Skip to main content

Full text of "Bonniers konversations lexikon"

See other formats 


"V, 


\ 


fe? 


I  AWBQH 1 


1^. 


Presented  to  the 

UBRARY  of  the 

UNIVERSITY  OF  TORONTO 


by 
ANNA  AND  tilLFRED  NONG 


BONNIERS 

KONVERSATIONS 

LEXI  KON 


BONNIERS 

KONVERSATIONS 

LEXIKON 


Redaktionskommitté: 

STURE    CENTERWALL  C.    D.    JOSEPHSON 

byrAchef  professor 

PAUL  HELLSTRÖM     BERNH.  KARLGREN 

PROFESSOR  PROFESSOR 

AXEL   HERRLIN  .JOH:S   LUNDBERG 

PROFESSOR  DOCENT 

OSCAR    WIESELGREN 

BIUMOTEKARIE 


Huvudredaktör: 
YNGVE    LOREN TS 


I 
A  — Bizet 


STOCKHOLM 

NORDISKA     BOKHANDELNS     EDITION 


Illiistrationsredaktu  r ; 
HARRY     M  A  I  A  N  1)  E  R 


Kartor  från   (ieneralstabens   litograliska  anslall. 
Klichéer  från   Kemigrafiska   aktieJ)olagel   Bengt   Silfversparre. 


STOCKHOLM 
ALB.   BONNIERS  BOKTRYCKERI   1922 


Redaktion: 

F  o  L  K  E  s  o  N,  Folke,  Fil.  Kand. 

Fryklund,  Polly,  Fil.  Mag. 

G  U  N  N  A  R  S  S  o  N,  GUNNAK,  Fil.   Kand. 

Kylande R,  Erik,  Ingenjör. 
Johansson,  Gotthard,  Fil.  Kand. 
L  o  R  E  N  T  s,  Yngve,  Fil.  D  :r. 
Maiander,  Harry,  Fil.  Lic. 
S  c  H  A  R  p,  Vilhelm,  Fil.  Kand. 
S  c  H  u  c  K,  Adolf,  Fil.  Kand. 

övriga     medarbetare: 

A  L  M  Q  u  I  s  T,  Einar,  Civilingenjör. 

Anrick,  Carl  Julius,  Fil.  D:r,  Svenska  Turistföreningens 
sekreterare. 

Bergelin,  Sune,  Kapten  vid  Kungl.  Göta  art.-regemente. 

Centerwall,  Sture,  Jur.  Kand.,  Byråchef  i  Militieombuds- 
mänsexpeditionen. 

Dernby,  Karl  Gustaf,  Fil.  D:r,  Docent  vid  Stockholms  hög- 
skola (art.  Atom). 

Eriksson,  Joel  Vilhelm,  Fil.  D:r,  Förste  statshydrograf  vid 
Statens  meteorologisk-hydrografiska  anstalt. 

Hallquist,  Sven,  Fil.  Mag. 

H  E I  l  B  o  r  N,  Otto,  Fil.  Lic,  Amanuens  vid  Stockholms  högskolas 
botaniska  institut. 

Hellström,  P.^ul,  Fil.  D:r,  Professor,  Lantbruksakade- 
miens sekreterare. 

Herrlin,  Axel,  Med.  och  Fil.  D:r,  Professor  vid  Lunds 
universitet. 

Hjelmqvist,  Fredrik,  Fil.  D:r,  Förste  bibliotekskonsulent  i 
Skolöverstyrelsen    (art.  Bibliotek). 

•losEPHSON,  Carl  David,  Med.  D:r,  Professor  vid  Uppsala 
universitet,  överläkare  och  direktör  vid  Akademiska  sjukhuset. 

Karlgren,  Bernhard,  Fil.  D:r,  Professor  vid  Göteborgs  hög- 
skola. 

Lindberger,  Bertil,  Med.  Lic,  t.  f.  Rättskemist  och  före- 
ståndare för  Statens  rättskemiska  laboratorium. 


VI 

Lindblom,  Axel,  Agronom,  e.  Assistent  vid  Centralanstalten 
för  jordbruksförsök. 

Lundberg,  Johannes,  Teol.  D:r,  Docent  vid  Uppsala  univer- 
sitet. 

Lundin,  Wäkner,  Civilingenjör. 

M  E  u  R  K,  Bror  Erik,  Fil.  Kand.,  Aktuarie  hos  Pensionsstyrelsen. 

Palmgren,  Axel,  Fil.  D:r. 

Pehr  SON,  Toksten,  Fil.  D:r,  Lektor  vid  Högre  realläroverket 
å  Norrmalm,  Stockholm. 

P  E  R  s  É  u  s,  Edvard,  Fil.   Kand.,  Revisor  i  Gener  al  tullstyrelsen. 

Reuterswärd,  Gustaf,  Kapten,  Direktör  för  Tidningarnas 
telegrambyrå. 

WiESELGREN,  OscAR,  Fil.  D : r,  t.  f .  Förste  bibliotekarie  vid 
Kungl.  Biblioteket. 

WAHL  IN,  Hans,  Fil.  D:r. 


FÖRETAL. 

Sällan  har  ett  decennium  i  den  mänskliga  utvecklingens  historia 
varit  rikare  på  genomgripande  förändringar  än  det  senast  förflutna, 
över  en  kultur,  som  kanske  främst  kännetecknas  av  ett  ännu  för 
kort  tid  sedan  oanat  herravälde  över  naturens  möjligheter,  har 
världskrigets  förödelse  dragit  fram  och  efterlämnat  rådlöshet  och 
förvirring.  Krafter  på  gott  och  ont  kämpa  mot  varandra  med  en 
ihärdighet  som  kanske  aldrig  förr.  Det  skärpta  ansvar,  som  varje 
enskild  medborgare  erhållit  genom  ökade  möjligheter  att  inverka 
på  sitt  lands  utveckling,  gör  det  mer  än  någonsin  till  en  plikt  att 
så  långt  som  möjligt  söka  lära  känna  sin  egen  tid.  Föreliggande 
arbete  vill  i  sin  mån  tjäna  ett  dylikt  studium.  Det  har  icke  fått 
hindras  därav,  att  möjligheterna  att  inregistrera  de  nya  fakta  avse- 
värt försvårats  genom  materialets  ofantliga  omfattning  och  svår- 
åtkomlighet, ej  heller  av  risken  att  många  lämnade  uppgifter,  som 
i  dag  äro  riktiga,  i  morgon  ej  längre  motsvara  de  faktiska  för- 
hållandena. 

För  att  förstå  det  nuvarande  måste  vi  emellertid  tillika  ha 
kunskap  om  det  förflutna.  När  Bonniers  Konversationslexikon  önskar 
antyda  de  väsentliga  dragen  i  den  värld,  som  är  den  skrivande 
stundens,  vill  det  tillika  se  den  i  dess  historiska  sammanhang  och 
skildra  den  som  en  produkt  av  långa  tiders  arbete. 

Det  med  avsikt  ytterst  begränsade  utrymme,  som  ställts  till 
redaktionens  förfogande,  hor  tvingat  till  en  stark  koncentration  i 
formen  och  en  sträng  gallring  av  materialet.  För  att  underlätta 
arbetets  användning  ges  i  det  följande  några  upplysningar  om  de 
synpunkter,  som  varit  vägledande  för  disposition  och  urval. 

Bonniers  Konversationslexikon,  vars  första  band  härmed  fram- 
lägges  för  allmänheten,  söker  icke  anpassa  sig  efter  någon  viss 
bildningsgrad  men  hoppas  kunna  tjäna  olika  behov  genom  att 
erbjuda  lätt  tillgängliga  notiser  utan  vidlyftiga  utläggningar.  Det 
vänder  sig  till  en  svensk  läsekrets  och  strävar  efter  att  ur  det 
väldiga  stoffet  utvälja  företrädesvis  vad  som  kan  antagas  lända 
till  dess  gagn  och  motsvara  dess  intressen.  Det  uppmärksammar 
således  i  första  rummet  vårt  lands  insatser  i  den  allmänna  utveck- 
lingen, dess  historia,  vetenskap  och  andliga  odling.  Det  söker  ge  en  så 
fullständig  bild  som  möjligt  av  dess  nuvarande  läge,  dftss  författning 


VIII 

och  förvaltning,   dess   politiska  och  ekonomiska   förhållanden,   dess 
tekniska  och  industriella  resurser. 

Främmande  länders  angelägenheter  ha  av  naturliga  skäl  fått 
nöja  sig  med  ett  väsentligt  mindre  utrymme,  och  de  ha  i  stor 
utsträckning  måst  koncentreras  till  knapphändiga  notiser  å  över- 
siktsartiklarna över  resp.  länder.  Att  de  nordiska  grannländerna  i 
mycket  fått  företräde  framför  andra  ligger  i  sakens  natur,  då  våra 
förbindelser  med  dem  både  på  andliga  och  materiella  områden  äro 
särskilt  livliga. 

På  grund  av  den  strävan,  som  legat  redaktionen  om  hjärtat, 
att  särskilt  uppmärksamma  moderna  spörsmål  och  förhållanden,  är 
det  förklarligt,  om  vid  materialets  avvägning  en  kvantitativ  för- 
skjutning till  deras  förmån  ägt  rum.  Den  disproportion,  som  härav 
blivit  följden,  torde  dock  kunna  anses  betingad  därav,  att  dessa  ännu 
icke  hunnit  bli  vederbörligen  behandlade  i  allmänt  tillgänglig 
litteratur.  Särskilt  gäller  detta  alla  med  världskriget  samman- 
hängande företeelser.  Redogörelsen  för  förändringarna  på  den  poli- 
tiska geografiens  område  torde  bli  av  påtaglig  praktisk  nytta,  likaså 
framställningen  av  med  världskriget  förknippade  folkrättsliga  frågor 
och  under  senare  år  uppkomna  strävanden  till  internationellt  sam- 
arbete. Av  de  senaste  decenniernas  utomordentligt  omfattande  lag- 
stiftningsarbete i  Sverige  har  det  huvudsakligaste  inregistrerats. 
Nu  gällande  rätt  har  behandlats  med  stark  hänsyn  till  vad  som 
kan  tänkas  bli  till  nytta  i  det  praktiska  livet.  Detsamma  gäller 
industriella  och  tekniska  metoder  och  anordningar,  varvid  aktgivits 
i  synnerhet  på  nya,  betydelsefulla  rön  och  uppfinningar  och  främst 
på  sådana,  som  äro  av  stor  vikt  för  svenska  förhållanden.  Också 
de  biografiska  artiklarna  ha  för  senare  släktled  fått  en  omfattning, 
som  icke  kunnat  komma  de  tidigare  till  del.  Därvidlag  har  det 
varit  redaktionens  önskan  att  medtaga  de  mest  bekanta  represen- 
tanterna för  även  den  allra  yngsta  generationen,  dock  utan  att 
ingå  på  värdesättning  av  en  ännu  i  utveckling  stadd  verksamhet. 

Då  det  på  grund  av  det  begränsade  utrymmet  varit  nödvändigt 
att  söka  undvika  dubbelskrivning,  och  hänvisningssystemet  måst 
uppgöras  med  hänsyn  härtill,  ha  ord,  som  förtjänat  en  egen 
artikel  men  som  till  följd  av  ämnets  karaktär  förutsätta 
kunskap  om  besläktade  eller  närliggande  områden,  ofta  måst 
Hyttas  in  i  ett  större  sammanhang  under  en  samlande  huvudrubrik 
(se  t.  ex.  art.  Bergolja,  Bildhuggarkonst,  Nyromantik,  Systematik, 
samt    de    historiska    översikterna    över    länderna,   dit   regenternas 


IX 

verksamhet  i  regel  förts  över).  Utrymmesskäl  ha  vidare  föreskrivit, 
att  vanliga  fackuttryck  måst  komma  till  användning  i  en  kanske 
något  större  utsträckning  än  som  vore  önskvärt  i  ett  populärt 
arbete.  Särskilt  torde  detta  vara  fallet  på  de  tekniska  och  natur- 
vetenskapliga områdena.  Ett  undvikande  av  dessa  uttryck  skulle 
oftast  föranleda  mycket  långa  omskrivningar,  vilka  oupphörligt 
skulle  behöva  upprepas  med  större  eller  mindre  variationer  utan  att 
det  oaktat  kunna  bli  tillräckligt  pregnanta.  Av  samma  orsak  ha 
personer  med  samma  namn  sammanförts  under  gemensam  rubrik 
oberoende  av  släktskap,  varvid  deras  inbördes  ordning  bestämts  av 
deras  födelseår.  Rubrikordets  begynnelsebokstav  användes  inom 
vederbörande  artikel  att  beteckna  detta  ord,  oberoende  av  om  en 
annan  form  därav  (bestämd  eller  obestämd  o.  s.  v.)  för  samman- 
hanget skulle  krävas.  Av  hänsyn  till  utrymmet  ha  bibliografiska 
upplysningar  endast  sparsamt  kunnat  upptagas.  De  ha  för  övrigt 
på  grund  av  verkets  populära  karaktär  måst  inskränkas  till  på 
svenskt  språk  föreliggande  arbeten.  På  författarebiografierna  har  i 
regel  utgivningsåret  för  ett  arbetes  första  upplaga  angivits.  I  fråga 
om  översättningar  ha  den  svenska  titeln  och  utgivningsåret  med- 
delats omedelbart  efter  originalets  årtal.  Böcker  på  andra  språk  än 
nordiska,  tyska,  franska  och  engelska  ha  ofta  upptagits  under  en 
till  svenska  översatt  titel,  oberoende  av  om  verket  föreligger  på 
svenska  eller  ej ;  finnes  i  sådana  fall  översättning,  har  detta  vanligen 
uppgivits.  översättningar  från  norska  och  danska  arbeten  ha  icke 
medtagits.  Folkmängdssiffror  angivas  i  avrundade  tal,  varvid  tusen- 
tal gällt  i  fråga  om  en  befolkning  under  50,000,  femtusental  mellan 
50-  och  100,000,  och  tiotusental  mellan  100-  och  200,000.  För  högre 
siffror  ha  ännu  större  approximeringar  tillgripits.  Vid  uppgifter  om 
svenska  socknars  invånareantal  har  närmaste  jämna  tiotalssiffra 
uppgivits. 

Vid  stavningen  av  svenska  namn  har  redaktionen  sökt  följa 
bruket  i  tillgängliga  officiella  publikationer.  Personers  efternamn 
ha  skrivits  så  som  de  själva  brukade.  För  äldre  tider  har  veder- 
tagen normalisering  tillämpats.  Så  har  skett  även  i  fråga  om  för- 
namn för  tiden  före  1900.  För  den  efter  senaste  sekelskiftet  levande 
generationen  har  redaktionen  däremot  sökt  tillämpa  vederbörandes 
egen  stavning.  Utländska  personnamn  ha  stavats  enligt  resp.  län- 
ders bruk,  så  länge  det  gällt  språk  med  latinskt  alfabet.  Furstliga 
regenter  ha  dock  i  enlighet  med  vanligt  bruk  skrivits  på  svenskt 
sätt  (t.  ex.  Ludvig  XIV,  ej  Louis  XIV;  Georg  V,  ej  George  V 
o.    s.    v.).    Undantag   ha   endast   gjorts,   när    svensk    motsvarighet 


saknas  (t.  ex.  det  ryska  Aleksej).  Bibliska  namn  ha  stavats  i 
enlighet  med  1917  års  bibelnpplaga.  I  fråga  om  geografiska  namn  ha 
svenska  namnformer  använts,  där  vedertagna  sädana  finnas  (t.  ex; 
Köpenhamn,  Bryssel,  Kanada,  Knba),  i  annat  fall  resp.  länders 
stavning,  i  fråga  om  ntomeuropeiska  kolonialländer  i  stor  utsträck- 
ning resp.  moderlands.  Vid  trcmsJcription  från  icke  latinska  alfabet 
har  den  största  möjliga  förenkling  eftersträvats.  I  fråga  om  grekiska 
ord  har  följts  det  bruk,  som  börjat  vinna  tillämpning  i  moderna 
svenska  översättningar  från  grekiskan,  nämligen  att  omskriva  såväl 
y.  som  y  med  k,  såväl  i9-  som  r  mod  t  samt  g  med  r  utan  följande 
h  (t.  ex.  Kriton,  Kronos,  Atene,  Tiryns,  Rodos).  Undantag  härifrån 
har  gjorts  i  från  grekiskan  lånade  naturvetenskapliga  ord,  som  i 
enlighet  med  bruket  i  arbeten  av  facket  stavas  med  vedertagen 
latinsk  transkriptionsmetod.  I  arabiska,  persiska  och  turkiska  ord 
ha  olika  t-,  d-,  s-,  k-  och  h-ljud  icke  särskilts.  Vissa  för  arabiskan 
karaktäristiska  gutturaler  ha  ej  blivit  återgivna.  Arabiska  skriften 
uttnärker  endast  tre  vokaler,  a,  i,  u,  vilkas  uttal  dock  skiftar  allt- 
efter de  omgivande  konsonanterna.  Såvitt  möjligt  ha  nämnda  grund- 
vokaler särskilt  i  arabiska  ord  återgivits  med  motsvarande  svenska; 
dock  har  konsekvens  härutinnan  icke  varit  möjlig,  utan  hänsyn  i  en 
mängd  fall  måst  tagas  till  traditionellt  omskrivningssätt.  Beträf- 
fande indiska  ord  har  ävenledes  efter  motsvarande  grunder  för- 
enkling iakttagits,  varvid  dock  torde  märkas,  att  i  geografiska  namn 
den  engelska  nomenklaturen  följts.  Vid  omskrivning  av  ryska  ord 
har  redaktionen  i  många  fall  brutit  med  det  traditionella  skriv- 
sättet, som  i  allmänhet  är  influerat  av  tyskan,  engelskan  eller 
franskan.  I  stället  har  transkriptionen  helt  lagts  på  svensk  grund. 
Särskilt  att  observera  är  den  genomgående  användningen  av  ks 
i  st.  f.  X  (t.  ex.  Aleksandr),  h  i  st.  f.  kh,  ch  m.  m.  (t.  ex. 
Arhangelsk,  Sahalin)  samt  jo  (uttal :  jå)  i  st.  f.  e  i  egennamn  såsom 
Pjotr  (Peter).  Härigenom  har  största  möjliga  anpassning  till  det 
ryska  uttalet  vunnits.  Kinesiska  namn  ha  stavats  i  enlighet  med 
ett  av  professor  B.  Karlgren  i  Göteborg  för  detta  verk  upp- 
gjort system,  varvid  är  att  märka,  att  tje-  och  sje-ljud  skrivits 
respektive  ch  och  sh,  tonande  sje-ljud  med  j  och  j-ljud  med  y.  För 
japanska  namn  har  redaktionen  följt  samma  principer  som  professor 
H.  Hjärne  i  artikeln  Japans  historia  i  Nordisk  Familjebok. 

Genom  en  accent  har  angivits  var  huvudtonen  skall  ligga,  varvid 
den    svenska   tryckaccenten   över    lag   tillämpats,    även   där    ifråga- 


XI 

varande  språk  har  ett  helt  annat  slag  av  accent.  En  viss  svårighet  har 
härvid  framträtt  i  fråga  om  grekiska  egennamn.  Redaktionen  har 
sökt  stödja  den  moderna  strävan  till  frigörelse  från  det  latinska 
herraväldet  över  grekiska  namnformer  och  använt  dessa  utan 
romersk  förklädnad.  Det  har  emellertid  visat  sig  omöjligt  att 
direkt  överflytta  den  grekiska  accenten  till  den  svenska  formen, 
vilket  i  många  fall  skulle  göra  uttalet  felaktigt  och  dessutom 
förändra  en  genom  latinet  förmedlad,  hävdvimnen  form.  Redak- 
tionen har  därför  begagnat  sig  av  en  medelväg  och  tillämpat  en 
av  framlidne  professor  Sam  Wide  i  Uppsala  föreslagen  metod  att 
använda  grekisk  form  men  latinsk  betoning.  Man  får  härigenom 
behålla  det  vanliga  AnWgone  i  st.  f.  Antigo'ne  och  kan  tillika  an- 
vända det  med  grekisk  vers  överensstämmande  Odi/sseus  i  st.  f. 
Odyssen's.  —  Diakritiska  tecken  för  beteckning  av  vokals  längd  ha 
icke  brukats.  I  de  uttalsbeteckningar,  som  kommit  till  användning, 
ha  för  enkelhetens  skull  fonetiska  tecken  i  allmänhet  undvikits  och 
i  stället  de  vanliga  svenska  bokstävernas  ljudvärde  utnyttjats, 
varvid .  skiftningarna  i  olika  språks  uttal  (t.  ex.  av  ä-ljudet)  icke 
kunnat  anges. 

Illustrationsmaterialet,  som  proportionsvis  är  synnerligen  rik- 
haltigt, är  i  stor  utsträckning  nytt  för  svensk  publik.  För  att  i 
möjligaste  mån  tjäna  som  åskådningsmaterial  hava  bilderna  i 
regel  placerats  i  anslutning  till  texten.  Konstverk  ha  i  stort  antal 
använts  vid  illustreringen  och  återfinnas  dels  i  konstnärsbio- 
grafierna, dels  i  artiklar  om  avbildade  personer  eller  föremål 
(t.  ex.  i  art.  Arrhenius,  Armband,  Arbetarrörelsen,  Benin) ; 
vissa  för  huvudepokerna  inom  konsten  typiska  verk  äro  placerade 
i  de  större  översikterna  (t.  ex.  art.  Bildhuggarkonst) .  I  slutet  av 
arbetet  kommer  att  meddelas  en  förteckning  över  samtliga  avbildade 
konstverk.  Porträtten  äro  till  stor  del  målningar,  av  fotografiska  por- 
trätt ha  huvudsakligen  ögonblicksbilder  från  aktuella  situationer 
använts.  Djur-  och  växtvärlden  har  illustrerats  med  fotografier, 
såvida  icke  praktiska  skäl  för  annat  förfarande  förelegat.  Vad 
världsdels-  och  landsartiklarna,  t.  ex.  art.  Asien  och  Belgien,  beträf- 
far, har  redaktionen  sökt  illustrera  dem  så,  att  så  många  olikartade 
och  karaktäristiska  drag  som  möjligt  av  natur  och  kultur  fram- 
hävas. Orter  äro  oftast  representerade  av  en  typisk  gatubild,  ett 
berömt  byggnadsverk,  någon  större  industrianläggning  o.  d.  Illustra- 
tioner till  de  tekniska  artiklarna  ha  i  regel  införts,  där  de  kunna 
ersätta   en    längre   beskrivning.    Schematiska   skisser,    till    stor   del 


XII 

utförda  speciellt  för  detta  arbete,  ha  därvid  ofta  kommit  till  an- 
vändning. 

När  redaktionen,  i  varm  förhoppning  att  kunna  erbjuda  den 
svenska  allmänheten  en  tillförlitlig  källa  till  upplysning,  framlägger 
detta  arbete  för  ofTentligheten,  anhåller  den  att  få  uttala  sitt  vörd- 
samma tack  till  dem,  som  på  olika  sätt  stått  företaget  bi,  i  första 
rummet  till  de  herrar  i  redaktionskommittén,  som  vid  sidan  av 
direkt  medarbetarskap  biträtt  med  råd  och  anvisningar,  och  vidare 
till  alla  dem,  som  på  anmodan  benäget  ställt  upplysningar  och 
illustrationsmaterial  till  förfogande.  Särskilt  gäller  detta  de  bibliotek, 
institutioner,  pressorgan,  industriföretag  och  främmande  makters 
beskickningar,  till  vilka  redaktionen  aldrig  förgäves  behövt  vädja. 

Stockholm  i  september  1922.  Redahtionen. 


FÖKKLARING    TILL    UTTALS- 
BETECKNINGEN. 

Då  förutsättningar  finnas  för   att  ett  ord  enligt  svenska  ljud- 
lagar skall  av  läsaren  korrekt  uttalas,  är  ingen  särskild  uttalsbeteck- 
ning utsatt.  Finnes  sådan,  hava  bokstäverna  det  ljudvärde  de  äga 
vid  uppläsning  av  svenska  alfabetet. 
I  övrigt  beteckna: 
8  i    obetonad   ställning   öppet,    slappt   ö-ljud,   ungefärligen    slut- 
ljudet i  sv.  gosse,  och  i  betonad  ställning  ett  slags  mellanljud 
mellan  a  och  ö. 
^^  under  två  vokaler  diftong,  varvid  den  senare  vokalen  uttalas 

som  ett  efterslag  på  den  förra,  t.  ex.  Barrow  [bä'rrSo]. 
ch  tyskt  ac7i,-ljud,  bildas  genom  att  höja  bakre  timgryggen  mot 
mjiika  gommen;  det  liknar  ett  ljud,  som  frambringas  vid  hark- 
ling. 
5  tonande  sje-ljud. 
§         „         s-ljud. 

I)  föregående  vokals  nasalering.  Därvid  går  luftströmmen  såväl 
genom  näsan  som  munnen.  (För  ett  ovant  öra  ljuder  t.  ex. 
väl)  som  väng,  bår)  som  bång,  öi)  som  öng,  ar)  som  ang.) 

(th  ett  slags  läsp-ljud    (uttalas  med  tungspetsen  mellan  framtän- 
deraa). 
dh  det  föregåendes  tonande  motsvarighet. 

Huvudtonens  läge  är  angivet  med  '  efter  stavelsens  vokal. 


FÖKKORTNINGAR     1 
BANDET. 


FÖRSTA 


JJur  upptagas  icke  gängse  förkor tuingar  av  månaders,  svenska  läns 
uch  landskaps  namn  samt  Bibelns  böcker. 


a.  b.  —  aktiebolag 

ack.  —  ackusativ 

adj.  —  adjektiv 

adr.  —  adress 

A.  K.  —  Andra  kammaren 

aktiekap.  —  aktiekapital 

alban.  —  albanesisk 

amp.   —   ampere 

Anat.  —  Anatomi 

ang.  —  angående 

antagl.  —  antagligen 

arab.   —   arabisk 

Aritm.  —  Aritmetik 

Arkeol.  —  Arkeologi 

Astr.   —   Astronomi 

atm.   —  atmosfär 

avd.  —  avdelning 

bab.  —  babylonisk 

bd  —  band 

Bergstekn.   —   Bergsteknik 

Biol.  —  Biologi 

bl.  a.  —  bland  annat  (andra) 

Boktr.  —  Boktryckarkonst 

Bot.  —  Botanik 

br.  —  bredd 

britt.  —  brittisk 

bulg.  —   bulgarisk 

Byggn.  —  Byggnadskonst 

C.  —  ^elsius 

cgr.   —   centigram 

(Jivilr.  —  Civilrätt 

cl.  —  centiliter 

cm.  —  centimeter 

d.    —    död;    der     (i    ty.    namn); 

delar 
da.  —  dansk 

dal.  kmt  —  daler  kopparmynt 
dal.  smt  —  daler  silvermynt 
dat.  —  dativ 
dep.  —  departement 
dgr.  —  decigram 
Dipl.  —  Diplomati 
dl.  —  deciliter 
dir  —  delar 
dm.  —  decimeter 


d.  o.  —  detta   (dessa)   ord 
d.  v.  8.  —  det  vill  säga 
d.  y.  —  den  yngre 
dåv.  —  dåvarande 

d.  ä.  —  den  äldre 
eii'.  —  effektiv 
eg.  —  egentligen 
egypt.  —  egyptisk 

e.  Kr.  —  efter  Kristus 
Elektrotekn.  —  Elektroteknik 
enl.  —  enligt 

eng.   —   engelsk 

e.  o.  —  extra  ordinarie 

ev.  —  evangeliiun;   eventuell 
ex.  —  exempel 

f.  —  född;    och  följande 
fam.  —  familj 

farm.  - —    farmacie 

f.  d.  —  före  detta 

fda.  —  forndansk 

fem.  —  femininum 

tf.   —   och   följande 

ffr.  —  forufransk 

fhty.  —  fornhögtysk 

ii.  —  finsk 

lig.  —  figur,  figurlig 

Fil.  —  Filosofi 

Finansr.  —  Finansrätt 

Fiskerit.  —  Fiskeriterm 

fisl.  —  fornisländsk 

F.  K.  —  Första  kammaren 

f.  Kr.  —  före  Kriatus 

f.  n.  —  för  närvarande 

fno.  —  fornnorsk 

fnord.  —  fornnordisk 

Folkr.  —  Folkrätt 

fr.  —  fransk;   från 

fr.  Gr.  —  från  Greenwich 

frih.  —  friherre 

fr.  o.  m.  —  från  och  med 

fsv.  —  fornsvensk 

Fys.  —  Fysik 

Fysiol.  —  Fysiologi 

t.  k,  —  följande  åj 

f.  ö.  —  för  övrigt 


XIV 


föreg.  —  föregående 

iört.  —  författare,  författad 

förk.  —  förkortning,  förkortad 

förs.  —  församling 

För.     Stat.     —     JSTord-Amerikas 

Förenta  Stater 
Förv.  —  Förvaltning 
gen.  —  genitiv 
Geod.  —  Geodesi 
Oeogr.  —  Geografi 
Geol.  —  Geologi 
(J-eom.  —  Geometri 
gr.  —  gram 
grek.  —  grekisk 
G.  T.  —  Gamla  Testamentet 
guv.  —  guvernement 
Göteb.  1.  —  Göteborgs  och  Bohus 

län 
h.  —  höger 

Mandels  t.  —  Handelsterm 
handl.  —  handlingar 
har  —  hektar 
hd  —  härad 
hdr  —  härader 
hebr.  —  hebreisk 
hel.  —  helig 
HK  ■ —  hästkraft 
hkr  —  hästkrafter 
hl.  —  hektoliter 
höll.  —  holländsk 
härledn.  —   härledning 
i  allm.  —  i  allmänhet 
ill.  —  illustration 
ind.  —  indisk 
inv.  —  invånare 
isl.  —  isländsk 
i  st.  f.  —  i  stället  för 
ital.  —  italiensk 
jap.  —  japansk 
jfr  —  jämför 
J.  K.  —  Justitiekanslern 
J.    O.    —    Justitieombudsmannen 
Jur.  —  Juridik 
jur.  —  juridisk 
Kam.   —   Kameralväsende 
kap.  —  kapitel 
K.  B.  —  Kunglig  majestäts  be- 

fallningshavande 
kbcm.  —  kubikcentimeter 


kbdm.  —  kubikdecimeter 
kbm.  —  kubikmeter 
kbmm.  —  kubikmillimeter 
Kem.  —  Kemi 
kg.  —  kilogram 
kin.  —  kinesisk 
km.  —  kilometer 
K.  M:t  —  Kunglig  majestät 
''Pg  —  köping 

Kungl.  Bibi.  —  Kungliga  Biblio- 
teket 
kw.  —  kilowatt 
kvcm.  —  kvadratcentimeter 
kvdm.  —  kvadratdecimeter 
kvkm.  —  kvadratkilometer 
kvm.  —  kvadratmeter 
kvmm.  —  kvadratmillimeter 
kwt.  —  kilowattimme 
1.  —  eller;   liter j   länj   längd 
Lantbr.  —  Lantbruk 
lat.  —  latin 
led.  —  ledamot 
Igd  —  längd 
Log.  —  Logik 
m.  —  meter 

m.  a.  o.  — -  med  andi-a  ord 
mask.  —  maskulinum 
Maskintekn.  —  Maskinteknik 
Matem.   —  Matematik 
Med.  —  Medicin 
Mek.  —  Mekanik 
Metall.  —  Metallurgi 
Meteor.   —  Meteorologi 
m.  fl.  —  med  flera 
mgr.  —  milligram 
Mil.  —  Militärväsende 
mill.  —  million 
Miner.  —  Mineralogi 
mkg.  —  meterkilogram 
mlty.  —  medellågtyska 
mm.  —  millimeter 
m.  m.  —  med  mera 
M.  O.  —  Militieombudamannen 
mr.  —  mister 
mrs.  —  mistress 
M:t  —  Mount 
Mus.  —  Musik 
Myt.  —  Mytologi 
mån.  —  månad,  månader 
n.  —  norr,  norra,  nordlig 


XV 


Nationalekon.  —  Natioualekonomi 

Åaturvel.  —  Naturvetenskap 

uederl.    —    nederländsk 

neutr.  —  neutrum 

N.  F.  —  Nationernas  Förbund 

nom.  —  nominativ 

nord.  —  nordisk 

nav.  —  nysvenska 

N.  T.  —  Nya  Testamentet 

nuv.  —  nuvarande 

n.v.  —  nordväst,  nordvästra, 
nordvästlig 

n.ö.  —  nordöst,  nordöstra,  nord- 
östlig 

o.  a.  —  och  annat,  och  andra 

o.  d.  —  och  dylikt 

omkr.  —  omkring 

ord.  —  ordinarie 

ordf.  —  ordförande 

ordn.  —  ordning 

o.  s.  v.  —  och  så  vidare 

Pedag.  —   Pedagogik 

pers.  —  persisk 

plur.  —  pluralis 

po.  —  polsk 

port.  —  portugisisk 

Processr.  —  Processrätt 

prof.  —  professor 

prov.  —  provins 

pseud.  —  pseudonym 

p.  st.  —  pund  sterling 

Fsyk.  —  Psykologi 

r.  —  rad 

reg.  —  regent,  regerade 

rep.  —  republik 

resp.  —  respektive 

R.  F.  —  Regeringsformen 

R.  H.  O.  —  Riddarhusordningen 

R.  O.  —  Riksdagsordningen 

riun.  —  rumänisk 

ry.  —  rysk 

Rättshist.  —  Rättshistoria 

8.  —  söder,  södra,  sydlig 

sanskr.  —  sanskrit 

s.  a.  8.  —  så  att  säga 

sekr.  —  sekreterare 

serb.  —  serbisk 

sing.   —  singularis 

8}öv.  —  Sjöväsen 

8.  k.  —  aå  kallad 


akeppsb.  —  Skeppsbyggnadskonst 

sku  —  socken 

S.  O.  —  Successionsordningen 

sp.  —  spansk;   spalt 

S.  P.  A.  —  Svenskt  Porträttarkiv 

spec.   —   speciellt;    specifik 

Hprdkv.  —  Språkvetenskap 

SS.  —  såsom 

S:t  —  Sankt 

Btatsr.  —  Statsrätt 

tStraffr.  —  Straffrätt 

subst.  —  substantiv 

sv.  —  svensk 

s.v.   —   sydväst,    sydvästra,    syd- 
västlig 

s.  å.  —  samma  år 

B.ö.     —     sydöst,    sydöstra,    syd- 
östlig 

t.  —  talet    (1800-talet) 

Tekn.  —  Teknik 

Teol.  —  Teologi 

t.  ex.  —  till  exempel 

Textil.  —  Textilindustri 

T.  F.  —  Tryckfrihetsförordningen 

t.  f.  —  tillförordnad 

t.  h.  —  till  höger 

tidskr.  —  tidskrift 

tim.  —  timme,  timmar 

tjeck.  —  tjeckisk 

t.  o.  m.  —  till  och  med 

tr.  —  tryckt 

trol.  —  troligen 

Trädg.  —  Trädgårdsodling 

turk.  —  turkisk 

t.  v.  —  till  vänster 

ty.  —  tysk 

u-båt  —  undervattensbåt 

u.  h.  —  under  havsytan 

uuiv.  —  universitet 

u.  p.  a.  —  utan  personlig  ansva- 
righet 

uppl.  —  upplaga 

urspr.  —  lu-sprungligen 

utg.  —  utgiven,  utgivare 
utn.  —  utnämnd 
v.  —  von ;  vänster ;  väster,  västra, 
västlig;    vice;    vikt 

var.  —  varietet 

Veter.  —  Veterinärvetenskap 

vol.  —  volym 


XVI 

Zool.  —  Zoologi  ö.    Ä.    —    överståthållarämbetet 

årh.  —   århundrade  °  —  grad 

ä.  —  äldre  '  —  minut 

äg.  —  ägare,  äges  av  "  —  sekund 

ö.  —  öster,  östra,  östlig  "/o  —  procent 

ö.  h.  —  över  havsytan  Voo  —  promille 

övers.  —  översättning  §  — -  paragraf 


A. 


A,  a.  1.  Första  bokstaven  i 
alfabetet.  —  2.  Latinsk  preposi- 
tion  med  betydelsen  frftn.  Har 
framför  vokal  och  h  formen  a  b. 
—  3.  Sjätte  tonen  i  den  diatoni- 
ska  skalan.  Ettstrukna  a  har 
svängningstalet  435  och  användes 
som  normalton. 

A,  fransk  preposition  i  betydel- 
sen för,  till,  vid,  i,  på  etc.  An- 
vändes i  en  mängd  från  franskan 
lånade  uttryck,  såsom  å  la  mode, 
på  modet,  d  la  carte,  efter  mat- 
sedel, d  1'anglaise,  på  engelskt 
sätt  o.  s.  v. 

Aa  (lat.  a'qua,  vatten),  namn 
på  flera  floder  i  mellersta  Europa. 
Har  ock  formen  A  c  h  eller 
Ä  a  ch. 

aa  1-  ä  ä,  se  An  a. 

Aabenraa  [å'benrå].  1.  Amt  i 
Danmark,  omfattande  s.ö.  delen 
av  dess  nya  nordslesvigska  om- 
råde utom  halvön  mitt  emot  ön 
Als.  777  kvkm.  35,000  inv.  —  2. 
Huvudstad  i  A.  1,  vid  en  vik  av 
Lilla  Belt.  Dess  tyska  namn  var 
Apenrade.   8,000   inv. 

A.  a.  C,  1.  A.  a.  C.  n.,  förk. 
för  lat.  A'nno  a'nte  Chri'stum 
na'tum,  året  före  Kristi  födelse. 

Aachen  [a'ken],  fr.  Aiw-la- 
Chapelle,  lat.  Aquisgra'num,  stad 
i  Rhenprovinsen,  Tyskland,  de 
gamla  tyska  konungarnas  krö- 
ningsstad, härstammar  från  ro- 
martiden. A.,  som  under  Karl  den 
store  vann  sitt  första  uppsving, 
var  sedan  gammalt  en  fri  riks- 
»tad,  kom  1797  under  Frankrike 
och  1815  under  Preussen.  Stadens 
namn  är  fäet  vid  tvä  freder  1668 
och  1748  samt  vid  heliga  allian- 


Domkyrkan    i    Aac 


sens  kongress  1818.  Domkyrkan, 
ombyggd  under  skilda  tider,  är 
delvis  från  Karl  den  stores  tid 
och  hyser  denne  monarks  grav. 
Rådhuset  i  gotisk  stil,  byggt  där 
Karl  den  stores  palats  låg,  här- 
stammar från  1300-t.  A.,  som 
tidigare  huvudsakligen  levde  på 
sina  heta  svavelkällor,  har  på 
senare  tider  fått  en  livlig  indust- 
ri: klädes-  och  spinnerifabriker, 
järn-  och  stålverk  m.  m.  150,000 
inv. 

Aalborg  [ål-].  1.  Amt  i  Dan- 
mark, omfattande  ett  område  på 
Jyllands  ö.  kust  på  båda  sidor 
om  Limfjorden.  2,932  kvkm. 
165,000  inv.  —  2.  Stift  i  Dan- 
mark, omfattande  Jylland  n.  om 
Limfjorden  samt  ett  område  s. 
därom  med  staden  A.  —  3.  Stad 
i  A.  1  på  3.  stranden  av  Limf  jor- 


I-  e  I.  I.     Tr.  24.  4.  22. 


Aalesund — Aasen 


Aalborg,    Gatubild, 
den.  Cement-,  textil-  och  maskin- 
fabriker,    skeppsvarv.     Akvavit- 
tillverkning. 38,000  inv. 

Aalesund  [äle-],  stad  på  nor- 
ska västkusten,  250  km.  n.  om 
Bergen.  IStort  fiske.  Nyligen  upp- 
byggd efter  en  eldsvåda  1904, 
som  fullständigt  ödelade  staden. 
17,000  inv. 

Aail  lål].  1.  Jakob  A.,  f. 
1773,  d.  1844,  norsk  industriman 
och  politiker.  1814  påyrkade  han 
Norges  förening  med  Sverige  och 
utgav  längre  fram  ett  betydande 
arbete  om  den  förunionella  tidens 
sista  år,  Erindringer  som  Bidrag 
til  Norges  Uistorie  fra  1800 — 
1815.  Varmt  intresserad  för  Nor- 
dens fornspråk  översatte  han 
Snorres  Heimskringla  till  norska. 
—  2.  Herman  Harris  A.,  f. 
1871,  norsk  författare,  har  väckt 
uppmärksamhet  genom  sitt  kraf- 
tiga betonande  av  de  germanska 
folkens  samhörighet  och  farorna 
för  dem  både  från  öster  och 
väster. 

Aalst,  Aelst  [alst],  fr.  Aiost, 
stad  i  Belgien.  Stor  linne-  och 
bomullsindustri  samt  humlehan' 
del.  36,000  inv. 

Aar  [ar],  A  are,  biflod  till 
Rhen,  utgör  avlopp  för  Brienz- 
och  Thunsjöarna.  Bildar  i  Hasli- 
dalen  det  vackra  vattenfallet 
Handeck.  A.  får  sitt  vatten  bl.  a. 
från  Aar-gletscherna,  is- 
massiv vid  Finsteraarhorn. 

Aargau,  schweizisk  kanton  vid 


gränsen  till  Baden,  med  till  över- 
vägande del  tysktalande  befolk- 
ning. Väl  utvecklad  boskapssköt- 
sel och  mejerihantering.  Vin-  och 
fruktexport.  Sandstens-  och  kalk- 
brott. Huvudstad  är  A  a  r  a  u.  I 
A.  ligga  ruinerna  av  borgen 
Habsburg,  varifrån  habsburg- 
ska  furstehuset  härstammar, 
byggd  på  1000-t.  240,000  inv. 

Aarhus  [år-].  1.  Amt  i  Dan- 
mark på  ö.  kusten  av  Jylland 
mellan  Kalöviken  och  Horsens 
fjord.  2,510  kvkm.  235,000  inv.  — 
2.  Stift  i  Danmaik  omfattande 
delar  av  Aarhus,  Randers,  Viborg, 
Holbsek  och  Vejle  amt.  —  3.  Stad 
i  A.  1  vid  Aarhus-bukten,  Dan- 
marks näst  största  stad.  God 
hamn  och  betydande  sjöfart. 
Maskin-,  olje-,  margarinfabriker, 
väverier  och  skeppsvarv.  Dom- 
kyrkan från  1200-t.,  ombyggd  på 
1400-t.,  i  baltisk  gotik.  Stats- 
bibliotek och  museiun.  65,000  inv. 


Aas  [ås],  Norges  lantbruks- 
högskola, i  Alcershus  fylke.  Grun- 
dad 1897.  Högskolan  är  delad  i 
två  klasser,  en  ettårig  allmän  och 
en  tvåårig  fackkurs,  vilken  se- 
nare har  fem  avdelningar:  för 
jordbruk,  lantmäteri,  trädgårds- 
odling, mejerirörelse  och  skogs- 
bruk. 18  professorer. 

Aasen  [å'8en],  Ivar  An- 
dreas, f.  1813,  d.  1896,  norsk 
språkforskare.    Studerade  bygde- 


A.  a.  u.  c. — Abasi 


Ivar  Aasen.   Teckning   av  O.   Rusti. 


mål  och  utgav  1848  Det  norske 
folkesprogs  grammatik,  dess- 
utom ordböcker  och  samlingar  av 
ordspråk,  växt-  och  personnamn 
samt  dikter  pS,  landsmål. 

A.  a.  u.  c.  1.  a.  u.  c,  förk.  för 
a'nno  ab  u'rbe  co'ndita,  året  efter 
stadens   (Rom)   grundläggande. 

Aavasaksa  [a'v-],  berg  nära 
polcirkeln  på  finländska  sidan  om 
Torne  älv.  Turistort. 

Ab.  1.  Första  månaden  av  kal- 
déernas  år,  elfte  av  judarnas  bor- 
gerliga och  femte  av  deras  kyrko- 
år.  —  2.  Lat.  preposition,  se  A.  2. 
—  3.  Ilandelsterm :  till  ,  avsänd- 
ning   från. 

Aba'bde,  folkstam  i  Nubien,  se 
B  e  d  s  j  a. 

Abaca',  se  Manilahampa. 

Abaci'st,  se  A  b  a  c  u  s. 

A'bacus  (grek.  a'hax;  eg.  bord- 
skiva, spelbräde).  Hos  greker  och 


romare  en  skiva,  på  vilken  man 
räknade  med  stenar  lagda  i  ko- 
lumner; i  allmänhet  en  ram  med 
horisontala  metalltrådar,  på  vilka 
äro  uppträdda  flyttbara  kulor. 
Användes  vid  undervisning.  — 
Fyrsidig  platta,  som  utgör  över- 
sta delen  av  ett  kapital  och  bär 
ovanför  liggande  bjälklag.  — 
A  b  a  c  i  8  t,    räknemästare. 

Abaddo'n,  hebr.,  undergång; 
i  G.  T.  namn  för  dödsriket,  Job 
26:  6.  I  Uppb.  9:  11  är  A.  avgrun- 
dens ängel,  på  grek.  Apolly'on, 
fördärvaren.  —  Härav  har  K  1  o  p- 
stock  bildat  Abbadona,  en 
fallen  ängel  i  hans  "Messias",  och 
Lidner  Abbadon  i  orato- 
riet "Messias  i  Gethsemane". 

Abailard  [abäla'r],  ae  Abe- 
1  ar  d. 

Abaliene'ra,  avsöndra,  avyttra 
(jord  från  hemman). 

Abandon  [abar)då'r)],  fr.,  över- 
givenhet, otvungenhet,  vårdslös- 
het. —  Inom  sjörätten  betecknar 
A.  en  fartygsägares  rätt  att  under 
vissa  omständigheter  mot  överlå- 
telse av  äganderätten  till  försäk- 
rat fartyg  eller  last  på  försäk- 
ringsgivaren av  denne  utfå  hela 
försäkringssumman.  —  A  b  a  n  - 
d  o  n  n  e'  r  a,  övergiva,  lämna  i 
sticket;  avstå  till  försäkrings- 
givaren det  försäkrade  fartyget 
eller  varorna  mot  utbekommande 
av  försäkringsbeloppet;  avsäga 
sig  en  till  försäljning  ankommen 
vara  (på  grund  av  otillfredsstäl- 
lande kvalitet  eller  pris) ;  överge 
ett  fartyg  i  sjönöd. 

A'bano,  stad  i  Italien.  Varma 
källor  med  svavelhaltigt  vatten. 
5,000   inv. 

A  bas  [aba'],  fr.,  ned  med  — ! 
—  Ä  bas  les  tyrans!  Ned 
ined  tyrannerna! 

Abasi'  (grek.  nekande  a,  och 
ba'sis,  gång),  oförmåga  att  gå. 
Se  även  Astasi-abasi. 


Abba — Abborrfiskar 


8 


Abbas   II   Hilmi. 


Abba,  arameiskt  ord  med  be- 
tydelsen fader,  som  genom  N.  T. 
inkommit  i  grekiskan. 

Abbadi'derna,  muhammedansk 
dynasti  i  Sevilla  i  Spanien  1031 
— 91.  Dess  främste  härskare  är 
Abbad,  som  tillträdde  regeringen 
1042,  proklamerade  sig  som  kalif 
med  namnet  Mutadid  och  förde 
en  lysande  regering. 

Abbas.  1.  Muhammeds  farbror, 
d.  652.  Jfr  Abbasiderna.  — 
2.  A.  den  store,  f.  1557,  d. 
1628,  sjah  av  Persien  (se  d.  o.). 
—  3.  A.  pasja  I,  f.  1816,  d. 
1854,  vicekonung  över  Egypten 
(se  d.  o.).  —  4.  A.  II  Hilmi, 
f.  1874,  khediv  av  Egypten  1892 
— 1914   (se  Egypten). 

Abbasiderna,  den  andra  i  ord- 
ningen av  de  stora  muhammedan- 
ska kalifdynastierna,  härstam- 
mande frän  profetens  farbror 
Abbas.   Se  Kalifat. 

Abbazi'a,  stad  i  Istrien,  Ita- 
lien, vid  Fiumebukten.  Kurort. 
2,000  inv. 

Abbe  [ä'bbi],  Cleveland, 
f.  1838,  d.  1916,  amerikansk  me- 
teorolog och  astronom,  professor 
vid  Columbiauniversitetet  i  New 
York.  Verkade  för  införandet  av 
stormvarningar. 

A'bbe,  Ernst,  4.  1840,  d. 
1905,  tysk  astronom  och  fysiker. 
1870  professor  i  Jena  i  teoretisk 


fysik,  1878 — 1900  föreståndare  för 
observatoriet  därstädes,  1875  del- 
ägare och  1889  ensam  innehavare 
av  Zeiss'  optiska  firma,  vilken 
han  1891  överlämnade  till  Zeiss- 
stiftelsen  (se  d.  o.).  A:8  för- 
nämsta arbeten  behandla  de  opti- 
ska instrmnentens  teori.  A  b  b  e  s 
belysningsapparat  har 
varit  av  största  betydelse  för  de 
mikroskopiska  undersökningarna. 
Bland  andra  uppfinningar  mär- 
kes Abbes  teckningska- 
mera (se  Mikroskop).  A:8 
samlade  verk  äro  utgivna   1916. 

Abbe,  fr.  ord  för  a  b  b  o  t  (se 
d.  o.).  Dessutom  funnos  i  Frank- 
rike från  konkordatet  av  1516  till 
1789  titulärabbéer,  vanligen  yngre 
söner  i  adliga  familjer.  De  ut- 
nämndes av  konungen  och  upp- 
buro  inkomsterna  i  ett  visst  stift, 
ofta  utan  att  vara  prästvigda. 

Abbedissa,  föreståndarinna  för 
nunnekloster  eller,  i  protestan- 
tiska länder,  för  vissa,  från  klos- 
ter härstammande  stiftelser  för 
adliga  damer. 

Abbekås,  gammalt  fiskläge 
med  ypperlig  hamn  i  Skivarps 
skn,  Malmöh.  1. 

Abborrfiskar,  PercVdae,  en  fa- 
milj Taggfeningar  med 
ktenoidfjäll  och  tagg-  1.  tandför- 
sedda  gällock.  —  Abborren, 
Pe'rca  fluvia'tilis,  en  av  de  van- 
ligaste svenska  sötvattensfiskar- 
na  (saknas  dock  i  de  översta 
fjällsjöarna),  finnes  även  vid  ö. 
kusten.  Utbredning  över  Europa 
och  n.  Asien.  Två  ryggfenor,  den 


Abborrfors — Abdallah 


10 


främre  med  14 — 16  taggstrålar; 
gällocket  har  en  tagg  baktill;  de 
nmå  tänderna  äro  jämnstora. 
Från  den  mörkare  ryggen  sträcka 
sig  5 — 6  mörka  tvärband  nedåt 
de  ljusare  sidorna;  buken  är 
(gul) vit.  Vikten  uppgår  någon 
gång  till  över  2,5  kg.;  längd  in- 
till 45 — 50  cm.  Abborren  lever  av 
fisk,  fiskyngel,  rom  m.  m.  Den 
leker  kort  efter  islossningen,  på 
vissa  ställen  in  i  juni.  Rommen 
lägges  i  band  på  vattenväxter 
m.  m.  På  grund  av  sitt  goda  kött 
är  abborren  föremål  för  fiske 
(med  krok,  nät,  mjärdar  m.  m.). 
Genom  yngel  1.  befruktad  rom, 
vilken  senare  placeras  på  ris- 
vasar o.  d.,  kan  inplantering  i 
nya  vatten  lätt  företagas.  T  u  - 
senbröder  äro  dvärgformer ; 
de  anträffas  endast  i  mindre  vat- 
ten. Rudabborrar  ha  en 
puckel  på  ryggen  och  påminna 
i  utseendet  något  om  rudan.  — 
Till  A.  höra  också  bl.  a. :  G  ä  r  s, 
Gös,  Havsabborre  och 
Sprut  fisk   (se  d.  c). 

Abborrfors,  finländsk  by  vid 
Kymmene  älv,  till  1809  gräns- 
station mellan  Sverige  och  Ryss- 
land. 

A'bbot  (av  arameiskp,  ahba, 
fader),  användes  först  som  he- 
derstitel för  äldre  munkar,  men 
blev  på  400-t.  speciell  titel  för 
klosterföreståndare.  A.  väljes  av 
klosterbröderna,  åtnjuter  av  dem 
oinskränkt  lydnad  men  lyder 
själv  under  biskopen.  Dock  till- 
vällade  sig  mäktiga  klosterföre- 
ståndare biskoplig  värdighet  och 
ställde  sig  direkt  under  påven; 
därav  abbotstift.  En  världs- 
lig furste  1.  adelsman,  som  till- 
ägnat sig  inkomsterna  av  ett  stift 
kallades  sekul  arabbot  eller 
abbotgreve.  Jfr   a  b  b  é. 

Abbot  [ä'bbat],  Charles 
G  r  e  e  1  T,     f .     1872,    amerikansk 


Abbotsford. 
astronom,    1907   föreståndare   för 
Smithsonian     Astrophysical     Ob- 
servatory.  Undersökningar  röran- 
de solstrålningen. 

Abbotsford  [ä'bb3tsfåd],  Wal- 
ter Scotts  slott  i  den  lilla  skot- 
ska byn  med  samma  namn. 

Abbreviatu'r  (av  lat.  br&vis, 
kort),  förkortning  i  vanlig  skrift 
eller  notskrift.  —  Abbrevie'- 
r  a,  förkorta. 

ABC-bok,  lärobok  för  inhäm- 
tande av  den  första  kunskapen 
om  alfabetet. 

ABC-code,  se  Gode. 

ABC-staterna,  en  stundom  an- 
vänd gemensam  benämning  på 
Argentina,  Brasilien  och  Chile. 

Abd,  arab.,  slav,  tjänare;  ingår 
i  många  namn. 

Abd  al-Ka'dir,  f.  1808,  d.  1883, 
arabhövding  i  Algeriet.  Utgav  sig 
för  ättling  av  profeten  och  utro- 
pades till  emir  av  Maskara,  som 
han  tappert  försvarade  mot 
fransmännen  1832 — 47.  Trots 
hjälp  från  sultan  Abd  ar-Rahman 
(se  d.  o.)  tvingades  han  av  över- 
makten till  underkastelse,  hölls 
i  fransk  fångenskap  till  1852  och 
bodde  sedan  i  Mindre  Asien  och 
i  Damaskus  som  fransk  pensio- 
när. Förf.  ett  till  franska  övers, 
religionsfilosofiskt   arbete. 

Abdalla'h,  "Guds  tjänare".  1. 
Profeten  Muhammeds  fader,  en 
köpman,  död  före  eller  kort  efter 
sonens  födelse.  —  2.  A.  i  b  n  A  11, 
farbroder  till  de  båda  första  abba- 


11 


Abd  ar-Rahman — Abel 


12 


siderna,  störtade  omajjaderna, 
mördades  av  sin  brorson,  kalifen 
Abu  Djafar  al-Mansur  754.  —  3. 
A.,  den  förste  kalifen  av  abbasi- 
dernas  dynasti  reg.  750 — 754, 
även  kallad  Abu-1-Abbas.  — 
4.  A.  ibnJasin  se  Almora- 

V  i  d  e  r. 

Abd  ar-Rahman.  1.  Arabernas 
anförare  vid  Poitiers  (se  d.  o.)  år 
732,  där  han  stupade.  —  2.  Namn 
p&  tre  medlemmar  av  den  omaj ja- 
diska  dynastien  i  Cordoba.  Se 
Kalifat.  —  3.  Sultan  av  Ma- 
rocko (1822 — 59),  som  sökte  upp- 
liva sjöröveriet,  understödde 
Abd  al-Kadir  (se  d.  o.)  mot  frans- 
männen men  blev  slagen  vid  Isly 
av  general  Bugeaud.  —  4.  Emir 
av  Afghanistan,  f.  1844,  d.  1901. 
Se  Afghanistan. 

Abde'ra,  stad  pä  Trakiens 
kust,  enligt  sagan  anlagd  av  He- 
rakles.  Invånarna  ansågos  känne- 
tecknade av  stor  enfald,  därav 
speorden  a  b  d  e  r  i'  t  och  a  b  - 
d  e  r  i'  t  i  s  k. 

Abderhalden,  Emil,  f.  1877, 
tysk  fysiolog,  prof.  i  Halle,  lär- 
junge till  Emil  Fischer,  bekant 
genom  sin  teori  om  skydds- 
ferment  (se  d.  o.)  med  dess 
enl.  förmenande  vittgående  biolo- 
giska betydelse. 

Abde'st  (pers.  ah,  vatten,  dest, 
hand),  den  handtvagning,  som  en 
muhammedan  företar  före  bönen. 

Abdike'ra,  nedlägga  sitt  äm- 
bete, särskilt  om  furstar.  A  b  d  i  - 
k  a  t  i  o'  n,  tronavsägelse. 

Abdo'men,  lat.,  buk.  Hos  led- 
djur  bakre  delen  av  kroppen. 

Abdomina'1-fötter,  se  L  e  d  - 
djur. 

Abdomina'1-tyfus,  se  T  y  - 
foidfeber. 

Abdu'cens  (lat.  ab,  från, 
du'cere,    föra),  se  Hjärnner- 

V  er. 

Abduce'ra,  avlägsna  från  krop- 


pens eller  en  kroppsdels  medel- 
linje. Jfr  Adducera.  —  Ab- 
d  u  k  t  i  o'  n,  rörelse  av  ovan  an- 
given karaktär.  —  A  b  d  u'  k  t  o  r, 
muskel,  som  åstadkommer  sådan 
rörelse. 

Abd  ul-Azi'z,  f.  1830,  d.  1876, 
turkisk  sultan  1861—76.  Se  Tur- 
kiet. 

Abd  ul-Hami'd  II,  f.  1842,  d. 
1918,  turkisk  sultan  1876—1909. 
Se  Turkiet. 

Abd  ul-Medji'd,  f.  1823,  d. 
1861,  turkisk  sultan  1839—61. 
Se  Turkiet. 

Abel.  1.  Adamg  andre  son, 
mördad  av  sin  äldre  broder  Kain 
(1  Mos.  4).  —  2.  Konung  av 
Danmark  1250 — 52,  son  till  Val- 
demar Sejr,  blev  vid  15  års  ålder 
hertig  av  Sönderjylland,  stred 
med  sin  äldre  broder  Erik  Plog- 
penning om  kronan  och  lät  svek- 
fullt mörda  denne,  stupade  i  ett 
tåg  mot  friserna. 


Niels  Abel.  Teckning  av  Görbltz. 

Abel,  Niels  Henrik,  f . 
1802,  d.  1829,  norsk  matematiker, 
son  av  fattiga  föräldrar.  Genom 
understöd  kom  han  i  tillfälle  att 


13 


v.  Abel — Aberdeen 


14 


studera  och  blev  1828  t.  f.  pro- 
fessor i  Kristiania  men  dog  inom 
kort  i  lungsot.  A.  är  ett  av  alla 
tiders  största  matematiska  snil- 
len. Hans  viktigaste  arbeten  ut- 
göras bl.  a.  av  beviset,  att  alge- 
braiska  ekvationer  av  högre  än 
4:e  graden  ej  kunna  lösas  med 
rotutdragningar,  vidare  teorien 
för  de  elliptiska  funktionerna 
samt  grundvalen  för  teorien  för 
de  abelska  integralerna.  Hans 
samlade  verk  utgåvos  1839.  Ny 
utökad  upplaga  1878 — 81. 

v.  Abel,  Karl,  f.  1788,  d. 
1859,  bayersk  politiker,  se  Bay- 
ern. 

Abelard,  fr.  A  b  a  il  a  r  d 
rabäla'r]  1.  A  b  é  1  a  r  d.  Pierre, 
f.  1079,  d.  1142,  fransk  skolasti- 
ker,  en  av  medeltidens  skarpsin- 
nigaste och  originellaste  tänkare. 
Redan  vid  helt  unga  år  började 
A.  väcka  uppmärksamhet  som 
lärare  och  till  hans  föreläsningar 
i  Paris  samlades  lärjungar  från 
aUa  länder.  Bland  dem  befann  sig 
en  ung  flicka  vid  namn  Heloise, 
vilken  väckte  hans  häftiga  kärlek 
och  födde  honom  en  son.  Heloises 
onkel,  kaniken  Fulbert  hämna- 
des på  A.  genom  att  beröva  ho- 
nom hans  manbarhet  och  tvinga- 
de de  båda  älskande  att  gå  i 
kloster.  A.  återtog  dock  snart  sin 
lärarverksamhet.  Den  filosofiska 
grundåskådning  han  företrädde 
gick  ut  på  att  fatta  begreppen 
som  av  intellektet  gjorda  sam- 
manfattningar {Conce'ptus  me'n- 
iis,  varav  beteckningen  concep- 
tualism  på  hans  lära  kommer), 
ej  som  självständiga  realiteter. 
Hans  teologiska  uppfattning  bär 
en  rationalistisk  prägel,  i  det  att 
han  företräder  kravet  på  en  för- 
nuftsenlig  basis  för  det  dogma- 
tiska systemet.  Om  Ars  läror 
stodo  under  hans  livstid  häftiga 

rider,  och  vid  ett  par  koncilier 


blevo  de  fördömda  som  kätterska. 
I  vissa  punkter  tvangs  han  att 
återkalla  de  satser  han  fram- 
ställt. Hans  inflytande  på  läro- 
utvecklingen var  emellertid  trots 
detta  mycket  stort.  Ars  berömda 
brev  till  Heloise  äro  ännu  beva- 
rade. 

Abelin.  1.  Gustaf  Rudolf 
A.,  f.  1819,  d.  1903,  generallöjt- 
nant, politiker,  led.  av  F.  K.  1871 
— 98.  Som  krigsminister  1867 — 
71  sökte  A.,  ehuru  förgäves,  med 
flera  förslag  få  igenom  en  härord- 
ningsreform. —  2.  Carl  Ru- 
dolf Zacharias  A.,  f.  1864, 
den  föregrs  son,  pomolog,  stiftare 
av  Sveriges  första  fruktodlarför- 
ening.  Genom  sina  frukt-  och  vin- 
odlingar vid  Norrviken  i  öster- 
götland  nära  Aby  station  och 
Norrviken  i  Skåne  nära  Båstad, 
den  förra  förknippad  med  träd- 
gårdsskola, samt  genom  föredrag 
och  skrifter  har  A.  brutit  nya 
banor  för  trädgårdsodlingen  i 
Sverige. 

Abelmo'schus,  se  H  i  b  i  s  c  u  s. 

Abels  apparat,  se  E  1  d  f  a  r  - 
liga    oljor. 

Abenserra'gerna,  förnäm  ara- 
bisk familj,  bosatt  i  Spanien  från 
700-t.  A.  spelade  en  viktig  roll 
under  tronstriderna  i  början  av 
1400-t.  Enligt  sägnen  lät  konung 
Abu-1-Hasan  omkr.  1480  utrota 
dem  vid  ett  blodbad  i  Alhambra. 
Se  Alhambra  och  C  h  a  t  e  a  u- 
b  r  i  a  n  d. 

A'ber,  tysk  konjunktion :  men ; 
i  figurlig  mening:   hinder. 

Aberdeen  rä'bbadin].  1.  Grev- 
skap i  ö.  Skottland.  300,000  inv. 
—  2.  Stad  i  A.  1,  vid  floden  Dees 
utlopp  i  Nordsjön,  har  universi- 
tet från  är  1494,  god  hamn,  stor 
fiskmarknad,  blomstrande  in- 
dustri ;  traktens  granitsliperier 
äro  berömda.  170,000  inv. 

Aberdeen  [ä'bb©din],  George 


15 


Aberdeen- Angus-boskap — Abessinien 


16 


Hamilton  Gordon,  earl  av 
A.,  f.  1784,  d.  1860,  brittisk  poli- 
tiker, sändebud  vid  de  diploma- 
tiska underhandlingarna  vid  Na- 
poleons  störtande  (181 3 — 14 ) , 
medlem  av  Wellingtons  och  Peels 
ministärer,  bildade  egen  regering 
1852 — 55  men  störtades  på  grund 
av  motvilja  mot  Englands  del- 
tagande i  Krimkriget,  åtnjöt 
dock  alltjämt  drottning  Viktorias 
förtroende  i  utrikesfrågor. 

Aberdeen-Angus-boskap  [ä'^ 
badin-],   se  Nötkreatur. 

Aberra'tio  i'ctus,  A.  de- 
1  i'  c  t  i,  A.  c  r  i'  m  i  n  i  8,  A. 
a'  c  t  u  8,  lat.,  straflfrättsligt  be- 
grepp, som  betecknar  det  förhål- 
landet, att  en  brottslig  handling 
träffar  något  eller  någon,  som 
gärningemannen  icke  avsett. 

Aberration.  Astron.  Den  sken- 
bara avvikning,  som  ljusstrålar- 
na från  himlakropparna  undergå 
pä  grund  av  att  jorden  rör  sig, 
medan  dessa  strålar  passera  ge- 
nom observationstuben.  Den  aber- 
ration, som  uppkommer  på  grund 
av  jordens  rörelse  kring  solen, 
kallas  årlig  A.,  och  den,  som 
uppkommer  på  grund  av  jordens 
rörelse  kring  sin  egen  axel,  d  a  g  - 
1  i  g  A.  A.  når  sitt  maximum,  då 
ljuset  faller  vinkelrätt  mot  jor- 
dens rörelseriktning.  Detta  maxi- 
malvärde kallas  aberration s- 
konstanten,  och  är  för  den 
årliga  rörelsen  20", 4 7  och  för  den 
dagliga  O", 3.  På  grund  av  A.  be- 


A.  eller  avvikningen  är  en  ar 
oraakerna  till,  att  de  med  »färi- 
ska  linser  eller  speglar  erhållna 
bilderna  bliva  mer  eller  mindre 


Tig.    1. 

skriva  stjärnornas  observerade 
orter  ellipser  kring  deras  sanna 
orter.  A.  upptäcktes  1727  av 
Bradley.  —  Fys.  Den  s  f  ä  r  i  s  k  a 


Fir.   2. 

otydliga.  Fig.  1  visar  A.  hos  en 
plankonvex  lins.  Två  parallella 
strålar  nära  huvudaxeln  samman- 
brytas  så,  att  deras  skärnings- 
punkt ligger  vid  Fm.  De  båda 
likaledes  parallella  men  perifera 
strålarna  (randstrålarna)  brytas 
däremot  starkare  och  skära  var- 
andra i  punkt  Fr.  Avståndet  mel- 
lan Fm  och  Fr  kallas  linsens  A. 
Dä  ej  heller  divergerande  strå- 
lars brännpunkter  sammanfalla 
kan  en  fullt  tydlig  bild  av  ett 
föremål  ej  erhållas.  A.  kan  min- 
skas genom  avbländning  av  rand- 
strålarna eller  genom  korabinering 
av  olika  linser.  Om  i  fig.  2  punk- 
ten Ö  på  föremålet  PO  motsvaras 
av  bildpunkten  B  på  den  konkava 
spegelns  A  huvudaxel  AQ,  kom- 
mer bildpunkten  P'  att  motsvara 
punkt  P  hos  föremålet.  Pä  ett 
plan  DC  lagt  genom  B  bliva  bil- 
dens perifera  delar  följaktligen 
otydliga.  —  Den  kromatiska 
A.,  som  beror  på  att  de  skilda 
färgstrålarna  i  spektrum  ej  sam- 
manbrytas  till  samma  punkt  pä 
huvudaxeln  av  en  lins,  är  orsaken 
till  att  bildens  perifera  delar  sy- 
nas färgade.  SeAkromatism. 
Abessinien  (arab.  Eabesj), 
rike  i  ö.  Afrika,  det  gamla 
Etiopien;  gränsar  i  n.  och  n.ö. 
till    Eritrea,    franska    och    britt. 


17 


Abessinien 


18 


Somalilandet,  i  s.  till  ital.  So- 
malilandet  och  Britt.  öst-Afrika, 
i  v.  till  Anglo-egyptiska  Sudan. 
Gränsen  mot  Britt.  öst-Afrika  är 
svävande.  Landet  sträcker  sig 
mellan  33°  och  47°  ö.  Igd,  samt 
mellan  15*  och  3°  n.  br.  Areal 
c:a  1,120,000  kvkm.  8  mill.  inv. 
—  A.  är  i  det  inre  ett  svårtill- 
gängligt bergland  med  skoglösa 
högslätter  och  bergstoppar  på.  3- 
å  4,000  m.  höjd,  några  t.  o.  m.  över 
4,500  m.  A.  är  ett  gammalt  vul- 
kanland. —  Klimatet  är  på  hög- 
slätterna tempererat,  i  dalarna 
tropiskt.  —  Yäxt-  och  djurvärld. 
A.  är  kaflFets  hemland;  bananer, 
oranger,  bomull,  indigo  m.  m. 
frambringas  i  de  lägre  trakterna, 
på  högslätterna  trivas  europeiska 
aädesslag.  Av  vilda  djur  förekom- 
na   ett    flertal    rovdjur,    noshör- 


ning, flodhäst  m.  fl.  —  A:3  hu- 
vudsakliga näringskällor  äro 
åkerbruk,  boskapsskötsel  och  jakt. 
Bergsbruk,  industri  och  handel 
äro  obetydligt  utvecklade.  —  Be- 
folkningen består  av  flera  olika 
raser.  De  lägsta  klasserna  ut- 
göra* av  a  g  a  u  av  hamitiskt 
ursprung  samt  kamanterna 
m.  fl.  Förutom  de  "abessinska 
judarna"  (falasja)  förekommer 
dessutom  ett  semitiskt  folk,  som 
är  den  härskande  klassen  och 
kallas  abessinier.  Vidare  finnas 
dvärgfolk  i  s.  A.  samt  en  del 
folk,  som  troligen  härstamma 
från  negerslavar.  Abessinierna 
äro  till  namnet  kristna  sedan 
300-t.  (se  Etiopiska  kyr- 
kan). De  äro  moraliskt  lågt  stå- 
ende. De  anse  sitt  furstehus  här- 
stamma från  Menelik,  ■om  skull* 


19 


Abessivus — Abild 


20 


ha  varit  son  av  Salomo  och  drott- 
ningen av  Saba.  De  äldsta  inskrif- 
terna (300-t.  e.  Kr.)  äro  skrivna 
med  det  sabeiska  alfabetet,  ur 
vilket  den  inhemska  skriften 
sedermera  utvecklade  sig.  Under 
500-t.  inföll  Ars  storhetstid.  Sedan 
gick  landet  starkt  tillbaka,  sön- 
derföll under  1700-t.  i  flera  små- 
stater: Tigre,  Amhara,  Sjoa 
m.  fl.  1853  enades  A.  på  nytt  av 
kejsar  Teodor,  som  inveckla- 
des 1868  i  krig  med  England  och 
berövade  sig  livet.  Hans  efterträ- 
dare Johannes  II  upptog  den 
gamla  kungatiteln  Negus  Negesti, 
"konungarnas  konung",  och  krön- 
tes till  kejsare  av  Etiopien.  1889 
tog  Menelik  II,  f.  1844,  d. 
1913,  makten  och  lyckades  under 
en  kraftfull  regering  med  sin  be- 
gåvade gemål  Taitus  (d.  1918) 
biträde  höja  landets  anseende  och 
styrka.  Bl.  a.  tillfogades  italie- 
narna ett  svårt  nederlag  vid 
Adua  1896.  Efter  en  orolig  för- 
myndarregering för  efterträdaren 
Lidj  Jeassu  besteg  Meneliks 
dotter  Oizeru  Zeoditu,  f. 
1876,  tronen  1916.  —  Huvudstad 
Addis-Abeba. 

AbessiVus     (av    lat.    abe'sse, 
vara  borta) ,  se  Kasus. 


Negus  Menelik  II   (t.   v.)    och  hans  ge- 
mål Taitu. 


Abgeordneter  [app-],  tyskt 
ord  för  deputerad,  folkrepresen- 
tant. 

Abha'sien,  socialistisk  råds- 
republik vid  Svarta  havet  n.v. 
om  Georgien,  allierad  med 
Moskvaregeringen. 

Abi'b,  axmånad,  årets  första 
månad  i  den  tideräkning,  som 
judarna  antogo  efter  babyloniska 
fångenskapen;  senare  även  kal- 
lad med  det  babyloniska  namnet 
ni'san,  ung.  motsvarande  april. 

A'bies,  växtsläkte  (ordn.  Coni'- 
ferae),  dit  ett  flertal  högt  skat- 
tade prydnadsväxter  höra.  A. 
pectina'ta,  silvergranen, 
förekommer  allmänt  i  s.  och 
mellersta  Europas  bergstrakter 
och  har  i  Sverige  odlats  i  över 
liundra  år.  De  platta,  2 — 3  cm. 
långa  barren  äro  ovan  gröna  och 
glänsande  och  på  undersidan  för- 
sedda med  två  vita  linjer.  Av 
denna  art  erhåUes  en  balsam,  som 
går  under  namnet  S  t  r  a  s  s  - 
burg-terpentin.  A.  halsa' - 
niea,  b  a  1  s  a  m  g  r  a  n  e  n,  är  in- 
hemsk i  Nord-Amerika  och  läm- 
nar K  a  n  a  d  a  b  a  1  s  a  m,  ett 
trögflytande  ämne,  som  användes 
1)1.  a.  vid  förfärdigande  av  mikro- 
skopiska preparat. 

Abieti'nsyra,  se  Terpen- 
tin. 

Abiga'il,  en  skön  och  klok 
kvinna,  som  omtalas  i  1  Sam.  25, 
först  gift  med  den  rike  Nabal, 
sedan   med   David. 

Abild,  socken  i  Hall.  1.,  pasto- 
rat i  Göteborgs  stift.  580  inv. 


Abildgaard — Abolition 


22 


Filoktetos.  Målning  av  Abildgaard. 


Abildgaard  [a'bilgar],  N  i  c  o  - 
1  a  i  A  b  r  a  h  a  m,  f.  1743,  d.  1809, 
dansk  målare,  arkitekt,  skulptör 
och  möbelkonstnär,  representant 
för  den  internationella  klassicis- 
men under  1700-t:8  senare  del. 
Abime'lek.  1.  Filisteisk  konung 
i  Gerar  vid  Kanaans  sydgräns, 
uppträder  i  olika  varianter  av 
patriarkberättelserna  i  G.  T.  (1 
Mos.  20,  21,  26).  —  2.  Son  till 
domaren  Gideon,  dödade  sina  brö- 
der och  blev  konung  i  Sikem,  som 
dock  avföll  och  av  A.  måste  åter- 
tagas med  våld.  Stupade  vid  ett 
anfall  på  Tebes  nära  Sikem 
(Dom.  9). 

Ab  intesta'to,  lat.,  utan  testa- 
mente; ett  arvs  utskiftande  efter 
lagen,  icke  efter  testamente. 

Abioge'nesis  (grek.  nekande  o, 
bi'os,  liv,  och  ge'nesis,  ursprung), 
se  U  r  a  1  s  t  r  i  n  g. 

Abiologi'  (grek.  nekande  a, 
bios,  liv,  och  lo'gos,  lära),  se 
Anorganologi. 

A'bisko,  turistort  på  s.  stran- 
den av  Torne  träsk.  Centrum  för 
Nord-Lapplands  turistliv  med 
stor  anläggning  av  Svenska 
turistfören.  "V.  om  A.  rinner 
A  b  i  8  k  o  j  o  k  k  med  naturskön 
kanjon.  A.  nationalpark 
omfattar  c:a  500  kvkm.  med 
fjällsjön  Abisko-jaure.  Till 
A.  flyttades  1912  Vassijaure  na- 
turvetenskapliga station. 


Abiturie'nt  (av  lat.  abi're,  av- 
gå), lärjunge,  som  avlägger  abi- 
turientexamen, avgångs- 
examen från  högre  allm.  läroverk. 

Ablakte'ra.  1.  Avvänja  från 
modersmjölken.  —  2.  Se  Y  m  p  - 
ning. 

Ablatio'n,  floders  och  glacia- 
rers  bortryckande  av  berg-  och 
jordlager. 

Ablativ  (lat.  ablaWvus,  bort- 
tagande från) ,  se  Kasus. 

Ablutio'n  (lat.  ablu'ere,  av- 
tvätta), kalkens  sköljning  med 
vin  efter  nattvarden  i  katolska 
kyrkan.  Med  A.  menade  romarna 
en  tvagning  före  offrandet. 

Abne'r,  A  b  i  n  e'  r  ("Min  fader 
är  Ner"),  Sauls  kusin  och  fält- 
herre, övergick  senare  till  David 
men  mördades  av  Joab.  David 
sjöng  en  klagosång  över  honom 
(1  Sam.  14:  50;  2  Sam.  2—3). 

Abno'rm  (av  lat.  ab  no'rma, 
från  regeln),  onaturlig,  missbil- 
dad, behäftad  med  lyte. 

Abolitio'n  (lat.  aboWtio),  av- 
skaffande, upphävande;  ett  stata- 
överhuvuds påbjudande  av  straff- 
frihet  för  en  förbrytelse,  innan 
dom  fallit.  —  Abolitionis- 
ter  kallades  i  Förenta  Sta- 
terna förkämparna  för  slaveriets 
upphävande.  Rörelsen  utgick  från 
kväkarna  och  vann  framgång 
genom  agitation  i  tal  och  skrift 
(största  betydelse  fick  Harriet 
Beecher  Stowes  roman  Onkel 
Töms  stuga)    och  genom  petitio- 


Abisko     turiststation. 


28 


Abondance — Abraham 


24 


ner  i  kongressen.  A.  konstitue- 
rade sig  på  1850-t.  som  politiskt 
parti. 

Abondance  [abai)da'58],  fr., 
överflöd. 

Aboma'sus,    se    Idisslare. 

Abonne'ra,  tinga  p8,  förhand, 
beställa  för  viss  tid. 

Abora'1  (lat.  ab,  frän,  och  os, 
mun),  se  O  r  al. 

Ab  orfgine,  lat.,  frftn  begyn- 
nelsen av.  —  Abori'gines, 
urinvånare.  Romarna  kallade  sä, 
ett  urfolk  vid  foten  av  Apenni- 
nerna. Huruvida  det  har  existerat 
är  ovisst. 

Abo'rt  (lat.  ahori'ri,  gfi,  un- 
der), missfall,  d.  v.  s.  fall  av  sft 
tidig  börd,  att  fostret  ej  är  livs- 
dugligt. Se  även  Fosterför- 
drivning och  Kastning. 
—  Abort  e' ra,  genomgå  miss- 
fall. —  Aborti'vform  av  en 
infektionssjukdom,  beteckning  för 
ett  påfallande  lindrigt  eller  kort- 
varigt förlöpande  fall.  —  A  b  o  r- 
t  i'  v  k  u  r,  energisk  behandling, 
avsedd  att  hastigt  bota  en  sjuk- 
dom i  dess  begynnelsestadium.  — 
Aborti'vmedel,  medel  som 
framkalla  abort, 

About  [abo'],  Edmond 
Franfiois  Valentin,  f. 
1828,  d.  1885,  fransk  författare 
och  journalist,  tillhörde  det  andra 
kejsardömets  mest  bemärkta  för- 
fattare och  stod  i  gunst  hos 
Napoleon  III.  A:s  romaner,  bland 
vilka  märkas  MadeZon  (1863)  och 
Le  roi  des  montagnes  (1856), 
vunno  på  sin  tid  stor  popularitet, 
varemot  hans  dramatiska  arbeten 
mottogos  med  kyla.  Under  sina 
senare  år  uppträdde  A.  ehuru 
med  föga  framgång  mot  den 
Zolaska  riktningen  med  Le  roman 
d'un  brave  homme   (1880). 

Abraham,  eller,  enligt  en 
annan  namnform,  A  bräm  (i  1 
Mon.  17  ett  sent  försök  att  för- 


Abraham*  offer.  Målning  av  Uembrandt. 

klara  olikheten),  enligt  den 
israelitiska  traditionen  stam- 
fader främst  för  Israel  men  även 
för  Edom  och  åtskilliga  arab- 
stammar. Berättelserna  om  ho- 
nom (i  1  Mos.  12 — 25)  äro  av 
ganska  olika  art.  De  flesta  av 
dem  skildra  emellertid  A.  såsom 
en  upphöjd  förebild  av  ädelmod 
och   fridsamhet  och  framför  allt 


Abrahams,    Isaks   och   Jakobs    grav    vul 
Hebron. 


25 


Abraham  Rydbergs  stiftelse — Abrenuntiation 


26 


såsom  en  trons  hjälte  (ex.:  be- 
rättelsen om  utvandringen  i  1 
Mos.  12).  En  framträdande  roll 
spelar  A:s  gestalt  ännu  i  sen- 
judisk  och  urkristen  litteratur 
(Paulus),  liksom  även  folksagan, 
såväl  inom  judendomen  som  inom 
islam,  gärna  sysslar  med  honom. 

Abraham  Rydbergs  stiftelse, 
grundad  på  donation  av  skepps- 
redaren A.  Rydberg  (d.  1845), 
avser  att  lämna  undervisning  i 
sjömansyrket  åt  ynglingar  i  ål- 
dern 14- — 20  år.  Undervisningen 
sker  dels  i  land,  dels  på  stiftel- 
sens fartyg  "Abraham  Rydberg", 
som  varje  år  gör  en  c:a  3  måna- 
der lång  expedition  till  sjöss. 

Abrahamsbuske,  se  K  y  s  k  - 
hetsträdet. 

Abrahamson.  1.  August  A., 
f.  1817,  d.  1898,  tillhörde  en  för 
konstnärliga  intressen  känd  ju- 
disk släkt.  Sin  betydande,  genom 
affärsverksamhet  i  Göteborg  hop- 
samlade förmögenhet  använde  A. 
att  grunda  N  ä  ä  s  slöjdlärare- 
seminariimi.  —  2.  Eufrosyne 
Lem  an  A.,  f.  1836,  d.  1869,' den 
föreg:8  hustru,  europeiskt  rykt- 
bar sångerska.  —  3.  Lauren- 
tius Gustaf  A.,  f.  1856, 
svensk-amerikansk  publicist  och 
präst,  huvudredaktör  för  Augus- 
tanasynodens  publikationer,  bl.  a. 
tidningen  Augustcma  i  Rock  Is- 
land, känd  som  framstående 
talare  och  organisatör. 

Abrahamsson,     Petter,     f. 
1668,  d.  1741,  rättfilärd,  riksdags- 
man av  hattpartiet.  Hans  Lands  ~ 
och     Stadslagarna      (1702)     med  T 
kommentar  och  Landslagen  med 
anmärkningar  (1726)  äro  av  stort^ 
rättshistoriskt  värde. 

Abraha'mus  Andre'ae  Anger- 
ma'nnus,  f.  omkr.  1540,  d.  1607, 
Sveriges  fjärde  protestantiske 
ärkebiskop.  Som  skolmästare  i 
Stockholm    motarbetade  han  Jo- 


han 111:8  liturgi  och  tvangs  att 
tillbringa  11  år  i  landsflykt.  Vald 
till  ärkebiskop  av  Uppsala  möte 
1593,  vände  A.  hem  men  ådrog 
sig  hertig  Karls  onåd  genom  sin 
oresonliga  hänsynslöshet  vid  en 
visitation  1596.  A.  trädde  i  för- 
bindelse med  Sigismimd  och  döm- 
des av  herredagen  i  Jönköping 
1599  till  ämbetets  förlust.  1606 
togs  rättegången  upp  på  nytt  och 
från  hösten  s.  å.  hölls  han  fången 
till  sin  död. 

Abrakada'bra,  trollformel  av 
oviss  härledning,  vilken,  skriven  i 
triangelform,  förekom  på  amulet- 
ter; numera  liktydigt  med  me- 
ningslöst prat. 

Abram,  se  Abraham. 

A'bramis,  ee  Braxensläk- 
tet. 

Abrasa'x  eller  A  b  r  a'  z  a  s, 
ghostikern  Basilides'  (130-t.  e. 
Kr.)  namn  på  det  högsta  väsen- 
det, vilket  namn,  med  sina  sju 
bokstäver  och  sitt  siffervärde  av 
365,  menades  omspänna  all  till- 
varo i  rum  och  tid.  Sedermera 
jämte  symboliska  figurer  inristat 
på  amuletter. 

Abrasio'n,  vågors  och  tidvat- 
tens nedbrytande  av  kuster.  Ge- 
nom bortföring  av  det  material, 
varav  kusten  är  uppbyggd,  upp- 
kommer en  mer  1.  mindre  plan 
yta,  abrasionsterrassen, 
som  av  havet  översköljes  vid  hög- 
vatten och  som  alltjämt  förstoras. 
,Den  del  av  kusten,  som  icke 
abraderats,  reser  sig  som  en 
brant,  abrasionsbranten, 
innanför  terrassen.  På  denna  se- 
nare kunna  kvarstå  partier, 
abrasionsvittnen,  av  den 
ursprungliga  kusten;  dylika  äro 
t.  ex.  raukarna  på  Gottland. 

Abra'xas,  se  Abrasax  och 
Krusbärsmätare. 

Abrenuntiatio'n,  avsägandet 
av  djävulen  i  det  katolska  dop- 


27 


Abrin — Abscess 


28 


formuläret;  förekom  i  Sverige  till 
1811. 

Abri'n,  se  Abrus  preca- 
t  o  r  i  u  8. 

Abru'pt  (lat.  dbru'ptus),  av- 
bruten, plötslig,  osammanhäng- 
ande. 

A'brus  precato'rius,  en  i  tro- 
pikerna vitt  utbredd,  busklik  ärt- 
växt, vara  frön  de  s.  k.  p  a  t  e  r  - 
nosterbönorna  äro  vackert 
rödfärgade  med  svarta  fröärr  och 
innehålla  ett  ytterst  giftigt  ämne, 
abrin.  Detta  som  är  av  antigen- 
karaktär, verkar  dels  lokalt  t.  ex. 
på  ögats  bindehinna,  där  det  för- 
orsakar en  intensiv  retning,  dels 
vid  insprutning  i  blodbanorna, 
där  det  framkallar  h  e  m  o  1  y  s 
(se  d.  o.). 

Abruzzerna,  ital.  Abruzzi, 
landskap  i  mellersta  Italien  med 
Apenninernas  högsta  berg.  Gran 
Sasso  d'ltalia  (2,921  m.) ;  har 
strängt  klimat,  vilda  skogar  och 
rika  betesmarker,  till  vilka  som- 
martiden drivas  stora  får hjordar 
söderifrån. 

Abruzzerna,  Ludvig  Ama- 
deus  (Luigi  Amadeo),  hertig  av 
A.,  prins  av  Savojen,  f.  1873,  ita- 
liensk upptäcktsresande,  konung 
Viktor  Emanuel  III:s  kusin. 
Ledde  1899—1900  en  nordpols- 
expedition från  Frans  Josefs  land 
och  framträngde  till  86°  34'  n.  br. 
Nytt  rekord  i  bergbestigning 
(Godwin  Austen  på  Himalaya). 
Deltog  i  Tripoliskriget  1911—12 
och  var  1913 — 17  överbefälhavare 
över    italienska   flottan. 

A'bsalom,  son  till  David, 
gjorde  uppror  mot  sin  fader  (2 
Sam.  13—18). 

A'bsalon,  f.  1128,  d.  1201, 
dansk  biskop,  krigare  och  stats- 
man, sonson  till  Sk j alm  Hvide  (se 
d.  o.),  uppfostrades  tillsammans 
med  Knut  Lavards  son  Valdemar, 
studerade  i  Paris,  blev  1157  bi- 


Absalon.  Staty  i  koppar  ay  V.  Blssen. 


skop  i  Roskilde  och  1178  därjämte 
ärkebiskop  i  Lund,  fastställde 
tiondebestämmelserna  och  präs- 
ternas celibatplikt.  Vid  fiskläget 
Havn  anlade  A.  1166  Absalons 
borg  och  lade  därigenom  grun- 
den till  Köpenhamn.  Rådgivare 
och  härförare  både  hos  Valdemar 
den  store  och  Knut  VI.  Slog 
i  sjöslaget  vid  Riigen  hertig  Bo- 
gislav  av  Pommern  annandag 
pingst  1184,  varefter  venderna 
tvungos  taga  dopet.  Om  Ars  kul- 
turella intressen  vittna  Sorö  klos- 
ter och  det  understöd  han  gav 
Saxo  och  Svend  Åagesön. 

Absce'ss  (lat.  absce'dere,  av- 
söndras), bulnad,  varsamling.  A. 
uppträda  såväl  i  som  under  hu- 


29 


Absens — Absolut  rörelse 


30 


den,  i  djupare  bindvävsskikt 
mellan  muskler  o.  d.,  ävensom  in- 
uti inre  organ,  ben  etc.  De  för- 
orsakas alltid  av  ett  infektions- 
ämne (se  d.  o.),  och  allt  efter 
dettas  natur  skiljer  man  mellan 
akuta  1.  heta  A.  och  kro- 
niska 1.  kalla  (vanligen 
tuberkulösa) .  De  senare  bruka  ej 
föregås  av  den  annars  vanliga 
svullnaden,  hettan  och  värken, 
varför  den  ofta  får  stora  propor- 
tioner, innan  den  upptäckes. 

A'bsens,  lat.,  frånvarande. 

Absi'd,  se  A  p  s  i  s. 

Absi'nt,  likör,  tillsatt  med  ex- 
trakt av  malört. 

Absinti'n,     se    Artemisia. 

Abski'ssa,  se  Koordinat- 
system. 

Absolu't,  lat.,  obetingad,  full- 
komlig. Motsats  relativ.  — 
Fil.  Det  absoluta,  den  obe- 
tingade verkligheten,  alltså  ett 
väsen  1.  ett  vara,  som  ej  förut- 
sätter något  annat  väsen  för  sin 
verklighet.  Ett  dylikt  väsen  fat- 
tas än  S8.  en  opersonlig  urgrund 
till  världen,  än  ss.  en  personlig 
princip  och  blir  i  senare  fallet 
likbetydande  med  ett  Guds- 
begrepp. 

Absolut  alkohol,  se  Alko- 
hol. 

Absoluta  måttsystemet.  Då 
ett  mått  på  en  fysikalisk  storlek, 
såsom  en  vägsträck  a,  en  tyngd 
eller  en  tidslängd,  önskas,  mätes 
storleken  med  en  bestämd  måtts- 
enhet. De  för  praktiskt  bruk  van- 
liga måttsenheterna  äro  1  meter 
för  längd,  1  kilogram  för  tyngd 
och  1  sekund  för  tid.  Av  dessa 
är  måttsenheten  för  tyngd  föga 
lämplig  ur  vetenskaplig  syn- 
punkt, dä  tyngdkraftens  storlek 
ändras  med  latituden  och  höjden 
över  havet.  För  att  fä  en  enhet, 
som  är  oberoende  av  dylika  fluk- 
tuationer ha  fysikerna  på  elektri- 


citetskongressen i  Paris  1881  enat 
sig  om  ett  enhetssystem,  A.  eller 
C.  G.  S.-systemet  (centimeter- 
gram-sekund-systemet), i  vilket 
enheten  för  tyngd  utbytts  mot  en 
enhet  för  massa.  En  kropps  mas- 
sa, d.  v.  s.  förhållandet  mellan 
kroppens  vikt  (tyngdkraften) 
och  accelerationen,  är  konstant 
och  oberoende  av  det  ställe,  där 
kroppen  befinner  sig.  Som  enhet 
för  massa  har  valts  massan  av 
1  kbcm.  kemiskt  rent  vatten  vid 
-f-  4°  C.  Enheten  för  längd,  1  cm., 
bestämdes  till  en  hundradel  av 
arkivmetern  i  Paris  (se  Meter- 
systemet) och  enheten  för  tid, 

1 
1  sekund,  till  24  X  60  X  60  ^^ 
medelsoldygnet  (se  Dygn).  Av 
dessa  tre  grundenheter 
kunna  sedan  andra  enheter  avle- 
das. Se  Elektriska  måtts- 
enheter. 

Absolut  höjd,  benämnes  en 
orts  höjd  över  havet,  i  motsats 
till  relativ  höjd,  som  anger 
höjden  över  närliggande  trakt. 

AbsoIutio'n  (lat.  ab,  och  so'l- 
vere,  lösa) ,  avlösning  (sed. 
o.),  frikännande,  syndaförlåtelse. 
—  Ab8olve'ra,  frigöra,  av- 
sluta (en  examen). 

Absoluti'sm.  1.  Styrelseform, 
enligt  vilken  maktinnehavaren  är 
oberoende  av  kontroll  och  myn- 
digheten ej  är  beskuren.  Den  ab- 
solute  suveränen  respekterar  i 
motsats  mot  despoten  gällande 
lag.  —  2.  Total  avhållsamhet  från 
sprithaltiga  drycker. 

Absolut  musik,  musik,  som 
icke  står  i  beroende  till  något 
yttre  föreställningsobjekt;  utgör 
motsats  till  den  beskrivande  pro- 
grammusiken   (se  d.   o.). 

Absolut  nollpunkt,  se  Abso- 
lut temperatur. 

Absolut  rörelse,  se  R  ö  r  e  1  s  e. 


31 


Absolut  temperatur — Absorption 


32 


Absolut    temperatur    är    den 

temperatur,  vars  nollpunkt  (den 
s.  k.  absoluta  nollpunk- 
ten) ligger  vid  —273»  C. 

Absolut  tryck,  se  Tryck. 

Absolut  veto,  se  Veto. 

Absolve'ra,  se  A  b  s  o  1  u  t  i  o  n. 

Absorbe'ra,  se  Absorption. 

Absorptio'n.  Fys.  1.  Dä  ljus- 
strålar träffa  ett  föremål,  reflek- 
teras en  del  av  dem,  en  annan 
del  absorberas  eller  upptages  och 
om  ej  allt  ljus  absorberas,  passe- 
rar den  återstående  delen  igenom 
föremålet.  Vid  A.  förvandlas  lju- 
sets energi  till  värme.  Genom  att 
mäta  temperaturstegringen  får 
man  alltså  ett  mått  på  den  absor- 
berade ljusenergien.  Även  värme- 
strålar  och  ultravioletta  strålar 
kunna  absorberas.  Mängden  ab- 
sorberade strålar  beror  i  hög  grad 
på  föremålets  beskaffenhet.  Pul- 
verformiga,  mörkfärgade  ämnen, 
såsom  t.  ex.  kimrök,  ha  den  stör- 
sta absorptionsförmågan.  Att 
märka  är  dock  att  vissa  fullt 
genomskinliga  ämnen  kunna  vara 
nästan  fullständigt  ogenomträng- 
liga för  de  osynliga  strålarna  i 
spektrum.  Se  Färg,  Värme. 
—  2.  Gasers  absorption  i  vätskor 
se  Lösning  och  av  fasta  krop- 
par, se  Adsorption.  — 
Lantbr.  Med  åkerjordens  absorp- 
tionsförmåga  förstås  den  egen- 
skapen hos  åkerjorden  att  i  sig 
upptaga  och  kvarhålla,  dels  ge- 
nom förvittring  och  förmultning 
bildade,  dels  genom  gödselmedlen 
tillförda  växtnäringsämnen  och 
gaser.  Man  skiljer  mellan  kemisk, 
fysikalisk  och  bakteriologisk  A. 
Vid  den  kemiska  A.  förvand- 
las växtnäringsämnena  från  lätt- 
lösliga  1.  åtminstone  relativt  lätt- 
lösliga  föreningar  till  mera  svår- 
lösliga  sådana.  Den  kemiska  A. 
försiggår  långsamt,  vilket  är  av 
stor  vikt  för  att  de  tillförda  äm- 


nena skola  bliva  jämnt  fördelade 
i  jorden.  De  växtnäringsämnen, 
som  huvudsakligast  bindas  på 
detta  sätt  äro  fosforsyre-,  kali- 
och  ammoniumsalter  samt  kalk. 
Den  kemiska  A.  sker  till  största 
delen  under  medverkan  av  kaolin 
och  andra  ämnen,  som  uppstå  vid 
de  miner aliska  jordartsbestånds- 
delarnas förvittring.  —  Den 
fysikaliska  A.  anses  nu- 
mera vara  av  underordnad  bety- 
delse. Den  består  i  att  de  lösta 
ämnena  adsorberas  av  jordpartik- 
larna och  är  därför  störst  i  porös 
jord  (mull-  och  lerjord).  — 
Den  bakteriologiska  A. 
har  på  senare  år  vunnit  allt 
större  beaktande,  då  det  visat  sig 
att  ett  synnerligen  rikt  bakterie- 
liv förekormner  i  en  väl  luftad 
och  neutralt  till  svagt  basiskt 
reagerande  åkerjord.  Bakterierna 
tillgodogöra  sig  den  näring  som 
finnes  i  jorden.  Sedan  bakterierna 
dött,  frigöras  näringsämnena  åter 
vid  förruttnelsen  och  komma  så 
antingen  direkt  växterna  tillgodo 
1.  bindas  åter  på  något  av  de 
förut  omtalade  sätten.  Den  bak- 
teriologiska A.  spelar  i  all  syn- 
nerhet stor  roll  vid  salpetersy- 
rans 1.  dess  salters  bindning  samt 
vid  bindning  av  luftens  fria 
kväve.  —  A.  är  av  synnerligen 
stor  betydelse  för  jordens  bördig- 
het och  för  åstadkommande  av 
en  ekonomisk  gödsling  så  att 
icke  den  jorden  tillförda  gödseln 
går  förlorad  genom  uttvättning. 
Faktorer  som  gynnsamt  inverka 
på  denna  äro:  rikedom  på  fin- 
jord, väl  utförd  brukning  och 
dränering  samt  tillräckligt  med 
kalk.  Minsta  absorberande  för- 
mågan har  sandjorden,  och  den  är 
desto  mindre  ju  grövre  jorden  är. 
Betydligt  biittre  absorptionsför- 
måga  besitter  torv  och  mulljord 
och  den  stiger  med  högre  förmult- 


38 


Absorptionsspektrum — Abu-Simbel 


34 


ningsgrad.  Ler-  och  märgeljorden 
hava  den  högsta  absorberande 
förmågan,  varför  på  dem  kan 
gödslas  med  långa  mellanrum  och 
stora  givor  åt  gången  även  av 
lättlösliga   gödselmedel. 

Absorptio'nsspe'ktrum,  se 
Spektralanalys. 

Abstine'ns  (lat.  abstine're,  av- 
hålla sig  från),  avhållsamhet.  — 
Abstinenssymtom,  sjuk- 
liga rubbningar,  som  uppstå  vid 
plötsligt  avbrott  i  vanemässigt 
bruk  av  gifter.  Se  Alkohol- 
ism,   Morfinism. 

Abstrahe'ra  (lat.  ahstra'here, 
fråndraga)  och  Abstraktion, 
termer  för  den  andliga  verksam- 
het, genom  vilken  en  eller  flera 
egenskaper  hos  ett  föremål  från- 
skiljas för  att  de  återstående 
skola  kunna  med  desto  större 
uppmärksamhet  iakttagas.  Se 
Begrepp. 

Abstra'kt,  vittomfattande,  obe- 
stämd. —  Abstrakta  sub- 
stantiv, namn  på  egenskaper, 
tillstånd  eller  verksamheter. 

Abstra'kter,  se  Orgel. 

Abstraktio'n,  se  A  b  a  t  r  a  - 
ber  a. 

Absu'rd,  orimlig.  —  A  b  s  u  r  - 
dite'  t,  orimlighet. 

Abt,  Franz,  f.  1819,  d.  1885, 
tysk  kompositör.  Utgav  huvud- 
sakligen sånger  för  en  eller  flera 
röster,  bl.  a.  kända  manakvar- 
tetter. 

Abu,  arab.  ord  motsvarande 
hebr.  ab,  fader.  Jfr  A  b  b  a. 

Abua'm,  viktigaste  marknads- 
platsen i  v.  Sahara,  belägen  i 
oasen  Tafilet. 

Abu  Bekr,  "jungfruns  fader", 
f.  573,  d.  634,  rik  köpman  i 
Mecka.  Gifte  sin  dotter  Aisja 
med  Muhammed  och  blev  632  vald 
till  denneg  efterträdare,  den  förste 
kalifen. 

Abu-Habba,      arabby     mellan 

2.  —  Le  X.  I.     Tr.  24.  4.  22. 


Bagdad  och  Babylon;  i  närheten 
ruiner  efter  den  urgamla  babylo- 
niska "solstaden"  Sippar.  Vid  ut- 
grävningen av  det  där  belägna 
soltemplet  fann  man  1881  bl.  a. 
ett  rikhaltigt  och  intressant  tem- 
pelarkiv, bestående  av  kilskrifts- 
urkunder på  lertavlor. 

Abuki'r,  hamn  n.ö.  om  Alexan- 
dria,  bekant  från  Napoleons 
egyptiska   fälttåg.    Se   N  e  1  s  o  n. 

Abuli'  (grek.  nekande  o,  och 
bule',  vilja),  viljelöahet  eller  i 
lindrigare  form  sjuklig  obeslut- 
samhet. Ett  vid  vissa  nerv-  och 
sinneasjukdomar  uppträdande 
symtom. 

Abunda'ntia,  lat.,  överflödets 
gudinna,  förekom  på  romerska 
mynt;  ymnighetshornet  är  hen- 
nes attribut. 

Ab  u'rbe  co'ndita,  lat.,  från 
stadens  (Roms)  grundläggning. 
Se  A.  a.  u.  c. 

Abu-Simbel,  axab.,  "korn- 
axens  fader",  ort  vid  Nilens 
vänstra  strand  mellan  Assuan  och 
Wadi  Halfa.  I  den  branta  strand- 
sluttningen äro  inhuggna  två 
klipptempel  från  Ramses  11:8  tid 
(omkr.  år  1300  f.  Kr.).  Fasaden 
till  det  större  är  prydd  med  fyra, 
20  m.  höga,  sittande  statyer  av 
Ramses.  I  det  inre  finnas  relief- 
framställningar  av  konungens 
krigståg  mot  hettiterna.  Fasaden 
till  det  mindre  templet  har  sex 


Abu-Simbels  klipptempe'. 


35 


Abusjehr — Academia  Stockholmensis 


36 


kolossalstatyer,  som  föreställa 
Eamses  och  hans  p^emSl  Nefretere. 

Abusje'hr,  persisk  stad  vid  Per- 
siska viken,  stor  export  av  indiska 
och  persiska  varor.  20,000  inv. 

Abu'sus,  lat.,  missbruk ;  jur.  be- 
teckning för  en  saks  värdeminsk- 
ning genom  begagnande.  —  A. 
aethy'licus,  alkoholmissbruk. 

Aby'dos.  1.  Forngrekisk  stad 
vid  Hellesponten,  hamnstad  till 
Troas.  Från  A.  till  Sestos  slog 
Xerxes  de  skeppsbryggor,  på  vil- 
ka hans  här  överfördes  480  f .  Kr. 
—  2.  En  av  Egyptens  mest  be- 
römda städer,  belägen  på  v.  Nil- 
stranden,  med  ett  ännu  bevarat 
tempel  byggt  av  Seti  I  (omkr. 
1340  f.  Kr.),  guden  Osiris'  grav 
och  praktfulla  konungagravar 
från  l:a  och  2:a  dynastien. 

Aby'ssiska  1.  abys8a'la 
regionen  (grek.  aby'ssos,  av- 
grund), djuphavet.  Med  hänsyn 
till  de  olika  livsvillkor  havet  er- 
bjuder däri  levande  organismer 
brukar  man  skilja  mellan:  1) 
littorala  1.  strandregio- 
nen, d.  v.  s.  området  från  stran- 
den till  ett  djup  av  ungefär  400 
m.,  under  vilken  nivå  ljus  van- 
ligen saknas;  uttrycket  begagnas 
ofta  också  för  att  beteckna  blott 
kustområdet  mellan  högsta  flod 
och  lägsta  ebb;  2)  pelagiska 
regionen,  d.  v.  s.  öppna  havet  ned 
till  400  m. ;  3)  abyssiska  re- 
gionen, d.  v.  s.  området  under 
400-metersnivån.  Havets  organis- 
mer sägas  vara  littorala,  pelagi- 
ska 1.  abyssiska,  beroende  på  in- 
om vilketdera  av  dessa  områden 
de  leva.  Vissa  organismer  kunna 
emellertid  vara  företrädda  inom 
alla  tre  regionerna. 

a.  c,  förk.  av  lat.  a'nno  cur- 
re'nte,  under  löpande  år. 

A.  C,  förk.  av  lat.  A'nno 
Chri'sU,  i  Kristi  år,  d.  v.  s.  år 
efter  Kristi  födelse. 


Aca'cia,  a  k  a  s  i  a,  ett  synner- 
ligen artrikt  släkte  (fam.  Legumi- 
no'sae)  från  Gamla  och  Nya  värl- 
dens varmare  delar,  vanligen  träd 
1.  buskar,  varav  många  med  tor- 
nar. De  australiska  formerna  ha 
vertikalt  ställda  fyllodier 
(se  Blad).  En  del  arters  tornar 
bebos  av  myror.  Bland  de  många 
för  människan  värdefulla  arterna 
må  nämnas :  Kateku'-trä- 
det,  A.  Catechu',  c:a  8  m.  högt, 
från  Ceylon,  Främre  och  Bortre 
Indien.  —  A.  Se'negal,  ett  ung. 
6  m.  högt  träd,  bildar  stora  sko- 
gar i  Nilländerna  och  Senegam- 
bien.  —  A.  ara'bica  i  Afrika  och 
Ostindien;  dess  frukter  föras  i 
handeln  under  namnet  b  a  b  1  a  h 
1.  b  a  b  1  a.  —  A.  Farnesia'na,  en 
västindisk,  tornig  buske,  som  fler- 
städes odlas,  bl.  a.  i  Frankrike 
och  Italien.  —  A.  pijcna'htha, 
"G  o  1  d  e  n  W  a  1 1 1  e",  s.  Austra- 
lien. —  Veden  av  flera  arter  an- 
vändes till  finare  snickeriarbeten. 
Av  en  del  erhållas  ämnen,  som 
begagnas  till  färgning  och  läke- 
medel samt  i  parfymtillverk- 
ningen. Många  arter  odlas  för  de 
produkter  de  lämna,  flera  använ- 
das som  prydnadsväxter.  Se  vi- 
dare under  Garvmedel, 
Gummi,    K  a  t  e  k  u. 

Acade'mia  Stockholmen'sis, 
en  av  Johan  III  år  1576  i  grå- 


Landskap   med   akasior   i    s.v.    Alrika. 


37 


Acajouträdet — Acceleration 


38 


munkcklostret  i  Stockholm  inrät- 
tad skola,  ämnad  att  tjäna 
konimgena  kyrkopolitiska  planer. 
Dess  professorer  förflyttades  till 
Uppsala  vid  universitetets  åter- 
upprättande 1593. 

Acajouträdet  [akajo'-],  Ana- 
ca'rdium  occidenta'le  (fam.  Ana- 
cardia' ceae) ,  odlas  för  sina  fruk- 
ter, de  8.  k.  acajounötter- 
na  1.  elefantlössen,  i  Syd- 
Amerika,  Ostindien  och  Afrika. 
Frukterna  innehålla  ett  svart, 
oljeartat  ämne,  k  a  r  d  o  1,  som 
användes  bl.  a.  vid  framställning 
av  märkbläck.  De  starkt  ansväll- 
da  fruktskaften  liksom  fröna  för- 
täras. 

Acantha'ceae,  växtfamilj 

(ordn.  Tubiflo'rae).  De  flesta  A. 
äro  örter  1.  buskar  med  motsatta 
blad  och  tvåläppiga  blommor, 
med  4,  tvåväldiga  1.  2  ståndare. 
Frukten  är  vanl;  en  2-nunmig 
kapsel  med  2  frön  i  vart  riun. 
C:a  1,500  arter,  de  flesta  i  tropi- 
kerna. Många  odlas  som  pryd- 
nadsväxter (hos  oss  vanl.  i  växt- 
hus), såsom  arter  av  Thunbe'rgia, 
Aca'nthus,  Ru€'llia,  Strobila'n- 
thes. 

Aca'nthias,  se  P  i  g  g  h  a  j  a  r. 

Aca'nthis,  se  Siskesläk- 
tet. 

Acanthoce'phali,  en  ordning 
maskar  (klass  Aschelmi'nthes) , 
omfattande  endast  ett  släkte, 
Echinorhy'nchus.  De  hava  en  hul- 
lingbeväpnad  "snabel",  äro  endo- 
parasiter,  sakna  tarmkanal  och 
hava  i  stället  ett  system  av  kana- 
ler i  huden,  vilken  tjänar  som 
näringsupptagande  organ.  Som 
larver  finnas  de  i  insekter  och 
små  kräftdjur;  könsmognad  upp- 
nå de  först  i  tarmarna  hos  rygg- 
radsdjur, varvid  de  med  snabeln 
sätta  HJp  fast  vid  tarmväggen. 

Acantho'cinus,  ee  L  a  m  i  i  - 
n  ae. 


Acanthoptery'gii,  se  T  a  g  g  - 
feningar. 

Acanthosi'cyos,  se  Näras- 
växten. 

Aca'nthus  (grek.  a'kanta, 
tagg),  i  medelhavsregionen  in- 
hemskt växtsläkte  (fam.  Acan- 
tha'ceae).  Flera  arter  odlas  i 
växthus.  A.  mo'llis,  björnklo- 
ört,  bär  vita  blommor  med  grön- 
aktigt röda  och  taggiga  skärm- 
blad. De  likaledes  taggiga  och 
djupt  flikiga  örtbladen  ha  under 
antiken  och  senare  använts  som 
ornamentsmotiv,  särskilt  i  arki- 
tekturen och  konsthantverket. 

A  cappe'lla  (ital.  cappella, 
kapell),  "i  kyrkstil",  d.  v.  s.  sång 
utan  instrumentalt  ackompanje- 
mang, såsom  bruket  var  inom 
kyrkan  i  äldre  tider. 

Acapu'lco,  hamnstad  v.  Stilla 
oceanen  i  Mexiko.  3,000  inv. 

Acari'na,  se  K  v  a  1  s  t  e  r. 

Accelerando  [attjelera'ndå], 
förk.  a  c  c  e  1.,  musikterm,  som 
betecknar     tilltagande   hastighet. 

Acceleration  [akse-],  varje 
förändring  i  en  kropps  rörelse- 
tillstånd. A.  i  vetenskaplig  be- 
märkelse är  hastighetens  föränd- 
ring per  tidsenhet.  Är  denna  för- 
ändring konstant,  kallas  rörelsen 
likformigt  accelererad. 
En  materiell  punkts  rörelse  blir 
accelererad,  om  den  påverkas  av 
en  kraft.  Är  den  materiella  punk- 
ten fri,  d.  v.  s.  påverkas  den  ej 
av  någon  kraft,  blir  dess  rörelse 
rätlinig  och  likformig  (tröghets- 
lagen ) ,  En  kropp,  som  faller  fritt, 
d.  v.  8.  rör  sig  i  lufttomt  rum  och 
ej  påverkas  av  andra  krafter  än 
jordens  attraktion,  erhåller  en  av 
breddgraden  och  höjden  över  ha- 
vet beroende  A.  Vid  havsytan  på 
45°  latitud  är  denna  A.  (gravita- 
tionskonstanten) :=  9,806  m.  per 
sek.^  —   Med  månens   A.   menas 


39 


Accent — Accessorisk 


40 


ökningen  av  månens  hastighet  i 
dess  rörelse  kring  jorden.  Denna 
månens  se  kulära  A.  upptäck- 
tes av  Halley  i  början  av  1700-t. 
vid  jämförelser  mellan  äldre  män- 
förmörkelser  och  nyare  iakttagna. 
Laplace  ådagalade  1787,  att  has- 
tighetsökningen beror  pä  den 
fortgående  minskningen  i  jord- 
banans excentricitet.  Sä  länge 
denna  minskning  pågår,  minskas 
också  månens   omloppstid. 

Accent  [ak8e'nt],  betoning, 
tonvikt.  I  grammatiken  talas 
företrädesvis  om  tryck  accent, 
framhävandet  av  en  stavelse  ge- 
nom större  intensitet  i  uttalet. 
Den  kan  ji  svenskan  delas  i  tre 
grader :  huvudton,  t.  ex. 
första  stavelsen  i  kalven;  stark 
biton,  t.  ex.  andra  stavelsen  i 
kalvstek;  svag  biton,  t.  ex. 
tredje  stavelsen  i  bränderna. 
Ordet  kalvstek  säges  ha  grav 
(tung)  accent,  bränderna  och  kal- 
ven akut  (skarp)  accent.  —  Om 
huvudtonena  plats  i  olika  språk 
må  nämnas,  att  den  i  regel  i 
ungerskan,  tjeckiskan  och  finskan 
vilar  på  första  stavelsen,  i 
polskan  på  näst  sista,  i  franskan 
pä  sista;  i  spanskan  och  portugi- 
siskan på  en  av  de  tre  sista, 
i  italienskan  på  en  av  de  fyra 
sista,  oftast  näst  sista;  i  tyskan 
och  de  nordiska  språken  oftast 
på  den  första.  För  engelskan 
och  ryskan  kan  knappast  någon 
regel  givas.  Jfr  Diakritiska 
tecken.  —  I  musiken  bety- 
der A.  ett  starkare  betonande 
av  vissa  toner  1.  ackord.  Den 
rytmiska  1.  metriska  A. 
sammanhänger  med  taktarten,  i 
det  de  olika  taktdelarna  få  hu- 
vudaccent, biaccent  1.  bli  obeto- 
nade. Avvikelser  från  den  van- 
liga betoningen  kunna  ske  genom 
aynkopfigurer  (se  Synkop)  1. 
genom  särskilda  föredragsbeteck- 


ningar :  sforzando,  rin- 
forzando  och  tecknen  >  och 
A.  Den  oratoriska  (este- 
tiska 1.  patetiska)  A.  samman- 
hänger däremot  med  föredragan- 
det av  en  musikalisk  fras  1.  en 
text;  mot  denna  A.  får  icke  den 
rytmiska  A.  stå  i  strid.  Se  Fra- 
sering,     Rytm,     Takt. 

Accentor  [akse'n-],  se  Järn- 
sparv. 

Accentue'ra  [aks-],  betona, 
giva  tonvikt. 

Accentus  [akse'n-],  den  inom 
företrädesvis  katolska  kyrkan 
förekommande  sång,  som  av  präs- 
ten användes  vid  recitation  från 
altaret.  Jfr  Concentus. 

Accept  [akse'pt]  (av  lat. 
acci'pere,  mottaga),  godkännan- 
de; trassatens  (växelbetalarens) 
skriftliga  förklaring  pä  en  växel 
att  på  förfallodagen  betala  växel- 
beloppet. Accepten  består  i  att 
trassaten  skriver  sitt  namn  (med 
eller  utan  "accepteras",  "god- 
kännes"  e.  d.)  på  växeln,  som 
därefter  även  kallas  accept.  Efter 
godkännandet  kallas  trassaten 
a  c  c  e  p  t  a'  n  t.  —  En  bank  be- 
viljar ofta  säkra  kunder  rätt  att 
på  densamma  utställa  växlar  in- 
till ett  visst  belopp,  accept- 
kredit.  För  växlar  dragna  på 
acceptkredit  tager  banken  en 
mindre  s.  k.  acceptprovi- 
sion.  —  Accept  a' be  1,  som 
kan  antagas,  gillas.  —  A  c  c  e  p  - 
t  e'  r  a,  godkänna,  antaga. 

Accession  [akse8Jo'n],  lat., 
tillkomst,  tillökning,  förvärv. 
Äganderättsförvärv,  varvid  äga- 
ren av  huvudsaken  också  blir 
ägare  av  bisaken.  —  A  c  c  e  s  - 
sionskatalog,  förteckning 
över  t.  ex.  ett  biblioteks  förvärv. 
—  Accessionstraktat,  en 
stats  tillslutning  till  ett  mellan 
andra  stater  ingånget  fördrag. 

Accesso'ri8k        [aks-]        (lat. 


41 


Accessorius — Acer 


42 


acce'dere,  tillkomma),  utgörande 
bihang,  hörande  till.  —  A  c  c  e  a  - 
soriska  knoppar,  se 
Knopp. 

Acce8so'riu8  [aks-],  se 
H  järnnerver. 

Accidens  [ak8ide'n8],  tillfäl- 
lighet. Se  Substans.  —  Acci- 
denstryck,  mindre  trycksaker 
säsom  cirkulär,  bjudnings-  och 
visitkort  m.  m. 

Accipiter  [aksi'-],  se  Hökar. 

Accipitres  laksi'-],  se  Dag - 
rovfåglar. 

Accis  [aksi's]  (lat.  acci'sa,  av- 
skuren, näml.  pars,  del,  d.  v.  s. 
statens  andel  i  vinsten  pä,  en 
vara),  benämning  på  vissa  inre 
skatter  (merendels  konsumtions- 
skatter) till  skillnad  från  tullar. 
Se  Bevillning. 

A'ccius  (Attius),  Lueius, 
f.  170,  d.  omkr.  90  f.  Kr.,  romersk 
författare.  Bevarade  äro  titlar 
och  fragment  av  omkr.  50  trage- 
dier, de  flesta  fria  översättningar 
av  grekiska  original. 

Acco'lti,  adelsfamilj  från  Tos- 
cana,  känd  för  rättsvetenskapliga 
och  litterära  intressen.  1.  B  e  n  e  - 
detto  A.,  f.  1415,  d.  1466,  skrev 
på  latin  en  historia  över  första 
korståget,  begagnad  som  källa  av 
Tasso.  —  2.  B  e  r  n  a  r  d  o  A.,  den 
föreg:s  son,  f.  1465,  d.  1535,  poet, 
gunstling  hos  påven  Leo  X.  —  3. 
Pietro  A.,  den  föreg:a  broder, 
f.  1455,  d.  1532,  kardinal,  avfat- 
tade den  hotfulla  bullan  mot 
Luther  1520. 

Accra,  se  A  c  k  r  a. 

Accre8ce'n8-rätt,  arvingars 
rätt  att  i  proportion  till  sina 
arvslotter  mellan  sig  fördela  arve- 
del, som  en  annan  arvinge  av  ett 
eller  annat  skäl  ej  tillträtt,  med 
förbehåll  att  denne  saknar  egna 
arvingar  eller  arvinge,  som  den 
döde  utsett  i  hans  ställe. 

Ace'phala    (grek.    nekande   o, 


Vanlig  lönn. 

och    kefale',   huvud),   huvudlösa, 
namn  på  ordn.   Musslor. 

A'cer,  växtsläkte  (fam.  Acera'- 
ceae,  ordn.  8apinda'les) .  Träd  1. 
buskar  med  motsatta,  vanligen 
karaktäristiskt  handflikiga  blad. 
A.  platanoV  des,  vanlig  lönn, 
samt  A.  campe'stre,  naver- 
1  ö  n  n,  finnas  vildväxande  i  Sve- 
rige, den  senare  i  Skåne.  Såväl 
dessa  som  ett  flertal  andra  arter 
odlas  såsom  park-  och  alléträd. 
Asklönnen,  A.  negu'ndo,  har 
blad,  som  likna  askens  och  odlas 
liksom  tatarlönnen,  A.  tata'- 


Acer  saccbarura- 


43 


Aceratherium — Acetyl 


44 


ricum,  ofta  i  buskform,  i  bersåer 
eller  såsom  skyddshäckar.  Sil- 
verlönnen, A.  dasyca'rpum, 
har  pä  undersidan  silvervita, 
djupt  flikiga  blad.  S  y  k  o  m  o  r  - 
lönnens,  A.  pseudo-pla'tanus, 
blommor  äro  ordnade  i  hängande 
klasar  i  stället  för  i  kvast  såsom 
hos  vanlig  och  naverlönn.  —  Av 
de  vanliga  lönnarterna  erhålles 
ett  mycket  användbart  virke  för 
snickeriarbeten.  I  Nord-Amerika 
förekommer  en  art:  A.  sa'ccha- 
rum,  vars  saft  innehåller  2 — 4 
%  socker  och  som  därför  använ- 
des för  framställning  av  socker 
(cirka  30  mill.   kg.   pr   år). 

Acerathe'rium,  ett  numera  ut- 
dött noshörningssläkte  utan  horn 
på  nosen.  Levde  i  oligocen  och 
pliocen  tid  i  Europa  och  Asien. 

Aceri'na,  se  G  ä  r  s. 

Acet.,  se  A  c  e  t  u  m. 

Aceta'bulum  (lat.  eg.  ättik- 
kärl,  av  ace'tum,  ättika) ,  h  ö  f  t  - 
skålen,  den  ledhåla  i  bäckenet, 
i  vilken  lårbenets  ledknapp  är  in- 
passad. 

Ace't-aldehy'd,  CH,  •  CHO,  ett 
ämne,  som  erhålles  genom  oxide- 
ring  av  etylalkohol.  Det  är  en 
flyktig  vätska,  som  kokar  vid 
+  22°  C.  och  stelnar  vid  —  120,c° 
C.  Spec.  vikt  0,805.  A.  bildar  lätt 
polymera  föreningar  såsom  p  a  r  - 
aldehyd  (CHä-CIlO),,  och 
metaldehyd  (CHs.CHO)^. 
Paraldehyd  är  en  oljeartad 
vätska,  metaldehyd  ett  fast  kri- 
stalliniskt  ämne.  Se  A 1  d  e  h  y  - 
der    och    P  o  1  y  m  e  r  i. 

Ace't-anili'd,  vetenskapliga  be- 
teckningen för  antifebrin. 

Aceta't,  ättiksyrans  salter.  De 
flesta  A.  äro  lättlösliga  i  vatten. 
Sättes  järnl^loridlösning  till  ut- 
spädd acetatlösning  uppstår  vid 
kokning  en  brunröd  fällning   av 

basiskt  ferriacetat,  Fe<^!jl;^^-''    -'. 


Basiska  A.  finnas  även  av  t.  ex. 
bly,  b  1  y  ä  1 1  i  k  a.  Utspädd  lös- 
ning av  blyättika  benämnes  b  1  y- 
vatten  och  användes  i  medici- 
nen. Det  neutrala  blysaltet  kallas 
blysocker.  Förutom  blysalter 
användes  även  kaliumacetat  i 
medicinen.  Kopparacetaten  äro 
olösliga  och  användas  såsom 
gröna  oljefärger.  Lösningar  av 
aluminium-  och  ferriacetat  hydro- 
lyseras  vid  uppvärmning  till  olös- 
liga aluminium-  och  ferrihydrat 
och  fri  ättiksyra.  Därpå  beror 
deras  användning  såsom  betnings- 
vätskor vid  färgning  av  tyger. 

Acetome'ter,  ättikmätare,  för 
bestämning  av  ättikas  styrka,  är 
ett  graderat  glasrör,  vari  hälles 
en  viss  mängd  ättika,  rödfärgad 
med  lackmus.  Härtill  sättes  så 
mycket  ammoniak  av  viss  styrka 
att  den  röda  färgen  övergår  till 
blå.  Av  den  använda  mängden 
ammoniak  kan  ättikans  styrka 
beräknas. 

Aceto'n,  CH,  •  CO  •  CH,,  ett 
till  ketongruppen  hörande  ämne, 
som  bildas  vid  torrdestillering  av 
trä  och  därför  förekommer  i  tjär- 
vatten.  A.  är  en  färglös,  flyktig 
vätska  med  karaktäristisk  lukt. 
Kokpunkt  56,5°,  smältpunkt 
—  94,9°.  Det  användes  bl.  a.  som 
lösningsmedel  för  organiska  äm- 
nen och  acetylen  samt  till  gela- 
tinering  av  nitrocellulosa.  Se 
K  e  t  o  n. 

Acetonemi'  (grek.  hqi'ma, 
blod)  och  Acetonuri'  (lat. 
uri'na,  urin),  förekomst  av  ace- 
ton i  blodet  resp.  urinen.  Ab- 
normt tillstånd  som  inträder  vid 
långvarigare  svält,  kolhydratfri 
kost,  ävensom  vid  svårare  fall  av 
sockersjuka. 

Ace'tum,  förkortat  Acet., 
ättiksyra. 

Acety'1,    se   Radikal, 


45 


Acetyl-cellulosa — Acetyl-salicylsyra 


46 


■ ^  — fc 

c 

i 
fp  i 

é 

-:; 

w^ 

r~- 

"— 

J] : . 

1 

r-å 

Fig.  1. 


Fig.  2.  Fig.  3. 

Acetylenpasverk. 


Fig.  4. 


Acety'l-cellulo'sa,  se  Cellu- 
losa. 

Acetyle'n,  kolväte  enligt  for- 
meln CjHj,  bildas  genom  vattens 
inverkan  på  karbider,  i  synnerhet 
kalciumkarbid  1.  genom  sönder- 
delning  av  acetylens  metallför- 
eningar. A.  är  en  färglös,  giftig 
gas,  som  i  rent  tillstånd  har  en 
sötaktig  lukt.  Framställd  av  tek- 
nisk kalciumkarbid  innehåller 
den  något  fosforväte  och  svavel- 
väte. Från  det  förra  ämnet,  som 
kan  förorsaka  självantändning, 
kan  A.  befrias  genom  tvättning 
med  saltsyrad  sublimatlösning. 
A.  brinner  med  intensivt  vitt  sken 
och  är  i  blandningar  med  luft 
från  3  till  82  %  våldsamt  explo- 
siv. Ledes  A.  ned  i  en  ammo- 
niakalisk  kopparkloridlösning, 
uppstår  en  röd  fällning  av  acety- 
lenkoppar,  CjCuj.  A.  kan  på  detta 
sätt  påvisas  i  vanlig  lysgas.  A. 
förekommer  i  handeln  (t.  ex.  för 
belysning  av  järnvägsvagnar 
o.  d.)  inneslutet  i  stålcylindrar. 
Dessa  innehålla  en  porös  massa 
indränkt  med  aceton,  som  vid 
15  atm.  tryck  förmår  lösa  A.  till 
en  volym  av  300  gånger  aceto- 
nens. I  dylik  lösning  är  acetylen 
icke  explosiv,  åtminstone  ej  under 
10  atm.  tryck.  A.  i  denna  form 
kallas    dissous-gas.    Den    porösa 


massan  gör,  att  möjligen  inträf- 
fande explosioner  icke  fortplantas 
till   omgivningen. 

Acetyle'ngasverk,  anläggning- 
ar för  belysning  av  smärre  sam- 
hällen o.  d.  Efter  sättet  för  sam- 
manföringen av  karbid  och  vatten 
finnas  A.  enligt:  1)  droppsystem: 
vattnet  droppar  ned  över  karbi- 
den; 2)  dyksystem:  karbiden 
nedsänkes  och  uppdrages  omväx- 
lande ur  vattnet.  Dykningsperio- 
derna regleras  av  den  magasine- 
rade gasmängden ;  3)  dränknings- 
system:  karbiden  nedsänkes  i 
vattnet  och  får  kvarstanna  där, 
så  länge  gasbildning  pågår;  4) 
inkastningssystem :  karbiden  in- 
kastas medelst  en  matarapparat 
i  småportioner  i  vattnet.  Matar- 
apparaten  regleras  automatiskt 
från  gasklockan.  Efter  rening 
distribueras  gasen  till  brännar- 
na,  vilka  oftast  äro  försedda  med 
tvenne  utlopp,  varigenom  lågan 
får  solfjädersform. 

Acetyle'nlampa,   se  Lampa. 

Acety'1-salicy'lsyra,  kondensa- 
tionsprodukt  av  ättiksyra  och 
salicylsyra,  framställd  i  avsikt 
att  utnyttja  den  senares  terapeu- 
tiska egenskaper  men  undgå  desa 
starkt  retande  verkan.  A.  har 
utomordentligt  stor  användning 
som   medel   mot   reumatiska  och 


47 


Achaeer — Acidos 


48 


andra  infektionssjukdomar,  som 
febernedsättande  ävensom  oskad- 
ligt smärtstillande  medel. 

Achae'er,  Achaia,  se  Akaia. 

Achard,  Franz  Karl,  f. 
1753,  d.  1821,  tysk  kemist  och 
fysiker.  Uppfinnare  till  den  ännu 
i  huvudsak  använda  metoden  för 
framställning  av  socker  ur  vit- 
betor. Anlade  1796  en  socker- 
fabrik i  Schlesien  och  blev  den 
tyska  sockerindustriens  grund- 
läggare. 

Acha'riu8,  Erik,  f.  1757,  d. 
1819,  svensk  läkare  och  natur- 
forskare. Vid  sidan  om  sin  läkar- 
verksamhet ägnade  sig  A.  med 
stort  intresse  fi,t  botaniska  stu- 
dier och  utgav  i  början  pä  1800-t. 
ett  antal  i  hög  grad  uppmärksam- 
made skrifter  över  lavarnas  syste- 
matik. 

Acharius,  pseud.  för  F.  V. 
Scholander  (se  d.  o.). 

Acha'rnar,  stjärna  av  1  :a  stor- 
leken i  stjärnbilden  Eridanus  pä 
södra  hemisfären. 

A'chenbach,  Andreas,  f . 
1815,  d.  1910,  tysk  målare.  Pro- 
fessor vid  akademien  i  Diissel- 
dorf.  Landskap  från  Holland, 
Skandinavien,  Italien  och  Rhen- 
trakterna  samt  folklivsbilder  med 
motiv  ur  fiskarens  och  sjöman- 
nens liv.  Som  lärare  för  svenska 
målare  har  han  utövat  ett  visst 
inflytande  på  svensk  konst  under 
1860-  och  70-talen. 

Achero'ntia,  se  Dödskalle- 
fjäril. 

Achille'a,  växtsläkte  (fam. 
Compo'sitae).  Två  arter,  båda  ör- 
ter, förekomma  allmänt  i  Sverige : 
r  ö  1 1  e  k  a,  A.  inillefo'lium,  och 
vitpytta  1.  nysört,  A.  pta'r- 
mica.  Den  förra  arten  har  smal- 
ilikiga  blad,  den  senare  hela  och 
sågade.  Blommorna  äro  vita,  säl- 
lan rödvioletta.  Båda  arterna  äro 
fleråriga.    Av    röllekan    odlas    en 


Achillea  millefolium. 


ljusröd  varietet  {Cerise  Queen) 
och  av  nysörten  en  varietet  med 
vita,  dubbla  blommor  (The 
Pearl).  De  nyutslagna  blomkor- 
garna av  röllekan  användas  i 
medicinen. 

A'chlya,  se  Saprolegnia- 
c  e  a  e. 

A'chmion,  se  C  h  e  m  n  i  s. 

a.  Chr.  1.  a.  C  h  r.  n.,  förk.  för 
a'nte  Chri'stum  1.  a'nte  Chri'stum 
na' tum,  före  Kristi  födelse. 

Acid.,  se  A  c  i  d  u  m. 

Aci'd-albumi'n,  se  Äggvite- 
ämnen. 

Acidimetri',  uppmätning  av 
syrors  koncentration  i  vätskor. 
Enklast  kan  ett  mått  på  syr- 
mängden  erhållas  genom  titre- 
ring  med  en  bas  av  känd  kon- 
centration. Med  tillhjälp  av  nå- 
gon lämplig  indikator  kan  den 
punkt  bestämmas,  då  vätskan  bli- 
vit neutraliserad.  Omvänt  kan 
basers  koncentration  uppmätas 
genom  titrering  med  en  syra  av 
känd   styrka,  alkalimetri. 

Acido's  (lat.  a'cidum,  syra), 
abnorm  halt  i  kroppsvätskorna 
av  syror,  alstrade  av  organismen 
själv,    och    med    därav    orsakade 


49 


Acidum — Acklimatisation 


60 


förgiftningsHymtom.  Uppstår  vid 
vissa  ämuesomsättningsrubbning- 
ar.  —  Se  Sockersjuka. 

A'cidum,  lat.,  förk.  A  c  i  d., 
syra. 

Acinö'8  (lat.  a'cinus,  bär  i 
klase),  druvformig.  —  Acinös 
körtel  =:  alveolär  körtel  (se 
Al  ve  o  1). 

Acipe'nser,  se  Störfiskar. 

Aci  reale  [a'tji  rea'le],  stad 
på  Sicilien,  byggd  på  Etnas  lava. 
Fabriker  för  metallarbeten.  Havs- 
bad, svavelkällor.  I  närheten 
Kyklop-öarna  (7  basalt- 
klippor)  med  Polyfemos'  grotta. 
35,000  inv. 

Acka,  lågt  stående  pygméstam 
i  belg.  Kongo. 

Acka,  Akka  1.  SrtJean 
d'  A  c  r  e,  hamnstad  i  Palestina 
vid  Karmels  fot,  grundad  av  feni- 
cierna.  12,000  inv. 

Acke,  Johan  Axel  Gus- 
taf, son  till  Andersson  2,  f. 
1859,  konstnär.  Efter  utländska 
studier  deltog  A.  i  opponentrörel- 
sen mot  Konstakademien  1885. 
Med    utgångspunkt   från    impres- 


•larir.as   paria.   'I'. 
iopcliiis.     Liisniug     Kir     iiarn. 


sionismen  fann  han  på  1890-t.  sin 
personliga  form,  som  syftar  till 
att  genom  samklang  av  färg, 
linjerytm  och  komposition  ut- 
trycka en  filosofiskt  betonad  fan- 
tasi. Typisk  är  den  stora  mål- 
ningen I  skogstemplet  i  Thielska 
galleriet.  A.  har  även  utfört 
porträtt  t.  ex.  av  sin  svärfader 
Z.  Topelius  och  V.  v.  Heidenstam 
(i  Nationalmuseum),  monumen- 
tala marinmålningar,  etsningar, 
teckningar   samt   stuckreliefer. 

Ack  ja,  se  Pulka. 

Acklamatio'n,   högljutt  bifall. 

Acklimatisatio'n  1.  ackli- 
matisering,  levande  varel- 
sers vänjande  vid  de  i  avseende 
på  temperatur,  de  olika  årstider- 
nas längd,  näringsbetingelser  etc. 
mer  1.  mindre  nya  förhållandena 
i  en  för  dem  ursprungligen  främ- 
mande omgivning.  Med  att 
acklimatisera  ett  djur  (1. 
växt)  1.  att  göra  det  (den)  till 
föremål  för  A.  menas  dock  oftast 
endast  människans  åtgörande  att 
överflytta  det- (den-) samma  till  en 
annan  trakt  med  andra  förhål- 
landen, i  vilken  den  främmande 
varelsen  trivs  och  fortplantar  sig. 
Organismens  egen,  inneboende 
förmåga  att  acklimatisera  sig, 
d.  v.  8.  att  finna  sig  till  rätta 
i  den  nya  omgivningen,  vilken 
förmåga  är  högst  olika  hos  olika 
former,  är  givetvis  det  som  avgör, 
huruvida  överflyttandet  skall  lyc- 
kas. Fattat  i  den  mest  inskränkta 
betydelsen  skulle  uttrycket  A. 
innebära  att  den  under  nya  för- 
hållanden satta  organismen  utan 
människans  vidare  åtgöranden 
skulle  kvarhålla  och  fortplanta 
sig  på  den  nya  orten.  Den  skulle 
sålunda  också  exempelvis  kunna 
framgångsrikt  upptaga  den  kon- 
kurrens om  utrymmet,  som  redan 
på  trakten  varande  växter  och 
djur    komma    att    erbjuda.    Även 


51 


Acklimatisera — Ackord 


52 


om  detta  har  visat  sig  vara  fallet 
med  t.  ex.  bruna  råttan  och 
mänga  vanliga  ogräs,  torde  dock 
exempelvis  åtskilliga  av  de  van- 
liga kulturväxterna,  om  de  helt 
överlämnades  åt  sig  själva,  kom- 
ma att  med  säkerhet  duka  under 
för  inkräktande  ogräs.  Enligt 
denna  snävare  uppfattning  av 
begreppet  A.  skulle  ej  heller  t.  ex. 
vaniljen  kunna  anses  acklimati- 
serad på  Réunion,  trots  att  den 
här  trives  förträffligt.  Den  inför- 
des dit  i  mitten  på  1800-t.  men 
satte  icke  frukt,  alldenstund  de 
insekter,  vilka  överföra  pollen 
till  pistillen,  saknades.  Man  till- 
grep då  den  ännu  begagnade  ut- 
vägen att  låta  plantagearbetare 
verkställa  överföringen.  I  bägge 
dessa  fall  talas  dock  om  en  A. 
Som  A.  kan  icke  fattas  det  förhål- 
landet, att  ett  djur  1.  en  växt 
trivs  och  fortplantar  sig,  då  män- 
niskan genom  en  del  praktiska 
åtgärder  (genom  inflyttande  av 
t.  ex.  växten  i  drivhus  etc.)  söker 
att  skapa  möjligast  likartade  för- 
hållanden med  dem,  under  vilka 
organismen  lever  i  sitt  hemland. 
Människan  har  använt  de  levande 
varelsernas  acklimatisationsför- 
måga  för  att  skaffa  sig  de  tam- 
djur och  kulturväxter,  vilka  i 
våra  dagar  äro  spridda  över  stora 
delar  av  jorden.  För  studiet  av 
med  A.  förbundna  förhållanden 
beträffande  såväl  växter  som  djur 
ha  acklimatisations- 

trädgårdar  inrättats. 

Acklimatise'ra,  se  A  c  k  1  i  - 
matisation. 

Acklinga,  socken  i  Skarab.  1., 
bildar  med  Agnetorp,  Baltak  och 
Tidaholm  pastorat  i  Skara  stift. 
470  inv. 

AckoIa'd  (fr.  accolade,  omfam- 
ning), dubbning  av  riddare; 
klammertecken. 

Ackommodatio'n  (lat.  ad,  till. 


och  co'mmoduin,  bekvämlighet) , 
anpassning,  se  öga. 

Ackommodationsväxel,  se 
Växel. 

Ackompanjema'ng  (av  fr. 
accompagner,  ledsaga),  beledsag- 
ning  av  huvudstämman  i  ett 
musikstycke;  sker  antingen  med 
piano,  annat  instrument  och  hel 
orkester  eller  vid  sång  även  med 
kör,  s.  k.  brummkör.  Tidigare  till- 
hörde det  den  spelande  att  efter 
behag  sätta  A.  till  en  melodi- 
stämma. I  modern  musik  är  det 
kompositören,  som  själv  arbetar 
in  A.  i  stycket  och  ofta  ger  det 
en  konstrik  och  för  styckets  ver- 
kan betydelsefull  utformning.  — 
Ackompanjera,  beledsaga. 

Acko'rd  (av  lat.  ad,  till,  och 
cor,  hjärta).  1.  Jur.  Avtal,  se 
Konkurs;  beting,  se  A  r  - 
betsbeting.   —   2.   Mus.   Ett 


1      2       3      'i       5      6      7       8      9      10     II      12     IJ     l'^    15 

Exempel  pfi  olika  slags  ackord.  Den  Icke 
fyllda    noten   1    varje    ackord    är   grund- 
tonen. 

system  av  samtidigt  ljudande 
toner  med  efter  vissa  lagar  be- 
stämt inbördes  förhållande:  a) 
grund-  1.  stamackord,  vil- 
kas toner  ordnas  tersvis  över  var- 
andra från  en  grundton  räk- 
nat ;  hit  höra  treklang  (se  1 
å  fig.),  bestående  av  3  toner: 
grundton,  ters  och  kvint,  s  e  p  - 
timackord  (4)  (fyrklang) 
med  4  toner:  de  tre  nämnda  jämte 
septima,  och  nonackord  (8) 
med  5  toner,  de  fyra  nämnda 
jämte  nona;  b)  härledda  1. 
omvända  ackord,  i  vilka 
grundtonen  ej  ligger  lägst  utan  är 
flyttad  upp  mellan  eller  över  de 
övriga  tonerna;  lägsta  tonen  kal- 
las b  a  s  t  o  n,  och  A.  benämnas 
olika  allt  efter  den  ton,  som  väl- 
jes  till  baston.   Tages   i   en   tre- 


53 


Ackra — Ackumulator 


54 


klang  tersen  till  baston,  blir  det 
A.  som  uppstår  sext  ackord 
(2)  ;  tages  kvinten,  blir  det 
k  var  t  s  e  X  t  ack  o  r  d  (3). 

Septimackordets  ömvändningar 
kallas  kvintsextackord 
(5),  om  tersen  är  baston,  ters- 
kvartackord  (6),  om  kvin- 
ten är  baston  och  sekund- 
ackord  (7),  om  septiman  är 
baston.  'Sonackordets  ömvänd- 
ningar benämnas  l:a  (9),  2:a 
(10),  3:e  (11)  eller  4:e  (12)  om- 
vändningen  allt  eftersom  det  är 
tersen,  kvinten,  septiman  eller 
nonan,  som  är  baston.  —  A.  ha 
med  bibehållen  grundton  olika 
lägen:  l:a  läget,  oktavläget 
(13),  när  grundtonens  oktav  lig- 
ger överst;  2:a  läget,  tersläget 
(14),  när  tersens  oktav  ligger 
överst,  och  3:e  läget,  kvintläget 
(15),  när  kvintens  oktav  ligger 
överst. 

Ackra,  A  c  c  r  a,  huvudstad  i 
britt.  Guld-kusten,  Afrika.  Hamn- 
stad med  station  för  trådlös  tele- 
grafi. Fyrplats.  Export  av  guld- 
stoft, palmolja,  elfenben  och 
gummi.  20,000  inv. 

Ackredite'ra      (lat.     ad,    till, 
cre'dere,  tro),  bemyndiga  en  per- 
son  att   hos   tredjeman    lyfta  en 
penningsumma;  bef ullmäktiga  en 
person    som    diplomatiskt    sände- 
bud  hos  en  främmande  suverän. 
Ackumulatio'n     (lat.   accunm- 
la're,    samla,    hopa),   den   geolo- 
giska    process,     varigenom    lösa 
jordlager  bildas  på  grund  av  det 
rinnande  vattnets,  inlandsisens  1. 
vindens   transporterande    verkan. 
En     flod  fåra    undergår    ständiga 
förändringar,   i   det   floden   inom 
vissa  områden    (erosions-  1.  abla- 
tionsområden)   verkar  nedbrytan- 
de på   de  berg-  1.   jordlager,  var- 
igenom   den    rinner.     Floden    för 
med  sig  sand  och  grus,  som  av- 
lastas     inom       andra     områden 


Ackumulation. 

(ackiunulationsområden),  i  vilka 
vattnets  hastighet  är  mindre.  Flo- 
den kan  alltså  flyta  fram  på  en 
bädd,  som  den  själv  avlagrat,  var- 
igenom flodytan  kan  ligga  högre 
än    omgivande    terräng,    som    på 
regelbundna    tider    översvämmas 
(ex.  Nilen).  Vid  flodens  utträde 
från  en  trång  erosionsdal  på  en 
öppen  slätt,  t.  ex.  vid  övergången 
mellan  berg-  och  slättland,  bildas 
vid    A.    på    grund    av    flodfårans 
ständiga    förflyttningar  en  lång- 
sluttande         ackumulationskägla 
(alluvialkon).     I     flodmynningen 
kan  genom  A.  bildas  ett  delta  (se 
d.  o.).  Även  havet  utför  A.  i  och 
med  avlagring  av  ackumulations- 
vallar och  strand  sporrar  i  vikar 
i  lä  för  bränningens  verksamhet. 
Se  Flygsand  och  Glaciär. 
Ackumula'tor    (av    lat.    accu- 
mula'r€,  samla,  hopa).   1.  I  vid- 
sträckt betydelse  varje  anordning 
för   upplagring  av  energi,  t.   ex. 
ett  svänghjul,  en  dammbyggnad. 
—  2.  Inom  elektrotekniken  är  A., 
även    kallad    sekundär-   eller 
reversibelt    element,   ett 


Del    av    positiv    platta    till    Wyackumu- 
lator. 


56 


Ackumulator 


66 


Negativ   platta   till    blyaokumulator. 


galvaniskt  element,  som,  efter 
avgivandet  av  en  viss  mängd 
ström,  kan  genom  en  lika  stor 
strömmängd,  genomförd  i  mot- 
satt led,  återföras  till  sitt  ur- 
sprungliga tillstånd  (uppladdas). 
Den  vid  uppladdningen  använda 
spänningen  får  därvid  icke  avse- 
värt överstiga  den  spänning  ele- 
mentet har,  då  det  avger  ström. 
—  Av  praktiska  skäl  ha  endast 
tvenne  ackumulatortyper  kom- 
mit till  större  användning.  — 
Blyackumulatorn,  upp- 
funnen av  fransmannen  P 1  a  n  t  é, 
består  av  två  blyplattor  ned- 
sänkta i  utspädd  svavelsyra.  Sät- 
tas plattorna  i  förbindelse  med 
var  sin  pol  av  en  elektrisk  ström- 
källa, utvecklas  syrgas  vid  den 
platta,  som  står  i  förbindelse 
med  den  positiva  polen,  och  vät- 
gas  vid  den  med  den  negativa 
polen  förenade  plattan.  Syret  bil- 
dar med  blyet  ett  mörkbrunt 
överdrag  av  blysuperoxid,  medan 
vätet  bortgår  i  form  av  gasblå- 
sor.  Borttages  strömkällan  och 
förbindas  plattorna  med  en  le- 
dare, framgår  i  denna  en  elek- 
trisk ström  av  motsatt  riktning 
mot   laddningsströmmen. 


Denna  Rekundärström  av- 
tager så  småningom  i  styrka  för 
att  slutligen  alldeles  upphöra. 
På  blyplåtarna  har  då  försiggått 
den  förvandlingen,  att  blysuper- 
oxiden  på  den  positiva  plattan 
reducerats  till  blyoxid,  medan 
även  den  negativa  plattan  fått 
ett  liknande  överdrag.  Genom  in- 
verkan av  svavelsyran  i  förening 
med  luftens  syre  förvandlas  bly- 
oxiden till  blysulfat.  Vid  förnyad 
uppladdning  bildas  på  den  posi- 
tiva plattan  åter  blysuperoxid, 
på  den  negativa  plattan  genom 
vätets  reducerande  inverkan  fin- 
fördelat bly  (blysvamp),  A:s 
kapacitet,  d.  v.  s.  den  elek- 
tricitetsmängd A.  avger,  tills 
dess  spänning  sjunkit  med  ett 
belopp  av  10  %  av  spänningen 
pid  urladdningens  början,  beror 
på  den  mängd  blysuperoxid,  som 
bildas  vid  uppladdningen.  I  fråga 


Elektrodkoraplex    tui    Jungnerackumula- 
tor- 


57 


Ackutnulatorbatteri 


58 


Jun^erackumulator. 

om  Plantécellen,  vars  plattor  äro 
plana,  ökas  kapaciteten  med  varje 
uppladdning,  men  det  erfordras 
ett  större  antal  uppladdningar 
innan  A.  når  sin  fulla  kapacitet. 
För  att  undvika  denna  olägenhet 
har  F  a  u  r  e  konstruerat  acku- 
mulatorplattor i  form  av  ett 
gitter  av  bly  med  5  %  antimon 
(h&rdbly),  i  vars  maskor  inpres- 
sas  en  massa  av  mönja,  svavel- 
syra och  glycerin.  Till  positiva 
plattor  användas  fortfarande 
Plantéplattor.  Plattorna,  omväx- 
lande positiva  och  negativa,  sam- 
manställas i  avlångt  fyrkantiga 
kärl  av  glas,  ebonit  eller  (vid 
stora  A.)  av  invändigt  blybeklätt 
trä.  Plattorna  hållas  skilda  åt 
medelst  refflor  i  kärlväggarna 
eller  påsatta  ryttare  av  glas  eller 
ebonit.  I  varje  låda  ingår  all- 
tid 1  negativ  platta  mer  än  de 
positiva.  Plattorna  avslutas  upp- 
till   i    ena    hörnet    av    ett    horn. 


som  står  i  förbindelse  med  ström- 
samlingsskenor.  —  Varje  enkel 
ackumulatorcell  bestående  av  en 
positiv  och  en  negativ  platta,  ger 
en  elektromotorisk  kraft  av  2 
volt,  sålunda  högre  än  för  andra 
element.  Spänningen  får  vid  ur- 
laddning ej  nedgå  lägre  än  till 
1,8  volt.  Vid  uppladdning  ökas 
syrans  egentl.  vikt  (vattnet  sön- 
derdelas), vid  urladdning  minskas 
den  åter.  Gränserna  för  upp-  och 
urladdning  bestämmas  genom  un- 
dersökning av  egentl.  vikten  med 
aerometer.  Kapaciteten  växlar 
med  Ars  storlek  från  c:a  4  till 
över  11,000  ampéretimmar.  — 
Järn-nickelackumula- 
torn, resultatet  av  tvenne  var 
för  sig  arbetande  uppfinnares 
experiment,  kallas  även  J  u  n  g  - 
nerackumulatornl.  Edi- 
sonackumulatorn,  består 
av  järn-  och  nickeloxider  bildande 
"aktiva  massor",  inneslutna  i 
elektroder,  vilka  omgivas  av  en 
elektrolyt  av  kaliumhydrat.  Hu- 
vudsakliga skillnaden  mellan  de 
båda  typerna  är,  att  Jungner  an- 
vänder kadmium  som  tillsats  i  den 
"aktiva  massan",  medan  Edison 
använder  kvicksilver.  A.  tillver- 
kas i  Sverige  av  Ackumula- 
tor ak  t  i  eb  o  1  age  t  Tudor 
och  Svenska  ackumula- 
tor ak  t  i  e  b  ol  age  t  Jung- 
ner. 

Ackumulatorbatteri  består 
av  flera  hopkopplade  ackumula- 
torer eller  såsom  de  också  kallas 
celler.  För  praktiskt  bruk  är  näm- 
ligen den  spänning  på  c. -a  2  volt, 
som  förefinnes  mellan  en  cells 
elektroder,  alltför  liten,  varför 
flera  celler  seriekopplas.  Man  för- 
enar härvid  den  positiva  elektro- 
den i  en  cell  med  den  negativa  i 
den  följande,  så  att  urladdnings- 
strömmen  i  varje  cell  flyter  i 
samma   riktning  från   den   nega- 


59 


Ackurat — Ackvisition 


60 


Blyackumulatorer. 


tiva  till  den  positiva  elektroden. 
Behöver  man  en  spänning  på 
exempelvis  220  volt,  seriekopplas 
110  celler  på  2  volt,  och  på  lik- 
nande sätt  kan  vilken  önskad 
spänning  som  helst  erhållas.  Vid 
elektriska  centralstationer,  sär- 
skilt belysningsanläggningar,  an- 
vändas A.  för  att  magasinera 
elektrisk  energi,  när  belastningen 
är  ringa,  och  åter  avlämna  den- 
samma, när  belastningen  är  större 
än  den  normala.  Behovet  av  elek- 
trisk energi  varierar  nämligen  be- 
tydligt såväl  beroende  på  årstiden 
som  tiden  på  dygnet.  Ett  typiskt 
exempel  på  den  varierande  belast- 
ningen under  ett  dygn  vid  en  be- 
lysningscentral  angiver  nedanstå- 


ende diagram  (kurvan  a).  Om  ej 
något  A.  användes,  måste  centra- 
len dimensioneras  för  största  be- 
lastningen, som  enligt  diagram- 
met inträffar  vid  i/^  7-tiden  på 
kvällen,  under  det  att  om  A. 
användes,  centralen  kan  beräknas 
för  en  energiförbrukning  motsva- 
rande linjen  b  och  alltså  göras 
betydligt  mindre.  Härtill  kom- 
mer att  en  del  smärre  störningar 
i  driften  vid  centralen  ej  behöva 
märkas  i  belysningsnätet,  tack 
vare  ackumulatorreserven,  vilken 
dessutom  tjänstgör  som  regula- 
tor, när  en  större  del  av  belys- 
ningsnätet hastigt  tages  i  an- 
språk, varigenom  variationer  i 
lampornas  ljusstyrka  undvikas. 


_- 

i    1  1 

1 

\  J-j-f\  1  '  M  '  '  '  M  i  ' 

t  T.M-^^ ! 

i^" 

1   ! 

1  jtsi^^iÄ 

t"' 

1 

^ft^y^i^^ 

ll 

1 

1 

'/5^>0^$^"«>    L 

1    1 

1  1 

1 

iPS^Sf^S;?^  ^ 

- 1 

M 

1 

i 

^^R 

1 

«u 

I  Ä  1 

-U 

;^,..Lj_ 

1 

m 

Ä» 

Jmr- 

--^w/ 

??^ 

1    \T*¥ 

/rmi 

M.1 

1  1  1 

iT]^ 

Batteri     av     Jung^nerackumulatorer. 


rjorfion      /elddop  K^ä/i        n/dnaff   rror^oo. 

Belastningskurva    vid    belysningscentral. 

Ackura't,  noggrann,  precis.  — 
Ackurat  e' SS,  noggrannhet, 
precision. 

Ackusativ  (lat.  accusaWvus, 
av  accusa're,  anklaga),  se  Ka- 
sus. 

Ackuschö'rgrodan,  A'lytes 
ohste' tricans,  en  grodart  från  s.v. 
Europa.  Hanen  hjälper  honan  vid 
äggläggningen  genom  att  ur  hen- 
nes kropp  utdraga  de  till  ett  band 
förenade  äggen.  Detta  band  virar 
han  sedan  kring  sina  bakben  och 
bär  det  där  c:a  tre  veckor,  var- 
efter han  uppsöker  någon  vatten- 
samling, där  larverna  fram- 
komma. 

Ackuschörska  (fr.  accoucher, 
förlösa),  samma  som  barn- 
morska  (se  d.  c). 

Ackvisitio'n,  förvärv.  —  Ack- 


61 


Aconcagua — af  Acrel 


62 


Ackuschörgroda. 

visitionskatalog,  förteck- 
ning t.  ex.  över  böcker  eller 
museiförcmål  i  den  tidsföljd  de 
förvärvas. 

Aconca'gua,  Syd-Amerikas 
högsta  berg,  en  slocknad  vulkan 
på  Anderna  n.ö.  om  Valparaiso, 
7,035  m. 

Ä  condition  [k5,i)di8iå'g],  fr., 
i  kommission,  ett  försäljningssätt, 
som  särskilt  inom  bokhandels- 
världen praktiseras,  enligt  vilket 
varan  inom  viss  tid  får  returne- 
ras,  om  kommissionären  ej  kun- 
nat sälja  den. 

Aconi'tum,  växtsläkte  (fam. 
Ra'nuncula'ceae) .  Fleråriga  örter 
med  djupt  handllikiga  blad.  Kron- 
bladen förkrympta,  två  av  dem 
omvandlade  till  honungsgömmen. 
Ett  av  foderbladen  är  hjälmlikt 
förstorat  och  täcker  över  de  båda 
honimgsgömmena.  För  sina  vack- 
ra blå  blommor  odlas  några  arter, 


däribland  A.  nape'llus,  storm- 
hatt, och  A.  ca'mmarum,  munk- 
h  ä  1 1  a.  Båda  förekomma  även 
förvildade  i  mellersta  och  södra 
Sverige.  I  norra  Sveriges  fjäll- 
trakter finnes  en  storväxt  art, 
A.  septentriona'le,  nordisk 
stormhatt,  vars  blommor  äro 
blåa  eller  någon  gång  vita.  Aco- 
nitumarterna  innehålla  en  syn- 
nerligen giftig  alkaloid,  a  k  o  n  i  - 
t  i'  n,  som  särskilt  i  Amerika  fun- 
nit   användning  som  hjärtmedel. 


Olof  af  Aorel.  Pastell  ay  G.  Lundberg. 


A'corus,   se  Kalmusrot. 

Acqui  [a'kvi],  stad  i  Italien, 
n.v.  om  Genua.  Hälsobrunn  med 
svavelhaltiga  källor. 

Acra'nia  (grek.  nekande  a, 
och  krani'on,  huvudskalle),  utan 
kranium,  se  Lansettfisk. 

d'Acre  [dakr],  S:t  Jean, 
se  A  c  k  a. 

Acre  [ejkrl,  engelskt  och  ame- 
rikanskt ytmått,  motsvarande 
0,8198  sv.  tunnland  1.  40,5  ar. 

af  Acrel,  Olof,  f.  1717,  d. 
1806,  den  svenska  kirurgiens 
fader,    från    1752    verksam    som 


Aconitum  napellus. 


63 


Acrelius — Adal 


64 


kirurg  vid  Serafimerlasarettet  i 
Stockholm,  1776  generaldirektör 
över  alla  svenska  sjukhus.  A., 
som  länge  vistats  i  utlandet  och 
bl.  a.  varit  militärläkare  i  fran- 
ska armén,  vann  vid  sin  hem- 
komst 1744  snabbt  anseende  både 
som  praktiserande  läkare  och  ve- 
tenskapsman. Bland  hans  arbeten 
märkas  Utförlig  förklaring  om 
friska  sdrs  egenskaper  (1745)  och 
Chirurgiska  händelser  (1759). 

Acrelius,  Israel,  f.  1714,  d. 
1800,  svensk  prästman;  ordnade 
1749 — 56  de  svenska  församling- 
arna i  Amerika  och  redogjorde 
för  sitt  uppdrag  i  ett  för  Nya 
Sveriges  historia  grundläggande 
arbete. 

Acri'dium,  se  Gräshoppor. 

Acroce'phaIus,  se  K  ä  r  r  - 
sfi-ngaresläktet. 

Acrocli'nium,  se  H  e  1  i  p  t  e  - 
rum. 

Act  Täckt],  eng.,  betecknar  i 
allmänhet  Act  of  parlia- 
m  e  n  t,  ett  av  engelska  parlamen- 
tet fattat  och  av  konungen  stad- 
fäst beslut.  Jfr  Bill.  —  Act 
of  indemnity  f ritar  en  mi- 
nister fr&n  ansvar,  när  han  vid- 
tagit åtgärder  till  det  allmännas 
bästa  utan  att  äga  formell  rätt 
att  ingripa.    Se  Indemnitet. 

—  Act  of  settlement  kal- 
las parlamentsakten  1701,  som 
gjorde  huset  Hannover  arvsberät- 
tigat  i  England. 

A'cta  (lat.,  pluralis  av  a'c- 
tum) ,  dokument,  handlingar.  — 
A.  d  i  u'  r  n  a,  dagliga  händelser, 
namn  på  ett  slags  officiell  tid- 
ning, som  Caesar  från  år  59  f.  Kr. 
lät  utgiva.  —  A.  mathem  a' - 
t  i  c  a,  internationell  matematisk 
tidskrift,  utgives  sedan  1882  i 
Stockholm   av   G.   Mittag-LeflFler. 

—  A.  8  a  n  c  t  o'  r  u  m,  en  samling 
av  de  i  den  romerska  kyrkans 
kalendarium  upptagna  helgonens 


legender,  i  tryck  utgivna  genom 
jesuitiska  lärde,  1643 — 1794,  vil- 
ken serie  från  1863  fortsattes.  — 
A.  societa'ti8  re'giae 
scientia'rum  up8alie'n- 
s  i  s,  Kungl.  Vetenskapssociete- 
tens  i  Uppsala  handlingar,  vilka, 
föregångna  av  äldre  publikatio- 
ner, ha  utgivits  i  olika  serier 
sedan  1740.  —  A.  z  o  o  1  o'  g  i  c  a, 
den  första  internationella,  zoolo- 
giska tidskriften  under  svensk 
redaktion,  startad  1920.  —  I 
Sverige  utgivas  sju  olika  m  e  d  i  - 
c  i  n  8  k  a  A. 

Actae'a,  växtsläkte  (fam. 
Ranuncula' ceae) .  Hos  oss  vild- 
växande endast  trolldruvan, 
A.  spica'ta,  ört  med  små,  vita 
blommor.  Foder  och  krona  äro 
fyrtaliga,  snart  avfallande,  bären 
svarta  och  giftiga. 

Acti'nia,  se  Sjöanemoner. 

Actinomy'ces,  se  S  t  r  å  1  - 
svamp. 

A'ctium,   se  Aktion. 

A'ctum  (av  lat.  a'gere,  hand- 
la), något  som  gjorts  1.  hänt.  — 
A.  ut  8  u'  p  r  a  (i  handlingar), 
gjort  som  ovan  angives. 

Aculea'ta,  se  Gaddstek- 
1  ar. 

Acu'sticus,  se  Hjärnner- 
V  e  r. 

a.  d.,  förk.  för  a  dato. 

a.  D.,  förk.  för  ty.  a  u  s  s  e  r 
D  i  e  n  8  t,  ur  tjänst  =  f.  d. 

A.  D.,  förk.  av  lat.  A'  n  n  o 
D  o'  m  i  n  i,  i  Herrens  år,  d.  v.  s. 
år   ....  efter  Kristi  födelse. 

Adagio  [ada'djå],  långsamt 
musikaliskt  tempo,  ofta  namn  på 
en  mellansats  i  en  sonat  1.  sym- 
foni. 

Adal,  i  Franska  Somalilandet 
en  ödslig  kuststräcka  mellan  Bab 
al-Mandab  och  Tadjuraviken. 
Bland  större  orter  märkas  Tad- 
jura  och  Obok,  den  senare  kol- 
station. 


65 


Adalbert — Adam  de  la  Salié 


66 


Adalbert,  f.  omkr.  1000,  d. 
1072,  ärkebiskop  av  Hamburg- 
Bremen  1045.  A.  förfäktade  ener- 
giskt sitt  stifts  anspråk  på  över- 
liöghet  över  de  nordiska  ländernas 
kyrkor  ocb  ditsände  flera  missio- 
närer. A.,  som  var  Nord-Europas 
mäktigaste  kyrkofurste,  samarbe- 
tade med  kejsaren  och  styrde  som 
den  unge  Henrik  IV  :s  rådgivare 
Tyskland,  men  störtades  1066  av 
sina  tyska  motståndare. 

Adalia,  stad  på  s.  kusten  av 
Mindre  Asien  vid  Adaliabuk- 
t en.  30,000  inv. 

Adali'n,  ett  tämligen  oskad- 
ligt sömnmedel. 

Adalkona  betecknar  i  gammalt 
svenskt  lagspråk  gift  kvinna. 

Adalvard,  namn  på  tvenne 
missionsbiskopar,  som  av  Adal- 
bert (se  d.  o.)  vid  mitten  av 
1000-t.  sändes  till  Sverige  såsom 
ombud  för  Bremens  ärkebiskops- 
stol. A.  d.  ä.,  d.  omkr.  1066,  blev 
i  Sigtuna  avvisad  av  Emund  den 
gamle,  men  i  stället  biskop  i 
Skara,  medan  A.  d.  y.,  d.  orokr. 
1070,  efter  en  framgångsrik  verk- 
samhet i  Sigtuna  under  Stenkils 
tid,  måste  fly  undan  den  ovilja, 
han  uppväckt  hos  svearna  genom 
sin  plan  att  förstöra  hednatemp- 
let i  Uppsala. 

Adam  (hebr.  orfaw,  människa), 
i  1  Mos.  och  därefter  på  åtskil- 
liga ställen  i  bibeln  (bl.  a.  Rom. 
5  och  1  Kor.  15)  benämning  på 
den  första  människan.  Mot  denne 
A.  ställer  Paulus  (i  1  Kor.  15: 
45)  Kristus  såsom  den  andre  A. 
Med  A:s  (och  Evas)  liv  syssla 
en  rad  kristna  skrifter  från  de 
första  årh.,  vilka  sannolikt  till 
stor  del  vila  på  liknande  judiska 
framställningar.  Se  vidare  P  a  - 
radisberättelsen. 

Adam  [ada'g].  1.  Adolphe 
Charles  A.,  f.  1803,  d.  1856, 
fransk  operakompositiör,  elev  av 

3.  —  Le  X.  I.     Tr.  24.  4.  22. 


Boieldieu;  i  Sverige  känd  före- 
trädesvis genom  J^iirnher  ger  doc- 
kan och  Konung  för  en  dag  (pre- 
miär i  Sthim  1882).  —  2.  J  u  1  i  - 
ette  A.,  f.  L  a  m  b  e  r,  f.  1836, 
fransk  författarinna,  samlade  i 
sin  salong  de  ledande  republika- 
nerna i  1870-t:s  Frankrike,  främ- 
jade revanschtanken  och  fransk- 
ryska alliansen.  Bland  hennes 
sedeskildrande  romaner  anses 
Palenne  (1883)  vara  den  främsta. 
1879 — 99  redigerade  A.  La  Nou- 
vclle  Jtcvue.  Hermes  namn  har, 
ovisst  med  vilken  rätt,  satts  i 
samband  med  olika  av  pseudony- 
men Greve  Paul  Vasili  utgivna 
serier  memoarer  från  moderna 
hov-  och  societetskretsar. 

Adamaua,  negerrike  i  Sudan, 
s.  om  Tsadsjön.  A.  genomflytes 
av  floden  Benue.  Huvudort  Jola. 

Adam  av  Bremen,  f.  omkr. 
1044,  d.  omkr.  1075,  föreståndare 
för  domskolan  i  Bremen,  utnämnd . 
av  Adalbert  omkr.  1069.  Hans 
Ge'sta  ponWficum  hammaburge'n- 
sis  eccle'siae,  en  skildring  av 
ärkestiftets  historia  till  Adal- 
berts  död  1072,  innehåller  för 
Xordens  historia  ytterst  värde- 
fulla upplysningar,  dem  han  del- 
vis fått  av  konimg  Sven  Estrids- 
son. 

Adam  de  la  Halle  [ada'g  dala- 
hall],  f.  omkr.  1235,  d.  1287, 
fransk  trouvére,  mot  slutet  av 
sitt  liv  hos  Robert  II  i  Neapel, 
skrev  utom  lyriska  dikter  de 
äldsta  icke  religiösa  dramerna  i 
Frankrike,  s.  k.  jeux,  sångspel, 
Le  jeu  d'Adam  ou  de  la  feuillée, 
uppfört  första  gången  1  maj  1262 
i  hemstaden  Ärras,  ett  slags  revy 
med  anspelningar  på  kända  per- 
soner och  händelser,  samt  herde- 
dramat Le  jeu  de  Robin  et  de 
Marion.  A.  komponerade  själv 
musiken  till  sina  dramer  och  an- 
ses intaga  en  ej  oviktig  plats  i 


67 


Adamiter — Adamsbron 


68 


,  .v. 


Adam    de   la   Halle.    Miniatyr    ur    liand- 
skrift  frän  1278. 

den  medeltida   musikens   utveck- 
lingshistoria. 

Adami'ter  1.  a  d  a  m  i  a'  n  e  r, 
en  av  Epifanios  (se  d.  o.)  omta- 
lad sekt,  vars  medlemmar  gingo 
nakna  till  gudstjänsten,  för  att 
likna  Adam  och  Eva,  och  kallade 
sitt  samfund  för  paradiset.  I  se- 
nare tid  ha  flera  olika  sekter, 
ofta  av  fanatiskt  kynne,  tillägnat 
sig  namnet  A. 

Adams  [ä'dd8ms],  John 
C  o  u  c  h,  f.  1819,  d.  1892,  engelsk 
astronom.  Direktör  för  observa- 
toriet  i  Cambridge  från  1860  till 
sin  död.  Mest  känd  därför  att 
lian  oberoende  av  Leverrier  genom 
sina  undersökningar  av  störing- 
arna  i  Uranus'  bana  kunde  förut- 
spå existensen  av  Neptunus. 

Adams  [ä'dd8m8],  nordameri- 
kansk släkt,  härstammande  från 
Henry  A.,  som  1636  utvandrade 
till  Massachusetts.  1.  Samuel 
A.,  f.  1722,  d.  1803,  politiker.  God 


publicist,  mäktig  folktalare  och 
duktig  organisatör,  var  han  åren 
1764 — 74  en  av  de  främsta  le- 
darna i  oavhängighetskampen 
mot  England.  —  2.  John  A.,  f . 
1735,  d.  1826,  Förenta  staternas 
andre  president  (1797—1801). 
Som  medlem  av  Filadelfiakon- 
gressen  arbetade  han  liksom  Sa- 
muel A.  ivrigt  för  självständig- 
hetsförklaringen 1776,  skickades 
därefter  som  kongressens  ambas- 
sadör till  Europa  och  lyckades 
förmå  Holland  till  handelsför- 
drag 1782.  Efter  att  ha  varit 
vicepresident  under  Washington 
blev  han  som  federalisternas  (se 
d.  o.)  kandidat  vald  till  president 
1796  men  slogs  av  demokraten 
Jefferson  vid  valet  1800.  —  3. 
John  Quincy  A.,  f.  1767,  d. 
1848,  Förenta  staternas  sjätte 
president  (1825 — 29),  den  förres 
son.  Skicklig  diplomat,  tjänst- 
gjorde han  som  sändebud  i  Haag, 
Berlin,  Petersburg,  Wien  och 
London,  tills  han  återvände  som 
utrikesminister  under  Monroe, 
vilken  han  efterträdde  som  presi- 
dent. Sina  senare  år  ägnade  han 
sig  med  kraft  åt  slavfrågan.  — 
4.  Charles  Francis  A.,  f. 
1807,  d.  1886,  den  förres  son,  poli- 
tiker och  diplomat,  beklädde  med 
framgång  den  ömtåliga  posten 
som  minister  i  London  1861 — 68 
under  inbördeskriget. 

Adamsböken,  lat.  Wber 
Ada'mi,  benämning  på  mandéer- 
nas  (se  d.  o.)  förnämsta  reli- 
gions- och  lagkodex,  sidra  rabba, 
upptäckt  i  Konstantinopel  och 
första  gången  utgiven  av  Mattias 
Norberg  i  Lund  1815 — 16,  där- 
efter i  förbättrad  upplaga  av 
Petermann,  Leipzig  1867. 

Adamsbron,  en  50  km.  lång 
sträcka  av  klippor  och  sandban- 
kar mellan  ön  Ceylon  och  Främre 
Indiens   kust,   som   skiljer   Palk- 


69 


Adamson — Add 


70 


pen  av  Adams  Peak.   "F.jtspAret"  är 
överbyggt  med  ett  tak. 

sundet    från    Manaargolfen.    Jfr 
Adams    Peak. 

Adamson  [ä'dd8msn],  Wil- 
liam, f.  1S63,  engelsk  arbetar- 
ledare, ursprungligen  gruvarbe- 
tare, sedan  1917  ordförande  i 
parlamentsgruppen  av  Labour 
Party. 

Adams  Peak  [pik],  ett  för 
buddister  och  muhammedaner  he- 
ligt berg  på  Ceylon  (2,260  m. 
högt).  På  toppen  finns  en  1,5  m. 
läng  fördjupning,  nu  infattad  i 
guld  och  juveler,  liknande  en 
människofot,  av  muhammedaner- 
na ansedd  som  Adams  fotspår, 
där  han  i  1,000  år  stående  på  ett 
ben  begrät  förlusten  av  paradiset 
och  sedan  flydde  till  fastlandet 
över  Adamsbron.  Buddhisterna 
däremot  tro,  att  Buddha  därifrån 
for  upp  till  himlen. 


Skuggan  mv  Adams  Peak. 


Adamsäpple,  benämning  på 
den  mer  eller  mindre  framträ- 
dande hårda  knöl  på  halsens 
framsida,  som  bildas  av  strup- 
huvudets sköldbrosk. 

Ada'na,  stad  i  s.ö.  Mindre 
Asien  med  stor  export  över  ham- 
nen M  e  r  s  i  n  a.  50,000  inv. 

Adanson  [adar)så'ij],  Michel, 
f.  1727,  d.  1806,  fransk  botanist. 
Hemförde  från  en  vistelse  i  Sene- 
gambien  stora  växt-  och  djursam- 
lingar samt  publicerade  1757 
nistoire  naturclle  du  Senegal.  I 
ett  annat  betydande  arbete,  Fa- 
milles  des  plantes,  sökte  han  i 
opposition  mot  Linnés  sexualsy- 
stem reformera  den  systematiska 
botaniken. 

Adanso'nia,  se  Apebröds- 
trädet. 

Adaptatio'n  1.  a  d  a  p  t  i  o'  n, 
anpassning,  den  förändring  hos 
ett  sinnesorgan,  varigenom  detta 
anpassar  sig  för  nya  yttre  in- 
flytelser. Om  t.  ex.  ögat  från 
starkt  ljus  utsattes  för  blott  svag 
belysning  kunna  föremål  först 
blott  med  svårighet  urskiljas. 
Genom  ögats  A.  ökas  dess  ljus- 
känslighet, och  efter  en  viss  tid 
sker  urskiljandet  med  lätthet.  — 
A  d  a  p  t  e'  r  a,  anpassa,  göra 
lämplig. 

Adar,  babyloniskt  månads- 
namn, efter  fångenskapen  även 
brukat  av  judarna  som  namn  på 
den  tolfte  månaden  av  det  kyrk- 
liga och  den  sjätte  av  det  bor- 
gerliga året;   motsvarar  mars. 

A  da'to,  lat.,  från  denna  dag. 

Adcitatio'n  (av  lat.  ad,  till, 
cita're,  inkalla),  instämning  till 
domstol  för  gemensamt  svaromål 
med  den  redan  förut  inkallade 
svaranden.  Käranden  kallas  a  d  - 
c  i  t  a'  n  t  ooh  den  instämde  a  d  - 
c  i  t  a'  t. 

Add,    lat.,  på  recept,  förkort- 


71 


Adda — Additiva  egenskaper 


72 


ning  för  a  d*d  e  1.  a  d  d  a  t  u  r, 
tillsätt. 

Adda,  vänsterbiflod  till  Po  i 
Italien,  avlopp  för  Comosjön. 

Addams  [ä'ddams],  Jane,  f. 
1860,  amerikansk  social  reforma- 
tor och  fredsvän.  A.  grundade 
1889  i  Chicago  Hull  Eouse,  en 
social  anstalt,  numera  omfattan- 
de konstgalleri,  arbetarbyrå,  tea- 
ter, klubbrum,  gymnasium,  folk- 
kök, barnkrubba,  fattigapotek 
m.  m.  A.  är  ivrig  förkämpe  för 
fredsrörelsen  och  för  kvinnornas 
deltagande  i  det  internationella 
försoningsarbetet. 

Adde'nd,  se  Addition. 

Adde'ra,  se  Addition. 

Addington  [ä'ddingtn],  se 
Sidmouth. 

Addis-Abeba,  Abessiniens  hu- 
vudstad, belägen  mitt  i  landet 
c:a  3,000  m.  ö.  havet,  med  järn- 
väg förbunden  med  Djibuti  vid 
Adengolfen,  60,000  inv. 

Addison  [ä'ddisn].  I.  Jo- 
8  e  p  h  A.,  f.  1672,  d.  1719,  engelsk 
författare,  ämbetsman  och  poli- 
tiker  av  whigpartiet.  A:8  namn 


Joseph  Addison.   MäluiBg  av  G.  Kneller, 


är  företrädesvis  knutet  till  tid- 
skriften Spectator  (Betraktaren), 
som  utkom  med  sammanlagt  635 
nummer  1711 — 12  och  1714.  I 
denna  tidskrift  göras  moraliska, 
politiska,  ekonomiska  och  andra 
dylika  spörsmål  i  kåserande  form 
till  föremål  för  behandling.  For- 
men för  det  hela  är  en  fingerad 
klubb  med  stående  figurer  (sir 
Roger  de  Coverley  m.  fl.).  A:s 
essaykonst,  som  ännu  alltjämt 
anses  klassisk,  har  livligt  påver- 
kat Olof  Dalins  Argus.  —  2. 
Thomas  A.,  f.  1793,  d.  1860, 
engelsk  läkare;  den  förste  som 
iakttagit  och  beskrivit  den  efter 
honom  uppkallade  Addisons 
sjukdom.  Denna  hör  till  den 
grupp  av  sjukdomar,  som  vi  nu- 
mera beteckna  som  rubbningar  av 
inre  sekretionen  (sed.  o.). 
Det  för  A.  utmärkande  är  ytter- 
lig kraftlöshet,  starka  tempera- 
turväxlingar samt  tilltagande 
mörk-  till  svartfärgning  av  hu- 
den. Som  redan  dess  förste  be- 
skrivare  antog,  förorsakas  den 
av  sjukliga  processer  i  binju- 
rarna. 

Additame'nt,   tillägg,   bihang. 

Additio'n  kallas  den  process, 
varigenom  man  lägger  ihop,  a  d  - 
d  e  r  a  r,  tal  1.  algebraiska  ut- 
tryck, de  s.  k.  a  d  d  e  n  d  e  r  n  a. 
Resultatet  kallas  summa  och 
additions-  eller  plustecknet  är  -j-. 

Additione'll  säkerhet,  extra 
säkerhet,  varigenom  personer  1. 
firmor  stärka  sin  vederhäftighet 
för  diskonteringskredit,  då  deras 
egna  namn  ej  förslå. 

Additiva  egenskaper  kallas  de 
egenskaper  hos  en  molekyl,  vilka 
äro  beroende  av  motsvarande 
egenskaper  hos  de  enskilda  ato- 
merna i  molekylen.  I  fråga  om  ett 
ämnes  molekylarvikt  gäller  t.  ex., 
att  denna  är  lika  med  summan  av 
atomvikterna.  Styrkan   av  t.  ex. 


73 


Addncera — Adel 


74 


Svenska   adelskronor:    adlig,    friherrlig  och  grevlig  krona. 


en  syra  kr  beroende  av  de  i  den- 
samma ingående  elektronegativa 
atomerna  (jonerna).  Alla  vatten- 
lösningar  av  kopparsalter  äro 
vid  tillräcklig  utspädning  blå- 
färgade. Färgen  är  här  bunden 
vid  den  positiva  kopparjonen 
o.  8.  v.  De  additiva  egenskaperna 
kunna  alltså  vara  av  såväl  ke- 
misk som  fysikalisk  natur. 

Adduce'ra  (lat.  ad,  till,  och 
du'cere,  föra),  föra  intill  krop- 
pens eller  en  kroppsdels  medel- 
linje. Jfr  Abducera.  —  Ad- 
d  u  k  t  i  o'  n,  rörelse  av  ovan  angi- 
ven art.  —  Addu'ktor,  mus- 
kel, som  åstadkommer  sådan  rö- 
relse. 

Adecidua'ta,  se  Deciduata. 

Ä  découvert  [adekovä'r],  fr., 
börsterm,  betecknande  försäljning 
av  varor  och  värdepapper  utan 
att  äga  dem. 

Adekva't,  fullt  motsvarande, 
helt   överensstämmande. 

Adel,  ett  av  lagstadgade,  ärft- 
liga företrädesrättigheter  gynnat 
stånd,  som  mer  eller  mindre  ut- 
vecklat funnits  i  alla  den  gamla 
världens  länder.  Ursprunget  är 
det  ökade  inflytande,  som  stor 
rikedom,  tjänst  hos  härskaren 
eller  egna  bedrifter  skänkte  en 
man,  varav  även  glans  spreds 
över  hans  söner.  Särskilt  med- 
förde i  äldre  samhällen  krigar- 
yrket en  särställning;  så  utgjorde 
spartiaterna  den  ensamt 
härskande  klassen  i  det  gamla 
Sparta.  I  Rom  bildade  p  a  t  r  i  - 
c  i  e  r  n  a   och    senare   optima- 


terna,  huvudsakligen  pä  grund 
av  sin  rikedom,  en  adel.  I  den 
mån  en  stark  konungamakt  upp- 
växte i  de  nybildade  germanrike- 
na, medförde  denna  för  konun- 
gens närmaste  män  en  undantags- 
ställning, som  med  länsväsendets 
införande  erhöll  sin  särskilda  ka- 
raktär. I  Sverige  är  A  1  s  n  ö 
stadga  år  1279  den  första  av 
de  lagar,  som  avskilja  adeln  från 
det  övriga  folket.  Häri  bestämde 
Magnus  Ladulås,  att  var  och  en 
som  gjorde  krigstjänst  till  häst, 
senare  kallad  rusttjänst  (se  d. 
o.),  skulle  vara  fri  från  skatt  till 
konungen  för  sin  jord.  Det  så 
uppkomna  krigarståndet  kalla- 
des f  r  ä  1  s  e  t.  En  iögonenfal- 
lande särställning  i  fråga  om 
seder,  dräkt  och  beväpning  erhöll 
frälsemannen  genom  det  redan 
tidigare  i  Sverige  införda  riddar- 
väsendet  (se  Riddare).  Genom 
förläningar  av  kronan  fingo 
många  frälsemän  stor  rikedom 
och  såsom  medlemmar  av  rådet 
kringskuro  de  starkt  kungens 
makt  under  medeltidens  senare 
århundraden.  Stor  skillnad  rådde 
mellan  det  så  uppkomna  h  ö  g  - 
f  r  ä  1  s  e  t  och  det  fattigare  1  å  g  - 
f  r  ä  1  s  e  t,  som  föga  skilde  sig 
från  bondeståndet,  till  vilket 
en  frälseman  återgick,  om  han  ej 
kunde  fullgöra  den  föreskrivna 
vapentjänsten.  Bo  Jonsson  Grip, 
den  mäktige  riksdrotsen,  som  i 
privat  egendom  eller  förläning 
ägde  större  delen  av  Sverige,  och 
bondeanföraren  Engelbrekt  Engel- 


75 


Adel 


76 


brektsson  av  lägfrälset  kunna 
ställas  som  kontrasterande  exem- 
pel. —  Ordet  adel  betydde  i 
äldre  nordiskt  språk  äkta,  främst, 
t.  ex.  a  d  a  1  k  o  n  a,  äkta  hustru, 
danska  adelgade,  huvudgata. 
Som  namn  på  frälset  är  ordet  lån 
från  tyskan  och  uppträder  i  Sve- 
rige omkring  1500.  Då  Gustav 
Vasa  åter  uppbyggde  ett  starkt 
konungadöme  ombildade  han  även 
förläningsväsendet  och  införde 
kontroll  över  rusttjänsten.  Under 
Erik  XIV  höllos  än  strängare 
vapensyner,  och  register  över  an- 
talet rustningar  upprättades. 
1562  uppgick  det  registrerade  an- 
talet till  1,184,  men  stora  luckor 
funnos.  Sålunda  fattades  1562 
för  greve  Svante  Sture  40  av  de 
80  han  var  skyldig  hålla.  Sådan 
försummelse  liksom  försök  att 
undandraga  sig  statstjänst  i  all- 
mänhet kunde  straffas  med  för- 
lust av  adelskap.  I  ett  mandat 
av  1565  heter  det,  att  de  som 
icke  ville  stå  fäderneslandet  bi 
med  tillbörlig  tjänst  ej  kunde 
hållas  i  samma  anseende  och  myn- 
dighet som  deras  föräldrar  haft 
före  dem,  även  om  de  vore  av  stor 
härkomst  och  släkt.  Greve-  och 
friherre- värdigheterna  inrät- 
tades av  Erik  XIV  för  att  ge 
glans  åt  hovet.  De  tjänster  adeln 
gjorde  Johan  i  striden  mot  bro- 
dern belönades  1569  med  den  för- 
sta sammanfattande  privilegie- 
urkunden. Grevar  och  friherrar 
fingo  utom  andra  förmåner  rätt 
att  uppbära  konungens  andel  i 
sakören  av  sina  landbönder.  Va- 
pentjänsten lindrades,  oförmåga 
att  fullgöra  den  medförde  icke 
längre  förlust  av  adelskap,  och 
härmed  var  steget  taget  från 
tjänsteadel  till  verklig 
bördsadel.  Vidare  fick  adeln 
företrädesrätt  till  häradshöv- 
dingesysslor, adelns  bönder  fingo 


lindringar  i  gärder,  dagsverken, 
skjutsskyldighet  och  utskrivnin- 
gar. I  saker,  som  gällde  heder, 
ära  och  liv  fingo  adelsmän  dömas 
endast  av  sina  likar.  Under  Karl 
IX  :s  kraftiga  styrelse  och  de 
hårda  tider,  som  följde,  vandes 
hela  ståndet  till  lydnad  och  plikt- 
troget tjänande,  och  med  Gustav 
II  Adolfs  regeringstid  börjar  den 
svenska  adelns  mest  lysande  tid 
både  i  fråga  om  dess  insats  i  sta- 
tens värv  och  genom  ökade  rättig- 
heter och  yttre  ståt.  Rusttjäns- 
tens  betydelse  skjvites  undan  med 
krigsväsendets  utveckling,  men  i 
'stället  betonas  adelns  allmänna 
tjänsteplikt.  Nya  förmåner  till- 
komma, såsom  uteslutande  rätt 
till  rikets  höga  ämbeten  och 
patronatsrätt.  Genom  riddar- 
husordningen (se  d.  o) 
1626  avstannade  definitivt  den 
fria  cirkulationen  mellan  låg- 
frälse  och  bondestånd;  adelskap 
nåddes  blott  genom  kunglig  ut- 
nämning, som  dock  gavs  i  stor 
utsträckning,  i  regel  åt  dugliga 
ämbetsmän,  biskopssöner  och 
framstående    affärsmän.    Antalet 


Adelsmän.   Efter  en  lavering  till  Maga- 
lottis  reseskildring  1674. 


77 


Adel 


78 


adliga  ätter  ökades  från  239  år 
1632  till  767  är  1654.  Det  30-åriga 
kriget  har  för  adelsståndets  ut- 
veckling spelat  en  viktig  roll. 
Genom  frälseköpen  (se  d. 
o.)  och  alltför  frikostiga  förlä- 
ningar  miste  kronan  en  väsentlig 
anpart  av  jordeboksräntan,  som 
då  ännu  räknas  som  "riksens 
rätta  huvaidåder".  Desto  hårdare 
drabbades  skattebönderna  av  be- 
villningar,  skjutsning  och  gäst- 
II ing.  För  tyskt  byte  byggdes 
praktfulla  slott,  och  från  Tysk- 
land importerades  ock  främman- 
de läror  om  adelsmannens  frihet 
och  bondens  medfödda  träldom. 
Allt  eftersom  övriga  samhälls- 
klasser kommo  till  medvetenhet 
om  sin  betydelse  och  plats  i  sta- 
tens liv,  måste  en  social  kris  in- 
träffa. Den  kom  till  uttryck  på 
riksdagen  1650,  då  de  tre  ofrälse 
stånden  till  drottning  Kristina 
överlämnade  en  skrift,  vari  be- 
gärdes, att  kronogodsen  måtte 
återtagas  och  adeln  icke  tillåtas 
växa  så  högt,  att  den  bleve  mäk- 
tigare än  kronan  och  de  tre  andra 
stånden.  Konflikten  löstes  ej  till- 
fredsställande ännu  på  tre  år- 
tionden, och  under  Karl  XI:  s  för- 
myndarregering höjde  sig  hög- 
adeln till  oanad  makt  och  härlig- 
het med  sådana  representanter 
som  Per  Brahe  och  ^I.  G.  de  la 
Gardie.  —  Med  förmyndarräfsten, 
reduktionen  och  Karl  XI  :s  en- 
välde (16S0  och  16S2  års  riks- 
dagar) kom  det  våldsamma  bak- 
slaget. Godsindragningarna  åter- 
gåvo  staten  en  årsinkomst  av  2 
mill.  daler  silvermynt.  Statens 
ämbeten  bli  nu  adelns  tillflykt. 
Frihetstidens  statsskick  bidrog 
ytterligare  till  uppkomsten  av  en 
lågadlig  byråkrati,  som  kom  att 
bilda  hattpartiets  viktigaste  be- 
ståndsdel. Gustav  III  gynnade 
adeln  socialt,  men  då  dess  opposi- 


tion visade  sig  ödesdiger  för 
konungens  maktsträvanden,  drog 
han  vid  17S9  års  riksdag  till  sig 
de  ofrälse  bl.  a.  genom  att  ge 
dem  tillträde  till  ämbeten  vid  den 
då  inrättade  högsta  domstolen 
och  rätt  att  inneha  vissa,  tidigare 
för  adeln  förbehållna  gods.  1809 
gjordes  rätten  till  ämbeten  och 
frälsegods  lika  för  alla  stånd.  Då 
ståndsriksdagen  1866  ersattes  av 
tvåkammarsystemet  förlorade 
adelskapet  sin  sista  verkliga  in- 
nebörd, och  de  få  privilegier,  som 
återstodo,  ha  sedan  en  efter  en 
avskafi"ats  eller  mist  sin  reella 
betydelse.  —  Finlands  adels  histo- 
ria sammanfaller  med  den  sven- 
skas till  skilsmässan  1809.  Intill 
fyrståndsriksdagens  upphävande 
1906  representerades  adeln  vid 
lantdagarna  av  ätternas  huvud- 
män. —  I  Norge  har  adeln  icke 
spelat  någon  väsentlig  roll.  Under 
medeltidens  första  århundraden 
intogo  de  fåtaliga  lendermän- 
n  e  n  socialt  en  överordnad  ställ- 
ning, som  gick  i  arv.  De  hade 
skyldighet  att  följa  kungen  i 
ledung  men  njöto  ej  skattefrihet. 
Värdigheten  avskaffades  1308. 
Landets  natur  hindrar  bildandet 
av  större  gods,  och  då  ju  intet 
kungligt  hov  fanns,  saknades 
förutsättningarna  för  uppkomsten 
av  en  inflytelserik  aristokrati.  De 
få  grevskap  och  baronier,  som  in- 
rättats imder  den  danska  tiden, 
avskaffades  för  kommande  släkten 
liksom  alla  övriga  adelsprivilegier 
och  konungens  rätt  att  upphöja  i 
adligt  stånd  år  1816  (sanktion 
1821).  —  I  Danmark  utvecklades 
adeln  från  Valdemarkungamas 
tid  och  ägde  sin  storhetstid  omkr. 
1570 — 1660.  En  mängd  vackra 
slott  frän  denna  tid  vittna  om 
ståndets  stora  konstintresse.  Un- 
der Kristian  V  uppstod  en  hov- 
adel med  starkt  inslag  av  tyska 


79 


Adelaide — Adelsfana 


80 


familjer.  Grundlagen  av  1849 
upphävde  alla  adelsprivilegier.  — 
Se  Adelstitlar,  Länsvä- 
sende och  speciellt  för  Englands 
adel    P  e  e  r  a  g  e    och    G  e  n  t  r  y. 

Adelaide  [ä'dilejd],  huvudstad 
i  Syd-Australien  vid  floden  Tor- 
rens, grundad  1836,  biskopssäte. 
A.  har  universitet,  stort  biblio- 
tek, museer,  zoologisk  och  bota- 
nisk trädgård,  stora  parker,  tråd- 
lös telegraf.  Dess  hamn  är  Port 
Adelaide.  Export  av  vete,  ull, 
koppar j  järn-  och  vävnadsin- 
dustri. 225,000  inv. 

Adelborg,  Eva  Ottilia,  f. 
1855,  svensk  konstnärinna.  Har 
utfört  akvareller  och  teckningar 
till  egna  visor  och  rim,  illustrerat 
barnböcker  och  skrivit  skild- 
ringar från  Dalarna. 

Adelcrantz.  1.  Göran  Jo- 
s  u  0B  A.  (ursprungl.  Törnqvist, 
adlad  A.),  f.  1668,  d.  1739,  svensk 
arkitekt.  Studerade  byggnads- 
konsten under  Nicodemus  Tessin 
d.  y.,  vilken  han  biträdde  vid 
slottsbygg-it  i  Stockholm,  samt 
på  utländska  resor.  1707 — 27 
hov-,  1715—27  stadsarkitekt.  Ef- 
ter eldsvådor,  som  1723  förstörde 
Katarina  och  Jakobs  kyrkor  i 
Stockholm,  återuppförde  han  dem 
i  dess  nuvarande  gestalt.  Han 
ledde  även  fullbordandet  av  Hed- 
vig Eleonora  kyrka,  vars  kupol 
tillades  1866  av  Scholander.  Som 
student  deltog  A.  1688  i  upprät- 
tandet av  den  första  svenska  tea- 
tern, Lejonkulan  (se  d.  o.). 
~  2.  Karl  Fredrik  A.,  f. 
1716,  d.  1796,  den  förres  son, 
frih.,  arkitekt.  Studerade  efter 
faderns  död  i  Frankrike  och  Ita- 
lien, blev  efter  sin  återkomst  1744 
"konduktör"  vid  slottsbygget,  vid 
vars  fullbordande  han  var  en 
värdefull  hjälp  åt  Hårleman,  vi- 
dare överintendent  och  preses  i 
konstakademien  1757.  Som  över- 


Karl  Fredrik  Adelcrantz.  Målning  av  A. 
Eoslin. 

intendent  var  han  under  flera  år- 
tionden den  ledande  kraften  inom 
Stockholms  byggnadskonst.  Som 
preses  i  "Ritare-akademien"  om- 
bildade  han  detta  läroverk  till  en 
verklig  konsthögskola  under  nam- 
net Målare-  och  bildhuggareaka- 
demien (1768).  Bland  de  bygg- 
nader, till  vilka  han  uppgjorde 
ritningar,  märkas  Adolf  Fredriks 
kyrka  i  Stockholm  (byggd  1768 
— 74)  samt  gamla  operahuset 
sammastädes  (1777 — 82).  Av 
hans  omfattande  förslag  till  Hel- 
geandsholmens ordnande  utfördes 
endast  Norrbro  (1787—1806)  av 
E.  Palmstedt,  som  genom  att  av- 
sevärt höja  brobanan  i  viss  mån 
förryckte  den  av  A.  avsedda  ver- 
kan. 

Adelsberg-grottan,  för  dropp- 
stensbildningar berömd  grotta 
nära  Triest,  c:a  5  km.  lång. 

Adelsfana,  från  Gustav  Vasas 
tid  benämning  på  ryttarskara, 
som  adeln  på  grund  av  rusttjänst- 
plikt  uppsatte.  Så  förekommo  un- 
der    Erik    XIV:s     reg.    en   upp- 


81 


Adelskalender— Adelstitlar 


82 


frftn  Adels  berg-grottan. 


ländsk,  en  västgötsk  och  en  finsk 
A.  De  två  förstnämnda  slogos 
samman  till  den  svenska  A.,  som 
senare  bildade  ett  med  den  finska. 
Sverige  ägde  även  en  estländsk 
A.  Efter  indelningsverkets  infö- 
rande förlorade  A.  all  betydelse. 

Adelskale'nder,  se  Adels- 
matrikel. 

Adelsköld,  Claes  Adolf, 
f.  1824,  d.  1907,  järnvägsbyggare, 
ledde  många  järnvägsbyggen  bl.  a. 
i  Värmland  och  Skåne  samt 
Gävle — Dala  järnväg  och  linjen 
Stockholm — Uppsala.  Som  politi- 
ker varm  förespråkare  för  ett 
starkt  kust-  och  sjöförsvar. 

Adelsmatri'kel,  förteckning 
över  de  personer,  som  tillhöra  ett 
lands  adel.  Utkommer  en  sådan 
matrikel  periodiskt  kallas  den 
adelskale' nder.  Sveriges 
äldsta  adelsmatrikel  daterar  sig 
från  1754.  Sedan  1854  har  ut- 
givits Sveriges  ridderskaps  och 
adels  kalender,  från  1898  årligen. 

Adelsmöte,  adelns  sedan  1869 


vart  tredje  år  återkommande 
sammanträden  på  riddarhuset  för 
dryftande  av  korporativa  ange- 
lägenheter. Se  Riddarhus- 
ordningen. 

Adelsnäs,  frälsesäteri  i  Ätvids 
skn,  östergötl.  1.,  huvudgård  till 
baroniet  Adelswärd    (se  d.  o.). 

Adelsprivilegier,  adelns  rätts- 
liga förmåner,  friheter  och  rättig- 
heter som  stånd  eller  korporation. 
Se  Adel. 

Adelstitlar.  Med  adelns  upp- 
komst följde,  ehuru  ej  omedel- 
bart, olika  benämningar  på  adels- 
männen, adelstitlar.  Dessa  inne- 
buro  likväl  icke  någon  klassifice- 
ring. Så  rådde  bland  Polens  gam- 
la adel  ingen  skillnad  i  rang  mel- 
lan greve  och  furste.  Efter  hand 
sammanställdes  dock  titlarna  till 
en  rangordning.  Högst  på  rang- 
skalan kom  prinstiteln  (lat. 
pri'nceps),  som  i  germanska  län- 
der tillkommer  medlemmar  av 
regerande  hus.  I  det  napoleonska 
Frankrike  skilde  man  på  princes 
frangais,  prinsar  av  blodet  och 
princes  de  Vempire  frangais,  öv- 
riga adliga  prinsar.  Alltjämt  an- 
ses i  Italien  principe  som  högsta 
adelstitel.  Frånsett  dessa  fall  är 
den  högsta  adelstiteln  i  regel 
hertig  (lat.  dux,  fr.  duc,  it. 
duca,  sp.  duque,  eng.  duke),  i 
Ryssland  furste  (ry.  knjas). 
Den  tyska  furstetiteln  (ty. 
Filrst)  står  närmast  efter  hertig 
(ty.  Herzog).  Närmast  hertig 
följer  i  romanska  länder  och 
England  markis  (lat.  co'mes 
marche'nsis,  fr.  marquis,  eng. 
marquess).  Den  tyska  motsvarig- 
heten var  markgreve  {Mark- 
graf) .  Därnäst  i  rang  stå  gre- 
varna (fr.  comte,  eng.  earl,  ty. 
Graf).  Engelska  count  avser  ut- 
ländsk grevevärdighet.  Dock  an- 
vändes den  feminina  formen  coun- 
tess    som     likvärdig    med    earl. 


83 


Adelswärd — Adenom 


84 


Grevetiteln  förekommer  i  de  flesta 
länder  med  adelskap  och  är  nu- 
mera Sveriges  högsta  adelstitel 
med  friherre  som  närmast 
lägre  och  enda  övriga.  I  de 
romanska  länderna  och  England 
förekomma  fr.  vicomte,  eng. 
viscount  med  rang  närmast  un- 
der greve.  Vicomtetiteln  åter- 
upplivades ej  av  Napoleon.  Slut- 
ligen återstå  de  engelska  titlarna 
baron  (den  lägsta  högadliga; 
jfr  Lord),  b  a  r  o  n  e  t,  vilken  ej 
berättigar  till  säte  i  överhuset 
och  k  n  i  g  h  t,  som  icke  är  ärftlig. 
Baronets  och  knights  bära  fram- 
för sitt  dopnamn  titeln  sir. 
Rörande  adelstitlars  ärftlighet  är 
i  allmänhet  särskilt  stadgat  i  lag 
eller  i  förläningsvillkoren.  —  Den 
senare  tidens  demokratiska  rörel- 
ser ha  här  och  var  medfört  adels- 
skapets  upphävande,  t.  ex.  i  Tysk- 
land, där  dock  titlarna  lämnats 
kvar.  —  Se  ^idare  artiklarna  om 
de  särskilda  titlarna. 

Adelswärd,  Axel  Theodor, 
f.  1860,  frih.,  politiker,  liberal 
led.  av  A.  K.  1906— OS,  1912—19 
och  av  F.  K.  sedan  1919.  1911 
— 14  finansminister.  Har  flitigt 
deltagit  i  den  interparlamenta- 
riska  unionens  verksamhet  och 
ivrat  för  Sveriges  medverkan  i 
N.  F :  s  arbete.  —  A.  är  innehavare 
av  Adelswärds  baron  i, 
Sveriges  enda  baroni,  bestående 
av  huvudgården  Adelsnäs,  Åtvida- 
bergs kopparverk  och  andra  egen- 
domar, stiftat  1781  av  krigs- 
rådet Johan  Adelswärd.  Bruken 
numera  ombildade  till  a.  b.  Åtvi- 
dabergs fören.  fabriker  med  snic- 
kerifabrik, såg,  bryggeri,  slakteri 
ra.  m.  A.  har  anlagt  storartade 
fruktträdgårdar  och  i  anslutning 
därtill   (1901)   en  trädgårdsskola. 

Adelsö,  socken  i  Sthlms  1., 
pastorat  i  Uppsala  stift.  750  inv. 
Jfr  A 1  s  n  ö. 


Adelöv,  socken  i  Jönk.  1.,  pas- 
torat i  Linköpings  stift.  1,340  inv. 

Aden  [ä'ddn],  stad,  frihamn 
och  territorium  på  Arabiens  s. 
kust,  annekterat  av  engelsmännen 
1839.  Staden,  byggd  på  en  vulka- 
nisk halvö  ISO  km.  ö.  om  Bab  al- 
Mandab,  är  en  starkt  befäst  kol- 
station, som  efter  Suezkanalens 
öppnande  fått  avgörande  bety- 
delse för  de  brittiska  besittnin- 
garnas i  Indien  förbindelse  med 
moderlandet;  ypperlig  hamn; 
stapelplats  för  indiska  och  ara- 
biska varor;  nystartad  salt- 
industri. 20,000  inv.  —  Territo- 


Fördämningar  vid   Aden. 

riet  A.,  som  utvidgats  att  om- 
fatta hela  s.v.  spetsen  av  arabiska 
halvön  jämte  ön  Perim  (se  d.  o.), 
lyder  under  indiska  regeringen, 
provinsen  Bombay.  50,000  inv. 

Adenoi'd  (grek.  ade'n,  körtel, 
och  ei'dos,  form),  körtelliknande. 
—  Adenoida  vegetatio- 
n  e  r,  hos  barn  ofta  förekomman- 
de förstoring  (hypertrofi)  av  den 
lymfatiska  vävnaden  i  övre  svalg- 
rummet, varigenom  näsandnin- 
gen föl-hindras.  Barnen  tvingas 
därav  att  ständigt  hålla  munnen 
halvöppen,  vilket  ger  ansiktet  en 
karaktäristisk  prägel.  De  vålla 
åtskilliga  skador  och  olägenheter 
och  böra  utan  dröjsmål  operativt 
avlägsnas. 

Adeno'm  (grek.  ade'n,  körtel), 
körtelsvulst.  Se  Svulst. 


85 


Adeps — Adiantum 


86 


A'deps,  lat.,  fett.  A.  1  a'  n  a  e, 
ullfett;   A.  8ui'llus,  svinister. 

Ade'pt  (lat.  ade'ptus,  invigd), 
under  medeltiden  utövare  av  ma- 
irisk  och  alkemistisk  konst  (se 
Alkemi);  i  allmänhet  en  per- 
son som  är  invigd  i  något  säll- 
skaps eller  ordens  mysterier. 

Åder  [adä'r],  Clément,  f. 
1S41,  fransk  mekaniker,  anses  i 
Frankrike  vara  den  förste,  som 
konstruerat  ett  användbart  aero- 
plan.  A.  lyckades  1890  flyga  50 
m.  och  1897  300  m.  Vidare  försök 
gingo  om  intet  på,  grund  av  brist 
på  understöd. 

Adessi'vus  (av  lat.  ade'sse, 
vara  tillstädes),  se  Kasus. 

Ä  deux  mains  [a  dö  märj],  fr., 
för  två  händer. 

Adhere'ns  (lat.  ad,  vid,  och 
liaere're,  hänga),  sträng-,  band- 
till ytformiga  sammanlödningar 
som  följd  av  inflammationspro- 
cesser i  kroppshålornas  serösa 
överdrag  särskilt  bukhinnan  och 
lungsäckarna.  A.  äro  ofta  till 
gagn  för  den  sjuke,  i  det  de  av- 
gränsa en  sjukdomshärd,  men 
kunna  å  andra  sidan  hindra 
organens  normala  rörlighet  samt 
förorsaka  smärtor  genom  den 
dragning,  de  utöva  på  den  vägg- 
fasta hinnan.  Vid  operativa  in- 
grepp inom  det  angripna  området 
vålla  de  ofta  betydande  svårig- 
heter. 

Adhesio'n  (av  lat.  ad,  till,  vid, 
och  haere're,  hänga),  den  attrak- 
tionskraft, med  vilken  olika  krop- 
par häfta  vid  varandra.  Att  t.  ex. 
oljefärg  fastnar  på  trä,  lack  på 
papper  och  vatten  på  fasta  före- 
mål beror  på  adhesionskraften. 

Adiaba'tisk  (grek.  adiabaWs, 
ogenomtränglig,  sluten),  kallas 
förändringen  av  en  gasmassas 
tryck,  volym  och  temperatur  utan 
tillförande  1.  avgivande  av  värme 
från    1.    till    omgivningen.    Kom- 


primeras en  gas  hastigt,  åtgår 
härtill  ett  mekaniskt  arbete,  som 
övergår  till  värme,  åstadkomman- 
de en  ökning  av  gasens  värme- 
innehåll varför  gasens  tempera- 
tur stiger.  Om  gasen  i  stället 
hastigt  får  expandera,  uträttas 
vid  expansionen  ett  mekaniskt 
arbete,  som  motsvarar  en  viss 
förlust  av  gasens  värmeinnehåll 
varför  gasens  temperatur  sjun- 
ker. 

Adiabe'ne  (grek.,  av  aramei- 
ska  II  a  d  j  a  b),  landsträcka  mel- 
lan' ÖVTC  och  nedre  Zab  {LyJcos 
och  Kapros),  bifloder  till  Tigris. 
Vid  vår  tideräknings  början  var 
A.  eget  kungarike;  blev  romersk 
provins  år  117. 

Adiafa'n  (av  grek.  nekande  a, 
dia',  genom,  faVnein,  visa),  oge- 
nomskinlig. 

Adia'fora  (grek.  nekande  o, 
och  dia' f oros,  olika,  skiljaktig), 
betydelselösa,  likgiltiga  handling- 
ar och  förhållanden,  varöver  man 
icke  gör  sig  bekymmer.  —  Då 
Melankton  och  andra  Witten- 
bergteologer  1548  voro  kurfurst 
]\Ioritz  behjälpliga  att  utarbeta 
en  förmedlande  kyrkostadga  (det 
s.  k.  Leipziger interim),  i  vilken 
åtskilliga  katolska  gudstjänst- 
bruk åter  voro  införda,  med  den 
motiveringen,  att  man  i  A.  kunde 
giva  efter,  restes  mot  detta  ett 
kraftigt  motstånd  av  Magdeburg- 
teologerna  med  Flacius  i  spetsen, 
vilka  hävdade,  att  då  bekännel- 
sen stode  på  spel,  hade  man  icke 
rätt  att  tala  om  A.  Senare  har 
frågan  om  kyrkan  och  de  världs- 
liga nöjena  givit  anledning  till 
nya  adiaforistiska  strider. 

Adia'ntum,  artrikt,  huvudsak- 
ligen tropiskt  ormbunkssläkte. 
Hos  oss  odlas  flera  arter,  t.  ex. 
A.  Capi'llus  Ve'neris,  jungfru- 
h  å  r  (vild  bl.  a.  i  MedelhavsläjQ- 
derna),    för    sitt   dekorativa   ut- 


87 


Adiaterman — Adler 


88 


seende.  Denna  art  liksom  A. 
peda'tum  har  användning  i  medi- 
cinen. 

Adiaterma'n,    se   A  term  an. 

Adige    [a'didje],    se    Et  sch. 

Adils,  Ottar  Vendelkråkas  son, 
svensk  konung  av  Ynglingaätten, 
omtalas  i  Ynglingatal,  Beowulf 
m.  fl.  Snorres  uppgift,  att  A. 
begravts  i  Uppsala,  har  länge  be- 
tvivlats, men  genom  företagna 
undersökningar  anses  nu  fastsla- 
get, att  A.  höglagts  i  den  väst- 
ligaste av  Uppsala  högar. 

Ad  infini'tum,  lat.,  i  det  oänd- 
liga. 

Adipo'sitas  (grek.  adipo's, 
fet) ,  korpulens,  f  e  1 1  s  o  t  (se 
d.o.). 

Adjektiv  (lat.  no' men  adjecW- 
vum),  tilläggsord,  egenskapsord, 
t.  ex.  vacker,  större. 

Adjoint  [adjoä'!)]  (av  fr.  ad- 
joindre,  bifoga,  giva  till  biträde), 
medhjälpare.  Jfr  Adjunkt. 

Adjunge'ra  (lat.  adju'ngere, 
förena)  förordna  en  person  till 
biträde  eller  vikarie  för  en  äm- 
betsman eller  uppdragsinneha- 
vare. —  T.  f.  medlemmar  av  vissa 
överrätter  och  kollegier  kallades 
förr  adjungerade  leda- 
möter, numera  assessorer. 

Adjunkt  (lat.  adju'ngere,  för- 
ena), ord.  lärare  av  andra  graden 
vid  högre  allmänt  läroverk  eller 
seminarier,  ämneslärare  vid  sta- 
tens realskolor  och  samskolor; 
prästerligt  biträde. 

Adjuta'nt,  ofTicer  eller  under- 
officer, kommenderad  såsom  bi- 
träde i  tjänsten  åt  militär  chef. 
A.  anställas  i  Sverige  även  hos 
kungliga  personer,  varjämte  för- 
svarsministern, även  då  han  är 
civil,  har  A.  ur  armén  och  mari- 
nen. 

Adjutantfågel,  se  K  r  ä  v  - 
storkar. 


Adjuva'ns  (lat.  ad,  till,  och 
juva're,  hjälpa),  läkemedel  som 
tillsättes  en  komposition  i  avsikt 
att  understödja  eller  modifiera 
huvudmedlets  verkan. 

Adjö  (fr.  adieu,  av  å  Dieu,  åt 
Gud,  underförstått  anbefaller  jag 
dig),  farväl,  belagt  i  svenskan 
1630. 

Adler,  Bror  Viktor,  f. 
1848,  d.  1910,  praktiserande  arki- 
tekt i  Göteborg,  där  han  uppförde 
flera  offentliga  byggnader,  såsom 
riksbankshuset  och  frimurar- 
logen, samt  privathus.  Blev  1886 
föreståndare  för  tekniska  skolan 
i  Stockholm. 

Adler,  Viktor,  f.  1852,  d. 
1918,  österrikisk  socialist,  den 
egentlige  organisatören  av  det 
österrikiska  socialistpartiet, 

länge  ledare  för  Arbeiter-Zeitung. 
Efter  revolutionen  1918  en  kort 
tid  tysk-österrikisk  utrikesminis- 
ter. Sonen  F  r  i  e  d  r  i  c  h,  f.  1879, 
mördade  1916  österrikiske  minis- 
terpresidenten Stiirgkh  och  har 
efter  erhållen  amnesti  från  18 
års  fängelse  spelat  en  ledande 
roll  bland  det  republikanska 
Österrikes  socialister. 


Viktor  Adler. 


89 


Adlerbeth — Adlercreutz 


90 


G.  3.  Adierbetb. 


Adlerbeth,  svensk  ätt,  adlad 
1720,  utslocknad  1844.  —  1.  Gud- 
mund Jöran  A.,  f.  1751,  d. 
1818,  frih.,  ämbetsman,  politi- 
ker, lärd,  skald.  Under  student- 
tiden i  tFppsala  1768 — 71  verk- 
sam medlem  av  ApoUini  sacra  och 
senare  av  Utile  dulci,  erhöll  A. 
genom  en  utmärkt  omarbetning 
till  svenska  av  Racines  Iphigénie 
tillträde  till  den  litterära  krets 
Gustav  III  samlade  omkring  sig. 
Vid  operans  invigning  1782 
uppfördes  A:s  Cora  och  Alonzo, 
med  musik  av  Nauman.  1778 
hade  A.  upphöjts  till  riksanti- 
kvarie och  till  konungens  hand- 
sekreterare, varför  han  fick  med- 
följa på  dennes  italienska  resa 
1783.  Han  var  medlem  av  Sv. 
.\kad.  från  dess  stiftande  1786. 
A:s  märkligaste  insats  i  vår 
litteratur  är  dels  hans  tidigt 
visade  intresse  för  äldre  nordisk 
diktning,  dels  hans  ypperliga 
översättningar  av  latinska  skal- 
der, Horatius,  Ovidius  och  Vergi- 
lius.  —  I  samtidens  politik  tog 
A.  verksam  del  i  synnerhet  vid 
författningsändringarna  1789,  då 


A.  ledde  adelsoppositionen,  och 
1809.  Hans  Historiska  anteck- 
ningar utgöra  en  viktig  källa.  — 
2.  Jakob  A.,  den  förres  son,  f . 
1785,  d.  1844,  nitisk  fornforskare 
och  skriftställare.  Götiska  för- 
bundets (se  d.  o.)  egentlige  stif- 
tare och  sammanhållande  kraft. 
Adlercreutz,  svensk  ätt,  adlad 
1700.  —  1.  Karl  Johan  A., 
f.  1757,  d.  1815,  general.  Vid  13 
års  ålder  inträdde  A.  i  armén, 
deltog  med  stor  tapperhet  i 
kriget  1788—90  och  fick  vid  ut- 
brottet av  1808  års  krig  befälet 
över  2:a  brigaden.  Som  Kling- 
spors  förtrogne  delar  han  med 
denne  ansvaret  för  den  beryktade 
reträtten.  Angripen  av  Kulnev  vid 
Siikajoki  18  april  beslöt  A.  leve- 
rera batalj,  tillkämpade  sig  en 
första  seger  och  tog  250  fångar, 
varefter  han  från  Revolaks  lång- 
samt trängde  söderut.  Han  vann 
segrarna  vid  Lappo  och  Alavo, 
som  dock  ej  utnyttjades  trots 
uppmaningar  från  högkvarteret 
att  genast  förfölja.  A:s  underlå- 
tenhet att  skalTa  sig  kännedom 
om  fiendens  styrka  och  planer  och 


K.  J.  Adlercreutz.     Målning  av  P.  Krafft 
d.   y. 


91 


Adlerfelt — Adler  Salvius 


92 


oförmåga  att  låta  de  olika  avdel- 
ningarna samverka  och  att  ut- 
nyttja bonderesningarna  blottar 
hans  brist  på  fältherrebegåvning. 
En  ny  reträtt  började,  och  vid 
Salmi  led  A:s  här  2  sept.  svåra 
förluster.  Den  14  sept.  angrep 
han  oförväget  ryssarna  vid  Ora- 
vais  och  led  ett  blodigt  nederlag. 
Efter  att  ha  undertecknat  kon- 
ventionen i  Olkijoki  19  nov.  1808, 
varigenom  allt  land  till  Kemi  älv 
utrymdes,  begav  han  sig  till 
Stockholm  "för  att  försöka  vända 
sinnena  på  fred".  Här  drogs  han 
genast  in  i  den  krets,  som  önska- 
de Gustav  IV  Adolfs  avsättning 
och  deltog  i  konungens  arreste- 
rande 13  mars  1809.  Riksdagen 
belönade  honom  med  förläning  av 
Leckö  kungsgård.  Som  general- 
stabschef deltog  A.  under  kron- 
prins Karl  Johan  i  slaget  vid 
Leipzig  1813  och  i  fälttåget  mot 
Norge.  —  2.  Axel  Gustav  A., 
f.  1821,  d.  1880,  ämbetsman,  poli- 
tiker, 1860—68  justitieråd,  1868 
president  i  Göta  hovrätt,  1868 — 
70  civilminister,  1870 — 74  justi- 
tiestatsminister,  1874  landshöv- 
ding i  Malmöh.  1.,  led.  av  A.  K. 
1877 — 80.  Konservativ  till  sin 
åskådning  hävdade  han  kraftigt 
ministrarnas  ställning  såsom 
konungens  och  ej  riksdagens  för- 
troendemän och  bekämpade  ener- 
giskt kompromisspolitiken  i  för- 
svarsfrågan. 

Adlerfelt,  svensk  ätt  av  fin- 
lilndskt  ursprung,  adlad  1693,  ut- 
slocknad 1808.  Gustav  A.,  f. 
1671,  d.  1709,  följde  Karl  XU.s 
högkvarter,  tills  han  i  slaget  vid 
Poltava  dödligt  sårades.  A.  sam- 
lade ett  omfattande  och  värde- 
fullt material  till  Karl  XII: a 
historia,  varav  delar  i  olika  be- 
arbetningar utgivits  dels  i  en 
tysk  upplaga  (1707),  dels  i  en  av 
sonen      Karl     Maximilian 


EmanuelJohanA.  (f.  1706, 
d.  1747)  ombesörjd  fransk  med 
titel  Histoire  militaire  de  Char- 
les XII  (1740)  och  dels  i  en  av 
S.  E.  Bring  redigerad  svensk, 
Karl  XII:s  krigsföretag  1100 — 
1106   (1919). 

Adler  Salvius,  Johan,  f . 
1590,  d.  1652,  adlad  1629,  frih. 
1651,  ilmbetsman  och  diplomat. 
Efter  grundliga  studier  i  klassi- 
ska språk,  medicin,  juridik,  stats- 
och  kyrkohistoria  i  Uppsala  och 
vid  utländska  universitet,  inträd- 
de A.  1621  i  Gustav  II  Adolfs 
tjänst  och  fick  bl.  a.  utarbeta  an- 
läggningsplanen för  Göteborg. 
1622  började  han  anlitas  för  di- 
plomatiska uppdrag.  1630  förfat- 
tade A.  krigsmanifestet  till 
kejsaren.  Som  resident  i  Ham- 
burg (1631— 34,  1636—43)  skötte 
han  en  viktig  del  av  Sveriges 
finanser  i  Tyskland,  förvaltade 
de  franska  subsidierna  och  upp- 


J.   Adler   Salvius.   Koppnrstlck  av  P.   de 
Jude. 


93 


Adlersparre 


94 


lånade  stora  svimmor,  ofta  på  sin 
personliga  kredit,  som  tack  vare 
ett  rikt  gifte  var  vidsträckt.  Från 
1636  hade  han  dessutom  av  rådet 
och  Axel  Oxenstierna  det  svåra 
uppdraget  att  med  tre  alternativ 
för  ögonen:  separatfred,  allians 
med  Frankrike  eller  allmän  fred 
föra  imderliandlingarna  så,  att 
den  ena  möjligheten  ej  uteslöt 
utan  befrämjade  de  andra  och 
Sveriges  fördelar  drevos  i  höjden. 
Resultatet  visade  sig  i  fördragen 
med  Frankrike  1638  och  1641  och 
westfaliska  fredskongressens  sam- 
manträdande 1643.  Vid  denna  var 
A.  jämte  Johan  Oxenstierna 
svensk  delegerad.  Den  personliga 
rivaliteten  mellan  dessa  jämte 
A:s  med  Kristinas  personliga 
böjelser  överensstämmande  benä- 
genhet att  offra  en  del  av  Sveri- 
ges fordringar  för  att  uppnå  ett 
snabbare  fredsslut  ledde  till 
oenighet  och  ställde  A.  i  det  mot 
Oxenstiernorna  oppositionella 
hovpartiet.  Under  kongressens 
sista  år,  1648,  firade  A.  sin 
största  trimnf,  då  hans  juridiska 
och  diplomatiska  skicklighet  togs 
i  anspråk  att  medla  mellan  Tysk- 
land och  Frankrike.  —  A.  är  en 
av  de  skickligaste  diplomater 
Sverige  har  att  uppvisa  men 
ägde  knappast  verkliga  stats- 
mannaegenskaper. Ett  starkt  in- 
tresse för  studier  och  en  ypperlig 
prosastil,  såväl  svensk  som  la- 
tinsk, vittna  fördelaktigt  om  hans 
tina  humanistiska  bildning. 

Adlersparre,  svensk  ätt,  adlad 
1757.  —  1.  Georg  A.,  f.  1760,  d. 
1835,  greve,  krigare,  statsman, 
skriftställare.  A.  deltog  med  stor 
tapperhet  i  Gustav  III:s  ryska 
krig  och  fick  efter  freden  1790 
i  uppdrag  att  uppvigla  norrmän- 
nen mot  Danmark,  vilket  väckte 
hans  varma  intresse  för  den 
-  M^nsk-norska  imionstanken.  Un- 


G.   Adlersparre.   Mälning  av  F.   Westin. 

der  Gustav  IV  Adolfs  förmyndar- 
regering ägnade  han  sig  åt  stu- 
dier och  författarverksamhet; 
1797 — 1801  utgav  han  den  an- 
sedda tidskriften  Läsning  i  blan- 
dade ämnen,  genom  vilken  han 
ville  sprida  kunskap  i  sedelära, 
\-itterliet  och  ekonomiska  frågor. 
Av  regeringen  beskylldes  tid- 
skriften för  "jakobinism"  och 
tilldelades  namnet  "Läsning  i 
brännbara  ämnen".  1808  fick  A. 
befälet  över  västra  armén,  trädde 
snart  i  spetsen  för  den  hemliga 
t^ammansvärjningen  mot  Gustav 
IV  Adolf,  utfärdade  7  mars  1800 
fl  ån  Karlstad  en  välklingande 
proklamation  och  bröt  upp  mot 
Stdckholm.  14  mars  möttes  han 
i  iirebro  av  underrättelsen,  att 
konungen  föregående  dag  arreste- 
rats av  Adlercreutz  och  hans  vän- 
ner. Trots  order  från  hertigen- 
regenten  att  undsätta  den  av 
ryssarna  hårt  ansatte  v.  Döbeln 
tågade  A.  med  hela  sin  styrka 
till  hm-udstaden,  hälsad  av  frene- 
tiskt folkjubel,  och  rensade  rege- 


95 


Adlerz — Administration 


9B 


ringen  från  de  återstående  gusta- 
vianerna.  Nyckfull,  lättstött  och 
utan     klart     program    i    författ- 
ningsfrågan, kunde  A.  föga  med- 
verka till   det   nya  statsskickets 
utarbetande.     I    tronföljdsfrågan 
lyckades  han  däremot  genomdriva 
valet   av  prins  Kristian  Augiist 
av  Augiistenborg.  Hans  förhopp- 
ningar     att     Norge     härigenom 
skulle  förenas  med  Sverige  svekos 
bittert  genom  kronprinsens  död. 
De    sista    25    åren    levde    A.    på 
herrgården   Gustavsvik    vid   Kri- 
stinehamn under  litterära  syssel- 
sättningar.   1830—33    utgav   han 
anonymt       Handlingar      rörande 
Sveriges  äldre,  nyare  och  nyaste 
historia,     vilket     på     grund     av 
brev  och  uttalanden  rörande  1809 
års  händelser  ledde  till  en  rykt- 
bar    tryckfrihetsprocess.     —     2. 
Sophie    Adolphine    A.,   f. 
1808,  d.   1862,  den  förres  brors- 
dotter,     målarinna,      känd     för 
kopior  av  gamla  mästare.  Hennes 
största     betydelse     ligger    i    att 
hon  banat  väg  för  senare  kvinn- 
liga konstnärsgenerationer.  —  3. 
Karl  August  A.,  f.   1810,  d. 
1862,  son  till  A.  1,  militär,  förf., 
lyrisk   diktare,   högt   skattad    av 
samtiden   och   flera   gånger   pris- 
belönt  av  Sv.  Akad.  A:s  diktning 
utmärker  sig  för  god  form  men 
saknar      djupare     innehåll.      A. 
offentliggjorde      även     tre     band 


T.    v.    Sophie    Adlersparre.    Måluiug    av 
Nr.    Rotchirk.    —    T.    h.    K.    A    Adler- 
sparre.  Mftlning  av  P.   Wickenberg. 


biografiska  anteckningar.  —  4. 
K-arin  Sophie  A.,  f.  Lei- 
jonhufvud,  f.  1823,  d.  1895, 
g.  1869  med  sjöofficeren  och  poli- 
tikern Axel  A.;  skriftställarinna 
under  pseud.  S.  L  -  d  och  E  s  - 
s  e  1  d  e.  Hon  utgav  1859—85  Tid- 
skrift för  hemmet  och  1886 — 88 
Dagny,  varigenom  hon  gjort  en 
mäktig  insats  att  skaffa  kvinnor 
arbete  och  inflytande  i  samhället. 
Hon  deltog  i  upprättandet  av 
söndags-  och  aftonskolor  för  unga 
arbeterskor,  Stockholms  läsesa- 
long  1866,  Handarbetets  vänner 
1874  och  Fredrika  Bremerförbun- 
det,  som  på  hennes  initiativ  stif- 
tades 1884. 

Adlerz,  Gottfrid  Aga- 
ton, f.  1858,  d.  1918,  zoolog,  lek- 
tor i  Sundsvall  1894,  känd  veten- 
skaplig författare  och  populär 
framställare  av  framför  allt  in- 
sektbiologiska frågor. 

Ad  li'teram,  lat.,  efter  bok- 
staven. 

Ad  majo'rem  Dei  gIo'riam, 
lat.,  jesuiternas  valspråk:  till 
Guds  äras  förökande. 

Ad  manda'tum,  lat.,  på  be- 
fallning,  enligt   fullmakt. 

Adme'tos,  tessalisk  sago- 
konung, deltog  i  argonauternas 
tåg.  Apollo  utverkade  av  moirer- 
na,  att  A.  skulle  få  förlängd  livs- 
tid, om  någon  av  hans  närmaste 
ville  dö  i  hans  ställe.  Då  stunden 
kom,  uppoffrade  sig  hans  maka, 
Alkestis,  som  senare  återfördes 
från  Hades  av  Herakles.  Motivet 
är  behandlat  av  Euripides  i  hans 
tragedi  Alkestis  och  på  svenska 
av  Per  Hallström  i  Två  legend- 
dramer. 

Administratio'n  (av  lat.  mi- 
ni'st  er,  t  j  änare ) ,  förvaltning ; 
statsförvaltning;  förvaltande 

myndighet.  —  Administra- 
ti'v,  hörande  till  förvaltningen. 
Tvister,   som   avgöras   av  förval- 


97 


Admittans — Adolf  Fredrik 


98 


tände  myndighet  kallas  admi- 
nistrativa mal.  —  Admi- 
nistrativ domsrätt,  för- 
valtande myndighets  domsrätt  i 
skiildfordringsmål  mellan  staten 
och  den  enskilde. 

Admitta'ns,    se    Impedans. 

Admonitio'n  (av  lat.  admone'- 

re,  påminna),  förmaning,  varning. 

Ad  no'tam,  lat.,  taga  något 
ad  n  o  t  a  m,  lägga  något  på 
minnet. 

Adolf  av  Nassau,  f.  1255, 
d.  1298,  tysk  konung,  vald  till 
Rudolfs  av  Habsburg  efterträ- 
dare 1292.  Då  han  visade  sig  allt- 
för självständig  mot  kurfurstar- 
na, slöto  sig  dessa  till  Rudolfs 
son  Albrekt,  vilken  besegrade  ho- 
nom. 

Adolf  Fredrik,  f.  1710,  d.  1771, 
konung  i  Sverige  1751 — 71 ;  son 
av  Kristian  August,  furstbiskop 
av  Liibeck,  yngre  broder  till 
Karl  XII: 8  svåger  hertig  Fred- 
rik IV  av  Holstein-Gottorp;  på 
mödernet  härstammade  A.  från 
Karl  IX.  Då  Kari  XII:s  syster- 
son, Karl  Fredrik,  dog 
1739,  blev  A.  under  några  år  ad- 
ministratör av  Holstein-Gottorp 
som  förmyndare  för  Karl  Fred- 
riks son  Karl  Peter  Ulrik 
(se  Peter  III  av  Ryssland).  Denne 
valdes  hösten  1742  till  svensk 
tronföljare,  men  då  hans  moster, 
kejsarinnan  Elisabet  av  Ryss- 
land, önskade  honom  till  sin  efter- 
trädare, antogo  hattarna  hennes 
förslag  att  i  stället  välja  A. 
Hon  gav  härvid  löfte  om  billiga 
fredsvillkor  efter  det  olyckliga 
1741 — 42  års  krig,  då  hon  till 
varje  pris  önskade  utestänga  bon- 
deståndets kandidat,  danske  kron- 
prinsen Fredrik.  A.  blev  också 
vald.  Hans  1744  ingångna  äkten- 
skap med  Lovisa  Ulrika  av 
Preussen  fick  avgörande  betydelse 


Adolf  Fredrik.   Taslell   av   G.  Lundberg. 

för  A:8  ställning.  Den  unga 
kronprinsessan  tog  genast  parti 
för  hattarna,  och  A.  följde  hen- 
ne steg  för  steg  såsom  senare 
blev  hans  vana.  Med  K.  G.  Tes- 
sins  utnämning  till  översterdar- 
skalk  i  början  av  1745  var  arv- 
furstens anslutning  till  det  ryss- 
fientliga hattpartiet  avgjord.  Vid 
den  stormiga  riksdagen  1746 — 47 
framstod  tronföljaren  i  det  när- 
maste som  partiets  chef  och 
spänningen  med  mösspartiet  och 
Ryssland  blev  så  stark,  att  han 
härmed  hade  satt  sig  och  sin  ätt 
i  fara.  Efter  hattpartiets  seger 
belönades  A.  bl.  a.  med  ökade 
anslag  till  hovstaten  och  med 
löften  om  vidgad  makt.  Hov- 
livet fick  en  prägel  av  glättighet, 
glans  och  kultur,  som  påminde  om 
Kristinas   dagar.   Prins   Gustava 

Adolf    Fredriks    namnstämpel. 


L  e  X.  I.  Tr.  2.  5.  22. 


99 


Adolf  Fredrik — Adonis 


100 


födelse  i  dec.  1746  ökade  än  mer 
fursteparets  popularitet.  Men  här- 
med hade  A.  nått  höjdpunkten 
av  sin  bana.  Då  Danmark  allierat 
sig  med  Ryssland,  blev  Sveriges 
trångmål  så  stort,  att  tronfölja- 
rens önskningar  måste  uppoffras. 
Rådet  tvang  honom  1749  att  för- 
binda sig  att  under  vissa  villkor 
avstå  från  sina  arvsanspråk  på 
Ilolstoin  och  i  jan.  1751  att  för- 
lova prins  Gustav  med  danska 
prinsessan  Sofia  Magdalena  till 
tecken  på  försoningen.  För  att 
stilla  Rysslands  oro  fick  A. 
högtidligen  förklara  sig  aldrig 
vilja  eftersträva  ökad  makt.  För- 
bundet mellan  hattpartiet  och 
kronprinsparet  var  härmed  upp- 
löst. Efter  Ars  tronbestigning 
mars  1751  bildades  ett  nytt  parti, 
liovpartiet,  med  utvidgad  kunga- 
makt som  mål.  Vid  riksdagen 
1755—56  led  det  ett  fullständigt 
nederlag  genom  ständernas  beslut 
att  införa  den  kungliga  namn- 
stämpeln. Konungadömet  hade 
sjunkit  så  djupt  i  vanmakt,  att 
intet  motstycke  finnes  i  vår  histo- 
ria. Författningen  var  i  själva 
verket  under  denna  tid  republi- 
kansk. Det  revolutionsförsök 
som  drottningen  företog  misslyc- 
kades (se  Lovisa  Ulrika) 
och  kungaparet  utsattes  för  de 
grövsta  förödmjukelser.  Den  öka- 
de partiförvirringen  på  1760-t.  ut- 
nyttjades av  hovpartiet  att  fram- 
tvinga smärre  ekonomiska  förde- 
lar, men  någon  ändring  av  för- 
fattningen åstadkoms  ej  ens,  då 
A.  av  kronprins  Gustav  för- 
måddes att  genom  regeringsned- 
läggelse  15 — 20  dec.  1768  tvinga 
mössrådet  att  sammankalla  stän- 
derna. —  Soldatexercis,  svarvning 
och  hovliv  voro  Ars  huvudintres- 
sen. Han  var  en  godmodig  man, 
ren  i  seder,  med  ädelt  yttre  men 
saknade  i  alltför  hög  grad  energi 


och  begåvning  för  att  kunna  göra 
sig  gällande. 

Adolf  Fredrik,  församling  i 
Stockholm,  pastorat  inom  Upp- 
sala stift.  17,000  inv.  Tillhörde 
förr  Klara  församling,  fick  eget 
kapell,  Srt  Olof,  1674  och  blev 
egen  församling  1773.  Från  Adolf 
Fredrik  ha  sedermera  (1906)  av- 
söndrats Gustav  Vasa  och  Mat- 
teus' församlingar.  —  Adolf  Fred- 
riks kyrka  byggdes  1768 — 1774 
(tornet  färdigt  först  1783)  efter 
ritningar  av  K.  F.  Adelcrantz. 
Den  har  korsform  med  ett  torn 
över  mitten;  bland  dess  inventa- 
rier märkas  altartavlan  och  ett 
monument  över  Cartesius,  utför- 
da av  Sergel.  Under  1890-t.  ha 
arkitekten  A.  Lindegren  och  må- 
laren J.  Kronberg  utfört  ny  deko- 
rering av  kyrkans  inre. 

Adolfi'n  kallades  under  Adolf 
Fredriks  regering  2-marksmyntet 
av  silver;  en  vanligare  benämning 
var  karolin  (se  d.  o.). 

Adolf  Johan,  f.  1629,  d.  1689, 
pfalzgreve  vid  Rhen,  son  till  Jo- 
han Kasimir  av  Pfalz-Zweibriic- 
ken  och  Karl  IX  rs  dotter  Kata- 
rina; generalissimus  över  svenska 
arméerna  i  Polen  och  Preussen 
1656;  i  Karl  Xrs  testamente  ut- 
nämnd till  riksmarsk  med  säte 
i  förmyndarregeringen  närmast 
efter  änkedrottningen  men  av- 
lägsnad av  rådet ;  levde  sedan  som 
lantjunkare  på  Stegeborgs  slott, 
i  spänt  förhållande  till  de  sty- 
rande på  grund  av  sina  arvsan- 
språk på  Sveriges  krona.  Sonen, 
A  d  o  1  f  J  o  h  a  n  d.  y.,  f.  1666,  d. 
1701,  tjänade  först  kejsar  Leopold 
I  och  sedan  Karl  XII,  tills  han 
avled  i  fältsjuka  i  Livland. 

Adolfsberg,  hälsobrunn  med 
järnhaltigt  vatten,  3,5  km.  s.  om 
Örebro,  känd  sedan   1700-t. 

Ado'nis,  i  den  grek.  mytologien 
en  skön  yngling,  som  älskades  av 


101 


Adonis — Adoption 


102 


Afrodite  och  Adonis.  Målning  av  Tizian. 

Afrodite.  Då  han  under  jakten 
dödades  av  ett  vildsvin,  var  gud- 
innans sorg  så  stor,  att  Zeus  lät 
A.  tillbringa  en  del  av  året  bland 
de  levande  och  en  del  i  Hades. 
Adoniskulten  är  av  orientaliskt 
ursprung.  Hans  fest  A  d  o'  n  i  a 
firades  i  Grekland  på  sensomma- 
ren som  en  sorgefest. 

Ado'nis,  växtsläkte  (fam. 
Ranuncula'c€ae) .  På  Gottland 
och  Öland  förekommer  A.  verna'- 
lis,  våradonis,  kastlöser 
1.  Aronstorprosor,  med 
stora  gula  blommor  och  findelade 
blad.  Såväl  denna  som  flera  andra 
arter:  A.  autumna'lis,  höst- 
adonis,  "gossen  i  det 
grön  a",  och  A.  aestiva'lis,  båda 
med  röda  blommor,  odlas  på  kall- 
jord. 


Adonis  vernalis. 


Adonisk  vers  består  av  en 
daktyl  och  en  spondé  eller  troké 
[ —  v.^  w  I  —  ^ ;  står  som 
slutrad  i  den  sapfiska  strofen. 

Adopte'ra  (lat.  adopta're) ,  an- 
taga, upptaga,  utvälja;  upptaga 
som  eget  barn  (jfr  Adoption). 

Adoptianer,  anhängarna  av 
adoptianismen,  enligt  vil- 
ken Jesus  till  sin  mänskliga  na- 
tur vore  Guds  tjänare,  som  Gud 
upptagit  till  son  (adopterat).  A., 
som  bl.  a.  bekämpades  av  Karl 
den  store,  förklarades  för  kättare 
och  läran  fördömdes  på  flera 
kyrkomöten  på  700-t. 

Adoptio'n  (se  Adoptera), 
upptagande  som  eget  barn 
(adoptivbarn).  Den,  som 
adopterar,  kallas  a  d  o  p  t  a'  n  t. 
I  Sverige  är  adoptionsförhållan- 
det reglerat  i  lag  om  A.  av  14 
juni  1917  med  smärre  ändringar 
av  senare  datum.  För  A.  fordras 
domstols  medgivande,  vilket  er- 
hålles  blott,  om  rätten  anser  A. 
gagna  barnet,  samt  om  sökanden 
(adoptanten)  uppfostrat  eller  vill 
uppfostra  barnet,  eller  annan 
särskild  anledning  motiverar  den- 
samma. Endast  om  synnerligen 
starka  skäl  föreligga,  får  dom- 
stolen medgiva  A.,  då  sökanden 
äger  bröstarvinge.  För  A:s  till- 
komst fordras  vidare  barnets 
eget  samtycke  (om  det  är  över 
12  år)  samt  föräldrarnas  eller 
förmyndarens,  om  barnet  är 
omyndigt.  Genom  A.  får  barnet 
adoptantens  släktnamn,  om  ej 
rätten  tillåter  det  behålla  sitt 
eget  eller  bära  bägge  tillsam- 
mans. Adoptant  och  adoptivbarn 
äga  samma  ömsesidiga  under- 
hållsskyldighet som  föräldrar  och 
barn  i  äktenskap.  Barnets  natur- 
liga föräldrar  behöva  ej  bidraga 
till  dess  underhåll,  såvida  ej 
adoptanten  försatts  ur  stånd  att 
fullgöra     denna    sin    skyldighet. 


103 


Ador — Adrian 


104 


Adoptivbarnet  äger  rätt  att  ärva 
adoptanten,  och  den  senare  äger 
under  vissa  förutsättningar  arvs- 
rätt efter  barnet.  Äktenskap  får 
ej  ingås  dem  emellan,  med  mind- 
re adoptionsförhållandet  dessför- 
innan är  hävt.  Detta  kan  ske, 
om  bägge  gemensamt  anhålla 
därom  hos  domstol,  eller  på  en- 
deras  ansökan,  om  rätten  vid 
prövning  av  ärendet  finner  så- 
dana omständigheter  föreligga, 
att  adoptionsförhållandet  bör 
hävas.  Därvid  upphör  all  verkan 
av  A.  Det  genom  A.  erhållna 
namnet  förloras,  om  ej  rätten 
tillåter,  att  det  behålles. 

Ador  [adå'r],  Gustave,  f. 
1845,  schweizisk  politiker,  flera 
gånger  edsförbundets  president, 
mångårig  ordf.  i  internationella 
Röda  kors-kommittén.  Har  flitigt 
deltagit  i  det  internationella  lag- 
stiftningsarbetet och  särskilt  vid 
organisationen  av  Nationernas 
Förbund.  Ordf.  vid  internationella 
finanskonferensen  i  Bryssel  sept. 
1920,  hederspresident  vid  N.  F:s 
andra  församling  i  Geneve  1921. 

Adora'1  (lat.  ad,  vid,  till,  och 
os,  mun),  se  Or  al. 

Adore'ra,  tillbedja.  —  A  d  o  - 
r  a  t  i  o  n,  tillbedjan,  dyrkan. 

Adour  [ado'r],  flod  i  s.  Frank- 
rike, upprinner  på  Pyrenéerna 
och  utfaller  i  Biscayabukten.  A. 


6.  Ador  (X)  ocb  R.  Foincaré. 


har  stor  betydelse  för  den  konst- 
gjorda bevattningen  i  trakten. 

Ado'xa,  växtsläkte  (fam.  Cap- 
rifolia' ceae) .  Endast  en  art,  A. 
moschate'llina,  desmeknopp, 
som  är  rätt  allmän  i  vårt  land. 
Liten  ört  med  3-flngrade  blad 
och  små  ljusgröna  blommor.  Luk- 
tar mysk. 

Adrenalfn  (lat.  ad,  till,  och 
ren,  njure)  1.  Suprarenin, 
ett  i  binjurarna  bildat  och  först 
därur  framställt  s.  k.  hormon 
(se  Inre  sekretion).  A.  har 
en  specifik,  toniserande  verkan  på 
sympatiska  nervsyste- 
met (se  d.  o.)  och  tjänstgör  där- 
igenom som  en  viktig  regulator 
inom  organismen  bl.  a.  genom 
verkan  •  på  sockerbildningen  i 
kroppen  men  främst  genom  egen- 
skapen att  åstadkomma  samman- 
dragning av  de  finare  blodkärlen 
med  åtföljande  blodtryckssteg- 
ring. Användes  numera  i  stor  ut- 
sträckning på  grund  av  sistnämn- 
da egenskap  vid  smärre  kirurgi- 
ska ingrepp  för  att  framkalla 
lokal  blodfrihet;  framställes  för- 
denskull fabriksmässigt  dels  ur 
binjurar  från  djur,  dela  på  syn- 
tetisk väg. 

Adre'ss  (fr.  adresse,  av  lat. 
diri'gere,  rikta).  1.  Anvisning 
var  en  person  eller  sak  kan  fin- 
nas. —  2.  Skrift,  i  vilken  flera 
personer  uttala  ett  visst  önske- 
mål eller  betyga  sin  tacksamhet, 
trohet  e.  d.  —  3.  I  statsrätten 
en  skrivelse  från  folkrepresenta- 
tionen till  statsöverhuvudet.  • — 
Adressdebatt,  en  regelbun- 
det återkommande  debatt  i  engel- 
ska parlamentet,  som  utgör  svar 
på  trontalet  och  varunder  partier- 
na redogöra  för  sin  ställning  till 
aktuella  politiska  frågor. 

Adrian,  den  helige  A.,  ro- 
mersk krigsöverste,  som  antagit 
kristendomen    och    därför    enligt 


105 


Adrianopel — Aducerin  g 


106 


traditionen  led  martyrdöden  un- 
der den  diokletianska  förföljelsen. 
Han  är  Lissabons  patron  och  där- 
jämte bryggarnas  skyddshelgon. 
A.  avbildas  som  riddare  bäran- 
de en  palmkvist.  Hans  attribut 
är  ett  städ  —  han  fick  nämligen 
på  ett  sådant  händer  och  fötter 
avhuggna. 

Adriano'pel,  stad  i  5.  Trakien 
vid  floden  Maritza  och  järnvägen 
Wien — Konstantinopel.  Berömd 
moské  frän  1500-t.  Säte  för  en 
grekisk  ärkebiskop.  Viktig  han- 
delsort. Tillverkning  av  läder, 
tyger,  mattor  och  parfymer.  : — 
A.  är  uppkallat  efter  kejsar 
Hadrianus,  som  omkr.  125  e.  Kr. 
byggde  om  staden.  Den  kom  1361 
i  turkarnas  händer  och  var  sul- 
tanresidens till  Konstantinopels 
erövring.  Stormades  i  mars  1913 
av  bulgarerna  och  avträddes  i 
Londonfreden  men  återgick  efter 
andra  Balkankriget  till  Turkiet, 
som  i  Sévresfreden  1920  förplik- 
tades att  avstå  den  till  Grekland. 
50,000  inv. 

Adria'tiska  havet,  mellan  Ita- 
lien och  Balkan  inträngande  vik 
av  Medelhavet.  A.  består  av  tven- 
ne  bäcken,  det  n.  ej  djupare  än 
250  m.,  det  s.  med  djup  upp  till 
1,600  m.  I  norr  avlagras  Pos 
sediment  genom  en  västlig  havs- 
ström utefter  den  italienska  kus- 
ten. Härigenom  ha  fordomtima 
hamnstäder  blivit  inlandsstäder, 
t.  ex.  Ravenna. 

A  drittu'ra,  ital.,  omedelbart, 
utan  omväg  eller  medverkan  av 
tredje  man.  Se  Recambio- 
växel. 

Adsorptio'n  (lat.  ad,  till,  sor- 
be're,  suga).  Fasta  kroppar  ad- 
sorbera  (förr  oegentligt  kallat  ab- 
sorbera) gaser,  vilka  därvid  kon- 
centreras på  kroppamas  yta.  Fint 
fördelat  och  nyss  utglödgat  kol 
upptager   sålunda   rätt  betydliga 


gasmängder.  I  allmänhet  ökas 
adsorptionsförmågan  med  fallan- 
de temperatur  och  stigande  tryck. 
Då  en  fast  kropp  adsorberar  ga- 
ser uppstår  ofta  värme.  Så  t.  ex. 
kan  lysgas  antändas  med  platina- 
svamp. Detta  fenomen  beror  dock 
väsentligen  pä  de  adsorberade 
gasernas  kemiska  natur.  Även 
lösta  ämnen  kunna  adsorberas  av 
fasta  kroppar.  Härpå  beror  ofta 
färgning. 

Adstringe'rande  medel  (lat. 
adstringe'ntia,  av  ad,  till,  och 
stri'ngere,  sammansnöra),  sam- 
mandragande medel,  lä- 
kemedel, som  på  slemhinnor  och 
andra  finare  vävnader  verka 
minskande  på  blodfyllnad,  svull- 
nad och  avsöndring.  Verkan  be- 
tingas antingen  av  halt  av  garv- 
syror, härrörande  från  växtdro- 
ger,  eller  ock  av  vissa  metallsal- 
ter,  såsom  blysocker,  alun,  ättik- 
syrad  lerjord  (Burows  lösning), 
järnklorid  m.  fl. 

Adu'a  {Adova),  huvudstad  i 
landskapet  Tigre  i  Abessinien  på 
en  trädlös  slätt,  1,960  m.  över 
havet.  Viktig  handelsplats.  3,000 
inv.  Se  Abessinien. 

Aduce'ring,  en  metod  gående 
ut  på  att  nedbringa  kolhalten  i 
redan  färdiggjutna  pjäser  av 
gjutjärn,  varigenom  materialet  i 
desamma  erhåller  det  mjuka  jär- 
nets egenskaper.  Pjäserna  gjutas 
i  den  form  vari  de  sedan  skola 
användas,  befrias  från  den  gjut- 
sandhinna,  varmed  de  beklätts  i 
gjutflaskan;  inpackas  i  lådor  till- 
sammans med  ett  på  särskilt  sätt 
sammansatt  aducerings- 

pulver.  Därefter  inskjutas  lå- 
dorna i  en  glödgningsugn  och 
upphettas  så  länge,  att  de  gjutna 
pjäserna  hinna  bliva  sega  eller 
mjuka.  Det  för  aduceringsgods 
avsedda  tackjärnet  har  föl- 
jande  sammansättning:   kol   om- 


107 


Adula-alperna — Adverb 


108 


kring  2,75  %,  kisel  mellan  0,45 
— 1,25  %,  svavel  högst  0,05  %, 
fosfor  högst  0,225  %  och  mangan 
högst  0,20  %.  Aducerings- 
pulvret  utgöres  i  allmänhet 
av  hammarslagg  från  lancashire- 
verken;  även  färskslagg  använ- 
des. Det  verkar  vid  processen 
oxiderande  pä  det  i  tackjärnet 
ingående  kolet.  Metoden  uppfanns 
i  början  av  1700-t.  i  Frankrike, 
infördes  av  S.  R  i  n  m  a  n  till  Sve- 
rige. Det  första  svenska  aduce- 
ringsverket  byggdes  1868.  Ärstill- 
verkningen  av  aducerat  gjutgods 
var  år  1910  1,955  ton,  år  1918 
4,418  ton.  Aducerat  gjutgods  an- 
vändes i  synnerhet  till  lantbruks- 
maskiner. 

Adu'la-alperna,  bergsgrupp  i 
Schweiz  tillhörande  Väst- Alperna 
med  toppen  Rheinwaldhorn, 
3,398  m. 

Adullami'ter,  politiskt  öknamn 
på  de  liberaler  i  engelska  under- 
huset, som  1866  motsatte  sig 
Gladstones  reformbill.  Dennes 
meningsfrände  Bright  påstod 
nämligen,  att  liberalen  Horseman 
flytt  till  AduUams  politiska  håla 
(jfr  1  Sam.  22:1).  Efter  detta 
bildades  en  partigrupp  med  nam- 
net A.,  som  lyckades  hindra  bil- 
lens antagande. 

Adula'r,  se  Fältspat. 

Adu'lt,  förk.  av  lat.  adu'ltus 
(av  adoWscere,  växa),  vuxen, 
könsmogen. 

A  dur,  durtonart  med  a  till 
grundton  och  tre  tt-förtecken, 
ft'r  f,  c  och  g;  parallelltonart  till 
fiss  moll. 

Advaita,  sanskr.,  "icke-dua- 
lism",  indisk  filosofisk  åskådning, 
enligt  vilken  allt  är  enhet;  mång- 
fald och  individualitet  äro  sken 
och  overklighet. 

Adve'nt  (lat.  adve'ntus  Do'- 
mi/ni,  Herrens  ankomst),  kyrko- 
ärets  början  och  förberedelsetiden 


till  julen,  firas  som  kyrklig  fest- 
tid åtminstone  sedan  500-t.  Se 
K  y  r  k  o  å  r. 

Adventi'ster,  namn  på  en  rad 
amerikanska  sekter,  vilka  tro  på 
Kristi  snara  återkomst.  Sitt  när- 
maste ursprung  ha  dessa  i  en 
väckelserörelse  på  1830-t.,  vilkens 
förnämsta  predikant  var  baptis- 
ten W  i  1 1  i  a  m  M  i  1 1  e  r,  d.  1849. 
Denne  uppträdde  1831  och  förut- 
sade, att  Kristus  skulle  komma 
åter   till   domen   under   år    1843. 

—  Rörelsen  fortsatte  emellertid 
även  efter  nämnda  tidpunkt, 
organiserad  såsom  särskilt  sam- 
fund men  snart  också  inbördes 
splittrad  i  olika  riktningar.  De 
mest  bekanta  äro  sjunde- 
dagsadventisterna,  vilka 
fira  lördagen  såsom  vilodag  och 
förkasta  bruket  av  alkohol  ocli 
tobak  samt  köttätande,  och 
millenniums-  (tusenårsrikes) 
adventisterna  (stiftare: 
prof.  C.  T.  Russeli),  vilka  ånyo 
försöka  sig  på  noggranna  beräk- 
ningar av  ändens  tid  och  f.  ö. 
driva  en  ivrig  propaganda  genom 
broschyrer,  bibelutläggningar  ocli 
föredrag  (i  Sverige  bl.  a.  under 
namnet  Internationella 
Bibelstudiesällskap  et). 

AdventiV  (lat.  adveni're,  till- 
komma), botanisk  term.  —  Ad- 
venti'vknopp,    se    Knopp. 

—  Adventi'vrot,    se    Rot. 

—  Advent  i' vväxter  kallas 
sådana  växter,  som  ej  ursprung- 
ligen tillhört  ett  lands  flora  men 
införts  (t.  ex.  med  ballast)  och 
förvildats.  På  nämnda  sätt  upp- 
kommer ett  lands  1.  en  trakts 
adventi'vflora. 

Adve'rb  (av  lat.  ad,  till,  och 
ve'rbuin,  ord),  en  klass  ord,  som 
stå  som  bestämningar  till  verb, 
adjektiv  eller  andra  adverb.  En 
del  ha  uppstått  ur  substantiv: 
lagom  (dat.  plur.  av  lag),  i  syn- 


109 


Adverbial — Aedil 


110 


nerhet;  andra  äro  till  formen 
identiska  med  neutrum  sing.  av 
adjektiv:  sjunga  högt.  Jfr  Kom- 
p  a  r  a  t  i  o  n. 

Adverbia'1,  satsdel,  som  be- 
stämmer verb,  adjektiv  eller  ad- 
verb med  avseende  på  rum,  tid, 
sätt,  orsak,  grad  eller  annan  om- 
ständighet. 

Adversati'v  (lat.  adversaW- 
vus,  som  utmärker  motsats),  kal- 
las konjunktion,  som  uttrycker 
motsats  eller  inskränkning,  t.  ex. 
men,  utan,  likväl. 

Advoca'tus  De'i,  lat.,  "Guds 
sakförare".  Vid  kanonisering  an- 
ordnas en  skenprocess,  varvid 
Advocatus  Dia'boli  (Djä- 
vulens sakförare)  framför  ankla- 
gelser mot  vederbörande,  vilka 
A.  har  att  gendriva. 

Advoce'ra  (lat.  advoca're, 
tillkalla),  utföra  rättegångar  för 
andra;  försvara  genom  spetsfun- 
digheter. 

Advoka't  (lat.  advoca'tus, 
tillkallad),  fullmäktig  inför  dom- 
stol, sakförare.  —  Rätt  att  föra 
andras  talan  inför  domstol  i 
Sverige  tillkommer  enligt  rätte- 
gångsbalken 15  kap.  2  §  i  regel 
varje  myndig  person  med  med- 
borgerligt förtroende.  Se  även 
Sveriges  advokatsam- 
fund. 

Advokatfiska'1,  ämbetsman  i 
hovrätterna,  marinförvaltningen, 
kammarkollegium  och  kammar- 
rätten. 

Advokatpäron  (förvrängning 
av  aguaca'te,  det  vanliga  namnet 
i  spanska  Amerika),  frukten  av 
ett  i  tropiska  Amerika  inhemskt 
träd,  Pe'rsea  graWssima  (fam. 
Laura'ceae) ,  vilket  odlas  överallt 
i  tropikerna  och  även  i  s.  Spa- 
nien. Trädet  har  läderartade  blad 
och  små  gula  blommor.  Frukten 
är  en  oftast  päronformig  sten- 
frukt ffied  grönt  h  rött  skal  och 


Advokatpäron. 

gulaktigt  fruktkött,  som  har  en 
svag  men  utsökt  arom.  Den  ätes 
som  sallad,  vanligen  med  olja 
och  salt,  och  anses  som  en  stor 
läckerhet. 

Advokatu'r,  rättegångars  ut- 
förande ;  vanl.  advokatyr, 
försvarande  genom  spetsfundig- 
heter. 

A'dyton,  grek.,  det  som  icke 
må  beträdas,  det  allraheligaste  i 
ett  tempel.  Det  berömdaste  A. 
fanns  i  Apollons  tempel  i  Delfi, 
där  Pytias  orakelord  förkunna- 
des. 

Ae'chmea,  växtsläkte  (fam. 
Bromelia'ceae) ,  epifytiskt  levande 
växter  från  tropiska  Amerika. 
Odlas  för  sina  vackert  blå  eller 
röda  blommor. 

Aecfdium,  se  Rost  svamp  ar. 

Aedi'l,  ed  il  (lat.  aedi'lis), 
innehavare  av  ett  urspr.  ple- 
bejiskt romerskt  ämbete  med  upp- 
gift att  hjälpa  folktribunerna  att 
skydda  plebejernas  intressen.  A. 
blevo  senare  huvudsakligen  ord- 
ningsmaktens företrädare. 


111 


Aeduer — Aepyornithes 


112 


Aedu'er,  galliskt  folkslag,  som 
under  Caesar  anslöt  sig  till  ro- 
marna. 

A.  E.  G.,  se  Allgemeine 
Elektrizitäts-Gesell- 
s  c  h  a  f  t. 

Aegopo'dium,  växtsläkte  (fam. 
UmbelWferae) .  I  vårt  land  är  A. 
podagra'ria,  kirskålen,  rätt 
vanlig  å  odlade  ställen,  vid  väg- 
kanter o.  d.  Storväxt  ört  med 
bredflikiga  blad  och  vita  blom- 
mor. 

v.  Aehrenthal,  AIoysLexa, 
f.  1854,  d.  1912,  greve,  österri- 
kisk-ungersk utrikesminister  1906 
—12,  genomdrev  1908,  att  Bos- 
nien och  Hercegovina  annektera- 
des av   Donaunionarkien. 

Aelst,  se  A  a  1  8 1. 

Aemi'lius  Paulus,  L  u  c  i  u  s, 
två  romerska  konsuler,  far  och 
son.  Den  förre  stupade  216  f.  Kr. 
vid  Cannae  (se  d.  o.).  Den  senare 
med  hedersnamnet  M  a  c  e  d  o'  n  i- 
cus,  d.  160  f.  Kr.,  besegrade 
konung  Perseus  av  Makedonien 
168  f.  Kr.  Han  organiserade  Ma- 
kedonien som  en  romersk  provins 
och  var  djupt  intresserad  av  gre- 
kisk kultur.  Hans  son  P  u  b  1  i  u  s 
adopterades  av  Cornelius  Scipio 
Africanus    (se  Scipio). 

Aene'as,  grek.  Ainei'as,  näst 
Hektor  trojanernas  främste 
hjälte,  son  av  konungen  i  Dar- 
danos  A  n  k  i  s  e  s  och  Afrodite. 
Sagan  om  A:s  irrfärder  efter 
Tröjas  fall  är  rikast  utformad  av 
Vergilius  i  hans  romersk- 
nationella epos  A  e  n  e  i'  d  e  n. 
Bärande  sin  lame  fader  och 
sina  husgudar,  flydde  A.  med  so- 
nen A  s  c  a  n  i  u  s  och  sin  hustru 
K  r  e  u  s  a  från  Tröja.  Under  fär- 
den förlorade  han  först  Kreusa 
och  sedan  sin  fader.  Stormdriven 
till  Kartago  vinner  han  drottning 
Didos  kärlek;  dA  han  av  gudarna 
kallas  bort,  begår  Dido  självmord. 


Efter  sju  års  irrfärder  hamnar 
han  slutligen  pä  Latiums  kust, 
där  konung  Latinus  ger  honom 
sin  dotter  Lavinia  till  äkta.  Ge- 
nom henne  blev  A.  romarnes 
stamfader.  Enligt  L  i  v  i  u  s  rege- 
rade A.  några  år  i  Latium  och 
försvann  under  en  kamp  med  ru- 
tulerna.  A.  dyrkades  som  gud 
under  namn  av  Jupiter 
I  n  d  i  g  es. 

Aene'asråtta,  Dide'lphys  mu- 
ri'na,  en  pungråtta  från  n.  Syd- 
Amerika,  har  liksom  hela  släktet 

Didclpln/s       ytterst       förkrympt 


pung.  A.  är  något  mindre  än  vår 
vanliga  råtta,  lever  huvudsakli- 
gast i  träd  samt  är  i  rörelse 
nattetid.  Ungarna  födas  ytterst 
hjälplösa.  Då  de  fått  hår  och 
kunna  lämna  spenarna,  krypa  de 
upp  på  moderns  rygg,  där  de 
hålla  sig  kvar  genom  att  linda 
spetsen  av  sin  egen  svans  om- 
kring moderns,  vilken  hålles 
framböjd  över  ryggen.  Enligt 
vissa  uppgifter  lär  detta  förhål- 
lande dock  endast  undantagsvis 
förekomma. 

Aenei'den,  se  A  e  n  e  a  s  och 
Vergilius. 

Ae'olus,  se  A  i  o  1  o  s. 

Aepyo'rnithes,  en  ordning  ut- 


118 


Aera — Aesculas 


114 


döda,  mycket  storvärta  fåglar 
med  långa,  starka,  vanligen  4- 
tåiga  ben.  Bröstbenskam  sakna- 
des, varför  vingarna  troligen  voro 
rudimentära  (jfr  Strutsfåg- 
lar). Rester  av  skelett  och  ägg 
(rymmande  ända  till  8  1.)  ha 
blivit  funna  i  pleistocena  och 
alluviala  lager  på  Madagaskar. 
Flera  arter  utrotades  troligen  av 
människan.  Aepyo'rnis  ma'ximus 
har  förmodats  vara  den  av  Marco 
Polo   omtalade   fågeln   Rock. 

Ae'ra,   lat.,  tidevarv. 

Aera'rium  (lat.  aes,  koppar), 
den  romerska  statens  skattkam- 
mare i  Saturnustemplet. 

Aero'b  (grek.  aé'r,  luft,  och 
hi'os,  liv)  kallas  en  organism, 
som  för  sin  existens  kräver  syre. 
Se  Anaérob  och  Bakterie. 

Aerobio'nt  (grek.  aé'r,  luft, 
hi'os,  liv),  detsamma  som  aörob 
organism. 

Aerodynamik,  se  Dynamik. 

Aerofo'n  (av  grek.  aé'r,  luft, 
och  fone',  röst),  en  av  Edison 
uppfunnen  signalapparat,  genom 
vilken  ett  ljud  förstärkes,  så  att 
det  kan  höras  på  avstånd  intill 
7  km. 

Aerofo'r,  en  fläkt  för  luftväx- 
ling, oftast  driven  av  vattentur- 
bin, som  kan  tillkopplas  en  van- 
lig  vattenledning. 

Aeroga'mer  (grek.  a'é'r,  luft, 
ga' mos,  äktenskap),  växter,  som 
befruktas  i  luften. 

Aeroka'rp  (grek.  ae'r,  luft, 
karpo's,  frukt)  säges  en  växt 
vara,  då  frukterna  mogna  i  luf- 
ten. Hos  amfikarpa  (grek. 
amfi',  åt  ömse  håll)  växter  mogna 
en  del  frukter  under  jorden  (ex. 
Vi'cia  amphica' rpa) .  Hos  geo- 
k  a  r  p  a  och  hydrokarpa 
växter  komma  samtliga  frukter 
till  mognad  i  jorden,  resp.  vatt- 
net. 

Aéroli't    (grek.  oeV,  luft,  och 


Wtos,  sten),  ur  luften  nedfallen 
sten.  Se  Meteor. 

Aeromekani'k,  se  Mekanik. 

Aerometri'  (grek.  aé'r,  luft, 
me'tron,  mått),  läran  om  luftens 
sammansättning. 

Aeronan't  (grek.  aé'r,  luft,  och 
nan' tes,  sjöman),  luftseglare. 

AeropIa'n,  se  Flygmaskin. 

Aerosta't,  se  Luftball  ong. 

Aerostati'k,  se  S  t  a  t  i  k. 

Aerota'xis,  se  T  a  x  i  e  r. 

Aerschot  [a'rsjot],  stad  i  Bra- 
bant,  Belgien.  Skådeplats  för  en 
av  de  mycket  omstridda  tyska 
repressalierna  mot  det  påstådda 
belgiska  franctireurkriget  under 
världskriget.  8,000  inv. 


.  ^:Q  '■ 


Äggdansen.  Målning  av  Aertsen. 

Aertsen  [a'rtsen],  Pieter,  f. 
1507,  d.  1575,  holländsk  figur-  och 
stillebenmålare,  verksam  i  Ant- 
werpen  och  Amsterdam.  Under 
påverkan  av  flamska  mästare  blev 
han  en  av  de  första  holländska 
genremålarna.  A.  har  även  utfört 
altartavlor,  som  hade  högt  anse- 
ende hos  samtiden;  de  förstördes 
av  bildstormarna  1566.  Hans  ko- 
lorit behärskas  av  kalla,  något 
bleka,  vackert  samstämda  lokal- 
färger. 

Ae'schna,  se  Trollslän- 
do  r. 

Aescula'pius,  se  A  s  k  1  e  - 
p  i  o  s. 

Ae'sculu8,  växtsläkte  (fam. 
Hippocastana'ceae,  ordn.  Sapin- 
da'les).  Den  vanligaste  arten,  A. 
hippoca' stanum,  hästkastan- 
jen, odlas  sedan  gammalt  i  Sve- 
rige såsom  ett  av  våra  vackraste 


115 


Aesopus — Afasi 


116 


Hästkastanje. 


parkträd.  Blommorna  äro  vita 
med  röda  fläckar  och  ordnade  i 
spira.  A.  rubicu'nda  är  något 
mindre  och  bär  röda  blommor.  I 
södra  Sverige  odlas  denna  art 
rätt  allmänt. 

Acso'pus,    se  A  i  s  o  p  o  s. 

Aestua'rium,  se  E  s  t  u  a  r  i  - 
um. 

Aethu'sa,  se  Persilja. 

Ae'tius,  d.  454,  riksfältherre 
lios  kejsar  Valentinianus  III. 
Född  i  Mesien,  vistades  han  som 
barn  som  gisslan  hos  goter  och 
liunner  och  förvärvade  goda  in- 
sikter i  dessa  folks  inre  förhål- 
landen. Skicklig  fäktare  och  per- 
sonligen tapper  lyckades  A.  be- 
härska den  av  olika  romerska 
och  germanska  element  bestående 
liären  och  sammanhålla  riket  mot 
yttre  angrepp.  A.  höjde  sig  till 
rikets  mäktigaste  man,  som  i  det 
för  Europas  framtid  avgörande 
ögonblick,  då  hunnerna  inbröto  i 
Gallien,  kunde  samla  de  splitt- 
rade krafterna  till  försvar  för 
kristendomen  och  den  romerska 
kulturen    (se  A  1 1  i  1  a) . 

Aetosa'urus  (grek.  aeto's,  örn, 
och  sauro's,  ödla) ,  se  P  s  e  u  d  o  - 
s  u  c  h  i  a. 

Afaki'  (av  grek.  nekande  o 
och  falco's,  lins),  saknad  av  ögon- 
lina. 


Afasi'  (grek.  nekande  o,  och 
fa'sis,  tal),  oförmåga  att  använ- 
da och  uppfatta  språket  för  ut- 
byte av  meddelanden  med  omgiv- 
ningen. A.  omfattar  ej  de  in- 
skränkningar i  förmågan  att 
träda  i  relation  till  medmän- 
niskor, som  betingas  av  mekani- 
ska hinder  för  talet,  dövhet, 
blindhet  eller  djupgående  intelli- 
gensdefekter, utan  betecknar  en 
mer  eller  mindre  isolerad  brist 
hos  själsförmögenheterna,  föror- 
sakad av  skador  i  vissa  delar  av 
hjärnbarken  eller  angränsande 
vit  hjärnsubstans.  Av  A.  kan 
särskiljas  olika  former  allt  efter 
skadans  olika  läge  i  hjärnan.  Sä 
betecknar  man  mod  mot''  '■  -Is 


Aetiu».   E:ifenbeQ8reUef  }  Motua. 


117 


Affabel — AflFinitet 


118 


A  DEFENSE   NATIONALE 

Fransk  krigslånsaffisch. 

A.  oförmäga  att  giva  impuls  åt 
den  kombination  av  muskelverk- 
ningar inom  struphuvud,  tunga 
och  läppar,  som  är  nödvändig 
för  språkets  artikulation.  S  e  n  - 
s  o  r  i  s  k  A.  åter  innebär  oför- 
måga att  sätta  det  artikulerade 
eller  utifrån  mottagna  ordet  i 
förbindelse  med  motsvarande  be- 
grepp. Sålunda  kan  t.  ex.  den 
sjuke  vid  motorisk  A.  uppfatta 
ordet  kopp,  kan  utpeka  motsva- 
rande föremål  men  kan  ej  åstad- 
komma den  avsedda  ljudkombina- 
tionen. Vid  sensorisk  A.  åter 
kvarstår  förmågan  att  återgiva 
ordet,  men  detta  ger  ingen  min- 
nesbild av  motsvarande  föremål. 
Sensorisk  A.  kan  vara  begränsad 
till  enbart  genom  hörseln  för- 
medlade intryck  (orddövhet)  el- 
ler till  synintryck  (ordblindhet). 
Se  Hjärnbark  och  Hjärn- 
sjukdomar. 

Aflfa'bel  (fr.  affahle),  medgör- 
1ig,  vänlig,  nedlåtande. 

Affe'kt  (av  lat.  ajfVcere,  göra 
intryck  på),  häftig  sinnesrörelse, 


t.  ex.  vrede,  sorg,  fruktam  — 
Affektatio'n,  tillgjordhet. 
— A  f  f  e  k  t  e'  r  a,  hyckla.  — 
Affekt  e' rad,  tillgjord.  — 
A  f  f  e  k  t  i  o'  n,  tillgivenhet.  — 
Affektionsvärde,  det  vär- 
de ett  föremål  har  för  en  person 
oberoende  av  penningvärdet,  t. 
ex.  såsom  minne  av  en  vän. 

Affettuo'so,  ital.,  med  känsla, 
uttrycksfullt. 

Affida'vit  (av  lat.  affida're, 
edligen  försäkra,  eng.  utt.  äffi- 
de'jvit),  se  Income  tax. 

Afifilie'ra  (lat.  ad,  till,  fi'livs, 
son),  "upptaga  som  sitt  barn", 
upprätta  filial.  Inom  frimurar- 
orden kan  en  loge  affilieras  ge- 
nom att  ansluta  sig  till  en  större 
och  en  broder  genom  att  upptagas 
i  annan  loge  än  den  han  urspr. 
tillhört. 

Affinite't  (lat.  affi'nis,  grän- 
sande till,  besläktad),  ämnens 
reaktionsbenägenhet.  Ordet  A. 
kan   härledas   ur   den   föråldrade 


Modern    bio^afatfiscU. 


119 


Aifinitets-konstant — Affär 


120 


Atfisch      för      Svenska      röda      korsets 
hungersnödsaktion  i  Ryssland   1922. 

uppfattningen,  att  endast  närbe- 
släktade ämnen  ingingo  kemiska 
föreningar  med  varandra. 

Affinite'ts-konstant,  se  D  i  s  - 
sociation. 

Affirmatio'n  (av  lat.  fi'rmus, 
fast) ,  stadfästelse.  —  A  f  f  i  r  - 
m  a  t  i'  v,  j  åkande,  bekräftande. 
—  Affirme'ra,  stadfästa. 

Affi'sch  (fr.  affiche,  av  lat. 
affi'gere,  fästa  vid),  anslag,  inne- 
hållande tillkännagivande,  upp- 
maning o.  d.  Som  reklammedel 
började  konstnärliga  A.  användas 
i  början  av  1800-t.  i  Frankrike. 
Under  världskriget  användes  affi- 
scher i  stor  utsträckning  i  agita- 
tionens tjänst,  ej  minst  dä  det 
gällde  tecknande  av  krigslän. 
I  särskild  grad  har  biografväsen- 
det tagit  A.  i  anspråk.  Speciella 
alTisclitecknare  ha  utbildat  en  ny 
teknik,  där  det  effektfulla  i  möj- 
ligaste mån  förenas  med  det 
konstnärliga.    Affischen    reprodu- 


ceras dels  pfi,  litografisk  väg,  dela 
genom  linoleum-snitt,  ett 
maner  som  under  senare  tider  ar- 
betat sig  fram.  —  Bland  äldre 
affischtecknare  må  nämnas  Dau- 
mier,  Chéret,  Willette,  Steinlen 
m.  fl.,  i  Sverige  N.  Kreuger,  Carl 
Larsson,  Hjortzberg;  bland  mo- 
derna Schonberg,  Schwab,  Hå- 
kansson, Hårde,  Kåge  m.  fl. 

Affi'x  (lat.  affi'xus,  vidfäst), 
kallas  ett  fonem  (se  d.  o.),  som 
endast  i  förening  med  annat 
fonem  äger  betydelse.  Står  A. 
före  huvudfonemet  kallas  det 
prefix,  ex.  6e-fatta,  o-tack,  ko- 
operativ. Står  A.  efter  huvud- 
fonemet, kallas  det  s  u  f  f  i  x,  ex. 
en-het-lig-het,  ståll-ning.  Hit  höra 
även  alla  böjningsändelser,  ex. 
rock-en,  kvinna-s,  ropa-fZe. 

Afflikti'va  straff  (av  lat. 
affWgere,  slå  till),  benämning  på 
sådana  straff,  som  tillfoga  den 
straffade  fysiskt  obehag,  t.  ex. 
vatten-  och  brödstraff,  prygel. 

Affär    (fr.  affaire,  av  å  faire, 


Med  l:a  pris  belönad  affisch,   till  jahi- 
leumsutitällningen  i  Göteborg  1923. 


121 


Afghanistan 


122 


Skslal:l5mill 

o  190  20 


att  göra),  göromål,  handelsföre- 
tag, angelägenhet,  händelse, 
tvist;  i  pluralis:  förmögenhets- 
ställning. 

Afghanistan,  rike  i  Asien,  n.v. 
om  britt.  Indien,  med  gräns  mot 
Belutsjistan  i  s.,  Persien  i  v., 
ryska  områden  och  Buchara  i 
n.  560,000  kvkm.  A.,  som  genom- 
drages av  Hindukusj  och  till 
största  delen  är  ett  vilt  alpland, 
utgör  n.ö.  delen  av  Iran.  Inlands- 
klimat med  starka  temperatur- 
växlingar och  föga  regn.  Stäpper 
och  öknar  upptaga  stora  områ- 
den. Med  hjälp  av  konstgjord  be- 
vattning frambringar  jordbruket 
skördar  av  vete,  korn,  ris,  balj- 
växter,  sydfi-ukter  m.  m.  Boskaps- 
skötsel är  en  huvudnäring.  Av 
tamdjur  må  särskilt  nämnas  får, 
kameler,  hästar.  Ull  och  hudar 
exporteras.  Koppar,  bly,  järn  bry- 
tas. Industrien  bedrives  ännu  mest 
som    hemslöjd;     dess    viktigaste 


produkter  äro  filtvaror,  siden  och 
mattor.  Huvudstad  är  Kabul.  A. 
torde  räkna  6  mill.  inv.  — 
Afghanerna,  som  äro  delade 
i  flera  stammar,  äro  av  ariskt 
ursprung.  Språket,  p  a  s  j  t  o,  till- 
hör den  iranska  gruppen.  Alfa- 
betet är  det  arabiska.  Indiska, 
semitiska  och  persiska  element 
göra  sig  även  tydligt  gällande  och 
persiska  talas  av  en  stor  del  av 
befolkningen.  Näst  Turkiet  är  A. 
den  muhammedanska  världens 
främsta  stat.  A.  saknar  järn- 
vägar; varu-  och  persontrafiken 
skötes  med  karavaner  av  kameler 
och  ponies,  postföringen  medelst 
fotlöpare.  Floderna,  som  icke  äro 
segelbara,  nyttjas  som  flottleder 
för  timmer.  A.  utgör  en  ärftlig 
monarki  under  en  e  m  i  r.  A.  till- 
hörde i  forntiden  det  persiska 
riket,  erövrades  av  Alexander  den 
store  och  blev  senare  översväm- 
mat av  hunner,  araber  och  mon- 


12S 


Afoni — Afrika 


124 


Afghanska   krigare. 

goler.  A.,  som  i  nyare  tid  har 
varit  en  buffert  mellan  Rysslands 
och  Englands  asiatiska  besitt- 
ningar och  till  båda  länderna  fått 
avstå  landområden,  blev  på  grund 
av  tronstridigheter  besatt  av 
engelsmännen  1839.  Detta  ledde 
till  ett  afghanskt  befrielsekrig, 
som  slutade  med  den  engelska 
expeditionens  tillintetgörande 
1841.  Ryska  intriger  orsakade  ett 
nytt  krig  1878—80,  som  ledde  till 
att  engelsmännen  fingo  sitt  infly- 
tande i  landet  erkänt  genom  ett 
fördrag  med  den  av  dem  tillsatte 
emiren  Abd  ar-Rahman 
(reg.  1880—1901),  enligt  vilket 
kontrollen  över  A:s  utrikespoli- 
tik lades  i  engelska  händer. 
II  a  b  i  b  -  u  1 1  a  h  khan  (reg.  1901 


MM 

1^ 

lypiskt    hus    av    soltorkat    tegel    i    Af- 
ghanistan. 


— 19)  bekräftade  denna  överens- 
kommelse 1905.  Mellan  Ryssland 
och  England  slöts  1895  ett  avtal 
om  fördelning  av  vissa  afghanska 
områden,  och  1907  ingicks  ett 
nytt,  enligt  vilket  Ryssland  för- 
klarade A.  ligga  utom  dess  in- 
tressesfär och  England  lovade 
icke  annektera  det.  Sedan  Habib- 
ullah  1919  mördats,  lyckades  den 
nye  emiren  Aman-ullah  ef- 
ter ett  kort  krig  med  England  be- 
tinga sig  självständighet  vid  ut- 
rikespolitiska underhandlingar, 
en  framgång  som  bekräftades 
genom  ett  nytt  fördrag  med  Eng- 
land i  slutet  av  1921,  vilket  till- 
lika innehöll  en  reglering  av 
gränsen  mot  Indien.  Bolsjevikisk 
propaganda  i  engelskfientligt 
syfte  har  på  sistone  gjort  sig 
starkt  gällande. 

Afoni'  (grek.  nekande  a  och 
fone',  ljud),  klanglöshet  hos 
stämman,  beroende  på  att  stäm- 
banden ej  kunna  deltaga  i  ljud- 
bildningen. Den  afoniska  stäm- 
man är  väsande  som  en  förstärkt 
viskning.  A.  kan  förorsakas  av 
inflammation,  svulst  eller  sår  pä 
stämbanden  eller  i  deras  omgiv- 
ning eller  ock  av  förlamning  av 
musklerna   i    struphuvudet. 

Afori'sm  (grek.  aforismo's), 
tänkespråk,  kortfattad  lärosats. 

Afrika,  näst  Asien  den  största 
av  världsdelarna,  29,8  mill.  kv- 
km.,  är  helt  omgivet  av  vatten: 
Medelhavet,  Gibraltarsund,  At- 
lanten, Indiska  oceanen,  Aden- 
viken,  Bab  al-Mandab,  Röda  ha- 
vet samt  Suezkanalen,  genom  vil- 
ken A:s  enda  landgräns  är  ge- 
nomskuren. Största  längden  i  n. 
och  s.  är  8,000  km.,  nordligaste 
punkten  i  närheten  av  Kap 
Blanco  på  37"  20'  n.  br.,  sydli- 
gaste Kap  Agulhas  på  34°  51' 
s.  br.  Största  bredd  i  ö.  och  v.  är 
7,500  km.,  östligaste  pimkt  i  när- 


125 


Afrika 


126 


Beduinläger    i    Sahara. 


heten  av  Kap  Guardafui  på  51° 
28'  ö.  1.,  västligaste  Kap  Verde 
på  17°  34'  v.  1.  Ekvatorn  skär  A. 
ungefär  mitt  emellan  nord-  och 
sydspets;  %  av  världsdelen  till- 
hör n.  halvklotet.  Kräftans  vänd- 
krets  går  över  Sahara,  Stenboc- 
kens över  Kalahari  och  Madagas- 
kar. Afrikakontinenten  är  en 
kompakt  landmassa,  som  i  s.  har 
formen  av  en  nästan  likbent  tri- 
angel med  spetsen  mot  s.;  n.  här- 
om vidtar  ett  trapets  med  av- 
rundad s.v.  spets.  A:s  kust  är 
näst  Syd-Amerikas  den  minst 
sönderskurna  av  alla  världsdelar- 
nas samt  har  få  hamnar.  Av 
vikar  må  nämnas  Guineabukten 
i  v..  Stora  och  Lilla  Syrten  i  n.; 
av  halvöar  Somalihalvön  i  ö.  Vik- 
tigare ögrupper  och  öar :  i  A  t  - 
1  a  n  t  e  n :  Madeira,  Kanarie- 
öarna, Kap  Verdeöarna,  Ascen- 
sion,  S:t  Helena,  Tristan  da 
Cunha  samt  i  Guineabukten 
Fernando  Po;  i  Indiska 
oceanen:  Sokotra,  Seycheller- 
r.a,  Amiranterna,  Sansibar-  och 
Comoroöarna,  det  från  fastlandet 
genom  Mosambikkanalen  skilda 
Madagaskar,  Maskarenerna,  Nya 
Amsterdam,  Prins  Edward-, 
Kerguelen-öarna.  —  Ttförhdl- 
landen,  sjöar,  floder.  A.  är  i 
stort  sett  en  tämligen  enformig, 


flerstädes  av  med  kusten  paral- 
lellt löpande  randberg  begränsad 
högplatå,  av  vilken  partiet  s.ö. 
om  linjen  Massaua  (vid  Röda 
havet)  —  Kongoflodens  mynning 
är  högst.  Ett  flertal  depressioner 
(under  havets  nivå  liggande  om- 
råden) finnas  i  n.  A.  —  Atlas 
längst  i  n.v.  utgöres  dels  av  i  s.v. 
— n.ö.  gående  bergskedjor  med 
höjder  upp  till  över  4,000  m.,  dels 
av  högslätter  med  saltsjöar, 
sjotts.  —  Sahara,  s.  och  s.ö.  om 
Atlas,  sträcker  sig  från  Atlanten 
till  Xilen  och  är  med  undantag 
av  låglända  områden  vid  Medel- 
havet och  Atlanten  i  allmänhet 
högt,  delvis  bergigt  samt  omfat- 
tar bl.  a.  stora  ökenområden. 
Bergpartier  avgränsa  en  östlig 
del,  Libyska  öknen,  vilken  i  n. 
går  upp  mot  Medelhavet  och  Bar- 
kas högland.  Mellan  Nilen  och 
Röda  havet,  längs  vars  kust  lig- 
ger ett  sönderklyftat  randberg, 
utbreda  sig  Arabiska  och  Xubiska 
öknarna.  —  Sudan  s.  om  Sa- 
hara når  i  v.,  där  det  omfattar 
området  mellan  14°  n,  br.  och  5° 
30'  n.  br.,  fram  till  Atlanten, 
höjer  sig  i  terrasser  över  övre 
Guineas  kust  samt  går  i  ö.  fram 
till  Abessiniens  bergland,  varest 
n.  och  s.  gränserna  äro  16°  30' 
n.  br.,  resp.  9°  30'  n.  br.  Området 


127 


Afrika 


128 


ma  inom  östafrikanska  höglandet, 
äro  Nilen,  som  avflyter  åt  n.  ge- 
nom  Sudan   och  utmed   Saharas 
ö.  gräns,  samt  Sambesi,  som  ut- 
gör områdets  s.  gräns.  —  Syd- 
afrikanska    högslätten 
avgränsas    av   randberg    i    ö.,    s. 
och  v.  (i  ö.  bl.  a.  Drakbergen  med 
en   högsta    punkt    av    3,660    m.) 
»samt  i  n.  av  Sambesi  och  vatten- 
Vdelaren    mellan    denna    flod    och 
utgöres   av   fruktbara   högslätter  [f^^i^ongo.  I  det  inre  ligga  stäppen 
med  enstaka  bergpartier .1  mitten  j  K.alahari  samt  sjön  Ngami.  Vik- 


Sandhav  i  Algeriet. 


ligger  den  lågt  belägna  Tsadsjön. 
Av    floder    märkas    Senegal   och 
Niger  s*mt  ett  parti  av  Vita  och 
Blå  Nilen.  —  Centralafri- 
kanska högslätten  s.   om 
Sudan    avgränsas   i   v.    av  rand- 
berg  mot  Nedre  Guinea,  i  s.  av 
vattendelaren  mellan  Sambesi  och 
Kongo   och   stöter    i   ö.   till   öst- 
afrikanska höglandet.  Partiet  om- 
fattar Kongobäckenet  och  har  en- 
dast i  n.v.   ett  högre  bergparti, 
det     vulkaniska    Kamerunberget 
(4,075  m.).  —  östafrikan- 
ska höglandet  vidtar  ö.  om 
det   förra  området  och  går   i   s. 
ned  mot  Sambesi.  I  ungefär  n. — s. 
gå     här     en    vulkanzon    och    för 
landskapets    prägel    karaktäristi- 
ska gravsänkor,  vilkas  botten  del- 
vis intages  av  sjöar.  I  den  mer 
centrala  sänkan  märkas   från  n. 
till    s.    Albert-,  Albert  Edward-, 
Kiwu-,    Tanganyika-  och  Nyasa- 
sjöarna;  i  den  östligare,  som  från 
Jordandalen     fortsätter    i    Röda 
havets  bäcken  och  ö.  om  Abessi- 
niens bergland,  Stefanie-  och  Ru- 
dolfsjöarna. Mellan  dessa  sänkor 
ligger  Victoriasjön.  Av  vulkaner 
må  nämnas  Kilimandjaro    (6,010 
m.)  och  Kenya  (5,520  m.),  bägge 
med  toppar  över  snögränsen.  En 
nordligare    del    av    området    är 
Abessiniens    bergland,    i    vars    n. 
hälft  ligger  Tsanasjön.  Större  flo- 
der, som  åtminstone  delvis  kom- 


tigare  floder  äro  Limpopo  och 
Oranjefloden.  —  A:s  geologi  är 
ännu  ganska  ofullständigt  känd, 
delvis  beroende  på  de  mäktiga 
lösa  jordlager  (ökensand,  laterit 
m.  m.),  som  täcka  stora  delar  av 
kontinenten.  I  n.  bilda  Atlas- 
bergen A:s  enda  tertiära  bergs- 
kedja, tillhörande  den  alpina 
bergskedjegruppen.  S.  därom 
kvarstå  resterna  av  till  basen 
nedbrutna  bergskedjor,  sona  upp- 
stodo  före  den  permiska  tiden.  I 


Oasen   vid   Siwah. 


J29 


Afrika 


130 


Syd-Afrika  iinnas  rester  av  en 
gammal  bergskedja,  bildad  under 
karbontiden.  För  övrigt  består  A. 
av  ett  gammalt  urbergsblock,  vai- 
på  yngre  bergarter  tämligen 
ostört  avlagrats.  Kontinentbil- 
dande rörelser  och  förkastningar 
lia  skapat  för  A.  karaktäristiska 
taffelland,  taffelberg  och  depres- 
sioner. A:s  gränser  bestämmas  av 
brottlinjer;  Madagaskar  är  en 
jättelik  horst.  —  Grundstommen 
av  A.  utgöres  av  urbergarter: 
graniter,  gnejser  och  kristalli- 
iiiska  skiffrar.  Härpå  vila  paleo- 
zoiska  och  mesozoiska  lager.  Syd- 
Afrikas  paleozoiska  bildningar 
före  karbon  ha  på  grund  av  deras 
egenartade  karaktär  sammanfat- 
tats under  namnet  kapformatio- 
nen,  på  vilken  vilar  karrooforma- 
tionen,  innefattande  lager  från 
karbon  till  trias.  Karrooforma- 
tionen  innehåller  konglomerater, 
tolkade  som  moränbildningar 
från  en  permisk  istid,  samt  sand- 
stenar, vilkas  horisontella  lagring 
giva  landskapet  dess  karaktär. 
Största  delen  av  öst-Afrika  täc- 
kes av  tertiära  lavor,  som  sam- 
manhöra med  den  ovannämnda 
vulkanzonen.  —  Av  nyttiga  mine- 
ral, vunna  i  A.,  kunna  nämnas: 
fosforit  och  järnmalm  i  Algeriet 
och  Tunis,  guld  i  Transvaal  och 
diamanter  i  Kaplandet.  Den  ler- 
artade,  brunröda,  av  vittrings- 
rester  bestående  jordarten  late- 
rit.  som  täcker  nästan  halva  A.. 


bildar  en  oerhörd  reservfond  av, 
visserligen  fattig,  järnmalm. 
Kopparmalm  av  betydelse  före- 
kommer i  Kongo,  kolfyndigheter 
bearbetas  i  Transvaal,  Natal  och 
Rhodesia.  —  A:s  klimat  är  rent 
tropiskt;  årsmedeltemperaturen 
överstiger  i  Sudan  30°,  varför 
dessa  trakter  höra  till  de  hetaste 
på  jorden.  Xorra  A.  är  svalare, 
årsmedeltemperaturen  i  Tunis  c:a 
17°,  likaså  Syd- Af  rika,  där  havet 
med  den  utmed  v.  kusten  fram- 
strykande  kalla  havsströmmen 
verkar  avkylande.  Årsmedeltem- 
peraturen i  Kapstaden  är  c:a  16°. 
A:s  östkust  har  högre  tempera- 
tur än  dess  nordliga  västkust,  be- 
roende på  de  stora  sammanhäng- 
ande landmassorna  i  ö.  A.  och  v. 
Asien.  Egendomlig  för  det  inre 
liöglandet  är  den  stora  skillnaden 
(över  30°),  som  kan  råda  mellan 
den  högsta  och  lägsta  temperatu- 
ren under  dygnet.  —  Vindar. 
I  v.  A.  bero  dessa  på  tvä  luft- 
trycksmaxima över  Atlantiska 
oceanen,  det  ena  mellan  Azorerna 
och  Kanarieöarna,  det  andra  mel- 
lan S:t  Helena  och  Tristan  da 
Cunha.  Under  den  heta  årstiden 
råder  i  n.  A.  ett  lågt  lufttryck, 
varför  vindarna  blåsa  in  mot 
kusten.  På  kusten  mellan  Liberia 
och  Kongomynningen  blåser  så- 
lunda en  s.v.  vind,  som  egentligen 
är  en  omböjning  av  sydöstpassa- 
den.  I  Indiska  oceanen  härska 
iiionsunerna,  om  vintern  nordöst-, 
lim  sommaren  sydvästmonsunen. 
Inuti  landet  blåsa  tidtals  torra, 
stoftförande  vindar :  bårmattan 
i  Senegambien  och  samunvinden 
från  Sahara  in  mot  Atlas  samt 
si  rockovinden  på  nordkusten.  — 
Xederbörd.  Trakterna  när- 
mast omkring  ekvatorn  ha  två 
regntider,  höst  och  vår.  Ä  ömse 
idor  om  ek  vätor  i  al  området  lig- 
gande trakter  till  Saharaöknen  i 


Kamelplog  i  Alperiet. 


—  L  e  X.  I.     2.  5.  22. 


131 


Afrika 


132 


Landskap    med    Kiwusjön   i   bakgrunden. 


n.  och  Kalaharistäppen  i  s.  ha 
eu  enda  regntid,  om  sommaren, 
och  en  torrtid,  om  vintern.  Sa- 
hara och  Kalahari  höra  till  de 
torraste  trakterna  på  jorden,  be- 
roende pä  passadvindarna  i  för- 
ening med  de  kalla  strömmarna 
på,  v.  kusten.  I  de  n.  kusttrak- 
terna av  A.  råda  torra,  varma 
somrar  och  fuktiga  vintrar;  sam- 
ma är  förhållandet  i  Kaplandet. 
Regnmängden  i  n.  A.  är  i  allmän- 
het mindre  än  200  mm.  per  år, 
i  ökentrakterna  ytterst  ringa, 
men  inom  vissa  andra  områden 
högst  betydande.  Sådana  regn- 
rika  trakter  äro  Sierra  Leone  och 
Liberia,  Kamerun  (uppmätt  regn- 
mängd över  10,000  mm.),  Mada- 
gaskars östkust  och  nilområdet 
mellan  Fashoda  och  Lado.  Syd- 
Afrika  är  regnrikast  ö.  ut;  innan- 
för de  ö.  randbergen  faller  föga 
regn,  ty  de  västliga  vindarna  äro 
torra.  A:s  kuster,  i  synnerhet  de 
västra,  äro  heta,  fuktiga  och 
ohälsosamma,  höglandet  är  där- 
emot sundare,  ehuru  febrai  även 
här  ingalunda  äro  sällsynla.  I 
trakterna  kring  Victoriasjön  här- 
jar sömnsjukan.  —  Djurvärld. 
Av  A.  med  öar  utgör  partiet  n. 
om  Sahara  en  del  av  den  p  a  1  e  - 
arktiska  regionen;  öv- 
riga A.  jämte  s.  Arabien  samt 
(det  stundom  som  särskild  region 


betraktade)  Madagaskar  bilda 
den  etiopiska  regionen. 
(Jfr  Djurgeografi.)  Lika 
anmärkningsvärd  som  förekom- 
sten av  en  mängd  stora  djurfor- 
mer är,  lika  anmärkningsvärd  är 
frånvaron  av  ett  flertal  djurgrup- 
pei.  I  hela  A.  saknas  sålunda 
vargar;  i  etiopiska  regionen  dess- 
utom björnar,  hjortdjur,  får, 
getter  och  egentliga  svin.  Genom 
jakt,  odlingar,  järnvägsanlägg- 
ningar m.  m.  ha  flera  former  ut- 
rotats 1.  undanträngts  till  mindre 
områden;  flera  arter  skyddas  nu- 
mera genom  lagbestämmelser. 
Flertalet  av  Europas  flyttfåglar 
tillbringa  vintern  i  A.,  framför 
allt  i  n.  delarna.  —  A:8  pale- 
arktiska  område  hyser 
utom  palearktiska  former  även 
en  del  djur  med  huvudsakligen 
mer  tropisk  utbredning.  Här  fin- 
nas representanter  för  de  förut 
nämnda,  i  etiopiska  regionen  icke 
förekommande  djurgrupperna 

samt  flera  i  bägge  regionerna 
levande  djur,  såsom  antiloper, 
lejon,  leoparder,  hyenor,  sjakaler, 
fladdermöss ;  gamar,  pelikaner, 
hägrar,  ibisfåglar,  flamingo, 
trappar,  strutsar ;  sköldpaddor 
ormar  m.  m.  Vidare  må  nämnas: 
magot,  grävling,  piggsvin,  öken- 
springråtta ;  stäpphöna ;  kame- 
leonter, gecko-  och  varanödlor,  -- 


133 


Afrika 


134 


tSffAfB^^.iBP* 


•»r-- 


^A^ 


Oxvagn   i   s.v.   Alnka, 


%--—^'.^'''r^ 


Etiopiska  regionen  har 
en  mer  egenartad  prägel,  och 
många  former  förekomma  uteslu- 
tande här.  För  de  öppnare  slätt- 
länderna äro  karaktäristiska : 
giraffer,  antiloper,  sebror,  lejon, 
noshörningar  och  strutsar.  Ele- 
fanten, ehuru  egentligen  skogs- 
djur, finns  dock  även  på  öppna 
gräsmarker  med  tillgång  på  vat- 
ten. Aporna  (t.  ex.  markattor, 
gorillor,  sjimpanser)  med  undan- 
tag av  de  i  bergstrakter  levande 
babianerna  äro  skogsdjur  liksom 
också  knölavinen.  I  större  vatten 
lever  flodhästen.  Vid  v.  kusten,  i 
dess  floder  samt  i  Tsadsjön  finns 
manaten,  i  Indiska  oceanen  och 
Röda  havet  dugongen.  För  övrigt 
förtjäna  nämnas :  halvapor, 
okapi,  bufflar,  vårtsvin,  klipp- 
dassar,  myrkottar,  jordsvin,  guld- 
mullvadar;  honungssugare,  para- 
disänkan, hornfåglar,  bananätar- 
fåglar,  papegojor,  sekreterar- 
fågeln,  träskonäbben,  marabu, 
frankolinhöns;  krokodiler;  lung- 
fisk,  nilgädda;  termiter,  gräshop- 
por, tsetsefluga.  (För  den  när- 
mare utbredningen  se  under  djur- 
namnen. Jfr  även  Madagas- 
kar.) —  Täxtvärld.  Nord-Afrika 
tillhör  iledelhavsområdet.  Här 
finnas  de  för  Medelhavsländerna 
utmärkande,  ständigt  gröna  löv- 


träden (myrten,  lager  o.  a.)  lik- 
som den  egendomliga  m  a  c  c  h  i  a- 
formationen,  ett  slags  hed  med 
låga  buskar,  såsom  Ci'stus  och 
Geni'sta.  Den  ursprungliga  vege- 
tationen är  dock  till  stor  del  för- 
ändrad genom  odling.  Längre 
söderut  sträcker  sig  Sahara-om- 
rådet tvärs  igenom  kontinenten. 
Här  är  vegetationen  ytterst  torf- 
tig och  av  xerophil  karaktär. 
V'i8sa  trakter  äro  alldeles  vegeta- 
tionslösa.  I  oaserna  växa  bl.  a. 
dadelpalmer.  S.  om  Sahara  vid- 
t&x  det  stora  centralafrikanska 
skogs-  och  savannområdet. 
Längs  sydkanten  av  Sahara  går 
ett  skogsbälte  med  gummiakasior. 
De  tropiska  regnskogarna  finnas 


Flod    under    torrtiden.    S.v.    Afrika. 


135 


Afrika 


136 


liuvudsakligen  i  kontinentens  v. 
delar  liksom  i  Kongo-området, 
där  nederbörden  är  rik,  medan 
de  ö.  delarna  till  stor  del  täckas 
av  savanner.  Dessa  senare  äro  be- 
vuxna med  grovt,  manshögt  gräs 
och  spridda  träd,  vilka  kunna 
bilda  en  gles  skog.  Gräset  vissnar 
och  träden  fälla  löven  under  den 
torra  årstiden.  Bland  savanner- 
nas träd  märkes  det  tjockstam- 
miga  apebrödsträdet.  I  floddalar, 
som  genomskära  savannområden, 
växer  högstammig  skog  (galleri- 
skogar ) .  De  v.  regnskogarna  upp- 
visa anknytningar  med  Syd-Ame- 
rikas skogar  men  äro  ej  så  rika 
som  dessa.  Oljepalmen  är  här  in- 
hemsk. Central-Afrikas  kuster 
klädas  till  stor  del  av  mangrove- 
vegetation.  Kulturväxter,  inhem- 
ska i  tropiska  A.,  äro  bl.  a.  durra, 
ricinusbusken,  kolaträdet,  kaffe- 
busken och  flera  kautsjukväxter. 
I  B.v.  A.  utbreder  sig  Kalaharis 
stäpp-  och  ökenområde,  utmärkt 
av  en  mycket  säregen  växtvärld. 
Här  finns  en  mångfald  former 
med  suckulenta  blad  (t.  ex.  Me- 
sembrya'nihemum-Sirter) ,  kaktus- 
liknande  Eupho'rbia-arter,  växter 
med  över-  1.  underjordiska  knölar 
samt  den  märkvärdiga  Welwi't- 
schia.  S.  Kaplandet  är  rikt  på 
endemiska  arter,  särskilt  av  släk- 
tena ErVca  och  Pelargo'nium,  av 
vilka  många  tagits  i  odling.  Här 
växer  också  det  vitulliga  silver- 
trädet. En  särställning  intager 
Madagaskar  (se  d.  o.)  med  en 
stor  mängd  endemiska  släkten 
och  arter.  Jfr  Växtgeografi. 
—  Befolkning.  A.  kallas  med  skäl 
de  svartas  världsdel.  Den  inhem- 
ska befolkningens  stora  massa 
från  Sudan  i  n.  till  Kaplandet  i 
s.  utgöres  av  negrer,  av  vilka 
bantu  negrerna  i  stort  sett  bebo 
områdena  a.  om  5°  n.  br.  och 
Budannegrerna   anträffas   n.    där- 


om (se  Negrer).  De  lågt  stå- 
ende hottentotterna  och  busk- 
männen  i  sydligaste  A.  torde 
vara  rester  av  A:a  urbefolkning 
liksom  också  de  här  och  var  upp- 
trädande dvärgfolken.  Den  n,  de- 
len av  kontinenten  bebos  av  semi- 
tiska och  hamitiska  folk,  av  vilka 
de  förra  representeras  av  abessi- 
nierna samt  i  kustområdena  vid 
Medelhavet  och  stora  delar  av 
Sahara  och  Sudan  levande  araber 
och  de  senare  av  berber  i  n.  A., 
egypter  omkring  Nilen,  gallafolk 
i  och  s.  om  Abessinien,  bedsjaer 
vid  ö.  kusten  m.  11.  Madagaskar 
bebos  huvudsakligen  av  mala- 
jiska stammar.  Till  dessa  olika 
färgade  folk  komma  européerna, 
som  i  samband  med  kolonisations- 
och  kristen  missionsverksamhet 
trängt  fram  i  alla  delar  av  kon- 
tinenten. Deras  antal  beräknas 
icke  väsentligt  överstiga  1  mill. 
Hela  A.  har  omkr.  135  mill.  inv. 
—  Näringar,  handel,  samfärdsme- 
del.  Den  mest  betydande  näringen 
är  åkerbruk;  främst  odlas  hirs, 
durra,  maniok,  majs,  bananer  och 
jordnötter.  Även  boskapsskötsel 
är  av  stor  betydelse;  jakten  är 
viktig  för  en  mängd  stammar, 
särskilt  i  det  inre  A.  Industrien 
är  föga  utvecklad.  Av  export- 
artiklar må  nämnas:  kautsjuk, 
gummi,  palmolja  och  -kärnor, 
kopra,  bomull,  trävaror,  socker, 
kaffe;  elfenben,  strutsfjädrar,  ull, 
liudar;  guld,  diamanter,  kol,  järn- 
malm. Järnvägar  förbinda  flera 
av  de  viktigaste  orterna  med  var- 
andra (se  kartan)  och  ångbåtsför- 
bindelscr  finnas  såväl  på  kusten 
som  på  många  floder  ocli  sjöar. 
Där  dylika  samfärdsmedel  saknas, 
användas  kameler,  oxar,  hästar, 
mulåsnor  1.  åsnor  för  person-  och 
bagagetransport  samt  i  vissa 
trakter  i  stor  utsträckning  bärar- 
karavaner  för  forslande  av  varor. 


137 


Afrika 


138 


Vegetationtbild.   övre  Nilen. 

(Se  vidare  art.  om  resp.  länder.) 
—  Upptäckts-  och  kolonisations- 
historia. Forntidens  kunskap  om 
A.  inskränkte  sig  i  stort  sett  till 
norra  A.,  vid  vars  Medelhavskust 
funnos  sädana  kulturhärdar  som 
F.gypten,  det  grekiska  Kyrenaika 
och  det  feniciska  Kartago.  Redan 
omkr.  470  f.  Kr.  seglade  karta- 
gern Hanno  till  Sierra  Leone  på 
A:8  västkust,  och  från  Egypten 
gjordes  försök  att  tränga  uppför 
Xilen.  Sedan  romarna  omkr. 
Kristi  födelse  kommit  i  besitt- 
ning av  hela  den  nordafrikanska 
kuststräckan,  företogos  därifrån 
expeditioner  till  Sahara,  och 
långt  ute  i  öknen  lades  militär- 
läger, SS.  t.  ex.  det  nyligen  åter- 
funna Timgad.  Det  romerska  väl- 
det i  A.  föll  sönder  under  folk- 
vandringarna och  efterträddes  på 
600-t.  av  det  arabiska.  Araberna 
framträngde  långt  in  i  A.  till 
Niger  och  Abessinien ;  deras  skepp 
nådde  bl.  a.  Senegal,  Mada- 
gaskar och  Sofala.  Ars  storlek 
och  kustform  klarlades  först  ge- 
nom de  portugisiska  sjöfärderna 
på  1400-t.,  vilka  först  föranleddes 
av  strävan  att  få  förbindelse  med 
"prästkonungen  Johannes'  rike", 
det  sedan  300-t.  kristna  Abessi- 
nien, sedan  av  hoppet  att  på 
denna  väg  nå  fram  till  Indien. 
1434  nåddes  Kap  Bojador  och 
1486  upptäckte  B.  Diaz  A:s  syd- 
spets, som  kringseglades  av  Vasco 
da     Garna     på     hans     resa     till 


Indien  1498.  Senare  nåddes  bl.  a. 
Suez  (1541).  Portugal  fick  ge- 
nom dessa  färder  betydande, 
ehuru  föga  givande  kolonier  i 
\.  Under  1 600-t.  förvärvade  Eng- 
land koloniområden  vid  Guld- 
kusten, Frankrike  i  Senegal,  Sve- 
rige vid  Guinea  och  Nederländer- 
na i  Syd-Afrika.  Här  grundlades 
1652  Kapstaden,  till  vars  omgiv- 
ningar holländska  nybyggare, 
boer,  flyttade.  1795  erövrades 
Kapkolonien  av  engelsmännen, 
iled  1800-t.  börjar  en  intensivare 
kolonisering  och  ett  ingående  ut- 
forskande av  A.  1778  hade  The 
African  Association  stiftats  i 
London  med  mål  att  utforska  A:s 
inland.  Dess  forskningar  omfat- 
tade huvudsakligen  Nigerområ- 
det,  där  man  sökte  den  stora  han- 
delsstaden Timbuktu,  som  1827 
nåddes  av  R.  Caillé.  Nigers  lopp 
utforskades  1822 — 30  av  engels- 
männen Clapperton  och  Länder, 
vilka  sedan  fingo  franska  efter- 
följare. Tysken  TI.  Bartli  ut- 
forskade 1850 — 55  Sudan.  På 
Nilens  övre  lopp  och  källor  hade 
uppmärksamheten  fästa  genom 
Bonapartes  expedition  till  Egyp- 
ten 1798.  1821  nådde  fransman- 
nen Cailliaud  föreningspunkten 
för  Vita  och  Blå  Nilen,  men  ännu 
på  1840-t.  var  Nilens  övre  lopp 
okänt,  och  först  genom  utforskan- 
det av  det  inre  öst-Afrika  blev 
det  utrett.  I  öst-Afrika  verksam- 
ma missionärer  bidrogo  kraftigt 
till  utforskandet  av  detta  område ; 
så  gåvo  t.  ex.  tyskarna  Rebman 
och  Krapf  de  första  skildringar- 
na av  Kilimandjaros  och  Kenyas 
snötäckta  vulkaner  och  genom 
dem  hemfördes  även  berättelser 
om  stora  sjöar  invid  dessa  berg. 
Engelska  expeditioner  utrustades 
för  att  konstatera  hur  härmed 
förhöll  sig  och  genom  Burton 
och    Speke    nåddes    Tanganyika- 


139 


Afrika 


140 


och  Victoria-sjön,  Speke  och 
Grant  löste  nästan  Nil-problemet 
genom  att  följa  Victoria-sjöns 
utlopp  mot  norr,  varvid  de  1863 
mötte  den  från  Egypten  fram- 
trängande Baker.  Senare  upp- 
täckte Stanley  under  sina  färder 
1879 — 89  Kagera,  Victoria-sjöns 
största  tillflöde,  och  Semliki,  som 
förenar  Albert-sjön  med  Albert- 
Edward-sjön.  Härmed  var  frågan 
om  Nilens  källor  löst.  I  utforskan- 
det av  Nil-omrAdet  ha  vidare  vik- 
tiga insatser  gjorts  av  Schwein- 
furlh  samt  av  Junker  och  Emin 
pasja  (se  Schnitzer),  vilkas 
expeditioner  verksamt  understöd- 
des av  Sudans  generalguvernör 
Gordon.  Problemet  om  Sambesis 
lopp  löstes  genom  Livingstones 
tre  stora  expeditioner  1849 — 73. 
Hans  första  upptäckt  var  Ngami- 
sjön,  som  sedermera  undersökts 
av  Sveriges  främste  afrikaresan- 
de, Charles  Andersson.  Living- 
stone  blev  den  förste  som  över- 
tvärade den  afrikanska  konti- 
nenten, i  det  han  från  Loanda  på 
västkusten  tog  sig  fram  till  Sam- 
besi,  vars  lopp  han  följde  till 
Kilimane  på  östkusten  1856.  Han 
utforskade  sedermera  tillsam- 
mans med  Stanley  de  östafrikan- 
ska sjöarna,  särskilt  Tanganyika, 
och  upptäckte  Nyasasjön.  Kongo- 
floden   följde    Stanley    från    Ed- 


Savannlandskap  med  tntilopbjordar. 


ward-BJön  till  mynningen  1877. 
Efter  Stanleys  expeditioner  har 
forskningen  övergått  till  detalj- 
forskning inom  skilda  områden. 
Samtidigt  med  dessa  upptäckts- 
färder skedde  det  inre  Ars  kolo- 
nisering. Sedan  Amerikas  och 
Asiens  politiska  uppdelning  i 
huvudsak  blivit  fastställd  under 
förra  hälften  av  1800-t.  riktades 
de  europeiska  staternas  kolonial- 
politik mot  Afrika.  Det  första 
land,  som  skapade  ett  stort  kolo- 
nialvälde i  A.,  var  Frankrike, 
som  1830  började  erövringen  av 
den  fruktade  sjörövarstaten  Alge- 
riet, vilken  fullbordades  1871. 
1881  utvidgas  detta  kolonial- 
välde genom  Tunis'  ockupation. 
Dessa  besittningar  förenades  se- 
dan med  dem  vid  Senegal  genom 
1890-t:s  erövringar  i  Sudan  och 
Sahara,  där  Timbuktu  1894  be- 
sattes. Ät  söder  har  detta  kolo- 
nialomräde  utökats  genom  förvär- 
vandet av  det  franska  Kongo 
1885  och  negerriket  Dahomey  vid 
Guinea-bukten.  Under  1900-t,  har 
det  efter  en  hård  konkurrens  med 
den  tyska  kolonialpolitiken  kom* 
pletterats  genom  protektoratet 
över  Marocko  1912  och  förvärvan- 
det av  större  delen  av  de  forna 
tyska  kolonierna  Togo  och  Kame- 
run 1919.  Även  på  A:s  östkust 
förvärvade  Frankrike  områden ; 
viktigast  var  erövringen  av 
Madagaskar  1895.  Vid  Adenbuk- 
ten  besattes  ett  mindre  område, 
Djibuti,  men  ett  försök  att  för- 
ena detta  med  de  västafrikanska 
kolonierna  ledde  till  en  skarp 
konflikt  med  England  (se  Fas- 
hoda)  1897 — 98  och  måste  upp- 
ges. De  franska  besittningarna  i 
A.  omfatta  tillsammans  11,2  mill. 
kvkm.  med  35,3  mill.  inv.  Eng- 
lands afrikanska  kolonier  äro 
till  större  delen  förvärvade  under 
1800-t  :s     senare     hälft.      Sedan 


141 


Afrika 


142 


Victoriafallen  i   Sambe»i. 


boerna  på  1850-t.  grundat  Oranje- 
fristaten     och     Transvaal,    upp- 
stodo  med  dessa  ständiga  konflik- 
ter, som  avslutades  genom  deras 
erövring  1902.  De  förenades  1909 
med  Kapkolonien  och  det  sedan 
1843  annekterade  Xatal  till  Syd 
afrikanska  unionen.    Under  tiden 
efter      1868     har     det     brittiska 
väldet    i    Syd-Afrika    utsträckts 
i  nordlig  och  nordöstlig  riktning 
genom  besättandet  av  Basutoland 
(1884),      Bechuanaland      (1885), 
Rhodesia    (1889)    och  Nyasaland 
(1893).  Detta  brittiska  kolonial- 
välde har   efter  världskriget  ut- 
ökats åt  v.  med  Tyska  Sydväst- 
Afrika  och  åt  n.ö.  med  Tyska  öst- 
Afrika,  numera  Tanganyika-terri- 
toriet,   varigenom  man   fått   för- 
bindelse med  de  brittiska  besitt- 
ningarna i  öst-  och  Nord-Afrika. 
På   1880-  och  -90-t.  blevo  en  del 
av  Somalilandet,  Sansibar,  Brit 
tiska     öst- Af  rika     och     Uganda 
protektoratet     förvärvade.     180^ 
erövrades  Sudan,  som  från  1922 
skall  bli  en  av  Egypten  och  Eng- 


land gemensamt  styrd  koloni.  De 
brittiska  besittningarna  i  Väst- 
Afrika  ligga  spridda  och  äro 
mindre  betydande :  Guldkusten 
(se  ovan),  Sierra  Leone  (1787), 
Gambia  (1821)  och  Nigeria 
(1900).  Av  dessa  ha  Guldkusten 
och  Nigeria  1919  förstorats  med 
delar  av  förutvarande  tyska 
Togo,  resp.  Kamerun.  De  britti- 
ska besittningarna  i  A.  omfatta 
(med  Sudan)  10,2  mill.  kvkm. 
med  48,1  mill.  inv.  De  norra, 
östra  och  södra  av  dessa  äro  för- 
enade genom  en  i  stor  utsträck- 
ning fullbordad  järnväg  från 
Kapstaden  till  Kairo  (se  kartan). 
Italien  äger  sedan  1879  kolo- 
nien Er  it  rea  vid  Röda  havet  och 
s.  därom  en  del  av  Somalilandet. 
Ett  försök  att  erövra  Abessinien 
misslyckades  1896.  1911—12  er- 
övrades Tripolis  från  Turkiet. 
Portugals  kolonier  ligga  dels 
på  västkusten  (Angola,  Guinea, 
Cap  Verdeöarna),  dels  på  öst- 
kusten (Mosambik)  och  ha  varit 
i  dess  besittning  sedan  1400-t:s 
slut.  Spanien  har  obetydliga 
kolonier;  viktigast  är  en  del  av 
Marockos  nordkust,  som  det  ännu 
ej  lyckats  pacificera.  På  väst- 
kusten har  det  Rio  de  Oro,  Rio 
Mimi  och  ön  Fernando  Po.  Den 
1885         skapade         "oavhängiga 


Bi  nod    till   Vita   NUen. 


143 


Afrikand — Afrodite 


144 


KongoBtaten",  som  ställdes  under 
konung  Leopolds  av  Belgien 
skydd,  blev  1908  en  belgisk  koloni 
och  utökades  1919  fit  öster  med 
det  tyska  Ruanda-Urunde-områ- 
det.  De  tyska  kolonierna,  som 
gått  förlorade  under  världskriget, 
grundades  pä  1880-t.:  Togo,  Ka- 
merun, Tyska  Sydväst-  och  öst- 
Afrika.  —  A.  räknar  dessutom 
tre  självständiga  stater  (Egyp- 
ten, Abessinien,  Liberia)  och  ett 
internationellt  område  (Tanger 
vid  Gibraltar  sund). 

Afrika'nd,  i  Syd-Afrika  född 
vit;  användes  ursprungligen  en- 
dast ora  holländska  avkomlingar. 
A.  bildade  1881  under  ledning 
av  Reitz  (sedermera  Or  an  jef  ri- 
statens president)  och  tysken 
Karl  Borckenhagen  Afrikan- 
d  e  r  -  B  o  n  d  ( Af  rikander-för bun- 
det), oftast  kallat  "the  Bond", 
i  syfte  bl.  a.  att  stärka  A:s  natio- 
nalkänsla. Förbundet  ägde  stor 
politisk  betydelse,  tills  det  efter 
boerkriget  uppgick  i  Sydafri- 
kanska   partiet    (1902). 

Afrikanska  kompaniet  eller 
Guineakompaniet,  ett 

svenskt  handelskompani,  stiftat 
1649  på  initiativ  av  Louis  de 
Geer,  vilken  tidigare  för  egen  räk- 
ning drivit  handel  på  Guineakus- 
ten. A.  fick  privilegier  i  fråga  om 
handeln  s.  om  Kanarieöarna  i 
Afrika,  Asien  och  Amerika.  Av  en 
negerkonung  inköptes  Cabo  Corso 
på  guldkusten;  bl.  a.  anlades  ett 
faktori  och  ett  kasteli,  Karlsborg. 
Kolonien  förlorades  redan  i  jan. 
1658  till  danskarna,  som  dock 
1660  förpliktades  återställa  den. 
1663  kom  den  i  holländsk  ägo  och 
f.  å.  i  engelsk.  Långvariga  proces- 
ser om  ersättning  åt  Ars  delägare 
fördes. 

Afrikanska  språk,  av  vilka 
omkring  600  språk  och  språkar- 
ter äro  kända,  kunna  uppdelas  i 


fyra  stora  språkstammar:  1) 
Bantuspråken  i  Afrika  s. 
om  ekvatorn;  de  kallas  så  för 
sitt  ord  för  "människor",  aban- 
tu.  2)  Negerspråken  mel- 
lan 0°  och  15°  n.  br.  3)  I  n. 
Afrika  hamitiska,  som  om- 
fattar utdöda  språk  i  Egypten, 
fornegyptiska  och  koptiska  samt 
de  nu  levande  libyska  och  kusji- 
tiska  språken.  4)  Likaså  i  n.  Af- 
rika semitiska  språk,  om- 
fattande förutom  arabiskan  de 
abessinska  språken,  nämligen  dels 
det  gamla  litteraturspråket  ge'ez 
1.  etiopiskan  och  dels  de  nu  le- 
vande tigre',  tigrVnja  samt  am- 
hariska  med  delvis  starkt  avvi- 
kande dialekter.  —  Särställningar 
intaga  nublskan  i  n.  ö.,  hotten- 
iottiskan  (med  egendomliga 
smackljud)  och  buskmännens 
språk  i  s.  v.  —  I  nyare  tid  ha 
många  europeiska  språk  vunnit 
terräng  i  Afrika,  framför  allt 
engelska  och  holländska  i  s.  och 
portugisiska  i  v.,  och  de  ha  haft 
till  följd  uppkomsten  av  bland- 
språk, såsom  negerengelska  och 
negerportugisiska.  Språket  på 
Madagaskar  tillhör  de  malajisk- 
polynesiska språken. 

Afrodisi'aka  (grek.  av  Afro- 
di' te,  kärlekens  gudinna),  medel 
avsedda  att  uppväcka  eller  stegra 
könsdriften. 

Afrodi'te  (grek.;  romarnas 
Ve'nus),  kärlekens  gudinna.  A:s 
dyrkan  infördes  till  Grekland 
från  Fenicien,  där  man  under 
namnet  A  s  t  a  r  t  e  ägnade  henne 
en  av  vilda  utsvävningar  och 
vedervärdiga  bruk  åtföljd  kult. 
Under  den  grekiska  kulturens 
blomstringsstid  utvecklades  Afro- 
ditebegreppet i  allt  ädlare  rikt- 
ning för  att  under  tiden  efter 
Alexander  i  Orientens  ytligt  hel- 
leniserade  storstäder  åter  för- 
flackas.  A.,   som  enligt  Homeros 


r 


ovayai  c 
Svag 


spridd  eller  obygd 


5ENERALSTA3ENS    LiTOC  RAf^fSKA    A.NSTA.. 


145 


A  f  te — A  f  tenposten 


146 


Meliska  Afrodite. 


var  dotter  till  Zeus  och  Dione 
och  enligt  den  av  Hesicdos  formu- 
lerade myten  skulle  ha  fötts  av 
havet  och  stigit  i  land  på  Cypern, 
var  ursprungligen  endast  en 
gudinna  för  den  fysiska  kärleken 
men  kom  med  tiden  att  behärska 
ett  mera  vidsträckt  område.  Hon 
dyrkades  som  luft-  och  väderleks- 
gudinna, säkerligen  i  egenskap  av 
beskyddarinna  för  jordens  frukt- 
barhet, som  trädgårdarnas,  blom- 
mornas och  vårens,  den  kvinnliga 
skönhetens,  äktenskapets  och  fa- 
miljelivets gudinna.  Hon  var  gift 
med  Hefaistos  men  hade  kärleks- 
äventyr med  andra  både  gudar 
och  människor.  Med  Åres  hade 
hon  sonen  Eros.  I  hennes  tjänst 
stodo  kariterna.  —  Av  den  bil- 
dande konsten  framställes  A.  un- 
der den  grekiska  skulpturens 
blomstringstid  i  allvarlig  och  ad- 
lad skönhet,  så  i  Praxiteles'  Icni- 
diska  Afrodite  och  i  den  bekanta 


meliska  Afrodite  (Venus  från 
Milo)  från  100-^  f.  Kr.  eller  i 
den  nyligen  upptäckta  Afrodite 
från  Kyrenaika.  Tidigt  börjar 
emellertid  detta  drag  av  gudomlig 
höghet  ge  efter  för  en  mera  genre- 
mässig, behagfull  och  stundom 
kokett  Afroditetyp,  som  ofta 
förefaller  snarare  som  ett  hetär- 
porträtt än  en  gudabild.  Den 
nyare  tidens  Afrodite-  eller 
Venusframställningar  ha  inom 
skulpturen  anslutit  sig  till  de 
antika  förebilderna;  målarkons- 
ten har  ofta  illustrerat  scener 
ur  mytkretsen  kring  A.  (så  Bot- 
ticellis  Venus'  födelse  i  UfTizierna 
i  Florens)  eller  på  egen  hand 
uppfunnit  nya  motiv  med  A.  i 
medelpunkten  (som  Bouchers 
Venus'  triumf  i  Nationalmuseum 
i  Stockholm) .  Se  ill.  till  B  o  1 1  i  - 
c  e  1 1  i   och   B  o  u  c  h  e  r. 

A'fte,   grek.     Med.    Torsk    (se 
d.  o.).  —  Vet.  Mul-  och  klövsjuka 

(se  d.  o.). 
Aftenposten,     norsk     tidning, 

grundad       1860     imder     namnet 


Mediceiika    Afrodite. 


147 


Af  ter — A  f  zelius 


148 


Christiania  Adresseblad.  Erhöll 
sitt  nuv.  namn  1861.  A.  var  ur- 
sprungligen opolitisk  men  blev 
från  1868  konservativ.  Utkommer 
sedan  1885  tvä,  gånger  dagligen. 

A'fter,  äldre  benämning  för 
vid  malmanrikning  uppstående 
avfall. 

Aftonbladet,  daglig  politisk 
aftontidning  i  Stockholm,  startad 
1830  av  L.  J.  Hierta.  Vann  hastigt 
en  vidsträckt  läsekrets  genom  sin 
oförfärade  kamp  för  liberala  och 
reformvänliga  strävanden  och 
blev  snart  ett  av  landets  inflytel- 
serikaste pressorgan.  A.  är  Sve- 
riges första  tidning  med  modern^ 
nyhetsförmedling,  annonser,  pole- 
mik och  lättlästa  utredningar. 
Hierta  lämnade  ledningen  1851. 
Bland  hans  efterträdare  märkas 
Aug.  Sohlman,  Adolf  Hedin  och 
Gustav  Retzius.  Den  förstes  son 
Harald  Sohlman  var  chef  1890 — 
1921,  varefter  ett  nytt  bolag  bil- 
dades och  Verner  Söderberg  blev 
A:s  huvudredaktör.  Under  sina 
skiftande  öden  har  A.  med  väx- 
lande framgång  sökt  hävda  sina 
gamla  traditioner.  Den  nordiska 
samhörighetskänslan  har  A.  från 
skandinavismens  dagar  sökt  hålla 
vid  liv  och  har  särskilt  på  senare 
år  visat  ett  starkt  intresse  för 
Finlands  indragande  i  den  nor- 
diska kretsen.  Varmt  försvars- 
vänlig har  A.  icke  kunnat  följa 
det  moderna  liberala  partiets 
politik.  Av  A.  utgavs  1896—1913 


raksimil»   ur   Aftonbladtt. 


en  morgonupplaga  med  titeln 
Dagen  och  1917—21  en  vecko- 
bilaga Hushållsbladet. 
Som  veckobilaga  till  dess  olika 
upplagor  medföljer  sedan  1907 
det  illustrerade  Brokiga  blad. 

Aftonfalk,  Fa'lco  vesperWnus, 
en  endast  ung.  30  cm.  lång,  i 
ö.  Europa  hemmahörande  falk, 
som  emellanåt  gästar  Sverige.  A. 
är  insektätare  och  jagar  till  sent 
på  kvällen. 

Aftonfjärilar,  se  S  v  ä  r  - 
m  a  r  e. 

Aftonflygare,  se  Nattflyn. 

Aftonstjärnan,  se  Venus. 

Aftonstjärnor,  se  Ornitho- 
g  a  1  u  m. 

Aftonsång,  eftermiddagsguds- 
tjänst på  sön-  och  helgdagar  efter 
viss  litiirgisk  ordning,  en  motsva- 
righet till  den  katolska  ves- 
per n,  som  utgöres  av  sång,  där- 
av namnet. 

Aftontidningen,  daglig  afton- 
tidning i  Stockholm  1909 — 20, 
först  ledd  av  Valfrid  Spångberg, 
sedan  av  Carl  Ekman  och  Torsten 
Fogelqvist  i  radikal  (och  av  Ek- 
man i  nykterhetsvänlig)    anda. 

Afze'lia  bi'juga  (fam.  Legu- 
mino'sae),  ett  i  Polynesien  före- 
kommande träd,  lämnar  ett  till 
möbler  använt  virke,  j  ä  r  n  - 
träet. 

Afzelius,  svensk  släkt  här- 
stammande från  västgötabonden 
Afze  Larsson  (f.  1635,  d.  1731). 
—  1.  A  d  a  m  A.,  f.  1750,  d.  1837, 
naturforskare,  en  av  Linnés  mest 
framstående  lärjungar.  Företog 
flera  forskningsresor  utmed 
Guinea-kusten  och  hemförde  där- 
ifrån stora  botaniska  samlingar. 
1803 — 05  t.  f.  professor  i  bota- 
nik vid  Uppsala  imiversitet,  1812 
e.  o.  professor  där  i  "materia 
medica"  och  dietetik.  Utgav  bl.  a. 
E  genhändiga  anteckningar  af 
Carl  Linna;us  om  sig  sjelf,  med 


Ag— Aga 


160 


T.  v.   Adam  Afzelius.   Mfllnlng  av   K.   F. 
jjri.jH.    _    X.    h.    Johan    Afzelius.    Sam- 
tida miniatyr. 

företal,    anmärkningar    och    till- 
lägg    (1823).  —   2.   Johan   A., 
f.   1753,  d.  1837,  kemist,   1784— 
1820  professor  i  kemi  i  Uppsala. 
Mest  bekanta  äro  hans  undersök- 
ningar över  myrsyran  och  närstå- 
ende organiska  syror.  —  3.  P  e  h  r 
v.    A.,    f.    1760,    d.    1843,    läkare. 
A.  var  en  framstående  medicinsk 
lärare  och  inlade  stora  förtjäns- 
ter vid  organisationen  av  arméns 
sjukvård.  —  4.  Arvid  August 
A.,  f.  1785,  d.  1871,  präst,  folklo- 
rist.  Invald  i  Götiska  förbundet 
1811,  främjade  han  nitiskt  dess 
syften  genom  översättningar  från 
isländska.  Mest  känd  är  A.  genom 
sin    insats    för    de    svenska   folk- 
visornas bevarande.  1814 — 17  ut- 
kommo    Svenska    folkvisor    från 
forntiden  i  3  band  med  inledning 
av   E.   G.   Geijer   och  melodierna 
harmoniserade    av   Hseflfner.    (Ny 
upplaga    utkom    1879—80    under 
red.   av  Rich.   Bergström  och   L. 
Höjer.)     En   del    av   dessa   visor 


T.  v.  A.  A.  Afzelias.  Litografi  av  A.  J 
Salmson.    —   T.    h.    Ivar    Afzelius, 


äro   dock   upptecknade  av  L.   F. 
Rääf.     Det     "förskönande"    upp- 
tecknandet   motsvarar    icke    mo- 
derna textkritiska  krav,  men  ar- 
betet fick  oskattbar  betydelse  för 
1800-t:8     litteratur    och    musik. 
Till  den  rika  nydiktning  i  folk- 
ton, som  snart  uppstod,  bidrog  A. 
1812  genom  sin  romans  Djupt  i 
havet,  skriven  till  en  melodi  från 
Vättertrakten,     kallad     Näckens 
polska     (se    Folkmusik).    — 
1839    började    A.    utgivandet    av 
Swenska  folkets  sagohäfder,  som 
utkommit    i    flera    upplagor    och 
även   i   tysk   översättning.   —   5. 
Johan  Fredrik  Ivar  A.,  f. 
1848,    d.    1921,    rättslärd,    politi- 
ker, justitieråd  1891—1902,  presi- 
dent i  Svea  hovrätt  1910 — 18,  en 
av  de  18  i  Sv.  Akad,  1907.  Som 
ordförande  i  lagberedningen  1902 
— 09  medverkade  han  till  jorda- 
balkens omarbetande.  Led.  av  F. 
K.  1898—1903  och  1905—15  till- 
hörde han  dess  moderata  grupp 
och  verkade  för  lösande  av  juri- 
diska och  sociala  frågor  i  prak- 
tisk   och    humanitär    anda.     Tal- 
man 1912—15. 

Ag  1.  t  a  k  -  a  g,  Cla'dium 
mwri'scus,  ett  högväxt  halvgräs 
(fam.  Cypera'ceae)  med  fint  så- 
gade, blågröna  blad  och  brunfär- 
gade  axknippor.  Det  förekommer 
i  s.  Sverige  och  på  Gottland  på 
sumpig  och  kalkhaltig  mark.  An- 
vändes stundom  till  taktäckning. 
A  g,  kemiskt  tecken  för  en  atom 
silver. 

Aga.  Jur.  Kroppslig  bestraflf- 
ning,  som  i  vissa  fall  får  använ- 
das på  minderåriga.  —  Zool.  Se 
Paddor.  —  Tekn.  Namn  på  vissa 
av  nobelpristagaren  G.  Dalen 
gjorda  uppfinningar  av  själwer- 
kande  regulatorer  i  kombination 
med  gasbelysning  i  fyrar  och  sig- 
naler. Mest  bekanta  äro  A  g  a  - 
klippljuset  och  A  g  a  -  s  o  1  - 


151 


Aga — Agamidae 


152 


ventilen.  Klippljuset  Äatad- 
kommes  genom  gasens  växelvis 
skeende  p&släppande  och  avstäng- 
ande i  den  ledning,  som  för  till 
brännaren.  Den  i  regulatorn  in- 
strömmande gasen  päverkar  en 
fjädrande  membran,  vars  rörelse 
med  en  hävstångsmekanism  över- 
föres till  en  avstängningsventil. 
Dä  gasen  genom  ventilens  stäng- 
ning kommit  i  vila,  äterfaller 
membranen  i  ett  annat  läge,  var- 
igenom ventilen  äter  öppnas.  Ge- 
nom magnetisering  av  vissa  delar 
av  apparaten  har  öppnandet  och 
slutandet  kunnat  göras  ögonblick- 
ligt. Aga-solventilen  åstadkom- 
mer gasens  avstängande  under 
dagen  och  dess  päsläppande  un- 
der natten.  Uppfiijningen  grundar 
sig  på  ljusstrålarnas  förmåga  att 
i  likhet  med  värmestrålarna  ut- 
vidga kroppar.  Solventilens  vik- 
tigaste organ  äro  fyra  homogena 
stavar  av  samma  metall,  varav 
en  är  Ijusabsorberande  (svart), 
de  övriga  reflekterande  (blanka). 
Vid  dagsbelysning  utvidgar  sig 
den  svarta  staven  i  ringa  mån 
mer  än  de  blanka,  men  denna 
lilla  skillnad  i  längdutvidgning 
utlöses  på  en  ventil,  som  av- 
stänger gasen.  Genom  införande 
av  dessa  båda  uppfinningar  har 
gasåtgången  till  fyr-  och  signal- 
belysning kunnat  minskas  i  oer- 
hörd grad.  Se  Fyrväsen. 

A'ga,  turk.,  "herre",  anförare; 
hederstitel  för  militärer  och  hov- 
tjänstemän   i   Turkiet. 

A'gabus,  kristen  profet,  om- 
talad i  Apg.  11:  28  och  21:  10— 
11. 

Agadfr,  stad  i  Marocko  vid 
Atlantens  kust;  fordom  en  gan- 
ska betydande  handelsstad,  nu- 
mera helt  obetydlig.  Se  vidare 
Marocko. 

Aga'Ilocha,  a  1  o  é  v  e  d,  ett 
träslag,    som    erhålles   av  några 


ostindiska  träd  av  släktet  Aqui- 
la'rva  (fam.  2'hymelaea'ceae, 
ordn.  Mijrtiflo'rae). 

Agam  (grek.  nekande  a, 
ga' mos,  gifte)  säges  en  växt 
vara,  då  den  saknar  förmåga  att 
fortplanta  sig  på  könlig  väg.  Bak- 
terier och  blågröna  alger  äro 
agama. 

Agame'mnon,  Atreus'  son, 
konung  i  Mykenai.  Deltog  i  gre- 
kernas härnadståg  mot  Tröja  och 
mördades  efter  hemkomsten  av 
sin  gemål  Klytaimestra  och 
hennes  älskare  Aigistos.  Sonen 
Orestes  liiimnades  lians  död.  Se 
O  restessagan  och  I  f  i  g  e 
n  e  i  a. 

Aga'mi,  se  Trumpetar- 
f  ågel. 

Agami'dae,  en  familj  till  stör- 
sta delen  insektätande  ödlor  från 
Gamla  världen  och  Australien. 
Tänderna  äro  akrodonta,  extre- 
miteterna  äro  väl  vitbildade.  Ut- 
seendet är   mycket   växlande.  — 


153 


Agamoneci — Agardh 


154 


Halskrageödla. 

Hit  höra  bl.  a.:  Molok  1.  berg- 
djävul,  Mo'loch  ho'rridus,  en 
australisk  art  med  mycket  stark 
taggbeväpning.  —  D  r  a  k  ö  d  - 
1  o  r  n  a,  Dra'co,  från  Ostindien 
och  Sundaöarna,  vackert  färgade 
djur  med  av  kroppshuden  bildade, 
hopfällbara  och  av  revbenen 
stödda  fallskärmar,  vilka  utspän- 
nas vid  djurens  hopp  från  träd 
till  träd.  —  Halskrage- 
ödlorna,  Ghlamy  dosan' rus, 
australiska  former  med  brokigt 
färgad  halskrage,  som  utfälles 
för  att  injaga  skräck  hos  fiender. 
På  jämn  mark  gå  de  långa  styc- 
ken endast  på  bakbenen.  Av  nu 
levande  kräldjur  ha  f.  ö.  endast 
några  få  ödlor  denna  förmåga. 

Agamoneci'  (grek.  a'gamos, 
ogift,  oi'Ä-os,  hem),  det  förhållan- 
det, att  en  växt  1.  blomställning 
bär  både  könlösa  och  tvåkönade 
blommor. 

Agani'ppe,  en  åt  musema  hel- 
gad källa  på  berget  Helikon  i 
Grekland,  vilkens  vatten  ansågs 
förläna  skaldegåva. 

Aga'per  (grek.  aga'pe,  kärleks- 
bevis), kärleksmåltider,  som  i 
den  äldsta  kristna  kyrkan  anord- 
nades i  samband  med  den  dagliga 
andakten  och  nattvardens  firan- 
de. Deltagarna  medförde  själva 
livsmedel,  de  fattigaste  blevo 
undfägnade  av  rikare  trosbröder. 
Redan  tidigt  (jfr  1  Kor.  11:20 
— 22)  inträffade  omåttlighet  i 
olika   former   vid    agaperna,   som 


slutligen  (692)  helt  och  hållet 
förbjödos. 

Agape'tus,  ett  romerskt  hel- 
gon, som  led  martyrdöden  270, 
samt  två  påvar:  Ä.  I,  535 — 36, 
A.  II,  946—55. 

A'gar-a'gar  1.  agar,  ett  ur 
vissa  rödalger  från  haven  om- 
kring ö.  och  s.  Asien  framställt 
geléaktigt  ämne;  användes  bl.  a. 
till  marmeladfabrikation,  i  labo- 
ratorier till  näringssubstrat  för 
bakterie-  och  svampkulturer. 

Agardh,  svensk  släkt,  som  på 
1700-t.  invandrat  från  Danmark. 
—  1.  Karl  Adolf  A.,  f.  1785, 
d.  1859,  professor  i  botanik  och 
praktisk  ekonomi  i  Lund  1812, 
biskop  i  Karlstad  1835;  medlem 
av  Sv.  Akademien  1831.  A.  stod 
först  nyromantikerna  nära,  slöt 
sig  sedan  till  den  Tegnérska  kret- 
sen, "Härberget",  men  kvarstod 
alltjämt  på  den  Schellingska  na- 
turfilosofiens grundval ;  lysande 
som  universitetslärare  och  stilist. 
A.  har  grundat  algernas  systema- 
tik och  gjort  ett  försök  till  all- 
män systematik  genom  sin  indel- 


K.    A.   Agardh.   Pastell   av  P.   Lindberg. 


155 


Agaricaceae — Agaricus 


156 


ning  av  hela  växtriket  i  fyra 
"naturliga"  grupper.  Hans  be- 
römda Lärobok  i  botanik  (1820 
— 32)  innehåller  en  märklig 
framställning  av  växternas  ana- 
tomi och  fysiologi.  Som  national- 
ekonom och  politiker  förfäktade 
A.  framsynta  idéer.  Sitt  biskops- 
kall utövade  han  med  nit.  I  sitt 
teologiska  skriftställeri  framhöll 
han  Melankton  på  Luthers  be- 
kostnad. Med  utgångspunkt  från 
de  kyrkans  böcker,  som  antogos 
efter  1809,  sökte  han  med  stor 
äkarpsinnighet  bevisa,  att  svenska 
kyrkan  ej  med  skäl  kunde  kallas 
evangelisk-luthersk ;  hon  vore  rätt 
och  slätt  evangelisk.  Mot  de  fri- 
religiösa rörelser,  som  från  Eng- 
land bröto  in  över  Sverige,  ställ- 
de A.  sig  bestämt  avvisande.  — 
2.  Jacob  Georg  A.,  f.  1813, 
d.  1901,  den  förres  son,  professor 
i  botanik  i  Lund  1847—79.  Ge- 
nom flera  större  botaniska  arbe- 
ten, såsom  Spe'cies,  ge'nera  et  o'r- 
dines  a'lgarum  (1848 — 1901)  och 
Theori'a  syste'matis  planta'rum 
(1858),  fortsatte  A.  sin  faders 
verksamhet  inom  växtsystemati- 
ken. Botaniska  trädgården  i  Lund 
är  grundad  av  A.  och  där  är  hans 
minnesbyst  rest. 

Agarica'ceae,  skivsvampar  (en 
familj  Hattsvampar),  ut- 
märkas därav,  att  sporerna  sitta 
på  vertikala  skivor  på  hattens 
undersida.  Viktigaste  släkten : 
Äga'ricus,  Copri'nus  (se  B  1  ä  c  k  - 
svampar),  Cortina'rius,  Hy- 
gro' phorus  (se  Vaxskiv- 
lingar),  LactaWiti^  (se  K  i  s  - 
kor),  Ru'ssula  (se  K  remi  or), 
Canthare'llus  (se  Kantarel- 
ler),  Mara'8mius. 

Aga'ricus,  svampsläkte  (fam. 
Agarica'ceae).  Hit  höra  många 
av  vårt  lands  vanligaste  ätliga 
och  giftiga  svampar.  Flug- 
svampar    (undersläkte    Ama- 


iiolt  f  jällskivling. 

■ni'ta),  bland  vilka  A.  musca'ritis 
med  röd,  vitfläckig,  A.  viro'sus 
med  vit,  A.  bulbo'sus  med  vitgul 
hatt  äro  särdeles  giftiga.  Följ. 
äro  däremot  ätliga :  Fjäll- 
skivlingar  (undersl.  Lepio'- 
ta)  med  ofta  fjällig  hatt,  t.  ex. 
stolta  fjällskivlingen, 
A.  proce'rus;  musseroner 
(undersl.  Tricholo'ma) ,  bland 
vilka  vårmusseronen,  A. 
gambo'sus,  som  är  vit,  och  h  ö  s  t  - 
musseronen,  A.  persona'tus, 
som  är  violett,  äro  ansedda  som 
de  läckraste ;  champignoner 
(undersl.  Psallio'ta),  av  vilka  dt 


ÄnsBohampignon. 


157 


Agassiz — Agat 


158 


förnämsta  äro  kungscham- 
pignonen,  A.  augu'stus,  a  n  ö- 
bollschampignonen,  A. 
arve'nsis,  ängschampigno- 
n  e  n,  A.  campe'stris,  och  t  r  ä  d  - 
gårdschampignonen,  A. 
horte'n8is.  Champignoner,  i  syn- 
nerhet A.  horte'nsis,  äro  särsk.  i 
Frankrike  och  England  föremål 
för  odling.  Denna  äger  rvmi  i 
mörka  källare  1.  schakt,  ofta 
djupt  under  jorden.  De  största 
odlingarna  förekomma  i  trakten 
av  Paris.  Champignoner  och  vita 
riugsvampar  kunna  lätt  förväxlas 
men  skiljas  bl.  a.  på  sporernas 
(och  alltså  även  spor  skivornas) 
färg,  som  hos  de  förra  snart  blir 
rödbrun,  hos  de  senare  alltid  är 
vit.  Slutligen  bör  nämnas  h  o  - 
nungsskivlingen  ( undersl. 
ArmillaWia) ,  A.  me'lleus,  som 
anställer  stor  skada  som  parasit 
på  träd,  särsk.  barrträd. 

Agassiz  [agassi'].  1.  Jean 
L  o  u  i  8  R  o  d  o  1  p  h  e  A.,  f.  1807, 
d.  1873,  schweizisk-amerikansk 
zoolog  och  geolog,  professor  i 
Xeuchåtel  1832,  överflyttade  till 
Amerika  1846,  professor  i  Cam- 
bridge 1847,  i  Charlestown  1852, 
företog  vidsträckta  resor,  bl.  a. 
till     Brasilien.     Utgav     en     stor 


J.    L.    E,    Agassiz. 


Agatmandlar  i  genomskärning. 

mängd  betydande  zoologiska  ar- 
beten, bl.  a.  Recherches  sur  les 
poissons  fossiles  (1833 — 42). 
Ivrig  motståndare  till  Darwin. 
Viktigt  är  även  hans  Études  sur 
les  glaciers  (1840),  vari  han 
framhåller  glaciärernas  ofantligt 
stora  utbredning  över  n.  halvklo- 
tet i  geologiskt  sen  tid.  —  2. 
Alexander  Emanuel  A.,  f . 
1835,  d.  1910,  den  föreg:s  son, 
zoolog,  föreståndare  för  Museum 
of  Comparative  Zoology  i  Cam- 
bridge (1874 — 85),  grundare  av 
den  zoologiska  stationen  i  New- 
port, Rhode  Island.  Deltog  i  flera 
djuphavsundersökningar  och  pub- 
licerade bl.  a.  resultat  från  dessa. 
Aga't,  en  varietet  av  kalce- 
d  o  n,  uppbyggd  av  olikfärgade, 
tydligt  begränsade  lager  av  kisel- 
syra.  Efter  teckningen  har  man 
givit  A.  olika  namn:  band- 
ag a  t  med  horisontala  lager ; 
ögonagat,  vars  lager  löpa  cir- 
kelformigt ;  ruinagat,  vars 
lager  blivit  rubbade,  brutna  och 
sedan  hopläkta.  Med  hänsyn  till 
färgen  skiljes  mellan :  o  n  y  x 
med  svarta  och  vita  band,  kar- 


159 


Agata — Agave 


160 


neolonyx  med  blodröda  och 
vita  band  och  sardonyx  med 
orangefärgade  och  vita  band.  A. 
förekommer  i  sprickor  och  räm- 
nor  i  vissa  bergarter.  Mest  efter- 
sökta äro  de  mandelstenar  (se 
Geod),  som  fås  från  prov.  Kio 
Grande  do  Sul  i  Brasilien;  be- 
tydande fyndigheter  finnas  också 
i  Böhmen  och  Sachsen.  A.  använ- 
des till  prydnadssten  (ofta  färgad 
med  konst),  till  mortlar  och  till 
tapplager  på  finare  fysikaliska 
instrument. 

Aga'ta,  en  siciliansk  kristen 
jungfru,  som  enligt  legenden  led 
martyrdöden  omkr.  år  250.  Hen- 
nes årainnelsedag  är  5  febr. 

Aga'this,  växtsläkte  (fam. 
Pina'ccae,  ordn.  Coni'ferae).  A. 
Da'mmara  (Dammara  orienta'- 
lis),  ett,  liksom  alla  till  detta 
släkte  hörande  arter,  högt  träd 
med  platta,  lansettlika  blad;  ut- 
söndrar stora  mängder  harts, 
s.  k.  ostindiskt  dammara- 
harts 1.  manilakopal. 
Denna  art  förekommer  i  ost- 
indiska arkipelagen.  Av  en 
australisk  art,  A.  {Dammara) 
austra'lis,  kauritallen  1. 
n  y  a- z  e  e  1  ä  n  d  sk  a  damma- 
raträdet, erhålles  ett  liknan- 
de kopalharts,  kaurikopal, 
vilket  liksom  dammaraharts  an- 
vändes till  beredning  av  fernis- 
sor. Nyss  avsöndrat  harts  är  rätt 
mjukt  och  innehåller  flyktiga 
oljor,  som  småningom  avdunsta 
i  luften,  varvid  kopalen  hårdnar. 
I  handeln  kommer  endast  gam- 
malt harts,  som  uppgrävts  ur 
jorden  i  kauriskogar  1.  på  plat- 
ser, där  dylika  vuxit. 

Aga'tokles,  f-  361,  d.  289  f. 
Kr.,  tyrann  i  Syrakusa,  en  upp- 
komling med  betydande  rikedom 
och  stora  fältherreegenskaper. 
Förde  ej  utan  framgång  krig  med 
Kartago  och  var  vid  sin  död  en 


Accatsnäcka. 


av  (ie  iiiakugiisle  hurskarna  kring 
■Medelhavet. 

Aga't-snäckor,  AchaWna,  ett 
släkte  lung-  och  landsnäckor  från 
tropiska  Afrika.  Till  familjen 
Achatini'dae  höra  de  största 
existerande  landsnäckorna  (längd 
intill  25  cm.).  Äggen  äro  försedda 
med  kalkskal  och  uppnå  ett  litet 
fågeläggs  storlek    (25 — 30  mm.). 

Agau,  se  Abessinien. 

Aga've,  växtsläkte  (fam.  Ama- 
ryllida' ceae) ,  av  vilket  ett  50-tal 
arter  finnas.  Från  sitt  hemland, 
tropiska  och  subtropiska  Ame- 
rika, ha  flera  arter  tidigt  över- 
förts till  Medelhavsländerna  och 
där  förvildats.  Viktigast  är 
A.  america'na,  som  på  grund  av 
en  ytlig  likhet  med  aloén  och 
sin  långsamma  tillväxt  kallats 
den    liundraåriga   aloen. 


«^ 

JB^w|.! 

1  •  :-'/^/ 

f^^ 

^1 

r 

^SBBH 

rave  amerioana. 


161 


Agder — Agenzia  Stefani 


162 


Invid  jordytan  bildar  denna  art 
en  bladrosett  av  1 — 2  m.  långa 
och  10 — 15  cm.  tjocka  blad  med 
taggiga  kanter.  Efter  åtskilliga 
år  (i  Amerika  4 — 6,  i  orangerier 
40 — 60)  utvecklas  en  ända  upp 
till  12  m.  hög  stam,  på  vilken 
tusentals  gulgröna  blommor  bilda 
en  kandelaberformig  spira.  Efter 
blomningen  dör  vanligen  växten. 
A.  användes  till  mångahanda 
ändamål.  De  unga  bladen  förtä- 
ras av  infödingarna  och  av  blad- 
fibrerna beredes  en  sorts  hampa, 
falsk  manilahampa  eller  pita. 
Av  växtsaften  beredes  mexika- 
narnas nationaldryck.  Då  växten 
skall  börja  blomma,  avskäres 
stamspetsen  och  den  utflödande 
saften  får  jäsa  till  en  starkt 
alkoholhaltig  vätska,  pulque.  En 
enda  vilxt  kan  lämna  cirka  1,500 
liter  saft. 

A'gder.  !•  Äldre  namn  på  nuv. 
Aust-Agder  och  Vest-Agder  fylke, 
Norge.  Inbyggarna  kallades  e  g  - 
der.  —  2.  Norskt  biskopsstift, 
förut  kallat  Kristiansands  stift, 
omfattande  Telemarks-,  Aust-Ag- 
ders,  Vest-Agders  och  Rogalands 
fylken  i  s.  Norge,  med  Kristian- 
sand som  stiftsstad. 

Agence  Hävas  [aja'i)s  ava'ss], 
telegrambyrå  i  Paris,  vilken  upp- 
rättades 1825  som  en  översätt- 
ningsbyrå av  Charles  Hävas  (d. 
1858).  Han  hade  under  resor  i 
åtskilliga  länder  försäkrat  sig 
om  en  massa  korrespondenter, 
vilkas  nyheter  han  sålde  till  be- 
skickningar, konsulat  och  tid- 
ningar i  Europa.  1835  började 
han  begagna  sig  av  telegrafen, 
och  1840  upprättade  han  reguljär 
brevduvpost  mellan  London  och 
Bryssel.  1856  sammanslogs  by- 
rån med  Bulliers  annonsbyrå  och 
A.  tillställde  dagligen  200  franska 
tidningar  notiser  mot  att  dessa 
intogo    ett    visst    antal    av    desi 


annonser  utan  betalning.  1879 
ombildades  företaget  till  ett 
aktiebolag  med  8,5  mill.  francs 
aktiekapital.  Numera  förser  A. 
tidningarna  även  med  skönlitte- 
rära bidrag,  klichéer  m.  m.  A. 
äger  filialer  bl.  a.  i  Syd-Amerikas 
stater  och  står  i  förbindelse  med 
de  flesta  europeiska  telegram- 
byråer. 

Age'ns  (av  lat.  a'gere,  handla, 
verka) ,  plur.  Agentier  1. 
A  g  e  n  s  e  r,  i  kemien  och  fysiken 
dels  orsaken  till  en  viss  verkan, 
dels  de  kroppar,  som  framkalla 
en  verkan. 

Age'nt  (av  lat.  a'gere,  handla, 
verka),  person,  som  är  befulhnäk- 
tigad  att  genom  självständig 
verksamhet  bevaka  annans  in- 
tressen i  olika  affärsförhållanden 
eller  för  någon  viss  saks  eller 
frågas  skull  såsom  är  fallet  med 
diplomatiska  agenter.  I 
modernt  affärsliv  spela  han- 
delsagenterna en  stor  roll. 
De  stå  ej  i  personligt  tjänsteför- 
hållande till  den  firma,  för  vil- 
ken de  i  firmans  namn  göra 
affärer.  Som  ersättning  få  de  en 
viss  omsättningsprocent,  provi- 
sion. —  Generalagent,  re- 
presentant för  en  firma  för  ett 
större  distrikt,  ett  eller  flera  län- 
der. Under  honom  stå  under- 
agenter  i  mindre  distrikt. 
Jfr  Handelsresande.  — 
Sprdkv.  Betecknar  i  passiva  sat- 
ser ett  adverbial,  som  består  av 
en  preposition,  i  svenskan  oftast 
av,  och  ett  substantiviskt  ord 
och  som  utmärker  den  verkande. 

Agentu'r,  bemyndigande  att 
representera  en  handelsfirma;  en 
agents  verksamhet. 

Agenzia  Stefani  [adje'nt8ia 
8tefa'ni],  Italiens  främsta  tele- 
grambyrå, grundad  1854  av  G. 
Stefani  i  Turin,  senare  flyttad 
till  Florens  och  därefter  till  Rom. 


L  e  I.  I.     Tr.  28.  4.  22. 


163 


Agera — Agglutinerande 


164 


Age'ra,  lat.  a'gcre,  handla; 
spela  en  roll,  ge  sig  utseende  av. 

Agesila'os,  f.  omkr.  444,  d. 
358  f.  Kr.,  vald  till  konung  av 
Sparta  omkr.  400.  A.  blev  anfö- 
rare för  en  spartansk  hiir  mot 
perserna  men  återkallades  och 
vände  sig  mot  det  atensk-korin- 
tiska  förbundets  här,  som  han 
394  besegrade  vid  Koroneia.  A. 
räddade  Sparta  371  och  362  från 
tebanerna.  På  återvägen  från  ett 
egyptiskt  fälttåg  avled  han. 

Aggerkanalen,  en  1825  genom 
en  stormflod  bildad  förbindelse- 
led mellan  Limfjorden  och  Nord- 
sjön, senare  igensandad.  1862  bil- 
dades på  samma  sätt  en  ny  för- 
bindelseled, Thyborön  ka- 
nal. 

Agglomera't  (lat.  agglome- 
ra're,  sammangyttra),  lösa  an- 
samlingar av  kantiga  bergarts- 
brottstycken. Jfr  B  r  e  c  c  i  a. 
Konglomerat. 

Agglomere'ring  (av  lat. 
aggloinera're,  hopa,  samman- 
gyttra) av  malmer  användes  för 
sammansintring  av  malmpulver 
(si  i  g)  till  större  klumpar, 
r  u  8  o  r.  A.  utföres  i  långa,  rote- 
rande, cylindriska  ugnar,  som 
luta  c:a  6°  mot  horisonten. 
Sligen  inmatas  i  övre  änden  och 
rör  sig  på  grund  av  ugnens  rota- 
tion sakta  mot  den  nedre,  där 
den  mötes  av  en  het  låga,  alstrad 
genom  förbränning  av  kol,  råolja, 
tjära  eller  gas.  På  grund  av  het- 


Agglomereringsugn. 


tan  smälta  (sintra)  de  små  malm- 
partiklarna ihop  till  större  styc- 
ken, vilka  uttagas  i  ugnens  nedre 
ände.  Hettan  i  ugnens  varmaste 
del  är  1,100—1,700°.  Metoden  är 
billig  men  har  ett  par  olägen- 
lieter.  På  grund  av  det  starka 
draget  följer  alltid  en  del  slig 
med  rökgaserna,  vidare  bränner 
materialet  gärna  fast  vid  ugns- 
infodringen.  Se  vidare  B  r  i  k  e  t 
tering   och   Sintring. 

Agglutinatio'n  (lat.  ad,  till, 
och  glu'ten,  lim),  en  imder  vissa 
förhållanden  inträdande  utfäll- 
ning  av  en  suspension  av  små 
organiserade  partiklar  (blodkrop- 
par och  andra  cellelement,  bak- 
terier), förorsakad  av  en  hop- 
klumpning  av  de  förut  från  var- 
andra fria  partiklarna.  Av  sär- 
skild betydelse  för  den  medicin- 
ska vetenskapen  är  studiet  av 
den  specifika  A.  och  de  substan- 
ser, som  framkalla  detta  feno- 
men, 8.  k.  agglutininer. 
Därmed  menas  i  blodserum  under 
vissa  betingelser  uppträdande 
ämnen,  som  åstadkomma  A.  men 
i  regel  endast  i  suspensioner  av 
ett  enda  bakterie-  eller  cellslag, 
under  det  att  alla  andra  förbliva 
opåverkade.  Cellagglutininerna 
påverka  endast  celler  från  en  be- 
stämd djurart,  vilket  just  avses 
med  beteckningen  specifik  reak- 
tion. Se  Antikroppar  och 
Immunitetslära. 

Agglutinerande  (hopfogande) 
kallas  sådana  språk,  i  vilka  ord- 
former bildas  genom  att  till  ett 
huvudord  (rot),  som  ej  själv 
undergår  någon  förändring,  foga 
bildningselement,  som  ursprung- 
ligen varit  självständiga  rötter. 
Förbindelsen  mellan  rot  och  bild- 
ningselement är  således  lösare  än 
i  flexionsspråken.  Agglutinerande 
äro  t.  ex.  de  kaukasiska,  ural- 
altaiska  och  dravidiska  språken. 


ié5 


Aggregat — Agnes 


léé 


Aggrega't  (lat.  aggrega're, 
sammanföra  med).  Kem.  Det- 
samma som  blandning  i  motsats 
till  kemisk  förening.  —  Miner. 
En  samling  med  varandra  hop- 
växta kristaller.  —  Tekn.  Tvenne 
1.  flera  med  direkt  koppling  för- 
bundna maskiner,  t.  ex.  tur- 
bin- A.,  bestående  av  turbin  och 
elektrisk  generator ;  pump-  A., 
bestående  av  motor  och  pump; 
omformar-  A.,  bestående  av 
elektrisk  motor  och  elektrisk 
generator. 

Aggregationstillstånd  äro  de 
tre  tillstånd,  i  vilka  en  kropp 
kan  förekomma,  nämligen  det 
fasta,  det  flytande  och  det  gas- 
formiga tillståndet.  Populärt 
karaktäriseras  dessa  sålunda: 
Fasta  kroppar  ha  bestämd 
form  och  bestämd  volym,  fly- 
tande ha  obestämd  form  men 
bestämd  volym  och  gasfor- 
miga obestämd  såväl  form  som 
volym. 

Aggressiv  (lat.  a'ggredi,  gå 
emot),   angripande,    påträngande. 

A'gio  (av  ital.  aggio),  det  be- 
lopp, varmed  tillfälliga  kursvär- 
det på  ett  mynt  eller  värdepapper 
överstiger  det  nominella  värdet; 
skillnaden  i  värde  mellan  metall- 
mynt och  sedlar  (guldagio).  Mot- 
satsen, d.  v.  s.  förlust  i  förhål- 
lande till  nominella  värdet,  kal- 
las disagio  1.  dam  no.  — 
Agiotage  [-ta'j],  spekula- 
tion, grundad  på  mynts  och 
värdepappers   kursväxlingar. 

A'gis,  namn  på  flera  spar- 
tanska konungar.  —  A  g  i  s  IV, 
konung  244  f.  Kr.,  sökte  hejda 
upplösningen  i  det  spartanska 
samhället  genom  att  återinföra 
Lykurgos'    lagar.    Mördades    241. 

Agitato  ladjita'tå],  ital.,  upp- 
rört, oroligt,  jagande   (tempo). 

Agitera  (lat.  agita're),  bear- 
beta stämningen  i  viss  riktning. 


upphetsa.  —  Agitatio'n,  and- 
lig påverkan  genom  tal  och  press, 
uppiietsning.  —  Agita'tor, 
person  som  agiterar. 

Aglai'a,  en  av  kariterna. 

Aglo'ssa  (grek.  nekande  a,  och 
glo'ssa,  tunga),  utan  tunga,  se 
Fettmott  och  Groddjur. 

Agn.  1.  De  blomfjäll,  som  om- 
sluta frukten  ("kornet")  hos 
gräs.  —  2.  Se  B  e  t  e. 

Agnar  och  boss,  det  lättare 
och  kortare  avfallet  från  trösk- 
ningen. Är  något  näringsrikare 
och  vekare  än  halmen  och  därför 
ett  gott  fodermedel  åt  idisslare 
och  hästar.  Av  agnar  efter  väl- 
bärgad stråsäd  åtgå  2,5 — 3,5  kg. 
till  1  foderenhet.  Råg  och  korn- 
agnar böra  ångkokas,  då  de  i 
annat  fall  lätt  förorsaka  inflam- 
mation på  munslemhinnan. 

Agna'ter  (lat.  ad,  till,  och 
na'sci,  födas),  släktingar  (man- 
liga 1.  kvinnliga),  då  mellanlig- 
gande släktskapsled  utgöres  av 
män.  Är  ett  eller  flera  mellanlig- 
gande släktskapsled  kvinnor,  sä- 
gas släktingarna  vara  k  o  g  n  a  - 
ter. 

Agna'tisk  successio'n,  se 
Tronföljd. 

Agnborst,  den  borstformigt 
utdragna  mittnerven  i  skärm- 
och  blomfjäll  hos  många  gräs. 

Agne,  möjligen  historisk  och 
levande  i  början  av  400-t.,  konung 
av  Ynglingaätten.  Enligt  Snorre 
härjade  han  i  Finland  och  förde 
hövdingadottern  Skjalf  som  fånge 
till  Stocksvmden,  nuvarande 
Norrström.  Efter  ett  gästabud 
strypte  Skjalf  A.  i  hans  halsring 
och  seglade  bort  med  hans  skepp. 
A.  begrovs  på  det  ställe,  som  efter 
honom  kallas  A  g  n  e  f  i  t,  Agnes 
strandäng,  sannolikt  s.  delen  av 
nuvarande  Staden  mellan  broarna. 

Agnes,  den  heliga,  en  kris- 
ten   romersk    jxmgfru,    som    led 


167 


Agnetorp — Agoniska  linjer 


168 


Den  heliga  Agnes.  Målning  av  Rlbera 


martyrdöden  genom  halshuggning 
år  304.  Hon  avbildas,  som  oskul- 
dens symbol,  med  lamm,  stundom 
som  martyr  med  palmblad  och 
svärd.  Hennes  dag  är  21   jan. 

Agnetorp,  socken  i  Skarab.  1., 
bildar  jämte  Acklinga,  Baltak 
och  Tidaholm  ett  pastorat  av 
Skara   stift.   2,060    inv. 

Agni,  eldens  gud  i  indisk  my- 
tologi, av  ålder  en  av  de  bety- 
delsefullaste populära  gudomlig- 
heterna  i  Indien. 

Agn-  och  bossfläkt  anbringas 
å  tröskverk  för  att  undanskaflfa 
agnar     och     boss,     vilket     eljest 


Arn-    och    bossfläkt    monterad    k    tröik- 
verk. 


måste  ske  för  hand.  Fläkten  är 
försedd  med  snäcka  1.  propeller, 
som  matar  in  agnar  och  boss  i 
densamma,  varifrån  de  blåsas  ut 
i  en  rörledning.  På  så  sätt  kan 
man  transportera  avfallet  till 
önskad  plats,  t.  ex.  från  logen 
till  ladugården.  Fläkten  drives 
direkt  från  tröskverket  och  er- 
fordrar c:a  2  hkr  extra. 

Agnostici'sm  (grek.  nekande  a, 
och  gno'sis,  kunskap),  ett  förne- 
kande av  all  kunskap  rörande  det 
absoluta,  d.  v.  s.  Gud.  Termen  A. 
formulerades  av  engelsmannen 
Huxley  på  1860-t.,  men  själva 
ståndpunkten  (att  varken  erkän- 
na en  viss  lärosats  eller  förneka 
den)    är  betydligt  äldre. 

A'gnus  ca'stus,  se  Kysk- 
hetaträdet. 

A'gnus  De'i,  lat.,  "Guds 
lamm",  benämning  på  Jesus  enl. 
Joh.  1:29.  Orden  inleda  en  katolsk 
bön:  A.  D.  qui  to'Uis  pecca'ta 
mu'ndi,  misere're  no'bis!  ("Guds 
lamm,  som  borttager  världens 
synder,  förbarma  Dig  över  ossl") 
—  Ett  lamm  med  en  korsfana 
blev  redan  tidigt  Frälsarens  sym- 
bol. I  Sverige  är  Agnus-Dei-bilden 
bevarad  bl.  a.  i  Gottlands  vapen. 
A'gnus  scy'thicus,  se  A  s  p  i  - 
d  i  um. 

Ago'n,  grek.,  tävling,  kämpa- 
spel.  Grekernas  högtidliga  A. 
voro  av  tre  slag:  gymniska,  som 
bestodo  i  kroppsövningar,  hippi- 
ska,  kappkörning  och  kapprid- 
ning,  samt  musiska,  musik, 
skaldekonst  och  dans. 

Ago'ner,  se  Agoniska 
linjer. 

Agoni'  (grek.  agoni'a,  kamp), 
dödskamp.  —  Agona'l,  adj., 
som  har  avseende  på  vissa  i  sam- 
band med  dödens  annalkande 
uppträdande  fenomen. 

Ago'niska  linjer,  linjer,  som 
tänkas  sammanbinda  de  punkter 


169 


Agora — Agram 


170 


Taj-Kah&l 
på  jordytan,  där  en  fritt  upp- 
hängd magnetnål  pekar  rätt  i 
norr  och  söder,  m.  a.  o.  där  de- 
klinationen  är  =:  0.  Se  Dekli- 
nation och  Jsogoner. 

Agora',  torget  i  forngrekiska 
städer,  centrum  både  för  handeln 
och  det  politiska  livet. 

Agorafobi'  (grek.  agora',  torg, 
och  fo'bos,  skräck),  ett  vid  vissa 
nerv-  och  sinnessjukdomar  upp- 
trädande symtom,  yttrande  sig  i 
ångest  och  ev.  svindel  vid  passe- 
randet av  öppna  platser  eller  vid 
vistelse  i  större  folksamlingar. 

d'Agoult  [dago'],  Marie  de 
F  1  a  v  i  g  n  y,  g.  ra.  greve  d'A.,  f . 
1805,  d.  1876,  fransk  författa- 
rinna. Under  pseudonymen  Daniel 
Stern  utgav  hon  resonerande  ar- 
beten i  Greorge  Sands  stil  samt 
Ilistoire  de  la  revolution  de  ISJ/S 
(1851 — 53)  och  en  självbiografisk 
roman  Nélida  (1845),  där  hon 
skildrar  sitt  förhållande  till 
Franz  Liszt.  Med  denne  hade  hon 


i    Agra. 

dottern  Cosima,  sedermera  gift 
med   Richard   Wagner. 

Agra.  1.  Provins  (35  mill. 
inv.),  som  jämte  Oudh  bildar 
United  Provinces  i  brittiska 
Indien;  även  namn  på  mindre 
distrikt  där.  —  2.  Stad  i  A.  1. 
vid  floden  D jämna,  med  många 
praktbyggnader  (Akbars  grav, 
marmormausoléet  Taj-Mahål 

m.  fl.)  från  tiden,  då  stormoguls- 
härskarna  residerade  där.  Eröv- 
rades 1803  av  engelsmännen.  Gu- 
vernörsstad. Stor  handel.  Till- 
verkning av  siUce,  bomullsvaror 
m.  m.   190,000  inv. 

Agra'ff  (ir.  agrafe),  prydnads- 
spänne, järnkrampa. 

Agrafi'  (grek.  nekande  o,  och 
gra'fcm,  skriva),  oförmåga  att 
skriva.  Ett  med  afasi  (se  d.  o.) 
besläktat  symtom,  uppträdande 
vid  vissa  skador  inom  hjärnbar- 
ken. 

A'gram  (kroat.  Zagreh),  Jugo- 
slaviens andra  stad  och  huvudort 
i    prov.   Kroatien.    A.    hax    livlig 


171 


Agrarer — A  gricola 


172 


industri     och     spannmålshandel. 
80,000  inv. 

Agra'rer  (av  lat.  a' ger,  Jlker), 
medlemmar  av  sammanslutning- 
ar eller  föreningar  med  uppgift 
att  tillvarataga  jordbrukets  in- 
tressen. I  speciell  mening  använ- 
des ordet  om  en  tysk,  politiskt 
till  det  konservativa  partiet  an- 
sluten förening  för  skatterefor- 
mer, som  uppstod  1876  och  vid 
vars  sida  Bimd  der  Landwirte 
sedan  1893  bedrivit  livlig  verk- 
samhet för  att  genom  tullskydd 
för  jordbruksprodukter  etc.  tryg- 
ga jordbruksnäringens  utveck- 
ling. I  Finland  är  A.  namn  pä 
ett  radikalt  finskt  parti.  Si' 
F  i  n  1  a  n  d.  —  Om  svenska  agrar- 
föroningar  se  Länt  m  a  n  n  a  - 
f  ö  r  b  u  n  d. 

Agra'rpolitik,  jordbrukspoli- 
tik, statens  förhållande  i  lag- 
stiftnings- och  förvaltningshän- 
si'ende  till  jordbruksfrågor. 

Agrée  eller  agreerad,  he- 
derstitel, som  intill  år  1887  av 
Konstakademien  i  Stockholm  till- 
delades konstidkare,  som  ej  an- 
sågos  värdiga  ledamotskap;  ordet 
är  oriktig  form  för  fr.  agrégé. 

Agrell.  1.  Karl  Magnus 
A.,  f.  1764,  d.  1840,  orientalist 
och  präst,  berömd  för  forskningar 
i  semitiska  språk,  i  synnerhet 
syriska.  —  2.  A  1  f  h  i'l  d  T  e - 
r  e  s  i  a  A.,  f.  Martin,  f.  1849,  för- 
fattarinna av  dramer  och  novel- 
ler samt  under  pseudonymen  Lo- 
visa Petterkvist  av  populära, 
skämtsamma  rese-  och  folkskild- 
ringar. —  3.  Per  Sigurd  A., 
f.  1881,  slavist  och  skald,  profes- 
sor i  slaviska  språk  i  Limd  1921. 
Har  bedrivit  betydande  forsk- 
ningar angående  de  slaviska  nu- 
tidsspråken och  utgivit  formellt 
förträflfliga  dikter,  särskilt  mäs- 
terliga sonetter,  samlingarna 
SoUtudo   (1905),  Hundra  ogh  en 


sonett  (1906),  Antika  kaméer 
(1912)   m.  fl. 

Agrema'ng  (fr.  agrément), 
behaglighet.  Användes  särskilt  i 
uttrycket,  att  en  diplomat  före 
sitt  tillträde  till  en  post  i  ett 
främmande  land  får  A.,  d.  v.  s. 
förklaras   icke  misshaglig. 

Agrfcola.  1.  Gnejus  Ju- 
lius A.,  f.  30  e.  Kr.,  d.  93,  ro- 
mersk fältherre  och  statsman; 
som  ståthållare  i  Britannien  om- 
kr.  79 — 86  utbredde  han  där  ro- 
mersk odling  och  utvidgade  er- 
övringen till  skotska  bergen.  Ars 
svärson  Tacitus  har  ägnat  honom 
en  berömd  levnadsteckning.  —  2. 
Rudolf  A.,  f.  1443,  d.  1485, 
holländsk  lärd,  bidrog  kraftigt 
till  de  klassiska  studiernas  väc- 
kande till  liv.  Hans  huvudarbete 
är  De  inventio'ne  diale'ctica.  Se 
Humanismen.  —  3.  Georg 
A.,  f.  1490,  d.  1555,  tysk  minera- 
log och  metallurg,  har  i  De  re 
meta'lUca  och  De  o'rtu  et  cou'sis 
subterraneo' rum  lämnat  värde- 
fulla beskrivningar  av  sin  sam- 
tids bergsbruk.  Grundade  de 
mineralogiska  och  bergskemiska 
vetenskaperna.  —  4.  Johann 
A.,  f.  1494,  d.  1566,  tysk  teolog, 
Luthers  medhjälpare,  men  hans 
motståndare  i  den  antinomistiska 
striden.  —  5.  Michael  Olavi 
A.,  f.  omkr.  1508,  d.  1557,  Fin- 
lands reformator,  rektor  för  Äbo 
skola  1539,  biskop  i  Äbo  1554. 
Genom  sin  ABC-bok,  katekes, 
bönbok  och  översättning  av  Nya 
Testamentet  (tryckt  i  Stockholm 
1548),  Psaltaren  och  några  av 
profeterna  gav  A.  reformationen 
i  Finland  fast  grund  och  skapade 
det  finska  skriftspråket.  I  före- 
talet till  Psaltaren  finnes  en 
versifierad  förteckning  över  de 
finska  gudarna,  de  äldsta  pålit- 
liga uppgifterna  om  den  finska 
mytologien.  A-  avled  på  hemvägen 


173 


Agri  decumates — Agrippina 


174 


från  en  fredsbeskickning  till  tsar 
Ivan  i  ^loskva,  som  han  jämte 
hl.  a.  ärkehiskop  Laurentins  Petri 
företagit  pä  Gustav  Vasas  upp- 
drag. 

A'gri  clecuma'tes  (lat.  a'ger, 
äker,  och  de'cem,  tio),  "tionde- 
landet", kallas  den  del  av  det 
forna  Gcrmanien,  som  låg  mellan 
övre  Donau  och  mellersta  Rhen. 
Omkr.  100  e.  Kr.  utskiftades  det 
åt  romerska  krigare  och  galliska 
utvandrare  mot  tiondeskatt. 

Agrikultu'r,  åkerjordens  be- 
arbetning. —  Agrikultur- 
fysik,  fysikens  tillämpning  på 
jordbruket.  Behandlar  jordens 
fysikaliska  egenskaper,  såsom 
jordpartiklarnas  form  och  stor- 
lek, fuktighetsförhållanden  m.  m. 

—  Agrikulturkemi,   jord- 
brukskemi,   kemiens    tillämpning 
på    jordbruket,    behandlar  bl.  3 
jordens,  gödsel-  och  fodermedlens 
m.    fl.  kemiska  sammansättning. 

—  A  gr  i  k  u  1 1  u  rkemisk  för- 
söksanstalt, institution  för 
lantbrukskemiska  undersökning- 
ar, såsom  jord-  och  växtanalyser, 
kärlförsök  m.  m.  Centralan- 
stalten för  försöksväsen- 
det på  jordbruksområdet 
har  en  särskild  avdelning  för 
lantbrukskemi.  Svenska  Moss- 
kulturföreningen och  Ive- 
rn i  s  k  -  växtbi  ologiska  an- 
stalten i  Luleå  utföra  även 
lantbrukskemiska  ,  undersökning- 
ar. Dessutom  finnas  ett  iler- 
tal  av  staten  och  resp.  hushåll- 
ningssällskap iinderstödda  k  e  - 
miska  stationer  med  upp- 
gift att  stå  lantmännen  till  tjänst 
för  undersökning  av  jordarter, 
gödselmedel,     fodervaror     m.    ra. 

—  Agrikultursystem, 
statshushållningssystem,  som  hyl- 
lar den  principen,  att  jorden  och 
jordbruket     äro    den    förnämsta 


Agrimonia  eupatoria. 

källan  till  ett  lands  välstånd.  Se 
Fysiokrater. 

Agrimo'nia,  växtsläkte  (fam. 
Rosa'ceae).  En  art,  A.  eupatoWia, 
småborre  1.  åker  mön  ja, 
med  delade  blad  och  gula  blom- 
mor förekommer  allmänt  i  Sve- 
rige och  odlas  stundom.  ]Mera 
sällsynt  är  A.  odora'ta,  1  u  k  t  - 
b  o  r  r  e,  1.  1  u  k  t  m  ö  n  j  a. 

A'grion,  se  T  r  o  1 1  s  1  ä  n  d  o  r. 

Agrio'tes,  se  Knappare. 

Agri'ppa,  Marcus  Vipsa- 
n  i  u  s,  f.  63,  d.  12  f.  Kr.,  romersk 
fältherre,  vän  och  medhjillpare 
till  Augustus,  vars  motståndare 
Antonius  han  besegrade  vid  Ak- 
tion 31  f .  Kr.  Gift  med  Augustus' 
dotter  Julia.  —  Som  stadsprefekt 
i  Rom  byggde  han  bl.  a.  det  äldre 
Panteon  och  termer. 

Agri'ppa,  se  II  e  r  o  d  e  s. 

Agrippi'na.  1-  A.  d.  ä.,  d.  33 
e.  Kr.,  dotter  av  M.  V.  Agrippa 
och  Augustus'  dotter  Julia ;  g.  m. 
Germanicus,  som  hon  följde  i 
fält;  moder  till  Caligula.  Hen- 
nes popularitet  säges  ha  väckt 
Tiberius'  fruktan  och  hon  förvisa- 
des till  ön  Pandataria,  där  hon 
led  svältdöden.  —  2.  A.  d.  y.,  d. 
59  e.  Kr.,  den  förras  dotter;  för- 


175 


A  gronom — Agunnaryd 


176 


Agrippiaa  d.  ä.  Antik  marmorstaty. 


mådde  genom  skändliga  intriger 
sin  farbroder  kejsar  Claudiiis  till 
äktenskap  och  till  att  adoptera 
liennes  son  i  ett  tidigare  gifte, 
Nero,  varefter  hon  lät  förgifta 
Claudius  (54)  ;  mördades  själv 
pä  Neros  befallning. 

Agrono'm,  teoretiskt  och  prak- 
tiskt skolad  jordbrukare.  Titeln 
A.  erhålles  efter  avlagd  examen 
vid  svenska  statens  lantbruks- 
institut Alnarp  och  Ultuna.  — 
A  g  r  o  n  o  m  i',  lantbruksveten- 
skap,  läran   om   lanthushållning. 

Agroste'mma,  växtsläkte 

(fam.  Caryophylla'ccaf-).  En  art, 
A.  githa'go,  klätt,  åker- 
klätt,  klint  1.  oxöga,  med 
stora  rödvioletta  blommor  växer 
ofta  såsom  ogräs  i  rågåkrar.  De 
svartbruna  fröna  innehålla  ett 
giftigt  ämne,  agrostemma- 
sapotoxin.  I  allmänhet  före- 
kommer ej  ogräset  i  så  stor 
mängd,  att  någon  fara  för  för- 
giftning uppstår. 

Agro'stis,  växtsläkte  (fam. 
GramVneae),  omfattande  flera 
vanliga  gräs,  såsom  A.  spi'ca 
ve'nti,  åkerven  1.  kosa,  A. 
stolonVfera,  k  r  y  p  v  e  n,  som  an- 
vändes i  gräsfröblandningar,  och 
A..  o<mi'na,  b  r  u  n  v  e  n.  A.  capil- 


la'ris  odlas  för  sina  dekorativa 
blomvippor. 

Agrostologi'  (grek.  a'qrostis, 
åkergräs,  lo'gos,  lära),  läran  om 
gräsen. 

Agro'tis,  se  E  u  x  o  a. 

Agrypni',     grek.,    sömnlöshet. 

A'guas  Calie'nte8,  "varma 
vatten".  1.  Stat  i  Mexiko.  125,000 
inv.  —  2.  Stad  i  A.  1.  I  dess 
närhet  varma  källor;  därav  nam- 
net. Rika  minnesmärken  från  den 
spanska  tiden.  45,000  inv. 

Aguéli,  Ivan  (egentl.  John 
Gustav  Agelii),  f.  i  Sala 
1869,  d.  i  Barcelona  1917,  må- 
lare. Redan  1890,  då  A.  första 
gSngen  kom  till  Paris,  gjorde  han 
bekantskap  med  de  då  så  gott 
som  okända  konstnärerna  van 
Gogh  och  Gauguin,  av  vilka  i  syn- 
nerhet den  senare  fick  ett  avgö- 
rande inflytande  på  hans  stil.  Un- 
der långvariga  uppehåll  i  Spa- 
nien, Egypten.  Mindre  Asien  och 
Indien  blev  han  anarkist  och 
muhammedan  och  bedrev  studier 
i  astrologi.  Huvudsakligen  arbe- 
ten från  hans  sista  år  ha  på  se- 
nare tiden  blivit  tillgängliga;  de 
känneteckna  honom  som  en  in- 
tellektuellt begåvad  konstnär,  i 
många  avseenden  före  sin  tid; 
redan  omkr.  1890  sysslade  han 
med  de  omkr.  1910  uppträdande 
kubisternas  problem,  om  också 
med  mera  intuitiva,  rent  konst- 
närliga metoder.  Flera  arbeten 
av  honom  finnas  i  National- 
museum. 

Agulhas  [agu'lja8]  är  namnet 
på  Afrikas  sydspets.  Utanför  Kap 
A.  sträcker  sig  på  omkring  100 
m.  djup  en  bred  undervattens- 
platå,  Agulhas-banken.  — 
Agulhas-strömmen,  den 
varma  havsström,  som  följer 
Kaplandets  s.ö.  och  8.  kust. 

Agunnaryd,  socken  i  Kronob. 


177 


Aguti — Ahlgrensson 


178 


1.,  pastorat  i  Växjö  stift.   1,400 
inv. 

Agu'ti,  se  Guldhare. 

A'hab,  konung  i  Israel  (omkr. 
877—854  f.  Kr.),  Omris  son. 
Hans  gemål  Isebel,  dotter  av 
sidoniernas  konung  Etbaal,  för- 
mådde honom  att  dyrka  Baal. 
Mot  honom  uppträdde  profeten 
Elia.  A.  stupade  i  strid  mot 
konungen  avAram.   (IKon.  16f.) 

A'has,  konung  i  Juda  (omkr. 
736 — 730  f.  Kr.),  Jotams  son. 
Kom  snart  i  beroende  av  Assy- 
rien.  vars  konung  han  kallat  till 
hjälp  i  ett  krig  mot  Israel.  (2 
Kon.    16,   .Tes.   7.) 

Ahasve'ros  (hebr.  Achasjve- 
ro'sj).  1.  Namn  på  orientaliska 
furstar  i  G.  T.,  i  Esra  4  och  Es- 
ters bok  Persiens  Xerxes,  i  Dan. 
9:  1  fader  till  den  kaldeiske 
konungen  Darejaves  (se  D  a  - 
reios).  —  2.  D  e  n  vandrande 
jude  n,  en  gestalt  som  enligt 
sägnen  rolös  irrar  omkring  intill 
tidens  slut  till  straff  för  att  han 
icke  ville  låta  Jesus  vila  utanför 
sitt  hus  på  väg  till  Golgata. 
Denna  legend  uppträder  i  tryck 
för  första  gången  i  Tyskland 
1602,  i  Sverige  1643.  Ett 'besläk- 
tat motiv  möter  emellertid  i 
engelska  och  franska  krönikor 
redan  på  1200-t.  Sägnen  om  den 
vandrande  juden  (eller  Jeru- 
salems skomakare)  har 
ofta  iklätts  poetisk  dräkt,  bl.  a. 
av  Goethe,  Rydberg  och  Levertin. 

Ahime'lek,  en  överstepräst, 
som  i  Nob  gav  David  skådebrö- 
den att  äta  samt  Goliats  svärd. 
Han  mördades  av  Saul  (1  Sam. 
21  och  22). 

Ahito'fel,  konung  Davids  råd- 
givare; svek  honom  för  att  över- 
gå till  Absalom;  tog  sitt  liv,  då 
han  anade  Absaloms  nederlag.  (2 
Sam.  15  f.) 
Ahlbom,     L  e  a,     f.     Lund- 


gren, f.  1826,  d.  1897,  medalj- 
gravör  vid  myntverket  1853,  ordi- 
narie myntgravör  1855 — 96.  Ut- 
förde svenska,  norska  och  finska 
mynt  samt  ett  stort  antal  medal- 
jer. 

Ahlefeldt,  dansk  adelssläkt, 
härstammande  från  Holstein. 
Claus  A.,  f.  1614,  d.  1674,  del- 
tog i  krigen  mot  Sverige  på  1640- 
och  50-t.  F  r  e  d  e  r  i  k  A.,  f.  1623, 
d.  16S6,  storkansler,  sedan  han 
1676  medverkat  till  Griffenfelds 
fall. 

Ahlenius,  Karl  Jakob 
Mauritz,  f.  1866,  d.  1906,  geo- 
graf, e.  o.  professor  i  Uppsala. 
Utgav  ett  stort  antal  arbeten  om 
den  svenska  geografiens  historia 
och  kartografi,  påbörjade  utgi- 
vandet av  det  stora  uppslagsver- 
ket Sverige,  geografisk  topogra- 
fisk  statistisk    beskrivning. 

Ahlgren,  Ernst,  pseudonym 
för  Victoria  M.  Benedictsson. 

Ahlgrensson,  Fritz,  f.  1838, 
d.  1902,  teaterdekorationsmålare, 
anställd  vid  de  kungl.  teatrarna 
i  Stockholm  och  Köpenhamn. 
Upprättade  1868  tillsammans 
med  L.  Josephson  Mindre  teatern 
i  Stockholm.  Ars  scenerier  kän- 
netecknas av  glänsande  kolorit, 
god  komposition  och  rik  fantasi. 
Bland  de  förnämsta  av  hans  arbe- 
ten för  Stockholmsoperan  äro  de- 
korationerna till  Judinnan,  Afri- 
kanskan, Den  flygande  hollända- 
ren och  Lohengrin. 


Sceneri  ur  Flyirande  holländaren  av  Fr. 
Ahlffrensgon. 


179 


Ahlqvist — Ahnlund 


180 


Ahlqvist.  1.  Alfred  Gus- 
tav A.,  f.  1838,  d.  1881,  hävda- 
tecknare, framför  allt  verksam 
på,  Vasatidens  historia.  —  2. 
August  Engelbrekt  A.,  f. 
1826,  d.  1889,  finländsk  språk- 
forskare och  skald,  prof.  i  de  fin- 
ska språken  vid  1  fclsinjifors  uni- 
versitet 1863—88.  Utgav  finska 
översättningar  från  Runeberg  och 
K.  J.  L.  Almquist  samt  en  egen 
diktsamling  Säkeniä,  Gnistor,  un- 
der pseud.  O  k  s  a  n  e  n,  av  oksa, 
kvist.  Grundlade  1847  den  för 
utvecklingen  av  finsk  national- 
känsla viktiga  tidskriften  Suome- 
tnr  och  utgav  1871 — 74  Kieletar, 
Språkets  Genius,  med  språkav- 
handlingar och  ypperliga  litte- 
rära kritiker.  A.  bekämpade  kraf- 
tigt de  fanatiska  finskhetsivrarna. 

Ahmed,  turkiska  sultaner.  1. 
A.  I  (reg.  1603—17)  förde  fndct- 
lösa  krig  med  kejsar  Rudolf  II 
och  med  perserna,  uppförde  en 
praktfull  moské  i  Konstantino- 
pel. —  2.  A.  III  (reg.  1703—30), 
Karl  XII :  s  värd  vid  hans  vistelse 
i  Turkiet  1709—14;  förde  miss- 
lyckade krig  med  Ryssland,  öster- 
rike  och  Persien.  Blev  avsatt  av 
janitsjarerna  och  troligen  förgif- 
tad   (1736). 

Ahmed,  f.  1898,  sjah  av  Per- 
sien 1909,  den  7:e  härskaren  av 
dynastien  Kadjar. 

Ahmedabad,  stad  i  brittiska 
Indien,  fordom  huvudstad  i  riket 
Gujarat.  220,000  inv. 

Ahmed  Fuad,  se  F  u  a  d. 

Ahnfelt.  1.  N  i  1  s  O  1 1  o  A.,  f. 
1801,  d.  1837,  docent  i  kyrko- 
historia och  dogmatik  i  Lund 
1821,  botanist,  mest  känd  för  sina 
utmärkta  arbeten  rörande  mos- 
sorna. —  2.  PaulGabriel  A., 
f.  1803,  d.  1863,  den  förres  bro- 
der, präst.  Av  svår  reumatism 
tvingad  till  stillasittande,  ägna- 
de han   sig   åt   skriftställeri    och 


Arvid    Ahnfelt.       O.    N.    T.    Ahnfelt. 

har  efterlämnat  en  mängd  kvicka 
och  underhållande  biografier,  tids- 
skildringar och  uppsatser.  Be- 
kanta äro  hans  Studentminnen 
(1857).  —  3.  Oskar  A.,  f.  1813, 
d.  1882,  de  förres  broder,  resepre- 
dikant, sångare  och  kompositör; 
hade  stor  del  i  de  andliga  väckel- 
serna på  1850-  och  60-t.  Ahnfelfs 
sånger,  samlingar  av  andliga  vi- 
sor, till  vill^a  A.  satt  musik,  bör- 
jade utkomma  1850  och  ha  upp- 
levat  många  upplagor.  —  4.  A  r  - 
vid  Wolfgang  Natanael 
A.,  f.  1845,  d.  1890,  son  till  A.  2, 
journalist,  samlare  och  utgivare 
av  litterärt  och  personhistoriskt 
källmaterial:  C.  J.  L.  Almquist 
(1876),  L.  F.  Rääf  af  Småland 
(1879),  Nektar  och  gift.  Ur  sven- 
ska pressens,  skönlitteraturens 
och  paskillernas  historia  (1881), 
minnen  ur  hov-  och  diplomatkrö- 
nikan m.  m.  A.  är  emellertid  föga 
kritisk,  och  hans  uppgifter  få 
endast  med  stor  försiktighet  an- 
vändas. —  5.  Otto  Natha- 
n  a  ö  1  T  h  e  o  p  h  i  1  u  s  A.,  f .  1854, 
d.  1910,  teolog,  prof.  i  Lund  1892, 
biskop  i  Linköjiing  1907,  utövade 
ett  omfattande  dogmatiskt  och 
kyrkohistoriskt  författarskap ; 
banbrytande  är  Utvecklingen  av 
svenska  kyrkans  ordning  under 
Gustaf  T :s  regering   (1893). 

Ahnlund,  Nils  G  a  b  r  i  el,  f. 
1889,  historiker,  publicist,  poli- 
tisk medarbetare  i  Svenska  Dag- 
bladet   sedan    1917.    Har    utgivit 


181 


Aho — Aigun 


182 


talrika  bidrag  till  företrädesvis 
den  tidigare  storhetstidens  histo- 
ria. Av  hans  produktion  märkes 
i  övrigt  Sundsvalls  Hisioria 
{1G21— 1803),   2   d.    (1921). 

A'ho,  Juhani,  f.  1861,  d. 
1921,  Finlands  främste  finsk- 
språkige författare  pä  senare  tid; 
hette  egentligen  Johannes 
IJrofeldt  men  gjorde  1907  sin 
pseudonym  till  sitt  borgerliga 
namn.  A.  har  givit  intensiva  ut- 
tryck åt  den  finska  folksjälen  i 
prosasamlingarna  Spånor  och  En- 
ris (1891 — 1904),  i  romanen 
Pcmu  (1897),  som  skildrar  bryt- 
ningstiden mellan  hedendom  och 
kristendom  i  Karelen,  romanerna 
Ensam  (1890)  och  Prästens 
hustru  (1893),  Johan  (1911), 
Samvetet  (1914)  och  Fredseremi- 
ten (1916),  Minns  du  —f  (1920). 

Ahr,  biflod  från  Eifel  till 
Rhen.  A:s  floddal  är  känd  för 
vinodling. 

Ahrenberg,  Johan  Jakob, 
f.  1847,  d.  1914,  finländsk  arkitekt 
och  författare.  1886  förste  arki- 
tekt vid  överstyrelsen  för  allmän- 
na byggnaderna  i  HälsLngfors. 
A:8  skönlitterära  produktion  om- 
fattar östfinländska  hembygds- 
skildringar och  noveller  t.  ex. 
Hihuliter  (1889)  och  Familjen 
pd  Haapakoski  (1893)  samt  rese- 
och  personskildringar,  Albei't 
Edelfelt  (1902),  Människor  som 
jag  känt  (5  delar,  1904—10)  m.  fl. 

A'hriman  1-  Angramain- 
j  u,  se  Z  a  r  a  t  h  u  s  t  r  a. 

Ahuramazda,  se  Z  a  r  a  - 
t  h  u  s  t  r  a. 

Ai-Ai,  se  Fingerdjur. 

,M'akos,  grek.  sagokonung,  son 
till  Zeus,  domare  i  Hades.  Bland 
hans  ättlingar,  Aiakiderna, 
voro  Telamon  av  Salamis,  Aias' 
rader,  och  Peleus,  fader  till  AkiJ- 
leus. 

Ai'as  (lat.  A' ja*),  två  grekiska 


hjältar  i  trojanska  kriget.  1. 
Den  store  A.,  sonson  till  Aia- 
kos,  näst  Akilleus  akaiernas  yp- 
perste kämpe.  Efter  en  tvekamp 
med  Hektor  bytte  denne  rustning 
med  A.  till  tecken  på  ömsesidig 
beundran.  I  Odyssén  berättas, 
att  då  Akilleus'  vapen  som  tap- 
perhetspris  tilldelades  Odysseus, 
A.  tog  sitt  liv.  I  sin  tragedi  Aias 
låter  Sofokles  A.  vansinnig  av 
harm  hugga  in  på  en  boskaps- 
hjord, varefter  han  i  blygsel  stör- 
tar sig  på  Hektors  svärd.  —  2. 
Den  lille  A.,  stamheros  i  Lo- 
kris, den  snabbaste  bland  akai- 
erna;  led  skeppsbrott  på  hem- 
vägen från  Tröja  och  störtades 
av  Poseidon  i  havet  till  .-^traiT  för 
övermod  mot  gudarna.  Lokrerna 
i  Syd-Italien  hade  i  sin  härord- 
ning en  plats  tom,  där  A.  osynlig 
troddes  kämpa. 

Aidin,  stad  i  Mindre  Asien  s. 
om  Smyrna  med  livlig  handel. 
35,000  inv.  —  A.  var  tidigare  ett 
annat  namn  på  turkiska  vilajetet 
Smyrna    (se  d.   o.). 

Ai'geus  (lat.  Ae'geus),  sago- 
konung i  Aten,  fader  till  Teseus 
(se  d.  o.)  ;  i  tro  att  sonen  var 
död  störtade  han  sig  i  havet,  som 
efter  A.  namnes  det  Egeiska. 

Aigfstos,  se  Orestes- 
sagan. 

Aigina,  se  E  g  i  n  a. 

Aigospo'tamoi,  grek.  (lat. 
Aegospo' tamus) ,  flod  i  Trakien,  s. 
om  Gallipoli,  vid  vars  mynning 
spartanerna  besegrade  atenarna 
405  f.  Kr. 

Aigrette  [ägre'tt],  fr.,  se 
Ä  gr  et  t. 

Aiguillette  [ägije'tt],  se 
Ä  g  i  1  j  e  t  t. 

Aigun,  stad  i  Manchuriet  vid 
Amur  med  betvdande  exporthan- 
del. 20,000  inv.'—  I  A.  slöts  1858 
ett  gränsfördrag  mellan  Ryssland 
och  Kina    (se  Amur). 


188 


Aigypto» — Aiolos 


184 


Aigy'ptos  (grek.,  lat.  Aegy'p- 
tus),  son  till  konung  Belos  i 
Egypten,  åt  vilket  land  han  enligt 
traditionen  givit  namn. 

Aila'nthus  gIandulo'sa,  guda- 
trädet (fam.  Simaruba' ceae, 
ordn.  Gerania'le8) ,  ett  i  ö.  Asien 
inhemskt,  c:a  8 — 10  m.  högt  träd 
med  stora  parbladiga  blad  och 
oansenliga  blommor  i  täta  vippor ; 
odlas  här  och  var  i  s.  Sverige  som 
parkträd. 

Ailette  [äle'tt],  fransk  flod  i 
dep.  Aisne,  tillflöde  till  Oise  (från 
ö.).  A.  skilde  under  tiden  från 
slaget  vid  Malmaison  till  3:e 
slaget  vid  Aisne  de  franska  och 
tyska  ställningarna  på  den  vik- 
tiga Chemin-des-Dames-fronten. 
Den  franska  inbrytningen  i  det 
tyska  ställningssystemet  den  20 — 
22  aug.  1918  —  "Tysklands 
andra  svarta  dag"  —  med  därpå 
följande  operationer,  benämnes 
ofta   slaget   vid   A. 

Ailu'rus,   se  K  a  1 1  b  j  ö  r  n. 

Ain  [äg],  departement  i  ö. 
Frankrike,  i  ö.  ett  bergland  med 
åkerbruk  och  boskapsskötsel,  i  v. 
ett  vidsträckt  sumpland,  Pays  de 
Dombes  (se  d.  o.),  begränsat  av 
floden  A  i  n  och  Saone.  320,000 
inv.   Huvudstad   B  o  u  r  g. 

Ainei'as,  se  A  e  n  e  a  s. 

Aino  (eg.  Anni),  Joukahai- 
nens  syster  i  Kaleval  a,  flyr 
från  hemmet,  då  hon  skall  bli 
Väinämöinens  brud,  och  försvin- 
ner i  havet. 

Aintab,  stad  i  Syrien,  n.  om 
Aleppo,  efter  Turkiets  nederlag  i 
världskriget  skådeplats  för  heta 
strider  mellan  armenier  och  tur- 
kar. A.,  som  varit  besatt  av 
fransmännen,  hör  till  det  område, 
som  dessa  i  överenskommelse  med 
Angoraregeringen  okt.  1921  lova- 
de utrymma. 

Ainu,  Aino,  primitivt  natur- 
folk, som  fordom  bebott  hela  Ja- 


Ainu-man. 


pan  samt  troligen  vissa  delar  av 
Asiens  fastland  men  nu  undan- 
trängts till  Yezo,  Sahalin  och 
Kurilerna.  Ainus  äro  fiskare  och 
jägare  och  bo  i  hyddor  samlade  i 
byar.  Deras  antal  överstiger  ej 
20,000.  Härstamningen  är  okänd. 

Aio'ler,  namn  på  de  grekiska 
nybyggarna  på  ön  Lesbos  och  den 
mitt  emot  liggande  delen  av 
Mindre  Asiens  kust.  En  särskild 
dialekt,  den  aioliska,  utvecklades 
här;  den  har  inverkat  på  de 
homeriska  dikterna  men  nådde 
sin  högsta  fulländning  med  Al- 
kaios  och  Sapfo  på  Lesbos.  Bland 
Ars  12  städer  voro  Smyrna  och 
Kume  märkligast.  A.  hade  i  för- 
historisk tid  emigrerat  från  n. 
Grekland,  Tessalien  och  Beotien, 
och  på  grund  av  släktskapen  bör- 
jade efter  hand  invånarna  i  dessa 
landskap  även  kallas  A.  Slut- 
ligen blev  A.  benämning  för  alla 
grekiska  stammar,  som  icke  voro 
joner  eller  dorer.  En  mytisk  per- 
son, Aiolos,  Hellens  son,  kon- 
struerades till  stamfader. 

Ai'olos  (lat.  Ae'olu8)  är  enligt 
Odysséns  10  :e  sång  vindarnas 
herre  och  bosatt  på  ön  Aiolia 
långt   västerut.   Där    håller   han 


185 


Air — Aiskylos 


186 


vindarna  fängslade  och  släpper 
ut  dem  pä  gudarnas  befallning. 
Ej  identisk  med  aiolernas  stam- 
fader. Jfr  A  i  o  1  e  r. 

Air  [är],  fr.,  min,  utseende,  i 
musiken  melodi,  visa.  —  Air  de 
d  a  n  8  e,  ett  från  1600-t.  härstam- 
mande dansstycke,  vanligen  före- 
kommande  i   suiter. 

A'ir,  oasområde  i  s.  Sahara 
med  tuaregisk  befolkning.  A.  ge- 
nomdrages av  flera  bergskedjor, 
som  nå  upp  till  1,500  m.  höjd. 

A'ira,  växtsläkte  (fam.  Gra- 
mi'neae),  till  vilket  räknas  flera 
vanliga  gräs,  såsom  k  r  u  s  t  å  - 
tel,  A.  flexuo'sa,  och  tuvtåtel, 
A.  ca€spito'sa.  A.  e'legans  odlas 
såsom    dekorationsväxt. 

Airedaleterrier  [ä'adejl-],  se 
Hund. 

Airo'I,  en  i  vatten  olöslig  vis- 
mutförening,  som  fått  använd- 
ning vid  sårbehandling  som  er- 
sättningsmedel för  den  giftiga 
och  illaluktande  jodoformen. 

Airy  [ä'ri],  air  G  e  o  r  g  e  B  i  d- 


dell,  f,  1801,  d.  1892,  engelsk 
astronom,  professor  och  observa- 
torieförestånd.  i  Cambridge  1828, 
kungl.  astronom  i  Greenwich 
1835 — 81.  Observerade  solförmör- 
kelser, utgav  en  stjärnkatalog 
och  läroböcker  i  fysik. 

Ai'skines  (lat.  Ae'schines),  f. 
omkr.  389,  d.  314  f.  Kr.,  atensk 
talare,  en  av  dem  som  inför  hotet 
från  Makedonien  framhöll  fåfäng- 
ligheten  av  allt  motstånd.  Han 
kom  i  konflikt  med  Demostenes 
(se  d.  o.)  och  gick  i  frivillig 
landsflykt. 

Afskylos  (lat.  Ae'schylus) ,  i. 
525  f.  Kr.,  d.  456  på  Sicilien,  den 
äldste  av  grekernas  tre  stora 
tragöder  och  en  av  världslittera- 
turens störste.  A.  kämpade  mot 
perserna  vid  Maraton  och  Sala- 
mis, omkr.  500  uppträdde  han 
som  dramatisk  författare,  men 
vann  segerpriset  först  485  och 
besegrades  av  Sofokles  vid  den- 
nes första  framträdande  468. 
A:s  författarskap  sammanfaller 
med  den  avgörande  perioden  i 
det  grekiska  dramats  utveckling 
till  fast  och  genomförd  dramatisk 
form.  Då  skådespelarnas  antal 
ökades  från  en  till  två,  blev 
dialogen  i  stället  för  kören  dra- 
mats kärna.  A.  skapade  verkliga 
karaktärer  och  införde  en  spän- 
nande handling,  som  visserligen 
berättades  och  ej  försiggick  inför 
åskådaren  men  som  dock  gav 
starka  dramatiska  efi'ekter.  Infö- 
randet av  dekorationer,  maski- 
neri ocli  scenförändringar  till- 
skrives  även  A.  Tankeinnehållet 
är  präglat  av  religiositet  och  stor- 
slaget livspatos,  versen  rik  och 
lyriskt  mättad.  A.  uppges  ha  för- 
fattat 90  eUer  70  dramer,  men 
blott  sju  äro  bevarade  i  en  tro- 
ligen för  skolbruk  avsedd  sam- 
ling. Den  fjättrade  Prometeus  är 
det  första  drama,  där  en  karak- 


Aitkinei.   Astlk  marmorstaty. 


187 


Aisné 


18S 


Aiskylos,  Antik  marmorbyst. 
tär  skildras;  Prometeus,  titanen, 
som  av  kärlek  till  människorna 
gav  dem  elden  och  hoppet,  straf- 
fas av  Zeus  med  de  grymmaste 
kval.  Det  har  inspirerat  Milton, 
Viktor  Rydberg  m.  fi.  Det  var 
det  första  i  en  trilogi,  d.  v.  s. 
en  följd  av  tre  sammanhängande 
dramer  med  en  gemensam  av- 
slutning. Orestei'a  är  den  enda 
bevarade  trilogien.  Dess  första 
stycke,  Agamemnon,  hör  till  det 
yppersta  av  all  dramatisk  litte- 
ratur. Det  skildrar  den  trojanske 
hjältens  hemkomst  efter  tio  är 
till  Atreus'  borg  och  hans  död  för 
makans,  Klytaimestras  hand.  I 
De  gravofferbärande  tager  deras 
son,  Orestes,  den  förfärliga  blods- 
hämnden, mördar  sin  moders 
älskare,  Aigistos,  och  sedan  mo- 
dern, men  jagas  i  vilt  vanvett 
bort  av  erinnyerna,  hämndens 
gudinnor,  för  att  slutligen  i 
Eumeniderna  genom  Atenes  fri- 
kännande röst  inför  Atens  areo- 
pag  bli  fri  från  sin  skuld.  De 
skyddssökande,  Perserna  och  De 
sju  mot  Tebe  behandla  även  na- 
tionella   ämnen. 

Aisne   [än].  1.  Departement  i 


n.ö.  Frankrike  med  rik  industri. 
Hör  till  de  trakter  i  Frankrike, 
som  genom  världskriget  gjort  de 
största  befolkningsförlusterna. 
420,000  inv.  mot  530,000  1911.  — 
2.  Flod  i  n.  Frankrike,  upprinner 
i  Argonneskogen  och  utfaller  i 
Oise.  —  Tre  större  stridshand- 
lingar under  världskriget  ha  fått 
namn  efter  floden  A.  1)  Efter 
slaget  vid  Marne  gingo  de  tyska 
arméerna  på  högra  flygeln  till- 
baka till  höjderna  norr  om  A. 
och  Aisne-Marnekanalen.  De  an- 
grepos  här  av  de  fransk-engelska 
trupperna,  vilka  dels  försökte 
omfatta  den  högra  flygeln  (över 
Noyon),  dels  bryta  igenom  i  luc- 
kan mellan  Klucks  och  Biilows 
arméer  i  trakten  öster  om  Cra- 
onne.  Båda  dessa  avsikter  korsa- 
des emellertid,  förnämligast  ge- 
nom ingripande  av  nya  tyska 
trupper,  dittransporterade  från 
Lothringen.  Omkr.  20  sept.  1914 
var  striden  längs  hela  fronten 
stående.  2)  Nivelles  offensiv. 
I  samband  med  den  engelska 
offensiven  vid  Ärras  på  våren 
1917  företogo  fransmännen  ett 
stort  anfall  å  Aisnefronten  med 
mål  att  åstadkomma  en  fullstän- 
dig genombrytning  av  de  tyska 
linjerna.  I  denna  deltogo  fyra 
franska  arméer.  Huvudgruppen 
— .  tre  arméer  —  stod  under  be- 
fäl av  general  Micheler.  Anfallet 
igångsattes  16  april,  men  de  stora 


Krigiskädeplatsen   vid   Aisne. 


189 


Aisopos — Aitolia 


190 


Tysk    maskinpevärsavdelniiis     i> 

operationerna  avbrötos  redan  den 
18  efter  relativt  obetydliga  ter- 
rängvinster. En  del  mindre  opera- 
tioner förlängde  slaget  till  de 
första  dagarna  av  maj.  Frans- 
männen togo  under  slaget  över 
■20,000  fångar  och  nära  200  kano- 
ner. Ä  andra  sidan  voro  deras 
1)lodiga  förluster  mycket  stora 
(över  100,000  manf.  Det  hela 
uppfattades  som  en  allvarlig 
motgång  och  gav  anledning  till 
Nivelles  avlägsnande  från  över- 
befälet samt  även  till  allvarliga 
myterier  inom  franska  armén. 
Efter  kriget  har  detta  slag  givit 
upphov  till  en  synnerligen  livlig 
polemik,  särskilt  angående  de 
politiska  och  militära  myndig- 
heternas inbördes  ansvar  för 
operationens  anordnande  och 
även  för  dess  tidiga  avbrytande. 
3)  Under  tyska  vårfälttåget 
1918  ansatte  Ludendorff  27  maj 
en  stöt  över  Ailette  och  A.  i 
ändamål  att  taga  linjen  Sois- 
sons — Vesle — Eeims.  överbefälet 
fördes  av  tyske  kronprinsen;  i 
anfallet  deltogo  l:a  och  7:e 
tyska  arméerna  (F.  v.  Below  och 


Från   striderna  vid   Craonne   1914. 


i.K^,r    fram  vid  Soissons  1914. 

V.  Böhn).  De  franska  och  engel- 
ska försvarstrupperna  imder  gen. 
Duchéne  (armégruppschef :  gen. 
Franchet  d"Esperey)  blevo  full- 
ständigt överraskade  och  till  stor 
del  tillintetgjorda.  Den  tyska 
framryckningen  fortsatte  över  de 
från  början  anbefallda  målen  och 
kunde  hejdas  —  delvis  med  hjälp 
av  amerikanska  trupper  —  först 
sedan  den  nätt  Marne.  De  fran- 
ska förlusterna  voro  mycket  stora 
(123,000  man,  330  artilleripjä- 
ser). 

Ai'sopos,  500-t.  f.  Kr.,  grek. 
fabeldiktare,  slav  från  Samos, 
omtalad  som  ful  och  mycket 
kvick,  skall  ha  blivit  ihjälslagen, 
då  han  på  uppdrag  av  konung 
Kroisos  kommit  till  Delfoi.  En 
mängd  fabler,  som  tillhöra  den 
uråldriga,  för  de  flesta  folk 
gemensamma  fabelskatten,  ha 
tillskrivits  A.  Den  äldsta  svenska 
samlingen  av  A:s  fabler  är  från 
år  1603.  Jfr  Babr  ios. 

Aiss,    den    medelst    ett 
halv  ton  höjda  tonen  a. 

Aito'lia,  E  t  o  1  i  e  n, 
Akarnanien  en  nomarki  i  v.  Grek- 
land. 190,000  inv.  —  Fordom  var 
A.  ett  landskap,  uppkallat  efter 
Endymions  son  AJl'  t  o  1  o  s.  Det 
beboddes  av  a  i  t  o  1  e  r  n  a,  ett 
kraftigt  jagar-  och  krigarfolk, 
som  särskilt  framträdde  imder 
kampen  mot  de  makedoniska  er- 
övrarna.  Det  bildade  kärnan  i 
det  aitoliska  förbundet, 
som  länge  med  framgång  försva- 
rade sig  mot  olika  fiender  och 
först  efter  romarnas  seger  vid 
Pydna  168  f.  Kr.  upplöstes. 


jämte 


191 


Aivali — Akademi 


192 


Aivali,  Aivalik,  grek.  Ky- 
do'nia,  näst  Smyrna  den  största 
grekiska  staden  i  n.v.  Mindre 
Asien,  vid  Adramytiviken  mitt 
emot  Mytilene.  A.  har  som  kul- 
turhärd spelat  stor  roll  för  det 
moderna  Greklands  pånyttfödelse. 

Aix  [äks],  stad  i  Frankrike 
nära  Marseille.  På  grund  av  sina 
varma  källor  var  A.  redan  känt 
av  romarna  (lat.  A'quae  Se'x- 
Uae).  Under  medeltiden  blev  A. 
huvudort  i  Provence  och  säte  för 
fransk  odling  och  kultur.  Här 
avhöllos  från  1501  parlamenten 
för  Provence.  Stadens  äldre  del 
äger  ännu  flera  minnesmärken 
från  denna  och  ännu  äldre  tider. 
Ärkebiskop.  Textilindustri  samt 
handel  med  säd,  vin  och  olja. 
30,000  inv. 

Aix-la-Chapelle  [äks-la-sja- 
pä'll],  se  Aachen. 

Aix-les-Bains  [äkslebä'r)], 

mycket  besökt  badort  i  franska 
dep.  Haute-Savoie,  berömd  för 
sina  varma  svavelkällor.  Anlitas 
företrädesvis  för  reumatiska 
åkommor  samt  hudsjukdomar. 
9,000  inv. 

Ajaccio  raja'ttjå],  Korsikas 
huvudstad  på  öns  v.  kust.  Napo- 
leons  födelsestad.  Kurort  på 
grund  av  det  varma  och  milda 
vinterklimatet.  Omfattande  sar- 
dellfiske.  Staden  är  exporthamn, 
särskilt  för  oliver.  19,000  inv. 

Aj-Aj,  se  Fingerdjur. 

A'jax,  se  A  i  a  s. 


Parti    frJin    Ajaooio 


Ajuga  reptans. 


Ajmer-Merwara,  provins  i 
Rajputana,  brittiska  Indien.  Mi- 
neral. Sädesproduktion.  500,000 
inv. 

Ä  jour  [a  3or],  fr.  1.  För  da- 
gen ;  vara  å  jour,  veta  sista 
nyheterna.  —  2.  Genomskinlig; 
om  mönster:  genombruten  (jour, 
även  hålsöm). 

Ajournera  [asjorne'ra]  (av  fr. 
joxir,  dag),  uppskjuta  till  annan 
dag. 

Ajova'nolja,  se  C  a  r  u  m. 

A'juga,  växtsläkte  (fam.  La- 
bia'tae)  med  tre  svenska  arter, 
av  vilka  pyramidsugan  1. 
kärringrukan,  A.  pyrami- 
da'lis,  är  den  vanligaste.  A.  re'p- 
tans,    krypsuga,    odlas. 

A'kaba,  stad  i  Arabien,  vid  n. 
spetsen  av  A  k  a  b  a  -  v  i  k  e  n,  den 
mellan  Arabien  och  Sinaihalvön 
inskjutande  viken  av  Röda  havet. 
A.  ligger  vid  den  gamla  pilgrims- 
vägen från  Egypten  till  Mecka. 

Akademi  betecknar  dels  ett 
högre  läroinstitut  (universitet, 
högskola),  dels  också  ett  lärt 
eller  vittert  samfund.  Invid  Aten 
fanns  fordom  en  park,  A  k  a  d  e  - 
m  e  i  a,  där  Platon  plägade  före- 


193 


Akademi 


194 


läsa  för  sina  lärjungar;  därav 
namnet  Akademien  för  Platons 
skola.  Efter  hand  blev  A.  van- 
ligt namn  pä  sammanslutningar 
av  vetenskapsmän,  filosofer  och 
författare  för  den  högre  bild- 
ningens främjande.  Märkligast 
av  dessa  äldre  tiders  samfund  är 
Museion  i  Alexandria,  grun- 
dat av  Ptolemaios  II  pä  200-t. 
f.  Kr.  (Se  M  u  s  e  u  m.)  Efter  den 
antika  kulturens  fall  förekommo 
inga  A.  av  betydenhet,  förrän  sä- 
dana vmder  renässansen  bildades 
i  Italien.  1460  uppstod  i  Florens 
Accademia  Platonica, 
främst  för  att  återuppliva  stu- 
diet av  Platons  filosofi.  1582 
grundades  också  i  Florens  Acca- 
demia della  Crusca  ("Kli- 
akademien")  med  uppgift  att 
rensa  italienskan  som  man  ren- 
sar mjölet  från  kli.  Den  utgav 
1612  en  ordbok,  som  sedan  utgått 
i  flera  upplagor.  —  Av  senare  A. 
i  Italien  må  nämnas  R  e  a  1  e 
Accademia  delle  Scienze 
(1783)  i  Turin  för  matematik 
och  naturvetenskap  och  Acca- 
demia de'nuovi  Lincei 
(1847),  sedan  1883  erkänd  som 
officiell  vetenskapsakademi.  — 
Med  renässanskulturens  inträde  i 
andra  länder  följde  även  där 
upprättande  av  A.  I  Frankrike 
grundades  1635  Académie 
Frangaise  med  uppgift  att 
skydda  och  rensa  franska  språ- 
ket. Den  ingår  sedan  1803  i  I  n  - 
stitut  de  France  (sed.  o.). 
I  samma  syfte  stiftades  R  e  a  1 
Academia  Espanola  (1713) 
i  Madrid  i  Spanien.  I  England 
skapades  Royal  Society  of 
London  (1662)  för  naturveten- 
skaper och  matematik.  Akade- 
mis der  Wissenschaf- 
ten  (1700)  i  Berlin,  Tyskland, 
och  en  med  ssunma  namn  i  Wien, 
Österrike    (1846),  hava  matema- 

7.  —  L  e  I.  I.     Tr.    18.   6.   22. 


Allegori    över    Svenska    akademiens    in- 
stiftande.   Stick   av   Condé. 

tik,  naturvetenskap,  filosofi  och 
historia  på  sina  program.  Av 
Fär.  Stat:s  många  A.  märkas 
Smithsonian  Institution 
(1848),  som  är  världens  rikaste, 
samt  Washington  Academy 
of  Sciences  (1898),  bägge  i 
Washington.  I  Danmark  grunda- 
des Kgl.  danske  Viden- 
skabernas  Selskab  1742 
och  i  Norge  Kgl.  norske 
Videnskabers  Selskab 
i  Trondhjem  1760  samt 
V  i  den  sk ap 8 s el  8  k apet  i 
Kristiania  1857.  —  I 
Sverige  grundades  1710  Veten- 
skapssocieteten  i  Uppsala,  öv- 
riga ännu  arbetande  svenska 
A.  äro  Akademien  för  de  fria 
konsterna  (1735),  Vetenskaps- 
akademien (1739),  Vitter  heta-, 
historie-  och  antikvitetsakade- 
mien (1753),  Musikaliska  akade- 
mien (1771),  örlogsmannasäll- 
skapet  i  Karlskrona  (1771),  Gö- 
teborgs vetenskaps-  och  vitter- 
hetssamhälle (1773),  Fysiogra- 
fiska  sällskapet  i  Lund  (1778), 
Svenska  akademien  (1786),E[Tigs- 


195 


Akademien  för  de  fria  konsterna 


196 


vetenskapsakademien  (1796), 

Lantbruksakademien  (1811), 

Samfundet  för  utgivande  av 
handskrifter  rörande  Skandina- 
viens liistoriä  (1817),  Humanis- 
tiska vetenskapssamfundet  i  Upp- 
sala (1889),  Samfundet  De  nio 
( 1913 ) ,  Humanistiska  vetenskaps- 
samfundet i  Lund  (1918),  Ingen- 
jörsvetenskapsakademien (1919), 
Längmanska  kulturfondens 

nämnd  (1919)  samt  Vetenskaps- 
societeten  i  Lund  (1919).  — 
Medlemmarna  i  A.  utses  för  livs- 
tiden. I  vissa  A.,  såsom  Svenska 
akademien,  är  antalet  bestämt 
och  nytt  inval  sker  vid  ledamots 
frånfälle.  Nyvald  ledamot  håller 
då  vid  sitt  inträde  parentation 
över  sin  föregångare.  Ars  sam- 
mankomster upptagas  i  regel 
av  föredrag,  som  sedan  bruka 
tryckas  i  Ars  handlingar.  De 
vetenskapliga  A.  hava  varit 
forskningen  till  gott  stöd.  Ge- 
nom sina  vanligen  stora  ekono- 
miska resurser  ha  de  ofta  för- 
mått träda  emellan,  där  ett  veten- 
skapligt resultat  måhända  eljest 
icke  skulle  kunnat  utnyttjas. 
De  vittra  A.  ha  genom  pris- 
belöningar och  understöd  upp- 
muntrat den  litterära  verksam- 
heten. —  Konstakademier  kallas 
dels  samfund  av  konstnärer  och 
konstvänner  till  befordrande  av 
undervisning  i  de  bildande  kon- 
sterna, dels  också  de  under  led- 
ning av  sådana  samfimd  ställda 
läroverk,  där  dylik  undervisning 
meddelas.  De  första  konstakade- 
mierna bildades  under  renässansen 
i  Italien ;  större  betydelse  fingo  de 
först  för  den  eklektiska  riktning 
inom  konsten,  som  började  vid 
1500-tr8  slut.  Den  förnämsta  av 
de  akademier,  som  voro  ledande 
inom  den  eklektiska  skolan,  var 
den  av  carraccierna  (se  Car- 
lacci)     1589    stiftade    Acca- 


demia  degli  Incammi- 
nati  ("de  på  rätt  väg  gåendes 
akademi")  i  Bologna.  Under 
1600-  och  1700-t.  bildades  konst- 
akademier i  de  flesta  europeiska 
länder,  i  Sverige  1735.  En  viss, 
särskilt  i  konstens  brytnings- 
tider märkbar  konservatism 
kännetecknar  även  konstakademi- 
erna, som  därför  sällan  gå  i  spet- 
sen för  sin  tids  konstnärliga  ut- 
veckling. —  Även  för  den  musika- 
liska konstens  omhuldande  finnas 
A.,  vanligen  kombinerade  med 
institut  för  musikalisk  undervis- 
ning, konservatorier.  Sådajia  fin- 
nas i  London,  Bryssel  och  Stock- 
holm (se  Musikaliska  aka- 
demien). På  en  del  håll  ha 
musikutövande  sällskap  tillägnat 
sig  titeln  A.  utan  att  uppfylla  för 
A.  erforderliga  villkor,  t.  ex. 
Singacademie  i  Berlin. 

Akademien  för  de  fria  kon- 
sterna består,  bortsett  från  he- 
dersledamöter, av  högst  50  sven- 
ska ledamöter,  endast  konstnärer, 
vare  sig  män  eller  kvinnor.  Dess- 
utom kunna  utländska  ledamöter 
väljas.  A.  står  under  ledning  av 
en  preses  och  firar  årligen  sin 
högtidsdag  den  30  maj.  Under 
akademiens  överinseende  står 
konsthögskolan,  som  ledes 
av  en  av  akademien  på  tre  år 
vald  direktör.  I  detta  läroverk 
undervisas  i  teckning,  målning, 
skulptur,  dekorativ  konst,  ets- 
ning, perspektivritning,  anatomi 
och  konsthistoria.  Särskild  under- 
visning för  arkitekter  är  anord- 
nad. Lärarna  äro  8  professorer 
och  4  ordinarie  lärare.  —  Aka- 
draniens  byggnad  vid  Rödbod- 
torget  i  Stockholm,  ombyggd 
1892—97,  innehåller  under- 
visningslokaler, ateljéer,  sam- 
lings- och  utställningslokaler 
samt  bostäder  för  vissa  tjänste- 
män. Akademien  äger  en  konst- 


19'; 


Akademiska  föreningen — Akaierna 


198 


samling,  ett  bibliotek  och  ett 
värdefullt  arkiv.  —  Akademien 
inrättades  1735  under  namnet 
Kongl.  Ritarakademien, 
närmast  för  att  utbilda  medar- 
betare till  slott^byggets  utsmyck- 
ning och  omorganiserades  1768 
med  benämningen  !Målar-  och 
bildhuggarakademien. 
Det  nuvarande  namnet  infördes 
vid  1810  års  statsreglering. 
Undervisningen  omfattade  länge 
endast  teckning  och  byggnads- 
konst; 1856  inrättades  en  målar- 
skola, 1861  en  skola  för  land- 
skapsmålare. Tidvis  har  akade- 
mien även  anordnat  konstutställ- 
ningar. 

Akademiska  föreningen,  sam- 
manslutning av  lärare  och  studen- 
ter vid  Limds  universitet,  grun- 
dad 1830  (stadgar  1831)  med 
nationerna  som  huvudmän.  För- 
eningen har  sedan  1851  egen 
byggnad,  utvidgad  1880  och  1911, 
med  läslokaler  (Ateneiun),  fest- 
våningar, restaurant,  teatersa- 
long, klubb-  och  bostadsrum.  Fas- 
tighetens vicevärd  är  edilen,  ut- 
sedd av  föreningen.  Föreningens 
högsta  ledning  handhaves  av 
överstyrelsen,  vari  nationerna  re- 
presenteras av  sina  deputerade. 

Akademiskt  bildade  kvinnors 
förening,  stiftades  1904  med 
uppgift  att  verka  för  akademiskt 
bildade  kvinnors  likställighet 
med  män  med  samma  kompetens. 
Rätt  att  bliva  medlem  äger  varje 


Akademistui  föreningens  byggnad 
Lund. 


svensk  kvinna,  som  vid  universi- 
tet eller  högskola  i  Sverige  av- 
lagt annan  än  blott  förberedande 
examen.  A.  räknade  1921  omkr. 
270  medlemmar  och  är  ansluten 
till  International  Fede- 
ration of  University 
W  o  m  e  n. 

Akademi'stema,  benämning 
på  de  författare,  som  mot  ny- 
romantikerna försvarade  den  av 
Svenska  akademien  gynnade 
fransk-klassiska  smaken.  Se  N  y  - 
romantik. 

Akai'a,  ett  på  Peloponnesos' 
h.  kust  beläget,  forngrekiskt  land- 
skap, vars  iu"spr.namn  var  Ai£r»'o- 
los  och  befolkning  joner.  Dessa 
fördrevos  efter  den  doriska  folk- 
vandringen av  akaierna  (se 
d.  o.),  efter  vilka  landet  fick  nam- 
net A.  Då  romarna  146  f.  Bö-. 
underkuvade  Grekland,  kallades 
detta  som  romersk  provins  A.  — 
Xumera  är  A.  jämte  Elis  en  no- 
marki.  255,000  inv.  Huvudstad: 
Patras. 

Akai'ema  1.  akéerna  voro 
under  Greklands  heroiska  tida- 
ålder troligen  den  talrikaste  av 
de  4  helleniska  stammarna,  ty 
Homeros  betecknar  med  detta 
namn  samtliga  greker.  Efter  den 
doriska  vandringen  slogo  sig 
akaierna  ned  i  Aigialos  (se 
A  k  a  i  a)  och  undanträngde  dess 
joniska  befolkning.  De  bildade 
där  ett  statsförbund,  det  a  k  a  i  - 
ska  förbundet,  bestående 
av  12  småstater  eller  städer. 
Länge  saknade  detta  politisk 
betydelse  på  grund  av  Spartas 
hegemoni,  och  först  sedan  det 
makedoniska  riket  på  300-t.  f. 
Kr.  krossat  Greklands  frihet, 
hade  det  en  kort  storhetstid.  Om- 
kring 280  f.  Kr.  bildades  ett  nytt 
akaiskt  förbund,  som  sökte  inom 
sig  samla  alla  Peloponnesos'  sta- 
ter  tiU   skvdd   för    friheten   och 


199 


Akarnanien — Akemenider 


200 


Bom  länge  rönte  motstånd  från 
Sparta.  Först  den  duglige  strate- 
gen Filopoimen  (se  d.  o.)  lycka- 
des en  tid  ena  Peloponnesos.  För- 
bundet blev  snart  beroende  av 
romarna,  och  då  det  146  f.  Kr. 
inlät  sig  i  strid  med  dem,  blev 
det  krossat. 

Akarna'nien,  det  nordväst- 
ligaste landskapet  i  det  forna 
Grekland,  uppkallat  efter  Alk- 
maions  son  Akarnan;  numera 
jämte  Aitolia  en  nomarki.  190,000 
inv. 

Aka'sia,  se  A  c  a  c  i  a  och  R  o  - 
D  i  n  i  a. 

Akatale'kti8k,  se  K  a  t  a  1  e  k  - 
ti  sk. 

Akavare,  se  Akka. 

Akbar  Djelaleddin-Mu- 
hammed,  f.  1542,  d.  1605, 
mongolisk-indisk  härskare,  efter- 
trädde 1556  sin  fader  Humayun 
som  stormogul.  Genom  lycko- 
samma krig  och  stor  statsklokhet 
lade  han  under  sig  vidsträckta 
delar  av  Indien  och  genomförde 
en  fast  statsorganisation  inom 
sitt  välde.  Han  var  tolerant  mot 
olika  tänkande  och  ingrep  endast 


Akbar  vid   16  års  älder.   Efter  en   indo- 
perslsk    miniatyr. 


Akbars    grav    i    Sikondra. 


mot  grymma  och  ovärdiga  reli- 
gionsformer. Älskad  och  beundrad 
av  sin  samtid  torde  han  kunna 
räknas  bland  världens  yppersta 
härskare.   Se   Indien. 

Ake'bia  quina'ta  (fam.  La/r- 
dizabaWceae,  ordn.  Rana'les), 
slingerväxt  med  violettröda  blom- 
mor, inhemsk  i  ö.  Asien,  odlas  i 
8.  och  mellersta  Sverige. 

Akebäck,  socken  i  Gottl,  1., 
jämte  Roma,  Björke  och  Folling- 
bo  pastorat  i  Visby  stift.  150  inv. 

Akéer,  se  Akaierna. 

Akelo'os  (grek.,  lat.  Ache- 
lo'us),  flodgud,  den  äldste  av 
Okeanos'  och  Tetys'  söner,  käm- 
pade i  tjurgestalt  med  Herakles 
och  besegrades.  Hans  under  stri- 
den avbrutna  horn  gjordes  av 
najaderna  till  ett  ymnighetshorn. 
—  A.  är  namnet  på  Greklands 
största  flod;  har  källor  i  Alba- 
nien, utfaller  i  Joniska  havet,  c :  a 
200  km.  lång. 

Akemeni'der,  fornpersisk  dy- 
nasti, till  vilken  Kyrog  och  hänt 
ättlingar  hörde.  Se  Periien. 


201 


Akeratos-  gruppen — Akilleus 


202 


Akeratos-gruppen,  nötkrea- 
tursgrupp som  i  Sverige  represen- 
teras av  fjällrasen  och  "rödkullor- 
na". Är  f.  ö.  spridd  över  sä,  gott 
som  hela  Europa,  Central-Afrika 
och  vissa  delar  av  Asien.  Den  har 
mycket  gamla  anor  och  uppkom 
förmodligen  redan  i  förhistorisk 
tid  ur  korthornad  boskap.  Ut- 
märkande för  gruppen  är  horn- 
löshet,  starkt  utvecklad  pann- 
knöl,  smalt  huvud  och  genomgå- 
ende hjorttyp. 

Akerma'n,  befäst  stad  i  Bess- 
arabien,  Rimaänien,  vid  Dnjestrs 
mynningsvik.  Export  av  vin,  salt, 
fisk  och  ull.    40,000  inv. 

A'keron,  smärtans  flod,  i  Epi- 
rus.  Har  på  grund  av  sitt  dystra 
utseende  fått  låna  sitt  namn 
åt  en  flod  i  Hades;  även  namn  på 
en  flod  i  s.  Italien. 

Akerselven  kommer  från  höj- 
derna n.  om  Kristiania,  rinner 
genom  staden  och  faller  ut  i 
Kristianiafjorden.  Älven  driver  i 
sitt  nedre  lopp  ett  stort  antal 
fabriker. 

Akershus.  1.  Norskt  fylke, 
gränsar  till  Buskerud  och  Opland 
i  v..  Hedmark  och  östfold  i  ö. 
och  omfattar  tre  huvuddelar : 
Åker  i  v.,  Follo  i  s.  och  Rome- 
rike i  n.ö.  Fylket  omfattar  5,300 
kvkm.  och  har  170,000  inv.,  varav 
endast  3,000  bosatta  i  städer.  A. 
är  ett  av  Norges  skogrikaste  fyl- 
ken.  Närmast  Kristianiafjorden 
är  det  ett  fruktbart,  välodlat 
silurområde  och  mellan  Mjösen 
och  öieren  utbreda  sig  havsavlag- 
ringar,  som  bilda  Romerikeslät- 
ten.  Förutom  havi-e  och  potatis 
odlas  korn  och  råg.  Träförädlings- 
industri. —  2.  Fästning  nära  Kri- 
stiania, byggd  på  1200-t.,  om- 
byggd och  utvidgad  av  Kristian 
IV  och  V  på  1600-t.  A.  var  i 
äldre  tider  residens  för  de  danska 
konungarna  och  deras  ståthållare 


och  har  spelat  en  framstående 
roll  i  de  skandinaviska  ländernas 
inbördes  fejder.  Belägrades  bl.  a. 
av  Karl  XII  1716. 

Akhisa'r,  gammal  stad  i 
Mindre  Asien.  Export  av  mar- 
mor, bomull  och  opiima.  Järnvägs- 
förbindelse med  Smyrna.  12,000 
inv.,  till  största  delen  turkar. 

Aki'Iles-sena,  den  kraftiga 
sena,  som  förmedlar  den  stora 
vadmuskelns  fäste  vid  hälbens- 
utskottet. 


AUUeui     dödar    Troilui.     Grekisk    Tas- 

målning. 

Aki'lleus  (lat.  Achi'lles),  en 
av  de  grekiska  hjältarna  framför 
Tröja,  Enligt  lliaden  råkade  A. 
under  belägringens  tionde  år  i 
tvist  med  överbefälhavaren  Aga- 
memnon.  A.  drog  sig  tillbaka 
från  striden  men  återupptog  den, 
när  hans  barndomsvän  Patroklos 
dräpts  av  Hektor.  Han  fällde 
denne  men  stupade  kort  därefter 
för  en  pil,  som  Paris  riktat  med 
Apollons  hjälp.  —  En  senare  saga 
berättar,  att  A:8  moder  genom 
att  doppa  honom  i  den  under- 
jordiska floden  Styx  gjort  honom 
osårbar  över  hela  kroppen  med 
undantag  av  den  häl,  vari  hon 
höll  honom.  Därav  uttrycket 
a  k  i  1 1  e  s  h  ä  1,  en  persons  sår- 
bara punkt. 


203 


Akita — Akromatism 


204 


Akkaglaciären  sedd  norrifrån. 


Akita,  hamnstad  på  n.v.  kusten 
av  Huvudön  (Honshu),  Japan. 
■Rishandel.   35,000   inv. 

Akjab,  se  Akyab. 

Akka,  A  k  a  v  a  r  e,  isolerat 
fjällmassiv  med  glaciärer  i  Lule 
lappmark.  Högsta  toppen  ligger 
2,013  m.  ö.  h.  Känt  för  sin  natur- 
skönhet. 

A'kka,  se  A  ek  a. 

Akla'stisk  (grek.  nekande  o, 
kla'ein,  bryta)  säges  en  kropp 
vara,   som  ej   bryter   ljusstrålar. 

Akle'ja,  se  Aquilegia. 

Akli'ner  kallas  de  linjer,  som 
på  kartor  uppdragas  genom  punk- 
ter  utan   magnetisk   inklination. 

Akmi't,  se  Egirin. 

Akmoli'nsk.  1.  Provins  i  ryska 
Central-Asien,  ö.  om  Aralsjön. 
1,5  mill.  inv.  Huvudstad  är  Omsk. 
—  2.  Stad  i  nämnda  provins  vid 
Isjim.  Karavancentrum.  11,000 
inv. 

Akonitfn,  se  Aconitum. 

Akra'nier,  djur  utan  kranium. 
SeLansettfisk. 

Akrel,  Akrell.  1.  Fredrik 
A  k  r  e  1,  f.  1748,  d.  1804,  koppar- 
stickare,  huvudsakligen  sysselsatt 
med  tillverkning  av  glober  och 
kartor.  Porträttgravör.  —  2. 
Karl  Fredrik  Akrell,  f. 
1779,  d.  1868,  generallöjtnant  och 
kopparstickare.  Som  fortifika- 
tionsoflficer  medverkade  han  vid 
det  första  utbyggandet  av  TroU- 
hätte  kanal  samt  vid  befästnings- 


arbeten i  Stockholms  skärgård 
och  vid  Stralsund.  Erhöll  1852 
uppdrag  att  utarbeta  förslag  till 
elektriska  telegraflinjer  och  stam- 
linjer.  1854 — 62  chef  för  telegraf- 
verket. Graverade  kartor,  sjökort 
samt  illustrationer  till  ett  stort 
antal  topografiska  arbeten  och 
resebeskrivningar . 

Akroama'tisk,  se  Under- 
visningsmetod. 

Akroba't  (grek.  akrobatei'n,  gå 
på  tå),  urspr.  lindansare,  seder- 
mera benämning  för  olika  slag  av 
ekvilibrister,  ormmänniskor,  jong- 
lörer, konstcyklister  o.  a.  (se 
Cirkus). 

Akrodo'nt,  se  Tänder. 

Akroka'rpa  mossor,  se  B  1  a  d- 
mossor. 


Akrolei'n,  se  Glycerin. 

Akrolft  (grek.  a'kro8,  högst, 
och  Wtos,  sten),  forngrekiska 
statyer  av  trä  med  de  nakna  de- 
larna av  sten. 

Akromati'sm  (grek.  nekande 
a  och  kroma,  färg),  upphävd 
färgspridning.  Genom  kombine- 
ring  av  glasprismor  med  olika 
spridningsförmåga  kan  färgsprid- 
ningen (seDispersion)  i  det 
närmaste  upphävas.  Ett  dylikt 
sauamansatt  prisma  säges  vara 
akromatiskt.  På  liknande  sätt 
kan  även  en  lins,  som  på  grund 
av  kromatisk  avvikning  (se 
Aberration)  lämnar  otydliga 


Akrobater.  Målning  av  G.  t.  Hennigs. 


205 


Akromatopsi — Akropolis 


206 


Erekteion 

bilder,  göras  akromatisk.  Den 
färgspridning,  som  kvarstår,  kal- 
las linsens  1.  prismats  sekun- 
dära spektrum. 

Akromatopsi'  (grek.  nekande 
a,  kro'ma,  färg,  och  o'ps,  öga), 
färgblindhet. 

Akromegali'  (grek.  a'kros, 
högst,  och  me' gas,  stor),  abnorm 
tillväxt,  som  företrädesvis  träffar 
ändställda  kroppsdelar,  händer, 
fötter,  näsa,  läppar,  tunga,  un- 
derkäk, ytteröron.  Härigenom 
vanställes  ansiktet  i  hög  grad, 
varjämte  krökning  av  ryggraden 
(kyfo'8)  inträder.  Med  sjiJcdomen 
följer  höggradig  andlig  och 
kroppslig  svaghet.  A.  förorsakas 
av  sjukliga  processer  i  vissa  delar 
av  h  j  ä  r  nb  ihanget  (se  d.  o.) 
och  hör  till  den  grupp  sjukdomar 
som  betecknas  som  rubbningar  av 
inre  sekretionen  (sed.  o.). 
Det  vid  A.  ofta  starkt  förstorade 
hjärnbihanget  vållar  genom  tryck 
på  de  närbelägna  synnerverna  en 
partiell  förstöring  av  dessa,  var- 
igenom vissa  delar  av  näthin- 
norna bliva  blinda  och  den  sjukes 
synfält  på  ett  karaktäristiskt 
sätt  inskränkes. 

Akron  [e'jkrn],  stad  i  staten 
Ohio,  Förenta  Staterna,  vid  Ohio- 


ÄkropoUs. 

j^kanalen.  Tillverkning  av  gummi-, 
i  ylle-    och    maskinvaror.    210,000 
inv. 

Akronyktisk  uppgång  (grek. 
a'kros,  högst,  främst,  och  nyx, 
natt)  har  en  stjärna,  som  börjar 
framträda  vid  solens  nedgång. 

Akropeta'1  (grek.  a'kros, 
högst,  lat.  pe'tere,  söka)  säges 
växtdelars  utveckling  vara,  då  de 
yngre  växtdelarna  sitta,  närmare 
axelspetsen  än  de  äldre.  I  mot- 
satt fall  är  utvecklingen  eller 
tillväxten  basipetal. 

Akro'polis  (grek.  a'kros,  högst, 
och  po'lis,  stad),  högt  belägen 
fästning  vid  de  gamla  grekiska 
städerna,  under  äldre  tid  i  regel 
konungaresidens.  I  inskränkt  me- 
ning avser  ordet  Atens  borg- 
klippa. Här  bodde  ursprungligen 
stadens  konungar  och  senare 
peisistratiderna.  Sedan  Xerxes 
under  det  andra  persiska  kriget 
förstört  A.,  återställdes  dess  be- 
fästningsverk under  Kimon,  som 
även  byggde  det  lilla  N  i  k  e  - 
templet  vid  uppgången  till 
klippan.  Under  Perikles'  tid  till- 
kommo  de  praktbyggnader,  som 
gjorde  A.  till  medelpunkten  för 
Greklands  konstliv.  Klippans 
västra     sluttning     bebyggdes     av 


207 


Akropolis 


208 


I 


."^••"K 


Partenon. 


arkitekten  M  n  e  a  i  k  1  e  s  437 — 31 
med  de  s.  k.  p  r  o  p  y  1  é  e  r  n  a, 
ett  komplex  av  portar  och  trap- 
por, som  i  sin  blandade  tempel- 
och  fästningsstil  antydde  platsens 
dubbla  bestämmelse.  —  På.  högsta 
punkten  av  A.  uppfördes  av 
arkitekterna  I  k  t  i  n  o  s  och 
Kallikrates  gudinnan  Atenas 
tempel,  Partenon  ( färdigt 
438),  en  byggnad  av  sällsynt 
harmoniska  proportioner  i  fritt 
behandlad  dorisk  stil,  som  inne- 
slöt gudinnans  staty,  utförd  av 
Feidias  i  guld  och  elfenben, 
och  som  utvändigt,  i  gavelfält, 
friser  och  metoper,  smyckades 
med  de  härligaste  skulpturer, 
med  säkerhet  utförda  efter  Fei- 
dias' utkast  och  under  hans  över- 
inseende. Byggnaden  räddades 
åt  eftervärlden  genom  att  för- 
vandlas först  till  kristen  kyrka 
och  sedan  till  turkisk  moské. 
1687,  då  A.,  som  på  den  tiden 
var  en  turkisk  fästning,  beläg- 
rades av  venezianarna  under  den 


svenske  fältherren  Otto  Vilhelm 
v.  Königsmarck,  träffades  Par- 
tenon av  en  bomb.  Turkarna 
hade  inrett  templet  till  krut- 
magasin, och  den  våldsamma  ex- 
plosion som  uppstod  sprängde  det 
i  tvenne  delar.  Byggnaden  står 
ännu  kvar  som  ruin;  av  dess 
skulpturer  äro  endast  några  få 
bevarade  på  sin  plats,  medan  de 
övriga  förts  till  British  Museum 
i  London.  —  Ett  mindre  och 
något  yngre  tempel,  E  r  e  k  - 
teion  (färdigt  393),  har  en 
komplicerad     och     ovanlig    plan- 


PetRlj   ur  Pftrt^npnfriieQ. 


i^„. ~W  'i      .        »IC    XI 

Akropolis,    sett  fr&n  Zeustemplet, 

form  samt  inneslöt  två  särskilda 
helgedomar.  Dess  "karyatidhall", 
vars  tak  bäres  av  kvinnliga  sta- 
tyer, innehöll  möjligen  Atenas 
heliga  olivträd.  —  A.  var  för 
övrigt  översållat  med  altaren 
och  bildverk,  av  vilka  intet  be- 
varats till  vår  tid.  Däremot  har 
man  vid  utgrävning  av  fyllningen 
innanför  Kimons  befästnings- 
murar funnit  en  mängd  skulp- 
turer från  tiden  före  perserkrigen 
i  en  ålderdomlig,  på  en  gång 
sträng  och  intagande  stil.  —  På 
A:8  sluttningar  ligga  Herodes 
Atticus'  O  d  e  i  o  n  och  den  beröm- 
da Dionysosteatern,  båda 
från  senare  perioder  av  antiken. 


209 


Akros — Aktie 


210 


Akro's,  86  Socker. 

Akro'stikon  (grek.  a'kros,  yt- 
terst, sWkos,  rad),  en  dikt,  van 
begynnelsebokstäverna  i  de  olika 
raderna  tillsammans  bilda  en  me- 
ning eller  ett  namn.  A.  förekom- 
mer redan  under  senantiken  och 
i  äldre  nordisk  poesi. 


Akroterion. 


Akrote'rion,  plur.  akrote- 
r  i  e  r,  skulpterade  prydnader, 
som  stå  på  de  tre  hörnen  av  en 
gavel;  använda  huvudsakligen  i 
antik  och  antikiserande  bygg- 
nadskonst. 

Aksa'kov.  1.  Sergej  Timo- 
fejevitj  A.,  f.  1791,  d.  1859, 
rysk  författare.  Hans  huvudverk, 
Familjekrönika  (1856),  är  en  yp- 
perlig skildring  av  det  ryska 
godsägarlivet.  —  2.  Ivan  Ser- 
gej e  vit  j  A.,  f.  1823,  d.  1886, 
den  föreg:s  son,  rysk  socialpoli- 
tisk författare  och  tidningsutgi- 
vare. Intog  en  betydande  ställ- 
ning som  slavofilernas  huvudman. 
Akt,  handling  (även  skriftlig 
handling,  dokument)  ;  högtidlig 
förrättning,  huvudavdelning  i  ett 
skådespel.  —  Akt  (ty.  Acht)  1. 
Bann  betydde  egentligen  lag, 
påbud,  men  blev  under  medeltiden 
benämning  på  straff,  företrädes- 
vis fredlöshet,  d.  v.  s.  förlust  av 
det  samhälleliga  rättsskyddet.  I 
den  mån  statsmakten  skaffade  sig 
andra  straffarter,  försvann  detta 
straff  i  det  borgerliga  livet.  Som 


politiskt  maktmedel  fortlevde  det 
dock  länge  i  Tyskland,  där  kej- 
saren kunde  förklara  de  tyska 
furstarna  "i  rikets  akt"  (sista 
gången  1706  mot  kurfurstarna  av 
'Bayern  och  Köln). 

Akter,  bakre  delen  av  ett  far- 
tyg. —  A  k  t  e  r  8  e  g  e  1,  de  se- 
gel, som  befinna  sig  akter  om 
fartygets  tyngdpunkt.  —  Ak- 
terskepp, den  del  av  fartyget, 
som  ligger  akter  om  dess  bredaste 
del.  —  Akterspegel,  den 
plank-  eller  plåtbeklädnad  akter 
ut,  som  förenar  fartygssidorna. 
Var  fordom  utsirad  och  försedd 
med  balkonger  o.  d.  Numera  ha 
fartygen  oftast  ingen  akterspegel, 
utan  äro  "rundgattade"  eller 
spetsiga  akter  ut.  —  Akter- 
s  t  ä  v,  kölens  förlängning  uppåt, 
längst  akter  ut.  Ängfartyg  ha 
vanligen  två  stävar,  propellerstäv 
och  rörstav. 

A'ktie  (höll.  actie,  lat.  a'ctio, 
av  a'gere,  handla) ,  fr.  a  c  t  i  o  n, 
eng.      s  h  a  r  e,      skriftligt     eller 


Modell  till  engelsk  örlogsman  från  1600-t. 
med  rikt  utsmyckad  akterspegel. 


211 


Aktiebok — Aktionsturbin 


212 


Ett  unikt  aktie  brev. 

tryckt  bevis  pä,  andel  i  ett  aflfärs- 
f öretag.  Ärliga  räntan  (utdel- 
ning 1.  dividend)  bestäm- 
mes av  bolagsstämman.  En  aktie 
utgöres  av  bolagets  skuldförbin- 
delse {aktiebrevet  1.  man- 
teln) samt  kupongarket, 
bestående  av  talong  och  vinstut- 
delningskuponger. Sedan  alla 
kuponger  inlösts,  erhaUes  ett 
nytt  kupongark  mot  avlämnande 
av  talongen.  —  Man  särskiljer 
stamaktier,  vilka  utgivits 
för  att  anskaffa  det  första  nödiga 
rörelsekapitalet,  och  prefe- 
rens- 1.  prioritetsaktier, 
vilka  äga  vissa  företrädesrättig- 
heter framför  stamaktierna,  så- 
som viss  given  utdelning,  var- 
efter den  övriga  vinsten  fördelas 
lika  mellan  samtliga  aktier. 
Emission  av  preferensaktier  bru- 
kar tillgripas  vid  trängande  be- 
hov, givas  i  likvid  för  skulder 
o.  s.  v.  —  A  k  t  i  o  n  ä'  r,  aktie- 
innehavare. 


Aktiebok,  en  bok,  i  vilken  ak- 
tier upptagas  med  uppgifter  om 
äganderätten  till  desamma.  A. 
upplägges  på  ett  aktiebolags  hu- 
vudkontor över  bolagets  samtliga 
aktier. 

Aktiebolag,   se  Bolag. 

Akti'nier,  se  S  j  ö  a  n  e  m  o  - 
ner. 

Akti'niska  strålar  (av  grek. 
aktVs,  stråle),  de  kemiskt  verk- 
samma (blå,  violetta  och  ultra- 
violetta) ljusstrålarna.  De  absor- 
beras av  s.  k.  aktiniskt 
glas. 

Akti'nium,  se  Radium. 

Akti'noelektricite't,  de  elek- 
triska fenomen,  som  uppträda  på 
ytorna  av  en  kristall  (t.  ex.  av 
flusspat  1.  kvarts),  då  denna  ut- 
sattes för  bestrålning  från  en 
ljuskälla.  Jfr  Pyroelektri- 
c  i  t  e  t. 

Aktinome'ter,  apparat  för  be- 
stämning av  en  ljuskällas  strål- 
ningsintensitet; grundar  sig  på 
uppmätandet  av  ljusets  värme-, 
kemiska  1.  elektriska  verkningar. 

Aktinomo'rf  (grek.  akWs, 
stråle,  morfe',  form),  se  Sym- 
m  e  t  r  i. 


Aktinomyko's  (grek.  akWs, 
stråle,  och  my'kes,  svamp),  se 
Strålsvamp. 

Aktion  [aksjo'n]  (av  lat. 
a'gere,  handla),  åtal,  anklagelse 
inför  domstol.  —  Aktion  e' ra, 
å  statens  vägnar  väcka  och  full- 
följa åtal  för  tjänstefel. 

A'ktion  (lat.  A'ctium),  stad 
och  udde  vid  Artabukten,  bekant 
genom  Octavianus'  seger  över  An- 
tonius 31  f.  Kr. 

Aktio'nsradie,  räckvidd  (ra- 
diostations, kanons  m.  m.) ;  den 
vägsträcka  ett  örlogsfartyg  med 
ekonomisk  fart  kan  avlägsna  sig 
från  sin  station  utan  att  fylla 
bränsleförråden. 

Aktio'nsturbin,    se    Turbin. 


213 


Aktionär — Akut 


214 


Aktionä'r,  se  A  k  t  i  e. 

Aktiv  (lat.  actVvus),  verksam, 
driftig;  motsats :  passiv.  — 
Aktiva,  handelst.,  fordringar, 
tillgångar ;  motsats :  passiva, 
skulder.  Äro  aktiva  mindre  än 
passiva  säges  företaget  vara  i  n  - 
s  o  1  v  e  n  t,  betalningsodugligt. 
—  Aktivarörelsegrenar, 
se  Bank.  —  Aktiv  form  1. 
aktivum,  se  Verb.  —  Ak- 
tiv handel,  export  och  im- 
port, företagna  för  landets  egen 
räkning  med  egna  kapital,  arbets- 
krafter och  transportmedel.  — 
Aktiv  rörelse,  term  använd 
inom  sjukgymnastiken  för  att 
beteckna  den  form  av  rörelse,  där 
patienten  själv  genom  muskel- 
sammandragning åstadkommer 
densamma.  Jfr  Motstånds- 
rörelse och  Passiv  rö- 
relse. —  Aktiv  tjänst,  be- 
teckning för  befattning  på  stat,  i 
motsats  till  över  stat,  på  reserv- 
stat och  i  reserven.  I  vissa  arméer 
•användes  uttrycket  A.  såsom 
synonym  för  tjänst  i  krig. 

Aktivi'sin,  en  i  världskrigets 
början  i  Sverige  uppkommen  be- 
teckning för  en  från  olika  poli- 
tiska partier  rekryterad  rörelse 
åsyftande  aktiv  politik  gent  emot 
Kyssland  med  Finlands  frigöran- 
de SS.  främsta  mål.  Detta  ansåg 
man  bäst  kunna  vinnas  genom 
svenskt  ingripande  i  kriget  på 
centralmakternas  sida.  Rörelsen, 
som  företedde  olika  skiftningar, 
fick  sina  idéer  spridda  bl.  a.  ge- 
nom en  i  många  upplagor  utkom- 
men skrift  Sveriges  utrikespoli- 
tik i  världskrigets  belysning 
(1915),  men  den  kunde  ej  vinniv 
anslutning  från  den  officiella 
politikens  ansvarige  företrädare. 
—  Ordet  A.  återfinnes  numera  i 
flera  länders  politiska  termino- 
logi,   i    vissa    fall    på    grund    av 


direkt  påverkan  från  den  svenska 
A. 

Aktivite't,  verksamhet,  verk- 
samhetsförmåga. 

AktiVum,  se  Verb. 

Aktri's  (fr.  actrice),  se  Ak- 
tör. 

Aktuali'sm,  en  av  grundprin- 
ciperna för  den  moderna  geolo- 
gien, innebärande  att  företeelser- 
na från  äldre  geologiska  perioder 
kunna  tolkas  genom  kunskap  om 
de  nu  pågående  (aktuella)  geolo- 
giska processerna.  "Det  närva- 
rande är  nyckeln  till  det  för- 
flutna" (Lyell).  A.  står  i  motsats 
till  de  äldre  geologiska  "kata- 
strofteorierna". 

Aktualite't,  verklighet,  vad 
som  har  betydelse  för  tillfället. 
Se  vidare  Potentialitet. 
—  A  k  t  u  e'  II,  nuvarande,  på- 
trängande, brännande,  av  intresse 
för  dagen, 

Aktua'rie,  eg.  ämbetsman  som 
har  till  uppgift  att  mottaga  och 
förvara  inkommande  handlingar; 
i  vissa  yngre  ämbetsverk  titel 
på  tjänstemän  i  den  gamla  no- 
tariegraden. 

Aktö'r  (fr.  acteur),  skådespe- 
lare. —  Aktris,  skådespelerska. 

Akusti'k  (grek.  aku'ein,  höra), 
vetenskapen  om  ljudet  (ljud- 
vågorna, ljudets  reflexion,  bryt- 
ning, interferens  o.  s.  v.).  Även 
ljudverkan  i  en  lokal.  Se  Ljud 
och  Ton. 

Aku'stisk  telegraf  grundar 
sig  på  ljudets  fortplantning  i 
fasta  kroppar  och  användes  till 
praktiskt  bruk  i  form  av  t  a  1  - 
röret.  De  ljudvågor,  som  fort- 
plantas i  rörets  väggar,  övergå  i 
mycket  ringa  grad  till  omgivande 
föremål  av  mindre  täthet,  t.  ex. 
luft,  murverk  o.  d.  Se  även  U  n  - 
dervattenssignalering. 

Aku't  (lat.  acu'tus,  av  a'cus, 
nål),   skarp,  häftig,  med  häftigt 


215 


Akvamarin — Akvedukt 


216 


Agrrippaa  akredokt  vid  Nimes   (Font  dn  Oard). 


förlopp.  —  Akut  accent,  se 
Accent.  —  Akut  sjukdom, 
en  plötsligt  insättande  och  rela- 
tivt kortvarig  (1  manad)  sjuk- 
dom, i  motsats  till  kronisk 
sjukdom.  En  del  sjukdomar  äro 
till  sin  natur  antingen  enbart 
akuta  eller  enbart  kroniska, 
andra  åter  kunna  antaga  än  den 
ena,  än  den  andra  formen. 

Akvamari'n,   se   B  e  r  y  1 1. 

Akvapu'lt  (av  lat.  a'qua,  vat- 
ten, och  pe'llere,  driva),  se 
Hydrauliska  väduren. 

Akvare'llmåleri,  konsten  att 
måla  med  vattenfärg  (akva- 
rellfärg). Akvarellfärgen  ut- 
göres  av  färgämne,  upplöst  i 
vatten,  och  lägges  på  vit  eller 
svagt  tonad  grund,  nästan  alltid 
papper.  Sedan  den  torkat,  förblir 
den  genomskinlig  och  låter  under- 
liggande teckning  framträda.  I 
sin  enklaste  form  (lavering) 
utföres  akvarellmålningen  med  en 
enda  färg,  som  genom  olika 
styrka,  d.  v.  b.  olika  utspädning, 
bildar  ljusare  och  mörkare  toner. 
Akvarelltekniken  lämpar  sig  bäst 
för  snabbt  och  skissartat  ut- 
förda   arbeten   i   mindre   format. 

Akva'rium  (lat.  a'qua,  vat- 
ten), behållare  med  vatten,  vari 
för  studiesyfte  1.  nöje  hållas  vat- 
tendjur och  vattenväxter. 

Akvatfnta,  "färgat  vatten", 
en  för  lavering  (se  Akvarell- 


måleri)  avsedd  vattenlösning 
av  någon  mörk  färg.  —  A  k  v  a  - 
tintaetsning,  ett  grafiskt 
förfarande,  som  härmar  lave- 
ringens verkningssätt.  Se  Ets- 
ning. 

Akvavi't  (lat.  a'qua  vi'tae, 
livets    vatten),    se   Brännvin. 

Akvedu'kt  (av  lat.  a'qua,  vat- 
ten, och  du'cere,  leda),  latinsk 
beteckning  för  de  storartade  vat- 
tenledningar, som  under  fornti- 
den konstruerades  för  att  förse 
Rom  och  sedermera  även  andra 
städer  med  vatten.  I  regel  ut-* 
gjordes  en  A.  av  en  trumma  eller 
kanal,  vilande  på  rader  av  grova 
murpelare,  som  förenades  av 
rundbägar.  A.  kring  Rom,  som 
förde  källvatten  från  Apenniner- 
na till  staden,  hörde  till  forn- 
tidens största  tekniska  byggnads- 
verk. De  stå  till  en  del  kvar 
(flera  äro  ännu  i  bruk)  och  ge 
med  sina  mäktiga  pelarrader  det 
flacka  landskapet  kring  Rom  en 
egenartad  karaktär.  A.  samman- 
byggdes ofta  med  broar;  så  Pont 
du  Gärd  vid  Nimes  och  akveduk- 
ten  vid  Spoleto.  A.  byggas  stund- 
om ännu,  då  vattenledningar 
korsa  större  vattendrag.  —  Nu- 
mera betecknar  ordet  A.  även  en 
8.  k.  kanalbro,  d.  v.  s.  en  bro- 
byggnad, som  har  till  uppgift  att 
leda  ett  vattendrag  över  ett  hin- 
der utan  större  ändring  av  vat- 


217 


Akyitanien — Alabaster 


218 


tendragets  nivå.  I  Sverige  utför- 
des av  N.  Ericson  vid  byggandet 
av  Dalslands  kanal  (1865 — 68) 
vid  Håverud  en  A.,  som  leder 
kanalen  över  nedanför  liggande 
fors. 

Akvitanien,     lat.    Aquita'nia, 
romarnas  namn  på  s.v.  Frankrike 
mellan    Loire-fioden  och  Pyrené- 
erna. Ursprungligen  bebott  av  en 
keltisk-iberisk     befolkning,     som 
snart  romaniserades,  blev  A.  på 
400-t.    boplats    åt  de  vandrande 
västgöterna.      Dessa     besegrades 
507  av  frankernas  konung  Klod- 
vig,  som  införlivade  A.  med  det 
frankiska  riket.  Emellertid  hade 
A:s  hertigar  länge  en  självstän- 
dig   ställning    i    förhållande    till 
de    franska    konungarna.     Efter 
900-t.    kallas    det    s.v.    A.   även 
G  u  i  e  n  n  e,  och  på  grund  av  ett 
giftermål   mellan   dess    arvtager- 
ska  Eleonora  och  Henrik  II  av 
England   kom   detta   land   under 
den  engelska  kronan.  Under  den 
senare     medeltiden     var    A.    ett 
stridsäpple   mellan    England    och 
Frankrike,  särskilt  under  hundra- 
årskrigen,  som   slutade  med   att 
det      1453      återförenades      med 
Frankrike. 

Akyab,  A  k  j  a  b,  hamnstad 
och  distrikt  i  britt.  Burma.  Sta- 
den har  som  engelsk  besittning 
utvecklat  sig  från  en  obetydlig 
by  till  en  viktig  handelsstad  med 
stor  risexport  och  har  40,000  inv. 
Al,  ital.,  sammandragning  av 
prep.  a,  till,  med  artikeln  il. 
Användes  i  musiktermer,  t.  ex. 
da  capo  al  fine  (repris), 
från  början  till  slut,  al  loco, 
till  den  ursprungliga  platsen. 

Al,  arabisk  artikel  ofta  ingå- 
ende i  egennamn. 

Al.  Kem.  Kemiskt  tecken  för 
en  atom  aluminium.  —  Bot.  Se 
A  1  n  u  s. 

Ala.  1.  Socken  i  Gottl.  I.,  jämte 


Bjräklingbo  och  Angå  pastorat  i 
Visby  stift.  310  inv.  —  2.  Kon- 
trakt i  Uppsala  stift,  omfattande 
pastoraten  Mo,  Eengsjö,  Söder- 
ala,  Ljusne  och  Bergvik,  Hanebo 
och  Segersta,  Söderhamn  och 
Sandarne,  Norrala  och  Trönö, 
Skog  och  Lingbo.  —  3.  Sågverk 
vid  Ljusnans  mynning  i  Gävle- 
borgs län.  Tillhör  Bergvik  och 
Ala  nya  a.  b. 

A       la       med       underförstått 
maniére   eller   mode,   sätt,   t.   ex 
d   la  franQaise,  på  franskt   sätt 
Alabama    [äl8ba'ma],    stat    i 
Förenta    staterna.    Gränsar    i    n 
till  Tennessee,  i  ö.  till  Georgia,  i 
8.    till    Florida   och   Mexikanska 
bukten  och  i  v.  till  Mississippi. 
A.  består  till  största  delen  av  ett 
lågland,   som   anses   i  geologiskt 
ung  tid  ha  höjt  sig  ur  Mexikanska 
bukten.  Stora  delar  av  slätten  äro 
välodlade,  i  s.  däremot  finnas  vid- 
sträckta   barrskogar.     Norra    A. 
uppfylles  av  utlöpare  frän  AUe- 
ghanybergen.    De    viktigaste    flo- 
derna äro  Alabama  och  Tennes- 
see. —  Klimatet  är  på  höglandet 
sunt,     på     lågslätten    osunt    och 
feberalstrande.    Högsta    sommar- 
värmen 40°   C.  —  A.  är  en  ut- 
präglad åkerbruksstat.    Det   för- 
nämsta sädesslaget  är  majs;   vi- 
dare odlas  havre  och  vete,  foder- 
växter, potatis,  socker  och  tobak 
samt  i  stor  utsträckning  bomull. 
Dessutom  produceras   järn,   stål, 
kol,  grafit,  trävaror  m.  m.  —  Flo- 
derna erbjuda  utmärkta  kommu- 
nikationsleder  inom   staten.   Den 
största    staden    är    Birmingham. 
Mobile  är  den  förnämsta  hamn- 
staden och  har  stor  export.  Hu- 
vudstad  är  Montgomery  vid  flo- 
den Alabama.    Ars  invånarantal 
är  omkr.  2  mill.,  därav  nära  hälf- 
ten negrer. 

Alaba'ster,     en    genomskinlig 


219 


A  la  bonne  heure — Alais 


220 


Kunglig   engelsk   galavagn,   torspänd  ä  la  d'Aumont. 


varietet  av  gips,  till  färgen  vit, 
gul-,  röd-  1.  gråaktig,  ofta  ädrig; 
användes  till  prydnadsföremål. 

A  la  bonne  heure  [alabån- 
nö'r],  fr.,  i  en  lycklig  stund,  nå- 
väl, "det  må  vara  hänt",  gärna 
för  mig. 

Ä  la  carte  [alaka'rt],  efter 
matsedeln. 

AIacta'ga,  se  Springråt- 
t  o  r. 

Ä  la  daube  [aladå'b],  kall  rätt 
av  stycken  av  kött,  fisk  eller  ve- 
getabilier  samt  gelé,  som  fått 
stelna  i  form  och  uppstjälpts. 

Å  la  d'Aumont  [aladåmå'ij], 
ett  efter  en  hertig  av  Aumont 
uppkallat  sätt  att  anordna  ett 
spann,  varvid  detta  styres  av 
jockejer,  som  rida  på  vänster- 
hästarna; alla  kryss-  och  kör- 
tömmar bortfalla,  och  vagnen 
saknar  kuskbock. 

Ala'ddin     (arab.    'Ala-ad-di'n, 

truus  liogiiet)  med  den  un- 
derbara lampan,  en  av  de 
mest  bekanta  sagorna  i  den  ara- 
biska sagocykeln  Tusen  och 
en  natt.  A.,  urspr.  en  fattig 
yngling,  kom  i  besittning  av  en 
bronslampa,  med  vars  hjälp  han 
kunde  behärska  en  mäktig  ande. 
Efter  många  äventyr  lyckades 
han  till  sist  vinna  sultanens  dot- 
ter och  dennes  rike.  Motivet,  som 
är  vida  spritt,  har  i  senare  tid 
använts  av  Oehlenschläger  i  sago- 
spelet Aladdin. 

Alago'as,  stat  i  Brasilien  vid 
kusten    mellan    Pernambuco  och 


Sergipe.  Mot  kusten  är  landet 
lågt  med  marskländer,  i  n.v.  ett 
skogigt  bergland.  Huvudproduk- 
ter äro  socker,  bomull,  tobak  och 
kaffe.  Huvudstad  och  den  för- 
nämsta hamnstaden  är  Maceio. 
A.  har  1  mill.  inv. 

Alais  [alä'],  stad  i  dep.  Gärd, 
Frankrike.  Centrum  i  ett  kol- 
och  järndistrikt.  Järnvaru-  och 
sidenfabriker.  A.  var  bebyggt 
redan  under  romartiden.  30,000 
inv. 


Johannei  Foulsen  som  Aladdin  i  OeUen> 
schlagers  sagospel, 


221 


A  la  mode — Alarmanordningar 


222 


Ä  la  mode  [alamä,'dd],  på  mo- 
det, efter  modet. 

Ala'ner,  germanskt  ryttarfolk. 
Från  Kaukasus  utbredde  de  sig 
till  s.  Ryssland  och  slöto  sig  375 
till  himnerna;  tillsammans  med 
sveber  och  vandaler  gingo  de  över 
Rhen  407.  En  del  stannade  vid 
Loire  och  kämpade  under  Aétius 
mot  Attila;  andra  grundade  ett 
rike  på  v.  Pyreneiska  halvön  och 
sammansmälte    med    vandalerna. 

Alanäs,  socken  i  Jämtl.  1., 
jämte  Ström  pastorat  i  Härnö- 
sands  stift.   1,940  inv. 

Alaoiter,  se  Syrien. 

de  Alarcön  y  Mendoza  [alar- 
kå'n-i-mendå'tha],  Juan  Ruiz, 
f.  omkr.  1580  i  Mexiko,  d.  1639, 
spansk  dramatiker;  som  karak- 
tärsskildrare och  etisk  personlig- 
het överlägsen  Löpe  och  Calderon, 
vilka  på  allt  sätt  förföljde  honom. 
Hans  La  verdad  sospecliosa  är 
förebilden  för  Corneilles  komedi 
Le  menteur,  bearbetad  av  R. 
Steele  till  The  lying  lover,  vilken 
i  sin  tur  blev  förebild  för  Karl 
Gyllenborgs  En  bättrad  Will- 
Hiärna,  uppförd  i  Stockholm 
1745. 

A'larik,  f.  omkr.  370,  d.  410, 
västgöternas  konung,  var  anfö- 
rare för  foedera'ti  (västgotiska 
hjälptrupper)  i  kejsar  Teodosius' 
tjänst.  Då  Teodosius  395  dog, 
blev  A.  magVster  mi'litum  (riks- 
fältherre) och  förvaltare  över 
östra  niyrien  (396).  401  inbröt 
han  i  Italien,  besegrades  först 
av  den  romerske  överfältherren 
Stiliko,  men  slöt  sedan  ett  för- 
drag med  denne.  Sedan  Stiliko 
408  störtats,  tågade  A.  mot  Rom, 
vars  maktlöse  kejsare  tvingades 
att  lyda  hans  vilja.  Som  Italiens 
okrönte  härskare  hotade  A. 
Rom  upprepade  gånger  samt  in- 
tog och  plundrade  det  410.  På 
väg    till    Afrika,    för   att   kuva 


Roms  av  honom  avsatte  kejsare 
Honorius,   avled  A. 

Alarmanordningar  för  att 
under  vissa  förutsättningar  auto- 
matiskt avgiva  ljudsignaler  ha 
funnit  en  mångsidig  användning, 
men  begagnas  huvudsakligen  1) 
som  skydd  mot  inbrott  i  bonings- 
och  kontorsrum,  kassavalv  och 
kassaskåp;  2)  till  avgivande  av 
nödsignaler  i  fabriker  o.  s.  v.;  3) 
till  automatisk  kontroll  av  vat- 
tenståndet i  vattenbehållare;  4) 
till  automatisk  kontroll  av  tem- 
peraturen i  maskinrum,  torkrum 
o.  d.  samt  för  kontroll  av  över- 
tryck eller  vattenbrist  i  ångpan- 
nor. Vanligtvis  sker  alarmeringen 
genom  slutandet  av  en  elektrisk 
ström,  som  sätter  en  eller  flera 
ringklockor  i  verksamhet.  —  Till 
skydd  mot  inbrott  brukar  man  i 
riunmen  anbringa  dörr-  och  fön- 
sterkontakter, jalusikontakter  vid 
rulljalusier  o.  s.  v.  Vid  kassaskåp 
användes  ofta  en  anordning, 
grundande  sig  på  W  h  e  a  t  - 
stones  brygga  (se  d.  o.), 
verkande  så,  att  vid  dörrens  öpp- 
nande ett  motstånd  urkopplas, 
varigenom  en  elektrisk  ström 
kommer  att  framgå  genom  en 
förut  strömlös  ledare.  För  kon- 
troll av  vattenståndet  i  vatten- 
verk kombineras  kontaktanord- 
ningarna med  flottörer.  För  tem- 
peraturkontroll i  varmrum  bru- 
kar man  ofta  använda  en  kvick- 
silvertermometer som  automa- 
tiskt verkande  kontakt.  I  termo- 
meterns kula  insmältes  en  pla- 
tinatråd  och  en  annan  i  termo- 
meterröret vid  ett  visst  delstreck. 
Då  temperaturen  stiger  till  detta 
ctreck,  framgår  en  elektrisk 
ström  genom  termometerns  kvick- 
silverpelare och  sätter  en  mellan 
platinatrådarna  kopplad  ring- 
klocka i  funktion.  I  stället  för 
termometer       brukas       stundom 


223 


Alaska — Alavo 


224 


proppar  av  lättsmält  metall,  in- 
kopplade i  en  strömkrets,  i  vilken 
ingå  elektromagneter,  som,  då  de 
äro  verksamma,  sätta  signalappa- 
rater ur  funktion.  Stiger  tempe- 
raturen över  en  viss  gräns,  smäl- 
ta propparna,  ledningen  blir 
strömlös  och  signalapparaterna 
kunna  fungera.  Se  Brandvä- 
sen. 

Alaska  [elä'8ke],  A 1  j  a  s  k  a, 
territorium  i  Förenta  Staterna, 
omfattar  Nord-Amerikas  n.v. 
halvö  och  utanför  liggande  ögrup- 
per. Arealen  är  1,5  mill.  kvkm. 
eller  mer  än  tre  gånger  Sveriges. 
ö.  gräns  utgöres  huvudsakligen 
av  141  °  v.  Igd.  1  8.  går  A.  ned  till 
Alexanderöarna.  En  tredjedel  av 
A.  ligger  n.  om  polcirkeln.  I  s.  och 
s.ö.  genomdrages  det  av  Cordille- 
rernas  bergskedjor,  som  här  i 
Mount  Mac  Kinley  nå  sin  högsta 
topp,  6,420  m.  Flera  av  topparna 
äro  täckta  av  snö  och  glaciärer, 
bland  vilka  märkas  Muirglaciä- 
ren  och  Malaspinaglaciären.  Flera 
ännu  verksamma  vulkaner  från 
Cross'  sund  till  Aleuterna.  N.  de- 
len av  A.  är  en  ofantlig  tundra 
med  talrika  sjöar  och  myrar.  Den 
största  floden  är  Yukonfloden, 
som  till  större  delen  är  segelbar. 
Klimatet  är  i  s.  delen  svalt  kust- 
klimat, i  det  inre  kontinentalt 
polarklimat.      —      Befolkningen 


Muirglaoiären    i    Alaska. 


Fort  Wrangel,    Alaska, 


uppgår  till  omkr.  60,000,  därav 
hälften  vita.  Infödingar  äro  eski- 
måer och  indianer.  Den  största 
staden,  Juneau,  har  endast  3,500 
inv.  —  De  förnämsta  näringarna 
äro  bergs-  och  skogsbruk.  De 
kanadensiska  guldfälten  vid  Klon- 
dyke  nära  gränsen  till  A.  upp- 
täcktes 1896  och  ha  sin  förbin- 
delse över  A.  till  hamnen  Skag- 
way.  Mineraltillgångarna  äro 
stora,  men  äro  beroende  av  järn- 
vägsanläggningar. Guld  utvinnes 
vid  Juneau,  Fairbanks,  Seward 
och  Tolstoj.  Även  andra  mineral 
finnas  och  stenkol  brytes  vid  Kap 
Lisburn.  Laxfiske  inbringar  år- 
ligen c:a  14  miU.  dollars.  Jakten 
på  pälsbärande  djur  är  betydan- 
de. —  A.  utforskades  1741  av 
Bering  och  1744  gjordes  det  till 
rysk  besittning.  1867  köptes  A. 
av  Förenta  Staterna  för  7,2  mill. 
dollars.  Dess  östgräns  till  Kana- 
da fastställdes  1903  genom  skilje- 
dom. 

A'lava,  den  sydligaste  och 
största  av  de  baskiska  provin- 
serna, Spanien.  A.  är  till  största 
delen  ett  bergland,  genomflutet 
av  Zadorra,  en  biflod  till  Ebro. 
Huvudprodukter  äro  järn,  kop- 
par, bly,  marmor  och  timmer. 
Får-  och  nötkreatursavel.  Huvud- 
ort är  Vitoria.  A.  har  100,000  inv. 

A'lavo,  socken  i  Kuortane  hä- 
rad, Vasa  län,  Finland;  pastorat 
i   Åbo   ärkestift;    bekant   för   «n 


225 


Alba — Albaner 


226 


seger,  som  Adlercreutz  vann  över 
ryssarna  1808. 

A'lba  (av  lat.  a'lbus,  vit),  fot- 
sid dräkt  av  vitt  linne,  som  i 
kyrkans  äldre  tid  brukades  av 
dem  som  skulle  döpas;  benäm- 
ning på  prästernas  mässkjorta. 

Alba  [a'lva],  Fernando 
Alvarez  de  Toledo,  hertig 
av  A.,  f.  1508,  d.  1582,  spansk 
fältherre.  Efter  att  med  utmär- 
kelse ha  kämpat  med  i  kejsar 
Karl  V:3  många  krig,  mottog  A. 
nära  60-årig  1567  uppdraget  att 
kuva  nederländarnas  resning  mot 
Filip  II.  Som  Nederländernas 
ståthållare  införde  A.  en  vålds- 
regim, som  resulterade  i  att 
100,000-tals  nederländare  utvand- 
rade, en  del  till  England;  andra 
flydde  till  Vilhelm  av  Oranien, 
som  i  landsflykt  avvaktade  ett 
lämpligt  tillfälle  att  förnya  res- 
ningen. Den  började  1572  i  de  n. 
provinserna.  A.  fick  f.  å.  sitt  av- 
sked. Erövrade  Portugal  1580, 
men  föll  senare  i  onåd  hos 
Filip  II. 


Hertigen  av  Alba.  Samtida  mälnlng. 


Albanska  folktyper. 

Albace'te  [alvathä'te],  stad  1 
prov.  av  samma  namn,  Spanien. 
Boskapsmarknad.  Berömt  för  sin 
kniv-  och  dolktillverkning.  25,000 
inv. 

A'lba  Lo'nga,  Roms  moder- 
stad, troligen  beläget  vid  Albano- 
sjön  s.ö.  om  Rom,  enligt  sagan 
grundlagt  av  Ascanius,  Aeneas' 
son. 

Alban  [å'lbn],  Englands  förste 
kristne  martyr,  enligt  legenden 
halshuggen  under  Diocletianus 
22  juni  303  i  sin  födelsestad 
Verulamium,  där  ett  kloster,  S:t 
Albans,  grundades  793. 

Alba'ner,  alban.  sjJcipetarer, 
indo-europeiskt  folk  (1 — 1,5 
milL),  möjligen  en  rest  av  den 
illyriska  folkstammen,  bosatt  i 
Albanien  och  Grekland  med  kolo- 
nier i  Italien.  Sönderfalla  språk- 
ligt i  nordliga  g  e  g  e  r,  ett  kort- 
skalligt,  mörklätt  folk,  och  syd- 
liga t  o  s  k  e  r,  vanl.  långskalliga, 
ljusa.  Albaniens  A.  äro  mestadels 
analfabeter  med  ålderdomliga 
samhällsförhållanden. 


L  e  X.   I.     Tr.   18.  5.  22.     (Två    tillägg     vid     tilltryck    2.     12.     22.) 


227 


Albani — Albanien 


228 


Alba'ni,  Matthias,  namn 
pä  två  violinfabrikanter,  far  och 
son,  den  förre  på  1600-t.  verk- 
sam i  Bozen,  den  senare  anställd 
hos  fadern  och  hoa  Amati  (se  d. 
o.)  i  Cremona  samt  slutligen  bo- 
satt i  Rom.  Särskilt  den  yngres 
violiner  ha  stort  anseende. 

AIba'nien,  stat  pä  v.  kusten  av 
Balkanlialvön,  är  huvudsakligen 
ett  bergland,  genomdraget  av 
kedjor,  som  utgöra  fortsättning 
pä  Bosniens  och  Dalmatiens  berg. 
A.  sträcker  sig  från  Skutarisjön 
i  n.  till  Korfusundet  i  s.  och  när 
i  det  inre  fram  tili  Ochridasjön 
i  ö.  I  s.  är  o  dalgångarnas  flod- 
plan  uppodlade  och  bergsslutt- 
ningarna gräsbevuxna;  inom  de 
centrala  delarna  äro  även  delar 
av  platålandet  odlingsbara.  Flo- 
derna äro  små  och  obetydliga, 
den  viktigaste  är  Drin.  Alba- 
nerna  äro  till  större  delen  mu- 
hammedaner; i  n.  bo  c:a  100,000 
romerska  katoliker,  bland  vilka 
separationssträvanden  gjort  sig 
gällande.  Språket  är  ett  ita- 
lienskt -  grekiskt-turkiskt-slaviskt 
blandspråk  (se  även  A  1  b  a  n  e  r) . 
Regeringen  har  (1922)  sitt  säte  i 
Tirana.  övriga  bekanta  städer 
äro  Durazzo  (Draö),  Skutari  och 
Valona.  C:a  700,000  inv.  —  A. 
har  i  sin  naturs  otillgänglighet 
haft  ett  skydd  mot  främmande 
invasioner,  vilket  bidragit  att  be- 


Kordalbanskt  berglandskap. 


vara  dess  befolknings  rasrenhet 
och  i  stor  utsträckning  skyddat 
dess  självständighet.  Efter  att  ha 
delat  de  övriga  Balkanländernas 
öde  att  erövras  av  romarna  åter- 
vann A.  sin  självständighet  och 
förde  en  seg  kamp  mot  turkarna, 
innan  dessa  lyckades  bli  herrar 
över  A.  i  slutet  av  1400-t.  (se 
Kastriota).  Men  även  sedan 
var  A.  i  stor  utsträckning  obe- 
roende och  styrdes  i  huvudsak  av 
några  rika  godsägarsläkter.  Den 
muhammedanska  religionen  gav 
dem  emellertid  vissa  turkiska 
privilegier,  och  om  deras  anse- 
ende i  Konstantinopel  vittnar 
bl.  a.,  att  sultan  Abdul  Hamid 
upprättade  ett  albanskt  livgarde. 
Under  Balkankrigen  1912 — 13 
stod  A.  pä  Turkiets  sida  och 
gjorde  energiskt  motstånd  mot  de 
slaviska  grannfolkens  angrepp. 
Dess  starkaste  borg,  Skutari, 
kunde  endast  genom  hunger  be- 
tvingas. A.  blev  genom  freden  en 
oberoende  stat  under  stormakter- 
nas garanti  och  fick  till  furste 
prins  Vilhelm  av  Wied,  som  emel- 
lertid förgäves  försökte  skapa  en 
ordnad  styrelse.  Då  han  omedel- 
bart efter  världskrigets  utbrott 
lämnade  A.,  upprättades  en  rege- 
ring under  Essad  pasja  (se 
d.  o.),  som  ställde  sina  krafter 
till  ententens  förfogande  men 
hade  att  kämpa  med  inre  mot- 
ståndare, som  av  religiösa  skäl 
stodo  på  Turkiets  sida.  N.  delen 
av  A.  besattes  1916  av  öster- 
rikiska trupper.  Italienarna,  som 
hade  stora  intressen  i  A.,  höllo 
Valona,  och  en  glest  besatt  front 
av  italienare  mot  österrikare 
uppstod  ungefärligen  i  höjd  med 
Berat.  Med  mindre  förändringar 
blev  läget  här  stående  intill  dess 
österrikarna  i  samband  med  den 
allmänna  katastrofen  utrymde 
landet   (okt.  1918).  A.  togs  då  i 


229 


Albano — Alberoni 


230 


besittning  av  de  allierade,  som 
hade  svårt  att  komma  till  enighet 
om  dess  blivande  öde.  Sedan  Ita- 
lien 1920  erkänt  A:s  oberoende 
och  utrymt  staden  Valona,  följde 
erkännande  även  från  andra  håll 
och  A:s  upptagande  i  Xationer- 
nas  förbimd. 

Alba'no,  stad  i  Italien,  på 
södra  sluttningen  av  Albano-ber- 
gen.  Sommarbadort.  Talrika  min- 
nen av  romersk  bvggnadskonst. 
9,000  inv. 

Alba'no-bergen,  en  grupp  vul- 
kaniska berg  i  Italien,  ö.  om 
Rom.  Högsta  käglan  är  Monte 
Cavo,  det  forna  Möns  latia'lis. 
Vid  foten  av  bergen  ligger  A 1  - 
bano-sjön,  som  saknar  natur- 
ligt utflöde  och  avrinner  genom 
en  i  berget  huggen  tunnel,  utförd 
396  f.  Kr. 

Albany  [å'lb8ni].  1.  Huvud- 
stad i  staten  New  York,  Förenta 
Staterna,  på  v.  stranden  av  Hud- 
sonfloden. Stor  industriort  med 
tillverkning  av  skodon  och  åker- 
bruksredskap. Viktig  handels- 
plats tack  vare  dess  utmärkta 
läge  vid  Erie-  och  Champlain- 
kanalernas  förening  med  Hudson- 
floden. Ståtliga  offentliga  bygg- 
nader. Universitet.  110,000  inv. 
—  2.  Distrikt  i  s.ö.  Kap-pro- 
vinsen,  Syd-Afrika.  —  3.  Flod 
i  Kanada  från  S:t  Josefs-sjön. 
Rinner  ut  i  James  Bay. 

Albargi'n  (lat.  albu'tnen,  ägg- 
vita, och  arge'ntum,  silver),  för- 
ening mellan  silver  och  äggvita, 
kraftigt  bakteriedödande  medel ; 
användes  särskilt  vid  behandling 
av  gonorré. 

AIbatro'ss,  släkte  tillhörande 
ordn.  Stormfåglar,  omfat- 
tande flera  arter,  samtliga  frän 
världshavens  södra  delar.  Kraf- 
tigt byggda,  stora  fåglar  och  syn- 
nerligen    starka     och     uthålliga 


Albatrosser, 
flygare,  vilka  ofta  följa  fartygen 
under  flera  dagar.  Den  största 
och  med  namnet  A.  vanligen  åsyf- 
tade är  Diomede'a  e'xulans,  vil- 
ken mäter  ända  till  3,5  meter 
mellan  vingspetsarna.  Med  un- 
dantag av  vingarna,  vilka  äro 
svarta,  är  denna  art  reht  vit. 

Albatro'ss.  1.  Se  Asylrätt. 
—  2.  Se  Flygmaskin. 

Albe'do  (av  lat.  a'lbus,  vit), 
förhållandet  mellan  den  från  en 
kropp  reflekterade  och  den  mot 
kroppen  infallande  ljusmängden. 
Skulle  en  kropp  kunna  reflektera 
allt  ljus,  vore  således  dess  A. 
precis  1.  Månens  A.  anges  till 
mellan  0,12  och  0,17.  För  nyfallen 
snö,  som  är  starkt  reflekterande, 
är  A.  =  0,78. 

A'lberich.  1.  Se  Xibelung- 
enlied.  —  2.  Hemligt  nyckel- 
ord på  tysk  sida  för  de  för- 
störings- och  utrymningsarbeten 
(planläggning  och  utförande), 
som  föregingo  den  frivilliga  re- 
trätten på  västfronten  i  mars 
1917  till  Siegfriedställningen  — 
populärt  "Hindenburgska  reträt- 
ten". A.  användes  numera  ss.  be- 
teckning för  hela  operationen. 

Albero'ni,  G  i  u  1  i  o,  f.  1664,  d. 
1752,     italiensk     prelat,     spansk 


231 


Albers-Schönberg — Albert 


232 


politiker.  1713  av  hertigen  av 
Paxma  sänd  som  konsul  till  Mad- 
rid genomdrev  han  Filip  Vrs  för- 
mälning  med  Elisabet  av  Parma, 
som  tre  år  senare  gjorde  honom 
till  spansk  premiärminister;  1717 
grand  av  l:a  kl.  och  kardinal. 
Han  utvecklade  nu  en  utom- 
ordentlig duglighet;  näringarna 
uppblomstrade,  penningväsendet 
ordnades,  här  och  flotta  utrus- 
tades. Men  hans  aggressiva  ut- 
rikespolitik ledde  1718  till  kvad- 
ruppelalliansen  (se  d.  o.)  mot 
Spanien.  A.  förvisades  1719,  spe- 
lade senare  en  stor  roll  vid  Vati- 
kanen och  som  ståthållare  i 
Romagna. 

Albers-Schönberg,  Heinrich 
Ernst,  f.  1864,  d.  1921,  fram- 
stående tysk  röntgenolog,  profes- 
sor vid  universitetet  i  Hamburg. 
Utgav  bl.  a.  Die  Röntgentechnik 
(1893). 

Albert  [albä'r],  stad  i  dep. 
Somme,  Frankrike,  vid  floden 
Ancre.  7,000  inv.  —  A.  låg  xmder 
större  delen  av  världskriget  i 
frontlinjens  omedelbara  närhet 
och  blev  fullständigt  förstört. 
Särskilt  hårda  strider  förekom- 
mo  vid  Sommeslagets  inledning 
samt  i  samband  med  tyska  vår- 
oflfensiven  1918.  A.  intogs  av 
tyskarna  mars  1918  och  återtogs 
aug.  s.  å.  —  A.  blev  ryktbart  för 
sin  "hängande  madonna",  en  ma- 
donnabild på  tornet  till  kyrkan 
Notre  Dame  de  Brebiéres,  som 
1914  av  en  projektil  vreds  i  våg- 
rät ställning  och  så  förblev  till 
1918,  då  den  föll  ned. 

Albert  av  Riga,  d.  1229, 
biskop  1199  i  Livland,  där  han 
införde  kristendomen  (liksom 
också  på  ösel).  Grundlade  1201 
Riga  och  bildade  till  hedendo- 
mens  bekämpande  en  orden. 
Bröderna  av  Kristi  rid- 
d  e  r  8  k  a  p,       vanligen       kallad 


Konung  Albert  av  Belgien. 

Svärdsriddar  orden  (se 
d.  o.). 

Albert,  f.  1875,  konung  av 
Belgien,  efterträdde  1909  sin  far- 
bror Leopold  II.  Vid  tyskarnas 
anfall  1914  ställde  sig  A.  i  spet- 
sen för  motståndet,  nödgades  vika 
för  övermakten  men  reorganise- 
rade armén  och  deltog  i  den  av- 
görande höstoffensiven  1918.  För- 
mäld 1900  med  Elisabeth  av 
Bayern,  f.  1876,  har  han  med 
henne  två  söner,  av  vilka  kron- 
prins Leopold  är  född  1901,  och 
en  dotter. 

Albert,  f.  1848,  d.  1922,  furste 
av  Monaco,  regent  1889.  A.  har 
gjort  sig  känd  speciellt  för  zoolo- 
giska djuphavsforskningar.  1899 
inrättade  han  ett  internationellt 
oceanografiskt  institut  i  staden 
Monaco  jämte  ett  musevim  och 
förvaltade  ncoanngrafiska  institu- 


Oceanografiska     museet     i     Monaco. 
Exteriör. 


238 


Albert — Alberti 


284 


tet  i  Paris.  Tilldelades  1922  Antro- 
pologiska sällskapets  Vegamedalj. 

Albert,  f.  1828,  d.  1902,  konung 
av  Sachsen  från  1873  j  framstå- 
ende militär,  som  med  utmärkelse 
deltog  i  dansk-tyska  kriget  1849, 
Österrikes  krig  mot  Preussen 
1866  och  fransk-tyska  kriget  1870 
— 71.  Hans  regeringstid  känne- 
tecknas främst  av  en  stark  ut- 
veckling av  Sachsens  industri. 
1853  g.  m.  Carola  av  Vasa,  son- 
dotter till  Gustav  IV  Adolf. 

Albert,  f.  1819,  d.  1861,  prins 
av  Sachsen-Koburg-Gotha,  1840 
förmäld  med  drottning  Viktoria 
av  England  och  från  1857  be- 
titlad Prince  Consort,  prinsen- 
gemålen. Som  medlem  av  Privy 
Council  men  ännu  mer  som  drott- 
ningens personlige  rådgivare  ut- 
övade han  stort  inflytande  genom 
sin  intelligens  och  grundliga 
kännedom  om  kontinentalpoliti- 
ken. Tack  vare  sin  finansiella  be- 
gåvning och  sina  starka  kultu- 
rella och  sociala  intressen  sörjde 
han  på  ett  utmärkt  sätt  för  sin 
familj  och  gjorde  även  en  god 
insats  i  engelskt  samhällsliv. 

d' Albert  [dallbä'r],  Eugen 
Francis  Charles,  f.  1864, 
engelskfödd  pianist  och  komposi- 
tör, bosatt  i  Tyskland,  har  med 
största  framgång  företagit  kon- 
sertresor i  olika  länder,  även 
Sverige,  Har  komponerat  piano- 
stycken, sånger  och  operor.  Av  de 
sistnämnda  märkas  Låglandet, 
Myrtolle  (orig.  Die  toten  Augen) 
ocii  Scirocco.  Gift  1892—95  med 
pianisten  Teresa  Carreno. 

Alberta  [älba'to],  sedan  1905 
provins  i  Kanada  mellan  Saskat- 
chewan och  britt.  Columbia,  är  i  s. 
en  trädlös  prärie,  i  n.  ett  skogs- 
land och  genomflyteg  av  floderna 
Saskatchewan,  Athabasca  och 
Peace.  ^/j  mill.  inv.  Åkerbruket, 
som  i  s.  är  beroende  av  bevatt- 


ningsanläggningar, är  i  stark  ut- 
veckling jämsides  med  den  pågå- 
ende kolonisationens  tillväxt.  A. 
har  Kanadas  förnämsta  kolfält. 
Viktigaste  städer:  Calgary  och 
huvudstaden  Edmonton. 

Albert  Bonnier,  firma  som 
driver  bokförlags-,  boktryckeri- 
och  bokbinderirörelse  i  Stock- 
holm, grundlagd  1837  av  Al- 
bert Bonnier  och  starkt  ut- 
vidgad av  dennes  son  Karl 
Otto,  som  vid  faderns  död  en- 
sam övertog  den  och  senare  som 
meddelägare  insatt  sina  båda 
äldre  söner,  Tor  och  Ä  k  e. 
Firman,  som  utvecklat  sig  till 
den  största  i  sitt  slag  i  Sverige 
och  som  har  en  filial  i  New  York, 
Albert  Bonnier  Publish- 
ing  House,  har  inlagt  stora 
förtjänster  särskilt  om  spridning 
av  modern  och  äldre  svensk  skön- 
litteratur, av  populärvetenskap- 
liga arbeten  och  läroböcker.  (Se 
även  Bonnier.)  —  Albert 
Bonniers  stipendiefond 
för  svenska  författare, 
stiftad  1901,  åsyftar  att  lämna 
understöd  åt  talangfulla  skön- 
litterära författare.  Stipendier 
ur  denna  utdelas  en  gång  om  året. 

Albert  Edward-sjön,  Albert 
Edward  Nyans  a,  sjö  i  Cen- 
tral-Afrika,  strax  s.  om  ekvatorn, 
965  m.  ö.  h.,  4,000  kvkm.  Den 
sydvästligaste  av  Nilens  käll- 
sjöar. Upptäckt  av  Stanley  1876. 

Albe'rti.  1.  LeonBattista 
A.,  f.  1404,  d.  1472,  italiensk  arki- 
tekt, målare  och  konstskriftatäl- 
lare,  samtidigt  poet,  musiker, 
fornforskare,  filosof  och  mekani- 
ker, prelat  och  jurist.  Hans  för- 
sök till  geometrisk  analys  av  per- 
spektivets lagar  fingo  ingripande 
betydelse  för  målarkonsten;  som 
arkitekt  bidrog  han  kraftigt  till 
det  antika  byggnadssättets  åter- 
uppväckande.     Hans     arkitekto- 


235 


Albertinska  linjen— Albertus  Pictor 


236 


■;•  f  ' 


4  s  R  j-^^^  i    ^     ^l|:    :  ^nii 


f 


Falazzo  Bucellai  i  Floreni.   Av  Alberti. 

niska  huvudarbeten  äro  kyrkan 
San  Francesco  i  Rimini,  Palazzo 
Rucellai  och  fasaden  till  kyrkan 
Santa  Maria  novella  i  Florens. 
Hans  viktigaste  konstteoretiska 
skrifter  äro  De  pictu'ra  (Om 
målarkonsten)  och  De  re  aedifica- 
to'ria  (Om  byggnadskonsten).  — 
2.  Peter  A  dier  A.,  f.  1851, 
dansk  politiker,  1892  folketings- 
man,  1901 — juli  08  justitieminis- 
ter. Han  angav  sig  sept.  1908  som 
skyldig  till  omfattande  bedräge- 
rier, för  vilka  han  dömdes  till  8 
års  tukthus.  "Albertiskandalen" 
ledde  bl.  a.  till  ministären  Chris- 
tensens    (se  d.   o.)    fall. 

Albertinska  linjen,  gren  av 
sachsiska  furstehuset,  härstam- 
mande från  Albrekt  den 
djärve,  som  genom  fördrag  i 
Leipzig  1485  avstod  kurvärdig- 
heten åt  sin  broder  Ernst.  Genom 
slaget  vid  Miihlberg  1547  åter- 
vann Albrekts  sonson  Moritz  vär- 
digheten samt  en  del  av  E  r  n  e  s  - 
tinska  linjens  land.  A.  fick 
kunglig  värdighet  1806. 


Albert-sjön,  Albert  N  y  - 
ansa,  i  ö.  Central -Af  rika.  150 
km.  lång  och  30  km.  bred,  680  m. 
ö.  h.  Genomflytes  av  den  från 
Victoria  Nyansa  kommande  Vic- 
toria-Nilen. A.  ligger  i  n.  delen 
av  den  stora  gravsänka,  som  i  s. 
fortsattes   med   Tanganyika. 

Albertus  Magnus,  greve  A  1  - 
bert  af  Bollstädt,  f.  1193, 
d.  1280,  tysk  teolog  och  filosof, 
dominikanmunk,  1260 — 62  biskop 
i  Regensburg,  lärare  bl.  a.  åt 
Thomas  av  Aquino.  Utövade  en 
vidsträckt  lärarverksamhet  vid 
liera  universitet,  bl.  a.  Paris  och 
Köln.  På  Kungl.  Bibi.  i  Stock- 
holm finnes  en  handskrift  av  hans 
verk  De  anima'libus  (Om  djuren). 

Albe'rtus  Pi'ctor,  Albert 
Målare,  levde  i  slutet  av 
1400-t.  och  dekorerade  ett  stort 
antal  kyrkor  i  Uppland  med  kalk- 
målningar, som  i  stil  och  färg 
röja  god  blick  för  monumental- 
måleriets krav;  motiven  äro  van- 
ligen hämtade  ur  Biblia  paupe- 
rum.  A.  utbildade  en  stor  skara 
lärjungar,  som  varit  verksamma 
i  mellersta  och  n.   Sverige.  Tro- 


Gregorius  den  store.  UetalJ  av  kalkmål- 
ning  1    Härkeberga    kyrka    av    Albertus 
Pictor. 


237 


Albi— Albrekt 


238 


Katedralen  1  Allri. 


ligen  med  orätt  har  han  iden- 
tifierats med  den  Albrekt  Pärl- 
stickare  i  Stockholm,  som  dog 
omkr.  1508. 

Albi',  stad  i  dep.  Tam,  Frank- 
rike, vid  floden  Tam.  Textil- 
industri. Handel  med  vin  och 
frukt.  Ärkebiskopssäte  med  kate- 
dral från  1200-t.  25,000  inv. 

Albige'nser,  vissa  med  k  a  - 
t  a  r  e  r  n  a  befryndade  sekter  i 
Syd-Frankrike  under  1200-t.,  upp- 
kallade efter  staden  Albi.  A.  voro 
starkt  kyrkofientliga  och  vunno 
hastig  utbredning.  Påven  Inno- 
centius  III  predikade  korståg 
emot  dem.  Albigenskriget, 
som  utbröt  1209,  fördes  under  20 
år  med  fasansfull  grymhet.  Först 
efter  mer  än  100  år  lyckades  man 
genom  den  1229  införda  inkvi- 
sitionen  utrota   sekten. 

Albini'sm  (lat.  albus,  vit), 
den  företeelse  hos  djur  och  män- 
niskor, som  beror  på  saknad  — 
helt  1.  i  högre  grad  —  av  pigment 
(färgämne)  i  hud,  hår  och  ögon; 
dylika  individer  kallas  a  1  b  i'- 
n  o  s.  Egenskapen  synes  vara 
ärftlig.  Kroppens  färg  är  "mer  1. 
mindre  vit  1.  svagt  röd;  ögonen 
synas  röda  på  grund  av  att  blo- 
dets färg  här  starkt  lyser  igenom. 
Kroppskonstitutionen  är  ofta 
svag,  synförmågan  alltid  nedsatt 
(ljusskygghet).  Stundom  före- 
kommer partiell  A.,  i  det  endast 


vissa  fläckar  äro  vita.  Hos  män- 
niskor är  A.  ganska  sällsynt;  den 
är  mest  känd  hos  negrer.  Hos 
många  djur  är  A.  däremot  be- 
tydligt vanligare,  såsom  hos  möss 
("vita  råttor"),  kaniner,  vissa 
fåglar  m.  fl. 

Albi'nos,  se  Albinism. 

A'lbion,  det  äldsta,  redan  av 
Aristoteles  brukade  namnet  på 
Storbritannien;  av  keltiskt  ur- 
sprung, brukas  nu  blott  poetiskt. 

Albionpress,  se  Tryck- 
press. 

Albi't,    se    Fältspat. 

Albo,  härad  i  Kristianstads  1., 
omfattande  socknarna  Ravlunda, 
Brösarp,  Södra  Mellby,  Vitaby, 
Andrarum,  Eljaröd,  S:t  Olov, 
Fågeltofta  och  Rörum. 

Alboga,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Od  pastorat  i  Skara  gtift. 
420  inv. 

A'lbom,  d.  573,  blev  omkr.  565 
konxmg  över  langobardema  i  Pan- 
nonien,  grundade  568  langobard- 
riket  i  n.   Italien. 

Albo  och  Järrestads  kontrakt 
i  Lunds  stift  omfattar  pastora- 
ten Ravlunda  och  Brösarp, 
Andrariun  och  Eljaröd,  Södra 
Mellby  och  Vitaby,  östra  Vem- 
merlöv  och  Rörum,  Simrishamn 
och  Järrestad,  Gladsax  och  Östra 
Tommarp,  Simris  och  östra  Nöb- 
belöv.  Vallby  och  Bolshög,  Stiby 
och   S:t  Olof,   Borrby. 

Albors,  se  E  1  b  r  u  s. 

Albrechtsberger,  J  o  h  a  n  n 
Georg,  f.  1736,  d.  1809,  öster- 
rikisk kompositör,  1794  Beetho- 
vens  lärare,  musikpedagogisk  för- 
fattare. 

Albrekt  av  Mecklenburg, 
f.  omkr.  1340,  d.  1412,  konimg  av 
Sverige.  Sedan  Magnus  Eriks- 
son och  hans  son  Håkan  avsatts, 
inkallades  A.,  och  den  övliga 
kungahyllningen  arrangerades 
vid    Mora    stenar    1364.   Magnus 


239 


Albrekt— AlbrektBunds  kanal 


240 


Albrekt  av  lleoUenburc  ooh  hans  fader. 
Initial  ur  en  handskrift. 

föll  i  A:s  v&ld  1365,  men  Hä.kan, 
understödd  av  Valdemar  Atter- 
dag,  fortsatte  kampen  och  fick  till 
sin  hjälp  även  en  folkresning 
mot  det  svåra  övervåld,  som  A:8 
tyska  låntagare  tilläto  sig.  Hå- 
kan stod  redan  med  sin  här  vid 
Stockholm,  då  A.  räddades  av  den 
svenska  rådsaristokratien,  som 
framtvang  en  förödmjukande 
konungaförsäkran  1371.  Riksrå- 
dets ledare,  Bo  Jonsson  Grip  (se 
Bo  Jonsson),  blev  långt  mäk- 
tigare än  konungen.  Vid  Bos  död 
1386  försökte  A.  komma  åt  hans 
stora  egendomar,  men  då  inkal- 
lade herrarna  Margareta  av  Dan- 
mark. A.  blev  slagen  och  fången 
vid  Isled  febr.  1389  men  frigavs 
mot  lösen  1396  och  begav  sig  till 
sitt  hertigdöme,  Mecklenburg. 
Albrekt  (ty.  Alhrecht),  tyska 
konungar  av  habsburgska  ätten. 
~  1.  A.  I,  f.  omkr.  1260,  d.  1308, 
son  till  Rudolf  av  Habsburg.  A. 
förbigicks  vid  konungavalet  1292 
av  Adolf  av  Nassau  men  uppsat- 
tes aom  motkonung,  besegrade 
Adolf    1298    och    regerade    med 


kraft,  tiUs  han  mördades  av  sin 
brorson  Johan.  —  2.  A.  II,  f. 
1397,  d.  1439,  konung  av  Böhmen 
och  Ungern  1437  och  tysk  konung 
1438. 

Albrekt  (ty.  Alhrecht),  tal- 
rika tyska  furstar.  1.  A.  II, 
d.  1379,  hertig  av  Mecklenburg 
1329,  son  till  Henrik  Lejonet. 
Genom  gifte  med  Eufemia  av 
Sverige,  Magnus  Erikssons  sys- 
ter, kom  han  i  kontakt  med  Nor- 
den och  sökte  vinna  inflytande  på 
Skandinaviens  förvirrade  politi- 
ska förhållanden.  Hans  enda 
triumf  var  sonen  A:8  val  till 
Sveriges  konung.  —  2.  A.,  f.  1490, 
d.  1568,  grundare  av  hertigdömet 
Preussen.  Som  yngre  son  till 
Fredrik  av  Ansbach  av  huset 
HohenzoUern  ingick  A.  i  det  and- 
liga ståndet  och  blev  vald  tiU 
Tyska  ordens  stormästare  1511. 
Då  han  vägrade  avlägga  ed  till 
ordens  länsherre,  konungen  av 
Polen,  utbröt  krig,  som  slöts  1525 
med  en  överenskommelse,  att  A. 
skulle  mottaga  Preussen  som 
världsligt  län  under  polsk  suve- 
ränitet. Reformationen  genom- 
fördes. A.  äktade  Dorotea  av 
Danmark  och  understödde  jämte 
Gustav  Vasa  sin  svåger  Kristian 
III  i  grevefejden.  Han  grimdade 
ett  universitet  i  Königsberg, 
"Albertina".  —  3.  A.,  f.  1865, 
hertig  av  Wurttemherg.  Förde 
under  världskrigets  första  skede 
befälet  över  4:e  tyska  armén  och 
vann  med  denna  slaget  vid  Neuf- 
chåteau.  överflyttades  i  okt.  till 
Flandern  och  förde  där  en  armé 
av  nybildade  trupper  men  miss- 
lyckades i  sina  försök  att  med 
denna  genombryta  Yserfronten. 
Från  febr.  1917  till  krigets  slut 
befälhavare  över  den  tyska  armé- 
gruppen  i  Elaass-Lothringen. 

Albrektsundi    kanal,  sprängd 
och     upprensad     farled    i    Mar- 


241 


Albret — A  Ichemilla 


242 


itrands  skärgård  mellan  Halshol- 
men  och  Klöverön. 

Albret  [albrä'],  franskt  vice- 
grevskap  i  Gascogne  tillhörigt  en 
av  Frankrikes  mäktigaste  ätter 
under  medeltiden.  Johan  av 
A.  blev  krönt  till  konung  av 
Navarra  1494.  Hans  son  och 
efterträdare,  Henrik,  som  på 
1550-t.  fick  A.  upphöjt  till  her- 
tigdöme,  var  gift  med  konung 
Frans  1:8  syster  Margareta  och 
hade  dottern  Johanna,  f.  1528, 
d.  1572,  drottning  av  Navarra, 
gift  1548  med  Anton  av  Bourbon 
och  moder  till  Henrik  IV  av 
Frankrike. 

A'lbula,  pass  i  Al  bula - 
alperna  i  kantonen  Graubiin- 
den,  Schweiz,  från  Inn  till  Rhens 
biflod  A  1  b  u  1  a.  Grcnom  A.  går 
järnväg. 

Album  (lat.  a'lbu8,  vit),  hos 
romarna  en  vit,  med  gips  be- 
struken  tavla,  avsedd  för  offent- 
liga kungörelser.  Numera  van- 
ligen samlingsbok  för  sentenser, 
namnteckningar,  fotografier,  vy- 
kort, musikstycken,  frimärken. 

Albu'men,  lat.,  äggvita,  frö- 
vita. —  A.  o'  v  i  s  i'  c  c  u  m,  tor- 
kad hönsäggvita. 

A'lbum  grae'cum,  lat.,  gre- 
kiskt vitt,  benämning  på  fordom 
i  medicinen  använda  kalkrika 
(genom  benutfodring)  och  på 
grund  därav  vita  hundexkremen- 
ter. 

Albumfn,  Albumina't, 
Albuminoi'der,  se  Ägg- 
viteämnen. 

Albumlnuri'  (lat.  albu'men, 
äggvita,  och  uri'na,  urin),  före- 
komst av  äggvita  i  urinen.  Upp- 
träder i  regel  vid  njurlidande 
och  anses  ofta  av  allmänheten 
felaktigt  som  liktydig  med  den- 
na sjukdom.  Utom  vid  njursjuk- 
domar förekommer  A.  vid  feber- 
tillåtånd    (febril  A.),   vid   för- 


giftningar, vid  försvagad  hjärt- 
verksamhet (stasalbumi- 
nuri)  samt  ofta  hos  personer  i 
uppväxtåren  vid  för  stark  länd- 
krök  på  ryggraden  (ortotisk 
1.  lordotisk  A.). 

Albumo'ser,  se  Äggvite- 
ämnen. 

d'Albuquerque  [dalbokä'rke], 
A  f  f  o  n  s  o,  kallad  "den  store",  f . 
1453,  d.  1515,  portugisisk  stats- 
man och  krigare,  guvernör  i  Ost- 
indien. Erövrade  1510  Goa,  som 
blev  stödjepunkten  i  det  portu- 
gisiska väldet  i  Asien,  1511  Ma- 
lacka  samt  1515  Ormuz,  vilket 
gav  Portugal  makt  över  handels- 
vägarna   genom    Persiska    viken. 

Albu'mum,  se  V  i  t  v  e  d. 

Alby,  fabrikssamhälle  vid 
Ljungan  och  Norra  stambanan. 
Karbid-  och  kloratfabrik.  1,800 
inv. 

Alböke,  socken  i  Kalmar  1. 
(Öland),  jämte  Löt  pastorat  i 
Växjö  stift.  540  inv. 

A'Ica,  se  Tordmulesläk- 
tet. 

A'lcamo,  stad  i  prov.  Trapani, 
Sicilien,  i  ett  rikt  åkerbruks- 
distrikt. 50,000  inv.  —  I  närheten 
låg  det  forna  Segest  a. 

Alcåzar  [-ka'thar]  (av  arab. 
al-ka^r,  slottet),  spansk  benäm- 
ning på  palats,  slott  och  borgar, 
som  icke  uteslutande  avse  för- 
svarsändamål utan  även  anlagts 
i  syfte  att  erbjuda  bekvämlighet, 
gott  utrymme  och  vackra  omgiv- 
ningar åt  t.  ex.  ett  furstligt  hov. 
Ordet  ingår  stimdom  i  spanska 
ortnamn. 

Alce'do,  se  Kungsfiskare. 

A'lces,  se  Älg. 

Alce'8te,  se  Admetos. 

Alchemiila,  växtsläkte  (fam. 
Ro8a'ceae),  till  vilket  den  på  våra 
ängsmarker  vanliga  daggkå- 
pan 1.  daggskålen,  A.  vul- 
ga'ri»,  räknas.  De  unå  gulgröna 


243 


Alcock — Alderney 


244 


Alcäzar  i  Sevilla.  Huvudfasaden. 
blommorna  sakna  kronblad.  Bla- 
den äro  handflikiga,  veckade.  I 
Sverige  förekommer  dessutom  ett 
par  mer  sällsynta  arter,  A.  al- 
pi'na,  fjällkåpa,  med  fingrade 
blad,  och  A.  a/rve'nsis,  åker- 
kåpa  1.  jungfrukam,  med 
små  blomknippen  i  bladvecken. 
Hos  A.  förekommer  apogami. 

Alcock  [å'lkåkk],  sir  John, 
f.  1892,  d.  1919,  engelsk  flygare, 
som  tillsammans  med  A.  W. 
Brown  för  första  gången  lycka- 
des flyga  över  Atlanten,  14 — 15 
aug.   1919.  Förolyckades  s.  å. 


Alcock    ( X )    och  Brown  i   London  efter 
Atlantflygningens  fullbordande. 


A'lcor,  stjärna  i  Stora  Björn. 
Se  M  i  z  a  r. 

Alcott  [ä'lk8tt],  Louisa 
May,  f.  1832,  d.  1888,  ameri- 
kan!^ författarinna  särskilt  av 
ungdomsböcker.  Little  women 
(1868;  Unga  kvinnor,  1871),  An 
oldfashioned  girl  (1869;  En  kro- 
na bland  flickor,  1875)  blevo 
ytterst  populära. 

Alco'y,  stad  i  prov.  Alicante, 
Spanien.  Cigarrettfabriker.  35,000 
inv. 

Alcyona'ria,  se  Octacti- 
n  i  a  r  i  a. 

Alcy'one,  den  ljusstarkaste  av 
Sjustjärnorna    (Plejaderna). 

Alcyo'nium,  se  O  c  t  a  c  t  i  - 
n  i  a  r  i  a. 

Aldan,  flod  i  Sibirien,  upprin- 
ner j)ä  Stanovojbergen,  utfaller  i 
Lena.  Viktig  trafikled. 

Aldeba'ran,  "ögat"  i  Oxens 
stjärnbild,  stjärna  av  l:a  stor- 
leken med  rödaktigt  sken. 

Aldehy'dblått,  a  1  d  e  h  y  d  - 
grönt,  anilinf  ärgämnen.  Se 
Färgämnen. 

Aldehy'der  (sammandragning 
av  alkohol  dehy drogenatus,  "alko- 
hol utan  väte"),  kemiska  för- 
eningar, som  innehålla  atomgrup- 
pen •  CHO  och  uppstå  vid  oxida- 
tion av  primära  alkoholer  (se 
Alkoholer)  och  som  själva 
kunna  oxideras  till  organiska 
syror.  A.  verka  kraftigt  reduce- 
rande och  utfälla  metalliskt  silver 
ur  ammoniakalisk  silverlösning. 
Se  Acetaldehyd,  Formai- 
de h  y  d, 

Aldén,  Gustaf  Alfred,  f. 
1852,  skriftställare,  föreståndare 
för  Södra  Vi  folkhögskola  1880 
— 89,  redaktör  av  Aftonbladets 
halweckoupplaga  1892 — 1911.  A. 
är  mest  känd  genom  sitt  arbete 
Medborgarens  bok  (1884 — 88), 
som  utgått  i  flera  upplagor. 

Alderney   [åldani],  den  nord- 


245 


Aldershot — Aleksejev 


246 


ligaate  av  de  normandiska  öarna 
i  Engelska  kanalen.  Tillhör  Eng- 
land. Boskapsskötsel.  Export  av 
blå  granit.  Omkr.  3,000  inv. 

Aldershot  [å'ld83jått],  Eng- 
lands största  militärläger  och  öv- 
ningsplats, strax  s.v.  om  London 
i  grevskapet  Hampshire. 

Aldi'ner,  böcker  (huvudsakli- 
gen klassiska  verk),  som  utgingo 
från  Aldus  Manutius'  och 
hans  avkomlingars  tryckeri  i 
Venedig  1494—1597.  De  känne- 
tecknas av  smakfull  typografi 
och  vederhäftig  textbehandling. 
Aldo'l,  se  Kondensatio n. 
v.  Åldringen,  J  o  h  a  n  n,  f . 
1588,  d.  1634,  greve,  tysk  fält- 
herre i  30-åriga  kriget,  kämpade 
mot  svenskarna   1632 — 34. 

Aldrova'ndia,  se  Insekt- 
ätande  växter. 

Ale,  härad  i  Älvsb.  1.,  omfattar 
socknarna  Skepplanda,  Hålanda, 
Ale-Skövde,  S:t  Peter,  Tunge, 
Starrkärr,  Kilanda,  Xödinge  och 
östad. 

A'lea  ja'cta  est,  lat.,  "tär- 
ningen är  kastad",  yttrande,  som 
lär  ha  fällts  av  Caesar,  då  han 
49  f.  Kr.  överskred  Rubicon  för 
att  börja  kriget  mot  Pompejus. 
Alea'nder,  Hieronymus,  f. 
1480,  d.  1542,  italiensk  hiunanist. 
Rektor  vid  Paris'  universitet 
1513.  Såsom  påvlig  legat  i  Tysk- 
land var  A.  en  av  Luthers  bitt- 
raste motståndare.  Författade 
Wormsediktet.  Ärkebiskop 
i  Brindisi  1524,  kardinal  1538. 

Aleksandr  JaroslaVitj  Ne'v- 
skij,  f.  1218,  d.  1263,  rysk  stor- 
furste och  helgon,  son  till  Jaro- 
slav  II,  erhöll  tillnamnet  Xevskij 
på  grund  av  en  seger  över  de  av 
Birger  Jarl  anförda  svenskarna 
vid  Neva.  A.  erkände  tatarernas 
överherravälde  men  motsatte  sig 
bestämt  påven  Innocentius  IV  :s 
försök     att     återförena   den    gre- 


kiska kyrkan  med  den  romerska. 
Aleksandr-Nevskij- 
klostret  i  Petrograd  är  upp- 
fört av  Peter  I  till  A:s  ära. 

AIeksandro'pol,  stad  i  Kauka- 
sien, tidigare  rysk  fästning  i 
ryska  Armenien.  50,000  inv. 

Alek8a'ndrovsk.  1.  Isfri  rysk 
hamn  på  Kola-halvöns  kust.  — 
2.  A.  -  G  r  u  8  j  e'  v  s  k  i  j,  stad  i 
Donkosack-prov.,  Ryssland,  i  ett 
av  landets  största  koldistrikt. 
45,000  inv.  —  3.  Stad  i  Ukraina. 
Tegelfabriker,  kvarnindustri.  Ex- 
port av  spannmål  och  timmer. 
50,000  inv. 

Alekse'j,  M  i  h  a  i  1  o  v  i  t  j, 
rysk  tsar,  Peter  den  stores  fader, 
efterträdde  1645  sin  fader  jNIihail 
Romanov  och  dog  1676.  —  2.  A. 
Petrovitj,  f.  1690,  d.  1718, 
Peter  den  stores  äldste  son.  Ha- 
tad av  fadern  för  sin  anslutning 
till  det  gammalryska  partiet, 
flydde  A.  till  kejsar  Karl  VI, 
återvände  mot  löfte  om  nåd,  men 
fängslades  och  dog  efter  bestraflF- 
ning  med  knutpiska. 

Alekse'jev,  Mihail  Vasi- 
levitj,  f.  1857,  d.  1918,  rysk 
general ;  generalkvartermästare 
vid  3:e  ryska  armén  i  Manchu- 
riet  under  rysk- japanska  kriget. 
Vid  världskrigets  utbrott  stabs- 
chef vid  södra  ryska  armégrup- 
pen (Ivanov).  1915  befälhavare 
pä  nordvästfronten.  I  sept.  s.  å. 


Aleksej  Petrovitj  inTör  tsar  Peter.  Mål- 
ning   av    N.    Ge. 


247 


Alemanner — Aleppo 


248 


generalttabschef  hoi  tsaren.  Kvar- 
stod efter  reyolutionen  säsom 
överbefälhayare  men  ersattes  i 
juni  1917  av  Duhonin.  Avled 
imder  arbetet  att  organisera  mot- 
ståndet mot  bolsjevikema. 

AIema'nner,  germansk  folk- 
grupp, som  från  213  e.  Kr.  blevo 
farliga  fiender  till  romarna.  Från 
sina  boplatser  mellan  Main  och 
Donau  erövrade  de  Agri  decuma- 
tes  i  s.v.  Germanien  och  plund- 
rade i  Gallien  och  n.  Italien.  På 
300 — 4:00-t.  utbredde  de  sig  över 
Schweiz  och  Elsass.  Betvingade 
av  Klodvig  496,  lydde  de  under 
frankerna  till  Karolingiska  rikets 
upplösning,  då  hertigdömet  A  1  e  - 
m  a  n  n  i  e  n  eller  Schwaben  bil- 
dades. Det  delades  1096  mellan 
släkterna  Zähringen  och  Staufen, 
av  vilka  den  senare  tog  Aleman- 
nien  ö.  om  Rhen,  som  ensamt 
behöll  namnet  Schwaben.  Beteck- 
nande för  A:8  forna  betydenhet 
är  att  allemcmds  blivit  det  fran- 
ska namnet  pä  tyskar. 

d'Alembert  [dalai)bä'r],  Jean 
1  e  R  o  n  d,  f.  1717,  d.  1783,  fransk 
matematiker  och  filosof,  stude- 
rade teologi  och  juridik  men 
övergick  sedan  till  matematik 
och  fysik.  A.  författade  flera  ar- 
beten över  dynamiken.  Hans  vik- 
tigaste upptäckt  var  den  efter 
honom  uppkallade  d'  A 1  e  m  - 
berts  princip,  med  vars  till- 
hjälp man  kan  behandla  alla 
dynamiska  problem  på  samma 
sätt  som  de  statiska.  Utgav  till- 
sammans med  Diderot  det  ban- 
brytande arbetet  Encyclopédie, 
i  vilket  han  själv  skrev  in- 
ledningen och  de  matematiska 
uppsatserna.  På  grund  av  förföl- 
jelser från  jesuiterna  för  sitt  fri- 
tänkeri  övergav  han  natiu"veten- 
skapen  och  ägnade  sig  i  stället 
åt  litteraturen.  A.  blev  17ö4  med- 
lem  av   Franska   akademien   och 


senare  dess  sekreterare  samt 
skrev  levnadsteckningar  över  av- 
lidna akademiledamöter.  Bland 
hans  litterära  arbeten  märkas 
Mémoires  sur  la  reine  Christine 
de  Suéde. 

Alemtejo  [alemte'cho],  pro- 
vins i  Portugal,  gränsar  i  n.  till 
Tajo,  i  s.  till  prov.  Algarve. 
Genomflytes  av  floderna  Guadiana 
och  Sadäo  m.  fl.  Produktion  av 
majs  och  ris,  fikon  och  oliver. 
Får-  och  svinskötsel.  Koppar-, 
järn-,  marmorfyndigheter.  Sko- 
gar av  korkek.  480,000  inv. 

Alengon  [alaijså'!)],  stad  i  dep. 
Orne  i  Normandie,  Frankrike, 
vid  floden  Sarthe.  Fabriker  för 
tillverkning  av  textilvaror,  strå- 
hattar  och  konstgjorda  blommor. 
A.  har  en  vacker  katedral  från 
1500-t.  Var  fordom  berömt  för 
sin  spetstillverkning.   17,000  inv. 

Ale'ppo,  stat  och  stad  i  Sy- 
rien. Staden  A.,  som  ligger  vid 
järnvägen  Adana — Damaskus,  har 
mycket  livlig  handel  med  silke, 
bomull,  ull,  läder-  och  stålvaror, 
tobak,  olja,  vin,  frukt  m.  m. 
Hamnstad  är  Alexandrette.  Efter 


Karavanseraj  i  Aleppo. 


249 


Aleppo-tall — Aleuterna 


250 


Palmyras  fall  273  blev  A.  centrum 
för  handeln  mellan  Europa  och 
Aaien.  Staden,  som  har  ståtliga 
byggnader:  moskéer,  palats  i 
venetiansk  och  arabisk  stil,  är 
säte  för  fyra  ärkebiskopar,  för 
grekiska  och  armeniska  prelater 
samt  för  protestantiska  och  ka- 
tolska missionärer.  250,000  inv. 
—  A.,  som  kom  i  turkarnas  hän- 
der 1517,  erövrades  av  engels- 
mäimen  1918.  Med  dess  erövring 
var  lord  Allenbys  fälttåg  i  Pale- 
stina och  Syrien  avslutat.  A. 
tilldelades  1919  den  arabiska 
stat,  som  med  Damaskus  som 
huvudstad  skulle  bildas  under 
emiren  Feisals  (se  d.  o.)  ledning. 
Men  sedsji  fransmännen  1920  för- 
drivit Feisal,  besatte  de  A.  och 
införlivade  det  med  det  under 
Frankrikes  mandat  styrelse  stå- 
ende Syrien.  Sept.  1921  prokla- 
merades A.  med  område  som  en 
autonom  stat  under  fransk  över- 
höghet. 

AIe'ppo-tall,  Pi'nus  halepe'n- 
sis,  förekommer  bl.  a.  i  Grekland 
och  lämnar  bränsle,  timmer, 
harts  och  framför  allt  garvar- 
bark.  Enligt  Teofrastos  var  trä- 
det i  forntiden  helgat  åt  Diony- 
sos,  och  av  dess  kvistar  bundos 
troligen  segerkransarna  vid  de 
istmiska  spelen. 

Ale'rce,  högt  skattat  virke, 
som  erhålles  av  ett  i  Chile  före- 
kommande barrträd  (Fitz-Roya 
patago'nica). 

Ale-Skövde,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Hålanda  pastorat  i  Göte- 
borgs stift.  1,450  inv. 

Alessa'ndria.  1.  Provins  i  n. 
Italien,  i  v.  delen  av  Poslätten. 
800,000  inv.  —  2.  Befäst  stad  i 
A.  1,  grundlagd  1168,  vid  floden 
Tanaro.  Viktig  järnvägsknut. 
Fabriker  med  tillverkning  av 
makaroner,  linne-,  silkes-  och 
yllevaror.  Biskopasäte.  80,000  inv. 


Aieisca-gieiscuern. 


Ale'ssio,  stad  i  n.  Albanien 
nära  kusten.  3,000  inv.  Se  B  a  1  - 
kankrigen. 

Ale'tsch-gle'tscher,  Alpernas 
största  jökel,  2  km.  bred,  24  km. 
lång,  på  södra  sidan  av  Jungfrau. 

A'leiiron-korn  (grek.  a'leuron, 
mjöl),  proteinkorn,  glu- 
ten m  j  ö  1,  kornlika  bildningar, 
som  allmänt  förekomma  i  växter- 
nas frön.  De  bestå  av  en  på 
äggviteämnen  och  kolhydrat  rik 
grundsubstans,  som  ofta  omslu- 
ter kristalloider  (äggvitekristal- 
ler) och  s.  k.  g  1  o  b  o  i  d  e  r, 
amorfa  korn  av  huvudsakligen 
kalcium-  eller  magnesiumsalter 
av  fosforsyra.  A.  uppstå  hos 
mognande  frön  och  användas,  då 
den  nya  plantan  utvecklas,  såsom 
näringsämnen. 

Aleu'terna,  en  kedja  av  omkr. 
150  öar  sträckande  sig  i  en  båge 
v.  ut  från  Alaska-halvön.  De 
flesta  höra  till  territoriet  Alaska 
i  Förenta  Staterna.  Öarna  äxo 
bergiga  med  ett  stort  antal 
verksamma  vulkaner.  Klimatet 
är  fuktigt,  växtligheten  obetyd- 
lig. Befolkningen  lever  huvud- 
sakligen av  jakt  (på  valar  och 
salar)  samt  fiske,  öarna  upp- 
täekted  av  Bering  1741. 


251 


Alexander 


252 


Alexander,  f.  1857,  d.  1893, 
furste  av  Bulgarien  1879 — 86, 
prins  av  Battenberg.  Stod  till  en 
början  i  vänskapligt  förhällande 
till  Kyssland,  vilket  upphörde,  dä, 
A.  genomförde  och  i  krig  mot 
Serbien  1885  betryggade  Öst- 
Eumiliens  förening  med  Bulga- 
rien  (se  d.  o.). 

Alexander,  f.  1893,  d.  1920, 
konung  av  OreMcmd,  stod  efter 
sin  fader  Konstantins  abdikation 
1917  i  spetsen  för  den  i  verklig- 
heten av  Venizelos  förda  rege- 
ringen till  sin  plötsliga  död, 
vilken  enligt  uppgift  vallades  av 
en  tam  apas  bett. 

Alexander,  tsarer  av  Ryssland. 
1.  A.  I,  f.  1777,  d.  1825,  efter- 
trädde fadern  Paul  I,  som  mör- 
dats 1801  med  A:s  hemliga  med- 
verkan. A.,  som  uppfostrats  av 
filosofen  Laharpe  (se  d.  o.),  rege- 
rade i  början  i  liberal  anda,  lind- 
rade livegenskapen  och  gav  sena- 
ten en  viss  makt;  han  drömde  om 
förbund  mellan  Europas  stater 
och  internationell  skiljedom. 
Fientligt  stämd  mot  Frankrike, 
ingrep  A.  aktivt  i  kampen  mot 
Napoleon  1805,  men  blev  slagen 
vid  Austerlitz  s.  ä.  Efter  nya 
nederlag  vid  Eylau  och  Friedland 
lät  A.  1807  i  Tilsit  locka  sig  till 
förbund  med  Napoleon,  som  före- 
speglade  honom  förverkligandet 
av  Rysslands  gamla  dröm  om 
Konstantinopel  och  BaUcanfol- 
kens  frigörelse.  Dä  dessa  planer 
icke  kunde  utföras,  riktades  Ars 
erövringspolitik  mot  Sverige,  som 
han  i  1808 — 09  års  krig  tvang 
att  avträda  Finland.  Napoleons 
försök  att  äterupprätta  Polen  och 
hindra  den  ryska  handeln  med 
England  framkallade  den  bryt- 
ning, som  ledde  till  Napoleons 
ödesdigra  tag  mot  Moskva  1812. 
I  den  därpå  följande  befrielse- 
kampen mot  Napoleon  uppträdde 


A.  som  en  av  ledarna,  troget  fast- 
hållande det  förbund  han  1812 
slutit  med  Karl  Johan  av  Sverige. 
Vid  Wienkongressen  (se  d.  o.) 
räddade  han  Frankrike  frän  allt- 
för härda  fredsvillkor,  tillförsäk- 
rade Polen  egen  författning  med 
folkrepresentation.  Men  allt  mer 
gripen  av  tidens  mystiska  och 
reaktionära  strömningar,  särskilt 
genom  inflytande  frän  fru  v.  Krii- 
dener  (se  d.  o.),  blev  A.  upphovs- 
mannen till  den  Heliga  alli- 


Alexander  I.  Målning  av  F.  P.  Gérard. 


an  sen  (se  d.  o.)  och  motarbeta- 
de de  frihetsrörelser,  som  bröto 
fram  under  hans  sista  är.  —  2. 
A.  II,  f.  1818,  d.  1881,  efterträdde 
1855  under  Krimkriget  sin  far 
Nikolaus  I  och  slöt  freden  i  Paris 
1856.  Genom  en  försiktig  politik 
i  nära  anslutning  till  Preussen, 
vars  arbete  för  Tysklands  enande 
gynnades  genom  rysk  neutralitet 
under  krigen  1866  och  1870—71, 
ätergav  han  Ryssland  krafter, 
som  med  framgäng  utnyttjades 
för  erövringar  i  Asien  och  be- 
segrande av  Turkiet  under  1877 
— 78    års   krig.    Berlinkongressen 


253 


Alexander 


254 


1878,  som  avhände  Ryssland  en 
stor  del  av  krigsbytet,  avkylde 
i  någon  män  det  goda  förhållan- 
det till  Tyskland  och  Österrike 
("trekejsarförbundet")  men  för- 
tog det  icke.  I  det  inre  genom- 
förde A.  en  mängd  reformer,  den 
viktigaste  av  dem  upphävandet 
av  livegenskapen  1861,  som  för- 
skaffade honom  namnet  "Tsaren- 
befriaren". En  pågående  radikal 
rörelse,  de  s.  k.  nihilisternas 
terroristiska  kampanj,  lät  sig  icke 
nöja  därmed,  och  innan  A.  hun- 
nit genomföra  en  dryftad  plan  på 
en  författningsändring  i  liberal 
riktning,  blev  han  av  terroris- 
terna mördad  1881.  —  3.  A.  III, 
f.  1845,  d.  1894,  uppsteg  på  tro- 
nen vid  faderns  (A.  2)  död  och 
tog  mordet  till  anledning  att  slå 
in  på  en  reaktionär  väg.  Han  för- 
klarade sig  vilja  stärka  och  för- 
svara autokratien  och  började  ett 
fälttåg  mot  nihilisterna,  vilka 
uppspårades,  fängslades  och  för- 
följdes med  hänsynslös  våldsam- 
het. Bestämmande  för  hans  inri- 
kespolitik blev  valet  av  den  all- 
ryskt  reaktionäre  Pobjedonost- 
sev  (se  d.  o.)  till  den  heliga  syno- 
dens generalprokurator.  Utrikes- 
politiskt blev  A:3  regering  be- 
tydelsefull genom  avslutande  av 
den  allians  med  Frankrike,  som 
varit  grundvalen  för  de  senaste 
årtiondenas  storpolitik.  A.  var 
förmäld  med  Kristian  IX  :s  av 
Danmark  dotter  Dagmar,  såsom 
kejsarinna  kallad  Maria  Feodo- 
rovna,  f.  1847,  efter  världskriget 
bosatt  nära  Köpenhamn.  —  Se 
vidare  Ryssland. 

Alexander,  f.  1876,  d.  1903, 
konung  av  Serbien  från  1889,  son 
till  Milan  (se  d.  o.)  av  dynastien 
Obrenovié.  Ett  giftermål  med 
hovdamen  Draga  Maajin  förstörde 
A:8    prestige.    En    revolt    gjorde 


ända  på  kungaparets  liv  och  förde 
på  tronen  ätten  Karageorgievic. 
Alexander,  f.  1888,  serbernas, 
kroaternas  och  slovenernas 
(Jugoslaviens)  konung  1921,  son 
till  Peter  I  Karageorgievic;  1909 
serbisk  tronföljare,  sedan  den 
äldre  brodern  avsagt  sig  sina 
rättigheter;  regent  i  Serbien  se- 
dan 1914.  Vann  under  Balkan- 
kriget  slagen  vid  Kiunanovo  och 
Monastir  mot  turkarna  samt  vid 
Bregalnitza  mot  bulgariska  hu- 
vudarmén. Under  hela  världskri- 
get överbefälhavare  över  de  ser- 
biska stridskrafterna  (se  Ser- 
bernas, kroaternas  och 
slovenernas  konunga- 
rike  och   Serbien). 

Alexander,  namn  på  åtta  på- 
var, av  vilka  märkas:  1.  A.  III, 
påve  1159 — 81,  Fredrik  Barbaros- 
sas  och  Henrik  II  :s  av  England 
mäktige  motståndare,  gav  Sve- 
rige egen  ärkebiskop  1164.  —  2. 
A.  VI,  f.  1431,  d.  1503,  påve  1492 
— 1503.  Upptog  sin  mors  släkt- 
namn Borgia.  24  år  gammal  ärke- 
biskop i  sin  hemstad  Valencia  i 
Spanien,  blev  han  inom  kort  kar- 


Alexander  VI.  Mälnicg  av  Plntnrlcchlo. 


255 


Alexander  av  Hales — Alexander  den  store 


256 


dinal.  Trots  stor  sedeslöshet  vann 
A.  genom  samvetslösa  intriger 
starkt  inflytande  i  Vatikanen  och 
slutligen  den  påvliga  tiaran. 
Jämte  sin  son  Cesare  Borgia  ar- 
betade A.  på  ett  furstendöme  för 
sin  släkt  i  mellersta  Italien  och 
bekämpades  av  ätterna  Orsini 
och  Colonna.  A.  medverkade  till 
att  ur  Italien  fördriva  Karl  VIII 
av  Frankrike  och  lät  bannlysa 
och  bränna  Savonarola.  A.  gäller 
som  en  typisk  renässansfurste  av 
det  sämsta  slaget.  —  3.  A.  VII, 
påve  1655 — 67,  känd  för  kärlek 
till  vetenskap,  konst  och  littera- 
tur men  också  för  fåfänga  och 
falskhet.  Efter  honom  tog  drott- 
ning Kristina  namnet  Alexandra 
vid  sin  övergång  till  katolicismen 
1655. 

Alexander  av  Hales  [he'jls], 
d.  1245,  engelsk  skolastiker, 
franciskanmunk.  Verkade  med 
synnerlig  framgång  som  lärare  i 
Paris.  Hos  A.  uppträder  för  första 
gången  den  skolastiska  metoden 
fullt  utbildad.  Av  kyi-kan  erhöll 
han  ärenamnet  do'ctor  irrefraga'- 
bilis,  den  ovederlägglige. 

Alexander  den  store,  f.  356, 
d.  323  f.  Kr.,  den  tredje  av  de 
makedoniska  kungarna  med  nam- 
net A.,  efterträdde  336  sin  fader 
Filip  II.  Naturen  hade  slösat 
sina  gåvor  på  honom,  skönhet, 
fysisk  kraft,  stolt  och  kraftig 
vilja  och  en  mottaglig  intelligens, 
som  av  den  bäste  lärare,  Aristo- 
teles,  närts  med  den  hellenska 
bildningens  ädlaste  frukter.  Sedan 
A.  befäst  sin  makt  i  Makedonien 
och  Grekland,  övergick  han  334 
Hellesponten  med  en  här  av 
35,000  utvalda  krigare  för  att 
förverkliga  de  planer  hans  fader 
icke  hunnit  fullborda:  att  be- 
fria de  grekiska  kolonierna  i  v. 
Mindre  Asien  från  persiskt  välde 


Alexander  den  itore.  Antik  byst. 


och  därefter  erövra  hela  Persien. 
Kedan  vid  kustfloden  Granikos 
mötte  han  de  persiska  satraperna 
i  Mindre  Asien  och  vann  över  de- 
ras samlade  här  en  fullständig 
seger.  Tåget  gick  till  det  inre  av 
halvön.  Vid  underrättelsen  att 
storkonung  Dareios  sammandra- 
git rikshären  till  floden  Issos,  bröt 
A.  åt  s.ö.  och  bragte  den  mång- 
dubbelt starkare  fienden  på  flyk- 
ten. Det  feniciska  Tyros,  den 
persiska  sjömaktens  främsta  stöd, 
föll  efter  sju  månaders  belägring, 
och  A.  drog  vidare  till  Egypten, 
där  han  hälsades  som  befriare 
och  lät  prästerna  hylla  sig  som 
gudens  son,  faraonernas  titel. 
Med  profetisk  blick  valde  han 
platsen  för  sitt  väldes  främsta 
Medelhavshamn  —  Alexandria. 
Efter  två  års  fälttåg  stod  A.  nu 
redo  till  slutkampen  om  stor- 
konungens huvudstäder  Babylon, 
Susa  och  Periepolis.  I  slaget  vid 


257 


Alexander  den  store 


258 


k.    .  ....-iP 


^^Tfat 


Alezanderslftg«t.  Forntidens  mest  berömda  mosaik,  funnen  1831  1  Pompeji 


åm 


Gaugamela  eller  Arbela  sept.  331 
blev  den  väldiga  här  Dareios  ånyo 
samlat  slagen.  Dareios  flydde  till 
Medien,  där  han  mördades  av  en 
förrädisk  satrap,  Bessos.  Denne 
straffades  av  A.  med  lemlästning 
och  död.  A.  betraktade  sig  nu 
Bom  storkonungens  arvtagare  och 
införde  orientaliskt  hovceremo- 
niel  med  knäfall,  vilket  väckte 
starkt  missnöje  hos  hans  office- 
rare. I  spetsen  för  oppositionen 
stod  Filotas,  sonen  till  A:s 
främste  general,  Parmenion,  som 
hade  största  äran  av  härens 
ypperliga  utbildning  och  de  ly- 
sande segrarna.  Filotas  avrätta- 
des genom  ett  justitiemord,  och 
Parmenion  lönnmördades  på  A:a 
befallning.  Vid  en  fest  nedstötte 
han  Kleitos,  sin  bäste  vän,  eme- 
dan denne  skämtat  över  hans  nya 
vanor.  För  att  öka  sin  beröm- 
melse med  en  bragd,  som  blott 
Dionysos  och  Herakles  utfört, 
bröt  A.  år  327  upp  för  att  erövra 
Indien.  Han  framträngde  till 
Hydaspes  och  gjorde  konung 
Porös  till  sin  vasall  men  tvangs 
av  sina  veteraner  att  återvända. 
En  del  av  hären  fördes  av  Xear- 
kos  på  flottan  från  Indus'  myn- 
ning till  Persiska  viken,  imder 
det  A.  med  huvudatyrkan  imder 
svåra  lidanden  sökte  sig  hem  ge- 


noni  Gedrosiska  öknen.  A.  ägnade 
sig  nu  åt  rikets  inre  ordnande. 
Han  sökte  genom  giftermål  mel- 
lan greker  och  persiska  kvinnor 
åstadkomma  en  sammansmält- 
ning av  den  europeiska  och  den 
asiatiska  delen  av  sitt  välde  och 
tog  själv,  ehuru  gift  med  den 
sköna  Roxane,  två  persiska  prin- 
sessor tiU  gemåler.  Grekiska 
satraper  ersatte  de  forna  persiska 
styresmännen.  De  nyanlagda  stä- 
derna blevo  snart  medelpunkter 
för  handel  och  samfärdsel,  gre- 
kernas företagsamhet  hade  fått 
ett  nytt  verksamhetsfält.  Ett  en- 
hetligt myntsystem  med  silver- 
myntfot  infördes.  Nya  hamnar 
och  vägar  planerades,  Arabiens 
erövring  skulle  utfylla  avståndet 
mellan  Persien  och  Egypten  och 
göra  havet  till  gräns  i  s.  Mitt  i 
dessa  rastlösa  planer  avled  A.,  33 
år  gammal.  Hans  rike  föll  sönder 
strax  efter  hans  död,  men  trots 
sin  kortvarighet  ha  de  resultat, 
som  A.  och  hans  män  vunno  med 
utgångspimkt  från  det  av  Filip 
enade  Grekland,  haft  avgörande 
betydelse  för  alla  tider.  Hellen 
ooh  barbar  fördes  som  aldrig  förr 
tillsammans ;  genom  hopsmält- 
ningen av  hellenskt  och  orienta- 
liskt väsende  skapades  den  rika 
biandkultur,  som  benämnts  h  e  1  - 


»    —  L  •  I.   I.     Tr.    18.    6.    21. 


259 


Alexandersagan — Alexandria 


1  e  n  i  8  m,  och  idéen  om  världs- 
riket var  för  första  gängen  för- 
verkligad. 

Alexandersagan,  sammanar- 
betning  av  fantastiska  sägner  om 
Alexander  den  store.  En  grekisk 
A.  utkom  i  Alexandria  200-t.  e. 
Kr.,  spreds  i  latinsk  bearbetning 
i  Västerlandet  och  ledde  till  en 
mängd  efterbildningar.  Svensk 
rimmad  A.  omkr.  1380. 

Alexander  Seve'rus,  f.  208,  d. 
235,  romersk  kejsare  från  222, 
efterträdare  till  Heliogabalus.  In- 
förde genom  sin  medhjälpare 
Ulpianus  ordning  i  förvaltning 
och  rättsväsen.  Personlig  svaghet 
och  svårigheter  under  krig  mot 
perserna  och  alemannerna  ledde 
till  hans  mördande. 

Alexanderson.  1.  A  r  o  n  M  a  r- 
t  i  n  A.,  f.  1841,  professor  i  gre- 
kiska i  Lund  1890—1906.  Utom 
arbeten  i  grekisk  metrik  och  forn- 
kunskap,  särskilt  beträffande  det 
forngrekiska  sjöväsendet,  har 
han  utgivit  Oidipus-sagans  tra- 
gedier (1921),  en  svensk  tolk- 
ning av  Aiskylos,  Sofokles  och 
Euripides.  —  2.  N  i  1  s  E  r  i  k  A., 
f.  1875,  jurist,  politiker,  profes- 
sor i  processrätt  vid  Stockholms 
högskola  1908,  justitieråd  1922. 
1911—21  led.  av  F.  K.,  i  vars 
liberala  grupp  han  intagit  en 
framskjuten  ställning.  Förf.  av 
processrättsliga  avhandlingar  och 
uppsatser.  —  3.  Ernst  Fred- 
rik Werner  A.,  f.  1878,  son 
till  A.  1,  ingenjör,  uppfinnare, 
sedan  1901  bosatt  i  För.  Stat., 
där  han  utövat  en  omfattande 
uppfinnarverksamhet,  spec.  inom 
områdena  för  el.  järnvägsdrift 
och  trådlös  telegrafi  och  telef oni. 

Alexanderöarna,  stor  ögrupp 
(1,100    öar)    tillhörande    Alaska. 

Alexandrette  [-dre'tt],  hamn- 
stad    till     Aleppo,    Syrien,    vid 


Alexandretteviken.  Grundlagt  av 
Alexander  den  store. 

Alexandri'a  (arab.  Iskande- 
rVjja),  Egyptens  andra  stad  och 
förnämsta  hamn,  i  Nildeltats  n.v. 
hörn,  c:a  20  km.  från  flodens 
mynning,  på  en  sandig  landremsa, 
som  skiljer  strandsjön  Mariut 
(Mareotis)  från  Medelhavet.  A. 
är  med  järnväg  förbundet  med 
Kairo.  A.  är  en  av  Medelhavets 
förnämsta  hamnstäder  och  cent- 
rum för  Egyptens  handel;  im- 
port av  bomulls-,  ylle-  och  silkes- 
vävnader,  kol  och  trävaror,  export 
av  bomull,  majs,  ull,  socker,  dad- 
lar och  cigarretter.  A.  är  den 
egyptiska  regeringens  sommar- 
residens och  säte  för  högsta  in- 
stansen av  internationella  dom- 
stolarna i  Egypten.  Det  moderna 
A.  omfattar  endast  en  tredjedel 
av  den  gamla  staden.  Den  ö. 
stadsdelen  bebos  av  kristna,  den 
v.  av  muhammedaner.  440,000 
inv.  —  A.  anlades  av  Alexander 
den  store  332  f.  Kr.  och  byggdes 


FfllB*R    i    Aloxandna, 


261 


Alexandrin 


262 


ikomber  i  Alex&ndrla. 


med  raka,  breuii^  viuKeiruit  kor- 
sande gator,  av  vilka  de  för- 
nämsta haft  en  bredd  av  över 
30  m.  Staden  fick  en  god  hamn 
genom  en  1,200  m.  lång  våg- 
brytare  av  sten,  Heptaatadion, 
som  med  fastlandet  förenade  ön 
Faros,  där  ett  berömt  fyrtorn  låg. 
Genom  grävda  kanaler  uppnåd- 
des förbindelse  med  Nilen.  Un- 
der Alexanders  efterträdare  blev 
A.  snart  en  medelpunkt  såväl 
för  handel,  särskilt  spannmåls- 
exporten och  varuutbytet  mellan 
Eiu-opa  och  Indien,  som  för  då- 
tidens andliga  liv.  A:3  kulturella 
storhetstid,  som  varade  nära 
tusen  år,  kan  uppdelas  i  tvenne 
perioder,  tiden  före  och  tiden 
efter  den  romerska  erövringen  år 
30  f.  Kr.  Den  första  perioden  är 
en  tid  av  kraftig  uppblomstring 
i  litteratur  och  vetenskap.  På 
200-t.  f.  Kr.  upprättades  A:8  be- 
römda akademi,  M  u  s  e  i  o  n,  och 
Alexandrinska  biblio- 
teket, forntidens  största,  om- 
fattande     grekisk,     judisk     och 


egyptisk  litteratur.  Den  äldsta 
grekiska  översättningen  av  G.  T., 
den  s.  k.  alexandrinska,  utfördes 
där.  Den  andra  perioden  känne- 
tecknas av  den  neo-platonska  filo- 
sofien och  dess  strider  med  kris- 
tendomen, som  tidigt  vann  fäste 
i  A.  640  e.  Kr.  erövrades  A.  av 
arabiska  härskare,  vilka  togo 
Kairo  tiU  hu\-udstad.  För  A.,  som 
redan  under  romerska  rikets  sista 
århundraden  gått  starkt  tillbaka, 
inträdde  ett  förfall,  som  varade 
in  på  1800-t.  Under  Xapoleons- 
tiden  ansågs  A.  ha  omkr.  5,000 
inv.  mot  beräknade  600,000  imder 
den  tidigare  delen  av  storhets- 
tiden. I  början  av  1800-t.  bör- 
jar en  ny  blomstringsperiod  för 
A.  med  början  vid  anläggande  av 
Mahmudijeh-kanalen,  genom  vil- 
ken A.  ånyo  förbands  med  Nilen 
ooh  det  inre  av  Egypten.  Särskilt 
efter  landets  ställande  under 
engelskt  inflytande  har  A.  varit 
i  rask  utveckling. 

Alexandri'n,  sexfotat  jambiskt 
versmått  med  ceaur  (paua)  efter 


263 


Alexandrinska  skolan — Alfieri 


264 


tredje  foten,  vanligen  parvis  rim- 
mat med  manligt  eller  kvinnligt 
slut.  —  A.  uppkom  i  Frankrike 
pä,  1100-t.  och  behärskade  under 
flera  perioder,  särskilt  på  fransk- 
klassicismens  tid,  de  flesta  län- 
ders bundna  diktning.  De  gusta- 
vianska skalderna  och  efter  dem 
Tegnér  (i  "Sveas"  första  avdel- 
ning) äro  i  vårt  land  de  förnäm- 
sta diktarna  pä,  denna  meter. 

Alexandrinska  skolan,  se 
Antiokenska  skolan. 

Alexi'ner  (grek.  ale'xein,  av- 
värja), tidigare  använd  beteck- 
ning för  vissa  i  blodet  förekom- 
mande skyddsämnen  mot  bakte- 
rier.  Se  Antikroppar. 

Ale'xios,  namn  pä,  fem  öst- 
romerska  kejsare.  Den  märkli- 
gaste var  A.  I  K  o  m  n  e'  n  o  8, 
reg.  1081 — 1118,  som  bortdrev 
normanderna  från  Balkanhalvön, 
skaffade  sig  hjälp  mot  seldjuker- 
na  genom  första  korståget  och 
förvärvade  stora  besittningar  i 
Mindre  Asien  genom  slug  politik 
mot  korsfararfurstarna. 

Alf,  Alreks  son,  samtidigt  med 
brodern  Yngve  sveakonung. 

Alfa  (A.  a),  första  bokstaven 
i  grekiska  alfabetet.  —  Alfa 
och  Omega,  A  och  f>,  (omega, 
sista  bokstaven  i  samma  alfabet), 
A  och  O,  "begynnelsen  och  änden", 
uttryck  i  Uppb.  1:8  m.  fl. ;  i 
symboliken  beteckning  för  Kris- 
tus. —  A.  privativum,  ne- 
kande A.,  grekiskt  prefix,  motsva- 
rande sv.  o  (okunnig,  orädd). 

Alfa,  se  S  t  i  p  a. 

Alfabet  (efter  de  två  första 
grek.  bokstäverna  alfa  och  heta), 
en  i  viss  ordning  uppställd  serie 
av  bokstäver  eller  skrivtecken, 
vilka  ensamma  eller  i  förening 
med  andra  återgiva  ett  eller 
flera  språkljud  (bokstavs- 
skrift).  Bland  de  äldsta  alfa- 


beten kunna  nämnas  de  egyptiska 
hieroglyferna,  den  babylo- 
niska kilskriften  och  den 
kinesiska  bildskriften.  Ur 
de  förstnämnda  utvecklades  tro- 
ligen det  feniciska  alfabetet,  som 
ligger  till  grund  för  sanskritalfa- 
betet {Devanagari) ,  de  semitiska 
alfabeten  samt  det  forngrekiska. 
Ur  det  forngrekiska  uppstodo  se- 
dan i  Europa  de  latinska,  kyrk- 
slaviska och  ryska  samt  den  ger- 
manska runskriften.  —  Det  ara- 
biska alfabetet  användes  av  alla 
muhammedanska  folk.  —  Ur  den 
kinesiska  bildskriften  utbildade 
japanerna  sin  stavelse- 
skrift,  där  tecknen  återge  ord 
eller  stavelser.  Se  Skrift.  — 
Genom  språkens  förändring  och 
därvid  verkande  faktorer  återger 
numera  samma  bokstav  stundom 
flera  olika  ljud,  såsom  i  engelskan. 
Stundom  bilda  flera  bokstäver 
tillsamman  ett  ljud  {sje-  och  tje- 
Ijuden),  och  slutligen  finnas  i 
skriftspråket  kvar  en  hel  del  bok- 
stäver, som  i  talspråket  helt  bort- 
fallit. Vid  språkundervisningen 
och  för  vetenskapligt  ändamål 
användes  därför  stundom  ett 
fonetiskt  alfabet  (se  d. 
o.),  däri  varje  tecken  oberoende 
av  närstående  motsvarar  ett  be- 
stämt ljud. 

Alfabetisk  sång,  sång  vari 
de  olika  versradernas  begynnelse- 
bokstäver komma  i  alfabetisk 
följd.  Sådana  äro  Ps.  9,  10,  25, 
34  och  37,  Ordspr.  31 :  10  f.  m.  fl. 

Alfalfa,  se  Medicago. 

Alfer,  goda  naturväsen  i  forn- 
nordiska gudaläran,  dyrkades 
liksom  åsarna  med  offer.  I 
motsättning  mot  A.  eller  1  j  u  s  - 
alfer  nämnas  svartalfer, 
som  äro  onda  väsen  och  bo  under 
jorden.  —  Alf  hem,  alfernai 
boning.  Jfr  Älvor. 

Alfic'ri,  Vittor  i  o,   f.    1749, 


265 


Aifkors — Alfons 


266 


Vittorio   Alfieri.   Målning  av    X.   Fabre. 

d.  1803,  greve,  italiensk  drama- 
tiker. Hans  talrika  arbeten  ut- 
märka sig  för  kraftfull  karak- 
tärsteckning och  ädel  form.  Ten- 
densen är,  i  överensstämmelse 
med  förf:s  personliga  åsikter, 
starkt  republikansk.  Inom  den 
italienska  litteraturen  räknas 
hän  till  klassikerna. 

Alfkors  1.  E  II  a  k  o r  8  är  ett 
magiskt  tecken,  som  imder 
gångna  tider  haft  stor  använd- 
ning hos  alla  folk  och  ännu  före- 
kommer hos  allmogen  i  avlägsna 
landsändar.  Förekommer  dels  så- 
som pen  tagram  (se  d.  o.) 
eller  "fem uddastjärna",  anbragt 
på  portar,  väggar  o.  d.,  dels  också 
i  korsform  på  silverplattor.  An- 
sågs skydda  mot  allt  slags  troll- 
dom. Se  vidare  Amulett. 

Alfo'ns  (fr.  alphonse),  benäm- 
ning på  av  kvinna,  som  bedriver 
yrkesmässig  otukt,  underhållen 
man,  antingen  heimes  älskare 
eller  hennes  biträde  vid  kunder- 
nas plundrande.  Enligt  straff- 
lagens 18  kap.  11  §  dömes  person, 
som  för  att  bereda  sig  förtjänst 
förleder  till,  förmedlar  eller  på 
annat  sätt  främjar  otukt  mellan 
andra  eller  för  egen  vinning  sta- 
digvarande      utnyttjar       annans 


otiiktiga  levnadggätt,  till  straff- 
arbete i  högst  fyra  år  eller 
fängelse  i  högst  sex  månader. 

Alfons  (sp.  AZ/onso),  namn  på 
flera  konungar  av  Aragonien, 
Asturien,  Kastilien  och  sedermera 
Spanien.  Flertalet  av  de  medel- 
tida A.  ha  knutit  sitt  namn  till 
kampen  mot  morerna  (se  Ara- 
gonien, Kastilien  och 
Spanien).  A.  X  av  Kastilien, 
reg.  1252 — 82,  utmärkte  sig  för 
stor  lärdom,  lät  översätta  G.  T. 
och  en  mängd  klassiska  skrifter 
till  spanska  och  har  fått  epiteten 
"astronomen"  och  "den  vise"  (se 
Alfonsinska  tabellerna). 
—  A.  XII  av  Spanien,  i.  1857, 
d.  1885,  besteg  tronen  1875,  ned- 
slog med  vapenmakt  den  carlis- 
tiska  rörelsen  (se  Carlister), 
Han  efterträddes  av  sin  året  efter 
faderns  död  födde  son  A.  XIII, 
för  vilken  modern  var  förmyndare 
till  1902,  då  han  tillträdde  rege- 
ringen. Med  energi  och  smidig- 
het har  han  lyckats  bemästra  de 
många  inrikespolitiska  striderna 
och  bidragit  att  höja  Spanien  ef- 
ter förfallsperioden  under  1800-t. 
Under  världskriget  har  han  vun- 
nit popularitet  genom  ett  intres- 
serat arbete  för  krigsnödens  lind- 


Koaanr    Alfoni     XIII     »,r    Spaoian. 


267 


Alfons— Alfågel 


268 


rande.  Gift  1906  med  Viktoria 
Eugenia  (Ena)  av  Battenberg,  f. 
1887,  med  vilken  han  har  4  söner 
och  2  döttrar. 

Alfons  (port.  Affonao),  namn 
på,  sex  konungar  av  Portugal,  av 
vilka  A.  I,  f.  1110,  d.  1185,  med 
epitetet  "erövraren",  gjorde  Por- 
tugal oberoende  av  Kastilien  1139. 

Alfonsfnska  tabellerna,  astro- 
nomiska tabeller,  som  konung  Al- 
fons X  av  Kastilien  lät  utarbeta 
1248 — 1252  på  grundval  av  de 
gamla  ptolemaiska  tabellerna.  De 
trycktes  i  Venedig  1483. 

Alfred  den  store,  f.  849,  d. 
901,  konung  av  England.  Mottog 
vid  22  års  ålder  ett  rike,  som  i 
verkligheten  var  en  dansk  pro- 
vins. Efter  sju  års  strider  lycka- 
des han  driva  ut  danskarna 
(878).  A.  ägnade  sig  med  lika 
stor  framgång  åt  fredliga  värv, 
återupprättade  de  skövlade  klost- 
ren, byggde  städer  och  fartyg, 
uppmuntrade  företagsamheten 
och  regerade  med  vishet  och  rätt- 
rådighet. Ännu  två  gånger  måste 
han  värja  sitt  rike  mot  inkräk- 
tarna, men  tillbragte  sina  sista 
regeringsår  i  fred. 

Al  fre'sco,  se  Freskomfl,- 
1  e  r  i. 

Alfshög,  socken  i  Hall.  1., 
jämte  Ljungby  pastorat  i  Göte- 
borgs stift.  740  inv. 

Alfta,  socken  i  Gävleb.  I., 
jämte  Svabensverks  kapellförsam- 
ling pastorat  i  Uppsala  stift. 
6,700  inv.,  därav  i  Svabensverk 
140. 

Alfura-sjön,  se  Arafura- 
8  j  ö  n. 

Alfvén,  II  u  g  o  E  m  i  1,  f.  1872, 
tonsättare,  violinist  och  dirigent, 
sedan  1910  director  musices  vid 
Uppsala  universitet  och  ledare 
för  sångsällskapet  O.  D.,  med  vil- 
ket han   företagit  framgångsrika 


konsertresor  i  Sverige,  Danmark, 
Tyskland  och  Norge  samt  till 
Riga,  anförare  för  Uppsala  stu- 
dentkårs allmänna  sångförening 
sedan  1917  samt  1921  utsedd  till 
Svenska  S&ngarförbundets  l:e 
förbundsdirigent.  Har  skrivit 
kantater  och  symfoniska  dikter, 
4  symfonier,  en  violinsonat, 
pianostycken,  manskvartetter  och 
romanser. 

Alfågel,  Eare'lda  hyema'lis, 
en  art  dykänder.  A.  har  en  mot 
spetsen  smalare,  med  ett  brett, 
rött  band  försedd,  svart  näbb, 
vars  nagel  är  något  bredare  än 
halva  näbbspetsen ;  övernäbbens 
kanter  äro  invikta  längs  främre 
hälften.  Hanens  längd  intill  6, 
honans  intill  4  dm.  Hanen  igen- 
kännes  på  de  långa,  mellersta 
stjärtpennorna  och  de  delvis  för- 
längda skulderfjädrarna.  Han  är 
betydligt  mörkare  sommartid  än  i 
vinterns  och  vårens  praktdräkt, 
i  vilken  senare  han  mer  avsevärt 
skiljer  sig  från  honan.  A.  är  en 
högnordisk  art,  som  endast  flyt- 
tar undan  för  isen,  och  som  den 
kalla  årstiden  lever  flockvis  i 
havsbandet.  Hanarna  låta  då 
höra  sin  sång,  som  förskaffat  A. 


H.    Alfvén. 


269 


Alföid — Algeciras 


270 


Alf&^el.   Hane  i  praktdräkt. 

dess  många  namn:  al,  a  1  a, 
alla  o.  s.  v.  Häckar  vid  fjäll- 
sjöar; äggen  8,  grönaktiga.  A.  är 
skicklig  dykare  och  simmare, 
snabb  flygare,  föga  skygg  och 
mycket  livlig.  Den  jagas  dels  för 
fjädern,  dels  för  köttet,  vilket 
senare  dock  är  tämligen  dåligt. 
Den  är  mycket  hårdskjuten,  skju- 
t€8  för  vättar  men  om  vintern 
även  i  vakar  i  isen,  dit  den  ofta 
samlas  i  stora  mängder.  Fridlyst. 

Alföid,  den  ungerska  slätten. 
Se  U  n  g  e  r  n. 

Alförrädare,  Enicone'tta  ste'l- 
leri,  en  högnordisk  dykand,  som 
stundom  anträffas  även  vid  Sve- 
riges kuster,  vanligen  tillsam- 
mans med   alfågeln. 

Algarobilla  [-i'lja],  de  till 
garvning  och  färgning  använda 
frukterna  av  arter  av  Caesalpi'- 
nia  {Balsamoca'rpum)  och  Pithe- 
colo'bium. 

Alga'rve,  provins  i  s.  Portu- 
gal. Södra  delen  bördig  och  väl- 
odlad.  Fruktodling.  Huvudstad 
är  Faro.  270,000  inv. 

Algau-alperna,  västligaste 
delen  av  n.  Kalkalperna. 

Algau-boskap,  se  Nötkrea- 
tur. 

Algebra,  den  matematiska 
vetenskapsgren,  som  på  ett  änd- 
ligt antal  variabler  (se  d.  o.) 
utför  ett  ändligt  antal  elementära 
räkneoperationer.  A:s  huvudpro- 
blem   är    lösandet  av  ekvationer 


eller  ekvationssystem,  innehål- 
lande en  eller  flera  obekanta.  — 
Kedan  tidigt  torde  indiska  mate- 
matiker med  rent  aritmetiska 
metoder  ha  angripit  algebraiska 
problem.  Grekerna,  vilkas  be- 
handling av  dylika  problem  för- 
svårades av  de  uteslutande  geo- 
metriska metoder  de  härvid  an- 
vände, kunde  lösa  andra  gradens 
ekvationer  och  vissa  sådana,  i 
vilka  antalet  obekanta  är  större 
än  antalet  ekvationer  (se  D  i  o  - 
fantiska  ekvationer). 
Antikens  algebraiska  vetande  be- 
varades och  odlades  under  medel- 
tiden av  araberna  och  kom  genom 
dem  till  västerlandet.  Vid  över- 
gången till  nyare  tiden  löstes  i 
Italien  tredje  och  fjärde  gradens 
ekvationer  genom  rotutdragning 
(C  ar  dan  o  och  Tartag- 
1  i  a),  det  första  väsentliga  fram- 
steget på  A:s  område  sedan  an- 
tiken. Cartesius  införde  alge- 
braiska metoder  vid  behandlingen 
av  geometriska  problem  (se 
Analytisk  geometri).  — 
Från  senare  delen  av  1700-t.  har 
A.  genomgått  en  glänsande  ut- 
veckling. De  främsta  namnen  äro 
G  a  u  s  8,  som  bevisade,  att  varje 
ekvation  av  n:te  graden  har  n 
rötter,  Abel,  som  visade,  att 
allmänna  ekvationer  av  högre 
grad  än  den  fjärde  ej  kunna  lösas 
medelst  rotutdragningar,  G  a  - 
lois,  grundläggaren  av  den  s.  k. 
gruppteorien,  som  revolutionerat 
modern  A.,  H  e  r  m  i  t  e  och  i  vår 
tid  H  i  1  b  e  r  t.  —  En  modern 
gren  av  A.  av  utomordentligt  stor 
betydelse  är  invariantteo- 
rien (se  d.  o.).  —  Med  algebran 
står  t  al  teori  en  (se  d.  o.)  i 
det  närmaste  samband. 

Algeciras  [al5ethi'raB],  hamn- 
stad och  vinter  kurort  i  prov. 
Cadiz,  Spanien.  Grundlagd  av 
morerna.  16,000  inr.  —  I  A.  hölls 


271 


Alger — Algeriet 


272 


1906  den  s.  k.  Algeciraa- 
konferensen,  se  Marocko. 

Alger  (lat.  A'lgae),  en  grupp 
bfi-lväxter  med  klorofyll  1.  annat 
grönt  färgämne,  varmed  de  kunna 
aBsimilera  kolsyra.  A:8  celler 
innehålla  dessutom  ofta  andra 
färgämnen.  De  allra  flesta  A.  leva 
i  vatten.  Några  former  bilda 
gröna  1.  röda  överdrag  på  fuktig 
jord,  stenar  1.  trädstammar.  A. 
indelas  i  Cyanophy'ceae,  Diato'- 
meae,  Conjuga'tae,  Chlorophy'- 
ceac,  Gharophy'ta,  Phaeophy'ceae 
och  Rhodophy'ceae.  Till  A.  kunna 
även  räknas  Dinoflagella'ta  och 
vissa  Flagella'ta  (se  vidare  under 
de  latinska  namnen). 

Alger  [alje'],  huvudstad  i 
Algeriet,  vid  Medelhavet,  byggd 
på  en  brant  sluttning,  med  höj- 
derna ovanför  starkt  befästa.  A. 
har  en  utmärkt  hamn  och  är  en 
av  de  förnämsta  kolstationerna 
vid  Medelhavet.  Järnvägsförbin- 
delse med  de  största  städerna  i 
Algeriet.  Betydlig  utländsk  han- 
del. Den  moderna  stadsdelen  lig- 
ger utefter  kusten  och  bildar  med 
sina  breda  bulevarder  och  stora 


Kamelernas  gata  i  Alger. 

affärshus  en  skarp  kontrast  till 
den  gamla  arabstaden.  Universi- 
tet; ärkebiskopssäte.  170,000  inv., 
varav  %  européer. 

Algeriet  [al8jeri'et],  fr.  Al- 
gérie,  fransk  besittning  i  n.  Af- 
rika, mellan  Marocko  i  v.  och 
Tunis  i  ö.  Sydgränsen  till  Sahara 


Järnyägar 


273 


Alg-fisk 


274 


är  obesULmd.  Atlasbergen  genom- 
draga landet,  och  dess  n.  kedja, 
Tell-Atlas,  avskiljer  det  småkupe- 
rade,  mera  odlade  kustlandet  från 
Saharas  ökenregion.  Floderna  äro 
obetydliga  och  i  de  flesta  fall 
uttorkade  under  sommaren.  — 
Landet  är  rikt  på  mineral: 
järn,  antimon,  zink  och  fosfat. 
Jorden,  varav  tre  fjärdedelar 
av  befolkningen  lever,  frambrin- 
gar vete,  havre  och  råg.  Grön- 
saker, sydfrukter  och  vin  odlas 
i  stor  utsträckning  i  kustregio- 
nen. Handeln  är  huvudsakligen 
riktad  på  Frankrike.  —  A.  sty- 
res av  en  fransk  generalguver- 
nör och  är  administrativt  delat 
i  två  delar,  varav  den  norra  be- 
står av  tre  departement.  Alger, 
Oran  och  Constantine,  som  alla 
sända  representanter  till  den 
franska  nationalförsamlingen,  och 
den  södra  av  fyra  territorier.  — 
Befolkningen,  5,6  mill.,  utgöres 
av  muhammedanska  araber  och 
berber  samt  1  mill.  européer.  — 
A.  kom  omkr.  46  f.  Kr.  under 
romarna,  erövrades  på  400-t. 
e.  Kr.  av  vandalerna  och  på  700-t. 
av  araberna  och  behärskades   av 


Naturlig   bro   i   östra   Algeriet. 


olika  muhammedanska  dynastier. 
A.  blev  sedan  hemvist  för  de  från 
Spanien  fördrivna  morerna  och 
blev  en  av  de  på  sjöröveri  existe- 
rande, fruktade  Barbaresksta- 
terna  (se  d.  o.).  Trots  upprepade 
försök  att  bryta  dessas  sjö- 
tyranni  lyckades  det  ej  förrän 
1830,  då  fransmännen  satte  sig  i 
besittning  av  staden  Alger,  var- 
ifrån de  undan  för  imdan  ut- 
sträckt sitt  välde  över  till  A. 
hörande  områden.  Ett  flertal  upp- 
ror ha  visat  befolkningens  miss- 
nöje med  det  franska  herradömet, 
som  dock  med  åren  alltmer  be- 
fästs. Under  världskriget  inord- 
nades även  infödda  algeriska 
trupper  i  franska  armén,  och  som 
en  eggelse  till  fortsatt  trohet 
gavs  genom  en  lag  1919  möjlig- 
het för  de  infödda  att  på  vissa 
villkor  bli  franska  medborgare. 

Alg-fisk,  Phyllo'pteryx,  ett 
släkte  Sjöhästar  med  flikiga 
och  breda  utskott  på  kroppen, 
vilka  giva  djuren  en  utomordent- 
lig likhet  med  de  alger,  bland 
vilka  de  leva.  A.  är  ett  gott  ex- 


275 


Alginsyra — Algutsnim 


276 


r  ■ 

'^^O 

"iM 

Hfanl^ 

i^^i    '**'«i> 

^:"--    ", 

i^^H^^i^H 

j2^^^            _^  >i».^^m.*'^ 

■8 

■■Ilk                     ate&'iJ^IIII^H 

By    i    södra    Algeriet. 

empel  på  skyddande  för- 
klädnad   (se  Mimicry). 

Algi'nsyra,  ett  ämne,  som  er- 
hålles  såsom  biprodukt  vid  jod- 
framställning ur  alger.  Användes 
såsom  appretyr medel. 

Algo'a  Bay  [bej],  en  vid  havs- 
bukt på  s.  Afrikas  kust.  I  s.v. 
delen  av  bukten  ligger  hamnsta- 
den Port  Elizabeth. 

Algo'l,  dubbelstjärna  i  stjärn- 
bilden Perseua  (^  Persei),  med 
variabel  ljusstyrka.  Typ  för  s.  k. 
algolstjärnor,  vilkas  stu- 
dium spelat  en  synnerligen  stor 
roll  i  teorien  för  dubbelstjärnor 
(se  d.  o.). 

Algologi'    (lat.   a'lga,   sjögräs, 

r 


grek.  lo'gos,  lära),  läran  om  al- 
gerna. —  Algol  o' g  1.  fyko- 
1  o'  g,  algforskare. 

Algo'nk,  Algo'nkisk,  geo- 
logisk term  för  sedimentära  av- 
lagringar  yngre  än  urberget  men 
äldre  än  kambrium.  Inom  Sve- 
rige utgöres  en  del  härav  av  röda 
sandstenar  med  klastisk  struktur 
(jotniska  gruppen),  andra 
äro  kristalliniska  skiffrar  (s  e  v  e- 
gruppen).  Till  A.  höra  dala- 
sandstenen och  Dalslandsserien; 
Almesåkragruppen  i  Småland  är 
troligen  av  samma  ålder.  Seve- 
gruppen.  Ars  yngre  avlagringar, 
har  stor  utbredning  i  Sveriges 
fjälltrakter  från  Dalarna  till 
Torne  träsk.  Algonkiska  berg- 
arter kallas  ofta  p  r  e  k  a  m  - 
briska     1.    postarkeiska. 

Algotssönerna,  benämning  på 
en  mäktig  stormansätt  från  Väs- 
tergötland, vars  främsta  medlem- 
mar voro  lagmannen  Algot  Bry- 
nolfsson och  hans  söner,  av  vilka 
biskop  Brynolf  (se  d.  o.),  Folke 
och  Karl  voro  de  mest  bekanta. 
Folke  bortrövade  1287  med  Karls 
hjälp  riddaren  Svantepolk  Knuts- 
sons dotter  Ingrid,  och  för  detta 
straffades  hela  släkten.  Folke 
blev  hjälte  i  flera  ballader  t.  ex. 
Falken  Albrektsson  eller  Folke 
Algotsson,  två  redaktioner  av 
samma  visa  från  1500-t.,  och 
Folke  Lagmansson  och  drottning 
Hillevad. 

Algrafi',  se  Litografi. 

Algsvampar,  se  Phycomy- 
c  e  t  e  8. 

Algutsboda,  socken  i  Kronob. 
1.,  pastorat  i  Växjö  stift.  4,390 
inv. 

Algutsrum.  1.  Socken  i  Kalmar 
].,  jämte  Glömminge  pastorat  i 
Växjö  stift.  740  inv.  —  2.  Härad 
i  Kalmar  1.,  omfattar  gocknarna 
Resmo,  Mörbylånga  skn,  Mörby- 


Alf-fisk. 


277 


Algutstorp — Alhambra 


278 


Granada  med 


långa  kpg.,  Vickleby,  Torslunda, 
Glömminge  och  Algutsrum. 

Algutstorp,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  KuUings-Skövde,  Tumberg, 
Södra  Härene,  Bråttensby  och 
Landa  pastorat  i  Skara  stift.  390 
inv. 

Alha'gi,  ee  Manna. 

Alha'mbra  (av  arab.  Kal'at-al- 
hamra,  "den  röda  borgen"),  en 
arabisk  konungaborg  utanför  sta- 
den Granada  i  Spanien,  påbörjad 
1248  och  benämnd  efter  färgen 
på  yttermurarna.  Sedan  ara- 
berna 1492  fördrivits  från  Gra- 
nada, blev  borgen  offer  för  förstö- 
relse och  förfall.  Ur  detta  till- 
stånd räddades  den  först  genom 
en  1862  påbörjad  restaurering. 
Borgen  utgör  ett  omfattande  kom- 
plex av  försvarsverk  och  byggna- 
der, bland  vilka  den  viktigaste 
är  det  egentliga  kungshuset,  vars 
salar  och  rum  gruppera  sig  kring 
tvenne  gårdar,  Myrtengården  och 
Lejongården.  Den  senare  har  sitt 
namn  av  de  tolv  svarta  marmor- 
lejon, som  bära  en  alabasterfon- 
tän i  dess  mitt.  Bland  rummen 
märkas  Ambassadörernas  sal, 
kvadratisk    till    formen,    försedd 


Alhambra. 

med  rikt  dekorerat  droppstens- 
valv  och  inbyggd  i  det  höga  Co- 
mares-tornet,  samt  Abenserrager- 
nas  sal,  som  på  båda  sidor  genom 
kolonnställningar  förenas  med 
mindre  sidosalar  och  övertäckes 
av  ett  högt  droppstensvalv.  A. 
hör  till  de  rikaste  och  mest  konst- 
närliga arabiska  byggnadsverk, 
som  bevarats  till  våra  dagar. 


Lejonr&rdan    (    Alhambrk. 


279 


Alheden — Alin 


280 


Alheden,  stor  hed  i  n.  Jylland. 
Nu  delvig  uppodlad  eller  ekog- 
planterad. 

Al  henna,  se  H  e  n  n  a. 

AIhida'd,  det  vertikala  axel- 
syetemet  ä.  en  teodolit,  kring  vars 
geometriska  axel  teodolitens  över- 
byggnad med  tuben  vrides  vid 
observation  av  riktningar  i  hori- 
sontalplanet. A.  består  av  en  en- 
kel 1.  dubbel  alhidadaxel 
och  en  på  denna  påkrympt  gra- 
derad cirkel,  alhidadcir- 
keln.  Se  Teodolit. 

Ali',  "den  höge",  arabiskt  namn 
och  titel.  —  1.  A.  ibn  Abu 
T  ali  b,  f.  602,  d.  661,  Muham- 
meds kusin  och  svärson,  den  fjär- 
de kalifen  656.  Hans  anhängare 
voro  sjiiterna.  Se  Islam.  —  2. 
A.  b  ej,  f.  omkr.  1728,  d.  1773, 
sultan  av  Egypten  1757.  Fördri- 
ven därifrån  1771,  upptog  han 
kampen  mot  turkarna  och  eröv- 
rade bl.  a.  Jerusalem  men  blev 
slagen,  då  han  sökte  återtaga 
Egypten.  —  3.  A.  p  a  s  j  a  av  J  a- 
nina,  f.  1741,  d.  1822,  albansk 
furste,  som  genom  erövringar 
blev  herre  över  Albanien,  Tessa- 
lien  och  s.  Makedonien  men  slut- 
ligen angreps  av  turkarna  och 
efter  ett  tappert  försvar  av  Ja- 
nina  tvangs  att  kapitulera  1822. 
—  4.  Muhammed  Emin  A. 
pasja,  f.  1815,  d.  1871,  turkisk 
statsman.  Se  Turkiet. 

A'lias,  lat.,  annars,  eljest. 

A'libi,  lat.,  eg.  annorstädes; 
bevisa  sitt  A.,  bevisa,  att 
man  vid  tiden  för  ett  brotts  be- 
gående befunnit  sig  på  aiman 
plats  än  platsen  för  detta. 

Alica'nte.  1.  Kustprovins  i  s.ö. 
Spanien.  N.  och  v.  delarna  ber- 
giga, för  övrigt  bördigt  slätt- 
land. Odling  av  vin  och  sydfruk- 
ter.  Bly-,  järn-  och  koppargruvor. 
500,000  inv.  —  2.  Huvudstad  i 
A.  1.  Hamnstad  och  vinterkurort. 


Cigarr-  och  textilindustri.  Export 
av  salt,  soda,  vin  och  jordbruks- 
produkter.  60,000  inv. 

Alifa'tiska  föreningar  (grek. 
a'leifar,  fett) ,  fettseriens 
föreningar,  organiska  för- 
eningar, som  kunna  härledas  från 
kolvätet  metan.  Hit  räknas  fett- 
arterna. 

Aligarh,  befäst  stad  i  de  för- 
enade provinserna  Agra  och 
Oudh,  britt.  Indien.  Handel  med 
bomull,  spannmål  och  indigo. 
Muhammedanskt  universitet  be- 
slutat 1920.  65,000  inv. 

Alikva'nt  (lat.  aliqua'ntus, 
tämligen  stor ) ,  se  A 1  i  k  v  o  t. 

Alikvo't  (lat.  a'liquot,  några, 
flera),  kallas  ett  tal  a  i  förhål- 
lande till  ett  större  tal  6,  om  & 
går  att  utan  rest  dividera  med  a. 
1  motsatt  fall  kallas  a  en  a  1  i  - 
kvant  till  b.  Sålunda  är  3  ali- 
kvot  till  6,  men  alikvant  till  7. 

Alikvo't-toner,  se  överto- 
ner. 

Alin,  Oscar  Josef,  f.  1846, 
d.  1900,  historiker  och  politiker, 
professor  i  Uppsala  från  1882. 
Som  led.  av  F.  K.  1889—99  och 
av  unionskommittén  1895 — 98 
blev  A.  en  av  förgrundsgestalter- 
na i  1890-t:s  svenska  unionspoli- 
tik. Hans  ståndpunkt,  klarlagd 
i  Den  svensk-norska  unionen 
(1889 — 91)  och  ytterligare  för- 
fäktad av  lärjungar  tillhörande 
den  "Alinska  skolan",  gick  ut  på 
ett  klarläggande  av  betydelsen  av 
dokumenten  från  unionens  till- 
komst. Norge  hade  i  Kielfreden 
avträtts  till  Sverige  och  ej  till 
Karl  XIII,  och  såväl  riksakten 
som  norska  grundlagen  4  nov. 
1814  vilade  på  förhandlingar  med 
svenska  ombud,  varför  de  ej  utan 
svenskt  samtycke  kunde  upphä- 
vas eller  ändras.  Gent  emot  olika 
missmodiga  tendenser  att  låta 
unionen    falla  höll   A.   energiskt 


281 


Alingsås 


282 


pä,  dess  fortbestånd  men  var  sam- 
tidigt en  kraftig  förespråkare  för 
revision  av  unionstraktaterna. 
A.  övade  stort  inflytande  på  1890- 
t:s  konservativa  politik. 

Alingsås,  stad  i  Västergötland 
nära  Säveåns  utflöde  i  Mjörn,  46 
km.  från  Göteborg.  Anlades  av 
från  Nya  Lödöse  utflyttade  kolo- 
nister och  erhöll  stadsprivilegier 
1619.  Genom  Jonas  Alströ- 
m  e  r  anlades  A.  manufak- 
turverk, med  väverier,  spin- 
nerier, stickeri  och  färgeri,  är 
1724,  varigenom  A.  raskt  upp- 
blomstrade till  på  sin  tid  Sveri- 
ges förnämsta  fabriksstad.  I  mit- 
ten av  1700-t.  härjades  A.  av 
svåra  eldsvådor  och  gick  under 
mössornas  styrelse  allt  mer  till- 
baka. Staden  har  nu  en  betydan- 
de     vävnadsindustri       (Alingsås 


Alströmerska  fabriken. 

bomuUsväveri  a.  b.  med  mer  än 
1,000  vävstolar)  och  linnefabrik. 
A.   stadsförsamling  bildar   jämte 


283 


Alisma — Alkekung 


284 


A.  landsförsamling,  Rödene,  Bä- 
linge,  ödenas  och  Hemsjö  pasto- 
rat i  Skara  stift.  Samskola  (sta- 
tens). A.  stad  6,250  inv.,  A.  lands- 
förs,  och  Rödene  2,800  inv. 

AIi'sma,  växtsläkte  (fam.  Alis- 
ma'ceae).  Blott  en  art,  A.  plan- 
ta'go,  svalting,  vanlig  vatten- 
ört i  vårt  land.  Har  äggrunda 
blad  och  vita  blommor  i  pyramid- 
lik klase. 

AIisma'ceae,  växtfamilj  (ordn. 
Helo'biae).  Hit  räknas  ett  antal 
vatten-  och  sumpväxter,  av  vilka 
släktena  AWsma,  Echino'dorus 
och  8agitta'ria  äro  represente- 
rade i  Sverige. 

A-listan,  se  Börs. 

Alizari'n  (turk.  alizari,  han- 
delsnamn pä  krapprot),  ett  myc- 
ket viktigt  färgämne,  som  förr 
framställdes  ur  krapprot,  sedan 
1868  i  allt  större  utsträckning 
med  konst  ur  kolvätet  äntra- 
c  e  n.  Detta  oxideras  först  till 
antrakinon,  varur  sedan  ge- 
nom en  serie  processer  erhålles 
handelsvaran  A.  i  form  av  en  deg, 
hållande  20  %  A.  A.  bildar  med 
vissa  metallföreningar  karaktä- 
ristiska färglacker.  Se 
Färgning. 

Al j  aska,  se  Alaska. 

Alka,  se  A 1  k  o  r. 

Alkai'os,  grekisk  skald  i  7:e 
årh.  f.  Kr.  A.  tillhörde  en  gam- 
mal  adelssläkt,  deltog  med  iver 


Alkaios    och    Sapfo.     Antik    vasmålning 


i  de  politiska  fejderna  och 
måste  tidvis  leva  i  landsflykt.  Av 
hans  dikter  äro  några  bevarade 
i  fragment,  andra  kända  genom 
horatianaka  efterbildningar.  Den 
alkaiska  versen,  uppkallad 
efter  A.  och  även  använd  av 
Horatius,  är  en  4-radstrof. 

Alka'ld  (av  arab.  al-kadi,  do- 
maren), kommunalordföranden  i 
spanska  städer  och  byar;  tillika 
polisdomare. 

A'lkaliblått,  tjärfärgämne  i 
växlande  nyanser.  Se  Färg- 
ämnen. 

A'lkali-metaller,  gemensam 
benämning  på  metallerna  1  i  t  i  - 
um,  natrium,  kalium,  ru- 
b  i  d  i  u  m  och  c  e  s  i  u  m.  Deras 
hydrat  och  karbonat  sammanfat- 
tas under  namnet  alka'lier 
(sing.  alkali,  av  arab.  kaljtm, 
aska) . 

Alkalimetri',  se  Acidime- 
tri. 

Alkaliska  jordarter,  oxiderna 
av  metallerna  kalcium, 
strontium,  barium,  stund- 
om räknas  hit  även  dem  av  m  a  g- 
n  e  s  i  u  m  och  beryllium. 

Alkalisk  reaktion,  en  egen- 
skap, som  karaktäriserar  alla 
dissocierade  baser.  Att  en  lösning 
reagerar  alkaliskt  kan  lättast 
visas  med  t.  ex.  lackmus,  som  av 
baser  färgas  blå,  1.  med  fenolfta- 
lein,  som  åstadkommer  rödfärg- 
ning  av  lösningen. 

AlkaIoi'der,  se  Växtbaser. 
AIka'nna,  Alca'nna  tincto'ria, 
en  i  Ungern  och  Medelhavslän- 
derna förekommande  ört  (fam. 
Borragina'ceae) ,  ur  vars  violett- 
röda rot  ett  färgämne,  alkanna- 
rött,  falsk  alkanna,  alkanni'n 
1.  a  n  c  h  u  s  i'  n,  kan  erhållas.  Det 
användes  till  färgning  av  fett, 
salvor,  pomador  o.  d.  Se  H  e  n  n  a. 
Alkekung,  Alle  alle,  en  ovan 
svart,   iinder   vit  alka  med  kort 


285 


Alkemi — Alkibiades 


286 


och  tjock  näbb.  Längd  intill  25 
cm.  A.  är  en  högnordisk  art, 
som  häckar  i  ofantliga  skaror  på 
Norra  Ishavets  öar;  vintertid 
träffas  den  någon  gång  vid  Sve- 
riges v.  kust.  A.  lägger  blott  ett, 
enfärgat,  blåvitt  ägg. 

Alkemi',  ord  av  omtvistad  här- 
komst, varmed  man  i  trängre 
bemärkelse  åsyftar  "guldmakeri" 
1.  konsten  att  av  oädla  metaller 
framställa  ädla  sådana.  Tertul- 
lianus  nämner  som  Ars  upphovs- 
man Hermes  Trismegistos,  en 
sammansmältning  av  den  gre- 
kiske guden  Hermes  och  den 
egyptiske  guden  Thot,  vilken  se- 
nare ansågs  som  skrivkonstens 
och  vetenskapernas  uppfinnare. 
Troligen  har  väl  det  egyptiska 
prästerskapet  känt  konsten  att 
framställa  gul-  och  vit  färgade 
metallegeringar,  som  de  utgåvo 
för  att  vara  guld  och  silver;  de 
bibringade  kanske  också  folket 
tron,  att  prästerna  kunde  för- 
vandla oädla  metaller  till  ädla. 
Denna  tro  stod  ej  på  något  sätt  i 
strid  med  den  grekiska  filosofiens 


Aikemist  iFaust).  Ktsning  av  Kenibrandt. 


uppfattning      av     materien     (se 
Element),  varför   A.  upptogs 
av  grekerna  i  Alexandria.  Sedan 
araberna  erövrat  Egypten,  lärde 
de  konsten  och  spredo  den  till  v. 
Europa,    där    A.    särskilt    imder 
medeltiden     omhuldades,     främst 
vid  furstehoven.  —  A:8  utövare, 
alkemisterna      1.      adep- 
terna   sökte    vid    sina  experi- 
ment finna  ett  hypotetiskt  ämne, 
de     vises     sten,     med     vars 
hjälp    alla    andra    ämnen  kunde 
förvandlas  till  guld.  Man  tillade 
också  de  vises  sten  livsförlängan- 
de  egenskaper.  Vad  alkemisterna 
funno    var    väl   legeringar,    som 
med  dåtidens  kunskaper  svårligen 
kunde  skiljas  från  ädla  metaller. 
Tack    vare    alkemisterna   gjordes 
många  betydelsefulla  upptäckter. 
A.   var    sin  tida   kemiska   veten- 
skap,   icke    blott    ett    försök    att 
tillfredsställa      guldtörsten.      Se- 
naste tidens  forskningar  ha  visat 
möjligheten     att    sönderdela    de 
länge      som      odelbara     ansedda 
grundämnena,  varför   alkemister- 
nas  drönamar  om  andra  ämnens 
förvandling     i     guld    kanske    en 
gång  skola  förverkligas. 
Alke'stis,  se  Admetos. 
AIkibi'ades,    f.    omkr.   450,   d. 
401  f.  Kr.,  atensk  statsman  och 
fältherre  av  ädel  börd.  Utrustad 
med     stora     andliga    såväl    som 
yttre   gåvor    och   dessutom   i  be- 
sittning  av   en    äregirighet,   som 
icke  kände   gränser  eller  skydde 
medel,  blev  han  en  ivrig  medlem 
av    det    demokratiska    krigspar- 
tiet  i   Aten   och  valdes   420   till 
stadens    fältherre.    Då    den    sici- 
lianska  staden   Syrakusa  hotade 
flera  med  Aten  förbundna  städers 
frihet,  förmådde  A.  sina  landsmän 
att  sända  en  flottexpedition  till 
Sicilien.  Natten  före  avresan  (11 
maj     415)     kullstörtades    en  del 
gudabilder    i    Aten,   och   A.,   »om 


287 


Aikio — Alkoholism 


288 


misstänktes  vara  gärningsman- 
nen, dömdes,  ehuru  frånvarande, 
till  döden.  —  Han  flydde  nu  till 
Atens  arvfiende  Sparta  och  ledde 
dess  flotta  mot  Aten,  men  blev 
misstänkt  även  där,  varför  han 
sökte  skydd  hos  den  persiska 
satrapen  Tissafernes  i  Mindre 
Asien.  Därifrän  återkallades  han 
till  Aten,  där  efter  hans  motstån- 
dare Nikeas'  förkrossande  neder- 
lag på  Sicilien  413  en  demokra- 
tisk riktning  kommit  till  mak- 
ten. A.  besegrade  den  pelopon- 
nesiska hären  och  flottan  vid 
Kyzikos  410  och  höll  408  sitt 
intåg  i  Aten.  Efter  ett  nederlag 
vid  Efesos  störtades  han  åter  och 
flydde,  denna  gång  till  Frygien, 
där  han  föll  för  mördarhand. 

A'lkio,  S  a  n  t  e  r  i,  f.  1862,  fin- 
ländsk skriftställare  och  politi- 
ker, medlem  av  lantdagen  och 
riksdagen  sedan  1907,  tillhöran- 
de det  radikala  finska  agrarpar- 
tiet. A.  var  socialminister  1919 
— 20  och  var  ivrigt  verksam  för 
republikens  införande  1919. 

Alkmafon,  grekisk  sagohjälte, 
som  dräpte  sin  moder  och  därför 
förföljdes  av  erinnyerna.  Han  fick 
ro,  när  han  slog  sig  ned  vid  flo- 
den Akeloos'  mynning,  äktade 
flodgudens  dotter  och  fick  sonen 
Akarnan    (jfr   Akarnanien). 

Alkmaioni'derna,  en  framstå- 
ende ätt  i  Aten,  från  vilken  Klei- 
stenes,  Perikles  och  Alkibiades 
härstammade. 

A'Ikman,  grekisk  skald  i 
Sparta  i  7:e  årh.  f.  Kr.  Av  hans 
diktning  äro  endast  fragment 
bevarade  till  vår  tid.  A.  anses  ha 
grundat  den  grekiska  korlyriken. 
Ett  7-fotat  daktyliskt  versmått 
bär  hans  namn. 

Alkman,  Edvard  Petrus, 
f.  1867,  tidningsman,  på  1890-t. 
kultur-radikal  ledareförfattare  i 
Dagens  Nyheter,  sedan  1904  re- 


daktör för  Göteborgsposten.  Led. 
av  F.  K.  1916—19. 

Alkme'ne,  sondotter  till  Per- 
seus,  maka  till  Amfltryon,  moder 
till  Herakles    (se  d.  o.). 

A'lkohol,  populärt  namn  på 
metyl-  1.  etylalkohol.  —  Abso- 
lut A.,  så  gott  som  vattenfri 
etylalkohol.  Se  Alkoholer. 

Alkoholer,  organiska  förening- 
ar, som  kunna  härledas  ur  kol- 
väten genom  att  i  dessa  ersätta 
en  väteatom  med  gruppen  •  OH. 
Primära  A.  innehålla  atom- 
gruppen  CH,  •  OH,  sekun- 
dära CH  •  OH  och  tertiära 
C  •  OH.  Dessutom  finnas  f  1  e  r  - 
värda  A.,  innehållande  två  1. 
flera  OH-grupper  inom  en  mole- 
kyl. Till  dessa  höra  bl.  a.  glyce- 
rin.  A.  ha  oftast  namn  av  de  kol- 
väten, ur  vilka  de  kunna  här- 
ledas. Sålunda  ger  metan,  CH4, 
upphov  till  metylalkohol, 
CH,  •  OH;  e  t  a  n,  C,H„  ger  e  t  y  1- 
alkohol,  CjH,  •  OH  o.  s.  v.  A. 
äro  oftast  vätskor,  vilkas  kok- 
punkt stiger  med  antalet  CH,- 
grupper  i  molekylen.  Högre  A. 
äro  vid  vanlig  temp.  fasta  krop- 
par. A:s  spec.  vikt  är  alltid 
mindre  än  1.  Se  A  m  y  1  a  1  k  o  - 
hol,  Etylalkohol  och  M  e  - 
tylalkohol. 

AIkoho'1  förbud,  se  Nykter- 
hetsrörelsen. 

Alkoholism,  alkoholförgift- 
ning, akut  eller  kronisk.  A.  an- 
vändes även  att  beteckna  vane- 
mässigt  missbruk  av  sprit  oav- 
sett om  manifesta  sjukdomssym- 
tom föreligga  eller  icke.  Akut  A. 
kan  förekomma  i  alla  grader  från 
det  lätta  ruset  till  en  dödligt  för- 
löpande förlamning  av  det  cen- 
trala nervsystemet.  Till  den  kro- 
niska A:s  sjukdomsbild  höra 
slembildning  i  halsen,  heshet, 
morgonkräkningar,  aptitlöahet, 
diarréer.  Dessa  symtom  föroraa- 


289 


Alkoholist — Alkuin 


290 


kas  av  en  lokal  retning  av  det 
tillförda  giftet.  Efter  att  ha  över- 
gått i  blodet  sprides  alkoholen 
till  kroppens  alla  delar  och  in- 
verkar därvid  särskilt  på  nerv- 
systemet. Som  yttringar  därav 
märkas  i  lindriga  fall  darrning 
i  händer  och  tunga,  i  höggradi- 
gare  fall  minnesslöhet  och  allmän 
nedsättning  av  själsförmögenhe- 
terna.  Vid  höggradig  A.  eller  stor 
mottaglighet  kunna  anfall  upp- 
träda liknande  dem  vid  fallande- 
sot  (alkoholepilepsi)  eller 
en  fullt  utbildad  akut  sinnessjuk- 
dom (delirium  tremens, 
88  d.  o.).  De  perifera  nerverna 
bli  ofta  säte  för  inflammation 
(alkoholnevrit),  yttrande  sig 
i  nedsatt  känsel,  myrkrypningar, 
osäkerhet  i  rörelser  (a  t  ax  i, 
se  d.  o.)  samt  förlamningar.  I 
fråga  om  förändringar  i  andra 
organ  (levercirros,  skrumpnjure, 
fetthjärta)  är  mera  ovisst,  om 
dessa  kunna  skrivas  direkt  på 
alkoholverkans  konto.  Tidigt  in- 
trädande åldersförändringar  sy- 
nas vara  en  följd  av  det  vane- 
mässiga  alkoholmissbruket.  Ett 
plötsligt  avbrott  i  begagnandet 
av  sprit  efter  längre  tids  stark 
konsumtion  medför  utomordent- 
ligt svåra  obehag,  yttrande  sig  i 
sömnlöshet,  matleda,  höggradig 
ångest,  deliriimi  (abstinens- 
symtom). I  sällsynta  fall 
inträder  alkoholbegäret  endast 
periodiskt    ( periodsupare ) . 

Alkoholi'st,  åt  dryckenskap 
hemfallen  person.  För  vård  av  A. 
finnas  slutna  vårdanstalter,  s.  k. 
alkoholistanstalter  (al- 
koholisthem), där  patienterna  för 
längre  tid  (i  allmänhet  minst  % 
år)  avstängas  från  sprit.  Enl. 
lagen  om  behandling  av  A.  av  30 
juni  1913,  som  trädde  i  kraft  1 
aug.  1916,  kan  man  i  vissa  fall 
tvångsinternera  A.  pä  allmän 


alkoholistanstalt.  Ansö- 
kan om  internering,  som  skall 
ställas  till  K.  Ii.,  göres  av  nyk- 
terhetsnämnd. Dock  kan  i  fråga 
om  vissa  farliga  A.  polismyndig- 
het jämväl  ingripa.  Har  A.  fri- 
villigt sökt  vård  på  allmän 
alkoholistanstalt,  kan  han  tvingas 
att  kvarstanna  avtalad  tid.  — 
Allmänna  alkoholisthem  äro  delg 
statens,  dels  andra  såsom  allmän- 
na erkända  alkoholistanstalter. 
Statens  alkoholistanstalter  äro 
förlagda  till  Venngarn  (nära  Sig- 
tuna), Svartsjö  (för  bl.  a.  svår- 
disciplinära manliga  A.)  och 
Landskrona  (för  bl.  a.  svårdisci- 
plinära kvinnliga  A.).  De  all- 
männa anstalterna  stå  under 
Socialstyrelsens  uppsikt.  Av  e  n  - 
skilda  alkoholistanstalter 
finnas  endast  Kurön  (Frälsnings- 
arméns) i  Mälaren  och  Härnö 
(Strängnäs  stifts)  vid  Mariefred. 

Alkor,  Alcidae,  en  fågelfamilj 
(ordn.  Lari),  omfattande  arter 
från  n.  halvklotets  hav,  huvud- 
sakligen de  nordligaste.  Fötterna 
äro  fastade  långt  bakåt,  varför 
fåglarna  sitta  i  upprätt  ställning, 
stödande  på  de  korta  tarserna. 
Vingar  och  stjärt  äro  korta,  var- 
för A.  äro  tämligen  dåliga  fly- 
gare. Skickliga  simmare  och  dy- 
kare. Vid  dykning  använda  de 
icke  blott  fötterna  med  deras  tre 
med  simhud  förenade  framtar 
(baktå  saknas  vanligen  alldeles) 
utan  också  vingarna.  Endast 
häckningstiden  vistas  de  på  land; 
samlas  då  vanligen  i  stora  kolo- 
nier ("fågelberg")  och  lägga  sina 
1 — 2  ägg  i  bergskrevor  utan  någon 
bale.  Se  Alkekung,  Lunne- 
fågei,  Grisslesläktet, 
Tordmulesläktet. 

Alkov  [-kå'v]  (a.Tåh.  al-kubba) , 
nisch  för  sängen  i  eller  vid  väg- 
gen av  ett  riun. 

A'lkuin,    f.    735,  d.  804,  Karl 


10.  —  L  e  X.  I.     Tr.  1».  6.  22. 


291 


Alkyl — AUeghany-bergen 


292 


den  stores  rädgivare,  vän  ocli 
lärare.  Grundlade  en  berömd 
skola  i  Tours.  A:8  brev  äro 
värdefulla  för  kännedomen  om 
den  tidens  kultur. 

Alky'l,  se  Eadikal.  —  Al- 
kylsalt,   se    Ester. 

Alla,  a  1  r,  ital.,  motsvarar 
franskans  d  la  (se  d.  o.).  Van- 
ligt i  musiktermer,  t.  ex.  a  1 1'  - 
a  n  t  i'  c  o,  i  antik  stil,  alla 
m  a'  r  c  i  a,  i  marschtakt,  alla 
t  u'  r  c  a,  i  turkisk  musiks  stil, 
alla  zinga'ra,  i  zigenarstil, 
alla  zo'ppa,  i  synkoperad  stil, 
a  1 1'  o  1 1  a'  v  a,  i  oktaven,  beteck- 
nar, att  vidst.  noter  skola  spelas 
en  oktav  högre  1.  lägre,  alla 
p  o  1  a'  c  c  a,  i  polonästakt,  alla 
8  t  r  e'  1 1  a,  i  raskare  tempo, 
alla  tede'8ca,  på  tyskt  sätt. 
Alla  breve,  pä  förkortat  sätt, 
betyder,  att  i  */«  takt  noternas 
valör  förminskas  till  hälften.  Jfr 
Al. 

Alla'h,  arab.,  muhammedanis- 
mens  beteckning  för  den  högste 
och  ende  Guden. 

Allahaba'd,  "Guds  stad".  1. 
Distrikt  i  de  förenade  provinser- 
na Agra  och  Oudh,  britt.  Indien. 
Genomflytes  av  Ganges  och  hör 
till  Indiens  bördigaste  och  folk- 
rikaste trakter.  —  2.  Stad  vid 
sammanflödet  av  Ganges  och 
D jämna,  är  en  av  hinduernas 
heliga  städer  och  besökt  vallfarts- 
ort. Berömt  är  ett  av  Akbar  den 
store  anlagt  palats.  Stål-  och 
indigoindustri.    155,000    inv. 

Alla  helgons  dag,  romersk- 
katolsk kyrkofest  sedan  700-t., 
firas  den  1  nov.  Allhelgona- 
dagen firas  i  svenska  kyrkan 
första  söndagen  i  nov. 

Allan-linjen,  engelsk-nordame- 
rikansk  ångbåtslinje,  grundad 
1852  av  skotsk-kanadensiske 
skeppsredaren  och  finansmannen 
Bir  Hugh  Allan  (f.  1810,  d.  1882). 


Alla'ntois  (grek.,  alla's,  korv, 
korvformig  säck) ,  se  Foster- 
höl  j  e  n. 

A  Ila  pri'ma,  ital.,  säges  en 
oljemålning  vara  utförd,  när 
varje  del  av  dess  yta  från  början 
fått  den  färg,  som  den  skall  bära 
i  färdigt  tillstånd. 

Allarga'ndo,  ital.,  bredare, 
starkare. 

Alla  själars  dag  firas  i  ro- 
mersk-katolska kyrkan  2  nov.  Av- 
skaffad i  svenska  kyrkan. 

Allati'yus  (lat.  alla' tus,  av 
affeWre,  föra  till),  se  Kasus. 

AUbo.  1-  Härad  i  Kronob.  1., 
omfattar  socknarna  Virestad, 
Stenbrohult,  Älmhults  köping, 
Vislanda,  Blädinge,  Skatelöv, 
Västra  Torsåa,  Härlunda,  Leka- 
ryd,  Aringsås,  Hjortsberga,  Kven- 
neberga.  Slätthög,  Mistelås,  Mo- 
eda,  Ör  och  Härlöv.  —  2.  Kon- 
trakt i  Växjö  stift,  omfattar 
Aneboda  jämte  de  i  A.  1  nämnda 
pastoraten  utom  Härlöv. 

Allé  (fr.  allée,  av  aller,  gå), 
väg,  på  sidorna  planterad  med 
träd.  Se  Alléträd. 

Alleghany-bergen  [ä'lligeni], 
bergsträckning  i  Nord-Amerika, 
nästan  jämlöpande  med  atlanti- 
ska kusten,  från  n.  Alabama  till 
S:t  Lawrenceviken.  Medelhöjden 
på  den  nu  genom  geologiska  kraf- 
ter starkt  nedbrutna  kedjan  är 
knappt  800  m.  Bergsystemet  upp- 
bygges av  bergarter  från  olika 
geologiska  epoker;  bergskedje- 
veckningen  skedde  under  paleo- 
zoisk  tid.  Dess  högsta  topp  är 
Mount  Mitchell,  2,000  m.  I  Ame- 
rika begagnas  namnet  A.  endast 
om  den  n.  delen  av  bergsträck- 
ningen, under  det  att  den  s.  går 
under  benämningen  A  p  p  a  - 
lachiska  be  r  gen.  A:s  skog- 
klädda  åsar  eller  nu  uppodlade 
höjder  äro  genom  sin  sträckning 
ett   hinder   för   kommunikations- 


293 


Allegori — Allenby 


294 


lederna.  Den  n.  delen  är  genom- 
bruten av  flera  vida  floddalar, 
forna  glaciärdalar,  vilka  under- 
lätta trafiken  genom  bergsträck- 
ningen. A.  bestå  av  ett  10-tal 
jämlöpande  ryggar  med  breda, 
fruktbara  längsdalar.  Av  tvär- 
dalarna är  Hudson-  och  Mohawk- 
flodena  viktigast,  förbunden  ge- 
nom kanaler  med  Eriesjön  och 
Champlainsjön,  som  awattnas 
till  S:t  Lawrence.  Bergen  äro 
rika  på  nyttiga  mineral,  främst 
kol  och  järn  samt  guld,  petro- 
leum, koppar  och  bly,  och  ha  här- 
igenom hit  samlat  stora  indu- 
strier och  skapat  flera  av  För- 
enta Staternas  viktigaste  stater. 

Allegori'  (grek.  a'llon,  annat, 
och  agoreu'ein,  tala),  framställ- 
ning i  dikt  eller  bildkonst  av 
abstrakta  begrepp  i  sinnebildlig 
form  av  människor,  djur,  växter 
o.  8.  v.;  t.  ex.  Svea  med  Göta 
lejon,  Bunyans  Kristens  resa, 
Atterboms  Blommorna.  Bilden 
skall  äga  konkret  liv  men  ej  så 
starkt,  att  det  andliga  innehållet 
spränges ;  Michelangeloa  Natten, 
Gryningen,  etc.  ha  ett  så  starkt 
mänskligt  liv,  att  vi  föga  reflek- 
tera på  deras  allegoriska  bety- 
delse. Fabeln  och  parabeln 
äro  de  enklaste  formerna  av  A. 
—  Allegorisk  tolkning 
av  en  skrift  är  att  söka  utfinna 
en  hemlig  undermening  i  texten. 
De  homeriska  sångerna,  bibeln 
etc.  ha  under  vissa  tider  tolkats 
på  detta  från  modern  ståndpunkt 
orimliga  sätt.  Den  samling  bröl- 
lopssånger, som  i  bibeln  kallas 
Höga  Visan,  har  bevarats  tack 
vare  att  brudgummen  identifie- 
rats med  Jahve  eller  Kristus, 
bruden  med  Israel,  kyrkan  eller 
själen. 

Allegre'tto,  ital.,  ganska  liv- 
ligt musikaliskt  tempo  mellan 
andante  och  allegro. 


AIle'gri,  G  r  e  g  o  r  i  o,  f.  1584, 
d.  1652,  italiensk  musiker,  lär- 
junge till  Palestrina.  Skrev  ett 
berömt  Misere're,  som  i  stilla 
veckan  årligen  uppföres  i  Six- 
tinska  kapellet   i  Rom. 

Alle'gro,  ital.,  musikaliskt 
tempo,  glatt,  raskt,  livligt. 

Allelomorfa  faktorer,  se 
Ärftlighetslära. 

Allemande  [allma'i)d],  fr., 
tysk  dans  i  långsam  ^A-takt, 
möjligen  härstammande  från  El- 
sass  och  mycket  omtyckt  i  Frank- 
rike på  16-  och  1700-t.  Upptogs 
såsom  led  i  suiten. 

A'llen,  Karl  Ferdinand, 
f.  1811,  d.  1871,  dansk  historiker, 
professor  i  Köpenhamn.  Skrev  en 
på  sin  tid  uppskattad  Haandbog 
i  Foedrelandets  Uistorie  (1840) 
och  ägnade  djupgående  forsk- 
ningar åt  tiden  omkr.  1500,  vilka 
resulterade  i  det  banbrytande 
verket  De  tre  nordiske  Rigers 
Historie  U97—1536,  icke  full- 
bordat längre  än  till  1527. 

Allen  Lä'llan],  Charles 
Grant  Blairfindie,  f.  1848, 
d.  1899,  kanadensisk  skönlitterär 
och  populärvetenskaplig  förfat- 
tare, känd  under  namnet  Grant 
Allen;  skrev  The  evolutioiiist 
at  large,  Evolution  of  the  idea 
of  God;  The  tooman  who  did 
(Hon  vågade  det,  1895)  väckte 
uppseende  för  sitt  förkunnande 
av  den  fria  kärleken. 

Allenby  [ä'llnbi],  Edmund 
Henry  Hynman,  f.  1861,  vis- 
count,  engelsk  fältmarskalk.  Vid 
världskrigets  utbrott  kavalleri- 
inspektör, erhöll  A.  befälet  över 
den  brittiska  kavalleridivisionen. 
Utmärkte  sig  under  reträtten 
från  Möns.  1915  kårchef,  1917 
befälhavare  över  3:e  engelska 
armén,  som  han  med  utmärkelse 
förde  under  aprilslaget  framför 
Ärras,  senare  s.  ä.  chef  för  brit- 


295 


Allentown — Alliance   israélite   universelle 


296 


tiBka  Palestina-armén.  Erövrade 
Jerusalem  och  vann  i  »ept.  1918 
en  avgörande  seger  över  de  tur- 
kiska arméerna.  1919  blev  A. 
överkommissarie  i  Egypten,  där 
hans  politik  1922  satt  frukt  i 
engelska  protektoratets  upphä- 
vande och  skapande  av  en  själv- 
ständig egyptisk  regering.  Se 
Egypten. 

Allentown  [älentaon],  stad  i 
Pennsylvania,  Förenta  Staterna, 
i  ett  rikt  järnmalmsdistrikt.  Mö- 
bel-, cement-  och  järnindustri. 
75,000  inv. 

Aller,  biflod  till  Weser,  Tysk- 
land. 

Allers  Familj -journal  (före 
1893  Illustrerad  Familj- 
journal), illustrerad  veckotid- 
ning, uppkallad  efter  gnmdlägga- 
ren,  dansken  Carl  Aller  (f. 
1845),  svensk  parallellupplaga 
till  danska  Illustreret  Familj- 
journal, grundlagd  1877.  Tid- 
ningen, som  delvis  tryckes  i  flera 
färger  efter  en  av  Aller  uppfun- 
nen metod,  utges  även  i  en  norsk 
upplaga. 

Allerum,  socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Flenninge  pastorat  i  Lunds 
stift.  2,290  inv. 

Alléträd  utväljas  av  de  om- 
skolade fröplantorna  med  stor 
omsorg  och  omplanteras  i  rader 
med  1  m.  gungar  och  50 — 75  cm. 
mellan  plantorna.  Före  omplan- 
teringen bör  jorden  bli  djupt  be- 
arbetad samt  gödslad.  I  regel 
läter  man  toppen  växa  i  höjden 
och  beskär  endast  alltför  kraftigt 
växande  sidoskott  samt  tager  år- 
ligen bort  ett  och  annat  av  de 
nedre  skotten.  Då  de  nått  en 
längd  av  2 — 2  ^^  m.  och  de  själva 
ej  vilja  bilda  krona,  som  fallet  i 
regel  är  hos  alm  och  lind,  måste 
de  toppbeskäras.  Omtyckta  allé- 
träd äro:  kastanj,  lönn,  ask,  alm, 
oxel,  lind  m.  fl. 


Allez  [alle'],  fr.,  gå!  —  An- 
vänt Bom  jaktterm  innebär  ut- 
trycket en  uppmaning  till  hun- 
den att  "söka". 

Allgemeine  Elektrizitäts- 
Gesellschaft,  A.  E.  G.,  firma  i 
Berlin,  grundad  1883  av  Emil 
Rathenau.  En  av  världens  största 
i  sin  bransch.  Utför  speciellt 
kraftstations-,  belysnings-,  spår- 
vägs- och  elektrokemiska  anlägg- 
ningar. A.  har  ett  flertal  filialer 
utom  Tyskland,  även  i  Sverige. 

AUhelgona,  socken  i  östergötl. 
1.,  jämte  Skänninge  och  Bjälbo 
pastorat  i  Linköpings  stift.  920 
inv. 

Allhelgonadag,  se  A 1 1  a  hel- 
gons  dag. 

A'llia,  biflod  till  Tibern.  Här 
blevo  romarna  omkr.  390  f.  Kr. 
slagna  av  gallerna  under  Brennus. 

Alliance  Frangaise  [allia'i)8 
fraT)8ä'§],  ett  1883  i  Paris  stiftat 
samfund  med  syfte  att  utöver 
Frankrikes  gränser  sprida  känne- 
dom om  franska  språket  och 
främja  intresset  för  fransk  litte- 
ratur, vetenskap  och  konst.  Se- 
dan 1894  hållas  årligen  juli — 
augusti  billiga  undervisningskur- 
ser i  Paris,  närmast  avsedda  för 
utländska  lärare  och  lärarinnor. 
A.  har  nu  avläggare  över  hela 
världen,  i  Sverige  5  avdelningar: 
i  Stockholm  (närmare  1,000  med- 
lemmar), Göteborg,  Uppsala,  Lin- 
köping och  Malmö.  Sedan  1892 
har  A.  anordnat  kurser  i  franska 
vid  Stockholms  Borgarskola. 

Alliance  israélite  universelle 
[allia'58  israeli'tt  yniverse'll], 
förening,  grund  ad  i  Paris  1860  för 
att  skydda  och  befordra  judarnas 
intressen  särskilt  i  ö.  Europa, 
Mindre  Asien  och  n.  Afrika.  Sko- 
lor ha  upprättats  i  Bulgarien, 
Turkiet,  Egypten,  Marocko,  en 
lantbruksskola  i  Jaffa,  rabbin- 
seminarium  i  Konstantinopel. 


297 


Allians — Allmänna  barnhuset 


298 


Allia'ns  (fr.  alliance,  för- 
bund), sammanslutning,  förbund. 
Jfr  Allierad. 

Allia'ria,  växtsläkte  (fam. 
Cruci'ferae).  A.  officina'lis,  lök- 
trav, rätt  allmän  ört  i  s.  och 
m.  Sverige.  Har  hjärtlika  blad 
och  vita  blommor.  Luktar  lök. 

Allier  [allie'].  1.  Biflod  till 
Loire,  Frankrike.  Kinner  upp  pä. 
Lozére-bergen.  —  2.  Departement 
i  mellersta  Frankrike.  Rik  åker- 
briiksbygd,  stenkolsfält,  livlig 
industri.  Mineralkällor  ( Viehy) . 
370,000  inv.  (1921)  mot  406,000 
1911.  Huvudstad  är  Moulins. 

Allierad  (fr.  allier,  av  lat.  ad, 
till,  och  liga're,  binda),  bundsför- 
vant. De  allierade,  i  dagligt 
tal  benämning  på,  de  mot  Tysk- 
land och  dess  bundsförvanter  un- 
der världskriget  kämpande  mak- 
terna, vilkas  officiella  benämning 
enligt  Versaillestraktaten  är  D  e 
allierade  och  associera- 
de  makterna. 

Alligationsräkning  1.  bland- 
ningsräkning, räknemetod, 
medelst  vilken  man  kan  finna 
värdet  av  en  blandning,  när  man 
känner  de  ingående  ämnenas  vär- 
den, eller  omvänt  de  mängder 
som  erfordras  av  olika  ämnen 
med  kända  värden  för  en  bland- 
ning av  givet  värde. 

Alliga'tor,  se  Krokodil- 
djur. 

Alliga'torpäron,  detsamma 
som  Advokatpäron. 

Alliga'torsköIdpadda,  se 

Cryptodira. 

Allitteratio'n  (av  lat.  ad,  vid, 
till,  och  Wtera,  bokstav),  uddrim, 
består  i  likhet  mellan  rimordens 
begynnelseljud.  A.  är  vanlig  i 
ordstäv,  deviser  och  slagord,  t.  ex. 
gammal  som  gatan;  snille  och 
smak;  bäst,  i  bruket  billigast.  För 
konstnärliga  ändamål  begagnas 
A.    regelbundet    i     forngermansk 


poesi  samt  i  efterbildningar  av 
denna.  I  modern  vers  användes 
A.  gom  Ijudmusikaliskt  medel  för 
att  suggerera  en  viss  stämning. 

A'llium,  se  Lök. 

Allmoge  (fornsv.  allmoghi,  av 
ålder,  all,  och  moghi,  mängd), 
"allt  folket",  nu  beteckning  för 
den  jordbrukande  befolkningen. 

Allmosa  (grek.  eleemo8y'ne, 
barmhärtighet),  frivillig  gåva  ftt 
nödställd.  Inom  den  katolska 
kyrkan,  liksom  över  huvud  inom 
lagiska  religionssamfund,  har 
allmosegivandet  övergått  till  ett 
led  i  raden  av  "förtjänstfulla 
gärningar",  vilka  skulle  vara 
ägnade  att  förvärva  människan 
Guds  nåd. 

Allmän  idrott,  se  Idrott. 

Allmänna  barnbördshuset  i 
Stockholm,  inrättat  1775,  lämnar 
kostnadsfri  vård  ät  barnaföder- 
skor samt  tjänstgör  samtidigt 
Bom  undervisningsanstalt  för 
medicine  studerande.  A.  erhöll 
1913  en  ny,  efter  moderna  prin- 
ciper inrättad  klinik  å  Norra 
Djurgärden. 

Allmänna  barnhuset  i  Stock- 
holm har  från  början  utvecklats 
ur  ett  8.  k.  hittebarnshus.  Intill 
mitten  av  1800-t.  var  dess  orga- 
nisation skäligen  löslig  och  dess 
ekonomi  helt  baserad  på  dona- 
tioner och  en  del  tillförsäkrade 
förmåner  av  oberäknelig  storlek; 
särskilt  känd  torde  den  s.  k. 
barnhustunnan  vara.  1850 
ställdes  det  under  en  av  stat  och 
kommun  tillsatt  direktion  och  er- 
höll fast  stat.  Sina  skyddslingar, 
d.  v.  8.  späda  barn  utan  tillgäjig 
till  föräldravård,  mottager  A.  an- 
tingen mot  en  engångsavgift  eller 
mot  amtjänst  av  modern.  Huvud- 
kontingenten barn  utackorderas, 
och  A:8  befattning  inskränker  sig 
till  att  övervaka  fosterhemmens 
omvårdnad  om  barnen. 


299       Allm.  försvarsföreningen — Allm.  valmansförbundet       300 


Allmänna  försvarsförening- 
en, stiftad  1890,  har  till  ända- 
mfi,l  att  påvisa  nödvändigheten  av 
att  vS.rt  försvar  starkes  och  ut- 
vecklas. Tillsammans  med  För- 
eningen för  befrämjandet  av 
Norrlands  fasta  försvar  och  För- 
eningen för  Stockholms  fasta  för- 
svar utger  A.  tidskriften  Vdrt 
försvar. 

Allmänna  idrottsklubben,  A. 
I.  K.,  idrottsförening  i  Stock- 
holm, stiftad  1891 ;  ägde  1920  229 
medlemmar.  Föreningens  fotbolls- 
lag är   ett  av  vårt  lands  bästa. 

Allmänna  indragningsstaten, 
se  Huvudtitel. 

Allmänna  kronofisken,  se 
Fiskerilagstiftning. 

Allmänna  Svenska  Elektriska 
a.  b.,  A.  S.  E.  A.,  Västerås,  Sve- 
riges största  elektrotekniska 
industrifirma,  grundad  1883  un- 
der namnet  "Elektriska  a.  b.  i 
Stockholm"  i  syfte  att  exploatera 
J.  Wenströms  patenterade  iippfin- 
ningar.  1891  fick  bolaget  sitt  nu- 
varande namn  och  förlades  till 
Västerås.  Firman  har  i  sig  upp- 
tagit Nya  Förenade  Elektriska 
a.  b.,  Ludvika,  och  är  huvudin- 
tressent i  Surahammars  Bruks 
a.  b.,  Svenska  Turbin  a.  b.  Ljung- 
ström, Liljeholmens  kabelfabrik 
m.  fl.  verk  samt  har  ett  flertal 
utländska  dotterbolag.  Tillverkar 


Interiör  från  A.  S.   E.  A:s  verkstäder  i 
Västerås- 


i  Västerås  elektriska  maskiner 
och  mekaniska  anordningar,  i 
Ludvika  transformatorer  och 
apparater.  Aktiekap.  75  mill.  kr. 
Arbetarantal    5,800. 

Allmänna  svenska  läkarf ör- 
eningen, stiftad  1893,  avsåg  att 
utgöra  en  sammanslutning  mellan 
i  landet  verksamma  läkare  med 
huvudsakligt  syfte  "att  upprätt- 
hålla en  god  och  värdig  anda 
inom  läkarkåren  och  att  främja 
läkarnas  sociala,  ekonomiska  och 
vetenskapliga  intressen".  I  sam- 
band med  en  vittgående  omorga- 
nisation 1919  ändrades  A:s  namn 
till  Sveriges  läkarför- 
bund. 

Allmänna  svenska  prästför- 
eningen, A.  S.  P.,  en  1903  stif- 
tad sammanslutning  av  svenska 
präster  åsyftande  att  främja 
en  sund  kyrklig  utveckling  och 
tillvarataga  prästerskapets  in- 
tressen. Den  omfattade  1921  när- 
mare 2,000  medlemmar,  fördelade 
på  92  kretsar,  och  står  under  led- 
ning av  en  centralstyrelse  med 
ombud  från  varje  stift.  Den  har 
upptagit  arbetet  på  en  kyrklig 
ungdomsorganisation,  tagit  frukt- 
bara initiativ  på  det  sociala  om- 
rådet (bl.  a.  till  Skyddsvärnet, 
se  d.  o.)  samt  upprättat  Svenska 
prästerskapets  livförsäkringsför- 
ening 1904,  en  kyrklig  pressbyrå 
i  Uppsala  1912,  en  lånekassa  för 
teologie  studerande  1919. 

Allmänna  sången,  se  Upp- 
sala studentkårs  all- 
männa   sångförening. 

Allmänna  tidningar,  i  lagen 
detsamma  som  Post-  och  Inrikes 
Tidningar. 

Allmänna  valmansförbundet, 
en  1904  stiftad  riksorganisation 
för  det  svenska  högerpartiet.  Det 
har  till  ändamål  "att  åstadkom- 
ma och  vidmakthålla  en  nära 
sammanslutning  och  enig  samver- 


301 


Allmänna  änke-  och  pupillkassan — Allotriomorf 


302 


kan  mellan  svenska  män  och 
kvinnor  ur  skilda  samhällsklas- 
ser, som  pä  kristlig,  nationell  och 
folklig  grund  i  enlighet  med 
högerns  program  vilja  främja  en 
sund  och  livskraftig,  från  klass- 
förtryck fri  samhällsutveckling". 
A.  är  en  sammanslutning  av 
högerns  valkretsförbund  eller 
länsförbund,  vilkas  antal  (1922) 
är  33.  Dessa  åter  äro  organ  för 
lokalavdelningar.  För  kvinnor  ha 
organiserats  s.  k.  kvinnoklubbar. 
A : 8  verksamhet  ledes  av  riks- 
stämman, överstyrelsen 
och  arbetsutskottet.  Riks- 
stämman består  av  200  ombud 
frän  valkretsförbimden  och  sam- 
manträder i  regel  varje  jämnt 
år.  Den  väljer  en  överstyrelse 
och  ett  centralt  kvinnoråd  för 
verksamheten  bland  kvinnorna. 
Överstyrelsen  väljer  ett  arbets- 
utskott och  anställer  ordinarie 
tjänstemän.  A.  utger  tidskriften 
Medborgaren  och  leder  en  perma- 
nent agitations-  och  upplysnings- 
verksamhet genom  föredrag  och 
studiekurser  i  sociala  och  poli- 
tiska frågor  samt  utger  upplys- 
ningeskrifter. Bland  A:s  stiftare 
märkas  Chr.  Lundeberg,  H.  An- 
dersson i  Skivarp,  K.  Persson  i 
Stallerhult  och  riksgäldsfullmäk- 
tigen G.  F.  Östberg,  den  egentlige 
initiativtagaren  till  förbundet. 

Allmänna  änke-  och  pupill- 
kassan grundades  i  Stockholm 
1784.  I  denna  kan  varje  svensk 
undersåte  under  60  års  ålder  till- 
försäkra sina  efterlevande  en 
mindre  pension  mot  inbetalning 
imder  livstiden  av  en  summa  i 
ett  för  allt  eller  ständiga  eller 
temporära  årsavgifter. 

Allmänning,  se  Skogslag- 
stiftning. 

Allmänningsfiske,  se  Fiske- 
rilagstiftning. 


Allmän  rådstuga,  se  Kom- 
mun. 

Allmän  väg,  för  allmänna 
samfärdseln  nyttig  och  nödvän- 
dig väg,  som  under  hålles  av  väg- 
hållningsdistrikt eller  härad. 

Allo'd  (latiniserat  alWdium, 
av  al,  hel,  och  od,  egendom),  en 
mans  fulla  egendom,  särskilt 
jordegendom,  som  då  kallas 
allodia'ljord  1.  -gods  i 
motsats  till  förlänad  jord,  feo- 
daljord. —  I  svenskan  mot- 
svaras A.  av  ordet  o  d  a  1.  Goda, 
som  innehades  med  allodial- 
r  ä  1 1,  d.  v.  8.  voro  avsedda  att 
för  alla  tider  förbli  adelsman- 
nens och  hans  arvingars  väl- 
fångna  egendom,  kunde  ej  i  lik- 
het med  gods  med  "läns-  eller 
förpantningsrätt"  nås  av  reduk- 
tionen under  Karl  XI.  —  A  1 1  o  - 
difikatio'n,  ett  läns  förvand- 
lande till  fri  egendom. 

Allogami',  sePollination. 

AlIomo'rf,  se  Heteromor  f. 

AUonge  [alå'i)j]  (fr.,  av  al- 
longer,  förlänga),  ett  papper,  som 
fästes  vid  en  originalväxel  med 
fullskriven  baksida  och  sålunda 
möjliggör  vidare  endosseringar ; 
för  kontrollens  skull  antecknas 
på  A.  växelbeloppet,  betalnings- 
tiden och  -orten  samt  trassaten. 

Allongeperuk  [allå'i)5-],  med 
långa  nedhängande  lockar,  inför- 
des på  Ludvig  XITIrs  tid  i 
Frankrike  och  var  mod  för  herrar 
under  1600-t.  A.  bäres  ännu  av 
engelska  domare  i  ämbetsutöv- 
ning. 

Allopati'  (grek.  a'llos,  annan, 
och  pa'tos,  lidande),  term,  som  an- 
vändes för  att  beteckna  den  här- 
skande medicinska  åskådningen 
i  dess  motsats  till  homeopati 
(se  d.  o.). 

AlIotriomo'rf  (grek.  allo'trios, 
främmande,  och  morfe',  skapnad) 
säges   om   utbildningsformen   hos 


303 


AHotropi — Allting 


304 


Samtida  karikatyr  över  allongeperuken. 


i  mineralaggregat  ingående  kri- 
staller, vilkas  utbildning  bestäm- 
mes av  kontakterna  till  tidigare 
utkristalliserade  mineral.  Mot- 
satsen är  idiomorf. 

AHotropi'  (grek,  a'llos,  an- 
nan, trope',  förändring)  kallas 
förmågan  hos  vissa  ämnen  att 
uppträda  i  olika  former,  a  1 1  o  - 
tropiska  modifikatio- 
ner, med  skilda  egenskaper. 
Ozon  är  en  allotropisk  modifika- 
tion av  syre,  diamant  och  grafit 
av  vanligt  kol.  Se  A  n  t  i  m  o  n, 
Arsenik^  Fosfor. 

Allra  heligaste,  det  innersta 
rummet  i  Salomoa  tempel,  skilt 
från  "det  heliga"  genom  en  vägg 
av  cederträ.  I  A.  hade  arken  sin 
plats.  —  I  det  tempel,  som  upp- 
byggdes efter  hemkomsten,  skil- 
des rummen  genom  en  förlåt. 

Allra  kristligaste  majestät, 
den  franska  konungatiteln,  buren 
redan  av  Klodvig.  Degs  siste  bä- 
rare var  Karl  X. 

Allra  trognaste  majestät,  den 
portugisiska  konungatiteln  efter 
1748.  Titelns  siste  bärare  var 
Emanuel,   avsatt   1910. 

All  right  [ål  rajt],  eng.,  allt 
väl.  —  All  round  [ål  rao'nd], 
eng.,  allsidig,  hemma  i  allt. 

Allshärjarting,    "hela    linrcna 


ting",  äldre  benämning  på  all- 
männa folkting,  Bom  skola  ha  hål- 
lits i  Sverige  under  forntiden. 

Allsidig  symmetri,  se  S  y  m  - 
m  e  t  r  i. 

All8to't  (ty.  allea  tot,  allt 
dött),  det  rop,  varigenom  en  del- 
tagare i  en  jakt  meddelar  de 
övriga,  att  villebrådet  fällts. 

Allsvinn,  isl.,  "den  mycket 
snabbe",  och  A  r  v  a  k  r,  "den  arla 
vakne",  enligt  nordisk  mytologi 
de  båda  hästar,  som  draga  solens 
vagn. 

Allting  (isl.  althingi),  Islands  ; 
lagstiftande  församling,  som  för-/ 
sta  gången  sammanträdde  930, 
då  isländingarna  bildade  en  stat 
med  gemensam  lag.  På  en  lava- 
slätt på  8.  v.  Island,  benämnd 
Tingvallarna,  ägde  A :  s  sam- 
mankomster rum  årligen  under 
två  veckor  i  juni.  Lagstiftningen 
ombesörjdes  av  lagrättan, 
bestående  av  godar  och  deras 
rådgivande  bisittare  (se  Gode). 
Lagrättans  ordförande  var  lag- 
sagomannen, öns  högste, 
ende  avlönade  ämbetsman,  som 
från  en  klippa,  lagberget, 
föredrog  och  uttolkade  lagen. 
Sannolikt  ägde  lagrättan  den 
första  tiden  även  domsrätt.  965 
uppdelades  Island  i  fyra  f  j  ä  r  - 
d  i  n  g  a  r,  var  och  en  med  egen 
domstol  vid  A.,  och  1005  tillkom 
ytterligare  en  högsta  domstol  för 
ön,  den  s.  k.  femtedomen, 
till  vilken  mål  hänskötos,  i  vilka 
enighet  icke  nåddes  i  fjärdings- 
domen.  Även  avdömde  i  första 
instans  femtedomen  vissa  svårare 
mål.  —  Under  tidernas  lopp 
undergick  A.  många  förändrin- 
gar, och  Islands  förening  med 
Norge  medförde  förlusten  — 
praktiskt  taget  —  av  A:8  lag- 
stiftande makt;  det  var  endast 
som  överrätt,  som  det  kvarlevde 
till  1800,  då  det  helt  upphävdes. 


305 


Alltyskar — Alma 


306 


Genom  alltingsböckerna, 
ett  slags  domstolsprotokoll,  som 
började  föras  1593  och  av  vilka 
de  äldsta  i  behåll  äro  frftn  omkr. 
1620,  äga  vi  god  kännedom  om 
A:s  historia.  —  1843  återuppliva- 
des A.  ånyo  som  en  provinsial- 
lantdag  efter  danskt  mönster. 
1874  tillerkändes  A.  full  lagstift- 
nings- och  beskattningsrätt.  Ge- 
nom författningsförändringarna 
1918  utgör  Island  en  suverän  stat 
i  personalunion  med  Danmark  och 
med  A.  som  lagstiftande  försam- 
ling. Se  Island. 

Alltyskar,  politisk  benämning 
på  en  grupp  tyskar  av  extremt 
nationalistisk  färg,  under  världs- 
kriget bärare  av  den  annexionis- 
tiska  propagandan,  som  åsyftade 
inkorporering  inom  Tysklands 
gränser  av  vissa  erövrade  områ- 
den. Huvudorganisationen  är 
Alldeutscher  Verband, 
grundad  1891,  med  Alldeutsche 
Blätter  till  organ. 

Allude'ra,  lat.,  anspela,  hän- 
syfta  på.  —  A 1 1  u  s  i  o'  n,  anspel- 
ning. 

Alluvia'1,  genom  vattentrans- 
port förflyttad  och  sedermera 
avsatt;  geologisk  term  om  jord- 
arter.  Jfr   E  1  u  v  i  a  1. 

Alluvia'lkon,  se  Ackumu- 
lation. 

Allu'vium,  Alluvialbild- 
n  i  n  g,  avsättningar  i  insjöar, 
hav  eller  på  fasta  landet,  bildade 
i  historisk  eller  nuvarande  tid. 
Äldre  bildningar,  diluvium, 
sammanfattas  med  A.  till  kvar- 
tärformationen.  I  modern  svensk 
geologi  ha  termerna  nu  föga  an- 
vändning, sedan  andra  geologiska 
tidsbestämningar  införts.  Se 
Geokronologi. 

Allvismal,  mytisk  sång  i  Sse- 
munds  Edda,  innehållande  ett 
samtal  mellan  Tor  och  dvärgen 
A  1 1  v  i  8,  som  friat  till  Tors  dot- 


ter. När  solen  gick  upp,  förvand- 
lades dvärgen  till   sten. 

Ally'l,  se  Radikal.  —  Al- 
lylsulfid,  se  Lök. 

Allätare  1-  o  m  n  i  v  o'  r  säges 
varje  djur  vara,  som  hämtar  sin 
föda  ur  både  växt-  och  djurriket. 

Alm,  namn  på  arter  av  släktet 
Wlmus  (fam.  Ulma'ceae,  ordn. 
Urtica'les) ,  av  vilka  Wlmus  mon- 
ta'na,  vanlig  alm,  växer  vild 
i  s.  och  mellersta  Sverige,  medan 
Ulmus  campe'stris,  1  u  n  d  a  1  m, 
i  vårt  land  blott  förekommer  på 
Gottland  och  Öland  och  Ulmus 
lae'vis,  v  r  e  s  a  1  m,  endast  på 
Öland.  Träd  1.  sällan  buskar,  vil- 
kas grenar  och  kvistar  liksom  de 
tvåradigt  ordnade,  vanligen 
sträva  bladen  äro  utbredda  i  våg- 
räta plan.  Träden  bli  därigenom 
mycket  skuggrika.  Blommorna 
framkomma  på  bar  kvist  tidigt  om 
våren,  äro  brunaktiga  och  hopade 
i  huvudlika  gyttringar.  Frukten 
är  en  vingfrukt.  A.,  i  synnerhet 
Vlmus  monta'na,  odlas  allmänt 
som  park-  och  alléträd.  Virket  är 
hårt  och  tungt  och  begagnas  sär- 
skilt till  möbler,  vagnshjul  m.  m. 

Alma,  flod  på  Krim,  med  ut- 
lopp i  Svarta  havet.  —  Vid  A. 


Alm. 


1.  Kvist    med    blommor.    2 
med    frukter. 


307 


Almaden — Alma-Tadema 


308 


blevo  ryssarna  1864  under  Krim- 
kriget elagna  av  västmakternas 
och  Turkiets  trupper. 

Almade'n,  bergstad  i  Nya  Ka- 
stilien,  Spanien.  Cinnober-  och 
kvicksilvergruvor. 

Almage'st,  arab.,  se  P  t  o  1  e  - 
m  a  i  o  s. 

A'lmagro,  Di  ego,  f.  1475,  d. 
1538,  spansk  erövrare  och  upp- 
täcktsresande. Tillsammans  med 
Pizarro  erövrade  A.  Peru.  Upp- 
täckte och  erövrade  en  stor  del 
av  Chile.  A.  rakade  1537  i  kon- 
flikt med  Pizarro,  blev  av  honom 
tillfångatagen  och  dödad.  Hans 
son,  D  i  e  g  o  A.,  f .  omkr.  1520, 
d.  1542,  hämnades  detta  dåd  ge- 
nom att  mörda  Pizarro. 

A'lma  ma'ter,  lat.,  hulda  mo- 
der; av  romerska  författare  an- 
vänt tillnamn  pä.  flera  gudinnor; 
vanlig  benämning  för  universitet. 

Almanach  de  Gotha  [da 
gå'ta],  se  Almanack. 

Almanack  (ordet  troligen  av 
arabiskt  eller  koptiskt  ursprung) 
betecknar  i  allmänhet  en  bok  eller 
tavla,  som  innehåller  förteckning 
över  årets  månader,  veckor  och 
dagar,  deras  namn.  kyrkliga  helg- 
dagar, astronomiska  upplysning- 
ar av  olika  slag  ss.  om  solens 
och  månens  upp-  och  nedgång, 
sol-  och  månförmörkelser,  plane- 
ternas gång  etc.  Astronomiska 
almanackor  påträffas  hos  assyri- 
erna och  egypterna.  I  Rom  förde 
prästerna  ett  slags  almanack, 
Fasti  Galendarii.  I  norden  använ- 
des runstaven  (se  d.  o.).  Un- 
der 1200-t.  infördes  A.  till  Europa 
genom  araberna.  1474  trycktes 
den  första  (på  tyska  och  latin) 
av  Regi  omontanu  s.  Under 
1500-t.  utgåvos  sådana  årligen  i 
flera  europeiska  länder,  innehål- 
lande även  astrologiska  förut- 
sägelser iprognostica)  om  krig, 
farsoter  o.  d.  Av  sådant  slag  var 


den  franska  Almanach  Lié- 
g  e  o  i  8,  som  förbjöds  1830.  I  A. 
upptogos  även  upplysningar  om 
det  kungl.  huset,  högre  ämbets- 
män, historiska  notiser  o.  d. 
Under  1700-t.  blevo  dvlika  upp- 
gifter jämte  anekdoter,  dikter 
o.  d.  ofta  det  väsentliga.  Bland 
A.  med  fackligt  innehåll  kun- 
na nämnas  Almanach  de 
Gotha,  sora  på  franska  och 
tyska  utgivits  sedan"  1763  och 
innehåller  genealogi.ska  uppgifter 
om  furstliga  Ims,  förteckningar 
över  statsråd,  diplomater,  högre 
ämbetsmän  och  myndigheter 
m.  m.,  samt  den  i  England  sedan 
1766  utgivna  och  av  de  flesta 
nationers  sjöfarande  använda 
Nautical  Almanac,  inne- 
hållande alla  astronomiska  kvan- 
titeter, som  erfordras  för  nauti- 
ska beräkningar.  —  Den  första 
svenska  almanackan  trycktes 
1540.  I  Sverige  intogos  under 
1700-t.  små  uppsatser  av  under- 
visande art  i  A.,  ett  bruk.  som 
ännu  fortfar.  1747  erhöll  Veten- 
skapsakademien uteslutande  pri- 
vilegium å  den  svenska  A.  Se 
K  alen  de  r. 

Almandi'n,  se  Granat- 
mineral. 

Almare-stäket.  sund  i  Mäla- 
ren, leder  in  till  fjärden  Skarven. 

Alma-Ta'dema,  sir  Law- 
rence, f.  1836,  d.  1912,  historie- 
målare.    Framställde     huvudsak- 


Fredegunda.    Målning    av    Alma-Tadema 


309 


Almby — Almlöf 


810 


ligen  motiv  från  antiken,  var 
född  i  Holland  men  flyttade  1870 
över  till  London  och  blev  engelsk 
medborgare. 

Almby,  socken  i  Örebro  1.,  pas- 
torat i  Strängnäs  stift.  2,340  inv. 
Almedal,  linnespiimeri,  väveri, 
blekeri  och  färgeri  i  närheten  av 
Göteborg.  Äg.  Almedal — Dalsjö- 
fora  a.  b. 

d'Almeida  [dalmajMe].  1. 
Francisco  d'A..  f .  omkr.  1450, 
d.  1510,  portugisisk  krigare,  vice- 
konung  i  Ostindien  (1505),  där 
han  jämte  sonen  L  o  r  e  n  z  o  ut- 
vidgade Portugals  välde.  Eröv- 
rade även  en  del  av  s.ö.  Afrika. 
—  2.  Antonio  José  d'A.,  f . 
1866,  portugisisk  president  1919, 
till  yrket  läkare.  Invald  i  parla- 
mentet 1906,  har  han  spelat  en 
framstående  roll  inom  det  repu- 
blikanska partiet.  Konseljpresi- 
dent   1916—17. 

Almén.  l.AugustTeodor 
A.,  f.  1833,  d.  1903,  kemist,  läkare, 
professor  i  medicinsk  och  fysio- 
logisk kemi  i  Uppsala,  som  gene- 
raldirektör   i    medicinalstyrelsen 
1883 — 98     verksam     bl.     a.     för 
hospitalsväsendets     utveckling     i 
Sverige.   —   2.   Tore   August 
A.,  f.  1871,  d.  1919.  jurist,  justitie- 
råd  1915 — 18.  Till  en  början  aka- 
demisk lärare  i  Uppsala,  kom  A. 
tidigt  in  i  lagstiftningen,  där  han 
satt  djupa  spår  på  de  vidsträck- 
taste områden.  Led.  av  lagbered- 
ningen    1906 — 09     och    av    olika 
kommittéer,  bl.  a.  skandinaviska 
obligationsrättskommittén     1910, 
entusiastisk    anhängare    av    den 
skandinaviska   rättsgemenskapen, 
uppburen       juridisk      författare. 
Bland    hans    verk    märkes  hans 
kommentar  till  lagen  om  köp  och 
byte  av  lös  egendom   (1906—08). 
Almereyda.       se       B  o  n  n  e  t 
Rouge-affären. 

Almeri'a.  1-  Provins  i  s.ö.  Spa- 


nien. Bergsbruk,  åkerbruk  och 
boskapsskötsel  äro  huvudnäring- 
arna. 390,000  inv.  —  2.  Huvud- 
stad i  prov.  A.,  vid  Almeriabuk- 
ten.  Viktig  hamn.  Export  av  syd- 
frukter och  järn.  Vinterkurort. 
Grundlagd  av  fenicierna.  50,000 
inv. 

Almesåkra,  socken  i  Jönköp. 
1.,  jämte  Malmbäck  pastorat  i 
Växjö  stift.  530  inv. 

Almesåkragruppen,  forma- 
tion inom  det  småländska  inlan- 
dets berggrund  kring  Almesåkra 
och  Nässjö,  troligen  av  algonkisk 
ålder.  A.  omfattar  röda  och  vita 
sandstenar,  kvartsit,  lerskifFer 
och  konglomerat. 

Almgren,  Oscar,  f.  1869, 
arkeolog,  den  förste  innehavaren 
av  professur  i  nordisk  fornkun- 
skap  i  Uppsala  1913.  A.  har  i 
sina  skrifter  behandlat  skilda 
arkeologiska  perioder  och  pro- 
blem och  särskilt  ägnat  sig  åt 
utforskande  av  Sveriges  fasta 
fornlämningar. 

Almlöf.  1.  Nils  Vilhelm 
A.,  f.  1799,  d.  1875,  skådespelare, 
frän  1818  vid  kungl.  teatern.  En 
lysande  dramatisk  begåvning  i 
förening  med  ett  fördelaktigt  ytt- 
re förskaffade  honom  en  livlig 
uppskattning  från  publikens  sida 
och  en  snabb  karriär.  Under  sitt 
57-åriga  engagemang  vid  kungl. 
teatern  utfnrrip  A.  övpr  400  rnllpr. 


311 


Aimohader — Almquist 


312 


Knut    Alralof    som    advokaten    Knifving. 


—  2.  K  a  r  1  A  n  d  e  r  8  K  n  u  t  A., 
f.  1829,  (1.  1899,  son  till  A.  1, 
mångsidig  karaktärsskådespelare 
med  realistisk  individualiserings- 
förmåga,  huvudsakligen  verksam 
i  komikerfacket.  Utförde  även 
översättningar  för  teatern.  —  3. 
Hedvig  Kristina  Elisa- 
bet (Betty)  A.,  f.  Deland, 
f.  1831,  d.  1882,  skådespelerska, 
från  1857  gift  med  A.  2.  Vann 
stor  popularitet  särskilt  i 
komiska  karaktärsroller. 

Almoha'der  (av  arab.  al-mu- 
'ahhidun,  bekännare  av  Guds  en- 
het), muhammedansk  sekt  och 
dynasti  i  n.  Afrika,  grundlagd 
av  Muhammed  ibn  Tumart  (d. 
1130),  en  asket  av  berber-ras  från 
Atlas,  som  predikade  ännu 
strängare  renlärighet  än  almora- 
viderna  (se  d.  o.).  Hans  lärjunge 
Abd  al-Mumin  ("kalif"  11  SÖ- 
GS) erövrade  det  almoravidiska 
riket  i  Afrika.  Dennes  son  Abu 
Jakub  Jusuf  (1163—84)  lade 
Spanien  under  sitt  välde,  och  den- 
nes son  al-Mansur  (1184 — 99) 
slog  i  grund  en  kastiliansk  här 
vid  Alarcos  1195.  Kort  efter 
Mansurs  död  brast  riket  sönder, 
och  hans  sista  avkomlingar  ut- 
rotades 1275  i  Atlas. 

van    Almo'nde,    P  h  i  1 1  i  p,    f. 


1644,  d.  1711,  holländsk  amiral, 
deltog  på  danska  sidan  i  sjökri- 
get mot  Sverige  1677  och  med- 
verkade på  svenska  sidan  vid 
Karl  XII:s  landstigning  på  Själ- 
land 1700.  Utförde  en  rad  lysan- 
de bragder  under  de  västeuropei- 
ska krigen  i  slutet  av  1600-t.  och 
början  av  1700-t, 

Almoravider  (av  arab.  al- 
murabitun,  asketer,  se  M  a  r  a  - 
b  u  t  e  r ) ,  muhammedansk,  ren- 
lärig sekt  och  dynasti,  stiftad 
omkr.  1040  av  den  lärde  teologen 
Abdallah  ibn  Jasin  (d.  1059)  bland 
de  oroliga  berberna  i  n.  v.  Afrika. 
Hans  verk  fullföljdes  av  härföra- 
ren Abu  Bekr  (d.  1087)  och  den- 
nes brorson  Jusuf  ibn  Tasjfin, 
som  åt  sig  grundade  ett  nytt  re- 
sidens i  Marrakusj  1062  (jfr  Ma- 
rocko). Kallad  att  understödja 
kalifen  i  Sevilla  mot  de  kristna, 
övergick  Jusuf  Gibraltar  sund 
1086.  Vid  hans  död  1106  omfat- 
tade hans  välde  Spanska  halvön 
till  Ebro,  n.  v.  Afrika  till  Niger 
samt  Baleariska  öarna,  men  det 
splittrades  snart  av  almoha- 
derna  (se  d.  o.),  vilka  genom 
erövringen  av  Marrakusj  1147  be- 
seglade A:8  fall. 

Almquist.  1.  Karl  (Carl) 
Jonas  Love  A.,  f.  1793,  d. 
1866,  författare.  Som  gosse  visade 
han  en  omättlig  läs-  och  skriv- 
lust,  som  uppmuntrades  av  mor- 
fadern, K.  K.  Gjörwell.  Då  A. 
efter  avslutade  studier  börjat 
sin  ämbetsmannabana,  samlade 
sig  kring  honom  en  krets  av 
liktänkande,  vilka  starkt  påver- 
kades av  hans  fascinerande  per- 
sonlighet. Tillsammans  med  ett 
par  av  dessa  lämnade  han  Stock- 
holm för  att  på  ett  torp  i  Värm- 
land leva  ett  "verksamt  naturliv" 
enligt  Rousseaus  läror.  Försöket 
misslyckades  dock,  och  A.  åter- 
vände   1826    till    Stockholm,    där 


313 


Almquist 


314 


K.    J.    L,    Almquist.    Målning   av    Masser. 


han  som  lärare  vid  Karlbergs 
krigsakademi  och  lärare,  seder- 
mera rektor  vid  Nya  elementar- 
skolan ådagalade  en  lysande 
pedagogisk  begåvning.  Han  utgav 
en  mängd  läroböcker,  av  vilka 
den  roande  och  metodiskt  för- 
träffliga Svensk  rättstafnings- 
lära  utgått  i  över  20  upplagor. 
Prästvigd  1837,  tog  A.  1841  av- 
sked från  lärarbanan.  Hoppet  att 
få  ett  pastorat  stäcktes  dock. 
Visserligen  blev  han  1846  rege- 
mentspastor, men  han  var  det 
oaktat  hänvisad  att  huvudsaklig- 
en leva  av  sin  penna.  Hans  tidi- 
gare verk  hade  framburits  av 
inre  tvång  och  formats  efter 
estetiska  krav;  nu  började  han 
skatta  åt  tidens  smak  för  raff- 
lande äventyr  (Dumas,  Sue) 
eller  propagera  för  samhälls- 
reformer.  Mer  och  mer  snärjd  i 
ekonomiskt  betryck,  inlät  sig  A. 
med  en  procentare,  v.  Scheven. 
Anklagad  för  mordförsök  på  den- 
ne, flydde  A.  1851  från  Stockholm. 


Anklagelsen  kunde  ej  bevisas. 
Han  dömdes  i  en  instans  ss.  be- 
dräglig gäldenär,  men  saken 
ställdes  på  framtiden.  Efter  14  år 
i  Nord-Amerika,  återvände  A. 
1865  till  Bremen,  där  han  dog.  — 
Med  en  sällsynt  stark  fantasi  och 
en  mystisk-religiös  läggning  för- 
enade A.  ett  omättligt  intresse 
för  individer,  samhällsförhållan- 
den och  naturen.  Med  klar,  snabb 
blick,  logik  och  kombinationsför- 
måga betraktade  han  verkligheten 
och  gjorde  överraskande  upptäck- 
ter. Hans  vetenskapliga  arbeten 
äro  fulla  av  nya,  rika  uppslag. 
Men  bristen  på  en  enande  vilja 
gjorde  det  omöjligt  för  honom  att 
forma  sitt  liv  till  personlig  lycka 
och  att  göra  sina  rika  anlag 
fullt  fruktbringande.  Hans  pro- 
duktion är  kolossal,  såväl  genom 
sin  kvantitativa  omfattning  som 
ämnenas  skiftande  rikedom.  A. 
låter  icke  bestämt  placera  sig 
inom  någon  av  sin  tids  litterära 
skolor.  Han  är  en  utpräglad  ny- 
romantiker och  en  av  våra  främ- 
sta verklighetsskildrare.  Hans  na- 
turs motsättning  mellan  fantas- 
teri och  sunt  förnuft  går  igen  i 
hans  dikt,  som  i  sin  blandning 
av  realism  och  mystiskt-bisarra 
element  bottnar  i  1700-t:s  Sturm 
und  Dräng  och  bildar  utgångs- 
punkt för  flera  strömningar  inom 
1800-t:3  litteratur.  I  Törnrosens 
bok  (1832  och  1851)  har  han 
samlat  romaner  (t.  ex.  Drottning- 
ens juvelsmycke) ,  allmogenoveller 


Gr»v8und.    Almquiiti   hem    1824 — 26. 


315 


Almqvist — Almska  stiftelsen 


316 


(Kapellet,  Skällnora  qvarnra.  fl.), 
dramer,  dikter  och  avhandlingar 
(Arbetets     ära,    Svenska    fattig- 
domens   betydelse,    tendensberät- 
telsen Det  går  an,  som  äsyftar  en 
renare  uppfattning  av  äktenska- 
pet och  väckte  en  oerhörd  storm, 
m.   fl.).    Det    hela  sammanhålles 
genom  inledningsberättelsen  Jagt- 
slottet.    Av    A:s    övriga  arbeten 
märkas   särskilt   allmogeskildrin- 
gen Orimstahamns  nybygge.   Tre 
fruar  i  Småland  samt   C.  J.   L. 
Almquist.  Monografi.  Den  första 
fullständiga     upplagan     av    A:8 
samlade  skrifter,  redigerad  av  F. 
Böök,  började  utges   1921.  —  2. 
SigfridOskarlmmanuel 
A.,  f.  1844,  botanist,  lärare,  känd 
som  författare  till  i  skolorna  all- 
mänt   använda    läroböcker.    Till- 
sammans med  T.  O.  B.  N.  Krok 
utgav  han  Svensk  flora  för  sko- 
lor och  med  K.  Nordenstam  Kurs 
av  kemiska  försök.  Hans  hustru, 
Sofi   A.,    f.    1844,   har   grundat 
Sofi    Almquists    skola    i 
Stockholm.  —  3.  Ern8.tBe^n- 
h  a  r  d  A.,  f .  1852,  läkare,  profes- 
sor   i    hälsovårdslära    vid    Karo- 
linska institutet  1891—1917.  Del- 
tog som  fartygsläkare  å  Vega  i 
Nordenskiölds  expedition   1878 — 
80.  Har  bedrivit  en  metodisk  epi- 
demiforskning, upptäckt  lagen  om 
kolerasmittans   spridning  utefter 
vattenvägarna     och     utövat    ett 
flitigt   författarskap  pä,  det  epi- 
demiologisk-bakteriologiska     om- 
rådet.   —    4.    Viktor    Ema- 
nuel   A.,    f.    1860,    överdirektör 
och    chef    för    fångvårdsstyrelsen 
1910,    medlem    av    kommissionen 
för    utarbetande   av  ny   strafflag 
1916.  A.  har  omlagt  straflbehand- 
lingen  från  alltför  ensidigt  s.  k. 
cellsystem  till  friare  former  med 
hänsyn  till  olika  krav  för  indivi- 
dernas  rättande    och   utbildning. 
Är  sedan  1913  ordf.  i  Samfundet 


De  nio.  —  5.  Johan  Axel  A., 
f.  1870,  arkivråd,  bibliograf  och 
historisk  författare.  Har  lämnat 
betydande  bidrag  till  vår  ekono- 
miska och  administrativa  historia 
och  genom  Sveriges  bibliografiska 
litteratur  förtecknad  givit  for- 
skare en  av  dem  mycket  anlitad 
hjälpkälla.  —  6.  Helge  Knut 
Hjalmar  A.,  f.  1880,  histori- 
ker, professor  i  Göteborg.  Har 
huvudsakligen  ägnat  sig  åt  stu- 
diet av  Sveriges  östeuropeiska 
historiska  förbindelser. 

Almqvist.  1.  Ludvig  Teo- 
dor A.,  f.  1818,  d.  1884,  ämbets- 
man, statsråd,  civilminister  1856 
— 60,  justitieminister  1879 — 80, 
justitieråd  1860—67,  1870—79 
och  1880 — 83,  president  i  Svea 
hovrätt  1867 — 70.  A.  var  en  dug- 
lig administrativ  kraft,  vilken 
vann  stort  anseende  och  inflytan- 
de. —  2.  Per  Vilhelm  A.,  f. 
1836,  d.  1911,  professor  i  väg-  och 
vattenbyggnadskonst  vid  tekniska 
högskolan  1877—1903.  Införde 
ämnet  grafostatik  i  den  tekniska 
undervisningen  och  har  nedlagt 
ett  omfattande  arbete  på  grafo- 
statikens  tillämpningar  i  prak- 
tisk byggnadskonst. 

Almqvist  &  Wiksells  bok- 
tryckeri a.  b.,  Uppsala,  boktryc- 
keri, -binderi,  -förlag  och  litogr. 
anstalt,  etabl.  1862.  Utför  huvud- 
sakligen praktverk  och  veten- 
skapliga arbeten,  innehar  Veten- 
skapsakademiens privilegium  å 
utgivandet  av  almanackor  och 
kalendrar.  Äger  Ivar  Hseggströms 
Boktryckeri  &  Bokförlags  a.  b., 
Stockholm. 

Almska  stiftelsen,  vars  offi- 
ciella namn  är  Axel  och 
Sofia  Alms  stiftelse,  är 
en  uppfostringsanstalt  på  egendo- 
men Kådan  i  Spånga  skn  av 
Sthlms  1.  A.  avser  att  åt  flickor, 
som    sakna    behörig    omvårdnad, 


317 


Almström — Alnus 


318 


bereda  ett  hem,  där  de  erhålla 
kristlig  uppfostran  och  undervis- 
ning i  folkskolans  läroämnen 
samt  i  husliga  sysslor.  Ålders- 
gränserna äro  6  och  17  år. 

Almström,  Adolf  Fredrik 
Robert,  f.  1834,  d.  1911,  indu- 
striman, politiker,  disponent  vid 
Rörstrands  porslinsfabrik  1863, 
led.  av  F.  K.  1888—96  och  1898 
— 1910.  A.  ombildade  Rörstrand 
till  ett  företag  efter  moderna 
principer.  A.  var  en  av  den  kon- 
servativa protektionismens  för- 
kämpar, var  varm  försvarsvän 
och  livligt  socialt  intresserad. 

Almundsryd,  socken  i  Kronob. 
1.,  pastorat  i  Växjö  stift.  3,840 
inv. 

Almunge,  socken  i  Sthlms  1., 
pastorat  i  Uppsala  stift.  2,380  inv. 

Aln,  hos  de  flesta  indoeuro- 
peiska  folk  till  metersystemets 
införande  brukat  längdmått, 
urspr.  utgörande  avståndet  från 
armbågen  till  lillfingerspetsen. 
Svensk  A.  =  0,59  m. 

Alnaes,  Eyvind,  f.  1872, 
norsk  tonsättare,  organist  i 
Kristiania,  har  skrivit  en  sym- 
foni, symfoniska  variationer, 
pianostycken  samt  en  mängd  ro- 
manser, vilka  senare  äro  högt 
skattade  och  mycket  sjungna. 

Alnarp,  egendom  i  Lomma 
skn,  Malmöh.  1.,  sedan  1862  säte 
för  Alnarps  lantbruks- 
och  mejeriinstitut.  Detta 
omfattar  numera:  1)  en  2-årig 
agronomkurs,      som      avser     att 


Alnarpt  flott. 


lämna  högre  lantbruksundervis- 
ning åt  blivande  lärare,  konsu- 
lenter och  praktiska  jordbrukare; 
årligen  ett  30-tal  elever  samt  ett 
begränsat  antal  extra  elever;  2) 
en  1-årig  konsulentkurs,  som  av- 
ser utbildandet  av  lärare  och  kon- 
sulenter; för  inträde  fordras 
agronomexamen.  Kursen  är  upp- 
delad i  jordbruks-,  husdjurs-  och 
mejerilinjerna;  3)  en  2-årig  träd- 
gårdsskola; 4)  en  statens  hov- 
beslagsskola;  5)  en  manlig  och 
en  kvinnlig  mejeriskola;  6)  en 
lantbruksskola,  inrättad  för  ut- 
bildning av  lantbruksbefäl  och 
praktiska  jordbrukare.  —  Under- 
visningen vid  själva  lantbruks- 
institutet meddelas  (1922)  av  nio 
professorer,  en  laborator  samt 
ett  tiotal  extra  lärare  och  är 
förlagd  till  A:8  slott.  Till  insti- 
tutet höra  vidare:  lantbruksmu- 
seum, kemiskt  och  mejeribakterio- 
logiskt  laboratorium,  en  avdel- 
ning av  statens  redskapsprov- 
ningsanstalt,  veterinärinstitution 
med  operationshall,  hovbeslags- 
smedja,  mejeri,  park  och  träd- 
gård samt  agronomiska  och  bota- 
niska försöksfält.  —  Alnarps 
kungsgård,  som  skötes  av  en 
förvaltare,  tillika  föreståndare 
för  lantbruksskolan,  omfattar  en 
areal  av  c:a  566  hektar  och 
sträcker  sig  från  Äkarps  station 
ned  till  Öresund. 

A'lnus,  växtsläkte  (fam.  Betu- 
la'ceae),  träd  eller  större  buskar 
med  långa  hanhängen  och  små, 
oansenliga,  rödbruna  honhängen, 
vilka  senare  utvecklas  till  kottar. 
Blomma  tidigt  på  bar  kvist.  A. 
glutino'sa,  al  1.  klibba  1,  trives 
endast  på  fuktiga  ställen,  utefter 
stränder  och  vid  kärr,  och  an- 
träffas ända  upp  i  Västerbotten. 
Från  den  andra  i  Sverige  före- 
kommande arten,  A.  inca'na, 
gråal,    arre    1,    ålder,    »kil- 


319 


Alnö — Alopeci 


820 


Klibbal. 


jer  sig  klibbalen  genom  sina  trub- 
biga, ofta  urnupna  och  under 
nästan  glatta  blad,  vilka  som 
yngre  äro  klibbiga  (därav  nam- 
net). Gråalen  är  betydligt  mindre. 
Den  odlas  ofta  liksom  en  varietet, 
fjäderalen,  men  förekommer 
även  vild,  talrikt  i  Norrland,  där 
den  är  allmän,  men  sparsamt  i  s. 
Sverige.  Den  bär  spetsiga,  på  un- 
dersidan gräludna  blad.  Av  klibb- 
alen erhålles  ett  gott,  mjukt  virke, 
hållbart  endast  under  vatten.  Bar- 
ken användes  till  garvning  och 
färgning   av  ylle,   fisknät  m.   m. 

Alnö,  ö  i  Bottniska  viken,  soc- 
ken i  Västernorrl.  1.,  pastorat  i 
Härnösands  stift.  6,120  inv. 

Alnöi't,  sällsynt  postarkeisk 
eruptivbergart  på  Alnö  utanför 
Sundsvall.  A.  genomsätter  gång- 
formigt  övriga  på  ön  anstående 
bergarter, 

Aloca'sia,  växtsläkte  (fam. 
Ara'ceae).  Praktfulla,  tropiska 
bladväxter,  av  vilka  ett  stort  an- 
tal odlas  i  varmhus.  Bladen  äro 
ofta  metallglänsande.  A.  macro- 
rM'za,  från  Ceylon,  uppnår  ända 
till  5  m.  höjd  och  odlas  i  tropi- 
kerna för  sina  blad,  vilka  kokas 
och  förtäras. 

A'loé,  växtsläkte  (fam.  Lilia'- 
eeae).  örter,  buskar  eller  mindre 


träd  med  köttiga,  rosettställda 
och  ofta  i  kanten  taggiga  blad. 
Blommor  i  axlika  klasar.  Släktet 
är  inhemskt  i  Afrika.  Ett  stort 
antal  arter  odlas,  så  A.  fe'rox, 
africa'na  och  succotri'na,  vilkas 
saft  användes  i  intorkat  tillstånd 
såsom  avföringsmedel  (aloé).  Vid 
upphettning  av  aloé  med  salpeter- 
syra erhålles  ett  rött  färgämne, 
aloepurpur.  Bladfibrerna 
användas  som  s.  k.  a  1  o  e  - 
hampa.  Andra  arter  såsom  A. 
arista'ta,  arhore' scens,  sapona'- 
ria  m.  fl.  odlas  i  varmhus  och 
boningsrum  såsom  prydnadsväx- 
ter. Den  intorkade  bladsaften  av 
vissa  arter  användes  i  små  doser 
som  matsmäitningsbefordrande 
s.  k.  bittermedel,  i  större  som  ett 
milt  verkande  avföringsmedel. 
Jfr  A  g  a  v  e. 

Aloi  [aloa'],  ett  mynts  i  lag 
fastställda  finhet. 

AIo'nsoa,  växtsläkte,  härstam- 
mande från  Amerika  (fam. 
Scrophularia'ceae).  Vanligen  ett- 
åriga örter  med  motsatta  blad 
och  röda  blommor.  Flera  arter 
odlas  i  Sverige. 

Alopaeus,  finländsk  släkt,  till 
vilken  bl.  a.  höra  Magnus 
Jakob  A.,  f.  1743,  d.  1818, 
biskop  i  Borgå,  som  spelade  en 
framstående  roll  i  Finland  under 
övergångsåren  efter  skilsmässan 
från  Sverige,  och  hans  son  Mag- 
nus, f.  1775,  d.  1843,  domprost 
i  Borgå,  samlare  av  de  s.  k. 
Alopajiska  papperen, 

innehållande  brev  och  handlingar 
av  vikt  för  Finlands  historia.  En 
kusin  till  biskopen  var  Frans 
D  a  v  i  d  A.,  f.  1769,  d.  1831,  rysk 
diplomat  i  Stockholm  1796 — 
1808,  en  av  de  ryska  underteck- 
narna    av    Fredrikshamnsfreden. 

Alopeci'  (grek.  alo'pew,  räv), 
egentl.  rävsjuka;  håravfall,  hår- 
löshet. 


321 


Alopecurus — Alperna 


322 


Alopecu'rus,  växtsläkte  (fam. 
Grami'neae).  Hit  höra  bl.  a.  A. 
prate'nsis,  ängska  v  le,  och  A. 
genicula'tus,  kärrkavle,  två 
av  vara  vanligaste  gräs.  Småaxen 
sitta  i  ett  tätt,  cylindriskt,  mjiikt 
ax.  Arterna  likna  därigenom 
timotej,  varmed  de  också  lätt  för- 
växlas. A.  prate'nsis  är  ett  gott 
fodergräs,  som  trives  särskilt  på 
sidländ  mark. 

Alo'pias,   se  Rävhaj. 

Alp,  R  a  u  h  e  Alp  1.  S  c  h  w  ä- 
bisclieAlp,  s.v.  delen  av  tyska 
Jura. 

A]pa'cka.  Zool.  Se  L  a  m  a  - 
släktet.  —  Metall.  Ett  slags 
nysilver  (se  d.  o.).  —  Textil.  Se 
Konstull    och   Ull. 

Al  pari,  se  Pari. 

Alp  Arslan,  "det  starka  lejo- 
net", 1.  ]\I  u  h  a  m  m  e  d  i  b  n 
D  a'  u'  d,  f.  1029,  d.  1072,  seldjuk- 
dynastiens  andra  sultan,  ryktbar 
genom  glänsande  krigiska  opera- 
tioner. Se  Seldjuker. 

Alpboskap,  se  Nötkrea- 
tur. 

Alperna,  Europas  mäktigaste 
komplex  av  bergskedjor  och  -mas- 
siv, ha  en  längd  av  1,200  å  1,300 
km.  och  en  största  bredd  av  c:a 
225  km.  samt  äro  belägna  mellan 
5°  och  c:a  17°  ö.  Igd  och  mellan 
48"  och  43  IA°  n.  br.  De  sträcka 
sig  i  bågform  frän  INIedelhavet, 
varest  de  övergå  i  Apenninerna, 
fram  till  Donau  i  trakten  av 
Wien  samt  stöta  i  s.  till  Po- 
slätten,  i  v.  till  Rhone-dalen,  i  n. 
till  högslätter,  awattnade  av 
Rhen  och  Donau,  i  ö.  till  slätt- 
landet kring  sistnämnda  flods 
mellersta  lopp,  i  s.ö.  till  Karat. 
A.  ligga  inom  Italien,  Frankrike, 
Schweiz,  Tyskland,  Österrike  och 
Jugoslavien.  —  Geol.  Under  meso- 
zoiak  och  tidig  tertiär  (eocen) 
tid   utbredde    sig   havet   över    de 

11.  —  Le  I.  1.     Tr.  19.  5.  22. 


trakter,  där  A.  nu  ligga,  och  un- 
der denna  tid  avlagrades  sedi- 
ment. I  början  av  tertiär  tid 
(efter  eocen)  veckades  dessa  om- 
råden under  inverkan  av  ett  hori- 
sontellt verkande  tryck.  Härvid 
inträffade  bl.  a.  förskjutningar 
av  dylika  i  ofantliga  veck  lig- 
gande bergmassor  mot  n.,  var- 
igenom geologiskt  äldre  partier 
här  och  var  kommo  att  täcka 
yngre.  I  miocen  tid  höjdes  ytter- 
ligare innersta  delen  av  A:s  cen- 
tralområde. Genom  de  tertiära 
rörelserna  i  jordskorpan  upp- 
stodo  A:s  tre  huvudzoner:  1) 
norra  kalkalperna,  som 
utgöra  A:s  v.  och  n.  randparti 
och  bestå  av  mesozoiska  och  ter- 
tiära lager  (till  stor  del  kalk- 
sten) ;  2)  centralområdet, 
som  utgöres  av  flera  zoner,  i  hu- 
vudsak bestående  av  dels  gnejser 
och  graniter  av  olika  åldrar,  dels 
mesozoiska  och  tertiära  kristal- 
lina skiffrar;  A:s  högsta  partier 
ligga  till  största  delen  här;  3) 
södra  kalkalperna,  som 
bilda  den  s.  begränsningszonen 
och  utgöras  av  mesozoiska  lager, 
vilande  på  gnejser.  A:s  nuvaran- 


Matterhora. 


323 


Alperna 


324 


325 


Alperna 


326 


Hont    Blanc. 


de  detaljdrag  ha  efter  vecknings- 
tiden  utskulpterats  bl.  a.  genom 
den  nedbrytande  inverkan  av  vat- 
ten och  is.  Det  för  A.  karaktäris- 
tiska, stora  systemet  av  dalar  ut- 
formades till  stor  del  under  de  i 
början  av  kvartar  tid  inträffande 
istiderna.  —  Ur  geologisk  syn- 
punkt kunna  A.  även  indelas  i 
Väst-Alperna  och  Öst-Alperna. 
Dessa  indelas  sedan  i  sin  tur  i 
olika  grupper:  Liguriska,  Havs- 
Alperna  etc.  (se  kartan).  — 
Väst-Alperna  sträcka  sig 
från  Apenninerna  i  s.  fram  till 
gränslinjen  mot  öst-Alperna 
(Bodensjön,  övre  Rhen,  Spliigen- 
passet,  Lago  Maggiore).  De  utgö- 
ras i  v.  och  n.  av  kalkalper,  vil- 
ken zon  däremot  saknas  i  s. ;  här 
går  centralområdet  ned  tiU  slät- 
ten. Mer  bekanta  toppar  och  mas- 
siv äro:  Monte  Viso  (3,843  m.), 
Pelvouxgruppen  (4,103  m.).  Gran 
Paradiso  (4,061  m.),  Mont  Blanc- 
massivet  med  Europas  högsta 
topp  (4,810  m.),  Matterhorn 
(4,505  m.),  Monte  Eosa-maasivet 


(4,638  m.),  Aar -massivet  med 
bl.  a.  Finsteraarhorn  (4,275  m.) 
och  Jungfrau  (4,167  m.),  Rigi 
(1,800  m.).  Märkligare  pass  äro 
Mont  Cenis  (2,098  m.),  Lilla  S:t 
Bernhard  (2,183  m.).  Stora  S:t 
Bernhard  (2,472  m.),  Simplon 
(2,009  m.),  S:t  Gotthard  (2,114 
m.),  Spliigen  (2,117  m.).  — 
Öst-Alperna  ha  centralom- 
rådet både  i  n.  och  s.  begränsat 
av  kalkalper.  Dalar  och  bergmas- 
siv äro  här  mer  utbildade  i  längd- 
zoner än  i  Väst-Alperna,  hela 
området  är  i  allmänhet  lägre 
samt  avtager  i  höjd  mot  ö.  Av 
högre  massiv  och  toppar  må  näm- 
nas Berninagruppen  (4,052  m.), 
Ortler  (3,902  m.)  och  Gross- 
Glockner  (3,798  m.),  av  pass 
Bernina  (2,330  m.),  Brenner 
(1,370  m.)  och  Semmering  (980 
m.).  —  Nyttiga  mineral  uppträda 
tämligen  sparsamt.  I  franska, 
schweiziska  och  italienska  A.  bry- 
tas järnmalm,  antracit  och  berg- 
salt. I  öst-Alperna  förekomma 
betydande   fyndigheter   av  bl.   a. 


327 


A 1  pes — Alpu  jarras 


328 


järnmalm  (Steiermark),  zink- 
och  blymalm  (Kärnten)  och 
kvicksilver  (Krain).  Dessutom 
finnas  även  här  lager  av  bergsalt. 
—  Sjöar  och  floder.  Forna,  stora 
glaciärers  ändpunkter  markeras 
i  våra  dagar  av  sjöar,  bland  vilka 
märkas :  Geneve-,  Vierwaldstät- 
ter-,  Ziirich-,  Bodensjöarna,  Lago 
Maggiore,  Lago  di  Como,  Lago 
di  Gärda.  Av  i  A.  upprinnande 
floder  mä,  nämnas:  Po,  Rhone, 
Rhen,  samtliga  även  med  bifloder 
frä,n  A.,  samt  en  del  av  Donaus 
bifloder.  —  Klimatet  i  A.,  vilka 
ligga  mellan  s.  och  mellersta 
Europas  klimatområden,  växlar 
frfi,n  kallt  till  varmt  tempererat 
allt  efter  orternas  läge.  Regn- 
mängden är  i  allmä,nhet  stor. 
Snögränsen  ligger  vanligen  lägre 
på  nordsidan  än  på  sydsidan;  i 
n.  Väst- Alperna  är  den  sålunda 
2,700  m.,  i  s.  3,000  m.  Av  de  till 
över  tusentalet  uppgående  glaciä- 
rerna,  av  vilka  Aletsch-gletschern 
är  den  största,  nå  en  del  långt 
nedanför  snögränsen  (till  1,000 
m.  ö.  h.).  —  Växtvärlden  ändrar 
karaktär  allt  efter  höjden  ö.  h. 
och  är  delvis  även  olika  på  n.  och 
8.  sidan.  På  de  lägsta  sydslutt- 
ningarna finnas  sålunda  ännu 
Medelhavstrakternas  ständigt 

gröna  Ci'stus-  ochjE(ri'ca-formatio- 
ner.  På  både  n.  och  s.  sidan  kunna 
dock  urskiljas  vissa  gemensamma 
bälten,  men  de  växtgeografiska 
höjdgränserna  ligga  ett  par 
hundra  m.  högre  på  s.  sidan  av 
A.  än  på  n.  Ett  lövskogsbälte 
med  ek,  kastanje  och  bok  kläder 
bergsluttningarna  till  c:a  1,500 
m.  (bokgränsen)  ^  Sedan  följer  ett 
barrskogsbälte  till  c:a  2,000  m. 
(trädgränsen),  där  tall,  gran  och 
gilvergran  växa  i  de  lägre  delarna 
och  cembratall  och  lärkträd  i  de 
högre.  Alpängar,  som  ligga  nedan- 
för trädgränsen,  äro  berömda  för 


sin  frodighet  och  blomsterprakt. 
Ovan  trädgränsen  utbreder  sig 
ett  buskbälte  med  bl.  a.  Rliodo- 
de'ndron-axter  (alprosbältet)  och 
där  ovan  de  alpina  formationer- 
na, utmärkta  av  lågväxta  örter 
med  vackra,  rent  färgade  blom- 
mor, såsom  arter  av  Oentia'na, 
Campa'nula,  Pri'mula,  Leontopo'- 
dium  m.  fl.  —  Djurvärlden  i  A:8 
lägre  delar  överensstämmer  fram- 
för allt  med  mellersta  Europas. 
En  del  djur,  såsom  björn,  varg, 
lo,  numera  utrotade  1.  sällsynta 
i  närliggande  områden,  finnas 
ännu  här  och  var  i  A.  I  A :  s  högre 
partier  träffas  bl.  a.  gems,  sten- 
bock, murmeldjur,  alpkråka, 
fjällripa,  lammgam. 

Alpes  [alp],  franska  departe- 
ment, se  Basses-Alpes  och 
Hautes-Alpes. 

Alpes  Maritimes  [alp  mari- 
ti'm],  dep.  i  s.ö.  Frankrike  vid 
Medelhavskusten  (franska  Rivie- 
ran). Odling  av  sydfrukter.  Sar- 
dinfiske. Mineralfyndigheter.  A. 
är  känt  för  sitt  milda  och  här- 
liga klimat.  Berömda  kurorter 
äro  Nizza,  Mentone  och  Cannes. 
360,000  inv. 

Alpflora,  se  Alperna. 

Alp-get,  namn  på  gems. 

Alpglöd,  se  L  u  f  t  s  p  e  g  1  i  n  g. 

Alpgräs,  Ca'rex  brizoi'des,  ett 
starrgräs,  som  i  s.  Tyskland  och 
Österrike  stundom  användes  som 
madrassfyllning   m.  m. 

Alpi'nia,  växtsläkte  (fam. 
Zingibera'ceae) .  Rotstocken  hos 
ett  par  arter  användes  såsom 
drog,  galgangaroten.  Flera 
arter  odlas. 

Alpklocka,  se  Sol  dan  el  la. 

Alp-kråka,  Pyrrho'coraao  pyr- 
rho'corax,  en  kråkfågel  med  röd 
näbb.  Finnes  bl.  a.  i  Alperna. 

Alpros,  seRhododendron. 

Alpu  jarras  [alpucha'rra8], 
bergsområde  i  Granada,  Spanien, 


329 


Alpviol — Alster 


330 


8.  om  Sierra  Nevada  och  n.  om 
Sierra  Contraviesa.  Bördiga  da- 
lar, som  producera  en  mängd 
sydfrulcter. 

Aipviol,  se  C  y  k  1  a  m  e  n. 
Alrek,    konung    av  Ynglinga- 
ätten (se  d.  o.)- 

Alrun  1.  a  1  r  u  n  a,  Mandra'- 
göra  oificina'rum  (fam.  Solana'- 
ceae),  en  flerårig  ört  från  Medel- 
havsländerna med  tjock,  ofta 
egendomligt  formad  rotstock  och 
stor  bladrosett.  Denna  växt  har 
spelat  en  stor  roll  i  medeltidens 
vidskepelse.  Rötterna  upptogos 
under  mystiska  ceremonier  och 
tillskuros,  så  att  de  liknade  män- 
niskofigurer. Dessa  buros  sedan 
som  amuletter.  Av  rötterna  be- 
reddes även  kärleksdrycker  m.  m. 
Alrutz,  Sidney  Gustaf 
Louis  Reinhold,  f.  1868, 
psykolog,  docent  i  Uppsala,  utg. 
av'  tidskriften  Ps}/ke,  bekant  ge- 
nom verksamhet  på  den  psykiska 
forskningens  område. 

Als,  ty.  Alsen,  dansk  ö  i  Lilla 
Belt.     Huvudstad    är   Sönderborg 
med  god  hamn.  Togs  av  tyskarna 
1864,  men  återgick  efter  världs- 
kriget  till    Danmark    i    samband 
med    Nord-Slesvigs    återförening. 
Alsace   [alsa'ss],  se  E  1  s  a  s  s. 
Al     secco     (ital.),     "på     torr 
(mur)".    Se    Freskomåleri. 
Alseda,  socken  i  Jönk.  1.,  jämte 
Skede  och  ökna  pastorat  i  Växjö 
stift.  2,350  inv. 

Alsen,  socken  i  Jämtl.  1.,  jämte 
Mattmar  pastorat  i  Härnösands 
stift.  2,630  inv. 

A'lsike,  socken  i  Sthlms  1., 
jämte  Knivsta  pastorat  i  Uppsala 
stift.  760  inv. 

A'lsike-klöver,    se    Klöver. 
Älskog,     socken    i    Gottl.    1., 
jämte    Garde,    Etelhem  och  Lye 
pastorat  i  Visby  stift.  410  inv. 

Alsnö,  det  äldre  namnet  på  ön 
och    socknen   Adelsö.    Där   fanns 


Buiner  av  Alsnö  hus. 

under  medeltiden  en  kungsgård 
med  samma  namn,  på  vilken 
Alsnö  möte  hölls  år  1279. 
Mötet,  som  var  en  av  konung 
Magnus  (Ladulås)  sammankallad 
herredag,  utfärdade  en  förord- 
ning (Alsnö  stadga),  som 
innehöll  förbud  mot  våldgästning, 
förnyelse  av  Birger  jarls  frids- 
stadgar, förbud  för  ämbetsmän 
att  utkräva  olaglig  skatt  samt 
beslut  om  frihet  från  kronoskatt 
för  kungliga  förvaltare  och  ar- 
rendatorer,  för  biskoparnas  sven- 
ner  och  för  "alla  de  män,  som 
tjäna  med  häst,  vem  helst  de  än 
tjäna".  Den  sista  bestämmelsen 
innehåller  fröet  till  den  svenska 
adelns  uppkomst.  (Se  Adel.)  — 
På  Adelsö  har  1916 — 19  utgrävts 
en  hallbyggnad  av  tegel,  Alsnö 
hus,  som  enligt  dragna  slutsat- 
ser grundlagts  av  konung  Valde- 
mar och  fullbordats  under  Mag- 
nus. Se  B.  Thordeman:  Alsnö  hus 
(1920). 

Also'phila,  ofta  odlade  orm- 
bunksträd  (fam.  Cyathea'ceae). 
En  australisk  form,  A.  austra'lis, 
med  en  ända  till  10  m.  hög  stam 
och  3  m.  långa  blad;  trives  på 
kalljord  i  ^Medelhavsländerna  och 
odlas  även  hos  oss  i  växthus. 

Alstad,  se  Fru  Alstad  och 
Västra  Alstad. 

Alster.  1.  Socken  i  Värml.  1., 
pastorat  i  Karlstads  stift.  1,580 


331 


Alster — Altai 


332 


inv.  —  2.  Sågverk  i  Karlstads 
landsförs. 

Alster,  biflod  till  Elbe.  Vid 
sammanflödet  ligger  Hamburg. 

Alsterån,  vattendrag  i  Små- 
land, upprinner  ur  Hjärtasjön, 
Granhults  socken,  flyter  genom 
flera  sjöar  och  utfaller  i  Kalmar 
sund. 

Alstringslinje,  se  Genera- 
t  r  i  8. 

Alströmer,  Jonas,  f.  1685, 
d.  1761,  industriman,  adlad  1751. 
A.  upprättade  1710  eget  handels- 
hus i  London,  förtjänade  en  stor 
förmögenhet  och  beslöt  att  i  en- 
lighet med  merkantilsystemets 
(se  d.  o.)  principer  starta  en 
svensk  textilindustri  närmast 
efter  engelskt  mönster.  Privilegie- 
brev för  ett  manufakturverk  i 
Alingsås  utverkades  1724,  och  en 
societet  (bolag)  med  Fredrik  I  i 
spetsen  och  med  delägare  tillhö- 
rande det  gryende  hattpartiet  kom 
till  stånd  1725.  1729  funnos  i  gång 


Jonas    Alströmer.     Pastell    nv    G.    T.nnd- 
berg. 


strump-,  band-,  klädes-  och  fris- 
väverier,  kattuntryckeri,  tobaks- 
plantering och  tobaksspinneri, 
hatt-,  nål-  och  tapetmakeri,  uU- 
kamning,  filtstrumpstickeri,  fär- 
geri m.  m.  1746  uppgavs  tillverk- 
ningsvärdet till  150,000  dir  smt 
och  arbetarantalet  till  134  män 
och  741  kvinnor.  Största  delen  av 
lagret  låg  emellertid  osålt,  och 
från  kronan  måste  utverkas  stora 
försträckningar,  som  indrogos 
först  vid  hattväldets  fall  vid 
riksdagen  1765 — 66.  A.  var  näm- 
ligen mera  initiativets  än  det 
ihärdiga  arbetets  och  den  ekono- 
miska beräkningens  man;  till- 
verkningen översteg  efterfrågan, 
och  varorna  voro  dyrare  än  ut- 
ländska. Fabriken  drevs  i  mindre 
skala  för  familjens  räkning  till 
1838,  då  den  övergick  i  andra 
händer.  På  sin  vackra  egendom 
N  o  1  h  a  g  a  vid  Alingsås  införde 
A.  odling  av  potatis,  i  trak- 
ten ännu  kallade  noler. 

Alt  (av  lat,  a'ltus,  hög),  alt- 
stämma (ital.  contr'alto,  fr. 
haute-contre) ,  den  djupare  av  de 
två  kvinnliga  rösterna  (sopran 
och  alt),  vanligen  omfattande 
tonerna  mellan  lilla  g  och  två- 
strukna  e  (se  O  k  t  a  v) .  En  ännu 
djupare  A.  kallas  kontra-alt. 
—  Även  altinstrument  finnas  med 
djupare  klang  än  motsvarande 
diskantinstrument,  t.  ex.  a  1 1  - 
violin  (även  kallad  v  i  o  1  a) , 
altbasun,  althorn,  alt- 
klarinett  och  altoboe.  — 
Altsträn  g,  andra  strängen, 
a-strängen,  på  violinen,  första  på 
altviolinen. 

Alt,  se  A 1  u  t  a. 

Alta'i,  bergsystem  i  Central- 
Äsien.  Betecknar  dels  hela  berg- 
området mellan  övre  Irtisj  och 
Jenisej  (Mongoliska  1. 
Stora  Altai),  dels  området 
mellan   övre   Irtisj   och  övre   Ob 


333 


Altair — Altare 


331 


(Ryska  Altai)  med  högsta 
toppen  Bjäluka-Gora  3,350  m. 
Bergen  innehålla  fyndigheter  av 
kol,  järn,  guld,  silver,  bly,  zink, 
koppar  m.  m.  I  dalarna  drives 
åkerbruk. 

Alta'ir,  A  t  a'  i  r,  stjärna  av 
första  storleken  i  A  q  u  i  1  a. 

AItami'ra  y  CreVea,  Rafael, 
f.  1866,  spanök  historiker  och 
skriftställare,  professor  i  stats- 
vetenskap i  Madrid,  medlem  av 
N.  F:s  mellanfolkliga  perma- 
nenta domstol  1921.  Har  utgivit 
flera  historiska,  litteraturhisto- 
riska och  pedagogiska  arbeten 
och  även  försökt  sig  som  roman- 
författare. 

AItamu'ra,  stad  i  prov.  Bari, 
Italien.  Vinodling.  25,000  inv. 

Alta'n  (av  lat.  a'ltus,  hög),  en 
av  kolonner,  pelare,  valvbågar  el- 
ler sluten  byggnadsdel  uppburen, 
oftast  obetäckt  men  alltid  med 
bröstvärn  försedd  terrass  på  en 
byggnad. 

Altare  (lat.  a'lta  a' ra,  hög  of- 
ferhärd), i  egentlig  mening: 
konstgjord  förhöjning  för  oflTring, 


Fornkristet    altare:     San    Vitale    i     Ba- 
venna. 


Ciborium    ovet    bogaltaret    i    Sant'    Am- 
brogio  i  Milano, 

ursprungligen  uppförd  av  gräs- 
torv, jord,  sten  eller  trä.  Hos 
många  primitiva  folk  resas  alta- 
ren på  höjder.  Detta  bruk  före- 
kom hos  judarna  ända  in  i 
konungatiden.  I  länderna  kring 
Eufrat  och  Tigris,  där  berg  sak- 
nades, anlades  altaren  under 
forntiden  på  konstgjorda  berg, 
terrasspyramider  av  ofta  bety- 
dande höjd.  Grekernas  och  romar- 
nas altaren  erhöllo  konstnärlig 
utsmyckning  och  uppställdes 
utom  i  tempel  även  vid  vägar 
och  rastställen,  i  lundar  och  vid 
källor.  I  enlighet  med  läran  om 
mässoflFret  förvandlade  den  ka- 
tolska kyrkan  nattvardsbordet 
till  ett  offeraltare.  —  I  kristna 
kyrkor  stod  altaret  ursprungli- 
gen fritt  framför  apsis  (se  d. 
o.),  senare  i  koret,  alltid  vänt  mot 
väster.  När  sidoaltaren  senare 
infördes,  medgavs  stor  frihet  med 
avseende  på  deras  placering.  Al- 
taret övertäcktes  under  medelti- 
den ofta  med  en  baldakin  (ciho'- 
rium).  Altarbordets  framsida  be- 


335 


Altazimut 


336 


Altargkäp     från     1500-t:s     början,     Eö- 
pingrs    stadskyrka. 

kläddes  stundom  med  målade, 
skulpterade  eller  i  metall,  van- 
ligen koppar,  drivna  tavlor  (ante- 
mensa'le)  eller  broderade  för- 
hängen  (antepe'ndium) .  Dess 
översida,  som  oftast  utgjordes  av 
en  stenskiva,  täcktes  med  altar- 
dukar. Altarbrun  är  en 
gammal  benämning  för  de  bår- 
der, som  hängdes  kring  altar- 
skivans  kanter.  Ett  minne  av 
den  tid,  då  nattvarden  firades 
på  martyrernas  gravar,  är  seden 
att  i  altarbordet  innesluta  hel- 
gonreliker eller  att  under  eller 
bakom  altarborden  gravsätta  hel- 
gonens kvarlevor.  Redan  under 
äldre  medeltid  förekom  en  låg 
vägg  vid  altarbordets  baksida, 
superfronta'le,  som  snart  började 
smyckas  med  bildreliefer.  Stund- 
om högt,  skärmformat  och  rikt 
dekorerat,  stundom  lägre  och 
enklare,  reducerades  super f ron- 
talet under  1300-t.  i  norra  och 
mellersta  Europa  till  en  låg  un- 
derbyggnad, prede'lla,  för  a  1  - 
tarskåpet,  det  slags  altar- 
prydnad,   som   då  kom   i   bruk   i 


dessa  trakter.  Ett  sådant  skåp 
innehåller  i  regel  i  mittpartiet 
(corpus)  och  ofta  även  å  insidan 
av  dörrarna  (flyglarna)  skulpte- 
rade statyetter  och  prydes  f.  ö.  av 
målningar.  Statyetterna  äro  än 
isolerade  från  varandra  och  var 
för  sig  omramade  av  dekorativ 
arkitektur,  än,  såsom  i  de  neder- 
ländska s.  k.  mysterieskåpen 
från  medeltidens  slut,  samman- 
komponerade  i  dramatiska  grup- 
per. Den  italienska  renässansens 
typ  för  altaruppsatser  är  en 
kolonnställning  kring  en  domine- 
rande målning  eller  skulptur. 
Denna  typ  utvecklas  under  baroc- 
ken till  allt  rikare  former.  Den 
italienska  altartypen  blev  här- 
skande i  n.  och  v.  Europa  från 
mitten  av  1600-t.  till  ett  stycke 
in  på  1800-t.  Moderna  altarverk 
ansluta  sig  oftast  till  äldre  före- 
bilder. —  De  lutherska  kyrkorna 
ha  i  allmänhet  bibehållit  de  ka- 
tolska altarformerna.  I  reformer- 
ta kyrkor  användes  för  nattvards- 
firandet  ett  enkelt  altarbord  utan 
konstnärlig  utsmyckning. 

Altazimu't  (av  lat.  altitu'do, 
höjd,  och  azimut,  se  Astrono- 
miska   koor  din  äter),  uni- 


r^f-    -"->.»»&  fo^itf- 


Altaruppsats     i     Slottskyrkan,     Stock- 
holm.   Barocktyp. 


337 


Altefåhr — Althusius 


338 


versalinBtrument  av  stora  dimen- 
sioner. 

A'ltefähr,  fiskläge  och  badort 
på  Riigen,  ofta  nämnt  i  svenska 
krigshistorien. 

A'ltenburg,  huvudstad  i  det 
till  Thiiringen  hörande,  förutva- 
rande hertigdömet  Sachsen-Alten- 
burg,  Tyskland.  Fabriker  för 
tillverkning  av  cement,  cigarrer, 
optiska  instrument,  symaskiner 
m.  m.  Residensslott  från  1300-t. 
40,000  inv. 

A'ltenes8en,  förstad  till  Essen, 
Tyskland.  Viktig  industriort. 
40,000   inv. 

A'ltenfjord,  fjord  i  norska 
Finnmarken.  Utanför  mynningen 
ligga  öarna  Stjernö  och  Seiland, 
som  dela  fjorden  i  två.  inlopps- 
armar,  Stjernösund  och  Varg- 
sund. 

A'ltera  pars,  lat.,  den  andra 
delen;    motparten. 

Alteratio'n  (av  lat.  a'lter, 
annan,  främmande),  sinnesrörel- 
se, oro;  i  musiken  en  nots  för- 
ändring genom  anbringande  av 
förtecken.  —  A  1 1  e  r  e'  r  a  d,  upp- 
jagad,   förskräckt. 

A'lter  e'go,  lat.,  ett  andra  jag, 
d.  v.  8.  en  befullmäktigad  person, 
som  fullständigt  representerar 
uppdragsgivaren.  Även  användes 
uttrycket  om  en  sådan  person, 
som  i  tankegången  helt  överens- 
stämmer med  en  annan. 

Alternativ  (av  lat.  alte'rnus, 
växelvis),  omväxlande,  turvis; 
som  tillåter  val  mellan  två  (eller 
flera)    möjligheter;   utväg. 

Alterna'tvinklar,  sådana  vink- 
lar, som,  då  en  rät  linje  skär  två 
andra  räta  linjer,  ligga  mellan 
dessa  på  var  sin  sida  om  den 
förstnämnda  och  ha  sina  vinkel- 
spetsar  i  skilda  skärningspunk- 
ter. 

Alterne'ra,  omväxla;  växelvis 
utföra  något.  Jfr  Alternativ. 


Altérot,  se  A  1 1  h  a  e  a. 

Altesse  [altä'ss],  fr.,  höghet. 
A.  impériale,  kejserlig  hög- 
het, A.  r  o  y  a  1  e,  kunglig  höghet. 

Alte  Veste  [fe'ste],  gamla 
fästet;  namn  på  en  borg  utanför 
Niirnberg,  1632  framgångsrikt 
försvarad  av  Wallenstein  mot 
Gustav  II  Adolf,  som  förgäves 
sökte  ta  den  med  storm. 

Althae'a,  växtsläkte  (fam. 
Malva'ceae).  A.  ojficina'lis  med 
ljusröda  blommor  och  vitludna 
blad  här  sedan  gammalt  använts 
som  medicinalväxt.   Den  torkade 


Althaea  taunnensis. 

roten,  altéroten,  innehåller 
ett  växtslem,  som  bl.  a.  användes 
vid  beredning  av  piller.  Arten 
förekommer  mest  i  mellersta  och 
s.  Europa  samt  Asien.  —  En 
annan  art,  stockrosen,  A. 
ro'sea,  med  stora  röda,  vita  1. 
gula  blommor,  odlas  i  Sverige 
och  förekommer  även  förvildad. 
AIthu'sius,  Johannes,  f. 
1557,  d.  1638,  tysk  rättslärd,  en 
av  naturrättsliga  skolans  tidi- 
gaste representanter.  Hans  skarp- 
sinniga undersökningar  av  suve- 
ränitetens väsen  blevo  banbry- 
tande och  äro  en  nödvändig 
förutsättning  för  att  fullt  förstå 
RoUsseaus  statslära. 


339 


Altitud — Aluminium 


340 


Altitu'd  (lat.  altitu'do),  höjd, 
se  Astronomiska  koordi- 
n  a  t  e  r. 

A'ltmark,  by  i  Ost-Preussen, 
nära  Stuhm;  där  slöts  ett  stille- 
stånd  på  6  år  mellan  Sverige  och 
Polen  1629,  varigenom  Sverige 
fick  lugn  för  polska  angrepp  och 
dessutom  besittningsrätt  till  Liv- 
land samt  fyra  preussiska  städer. 

A'Itona,  tysk  stad  vid  Elbes 
mynningsvik,  sammanbyggd  med 
Hamburg.  Stora  hamnar  och 
dockanläggningar.  Livlig  in- 
dustri: skeppsbyggeri  samt  to- 
baks-, tvål-,  glasfabriker  m.  m. 
Ståtliga  offentliga  byggnader. 
170,000  inv. 

Altoona  [ält?o'n8],  stad  i 
Pennsylvania,  Förenta  Staterna, 
vid  foten  av  Alleghany-bergen. 
Stora  fabriker  med  tillverkning 
av  lokomotiv  och  järnvägsvagnar. 
60,000   inv. 

A'ltranstädt,  tysk  by  nära 
Lutzen.  —  1  A.  slöt  Karl  XII 
1706  fred  med  konung  August  av 
Sachsen,  vilken  måste  avsäga  sig 
den  polska  kronan  och  erkänna 
Stanislaus  Leszczynski  som  sin 
efterträdare,  och  1707  ett  fördrag 
med  kejsar  Josef  I,  varigenom 
denne  bragtes  att  medge  luthera- 
nerna i  Sachsen  full  religions- 
frihet. 

Altrui'sm  (av  ital.  altrui,  för 
en  annan,  av  lat.  a'lter,  den 
andre),  den  etiska  grundsats,  som 
i  motsats  till  egoismen  anser 
livets  högsta  mål  vara  att  leva 
för  andras  väl.  Se  C  o  m  t  e. 

Alttuberkulin,  se  T  u  b  e  r  k  u  - 
lin. 

Altuna,  socken  i  Västmanl.  1., 
jämte  Simtuna  pastorat  i  Upp- 
sala stift.  1,000  inv. 

Alumina'ter,  se  Alumi- 
niumföreningar. 

Alumi'nium  (av  lat.  alu'men, 
alun),  en  silvervit  metall,  som  i 


naturen  endast  förekommer  bun- 
den vid  andra  element :  i  f ältspat, 
glimmer,  kaolin  och  lera  såsom 
silikat,  i  korund  och  ädelstenar- 
na rubin  och  safir  såsom  oxid,  i 
bauxit  såsom  hydrat  och  i  kryo- 
lit  i  förening  med  natrium  och 
fluor.  Smältpunkt  658°  C,  kok- 
punkt 1,800°,  atomtecken  Al, 
atomvikt  27, i,  atomvärde  III.  Ren 
A.  överdrages  snart  av  ett  tunt 
oxidskikt,  som  sedan  hindrar 
vidare  oxidering.  Av  syror  inver- 
kar svavelsyra  endast  föga  och 
salpetersyra  ej  alls.  Däremot  löser 
sig  metallen  lätt  i  saltsyra  och 
angripes  likaså  av  koksalt-  och 
sodalösningar  samt  särskilt 
starkt  av  alkalier.  —  A.  är  en 
god  ledare  för  elektricitet  och 
värme  och  har  därför  och  på 
grund  av  den  låga  specifika  vik- 
ten (2,6)  fått  stor  användning 
vid  fabrikation  av  vetenskapliga 
instrument,  flygmaskinsdelar, 

kokkärl  o.  s.  v.  Vid  upphettning 
brinner  pulvriserat  A.  med  in- 
tensivt vitt  ljus  och  stark  värme- 
utveckling. Aluminiumpulver  an- 
vändes därför  stundom  som  till- 
sats till  explosiva  ämnen.  — 
Metall.  A.  framställdes  första 
gången  av  tysken  Wöhler  1827 
genom  upphettning  av  alumi- 
niumklorid  med  natrium.  Fa- 
briksmässig  framställning  äger 
rum  sedan  1850-t.,  då  H.  S  :  t  e 
Claire-Deville  lyckades  att 
i  stor  skala  framställa  A.  genom 
upphettning  av  kryolit  med  na- 
trium. Priset  blev  dock  högt:  25 
francs  per  kg.  Genom  införande 
av  elektrolytiska  metoder  (upp- 
funna av  Héroult  och  Hall) 
fick  man  A.  för  ett  pris  av  2,50 
francs  per  kg.  Halls  ugn,  som 
användes  i  aluminiumfabrikerna 
i  Niagara  Falls,  För.  Stat.,  är 
sammanfogad  av  stålplåtar  och 
invändigt  fodrad  med  kol.  Ugns- 


341 


Aluminiumföreningar — Aluminiumiegeringar 


342 


rummet  har  en  längd  av  1,8  m., 
bredd  1  m.;  djupet  understiger 
1  m.  Bottnen  är  lutande  mot 
tapphälet.  I  ugnen  nedhänger  ett 
knippe  kolelektroder  med  en 
strömtäthet  av  c:a  160  amp.  per 
kvdm.  Råmaterialet  utgöres  av 
bauxit  löst  i  smält  kryolit.  A. 
samlar  sig  i  bottnen  av  ugnen, 
varifrån  metallen  vid  behov  av- 
tappas. Utbytet  uppges  till  270 
kg.  A.  per  hästkraft  och  år.  — 
På  senare  tid  har  bergarten 
labradorit  blivit  försökt 
som  råmaterial  för  A.-framställ- 
ning,    och    för    övrigt    har    man 


Halls    elektriska    aluminiumugn. 


gjort  många  ansträngningar  att 
ersätta  den  relativt  svåråtkom- 
liga bauxiten  med  andra  leror. 
De  svenska  lerorna  äro  härvidlag 
tvärtemot  den  gängse  föreställ- 
ningen föga  lämpliga  för  A.- 
framställning.  De  bestå  nämligen 
oftast  av  enbart  mekaniskt 
sönderdelade  bergarter  och  äro 
sålunda  föga  A.«rikare  än  våra 
bergarter  i  allmänhet.  —  A.  fin- 
ner vidsträckt  användning  i 
järnhanteringen  som  tillsats  till 
järn  och  stål  och  avser  att  göra 
detta  tätt  och  biåsfritt.  Se 
Bauxit. 

Aluminiumföreningar.  Alu- 
miniumoxid, AljOj,  kallad 
"lerjord",  ett  vitt,  i  starka  syror 
lösligt  pulver,  förekommer  i  natu- 


ren kristalliserad  som  mineralet 
k  o  r  u  n  d  med  de  ädla  variete- 
terna  rubin  och  safir.  —  A  1  u  - 
miniumhydroxid,  AKOH),, 
fås  som  en  gelatinös  fällning,  om 
ammoniak  sättes  till  en  lösning 
av  något  aluminiiunsalt.  I  natu- 
ren förekommer  aluminiumhydrat 
med  växlande  vattenmängd  som 
bauxit  (se  d.  o.).  Aliuninium- 
hydratet  är  lösligt  i  alkalier; 
bildar  med  dessa  salter,  kallade 
aluminater,  KAlOj,  NaAlO, 
och  NajAlO,.  —  Aluminium- 
klo r  i  d,  AlClt,  fås  genom  upp- 
hettning av  aliuninium  i  klorgas- 
ström;  är  ett  viktigt  hjälpmedeJ 
i  den  organiska  kemien.  —  Alu- 
miniumsulfat, Alj(SO<)i, 
fås  genom  behandling  av  lera  med 
konc.  svavelsyra,  bildar  med  al- 
kalisulfater  dubbelsalter,  k  a  1  i  - 
1.  natronalun.  —  Alumi- 
niumsilikat  förekommer  i 
naturen  som  kaolin,  ingår  dess- 
utom i  en  mängd  mineral;  man 
beräknar,  att  aluminiiun  utgör  8 
%  av  de  grundämnen,  som  ingå 
i  den  fasta  jordskorpan. 

Aluminiumlegeringar.  Av 

dessa  äro  följande  av  stor  prak- 
tisk betydelse :  Aluminium- 
brons, legering  av  koppar  med 
5 — 10  %  aluminium,  till  färgen 
guldgul,  mycket  seg  och  tänjbar. 
Användes  i  stor  utsträckning  till 
maskindelar,  på  grund  av  sin 
motståndskraft  mot  syror  även 
till  kemiska  apparater  och  till 
pumpar  för  sura  vätskor.  — 
Aluminiummässing,  mäs- 
sing med  någon  liten  tillsats  av 
aluminium.  Är  i  motsats  till  van- 
lig mässing  lätt  att  bearbeta  i 
mörk  rödvärme.  —  Magna- 
1  i  u  m,  legering  av  magnesium 
och  aluminium,  användes  i  stor 
utsträckning  till  utensilier  i  ke- 
miska laboratorier.  —  A  1  u  m  i  - 
n  i  u  m  B  i  1  v  e  r,    legering    av    % 


343 


Alumn — Alw 


344 


aluminium  och  ^  silver,  hårdare 
än  silver  och  lättare  att  gravera 
än  detta;  användes  till  bord- 
silver. 

Alu'mn  (lat.  a'lere,  nära), 
skyddsling,  lärjunge;  helpensio- 
när i  läroverk  (utländska  i  syn- 
nerhet). —  Alumn  a' t,  se 
Skolväsen. 

A'lun  (lat.  alu'men,  troligen  av 
grek.  ha'lme,  sälta),  ett  dubbel- 
salt av  kalium-  och  aluminium- 
sulfat enligt  formeln  K2SO4  •  AI2 
(SOJ,  •  24HjO.  Det  kan  fram- 
ställas ur  alunskiffer  1. 
ur  alunit,  [K(A10)j(S04)2], 
numera  oftast  med  konst  ur 
bauxit,  och  användes  vid  färg- 
ning,  pappers-  och  läderfabrika- 
tion samt  såsom  sammandragan- 
de medel.  I  vidsträckt  bemärkelse 
förstås  med  A.  dubbelsalter,  sam- 
mansatta av  sulfater  av  en  en- 
värd  och  en  trevärd  metall. 

Alunda,  socken  i  Uppsala  1., 
jämte  Morkarla  pastorat  i  Upp- 
sala stift.  2,730  inv. 

Alu'ndum,  produkt  erhållen 
genom  smältning  av  bauxit  i 
elektrisk   ugn.   A.   består   huvud- 


Elektrisk  ugn  för  framställning   ev 
alundum. 


sakligen  av  lerjord,  A1,0„  har 
smältpunkten  2,050°  och  använ- 
des till  slipmedel,  deglar,  rör 
o.  8.  v.  samt  till  magringsmedel 
i  keramik. 

Alunskiffer,  lerskiffer  1.  skif- 
ferlera, ofta  bituminös,  med  an- 
märkningsvärd halt  av  svavelkis. 
I  Sverige  förekomma  A.  i  berg- 
arter, tillhörande  kambrosiluriska 
formationen,  bl.  a.  i  Västergöt- 
land och  Närke  och  ha  i  dessa 
trakter  av  gammalt  använts  till 
bränsle  vid  kalkbränning.  På 
senare  tid  har  man,  ehuru  hit- 
tills med  tvivelaktigt  ekonomiskt 
resultat,  sökt  ur  A.  framställa 
brännoljor  o.  d.  Enligt  äldre  kal- 
kyler skulle  1  ton  A.  giva:  diesel- 
olja 58  kg.  å  4  öre,  bensin  2  kg. 
å  14  öre,  ammoniumsulfat  6  kg. 
å  22  öre  och  svavel  30  kg.  k  8,6 
öre  till  ett  sammanlagt  värde  av 
6:  50  kr.  Sitt  namn  har  A.  därav, 
att  den  vid  svavelkisens  vittring 
bildade  svavelsyran  utlöser  kali- 
um och  aluminium  ur  skiffern 
under  bildning  av  alun.  Är  1918 
bildades  a.  -  b.  Svenska  skif- 
ferverken för  exploatering  av 
A.-tillgångarna  i  Närke  (Hidinge- 
bro).  Se  Kolm  och  Radium. 

Alunsten,  tuflfbergart  impreg- 
nerad med  alunit,  är  ett  viktigt 
material  för  aluntillverkning. 
Förekommer  i  mellersta  Italien 
och  andra  vulkaniska  trakter. 

Alu'ta,  Alt  1.  O  Itu,  biflod 
till  Donau.  Rinner  upp  i  ö.  Kar- 
paterna,  genombryter  Transsyl- 
vanska  alperna  i  Roter  Turm- 
passet  och  faller  ut  i  Donau  mitt 
emot  Nikopol.  Längden  är  740 
km.  A.  är  icke  farbar  på  grund 
av  sitt  hastiga  lopp. 

Alw,  Carl  Gabriel,  f. 
1889,  skådespelare;  har  på  Lo- 
rensbergsteatern  i  Göteborg  ut- 
fört ledande  roller  i  klassiska 
och  moderna  stycken  och  särskilt 


345 


Alv — Alvastra 


346 


gjort    sig   känd    som    Shakspere- 
tolkare. 

Alv,  jordlagret  omedelbart  un- 
der matjorden.  A.  är  av  mycket 
växlande  mäktighet,  men  i  regel 
räknas  dit  hela  den  geologiska 
bildningen  under  matjordslagret, 
så  långt  den  har  ensartad  karak- 
tär. A.  består  oftast  av  ett  övre 
skikt,  blek  jorden,  i  vilket 
järnhalten  urlakats,  och  ett 
undre,  rostjorden,  innehål- 
lande koncentrationer  av  järn- 
oxid, som  stundom  bilda  en  hård 
kaka  och  därigenom  hindra  växt- 
rötternas  nedträngande.  Under 
rostjorden  följer  den  oförvittrade 
älven.  A.  växlar  från  den  styvaste 
lera  till  det  grövsta  grus.  Dess 
fysikaliska  och  kemiska  egenska- 
per äro  i  hög  grad  bestämmande 
för  en  jords  odlingsvärde.  En  god 
A.  bör  vara  sammansatt  av  så- 
dana beståndsdelar,  som  vid  för- 
vittringen  ge  upphov  till  växt- 
näringsämnen, samt  bestå  av  så- 
väl grövre  som  finare  partiklar. 
De  grövre  för  att  underlätta  växt- 
rötternas  nedträngande,  finjorden 
för  att  höja  den  absorberande  och 
vattenbehäUande  förmågan. 

Alva,  socken  i  Gottl.  1.,  jämte 
Hemse  pastorat  i  Visby  stift. 
500  inv. 

Alvar,  Alvaret,  kallas 
Ölands  ofruktbara  mittparti.  Se 
Öland. 

Alwar  [ä'loe],  stat  i  Rajpu- 
tana.  Främre  Indien.  Omkr. 
800,000  inv.  Jordbruk  och  bergs- 
bruk äro  förnämsta  näringar. 

de  Alvara'do,  Pedro,  d. 
1541,  spansk  sjöfarare,  deltog  i 
Cortez'  erövring  av  Mexiko  1519 
och  grundade  Guatemala. 

Alvastra,  stationssamhälle, 
kungsgård  och  under  medeltiden 
cistercienskloster  i  Västra  Toll- 
stads   aocken   i   Östergötland.   A. 


.^5r 


Kyrkoruinen  från  sydväst.  Alvastra. 

synes  ha  varit  den  Sverkerska 
ättens  stamgods  och  skänktes  av 
Sverker  d.  ä.  som  morgongåva  åt 
hans  drottning  Ulvhild,  som  se- 
nare donerade  godset  till  Al- 
vastra kloster.  Det  indrogs  till 
kronan  1527.  —  De  första  mun- 
karna i  A.  inkallades  av  Sverker 
1143  från  Clairvaux.  Av  kloster- 
byggnaderna återstå  nu  endast 
ruiner  av  kyrkan.  På  sluttningen 
ned  mot  Vättern  nedanför  Om- 
bergs  södra  sida  har  man  nyligen 
funnit  lämningar  efter  den  Sver- 
kerska kungsgården.  På  den 
plats,  där  Sverker  sannolikt  mör- 
dades julnatten  1156,  har  man 
funnit  ruiner  av  ett  kapell,  det 
s.  k.  Sverkerkapellet,  som  innehöll 
gravkistor  av  sten.  Sverker  blev 
dock  begraven  i  klosterkyrkan. 
—  Nära  Alvastra,  på  strand- 
ängarna vid  sjön  Tåkern,  hai' 
man  gjort  viktiga  stenåldersfynd, 
härstammande  från  en  forntida 
befolkning,  som  levat  på  pålbygg- 
nader  i  den  då  vidsträcktare  sjön. 


Sarkofagen   i   Sverkerkapellet.   Alvastra. 


347 


Alveol — d'Amade 


348 


Alveo'l,  lat.,  hftlighet,  fördjup- 
ning. 1.  De  håligheter  i  käkbenen, 
vari  tandrötterna  äro  försänkta 
(tandh&lor).  —  2.  Lungblåsorna. 
—  Alveol  ä'r  byggnad  hos  en 
körtel  betecknar,  att  körtelele- 
menten ha  rundad  form  i  motsats 
till  t  u  b  u  1  ä  r,  som  anger  rör- 
formig  byggnad.  I  övrigt  använ- 
des alveolär  allmänt  i  betydelsen 
genomsatt  av  smärre  håligheter. 

Alvesta,  municipalsamhälle  i 
Aringsås  skn,  Kronob.  1.  Knut- 
punkt å  södra  stambanan,  änd- 
station för  Borås — A.  och  Växjö 
— A.  järnvägar.  1,300  inv. 

Alving,  Fanny,  f.  Lönn, 
f.  1874,  författarinna,  signatu- 
rerna Maja  X.  och  Ulrik  Uhland; 
har  utom  humoristiska  dikter  ut- 
givit roande  skildringar  av 
svenskt  vardagsliv,  t.  ex.  Fröken 
från  Västervik   (1907). 

Alvluckrare,  körredskap,  som 
användas  till  att  i  samband  med 
plöjningen  luckra  älven  (se  A  1  v- 
luckring).  A.  finnas  av  flera 
olika  typer.  Den  enklaste  består 
av  en  1.  ett  par  f  jäderharvspinnar, 
anbragta  å  själva  plogstället. 
Den  egentliga  A.  är  ett  om  en 
plog  påminnande  redskap,  vars 
arbetande  delar  utgöras  av  tre  1. 
flera  klösharvspinnar.  —  G  r  u  b- 
b  e  r  är  ett  mellanting  mellan 
djupgående  harv  och  alvluckrare. 
Är  ställbar,  oftast  försedd  med 
hjul  och  fem  1.  flera  fasta,  i  starkt 
spetsig  vinkel  framåt  riktade  pin- 
nar. Brukar  såväl  matjordslagret 
som  älven  samtidigt. 

Alvluckring  avser  bearbetning 


Alvluckrare. 


av  den  råa  älven  utan  att  bringa 
densamma  upp  i  dagen  samt  att 
utsätta  den  för  luftens  inverkan 
för  att  undergå  sönderdelnings- 
och  förvittringsprocesser,  varige- 
nom växtnäring  frigöres.  A.  sker 
under  trades-  1.  höstbruket  med 
alvluckrare  och  alvplogar. 

Alvplog,  plogliknande  redskap, 
som,  utan  att  vända  jorden,  luck- 
rar plogfårans  botten.  A.  är  i 
regel  ett  självständigt  redskap, 
som,  med  egna  dragare,  köres 
efter  plogen;  dock  kombineras  A. 
även  med  vanlig  plog,  varvid  A. 
anbringas  vid  sidan  om,  strax 
framför  plogkroppen,  avsedd  att 
bruka  den  i  föregående  kördrag 
uppkörda  plogfårans  botten, 
innan  den  av  den  bakom  kom- 
mande plogen  avskurna  tiltan 
lägges  däröver. 

Aly'ssum,  växtsläkte  (fam. 
Cruci'ferae).  A.  caly'cinum, 
grådådra,  med  blekgula  blom- 
mor, och  A.  inca'num,  s  a  n  d  • 
vita,  med  vita  blommor,  före- 
komma i  Sverige.  Båda  äro  grå- 
ludna örter  med  talrika,  smala 
blad.  Andra  arter,  ss.  A.  saxa'tile 
med  starkt  gula  blommor,  odlas. 

A'lytes,  se  Ackuschör- 
grodan. 

Am,  förk.  för  atomgruppen 
NHi,  ammonium. 

Ama'bile,  ital.,  musikterm : 
älskligt. 

d'Amade  [dama'dd],  Albert 
Gérard  Léo,  f.  1856,  fransk 
general,  chef  för  landningskåren 
i  Marocko  1909.  Erhöll  1914  först 
befälet  över  observationsarmén 
vid  italienska  gränsen  och  efter 
dess  snara  upplösning  över  en 
nybildad  grupp  på  fransmännens 
vänstra  flygel  men  led  27 — 28 
aug.  vid  Combles  en  allvarlig 
motgång.  April — maj  1915  befäl- 
havare för  den  franska  landstig- 
ningskåren  på  Gallipolihalvön. 


349 


Amadeus — Amalrik 


350 


Amade'u8  (ital.  Amadeo), 
namn  på  flera  furstar  av  huset 
Savojen,  bland  dem  A.  (V)  den 
store,  f.  1249,  d.  1323,  stam- 
fader för  Italiens  konungaätt,  och 
A.  av  Aosta,  f.  1S45,  d.  1S90, 
konung  av  Spanien  1S70 — 73. 

Amadeussjön,  se  Austra- 
lien sp.  S63. 

Amadi'ner,  se  Vävarfåg- 
lar. 

A'madisromanema,  benäm- 
ning på  en  grupp  av  spanska  me- 
deltidsromaner på  prosa,  av  vilka 
den  äldsta,  Amadis  de  Gaula, 
sannolikt  från  början  av  1300-t., 
genom  Garcia  Ordonez  de 
Montalvos  version  (omkr. 
1480)  blev  känd  och  uppburen  i 
Europa.  —  Till  innehållet  på- 
minna de  om  de  bretonska  roma- 
nerna men  sakna  all  historisk 
grund.  Amadis,  den  personi- 
fierade ridderligheten,  är  son  till 
Perion,  konung  av  Wales  (Gaula). 
Som  en  sann  riddare  drager  han 
omkring  och  bekämpar  troll  och 
odjur,  utför  varjehanda  ädla  be- 
drifter samt  älskar  troget  konung 
Lisuartes  av  England  dotter, 
O  r  i  a  n  a.  A.  ha  länge  f ortlevat 
inom  folklitteraturen. 

Amager  [ämä'9r],  ö  i  Öresund, 
i  n.  upptagen  av  de  s.ö.  stads- 
delarna av  Köpenhamn.  På  s.ö. 
näset  ligger  Dragör,  fiskläge  och 
lotsstation.  A.  är  känt  för  sin 
köksträdgårdsodling,  grundad  av 
holländare,  vilka  av  Kristian  II 
inkallades   till  A. 

Amaleki'ter,  ett  i  öknen  s.  om 
Palestina  bosatt  nomadfolk,  med 
vilket  israeliterna  lågo  i  lång- 
variga fejder,  segerrikt  avslutade 
av  Saul  och  David. 

Ama'lfi,  hamnstad  i  prov.  Sa- 
lerno,  Italien,  vackert  belägen 
vid  Salerno-viken.  Under  medel- 
tiden   centrum    för    handeln    på 


Orienten.  Tvål-,  pappers-  och 
makaronifabriker.   7,000  inv. 

Amalga'm,  kvicksilvrets  lege- 
ringar med  andra  ämnen,  bildas 
lätt,  då  kvicksilver  kommer  i  be- 
röring med  andra  metaller  sa. 
guld,  silver,  tenn,  bly,  vismut, 
kadmium,  natrium  och  kalium. 
Xatrium  löser  sig  därvid  under 
stark  värmeutveckling,  tenn  un- 
der värmeabsorption.  Då  natrium- 
amalgam  får  inverka  på  en  kon- 
centrerad salmiaklösning,  bildas 
ammoniumamalgam.  Allt  efter 
den  relativa  mängden  kvicksil- 
ver äro  A.  flytande  eller  fasta 
och  i  senare  fallet  spröda,  kor- 
niga eller  kristalliniska.  A.  an- 
vändas vid  fabrikation  av  speg- 
lar, vid  plombering  av  tänder, 
vid  utlösning  av  guld  och  silver 
ur  malmer  m.  m. 

Amalia,  Anna  A.,  f .  1739,  d. 
1807,  hertiginna  av  Sachsen-Wei- 
mar.  Vid  sitt  hov  i  Weimar  be- 
skyddade hon  tidens  främste  för- 
fattare, bl.  a.  Schiller  och  Goethe. 

Amalienborg,  kungligt  slott  i 
Köpenhamn,  uppfört  1749 — 60 
under  Fredrik  V  av  Nic.  Eigtved. 
Det  består  av  fyra  rokokopalats, 
som  omsluta  Amalienborg  Pläds 
med  Fredrik  V:s  ryttarstaty  av 
Saly.  Efter  Kristiansborgs  brand 
1794  blev  A.  bostad  för  konung- 
en, Kristian  VII,  som  lät  C.  F. 
Harsdorff  sammanbinda  två  av 
palatsen  med  en  kolonnad  i  ny- 
klassisk stil.  A.  är  alltjämt  resi- 
dens för  Danmarks  konungar. 

A'malrik  av  Bena,  d.  1204, 
fransk  teolog  av  panteistisk  lägg- 
ning. A.,  som  verkade  vid  univer- 
sitetet i  Paris,  förkunnade  ett 
upprepat  Gudsframträdande  i 
människan.  Som  Fader  hade  Gud 
uppenbarat  sig  i  Abraham,  som 
Son  i  Kristus.  Nu  framträdde 
han  som  den  helige  Ande  i  varje 
troende.  Därför  vore  bibel,  kyrka 


351 


Amaltheadådet — Amarantus 


352 


Amalienborgs   slott 

och  prästerskap  onödiga.  A. 
tvingades  till  återkallelse  1204, 
och  flera  av  hans  anhängare  brän- 
des 1209.  Rörelsen  upphörde  emel- 
lertid ej  och  synes  sedermera  i 
sin  mån  hava  medverkat  vid  upp- 
komsten av  sekten  Den  fria 
andens  bröder  och  systrar  (se 
Sekter). 

Amalthe'adådet,  ett  av  tre 
svenska  ungsocialister  den  12  juli 
1908  utfört  bombattentat  mot 
engelska  arbetsvilliga  i\  loge- 
mentsfartyget Amalthea  i  Malmö 
hamn,  varvid  en  arbetare  döda- 
des. Attentatsmännen,  av  vilka 
två  först  dömts  till  döden,  fingo 
livstids  straffarbete  men  benåda- 
des 1917. 

Ama'ndus,  den  helige,  d. 
omkr.  660,  Belgiens  apostel.  Ver- 
kade som  missionär  i  Gent  och 
biskop  i  Maastricht,  grundade 
ett  flertal  kloster  enl.  Benedictus' 
regel  och  företog  talrika  mis- 
sionsresor åt  olika  håll. 

Amani'ta,  se  A  g  a  r  i  c  u  s. 

Amant  [ama'i)],  fr.,  älskare. 
—  Amant  e  [ama'r)t],  älska- 
rinna. 

Amanue'ns  (av  lat.  ina'nus, 
hand),  biträde;  titel  för  extra- 
ordinarie  tjänstemän  i  departe- 
ment och  ämbetsverk. 

Aman-ullah,  f.  1885,  emir  av 
Afghanistan    (se  d.   o.). 

Amapa'la,  stad  i  Honduras  i 
Central-Amerika,  på  ön  Tigre  vid 


med   vaktparaden. 

Stilla-havs-kusten.  Viktig  fri- 
hamn. Silver-  och  kaffeexport. 
3,000   inv. 

Ama'ra,  lat.,  bittermedel  (se 
d.  o.). 

Amara'nt,  se  Vävar  fåg- 
1  a  r. 

Amaranta'ceae,  växtfamilj 
(ordn.  GentrospG'rm,ae) .  Vanligen 
örter  med  enkla  blad  och  oansen- 
liga blommor  i  ax-  1.  huvudlika 
blomställningar.  Ungefär  500  ar- 
ter i  40  släkten,  av  vilka  de  flesta 
förekomma  i  Syd-Amerika  och 
Ostindien,  äro  kända.  Många 
odlas:  Åmara'ntus,  CeWsia  m.  11. 

Amara'nt-orden.  1.  En  av 
drottning  Kristina  1653  instiftad 
sällskapsorden  av  kort  varaktig- 
het, med  tillträde  för  ett  be- 
gränsat antal  ur  drottningens 
närmaste  omgivning,  vilkas  privi- 
legium det  var  att  tillbringa  lör- 
dagsaftnarna med  drottningen  på 
Ulriksdal.  —  2.  En  1760  stiftad 
sällskapsorden  i  Stockholm,  som 
in  i  senaste  tid  levat  kvar  och 
före  världskriget  anordnade  regel- 
bundet återkommande  baler  för 
den  högre  societeten. 

Amara'nt-trä,  se  C  o  p  a  i  - 
f  e  r  a. 

Amara'ntus,  växtsläkte  (fam. 
Åmaranta' ceae) ,  vanligen  ettåriga 
örter  med  oftast  röda  eller  gula, 
axlika  blomställningar  och  stund- 
om brokigt  färgade  blad.  Många 
arter   odlas.   En   art,   A.   hlitum, 


353 


Amarna — Amason-floden 


354 


Amarantus    caudatos. 

måll-amai'ant,  förekommer 
förvildad  i  Sverige. 

Ama'rna,  Tell  al-Amar- 
n  a,  by  i  n.  Egypten,  ö.  om  Nilen. 
Där  påträffades  18S7  rester  av 
ett  kungligt  egyptiskt  arkiv  från 
tiden  omkr.  1400  f.  Kr.,  innehål- 
lande till  största  delen  brev 
på  babyloniska  från  och  till 
konungar  och  ståthållare  i  Främ- 
re Asien.  De  ge  en  intressant 
belysning  åt  de  kulturella  och 
politiska  förhållandena  i  Egyp- 
ten och  dess  grannländer  vid 
denna  tid. 

Amaryllida'ceae,  växtfamilj 
(ordn.  Liliiflo'rae),  omfattande 
örter  1.  mera  sällan  buskar  och 
träd;  tillhör  särskilt  Syd-Afrika, 
Syd-Amerika  och  Medelhavslän- 
derna. Fruktämne  undersittande. 
Kända  representanter  äro  snö- 
droppe, snöklocka,  påsk- 
och  pingstliljor,  Aga've  och 
Cri'num. 

Amaryllis  beIlado'nna,  syd- 
afrikansk ört  (fam.  Amaryllida'- 
ceae).  Odlas  i  flera  varieteter. 

12.  —  Le  I.  I.     Tr.  26.  5.  22. 


Ama'sia,  gammal  stad  i 
lilindre  Asien,  vid  floden  Jesjil- 
Irmak.  Stora  fruktträdgårdar 
och  mullbärsträdsplantager.  Ex- 
port av  silke,  silver,  koppar  och 
salt.  Geografen  Strabons  födelse- 
stad.  30,000   inv. 

Amaso'ner,  i  grekiska  sagor 
förekommande  krigiska  kvinnor, 
som  styrda  av  en  drottning  skola 
ha  bott  kring  floden  Termodon  i 
Pontos  vid  Svarta  havet,  varifrån 
de  företogo  härjningståg  till 
Mindre  Asien.  I  trojanska  kriget 
kämpade  de  mot  grekerna,  och 
deras  drottning  Pentesileia  föll 
för  Akilleus'  hand.  A.  avbildas 
ofta  i  den  grekiska  konsten. 

Amaso'n-floden,  flod  i  Syd- 
Amerika,  i  avseende  på  längd 
(c: a  5,000  km.)  den  tredje,  i  av- 
seende på  vattenområde  och 
-mängd  den  största  i  världen,  upp- 
rinner på  c:a  3,650  m.  höjd  i 
peruanska  Anderna,  c:a  200  km. 
från  Stilla  havets  kust.  A.,  i 
Peru  kallad  Älarafion,  genomskär 
i  trånga  erosionsdalar  och  pass 
{caiions  och  pongos)  Andernas 
mellersta  kedja  och  har,  från  sitt 
utträde  på  den  stora  Amason- 
slätten  till  utloppet  i  Atlan- 
ten strax  under  ekvatorn,  ett  fall 


Amasoner  i   strid.   Detaljer  nr  fris   frän 
Halikarnassos'    mansoleiiin. 


355 


Amason-floden 


366 


Amason-floden. 


av  endast  180  meter  pä  en  sträcka 
av  över  4,300  km.  A.  är  segelbar 
för  små  fartyg  ända  upp  till  sin 
nedersta  pongo  vid  Andernas  fot, 
Manseriche ;  oceangående  ångare 
kunna  gå  upp  till  Iquitos,  3,113 
km.  från  mynningen.  På  slätt- 
landet har  A.  en  betydlig  bredd 
(från  ett  par  km.  till  ett  par 
mil).  A.  mottager  över  200  bi- 
fioder,  varav  18  ha  en  längd  mel- 
lan 1,500  och  3,000  km.,  således 
större  än  Rhens.  Viktigare  biflo- 
der äro:  från  höger  Huallaga, 
Ucayali,  Juruå,  Purus,  Madeira, 
Tapajoz,  Xingu,  från  vänster 
Caquetå  och  Rio  Negro,  som 
genom  floden  Casiquiare  står 
i  segelbar  förbindelse  med 
Orinocofloden.  Flera  av  dessa 
äro  viktiga  trafikleder;  Juruå 
och  Purus  äro  segelbara  nästan 
till  källorna,  Ucayali  till  Ander- 
nas ö.  fot.  Av  hela  flodsystemet 
torde  c:a  10,000  km.  kunna  befa- 
ras med  fartyg.  Purus  är  en 
av  Bolivias  utförselleder;  vik- 
tigaste hamnen  inom  flodområdet 
är  Para  vid  Paråflodens  mynning. 
A:s  vattenområde  utgör  c:a  7 
mill.  kvkm.,  vattenmängden  i 
mynningen  uppges  växla  mellan 
30,000  och  120,000  kbm.  i  sek.; 
vattenhastigheten  är  så  stor,  att 
de  med  floden  följande  väldiga 
slammassorna  föras  långt  ut  till 
havs.   A:8  vatten  kan   i   oceanen 


märkas  ända  till  300  km.  från 
mynningen.  Denna  har  form  av 
en  stor  havsvik  med  många  öar, 
av  vilka  Marajo  är  den  största. 
Öarna  äro  icke  deltabildningar 
utan  av  floden  kringskurna  delar 
av  fasta  landet.  De  våldsamma 
tropiska  regnen  åstadkomma 
stora  översvämningar,  varvid  flo- 
den kan  stiga  15  m.,  sättande 
stora  delar  av  slätten  under  vat- 
ten. Då  Ars  vattenområde  ligger 
på  ömse  sidor  om  ekvatorn,  upp- 
stå två  högvattenstider,  den  ena 
nov. — dec,  den  andra  mars — juni. 
Tidvattnet  är  märkbart  mer  än 
800  km.  uppåt  floden;  vid  spring- 
flod  uppstår  en  för  flodfarten 
hinderlig,  hög  flodvåg,  pororoca. 
A.  omges  i  sitt  nedre  lopp  av 
väldiga  iu'skogar,  från  vilka  er- 
hålles  bl.  a.  kautsjuk.  Flodens 
djurliv  är  rikt;  där  finnas  bl.  a., 
förutom  en  stor  mängd  fiskarter, 
floddelfiner,  sköldpaddor  och  kaj- 
maner. Kring  nedre  delen  av  A. 
bo  nästan  uteslutande  pålbyggan- 
de  indianstammar.  Klimatet  är 
osunt;  särskilt  gula  febern  härjar 
svårt.  —  Ars  mynning  upptäck- 
tes 1500  av  en  följeslagare  till 
Columbus,  Vicente  lafies  Pinzon, 
källorna  1535  av  spanjorer.  Den 
förste  europé,  som  reste  på 
floden  var  Francisco  de  Orellana 
(1540),  en  av  Pizarros  följesla- 
gare.  Från  denna  resa  berättas, 


357 


Amati — Amblypoda 


358 


att  européerna  anföllos  av  india- 
ner, anförda  av  kvinnor  (amaso- 
ner),  varav  A.  skulle  fått  sitt 
namn.  Enligt  en  annan  uppgift 
skulle  infödingarnas  namn  på 
floden  varit  "Amassona",  båtför- 
störaren. 

Ama'ti,  familj  i  Cremona,  be- 
römd för  fabrikation  av  violiner 
med  utmärkt  mjuk,  om  också  ej 
särskilt  stark  ton.  Den  äldste 
kände  A.  är  Andrea  A.,  f .  om- 
kr.  1530,  d.  1611,  och  den  främste 
N  i  c  o  1  a  A.,  f.  1596,  d.  1684. 

Amatö'r  (av  lat.  amaWe, 
älska),  person,  som  för  sitt  nöjes 
skull  och  icke  yrkesmässigt  syss- 
lar med  en  konstart,  idrottsgren 
e.  d. 

Amauro's  (grek.  atnauWosis), 
blindhet. 

Amazo'nas,  den  nordvästli- 
gaste och  största  staten  i  Brasi- 
liens förenta  stater.  Huvudstad 
Manaos.  A.,  som  genomflytes  av 
Amason-floden,  är  ett  mycket 
bördigt  och  särskilt  s.  om  floden 
akogrikt  land.  Huvudprodukter 
äro  kautsjuk,  kaffe,  ris  och  frukt. 
1,890,000  kvkm.  500,000  inv. 

Ambala,  U  m  b  a  1 1  a,  stad  i 
Punjab,  britt.  Indien,  knutpunkt 
för  nordvästra  stambanan  och 
Delhi — Ambala — Kalka  järnvä- 
gen. Stor  handel  med  bomull  och 
spannmål.  Viktig  garnison.  80,000 
inv. 

Ambassa'd  (av  gotiska  and- 
bahti,  tjänst,  ämbete),  högsta 
klassen  av  beskickning  (se  d.  o.). 
—  A  m  b  a  8  s  a  d  ö'  r,  se  Be- 
skickning. 

A m berg,  stad  i  Bayern,  ö.  om 
Niirnberg.  Bryggerier,  bomulls- 
och  järnindustri.  Intressanta  me- 
deltidsbyggnader. 26,000  inv. 

Amberger,  Christoph,  f. 
omkr.  1500,  d.  1561  eller  1562, 
tysk  porträttmålare.  Utförde  ett 
stort   antal  porträtt  av  samtida 


Mansporträtt.    Målning   av   Amberger. 

jamt  altartavlor  för  kyrkor  i 
Aiigsburg.  Han  var  på  sin  tid  de 
tyska  furstarnas  favoritmålare. 
Ambition  [-sjo'n]  (av  lat. 
ambi're,  gå  omkring  för  att  värva 
röster),  ärelystnad;  hederskäns- 
la. —  A  m  b  i  t  i  ö'  s,  ärelysten ; 
mån  om  sin  heder. 

Ambjörnarp,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Tranemo  pastorat  i  Gröte- 
borgs stift.  880  inv. 

Amblyopi'  (grek.  ambly's,  av- 
trubbad, och  ops,  öga),  svagsynt- 
het. 

Amblyo'psis  spelae'a,  en  ben- 
fisk (underordn.  Ha'plomi),  hos 
vilken  analöppningen  är  belägen 
framför  bukfenorna,  ögon  och 
synnerv  äro  rudimentära,  varför 
fisken  är  blind,  en  anpassning  till 
det  underjordiska  levnadssättet; 
den  lever  nämligen  i  grottor  i 
Nord-Amerika,  bl.  a.  i  Mammut- 
hålan. 

Ambly'poda,  en  utdöd  imder- 
ordning  av  hovdjuren,  av  vilka 
några  voro  de  största  landdägg- 
djuren under  eocen  tid. 


359 


Amblyrhynchus — Ambrosius 


360 


Amblyrhy'nchus,  se  H  a  v  s  - 
ödla. 

Amblyste'gium,  se  Torv  och 
Bladmossor. 

Ambly'stoma,  ett  släkte 
stjärtgroddjur  (fam.  Salarna' n- 
dridac)  från  Nord-Amerika  och 
Siarn.  Mest  bekant  är  den  14 — 21 
cm.  långa  nordamerikanska  A. 
tigri'num  (1.  mexica'num) ,  varsf 
larv  kallas  a  x  o  1  o  1 1  och  beskri- 
vits som  ett  särskilt  djur,  Sire'- 
don  piscifo'rmis.  Denna  larv  når 
könsmognad  och  fortplantar  sig 
i  flera  generationer,  utan  att  nå- 
gon av  dessa  utvecklar  sig  till  en 
fullvuxen  A.  Först  under  vissa 
förhållanden  mister  axolotlen 
sina  gälar  och  uppnår  det  fullt 
utbildade  stadiet  med  lungor. 

Amboina,  Amboyna,  ö 
bland  s.  Moluckerna,  nederl.  In- 
dien. Bergig  men  bördig.  Huvud- 
produkter äro  kryddnejlikor, 
sago,  socker,  ris,  kaffe  och  pep- 
par. Export  av  dyrbara  träslag. 
997  kvkm.  Omkr.  40,000  inv. 

A'mbra,  grå  A.,  ett  välluk- 
tande,     sprött,     ogenomskinligt. 


grått  1.  gråbrunt  ämne,  som  hu- 
vudsakligast består  av  ambrafett, 
eterisk  olja  och  bensoesyra.  A. 
har  spec.  v,  0,908 — 0,920,  smälter 
vid  60°,  är  olösligt  i  vatten  men 
lättlösligt  i  eter,  varm  alkohol 
och  oljor.  A.  bildas  i  tarmen  hos 
kaskeloten  samt  anträffas  vid 
tropiska  kuster,  mest  Madagas- 
kar, Surinam,  Java  och  Japan. 
Priset  är  mycket  högt,  varför  A. 
ofta  förfalskas.  Användes  numera 
endast  i  parfymtillverkningen. 
Gul  A.   =   bärn8ten. 

Ambro'sia.  1.  I  grekisk  myto- 
logi-namn på  gudarnas  föda,  som 
gav  dem  odödlighet.  —  2.  Se 
Bitterambrosia. 

Ambrosia'nska  biblioteket,  se 
Milano. 

Ambro'sius,  f.  omkr.  340,  d. 
397,  biskop  i  Milano  374.  A.  gav 
en  rik  utbildning  åt  liturgien 
genom  införande  efter  österländ- 
ska   och    grekiska   förebilder   av 


Biskop  Ambrosius  vägrar  Teodosiui  till- 
träde till  kyrkan  efter  massakrerna  p& 
tessalonikerna.    Mälning   av   Riibena. 


361 


Ambrosius — American  Federation  of  Labor 


362 


responsorier,  antifonier  och  ryt- 
misk församlingssång  (den  am- 
brosianska  sången).  Han 
verkade  även  själv  som  psalm- 
diktare och  är  förf.  till  bl.  a.  ps. 
68  i  1819  års  psalmbok.  —  I  tal 
och  skrift  bekämpade  han  aria- 
nismen  och  andra  avvikande  läro- 
riktningar. Han  vakade  också 
över  kyrkotuktens  upprätthållan- 
de och  vände  sig  oförskräckt  mot 
själve  kejsaren,  Teodosius  den 
store,  då  denne  låtit  nedhugga 
7,000  människor  i  Tessalonika 
till   hämnd    för   ett   folkupplopp. 

Ambrosius,  Johan  M  a  - 
thias,  f.  1843,  folkskoleinspek- 
tör i  Göteborg  1882—1908.  Om- 
danade och  förbättrade  denna 
stads  skolväsen,  införde  över- 
lärarbefattningarna  och  utökade 
det  obligatoriska  klassantalet. 
Första  läseboken  och  Andra  läse- 
boken av  hans  hand  ha  rönt  stor 
användning  och  livlig  uppskatt- 
ning. Även  verksamt  intresserad 
för  sinnesslöa  barns  vård. 

Ambulakra'lsystem,  se  Tagg- 
hud i  n  g  a  r. 

Ambula'ns  (lat.  ambula're, 
vandra  omkring),  rörlig  sjuk- 
vårdsformation i  fält.  —  Am- 
bulansvagn, fordon  för 
snabb  transport  av  skadade  och 
sjuka   till  vårdanstalt. 

Ambule'ra  (lat.  ambula're), 
vandra  omkring. 

Ame'ba,   se   Rhizopoda. 

Amei'va,   se   Tejidae. 

Amela'nchier,  växtsläkte 

(fam.  Rosa'ceae).  Buskar  1.  små 
träd  med  vita  blommor  i  klase, 
ovala  1.  äggrunda  blad  och  blå- 
svarta  bär.  Hos  oss  odlas  A.  cana- 
de'n8is,  kanadensisk  blä- 
h  ä  g  g,  en  c :  a  4  m.  hög  buske  från 
Nord-Amerika,  och  A.  vulga'ris, 
b  1  å  h  ä  g  g,  liten  buske  härstam- 
mande från  8.  och  mellersta 
Europa. 


Amen,  hebreiskt  bekräftelse- 
ord  ("vare  det  så")  i  5  Mos. 
27:  15,  1  Krön.  16:  36  m.  fl.  Se- 
dermera använt  även  i  den  krist- 
na gudstjänsten  redan  från  äldsta 
tid   (1  Kor.  14:  16  m.  fl.). 

Amendement  [amagdma'i)], 
fr.,  förbättringsförslag.  Se  Lag- 
förslag. 

Amenta'ceae,  hängeväxter,  en 
av  Linnés  "naturliga"  växtfamil- 
jer med  enkönade,  oansenliga 
blommor,  intet  eller  föga  utveck- 
lat hylle  och  åtminstone  han- 
blommorna i  hängen.  Frukten 
vanligen  enfröig  nöt.  Numera 
uppdelas  denna  familj  i  fam. 
CupuWferae  {ek,  hok) ,  Juglanda'- 
ceae  (valnöt),  BetuWceae  (björk, 
hassel),  Salica'ceae  (pil,  asp,  pop- 
pel)   m.  fl. 

Ame'ntia  (grek.  nekande  a 
och  lat.  mens,  själ,  förnuft),  en  i 
regel  akut  sinnessjukdom,  ut- 
märkt av  höggradig  desoriente- 
ring och  stark  oro. 

Ame'ntum,  se  Blomställ- 
ning. 

American  Federation  of  La- 
bor [äme'rrikn  fed8re'jsJ8n  åv 
le'jb8],  Amerikanska  arbetarför- 
bundet, Förenta  Staternas  största 
arbetarorganisation,  som  1881 
bildades  till  motvikt  mot  Ar- 
betets riddare  och  1886  erhöll 
en  fastare  organisation.  A.  är 
ett  centralförbund  av  lokala  fack- 
föreningar; på  grund  av  dess 
höga  inträdesavgifter  äro  så  gott 
som  alla  icke  facklärda  arbetare 
uteslutna.  Som  motvikt  ha  dessa 
sammanslutit  sig  i  Industri- 
al  Workers  of  the  World, 
en  organisation  av  syndikalistisk 
läggning.  A.  är  en  facklig,  opoli- 
tisk organisation,  som  tillhört 
den  fackliga  s.  k.  Amsterdam- 
internationalen  (se  Interna- 
tional) men  1920  utträdde 
därur.  A.  strävar  att  på  lagstift- 


363 


American-Scandinavian  Foundation — Amerika 


364 


ningsväg  höja  arbetarens  etäll- 
ning  och  söker  därför  särskilt  fä 
inflytande  på  valen  av  ledamöter 
till  unionens  och  staternas  re- 
presentativa församlingar.  A. 
räknade  1920  c:a  4  mill.  medlem- 
mar. Dess  organ  är  The  American 
Federationist.  Jfr  G  o  m  p  e  r  s. 

American-Scandinavian  Foun- 
dation [äme'rrikn  8kändine'jvi9n 
fapnde'jsj9n],  en  stiftelse,  som 
tillkom  1911  pä  grundval  av  en 
donation  pä  c:a  2  mill.  kr.  av 
den  danskfödde  amerikanaren, 
industriidkaren  Niels  Poulsen. 
Enligt  dennes  testamente  skall 
avkastningen  användas  till  främ- 
jande av  den  intellektuella  och 
kommersiella  samfärdseln  mellan 
För.  Stat.  och  Skandinavien.  Se- 
nare har  stiftelsen,  vars  styrelse 
har  sitt  säte  i  New  York,  fatt 
mottaga  flera  andra  donationer. 
A.  stär  tillika  under  beskydd 
av  de  skandinaviska  ländernas 
regeringar  och  verkar  främst  ge- 
nom utväxling  av  stipendiater, 
varvid  den  samarbetar  med  sys- 
terstiftelserna Sverige-Ame- 
rika Stiftelsen  (sed.  o.)  i 
Stockholm  samt  liknande  orga- 
nisationer i  Kristiania  och  Kö- 
penhamn. A.  har  en  upplysnings- 
byrä  i  New  York,  som  besvarar 
frägor  rörande  Skandinavien  och 
stär  till  tjänst  med  rekommenda- 
tions- och  introduktionsbrev  samt 
räd  och  anvisningar  för  skandi- 
naver, som  önska  resa  i  För.  Stat. 
1912 — 13  anordnade  A.  den  första 
skandinaviska  konstutställningen 
i  New  York,  och  1914  började  A. 
förlägga  utmärkta  översättningar 
till  engelska  av  skandinavisk 
litteratur  (bl.  a.  av  Tegnér,  Alm- 
quist  och  Heidenstam).  A.  utger 
mänadstidskriften  The  American- 
Scandinavian  Beview. 

Amerigo  Vespucci,  se  V  e  s  - 
p  u  c  c  i. 


Amerika,  "Nya  världen",  är 
till  storleken  den  andra  av  jor- 
dens stora  kontinentöar,  omfat- 
tande 38,4  mill.  kvkm.  (med  po- 
laröarna  i  n.  41,9  mill.  kvkm.). 
A.  ligger  mellan  Atlantiska  och 
Stora  oceanerna  och  skiljes  frän 
Asien  genom  det  92  km.  breda 
Berings  sund.  Sin  största  ut- 
sträckning har  A.  i  n.  och  s.  Fast- 
landet när  i  n.  med  spetsen  av 
halvön  Boothia  Felix  71°  54'  n. 
br.,  i  8.  med  Kap  Froward  i 
Magalhäes'  sund  53°  54'  s.  br., 
motsvarande  en  längd  i  n.  och  s. 
av  14,000  km.  A.  bestar  av  två 
kontinenter,  Nord-Amerika 
och  Syd-Amerika  (se  dessa 
ord),  sammanhängande  genom  det 
smala  Panamanäset.  Förbindel- 
sen anses  ha  uppstätt  i  ganska 
sen  tertiär  tid,  dessförinnan  voro 
Nord-  och  Syd-Amerika  fullt 
skilda.  Däremot  torde  A.  i  äldre 
geologiska  perioder  ha  samman- 
hängt dels  med  Asien  i  n.v.,  dels 


Columbus  anländer  till  Västindien.  Trä- 
snitt   nr    Columbl    brev    om    Amerikas 
upptäckt  1493. 


365 


Amerika 


366 


med  Europa  över  Grönland.  — 
Upptäcktshistoria.  Berättelser 
hos  grekiska  författare  om  ett 
v.  om  Atlanten  beläget  land,  lik- 
som kinesiska  berättelser  från 
400-t.  e.  Kr.  om  ett  vidsträckt 
land,  Fu-sang,  med  vilket  Kina 
skulle  stått  i  förbindelse,  ha 
givit  upphov  till  en  förmodan, 
att  A.  redan  i  forntiden  var  känt. 
På  1000-t.  skola,  enligt  is- 
ländska släktsagor,  nordbor  på 
färder  från  Xorge  till  Grönland 
blivit  vinddrivna  mot  A:8  kuster 
(se  Vinland).  Om  upptäckter 
i  samband  med  kolonisation  kan 
man  ej  tala  förrän  i  slut«t  av 
1400-t.,  då  Columbus  (se  d.  o.) 
under  försök  att  nå  Indien  från 
v.  1492  landade  på  en  av  Bahama- 
öarna.  Under  fyra  olika  resor 
nådde  Columbus  dels  Västindiska 
öarna,  dels  delar  av  Central-  och 
n.  Syd-Amerika.  A:8  fastland 
blev  känt  före  Colizmbus  av  Gio- 
vanni Caboto  (seCaboto)  i  och 
med  upptäckten  av  Labrador 
1497  (vid  samma  tillfälle  upp- 
täcktes också  Newfoundland ). 
Den  första  fylligare  beskrivning- 
en av  A.  gavs  av  Amerigo  Ves- 
pucci,  efter  vilken  världsdelen 
fått  sitt  namn.  Bland  dem,  som 
utforskat  Syd-Amerikas  ö.  kust, 
märkas  Cabral,  som  1500  anlade 
de  första  portugisiska  kolonierna 
i  Brasilien.  Cortez  erövrade  1518 
— 21  Mexiko  för  Spaniens  räk- 
ning. Spanjorerna  ha  även  för- 
tjänsten av  upptäckten  av  Syd- 
Amerikas  v.  kust.  Balboa  över- 
tvärade  1513  Panamanäset  och 
framkom  till  Stilla  havet,  men 
först  genom  Magaihäes'  världs- 
omsegling  fann  man,  att  A.  icke 
sammanhängde  med  Indien,  som 
man  förr  trott.  Efter  Magaihäes' 
upptäckt  av  Syd-Amerikas  väst- 
kust erövrade  spanjorerna  genom 
Pizarro  det  mäktiga  Peru    (1532 


— 33),  genom  Almagro  1535 — 37 
Chile,  varjämte  S.  Caboto  trängde 
upp  efter  La  Plata-fioden  och 
Cortez  upptäckte  Kalifornien. 
Fr.  de  Orellana  nådde  genom 
Peru  Amasonfloden,  som  han 
följde  till  mynningen.  Vid  mitten 
av  1500-t.  voro  huvuddragen  av 
Syd-Amerikas  kuster  kända,  där- 
efter inträdde  under  1600-  och 
1700-t.  en  död  period  i  forsk- 
ningen. Även  beträffande  Xord- 
Amerika  hade  viktiga  upptäckter 
gjorts,  främst  av  engelsmän  och 
holländare.  J.  Davis  nådde  1587 
Upernivik  på  Grönland,  H.  Hud- 
son seglade  1609  uppför  Hudson- 
floden, Baffin  genomseglade  Baf- 
fins  vik  till  Lancastersundet 
1615  men  kunde  på  grund  av  is- 
massorna där  ej  fullfölja  den 
eftersökta  nordvästpassagen.  Det 
inre  av  Nord-Amerika  blev  tack 
vare  fransmännen  under  1600-t. 
någorlunda  känt,  dock  voro  trak- 
terna v.  om  Mississippi  ännu  vid 
För.  Stat:s  självständighetsför- 
klaring nästan  outforskade.  — 
Med  slutet  av  1700-t.  började 
en  ny  period  i  A:8  upptäckts- 
historia  genom  de  vetenskap- 
liga forskningsfärder  som  nu 
anträddes,  och  under  förra  hälf- 
ten av  1800-t.  tillfördes  vetenska- 
pen nya  landvinningar.  I  Syd- 
Amerika  inleddes  dessa  arbeten 
genom  Alex.  v.  Humboldts  ban- 
brytande resor  i  Venezuela, 
Ecuador,  Peru  och  Mexiko.  Av 
kända  forskare  i  denna  konti- 
nent kunna  även  nämnas  Tschudi 
(Peru,  Chile  och  La  Platalän- 
derna),  Smith,  Low  och  Caatel- 
nau  (Amasonbäckenet),  Darwin 
(Patagonien),  Codazzi  (Vene- 
zuela och  Colombia),  Reiss  och 
Stiibel  (Colombia,  Ecuador  och 
Peru).  1875  började  argentinaren 
Moreno  sina  forskningar  i  Pata- 
gonien, där  den  argentinsk-chilen- 


367 


Amerikanismer — Amerika-pokalen 


368 


T.    v.    jordglob    från    1492     (före    Aine- 

rikiis    upptikkt).    T.     h.     jordglob    från 

1500-t:s   början. 

ska  gränskommissionen  senare 
fullföljt  utforskningen  av  patago- 
niska  Cordillererna.  Av  svenskar 
ha  Erland  Nordenskiöld  under 
flera  resor  studerat  land  och  be- 
folkning i  Bolivia,  Gustaf  Bo- 
linder  i  Columbia;  Otto  Norden- 
skjöld  har  under  en  expedition 
arjjetat  i  Eldslandet.  —  Frank- 
rikes avträdande  av  Louisiana 
till  För.  Stat.  år  1803  medförde 
utsändande  av  vetenskapliga  ex- 
peditioner för  att  studera  det  nya 
landet.  Lewis  och  Clark  under- 
sökte i  detalj  Missourisystemet, 
Mississippis  källor  upptäcktes 
1832  av  H.  Schoolcraft,  och  Fré- 
mont  utförde  djärva  och  resultat- 
rika resor  i  höglandet  mellan 
Sierra  Nevada  och  Klippiga 
bergen  samt  i  det  till  Mexiko 
hörande  Kalifornien.  Under  de 
senaste  50  åren  har  i  För.  Stat. 
bedrivits  ett  systematiskt  karto- 
grafiskt  och  geologiskt  utforskan- 
de i  detalj  av  staternas  ofantliga 
områden.  —  I  det  brittiska  Nord- 
Amerika  gjordes  under  äldre  ti- 
der flera  viktiga  upptäckter  av 
Hudsonkompaniets  jägarexpedi- 
tioner.  I  slutet  av  1700-t.  fann 
Mackenzie  den  stora  flod,  som  nu 
bär  hans  namn,  och  stora  delar 
av  nordkusten  berestes  på  1820-t. 
av  J.  Franklin  och  hans  följe- 
slagare. Delar  av  västkusten 
kartlades  av  Cook  (1778),  La 
Pérouse  och  Vancouver  (1791). 
J.  Eo88,  W.  E.  Parry,  J.  C.  Rosa 
ha    knutit    sina    namn    till    ut- 


forskandet av  den  nordamerikan- 
ska arktiska  arkipelagen,  och  Mac 
Clure  har  1850 — 54  genomfört 
nordvästpassagen.  Angående  ut- 
forskandet av  dessa  trakter  se 
vidare  Polarexpeditioner. 
Visserligen  återstå  knappast 
större  geografiska  upptäckter  att 
göra  i  A.,  men  där  finnas  dock 
ofantliga  områden  som  ännu  ej  ha 
beträtts  av  vita  —  enligt  beräk- 
ningar 1916  en  sammanlagd  areal 
av  mer  än  en  fjärdedel  av  Euro- 
pas yta.  Flera  av  dessa  okända 
områden  äga  en  utsträckning 
som  halva  Sverige. 

Amerikani'smer,  egendomlig- 
heter i  det  engelska  språket  i 
Förenta  Staterna,  beroende  på 
starkt  inflytande  av  andra  språk. 
Så  skiljer  sig  den  amerikanska 
engelskan  såväl  i  fonetiskt  som 
syntaktiskt  avseende  rätt  betyd- 
ligt  från   den   i   England   talade. 

Amerikanska  arbetarförbun- 
det, se  American  Federa- 
tion of  Labor. 

Amerikanska  språk  kallas 
samtliga  av  den  infödda  urbefolk- 
ningen i  Amerika  talade  språk. 
Deras  gemensamhetsdrag  är,  att 
sammanhängande  satsdelar  kun- 
na smältas  samman  till  ett  ord, 
som  sålunda  kan  få  en  betydlig 
längd.  Somliga  språkarter  bestå 
nästan  uteslutande  av  dylika 
hela  satser,  fria  böjbara  ord  sak- 
nas i  hög  grad.  Sådana  språk 
kallas  polysyntetiska  eller  inför- 
livande. A.  äro  ännu  icke  veten- 
skapligt klassificerade. 

Amerika-pokalen,  America 
Cup,  en  seglingstrofé,  uppkallad 
efter  den  nordamerikanska  sko- 
nerten America,  som  vann  den 
1851  under  en  för  alla  nationer 
öppen  regatta,  anordnad  av  det 
engelska  Royal  Yacht  Squadron. 
A.,  som  är  av  rent  silver,  68,6 
cm.     hög,     29     cm.     i     diameter 


369 


Amerongen — Amfiteater 


370 


Shamrock  IV  i  tävlan  1920. 

uclx  ursprungligen  värderad  till 
100  pund,  skänktes  till  New  York 
Yacht  Club  1857  som  ständigt 
internationellt  vandringspris. 

Tävlingar  ha  förekommit  sedan 
1870  flera  gånger,  senast  1920. 
Utmanaren  har  sedan  1899  varit 
engelsmannen  sir  Thomas  Lipton, 
vars  för  ändamålet  byggda  båtar, 
Shamrock  (I — IV),  dock  förgäves 
försökt  erövra  A. 

A'merongen,  slott  i  Holland, 
s.ö.  om  Utrecht,  tillhörigt  greve 
Godard  Bentinck.  Där  fick  tyske 
exkejsaren  Vilhelm  II  en  första 
tillflyktsort  eft«r  abdikationen 
1918. 

Amersfoort  [a'mersfort],  stad 
i  prov.  Utrecht,  Holland.  Till- 
verkning av  bomulls-,  ylle-  och 
fiidenvaror,  glas  m.  m.  Handel 
med  spannmål  och  tobak.  30,000 
inv. 

Ametabo'la  insekter,  se  I  n  - 
sekter. 

Ameti'8t,  den  violetta  variete- 
ten  av  bergkristall.  Uppträder 
allmänt  i  hålrum  och  som  sprick- 
fyllnad  i  flera  bergarter.  De 
vackraste  exemplaren  äro  funna 
på  Ceylon  och  i  Brasilien. 
Orientalisk  A.  benämnea 
den  violetta  arten  av  korund. 


Ametropi'  (grek.  nekande  a, 
me' tron,  mått,  och  ops,  öga), 
generell  beteckning  för  onormal 
refraktion  (se  d.  o.)  hos  ögat 
utan  avseende  på  avvikelsens  art. 

Amfi'bier  (grek.  amii',  om- 
kring, på  olika  [båda]  sidor,  och 
l>i'os,  liv),  se  Groddjur.  — 
Amfi'biska  växter  kunna 
leva  både  i  vatten  och  på  land 
samt  bilda  särskilda  vatten-  och 
landformer.  Så  t.  ex.  bär  vatten- 
formen av  PoU/gonum  amphi'bi- 
um,  grod-pilört,  glatta, 
brett  lansettlika  blad  på  långa 
skaft,  medan  landformens  blad 
äro  håriga,  smalt  lansettlika  och 
oskaftade. 

Amfibo'ler,  silikatmineral  med 
monoklin  1.  rombisk  kristallform. 
Till  A.  räknas  hornblände,  sträl- 
sten,  glaukofan  m.  fl. 

Amfiboli'tskififer,  se  Horn- 
bländeskiffer. 

Amfika'rp,     se    Aérokarp. 

Amfiktyo'ner  (grek.  amfikty'o- 
nes,  kringboende),  eg.  i  grann- 
skapet av  något  berömt  grekiskt 
tempel  boende  stammar,  samman- 
slutna för  ombesörjande  av  guds- 
tjänsten, för  skydd  åt  helgedo- 
men etc.  Det  viktigaste  amfik- 
tyonförbundet  var  det,  som  be- 
skyddade Apollontemplet  i  Delfoi 
och  (efter  586  f.  Kr.)  anordnade 
de  pytiska  spelen  därstädes. 

A'mfion  och  Z  e  t  o  s,  söner  av 
Zeus  och  Antiope,  utsattes  vid 
födelsen  och  uppfostrades  av  her- 
dar. Sedan  de  hämnats  på  sin 
moders  fiender,  Lykos  och  Dirke 
i  Tebe  (seFarnesiska  tju- 
ren), uppbyggde  de  Tebes  borg- 
mur, varvid  stenblocken  av  sig 
själva  sammanfogades  vid  A:8 
strängaspel.  A:8  gemål  var  Niobe 
(se  d.  o.). 

Amfipo'der,    se    Märldjur. 

Amfitea'ter,  en  byggnad,  som 
består  av  trappstegslikt  över  var- 


371 


Amfitrite — Amici 


372 


Amfiteatern 
andra  anordnade  åskådarplatser, 
vilka  i  koncentriska  ellipser  eller 
cirklar  omsluta  en  skådebana. 
Dessa  åskådarplatser  kunna  i 
stora  A.  resa  sig  till  betydande 
höjd.  Hela  byggnaden  omfattas 
av  en  ringmur,  i  regel  uppdelad 
av  arkader  i  två  eller  flera  vå- 
ningar; utrymmet  under  åskådar- 
platserna utnyttjas  för  trappor, 
gångar  etc.  —  A.  voro  hos  ro- 
marna avsedda  för  fäktarespel 
och  djurstrider.  Roms  första  A. 
uppfördes  av  trä  omkr.  59  f.  Kr. 
Den  mest  berömda  av  de  romerska 
A.  var  Colosse'um,  som  invigdes 
under  Titus'  regering  och  beräk- 
nas ha  givit  plats  åt  80,000  åskå- 
dare. Av  denna  byggnad  såväl 
som  av  A.  i  andra  sydeuropeiska 
städer      (Verona,     Arles,     Nimes 


i  Pompeji. 

m.  fl.)  finnas  omfattande  läm- 
ningar. —  Amfiteatra'- 
1  i  s  k  t  (på  samma  sätt  som  i 
A.)  anordnade  åskådar-  och  åhö- 
rarplatser  användas  i  nutiden  för 
stora  konsertsalar,  cirkusbyggna- 
der och  tjurfäktningsarenor. 

Amfitri'te,  i  grek,  myt.  maka 
till  Poseidon  och  moder  till  Tri- 
ton. 

A'mfora,  antikt  lerkärl  med 
trång  hals  och  två  öron,  nyttja- 
des till  förvaring  av  olja  eller 
vin  samt  som  segerpris  vid  de 
panateneiska  festtävlingarna.  I 
likhet  med  andra  lerkärl  försågoa 
A.  ofta  med  dekorativa  figurmål- 
ningar. Se  Vas. 

Amfote'r  (grek.  amfo'teros, 
ömsesidig).  Amfotera  föreningar 
kallas  sådana  kemiska  förening- 
ar, som  reagera  både  såsom  baser 
och  såsom  syror. 

A'mia,    se    Cycloganoidea. 

Amici  [ami'tji],  Giovanni 
B  a  1 1  i  s  t  a,  f.  1786,  d.  1863,  ita- 
liensk naturforskare,  känd  såsom 
uppfinnare  av  en  rad  optiska  in- 
strument, t.  ex.  spegelteleskop 
(1812),  polarisationsapparat  och 
mikroskopiskt  immersionsobjektiv 
(1827).  Med  dessa  intrument  har 


CoIoMeum    i    Hom. 


373 


Amicis — Aminer 


374 


Attisk  amf ora  frän  tiden  omkr.  550  f .  Kr. 

han  gjort  värdefulla  undersök- 
ningar bl.  a.  över  dubbelstjärnor, 
plasmaströmmar  hos  characéer 
och   befruktningen   hos    orkidéer. 

Amicis,   se   De  Amicis. 

Amiel  [amjä'll],  Henri 
Frédéric,  f.  1821,  d.  1881, 
schweizisk  författare.  Kända  och 
för  sitt  själfulla  innehåll  upp- 
skattade äro  de  efter  hans  död 
utgivna  dagboksanteckningarna. 
Fragments  d'un  journal  intime 
(1883;  Ur  en  drömmares  dagbok, 
1900).  Ars  författarskap  har  be- 
handlats bl.  a.  av  Ellen  Key  och 
Torsten  Bohlin. 

Amiens  [amjä'i)],  huvudstad 
i  dep.  Somme,  Frankrike,  vid  flo- 
den Somme.  Viktig  järnvägs- 
knut. Betydande  handels-  och 
fabriksstad;  särskilt  är  dess  tex- 
tilindustri, med  anor  frän  me- 
deltiden, mycket  omfattande. 
Biskopssäte.  Värdefullt  bibliotek 
och  ett  av  Frankrikes  största 
landsortsmuseer.  Stadens  väldiga 


katedral,  uppförd  1220 — 88, 
anses  som  ett  av  den  gotiska 
arkitekturens  främsta  mäster- 
verk. A.  var  redan  under  romar- 
tiden en  betydande  stad.  Där 
slöts  1802  fred  mellan  Frankrike 
och  England  (se  Franska 
revolutionen).  90,000  inv. 
—  Slaget  vid  A.  är  den  brit- 
tiska officiella  benämningen  å  den 
4:e  engelska  arméns  (Rawlin- 
sons)  genombrytning  av  de  tyska 
linjerna  ö.  om  A.  8 — 11  aug. 
1918.  Slaget  omtalas  av  Luden- 
dorff  såsom  "Tysklands  första 
svarta  dag".  Den  motstående 
tyska  armén  (v.  der  Marwitz) 
upprevs  så  gott  som  fullständigt. 
Slaget  utgjorde  upptakten  till  de 
allierade  härarnas  stora  offensiv- 
fälttåg hösten  1918. 

Ami'ner,  kemiska  föreningar, 
som  kunna  härledas  ur  ammo- 
niak genom  att  ersätta  en  1.  flera 
väteatomer  med  alkyl  (R).  Man 
känner    tre    slag    av    A.,    näm- 


Katedralen  i  Amiens. 


375 


Amino£f — Ammocoetes 


376 


ligen    1)     primära    enligt    gene- 
rella formeln  R  •  NHj,  2)   sekun- 


R- 


;N. 


därå,   JJ"^  NH   och   3)    tertiära, 

R. 
R- 
R^ 

A'minoff,  fr&n  Ryssland  här- 
stammande svensk  och  finländsk 
adelsätt,  naturaliserad  i  Sverige 
1618.  Den  förste,  som  gick  i 
svensk  tjänst,  var  Teodor 
Gregorevitj  A.,  d.  omkr. 
1624,  vilken  1612  tvangs  att  över- 
lärana  Ivangorod  till  svenskarna. 
Mest  bekant  är  Johan  Fred- 
rik A.,  f.  1756,  d.  1842,  general, 
vän  till  Gustav  III,  efter  dennes 
död  medlem  av  de  Armfeltska 
gustavianernas  krets  och  en  tid 
fängslad  men  rehabiliterad  av 
Gustav  IV  Adolf.  Efter  1809 
stannade  A.  i  Finland,  förvär- 
vade tsar  Alexander  I :  s  förtro- 
ende och  gjorde  Mskilliga  insat- 
ser till  sitt  lands  fromma.  —  Till 
den  i  Sverige  fortlevande  grenen 
hör  Iwan  Tönnes  Edvard 
A.,  f.  1868,  överstelöjtnant,  känd 
såsom  författare  till  krigsskild- 
ringar från  rysk-japanska.  Bal- 
kan- och  världskrigen  samt  roma- 
ner, dels  under  eget  namn,  dels 
under  signaturen  R  a  d  s  c  h  a. 

Ami'no8yror,  kemiska  för- 
eningar, som  bildas  dä  gruppen 
NHj  (ami no-gruppen)  ersätter  en 
eller  flera  av  de  vid  kol  bundna 
väteatomerna  i  organiska  syror. 
Vid  sönderdelning  av  äggviteäm- 
nen uppstä  ofta  A.  och  därigenom 
erhålles  någon  kännedom  om  de 
förras  byggnad.  En  del  A.  före- 
komma även  såsom  sådana  hos 
såväl  växter  som  djur.  De  äro 
vanligen  färglösa,  kristalliniska 
ämnen  med  söt  smak  och  lösliga 
i  vatten.  A.  reagera  samtidigt  så- 
som baser  och  såsom  syror. 

Amira'1,    högsta    befälsgraden 


inom  en  örlogsflotta.  (Se  även 
Flaggman.)  Amiralsgraderna 
hos  oss  äro  konteramiral,  vice- 
amiral  och  amiral,  vilka  i  rang 
motsvara  generalmajor,  general- 
löjtnant och  general  vid  armén. 
Det  fartyg,  varifrån  amiral  ut- 
övar sitt  befäl,  benämnes  ami- 
ralsskepp och  hans  befäls- 
tecken amiralsflagga. 

Amira'I,  se  Nymphalidi- 
d  ae. 

Amiralitetskollegium,  ett 

1634  inrättat  kollegialt  ämbets- 
verk, som  fick  högsta  ledningen 
av  flottans  angelägenheter.  A. 
upphörde  1791. 

Amiralitetsöarna,  en  till  Bis- 
marcksarkipelagen  hörande 

ögrupp  n.ö.  om  Nya  Guinea, 
2,276  kvkm.  Största  ön  är  Manus. 
Se  vidare  Bismarcksarki- 
pe  1  agen. 

Amitié  Franco-Suédoise 

[amit-je'  frar)kåsvedoa'å],  en  1918 
stiftad  förening  med  en  avdelning 
i  Stockholm  och  en  i  Paris  med 
uppgift  att  fastare  knyta  vän- 
skapsbanden mellan  Sverige  och 
Frankrike  och  skapa  och  utvidga 
de  ideella  och  ekonomiska  förbin- 
delserna mellan  länderna.  A.  har 
1919  organiserat  en  svensk  skol- 
kurs  i  Caen,  Frankrike,  1922  för- 
lagd till  Grenoble,  samt  gjort  en 
insamling  för  återuppbyggandet 
av  Craonne,  där  svenska  frivilliga 
i  franska  armén  under  världs- 
kriget fingo  sitt  elddop. 

Amito'tisk  kärndelning,  se 
Cell. 

Ammia'nus  Marcelli'nus,  f- 
omkr.  330,  den  senare  romerska 
kejsartidens  främste  historieskri- 
vare. Av  hans  romerska  historia 
(31  böcker)  för  tiden  96—378 
finnas  endast  böckerna  14 — 31 
kvar. 

Ammocoe'teB,  »e  N  e  j  o  n  - 
ögon. 


377 


Ammodytes — Ammonium 


378 


Ammody'tes,       se       T  o  b  i  s  - 

fiskar. 

Ammo'niak  är  en  förening 
mellan  kväve  och  väte  enligt  for- 
meln XH,.  A.  är  en  färglös  gas 
med  stark,  stickande  lukt.  Spec. 
v.  i  förhällande  till  luft  0,597. 
Gasen  kan  lätt  förtätas  till  en 
färglös  vätska,  som  stelnar  vid 
—  75°  C.  och  kokar  (vid  1  atmo- 
sfärs tryck)  vid  —33,7°  C.  Vid 
8,5  atmosfärers  tryck  kokar  A. 
vid  -|-  20°  C.  Det  är  därför  möj- 
ligt att  bevara  flytande  A.  i  järn- 
cylindrar  vid  detta  tryck.  På 
grund  av  att  en  betydlig  mängd 
värme  bindes,  dä  A.  övergär  i 
gasform,  har  flytande  A.  fått  an- 
vändning vid  fabrikation  av 
konstgjord  is.  A.  erhälles  huvud- 
sfikligen  som  biprodukt  vid  lys- 
gas-  och  koksfabrikation  (se 
Gasverk),  men  kan  även  fram- 
ställas syntetiskt.  —  A  m  m  o  - 
niakgasen  löser  sig  mycket 
lätt  i  vatten  (vid  0°  C.  och  760 
mm.  tryck  löser  1  vol.  vatten 
1,298  vol.  ammoniak),  varvid 
ammoniumhydrat  bildas.  Även 
vattenlösningen  går  allmänt  un- 
der namnet  ammoniak  (kaustik 
ammoniak).  Koncentrerad  A.  har 
spec.  v.  0,91  och  innehåller  25 
viktsprocent    ammoniakgas. 

Ammoniakjäsning,  se  Kvä- 
vebakterier. 

Ammo'nios  Sa'kkas,  omkr. 
200  e.  Kr.,  grekisk  filosof.  Se 
Xyplatonismen. 

Ammonfter  1.  a'  m  m  o  n  s  - 
horn,  Ammonoide'a,  en  familj 
utdöda  huvudfotingar 
(underordn.  Tetrabranchia'ta) , 
omfattande  betydligt  mer  än 
5,000  arter.  Djurens  inre  bygg- 
nad är  obekant;  endast  de  fos- 
sila, ofta  med  ribbor  m.  m.  rikt 
försedda,  vanligen  spiralformigt 
vridna  skalen  äro  kända.  Dessa 
äro    genom    tvärväggar    delade    i 


Aramoniter,     t.     h.     i     längdgenomskär- 
ning. 

ett  antal  rum.  Från  det  yttersta, 
där  djuret  befann  sig,  leder  ett 
rör,  s  i  p  h  o,  som  genomborrar 
tvärväggarna,  in  till  det  innersta 
rummet,  där  det  ändas  blint.  Allt 
efter  det  djuret  och  skalet  till- 
växte, avgränsades  bakom  djuret 
nya  kamrar  medelst  väggar. 
Skalspiralerna  nå  hos  en  del  ar- 
ter över  1  m.  i  diameter.  A.  upp- 
trädde redan  i  yngre  silur,  äro 
särskilt  allmänna  i  mesozoiska 
lager  samt  utdogo  under  krit- 
tiden.  De  äro  synnerligen  viktiga 
ledfossil. 

Aramoni'ter,  en  enligt  Mose- 
böckerna från  Lot  härstamman- 
de folkstam,  bosatt  n.ö.  om  Döda 
havet;  upprepade  gånger  inveck- 
lade i   strid  med   Israel. 

Ammo'nium  kallas  i  kemien 
atomgruppen  NIl^.  Denna  är  icke 
känd  i  fri  form,  men  förhäller  sig 
i  förening  med  andra  element  så- 
som en  alkalimetall.  Då  ammo- 
niak (ammoniumhydrat)  neutra- 
liseras med  syror,  uppstå  ammo- 
niumsalter.  Ammoniumklo- 
rid  1.  salmiak  (NHiCl)  an- 
vändes i  medicinen,  i  Leclanchés 
element,  vid  lödning  och  vid 
framställning  av  ammoniximkar- 
bonat  m.m.  Ammoniumni- 
t  r  a  t  (NH<XO,)  användes  vid 
sprängämnestillverkning  och 

Ammoniumsulfat  [(NH4), 
SO4]  vid  framställning  av  göd- 
ningsämnen. En  blandning  av 
surt  ammoniumkarbonat  (NH^ 
HCO,)     och    karbaminsur  ammo- 


379 


Ammonshorn — Amorin 


380 


Brittiskt  ammunitionsförrid  under  världskriget. 


niak  (NHj  CO2  NH4)  användes 
vid  bakning  under  namn  av 
hjorthornssalt. 

A'mmonshorn,  se  Ammoni- 
t  e  r. 

Ammo'phila,  se  Rovstek- 
1  ar. 

Ammotra'gus,    se    M  a  n  f  ä  r. 

Ammrot,  se  Rot. 

Ammunition,  sammanfattande 
benämning  på  de  förnödenheter, 
Bom  äro  erforderliga  för  elds  av- 
givande med  eldvapen,  d.  v.  s. 
projektiler  (ev.  med  rör),  ladd- 
ningar (ev.  med  hylsor)  och  an- 
tändningsmedel.  —  Ammuni- 
tionskolonn, militärforma- 
tion med  huvudsaklig  uppgift  att 
förmedla  framförandet  av  ammu- 
nition från  etappförråden  till  de 
stridande  trupperna. 

Amn,  det  gamla  namnet  på 
Gullspångsälven  mellan  Skagern 
och  Vänern.  Därav  namnet  på 
socknen  Amnehärad. 

Amnehärad,  socken  i  Skarab. 
1.,  jämte  S.  Råda  i  Karlstads  stift 
pastorat  inom  Skara  stift.  2,950 
inv. 

Amnesi'  (grek.  nekande  a  och 
mne'sis,  minne),  förlust  av  min- 
net. Jfr   Minne. 

Amnesti'  (grek.  amnetteVa, 
glömska),  statshandling,  var- 
igenom personer,  som  gjort  sig 
skyldiga  till   vissa  slags   förbry- 


telser (oftast  politiska),  erhålla 
befrielse  från  åtal  och  straff. 

A'mnion  1.  a'  m  n  i  o  s,  grek., 
fosterhinna,  se  Fosterhöl- 
jen. 

Amnio'ta,  benämning  på  de 
ryggradsdjur  (kräldjur,  fåglar, 
däggdjur),  vilka  i  motsats  till 
övriga,  a  n  a'  m  n  i  a,  under  fos- 
terutvecklingen ha  amnion. 

A  moll,  molltonart  med  a  till 
grundton  och  utan  förtecken; 
parallelltonart  till  c  dur. 

Amo'mum,  se  Karde- 
mumma. 

A'mon,  fornegyptisk  gud,  dyr- 
kad framför  allt  i  Tebe.  Av  präs- 
terna identifierad  med  solguden 
Ra,  blev  han,  i  och  med  Tebes 
storhetstid  (från  omkr.  1600  f. 
Kr.),  Egyptens  förnämsta  offici- 
ella gudomlighet. 

A'mons-oasen,  se  S  i  w  a  h. 

A'mor,  latinskt  namn  på  kär- 
leksguden. Se  E  r  o  8. 

Amo'rf  (grek.  nekande  o, 
mor  fe',  form)  är  den  kropp,  vars 
molekyler  sakna  den  regelbundna 
anordning,  som  utmärker  kristal- 
liniska  ämnens  molekyler.  En 
amorf  kropps  fysikaliska  egen- 
skaper (elasticitet,  ljusbrytning 
o.  d.)  äro  lika  i  kroppens  alla 
riktningar.  Amorfa  ämnen  äro 
t.  ex.  opal  och  glas. 

Amori'n    (lat.  a'mor,  kärlek). 


381 


Amoroso — Ampere 


382 


kärleksgud  i  barngestalt,  ofta 
framställd  i  antikiserande  konst. 
Amoro'so  [amårå'sä],  ital., 
musikterm:  ömt,  älskligt,  inner- 
ligt. 

Amorte'ra  (fr.  amorWr, 
döda),  återbetala  ett  lån  genom 
periodiska  avbetalningar.  — 
Amorte'ring  1.  amortis- 
s  e  m  a'  n  g  kallas  även  den  sum- 
ma, som  utöver  den  fastslagna 
räntan  periodiskt  erlägges,  för 
att  lånet  efter  en  viss  tid  skall 
vara  fullt  betalt.  Dylika  lån  kal- 
las amorteringslån.  För 
dem  upprättas  en  a  m  o  r  t  e  - 
ringsplan,  angivande  avbe- 
talningsterminer samt  den  sum- 
ma i  kapital  och  ränta,  a  n  n  u  i  - 
t  e  t  e  n,  som  vid  varje  termin 
skall  inbetalas.  Annuitet  före- 
kommer vanligast  vid  statslån 
med  konstanta  inbetalningar  un- 
der lånets  hela  löpetid,  varvid 
således,  i  motsats  till  amorte- 
ringslån med  fast  kapitalavbetal- 
ning, kapitalavbetalningen  växer 
i  den  mån  räntan  avtar. 

A'mor  vi'ncit  o'mnia,  lat.,  kär- 
leken övervinner  allt  (Vergilius). 
Amos,  "en  bland  herdarna  från 
Tekoa",  en  judisk  profet,  som 
uppträdde  i  Israel  under  Jero- 
beam  11:8  tid  (700-t.  f.  Kr.)  och 
förkunnade  folkets  undergång.  A. 
är  den  första  gammaltestament- 
liga profet,  vars  ord  i  större  ut- 
sträckning bevarats  till  efter- 
världen. Hans  förkunnelse  är 
fylld  av  ett  glödande  nit  för  rätt 
och   rättfärdighet. 

Amour  [amo'r],  fr.,  kärlek. 
Amoy,  kinesisk  hamnstad  på 
en  liten  ö  vid  kusten  av  prov. 
Fukien.  A.  är  en  av  de  fem  ham- 
nar, som  efter  opiumkriget  öpp- 
nades för  utländsk  handel  genom 
fördraget  i  Nan-king  1842.  Ex- 
port av  te,  socker,  papper,  tobak 
och  sidenvaror.   110,000  inv. 


A'mpel  (av  lat.  a'mpln8,  vid, 
rik,  präktig),  riklig,  utmärkt. 

Ampel  (av  lat.  ampulla), 
en  med  snören  upphängd  skål, 
som  uppbär  en  lampa  1.  krukväxt. 

Ampelo'psis,  se  Vildvin. 

Ampere  [ai)pä'r],  André 
Marie,  f.  1775,  d.  1836,  fransk 
fysiker  och  matematiker,  profes- 
sor i  fysik  vid  College  de  France 
i  Paris.  A.  utförde  ytterst  vik- 
tiga undersökningar  över  de  elek- 
trodynamiska  och  elektromagne- 
tiska företeelserna  och  utarbetade 
en  teori  över  de  magnetiska  feno- 
menens orsak,  en  teori,  som  stått 
sig  intiU  våra  dagar  och  som  ny- 
ligen genom  Rutherford-Bohrs 
atomteorier  och  Einsteins  1915 
utförda  undersökningar  blivit 
vidare  utarbetad  och  bevisad.  Se 
M  a  g  n  e  t  i  8  m.  —  Efter  A.  har 
uppkallats  en  elektrisk  måtts- 
enhet, se  Elektriska  måtts- 
enheter.  —  Amperes  lag: 
två  parallella,  elektriska  ström- 
ledare attrahera  varandra,  då 
strömmarna  löpa  i  samma  rikt- 
ning, men  repellera  varandra,  då 
strömmarna  gå  i  motsatta  rikt- 
ningar. Korsade  strömledare 
sträva  att  ställa  sig  parallella. 
—  Amperes  regel,  en  av  A. 
angiven  regel,  som  numera  något 
omformulerad  användes  för  att 
bestämma  den  riktning,  i  vilken 


Ampérei   re^el. 

en  magnetnål  avviker,  då  den  på- 
verkas av  en  elektrisk  ström. 
"Lägger  man  den  högra  handen 
med  flätan  mot  strömledaren  och 


383 


Ampéremeter — Ainputation 


384 


Gyllene    templet    i    Ämritsar. 


fingerspetsarna  pekande  i  ström- 
mens riktning,  avviker  magnet- 
nålens nordpol  i  den  av  tummen 
angivna  riktningen." 

Ampéremeter  och  Ampere- 
timmemätare,  se  Elek- 
triska     mätinstrument. 

Amphi'bia,  se  G  r  o  d  d  j  u  r. 

Amphineu'ra,  se  U  r  m  o  1  - 
1  u  8  k  e  r. 

Amphio'xus,  se  Lansett- 
fisk. 

Amphi'poda,   se  M  ä  r  1  d  j  u  r. 

Amphisbaeni'dae,  en  familj 
maskliknande  ödlor,  vilka  i  regel 
sakna  extremiteter ;  släktet  Chi- 
ro'tes  har  dock  förkrympta  främ- 
re dylika.  Huden  saknar  fjäll, 
ögonen  äro  små.  A.  leva  under 
jorden,  mänga  arter  i  myr-  och 
termitbon.  De  flesta  hithörande 
arterna  finnas  i  Nord-Amerikas 
och   Afrikas    varmare  delar. 

Amphiu'ma,  se  Jättesala- 
mandrar. 

Amplifie'ra,  utvidga,  fram- 
ställa utförligare.  —  A  m  p  1  i'  a  - 


s  i  m  u  s,  epitet  för  den  forna 
romerska  senaten. 

Amplitu'd,  se  Svängnings- 
rörelse. 

Ampuil  (lat.  ampu'lla,  blåsa, 
flaska),  anatomisk  benämning  pä 
en  blåsformig  utvidgning  av  ett 
rörformigt  organ  i  allmänhet, 
t.  ex.  de  vidgade  ändarna  av 
ryggradsdjur  örats  båggängar. 

Ampulia'ria,  ett  släkte  tropi- 
ska sötvattenssnäckor  med  and- 
ningshälan  delad  i  lung-  och  gäl- 
hälor.  Då  vattnet  under  torrtiden 
försvinner,  kunna  de  därför  leva 
i  månadtal  i  den  intorkade  dyn. 

Amputatio'n,  lat.,  avskiljande 
på  kirurgi  sk  väg  av  en  lem  eller 
del  därav.  A.  i  inskränkt  bemär- 
kelse förutsätter  en  avgränsning 
mellan  två  ledgångar,  under  det 
avskiljande  i  en  ledgång  kallas 
exartikulation.  —  Ehuru 
rätt  sällan  förekommande  inom 
veterinärkirurgien,  kan 
A.  dock  företagas  bl.  a.  vid  brott 
av  horn  1.  inflammation  i  klövar 


385 


Amraharts — Amsterdam 


386 


AMSTERDAM 

Skala  i:30 000 


och  lättklövar  hos  nötkreatur, 
benröta  i  tår  hos  hundar,  liv- 
moderframfall  hos  kor  och  tikar 
m.  m.  A.  av  svansen  sker,  om  den 
är  säte  för  någon  svårartad  sjuk- 
dom, men  i  regel  som  lyxopera- 
tion  (k  u  p  e  r  i  n  g)  på  en  del 
hundar  och  ädla  hästar. 

A'mraharts,    se  Spondias. 

Amri'tsar,  stad  i  Punjab, 
britt.  Indien,  vid  n.v.  stambanan, 
medelpunkten  för  handeln  i  n.v. 
Indien.  Betydande  fabriksstad 
med  matt-,  schal-  och  sidentill- 
verkning. A.  är  centrum  för  sikh- 
religionen  och  besökt  vallfartsort. 
150,000  inv. 

A'mrum,  ö  bland  nordfrisiska 
öarna  utanför  tyska  Schleswigs 
v.  kust.  Ostronfiske.  Badort. 

13.  —  L  e  X.  I.     Tr.  30.  5.     22. 


Amsberg,  kapell  till  Stora 
Tuna   (se  d.  o.). 

A'mstel,  flod  i  Nederländerna, 
rinner  genom  staden  Amsterdam 
och  faller  ut  i  Zuiderzee. 

A'msterdam  (lat.  Amsteloda'- 
mum),  konungariket  Nederlän- 
dernas största  stad,  huvudstad, 
men  icke  residensstad,  en  av 
världens  viktigaste  handelsstäder, 
ligger  vid  floden  Amstels  utlopp 
i  Ij,  en  av  Zuiderzees  armar.  A. 
har  en  god  hamn,  är  genom  Nord- 
holländska  och  Nordsjökanalerna 
förbundet  med  havet  och  äger 
stor  oceantrafik.  A.  är  Nederlän- 
dernas främsta  penningmarknad 
och  har  Europas  största  varu- 
börs,  Europas  kanske  förnämsta 
kaffemarknad,    stor    handel    med 


387 


Amsterdam-internationalen — Amu-Darja 


388 


Bild   från   gamla  Amsterdam. 


kolonialvaror,  tobak  och  ris.  Stor 
import  av  virke,  petroleum,  mal- 
mer och  kol.  Betydande  industri- 
stad, särskilt  känt  för  sina  dia- 
mantsliperier  (c: a  10,000  arbe- 
tare). Andra  industrigrenar  äro 
akeppsbyggerier,  sockerraffinade- 
rier, bryggerier,  glas-,  pappers-, 
cement-  och  kemisk  industri.  I 
det  stora  nationalmuseet  (Rijks 
Museum)  finnes  världens  största 
samling  av  klassisk  holländsk 
konst.  —  A.  är  uppfört  på  ett  90- 
tal  öar  och  genomskäres  av  om- 
kring 100  kanaler.  Kanalsystemet 
ger  staden  dess  struktur,  och  flera 
av  dess  förnämsta  gator  genom- 
löpas i  mitten  av  kqjialer  med 
trädplanteringar  vid  kajerna. 
Husen,  som  till  stor  del  äro 
byggda  på  pålar,  ha  ofta  medel- 
tida utseende  med  gavlarna  mot 
gatan.  Ars  första  blomstringstid 
går  tillbaka  till  1500-t.  Staden, 
som  anlagts  som  ett  fiskläge  på 
1200-t.,  innehade  från  1600-t:8 
mitt  till  omkr.  1750  rangplatsen 
som  världens  första  handelsstad. 


Holländska  ostindiska  kompaniet 
stiftades  1602  och  bidrog  genom 
sin  kraftiga  utveckling  i  främsta 
rummet  härtill.  Genom  kontinen- 
talsystemet tillintetgjordes  dess 
handel  i  början  av  1800-t.,  och 
först  från  1850  dateras  dess  nya 
storhetstid.  650,000  inv. 

Amsterdam  -  internationalen, 

se   International. 

Amt,  namn  på  civila  förvalt- 
ningsområden i  Danmark  (mot- 
svarande våra  län).  A.  inrättades 
1662.  Ledaren  för  ett  A.  kallas 
a  m  t  m  a  n.  I  Norge  förekommo 
A.  i  samma  betydelse  till  1918, 
då  de  ersattes  med  f  y  1  k  e  n. 

Amu-Darja,  flod  i  Central- 
Asien,  rinner  upp  på  Pamir,  fort- 
sätter genom  stäpper  och  öknar 
och  utfaller  med  tre  armar  i 
Aralsjön.  A.  är  till  största  delen 
farbar,  men  användes  mera  för 
bevattningsändamål  än  som  kom- 
munikationsled. Vid  Harjui  över- 
tväras den  av  Transkaspiska 
järnvägen.  Flodens  hela  lopp  är 


589 


Amulett — Amur 


390 


T.    v.   Koptisk   »kyddsamulett.   —  T.    h. 
Egyptisk  amulett  med  Anepug  bild. 

2,200  km.,  och  den  avvattnar  ett 
område  av  Sveriges  storlek. 

Amulett  (lat.  amule'tum, 
sannolikt  =  amolime'ntum, 
skyddsmedel),  föremål  av  metall 
eller  andra  ämnen,  vilket  bäres 
såsom  skydd  mot  olyckor,  sjuk- 
domar o.  d.  Bruket  av  A.  möter 
på  ett  tidigt  stadium  hos  de 
flesta  folk,  men  har  också  med 
utomordentlig  seghet  bibehållit 
sig  även  inom  högre  kulturer. 
Jfr  Abrakadabra,  Abra- 
sax.    Alfkors,    Talisman. 

A  mu'ndo  co'ndito,  a.  m.  c, 
lat.,  från   världens  skapelse. 

Amundsen,  Roald  Enge- 
bregt  Grävning,  f.  1872, 
norsk  upptäcktsresande,  Syd- 
polens upptäckare.  Deltog  som 
styrman  i  Belgica-expeditionen 
1897  (se  Antarktis).  Efter 
en     1903 — 06    framgångsrikt   ut- 


Koald   Amundsen. 


förd  expedition  för  utforskande 
av  magnetiska  nordpolens  omgiv- 
ning och  nordvästpassagen  begav 
sig  A.  1910  med  fartyget  Fram 
på  en  ny  färd,  som  först  var 
avsedd  att  gälla  Norra  Ishavet. 
Planen  ändrades  imder  vägen, 
och  kursen  ställdes  söderut  med 
Sydpolen  som  mål.  Det  lyckades 
A.  att  nå  själva  polen  14  dec. 
1911.  1918  begav  sig  A.  ut  på  en 
ännu  (1922)  icke  avslutad  expedi- 
tion till  Nordpolsområdet. 

Amundson,  Karl  Albert 
Byron,  f .  1873,  överstelöjt- 
nant, chef  för  fälttelegrafkåren 
och  arméns  flygväsen  1915,  för 
Svea  ingenjörkår  1920.  Har  ned- 
lagt stora  förtjänster  om  det 
militära  flygväsendet. 

Amungen,  sjö  på  gränsen  mel- 
lan Dalarna  och  Hälsingland,  231 
m.  ö.  h.  Dess  avlopp  till  Dalälven 
går  genom  Svärdsjön  och  Runn. 

Amu'r.  1.  Flod  i  Asien,  upp- 
kommer av  källfloderna  Sjilka 
från  Jablonojbergen  och  Argun 
från  Chinganbergen.  Från  trakten 
v.  om  Hailar  till  Habarovsk 
bilda  först  Argun  och  sedan  A. 
gräns  mellan  Sibirien  och  Man- 
churiet.  A.  mottager  från  vänster 
bifloden  Zeya  och  från  höger 
Sungari  och  Ussuri  och  utfaller 
i  Amurgolfen  mitt  emot  ön  Saha- 
lin.  A.  är  segelbar,  men  is  hindrar 
flodfarten  halva  året  (nov. — 
maj).  A.  är  med  4,700  km.  jor- 
dens i  fråga  om  längd  sjätte  flod. 

—  2.  Provins  i  ö.  Sibirien,  mellan 
floden  A.  och  Stanovoj-bergen. 
Jorden  är  fruktbar,  men  klimatet 

—  mycket  kalla  vintrar  och  reg- 
niga somrar  —  hindrar  ett  upp- 
drivet åkerbruk,  i^  av  befolk- 
ningen ägnar  sig  emellertid  åt 
denna  näringsgren.  Riklig  före- 
komst av  guld.  Livlig  pälsvaru- 
handel. Huvudstad  är  Blago- 
vjäsjtsjensk.  Prov.   avträddes  av 


391 


Amygdalin — Anabasis 


392 


Kina  till  Ryssland  1858  (jfr 
Aigun)  och  är  1922  en  del  av 
Fjärran  österns  republik.  C:a 
260,000  inv.  —  3.  Provins  i  kine- 
siska Manchuriet,  även  kallad 
Heilungkiang   (se  d.  o.). 

Amygdali'n  (av  lat.  amy'gda- 
lus,  mandel),  ett  färglöst,  kristal- 
liniskt,  bittert  smakande  ämne  i 
många  fruktkärnor.  I  bitterman- 
del förekommer  cirka  2  %  %  A. 

Amy'gdalus,  se  Mandel. 

Amy'l,  se  E  ad  i  k  al. 

Amyla'cea  (av  grek.  a'mylon, 
stärkelse),  stärkelserika  födoäm- 
nen såsom  mjöl,  gryn,  potatis  och 
andra  stärkelserika  rotfrukter 
och  därav  beredda  anrättningar. 

Amy'laceta't,  ättiksyreiso- 

amylester,  en  angenämt  luktande 
vätska  med  kokpunkt  139".  An- 
vändes som  bränsle  i  Hefner- 
Altenecks  lampa  (se  Foto- 
metri),  till  lösningsmedel  för 
celluloid  (t.  ex.  vid  skarvning  av 
fotografisk  film),  till  lackfernis- 
sor ("zaponlack")  och  till  fram- 
ställning av  fruktessenser. 

Amy'lalkohol,  namn  pä  åtta 
olika  alkoholer  av  formeln 
CbH,jOH.  En  blandning  av  två  av 
dessa  utgör  huvudbeståndsdelen 
i  den  vid  brännvinsbränning  er- 
hållna finkeloljan. 

Amyle'n,   se  Kolväten. 

Amyle'nhydrat,  en  finkelolja 
närstående  högre  alkohol,  som 
användes   såsom   sömnmedel. 

Amylnitri't,  en  klar,  färglös 
flyktig  vätska  av  egenartad  lukt; 
verkar  förlamande  på  den  glatta 
muskulaturen  i  blodkärl  och  luft- 
rör och  användes  därför  till  in- 
andning (2 — 5  droppar  på  en 
näsduk)  för  åstadkommande  av 
snabb  blodtryckssänkning  eller 
hävande  av  ett  astmaanfall. 

Amyloi'd  (grek.  a'mylon,  stär- 
kelse, och  ei'dos,  utseende),  ett 
cellulosaderivat.  —  Amyloid- 


degeneration,  avlagring  av 
A.,  företrädesvis  i  parenkymatösa 
organ  (mjälte,  lever,  njurar) ; 
processen  börjar  i  blodkärlens 
väggar  och  utbreder  sig  därifrån 
till  själva  organsubstansen.  För- 
orsakas av  kroniska  infektioner 
i  organismen  såsom  benröta,  tu- 
berkulos,  syfilis,  malaria. 

A'mylura,  se  Stärkelse. 

Amyotrofi'  (grek.  nekande  a, 
mys,  muskel,  och  trofé',  näring), 
muskelförtvining.  —  A  m  y  o  - 
trofisk  1  a  t e r al  sk  1  er  o  a 
(lat.  la' tus,  sida,  och  grek.  skle- 
ro's,  hård),  sjukdom,  karaktäri- 
serad av  degeneration  av  rygg- 
märgens sidosträngar,  åtföljes 
av  en  förtvining  av  stora  delar 
av  skelettmuskulaturen. 

Amö'ba,   se  Rhizopoda. 

An,  i  bokföring  detsamma  som 
kredit.  Som  motsats  (debet)  an- 
vändes per. 

Ana,  på  recept  framför  kvan- 
titetsangivelsen för  att  utmärka, 
att  denna  är  lika  för  två  eller 
flera  över  varandra  upptecknade 
ingredienser:  ana  (1.  aa  1.  ää) 
partes,   lika  delar. 

Anabapti'ster  (av  grek.  a/na- 
'bapti'zein,  neddoppa  på  nytt) 
eller  vederdöpare  (av  tyska 
Wiedertäufer)  kallas  medlem- 
marna av  en  under  reforma- 
tionstiden i  Schweiz  och  Tysk- 
land utbredd  revolutionärt-reli- 
giös  rörelse,  vilken  förnekade 
barndopets  giltighet  och  ville  upp- 
rätta ett  de  heligas  samfund  på 
jorden.  Det  ryktbaraste  företaget 
av  sistnämnda  art  är  Messias- 
riket  i  Miinster,  som  upprättades 
1533  men  varade  endast  tvenne 
år.  Såsom  reformator  av  A.  upp- 
trädde strax  därefter  M  e  n  n  o 
S  im  o  n  i  s   (se  d.  c). 

A'nabas,  se  Labyrint- 
fiskar. 

Ana'basis,  grek.,   uppstigning. 


393 


Anabios — Anafylaxi 


394 


tåg  uppåt  landet;  titel  på  två 
berömda  antika  krigsskildringar, 
den  ena  av  Xenofon  (se  d.  o.), 
den  andra  av  Arrianos  (se  d.  o.). 

Anabio's  (grek.  ana',  åter, 
hio's,  liv)  kallas  äteruppvaknan- 
det  ur  det  tillstånd  av  skendöd 
1.  latent  liv,  vari  många  organis- 
mer försjunka  vid  stark  intork- 
ning. A.  inträder,  om  dylika  orga- 
nismer på  nytt  utsättas  för  fuk- 
tighet. A.  förekommer  hos  många 
lägre  djur,  såsom  hjuldjur,  och, 
inom  växtvärlden,  särskilt  hos 
mossor  och  lavar. 

A'nableps,    se    Tandkar  par. 

Anaboli'sm,  den  kemiska  verk- 
samhet i  en  cell,  eom  tjänar  till 
att  av  näringsämnena  uppbygga 
nya  cellbeståndsdelar.  Motsatsen 
ärkatabolism,  sönderdelning 
av  ämnen  i  cellen.  Jfr  Ämnes- 
omsättning. 

Anacahui'te-té,  ett  av  veden 
av  Cordia  Boissieri  framställt  té, 
som  förr  ansågs  vara  ett  bote- 
medel mot  limgsjukdomar. 

AnacantWni,  se  M  j  u  k  f  e  - 
n  i  n  g  a  r. 

Anacardia'ceae,  växtfamilj 
(ordn.  Sapinda'les) .  Huvudsak- 
ligen tropiska  träd  1.  buskar,  rika 
på  harts  1.  garvämnen.  Många 
arter  äro  värdefulla  fruktträd. 
Se  Acajouträdet,  Mangi- 
fera,  Pepparträdet,  Pis- 
tacia,  Rhus  och  Spondias. 

Anaca'rdium,  se  Acajou- 
trädet. 

Anacy'clus,  se  Bertram- 
rot. 

Anaero'b  (grek.  nekande  an, 
ae'r,  luft,  och  bi' os,  liv),  beteck- 
ning för  organismer,  som  kunna 
leva  och  utvecklas  vid  frånvaro 
av  syre.  Fakultativt  A. 
kallas  en  organism,  som  kan  ut- 
vecklas såväl  vid  när-  som  från- 
varo av  syre,  obligat  A.  en 
dylik,     som     kräver     fullständig 


syrefrihet.  Obligat  A:a  äro 
endast  vissa  bakterier,  fakulta- 
tivt äro,  utom  många  bakterier, 
t.  ex.  även  vissa  svampar. 

Anafarta,  by  å  Gallipolihalv- 
5n,  vid  vilken  turkarna  8 — 15 
aug.  1915  hindrade  engelsmännen 
att  tränga  österut  på  halvön 
efter  landstigningen  vid  Suvla 
(se  d.  o.  och  Gallipoli). 

Anafrodisi'  (grek.  nekande  an 
och  Ä  frödi' te,  kärlekens  gud- 
inna), frånvaro  av  könsdrift. 

Anafylaxi'  (grek.  ana', 
oegentl.  i  st.  f.  nekande  a,  och 
fyla'ttein,  vakta),  en  av  den 
franske  fysiologen  Charles  Richet 
införd  beteckning  för  det  egen- 
domliga av  honom  först  (1905) 
beskrivna  tillstånd,  som  inträder 
hos  högre  djur  någon  tid  efter 
det  en  artfrämmande  äggvitesub- 
stans, vare  sig  giftig  eller  ogif- 
tig, insprutats  i  blodet.  En  för- 
nyad insprutning  av  samma  äm- 
ne även  i  mycket  ringa  mängd 
utlöser  nämligen  en  snabbt  in- 
trädande svårartad  förgiftning. 
Bilden  växlar  något  hos  olika 
djurslag  men  karaktäriseras  i 
huvudsak  av  stark  blodtrycks- 
sänkning, temperaturfall  —  i 
lindriga  fall  feber  stegring  — 
samt  ofta  nässelfeberliknande 
hudutslag.  Studiet  av  A.  har  va- 
rit synnerligen  fruktbringande 
för  medicinen  men  erbjuder  allt- 
jämt många  olösta  gåtor.  A.  har 
givit  en  tolkning  av  sådana  förut 
oförklarliga  fenomen  som  de  hos 
vissa  personer  uppträdande  ret- 
ningssymtomen vid  vistelse  i  när- 
heten av  hästar,  en  del  personers 
oförmåga  att  fördraga  smultron, 
kräftor,  musslor  etc.  Från  vissa 
håll  har  gjorts  gällande,  att  så- 
dana vid  infektioner  vanliga  sym- 
tom som  feber  och  hudutslag 
skulle  vara  att  betrakta  som  ytt- 
ringar av  A. 


395 


Anagailis — Anakrus 


396 


Anaga'llis,  växtsläkte  (fam. 
Primula'ceae) .  A.  arve'nsis,  röd- 
arv, en  ört  med  motsatta,  hela 
blad  och  röda  blommor  på,  långa 
skaft,  förekommer  i  Sverige  jäm- 
te en  blåblommig  varietet,  A. 
caeru'lea.  Några  arter  från  Me- 
delhavsländerna odlas. 

Anagra'm,  genom  omflyttning 
av  bokstäverna  i  ett  ord  bildade 
nya  ord. 

Anahua'c,  namn  på  den  s.  de- 
len av  mexikanska  högslätten 
(Anahuacs  platå).  Fordom 
namn  på  konungariket  Mexiko. 

Anakolu't  (grek.  nekande  an 
och  ako'lutos,  ledsagande),  bris- 
tande sammanhang  i  en  mening, 
lucka  i  framställningen. 

Anako'nda,  Eune'ctes  muri'- 
nus,  jätteorm  (fam.  Bo'idae)  av 
ända  till  mer  än  8  m:s  längd  från 
n.  Syd:Amerika;  näst  ostindiska 
nätormen  är  A.  längst  av  alla 
kända  ormar.  Den  är  på  ryg- 
gen ljust  olivgrå  med  svartbruna 
och  gula  fläckar.  A.  lever  vid  och 
i  floder,  där  den  fångar  dägg- 
djur och  fåglar,  vilka  omslingras 
och  härigenom  dödas;  endast  ett 
fåtal  fall  äro  kända,  då  den  an- 
gripit människor.  Indianerna  äta 
köttet  och  använda  huden  bl.  a. 
till  tillverkning  av  skodon. 

Anakore'ter  (av  grek.  cmako- 
rQ'n,  draga  sig  tillbaka)  eller 
eremiter  (av  grek.  eremVa, 
öken),  människor,  som  dragit  sig 
tillbaka  till  öknar  eller  ensliga 
ställen  för  att  ostörda  tillbringa 
sitt  liv  i  andakt,  späkningar  och 


Anakreon.    AiiClk    uiartuurHUtlj. 


betraktelser;  förekommo  redan  i 
förkristen  tid,  t.  ex.  i  Indien  och 
Egypten.  Se  vidare  Kloster- 
väsen. 

Ana'kreon,  500-t.  f.  Kr.,  gre- 
kisk skald,  vid  tyrannen  Poly- 
krates'  hov  på  Samos  till  dennes 
död,  därefter  i  Aten.  A,  sjöng 
kärlekens  och  druvans  lov  i  dik- 
ter, av  vilka  blott  fragment  äro 
kända,  men  som  genom  sin  friska 
livsglädje  och  klara  form  såväl 
som  genom  sin  tydligt  joniska 
dialekt  skilja  sig  från  de  till  ett 
60-tal  uppgående  efterbildningar, 
som  bevarats  under  namn  av 
Anakreontika. 

Anakroni'sm  (av  grek.  ana- 
hronVzein,  förlägga  till  felaktig 
tid),  felaktig  tidsbestämning  eller 
felaktig  tidsfärg  i  konstnärlig  1. 
vetenskaplig  framställning. 

Anakru's  (av  grek.  ana',  upp, 
och  'kru'sis,  slag) ,  se  U  p  p  t  a  k  t. 


397 


Anal — Analys 


398 


Ana'l,  som  har  avseende  pfi, 
anus  (86  d.  o.). 

Anale'ptika,  grek.,  upplivan- 
de medel;  läkemedel,  som  avse 
att  häva  svimning  och  andra 
svårartade  svaghetstillstånd. 

Bland  sådana  medel  märkas  kam- 
fer,  mysk,  ammoniak,  luktsalt, 
eter. 

Analfabe't,  person,  som  icke 
kan  skriva  och  läsa  1.  saknar 
färdighet  i  bådadera. 

Ana'lfena,   se   Fiskar. 

Analgesi'  (grek.  nekande  an 
och  a'lgos,  smärta),  förlust  av 
smärtsinnet. 

Analo'g  (av  grek.  ana',  enligt, 
och  lo'gos,  förnuft,  förhållande), 
överensstämmande  med,  likartad. 
Organ,  som  hos  olika  djur  tjäna 
samma  ändamål,  sägas  vara  ana- 
loga, t.  ex.  fiskarnas  gälar  och 
övriga  ryggradsdjurs  lungor. 
Dessa  äro  däremot  icke  h  o  m  o  - 
löga,  vilket  uttryck  innebär,  att 
organen  —  oavsett  den  senare 
funktionen  —  uppkommit  på 
gamma  sätt  under  fosterutveck- 
lingen, t.  ex.  fjädrar  och  fjäll. 
Främre  extremiteterna  hos  t.  ex. 
ett  groddjur  och  ett  däggdjur 
äro  samtidigt  analoga  och  homo- 
loga.  —  Analogi',  ett  tings 
likhet  eller  motsvarighet  med  ett 
annat.  —  Analog  i' bevis,  se 
Slutledning.  —  Analog  i'- 
bildning  kallas  i  språkveten- 
skapen förändringar  i  fonetiskt, 
grammatiskt  eller  betydelsehän- 
seende,  som  uppstå  på  grund  av 
intiytande  av  andra  i  betydelse 
eller  form  närstående  ord.  — 
Analog  i' slut,  se  Slut- 
ledning. 

Analy'8,  grek.,  upplösning, 
sönderdelning,  utveckling.  —  Log. 
Se  M  e  t  o  d.  —  Ma  t  em.  A.  plägar 
man  kalla  den  del  av  matema- 
tiken, som  skiljes  från  algebran 
därigenom  att  oändlighets- 


begreppet i  A.  spelar  huvud- 
rollen. Se  Differential- 
och  Integralkalkyl  samt 
Funktionsteori.  —  Kem. 
Sönderdelning  av  kemiska  för- 
eningar för  utrönande  av  deraa 
sammansättning.  Vid  kvalitativ 
A.  erhålles  kännedom  om  i;t7Ä;a 
ämnen,  som  ingå  i  den  analyse- 
rade substansen,  vid  kvantitativ 
A.  undersökas  de  viktsförhållan- 
den, enligt  vilka  de  olika  ämnena 
ingå  i  substansen.  Kvalitativ  A. 
utföres  antingen  på  "torra  vä- 
gen" med  tillhjälp  av  blåsrör  (se 
Blåsrörsanalys)  1.  på 
"våta  vägen".  I  senare  fallet  upp- 
löses först  det  ämne,  som  skall 
analyseras,  och  lösningen  behand- 
las systematiskt  med  olika  rea- 
gens, varigenom  bestämda  ämnes- 
grupper utfällas.  Dessa  under- 
sökas sedan  var  för  sig,  och  de 
olika  grundämnena  1.  atomgrup- 
perna identifieras  med  karaktä- 
ristiska reaktioner.  —  Vid  kvan- 
titativ A.  av  oorganiska  substan- 
ser användas  dels  viktsana- 
lytiska, dels  volumetri- 
s  k  a  metoder.  Enligt  de  förra 
framställas  i  vatten  olösliga  fäll- 
ningar av  de  olika  ämnena  och 
fällningarna  tvättas,  torkas  och 
vägas.  Enligt  de  senare  kan  be- 
stämning av  ett  visst  ämne  ske 
genom  ti  trering  (se  d.  o.) 
1.  på  kolorimetrisk  väg, 
så  att  man  framställer  en  lös- 
ning av  ett  visst  ämne  och  ut- 
späder den,  tills  dess  färg  över- 
ensstämmer med  en  normallös- 
ning med  känd  halt  av  ämnet 
i  fråga.  Genom  jämförelse  av  de 
båda  lösningarnas  voljiner  fås 
hfdten  av  ämnet  i  den  analyse- 
rade substansen.  Angående  ana- 
lys av  organiska  ämnen  se  E  1  e  - 
mentaranalys.  Se  även 
Gasanalys,  Élektroana- 
1  y  9    och    Spektralanalys. 


399 


Analytisk  geometri — Anapest 


400 


—  La/ntbr.  A.  i  agrikulturellt  in- 
tresse utföres  på,  kemiska  statio- 
ner ocL  frökontrollanstalter.  Vid 
jordanalysen  undersökas 
blandningsdelarnas  art  och 
mängdförhållanden  samt  vilka 
växtnäringsämnen  som  ingå  i 
jorden  (kalk,  kväve,  fosforsyra, 
kali).  Göd  selmedel  s  analy- 
sen är  i  allmänhet  endast  ke- 
misk för  bestämmandet  av  göd- 
selmedlets beståndsdelar  och  des- 
sas löslighet.  Vid  foder- 
medelsanalysen utföres  i 
regel  endast  en  råanalys,  vid  vil- 
ken fastställes  procentuella  mäng- 
den vatten,  råprotein,  råfett, 
kvävefria  extraktivämnen,  växt- 
tråd  och  mineralämnen.  Även 
mikroskopisk  A.  förekommer  för 
att  avgöra  vilka  råprodukter  som 
begagnats  vid  framställningen  av 
t.  ex.  en  foderkaka.  Frö-  och 
utsädesanalyser  utföras 
på  frökontrollanstalterna  med  an- 
givande av  varans  äkthet  och 
härkomst,  grobarhet,  eventuellt 
groningsenergi,  renhet  (procent 
rent  frö,  avfall,  främmande  gagn- 
växtfrö  och  ogräsfrö),  rent  grott 
frö,  friskvikt  (1,000  frön  i  friskt 
tillstånd),  torrvikt  (1,000  frön 
efter  torkning),  vattenhalt,  hekto- 
litervikt och  antalet  svårare 
ogräsfrön  per  kg.  av  varan.  Dess- 
utom utföra  Svenska  Mosskultur- 
föreningen och  Svenska  Betes-  och 
Vallföreningen  växtbeståndsana- 
lyser,  d.  v.  e.  bestämning  av  de 
växtarter,  som  bilda  växtbestå.n- 
det  i  t.  ex.  en  betesvall. 

Analy'tisk  geometri'  kallas 
den  av  Cartesius  skapade  och 
1637  framlagda  metoden  att  lösa 
geometriska  uppgifter  med  alge- 
brans  tillhjälp.  Se  Geometri. 

Anami'rta,  se  Kockelkär- 
n  or. 

Anamne's,  grek.,  se  Diag- 
nos. 


Ana'mnia,  se  A  m  n  i  o  t  a. 

A'nanas-olja  1.  smörsyreetyl- 
ester,  en  färglös,  i  alkohol  löslig 
vätska,  vars  lukt  påminner  om 
ananas.  Användes  såsom  r  o  m  - 
essens. 

A'nanas  satiVus,  flerårig,  i 
Syd-Amerika  inhemsk  ört  (fam. 
Bromelia' ceae)  med  långsträckta, 
tjocka,  i  kanten  taggiga  blad, 
ordnade  i  rosett  invid  jordytan. 
Från  bladrosetten  höjer  sig  en 
c:a  ^2  m.  lång  stjälk  med  små, 
violetta  blommor  i  ax  och  i  spet- 
sen på  detta  en  mindre  blad- 
rosett. Genom  att  bären    (i  vilka 


Ananasplantage    pfi.    Jamaica. 


frön  vanligen  saknas)  samman- 
växa med  varandra,  med  den  köt- 
tiga axeln  och  de  köttiga  skärm- 
bladen bildas  den  i  handeln  före- 
kommande "frukten".  Sedan  gam- 
malt odlas  ananas  överallt  i 
tropikerna  och  i  drivhus  i 
Europa.  Av  bladens  fibrer,  a  n  a  - 
nashampa,  förfärdigas  väv- 
nader (ananasbattist). 
Största  delen  av  i  handeln  före- 
kommande konserverad  A.  kom- 
mer från  Hawaii. 

Anape'st  (grek.  ana'paistos, 
återkastad),  versfot  av  två  be- 
tonade och  en  obetonad  stavelse. 
Liksom  dalctylen  kan  A.  utbytas 
mot  spondé  (två  långa  stavelser) 
eller  jamb,  varigenom  versen 
erhåller    rikare    omväxling.    Ett 


401 


Anarki — Anasarka 


402 


exempel  på  A.  är  Sätherbergs 
"Ser  jag  stjärnorna  sprida  sitt 
flammande   sken". 

Anarki'  (av  grek.  nekande  an 
och  arke',  regering),  regerings- 
löshet,   laglöshet,  förvirring. 

Anarki'sm    (grek.  nekande  an 
och  arke',  herravälde,  regering), 
en  revolutionär  lära,  som  oppone- 
rar sig  mot  varje  styrelsetväng. 
I  likhet  med  socialismen  vill  A. 
en  samhällsomstörtning  men  skil- 
jer sig  dock  högst  väsentligt  från 
denna,  då  den  i  motsats  till  dess 
starkt     centraliserade     och     lag- 
bundna   ekonomiska    liv    ställer 
upp    den    mest  utpräglade   indi- 
vidualism. Familj,  stat,  religion, 
krigsmakt     och     alla   band,    som 
sammanhålla    människorna,    vill 
A.   avskaffa;    i  st.   för   att  hålla 
sig  uppe  i  kampen  för  tillvaron 
genom  att  sätta  in  all  sin  kraft 
i    konkurrensen    med   sina  med- 
människor     böra      människorna 
vara    rättfärdiga    och    bistå    sin 
nästa.  Ingen  bör  arbeta  mer  än 
han  nätt  och  jämnt  behöver  för 
livsuppehället  för  att  kunna  ägna 
mesta  möjliga  tid  till  utvecklan- 
det   av    sina    förmögenheter.   — 
Försök  att  omsätta  dylika  idéer 
i     praktiken     voro    Wat    Tylers 
bondeuppror  1381  i  England  och 
vederdöparnas  på  1530-t.  i  Tysk- 
land.   Sin    första   teoretiska  ut- 
formning   fick    A.    genom    P.    J. 
Proudhon  (f.  1809,  d.  1865),  från- 
sett de  i  viss  mån  anarkistiska 
tendenserna     hos     Rousseau    och 
några   andra    (särskilt   W.   God- 
win,  se  d.  o.),  som  uttalat  en  del 
dunkla  tankar  om  naturtillstån- 
dets förträfflighet.  Först  på  1860- 
t.   kan  A.   sägas   framträda   som 
en     politisk     rörelse,     dragande 
nytta  av  den  allt  mer  internatio- 
naliserade  arbetarrörelsen.  Proud- 
hons    och    Max    Stirners    teorier 
omfattades  med  glädje  av  sådana 


anarkister  som  Bakunin,  Johann 
Most,  Sergej  Netjajev  m.  fl.  Den 
sistnämnde,  vilken  liksom  Stirner 
förklarade   även   mordet   berätti- 
gat  i   A:s   tjänst,   författade   en 
revolutionär    katekes,     vari    han 
predikade  den  s.  k.  handling- 
ens   propaganda,    bland   vars 
senare     förfäktare     främst    mär- 
kas  den   ryske   furst   Krapotkin, 
fransmannen    Élisée    Reclus    och 
amerikanaren    Benjamin    Tucker. 
Såväl    Krapotkin    som    Bakunin 
ville   en   på    fria    avtal   grundad 
egendomsgemenskap  inom  smärre 
grupper  individer,  men  de  skilja 
sig  huvudsakligen  däri,   att  den 
förre     fordrade,     att    egendoms- 
gemenskapen   skulle   omfatta   så- 
väl    produktions-     som    konsum- 
tionsmedlen (kommunis- 
tisk A.),  medan  den  senare  in- 
skränkte kollektivegendomen  till 
produktionsmedlen    (socialis- 
tisk A.) .  Av  anarkistiska  våld- 
samheter —  som  ofta  främst  avse 
partireklam  —  må  nämnas  mor- 
den på  franske  presidenten  Car- 
not    1894,    österrikiska   kejsarin- 
nan    Elisabet     1898,     italienske 
konungen     Hvunbert     1900     och 
amerikanske      presidenten     Mac 
Kinley  1901  samt  Cottins  atten- 
tat    mot     Clemenceau     19     febr. 
1919.  —  över  A.  finnes  en  om- 
fångsrik litteratur  i  propaganda- 
syfte,    och    riktningen    förfogar 
över  c:a  200  tidningar  och  tid- 
skrifter.   —    Till     avskräckande 
från     anarkistiska     stämplingar 
mot  rikets  säkerhet  ha  de  flesta 
länder     infört    stränga    straffhe- 
stämmelser. 

Ana'rrhichas,    se  Havkatt. 
A'nas,    se    Gräsandsläk- 
tet. 

Anasa'rka  (grek.  ana',  över, 
och  sarx,  kött,  muskel),  vid  vissa 
sjukdomstillstånd   ansamlad  vät- 


403 


Anastasios — Anckarström 


404 


ska     i     underhudsvävnaden.     Se 
Vattusot  och  ödem. 

Anasta'sios,  se  östromer- 
ska riket. 

Anasta'sius,      se     P  å  v  e  d  ö  - 

m  e  t. 

Anasta'tica,  se  Jerikoros. 

Anastigma't,  se  Astigma- 
tism. 

Anastomo's,  grek.  1.  Sidoför- 
bindelse mellan  jämsides  löpande 
blod-  eller  lymfbanor  eller  nerver. 
—  2.  Operativt  anlagd  liknande 
förbindelse  i  tarmkanalen  1.  andra 
rör-  1.  blåsformiga  organ. 

Anata's,  ett  av  titansyra,  TiOj, 
bestående  mineral. 

Anate'm  (grek.  ana'tema,  upp- 
sättande), se  Bann. 

Anato'lien  (turk.  Anadoli, 
grek.  Anatole',  soluppgång,  mor- 
gonlandet), namn  på  hela  Mindre 
Asien  1.  särskilt  dess  v.  del.  — 
Anatoliska  järnvägen, 
se  Mindre  Asien. 

Anatomi'  (grek.  ana',  upp,  och 
te'mnein,  skära),  vetenskapen  om 
växternas  och  djurens  byggnad. 
Med  hänsyn  till  forskningens 
föremål  skiljer  man  mellan 
växt-anatomi,  fytotomi', 
människans  A.,  am,tropotomi', 
och  djur-anatomi,  zootomi'. 
Jämförande  {komparativ) 
A.  är  ett  jämförande  utforskande 
av  de  skilda  bildningarnas  olika 
utformning  hos  olika  organismer. 
Denna  gren  av  vetenskapen  har 
stor  betydelse  för  utvecklings- 
läran. Med  avseende  på  arbets- 
metoden åtskiljer  man  makro- 
s  k  o  p  i  s  k  A.,  omfattande  det 
för  blotta  ögat  iakttagbara,  samt 
mikroskopisk  A.,  som  ut- 
forskar endast  vid  stark  försto- 
ring —  i  mikroskopet  —  urskilj- 
bara element.  Den  senare  grenen 
benämnes  även  oegentligt  histo- 
logi  (se  d.  o.). 


Anatro'p,  se  Fröämne. 

Anaxa'goras,  f.  omkr.  500  f. 
Kr.,  d.  omkr.  427,  grekisk  filosof. 
Se  Försokratisk  filo- 
sofi. 

Anaxima'nder,  f.  omkr.  611  f. 
Kr.,  d.  omkr.  546,  grekisk  filosof. 
Se  Försokratisk  filo- 
sofi. 

Anaxi'menes,  500-t.  f.  Kr., 
grekisk  filosof.  Se  Försokra- 
tisk   filosofi. 

Ancher,  Michael,  f.  1849, 
dansk  målare.  Bland  de  danska 
realistiska  målarna  från  1800-t:8 
senare  del  står  A.  i  främsta  ledet. 
Hans  motiv  äro  i  allmänhet  häm- 
tade från  Skagen,  där  han  är 
bosatt. 

Anchithe'rium,  se  H  ä  s  t  - 
djur. 

Anchu'sa,  växtsläkte  (fam. 
Borragina'ceae) ,  varav  två  arter 
i  Sverige:  A.  arve'nsis,  rast, 
vanligt  åkerogräs  med  mycket 
sträva  blad  och  ljusblå  blommor, 
och  A.  officina'lis,  o  x  t  u  n  g  a 
(odl.  ställen,  vägkanter  o.  d.), 
med  mörkt  blåvioletta  blommor. 
A.  ita'lica  odlas  som  prydnads- 
växt. 

Anchusi'n,  se  A  1  k  a  n  n  a. 

Anciennite't  (av  fr.  ancien, 
gammal),  åldersrätt,  företrädes- 
rätt på  grund  av  tjänsteår. 

Ancien  régime  [arjsiä'!)  re- 
5i'mJ,  fr.,  "det  gamla  regerings- 
sättet"; användes  om  tiden  före 
en  statsomvälvning,  speciellt  före 
franska   revolutionen   1789. 

Anckarhielm,  Martin,  d. 
1657,  svensk  amiral  av  holländsk 
börd.  Hette  Thijssen,  innan  han 
adlades  med  namnet  A.  Anförde 
1644  en  holländsk  eskader,  som 
understödde  Sverige  i  kriget  mot 
Danmark,  och  medverkade  till 
segern  över  danskarna  vid  Fe- 
mern.  ; 

Anckarström,     Jakob    Jo- 


405 


Anckarsvärd — Ancona 


406 


han,  f.  1762,  d.  1792,  Gustav 
III:s  mördare.  A.  tillhörde  den 
adliga  oppositionen  mot  konun- 
gen och  fick  sitt  missnöje  skärpt 
genom  erfarenheter  vid  riksda- 
garna 1789  och  1792  och  genom 
en  högmålsprocess,  vari  han  1791 
invecklades.  Tillsammans  med  K. 
Horn  och  A.  L.  Ribbing  upp- 
gjorde A.  på  nyåret  1792  den 
mordplan  mot  Gustav  III,  som 
sattes  i  verket  på  operamaskera- 
den den  16  mars  s.  å.  A.  häkta- 
des följande  dag,  dömdes  att  slita 
spö,  mista  högra  handen,  hals- 
huggas och  steglas. 

Anckarsvärd.  1.  Mikael 
(Cosswa)  A.,  f.  1742,  d.  1838, 
greve,  militär,  politiker.  Efter 
att  nitiskt  ha  arbetat  pä  skär- 
gårdsflottans organisation  förde 
han  högsta  befälet  över  denna  vid 
krigsutbrottet  1788.  A.  stödde 
Anjalaförbundet  (se  d.  o.)  men 
underskrev  icke  deklarationen. 
Till  stor  del  genom  A:8  energiska 
rustningsåtgärder  vanns  segern 
vid  Svensksund  1790.  S.  å.  blev 
han  landshövding  i  Kalmar  län. 
Som  lantmarskalk  1809  medver- 
kade han  till  antagande  av  den 
nya  författningen.  —  2.  Karl 
Henrik  A.,  f.  1782,  d.  1865, 
politiker.  1809  var  han  Adler- 
sparres  högra  hand.  Hans  kritik 
av  Karl  Johans  ryskvänliga  poli- 
tik förde  honom  över  till  opposi- 
tionspartiet.   A.    var  undi 


T.   T.   X.   c.   Anckarsvärd.   —  T.    h.   K. 

H.   Anckarsvärd.  —  Målningar  av  K.  F. 

v.    Breda. 


förra  delen  av  1800-t.  en  av  riks- 
dagens verksammast*  ledamöter, 
som  framlade  och  med  seg  energi 
och  glänsande  talang,  om  ock  med 
ringa  framgång,  förfäktade  en 
mängd  reformförslag.  På  1830-t. 
kämpade  han  för  att  ställa  mi- 
nistären i  större  beroende  av 
riksdagen,  utsågs  till  ledare  för 
den  koalitionsgrupp,  som  1838 — 
39  började  verka  för  en  repre- 
sentationsreform, och  blev  1844 
ledare  för  "reformvännernas  säll- 
skap", som  i  samma  syfte  star- 
tade en  kraftig  propaganda.  Xär 
ett  representationsförslag  vid 
1850 — 51  års  riksdag  fallit,  drog 
sig  A.  tillbaka  för  att  vid  riks- 
dagen 1859 — 60  en  sista  gång 
väcka  uppmärksamhet  genom  ett 
förslag  till  revision  av  svensk- 
norska unionsakten.  —  3.  Mi- 
kael Gustav  A.,  f.  1792,  d. 
1878,  greve,  konstnär,  militär,  äm- 
betsman, 1844 — 58  över  intendent 
och  chef  vid  kungl.  museum.  På 
1820-  och  30-t.  utgav  han  ett  an- 
tal topografiska  arbeten  med  av 
honom  själv  litograferade  plan- 
scher. Han  uppgjorde  1844  det 
första  förslaget  till  National- 
museum och  omorganiserade  1849 
konstakademiens  skolor. 

Anco'na.  1.  Provins  i  mellersta 
Italien  vid  Adriatiska  havet, 
330,000  inv.  —  2.  Huvudstad  i 
A.  1,  en  av  Italiens  bästa  ham- 
nar, skyddad  av  två  pirer,  den 
ena  byggd  av  kejsar  Trajanua. 
A.  är  starkt  befäst,  har  torped- 
båtsdocka och  trådlös  station. 
Såp-,  läder-,  tobaks-  och  tågverks- 
fabriker. Export  av  skinnvaror, 
hampa,  asfalt  och  koralL  A. 
grundlades  omkr.  385  f.  Kr.  Var 
under  romartiden  en  blomstrande 
stad  men  blev  under  folkvand- 
ringstiden goternas  och  langobar- 
dernas byte.  Intogs  av  österri- 
karna 1849  och  utsattes  för  bom- 


407 


Ancre — Andamanerna 


408 


bardemang  under  världskriget. 
Staden  har  många  märkliga  kyr- 
kor, bl.  a.  en  katedral  från  1100-t. 
70,000  inv. 

Ancre  [aijkr],  biflod  till  Som- 
me  i  n.  Frankrike.  A.  skilde  un- 
der världskrigets  första  ställ- 
ningskrigsår de  fransk -engelska 
och  tyska  ställningarna  å  långa 
sträckor  av  fronten  i  s.  Artois. 
Se  S  o  m  m  e. 

A'ncus  (lat.,  städ),  se  Hör- 
selorgan. 

Ancylo'stoma,  se  P  a  1  i  s  s  a  d- 
m  a  8  k. 

A'ncylus,  ett  släkte  lungsnäc- 
kor  med  skålformigt  skal.  A. 
lever  i  sötvatten  och  finnes  även 
i  Sverige. 

A'ncy lussjön,  ett  inhav  med 
sött  vatten,  som  under  senglacial 
tid  intog  ett  område,  svarande 
mot  nuvarande  Östersjön  jämte 
stora  delar  av  omgivande  land- 
områden. A.  uppstod  genom  en,  i 
synnerhet  i  s.,  kraftig  landhöj- 
ning, varigenom  Yoldiahavets 
förbindelser  med  Västerhavet  av- 
snördes. Ars  utlopp  gick  ur- 
sprungligen över  det  svenska  låg- 
landets lägsta  del  (Närke),  se- 
nare genom  de  låga  pass  i  s.v., 
som  genom  erosionen  utbildades 
till  nuvarande  Öresund  och  Bel- 
ten.  I  och  med  en  inträdande 
landsänkning  blev  Östersjöns  vat- 
ten åter  salt  (se  Littorina- 
havet).  Bevisen  för  A:s  exi- 
stens utgöras  bl.  a.  av  s  k  a  1  - 
grusbankar,  innehållande 
fossil  av  sötvattensmoUusker 
(bl.  a.  A'ncylu8  -lluvia'tilis) , 
funna  i  Estland,  på  ösel,  Öland 
och  Gottland,  och  av  en  över  den 
varviga  ishavsleran  liggande  grå 
lera,  ancyluslera,  innehål- 
lande sötvattensdiatomacéer. 
Denna  lera  överlagras  åter  av 
saltvattensleror.  A:s  existens  på- 
visades av  den  svenske  geologen 


H.  Munthe  1887.  Se  Kvartar- 
tiden. 

And,  se  Andfåglar. 

Andalu'sien,  den  sydligaste  de- 
len av  Pyreneiska  halvön.  Nam- 
net A.  anses  antingen  vara  för- 
vrängning av  Vandalusia  (van- 
dalernas land)  eller  härstamma 
från  det  moriska  Andalus  (lan- 
det i  väster).  —  A.,  som  ligger 
på  ömse  sidor  om  Kap  Trafalgar 
med  kust  både  åt  Medelhavet  och 
Atlantiska  oceanen,  består  huvud- 
sakligen av  Guadalquivirs  dal. 
Trots  jordbrukets  jämförelsevis 
låga  ståndpunkt  frambringar 
landet  en  rikedom  av  sydfrukter 
samt  spannmål.  Omfattande  bo- 
skapsskötsel (uppfödning  av  tju- 
rar för  tjurfäktningar).  A.  är 
rikt  på  malmer.  A.  innefattar 
några  av  de  historiskt  mest  in- 
tressanta delarna  av  Spanien: 
konungariket  Granada,  städerna 
Cördoba,  Sevilla,  Cadiz  och  Palos, 
varifrån  Columbus  startade  på 
sin  första  upptäcktsfärd.  Under 
den  romerska  tiden  tillhörde  A. 
prov.  Baetica  och  intogs  under 
folkvandringarna  av  olika  bar- 
barstammar. Under  omkr.  800  år 
var  det  i  morernas  besittning 
till   1492. 

Andalusi't,  mineral,  bestående 
av  aluminiumsilikat,  AljSiOj ; 
kristalliserar  i  rombiska  prismor, 
oftast  ogenomskinliga.  Goda  ge- 
nomskinliga kristaller  äro  funna 
i  alluviala  bildningar  i  Minas 
Geraes,  Brasilien;  de  visa  ut- 
präglad pleokroism  (se  d.  o.),  i 
det  mineralets  färg,  allt  efter 
ljusets  genomgångsriktning,  är 
grön,  gulgrön  1.  rödbrun.  Halv- 
ä^elsten. 

Andama'nerna,  ögrupp  i  Ben- 
galiska viken.  Bilda  med  Niko- 
barerna  en  prov.  i  britt.  Indien. 
A.,  som  bestå  av  över  200  små 
öar,  äro  bergiga  och  vulkaniska 


409 


Andante — Anderberg 


410 


samt  täckta  med  täta  skogar. 
Klimatet  är  tropiskt  och  osunt. 
Många  goda  naturliga  hamnar, 
av  vilka  de  förnämsta  äro  Port 
Blair  och  Stewart  Sound.  Från 
skogarna  exporteras  stora  mäng- 
der timmer.  Odling  av  té  och 
kokosnötter.  Infödingarna,  lågt 
stående  negritos,  leva  i  spridda 
grupper.  A.  ha  sedan  1858  av 
engelsmännen  använts  som  straflF- 
koloni  för  livstidsfångar.  C:a 
26,000  inv. 

Anda'nte  (ital.,  gående),  musi- 
kalisk beteckning  för  lugnt,  lång- 
samt tempo.  En  diminutivform 
av  A.,  Andanti'no,  användes 
i  fråga  om  både  ett  något  rör- 
ligare och  ett  något  långsammare 
tempo  än  A. 

Ande.  Andningens  intima  sam- 
band med  livet  föranledde  primi- 
tiva folk  att  antaga,  att  den  luft, 
som  ut-  och  införes  genom  näsan, 
vore  människans  själ.  Denna 
föreställde  man  sig  ibland  även 
som  någon  förut  avlidens  ande, 
vilken  individen  genom  vissa  cere- 
monier förmått  att  taga  säte  hos 
sig.  Ehuru  av  annan  art  än  krop- 
pen, tänktes  också  anden  gärna 
som  något  kroppsligt.  Den  genom 
döden  frigjorda  människoanden 
ansågs  kunna  uppenbara  sig  som 
vålnad  eller  gengångare. 
I  folktron  uppträda  andarna  även 
såsom  självständiga,  goda  eller 
onda  väsen,  vilka  likaledes  anså- 
gos  kunna  taga  sig  boning  i  män- 
niskorna (besatthet).  För  den 
primitiva  åskådningen  te  sig  f .  ö. 
alla  ting  och  företeelser  i  natu- 
ren (träd,  floder,  moln,  eld  etc.) 
såsom  besjälade  eller  bebodda  av 
levande  andeväsen,  en  åskådning, 
som  av  den  nutida  vetenskapen 
benämnes  animism.  —  Då  man 
inom  filosofien  velat  skilja  mel- 
lan ande  och  själ,  göres  anden 
till  det  högre  förnuftet,  som  en- 


dast tillägges  människan,  medan 
själen,  livsfunktionen  hör  sam- 
man med  allt  levande.  —  I  över- 
förd betydelse  utmärker  ordet  (då 
gärna  i  formen  "anda")  en  stäm- 
ning eller  riktning,  t.  ex.  "tids- 
andan", "i  Goethes  anda".  — 
Inom  den  kristna  teologien  be- 
tecknar A.  dels  det  högre  hos 
människan,  varigenom  hon  träder 
i  gemenskap  med  Gud,  dela  den 
gudomliga  Anden.  Den  senare 
möter  redan  i  G.  T.,  företrädesvis 
såsom  den  i  utomordentliga  per- 
soner och  tilldragelser  verkande 
gudomliga  kraften  (4  Mos.  24:  2; 
Dom.  14:  6  m.  fl.).  Härmed  jäm- 
förlig är  i  N".  T.  skildringen  av 
tilldragelserna  på  pingstdagen 
(Apg.  2).  Hos  Paulus  betonas 
framför  allt  A.  såsom  kraften  i 
hela  det  nya  kristna  livet.  I 
kyrkoläran  blev  A.  sedermera  be- 
stämd såsom  den  tredje  personen 
i  gudomen  (mötet  i  Konstantino- 
pel 381 ) .  Se  vidare  Spiritism, 
Treenighet,  Tungomåls- 
talande. 

Andega'vum,  se  Ångers. 

Andelsföretag,  se  K  o  o  p  e  r  a- 
t  i  o  n  och  Vinstandel. 

Andelsmejeri,  se  Mejeri- 
hantering. 

Anden,  Eva,  f.  1886,  advokat, 
första  kvinnliga  led.  av  Sveriges 
advokatsamfund  (1918),  jämte 
Mathilda  Stael  v.  Holstein  inneh. 
av  en  advokatbyrå  i  Stockholm. 

Anderberg,  Axel  J  o  h  a  n,  f. 
1860,  arkitekt.  Stilen  i  hans  ar- 
beten är  ofta  en  fri  variation  på 
historiska  stilarter,  framför  allt 
har  han  tillämpat  en  något  torr 
barockstil,  såsom  i  operahuset  i 
Stockholm  (1889—98).  Bland 
hans  övriga  arbeten  märkas  flera 
teaterbyggnader,  Johannes'  kyrka 
i  Mahnö  (1907)  samt  Vetenskaps- 
akademiens och  Naturhistoriska 
Riksmuseets    byggnader     (1915). 


411 


Andermatt — Anderna 


412 


A'ndermatt,  by  i  kant.  Uri, 
Schweiz.  1,440  m.  ö.  h.  Turistort. 

A'nderna  1.  Cordilleras 
[kårdiljä'ras]  de  los  Andes, 
den  stora  bergskedja,  som  följer 
Syd-Amerikas  v.  kust  i  hela  dess 
utsträckning.  Efter  de  länder,  de 
genomdraga,  bruka  A.  benämnas : 
1.  Patagoniens  A.,  bestående  av 
tre  jämlöpande  kedjor  med  rela- 
tivt låg  höjd.  Den  v.  kedjan  är 
upplöst  i  en  mängd  öar,  varav 
Chiloe  är  den  största.  Kammarna 
äro  i  allmänhet  ej  vattendelare 
utan  genomskäras  av  flera  floder 
i  låga  pass.  —  2.  Chiles-Argenti- 
nas A.  bestå  i  n.  av  tre  kedjor, 
som  ha  en  medelhöjd  av  3,900  m. 
De  skiljas  från  Stilla  havet  av 
en  kustslätt.  I  centralkedjan  re- 
ser sig  Amerikas  högsta  berg, 
vulkankäglan  Aconcagua  (7,035 
m.).  Passen  ligga  högt;  genom 
Cumbre-  1.  Uspallatapasset,  3,760 
m.  ö.  h.,  går  förbindelsen  mellan 
Santiago  och  Buenos  Aires.  I  n.v. 
hörnet  av  Argentina  utbreder  sig 
mellan  A:s  v.  och  ö.  huvudkedjor 
den  torra  högslätten  Atacama  (se 
d.  o.),  som  sedan  utanför  den  v. 
kedjan  sänker  sig  ned  mot  Stilla 
havets  kust  i  n.  Chile.  —  3. 
Perus- Bolivias  A.  bestå  av  två 
kedjor,  som  omrama  Syd -Ame- 
rikas största  högland  med  stora 
sjöar,  som  oftast  sakna  förbin- 
delse med  världshaven.  Störst  är 


Högfjället    Chani    (6,100    m.) 
tinas   Änder. 


Argen- 


Toppen    Salcantay   i   Anderna. 

Titicacasjön  (3,800  m.  ö.  h.).  Den 
ö.  kedjan,  som  i  Bolivia  kallas 
Cordillera  Real,  har  åtskilliga 
toppar  högre  än  6,400  m.,  t.  ex. 
Illimani,  Sorata  och  Sahama.  I 
Peruanska  A.  upprinner  Amason- 
floden.  —  4.  Ecuadors  A.  bestå 
av  flera  kedjor,  som  i  n.  samman- 
löpa i  det  stora  vulkaniska  mas- 
sivet Quito  med  bl.  a.  topparna 
Chimborazo  (6,300  m.)  och  Coto- 
paxi  (5,900  m.).  De  av  kedjorna 
inramade  högslätterna  äro  od- 
lingsbara. —  5.  Columhias  A.  be- 
stå av  tre  huvudkedjor,  åtskilda 
av  Cauca-  och  Magdalenafloder- 
nas dalgångar.  Den  ö.  kedjan 
sammanhänger  med  Sierra  Ne- 
vada de  Santa  Marta  (5,100  m.), 
som  dock  geologiskt  sett  icke  är 
att  räkna  till  A.  Liksom  Vene- 
zuelas kustberg  består  denna 
berggrupp  nämligen  av  granit- 
massiv,  äldre  än  A:s  veckberg, 
vars  lager  äro  av  mesozoisk  och 
tertiär  ålder;  stora  mängder 
yngre  eruptiv  äro  också  invec- 
kade. A.  ligga  i  den  brottzon,  som 
omger  Stilla  havet,  kännetecknad 
av  livlig  vulkanisk  verksamhet. 
—  Malmer  och  andra  nyttiga 
mineral  förekomma  rikligt  i  A. 
I  Chile  finnas  fyndigheter  av  sil- 
ver- och  kopparmalm  samt  sal- 
peter, i  Bolivia  tennmalm,  i  Peru 
silver,  koppar  och  guld,  i  Ecua- 


413 


Andersen 


414 


c.    Andersen    läser    sina    sagor.    Målning    av    E.    Baumaiin  Ji  r 


dor  guld  och  i  Columbia  platina. 
Metallrikedomen  har,  trots  i  all- 
mänhet ogynnsamma  klimatiska 
förhållanden,  givit  upphov  till  en 
högt  stående  kultur. 

Andersen.  1.  Hans  Chri- 
stian A.,  f.  1805,  d.  1875,  dansk 
författare  och  skald.  Son  till  en 
arbeterska  (fadern  dog  tidigt)  i 
Odense,  ämnade  A.  bli  skådespe- 
lare, men  visade  sig  olämplig.  Ge- 
nom rika  gynnare  fick  han  möj- 
lighet att  bli  student.  A.  gjorde 
8ig  snart  bekant  som  skald,  utgav 
ett  par  diktsamlingar,  flera  roma- 
ner, bl.  dem  Improvisatoren,  O.  T., 
De  to  Baronesser  samt  ett  par 
sagokomedier.  Världsberömd  blev 
han  som  sagoförfattare.  1835 — 
72  utkommo  i  små  häften  hans 
Eventyr,  sedan  översatta  till 
nästan  alla  språk  och  illustre- 
rade av  framstående  konstnä- 
rer. —  1  sin  sagostil  är  A.  starkt 


påverkad  av  den  romantiska  sago- 
diktningen; dock  når  han  i  konst- 
närlig fulländning  vida  längre  än 
någon  bland  dess  representanter, 
E.  T.  A.  HofTmann  undantagen. 
Sin  främsta  tjusning  få  hans 
sagor  genom  författarens  geniala 
förmåga  att  i  dem  förena  frisk 
och  naivt  poetisk  omedelbarhet 
med  karrikerad  snusförnuftig 
välvishet.  —  2.  Hans  Niels 
A.,  f.  1852,  dansk  affärsman,  etats- 
råd;  kom  1873  till  Siarn,  där  han 
1884  stiftade  firman  Andersen  & 
Co.,  grundvalen  till  "Det  östasia- 
tiske Kompagni",  som  bildades 
1897.  —  3.  V  i  1  h  e  1  m  A.,  f.  1864, 
dansk  litteraturhistoriker,  sedan 
1908  professor  i  Köpenhamn.  Har 
bl.  a.  utgivit  Poul  Möller,  hans 
Liv  og  Skrifter  (1894),  Guld- 
hornene,  et  Bidrag  til  den  danske 
Romantiks  Eistorie  (1896), 
Adam  Oehlenschläger  (3  bd,  1894 


415 


Andersen-Nexö — Andersson 


416 


— 1900),  Litteraturbilleder  (I  och 
II  1903—07),  Bacchustoget  i 
Norden  (1904),  Paludan-Miiller 
(1910),  Dansk  Litteratur  (1912), 
översättning  av  Eorats'  lyriske 
Digte  (1903)  m.  fl.  Ars  forskning 
utmärker  sig  för  fin  analys,  smi- 
digt och  starkt  personligt  fram- 
ställningssätt samt  fin  känsla  för 
det  språkliga  uttryckets  esteti- 
ska värde,  utvecklad  genom  djup- 
gående studier  i  äldre  danska  och 
i  klassiska  språk.  Utmärkt  före- 
dragshållare och  recitatör. 

Andersen-Nexö,  Martin,  f. 
1869,  dansk  författare.  A.  debu- 
terade 1898  med  novellsamlingen 
Skygger  och  utgav  en  lång  rad 
romaner,  innan  han  1906 — 10 
framlade  sitt  huvudverk,  arbetar- 
romanen  Pelle  Erobreren,  över- 
satt till  flera  språk  (till  svenska 
1921)  och  omtryckt  i  många 
danska  upplagor.  En  kvinnlig 
motsvarighet  till  Pelle  Erobreren 
är  Ditte  M enneskeba/rn  (1917).  A. 
har  även  utgivit  politiska  skrifter. 

Anderslöv,  socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Grönby  pastorat  i  Lunds 
stift.  2,070  inv. 

Anderson.  1.  Hedda  Eli- 
sa b  e  t  A.,  f.  Freudenthal, 
f.  1832,  d.  1912,  pedagog  och  för- 
fattarinna; utgav  goda  samlingar 
nordiska  och  grekiska  sagor,  folk- 
och  egna  originalsagor  samt  be- 
rättelser för  barn.  —  2.  Sven 
A.,  "Sven  i  Rosengård",  f.  1846, 
d.  1920,  skulptör.  Utförde  fr.  o.  m. 
1875  ett  stort  antal  porträtt  av 
riksdagsmän  och  andra  i  det  poli- 
tiska livet  bemärkta  personer. 

Anders  Persson  på  R  a  n  k  - 
hyttan,  d.  1534,  en  förmögen 
bergsman,  som  stödde  Gustav 
Vasas  befrielsekrig  och  var 
konungens  vän  och  medhjälpare 
till  1531,  då  han  slöt  sig  till 
klockupproret;  dömdes  till  döden 
och  avrättades. 


Nils  Andersson.  —  Nils  Johan  Andersson. 

Andersson.  1.  Nils  A.,  f. 
1817,  d.  1865,  målare.  Studerade 
i  Paris;  målade  företrädesvis 
landskap  med  djur-  eller  genre- 
staffage.  Blev  1857  professor  vid 
Konstakademien.  —  2.  Nils 
J  o  h  a  n  A.,  f .  1821,  d.  1880,  bota- 
nist, deltog  i  "Eugenies"  jord- 
omsegling  1851 — 53,  lektor  i 
Stockholm,  intendent  vid  Natur- 
historiska riksmuseet  och  vid 
Bergianska  stiftelsen.  Införde  ge- 
nom sina  rikligt  illustrerade  läro- 
böcker en  mer  åskådlig  under- 
visning i  skolorna.  Flitig  förfat- 
tare. —  3.  Karl  (Charles) 
Johan  A.,  f.  1828,  d.  1867, 
upptäcktsresande,  en  av  Afrika- 
forskningens pioniärer.  Företog 
resor  till  sjön  Ngami  och  floden 
Okavango  och  gjorde  stora  insat- 
ser i  utforskningen  av  Damara- 
och  Ovampolanden.  Utgav  myc- 
ket uppmärksammade  reseskild- 
ringar. —  4.  O  1  a  A.  (i  Nordanä 
och  Burlöv),  f.  1837,  d.  1919,  poli- 
tiker, kommunalman.  Ss.  riks- 
dagsman 1871 — 84  tillhörde  han 


Ola  Andersson.  —  Hans  Andersson. 


417 


Andersson 


418 


lantmannapartiet,  bland  vars 
bästa  debattörer  och  klaraste 
huvuden  han  var.  Genom  sin 
grundliga  kännedom  om  och  var- 
ma nit  för  jordbruks-  och  under- 
visningsfrågor kom  han  att  göra 
betydande  insatser  i  Skånes 
sociala  och  kulturella  liv.  Han 
grundade  vår  första  folkhögskola, 
Hvilan,  1868.  —  5.  Hans  A. 
(i  Nöbbelöv  och  Skivarp),  f. 
1848,  d.  1919,  kommunalman, 
politiker,  led.  av  A.  K.  1882— 
1918.  Han  anlitades  i  ett  flertal 
kommittéer  och  utskott  och  var 
1906 — 12  chef  för  nationella 
framstegspartiet.  —  6.  Ernst 
Christian  Richard  A.,  f . 
1851,  d.  1918,  pianolärare,  stif- 
tade 1885  Richard  Anders- 
sons musikskola  i  Stock- 
holm, som  utvecklat  sig  till  ett 
framstående  musikinstitut  med 
en  mängd  olika  avdelningar 
(klasser)  samt  filialer  i  Uppsala, 
Djursholm  och  Saltsjöbaden.  — 
7.  Lars  Ak  sel  A.,  f.  1851, 
överbibliotekarie  vid  Uppsala 
universitetsbibliotek  1911 — 18, 
planlade  och  ledde  dess  tillbygg- 
nad och  nya  inredning  1913 — 17; 
har  bl.  a.  utgivit  Skrifter  från 
reformationsiiden  och  viktiga  bib- 
liografiska arbeten.  —  8.  X  i  1  s 
A.,  f.  1864,  d.  1921  ss.  borgmästare 
i  Lund,  musikforskare;  har  kraf- 


J.  G.  Andersson.  —  C.  F.  G.  Andersson. 

tigt  bidragit  såväl  till  den  folk- 
liga musikens  återuppväckande 
som  till  upptecknandet  och  utgi- 
vandet av  dess  melodier.  —  9. 
Carl  Filip  Gunnar  A.,  f. 
1S65,  geograf,  professor  vid 
Handelshögskolan  i  Stockholm, 
led.  av  F.  K.  1919—21,  1896 
— 1921  sekreterare  i  Svenska 
sällskapet  för  antropologi  och 
geografi,  sedan  1899  redaktör  för 
dess  tidskrift  Ymer  och  1921  dess 
ordförande.  A.  är  en  av  geogra- 
fiens främsta  målsmän  inom  vårt 
land.  Har  företagit  vidsträckta 
forskningsresor.  Produktiv  veten- 
skaplig författare;  har  bl.  a.  ut- 
givit Australien  (1915),  Vårt 
dagliga  bröd  (1916),  Kraft  och 
kultur  (1920).  —  10.  Johan 
Gunnar  A.,  f.  1874,  geolog  och 
geograf.  Deltog  i  E.  jSTorden- 
skiölds  antarktiska  expedition 
1901 — 03,  chef  för  Sveriges  Geo- 


!1    J^  R     il   I, 


1.  2.  3. 

tJr    serien    "Mannen    som    gör   vad    som     faller    honom    in".    Skämtteckninvar    %y 

Oskar  Andersson. 
14.  —  L  e  X.  I.     Tr.  30.  5.     22. 


419 


Anderstorp — Andira 


420 


logiska  Undersökning  1909 — 16. 
Sedan  1914  är  A.  anställd  som 
gruvexpert  hos  kinesiska  rege- 
ringen och  har  med  understöd 
från  Kinakommittén  (bildad  för 
detta  ändamål)  samt  med  svenskt 
statsanslag  bedrivit  geologiska 
undersökningar  i  Kina  och  hem- 
sänt  värdefulla  samlingar  av 
fossil.  —  11.  Oskar  Emil 
A.,  f.  1877,  d.  1908,  skämtteck- 
nare, medarbetare  i  Söndags- 
nisse (sign.  O.  A.).  Bisarr  humo- 
rist, som  särskilt  i  "Mannen  som 
gör  vad  som  faller  honom  in" 
skapat  en  originell  typ.  —  12. 
D  a  n  A.,  f .  1888,  d.  1920,  förfat- 
tare till  dystra  och  verklighets- 
trogna skildringar  ur  skogsarbe- 
tarnas och  storstadsproletärernas 
liv,  Kolarhistorier  (1914),  Det 
kallas  vidskepelse  (1916),  De  tre 
hemlösa  (1918)  och  David 
Ramms  arv  (1919),  äventyrsbo- 
ken Chimokama  (1920)  samt  dik- 
ter. —  13.  Elsa  A.,  f .  1899,  d. 
1922,  Sveriges  första  kvinnliga 
flygare  (flygcertifikat  1920),  om- 
kom vid  ett  fallskärmsliopp. 

Anderstorp,  socken  i  Jönk.  1., 
jämte  Reftele  pastorat  i  Växjö 
stift.  1,970  inv. 

Andesi't,  ung  vulkanisk  berg- 
art, till  utseendet  lik  trakyt, 
svart,  grönaktig  eller  grå,  inne- 
sluter i  en  tät  grundmassa  strö- 
korn  av  glimmer,  hornblände  och 
pyroxenmineral.  A.,  som  erhållit 
sitt  namn  från  Andernas  bergs- 
kedja, där  den  flerstädes  upp- 
träder, förekommer  i  Sverige  vid 
Dellensjöarna  i  Hälsingland. 

Andeskådning,     se     S  p  i  r  i  - 

t  i  sm. 

Andfåglar,  LameUiro'stres 
(lat.  lame'lla,  litet  blad,  och 
ro'strum,  näbb),  en  ordning  vat- 
tenfåglar. Den  i  regel  breda  näb- 
ben är  överdragen  med  en  mjiik, 


känslig  hud  och  är  i  spetsen  för- 
sedd med  en  hornartad,  hård  s.  k. 
näbbnagel.  Längs  kanterna  av  så- 
väl över-  som  undernäbb  finnas 
tvärställda,  tunna  hornskivor  1. 
lameller.  Tungan  är  stor  och  för- 
sedd med  sidofransar.  Framtårna 
äro  förenade  med  i  regel  väl  ut- 
bildad  simhud,  under  det  den 
mindre  och  högre  sittande  baktån 
är  fri.  Halsen  är  vanligen  lång. 
Födan  hämtas  ur  både  djur-  och 
växtvärlden;  jämte  densamma 
upptaget  vatten  och  näringsodug- 
liga ämnen  spolas  ut  mellan 
lamellerna  och  tungans  sidofran- 
sar. A.  leva  under  parningstiden 
parvis,  eljest  vanligen  i  flockar, 
samt  finnas  representerade  över 
hela  jordlclotet.  Hit  höra  tre  fa- 
miljer: Phoenicopte'ridae  (se 
F  1  a  m  i  n  g  o) ,  Palamede'idae 
(se  Värn  fåglar),  Ana'tidae, 
egentliga  andfåglar  med  ord- 
ningens kännetecken.  Näbben 
medellång,  benen  korta.  Rugga 
två  gånger  om  året;  vingpennor- 
na fällas  blott  vid  höstrugg- 
ningen  men  ungefär  samtidigt, 
varigenom  fåglarna  för  en  tid  för- 
lora flygförmågan.  Goda  simmare 
och  dykare;  en  del  arter  dyka 
som  fullvuxna  dock  endast  under 
ruggningen.  Äggen  äro  många. 
Ungarna,  som  äro  dunklädda, 
kunna  genast  gå,  simma  och 
dyka.  Till  denna  familj  höra: 
Skrakar,  Dykänder, 
Egentliga  änder,  Sva- 
nar, Trädgåsfåglar, 
Gåsfåglar   (se  dessa  ord) . 

Andhåla,  se  Blad. 

Andi'ra,  växtsläkte  (fam. 
Legumino' sae) ,  omfattande  flera 
i  Västindien  och  Syd-Amerika 
förekommande  träd.  Deras  bark 
(G  e  o  f  f  r  oy  a  b  a  r  k)  och  frön 
innehålla  bittra,  vidrigt  smakan- 
de ämnen,  som  verka  maskdödan- 
de  och  avförande.  Virket  av  flera 


421 


Andiroba-olja — Andning 


422 


arter     användes    till   möbler.     Se 
Krysarobin. 

Andiroba-olja,   se   C  a  r  a  p  a. 

Andisja'n,  stad  i  ryska  Turke- 
stan, nära  Syr-Darja.  Ändstation 
för  Transkaspiska  banan.  Cen- 
trum för  bomullsindustri.  I  trak- 
ten betydlig  trädgårdsskötsel. 
80,000    inv. 

Andliga  ståndet,  se  Präste- 
ståndet. 

Andligt  frälse,  se  Frälse. 

Andmat,  vattenväxter,  släktet 
Le'mna  (fam.  Lemna'ceae,  ordn. 
8padiciflo'rae) .  Blad  och  stam 
äro  sammanväxta  till  en  skiva, 
som  flyter  på  vattenytan  och  från 
vars  undersida  en  1.  flera  tråd- 
lika rötter  hänga  fritt  ned  i  vatt- 
net. Blommorna,  som  utvecklas 
rätt  sällan,  sitta  vid  skivans 
kant.  Förökning  sker  vanligen 
genom  knoppbildning.  Av  de  fyra 
i  Sverige  förekommande  arterna 
är  Le'mna  mi'nor  allmännast. 
Den  bildar  ofta  liksom  en  grön 
matta  på  vattenytan  i  stillastå- 
ende daromar.  A.  utgör  föda  för 
änder,  gäss,  fiskar  (rudor  m.  fl.). 

Andning  1.  respiratio'n, 
de  levande  varelsernas  (växters 
och  djurs)  upptagande  från  om- 
givningen (luft  I.  vatten)  av  syre 
och  avgivande  till  densamma  av 
kolsyra  och  vattenånga,  d.  v.  s. 
ett  gasutbyte.  A.  är  en  ständigt 
pågående  process,  som  hos  väx- 
terna p?  grund  av  kolsyreassimi- 
latiruen  (se  Assimilation) 
i  allmänhet  är  påvisbar,  endast 
om  denna  senare  upphäves  1.  för- 
sök göras  med  icke-gröna  växter 
1.  växtdelar,  t.  ex.  svampar  och 
groende  frön.  —  Vid  de  i  orga- 
nismen försiggående,  energifri- 
görande  oxidations- (förbrän- 

nings-) processerna  (jfr  Ämnes- 
omsättning) förbrukas  ge- 
nom A.  upptaget  syre  och  alstras 


förbränningsprodukter,  av  vilka 
de  gasformiga  (kvantitativt  v.k- 
tigast  äro  kolsyra  och  vatten; 
bortföras  genom  A.  Ett  gasutbyte 
äger  rum  mellan  en  organi&ms 
alla  celler,  vävnader  och  organ  å 
ena  sidan  och  yttervärlden,  d.  v.  g. 
det  omgivande  mediet  (luft  1. 
vatten),  å  den  andra.  Man  skiljer 
emellertid  mellan  yttre  och 
inre  A.  Med  den  förra,  vilken 
i  dagligt  tal  är  den  med  benjtm- 
ningen  A.  vanligen  åsyftade,  me- 
nas det  direkta  gasutbytet  mellan 
organismens  omgivning  (luft  1. 
vatten)  och  organismen  själv, 
vare  sig  detta  gasutbyte  sker  på 
kroppens  samtliga  ytor,  diffus 
A.,  1.  försiggår  endast  på  vissa 
ställen  av  dessa,  lokaliserad 
A.  Detta  senare  är  fallet  endast 
hos  icke  alltför  lågt  stående 
djur,  de  enda  organismerna 
med  verkliga  andningsorgan. 
Inre  1.  vävnads- A.  är  där- 
emot gasutbytet  mellan  å  ena 
sidan  vävnadscellerna  själva, 
vilka  i  regel  blott  indirekt  kunna 
med  det  organismen  omgivande 
mediet  utbyta  gaser,  och  å  andra 
sidan  de  närliggande  vävnader  1. 
kroppsvätskor  (t.  ex.  blodet,  se 
d.  o.),  vilka  härvid  tjäna  som  för- 
medlare. Hos  en  mängd  djur  med 
enkelt  organiserad  kropp,  hos 
vilka  A.  försiggår  över  kroppens 
hela  yta,  d.  v.  s.  praktiskt  taget 
kroppens  samtliga  celler,  kan 
svårligen  skiljas  mellan  yttre  och 
inre  A.  Ur  fysiologisk  synpunkt 
är  andningsprocessen  densamma, 
vare  sig  den  försiggår  i  luft  1. 
vatten,  trots  att  den  i  det  senare 
absorberade  luften  har  en  rela- 
tivt större  syrehalt  än  den  atmo- 
sfäriska  luften.  Mediets  beskaf- 
fenhet har  dock  ett  viktigt  infly- 
tande på  organismens  byggnad; 
skillnaden  mellan  exempelvis 
andningsorganens     byggnad     hos 


423 


Andningsl  j  ud — Andningsrötter 


424 


land-  och  vattendjur  är  sålunda 
högst  avsevärd  (se  Andnings- 
organ). Hos  växterna  sker 
gasutbytet  genom  växtdelarnas 
överhud,  hos  högre  växter  huvud- 
sakligen genom  klyvöppningarna 
och  barkporerna,  genom  vilka 
luft  inkommer  i  intercellularrum- 
men  (se  B  1  a d  och  Andnings- 
rötter).  Berövas  växterna  till- 
gång till  fritt  syre  (jfr  Ana- 
é  r  o  b),  kan  likväl  en  viss  tid  för- 
flyta, innan  de  dö,  varunder  den 
vanliga  A.  ersattes  av  s.  k.  intr  a- 
molekylär  A.  1.  självjäs- 
n  i  n  g,  vilken  består  i  en  ke- 
misk sönderdelning  av  vissa  äm- 
nen (t.  ex.  socker),  varvid  energi 
frigöres.  Intramolekylär  A.  före- 
kommer även  hos  vissa  djur,  t.  ex. 
binnikemaskar,  vilka  leva  i  en 
omgivning,  där  syre  saknas. 

Andningsljud,  svaga  ljud,  som 
uppstå  under  andningen  vid  luf- 
tens passage  till  och  från  de 
finare  luftrören  och  lungblåsorna. 
A.  förnimmes  genom  lyssnande 
utanpå  bröstkorgen,  a  u  s  k  u  1  - 
tation  (se  d.  o.);  fastställan- 
de av  dess  karaktär  är  av  stor 
betydelse  för  utforskande  av  ar- 
ten och  utbredningen  av  sjukliga 
processer  i  lungorna. 

Andningsorgan  1.  respira- 
tionsorgan,  de  organ  hos 
djuren,  vilka  förmedla  den  yttre 
andningen  (jfr  Andning). 
Hos  de  enklast  byggda  djuren 
sker  gasutbytet  mellan  kroppen 
och  omgivningen  genom  nästan 
alla  kroppens  celler.  Kroppens 
alla  ytor  hos  exempelvis  kavi- 
tetsdjur,  hela  huden  hos  t.  ex. 
virvelmaskar,  daggmasken,  en 
mängd  mikroskopiskt  små  kräft- 
djur m.  fl.  tjänstgöra  som  and- 
ningsytor. I  och  med  att  kroppen 
tilltager  i  storlek  och  dess  bygg- 
nad blir  mer  komplicerad,  i  det 
särskilda  organ  utbildas  för  olika 


förrättningar,  komma  många  av 
kroppens  delar  icke  längre  att  »tå 
i  en  mer  1.  mindre  direkt  beröring 
med  det  yttre  mediet  (luft  1.  vat- 
ten),  och  särskilt  kroppens  inre 
vävnader     bliva    för    gasutbytet 
hänvisade    till    de    närmast  om- 
givande    vävnaderna.     Även     om 
huden     allt     fortfarande    mer    1. 
mindre   kommer    att    stå    i    and- 
ningens tjänst,  inträder  dock  nu 
en     lokalisering     av     andningen, 
d.  v.  8.  särskilda  A.  komma  till 
utbildning.    Ett  blodkärlssystem, 
som  antingen  saknades  1.  var  föga 
utvecklat  hos  djur  utan  A.,  ombe- 
sörjer nu  de  inre  vävnadernas  gas- 
utbyte.  För    att    emellertid   and- 
ningen   alltjämt    skall    bliva    av 
den    största   möjliga   effektivitet, 
förstoras    nu    den    respiratoriska 
ytan  genom  veckbildningar.  All- 
denstund  gasutbytet  mellan  krop- 
pen   och    det    omgivande    mediet 
endast  kan  försiggå  genom  tunna 
hinnor,  äro  A :  s  yttre,  mot  mediet 
vända  ytor    alltid  mycket  tunn- 
väggiga.    Hos    i    vatten    levande 
djur  förstoras  den  respiratoriska 
ytan      genom     utstjälpningar     i 
riktning  från  kroppens  yta :  g  ä  - 
lar    (se  d.  o.);   hos  en  del  djur 
antaga  dessa  en  från  den  vanliga 
formen     avvikande     gestaltning : 
t  rake  g  alar     (se    d.    o.)    och 
vattenlungor     (se    Havs- 
gurkor). Hos   djur,  vilka   an- 
das   atmosfärisk    luft,    måste    A. 
skyddas  mot  intorkning,  och  detta 
sker     genom    den    respiratoriska 
ytans  instjälpning  inåt  kroppen, 
De    bägge    huvudtyperna   av  A 
äro  här  lungor  och  t  r  a  k  é  e  i 
(se   d.   o.).   Hos    spindeldjur    (se 
d.     o.)     finnas     s.     k.     t  rake - 
lungor.  —  Växterna  sakna  A. 
Andningsrör,  ae  T  r  a  k  é  e  r. 
Andningsrötter  1-  p  n  e  u  m  a- 
t  o  f  o'  r  e  r,    hos    vissa   sumpväx- 
ter,   SS.    sump-cypressen    (Taato'- 


425 


Andnöd — Andråssy 


426 


<it«m)  och  särskilt  mangroveväx- 
t«r  (t.  ex.  Avice'nnia,  Laguncu- 
la'ria),  förekommande  rötter,  eom 
sticka  upp  ur  den  luftfattiga  dyn 
och  genom  sina  stora  barkporer 
och  väl  utvecklade  intercellular- 
gångar  (se  Blad)  leda  luften 
ned  till  de  övriga  rötterna. 

Andnöd,  ansträngd,  i  regel 
även  hastig  andning,  vid  vilken 
ir"ke  blott  de  egentliga  andnings- 
n^asklerna  tagas  i  fullt  anspråk 
utan  därjämte  andra  muskler 
från  hals  och  buk  (accessoriska 
andningsmuskler)  biträda  för 
att  i  möjligaste  mån  öka  luftut- 
bytet. A.  har,  generellt  sett,  sin 
grund  i  bristande  syretillförsel 
till  vävnaderna,  särskilt  hjärnan 
(lufthunger)  ;  orsaken  härtill 
kan  sedan  vara  hinder  i  luft- 
vägarna, utbredda  sjukdomspro- 
cesser i  lungorna  eller  hjärtsvag- 
het,  varigenom  syretransporten 
från  lungorna  till  kroppens  olika 
delar  blir  bristfällig.  Höggra- 
digare  A.  är  för  den  sjuke  syn- 
nerligen plågsam  och  förenad  med 
ängest. 

Ando'rra,  republik  i  ö.  Pyre- 
néerna, på  gränsen  mellan  Spa- 
nien och  Frankrike.  452  kvkm. 
Timmerawerkning  var  fordom 
den  förnämsta  inkomstkällan, 
men  skogarna  äro  nu  skövlade. 
Befolkningen  lever  huvudsakligen 
av  boskapsskötsel.  Även  smugg- 
ling  är   en   viktig   förvärvskälla. 


Rika  järn-  och  blyfyndigheter, 
vilkas  utnyttjande  "  hämmas  av 
stora  transportsvårigheter.  Hu- 
vudstad är  Andorra  la  Vieja.  A. 
står  under  Frankrikes  och  span- 
ske biskopens  av  Urgel  överhög- 
het och  erlägger  en  årlig  tribut 
till  dem.  Lagstiftnings-  och  be- 
skattningsmakten utövas  av  ett 
generalråd  på  24  medlemmar, 
valda  för  4  år,  och  verkställande 
makten  av  en  förste  och  en  andre 
syndicus,  valda  av  generalrådet. 
5,000  inv. 

Andra  kammaren,  se  R  i  k  ■  - 

dag. 

Andra  livgrenadjärregemen- 
tet,  I  5,  infanteriregemente,  för- 
lagt i  Linköping;  har  uppstått 
ur  Östgöta  kavalleriregemente. 

Andrarum,  socken  i  Kristian- 
stads 1.,  jämte  Eljaröd  pastorat 
i  Lunds  stift.  1,130  inv. 

Andråssy  [å'ndrasji].  1. 
Gyula  (Julius)  A.,  f.  1823, 
d.  1890,  greve,  österrikisk-ungersk 
utrikesminister  1871 — 79.  Sedan 
han  ivrigt  medverkat  till  1867 
års  uppgörelse  mellan  Österrike 
och  Ungern,  arbetade  han  på 
dubbelmonarkiens  konsolidering 
och  framdrev  1879  års  förbund 
med  Tyskland,  senare  utvidgat 
med  Italien  till  trippelalliansen. 
På  Berlinkongressen  1878  genom- 
drev han,  att  Bosnien  och 
Hercegovina  togos  under  österri- 
kisk-ungersk ockupation.  —  2. 
Gyula  (Julius)  A.,  f.  1860, 
son  till  A.  1,  greve,  ungersk  poli- 
tiker, jämte  Tisza  stiftare  av  na- 
tionella arbetspartiet.  Okt.  1918 
kallad  till  Donaumonarkiens  ut- 
rikesminister, avlät  han  en  not  till 
presidenten  Wilson,  varigenom 
Österrike-Ungern  övergav  gina 
bundsförvanter  och  ajihöU  om 
separatfred  med  de  allierade. 
Okt.  1921  understödde  han  ex- 
kejsar  Karl  vid  dennes  misalyc- 


Lanttikapibild  frän  Aodorra. 


427 


André — Andrée 


428 


Ur  operan  Macbeth.   Uppsatt  efter  nya 
scentekniska  metoder  av  H.   André. 

kade  försök  att  återvinna  unger- 
ska kronan. 

André,  Harald,  f.  1879,  för- 
ste regissör  vid  K.  teatern  1907 
— 08  ocli  sedan   1910,  har  iscen 
satt    ett    stort    antal    operor, 
Stockholm  bl.  a.  Marouf   (1915) 
Parsifal  och  Trollflöjten    (1917) 
Manteln,     Syster     Angelica    och 
Gianni  Schicchi  (1920)  samt  Mac 
heth    (1921),    på    Scalateatern 
Milano  Mefistofeles    (1922).   Har 
tillämpat    moderna   scentekniska 
metoder  med  strävan  efter  starka, 
dekorativa  effekter. 

Andre'a     del     Castagno,     se 

Castagno. 

Andre'a  del  Sarto,  se  Sarto. 

Andre'a  di  Cione  [tjiå'ne],  se 
O  r  c  a  g  n  a. 

Andreaea'les,  se  Bladmos- 
sor. 

Andreas,  Petrus'  broder,  en  av 
Jesu  lärjungar.  Enligt  traditio- 
nen företog  han  missionsresor 
ända  till  Skytien,  grundade  en 
församling  i  Bysans  och  led  slut- 
ligen martyrdöden  på  ett  X-for- 
migt  kors,  därav  Andreas- 
k  o  r  8.  Ett  par  apokryfiska  verk 
äro  knutna  till  hans  namn. 

Andreas,  namn  på  tre  unger- 
ska kungar  av  ättea  Arpåd,  se 
Ungern, 


Andree,  Richard,  f .  1835, 
d.  1912,  tysk  geograf,  utgivare  av 
Allgemeine  Handatlas,  i  Sverige 
kallad  Andrees  handatlas,  i 
nyaste  svenska  omarbetning  Bon- 
niers Världsatlas. 

Andrée.  1.  Elfrida  A.,  f. 
1841,  musiker,  Sveriges  första 
kvinnliga  organist,  sedan  1867 
domkyrkoorganist  i  Göteborg. 
Komponerat  i  olika  stilar  för 
piano,    orgel,   orkester   och   sång. 


Andreas.   Nordtysk  träskulptur  från 
1500- 1. 


429 


Andreen — Androclus 


430 


v.   Andrées   ballong,  "öicen",  vid  av- 
:arden    från   Spetsbergtn    1897,    t.    b.    S. 
A.    Andrée. 

—  2.  Salomon  August  A., 
f.  1854,  överingenjör  i  Patent- 
och  registreringsverket  1895, 
■:)allongfarare.  Uppfann  en  metod 
att  medelst  släplinor  och  segel 
styra  luftballonger.  För  att  enl. 
en  av  honom  1895  för  Vetenskaps- 
akademien framlagd  plan  nå  nord- 
polen i  ballong,  begav  han  sig  till 
Spetsbergen  men  måste  1896  av- 
stå från  försöket  på  grund  av 
vindförhållandena.  Efter  nya  för- 
beredelser anträddes  färden  11 
juli  1897.  Sedan  dess  har  A.  en- 
dast avhörts  genom  ett  brev  med 
brevduva,  daterat  den  13  juli  s.  å. 

Andreen,  Gustav,  f.  1864, 
svensk-amerikansk  skolman,  blev 
efter  studier  vid  amerikanska  och 
skandinaviska  universitet  lärare 
och  rektor  för  Augustana  College 
1901.  Företog  1903  en  föreläs- 
ningsturné genom  Sverige.  A.  har 
varit  flitigt  verksam  för  stär- 
kande av  samhörighetskänslan 
mellan  Nord-Amerikas  och  hem- 
landets svenskar. 

Andre'jev,  Leonid  Niko- 
1  a  j  e  v  i  t  j,  f.  1871,  d.  1919,  rysk 
författare.  Under  sin  studietid 
led  A.  hårt  av  den  yttersta  fat- 
tigdom, som  bragte  honom  vid  23 
år  till  ett  självmordsförsök.  Kort 
därpå  blev  han  medarbetare  i  en 
Moskvatidning,  i  vilken  han  pub- 
licerade  många   berättelser,    som 


drogo  det  allmänna  intresset  och 
särskilt  Gorkijs  till  hans  preg- 
nanta talang.  1901  utkom  i  bok- 
form berättelsen  Väggen,  som 
sedan  följdes  av  en  mängd  verk, 
bl.  a.  Tanken  och  Avgrunden 
(1902),  Yasile  Fivejskis  liv 
(1904),  Eleazwr  (1908)  och  Sa- 
faris dagbok  (1919),  i  allmänhet 
präglade  av  tungsinne  och  pessi- 
mistisk realism.  Det  röda  skrat- 
tet ger  skildringar  från  rysk- 
japanska  kriget.  —  A:s  drama- 
tiska verk  äro  högt  uppskattade 
för  den  skarpa  karaktärsteck- 
ningen och  psykologiska  analysen, 
och  de  flesta  äro  stående  på  den 
ryska  teaterrepertoaren. 

Andrén,  Anders  Viktor, 
f.  1856,  tecknare,  målare  och 
skulptör;  har  sedan  1876  med- 
verkat i  flera  skämttidningar,  ut- 
fört plafondmålningar  och  andra 
dekorativa  arbeten,  bl.  a.  i  ope- 
rans salong  och  kafé,  i  andra 
Stockholmsteatrar  samt  i  Gustav- 
Vasa-kyrkan  i   Stockholm. 

Andre'na,  se  S  a  n  d  b  i  n. 

A'ndrias  Scheu'chzeri,  fossil 
jättesalamander  från 

miocena  lager  i  Baden.  Beskrevs 
av  Scheuchzer  (1726)  som  "en 
människa,  vittne  om  syndafloden" 
{ho'mo  dilu'vii  te'stis),  samt  av- 
bildades med  en  varning  för  "den 
gamla    syndarens"    öde. 

Andro'clus,  förrymd  romersk 
slav,  om  vilken  Seneca  m.  fl.  be- 
rätta, att  han  vann  ett  lejons 
tillgivenhet  genom  att  draga  ut 
en  törntagg  ur  dess  tass.  Till 
straff  för  rymningen  kastades  A. 


Andrias  Scbeucbzeri. 


431 


Androdioeci — Andromonoeci 


432 


för  vilda  djur  pä,  cirkus;  mötte 
samma  lejon,  som  i  stället  för  att 
anfalla  ödmjukt  slickade  hans 
fot.  Kejsaren  skänkte  A.  friheten 
och  lejonet  som  gåva. 

Androdioeci'  (grek.  cme'r, 
man,  dis,  två  gånger,  och  qi'kos, 
hus),  se  Andromonoeci. 

Androe'ceum,    se    Blomma. 

Androgyni',  se  Hermafro- 
dit i  sm. 

Andro'make,  trojanen  Hektors 
maka,  vars  fader,  konung  Eetion, 
och  sju  bröder  på  en  dag  fälldes 
av  Akilleus.  Sedan  Hektor  stupat 
och  Tröja  fallit,  bortfördes  A.  av 
Akilleus'  son  Neoptolemos  till 
Epeiros.  Senare  blev  hon  gift  med 
Hektors   broder   Helenos. 


Oeo    fjättrade    Andromeda.    .Uälalng    ar 
Jäubaas. 


Andromeda  hypnoides   (mossljung). 

Andro'meda.  Dotter  till 
konuri;  Kefeus  och  Kassiopeia. 
Då  Poseidon  hotade  att  låta  ett 
havsodjur  ödelägga  konungens 
land,  fjättrade  denne  A.  vid  en 
klippa  på  stranden  till  förso- 
ningsoffer åt  odjuret.  Där  rädda- 
des hon  av  Perseus,  som  åter- 
vände från  Hesperiderna  med 
Medusas  huvud  (se  G  o  r  g  o  - 
ner);   A.  blev  hans  maka. 

Andro'meda.  Bot.  Växtsläkte 
(fam.  Erica'ceae).  Små  buskväx- 
ter  med  hela,  smala  blad  och 
vita  1.  vitröda  blommor  på  långa 
skaft.  I  Sverige  förekomma  tre 
arter.  A.  polifo'lia,  rosling  1. 
r  ö  d  p  o  r  8,  med  flocklikt  ställda, 
blekröda  blommor,  växer  allmänt 
på  vitmossar.  Innehåller  ett  gif- 
tigt ämne,  a  n  d  r  o  m  e  datoxi'n. 
A.  hypnoi'des,  mossljung, 
och  A.  tetrago'na,  polar- 
ljung,  äro  mera  sällsynta  fjäll- 
växter. —  Astron.  En  stjärnbild 
på  norra  hemisfären  med  tre  star- 
kare stjärnor.  Intill  A.  ligger 
andromedanebulosan, 
iakttagbar  för  blotta  ögat  och 
känd  av  araberna  redan  under 
medeltiden. 

Andromonoeci'  (grek.  ane'r, 
man,  mo'nos,  ensam,  och  qi'kos, 
hus),  det  förhållandet  hos  växter, 
att  hanblommor  och  tvåkönade 
blommor  förekomma  på  samma 
exemplar.      Förekomma     de     på 


433 


Andropogon — Anekdot 


434 


Andromedanetolouin. 
skilda    exemplar,    kallas    förhål- 
landet  androdioeci'. 

Andropo'gon,  växtsläkte  (fam. 
Grami'neae)  med  många,  till 
största  delen  tropiska  arter.  A. 
So'rghum,  kafferhirs,  mor- 
h  i  r  s  1.  d  u  r  r  a,  är  ettårig  och 
kan  uppnå  en  höjd  av  flera 
meter;  i  toppen  sitter  en  tät 
blomvippa.  Arten  odlas  i  många 
varietet«r.  Den  fordrar  god  jord 
och  omsorgsfull  behandling. 
Durra  är  Afrikas  viktigaste  sä- 
desslag och  odlas  mycket  även  i 
Indien  och  Kina;  för  icke-tro- 
piska  länder  är  den  av  mindre 
betydelse.  En  varietet  ger  rå- 
material till  kvastar  och  borstar 
(särsk.  i  Italien,  s.  Frankrike, 
Xord-Amerika),  av  andra  använ- 
das stråna  till  sockerberedning. 
Av  A.  squarro'sus  "ferhålles  v  e  t  i  - 
v  e'  r  i  a  r  o  t,  mycket  aromatisk 
och  använd  som  stimulans  och 
antiseptikum  (t.  ex.  till  mun- 
vatten) samt  till  parfymer.  A. 
na'rdus  och  A.  Schoena' rithus  ge 
eteriska  oljor,  använda  till  par- 
fymer, till  förfalskning  av  rosen- 
olja o.  d.  Flera  arter  ge  tiU  spå- 
nadsmaterial  använda  fibrer. 

A'ndros,  A' n  d  r  o,  bergig  ö  i 
grekiska  arkipelagen,  den  nord- 
ligaste av  Cykladerna.  Mycket 
bördig.     Odling     av     sydfrukter. 


Får  avel.   405   kvkm.    18,000   inv. 
Huvudstad  med  samma  namn. 

Andro'sace,  växtsläkte  (fam. 
Primula'ceae)  med  en  svensk  art, 
A.  septentriona'lis,  hillsko  1. 
flockarv,  en  liten,  ettårig  ört 
raed  rosettställda  blad  och  små, 
trattlika.  vita  blommor  i  flock. 
Den  förekommer,  sällsynt,  i  södra 
och  mellersta  Sverige.  Ett  antal 
arter  från  Alperna,  Pyrenéerna 
och  Himalaya  odlas. 
Andtid,  skördetid. 
Andtäppa,  den  särskilda  form 
av  andnöd,  som  uppträder  vid 
a  s  t  m  a   (se  d.  o.). 

Andujar  randu'char].  stad  i 
3.  Spanien,  vid  övre  Guadalquivir. 
Känd  för  sin  tillverkning  av 
alcarrazas,  porösa  lerkärl,  som 
hålla  vatten  kallt.  17,000  inv. 

Andö,  ö  på  Norges  n.v.  kust, 
i  Xordlands  fylke.  511  kvkm. 

Aneboda.  1.  Socken  i  Kronob. 
1.,  jämte  Moheda  och  Ör  pastorat 
i  Växjö  stift.  910  inv.  —  2. 
Fiskeriförsöksstation.  central 

fiskodlingsanstalt,  fiskeriskola  in- 
till Lamhult  i  A.  1.  Jfr  S  o  dr  a 
Sveriges  Fiskeriför- 

e  n  i  n  g. 

Anekdot  r-då't]  (grek.  nekan- 
de an  och  ekdido'nai,  giva  ut), 
eg.  skrift,  som  ej  förut  utgivits; 
därav    i    äldre    tider    namn   på 


AndroMoe    tIaoimUi. 


435 


Anemi — Anemone 


436 


skrifter  vid  deras  första  utgivan- 
de i  tryck;  i  modern  mening  kort 
berättelse  av  skämtsam  karaktär, 
härlett  från  historieskrivaren 
Prokopios'  anteckningar  om  det 
bysantinska  hovets  skandaler, 
Anekdota. 

Anemi'  (grek.  nekande  an  och 
?iai'ma,  blod),  detsamma  som 
blodbrist. 

Anemofi'1  (grek.  a'nemos, 
vind,  fi'los,  kär),  se  Pollina- 
tio  n. 

Anemoko'ra  växter,  se  Väx- 
ternas spridning. 

Anemologi',  läran  om  vindar- 
na. Se  Meteorologi. 

Anemome'ter  (av  grek.  a'ne- 
mos,  vind,  och  me'tron,  mått),  ett 
instrument  för  bestämning  av 
gasmassors  hastighet.  Användes  i 
meteorologien  till  bestämning  av 
vindhastigheten,  inom  bergsbru- 
ket för  kontroll  av  ventilationen 
i  arbetsrummen  under  jord,  vid 
uppvärmnings-  och  ventilations- 
anordningar och  vid  bestämning 
av  rökgasernas  hastighet  i  skor- 


hastighet. Till  enligt  första  prin- 
cipen konstruerade  apparater 
räknas  Edwards  A.,  i  vilken 
vindtrycket       verkar      vinkelrätt 


Fendelanemometer. 


stenar  m.  m.  A.  utföres  enligt 
tvenne  huvudprinciper,  grundan- 
de sig  pä  mätning  av  i  ena  fallet 
vindens  tryck,  i  det  andra  vindens 


Casellas  anemometer. 


mot  en  plan,  f  jäderbelastad  skiva. 
Ju  starkare  trycket  är,  dess  star- 
kare hoppressas  fjädern.  Skivans 
rörelse  utlöses  på  en  visare,  soni 
rör  sig  över  en  skala.  Hit  hör 
också  pendelanemome- 

t  e  r  n,  bestående  av  en  plan 
skiva  eller  en  ihålig  metallkula, 
upphängd  i  en  stång.  Vindtryc- 
ket beräknas  av  pendelns  utslag. 
Stundom  avläses  också  vindtryc- 
ket på  en  manometer,  i  vilken 
vinden  åstadkommer  antingen 
övertryck  eller  också,  med  an- 
vändande av  särskilda  munstyc- 
ken, vacuum.  De  apparater,  som 
grunda  sig  på  direkt  uppmätning 
av  hastigheten,  bestå  av  roteran- 
de delar  (vinghjul  etc),  kombi- 
nerade med  räkneverk  av  ett 
eller  annat  slag.  De  vanligaste 
apparaterna  av  denna  typ  äro 
C  a  8  e  1 1  a  s  och  Linds  anemo- 
metrar. 

Anemo'ne,  växtsläkte  (fam. 
RanuncuWceae) .  Vanligen  örter 
med  handflikiga  blad  och  ensam- 
ma blommor  på  långa  stänglar. 
Enkelt,  kronlikt  hylle.  Hos  A. 
hepa'tica,  b  1  å  s  i  p  p  a  n,  sitta 
tre  foderlika  svepeblad  tätt  intill 


437 


Anepu — Anetol 


438 


Blåsippa. 
de  vanligen  blåfärgade  (sällan 
violetta  1.  vita)  kalkbladen.  Hos 
A.  nemoTo'sa,  vitsippan, 
sitta  svepebladen  ett  gott  stycke 
nedanför  den  vita  blomman  och 
likna  fullkomligt  vanliga  örtblad. 
Båda  dessa  arter  höra  till  våra 
allmännaste  och  tidigast  blom- 
mande växter.  Mer  sällsynta  äro 
gulsippan,  A.  ranunculqi'des, 
med  gula  blommor,  och  den  endast 
på  Öland  och  Gottland  förekom- 
mande tovsippan,  A.  silve'st- 
ris,  med  vita  blommor.  Många 
arter  odlas  såsom  prydnadsväx- 
ter, så  A.  corona'ria,  trädgårds- 
anemon,  vars  blommor  växla  i 
alla  nyanser  av  rött,  orange, 
blått,  violett  och  vitt.  Även  for- 
mer med  dubbla  blommor  finnas. 
Ane'pu,  egyptisk  gud,  son  av 
Osiris  och  hans  syster  Neftys; 
avbildas  i  konsten  som  sjakal  1. 
mod     sjakalhuvud.     A.    dyrkades 


som  skymningens  och  dödens 
gud  och  tänktes  biträda  vid  bal- 
samering  av  de  döda.  Huvudort 
för  hans  dyrkan  var  Assiut  (Ly- 
kopolis).  —  A:s  grek.  namn  var 
Anubis     1.     Hermanubis. 

Aneroi"dbarometer,  se  Baro- 
meter. 

Anestesi'  (grek.  nekande  an 
och  aista'nestai,  förnimma),  sak- 
nad av  känselsinnena;  ett  vid  ät- 
sk  i  11  i  era  både  organiska  och  s.  k. 


Anepu.   Egyptisk  bronsstaty. 


fimktionella  nervsjukdomar  före- 
kommande symtom  av  växlande 
intensitet  och  utbredning.  Vid 
operativa  ingrepp  åvägabringas 
A.,  antingen  lokal  eller  allmän, 
med  särskilda  i  sådan  riktning 
verksamma  medel.  —  Aneste'- 
t  i  c  a,  detsamma  som  bedövnings- 
medel  (se  d.  o.). 

Ane'thum,  se  Dill. 

Aneto'1,  a  n  i  3  k  a  m  f  e  r,  ett 
kristalliniskt  ämne,  som  utgör 
huvudbeståndsdelen  i  anis-  och 
fänkålolja    och    som    användes    i 


Vitsippa. 


439 


Aneurysm — Ängel 


440 


medicinen  samt  vid  beredning  av 
parfymer. 

Aneury'sm,  grek.,  utbuktning 
på,  en  artär.  A.  uppstär  därige- 
nom att  en  sjuk  eller  annorledes 
försvagad  del  av  artärväggen  ger 
efter  för  det  inifrån  verkande 
blodtrycket,  varigenom  en  små- 
ningom tillväxande,  mer  eller 
mindre  kulformig  utbuktning  av 
densamma  bildas.  Den  primära 
svagheten  i  kärlväggen  kan  vara 
medfödd,  vållas  av  yttre  skada 
eller  av  någon  sjukdom  i  artä- 
ren, oftast  syfilis.  A.  kan  före- 
komma i  pulsådror  av  alla  kalib- 
rar men  är  vanligast  i  stora 
kroppspulsådern.  Sjukdomen  för- 
anleder försvagad  blodcirkula- 
tion, kan  genom  tryck  på  nerver 
och  andra  närliggande  organ  för- 
orsaka svåra  smärtor,  förlam- 
ningar o.  a.  indirekta  symtom. 
Genom  bristning  av  den  utspända, 
förtunnade  väggen  leder  A.  ofta 
till  hastig  död  genom  förblöd- 
ning utåt  eller  in  i  någon  kropps - 
håla. 

A'nf ang,  se  Båge  och  Ini- 
tial. 

A'nflog,  se  Blåsrörsana- 
1  y  s. 

Anfuklubben,  se  Kina. 

Anfuktning  av  fodermedel  be- 
gagnas ofta  för  att  få  ett  smak- 
ligare foder,  t.  ex.  vid  tillagning 
av  s.  k.  sörp,  en  blandning  av 
hackelse,  gröpe  och  vatten,  vari 
ofta  nog  inblandas  melass.  A.  har 
ingen  inverkan  på  smältbar heten. 

Anföringstecken,  cita- 

tionstecken ("..."),  skriv- 
tecken, som  sättas  på  ömse  sidor 
om  en  från  annat  håll  tagen  sats 
för  att  utmärka  dess  ordapjranna 
återgivande  1.  om  ett  ord  för  att 
betona  en  viss  betydelse. 

Angå,  socken  i  Gottl.  1.,  jämte 
Kräklingbo  och  Ala  pastorat  i 
Visby  stift.  250  inv. 


Angakok,  namn  på  eskimåiska 
andebesvärj  are  och  spåmän  på 
Grönland. 

Angantyr,  d.  omkr.  500,  svensk 
konung  av  Ynglingaätten,  far- 
fader till  Adils  (se  d.  o.) ;  tro- 
ligen begraven  i  Gamla  Uppsala; 
kallas  i  den  isländska  traditionen 
Egil.  Föll  enligt  BeovfTilfdikten  i 
strid  mot  geaterna.  —  Namnet 
bars  även  av  den  son  till  Arn- 
grim  Bärsärk,  som  gick  holmgång 
med  Hjalmar  den  hugstore.  —  I 
Fritjofs  saga  omtalas  en  jarl  A. 
på  Orkneyöarna. 

Angara',  flod  i  s.  Sibirien,  fly- 
ter från  Bajkalsjön  förbi  Irkutsk 
till  Jenisej.  Kallas  även  övre 
Tunguska. 

Ångarn,  socken  i  Sthlms  1., 
jämte  Vada  pastorat  i  Uppsala 
stift.  260  inv. 

Ängel,  fångstkrok,  särskilt 
använd   vid   vinterfiske. 

A'ngel,  Ängeln,  halvö  på  ö. 
kusten  av  prov.  Schleswig-Hol- 
stein,  Preussen,  mellan  Flens- 
burg-  och  Eckernförde-bukterna. 
A.  är  bördigt  och  välodlat.  Det  är 


441 


Angelica — Ångers 


442 


bekant  för  en  särskild  boskaps- 
ras,  Angelboskap  (se  Nöt- 
kreatur). 

Ange'Iica,  växtsläkte  (fam. 
UmbelWferae)  med  de  i  Sverige 
förekommande  arterna  A.  silve'st- 
ris,  ängsangelika  eller 
8 1  r  ä  1 1  a,  och  A.  archange'lica, 
kvanne  1.  fjällangelika 
(även  en  strandform,  A.  litora'- 
lis,  strandangelika,  före- 
kommer), vars  imga  skott  eller 
skalade  stjälk  förtäras.  Roten  an- 
vändes såsom  läkemedel  och  som 
krydda  i  chartreuse. 

Angelico  [andje'likå],  Fr  a 
Giovanni,  se  Fiesole. 

Angelin,  Nils  Peter,  f. 
1805,  d.  1876,  1864  intendent  för 
riksmuseets  i  Stockholm  avdel- 
ning för  paleontologi.  Av  A:s  ar- 
beten märkas  de  utomordentligt 
förtjänstfulla  Palaeontolo'  gia 

su6'cica  (1851)  och  dess  andra 
del,  Palaeontolo' gia  scandina'vica 
(1854). 

Angell  [e'jndjäll].  Norman, 
se  L  a  n  e. 

Angelsachsar,  det  i  historien 
hävdvunna  gemensamma  namnet 
för  de  germanfolk,  angler,  sach- 
sar,  jutar  m.  11.,  vilka  erövrade 
Britannien  450 — 600;  själva  kal- 
lade sig  segrarna  angler  och  där- 
av stammar  namnet  England.  I 
vår  tid  brukas  A.  för  att  gemen- 
samt beteckna  engelsmän  och 
nordamerikanare. 

Angelstad,  socken  i  Kronob.  1., 
jämte  Ljungby  och  Kanna  pasto- 
rat i  Växjö  stift.  1,420  inv. 

A'ngelus  (grek.,  budbärare), 
katolsk  bön,  som  inledes  med  or- 
den A'ngelu8  Do'mini  nuntia'vit 
Mari'ae  (Herrens  ängel  bringade 
Maria  ett  budskap).  A.  läses 
morgon,  middag  och  kväll.  — 
Augelusringningen  ma- 
nar till  bönens  förrättande. 


A  ngelus  Silesius,  i.  1624,  d. 
1677,  tysk  mystiker  och  psalm- 
diktare, var  protestant  och  läkare 
och  hette  Johan  Scheffler,  innan 
han  antog  namnet  A.  vid  sin 
övergång  till  katolicismen  1653. 
Hans  mest  bekanta  verk  är 
(J lieruhinischer  W änder smann,  en 
samling  distika  på  alexandriner, 
utmärkta  av  mystiskt  djupsinne 
och  svärmisk  innerlighet.  Ps.  220 
i  1819  års  psalmbok  är  skriven 
av  A. 

Angerdshestra,  socken  i  Jön- 
köp.  1.,  jämte  Bottnaryd,  Mulse- 
ryd  och  Bjurbäck  pastorat  i 
Skara  stift.  520  inv. 

Angered,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Bergum  pastorat  i  Gröte- 
borgs stift,  1,660  inv. 

Angered-Strandberg,  Hilma 
Kristina  Elisabeth,  f. 
1855,  författarinna,  g.  1888  med 
målaren  H.  Angered,  debuterade 
1887  med  en  samling  Västkust- 
noveller, Västerut,  ypperliga  all- 
moge- och  kvinnoskildringar.  Hon 
har  senare  skrivit  färgrika  skild- 
ringar av  amerikanskt  och  ita- 
lienskt liv  samt  romaner,  var- 
ibland märkes  Hemma  (1912). 

Ångers  [agje'],  huvudstad  i 
dep.  Alaine-et-Loire,  Frankrike, 
vid  floderna  Sarthes  och  Mayen- 
nes  sammanflöde,  mitt  i  ett  bör- 


443 


Angina — Anglo-Swedish  Society 


444 


Anger»  1  fågelperspektiv, 
digt  åkerbruksdistrikt.  Järnvägs- 
knut. Livlig  handel  med  säd, 
mjöl,  vin,  sydfruktcr,  konserver, 
olja  m.  m.  Tillverkning  av  bl.  a. 
textilvaror.  Biskopssäte  sedan 
300-t.  Katedral  från  1200-t.  jämte 
andra  minnesvärda  medeltids- 
byggnader. A.  hette  fordom  Ande- 
gavum.  85,000  inv. 

Angi'na  (lat.  a'ngere,  sam- 
mantrycka, kväva),  ursprungli- 
gen andnings-  eller  eväljuings- 
hinder.  Användes  numera  i  be- 
tydelsen inflammatorisk  process 
i  svalgingången  (undantag  A. 
pectons) .  A.  tonsill  a' ris, 
inflammation  i  mandlarna  (ton- 
sillerna),  halsfluss.  A.  pe'cto- 
r  i  s,  anfall  av  störd  hjärtverk- 
samhet, åtföljd  av  ångest  samt 
svåra  smärtor  i  vänstra  sidan  av 
bröstet,  strålande  ut  i  vänstra 
armen.  Anfallen  bero  på  sjukliga 
förändringar  i  hjärtats  muskula- 
tur, i  regel  föranledda  av  åder- 
förkalkning i  dess  blodkärl, 
kardioskleros. 

Angio'm  (grek.  angei'on, 
kärl),  kärlsvulst.  Se  Svulst. 

Angioneuro's  (grek.  angei'on, 
kärl,  och  neu'ron,  nerv),  abnorm 
känslighet  hos  den  del  av  nerv- 
systemet, som  övervakar  blod- 
kärlens utvidgning  och  samman- 
dragning. I  lindrigare  fall  yttrar 
sig  A.   endast   i   form   av   besvä- 


rande rodnad  eller  blekhet  och 
kyla  inom  skilda  områden  av  hu- 
den. I  svårartade  fall  kan  så  hög- 
gradig kärlkramp  inträda,  att 
t.  ex.  fingrar  eller  tår  dö  bort 
och  avstötas  till  följd  av  bris- 
tande näringstillförsel. 

Angiospe'rmae  (grek.  an- 
gei'on,  kärl,  spe'rma,  frö),  göm- 
f röiga  växter ;  den  ena  av  de  stora 
grupper,  i  vilka  fanerogamerna 
indelas.  Angiospermerna  äro  frö- 
växter med  fruktbladen  samman- 
växta till  en  pistill,  i  vars  nedre 
del,  fruktämnet,  fröämnena  bil- 
das. A.  uppträda  i  undre  krit- 
formationen  och  utgöra,  sedan 
tertiärtiden,  huvudbeståndsdelen 
av  jordens  vegetation.  A.  indelas 
i  Dicotyledo' neae  och  Monocoty- 
ledo'neae.  Jfr  Gymnospermae. 

Angkor,  se  O  n  g  k  o  r. 

Angier,  ett  germanskt  folk, 
som  antagligen  bodde  i  n.v.  Tysk- 
land och  därifrån  flyttade  till 
England.    Se   Angelsachsar. 

Anglesey  [  ängalsi'  ] ,  A  n  g  - 
1  e  s  e  a,  ö  i  Irländska  sjön.  För- 
nämsta stad  är  Beaumaris.  över 
hamnstaden  Holyhead  går  en  av 
huvudförbindelselinjerna  med  Ir- 
land. —  A.  var  fordom  centrum 
för  den  brittiska  druidkulten. 
50,000  inv. 

Anglesi't,  se  Blyför- 
eningar. 

Anglici'sm,  engelskt  ord  1.  ut- 
tryckssätt överfört  till  annat 
språk. 

Anglikanska  kyrkan,  se 
England. 

Anglise'ring,  avskärning  av 
vissa  av  svansens  muskler  hos 
hästen  för  att  få  djuret  att  bära 
svansen  på  önskat  sätt. 

Anglo-egyptiska  Sudan,  se 
Sudan. 

Anglo-Swedish  Society  [äng- 
lå-soi'disj  såsa'jiti],  en  sedan 
1919  i  London  verkande  samman- 


445 


Angmagsalik — Angoraregeringen 


446 


slutniug  mellan  engelsmän  och 
svenskar  med  ändamål  att  främja 
andligt  utbyte  mellan  de  båda 
folken  genom  föredrag,  bibliotek, 
periodiska  publikationer  och  ge- 
nom resestipendier.  Sedan  1921 
har  häri  uppgått  A  n  g  1  o  -  S  w  e- 
dish  Travelling  Asso- 
ciation l^träS^Aaling  ässåsie'- 
sjanj.  1  Sverige  aibeta  för  sarmna 
syften  Svensk-engelska 
föreningen  i  Stockholm,  stif- 
tad 1919,  och  Anglo-Swe- 
dish  Society  i  Göteborg, 
stiftad  1920;  den  senare  bedriver 
även  kommersiell  upplysnings- 
verksamhet. 

Angmagsalik,  fjord  och  han- 
delsstation på  Grönlands  ö.  kust, 
strax  s.  om  polcirkeln. 

Ango'la,  namn  på  Portugisiska 
Väst-Afrika. 

Ango'la-ärta,  se  V  o  a  n  d  - 
z  e  i  a. 

Ango'ra.  1.  Turkiskt  vilajet 
i  mellersta  Mindre  Asien.  930,000 
inv.  —  2.  Stad  i  A.  1  vid  anato- 
liska  järnvägen.  Ärkebiskopssäte. 
A.  var  under  namn  av  Anky'ra 
en  blomstrande  stad  under  perser- 
och  romarväldet.  30,000  inv.  Jfr 
Angoraregeringen. 

Ango'raget,  se  Getsläk- 
tet. —  Angorakanin,  se 
Kanin.  —  Angorakatt,  se 
T  a  m  k  a  1 1. 

Ango'raregeringen,  en  i  An- 
göra 1920  bildad  revolutionär 
regering,  bestående  av  nationalis- 
tiska turkiska  element,  som  voro 
missnöjda  med  den  genom  det 
olyckliga  kriget  misskrediterade 
ungturkiska  regimen  och  önskade 
rädda  Turkiet  från  sönderstyck- 
ning.  En  till  en  början  lokal  rö- 
relse i  ö.  Anatolien  spred  sig 
hastigt  i  hela  Mindre  Asien,  en 
exekutivkommitté  med  general 
Mustafa  Kemål  pasja  som  dri- 
vande kiaft  tillsattes,  och  sulta- 


nen tvingades  att  utskriva  nya 
val.  Då  det  nya  parlamentets 
majoritet  stödde  nationaliströrel- 
sen, blev  parlamentet  sprängt, 
varefter  nationalisterna  bildade 
en  av  Konstantinopel  oberoende, 
formlig  regering  i  Angöra,  dit 
spillror  av  parlamentet  så  små- 
ningom sökte  sig  och  bildade  en 
nationalförsamling.  A.  behärska- 
de praktiskt  taget  hela  det  tur- 
kiska område,  som  icke  besatta 
av  de  segrande  storhiakterna,  och 
vägrade  kategoriskt  att  godkän- 
na den  styckning  av  Turkiet,  som 
ett  verkställande  av  den  Kon- 
stantinopelregeringen  påtvingade 
Sévresfreden  (aug.  1920)  skulle 
innebära.  A.  gjorde  med  fram- 
gång väpnat  motstånd  mot  gre- 
kernas på  samma  fred  grundade 
försök  att  taga  Smyruaomiådet  i 
besittning  och  tillbakavisade  den 
grekiska  offensiven  1921.  Den  an- 
knöt förbindelser  med  de  ryska 
bolsjevikerna  och  slöt  mars  1921 
ett  fördrag,  som  tillgodosåg  tur- 
karnas nationella  territoriekrav. 
Den  försonade  sig  med  Konatan- 
tinopelregeringen.  De  allierades 
oförmåga  att  verkställa  Sévres- 
freden blev  gynnsam  för  A.  Ita- 
lien, som  icke  gillat  Greklands 
utvidgning  med  anatoliska  områ- 
den, gav  i  ett  avtal  i  april  1921 
A.  löften  om  medverkan  till  fre- 
dens revision.  Frankrike,  som 
haft  svåra  sammanstötningar 
med  turkiska  trupper  i  Kilikien, 
slöt  21  okt.  1921  genom  sin  emis- 
sarie  Franklin-Bouillon  ett  för- 
drag, varigenom  bl.  a.  den  tur- 
kiska gränsen  till  de  franska 
mandatområdena  i  Syrien  regle- 
rades till  turkarnas  förmån.  En 
ny  allmän  uppgörelse  om  förhål- 
landena i  främre  Orienten  blev 
nödvändig,  och  på  en  konferens 
i  Paris  mars  1922  framlades  ett 
förslag   härtill,    som    innebar    en 


447 


Angostura  bitter — Anilin 


448 


betydande   förbättring    i    turkai-- 
nas  villkor.  Se  vidare  Turkiet. 

Angostura  bitter,  bitter, 
alkoholrik  likör,  framställd  ur 
angosturabarken.  Denna  erhålles 
av  Cuspa'ria  trifolia'ta  (fam. 
Ruta'ceae)    från  Venezuela. 

Angouléme  [ar)golä'm],  hu- 
vudstad i  dep.  Charente,  Frank- 
rike, vid  floden  Charente.  Pap- 
persfabriker. Vinhandel.  Biskops- 
säte. Katedral  från  1000— 1100-t. 
40,000  inv. 

Angouléme  [aggolä'm],  titel 
för  franska  hertigar,  först  utde- 
lad 1619  till  Charles  av  Va- 
lois,  Karl  IX:  8  av  Frankrike  na- 
turlige son,  f.  1573,  d.  1650. 
Louis  Antoine,  den  siste 
hertigen  av  A.,  f.  1775,  d.  1844, 
son  till  Karl  X,  deltog  i  krigen 
mot  Napoleon,  var  sedan  jämte 
sin  gemål,  Ludvig  XVI:s  dotter 
Marie  Thérése  Char- 
lotte, f.  1778,  d.  1851,  centrum 
för  det  rojalistiska  partiet  men 
fördrevs  vid  julirevolutionen  1830. 

A'ngra  do  Herofsmo,  Azorer- 
nas förnämsta  stad,  på  ön  Ter- 
ceira.  Export  av  vin,  spannmål 
och  friakt.  10,000  inv. 

Angramainju,  se  Z  a  r  a  - 
t  h  u  s  t  r  a. 

Ångra     Pequena      [peke'na], 
se  Liideritz. 
.  Anguflla,   se  Ålfiskar. 

Angui'llula,  se  Trådmas- 
kar. 

A'nguis,  se  O  r  m  s  1  å. 

Angus,  se  Douglas. 

Angöra  land,  söka  landkän- 
ning i  och  för  bestämning  av  ett 
fartygs  geografiska  läge. 

A'nhalt,  fristat  i  Tyskland, 
till  1918  hertigdöme,  består  av 
ett  större  sammanhängande  om- 
råde vid  Elbes  mellersta  lopp, 
ett  mindre  v.  därom,  gränsande 
till  Braunschweig,  samt  fem  en- 
klaver,   omgivna     av    preussiskt 


territorium.  2,299  kvkm.  330,000 
inv.  Åkerbruk  och  industri, 
främst  sockertillverkning  samt 
brännvins  beredning.  Bergsbruk 
drives  i  Harz,  bergsalt  och  kali- 
salter  brytas  vid  Leopoldshall. 
Huvudstad  Dessau.  A.  har  enl. 
författningen  1919  en  av  ett 
statsråd  med  5  medlemmar  be- 
stående regering,  har  en  lantdag 
med  36  medlemmar,  sänder  'A 
ombud  till  tyska  riksdagen  och 
har  1  röst  i  riksrådet.  A:8 
furstehus  var  delat  på  liera  lin- 
jer: A.  -  B  e  r  n  b  u  r  g,  A.  - 
Zerbst,  A.  -Dessau  och  A.  - 
K  ö  t  h  e  n.  Av  dess  furstar  mär- 
kes Kristian  i  av  A.-Bern- 
burg,  f.  1568,  d.  1630,  evangeliska 
unionens  egentlige  stiftare  1608. 
Till  linjen  A.-Zerbst  hörde  Kata- 
rina Ii  av  Kyssland. 

Anhi'ma,    se  Värnfåglar. 

Anhinga,  seOrmhalsfåg- 
1  a  r. 

A'nholt,  dansk  ö  i  Kattegatt, 
rakt  v.   om  Halmstad.   Fyrplats. 

Anhui,  provins  i  Kina  vid 
nedre  loppet  av  Yang-tsi-kiang, 
v.  om  kustprov.  Kiang-su  och 
Che-kiang.  141,988  kvkm.  20  mill. 
inv.   Huvudort   Anking. 

Anhydri'der  (grek.  nekande 
an  och  hy'dor,  vatten),  ämnen, 
som  uppstå,  då  vissa  kemiska 
föreningar,  såsom  syror,  baser 
och  alkoholer,  förlora  vatten. 

Anhydri't  (grek.  nekande  an 
och  hy'dor,  vatten),  mineral  av 
vattenfritt  kalciumsulfat,  före- 
kommer vanligen  tillsammans 
med  gips  och  bergsalt  och  bildar 
blå-  eller  rödaktiga  kristalliniska 
massor,  sällan  kristaller.  I  Sve- 
rige har  A.  anträffats  i  Falu 
gruva. 

Anili'n  (portug.  anil,  indigo) 
eller  f  e  n  y'  1  -  a  m  i'  n,  formel 
C,Hj  •  NHj.  Ämnet  är  känt  sedan 
1826,  dä  Unverdorben  erhöll 


449 


Anillt — Anjalaförbundet 


450 


A.  vid  sönderdelning  av  indigo. 
Numera  framställes  Ä.  genom 
reducering  av  nitrobenzol.  I  rent 
tillstånd  är  A.  en  färglös  vätska, 
,  som  lätt  löses  i  alkohol  och  eter, 
däremot  med  svårighet  i  vatten. 
Kokpunkt  183°  C.  Spec.  vikt 
1,024  vid  +  16°  C.  Med  en  klor- 
kalklösning  ger  A.  violett  färg; 
med  starkare  syror  bildar  det 
kristalliserande  salter.  —  A  n  i  - 
linfärger,  se  Färgämnen. 

Anili't,  se  Azotobacter. 

Anima'l  1.  anima'lisk  (lat. 
a'nimal,  djur),  som  avser,  härrör 
ifrån  1.  tillhör  djurvärlden.  — 
Animalt  organ,  organ 
(t.  ex.  nervsystem)  med  animal 
funktion,  d.  v.  s.  med  för  djuren 
karaktäristisk  livsverksamhet. 
Jfr  Vegetativ. 

Anima'Iia,  se  D  j  u  r. 

Animalkuli'sm,  se  P  r  e  f  o  r  - 
mationsteorien. 

Anima'1  magneti'sm,  se  M  e  a- 
m  e  r. 

Anime'ra  (av  lat.  a'nima, 
själ),  liva,  uppelda.  —  Anime'- 
r  a  d,  livlig,  glad ;  om  börsen,  då 
köplusten  är  stark. 

Animi'sm,  se  Ande. 

Aning  i  generell  bemärkelse 
möter  i  talesätt  som:  "jag  har 
icke  haft  någon  aning  om  detta 
faktiun",  varvid  ordet  tydligen 
betecknar  en  mera  omedveten  och 
obestämd  föreställning  över- 
huvud. När  åter  en  dylik  omed- 
veten och  obestämd  föreställning 
refererar  sig  till  samtida,  men  i 
rummet  avlägsna  eller  till  fram- 
tida förhållanden  och  händelser, 
möter  ordet  A.  i  en  mera  speciell 
bemärkelse.  För  psykologen  ter 
det  sig  i  varje  dylikt  fall  som  en 
uppgift  att  så  långt  det  är  möj- 
ligt påvisa  det  komplex  av  för 
subjektet  i  fråga  redan  bekanta 
faktorer,  vilka  kunna  utgöra 
grundvalen  för  en  omedveten  eller 

15.  —  L  •  X.  I.     Tr.  2.  6.  22. 


undermedveten  slutledningspro- 
cess, vars  dunkelt  uppfattade 
resultat  kan  komma  att  te  sig 
som  ett  "telepatiskt"  intryck  av 
en  i  rummet  avlägsen  tilldra- 
gelse eller  en  "clairvoyant"  för- 
känning av  en  framtida  händelse. 

A'nio,  flod  i  mellersta  Italien, 
rinner  upp  på  Apenninerna  och 
utfaller  i  Tibern  n.  om  Rom.  Bil- 
dar vid  Tivoli  vackra  vattenfall. 
Det  forna  Rom  erhöll  genom  två 
akvedukter  vatt«n  från  A. 

Anio'n,    se   Dissociation. 

A'nis,  två  slags  kryddor, 
bägge  innehållande  anetol  (se 
d.  o.).  Den  ena  er  hålles  av  Pim- 
pine'lla  anisa'tum,  den  andra  av 
IlWcium  anisa'tum.  Se  P  i  m  p  i  - 
n  e  1 1  a  och  1 1 1  i  c  i  u  m. 

Ani8e'tt,  likör,  tillsatt  med 
anisolja    (av  IlWcium). 

Anisofylli'  (grek.  nekande  an, 
i'sos,  lika,  fy'llon,  blad),  det  för- 
hållandet, att  bladen  på  en  del 
skott  hos  vissa  växter  ej  äro  av 
samma  storlek.  I  de  flesta  fall 
yttrar  sig  A.  så,  att  översidan» 
blad  äro  mindre  än  undersidans 
och  därför  ej  alltför  mycket  be- 
skugga dessa  senare.  A.  förekom- 
mer t.  ex.  på  sidoskott  av  lönn 
och  hästkastanj  samt  hos  Thu'ja 
och   Cupre'ssus. 

Aniso'1-rött,  en  vattenlöslig, 
röd  anilinf ärg.  Se  Färgilm- 
nen. 

Anisome'trisk,  se  I  s  o  m  e  t  - 
risk. 

Anisometropi'  (grek.  nekande 
an,  i'80S,  lika,  me'tron,  mått,  och 
ops,  öga),  olika  brytande  kraft 
hos  en  persons  båda  ögon. 

Anisotro'p,  se  I  s  o  t  r  o  p. 

Aniu'ma,    se  Värnfåglar. 

A'njala,  socken  i  littis  pros- 
teri,  Borgå  stift,  Finland,  vid 
Kymmene  älvs  nedre  lopp.  Se 
Anjalaförbundet. 

Anjalaförbundet,  en  samman- 


451 


An  j  eskutan — Anka 


452 


Bvärjning  av  officerare  under 
1788  års  krig  mot  Ryssland,  orsa- 
kad av  missnöje  över  den  ökade 
konungamakten  och  Gustav  111:8 
sätt  att  utöva  den  samt  hans 
egenmäktiga  beslut  om  kriget. 
Tillfället  togs  härjämte  i  akt  av 
ett  finländskt  parti,  lett  av  majo- 
rerna J.  A.  Jägerhorn  och  K.  H. 
Klick,  som  under  påverkan  av  G. 
M.  Sprengtportens  (se  d.  o.)  idéer 
ville  skilja  Finland  från  Sverige. 
Då  Gustav  111:8  plan  att  hastigt 
anfalla  Petersburg  misslyckats, 
förmådde  dessa  jämte  bl.  a.  över- 
ste J.  H.  Hästesko,  general  K.  G. 
Armfelt  att  8  aug.  1788  i  Liikala 
erbjuda  ryska  kejsarinnan  fred 
mot  det  att  Finland  finge  sitt 
landområde  från  tiden  före  1743 
tillbaka.  12  aug.  uppsattes  i  An- 
jala  en  deklaration  av  113  office- 
rare, att  de  med  ed  ansvarade  för 
anbudet  till  kejsarinnan.  Konung- 
en, som  fått  ett  oundertecknat 
exemplar  härav,  vågade  ej  lita  på 
några  trupper  och  fruktade  för 
sitt  liv.  En  dansk  krigsförklaring 
21  aug.  föranledde  honom  att 
återresa  till  Sverige,  där  stäm- 
ningen vände  sig  helt  till  hans 
förmån.  Det  ryska  svaret,  som 
genom  sin  uppmaning  till  de 
sammansviirna  att  hålla  sig  neu- 
trala i  den  rysk -svenska  kampen 
tydligt  ådagalade,  att  kejsarinnan 
sökte  göra  separationsplanerna 
till  huvudsak  i  rörelsen,  var  en 
svår  missräkning  för  Armfelt  och 
flertalet  av  de  svenska  officerar- 
na, vilka  till  Gustav  III  avgåvo 
en  förklaring,  att  de  ville  till  det 
yttersta  kämpa  för  det  svenska 
väldets  bestånd.  Men  de  vunno  en 
stor  del  av  härens  och  flottans 
officerare  jämte  hertig  Karl  för 
sin  fordran  på  riksdagens  inkal- 
lande och  fred.  Gustav  III  kände 
Big  dock  nu  stark  nog  att  vägra. 
Då  det  danska  kriget  lyckligt  av- 


slutats, upplöste  han  i  okt.  An- 
jalahären  och  fängslade  de  ledare, 
som  ej  hunnit  fly  till  Ryssland. 
Flera  dömdes  till  döden,  men  en- 
dast överste  Hästesko  avrättades. 

An j eskutan,  fjäll  i  n.  Jämt- 
land, 1,199  m.  ö.  h. 

Anjou  [ai)5o'],  förut  väst- 
fransk  provins  vid  nedre  Loire 
med  huvudstaden  Ångers.  Under 
medeltiden  var  A.  ett  grevskap, 
som  tillföll  England,  när  dettas 
tron  1154  intogs  av  Henrik  II, 
vars  mor  tillhörde  huset  A.  Det 
återvanns  1204  av  Frankrike  och 
gavs  i  förläning  åt  franska  prin- 
sar. En  av  dessa,  Ludvig  IX  :s 
broder  Karl,  blev  1266  konung  i 
Neapel  och  grundade  där  huset 
Anjou  (se  Neapel).  En  av 
Karls  avkomlingar,  Karl  Robert, 
blev  1308  vald  tiU  konung  av 
Ungern  (se  d.  o.).  Grevskapet 
A.,  som  genom  Karls  dotterson 
Filip  VI  åter  kom  under  franska 
kronan,  blev  1360  hertigdöme 
men  indrogs  av  Ludvig  XI.  A. 
har  sedan  varit  hertigtitel  för 
flera  franska  prinsar. 

Anjou  [a'nsjo],  Lars  An- 
ton, f.  1803,  d.  1884,  kyrkohisto- 
riker, biskop  i  Visby  från  1859, 
professor  i  Uppsala  1845 — 55, 
ecklesiastikminister  1855 — 59. 
Grundlig  kyrkohistorisk  forskare 
utgav  han  bl.  a.  Svenska  kyrkans 
historia  ifrån  Vpsala  möte  dr 
1593  till  slutet  af  sjuttonde  dr- 
hundradet  (1866).  1859  års  läro- 
verksstadga bär  A:8  kontrasigna- 
tion. 

Anka,  tamform  av  vanliga 
gräsanden,  i  en  mångfald  olika 
raser.  Den  svenska  A.  är  icke 
någon  konstant  ras.  Den  har  myc- 
ket gemensamt  med  vildanden,  är 
liten,  god  ruvare,  gott  köttdjiw 
samt  medelmåttig  värpare.  — 
Aylesburyankan,  stor,  vit 
koltras    (vikt   3 — 4   kg.),  medel- 


453 


Anka — Ankare 


454 


Aylesburyanka, 

måttig  värpare,  härdig  och  an- 
språkslös. Är  mycket  spridd  i 
Sverige.  —  Pekingankan  är 
lik  föregående  men  har  upprätt 
gång.  —  Rouenankan  är  nå- 
got mindre  än  pekingankan,  dålig 
ruvare.  Den  trivs  relativt  bra 
utan  tillgång  på  större  vatten- 
samlingar. —  Indian  Run- 
ne r  s  är  en  mycket  liten,  god 
värpare.  —  A.  kan,  där  tillgång 
på  större  vatten  finnes,  till 
största  delen  föda  sig  själv.  I 
övrigt  bjudes  den  samma  foder 
som  annat  fjäderfä,  men  alltid 
som  blötfoder.  Animaliska  ämnen 
bör  den  ha  i  stor  utsträckning. 
För  var  3:e  å  5:e  hona  beräknas 
en  ankbonde  (hane).  Varp- 
ningen börjar  i  mars.  KJäcknings- 
tiden  omkring  28  dagar. 

Anka,  tidningsanka, 

skämtsam  benämning  p&  falsk 
tidningsuppgift. 

Ankarboj,  även  kallad  v  a  - 
käre,  ett  flöte,  medelst  b  o  j  - 
repet  förbundet  med  ankaret, 
då  detta  kastats.  Utmärker  an- 
karets läge  för  att  förhindra 
andra  fartyg  att  ankra  på  sam- 
ma ställe;  tjänar  till  märke  vid 


bärgning  av  ankare,  om  ankar- 
kättingen  brustit. 

Ankarbult,  se  B  u  1 1  och  F  ö  r- 
a  n  k  r  i  n  g. 

Ankarcrona.  1.  StenJohan 
The  odör  Claes  A.,  f.  1861, 
konteramiral,  industriman.  A. 
inlade  tidigare  ss.  underordnad, 
1911 — 13  ss.  chef  stora  för- 
tjänster om  marinstabens  orga- 
nisation och  har  tagits  i  anspråk 
för  en  mängd  kommitté-  och  sak- 
kunnigarbeten i  flottangelägen- 
heter. Hans  intresse  för  flottans 
stärkande  förde  honom  i  konflikt 
med  andra  ministären  Staaff,  och 
hans  förflyttning  från  posten  ss. 
marinstabschef  föranledde  1913 
hans  begäran  om  avsked  ur  flot- 
tans tjänst.  Under  världskriget 
inträdde  han  i  reserven  och  be- 
kläddes med  nya  förtroendeupp- 
drag. Styrelseledamot  i  en  mängd 
industriföretag.  —  2.  Sten 
Gustaf  Herman  A.,  f.  1869, 
målare.  Har  utfört  stämningsbil- 
der med  motiv  från  svensk  natur 
och  historiska  genrestycken  från 
Karl  XII: 8  tid.  Sedan  ett  par 
årtionden  bosatt  i  Dalarna,  har 
han  där  återupplivat  intresset  för 
den  gamla  hemslöjden,  på  olika 
håll  grimdat  livaktiga  hemslöjds- 
föreningar och  dessutom  befräm- 
jat hembygdsforskningen. 

Ankardävert,  en  svängbar 
lyftkran  i  fören  vid  ett  fartygs 
reling.  Användes  att  svänga  an- 
karet ut  eller  in  över  relingen. 

Ankare.  Sjöv.  Redskap,  som 
nedfälles  på  sjöbottnen  för  att 
fasthålla  ett  fartyg  1.  annat  fly- 
tande föremål.  I  sin  ursprungliga 
form  består  A.  av  en  grov  järn- 
stång, läggen,  som  förgrenar 
sig  i  vanligen  två  armar  (kro- 
nan), vilka  sluta  med  triangel- 
f ormiga  skövlar,  f  1  y  n.  A.  för- 
enas med  fartyget  medelst  an- 
kartross 1.  -kätting,  fäst 


455 


Ankar  järn — Ankole 


456 


Vänstra  ratleu:  normalankare,  skålan- 
kare (för  fyrskepp),  Halls  ankare. 
Högra  raden:   Martins  ankare,  bätankare. 

vid  läggen  med  en  ring  (r  ö  - 
ring)  1.  bygel  (sch  a  ek  el). 
Strax  nedanför  röringen  1.  schac- 
keln  sitter  ankarstocken, 
av  stål  1.  trä,  vinkelrätt  mot  så- 
väl läggen  som  armarna.  Då  A. 
fälles,  kommer  stocken  att  med 
hela  sin  längd  vila  mot  bottnen, 
varför  ett  av  flyna  tvingas  in  i 
densamma.  Vid  nyare  ankarkon- 
struktioner saknas  stundom  stoc- 
ken och  kan  hela  kronan  vridas 
i  förhållande  till  läggen;  här- 
igenom kunna  båda  armarna 
gripa  in  i  bottnen.  —  Små  båt- 
ankare sakna  stundom  stock  och 
ha  flera  än  två  armar.  —  S  k  å  1  - 
ankare  användas  bl.  a.  av  fyr- 
fartyg; kronan  är  här  utbildad 
till  en  skål.  —  Fartyg  föra  dels 
svåra  ankaren,  dels  smärre 
8.  k.  ström-  och  varpanka- 
ren. —  Magn.  Ett  stycke  mjukt 
järn,  som  lägges  mellan  polerna 
av  en  hästskomagnet.  Permanenta 
magneter  "armeras"  medelst  A., 
så  att  en  sluten  magnetisk  krets 
bildas   och  avmagnetisering  här- 


igenom förhindras.  —  Elektro- 
tekn.  Den  del  av  en  elektrisk 
maskin,  vari  spänning  induceras. 

—  Byggn.,    se  Förankring. 

—  Mått.  Ett  fordom  brukligt 
rymdmått,  motsvarande  15  kan- 
nor 1.  39,26  liter. 

Ankar  järn,  se  Förank- 
ring. 

Ankarordning,  förankrade  ör- 
logsfartygs inbördes  läge  enligt 
order. 

Ankarplatta,  se  Förank- 
ring. 

Ankarreaktion,  se  Elektri- 
ska maskiner. 

Ankarslut,  se  Förank- 
ring. 

Ankarspel,  en  upphissnings- 
anordning  för  skeppsankare. 

Ankarsrum,  järnbruk  .  i  Hal- 
lingebergs  socken,  Kalmar  1.,  vid 
järnvägen  Hultsfred — Västervik. 
Gjuteri  och  mek.  verkstad,  emalje- 
ringsverk  m.  m.  Äg.  a.  b.  Ankars- 
rums bruk.  Grundlagt  på  1650-t. 

Ankarur,  se  Ur. 

Ankel,  se  Fotknöl. 

Ankfses,  se  A  e  n  e  a  s. 

A'nklam,  stad  i  Pommern, 
Preussen,  vid  floden  Peene. 
Skeppsbyggeri,  linne-,  bomulls- 
och  sockerfabriker.  Kyrka  från 
1100-t.  Gammal  hansestad.  A.  var 
svensk  besittning  1648—1720. 
15,000  inv. 

Anko'le,  distrikt  i  Uganda- 
protektoratet,  på  ö.  stranden  av 


Ankarspel. 


467 


An-kult — Anlöpning 


458 


Albert  Edwardsjön.  A.  är  bördigt 
och  tätt  befolkat.  Boskapssköt- 
sel. Huvudort  är  Mbarara. 

An-kult,  dyrkan  av  förfäder- 
nas andar.  Förekommer  hoa  de 
flesta  primitiva  folk,  men  även 
på  högre  kulturstadium,  t.  ex. 
hos  de  gamla  romarna.  Särskilt 
starkt  utvecklad  möter  den  oss  i 
Kina,  där  den  intimt  samman- 
hänger med  det  konservativa  dra- 
get i  folkets  hela  liv. 

Ankylo'8  (grek.  anky'loai8, 
kr  ökning),  styvhet  i  en  ledgång. 
A.  förorsakas  av  förstöring  av 
ledytornas  brosk  och  sammanväx- 
ning  av  benändarna,  av  skrump- 
ning  av  ledkapseln  eller  omgi- 
vande band  samt  slutligen  av 
förkortning  och  senvandling  av 
förlamade  muskler. 

Anlag.  Psyk.  Begreppet  A.  är 
ett  uttryck  för  den  tanken,  att 
det,  som  hos  ett  väsen  framgår 
såsom  resultat  av  en  förändring 
hos  detsamma,  icke  blott  bestäm- 
mes av  yttre  faktorer  utan  ock 
av  en  hos  väsendet  självt  inne- 
boende disposition,  vilken  kom- 
mer riktlinjerna  för  förändringen 
hos  väsendet  att  syfta  mot  resul- 
tatet i  fråga.  Så  säges  ett  frö 
bära  i  sig  anlag  till  den  växt, 
som  under  gynnsamma  yttre  vill- 
kor därur  uppspirar.  Enligt  en 
biologisk  teori,  den  s.  k.  p  r  e  - 
formationshypotesen, 
som  särskilt  under  1700-t.  var 
mycket  gängse,  uppfattades  orga- 
nismens "anläggning"  i  fröet  på 
det  sätt,  att  man  tänkte  sig  t.  ex. 
en  hasselnöt  såsom  innehållande 
ett  i  varje  detalj  utbildat  minia- 
tyrexemplar av  den  blivande  has- 
selbusken. Ehuru  våra  dagars 
biologiska  vetenskap  ej  fattar  an- 
laget på  ett  så  handgripligt  sätt, 
har  den  dock  utformat  en  specifi- 
cerad teori  för  A:s  materiella  be- 
tingelser    på     grund    av    ärftlig- 


hetsforskningen. Ett  anlag  i  bio- 
logisk mening  kan  dels  innebära 
disposition  för  utvecklingen  av 
ett  tillstånd  hos  organismen,  vil- 
ket överensstämmer  med  livets 
normala  fysiologiska  karaktär, 
dels  ock  innebära  disposition  för 
abnorma  livsföreteelser,  defekter 
och  sjukdomstillstånd  hos  orga- 
nismen. En  dylik  disposition  av 
patologisk  art  kan  dels  vara  ett 
uttryck  för  ett  inneboende  arvs- 
anlag, dels  uppstå  på  grund  av 
yttre  faktorers  inverkan  på  orga- 
nismen vare  sig  under  embryo- 
eller  den  senare  utvecklingen.  — 
Liksom  de  biologiska  processerna 
hos  en  organism  i  viss  be- 
stämd utsträckning  betingas  av 
anlagens  karaktär,  så  gör  sig  ock 
ett  analogt  förhållande  gällande 
i  fråga  om  organismens  psykiska 
funktioner,  dess  själsyttringar. 
En  människas  intellektuella  lägg- 
ning och  utvecklingsförmåga  så- 
väl som  de  karaktärsdrag,  som 
utmärka  hennes  känslo-  och  vilje- 
liv, äro  alltid  i  en  viss  utsträck- 
ning beroende  av  hennes  arvsan- 
lag, om  ock  den  inverkan,  som 
utövas  av  den  omgivning  eller 
miljö,  vari  hon  utvecklar  sig, 
även  äger  sin  bestämda  bety- 
delse. —  Med.  A.  1.  disposi- 
tion betecknar  ökad  benägenhet 
för  sjuklighet  över  hu\Tid  eller 
för  viss  sjukdom.  A.  kan  vara 
antingen  medfött  eller  förvärvat. 
Ofta  är  det  som  betecknas  som 
disposition  i  själva  verket  redan 
tidigt  ådragen  sjukdom,  t.  ex. 
tuberkulos.  Denna  kan  länge  för- 
bli stationär  på  ett  omärkligt 
begynnelsestadium,  till  dess  något 
tillstötande  moment  föranleder 
ett    uppblossande    av   densamma. 

Anlagstyp,  se  Ärftlig- 
hetslära. 

Anlöpning  kallas  den  färg- 
förändring en  metalls  vta  under- 


469 


Anmärkaren — Anmärkningsanledning 


460 


gftr  vid  beröring  med  luft.  Oftast 
orsakas  denna  förändring  av  oxi- 
dation genom  luftens  syre;  sil- 
ver anlöpes  genom  inverkan  av 
svavelväte.  Inom  stälbehandling- 
en  benämnes  den  process,  som 
efterg&r  härdningen,  A.  A.  avser 
att  ur  stålet  borttaga  den  spröd- 
het  som  uppkommer  vid  härd- 
ningen. Vid  härdningen  övergär 
det  i  stålet  befintliga  kolet  (kar- 
bi  dkol)  till  en  annan  form  (härd- 
ningskol).  Vid  A.,  som  består  i 
stålets  återupphettning,  återföres 
härdningskolet  till  karbidkol  i  en 
omfattning,  som  beror  av  upp- 
hettningsgraden och  upphett- 
ningstiden. Graden  av  A.  bestäm- 
mes genom  att  iakttaga  a  n  1  ö  p  - 
ningsfärgerna,  som  växla 
från  gul  (vid  c:a  200°)  till  blå 
(c: a  300°),  och  vilka  bero  på 
interferensfenomen  i  det  på  me- 
tallytan bildade  oxidskiktet.  A. 
sker  oftast  i  luftbad  eller  i  bad 
av  smält  bly.  Efter  densamma 
avkylas  de  anlöpta  föremålen  has- 
tigt. 

Anmärkaren,  oppositionstid- 
ning, grundad  1816  av  Fred- 
rik Cederborg  h.  1817  in- 
trädde G.  Scheutz  i  redaktio- 
nen. A.  ingrep  med  oräddhet 
mot  orättvisor  och  maktmiss- 
bruk och  fick  en  stor  publik.  In- 
drogs 1820  och  fick  till  efterföl- 
jare Scheutz'  Anmärkarne, 
vilken  samma  år  omdöptes  till 
A  r  g  u  s.  Cederborgh  fick  genom 
kungl.  nåd  åter  utge  A.,  men  han 
förmådde  aldrig  åt  densamma 
återvinna  dess  forna  popularitet. 
Den  upphörde   1829. 

Anmärkning,  i  förvaltningvä- 
sendet den  framställning  om  fel, 
som  granskning  av  allmän  räken- 
skap givit  för  handen.  Skriftväx- 
lingen om  och  behandlingen  av 
en  A.  kallas  anmärknings- 
mål. —  Anmärkningspro- 


cent 1.  observationspro- 
cent kallas  revisors  andel  av 
de  medel,  som  genom  hans  an- 
märkningar inflyta  i  statens  eller 
annan  allmän  kassa.  Från  och 
med  1922  har  denna  procent  i 
allmänhet  upphört. 

Anmärkningsanledning.  Riks- 
dagsman eller  annat  utskott  än 
konstitutionsutskottet  kan  i  ve- 
derbörande kammare  väcka  frå- 
ga, huruvida  statsråd  eller  någon 
dess  ledamot  eller  föredragande 
på  obehörigt  sätt  utövat  sitt  äm- 
bete. Därvid  får  endast  följande 
ordalag  användas:  "Det  är  an- 
ledning till  anmärkning  mot 
statsrådet,  eller  den  eller  den  le- 
damoten eller  föredraganden,  var- 
om remiss  begäres  till  konstitu- 
tionsutskottet, inför  vilket  an- 
ledningen skall  uppgivas."  Re- 
miss får  ej  vägras.  Konstitu- 
tionsutskottet ensamt  kan  be- 
sluta åtal  inför  riksrätt  eller 
göra   anmärkning   hos   kamrarna 


Den  heliga  Anna  med  Maria  och  Jesui- 
tarnet.    Mftlning   av   Lionardo  da   Vinci. 


461 


Anmärkningsmemorial — Anna 


462 


Anna,   Joh&n  ni:i  dotter.   Samtida  por- 
trätt. 

(se  Decharge)  eller  förklara 
A.  icke  föranleda  till  något  ut- 
skottets  ingripande. 

Anmärkningsmemoria'1,  se 
Decharge. 

Anmärkningsmål,  Anmärk- 
ningsprocent, se  An- 
märkning. 

Anna,  denheligaA.,  enligt 
traditionen  Jungfru  Marias  mo- 
der, som  skulle  ha  varit  gift  med 
Joakim  av  Juda  stam.  Hennes 
fest  firas  i  romerska  kyrkan  26 
juli,   i  grekiska  på  olika   dagar. 

Anna,  namn  på  flera  svenska 
furstinnor:  1)  Gustav  Vasas  dot- 
ter med  Margareta  Leijonhufvud, 


f.  1545,  d.  1610,  gift  med  pfala- 
greve  Georg  Johan  av  Veldenz, 
Lauterecken  och  Liitzelstein.  2) 
Johan  111:8  dotter  med  Katarina 
Jagellonica,  f.  1568,  d.  1625.  3) 
Sigismunds  första  gemål,  dotter 
till  ärkehertig  Karl  av  Österrike, 
f.  1573,  d.  1598. 

Anna  av  Österrike,  f. 
1601,  d.  1666,  drottning  av 
Frankrike,  dotter  till  Filip  III 
av  Spanien,  Ludvig  XIII :  s  gemål, 
mor  till  Ludvig  XIV,  förmyndare 
för  denne  1643 — 61,  då  Mazarin 
var   den   verklige   regenten. 

Anna  Ivanovna,  f.  1693,  d. 
1740,  kejsarinna  av  Ryssland, 
brorsdotter  till  Peter  den  store, 
efterträdde  1730  Peter  II  och 
förde  en  despotisk  regering,  vars 
egentlige  ledare  var  Biron  (se 
d.  o.). 

Anna,  f.  1665,  d.  1714,  drott- 
ning av  Storbritannien  och  Ir- 
land, dotter  till  Jakob  II,  besteg 
tronen  1702.  Under  A:s  regering 
genomfördes  Skottlands  och  Eng- 
lands förening  till  ett  rike,  Stor- 
britannien, genom  unionen   1707. 


Drottning   Anna   av   Storbritannien.   Mål- 
ning   av   svensken    M.    Dahl. 


468 


Annaberg — Annbok 


464 


Anna  Boleyn.   Stick   av   K.   Cooper  efter 
målning   av   Holbein. 

Under  större  delen  av  sitt  liv 
stod  A.  under  sin  ungdomsväns 
Sarah  Jennings*  inflytande,  vilket 
gjorde,  att  dennas  man,  hertigen 
av  Marlborough,  till  1710  var 
landets  verklige  regent.  A.  var 
gift  med  Georg  av  Danmark, 
broder  till  Ulrika  Eleonora  d.  ä. 
av  Sverige. 

Annaberg,  stad  i  Erzgebirge, 
Sachsen.  Spetsknyppling.  Var  på 
1500-t.  en  viktig  gruvstad,  men 
malmtillgångarna  ha  utsinat. 
17,000  inv. 

Anna  Boleyn  [bo'llin],  f.  1507, 
d.  1536,  Henrik  VIII:s  av  Eng- 
land andra  gemål,  mor  till  seder- 
mera drottning  Elisabet.  Henrik 
lät  skilja  sig  från  henne  och  av- 
rätta henne,  sedan  hon  utan  be- 
vis dömts   för  otrohet. 

Anna  Komne'na,  f.  1083,  d. 
omkr.  1145,  dotter  till  den  bysan- 
tinske  kejsar  Alexios  I,  om  vil- 
kens regering  hon  skrev  den  be- 
römda Alexias,  Alexiaden,  till- 
hörande den  bysantinska  historie- 
skrivningens bästa  alster. 

Anna'ler     (lat.     anna'les,     av 


a'nnus,  år),  årsböcker,  samtida 
uppteckningar  i  kronologisk  ord- 
ning av  viktiga  händelser,  den 
ursprungliga  formen  av  historie- 
skrivning; fördes  av  kineser, 
assyrier,  egypter  och  perser  i 
äldsta  tid.  I  Rom  ålåg  det  överste- 
prästen, po'ntifex  ma'ximus,  att 
föra  register  över  årets  viktigaste 
tilldragelser,  de  s.  k.  anna'les 
ina'ximi.  Under  medeltiden  gjor- 
des sådana  anteckningar  vid 
furstehoven  och  i  klostren.  Bland 
viktigare  svenska  medeltidsanna- 
ler märkas  Anna'les  8igtune'nses, 
skrivna  1208 — 88  i  Sigtuna  domi- 
nikankloster,  Chro'nicon  över 
perioden  1160 — 1320,  sannolikt 
skriven  i  Uppsala,  samt  Vadstena 
klosters  minnesbok,  Dia'rium 
vazstene'nse,  skriven  1344 — 1545. 
A.  kallas  numera  en  del  perio- 
diskt utkommande  facktidskrif- 
ter, t.  ex.  Jernkontorets  annaler 
(sedan  1817). 

A'nnam,  seFranskalndo- 
K  i  n  a. 

Anna'ter  (av  lat.  a'nnus,  år), 
"årspengar",  vissa  kyrkliga  av- 
gifter i  romersk-katolska  kyrkan. 

Anna'tto,  se  B  i  x  a. 

Annbok  1.  a  v  e  n  b  o  k,  Carpi'- 
nus  be'tulus  (fam.  Betula'ceae), 
ett  mindre  träd  med  äggrunda, 
dubbelsågade  blad  och  såväl  han- 
som  honblommor  i  hängen.  Fruk- 
ten omgives  av  ett  stort  treflikigt 


AnnhoH- 


466 


Aimeberg — Anno  ab  urbe  condita 


466 


skärmblad,  bildat  av  de  samman- 
växta Bvepena.  A.  förekommer  i 
8.  Sverige  samt  odlas  ofta,  t.  ex. 
såsom  häckväxt.  Den  ger  ett  fast, 
gott  virke,  som  på  grund  av  sin 
ljusa   färg   kallas   vitbok. 

Anneberg,  tändsticksfabrik  i 
Norra  Solberga  socken,  Jönk.  1. 
Äges  av  Jönköpings  och  Vulcans 
tändst.-fabriks  a.  b. 

Anneberg — Ormaryds  järn- 
väg (A.  O.  J.)  sammanbinder 
Smålands  Anneberg  med  Nässjö 
— Oskarshamns  järnväg  vid  Orma- 
rvd.  öppnades  för  trafik  år  1909 
och  äges  av  Anneberg — Ormaryds 
järnvägs  a.  b.  Längd  7,i  km. 
Spårvidd  0,600  m. 

Annefors,  kapellförs.  till  Boll- 
näs  (se  d.  o.). 

Annekte'ra  (av  lat.  ad,  till, 
och  ne'ctere,  knyta),  taga  i  be- 
sittning, tillägna  sig,  inkorpo- 
rera. 

Anneli'da,  se  Ringmaskar. 

Annelöv,  socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Södervidinge  pastorat  i 
Lunds  stift.  910  inv. 

Annerstad,  socken  i  Kronob.  1., 
jämte  Nött  ja  och  Torpa  pastorat 
i  Växjö  stift.  1,090  inv. 

Annerstedt.  1.  Per  Samuel 
Ludvig  A.,  f.  1S36,  d.  1904, 
rättslärd  och  politiker.  1876  pro- 
fessor i  processrätt  i  Uppsala. 
Sedan  1877  i  justitiedep.,  blev 
han  1879  expeditionschef.  Verk- 
sam i  lagstiftningsarbetet.  Vid 
förhandlingarna   1879  om  en  ge- 


P.  S.  L.  Annerstedt.  —  Claes  Annerstedt. 


mensam  nordisk  växellag  var  A. 
Sveriges  ena  representant.  1884 
ordf.  i  Nya  lagberedningen.  1892 
president  i  Kammarrätten.  Så- 
som led.  av  F.  K.  från  1890  var 
A.  1893—96  ordf.  i  lagutskottet. 
1896—1901  justitieminister.  1903 
medlem  av  permanenta  skiljedom- 
stolen i  Haag.  Omfattande  juri- 
disk författarverksamhet.  —  2. 
Claes  A.,  f.  1839,  historiker, 
chef  för  Uppsala  universitets- 
bibliotek 1883—1904,  där  han 
utförde  en  grundlig  omorganisa- 
tion. Flitig  historisk  författare 
på  olika  områden.  Hans  huvud- 
verk är  Vpsala  universitets 
historia  1477—1792  (3  delar, 
1877—1914).  Led.  av  Sv.  akad. 
1901. 

Anne'x  (av  lat.  anne'xus,  vid- 
fäst),  bihang.  —  Annexför- 
samling 1.  annex  kallas  så- 
dana församlingar,  som  tillsam- 
mans med  moderförsam- 
lingen, vanligen  den  största, 
bilda  ett  pastorat. 

Anniversa'riura  (lat.,  "årli- 
gen återvändande")  betecknar 
dels  årsfest  i  allmänhet,  dels  en 
själamässa,  som  hålles  på  års- 
dagen av  den  dödes  begravning. 
Många  av  landskapslagarna  före- 
skrevo,  att  själamässor  skulle 
läsas  vid  begravningen  samt  en 
vecka,  en  månad  och  ett  år  där- 
efter. A.  eller  "arsmot"  kunde 
genom  donationer  till  kyrkor  och 
kloster  erhållas  för  lång  tid 
framåt.  I  samband  med  första  A. 
hölls  i  Sverige  ofta  i  sorgehuset 
en  minnesfest,  "arvsöl",  varvid 
även  boet  skiftades  mellan  ar- 
vingarna. 

A'nno  (av  lat.  a'nnus,  år),  un- 
der året.  —  A.  D  o'  m  i  n  i,  under 
Herrens  år,  år  ....  e.  Kr. 

A'nno  ab  n'rbe  condita,  se 
A.  a.  u.  c. 


467 


Anno  ante  Christum  natum — Annunciater 


468 


A'nno  a'nte  Chri'stum  na'- 
tum,  se  A.  a.  C. 

A'nno  mu'ndi,  lat.,  "under 
världens  år",  efter  årtal  i  bety- 
delsen efter  världens  skapelse. 

Anno'ns,  fr.  annonce  (av  lat. 
ad,  till,  nu'ntiits,  budskap),  ett 
meddelande,  som  mot  viss  avgift 
införes  i  tidning  eller  annat 
tryckt  arbete  eller  anslås  på  of- 
fentliga ställen  (se  Affisch, 
Reklam).  A.  spelar  i  affärs- 
livet en  betydande  roll,  varför 
annonsören  bör  tillse,  att  hans 
meddelande  införes  i  sådant  skick, 
att  det  blir  iögonenfallande  och  i 
ett  eller  annat  avseende  skiljer 
sig  från  den  övriga  texten.  Under 
det  att  förlovnings-,  födelse-  och 
dödsannonser  o.  d.  i  regel  följa 
en  viss  tradition,  måste  affärs- 
annonserna ständigt  göras  efter 
nya  metoder.  Man  kan  införa 
en  annons  med  uteslutande  text 
("satt"  annons),  som  genom  en 
rätt  placering  och  lämpligt  typ- 
val kan  vara  synnerligen  effek- 
tiv. Hellre  begagnar  man  sig  dock 
av  den  tecknade  annonsen,  som 
tack  vare  uppdriven  reproduk- 
tionsteknik fått  stor  betydelse. 
Slutligen  kan  annonsören  använ- 
da en  fotografisk  bild,  som  har 
samband  med  den  utbjudna  varan. 

A'nno  post  Chri'stum  na'tum, 

se  A.  p.  C. 

Annote'ra  (av  lat.  no' ta, 
märke),  anteckna,  anmärka.  — 
Annotatio'n,   anteckning. 

Annue'll,  årlig;   ettårig. 

Annuite't  (av  lat.  a'nnus,  år), 
se  Amortera. 

AnnuIIe'ra  (av  lat.  nu'llus, 
ingen),  upphäva,  förklara  ogiltig. 

Annuncia'ter  (lat.  annuncia'- 
tio,  bebådelse),  flera  andliga  ord- 
nar, instiftade  till  minne  av 
Marias  bebådelse. 


Kvinnor! 
Runda,  trinda 

och  pösande  vackra  bli  bullar 
och  kakor  med  Tomtens 
Bakpulver  (s.  k.  jästmjöl.) 


SMÅ  GRYTOR  tUOCk^ä 

#c/ku/funä  <^ 

överst    en    satt   annons;    därunder   teck- 
nade  annonser, 


469 


d'Annunzio — Anolis 


470 


Fotograf iak   annons.    ("Nobless   sko- 
krSm.") 

d'Annu'nzio,  Gabriel  e,  f. 
1863,  italiensk  författare.  Hans 
rika  produktion  omfattar  dikter, 
dramer  och  romaner.  Den  känne- 
tecknas av  glänsande  språkbe- 
handling; däremot  lider  karak- 
tärsteckningen av  stora  svag- 
heter. Hans  poem  ha  ofta  natio- 
nella ämnen  och  ha  vunnit  oer- 
hörd popularitet  i  hemlandet. 
Många  av  A:s  skådespel  skrevos 
för  Eleonora  Duse.  Sitt  förhål- 
lande till  henne  skildrade  han  i 


Gabriele   d'Annnnzio. 


romanen  II  fuoco  (1899;  Elden, 
1901).  Mest  berömt  av  hans  dra- 
mer är  La  figlia  di  Jorio  (1904). 
1914  väckte  han  stor  sensation 
med  det  praktfullt  iscensatta 
filmdramat  Cabiria  med  ämne 
från  puniska  krigen.  —  Världs- 
kriget gjorde  A.  ryktbar  på  ett 
helt  annat  område.  Sedan  han 
genom  glödande  dikter  och  tal 
bidragit  att  skapa  en  stark  folk- 
stämning för  Italiens  deltagande 
på  ententens  sida,  inträdde  han 
i  armén,  lät  tala  om  sig  som 
flygare  och  ledde  bl.  a.  en  flyg- 
raid över  Wien  1918.  Xär  gräns- 
uppgörelsen mellan  Italien  och 
Jugoslavien  vållade  svårigheter, 
särskilt  beträffande  staden 
Fiume,  ingrep  plötsligt  A.,  sam- 
lade en  truppstyrka,  satte  sig  i 
besittning  av  staden  och  prokla- 
merade dess  förening  med  Italien 
(sept.  1919).  Då  frågan  om  sta- 
dens öde  var  föremål  för  freds- 
konferensens överläggningar, 
måste  Italiens  regering  officiellt 
motsätta  sig  A:s  åtgärd.  Men  A. 
trotsade  länge,  stödd  på  en  stark 
italiensk  opinion,  alla  åtgärder, 
som  vidtogos  emot  honom. 
"Fiume  eller  döden!"  var  hans 
fältrop.  Xär  i  nov.  1920  en  upp- 
görelse skett  mellan  Italien  och 
Jugoslavien,  enligt  vilken  Fiume 
skulle  bli  ett  oberoende  område, 
vägrade  A.  att  böja  sig  och  för- 
klarade t.  o.  m.  Italien  krig  men 
tvangs   att  kapitulera. 

Ano'a,  se  Bufflar. 

Ano'bium,  se  Trägnagare. 

Ano'd  (grek.  a'nodo8,  väg  upp- 
åt) kallas  efter  Faraday  den  posi- 
tiva elektroden.  Katoden  är 
den  negativa.  Se  Elektrod. 

Anodo'nta,  se  Flodmuss- 
lor. 

A'nolis,  ett  släkte  amerikanska 
leguaner,  kända  för  sin  förmåga 


471 


Anomali — Anpassning 


472 


att  växla  färg  liksom  kameleon- 
terna. 

Anomali'  (grek.  nekande  an 
och  homalo'8,  slät,  jämn),  avvi- 
kelse från  det  vanliga,  frän  en 
regel  1.  lag. 

Anomali'stisk  månad,  tiden 
för  månens  rörelse  runt  jorden 
från  perigeum   till  perigeum. 

Anomali'stiskt  år,  tiden  för 
jordens  årliga  rörelse  runt  solen 
från  perihelium  till  perihelium. 

Ano'mia,  se  Kammusslor. 

Anomo'straca,  en  grupp  till 
ordn.  Malaco' straca  hörande,  i 
sötvatten  levande  kräftdjur  med 
skaf  tade  1.  oskaftade  ögon  1.  helt 
utan  dylika,  7 — 8  fria,  med 
klyvfötter  försedda  bröstsegment 
samt  utan  skal.  De  få,  nu  levande 
arterna  äro  troligen  rester  av 
gamla  kräftdjursformer,  från 
vilka  också  gruppen  Arthro'- 
straca  härstammar.  Den  över  50 
mm.  långa  Ana'spides  tasma'niae 
påminner  om  ett  märldjur  och 
finnes  på  Tasmanien  700 — 1,300 
m.  över  havet. 

Anomu'ra,  en  grupp  kräftdjur 
av  underordn.  Tiofotingar, 
vanligen  med  föga  utvecklad  bak- 
kropp, vilken  dock  är  kraftigare 
än  hos  krabborna.  Hit  höra  bl.  a. 
familjerna  Pagu'ridae  (se  Ere- 
mitkräftor) och  Galathe'idae 
(se  d.  o.). 

Ano'na,  växtsläkte  (fam.  Ano- 
na'ceae),  sydamerikanska  träd, 
som    allmänt   odlas    i    li^opikcriia 


Anone    cberimolit. 


för  sina  välsmakande  frukter.  A. 
cherimo'Ua,  chirimojaträ- 
d  e  t,  odlas  även  i  Spanien.  Av 
A.  murica'ta  erhållas  stora,  ända 
till  2  kg.  tunga  frukter.  Bladen 
användas  i  Guyana  som  tesurro- 
gat. Viktiga  äro  också  A.  aqua- 
mo'sa,  sockeräpple,  och  A.  reti- 
cula'ta,  "coeur  de  boeuf". 

Anona'ceae,  växtfamilj  (ordn. 
Rana'les).  Huvudsakligen  tropi- 
ska träd  1.  buskar  (c: a  800  arter) 
med  enkla,  hela  blad  och  ofta 
köttiga  kronblad.  Av  samma 
blomma  uppstå  ofta  flera  bär, 
som  sammanväxa  till  en  kotte- 
liknande  frukt.  Viktigare  släk- 
ten: Ano'na,  Ca/na'nga,  Mono- 
do'ra,   Xylo'pia. 

Anony'm  (av  grek.  nekande 
an  och  o'nyma  1.  o'noma,  namn), 
onämnd,  saknande  underskrivet 
namn. 

Ano'pheles,   se   Culicidae. 
Anoplothe'rium     (grek.    a'no- 
plos,      obeväpnad,     och      teri'on, 
däggdjur) ,  se  K  1  ö  v  d  j  u  r. 
Anoplu'ra,  se  Löss. 
Anor,    en    persons    förfäder    i 
allmänhet;    i  genealogi  sk   bemär- 
kelse sammanfattningen  av  samt- 
liga   förfäder    till    och  med   ett 
visst  led.  Äro  de  kända  i  t.  ex.  5 
led,   säges    personen   ha   32    (2') 
anor. 

Anorga'nisk,  oorganisk,  liv- 
lös. 

Anorganologi'  (grek.  nekande 
an,  o'rganon,  organ,  och  lo'gos, 
lära)  1.  a  b  i  o  1  o  g  i',  de  natur- 
vetenskaper, som  till  studieföre- 
mål ha  den  oorganiska  materian. 
Anorti't,  se  F  ä  1 1  s  p  a  t. 
Anpassning,  den  ändring  i  en 
djurkropps  1.  växts  organisation, 
varigenom  djuret  1.  växten  blir 
mer  ändamålsenligt  byggt  i  för- 
hållande till  de  yttre  villkor,  un- 
der vilka  det  (den)  lever.  Mull- 
vadens    för     grävning     lämpade 


473 


Anrep — Anrikning 


474 


främre  extremiteter  äro  sålunda 
en  A.  till  det  underjordiska  lev- 
nadssättet. 

A'nrep.  1.  Johan  Gabriel 
A.,  f.  1821,  d.  1907,  genealog.  Han 
har  bl.  a.  utgivit  Sveriges  ridder- 
skåps  och  adels  kalender  (27  år- 
gångar, 1854—1903),  Svenska 
adelns  ättartaflor  (1858 — 64) 
och  Svenska  slägtboken  (3  bd, 
1871—82).  —  2.  Karl  Axel 
A.,  f.  1835,  d.  1897,  ämbetsman, 
förf.  till  folkskådespelet  Nerking- 
arna. 

Anrikning  är  den  serie  proces- 
ser, varigenom  metallfattiga  mal- 
mer göras  lämpliga  för  metal- 
lurgiskt bruk  genom  höjande  av 
metallhalten.  Detta  tillgår  så, 
att  de  i  malmen  ingående  grå- 
bergsmineralen avskiljas  från 
malmmineralen.  (Se  Malm.)  A. 
föregås  av  krossning,  varvid 
malmmineral  och  gråbergsmine- 
ral i  högre  eller  lägre  grad  fri- 
göras från  varandra  (se  Kross- 
ning). Separationen  av  de  olika 
mineralen  grundar  sig  på  dessas 
egenskaper  i  fråga  om  1)  specifik 
vikt,  2)  magnetism,  3)  elektrisk 
ledningsförmåga  och  4)  flytför- 
måga. Till  den  första  gruppen 
räknas  vätsepareringsme- 
t  o  d  e  r,  enligt  vilka  A.  äger  rum 
efter  tvenne  olika  system :  a)  Det 
krossade  rågodset  uppdelas  efter 
olika  kornstorlekar  på  plana  eller 
roterande  siktar  (se  d.  o.). 
Förfarandet  kallas  klassering. 
Härefter  vidtager  sortering  1. 
uppdelning  av  godset  efter  fall- 
hastigheten i  vatten.  Sorteringen 
sker  i  sättmaskiner,  vilkas 
arbetssätt  är  följande:  Det  på 
en  sikt  liggande  godset  utsattes 
för  häftiga,  uppåtriktade  vatten- 
stötar, varvid  de  tyngsta  partik- 
larna (malmen)  komma  att  lag- 
ras underst  i  godsmassan  och 
uttagas   strax   ovan   siktens   bot- 


ten. &)  Först  verkställes  sorte- 
ring. Härvid  inmatas  godset  i 
trattformiga  apparater  (spets- 
lådor, spetsluttar,  spets- 
trattar)  med  stillastående 
eller  uppåtstigande  vatten.  De 
tyngsta  kornen,  som  utgöras  av 
stora  gråbergskorn  och  små 
malmkorn,  avsätta  sig  därvid  på 
apparatens  botten,  varifrån  de 
uttagas  för  att  senare  undergå 
klassering.  Denna  äger  rum  i 
sättmaskiner  eller  på  h  ä  r  - 
dar.  Härdarna  kunna  vara  plana 
eller  svagt  koniska  (plan-  och 
rundhärdar),  men  arbeta  samt- 
liga på  så  sätt,  att  en  över  härd- 
ytan framflytande  tunn  vatten- 
ström bortspolar  de  större  grå- 
bergskornen, varefter  kvarva- 
rande malmkorn  med  stötar  eller 
spolning  avföras  åt  annat  håll. 
—  De  magnetiska  separa- 
tionsmetoderna  avse  att 
ur  rågodset  utdraga  magnetiska 
mineral.  Starkmagnetiska  sådana 
äro  magnetit  och  magnetkis, 
svagmagnetiska  äro  kopparkis 
och  blodsten.  Vid  magnetisk 
A.  användas  i  Sverige  mest  sepa- 
ratorer av  Gröndals  eller  Här- 
dens typ.  Båda  bestå  av  en  rote- 
rande triunma  med  inneliggande 
fasta  magneter.  Det  i  vatten 
uppslammade,  finmalda  rågodset 
inmatas  nedtill  å  trumman.  På 
grund  av  magnetismen  fastna  de 
magnetiska  mineralen  därpå  och 
avtagas  från  trumman,  då  de 
medföljt  ett  stycke  i  rotationen. 
De  omagnetiska  partiklarna  flyta 
förbi  trumman.  —  De  elektri- 
ska metoderna  ha  ej  kom- 
mit till  användning  i  Sverige  men 
väl  i  Amerika  för  separation  av 
ädlare  malmer.  —  F  1  y  t  p  r  o  - 
cesserna  grimda  sig  på  vissa 
metallglänsande  minerals  för- 
måga att  flyta  på  en  vattenyta 
eller    att    häfta    vid    gasblåsor    i 


475 


Ansae — Ansgar 


476 


vatten.  Dessa  metoder  äro  nyupp- 
funna,  men  ha  redan  kommit 
till  en  enast&ende  användning  vid 
anrikning  av  fattiga  koppar-,  bly- 
och  zinkmalmer.  —  A.  är  av  stor 
betydelse  för  Sveriges  bergshan- 
tering. 1918  funnos  vid  anrik- 
ningsverk i  Sverige  1,135  arbe- 
tare. Antalet  anrikningsverk  för 
järnmalm  samma  år  var  S2,  det 
behandlade  rågodset  över  2  mil- 
lioner ton,  framställd  färdig 
vara  (slig)  885,000  ton  till  ett 
värde  av  över  20  millioner  kro- 
nor. Av  andra  malmer  än  järn- 
malmer framställdes :  koppar- 
malmslig  4,000  ton,  mangan- 
malmslig  2,000  ton,  zinkmalm- 
slig  36,000  ton,  blymalmslig 
3,000  ton,  molybdenmalmslig  76 
ton  och  svavelkisslig  10,000  ton. 
Värdet  av  dessa  sliger  var  8,5 
mill.  kronor.  Det  största  anrik- 
ningsverket i  Sverige  är  Stråssa 
med  en  produktion  1918  av  99,000 
ton  slig.  —  Se  vidare  art.  om 
ovan  nämnda  processer  och  appa- 
rater. 

Ansae  (lat.  a'nsa,  handtag), 
äldre  benämning  på  Saturnus' 
ring.  Saturnus  ansågs  likna  en 
vas  och  ringen  dennas  handtag. 

Ansats,  en  utspringande 
mindre   kant    (pä   maskindelar). 

Ansatsfil,  se  Fil. 

A'nsbach,  stad  i  Mittel-Fran- 
ken,  Bayern,  s.v.  om  Nurnberg. 
Bryggerier,  järnindustri.  Handel 
med  jordbruksprodukter.  Vackra, 
gamla  kyrkor.  20,000  inv. 

Anseele,  É  d  o  u  a  r  d,  f .  1856, 
belgisk  socialdemokrat  och  skrift- 
ställare, grundade  1899  den 
kooperativa  föreningen  Vooruit 
och  medverkade  till  bildande  av 
belgiska  arbetarpartiet.  Som  de- 
puterad har  A.  varit  en  av  de 
ivrigaste  förkämparna  för  röst- 
rätts- och  sociala  reformer.  Ar- 
betsminister  1918 — 21. 


Anselm  av  Canterbury 
[kä'nt8bari],  f.  1033,  d.  1109, 
ärkebiskop,  "skolastikens  fader". 
Abbot  i  klostret  Bec  i  Normandie, 
blev  han  1093  av  Vilhelm  II  av 
England  kallad  till  ärkebiskop  av 
Canterbury.  Han  invecklades  på 
denna  post  i  stridigheter  med 
Vilhelm  och  dennes  efterträdare, 
vilka  dock  till  sist  gjordes  upp  i 
godo.  —  Mest  bekant  är  A.  som 
teologisk  författare.  Hans  "onto- 
logiska"  bevis  för  Guds  existens 
har  strängt  kritiserats  av  Kant 
m.  fl.  I  Cur  Deits  Homot  (Var- 
för blev  Gud  människa?)  sökte 
han  giva  en  förklaring  till  läran 
om  Kristi  försoning  med  hjälp 
av  den  s.  k.  satisfaktionsteorien 
(jfr  Försoning). 

A'nser,  se  Gåssläktet. 

Ansgar,  lat.  Ansgarius,  f.  801, 
d.  865,  Nordens  apostel.  Han  var 
av  frankisk  börd  och  munk  i 
klostret  Corbie  i  Picardie  men 
flyttade  823  till  dettas  dotter- 
kloster Nya  Corbie  (Korvey)  i 
Westfalen.  Härifrån  sändes  han 
826  på  en  missionsresa  till  Dan- 
mark, där  han  emellertid  hade 
ringa  framgång.  Sedan  den  sven- 
ske konungen  Björn  829  genom 
en  beskickning  till  kejsar  Ludvig 
den  fromme  anhållit,  att  missio- 
närer måtte  sändas  till  Sverige, 
erhöll  A.  tillsammans  med  en 
frankisk  munk  W  i  t  m  a  r  detta 
uppdrag.  Efter  en  äventyrlig  resa 
anlände  de  båda  missionärerna 
till  Birka,  där  konungen  gav  dem 
rätt  att  fritt  förkunna  sin  lära. 
De  lyckades  snart  bilda  en  liten 
kristen  församling,  åt  vilken  en 
nyomvänd  hövding  vid  namn 
Hergeir  byggde  en  kyrka  på  sin 
gård.  Är  831  återvände  Ansgar 
till  kejsaren,  som  redan  samma 
år  för  hans  räkning  upprättade 
ett  nytt  ärkebiskopsstift  med 
Hamburg  till  residens,  omfattan- 


477 


Ansgarii-föreningar 


478 


Ansgar.    Målning    av    Hans    Bornemann. 
1400- 1. 

de  Holstein  och  den  vendiska 
kusten  samt  det  nordiska  mis- 
sionsfältet.  A.  mottog  kort  där- 
efter bekräftelse  på  sin  värdig- 
het av  påven,  som  även  utnämn- 
de honom  till  påvlig  legat  för  de 
nordiska  folken.  Denna  värdig- 
het var  emellertid  redan  bort- 
given till  ärkebiskop  E  b  o  av 
Reims,  som  före  A.  gjort  en  mis- 
sionsresa till  Danmark;  efter  en 


överenskommelse  dem  emellan 
bibehöll  Ebo  legaturen  för  Sve- 
rige, medan  A.  åtog  sig  Danmark. 
Ebo,  som  av  politiska  stridig- 
heter kvarhölls  i  det  frankiska 
riket,  sände  omkr.  832  en  sin 
frände  Gauzbert  till  Sverige. 
Under  13  år  verkade  denne  som 
missionsbiskop  i  Mälarlandska- 
pen, medan  A.  från  Hamburg  ledde 
missionsarbetet  i  Danmark.  Vid 
mitten  av  840-t.  jagades  Gauzbert 
emellertid  ur  Sverige;  samtidigt 
brändes  Hamburg  av  den  danske 
konungen  Hårik,  som  drev  bort 
A.  därifrån.  Dessa  och  andra  mot- 
gångar förminskade  icke  A:8  nit. 
Han  fick  snart  Håriks  förtroende, 
byggde  en  kyrka  i  staden  Slesvig 
och  sände  till  församlingen  i 
Birka,  som  då  i  sju  år  efter 
Gauzberts  fördrivande  varit  utan 
lärare,  en  anakoret  vid  namn 
A  r  d  g  a  r,  som  dock  snart  åter- 
vände. A.  gjorde  då  (omkr.  851) 
en  ny  resa  till  Sverige,  där  han 
fann  Birkaförsamlingen  hårt  an- 
satt av  hedningarna.  Trots  stora 
svårigheter  lyckades  han  säker- 
ställa församlingens  framtid  och 
återvände,  kvarlämnande  en  präst 
vid  namn  Erimbert.  —  Ars 
liv  och  verksamhet  har  skildrats 
av  hans  lärjunge  Rimbert  i  Vita 
Anskarii,  där  A.  beskrives  som 
en  hängiven  ordets  förkunnare. 
Ansgarii-föreningar,  namn  på 
en  rad  sammanslutningar  i  olika 
trakter  av  Sverige,  bildade  (fr. 
1865,  då  tusensårsdagen  av  Ans- 
garius' död  inföll)  för  främjande 
av  inre  och  yttre  mission.  De 
äldsta  voro  anslutna  till  Ev. 
Fosterlandsstiftelsen.  Numera 
äro  de  flesta  förenade  med  Sv. 
Missionsförbimdet  och  i  några 
fall  (framför  allt  i  Uppland, 
där  benämningen  tillika  ändrats 
till  Ansgarii-förbund) 
omorganiserade    till    att    utgöra 


479 


Ansikte — Antalkidas 


480 


dettas  enhetligt  ordnade  di- 
striktsavdelningar. 

Ansikte,  se  Huvud. 

Ansiktsförlamning,  i  regel 
övergående  förlamning  av  ena 
ansiktsnerven,  varigenom  musk- 
lerna i  motsvarande  ansiktshalva 
bliva  overksamma.  Ansiktet  blir 
till  följd  därav  på  denna  sida 
förslappat,  ögat  kan  ej  slutas, 
munnen  dragés  över  åt  den  friska 
sidan. 

Ansiktsnerven,  se  H  j  ä rn - 
nerver. 

Ansiktsros,  se  Rosfeber. 

Ansiktsvinkel,  se  K  r  a  n  i  u  m. 

Ansjo'vis  1.  8  a  r  d  e  1 1.  En- 
grou'lis  encrasi'cholus,  en  liten 
sillfisk  huvudsakligen  från  Me- 
delhavet och  v.  Europas  Atlant- 
kust  upp  till  Nordsjön  (Bergen). 
Fångas  särskilt  på  franska  Me- 
delhavskusten och  i  Zuidersee. 
Den  hos  oss  förekommande  han- 
delsvaran A.  beredes  av  skarpsill; 
handelsvaran  sardell  är  saltad  A. 

Anslag,  det  sätt,  varpå  en  ton 
&  ett  piano  eller  en  orgel  genom 
handrörelse  frambringas,  samt 
instrumentets  sätt  att  reagera. 
Ex.  hårt,  tungt,  lätt  eller  mjukt 
anslag.  Kallas  även  touche 
(fr.). 

Anslagsmaskin,  apparat  för 
sträckning  och  torkning  av  ylle- 
tyger. A.  har  formen  av  ett  av- 
långt torkskåp,  vilket  tyget  i  ut- 
spänt tillstånd  genomlöper  under 
flera  vindlingar.  Under  sin  gång 
genom  maskinen  mötes  det  av  en 
varm  luftström,  som  borttager 
fuktigheten. 

Anslagsvinkel,  den  vinkel, 
varimder  en  projektil  träffar  ett 
mål. 

Anslutningsbangård,  bangård 
vid  föreningspunkten  mellan  två 
eller  flera  järnvägar. 

Anstående  säges  en  bergart 
vara,  som  i  fast  berg  förekommer 


i  dagytan  eller  på  visst  djup.  En 
bergart  kan  även  förekomma  i 
erratiska  block. 

Ansvarighetslagen,  en  lag  av 
10  febr.  1810,  enl.  vilken  stats- 
rådets ledamöter,  föredragande 
och  konungens  rådgivare  i  kom- 
mandomål för  ämbetsförseelser 
skola  dömas  av  riksrätt.  Formell 
ändring  vidtogs  1921  i  samband 
med   dödsstraffets  avskaffande. 

Ansvarig  utgivare,  person, 
som  meddelats  tillstånds-  1.  hin- 
derlöshetsbevis  att  utgiva  perio- 
disk skrift  och  är  juridiskt  an- 
svarig för  dess  innehåll.  A.  måste 
vara  en  fysisk  person.  Ett  bolag 
kan  således  ej  äga  utgivnings- 
rätten  till  en  tidning. 

Ansökan,  begäran  1.  hemstäl- 
lan till  offentlig  myndighet  om 
viss  ämbetsåtgärd  1.  förmån,  t.  ex. 
tjänst,  som  rör  den  sökande  per- 
sonligen. Jfr  Besvär  och 
Petition. 

Antagoni'sm  (grek.  antago'- 
nisma),  strid,  motstånd,  fiend- 
skap. —  1.  Muskler,  som  hava 
sinsemellan  motsatt  verkan,  allt- 
så vid  gemensam  sammandrag- 
ning upphäva  varandra,  sägas 
vara  antagonister.  —  2.  Mellan 
det  sympatiska  nervsystemet  och 
vissa  utlöpare  från  det  cen- 
trala (huvudsakligen  10 :e  hjärn- 
nerven)  råder  en  liknande  A., 
vars  avbalansering  är  av  största 
betydelse  för  organismens  välbe- 
finnande. —  3.  Läkemedel  och 
gifter  kallas  antagonister,  när  de 
med  gemensam  angreppspunkt  i 
organismen  till  sina  verkningar 
neutralisera  varandra. 

Antai'os  (lat.  Antae'us),  en 
jätte,  Poseidons  son  med  Gaia 
(Jorden).  A.  var  oövervinnelig, 
så  länge  han  vidrörde  jorden,  sin 
moder.  Herakles  lyfte  och  kvävde 
honom. 

Anta'lkidas,    spartansk   diplo- 


481 


Antananarivo — Antarktis 


482 


Kustlandskap   med 

matj  genomdrev  386  f.  Kr.  under 
perserkungens  medling  den  för 
Grekland  förödmjukande  A  n  - 
talkidiska  freden  med 
Aten.   Se  Grekland. 

AntananariVo,  se  T  a  n  a  - 
n  a  r  i  v  o. 

Anta'rctic,  ett  urspr.  norskt 
sälfångstfartyg,  byggt  1871.  Det 
användes  bl.  a.  av  A.  G.  Nathorst 
pä  arktiska  expeditioner  1898 — 
99  och  av  O.  Nordenskjöld  på 
dennes  färd  till  de  s.  polartrak- 
terna 1901.  På  denna  senare  ex- 
pedition skruvades  det  sönder  av 
isen   1903. 

Anta'res,  röd  dubbelstjärna  av 
l:a  storleken  i  stjärnbilden  Skor- 
pionen. 

Anta'rktis,  Anta'rktien, 
Anta'rktika,  obebodd  världs- 
del kring  syd  polen  upp  mot  s. 
polcirkeln,  troligen  uppdelad  i 
två  avgränsade,  ehuru  möjligen 
sammanhängande  landmassor. 
Den  större  av  dessa,  ö  s  t  - 
Antarktis,  med  Victoria-land, 
Wilkes'  land,  Enderby-land  och 
Coats  land,  ligger  huvudsakligen 
8.  om  Indiska  oceanen;  Väst- 
Antarktis,  med  Grahams 
land,   ligger   g.   om   Syd-Amerika 

16.  —  I.  e  X.   I.     Tr.  3.  6.  22. 


salar.   AutarK:  -. 

och  Stilla  havet.  Mellan  dessa 
landmassor  inskjuta  som  väldiga 
bukter  av  världshaven  Rosshavet, 
8.  om  Nya  Zeeland,  och  Weddell- 
havet,  s.  om  Atlantiska  oceanen. 
A:8  randområden  pläga  också 
uppdelas  i  fyra  kvadranter: 
Enderby-,  Victoria-,  Ross-  och 
Weddell-kvadranterna.  A.  har  jor- 
dens strängaste  klimat,  karaktä- 
riserat särskilt  genom  mycket 
låg  årsmedeltem  peratur  (vid 
Walfish  Bay  beräknad  till  — 26' 
C),  riklig  nederbörd  och  snö- 
stormar av  ofta  fruktansvärd 
styrka.  A.  täckes  av  ofantliga 
ismassor,  vilka  som  jämna  fält 
nå  långt  utöver  omgivande  hav, 
och  från  vilka  oerhörda  stycken 
brytas  loss  och  som  isberg  flyta 
onäkring  i  de  s.  polarvattnen.  — 
A:s  upptäcktshistoria  är  ej  stort 
mer  än  100  år  gammal.  Engels- 
mannen W.  Smith  fann  1819  Syd- 
Shetlandsöarna  och  inledde  där- 
med upptäckandet  av  den  ant- 
arktiska  världsdelen.  Den  första 
upptäcktsperioden  karaktärisera- 
des av  smärre  och  mera  tillfälliga 
upptäckter  i  samband  med  »ai- 
fångst.  1823  övertvärade  J.  Wed- 
dell  ett  nästan  isfritt  hav  till  74° 


483 


Antarktis 


484 


485 


Ante — Antedatering 


486 


Glac- 


älie   land,    Antarktis. 


s.  br.,  Weddelihavet.  Sälfånga- 
ren  Biscoe  omseglade  1830 — 32 
hela  sydpolsområdet  och  fann 
härunder  Grahams  land  och 
Enderby-land.  Vetenskapliga  ex- 
peditioner utfördes  av  Wilkes  och 
J.  C.  Ross  på  1830-t.  Den  förre 
konstaterade,  att  fastlandet  i  A. 
hade  världsdelsutsträckning,  och 
den  senare  lyckades  genom  pack- 
isen nå  sydliga,  mer  isfria  områ- 
den och  Syd-Victoria-land,  där 
han  såväl  fann  verksamma  vulka- 
ner (Erebus,  4,054  m.)  som  gjorde 
sin  viktigaste  upptäckt,  den  stora 
"isbarriären",  en  50 — 60  m.  hög, 
lodrät  isvägg,  inlandsisens  be- 
gränsning. Efter  detta  följde  i 
A:8  upptäcktshistoria  en  vilo- 
period,  som  räckte  till  1800-t:s 
slut.  1898  övervintrade  en  belgisk 
expedition  imder  A.  de  Grerlache 
("Belgica-expeditionen")  i  driv- 
isen  s.v.  om  Grahams  land,  den 
första  övervintringen  i  s.  polar- 
området. 1901  utgingo  från 
Europa  tre  expeditioner,  en  en- 
gelsk   under    R.    Scott,  en  tysk 


under  v.  Drygalski  och  en  svensk 
under  O.  Nordenskjöld  ("Antarc- 
tic-expeditionen").  Den  engelska 
expeditionen  övervintrade  på  Vic- 
toria-land och  nådde  över  Ross- 
barriären 82"  17'  s.  br.  Svenskar- 
na kartlade  den  inre  kuststräckan 
s.  om  Syd-Amerika  och  utförde 
värdefulla  geologiska  undersök- 
ningar. 1907  utgick  E.  Shackleton 
för  att  fullfölja  Scotts  verk  och 
nådde  upp  på  en  jämn  isplatå  på 
3,000  m.  höjd,  som  synes  behärska 
hela  öst -Antarktis,  och  fram  till 
88°  23'.  Härigenom  klarlades 
sydpolsvärldens  inre.  Sydpolen 
uppnåddes  i  dec.  1911  av  R. 
Amundsen  och  i  jan.  f.  å.  av  R. 
Scott.  Den  senare  omkom  jämte 
sina  följeslagare  på  återfärden. 
1912 — 14  undersökte  australiern 
Mawson  Wilkes'  land,  och  1912 
företog  tysken  Filchner  en  expe- 
dition till  Weddellhavet.  Ännu 
rymmer  A.  jordens  största  out- 
forskade områden,  och  de  för- 
nämsta geografiska  gåtorna  vänta 
ännu  här  sin  lösning.  —  Yäxt- 
och  djurvärlden  är  fattig.  Den 
förra  är  i  huvudsak  represente- 
rad blott  av  en  del  lavar  och 
mossor,  den  senare  av  framför 
allt  pingviner,  måsar,  salar  och 
valar. 

A'nte,  lat.,  före. 

Antecede'ntia  (av  lat.  ante- 
ce'dere,  gå  före),  föregående  hän- 
delser; en  persons  föregående. 

A'nte  Chri'stum  na'tum,  ■« 
a.  C  hr. 

Antecipe'ra  1.  Anticipera 
(av  lat.  a'nte,  före,  och  ca' per e, 
taga),  uppbära  i  förskott;  göra 
i  förväg;  framställa  såsom  klart, 
vad  som  först  i  det  följande  erhål- 
ler sin  bevisning  eller  förklaring. 

Antedate'ring  (av  lat.  a'nte, 
före,  och  da' tum),  utsättande  på 
en  skrivelse  en  dag  för  utfärdan- 
det, vilken  är  tidigare  än  detta. 


487 


Antediluyiansk — Anthoine 


488 


Antediluyia'nsk  (lat.  a'ntey 
före,  och  dilu'vium,  översväm- 
ning), benämning  pä  vad  som 
funnits  före  "syndafloden";  ur- 
äldrig,  urmodig. 

Ante'don,  se  H&rstjär- 
nor. 

Antemen8a'le,  se  Altare. 

Antenna'ria,  »e  G  n  a  p  h  a  - 
1  i  u  m. 

Antenna'riu8,  »e  M  a  r  u  1  k  - 
fiskar. 

Ante'nner.  1.  Se  L  e  d  d  j  u  r. 
—  2.  Se  Telegrafi. 

Ante'nor,  omkr.  500  f.  Kr., 
atensk  bildhuggare,  utförde  den 
första  gruppen  av  tyrannmördar- 
na  Harmodios  (se  d.  o.)  och 
Aristogeiton.  Bland  de  på  Akro- 
polis  funna  arkaiska  kvinno- 
statyerna (se  Bildhuggar- 
konst)  finnes  ett  av  A.  signe- 
rat originalverk. 

Antepe'ndium,  se  Altare. 

Antepenu'ltima,  lat.,  tredje 
stavelsen  från  slutet  i  ett  ord. 

Antequera  [-ke'ra],  stad  i  s. 
Spanien,  n.  om  Malaga.  Tillverk- 
ning av  yllevaror,  papper,  läder, 
såpa  m.  m.  Handel  med  vin,  olja 
och  frukter.  A.  är  det  romerska 
Antiqua'ria.  30,000  inv. 

Ante'rer,  se  Ståndare. 

Anteri'dier  (grek.  <mtero's, 
blommande),  de  hanliga  köns- 
organen hos  kryptogamerna.  I  A. 
alstras  vanligen  spermato- 
z  o  i  d  e  r,  som  bära  c  i  1  i  e  r  och 
därför  äro  fritt  rörliga.  Se  B  e  - 
fruktning. 

Anteste'ria,  en  i  forntidens 
Aten  firad  vårfest  (i  månaden 
antesterion)  till  Bakkos'  och 
Hermes'  ära. 

Anthelmfntica  (grek.  anW, 
mot,  och  he'lmins,  mask),  se 
Maskmedel. 

Anthem  [ä'nth9m]  (av  grek. 
antifoni'a),  egentligen  växelsång, 
i  England  numera  i  kyrkomusi- 


Anthemis  ootuia. 
ken  ingående  sånger  med  text  ur 
bibeln,  utförda  av  soloröster  eller 
kör  till  orgelackompanjemang. 

A'nthemis,  växtsläkte  (fam. 
Compo'sitae) ,  av  vilket  3  arter 
finnas  i  Sverige.  A.  tincto'ria, 
färgkulla,  med  vackert  gula 
blomkorgar,  kan  användas  till 
gulfärgning  av  ylle.  Arten  odlas. 
A.arve'nsis,  åkerkulla,  och  A. 
co'tula,  surkulla,  bära  vita 
blommor,  som  mycket  likna 
prästkragens  eller  sötblomstrets 
(Matrica'ria) . 

Anthe'ricum,  sandliljor, 
växtsläkte  (fam.  Lilia'ceae)  med 
mänga  arter,  de  flesta  afrikanska. 
Två  arter  förekomma  sällsynt  i 
s.  Sverige. 

Antho'cero8,  se  Levermos- 
sor. 

Anthoine  [ar)toa'n] ,  F  r  a  n  - 
goisPaul,  f.  1860,  fransk  gene- 
ral. Vid  krigsutbrottet  1914  2:a 
arméns  generalstabschef,  förde 
han  befälet  över  10  :e  armékåren 
vid  Verdun  och  Somme.  Var  mars 
— juni  1917  chef  för  4:e  armén 
och  ledde  erövringen  av  Moron- 
villierspartiet.  Hösten  s.  i.  chef 
för  1 :  a  armén,  förde  A.  denna  i 
slaget  i  Flandern.  Dec.  s.  å.  gene- 
ralitabschef     hos     Pétain.     Han 


489 


Anthophora — Antidifteri-serum 


490 


måste  frånträda  denna  befattning 
efter  nederlaget  vid  Aisne  (3:e 
slaget)    maj — juni  1918. 

Antho'phora,    se  V  ä  g  g  b  i  n. 

Anthoxa'nthum,  växtsläkte, 
till  vilket  räknas  ett  i  Sverige 
mycket  allmänt,  flerårigt  gräs,  A. 
odora'tum,  vårbrodd,  med 
tämligen  tät,  mörkgrön  och  slut- 
ligen gulglänsande,  axlik  vippa. 
Vårbrodden  utmärker  sig  genom 
sin  vällukt  (av  kumarin). 

Anthozo'a  (grek.  a'ntos,  blom- 
ma, och  zo'on,  djur),  "blomdjur", 
se  K  o  r  a  1 1  d  j  u  r. 

A'nthrax,   se  Mjältbrand. 

Anthri'scus,  växtsläkte  (fam. 
UmbelWferae) .  A.  silve'stris, 
hundloka,  A.  cerefo'Uum, 
körvelkäx  1.  tysk  kör- 
vel, som  är  oflFicinell,  och  A. 
vulga'ris,  taggkörvel,  före- 
komma i  Sverige.  Alla  tre  äro 
högväxta  örter  med  findelade  blad 
och  vita  blommor. 

Anthropomo'rphae  (grek.  a'n- 
tropos,  människa,  och  morfe',  ge- 
stalt), antropoi'der  1.  an- 
tropomorfa  apor,  en  till 
gruppen  Smalnäsor  hörande 
familj,  vars  arter  i  både  sin  jrttre 
och  inre  byggnad  visa  flera  med 
människan  överensstämmande 
drag  än  övriga  apor,  från  vilka 
de  i  flera  hänseenden  skilja  sig. 
—  Hjärnan  är  väl  utvecklad, 
skallen  försedd  med  ögonbryns- 
bågar, gången  på  marken  mer  1. 
mindre  upprätt,  armarna  äro 
längre  än  benen,  sittvalkar,  kind- 
påsar och  yttre  svans  saknas. 
Till  A.  höra :  gorilla,  orang- 
utang,  sjimpans.  Jfr  även 
Pithecanthropus. 

Anthu'rium,  växtsläkte  (fam. 
Ara'ceae) ,  härstammande  från 
tropiska  Amerika.  C:a  200  arter: 
högväxta,  fleråriga  örter  med 
stora,  vanligen  i  färger  skiftande 
blad  och  ofta  ipiralvridna  blom- 


kolvar.  Många  arter  odlas.  A. 
scherzeria'num  med  röd  blomkolv 
och  A.  Vei'tchii,  en  stor  prakt- 
full bladväxt,  äro  de  i  våra  varm- 
hus vanligast  odlade. 

A'nthus,  se  Piplärksläk- 
tet. 

Anthy'lli8,  växtsläkte  (fam. 
Legumino's(ie) .  A.  vulnera'ria, 
har-  1.  getväppling,  är  rätt 
vanlig  i  s.  och  mellersta  Sverige. 
Den  har  parbladiga  blad  och 
blommor  i  huvud.  Kronan  är  gul, 
på  kalkgrund  ofta  röd  1.  gulvit. 

Anti'  (framför  vokal  eller  h 
an  t),  grek.,  emot,  i  stället  för; 
i  sammansättningar  för  att  be- 
teckna motsats. 

Antiari'n  och  A  n  t  i  a'  r  i  a,  se 
Upas-trädet. 

Anti-Atlas,  se  Atlasber- 
gen. 

Antiba'rbani8  (grek.  anti', 
emot,  och  ha'rbaros,  barbarisk), 
arbete  som  riktar  sig  mot  sär- 
skilt språkliga  missbruk  och  van- 
föreställningar. 

Antibio's,  se  Symbios. 

Antichambre  [ai)ti8ja'r)br], 
fr.,  förrum,  väntrum. 

Anticipe'ra,  se  A  n  t  e  o  i  - 
p  e  r  a. 

Anticosti  [äntikå'sti],  stor  ö  i 
S  :t  Lawrence-bukten,  Kanada. 
Lax-  och  torskfiske.  8,150  kvkm. 

Anticyklo'n,  se  Cyklon. 

Antidifteri'-senim,  serum 

från  med  difterigift  behandlade 
djur,  företrädesvis  hästar.  Genom 
insprutning  av  filtrerat  difteri- 
gift hos  djur  framkallas  hos 
dessa  bildande  av  ett  motgift,  som 
vid  lämplig  anordning  alstras  i 
stort  överskott.  Serum  från  ett 
sä  behandlat  djur  kan,  såsom 
först  visats  av  den  tyske  läkaren 
v.  Behring,  vid  insprutning  på 
difterisjuka  upphäva  eller  i 
varje  fall  försvaga  sjukdomens  av 
ifr&gavaxande      gift     föranledda 


491 


Antidot — Antik 


492 


deletära  verkningar.  Se  Anti- 
kroppar, Antitoxin,  Im- 
mimitetslära  och  Serum- 
t  er  ap  i. 

Antido't,  lat.,  motgift. 

Antienzy'm,  bc  Antikrop- 
par. 

Antifebri'lia,  lat.,  febermedel 
(se  d.  o.). 

Antifebri'n,  gängse  benämning 
pfi.  acetanilid,  en  kondensa- 
tionsprodukt  av  ättiksyra  och 
anilin.  Ett,  särskilt  förr,  allmänt 
använt  febernedsättande  och 
smärtstillande  medel;  är  som  så- 
dant icke  helt  ofarligt,  varför  det 
fått  vika  för  nyare  preparat  med 
lättare  kontrollerbar  verkan. 

Antifederali'ster,  namn  pä,  an- 
hängarna av  ett  nordamerikanskt 
parti,  som,  i  motsats  till  f  e  d  e  - 
ralisterna,  motarbetade  rati- 
fikationen av  För.  States  författ- 
ning av  1787.  Partiet  var  sam- 
mansatt av  mera  demokratiska 
element,  vilka  motsatte  sig  en 
centralisation,  i  det  de  ansägo, 
att  de  enskilda  staternas  själv- 
styrelse och  lokala  intressen  här- 
igenom skulle  åsidosättas.  Par- 
tiet kallades  efter  1793  det  r  e  - 
p  u  b  1  i  kanskt-demokra- 
tiska  och  leddes  av  Jefferson, 
vilken  dock  uppgav  motståndet 
mot  författningen. 

Antiflogi'stiska  medel  (av 
grek.  anW,  mot,  och  flox,  låga), 
benämning  (munera  ur  bruk)  på 
medel  och  ingrepp,  avsedda  att 
häva  inflammatoriska  tillstånd, 
vare  sig  allmänna  eller  lokala. 

Antifoni'  (av  grek.  an<i/ont'a), 
växelsång  vid  gudstjänsten,  an- 
tingen mellan  två  körer  eller 
mellan  prästen  och  kören  eller 
församlingen. 

Antifti'sica  (av  grek.  cunW, 
mot,  och  fWsis,  förtvinande) ,  me- 
del mot  lungsot. 

Antige'n   (av  grek.  wnW,  mot, 


och  gVgnestai,  bilda),  gemensam 
beteckning  för  sådana  kroppar 
och  ämnen,  som  vid  insprutning 
på  djur  giva  upphov  till  mot  de- 
samma specifikt  verkande  skydds- 
ämnen, de  senare  benämnda 
antikroppar  (se  d.  o.).  A. 
kunna  vara  dels  organiserade 
bildningar,  ss.  bakterier,  blod- 
kroppar och  andra  celler,  dels  ke- 
miskt mer  eller  mindre  väl  defi- 
nierade ämnen.  De  senare  äro 
alltid  högst  komplicerat  byggda, 
koUoidala  substanser  och,  så  vitt 
med  säkerhet  är  känt,  alltid  av 
äggvitenatur.  Se  vidare  Immu- 
nitetslära. 

Antfgone,  se  Oidipus- 
s  ag  an. 

Anti'gonos.  1.  A.  K  y'  k  1  o  p  s, 
"den  enögde",  d.  301  f.  Kr.,  en  av 
Alexander  den  stores  fältherrar. 
En  tid  efter  dennes  död  behärska- 
de A.  en  stor  del  av  Alexanders 
asiatiska  länder  men  störtades, 
besegrad  vid  Ipsos  i  Frygien  301 
av  fyra  mot  honom  förbundna 
medtävlare.  —  2.  A.  G  o  n  a'  t  a  s, 
d.  omkr.  240  f.  Kr.,  den  förres 
sonson,  konung  av  Makedonien 
276,  kämpade  med  konung  Pyrros 
av  Epeiros  och  försökte  förgäves 
erövra  Grekland.  —  3.  A.  D  o'  - 
son,  d.  221  f.  Kr.,  regent  i 
Makedonien  230,  sedermera 
konung,  ingrep  till  det  akaiska 
förbundets  hjälp  mot  Sparta, 
vars  konung  Kleomenes  han  be- 
segrade vid  Sellasia  221. 

Antigua  [änti'gju8],  en  av 
Leeward-öarna  bland  Små  Antil- 
lerna, britt.  Västindien.  Frukt- 
bar. De  viktigaste  produkterna 
äro  socker,  bomull,  ananas,  tobak, 
kaffe  och  rom.  Huvudort  är  S:t 
John  med  god  hamn.  A.  upp- 
täcktes av  Columbus.  251  kvkm. 
30,000  inv. 

Anti'k  (av  lat.  anWquus, 
gammal),  beteckning  för  det  som 


493 


Antikatod — Antikroppar 


494 


Antiklinal    skiktstäUnins. 

tillhör  eller  härstammar  från  en 
svunnen  tid,  företrädesvis  Grek- 
lands och  Roms  forntid.  —  A  n  - 
t  i'  k  e  n,  Greklands  och  Roms 
forntid;  denna  tids  konst,  kul- 
tur,   livsåskådning    etc. 

Antikato'd,  se  Röntgen- 
strålar. 

Antikli'ner,  Antiklinala 
veck,  sadelveck,  de  uppåt- 
böjda  delarna  av  ett  veckat  berg- 
artskomplex. Ars  toppar  äro  ofta 
borteroderade. 

Antiklo'r  kallas  de  kemiska 
föreningar,  vanligen  natriiuntio- 
sulfat  (hyposulfit)  eller  natrium- 
bisulfit,  som  med  klor  bilda  vat- 
tenlösliga  föreningar.  A.  använ- 
des för  att  avlägsna  överskott  av 
klor  ur  pappersmassa  och  tyger 
efter  klorblekning. 

Antikri'st  (grek.  anW,  mot), 
"Kristi  (eller  Messias')  motstån- 
dare", en  gestalt,  som  väntades 
uppträda  i  den  yttersta  tiden, 
före  domens  inbrytande,  då  gud- 
lösheten stigit  till  sin  höjdpunkt. 
Namnet  möter  första  gången  i  1 


Joh.  2:  18;    föreställningen  i   N. 
T.  framför  allt  i  2  Tess.  2. 

Antikroppar  (grek.  anti', 
mot),  gemensam  beteckning  för 
de  specifika  skyddsämnen,  som 
vid  införlivande  av  antigen 
(se  d.  o.)  alstras  i  högre  djur- 
organismer. A.  uppträda  företrä- 
desvis 1.  kunna  i  varje  fall  enk- 
'ist  påvisas  i  serxun;  de  synas 
\ara  av  äggvitenatur  men  ha 
hittills  icke  kunnat  framställas 
i  ens  tillnärmelsevis  rent  till- 
stånd. Vår  kännedom  om  dem 
hänför  sig  därför  endast  till 
deras  specifika  återverkan  på 
antigenet.  Är  detta  av  korpusku- 
lär  natur  (bakterier,  celler),  kan 
A:s  verkan  visa  sig  genom  en 
utfiockning  av  en  suspension  av 
antigenet,  i  vilket  fall  A.  benäm- 
nes agglutinin  (seAgglu- 
tination),  1.  också  kan  effek- 
ten av  A:s  inverkan  bliva  en  upp- 
lösning  av   antigenelementen.   A. 


Antikrists    tillkommelse.    Träsnitt    från 
1493. 


495 


Antiktoner — Antilegomena 


496 


kallas  då  lysin  (ee  d.  o.)-  — 
Är  antigenet  en  i  lösning  befint- 
lig äggvitesubstans,  är  verkan  av 
A.  i  regel  en  utfällning  av 
denna;  A.  kallas  d&  preci- 
pitin  (se  d.  o.).  Utgöres  anti- 
genet av  t.  ex.  ett  enzym  1.  toxin, 
alltså  ämnen  karaktäriserade  av 
en  särskild  kemisk  1.  fysiologisk 
verkan,  så  upphäves  denna  ver- 
kan vid  närvaro  av  motsvarande 
A.  För  dessa  användas  beteck- 
ningarna antienzym  och 
antitoxin.  —  Det  för  samt- 
liga antigen-antikropp-reaktioner 
gemensamma  och  karaktäristiska 
är  deras  specificitet.  Därmed  me- 
nas,  att  en  A.  uteslutande  på- 
verkar ett'  antigen  av  samma  art 
som  det,  som  framkallat  dess 
bildning.  Sä  reagerar  t.  ex.  ett 
tyfusbacillagglutinin  uteslutande 
med  tyfusbaciller,  ett  med  röda 
blodkroppar  från  får  framställt 
hemolysin  upplöser  fårblodkrop- 
par men  inga  blodkroppar  från 
andra  djurarter,  ett  med  män- 
niskoserum  framställt  precipitin 
utfäller  endast  från  människa 
härrörande  äggvita  o.  s.  v.  På 
denna  A:8  specificitet  grundar 
»ig  deras  användning  i  diagnos- 
tiskt syfte.  De  vid  infektions- 
•jukdomar  i  kroppen  förefintliga 
mikroorganismerna  giva  ofta 
upphov  till  mot  dessa  riktade 
antikroppar,  vilka  kunna  fort- 
bestå  långa  tider  efter  sjuk- 
domens hävande.  Detta  anses 
vara  orsaken  till  den  oemottag- 
lighet {immunitet)  mot  förnyat 
insjuknande,  som  genomgången 
infektion  ofta  kvarlämnar.  Se 
vidare    Immunitetslära. 

Antikto'ner,    se   Antoiker. 

Anti'kTa  (lat.  anti'quus,  gam- 
mal), upprättstående,  latinsk 
tryckstil.  Antikvans  upphovsman 
var  Nic.  Jenson  (1465).  Numera 
förekommei'   den   i   en   mångfald 


olika  snitt  och  användes  nästan 
överallt,"  i  Tyskland  dock  jäm- 
sides med  frakturstilen.  Se  Bok- 
tryckarkonst  och   Stil. 

Antikvaria't  (lat.  anti'quus, 
gammal),  bod,  där  gamla  böcker 
och  andra  tryckalster  uppköpas 
och  försäljas. 

Antikva'rie  (lat.  cmtVquus, 
gammal),  kännare  1.  samlare 
av  fornsaker;  f ornf orskare ;  i 
Sverige  ämbetsman  vid  Vitter- 
hets-, historie-  och  antikvitets- 
akademien, sysselsatt  med  tillsyn 
av  rikete  fornminnen  och  med 
vården  av  det  under  akademien 
ställda  Statens  histori- 
ska museum  (se  d.  o.).  A. 
äro  fyra  till  antalet  och  sortera 
under  riksantikvarien  (se 
d.  o.). 

Antikve'rad  (av  lat.  anti'quus, 
gammal),  föråldrad. 

Antikvite't  (av  lat.  anti'quus, 
gammal),  fornsak,  fornminne. 

Antikvitetsarkivet,  se  Anti- 
kvitetskollegium. 

Antikvitetskollegium,  ett  år 
1667  bildat  ämbetsverk,  som  hade 
till  uppgift  att  samla,  bevara  och 
studera  svenska  fornminnen  samt 
fornnordisk  litteratur.  Även 
genealogiska  och  numismatiska 
studier  förekommo.  1692  ombil- 
dades  verket  till  ett  Anti- 
kvitetsarkiv, som  jämte 
Kungl.  Bibi.  och  Riksarkivet 
ställdes  under  Kanslikollegium. 
Arkivets  chef  och  sekreterare  var 
riks  an  t  i  k  v  a  r  i  e n  (se  d.  o.) . 
Av  arkivets  samlingar  överläm- 
nades böcker  och  manuskript 
1780  till  Kungl.  Bibi.  och  Riks- 
y  arkivet;  dess  samlingar  av  forn- 
V  «aker  och  mynt  m.  m.  ställdes 
' ,  1786  under  Vitterhets-,  historie- 
och  antikvitetsakademien,  varvid 
arkivet  upphörde  att  existera. 
1  Antilego'mena,  "motsagda", 
benämnas     i     Eusebioi'     kyrko- 


497 


Anti-Libanon — Antiloper 


498 


historia  vissa  böcker  i  N.  T.,  vil-, 
kas  äkthet  hade  dragits  i  tvivels-' 
mål  men  dock  av  de  flesta  på 
hans  tid  erkändes,  nämligen  Ja- 
kobs brev,  Petrus'  2:a  brev,  Ju- 
das'  brev,  Johannes'  2:a  och  3:e 
brev  samt,  med  en  viss  tvekan. 
Uppenbarelseboken. 

Anti-Li'banon,     bergskedja     i 
Syrien,  ö.  om  och  parallell  med 
Libanon.  Högsta  massivet  Stora 
Hermon,    2,760    m.    Genomskuret 
av  järnvägen  Damaskus — Beirut. 
Antillerna  [-ti'lj-],  öarna  mel- 
lan Nord-  och  Syd-Amerika,  bilda 
en  stor  bäge,  som  skiljer  Atlanten 
från  Karibiska  havet.  Norr  om  A. 
ligga    Bahamaöarna.    A.    delas    i 
Stora     A.,     omfattande    Kuba, 
Haiti,   Porto  Rico   och  Jamaica, 
samt  Små  A.,  varibland  märkas 
S:t   Barthélemy    (franskt),   Bar- 
buda,  Antigua  och  Dominica  (till- 
hörande    britt.     Leeward-öarna) , 
Guadeloupe        och       Martinique 
(franska),      Barbados       (britt.), 
S:ta  Lucia,  S:t  Vincent  och  Gre- 
nada    (tillhörande    britt.   Wind- 
ward-öarna).  Mellan  dessa  grup- 
per ligga  Jungfruöarna  1.  Virgin 
Islands    (av    vilka    S:t    Thomas, 
S:te  Croix  och  S:t.  John  1916  av 
Danmark    såldes    till   För.  Stat. 
och  några  mindre   n.ö.   om    dem 
tillhöra     britt.     Leeward-öarna). 
Till  A.  pläga  även  räknas  de  s.  k. 
sydamerikanska  A.  utanför  Vene- 
zuelas kust.   Djupet  mellan   A:s 
olika  öar  är  vanligen  ringa,  oftast 
under   200   m.;    mellan   Jungfru- 
öarna och  S:te  Croix  dock  över 
5,000  m.  Norr  om  Porto  Rico  an- 
träffas en  av  oceangravarna  med 
djup  till  8,526  m.  Se  vidare  resp. 
öar  och  ögrupper. 

Anti'11groda,  seLeptcdac- 
t  y  1  i  d  a  e. 

Antiloca'pra,      se      Gaffel- 
a  n  t  i  1  o  p. 

Antilo'per,  »tt  populärt  sam- 


Kudu.  C:a  3   iii 

manfattningsnamn  på  en  ator 
mängd  Slidhornsdjur.  / 
allmänhet  äro  de  smärt  byggda 
och  hjortlika,  ha  höga,  smala  ben, 
stora  ögon  och  öron,  korthårig,  i 
brunt  1.  gult  gående   päls   samt 


£landanttlop. 
vridna  horn  med  ojämn  yta.  De 
äro  skygga  och  snabba.  Flertalet 
leva  på  slättmarker,  många  i 
hjordar,  smärre  arter  i  regel  dock 
parvis  1.  ensamma.  Afrika  har 
den   största   rikedomen   på   A.,   i 


Hättantilop.   C 


läng. 


499 


Antiloper 


500 


Gemsbock.  C:a  2,5  m.  läng. 
Europa  finns  blott  en  art,  i  Ame- 
rika och  Australien  saknas  de 
fullständigt.  Deras  antal  är  nu 
för  tiden  högst  avsevärt  reducerat 
tack  vare  en  hänsynslös  förföl- 
jelse, icke  minst  av  sportjägare. 
Kött,  hud  och  horn  ha  stor  an- 
vändning. Många  arter  kunna 
lätt  tämjas  och  äro  vanliga  i 
zoologiska  trädgårdar;  ingen  art 
användes  dock  i  våra  dagar  som 
husdjur.  De  äldsta  fossila  läm- 
ningarna av  A.  ha  anträffats  i 
miocena  avlagringar.  —  Av  nu 
levande  A.  må  nämnas :  K  u  d  u  - 
1.  skruvantiloper,  Strepsi'- 
ceros,  ett  släkte  storvuxna  A.  med 
strimmig  hud  och  skruvformigt 
vridna  horn,  som  finnas  endast 
hos  hanen.  Afrika.  —  E  1  a  n  d  - 
antilopen,  Tati/ro'tragus  o'ryx, 
den  största  av  alla  nu  levande  A., 
har  en  starkt  byggd,  klumpig 
kropp  av  närmare  4  m:s  längd, 
ö.  och  s.  Afrikas  grässlätter. 
—  Nilgai,  blå  tjur  1.  blå 
oxe,   Bose'laphus    tragocame'lus, 


en  art  från  icke  alltför  täta 
skogar  och  djungler  i  Främre 
Indien.  Den  är  mörkt  askgrå  med 
en  anstrykning  i  blått.  Endast 
hanen  har  horn,  20 — 25  cm. 
långa.  —  Hästantiloper, 
Hippo'tragus,  ha  stark  man  på 
nacke  och  haJs.  Av  alla  A.  äro  de 
bland  de  största  och  ståtligaste. 
Afrika,  s.  om  Sahara.  B  1  å  b  o  c  - 
ken,  Hippo'tragus  leucophae'us, 
hai-  i  sen  tid  utrotats.  —  O  r  y  x  - 
antiloper,  0'ryx,  ett  släkte 
A.  med  långa  horn,  vilka  finnas 
hos  bägge  könen.  De  leva  parvis 
1.  i  små  flockar  i  Afrika  s.  om 
Sahara  samt  i  s.  Arabien,  där  de 


Kofintilop   (Bubalis  licbtensteini). 


Strimmig   gnu    (Connochaetes  taurlnus). 


hålla  till  på  de  ödsligaste  stäp- 
perna, där  växtligheten  är  knapp 
liksom  också  vattnet ;  p  a  s  s  a  n 
1.  gemsbocken,  0'ryx  gaz&lla, 
från  s.v.  Afrika  påstås  alldeles 
kunna  undvara  vatten.  B  e  i  s  a  n, 
0'ryx  bei'sa,  i  n.  ö.  Afrika  hölls 
sannolikt  tam  av  de  gamla  egyp- 
terna, vilka  mångenstädes  avbil- 
dat densamma.  —  Mendes-  1. 
addaxantilopen,  A'ddax 
nasomacula' ta,  en  art  med  skruv- 
formigt vridna  horn  från  det  inre 
av  n.  Afrika.  Har  avbildats  av  de 
gamla  egypterna.  —  K  o  a  n  t  i  - 
löper,  Bu'balis,  stora  djur  med 
bakåt  starkt  sluttande  rygg  och 
mycket  långt,  smalt  huvud.  Afrika, 
Arabien.  Hartebeest  1.  ka- 
m  a,  Bu'l)alis  ca'ama,  stäppdjur, 


501 


Antiloper 


502 


som  lever  i  stora  hjordar,  ofta  i 
sällskap  med  sebror  och  gaseller. 
Transvaal.  —  Gnu-antilo- 
p  e  rn  a,  C(ynnochae'tes,  leva  i 
hjordar  tillsammans  med  andra 
A.  i  s.  och  ö.  Afrika.  "Äkta" 
1.  vitsvansade  gnun  1. 
w  i  1  d  e  b  e  e  8 1,  Connochae'tes 
gnu,  har  en  längd  av  2,8  m.  I 
Afrika  s.  om  Limpopo  fanns  den 
förr  i  oerhörda  hjordar  men  är 
nu  utrotad  i  Kaplandet.  — 
Klippspringaren,  Or€o'tragus 
oreo'tragus,  en  knappt  1  m.  lång 
art,  från  Abessinien  till  s.  och  s.v. 
Afrika.  —  Fyrhornad    anti- 


Gas«U    (GaztfUa   granti> 


1 0  p,  Tetra'ceros  qu<idrico'mis, 
har  framför  de  bakre,  10 — 12,5 
cm.  långa  hornen  ett  par  främre, 
blott  3 — 3,7  cm.  långa,  vilka  dock 
saknas  hos  en  del  individer. 
Längd  1  m.  Främre  Indien.  — 
Bezoar-antilopen,  Anti'- 
lope  cervi'capra,  spelar  en  viktig 
roll  i  den  indiska  gudaläran.  Den 
är  något  mindre  än  en  dovhjort 
och  har  skruvf  ormigt  vridna  horn 
av  intill  75  cm:8  längd;  vanligen 
har  endast  hanen  dylika.  Lever  i 
hjordar,  vilka  enl.  vissa  uppgifter 
fordom  kunnat  bestå  av  intill 
10,000  individer.  —  Gaseller, 
Gaze'lla,  ett  släkte,  omfattande 
ett  flertal  arter  med  tämligen  lik- 
artat utseende  och  levnadssätt. 
Leva   i   hjordar   i   öknar   och   på 


Sprincrbock.   Längd   1,5   m. 

stäpper  i  n.  och  ö.  Afrika,  v.  och 
centrala  Asien  samt  Främre  In- 
dien. Gazeflla  do'rcas,  den  med 
namnet  gasell  vanligen  åsyftade, 
har  förhärskande  en  ljust  röd- 
bnm  sandfärg.  Längd  1,3  m. 
Från  Marocko  och  Algeriet  till 
Syrien  och  Röda  havet.  I  den 
österländska  diktningen  spelar 
den  en  rätt  framträdande  roll.  — 
Springbocken,  Antido'rcas 
eucho're,  en  ljust  kanelbrun  art 
från  trakterna  s.  om  Sambesi. 
Förr,  då  den  fanns  i  skaror  om 
tiotusentals  individer  (enl.  vissa 
uppgifter  millioner!),  var  den  en 
verklig  landsplåga.  Förekommer 
ofta  i  sällskap  med  strutsar,  gnu- 
antiloper  o.  a.  djur.  —  S  a  i  g  a  1. 
stäppantilop,  8ai'ga  täta'- 
rica,  påminner  i  utseendet  något 
om  ett  får.  I  mellersta  Europa 
har  den  anträffats  i  diluviala  av- 
lasrringar.  Lever  numera  i  stora 


Saiga.    LäDgd  1.3   m. 


503 


Antiluetisk  behandling — Antinomism 


504 


hjordar  pä.  stäpperna  i  s.ö. 
Europa  och  v.  Asien. 

Antilue'tisk  behandling  (av 
grek.  anti',  mot,  lat.  lu'es, 
smitta),    behandling  mot  syfilis. 

Antimagne'tisk,  en  egenskap, 
tillkommande  bl.  a.  vissa  järn- 
nickellegeringar,  att  icke  kunna 
magnetiseras.  Antimagnetiska  ur 
ha  stålfjädern  ersatt  med  fjäder 
av  annan  metall.  Se  M  a  g  n  e  - 
t  i  8  m. 

Antimilitari'sm,  se  F  ö  r  - 
s v  a r s f i  en  1 1  i  g  propa- 

ganda. 

Antimo'n,  ett  kemiskt  grund- 
ämne, en  metalloid,  som  före- 
kommer i  naturen  huvudsakligen 
som  sulfid  i  mineralet  spetsglans. 
I  rent  tillstånd  är  A.  ett  metall- 
liknande,  silvervitt,  kristalliniskt 
och  sprött  ämne,  som  lätt  pulve- 
riseras.  Det  kan  även  förekomma 
i  en  obeständig,  gul  allotropisk 
modifikation  (se  A  1 1  o  t  r  o  p  i) , 
Bom  uppstär  då  luftens  syre  oxi- 
derar flytande  antimonväte  vid 
—  90°  C.  A.  löses  lätt  i  kungs- 
vatten, men  endast  långsamt  och 
under  vätgasutveckling  i  kokan- 
de saltsyra.  Vid  upphettning  för- 
brinner A.  till  oxiden  SbjO,. 
Smältpunkt  630°  C,  kokpunkt 
c:a  1,440°,  spec.  vikt  6,5,  atom- 
vikt 120,2,  atomtecken  8b  (efter 
A:s  latinska  namn  Stibium).  På 
grund  av  A:s  förmåga  att  ut- 
vidga   sig   vid    stelning   har    det 


fått  användning  i  legeringar,  stil- 
metall, brittanniametall,  babbits. 
—  Antimonföreningar.  I 
sina  föreningar  är  A.  tre-  1.  fem- 
värd.  Antimonväte,  SbH„ 
en  illaluktande,  giftig  gas,  som 
bildas,  då  väte  in  statu  nascendi 
(i  frigörningsögonblicket)  in- 
verkar på  en  löslig  antimon- 
förening.  Antimontriklo- 
r  i  d,  SbCl,,  en  färglös,  kristalli- 
nisk,  mjuk  massa,  kallad  antimon- 
smör.  Antimonpentaklo- 
r  i  d,  SbClj,  en  gul,  rykande 
vätska.  Antimontrioxid, 
SbjOs,  förekommer  i  naturen  som 
mineral  (antimonblomma  m.  fl.), 
kan  framställas  genom  A:8  för- 
bränning i  luft  1.  genom  oxida- 
tion av  A.  med  utspädd  sal- 
petersyra. Motsvarande  hydrat, 
Sb(OH)„  visar  såväl  sura  som 
basiska  egenskaper.  Behandlas 
A.  med  koncentrerad  salpeter- 
syra, erhålles  antimonsyra, 
H.SbO*;  motsvarande  oxid,  an- 
timonpentoxid,  SbjOj,  fås 
som  ett  gult  pulver  vid  upphett- 
ning av  antimonsyran.  A  n  t  i  - 
montrisulfid,  SbjS,,  före- 
kommer i  naturen  som  mineralet 
antimonglans  1.  spets- 
glans, kristalliserande  i  långa, 
reflflade,  blygrå,  glänsande  nålar. 
Vackra  kristaller  fås  frän  ön 
Shikoku  i  s.  Japan.  Funnen  även 
i  Sverige,  tillsammans  med  bly- 
malmer. Spetsglansen  är  utgångs- 
material för  framställning  av  A., 
användes  även  till  tändsatser. 

Antinomi'  (grek.  anW,  mot, 
och  no'mos,  lag) ,  se  Kant. 

Antinomi'sm  (av  grek.  anW, 
mot,  och  no'mos,  lag)  betecknar 
i  nutida  språkbruk  ringaktande 
av  sedelagen  under  åberopande 
av  den  kristna  friheten.  Sådan 
A.  förekommer  mer  än  en  gång  i 
kyrkans  historia.  En  annan  bety- 
delse har  ordet  i  den  a  n  t  i  n  o  - 


Grupp   av  spetsglanskristaller. 


505 


Antinous — Antiokia 


506 


miBtiika  striden,  fram- 
kallad av  J.  Agricolas  (se 
d.  o.)  hävdande,  att  den  befallan- 
de lagen  icke  har  någon  bety- 
delse för  framkallande  av  väc- 
kelse och  anger.  Denna  åskådning 
avvisas  av  Luther,  som  betonar, 
att  lag  och  evangelium  tillsam- 
mans äro  verksamma  vid  män- 
niskans omvändelse.  Upprepade 
stridigheter  i  denna  fråga  ledde 
till  formuleringen  av  konkordie- 
formelns  5:e  och  6:e  artiklar, 
vari  bl.  a.  fastslogs,  att  män- 
niskorna genom  lagen  skulle  rätt 
lära  känna  sina  synder. 

Anti'nous,  d.  omkr.  130  e.  Kr., 
gunstling  hos  kejsar  Hadrianus, 
dog  helt  ung  under  hemlighets- 
fulla omständigheter  pä  en  resa 
i  Egypten.  Det  meddelades  en- 
dast, att  han  drunknat  i  Nilen; 
traditionen  berättar  emellertid, 
att  han  frivilligt  offrat  sitt  liv 
för  kejsarens  välgång.  Därför 
ägnades  hans  minne  ovanliga 
hedersbetygelser,  och  han  gjordes 
till  föremål  för  en  kult  med  egna 
tempel,  mysterier  och  festspel.  I 


konsten   gav   A.   upphov   till   en 
ofta  framställd  typ. 

Antioke'nska    skolan    benäm- 
nes en   teologisk  riktning  i   An- 
tiokia från  omkr.  270  till  mitten 
av  400-t.  Den  trädde  i  motsätt- 
ning   mot    den   alexandrin- 
ska   skolan,    som    hade    sin 
medelpunkt  i  den  s.  k.  kateket- 
skolan   i  Alexandria,   en  kristen 
högskola,    ursprungligen    en    un- 
dervisningsanstalt  för    nyomvän- 
da,     som     sökte    förbinda    kris- 
tendomen med  den  grekiska  filo- 
sofien. Gent  emot  alexandrinernas 
allegoriska     (bildliga)     bibeltolk- 
ning betonade  A.  skriftens  enkla 
ordalydelse,   och  emot  de  förras 
spekulationer    satte    A.  ett  nyk- 
tert    tänkande.     I     kristologien 
framhöUo      alexandrinerna      den 
hemlighetsfulla    föreningen    mel- 
lan   det    gudomliga  och  mänsk- 
liga;   A:8    strävan   var    däremot 
att   hålla   de   båda   sidorna   isär 
med  betonande  av  det  mänskliga. 
Den  alexandrinska  teologien  ut- 
gick från  Clemens  och  Origenes. 
A:s  främste  män  voro  Krysosto- 
mos  och  Teodoros  av  Mopsuestia. 
Antioki'a     (arab.   Antaki'jja), 
stad  i  Syrien.  24,000  inv.  —  A. 
anlades  301  f.  Kr.;  var  de  seleu- 
kidiska      härskarnas     huvudstad 
och  kom  under  romarna  vid  deras 
erövring  av  Syrien.   Det  försågs 
med  präktiga  byggnader  och  var 
en  mäktig  centralpunkt  för  såväl 
grekisk  bildning  som  orientalisk 
handelssamfärdsel.       Under      sin 
glansperiod  hade  A.  över  %  mil- 
lion   inv.    I    A.    grundades   den 
första  kristna  församlingen  utan- 
för    Palestina.    Upprepade   jord- 
bävningar  vållade    stora   skador, 
och  staden  led  ytterligare  genom 
fientliga     anfall.    Kalifen    Omar 
erövrade  staden  638.  Under  första 
korståget  grundades  fursten- 
dömet  A.,  som  till  sin  erövring 


AntinoM.    Antik   relief. 


507 


Antiokos — Antirrhinum 


508 


av  mamlukerna  1268  var  en 
kristen  utpost  mot  miihamnaeda- 
nerna.  1516  blev  A.  turkiskt.  Det 
tillhör  sedan  1920  det  iinder 
franskt  mandat  ställda  Syrien. 

Anti'okos,  namn  på  13  kungar 
i  Syrien  av  seleukidernas  ätt.  1. 
A.  I.,  d.  261  f.  Kr.,  ende  aon  till 
dynastiens  grundare,  Seleukoa, 
efter  vilkens  död  280  han  blev 
herre  över  hela  det  seleukidiska 
riket.  A.  hade  en  mängd  uppror 
att  bekämpa  och  miste  stora  de- 
lar av  v.  Mindre  Asien.  En  seger 
över  gallerna  270  förskaffade  ho- 
nom namnet  Sote'r,  räddaren; 
i  ett  nytt  krig  mot  dem  stupade 
han.  —  2.  A.  III  den  store, 
d.  187  f.  Kr.  Hela  hans  regering 
upptogs  av  krig:  mot  Egypten 
om  besittningen  av  s.  Syrien  och 
Palestina,  mot  Indien,  upprori- 
ska imdersåtar  och  slutligen  mot 
romarna.  Vid  Magnesia  blev  han 
190  slagen  (se  Scipio)  och 
mäste  avstå  Mindre  Asien  v.  om 
Tauros,  betala  en  stor  peiming- 
summa  och  utlämna  Hannibal, 
som  tagit  sin  tillflykt  till  honom 
och  förmått  honom  till  kriget. 
Armenien  gjorde  sig  fritt.  —  3. 
A.  IV  E  p  i'  f  a  n  e  s  (den  gudom- 
lige), d.  163  f.  Kl.,  tvangs  av  ro- 
marna att  utrynuna  Egypten, 
vände  då  vapnen  mot  Palestina 
och  framkallade  genom  religions- 
förföljelse Mackabéernas  uppror. 

Antiparasi'tica,  lat.,  medel 
mot  parasiter  (se  d.  o.).  Se 
Avlusning,  Maskmedel, 
Skabbkur. 

Antipa88a'd,  se  Passad- 
v  in  d. 

Anti'pater,  seAntipatros. 

Anti'pathes  la'rix,  svart 
korall,  ett  kolonibildande  ko- 
ralldjur. Kolonien  har  ett  inre, 
svart,  glänsande  skelett  av  horn- 
artad  beskaffenhet,  som  kan  po- 
leras, och  som  i  Orienten  använ- 


des dels  till  prydnader,  dels  som 
skyddsmedel  mot  förtrollning  och 
förgiftning. 

Antipati'  (grek.  antipa'teia), 
motvilja.  Jfr  Sympati. 

Antfpatros  (lat.  AnWpater), 
d.  319  f.  Kr.,  makedonisk  fält- 
herre, en  av  Alexander  den  stores 
främsta  medhjälpare;  ståthållare 
i  Makedonien  och  Grekland  under 
Alexanders  asiatiska  tåg  och 
efter  dennes  död  regent.  —  Om 
A.,  prokurator  över  Judéen,  se 
Palestina. 

Antipenstalti'k,     se     P  e  r  i  - 

s  t  alt  i  k. 

Antipo'der  (av  grek.  cunW, 
mot,  och  pus,  fot).  Qeogr.  De 
som  bo  på  diametralt  motsatta 
punkter  av  jordklotet.  För  anti- 
podområden,  som  ej  ligga  på 
ekvatorn,  äro  årstiderna  var- 
andra motsatta.  Sveriges  anti- 
podområde  ligger  i  oceanen  s.ö. 
om  Nya  Zeeland.  Jfr  A  n  t  o  i  - 
k  er.  —  Bot.  Se  Embryo- 
säck. 

Antipo'd-öarna,  en  grupp  obe- 
bodda öar  i  s.  delen  av  Stilla 
havet.  Höra  till  Nya  Zeeland. 
Ha  fått  sitt  namn  på  grimd  av 
sitt  läge  —  nästan  antipodiskt 
mot  London. 

Antipyre'tica  (av  grek.  wnW, 
mot,  och  pyr,  eld),  febermedel. 

Antipyri'n,  en  syntetiskt  fram- 
ställd, alkaloidartad  förening  med 
ganska  vidsträckt  användning 
som  oskadligt  temperaturnedsät- 
tande  och  smärtstillande  medel. 
Uppfunnet  1884  av  L.  Knorr, 
Jena   (d.  1921). 

Antiqvarisk  tidskrift  för 
Sverige,  en  sedan  1864  av  Vit- 
terhets-, historie-  och  antikvitets- 
akademien i  Stockholm  utgiven 
tidskrift,  sedan  1872  åtföljd  av 
samma  akademis  Månadablad. 

Antirrhi'num,  se  L  e  j  o  n  g  ap. 


509 


Antisana — Antiseptik 


510 


Antisa'na,  vulkan  pä  Anderna 
i  Ecuador,  5,760  m. 

Antisemiti'sm,  modern  benäm- 
ning på  den  på  avund,  religiös 
ofördragsamhet  eller  rashat  grun- 
dade fientliga  rörelse  mot  semi- 
terna, främst  judarna,  som  sedan 
300-t.  har  förefunnits  i  alla  län- 
der, där  de  slagit  sig  ned.  I  slutet 
av  1800-t.  blev  A.  att  betrakta 
som  en  politisk  rörelse,  tidigast 
i  Tyskland.  På  fransk -tyska  kri- 
get följde  där  en  rask  finansiell 
och  industriell  uppblomstring, 
som  dock  även  lockade  till  mind- 
re tilltalande  spekulationer  och 
svindlerier,  i  vilka  många  ledan- 
de judar  voro  inblandade.  Den 
upphetsning,  upptäckten  av  dessa 
väckte,  framkallade  en  häftig, 
antisemitisk  agitation.  Den  an- 
klagelse, som  där  liksom  i  andra 
länder  riktades  mot  judarna,  är 
framför  allt,  att  de  äro  ur  natio- 
nalistisk synpunkt  skadliga, 
eftersom  de  tillhöra  en  an  ti  an  ras 
och  icke  vilja  eller  kunna  helt 
gå  upp  i  det  folk  de  leva  till- 
sammans med.  De  borde  därför 
uteslutas  från  all  andel  i  landets 
styrelse.  Men  judarna  fordrade 
samma  skydd  och  rättigheter  som 
övriga  medborgare,  alldenstund 
de  uppförde  sig  som  "lojala, 
laglydiga  och  driftiga  medbor- 
gare". —  I  Österrike  fick  A. 
på  1890-t.  ett  centrum  i  den 
kristligt-sociala  rörelsen.  —  För 
övrigt  framträdde  A.  särskilt 
starkt  i  öst-Europa,  Så  ut- 
sattes judarna  i  Ryssland  för 
hemska  pogromer,  främst  bero- 
ende på  judarnas  metoder  att  be- 
driva penningutlåning.  —  I 
Frankrike  nådde  A.  sin  kulmen  i 
Dreyfus-aflFären  1894 — 99,  och 
efter  någon  avmattning  har  den 
under  de  senaste  åren  ånyo  börjat 
taga  fart,  särskilt  på  grund  av 
att   de   till   några   hundra   tusen 


uppgående  franska  judarna  till- 
väUat  sig  ett  oproportionerligt 
stort  politiskt,  kommersiellt  och 
kulturellt  inflytande.  —  I  Eng- 
land och  Förenta  Staterna  har  A. 
ej  fått  någon  större  utveckling, 
ehuru  särskilt  i  det  förra  landet 
varnande  röster  ha  höjts  mot  den 
engelska  finanspolitikens  ställan- 
de under  internationellt  judiskt 
inflytande.  —  I  Sverige  har 
någon  allmän,  antisemitisk  rörelse 
icke  förefimnits.  —  Under  och 
efter  världskriget  har  A.  i  hög 
grad  tilltagit  i  vissa  länder,  sär- 
skilt Tyskland,  Ungern  och  Polen. 
Orsaken  härtill  är  dels  det  sätt, 
varpå  många  judar  begagnat  kris- 
åren till  att  på  andras  bekostnad 
utvidga  sina  affärsföretag  eller 
sitt  inflytande  inom  statsadmi- 
nistrationen, dels  den  starka  re- 
krytering från  judiskt  håll,  som 
de  moderna  revolutionsrörelserna 
av  radikalt  socialistisk  eller  bol- 
sjevikisk  karaktär  uppvisat. 

Antisepti'k  (grek.  anti',  mot, 
och  8e'psis,  förruttnelse),  inom 
kirurgien  och  förlossningskonsten 
läran  om  att  undertrycka  utveck- 
lingen av  mikroorganismer  och 
särskilt  varbakterier  i  sår.  Under 
den  förantiseptiska  tiden  ansågs 
varbildning  och  sårfeber  som  en 
kroppens  egen  reaktion  mot  ska- 
dan, och  ett  ymnigt  och  "friakt" 
vårflöde  ansågs  oundgängligt  för 
sårläkningen.  Att  sårfebrarna  och 
bland  dem  barnsängsfebern  på  en 
del  håll  oftare  än  eljest  var  van- 
ligt hade  ett  svårartat  förlopp 
och  stor  dödlighet  ansågs  bero  på 
"dålig  konstitution"  hos  Bjuk- 
vårdsanstalten.  —  Den  förste,  som 
tillämpade  antiseptiska  metoder, 
var  ungraren  Ignaz  Semmelweiss. 
Han  tjänstgjorde  1847  vid  en 
barnbördsanstalt,  där  vid  ena  av- 
delningen utbildades  läkare  och 
vid  den  andra  barnmorskor.  Det 


511 


Antiseptik 


512 


var  sedan  länge  känt,  att  kandi- 
datavdelningen var  längt  svårare 
hemsökt  av  barnsäiigsfeber  än 
barnmorskeelevernas,  men  någon 
förklaring  härtill  hade  ej  kun- 
nat givas.  SemmelweisB  fann  för- 
klaringen i  att  kandidaterna 
från  sitt  samtidiga  deltagande  i 
obduktionsövningar  fingo  sina 
händer  förorenade  med  "sönder- 
fallande materia",  som  sedan  vål- 
lade barnsängsfeber  hos  de  under 
deras  vård  varande  kvinnorna. 
Som  botemedel  häremot  påyrkade 
han  tvättningar  med  klorkalklös- 
ning  före  varje  undersökning  av 
patienterna  och  även  mellan  varje 
ombyte  av  patient.  Han  lyckades 
genomdriva  införandet  av  sådana 
tvättningar  på  en  av  sjukvårds- 
avdelningarna med  resultat,  att 
antalet  svårartat  förlöpande 
feberfall  med  en  gång  nedgick 
till  en  bråkdel  av  deras  tidigare 
frekvens.  Trots  detta  stötte  Sem- 
melweiss'  lära  på  det  kraftigaste 
motstånd  hos  de  medicinska  auk- 
toriteterna,  och  han  fick  dela  så 
många  andra  sin  tid  överlägsna 
andars  öde  att  dö  oförstådd,  för- 
grämd och  i  misär.  ■ —  Helt  annor- 
lunda gestaltade  sig  levnadslop- 
pet för  antiseptikens  andra 
grundläggare.  När  den  engelske 
kirurgen  Josef  Lister  1865  ut- 
pekade bakterierna  som  orsak  till 
varbildning  och  sårfebrar,  före- 
lågo  redan  Pasteurs  glänsande 
undersökningar  över  mikroorga- 
nismernas roll  vid  jäsningar  och 
förruttnelse,  ävensom  hans  kon- 
staterande av  deras  "allestädes 
närvaro".  Det  antiseptiska  medel, 
som  av  Lister  infördes,  var  kar- 
bolsyran.  Då  enligt  den  pasteur- 
ska  läran  bakterierna  överallt 
voro  tillfinnandes,  måste  de  enligt 
Lister  också  allestädes  bekäm- 
pas: allt  som  kom  i  beröring  med 
ett    sår,    måste    först    dränkas    i 


karbol,  och  då  även  luften  inne- 
höll smittämnen,  skedde  varje  in- 
grepp, varje  öppnande  av  ett  för- 
band under  med  "spray"  utsända 
moln  av  karbolsyra.  —  Det  dröj- 
de icke  länge,  innan  den  Lister- 
ska  antiseptiken  höll  sitt  seger- 
tåg genom  världen.  Dess  betydelse 
har  också  varit  utomordentligt 
stor.  Utan  överdrift  kan  sägas, 
att  jämte  införandet  av  bedöv- 
ningsmedel antiseptiken  utgör 
grundvalen  för  kirurgiens  enastå- 
ende utveckling  under  de  senaste 
50  åren.  —  Den  Listerska  sår- 
behandlingsmetoden saknade  dock 
icke  nackdelar.  Karbolsyran  var 
minst  sagt  obehaglig  och  där- 
jämte långt  ifrån  ofarlig.  Med  det 
fördjupade  studiet  av  bakterio- 
logien  lärde  man  känna  möjlig- 
heterna att  förekomma  sårinfek- 
tioner icke  genom  att  döda  bak- 
terierna i  såret  och  dess  omgiv- 
ning utan  genom  att  förhindra 
deras  ditkomst.  Detta  tillväga- 
gångssätt har  visat  sig  i  allo 
överlägset,  och  antiseptiken  har 
allt  mera  fått  vika  för  a  s  e  p  - 
tiken  (se  d.  o.).  —  På  ett  om- 
råde har  A.  dock  alltjämt  sin 
uppgift  obeskuren,  nämligen  i  be- 
handlingen av  redan  infekterade 
sår.  Även  här  har  utvecklingen 
gått  raskt,  och  vår  tids  kirurg 
har  till  sitt  förfogande  en  utom- 
ordentligt rik  arsenal  olika  anti- 
septiska medel  (se  Desinfek- 
tionsmedel). Som  en  ödets 
lek  kan  måhända  betecknas,  att 
det  antiseptiska  medel,  som  senast 
ägnats  största  uppmärksamhet, 
nämligen  den  under  världskriget 
av  Carrel  till  behandling  av  in- 
fekterade skador  införda  s.  k.  Da- 
kins  vätska,  innehåller  samma 
verksamma  beståndsdelar  som  det 
första  i  medvetet  antiseptiskt 
syfte  använda  medlet,  nämligen 
Semmelweiss'  klorkalklösning. 


513 


Antispasmodiska  medel — Antoine 


514 


Antispasmo'diBka  medel  (&▼ 
grek.  anW,  mot,  och  spasTno's 
kramp),  krampstillande  medel. 

Anti'stenes,  450 — 370  f.  Kr., 
grekisk  filosof;  grundlade  den 
kyniska  (cyniska)  sko- 
lan  (se  d.  o.). 

Antisyphiirtica,  medel  mot 
syfilis  (se  d.  o.). 

Antitaj^i'rus,  bergskedja  i 
Mindre  Asien.  Utgör  vattendela- 
re  mellan  floderna  Eufrat  och 
Kisil-Irmak. 

Antite'»  (grek.  anti',  emot,  och 
tite'nai,  sätta),  motsättning.  Se 
Tes. 

Antitoxi'n,  benämning  på  en 
antikropp  (se  d.  o.),  alstrad  ge- 
nom ett  toxins  (se  d.  o.)  inverkan 
pfi,  en  djurorganism.  Dä  toxiner 
ofta  avsöndrag  av  de  sjukdoms- 
alstrande  bakterierna  och  i  vä- 
sentlig grad  bidraga  till  skadan- 
det av  den  infekterade  organis- 
men, har  A.  i  många  fall  fått 
praktisk  betydelse  som  läkemedel 
vid  sjukdomar  av  sådant  slag. 
Ojämförligt  största  betydelsen 
bland  dessa  terapeutiskt  använda 
A,  har  difteriantitoxinet  fått, 
vilket  förmenas  utgöra  den  verk- 
■amma  beståndsdelen  i  antidifte- 
riserum   (se  d.  o.). 

Antitrinita'rier  (grek.  anti', 
emot,  och  lat.  tri'nitas,  treenig- 
het), motståndare  till  kyrkans 
treenighetslära,  uppträdde  redan 
inom  gamla  kyrkan,  då  med  ett 
gemensamt  namn  benämnda  m  o  - 
narkianer.  Under  reforma- 
tionstiden uppstodo  åter  A.  i 
unitarierna,  som  sedan  för- 
värvat anhängare,  särskilt  i 
angelsachsiska  länder. 

A'ntium,  forntida  stad  i  Ita- 
lien, 8.  om  Rom  vid  Medelhavet. 
Omtyckt  badort  med  många,  se- 
nare förstörda  villor  och  ett  kej- 
8ar  Nero  tillhörande  slott.  I  rui- 
nerna ha  många  antika  konstverk 


Flickan   från  Antium.    Grekisk    : 
staty  frän  300-t.   f.   Kr. 

påträffats,  däribland  Flickan  från 
A.,  ett  grekiskt  originalverk  från 
300-t.  f.  Kr.,  nu  i  Rom. 

Antocya'n,  se  Växtpig- 
m  en  t. 

Antofaga'sta.  1.  Chiles  största 
provins,  en  del  av  öknen  Ata- 
cama.  Stor  rikedom  på  silver,  bly, 
koppar  och  salpeter.  120,183  kv.- 
km.  240,000  inv.  —  2.  Huvudstad 
i  A.  1,  medelst  järnväg  förbun- 
den med  Oruro  och  La  Paz.  God 
hamn.  över  A.  går  en  stor  del  av 
Bolivias  handel.  70,000  inv. 

Antoi'ker,  Antiktoner,  de 
som  bo  på  samma  längd-  och 
breddgrad  men  på  olika  halvklot. 
Jfr   Antipoder. 

Antoine  [aT)toa'n],  André, 
f.  1858,  fransk  teater  ledare  och 
skådespelare.  Grundade  1887  i 
Paris  den  lilla  Théåtre  Libre,  som 
blev  av  banbrytande  betydelse  för 
naturalismens  genombrott  på 
teaterns  och  dramats  område. 
Kring  A.  flockade  sig  en  rad  na- 
turalistiska teaterförfattare,  vil- 
kas verk  —  till  stor  del  enaktare 


17.  —  Le  I.  I.     Tr.  7.  «.  22. 


515 


Antokolskij — Antonius 


516 


med  moderna  motiv  och  ohöljd 
verklighetsskildring  —  han  upp- 
förde, varjämte  han  introducera- 
de moderna  utländska  diktare, 
sfi,som  Tolstoj,  Hauptmann,  Ibsen 
och  Strindberg.  Théätre  Libre  på- 
verkade även  Strindbergs  natura- 
listiska dramatik  och  teaterpla- 
ner vid  1880-t:s  slut.  Dess  verk- 
samhet upphörde  1896.  A.,  som 
redan  1894  lämnat  den,  grundade 
1897  Théätre  Antoine  och  var 
1906—14  direktör  för  Odéon. 

Antoko'Iskij,  Mark  M  a  t  - 
v  e  j  e  v  i  t  j,  f.  1843,  d.  1902,  rysk 
bildhuggare  av  den  moderna  na- 
turalistiska skolan.  A.  har  med 
framgång  behandlat  historiska 
och  bibliska  ämnen. 

Antologi'  (grek.  a'ntos,  blom- 
ma, och  le'gein,  samla),  samling 
av  valda  diktverk.  Meleagros  frän 
Syrien  (omkr.  80  f.  ELr.)  samlade 
en  "krans"  av  egna  dikter  jämte 
46  andra  skalders,  däribland  Al- 
kaios,  Anakreon  och  Sapfo.  Den- 
na första  A.  och  liknande  äldre 
samlingar  ha  gått  förlorade  men 
utgöra  grunden  för  den  av  Kon- 
stantinos  Kefalos  i  Konstantino- 
pel i  början  av  900-t.  samlade  A. 
i  15  böcker,  som  bevarats  i  ett 
Heidelberg-manuskript,  co'dex 
PalaWnus,  känt  sedan  1607.  De 
arabiska,  persiska  och  turkiska 
litteraturerna  äro  rika  på  A.  Jfr 
Krestomati. 

Antone'lli,  G  i  a  c  o  m  o,  f . 
1806,  d.  1876,  påvlig  statssekre- 
terare, kardinal.  I  gunst  hos 
påven  Pius  IX,  blev  han,  efter 
att  en  tid  ha  spelat  liberal, 
ledare  för  den  hänsynslösa  reak- 
tion, som  efter  1850  härskade  i 
Kyrkostaten.  A.  var  en  oärlig  och 
sedeslös  man,  som  ur  den  påvliga 
kassan  försnillade  45  mill.  lire. 

Antone'llo  da  Messi'na,  se 
M  e  s  s  i  n  a. 

Antoni'nus      Pi'us      (A.    den 


fromme),  f.  86,  d.  161,  Hadria- 
nus'  adoptivson  och  efterträdare 
som  romersk  kejsare  138.  A.  var 
en  mild  och  fredsälskande  här- 
skare, som  lindrade  de  betrycktas 
ställning,  uppmuntrade  vetenskap 
och  konst  och  även  mot  de  kristna 
visade  stor  fördragsamhet. 

Anto'nios,  den  helige  A., 
f.  251,  d.  356  i  Egypten,  märklig 
anakoret,  bortskänkte  vid  unga 
är  sin  förmögenhet  och  levde  över 
20  år  i  en  stengrotta  i  öknen. 
Kring  honom  samlades  många, 
som  flytt  ut  till  öknen  för  att 
leva  ett  liv  i  fromhet.  De  hallu- 
cinationer av  världens  fröjder, 
som  plågade  honom,  fördrev  han 
med  späkningar  och  brinnande 
böner.  "Antonii  frestelser"  ha 
varit  ett  omtyckt  motiv  för 
konstnärer.  Ars  liv  och  verk 
äro  skildrade  av  Atanasios  av 
Alexandria. 

Anto'nius,  M  a  r  c  u  s,  f .  82  (?) , 
d.  30  f.  Kr.,  romersk  fältherre 
och  triumvir.  Tjänade  i  Caesars 
armé  och  blev  under  dennes  dik- 
tatur magister  equitum  eller  hans 


Den   helige  Antonios   frestas.    Detalj   ur 
altarmfilning  i  Xanten.  1400-t. 


517 


Antonius — Antrim 


518 


närmaste  man.  Är  44  valdes  han 
till  Caesars  medkonsul.  Vid  den- 
nes mord  s.  k.  lyckades  A.  genom 
sitt  modiga  ingripande  omintet- 
göra republikanernas  planer.  Se- 
dan han  satt  sig  i  besittning  av 
statskassan  och  förmätt  senaten 
att  stadfästa  Caesars  förordning- 
ar, uppväckte  han  folkmassornas 
raseri  mot  mördarna  genom  ett 
glänsande  tal  vid  Caesars  begrav- 
ning. A.  beredde  sig  att  bli  Cae- 
sars efterträdare  och  bemäktiga- 
de  sig  flera  provinser,  då  han  fick 
en  medtävlare  i  Caesars  adop- 
tivson Octavianus  (se  A  u  g  u  s  - 
tus) .  Denne  kom  först  i  strid  med 
A.  men  försonade  sig  snart  med 
honom  och  ingick  det  s.  k.  andra 
triumviratet  (43),  vari  Lepidus 
blev  tredje  man.  Gemensamt  ut- 
krävde de  hämnd  på  Caesars  mör- 
dare, som  de  besegrade  vid  Filippi . 
år  42,  och  delade  deras  provinser. 
A.  tilldelades  Orienten  och  mötte 
där  sitt  öde  i  den  egyptiska  drott- 
ningen Kleopatras  skepnad.  Blän- 
dad av  hennes  skönhet,  stammade 
A.  hos  henne  och  tillbragte  år  i 
moralisk  förnedring,  vilket  väckte 
romarnas  harm.  Är  32  kom  en 
brytning  med  Octavianus,  vars 
syster  Octavia  A.  haft  till  gemål 
men  förskjutit.  A.  besegrades  vid 
Aktion  31  f.  Kr.  genom  Kleopat- 
ras förräderi  och  tog  sitt  liv  kort 
därefter. 

Anto'nius  av  P  a  d  u  a,  f . 
omkr.  1195,  d.  1231,  ett  av  den 
katolska  kyrkans  ryktbaraste  och 
mest  dyrkade  helgon,  levde  först 
som  klosterbroder  i  Coimbra, 
föreläste  sedermera  i  teologi  och 
övergick  därefter  tUl  att  verka 
som  predikant  och  folktalare. 
Kj-aften  av  hans  vältalighet 
skildras  i  otaliga  legender.  De 
tio  sista  åren  av  sitt  liv  till- 
hörde han  franciskanorden.  — 
Ä.      avbildas     ofta     knäböjande 


framför  Jesusbarnet;  hans  attri- 
but är  en  lilja,  symbolen  av  hans 
själsrenhet. 

Antonius-eld,  medeltida  be- 
nämning på  epidemiskt  uppträ- 
dande sjukdomstillstånd,  karak- 
täriserade av  rodnad,  kallbrand 
och  svåra  smärtor.  A.  har  säker- 
ligen ej  betecknat  någon  enhet- 
lig sjukdom.  I  en  del  fall  har  den 
kunnat  identifieras  med  de  förr 
ofta  epidemiskt  uppträdajide  för- 
giftningarna med  mjöldryga 
(se  d.  o.),  i  en  del  andra  fall  har 
det  säkerligen  varit  fråga  om 
rosfeber,  ävensom  andra  sjuk- 
domar med  likartade  symtom. 
Xamnet  härledes  från  sägnen  om 
en  fransk  adelsman,  som  botats 
från  sjukdomen  vid  den  helige 
Antonios'  reliker. 

Antonomasi'  (av  grek.  antt',  i 
stället  för,  och  onomasi'a,  benäm- 
ning), i  retoriken  beteckning  för 
en  uttrycksform,  där  man  utbytt 
den  gängse  benämningen  på  en 
person  eller  ett  föremål  mot  ett 
karaktäriserande  uttryck,  t.  ex. 
"Molnskockaren"  för  Zeus,  "All- 
fader" för  Odin,  "gångaxen"  i 
stället  för  hästen. 

Antrace'n,  ett  fast  kolväte, 
tillhörande  cykliska  serien.  Er- 
hålles  ur  den  sista  fraktionen 
vid  fraktionerad  destillation  av 
stenkolstjära.  A.  användes  till 
framställning  av  alizarin,  men 
måste  först  undergå  en  invecklad 
reningsprocedur. 

Antraci't,  se  Stenkol. 

Antrakino'n,    se    Alizarin. 

Antrakonft,  se  O  r  s  t  e  n. 

Antrako's  (av  grek.  a'ntr<u;, 
kol),  svartfärgning  av  lungorna, 
uppkommen  genom  avlagring  i 
dessas  lymfbanor  av  inandade 
kol-  och  andra  dammpartiklar. 

A'ntrax,  grek.,  mjältbrand  (se 
d.  o.). 

Antrim   [ä'ntrim],  grevskap  i 


619 


Antropofag — Antropomorfism 


520 


prov.  Ulster,  Irland.  Medelpunkt 
för  linneindustri.  Stad  Belfast. 
Befolkningen  utgöres  till  %  av 
protestanter.  194,000  inv. 

Antropofa'g   (av  grek.  a'ntro- 

pos,  människa,  och  fagei'n,  äta), 
människoätare. 

Antropogeografi'  (av  grek. 
a'ntropos,  människa),  den  del  av 
geografisk  vetenskap,  som  be- 
handlar människans  samband 
med  naturen  och  naturförhållan- 
denas inverkan  på  henne  och 
hennes  utbredning.  Vetenskaps- 
grenen grundlades  av  tysken  Fr. 
Ratzel.   Se  Geografi. 

Antropoi'der,  se  A  n  t  h  r  o  - 
pomorphae. 

Antropologi'  (av  grek.  a'ntro- 
pos,  människa,  och  lo'gos,  lära) . 
Enligt  äldre  språkbruk,  vilket 
ännu  bibehålles  inom  den  Bo- 
strömska filosofien,  betecknar  A. 
läran  om  människan  såsom  en- 
skild individ  och  användes  då 
närmast  såsom  likbetydande  med 
psykologi.  I  nyare  språk- 
bruk betyder  A.  läran  om  män- 
niskan såsom  släkttyp.  Denna 
vetenskap  specificeras  i :  1 )  Zoo- 
logisk A.^  där  människosläk- 
tets sammanhang  och  förhållande 
till  andra  levande  varelser  är 
studieobjekt;  2)  allmän  A., 
där  människosläktets  skilda  raaer 
och  folk  jämföras  med  varandra, 
och  3)  deskriptiv  A.  eller 
speciell  A.,  där  dess  enskild- 
heter studeras.  Se  Människo- 
raser. 

Antropologiska  sällskap,  sam- 
fund, som  sprida  kännedom  om 
antropologisk  och  arkeologisk 
forskning.  I  Sverige  stiftades 
1873  Antropologiska 
sällskapet  i  Stockholm, 
som  emellertid  1877  ombildades 
att  även  omfatta  geografisk  forsk- 
ning; se  Svenska  sällska- 


pet för  antropologi  och 
geografi. 

Antropometri'  (av  grek.  a'n- 
tropos,  människa,  och  me'tron, 
mått),  läran  om  människokrop- 
pens måttförhållanden.  A.  stude- 
rades tidigare  huvudsakligen  av 
anatomer  och  bildande  konstnä- 
rer, varvid  särskilt  de  förras  om- 
fattande och  statistiskt  bearbe- 
tade mätningar  på  större  mate- 
rial av  barn  och  fullvuxna  bidra- 
git till  vår  kännedom  om  till- 
växtförhållanden och  kroppspro- 
portioner och  dessas  beroende  av 
ras,  miljö  etc.  Praktisk  använd- 
ning har  A.  fått  i  och  med  det 
av  fransmannen  Bertillon  införda 
antropometriska  systemet  för 
identifiering  av  brottslingar.  De 
mått,  som  därvid  läggas  till 
grund  för  identifieringen,  äro  dels 
längden  på  enskilda  skelettdelar, 
SS.  fingerfalanger,  dels  kraniets 
olika  diametrar.  De  senares  in- 
bördes storlek  är  i  hög  grad  väx- 
lande för  olika  raser,  varför  just 
denna  gren  av  A.  fått  särskild 
betydelse  för  den  etnografiska 
forskningen.  Den  betraktas  också 
som  ett  i  viss  mån  självständigt 
forskningsområde.  Se  vidare 
Kraniometri. 

Antropomo'rf,  människolik- 
nande.   Jfr   Antropomorfism. 

Antropomo'rfa  apor,  se  A  n  - 
thropomorphae. 

Antropomorfi'sm  (grek.  a'n- 
tropos,  människa,  och  morfe',  ge- 
stalt), överförandet  av  mänsk- 
liga egenskaper  på  det  icke 
mänskliga,  t.  ex.  då  i  myter  och 
sagor  livlösa  föremål  1.  djur 
uppträda  med  mänskligt  tal  1. 
mänskliga  låter.  Ss.  vetenskaplig 
term  har  A.  sin  egentliga  använd- 
ning inom  teologien  och  religions- 
filosofien   SB.    beteckning  för  en 


521 


Antroposofi — Antwerpen 


522 


/    ANTWERPEN 

St-alal    500000 


både  på  lägre  och  högre  stadier 
av  religiöst  liv  framträdande 
tendens  att  fatta  det  gudomliga 
såsom  människoliknande. 

Antroposofi'  (av  grek.  a'ntro- 
pos,  människa,  och  sofi'a,  vishet), 
en  religiös  rörelse,  vilken  har  till 
upphovsman  Rudolf  St  e  i  - 
ner.  Dess  högkvarter  är  i 
Dornach  nära  Basel,  där  ett  stort 
antroposofiskt  tempel  uppförts 
under  namn  av  Goetheanum.  A. 
söker  med  teosofiska  element  sam- 
mansmälta dels  specifikt  kristna 
moment  i  starkt  ockultistisk  om- 
klädnad,  dels  ock  vissa  idéer  från 
Goethe  och  Schopenhauer,  men 
har  också  ett  socialt  reformpro- 
gram. Se  vidare  S  t  e  i  n  e  r. 

Antropotorai'      (grek.    a'ntro- 


pos,      människa,      och     te'mnein, 
skära),   se  Anatomi. 

Antropozo'isk  (grek.  a'ntro- 
pos,  människa,  och  zo'ein,  leva), 
med   (spår  av)   mänskligt  liv. 

Antwe'rpen,  An  vers  [fr. 
ai)vä'r,  belg.  ar)vä'rs].  1.  Belgisk 
prov.  med  flamländsk  befolkning. 
1,041,000  inv.  —  2.  Huvudstad  i 
A.  1,  Belgiens  andra  stad  och 
största  hamnstad,  belägen  vid 
floden  Schelde.  Denna  är  farbar 
för  oceanångare  upp  till  staden, 
som  äger  stora  dockor  och  ett 
utgrenat  kanalsystem.  A.  är  ge- 
nom sitt  läge  och  närheten  till 
Mellan-Europas  industricentra 
synnerligen  gynnat  som  handels- 
stad och  har  blivit  en  av  Europas 
viktigaste     växldshamnar.     Bety- 


523 


Antvorskov — Anund 


524 


Utsikt   över   Antwerpen. 

dande  industri,  omfattande  dia- 
mantsliperier,  textil-,  tobaks-  och 
sockerfabriker,  brännerier  och 
bryggerier.  A.  har  323,000  inv., 
med  förstäder  413,000  inv.  — 
Staden  var  av  betydelse  redan  på 
1000-t.  på  grund  av  de  fiskeflottor 
den  då  utrustade.  Dess  främsta 
storhetsperiod  var  under  13 — 
1500-t.,  då  den  förutom  sin  stora 
handel  även  ägde  rangen  av  Euro- 
pas främsta  fabriksstad.  Från 
denna  tid  datera  sig  A:s  arkitek- 
toniska minnesmärken,  varav  den 
gotiska  katedralen  och  det  1561 
— 65  av  Cornelis  Floris  uppförda 
rådhuset  äro  de  förnämsta.  A. 
var  samtidigt  ett  centrum  för 
konst  och  vetenskap.  Det  led  svårt 
under  nederländska  frihetskriget 
och  intogs  1585  av  spanjorerna. 
Från  1800-t.  har  A.  en  ny  glans- 
period. Det  blev  från  mitten  av 
århundradet  försett  med  starka 
befästningar,  uppförda  under  led- 
ning av  Briabnont.  Vid  den  tyska 
inmarschen  i  Belgien  aug.  1914 
drog  sig  belgiska  huvudarmén  så 
småningom  bakom  Antwerpens 
befästningar,    varifrån    flera  ut- 


S&dhuset  i  förgrunden, 
fall  gjordes,  ehuru  utan  större 
framgång.  Under  sept.  samlades 
en  tysk  belägringsarmé  under 
general  v.  Beseler,  försedd  med 
ett  för  dåtidens  förhållanden 
mycket  starkt  belägringsartilleri. 
Staden  anfölls  —  utan  föregående 
cernering  —  å  s.ö.  sektorn  av 
fortlinjen  och  föll  redan  9  okt. 
—  1920  hölls  i  A.  den  7:e  olym- 
piaden. 

A'ntvorskov,  johannitkloster 
nära  Slagelse,  Själland,  grundat 
av  Valdemar  I.  Ett  kungligt  slott 
uppfördes  där  av  Fredrik  II.  Nu- 
mera ruiner. 

Antändningstemperatur,  se 
Förbränning. 

Anu,  babylonisk  gud,  se  B  e  1. 

Anu'bis,  se  Anepu. 

Anund,  svenska  konungar.  — 
1.  Bröt-Anund,  förra  hälf- 
ten av  600-t.,  var  av  Ynglinga- 
ätten, sonsons  son  till  Adils  och 
fader  till  Ingjald  Illråde.  "I  Acs 
dagar  var  det  goda  år  i  Svi- 
thiod";  konungen  gjorde  nyod- 
lingar, och  den  uppsvenska  kul- 
turen anses  under  honom  ha  nätt 
ain  högsta  blomstring  under  för- 


525 


Anundsjö — Aosta 


526 


historisk  tid.  —  2,  A.  Upp- 
sa 1  e,  förra  hälften  av  800-t., 
samtida  till  Ansgar;  blev  fördri- 
ven och  sökte  förgäves  återtaga 
riket  med  dansk  hjälp.  —  3.  A. 
Jakob,  f .  omkr.  1008,  d.  omkr. 
1050,  Olof  Skötkonungs  son,  gyn- 
nade missionsarbetet  från  Bre- 
men, stred  i  förbund  med  sin  svå- 
ger Olof  Haraldsson  i  Xorge  mot 
Knut  den  store  av  Danmark-Eng- 
land, hjälpte  även  sin  andre  svå- 
ger Jaroslav  i  Novgorod.  Se 
Ingvar. 

Anundsjö,  socken  i  Väster- 
norrl.  1.,  pastorat  i  Härnösands 
stift.  8,250  inv. 

Anu'ra  (grek.  nekande  an,  och 
ura',  stjärt,  svans),  se  Grod- 
d  j  ur. 

Anuri'  (av  grek.  nekande  an 
och  u'ron,  urin),  upphörande  av 
urinavsöndringen,  ett  synnerligen 
allvarligt  sjukdomssymtom,  som, 
när  det  ej  inom  kort  hares,  leder 
till  döden.  Jfr  U  r  e  m  i. 

A'nus,    lat.,    stolgångsöppning. 

Anvers  [ai)vä'r],  se  Ant- 
w  e  r  p  e  n. 

d'AnvilIe  [dagvi'!!] ,  J  e  a  n  - 
Baptiste  Bourguignon, 
f.  1697,  d.  1782,  berömd  fransk 
geograf  och  kartograf,  framför 
allt  känd  för  sina,  till  ett  antal 
av  mer  än  200  uppgående  kartor. 

Anvisning  1.  Assignation, 
skriftlig  order  till  en  annan  att 
utbetala  en  summa  till  en  tredje. 

Använd  botanik,  se  Tilläm- 
pad botanik. 

Anzac,  namn  bildat  av  begyn- 
nelsebokstäverna i  Australian 
and  New  Zealand  Army  Corps; 
populär  benämning  först  på  den- 
na kår  och  sedan  på  av  austra- 
liska och  nyzeeländska  trupper 
("Anzacs")  gemensamt  bildade 
enheter.  Det  gavs  även  åt  den 
plats     på     Gallipolihalvön,     där 


anzactrupperna  under  Dardanell 
fälttåget  1915  landstego. 

Anzengruber,  L  u  d  w  i  g,  f 
1839,  d.  1889,  österrikisk  drama 
turg  och  novellförfattare.  Bland 
hans  berättelser  anses  Der  St  em 
steinhof  (1886;  Helen  Zinshofer 
1898)    vara  den  bästa. 

Anzin  [ai)åä'r)],  stad  i  dep 
Nord,  Frankrike.  Stenkolsgruvor 
14,000  inv. 

Aomo'ri,  hamnstad  i  Japan, 
på  n.  kusten  av  Hondo.  Järnväg 
till  Tokyo  och  daglig  ångbåtsför- 
bindelse med  Hakodate.  45,000 
inv. 

Aori'stus,  se  Tempus. 

Ao'rta,  stora  kroppspulsådern, 
människo-  och  ryggradsdjurkrop- 
pens största  artär.  Hos  män- 
niskan utgår  A.  från  vänstra 
hj  ärtkammaren,  stiger  först 
uppåt,  vänder  därpå  genom  en 
skarp  krök  —  aortabågen  —  åt 
vänster  nedåt,  följer  så  ryggraden 
genom  bröst-  och  bukhålorna  till 
höjden  av  4:e — 5:e  ländkotan, 
där  den  delar  sig  i  de  stora  puls- 
åderstammarna för  båda  sidornas 
bäckendelar  och  nedre  extremite- 
ter.  A.  är  den  stora  spridaren  av 
det  arteriella  blodet  i  organismen 
och  avger  tmder  sitt  förlopp  gre- 
nar till  kroppens  alla  delar.  — 
A  o  r  t  i'  t,  inflammation  eller  de- 
generation  i  A:s  vägg. 

Ao'sta,  stad  i  prov.  Torino, 
Italien,  vid  Dora  Baltea  och  för- 
eningspunkten för  vägarna  från 
Stora  och  LiUa  S:t  Bernhard. 
Storartade  fornlämningar  från 
romartiden.  7,000  inv. 

Ao'sta,  Emanuele  Fili- 
b  e  r  t  o,  hertig  av  A.,  prins  av 
Savojen,  f.  1869,  son  till  konung 
Amadeus  av  Spanien,  italiensk 
general.  Förde  under  världskriget 
befälet  över  3:e  italienska  armén 
(södra  delen  av  Isonzo-f ronten ) , 
vamaed  han  9  aug.  1916  erövrade 


527 


Apa — A.  p.  C. 


628 


brohuvudet  och  itaden  Görz.  Led 
under  reträtten  från  Isonzo  nov. 
1917  en  svfi-r  motgång  vid  Lati- 
sana. 

Apa.  8jöv.  Dela  s  t  a  g  a  p  a : 
ett  anedsegel  pä  mesanstaget, 
dels  gaffelapa:  gaffelsegel  pä, 
stormasten  av  tremastade  fartyg. 
—  Zool.  Se  Apor. 

Apacher  [apa'tjer],  en  strid- 
bar indianstam  i  Texas  och  Ari- 
zona, som  beredde  Förenta  Sta- 
ternas regering  stora  svårigheter 
och  först  på  1880-t.  blev  kuvad. 
Numera  bosatt  inom  reservatio- 
ner i  Arizona,  Nya  Mexiko  och 
Oklahoma  till  ett  antal  av  5  å 
6,000. 

Apa'cher,  fr.  apaches,  lösa 
folkelement,  som  under  senare 
decennier  gjort  gatorna  i  Paris 
osäkra  genom  mord  och  rån. 

Apago'gisk  (av  grek.  apa'gem, 
föra  bort) ,  se  Bevis. 

Apalacher  [apala'tjer],  gren 
av  indianstam,  som  fordom  bodde 
vid  Chattahoocheefloden. 

Apanage  [apana'8j]  (av  lat. 
pa'nis,  bröd),  underhåll,  gom  an- 
slås åt  medlemmar  av  det  rege- 
rande huset.  Den  regerande  furs- 
tens anslag  kallas  vanligen  c  i  - 
vi  1 1  i  8  t  a    (se  d.  o.). 

Apati'  (grek.  nekande  a  och 
pa'tos,  lidande,  sinnesrörelse), 
ursprungligen  =  sinneslugn,  nu- 
mera huvudsakligen  använt  i  be- 
tydelsen sjuklig  nedsättning  av 
den  psykiska  reaktionen  mot 
yttre  företeelser. 


L.  _  , 


Grupp    av    apatitkristaller. 


ApebrödBträd. 


Apati't,  mineral  av  klor-  och 
fluorhaltig  fosforsyrad  kalk,  som 
kristalliserar  enl.  hexagonala  sy- 
stemet i  genomskinliga  till  oge- 
nomskinliga, glasglänsande,  färg- 
lösa eller  gula,  gröna  till  violetta 
kristaller,  A.  är  ett  tämligen  all- 
mänt mineral  och  uppträder  i 
mikroskopiska  kristaller  i  nästan 
alla  eruptivbergarter.  Tekniskt 
viktiga  förekomster  av  A.  finnas 
bl.  a.  i  8.  Norge  (Bamle,  Ilra- 
gerö),  där  A.  bildar  stockar  1. 
gångar  i  gabbro.  A.  tjänar  tiU 
utgångsmaterial  vid  framställ- 
ning av  superfosfat  (se  d.  o.).  I 
Sverige  finnas  apatitrika  järn- 
malmer bl.  a.  i  Gällivare,  Kiruna- 
vaara  och  Grängesberg.  Under 
världskriget  utvanns  A.  genom 
anrikning  av  en  del  Gällivare- 
malmer. Eljest  tjäna  dessa  mal- 
mer till  framställning  av  thomas- 
tackjärn,  och  fosforhalten  åter- 
vinnes  i  den  slagg,  som  fås  vid 
tackjärnets  färskning  (se  Bes- 
semerprocessen). 

A.  p.  C.  1.  a.  p.  C.  n.,  förk,  för 


529 


Apebrödsträdet — Apex 


530 


lat.  a'nno  post  Chri'8tum  na'tum, 
året  efter  Kristi  födelse. 

Apebrödsträdet,  b  a  o  b  a  b  1. 
Senegals  kalebassträd, 
Adanso'nia^  digita'ta  (fam.  Bom- 
baca'ceae),  afrikanskt  träd.  Det 
når  sällan  mer  än  omkr.  20  m. 
höjd,  men  stammens  tjocklek 
(6—8  m.  i  diameter)  överträffas 
näppeligen  av  något  annat  träd. 
På  de  ända  till  20  m.  långa  gre- 
narna sitta  de  vita  blommorna 
och  frukterna  pä  långa,  nedhäng- 
ande skaft.  Det  vita,  syrliga 
fruktinnehället  liksom  bladen, 
1  a  1  o,   fortares    av   infödingarna. 

Apel,  se  Äppleträd. 

A'peldopm  [-dårn],  stad  i 
prov.  Gelderland,  Nederländerna. 
Pappersfabriker,  vilkas  produkter 
huvudsakligen  gå  till  Ostindien. 
46,000  inv. 

Ape'lles,  den  grekiska  kon- 
stens mest  berömda  målare,  verk- 
sam under  2:a  hälften  av  300-t., 
härstammade  från  Kolofon  men 
var  bosatt  i  Efesos.  Hans  arbeten 
berömmas  för  säker  teckning,  rik 
kolorit  (som  likväl  var  inskränkt 
till  fyra  färger,  svart,  rött,  gult 
och  vitt)  och  mycket  behag. 
Bland  dem  märkas  flera  porträtt 
av  Alexander  den  store,  vars  hov- 
målare han  var,  och  hans  mest 
berömda  bild,  Afrodite  Anadyo- 
mene.   Intet  av  dem  är  bevarat. 

Apelsin,  se  C  i  t  r  u  s. 

Apennfnema,  bergskedja,  som 
genomlöper  hela  Italien;  äger  i  s. 
sin  fortsättning  i  Siciliens  berg 
och  det  nordafrikanska  Atlas  och 
i  n.  i  Alperna.  De  olika  partierna 
av  A.  pläga  benämnas  efter  de 
landskap,  vari  de  ligga.  Bergs- 
kedjan, som  mestadels  består  av 
kalksten,  når  ingenstädes  över 
snögränsen  och  saknar  Alpernas 
vilda  karaktär.  A:3  bergsystem 
vidgas  i  mellersta  Italien  till 
Abruzzernas  högland,  vars  högsta 


Apennino   centrale. 


punkt.  Gran  Sasso  d'Italia,  når 
2,921  m. 

Apennfnska  halvön.  Ita- 
lienska halvön,  den  mel- 
lersta av  Syd-Europas  tre  halv- 
öar, uppkallad  efter  Apenninerna. 

Apergu  [-sy'],  fr.,  översikt, 
kortfattad  framställning. 

Apere'a,  se  Marsvin. 

Aperio'disk  kallas  en  kropps 
rörelse,  då  kroppen  (t.  ex.  en 
magnetnål)  intager  ett  jämvikts- 
läge utan  periodiska  svängningar 
omkring  detsamma.  Tillfälliga 
eller  oregelbundna  variationer  i 
periodiska  företeelser  kallas  även 
aperiodiska  eller  operiodiska. 

Apéritff,  fr.,  vermut  1.  annan 
alkoholhaltig  dryck,  som  tages 
före  måltiden. 

Apertu'r  (lat.  apertu'ra,  öpp- 
ning), diametern  till  den  cirkel- 
yta, som  hos  en  spegel  eller  lins 
är  öppen  för  ljusstrålarna.  A. 
kan  minskas  genom  avbländning 
med  aperturbländare. 

Ape'talae  (grek.  nekande  a, 
pe'talon,  blad)  1.  apetaler, 
växtgrupp  innefattande  dikotyle- 
doner,  som  sakna  kronblad.  A. 
kan  dock  knappast  anses  som  en 
nattu"lig  grupp. 

A'pex,  lat.,  spets.  —  Astron. 
Den  punkt  på  himmelssfären, 
mot  vilken  vårt  solsystems  rörel- 
se är  riktad.  A.  är  belägen  i 
stjärnbilden  Herkulea. 


531 


Aphaniptera — Aplomb 


532 


Aphrodite    acule*ta.    Längd    10    cm. 

Aphani'ptera  (grek.  afa/ne'8, 
osynlig,  och  ptero'n,  vinge), 
stundom  ännu  brukligt  namn  på 
ordningen  Loppor. 

Aphanizo'menon,  se  Vatt- 
nets   blomning. 

Aphe'lium  (av  grek.  apo', 
från,  och  he'lios,  sol),  den  från 
solen  mest  avlägsna  punkten  i  en 
planets  eller  komets  bana.  Jfr 
Perihelium. 

A'phis,  ett  mycket  artrikt 
släkte  bladlöss. 

Apho'dius,  se  Dyngbag- 
gar. 

Aphrodi'te  aculea'ta,  en  syn- 
nerligen vacker  borstmask  med 
fjällbeklädd  undersida  men  i  öv- 
rigt hårbeklädd.  Sidornas  här 
äro  mycket  långa  och  skifta  i 
regnbågens  alla  färger.  A.  lever 
i  saltvatten  och  förekommer  bl.  a. 
vid  svenska  västkusten. 

Aphro'phora,  se  S  t  r  i  t  a  r. 

A'pia,  huvudstad  på  Samoa- 
öarna,  på  n.  kusten  av  Upolu.  A. 
är  öarnas  handelscentrum.  Ex- 
port av  kopra  och  kakao.  1,500 
inv.,  varav  %  européer. 

A'pion,  se  V  i  v  1  a  r. 

A'pis,  se  B  i  n. 

A'pistjuren,  det  förnämsta  av 
de  gamla  egyptiernas  heliga  djur, , 
svart  med  egendomliga  vita  fläc- 
kar, dyrkades  framför  allt  i 
Ptahs  tempel  i  Memfis,  där  offer 
framburos  och  orakel  meddelades. 
Under  sin  livstid  gällde  A.  som 


en  inkarnation  av  Ptah,  och  när 
en  A.  dött,  måste  en  annan  an- 
skaffas i  hans  ställe.  Apistju- 
rarna begrovos  med  stor  ståt  i 
Serapeum,  underjordiska 

grottor,   som  inhuggits  i   berget. 
A'pium,  se  Selleri. 

Aplacenta'lia  (grek.  nekande 
a  och  lat.  place'nta,  moderkaka), 
saromanfattande  benämning  på 
kloakdjur  och  pungdjur,  vilka 
samtliga  förr  ansågos  sakna 
moderkaka  under  fosterutveck- 
lingen. Då  pungdjurssläktet  Pera- 
me'les  sedermera  befunnits  äga 
en  dylik,  har  namnet  A.  munera 
övergivits.  Övriga  däggdjur,  vilka 
alla  ha  moderkaka,  benämnas 
Placentalia. 

Aplana't,  fotografiskt  objektiv, 
bildat  av  tvenne  sammansatta 
linser,  placerade  symmetriskt  i 
förhållande  till  bländaren.  Hos 
A.  är  den  sfäriska  och  kromatiska 
avvikningen  någorlunda  upphävd. 
Den  engelska  och  franska  benäm- 
ningen för  A.  är  rectlinear. 

Aplana'tisk  säges  en  lins  1. 
ett  linssystem  vara,  då  den  sfä- 
riska avvikningen  upphävts  (se 
Aberration). 

Aplanogame't  (grek.  nekande 
o,  pla/na'n,  kringirra,  game'tes, 
make),  se  Gam  et. 

ApIanospo'r,  se  C  h  1  o  r  o  - 
p  h  y  c  e  a  e. 

Aplo'mb,  fr.,  säkerhet  (i  håll- 
ning   och    uppträdande),  fasthet 


Apistjuren.     Fornegyptisk     relief. 


533 


Aplysia — Apokryfiska  böcker 


534 


och  bestämdhet  (vid  musikaliskt 
föredrag). 

Aply'sia,   se  S  j  ö  h  a  r  e. 

Apmänniska,  se  Pithecan- 
thr  o  pu  8. 

Apocyna'ceae,  växtfamilj 

(ordn.  Conto'rtae),  huvudsak- 
ligen tropiska  växter,  som  inne- 
hålla mjölksaft;  fröna  äro  ofta 
försedda  med  hårtofs.  Många  äro 
lianer.  Flera  äro  viktiga  kaut- 
sjukväxter,  andra  äro  ytterst 
giftiga  och  användas  i  medicinen. 
C:a  1,000  kända  arter.  Viktigare 
släkten :  Apo'cynum,  Aspido- 
spe'rma  (se  Q  u  e  b  r  a  c  h  o) , 
Lando'lp}iia,  Ne'rium,  8tropha'n- 
thus,   Vi'nca. 

Apo'cynum,  växtsläkte  (fam. 
Apocyna'ceae) .  Den  nordameri- 
kanska A.  androsaemifo'Uum  med 
klocklika,  rödvita  och  välluktan- 
de blommor  fångar  insekter  me- 
delst tandlika  bihang  i  kron- 
pipen.  Indisk  hampa  erhålles  av 
A.  ca'n/na'bium,  vilken  innehåller 
ett  giftigt  ämne,  a  p  o  c  y  n  i'  n. 

Apode'rus,  se  V  i  v  1  a  r. 

A'podes,  se  Ålfiskar. 

Apofy's  (grek.  apo'fysis,  ut- 
växt), förgrening  av  ett  eruptivt 
bergartskomplex  i  tunnare  gång- 
ar, som  löpa  ut  i  sidostenen. 

Apogami'  (grek.  apo',  från, 
och  ga' mos,  äktenskap) ,  se  F  o  r  t- 
plantning. 

Apoge'um  (grek.  apo',  från, 
och  gai'a,  jord),  namnet  på  den 
punkt  i  månens  bana  kring  jor- 
den, där  dess  avstånd  från  jor- 
den är  störst.  Den  punkt,  där  av- 
ståndet är  minst,  heter  p  e  r  i  - 
ge  u  m. 

Apokaly'ps  (grek.,  avslöjande, 
uppenbarelse),  en  bok  som  vill  av- 
slöja framtidens  händelser,  sär- 
skilt dem  som  röra  slutmålet  för 
världens  utveckling,  eller  ock  den 
himmelska  världens  hemligheter. 
I  G.  T.  finnas  flera  apokalypser, 


Apokalypsen.    Johannes    inför    världsdo- 
maren.   Träsnitt    av    Diirer. 

av  vilka  den  mest  bekanta  är  Da- 
niels bok.  I  N.  T.  är  framför  allt 
att  nämna  Uppenbarelseboken. 
Jfr  Baruk,  Esra,  Hermas. 

Apoka'rp,   se   Pistill. 

Apokata'stasis,  grek.,  åter- 
upprättande. Med  detta  uttryck, 
hämtat  från  Apg.  3:  21,  beteck- 
nar man  alla  varelsers,  även  de 
onda  andarnas,  slutliga  frälsning. 
Inom  den  kristna  kyrkan  är 
Origenes  den  främste  repre- 
sentanten för  denna  åskådning. 
Gent  emot  läran  om  de  eviga 
straffen  betona  denna  riktnings 
anhängare  framför  allt,  att  dy- 
lika straflf  äro  ovärdiga  en  alls- 
mäktig  och  kärleksrik  Gud. 

Apokroma't,  fotografiskt  1. 
mikroskopiskt  objektiv,  som 
gjorts  aplanatiskt  för  mer  än  två 
färger  och  dessutom  akromatiskt. 
Se  Akromatism. 

Apokry 'fiska  böcker  (grek. 
apo'kryfos,  förborgad,  dunkel)  1. 
Apokryfer.  1.  Av  ålder  be- 
tecknas så  de  gammaltestament- 
liga böcker,  som  icke  fått  plats 


535 


Apolda — Apollon 


536 


i    judarna»    hebreiska  gkriftsam- 
ling   men   av   kyrkan   upptagits, 
tydligen   såsom  ett   arv  frin  de 
grekisk-talande  judarna.  Den  ka- 
tolska kyrkans  ställning  till  dem 
avgjordes        slutgiltigt       genom 
kyrkomötet  i  Trident  (1546),  som 
högtidligen     förklarade    de    inom 
henne     allmännast     använda    för 
likvärdiga     med    övriga    heliga 
skrifter.       Protestanterna       äter 
ställde  sig  antingen  helt  avvisan- 
de  (sä  de  reformerta)   eller  upp- 
tog©    dem,     men    under    fram- 
hållande   av    deras    egenart    (så 
Luther).    I   svenska  kyrkobibeln 
ingå    följande:     Judit,  Visheten, 
Tobia,  Syrak,  Baruk,  l:a  och  2:a 
Mackabéerboken,       Tillägg       till 
Ester,  Tillägg  till  Daniel,  Manas- 
se  bön.  Bland  de  viktigaste  här 
icke  upptagna  A.   äro  den  stora 
Henoksboken   (vilken  ingår  i  den 
etiopiska    kyrkans    kanon)    samt 
4:e    Esra    (av    katolska    kyrkan 
upptagen    såsom    bihang    till    N. 
T.) .  —  2.  Med  termen  a  p  o  k  r  y  - 
fisk  benämnes  även  den  omfat- 
tande, tydligt  legendartade  litte- 
ratur om  Jesu  liv  och  apostlarnas 
verksamhet    och    öden,    som    till- 
kommit på  100-  och  200-t.  e.  Kr. 
—  Använt  i  allmänhet  betecknar 
apokryfisk   något  med  hän- 
syn till  sitt  ursprung  mindre  till- 
förlitligt. 

Apo'lda,  stad  i  republiken 
Thiiringen,  Tyskland.  Ylle-  och 
maskinindustri.  23,000  inv. 

Apollina'ris,  ett  välsmakande, 
alkaliskt  vatten  från  en  i  närhe- 
ten av  kurorten  Neuenahr  belä- 
gen källa  med  samma  namn,  nu- 
mera ofta  eftergjort  vid  mineral- 
vattenfabrikerna. 

Apo'llini  sa'cra,  "helgat  ät 
Apollon",  ett  vittert  studentsäll- 
skap i  Uppsala  1767—79.  Det  ut- 
gjorde en  filial  avUtiledulci 
i  Stockholm. 


Apo'llo,  se  Apollon. 

Apo'llo-f järil,    se  Papilio- 
n  i  d  a  e. 

Apo'Ilon,  ljusets  gud  i  den  gre- 
kiska mytologien,  allt  sedan  400- 
t.  f.  Kr.  även  känd  och  dyrkad  av 
romarna  under  namnet  A  p  o  1 1  o. 
Enligt  myten  var  han  son  till 
Zeus  och  Leto  och  tvillingbroder 
till  Artemis.  Ursprungligen  var 
A.  en  gudom  för  ljuset  självt; 
först  med  tiden  blev  han  solgud  i 
stället  för  Helios.  Hans  tillnamn 
P  o  i  b  o  8  betecknar  honom  säsom 
"den  lysande"  och  samtidigt  "den 
rene",  "den  helige",  ty  som  det 
rena  ljusets  gud  var  han  mot- 
ståndare till  mörkret  och  allt 
därmed  besläktat.  Spartanerna 
och  även  atenarna  ärade  honom 
som  hjälpare  i  strid.  Han  var 
också  den  gud,  under  vars  skydd 
kolonier  utsändes  och  nya  städer 
grundades.  Han  skyddade  väg- 
och  sjöfarande  och  hade  i  denna 
egenskap  tillnamnen  A  g  y'  i  e  u  s, 
vägarnas  gud,  och  D  e  1  f  i'  n  i  o  s, 


Apollo     di 


Belvedere.      Antik 
8tat7. 


637 


Apollonios — Apologet 


538 


efter  deliinen,  det  lugna  havets 
symbol.  Som  beskyddare  mot  det 
onda  i  vidsträcktaste  bemärkelse 
(Alexi'k  ak  o  s)  visade  han 
sin  makt  framför  allt  vid  sjuk- 
domar. Ocksä  i  andligt  avseende 
räddade  A.  från  ofärd.  Redan 
tidigt  utvecklade  sig  hans  ur- 
sprungliga fysiska  betydelse  i 
riktning  mot  det  etiska,  så  att 
han,  den  rene  ljusguden,  blev  en 
gud  för  andlig  och  sedlig  renhet, 
rätt  och  lagbundenhet.  Som  sådan 
(A.  Kata'rsios,  renaren,  eller 
S  o  t  e'  r,  frälsaren)  straffade  han 
obönhörligt  nidingen,  men  åt  den 
skuldbelastade,  som  vände  sig  till 
honom  med  ångerfyllt  sinne, 
skänkte  han  rening  från  brottet. 
Det  genom  ApoUonkulten  i  syn- 
nerhet från  Delfoi  utbredda  för- 
soningsbegreppet bidrog  avsevärt 
till  utvecklingen  av  mildare 
rättssedvänjor.  Såsom  det  allt 
genomträngande  ljusets  gud  var 
A.  vidare  beskyddare  för  spå- 
domskonsten. A.  hade  många 
orakel,  av  vilka  Delfoi  s  stod 
främst.  Som  musikens  gud  blev 
A.  beskyddare  för  sången  och 
diktkonsten  och  därmed  musernas 
ledare  (M  u  s  a  g  e'  t  e  s) .  —  Ge- 
nom denna  mångsidiga  beröring 
med  naturens  och  människornas 
liv  intog  A.  en  central  ställning 
i  antikens  kult.  Redan  av  Home- 
ros  sammanställes  han  med  Zeus 
och  Atena,  så  att  de  tre  tillsam- 
mans nästan  representera  sum- 
man av  all  gudomlig  makt.  De 
båda  medelpunkterna  för  Apol- 
lonkulten  voro  ön  Delos,  gudens 
födelseort,  och  Delfoi.  A:s  attri- 
but äro  kitarau  eller  bågen. 
Lagern  var  helgad  åt  honom. 
A.  framställdes  i  konsten  som 
en  kraftig  och  mogen  yngling. 
Undantagsvis  förekom,  bl.  a. 
i  Praxiteles'  A.  8aurokto'nos, 
ödledödaren  (se  ill.  till  Praxi- 


teles), en  spensligare  gosse- 
typ, men  samtidigt  med  denna 
också  den  av  högstämt  allvar 
fyllda  citterspelande  A.,  A. 
Musage'tes.  Den  antika  Apollon- 
statyn  i  Nationalmuseum  i  Stock- 
holm är  sannolikt  en  kopia  efter 
Skopas.  Den  "fj  ärr  skjutande" 
Apollon  är  återgiven  i  den  be- 
kanta statyn  Apollo  di  Belvedere. 
I  mytiska  scener  förekommer  A. 
bl.  a.  som  segrare  i  sångartävlan 
med  satyren  Marsyas  eller  i  mera 
allvarlig  strid  med  draken  Pyton 
(därav  benämningen  A.  Py'  tios), 
vidare  i  strid  med  Herakles  om 
den  delfiska  trefoten  och  som  kor- 
ledare för  muserna.  (Se  vidare 
ill.  till  Bildhuggarkonst.) 

Apollo'nios.  1.  A.  från 
Per  g  a,  2U0-t.  f.  Kr.,  grekisk 
matematiker.  I  sitt  berömda  verk 
Om  koniska  sektioner  —  hans 
enda  bevarade  —  ådagalade  han 
sambandet  mellan  de  olika  slagen 
av  koniska  sektioner  och  härledde 
deras  fundamentala  egenskaper. 
Från  A.  härröra  benämningarna 
ellips,  hyperbel  och  parabel.  — 
2.  A.  från  R  o  d  o  s,  f .  omkr. 
295,  d.  omkr.  215  f.  Kx.,  epiker. 
Se  Argonauterna.  — -  3.  A. 
från  Ty' ana  (i  Kappadokien) , 
1 :  a  årh.  e.  Kr.,  filosof  och  mysti- 
ker, som  predikade  asketism  och 
sedlig  renhet.  Se  Nypytha- 
g  o  r  e  i  8  m. 

Apo'ilos  från  Alexandria, 
en  kristnad  jude,  som  under  50-t. 
e.  Kr.  med  stor  framgång  verkade 
i  Efesos  och  särskilt  i  Korint,  där 
hans  uppträdande  emellertid 
framkallade  en  splittring  i  för- 
samlingen (Apg.  18:  24  f.;  1  Kor. 
1:  11   f.). 

Apologe't  (av  grek.  apolo- 
gi'stat,  hålla  försvarstal)  benäm- 
nas särskilt  de,  som  under  kyr- 
kans första  kamp  tid  (från  och 
med     100-t.    e.    Kr.)    framträdd* 


539 


Apologi — Apospori 


540 


med  skrifter,  i  vilka  de  gent  emot 
hedningar  och  judar  ville  för- 
svara och  bevisa  kristendomens 
sanning.  Endast  en  ringa  del  av 
denna  litteratur  är  bevarad  till 
vår  tid,  bl.  a.  Justinus  Marty- 
rens båda  apologier  och  samtal 
med  juden  Tryfon,  fr.  omkr.  150, 
och  Tertullianus'  eldiga  försvars- 
skrifter från  slutet  av  samma 
årh.  —  Med  apologetik 
förstår  man  den  gren  av  kyrkans 
verksamhet,  som  syftar  till  att 
gent  emot  förnekelse  och  tvivel 
hävda  sanningen  av  kyrkans  för- 
kunnelse. 

Apologi',  grek.,  i  tal  1.  skrift 
framfört  försvar  för  en  åskåd- 
ning 1.  lära.  Jfr  Apologet. 

Apomi'xis,  se  Fortplant- 
ning. 

Apomorfi'n,  genom  upphett- 
ning med  saltsyra  framställd  om- 
vandlingsprodukt av  morfin.  Till 
sina  verkningar  är  A.  helt  avvi- 
kande från  modersubatansen.  Sin 
viktigaste  användning  har  A.  fått 
genom  egenskapen  att  efter  in- 
sprutning  under  huden  fram- 
kalla kräkning  (genom  retning 
av  vissa  centra  i  hjärnan) .  I  små 
doser  användes  det  som  slemlö- 
sande medel  vid  katarrer  i  and- 
ningsvägarna. 

Aponeuro's  (av  grek.  apo', 
över,  och  neu'ron,  muskel), 
starka,  hinnformigt  utbredda 
skikt  av  bindväv. 

Apoplexi'  (grek.,  bedövning), 
slag,  slaganfall.  Se  Hjärn- 
sjukdomar. 

Apor,  8i'miae,  en  till  ordn. 
Prima'tes  hörande  underordning, 
karaktäriserad  av  slutna  ögon- 
hålor samt  mejselformiga  och  i 
slutna  rader  stående  framtänder. 
Stora  hjärnan  ligger  vanligen 
fullständigt  över  lilla  hjärnan, 
ansiktet  är  delvis  naket,  de  på 
brottet     belägna    mjölkkörtlarna 


och  bröstvårtorna  finnas  endast 
i  ett  par,  moderkakan  är  skiv- 
formig.  Honan  föder  varje  gång 
vanligen  blott  en  unge.  Fingrar 
och  tår  bära  naglar,  tummar  och 
stortår  äro  motsättliga  övriga 
fingrar,  resp.  tår;  i  dessa  sist- 
nämnda hänseenden  utgöra  emel- 
lertid kloaporna  till  en  viss 
grad  ett  undantag.  A.  kallades 
fordom  "f  y  r  h  ä  n  t  a",  Quadru'- 
mana,  en  felaktig  benämning,  all- 
denstund  byggnaden  hos  den  till 
gripfot  utbildade  foten  icke  är 
den  hos  en  hand.  A.  tillhöra  de 
varmare  länderna.  De  flesta  äro 
skickliga  klättrare,  som  tillbringa 
sin  mesta  tid  i  träden.  De  upp- 
träda vanligen  i  flockar  under 
anförande  av  den  största  och 
starkaste  hanen.  Födan  är  ytterst 
växlande :  frukter  och  andra  växt- 
ämnen, insekter,  ägg  och  fåglar. 
För  människans  ekonomi  spela 
de  ofta  en  rätt  ödesdiger  roll,  i 
det  de  stundom  anställa  härj- 
ningar på  fälten.  Köttet  av  en 
del  arter  ätes  på  vissa  ställen, 
och  huden  av  några  former  ha 
fått  användning,  bl.  a.  som  päls- 
verk. Utom  utseendet  har  också 
Ars  stora  kärlek  till  ungarna, 
goda  kamratförhållande,  intelli- 
gens, härmningsdrift,  nyfikenhet 
m.  m.  i  människans  ögon  skänkt 
dem  en  viss  särställning  bland 
djuren,  som  här  och  där  tagit 
sig  uttryck  i  att  några  arter 
t.  o.  m.  ansetts  heliga.  —  A.  in- 
delas i  två  huvudgrupper: 
Plattnäsor  och  S  m  a  1  - 
näsor  (se  d.  o.) .  Till  dessa  sist- 
nämnda ansluter  sig  även  män- 
niskan (se  d.  o.),  vilken  emel- 
lertid av  många  forskare  anses 
representera  en  från  Primates 
skild  ordning. 

Apo'ria,  se  Pierididae. 

Apospori',  se  Fortplant- 
ning. 


541 


Apostasi — Apostel 


542 


^^'    '^fe<'    ■¥^'^f    - 


Apostlarna,  överst   (fr.  v.):  Johannes,   Petrus,    Paulus,     Matteus  (?),    Bartolomeus, 

Tomas:   nederst:  Judas  Taddeus(?),   Jakob    d.    ä.,    Andreas,    Simon,    Fillppus   ocli 

Jakob    d.    y.    (?).    Altarskåpsdörrar    från    Boglösa    kyrka.     Uppland. 

kompletterades  ("de  12  apostlar- 
na"). Namnen  på  dessa  12  med- 
delas på  fyra  ställen  i  N.  T. 
(Matt.  10:  2  S,  Mark.  3:  16  ff, 
Luk.  6:  14  flf,  Apg.  1:  13),  men  ej 
med  fullkomlig  överensstämmelse 
i  detalj.  Om  deras  verksamhet 
och  öden  föreligga,  med  undantag 
för  Petrus,  Jakob  och  Johannes 
(se  dessa  ord),  inga  tillförlitliga 
underrättelser  (jfr  Apokry- 
fiska  böcker,  2.  ;Apo8tla- 
gärningarna).  —  När  dessa 
A.  eller  Paulus  framställas  av 
den  kristna  konsten,  erhålla  de 
vanligen  karaktäriserande  attri- 
but. Sålunda,  med  anspelning  på 
det  av  traditionen  eller  legenden 
betygade   dödasättet,    Paulus    ett 


Apostasi'  (grek.  apostasi' a) , 
avfall.  —  A  p  o  s  t  a'  t,  avfälling. 

Apo'stel  (grek.,  sändebud) 
betecknar  i  N.  T.  från  början  de 
förnämsta  ledarna  av  det  kristna 
missionsarbetet.  Såsom  sådana 
framträda  på  judiskt  område  i 
synnerhet  den  förnämste  av  Jesu 
personliga  lärjungar,  Petrus,  och 
på  hedniskt  Paulus  och  hans 
medarbetare,  bl.  a.  Barnabas.  En 
fortsättning  av  detta  språkbruk 
möter  t.  ex.  i  uttrycket  "Ansgar, 
Sveriges  A."  Eljest  kom  termen 
snart  nog  att  väsentligen  använ- 
das om  de  12  lärjungar,  som 
Jesus  enligt  evangelierna  samlat 
omkring  sig  och  vilkas  krets  efter 
Judas'   utskiljande   genom   nyval 


543 


A  posteriori — Apostolisk  succession 


544 


svärd,  Andreas  ett  X-formigt 
kors,  Bartolomeus  en  kniv  o.  s.  v., 
medan  Petrus  avbildas  med  tvä 
nycklar  (på,  grund  av  Matt. 
16:  19)  och  Johannes  med  en 
kalk  o.  s.  v.  —  Ordet  A.  användes 
även  ironiskt  i  uttrycken  "nyk- 
terhetsapostel",  "sedlighetsapos- 
tel». 

A   posterio'ri,   se  A  priori, 
Aposti'Il,     eg.     tilläggsanteck- 
ning  på    ett    dokument,    randan- 
märkning. 

Apostladagar,  dagar,  som  till 
någon  apostels  minne  (vanl.  hani 
dödsdag)  högtidlighållas  i  den  ka- 
tolska kyrkan.  De  avskaffades  de- 
finitivt i  vårt  land  1772,  och  kvar 
stå  endast  namnen  i  almanackan. 
De  äro:  25  jan.  Paulus,  22  febr. 
Petri  cathedra  (borttogs  1901), 
24  febr.  Mattias,  1  maj  Filippus 
(flyttades  1901  såsom  Filip  till 
2  maj),  29  juni  Petrus,  25  juli 
Jakob,  1  aug.  Petri  fängelse  (fr. 
1901  Per),  24  aug.  Bartolomeus, 
21  sept.  Matteus,  28  okt.  Bimon 
Judas  (fr.  1901  Simon),  30  nov. 
Andreas  (fr.  1901  Anders),  21 
dec.  Tomas,  27  dec.  Johannes. 

Apostlagärningarna,  ur- 

sprungligen senare  delen  av  ett 
dubbelverk,  vars  första  del  före- 
ligger i  det  tredje  evangeliet. 
Enligt  gammalkyrklig  tradition 
skulle  detta  verk  vara  författat 
av  läkaren  Lukas  (se  d.  o.). 
Troligare  är,  att  denne  är  förf. 
till  någon  av  de  källskrifter, 
som  ingå  däri.  I  förra  delen  av 
A.  (kap.  1 — 12)  skildras  tilldra- 
gelser ur  kristendomens  första 
historia  i  Palestina,  i  den  senare 
(kap.  13 — 28)  berättas  om  Pau- 
lus' missionsverksamhet  och  öden 
intill  fångenskapen  i  Rom.  A. 
torde  vara  författade  inemot  slu- 
tet av  l:a  årh.  e.  Kr. 

Apostlahästar,  ikämteamt  ut- 


tryck om  benen  som  fortskaif- 
ningsmedel;  hänsyftar  på  apost- 
larnas sätt  att  färdas. 

Apostoliska  fäder,  fornkrist- 
na  kyrkolärare,  som  enligt  tradi- 
tionen varit  apostlarnas  omedel- 
bara lärjungar.  Bland  dessa  äro 
C  1  e  m  e  n  s,  enligt  traditionen 
Roms  fjärde  biskop  (omkr.  96), 
och  Ignatius  av  Antiokia 
(omkr.  115),  av  vilka  brev  finnas 
bevarade,  de  äldsta.  F.  ö.  äro  sär- 
skilt att  märka  den  romerske 
H  e  r  m  a  8,  som  författat  en  stor 
uppenbarelsebok  (omkr.  145), 
samt  Polykarpos,  biskop  i 
Smyrna  (d.  såsom  martyr,  sanno- 
likt 156). 

Apostoliska    trosbekännelsen 

1.  Trons  artiklar,  en  sam- 
manfattning av  den  kristna  tron,  i 
sin  nuv.  form  sannolikt  tillkom- 
men i  södra  Gallien  omkr.  500, 
på  grundvalen  av  den  gamla  ro- 
merska dopbekännelsen,  vilken  i 
sin  ordning  torde  hava  blivit  for- 
mulerad omkr.  150  e.  Kr.  An- 
satser till  en  bekännelsemässig 
sammanfattning  av  den  kristna 
tron  möta  redan  i  N.  T.  (1  Kor. 
15:  3  f.,  1  Tim.  3:  i«  m.  fl.)  och 
på  ett  ställe  (Matt.  28:  19)  även 
den  tredelade  dopformeln. 

Apostolisk  konung,  titel,  av 
påven  år  1000  förlänad  Ungerns 
förste  kristne  konung.  Den  åter- 
upplivades 1758  och  bars  av  de 
habsburgska  konungarna  till  re- 
volutionen 1918. 

Apostolisk  successio'n,  suc- 
ce'ssio  aposto'lica,  "apostolisk 
arvs-  eller  ordningsföljd",  d.  v.  s. 
ett  arvtagande  efter  apostlarna 
genom  en  aldrig  bruten  kedja 
av  personlig  förmedling  och  in- 
vigning ända  från  deras  tid.  En 
sådan  A.  tillskrevo  sig  biskoparna 
inom  den  gamla  kyrkan  redan 
under  senare  delen  av  100-t.  un- 


545 


Apostolisk  vikarie — Apotek 


546 


der  striden  mot  gnosticismen 
(jfr  Biskop),  I  den  katolska 
kyrkans  hierarkiska  byggnad  har 
detta  sedan  blivit  ett  väsentligt 
inslag.  Av  protestantiska  kyrkor, 
som  äga  biskopsämbetet,  kunna 
endast  två,  nämligen  den  engelska 
och  den  svenska,  göra  anspråk  på 
en  vid  reformationen  obruten 
kontinuitet  i  detta  hänseende. 
För  den  högkyrkliga  riktningen 
inom  Englands  kyrka,  som  näs- 
tan på  romerskt  sätt  betraktar  A. 
såsom  oeftergivligt  krav  på  ett 
rätt  kristet  samfund,  blev  denna 
omständighet  på  senare  tid  an- 
ledning till  ett  närmande  till  den 
svenska  kyrkan,  vilket  resulte- 
rade i  sändandet  av  en  beskick- 
ning till  Uppsala  1909  och  i  där- 
efter fortsatta  förhandlingar. 
Under  dessa  hävdades  emellertid 
från  svensk  sida,  att  man  visser- 
ligen ville  med  glädje  begagna 
sig  av  den  anknytning,  som  så- 
lunda vore  given  för  ett  närman- 
de till  Englands  kyrka,  men  att 
man   tillika  ej  ville  nppgriva   den 


Apoteket  Svanen,  Göteborg.  Därunder: 

Apoteket      Enhörningens      laboratorium. 

Goteborgr- 


evangelisk-lutherska  ståndpunk- 
ten: att  dylik  A.  ej  är  något 
grundläggande,  och  att  man  där- 
för alltjämt  funne  sig  oförhind- 
rad att  stå  i  gemenskap  även  med 
andra  kristna  samfund. 

Apostolisk  vikarie,  pävlig 
ställföreträdare;  titel  för  ledaren 
av  den  romerska  kyrkans  arbete 
inom  länder,  där  den  fulla  kyrk- 
liga organisationen  ännu  icke 
kunnat  införas.  A.  är  vanligen 
tillika  titulärbiskop. 

Apostro'f  (grek.  apostrofe', 
bortvändande).  1.  En  sed  ho» 
attiska  (m.  fl.)  advokater  att  i 
sitt  anförande  inför  domstolen 
bryta  av  och  rikta  sig  direkt  mot 
den  andra  parten.  Förekommer 
även  i  senare  tiders  oratoriska 
stil.  —  2.  Ett  skrivtecken,  som 
placerat  i  radens  övra  kant  (') 
tillkännager,  att  en  eller  flera 
bokstäver  utelämnats. 

Apote'k  (av  grek.  apote'k0, 
bod),  anstalt  för  läkemedels  be- 
redning och  försäljning.  I  Sverige 
liksom  i  de  flesta  europeiska  län- 
der är  läkemedelshandeln  under- 
kastad kontrollerande  lagstift- 
ning. Apotekens  antal  och  belä- 
genhet äro  hos  oss  beroende  av 
statsmyndigheternas  bestämmel- 
se, och  deras  innehav  fastställea 
av  K.  M:t  genom  utfärdande  av 
apoteksprivilegium  (se  d.  o.). 
Verksamheten  vid  A.  är  noga 
reglerad  genom  farmakopé,  apo- 
teksvarustadga  och  medicinal- 
taxa,  vilkas  efterlevnad  överva- 
kas genom  visitationer  och  in- 
spektioner. —  I  äldsta  tider 
skötte  läkarna  även  tillverkning 
och  försäljning  av  läkemedel. 
Särskilda  A.  inrättades  först  i 
kalifatet  i  Bagdad  på  700-t.;  i 
Europa  inrättades  de  första  i 
Italien  på  1200-t.  Jämsides  med 
den  genom  A.  ordnade  läkemedels- 
handeln pågick  dock  länge  gård- 


is.  —  L  e  I.  I.     Tr.  8.  6.  22. 


647 


Apotekare — Apoteos 


548 


farihaudel,  mot  vilken  medicinal- 
lagstiftningen  ingrep.  I  Sverige 
lät  Gustav  Vasa  inrätta  det 
första  A.  (hovapoteket  i  Stock- 
holms slott  c:a  1550) ;  många  av 
Stockholms  ännu  bestående  A.  in- 
rättades pä,  1600-t.  1919  funnos 
1  Sverige  390  A.  Lejonet  i  Malmö 
torde  vara  världens  största  A. 

Apotekare  kallas  i  Sverige 
den,  som  av  Medicinalstyrelsen 
förklarats  behörig  att  utöva  apo- 
tekaryrket  (legitimerad  A.).  Här- 
till fordras  studentexamen,  prak- 
tisk tjänstgöring  ä  apotek  och 
genomgången  utbildningskurs  vid 
Farmaceutiska  institutet.  Denna 
kurs  delas  i  två  perioder,  dels  en 
ettårig,  propedeutisk,  som  avslu- 
tas med  farmacie  kandi- 
datexamen, vilken  berätti- 
gar till  tjänstgöring  å  apotek 
med  någon  inskränkning  i  befo- 
genheten, dels  en  tvåårig,  som 
avslutas  med  apotekare- 
examen. —  I  dagligt  tal  kal- 
las innehavare  av  apotek  A., 
medan  examinerad  A.,  som  tjänst- 
gör å  annans  apotek,  ofta  benäm- 
nes p  r  o  v  i  s  o  r. 

Apotekare-societeten,  en  sam- 
manslutning, som  alla  apotekare 
i  Sverige  måste  tillhöra,  erhöll 
kungl.  privilegier  1683  och  fick 
sina  stadgar  stadfästade  av  K. 
M:t  1821.  Den  åsyftar  att  be- 
fordra farmaciens  utveckling,  be- 
vaka dess  idkares  intressen,  un- 
derstödja behövande  apotekare 
samt  deras  änkor  och  barn  även- 
som genom  gåvomedel  o.  d.  upp- 
muntra farm.  studerande.  Ars 
direktion  har  säte  i  Stockholm. 
Apoteksprivile'gium,  av  K. 
M:t  meddelat  tillstånd  att  på 
viss  angiven  ort  inrätta  apotek 
och  driva  den  för  sådana  förbe- 
hållna handeln  med  läkemedel.  I 
äldre  tid  kunde  A.  överlåtas  av 
innehavaren,  men  efter   1834  ha 


endast  utfärdats  A.  för  viss  an- 
given person.  Då  handeln  med  de 
tidigare  säljbara  A.  var  för  apo- 
teksväsendet skadlig,  fastställdes 
1873,  att  all  handel  med  eller 
överlåtelse  enskilda  emellan  av 
A.  skulle  med  utgången  av  1920 
upphöra.  Från  detta  år  äro 
således  samtliga  apotek  i  vårt 
land  personliga.  Sedan  flera  år 
tillbaka  förberedes  en  omfattan- 
de omorganisation  av  vårt  apo- 
teksväsen. 

Apoteksvara  benämnes  varje 
produkt,  som  uteslutande  1.  hu- 
vudsakligen har  användning  som 
läkemedel.  Tillverkning  av  och 
handel  med  A.  äro  reglerade  ge- 
nom en  av  K.  M:t  utfärdad 
apoteksvarustadga  (1913). 
Bland  dennas  viktigaste  bestäm- 
melser äro,  att  varje  A.  skall 
förses  med  exakt  uppgift  om  sam- 
mansättningen (deklaration) 
samt  att  minuthandeln  är  helt 
förbehållen    apoteken. 

Apote'm,  i  en  reguljär  pyra- 
mid den  sneda  höjden, 
d.  v.  s.  den  linje,  som  från  topp- 
punkten går  utefter  en  av  sido- 
ytorna vinkelrätt  mot  denna 
sidas  baslinje.  I  en  reguljär 
månghörning  kallas  radien  till 
den  inskrivna  cirkeln  A. 

Apoteos  l-teå's]  (grek.,  av 
teo's,  gud),  en  akt,  varigenom  en 
människa  upphöjdes  till  gud. 
Flera  forntida  hjältar  och 
härskare,     bland     dem    de    flesta 


Krigets    apoteos     (Bödskallepyramiden) . 
Målning     av     V.     Veresjtsjagin. 


549 


Apothecium — Appiska  vägen 


550 


romerska  kejsarna,  blevo  apoteo- 
serade.  Hos  romarna  tillgick  A. 
så,  att  den  dödes  vaxbild  brändes, 
varpå  en  örn  släpptes  att  flyga 
upp  ur  flammorna.  Denna  antogs 
medtaga  den  apoteoserades  själ. 
—  A.  betecknar  numera  ett  för- 
härligande, en  "förklaring".  Gri- 
pande i  sin  bittra  ironi  är  ryske 
målaren  Veresjtsjagins  tavla 
"Krigets  apoteos",  dödskalle- 
pyramiden. 

Apothe'ciuin,    se    A  s  c  o  m  y  - 

c  e  t  e  s. 

Apotro'p,  se  Fröämne. 

Apoxyo'menos,  se  L  y  s  i  p  - 
p  o  s. 

Appala'chiska  bergen,  se  A 1- 

leghany-bergen. 

Appara'ns  (fr.  apparence),  ut- 
seende, yttre  sken;  sannolikhet. 

Appara't  (lat.  appara'tus,  till- 
rustning), varje  anordning,  med 
vilken  experiment  utföres  eller 
en   verkan    framkallas. 

Appare'nt  tid,  sann  soltid, 
den  tid,  som  angives  av  en  sol- 
visare. 

Apparition  r-sjo'n]  (av  lat. 
appare're,  visa  sig),  framträdan- 
de; syn,  utseende. 

Appassiona'to,  ital.,  musik- 
term :    lidelsefullt. 

Appel,  Jacob,  f.  1866,  före- 
ståndare för  Askovs  folkhögskola 
på  Jylland  från  1906,  dansk  kul- 
tusminister  1910 — 13,  undervis- 
ningsminister 1920.  A.  är  en  av 
Danmarks  mest  framstående  folk- 
högskolemän och  en  betydande 
pedagogisk  och  organisatorisk 
kraft.  Författare  till  läroböcker 
i  fysik  och  matematik. 

Appe'll  (av  lat.  appelWre,  till- 
tala, anropa),  vad  från  lägre  till 
högre  domstol.  Verb :  appel- 
le'ra.  —  A.  är  as.  militär-  och 
jaktterm  en  lystringssignal  och 
betecknar  i  fäktkonsten  en  stamp- 


ning med  främre  foten,  åsyftande 
motståndarens   skrämmande. 

Appe'll,  Paul  Émile,  f. 
1855,  fransk  matematiker,  pro- 
fessor vid  Sorbonne.  Har  utgivit 
arbeten  i  funktionsteori  och  me- 
kanik. 

Appellationsdomstol,  domstol, 
som  i  andra  instans  avgör  rätte- 
gångsmål; i  Sverige  hovrätterna. 

A'ppellativ,  artnamn,  kallas 
ett  substantiv,  som  är  gemensamt 
namn  för  alla  föremål  av  samma 
slag,  t.  ex.  gosse,  häst,  blomma. 

Appellöf,  Jakob  Johan 
Adolf,  f.  1857,  d.  1921,  zoolog, 
professor  i  jämförande  anatomi 
i  Uppsala  1911,  1915  förestån- 
dare för  universitetets  biologiska 
station  i  Bohuslän.  Studerade 
särskilt  nordiska  havsfaunan 
och  deltog  i  flera  expeditioner 
till  de  nordliga  havsområdena. 

Appendici't,  lat.,  se  Blind- 
tarmsinflammation. 

Appendicula'riae,  se  Cope- 
1  a  t  a. 

Appe'ndix  (lat.  appe'ndere, 
hänga  vid),  bihang,  tillägg.  —  Se 
även  Blindtarm. 

A'ppenzell,  kanton  i  n.ö. 
Schweiz.  A.  är  ett  bergland,  till- 
hörande Rhens  vattenområde.  A. 
är  delat  i  A.  -Ausser-Rho- 
d  e  n,  ett  tätt  befolkat  industri- 
område (bomullsvävnadstillverk- 
ning)  med  huvudsakligen  protes- 
tantisk befolkning,  och  A.  - 1  n  - 
ner-Rhoden  med  boskaps- 
skötsel som  huvudnäring  och  med 
katolsk  befolkning.  Tyska  är 
språket  i  båda.  Huvudstad  Ap- 
penzell  (5,000  inv.),  största  stad 
Herisau  (15,000  inv.).  A.  upptogs 
1513  i  det  schweiziska  Edsför- 
bundet. Inv.  i  Ausser-Rhoden 
55,000;  i  Inner-Rhoden  15,000. 

Apperceptio'n,  se  P  e  r  c  e  p  - 
tion. 

Appiska     vägen      (lat.     YVa 


551 


Appleton — Appretering 


552 


Appiska    vägen. 


A'ppia),  den  berömda  väg,  som 
ledde  söderut  från  Rom.  Den  an- 
lades vid  slutet  av  300-t.  f.  Kr. 
av  censorn  Appius  Claudius  den 
blinde  och  sträckte  sig  till  Capua, 
varifrån  den  sedan  förlängdes  till 
Brundisium,  nuv.  Brindisi.  På 
flera  sträckor  är  den  ännu  i  bruk, 
bl.  a.  närmast  Rom,  där  den  ut- 
grävdes 1850 — 53.  Dess  sidor  pry- 
das här  av  otaliga  gravmonument 
från  antiken  och  yngre  tider. 

Appleton  [ä'ppltQn],  Wil- 
liam Archibald,  f.  1859, 
brittisk  arbetarledare,  sekreterare 
i  Oeneral  Federation  of  Trade 
Unions  sedan  1907,  1919—20  ord- 
förande i  den  vid  Amsterdam- 
kongressen 1919  reorganiserade 
Internationella  fackföreningsfe- 
derationen. 

Applice'ra  (lat.  applica're, 
vika  till,  foga  till),  tillpassa,  på- 
lägga, använda,  tillämpa. 

Applikatio'n,  broderi  av  olik- 
färgade lappar,  skurna  till  mön- 
ster och  sydda  eller  klistrade  på 
bottentyget.  —  Applika- 
tionstryck, den  sorts  tyg- 
tryckning, vid  vilken  färgämnet 
och  betan  samtidigt  påtryckas 
tyget. 

Applikatu'r,  fingersättning  (se 
d.   o.). 

Applå'd  (av  lat.  applou'dere, 
bifalla),  handklappning  som  tec- 
ken till  bifall.  Verb :  a  p  p  1  å  - 
d  e'  r  a. 


Apponyi  [å'pånji],  Albert, 
f.  1846,  greve,  ungersk  politiker, 
1901 — 05  kammarens  talman, 
flera  gånger  minister.  A.  var 
länge  en  av  Tiszas  skarpaste 
opponenter  och  åtnjöt  stort  anse- 
ende som  talare  och  debattör. 
Han  var  chef  för  den  delegation, 
som  jan.  1920  i  Paris  fick  mot- 
taga de  allierades  fredsvillkor. 
A.  har  flitigt  deltagit  i  den  inter- 
parlamentariska  verksamheten 
och  är  ordförande  i  ungerska  för- 
eningen för  N.  F. 

Apporte'ra,  taga  med  sig, 
frambära. 

Appositio'n,  substantiviskt 
attribut  (se  d.  o.).  Man  skiljer 
mellan  lös  A.  (som  liknar 
attributiv  satsförkortning,  skil- 
jes genom  paus  från  huvudordet 
och  överensstämmer  till  kasus 
med  detta)  och  fast  A.  (som 
närmast  kan  betraktas  som  en 
saramansättningsled ) .  Ex.  på  det 
förra  slaget:  Gustav,  Sveriges 
konung;  på  det  senare:  konung 
Gustav. 

Apprehensio'n,  som  juridiskt 
begrepp  den  handling,  varigenom 
en  person  tager  något  i  besitt- 
ning. 

Apprete'ring  (av  fr.  appréter, 
göra  i  ordning)  kallas  med  ett 
gemensamt  namn  den  följd  av 
processer  ett  tyg  undergår  för 
att  från  råväv  förvandlas  till 
färdig  handelsvara.  —  1.  1  ylle- 
fabrikationen undergår  tyget  i 
allmänhet  följande  behandling: 
Tyget  noppas  och  lagas  samt 
tvättas  för  att  avlägsna  smuts, 
lim  och  olja.  Tvättningen  försig- 


Skärmaskincylinder, 


**^ 


553 


Appretnr — A  priori 


664 


Universal-ru&gmaskxn. 

går  i  särskilda  tvättmaskiner. 
Därpå  torkas  tyget  (vanl.  i 
centrifuger)  och  valkas  för  ästad- 
kommaude  av  krympning  och  trå- 
darnas hopfiltning.  Efter  tork- 
ning undergår  väven  ruggning 
med  därpå  följande  överskärning, 
som  åsyftar  att  avskära  de  efter 
ruggningen  uppstående  ullhåren 
till  jämn  höjd.  Stundom  tillgri- 
pes  utom  överskärningen  även 
svedning.  Sista  behandlingen  be- 
står av  pressning  och,  i  fråga  om 
tyger  med  hög  glans,  även  deka- 
tering  (behandling  med  ånga  och 
därpå  följande  hastig  avkylning). 
—  Kamgarnstyger  bruka 'ej  val- 
kas och  ruggas  blott  på  under- 
sidan. —  2.  Bomullsvaror  under- 
gå, ifall  de  skola  blekas,  ofta  en 
myckel  invecklad  procedur,  inne- 
fattande svedning,  tvättning, 
bykning  i  olika  bad,  torkning, 
stärkning  m.  m.,  mycket  varie- 
rande, beroende  på  den  mång- 
fald olika  fabrikat,  som  framstäl- 
las av  bomull.  —  3.  För  linne- 
och  sidenvävnader  är  A.  i  allmän- 
het mycket  enkel,  utom  i  fråga 
om  linneväv,  som  skall  blekas, 
dä  denna  procedur  blir  mera  in- 
vecklad än  i  fråga  om  bomulls- 
varor, beroende  på  lintrådarnas 
förmåga  att  hålla  färgämnen 
bundna.  A.  av  skinn-  och  pappers- 
varor innebär  en  ytbehandling 
(tätning,  glättning  o.  d.). 

Appretu'r  1.  A  p  p  r  e  t  y'  r, 
detsamma   som   appretering. 

Approba'tur,  lat.,  han  I.  hon 
godkännes.  Se  Betyg. 


Approxime'ra  (av  lat.  pro'a}i- 
mus,  närmast),  komma  nära; 
ungefärligen    beräkna. 

Appuna,  socken  i  östergötl.  I., 
jämte  Hov  pastorat  i  Linköpings 
stift.   420   inv. 

Apres  nous  le  déluge  [aprä' 
no  la  dely'j],  "efter  oss  synda- 
floden", d.  v.  s.  när  vi  äro  borta, 
må  vad  som  helst  ske.  Uttrycket 
tillskrives  madame  de  Pompa- 
dour  men  är  äldre. 

Apriko's,  se  P  r  u  n  u  s  och 
M  a  m  m  e  a. 

Aprikosspinnare,  se  L  y  m  a  n- 
t  r  i  i  d  a  e. 

April  (lat.  apri'lis,  av  okäjid 
härledning),  den  fjärde  av  årets 
månader,  den  andra  i  den  ro- 
merska kalendern.  Det  germanska 
namnet  var  påskmånad,  det 
svenska  gräsmånad.  —  30  dagar. 
Medeltemperaturen  1859 — 1915  i 
Sverige  var  lägst  — 4,8  (Karesu- 
ando) och  högst  +  5,5  (Göte- 
borg) .  Uttryck  som  april- 
väder,  aprillynne  o.  a.  ha 
sin  grund  i  månadens  nyckfulla 
väderlek.  Aprilnarri  är  san- 
nolikt härrörande  från  en  hed- 
nisk vårfest. 

A  prio'ri  (lat.,  eg.  från  det 
förra  1.  föregående)  —  A  p  o  b  - 
t  e  r  i  o' r  i  (eg.  från  det  senare 
1.  efterföljande),  ett  filosofiskt 
begreppspar,  vari  det  förra  ledet 
enligt  äldre  språkbruk  användes 
om  bevisföring  från  grund  till 
följd,  från  orsaker  till  verkningar, 
det  senare  om  bevisföring  från 
följd  till  grund,  från  verkningar 
till  deras  orsaker.  De  båda  ter- 
mernas innebörd  har  senare  om- 
formatfl  sålunda,  att  ett  omdöme 
betecknas  ss.  sant  a  priori  eller 
aprioriskt  giltigt,  när  dess  san- 
ning framstår  som  ett  nödvändigt 
förnuftskrav,  före  och  oberoende 
av  erfarenheten,  och  sant  a 
posteriori,  när  dess  giltighet  en- 


555 


Apropä — Aquilegia 


556 


bart  är  baserad  pä,  erfarenhetens 
rön.  I  dagligt  tal  betyder  a 
priori  ungefär  detsamma  som  "på 
förhand". 

Apropå'  (fr.  å  propos),  i  rätt 
tid ;  med  anledning  av,  på  tal  om ; 
av  en  slump. 

Apsi'd,  gemensamt  namn  på 
ändpunkterna  av  storaxeln  (ap- 
Bidlinjen)  i  en  planets  1. 
komets   elliptiska  bana. 

A'psis  1.  A  b  s  i'  d  (av  grek. 
apsVs,  rundning),  halvrunt  och 
av  en  halvkupol  betäckt  utsprång, 
särskilt  sådant  bakom  huvud- 
altaret i  kyrkor  av  basilikatypen 
(se  vidare  Basilika). 

Aptenody'tes,  se  P  i  n  g  v  i  - 
ner. 

Apte'ra  (lat.  apta're),  passa, 
foga,  anbringa;  avpassa  för. 

Apte'ring,  avkapning  av  tim- 
mer i  lämpliga  dimensioner  för 
virkets  rationella  utnyttjande. 

Apterygo'ta,  en  grupp  ving- 
lösa  insekter,  härstammande 
från  likaledes  vinglösa  former. 
Utveckling  utan  förvandling. 
Bakkroppen  med  extremiteter. 
Se  Fjällborstsvansar, 
Hoppstjärtar,  Larv- 

borstsvansar,     Protura. 

A'pteryx,  se  K  i  vi. 

Apti't  (av  lat.  appe'tere,  efter- 
sträva), matlust,  begär. 

Apua'niska  alperna,  bergs- 
kedja i  n.v.  Italien,  mellan  Apen- 
ninerna och  Medelhavet.  Berömda 
marmorbrott  vid  Carrara. 

Apule'jus,  L  u  c  i  u  s,  f.  omkr. 
125,  latinsk  filosof,  som  verkade 
i  Kartago.  Hans  märkligaste 
skrift  är  Metamorpho'ses,  vari 
han  med  inflätande  av  en  mång- 
fald gamla  sagomotiv  ger  en  sati- 
risk skildring  av  sin  samtid. 

Apu'Iien  (ital.  Puglia),  land- 
skap i  s.ö.  Italien,  omfattande 
prov.  Foggia,  Bari  och  Lecce,  till 
störst»  delen  en  låg,  osund  stäpp. 


Åkerbruk  och  boskapsskötsel. 
Förnämsta  hamnar  äro  Bari, 
Brindisi  och  Taranto.  2,200,000 
inv. 

A'pus.  Zool.  Se  Euphyllo- 
p  o  d  a.  —  Astron.  A.  1.  para- 
disfågeln, en  av  s.  hemisfä- 
rens  cirkumpolära  stjärnkonstel- 
lationer. 

Apyre'tisk  (grek.  nekande  a 
och  pyr,  eld),  feberfri. 

A'qua,  lat.,  vatten,  källa,  flod, 
o.  s.  v.  A.  destilla'ta,  destillerat 
vatten,  A.  fo'rtis,  salpetersyra, 
A.  re'gis,  kungsvatten. 

Aqua'rius,  se  Vattuman- 
nen. 

A  quatre  mains  [akatrmä'i)], 
fr.,   för  fyra  händer,  fyrhändigt. 

Aquifolia'ceae,   se   1 1  e  x. 

A'quila.  Astron.  örnen, 
stjärnkonstellation  på  n.  hemisfä- 
ren.  A:s  starkaste  stjärna  är 
A  1 1  a  i  r.  —  Zool.  Se  Kungs- 
örnsläktet. 

A'quila.  1.  Prov.  i  mellersta 
Italien.  420,000  inv.  —  2.  Stad  i 
A.  1,  invid  Gran  Sasso  d'Italia. 
Sommarbadort.   22,000   inv. 

A'quila,  Johannes  Kas- 
p  a  r,  f.  1488,  d.  1560,  tysk  präst, 
Luthers  biträde  vid  översätt- 
ningen av  G.  T.  och  en  ivrig  för- 
kämpe för  reformationen.  Super- 
intendent i  Saalfeld  1527. 

Aquila'ria,    se   A  g  a  1 1  o  c  h  a. 

Aquile'gia,  växtsläkte  (fam. 
Ranuncula' ceae) .  A.  vulga'ris, 
a  k  1  e  j  a,  flerårig  ört  med  dub- 
belt trefingrade,  under  blägröna 
blad  och  vanligen  blåa,  sällan 
ljusröda  1.  vita  blommor.  De  fem 
kronbladen  äro  omvandlade  till 
sporrlika  honungsgömmen,  foder- 
bladen äro  kronlika.  Träffas 
stundom  vild  i  s.  och  mellersta 
Sverige.  Oftast  odlad  som  pryd- 
nadsväxt. Även  andra  arter,  ss. 
A.  chrysa'ntha  med  gula  och  Å. 


557 


Aquileja — Arabesk 


558 


AJUeja. 

caeru'lea    med    blåvioletta  blom- 
mor, odlas. 

Aquile'ja,  stad  vid  n.  ändan  av 
Adriatiska  havet,  grundad  182  f. 
Kr.,  under  romerska  kejsartiden 
en  stark  fästning.  Förstört  av 
Attila  452,  blev  A.  återuppbyggt 
och  var  under  medeltiden  säte  för 
en   patriark.  Xumera   obetydligt. 

A'quilo,   lat.,  nordanvinden. 

A.  R.,  inom  astronomien  van- 
lig förk.  för  Asce'nsio  re'cta  eller 
rektascension. 

Ar,  ytmått,  vars  storlek  är 
100  kvm.  (=  1,134  kv.-fot). 

Ar,  kemiskt  tecken  för  en  atom 
argon. 

A'ra,  se  Papegojor. 

A'rabat-viken,  vik  av  Asovska 
sjön  meUan  halvön  Kertj  och  den 
utmed  n.ö.  kusten  av  Krim  lö- 
pande   A  r  a  b  a  t -landtungan. 

Araber,  en  sydlig  gren  av  den 
semitiska  folkstammen.  Från  sitt 
ursprungliga  hemland,  Arabien, 
där  de  som  nomader  ännu  före- 
komma oblandade,  hava  A.  ut- 
brett sig  över  Syrien,  Palestina, 
Mesopotamien,  hela  Nord-Afrika, 
delar  av  Sudan  och  angränsande 


områden  av  Central- Af  rik  a.  A.  i 
Arabien  kunna  delas  i  två  grup- 
per :  de  bofasta  A.  och  b  e  - 
d  u  i  n  e  r  n  a.  De  förra,  som  äro 
starkt  uppblandade  med  främ- 
mande folkelement,  äro  i  s.  Ara- 
bien nästan  svarta  till  hudfärgen 
och  krushåriga  som  negrer.  De 
leva  i  oaserna  och  kustländerna 
som  köpmän  eller  åkerbrukare. 
Beduinerna,  "öknens  söner",  de 
kringströvande  herdestammarna 
i  Främre  Asien  och  Nord-Afrika, 
äro  de  renaste  representanterna 
för  den  arabiska  rasen,  spens- 
liga, men  kraftiga,  sällan  över 
medellängd,  av  brungul  hudfärg. 
De  leva  i  hyddor  av  palmblad 
eller  i  tält  av  mattor  och  get- 
fällar;  deras  näringsfång  är  bo- 
skapsskötsel (får,  getter,  kame- 
ler, hästar) ;  dadlar  och  säd 
skaffa  de  sig  genom  byteshandel 
med  den  bofasta  befolkningen 
eller  genom  röveri.  —  De  sociala 
förhållandena  äro  än  i  denna  dag 
lika  patriarkaliska  som  på  Abra- 
hams tid;  "sjeiken",  stammens 
rikaste  man,  frågas  alltid  till 
råds  i  viktigare  ärenden.  Religio- 
nen är  islam,  ehuru  stammar 
fortfarande  finnas,  där  det  ännu 
råder  sol-,  stjärn-  eller  träd- 
dyrkan. 

Arabe'sk,    ett  ursprimgligen  i 


559 


Arabien 


560 


Skala  l;30mill. 


den  medeltida  muhammedanska 
byggnadskonsten  förekommande 
dekorationsmönster  av  geomet- 
riskt stiliserade  växtformer. 

Arabien,  Arabiska  halv- 
ö  n,  Främre  Asiens  sydligaste  del, 
över  Sinaihalvön  sammanhängan- 
de med  Afrika.  Halvön,  vars 
naturliga  nordgräns  kan  sägas 
uppdragen  med  en  linje  mellan 
Eöda  havets  och  Persiska  vikens 
nordspetsar  (30°  n.  br.),  har  ett 
ytinnehåll  av  c :  a  2  i^  mill.  kv- 
km.  A.  är  ett  av  öknar  och  stäp- 
per uppfyllt  högland,  geologiskt 
en  direkt  fortsättning  av  det 
afrikanska.  Dess  gränsområden 
utmed  Röda  havet  i  v.  och 
Indiska  oceanen  i  s.  visa  bergs- 
karaktär  (i  8.V.  med  höjder  intill 


3,050  m.).  I  s.ö.  reser  sig  i  Oman 
en  självständig  bergskedja,  som 
når  3,000  m.  höjd.  I  det  inre 
utbreder  sig  i  s.ö.  Stora  Arab- 
öknen, en  öken  av  Saharas  typ, 
n.v.  härom  en  ofantlig  stäpp, 
Wahhabitplatån  eller  Nedjd,  och 
än  längre  i  n.v.  ännu  en  högslätt, 
Sjammar,  i  s.  begränsad  av  flod- 
dalen Wadi  Ermek  och  i  n.  fort- 
satt av  sandöknen  Nufud.  Kust- 
områdena utmed  Röda  havet  äro 
från  n.  till  s.  Midian,  Hidjaz 
med  städerna  Mecka  och  Medina, 
Asir  och  Jemen  (den  smala, 
torra,  vegetationslösa  strandrem- 
san i  Asir  och  Jemen  benämne» 
Tihama).  Sydkusten  omfattar 
Hadramaut,  Mahra  och  Gara; 
där  utanför  ligga  Kurian-Murian- 


561 


Arabien 


562 


Arabiska  eldvapen, 
öarna.  I  ö.  följer  på  det  ovan 
nämnda  bergiga  Oman  Persiska 
vikens  låga  kustländer  med  Al- 
Ahsa  och  Koweit.  I  Persiska 
viken  ligga  Bahrein-öarna.  A.  har 
huvudsakligen  fastlandsklimat 
med  ofta  ofantliga  temperatur- 
växlingar under  dygnet  {-\-  25° 
på  kvällen,  — 8"  omedelbart  efter 
solens  nedgång,  har  observerats). 
Nederbörden  är  mycket  ringa, 
varför  vattendragen  nästan  samt- 
liga äro  8.  k.  wadi,  vattenförande 
endast  under  regntiden.  Bättre 
bevattning  och  större  fruktbarhet 
ha  kustbergen.  Här  är  befolk- 
ningen mestadels  samlad.  Sär- 
skilt fruktbara  äro  Hadramaut 
och  Jemen,  berglandet  i  s.v.,  for- 
dom kallat  Arabia  felix,  det 
lyckliga  Arabien.  Viktigaste  kul- 
turväxt är  dadelpalmen.  Kaffe- 
trädet har  i  Jemen  sitt  andra 
hemland  (Mocka-kaffe).  Sam- 
färdsmedel  äro  av  gammalt 
kamelkaravaner ;  nyligen  har 
emellertid  anlagts  en  järnväg 
Damaskus — Medina — Mecka,  "pil- 
grimsbanan". —  Historia.  Den 
arabiska  halvön  är  troligen  den 
semitiska  stammens  urhem.  Sä- 
kert är,  att  under  årtusendena 
närmast  f.  Kr,  babylonier,  kanaa- 
néer  och  araméer  i  olika  folk- 
vågor därifrån  utgått.  Dessa 
ursprungliga  nomader  tillägnade 
sig  inom  kort  den  kultur,  som 
förefanns  i  av  dem  erövrade  om- 


råden. I  A.  blev  till  följd  av 
landets  naturbeskaflFenhet  nomad- 
tillståndet  förhärskande,  endast  i 
s.v.  utvecklades  en  högre  kultur, 
varom  talrika  ruiner  och  inskrif- 
ter (huvudsakligen  av  sakral  na- 
tur) bära  vittne.  Redan  i  2:a  år- 
tusendet f .  Kr.  hade  m  i  n  é  e  r  n  a 
här  ett  mäktigt  rike,  som  tack 
vare  en  livlig  handel  med  egna 
och  indiska  produkter  uppnådde 
stor  rikedom.  Under  600-t.  f.  Kr. 
undanträngdes  minéerna  av  de 
stambesläktade  sabéerna 

(namnet  härlett  av  det  från 
bibeln  kända  Saba),  vilka  seder- 
mera i  sin  tur  under  2:a  årh. 
f .  Kr.  måste  vika  för  h  i  m  j  a  - 
r  e  r  n  a.  Ännu  på  Augustus'  tid 
var  detta  rike  betydande,  men 
kort  därefter  började  förfallet, 
och  omkr.  300  e.  Kr.  erövrades 
detsamma  av  abessinierna.  —  En 
handelsstat  var  även  det  i  helle- 
nistisk tid  grundade  nabatei- 
s  k  a  riket  i  n.v.  hörnet  av  A., 
som  starkt  påverkats  av  de  när- 
gränsande  araméerna.  Trajanus 
införlivade  detsamma  med  romar- 
riket såsom  provinsen  Arabia. 
—  Muhammeds  uppträdande  och 
antagandet  av  islam  enade  för 
en  tid  de  sinsemellan  ständigt 
stridande  beduinstammarna.  Un- 
der de  närmaste  kaliferna  bröto 
de  oemotståndligt  fram  i  Främre 
Asien     och     norra    Afrika    samt 


Arabisk    karavaji.    Miniatyr    nr    en    ara- 
bisk  bandskrift. 


563 


Arabin — Arabiska  språket  och  litteraturen 


564 


grundade  på  kort  tid  ett  världs- 
välde (se  K  all  fa  t).  Då.  detta 
rikes  tyngdpunkt  snart  förlades 
till  Syrien  och  Mesopotamien, 
förlorade  A.  sin  betydelse  och  de- 
lades i  flera  provinser,  vilkas 
ståthållare  blevo  självständigare 
i  samma  mån  som  kalifens  makt 
minskades.  Efter  kalifatets  upp- 
hörande (1258)  sökte  Egyptens 
sultaner  förgäves  tillvälla  sig 
överhögheten  över  A.  Är  1517 
lyckades  den  turkiske  sultanen 
Selim  I  underlägga  sig  hela 
kuststräckan  utmed  Röda  havet, 
och  kort  tid  därefter  kom  även 
kusten  i  n.ö.  vid  Persiska  viken  i 
turkarnas  våld,  vilka  områden, 
om  ock  delvis  med  avbrott,  för- 
blivit turkiska  besittningar  ända 
till  världskriget.  1916  förklarade 
sig  emiren  av  Mecka  H  u  s  - 
sein  ibn  Ali  oberoende  av 
Turkiet  och  blev  av  England  och 
Frankrike  erkänd  ss.  konung  av 
Hidjaz  (se  d.  o.).  Detta  var 
det  första  stora  steget  till  för- 
verkligande av  en  av  England 
gynnad  plan  till  bildande  av  från 
Turkiet  frigjorda  arabiska  sta- 
ter. Till  dessa  hör  utom  arabiska 
halvön  det  1921  nyskapade 
konungariket  Irak  (se  d.  o.) 
med  Husseins  son  Feisal  (se 
d.  o.)  som  härskare.  Inom  A. 
ligga  emiratet  K  e  r  a  k,  vilket 
styres  av  Husseins  andre  son, 
Abdallah,  emiratet  N  e  d  j  d,  emi- 
ratet Djabal  Sjammar, 
principatet  A  s  i  r,  imamatet 
J  e  m  e  n,  sultanatet  Oman  och 
sultanatet  K  o  w  e  i  t.  Brittiskt 
protektorat  är  staden  A  d  e  n  med 
område. 

Arabi'n,  se  Gummi. 

Arabino's,  se  Socker. 

Ara'bi  pasja,  A  h  m  e  d,  f . 
1839,  d.  1911,  egyptisk  officer 
och  nationalistledare,  uppträdde 
mot  det  europeiska  och  turkiska 


inflytandet  i  Egypten,  framtvang 
1882  en  ministär  av  infödda  och 
vann  med  sin  främlingsfientliga 
verksamhet  sådan  framgång,  att 
engelsmännen  nödgades  ingripa. 
Alexandria  bombarderades,  de 
egyptiska  trupperna  slogos  och 
A.  tillfångatogs.  Internerades  på 
Ceylon,  varifrån  han  först  1901 
tilläts  återvända  till  hemlandet. 

A'rabis,  växtsläkte  (fam.  Cru- 
cVferae).  örter  med  vita  1.  ljus- 
violetta blommor,  smala  skidor 
och  jordblad  i  rosett.  8  arter  i 
Sverige,  hl.di.  A.  tlialia' na,  back- 
trav, A.  petrae'a,  strand- 
t  r  a  v,  A.  alpi'na,  fjälltrav, 
A.  gläbra,  rockentrav.  A. 
a'1'bida,  g  å  s  ö  r  t,  en  kaukasisk 
form,  odlas  ofta  på  kalljord  som 
prydnadsväxt. 

Arabiska  havet,  den  del  av  In- 
diska oceanen,  som  ligger  mellan 
Indien  och  Arabien.  Står  genom 
sundet  vid  Bab  al-Mandab  i  för- 
bindelse med  Röda  havet  och  ge- 
nom Ormuz'  sund  med  Persiska 
viken.  Dess  gamla  namn  är  Ma' re 
Erythrae'um. 

Arabiska  siffror,  se  Siffra. 

Arabiska  språket  och  littera- 
turen. Arabiskan,  det  ojämför- 
ligt viktigaste  av  de  semitiska 
språken,  är  i  såväl  grammatiskt 
som  lexikaliskt  hänseende  utom- 
ordentligt rikt.  Detta  gäller  sär- 
skilt den  klassiska  arabiskan, 
koranens  och  litteraturens  språk, 
som  alltjämt  användes  av  de  bil- 
dade. Under  benämningen  vul- 
gärarabiska sammanfattas 
de  olika  folkdialekter,  som  upp- 
stått vid  sidan  av  skriftspråket. 
Trots  det  arabiska  språkområdets 
väldiga  utsträckning  —  från  Me- 
sopotamien till  Nord-Afrikas 
västkust  —  ansluta  de  sig  i  all- 
mänhet rätt  nära  till  skriftsprå- 
ket. Mest  skiljer  sig  marockan- 
skan  därifrån.  —  Den   arabiska 


565 


Arabisk  filosofi — Araceae 


566 


skriften,  som  läses  från  höger  till 
vänster,  har  senast  under  400-t. 
uppstått  ur  arameisk  förebild. 
Den  betecknar  endast  konsonan- 
ter, 28  till  antalet.  På  grund  av 
språkets  struktur  behöva  sär- 
skilda vokalbeteckningar  blott 
utsättas,  när  tydligheten  så  krä- 
ver, t.  ex.  i  poesi.  Korantexten 
är  alltid  vokaliserad.  Efter  över- 
gången till  islam  har  den  ara- 
biska skriften  antagits  av  flera 
folk  med  icke  semitiskt  språk, 
bl.  a.  perser  och  turkar.  —  Den 
arabiska  litteraturen  är  synner- 
ligen vittomfattande.  Redan  i 
förislamitisk  tid  hade  utbildats 
en  egenartad  konstpoesi  med 
vissa  ständigt  återkommande  mo- 
tiv (klagan  över  den  älskades 
frånvaro,  ökenskildring,  jaktsce- 
ner, lov  över  den  egna  stammen 
och  smädelser  mot  andra  m.  m.). 
De  förnämsta  dikterna  av  denna 
art  äro  de  s.  k.  m  u  a  1 1  a  k  a'  t, 
"de  upphängda"  eller  "de,  som 
förtjäna  att  upphängas".  För- 
islamitiska äro  till  stor  del  även 
de  dikter,  som  ingå  i  den  av  A  b  u 
T  a  m  m  a'  m  (d.  omkr.  846)  redi- 
gerade samlingen  H  a  m  a'  s  a, 
"tapperhet".  Islams  första  verk 
är  koranen  (se  d.  o.),  som  även 
i  litterärt  avseende  för  araberna 
framstod  som  det  fullkomliga 
mästerverket.  Det  nyväckta  teo- 
logiska intresset  ledde  snart  till 
ivrigt  samlande  av  alla  traditio- 
ner rörande  Muhammed  och  is- 
lams första  tid  samt  till  omfat- 
tande exegetisk  verksamhet.  Den 
avoghet,  islam  ursprungligen  vi- 
sat mot  poesi,  försvann  inom  kort 
till  följd  av  de  ändrade  politiska 
förhållandena  och  det  allt  star- 
kare inflytandet  från  Persien. 
Bland  betydande  diktare  förtjä- 
na nämnas  A  b  u  N  u  w  a'  s  (d. 
omkr.  810),  vars  dikter  giva  ut- 
tryck  åt  en   raffinerad   livsnjut- 


ning, samt  M  u  t  a  n  a'  b  b  i  (d. 
965).  Påverkad  av  indisk-persisk 
levnadsvisdom  är  även  den  b.  k. 
adablitteraturen  {adab, 
bildning),  som  vmder  angenäm 
form  ville  meddela  det  för  histo- 
risk och  litterär  bildning  nödvän- 
diga. Förströelselitteratur  äro  de 
s.  k.  makamerna  (maka'm, 
plats,  litterär  krets),  i  vilka  en 
spirituell  vagabond  plägar  be- 
rätta sina  upplevelser.  Omtyckta 
voro  även  fabler  och  sagosam- 
lingar, bl.  a.  Tusen  och  en 
natt,  som  dock  till  största  del 
översatts  från  persiskan.  —  På 
det  vetenskapliga  området  ha 
araberna  gjort  betydande  insat- 
ser. Med  iver  översatte  de  gre- 
kiska verk ;  det  var  på  denna  om- 
väg, som  de  kristna  lärde  känna 
Aristoteles.  Betydande  matema- 
tiker, astronomer  och  läkare  fun- 
nos.  Historiska  och  geografiska 
verk  av  högt  värde  blevo  utarbe- 
tade. Eyktbara  filosofer  äro 
Avicenna  och  Averroes 
(se  d.  o.).  Omkr.  1100  e.  Kr.  är 
den  arabiska  litteraturens  blomst- 
ringstid  förbi. 

Arabisk  filosofi,  se  Medel- 
tidsfilosofi. 

Arabisk  konst,  se  Muham- 
medansk   konst. 

Arabiskt  gummi,  se  G  u  m  m  i. 

Aracaju  [-30'],  stad  i  staten 
Sergipe,  Brasilien.  Järn-,  klädes- 
och  tvålindustri.  Export  av  soc- 
ker, kakao,  kaffe,  bomull,  salt  och 
hudar.  32,000  inv. 

Ara'ceae,  växtfamilj  (ordn. 
Spadicifio'rae)  med  flertalet  arter 
från  tropikernas  fuktiga  skogar. 
Vanligen  fleråriga  örter,  ofta 
klättrande  1.  epifytiska  och  för- 
sedda med  luftrötter,  sällan  bus- 
kar 1.  träd.  Bladen  äro  ofta  myc- 
ket stora.  De  små  blommorna  äro 
samlade  i  en  av  ett  hölster  om- 
given kolv.  PoUineringen  utföre» 


567 


Arachis — Aragua 


568 


av  insekter,  mest  flugor,  varvid 
kolven  och  hölstret  i  förening 
kunna  vara  utbildade  till  en 
egendomlig  fälla.  Som  lockmedel 
tjänar  därvid  ofta  en  asliknande 
lukt.  Några  arter  ha  betydelse 
som  närings-,  många  andra  som 
prydnadsväxter.  Viktiga  släkten 
äro  A'corus  (se  K  a  1  m  u  s  r  o  t) , 
Anthu'rium,  Monste'ra,  Ca'lla 
(vild  i  Sverige),  Philode'ndron, 
Zantede' schia,  Aloca'sia,  Colo- 
ca'sia  (se  T  ar  o),  A'rum. 

A'rachi8,    se    Jordnötter. 

A'rad,  stad  i  Rumänien,  på 
högra  stranden  av  floden  Maros. 
Stor  handel  med  boskap,  spann- 
mål och  mjöl.  Maskin-  och  läder- 
industri. Biskopssäte.  A.  hörde 
före  världskriget  till  Ungern. 
65,000  inv.,  av  vilka  70  %  äro 
magyarer  och  15  %  rumäner. 

Arafu'ra-sjön,  A 1  f  u  r  a  - 

sjön,  det  grunda  havet  mellan 
Australien  och  Nya  Guinea. 

Arago  [aragå'].  1.  Fran- 
cois  Jean  Dominique  A., 
f.  1786,  d.  1853,  fransk  astronom 
och  politiker,  1809  professor  vid 
Poly tekniska  skolan  i  Paris,  1830 
chef  för  Paris-observatoriet  och 
sekr.  i  franska  Vetenskapsakade- 
mien. Deputerad  från  1831  till- 
hörde han  vänstern  och  var  1848 
medlem  av  "regeringen  för  natio- 
nalförsvaret". Motståndare  till 
Napoleon  IIl:s  statskupp  1852. 
—  2.  Francois  A.,  f.  1862, 
fransk  politiker,  deputerad  första 
gången  1903,  ledare  för  republi- 
kanska demokratiska  ententen 
inom  kammaren,  sedan  1920  en 
av  dennas  vicetalmän. 

Arago'na,  stad  på  Sicilien.  I 
närheten  svavelgruvor.  16,000  inv. 

Aragonien  var  ett  medeltida 
spanskt  rike,  som  i  n.  gränsade 
till  Pyrenéerna,  och  som  genom- 
flöts  av  floden  Ebro.  Det  grunda- 


des på  700-t.  av  västgöter,  som 
genom  den  moriska  invasionen 
drivits  norrut.  A.,  som  efter  1035 
var  ett  konungarike,  utvidgades 
genom  erövringar  från  morerna, 
t.  ex.  Valencia,  och  genom  för- 
eningen med  Katalonien  1162. 
Ferdinand  den  katolske  av 
A.  förmälde  sig  1469  med  Isabella, 
arvtagerska  till  Kastilien,  Spa- 
niens mäktigaste  rike,  och  grund- 
lade därigenom  den  nuvarande 
spanska  monarkien.  A.  var 
Europas  första  konstitutionella 
monarki  och  hade  en  riksdag 
{cortes)  med  fyrståndsindelning 
och  en  oavsättlig  överdomare, 
som  medlade  i  stridigheter  mel- 
lan konung  och  riksdag.  —  Nam- 
net har  bibehållit  sig  till  våra 
dagar  som  landskapsnamn,  om- 
fattande de  spanska  provinserna 
Huesca,  Zaragoza  och  Teruel. 
979,000  inv.  Förnämsta  stad  är 
Zaragoza. 

Aragoni't,  mineral  av  kolsyrad 
kalk,  som  till  skillnad  från  kalk- 
spat  kristalliserar  efter  rombiska 
systemet.  A.  förekommer  i  kri- 
staller (Långban),  såsom  sinter- 
bildning  ofta  i  koralliknande 
massor,  kallade  "järnblomma", 
och  såsom  organisk  bildning 
(musselskal). 

Ara'gua,  stat  i  n.  Venezuela. 
120,000  inv. 


Araironit,    "j&rablomma",     från    8tel«r- 
mark. 


569 


Araguay  a — A  ran  j  uez 


570 


Aragua'ya  1.  Rio  Grand  e, 
flod  i  Brasilien.  Rinner  upp  på 
Sierra  Cayapo  och  utfaller  i  To- 
cantina,  vars  största  biflod  den 
är.  Längden  omkr.  2,500  km.  C:a 
1,000  km.  äro  f ärbara  för  smärre 
ångbåtar. 

Araka'n-bergen,  bergskedja  i 
nedre  Burma,  vars  västsida  ge- 
nom sin  exposition  mot  sydväst- 
monsunen  har  stor  nederbörd.  A. 
nå  2.000  m. 

Ara'lia,  växtsläkte  (fam.  Ara- 
lia'ceae).  Buskar  och  träd  med 
vanl.  parbladiga  blad.  Flera  odlas 
som  prydnadsväxter,  t.  ex.  A. 
chine'nsis.  Se  även   F  a  t  s  i  a. 

Araliaceae,  växtfamilj  (ordn. 
Umbelliflo'rae).  Buskar  och  träd, 
huvudsakligen  frän  de  varma  län- 
dernas skogs-  och  bergsområden. 
Flertalet  tillhöra  Ostindien,  Ma- 
lajiska öarna  och  Syd-Amerika. 
En  svensk  representant  är  m  u  r  - 
g  r  ö  n  a  n.  A.,  som  vanligen  ha 
vackra,  fingrade  1.  parbladiga 
blad,  äro  funna  redan  i  kritav- 
lagringar.  C:a  650  arter,  varav 
många  odlas,  ss.  Ara'lia,  Fa'tsia, 
Tetrapa'nax    (se  Ris  papper). 

Aralokaspiska  inhavet  ut- 
bredde sig  under  istiden  från 
Per.sien  upp  till  Samara  och  in  i 
Transkaspien.  Under  istiden  var 
nämligen  floderna»  tillrinning 
här  större  och  avdunstningen 
långt  mindre.  Aralsjön  och  Kas- 
piska havet  äro  återstoder  av 
denna  nu  intorkade  insjö. 

Ara'1-sjön,  grund  sjö  i  ryska 
Central-Aaien,  till  storleken  jor- 
dens fjärde  insjö,  c:a  68,000  kv- 
km.  Sjöns  areal  tilltager  trots 
den  starka  avdunstningen.  Åren 
1880 — 1P03  steg  ytan  med  hela  3 
m.  A.  har  tillopp  genom  Amu- 
Darja  och  Syr-Darja,  vilka  båda 
äro  större  än  de  flesta  av  Euro- 
pas floder.  A.,  som  är  utan  av- 
lopp, har  en  aalthalt  av  1,08  % 


och  ligger  74  m.  över  Kaspiska 
havets  yta,  d.  v.  a.  48  m.  över 
världshavets  yta.  A.  har  föga  be- 
tydelse ur  trafiksynpunkt. 

Araméer,  beteckning  för  ett 
antal  semitiska  stammar,  nära 
besläktade  med  israeliterna.  Frän 
början  levande  såsom  nomader 
vid  randen  av  den  syrisk-arabiska 
öknen,  bröto  de  upp  under  loppet 
av  2:a  årtusendet  f.  Kr.  och  satte 
sig  fast  pä  olika  platser  inom  de 
omgivande  kulturländerna  i  v.,  n. 
och  n.ö.  Här  grundades  sä  små- 
ningom ett  antal  smärre  stater, 
de  flesta  belägna  n.ö.  om  Israel, 
i  Hauran  och  vid  Hermon.  Den 
me^t  betydande  var  Damaskus, 
med  vilket  Nord-Israel  under  800- 
och  70()-t.  mer  än  en  gång  låg  i 
fejd,  till  dess  att  Damaskus  734 
f.  Kr.  erövrades  av  Assyrien. 
Samma  öde  drabbade  strax  där- 
efter övriga  arameiska  stater. 
Trots  den  politiska  katastrofen 
fortsatte  emellertid  A.  att  ut- 
breda sig  i  Syrien  och  Mesopota- 
mien och  assimilerade  här  med 
tiden  övriga  befolkningselement. 
Från  700-t.  f.  Kr.  var  a  r  a  m  e  i  - 
s  k  a  n  det  internationella  språket 
i  Främre  Asien,  även  i  Palestina 
(2  Kon.  18:  2ö),  där  det  slutligen 
under  århundradena  närmast  f. 
Kr.  helt  utträngde  hebreiskan 
såsom  talspråk,  sä  att  man  i 
Palestina  pä  Jesu  tid  endast 
talade  arameiska.  Pä  en  av 
de  väst-arameiska  dialekterna 
äro  vissa  delar  av  Esras  och  Da- 
niels böcker  skrivna  (se  vidare 
Bibel).  I  ö.,  kring  Edessa,  tala- 
des en  annan  arameisk  dialekt, 
för  vilken  beteckningen  syri- 
ska blivit  den  vanliga  (se  vidare 
Syrien). 

Aranjuez  [-chue'thl,  stad  i 
Tajos  floddal,  s.  om  Madrid,  Spa- 
nien. Slott  med  berömd  park. 
13,000  inv. 


571 


Arany — Arbela 


572 


Arar-i. 


Arany  [å'iTånj],  Janos,  f. 
1817,  d.  1882,  ungersk  skald,  så- 
som epiker  och  balladdiktare  en 
av  Ungerns  främste.  Hans  bästa 
epos  är  Toldi  (1847).  —  Sonen 
Låszlo  A.,  f.  1844,  d.  1898, 
bekant  för  sin  tyskfientliga  dikt 
Hunnerslaget    (1874). 

Arapai'ma,  se  Osteoglos- 
B  i  d  ae." 

A'rarat,  bergsparti  med  tvä 
vulkaniska  toppar.  Stora  och 
Lilla  A.,  i  Armenien.  Det  med 
evig  snö  täckta  Stora  A.  är  v. 
Asiens  högsta  berg,  5,200  m. 
Vulkaniskt  utbrott  inträffade  se- 
nast 1840.  —  Om  ett  forntida 
rike  med  namnet  A.  se  Arme- 
nien. 

Araro'ba,  se  Krysarobin. 

Arauca'ria,  växtsläkte  (fam. 
Pina'ceae)  med  ett  tiotal  arter, 
träd,  de  flesta  härstammande 
från  Syd-Amerika  och  Austra- 
lien. De  ha  pyramidlik  växt  och 
kranssittande,  horisontala  grenar 
med  ständigt  gröna,  breda,  styva 
barr.  A.  imbrica'ta  bildar  stora 
skogar  på  Anderna  i  Chile;  kot- 
tarna äro  av  ett  barnhuvuds  stor- 
lek. Fröna,  dubbelt  så  stora  som 
vanliga  mandlar,  utgjorde  förr 
infödingarnas  huvudsakliga  födo- 
ämne. Även  av  t.  ex.  A.  Bidwi'lli, 
Bunya-Bunya,  och  ii.  brasi- 


lia'na,  Pinheiro,  förtäras 
fröna.  A.  exce'lsa  från  Norfolk-ön 
importeras  till  Sverige  och  är 
här  en  vanlig  krukväxt.  Många 
arter  ge  värdefullt  virke. 

Arauka'ner,  krigisk  indian- 
stam i  s.  Chile.  A.  utkämpade 
långvariga  strider  med  spanjo- 
rerna och  voro  oberoende  till 
1887.  Nomader  1.  bofasta  i  byar 
vid  floderna.  C:a  100,000. 

A'rax,  ett  för  svenska  förhål- 
landen, av  professor  E.  O.  Are- 
nander  och  agronom  G.  Dahlan- 
der  utarbetat  måttband  för  be- 
stämning av  levande  vikt  hos 
nötkreatur. 

Arbe'la,  stad  i  det  forna  Assy- 
rien,  ö.  om  Ninive.  Se  A 1  e  x  a  n  - 
der   den   store. 


Araucaria    excelsa. 


573 


Arbetarbostäder — Arbetarfrågan 


574 


Arbetarbostäder,  se  Bo- 
stadsfrågan. 

Arbetarbörs  1-  Arbetsbörs 
(fr.  bourse  du  travail),  en  ut- 
ländsk institution,  vars  uppgift 
är  arbetsförmedling,  studier  av 
arbetsmarknaden  och  i  övrigt  be- 
vakande av  arbetarnas  intressen. 
Som  fackföreningarna  ofta  för- 
lägga sina  sekretariat  till  A.,  på- 
minna dessa  till  karaktären  om 
våra  "Folkets  hus".  Den  första 
A.  upprättades  i  Liége  1880.  I 
Paris  finna  den  största  A.,  sedan 
1892  inrymd  i  en  ståtlig  byggnad 
med  samlingslokaler,  bibliotek, 
salar  för  arbetslösa  m.  m.,  hög- 
kvarteret för  C.  G.  T.,  Confédéra- 
tion  générale  du  travail. 

Arbetaren,  daglig  tidning  i 
Stockholm,  som  utkommer  sedan 
nyåret  1922  med  Frans  Severin 
8S.  huvudredaktör.  A.  är  organ 
för  Sveriges  Arbetares  Central- 
organisation samt  avser  att  ar- 
beta för  syndikalismens  idéer 
och  de  fackliga  organisationernas 
utveckling. 

Arbetarfrågan.  Med  uppkom- 
sten av  den  industriella  kapita- 
lismen uppstod  den  moderna  ar- 
betarfrågan, vars  föremål  fram- 
för allt  är  arbetarnas  levnadsvill- 
kor. Tidigast  industrialiserades 
England,  och  tidigast  gjorde  sig 
där  behovet  av  en  lösning  av  A. 
gällande.  I  slutet  av  1700-t.  skapa- 
des industrisamhällen,  bestående 
av  hundratusentals  kulturellt  och 
materiellt  vanlottade  arbetare, 
som  fingo  anstränga  sina  krafter 
till  det  yttersta  för  en  ringa  ar- 
betslön, sällan  tillräcklig  att  föda 
hustru  och  barn,  varför  dessa 
med  sitt  arbete  måste  bidraga  till 
hushållet.  Bostadsbrist  och  sak- 
nad av  tillgångar  medförde  nöd- 
vändigtvis trångboddhet,  som  gav 
näring  åt  sjukdom  och  osedlighet. 
Det  uppväxande  släktet  demorali- 


serades och  degenererades  i  hög- 
sta grad.  Arbetsgivarna,  kapita- 
listerna, förfäktade  Adam  Smiths 
teori  om  den  fria  konkurrensen 
och  saknade  varje  intresse  att 
lindra  arbetarnas  lidanden.  Deras 
undergång  ansågo  de  längstgå- 
ende  som  ett  nödvändigt  ont  för 
att  hindra  jordens  överbefolkan- 
de. Arbetarnas  skrivelser  till  re- 
geringen, hungerrevolter,  skade- 
görelser på  maskiner  och  annat 
arbetsmaterial  resulterade  endast 
i  försämrade  förhållanden.  Den 
nya  klassen  var  för  svag,  så  länge 
den  saknade  enhetlig  organisa- 
tion, ^  för  att  kunna  påräkna 
nämnvärt  statsintresse.  I  organi- 
serad form  framträdde  på  1830- 
och  40-t.  den  moderna  arbetar- 
rörelsen (se  d.  o. )  som  en 
av  samhällets  maktfaktorer  med 
avsikt  att  framtvinga  en  lösning 
av  den  brännande  frågan.  Detta 
har  lyckats  i  de  flesta  väsentliga 
punkter  (bättre  bostäder  och 
löner,  kortare  arbetstid,  tryggad 
ålderdom,  sjukhjälp  m.  m.).  Pro- 
blemets lösning  har  sökts  på  tre 
linjer:  1)  Socialismen  anser,  att 
orsaken  till  arbetarklassens 
elände  ligger  i  de  enskilda  arbets- 
givarnas företräde  till  produk- 
tionens mervärde.  Således  bör  A. 
kunna  lösas  genom  en  omläggning 
av  produktionsförhållandena  där- 
hän, att  samhället  övertager  pro- 
duktionsmedlen. Detta  utbyte  av 
individualism  mot  socialism  som 
samhällsorganisatorisk  grundsats 
måste  anses  som  en  orimlig- 
het, så  länge  individerna  tänka 
mera  på  sin  egen  fördel  än  på 
samhällets.  2)  Konservatismen. 
En  bestående  samhällsordning 
vinnes  genora  återgång  till  den 
förkapitalistiska  tidens  patri ar- 
kaliska  förhållande  mellan  arbe- 
taren och  arbetsgivaren.  Teoriens 
genomförande  faller  dels  på  omöj- 


575 


Arbetarföreningar — Arbetarinstitut 


576 


ligheten  att  förvissa  sig  om  att 
alla  arbetsgivare  vårda  sig  om 
■ina  arbetares  bästa,  dels  pä. 
att  parternas  medleramar  nu  äro 
underkastade  sina  organisationers 
vilja.  F.  ö.  är  den  moderna  arbe- 
taren ej  hågad  att  anse  sina 
önskemåls  uppfyllande  som  en 
nådegåva  utan  som  sin  rätt.  3) 
Liberalismen.  Förhållandet  mellan 
arbetsgivaren  och  arbetaren  blir 
bäst,  om  det  får  utveckla  sig  i 
frihet.  Allt  tredje  mans  ingri- 
pande är  förkastligt.  Den  fria 
konkurrensen  sovrar  och  stärker 
det  ekonomiska  livet  (se  Man- 
chesterskolan). —  Under 
slutet  av  förra  århundradet  fram- 
trädde den  s.  k.  socialre- 
formatoriska riktningen, 
vars  slagord  är  statshjälp, 
samhällshjälp  och  hjälp  till  själv- 
hjälp; genom  dessa  allsidiga 
strävanden  till  förbättring  av 
arbetarklassens  villkor  utjämnas 
klassmotsättningarna,  utan  att 
därför  klasserna  upphävas.  På 
denna  väg  har  man  nått  fram 
till  vackra  resultat  i  fråga  om 
arbetarskydd,  arbetshygien,  ar- 
betarbostäder, arbetslöner,  med- 
ling i  arbetstvister  m.  m.  Det  var 
Bismarcks  och  kateder- 
socialisternas (se  d.  o.) 
socialreformatoriska  arbete  på 
1870-t.  i  Tyskland,  som  gav  im- 
pulsen till  liknande  strävanden  i 
övriga    Europa. 

Arbetarföreningar  för  till- 
varatagande av  gemenaamma  in- 
tressen förekommo  i  större  om- 
fattning först  på  1800-t.  De  av- 
sågo  trevnad  (sällskapsaftnar), 
inbördes  hjälp  (sjuk-,  begrav- 
nings- och  understödskassor), 
kooperativ  produktion  1.  konsum- 
tion samt  yrkesintressens  till- 
varatagande (se  Fackförening 
och  Arbetarrörelsen).  —  Nu- 
mera menas  med  A.  vanligen  de 


sammanslutningar  mellan  hant- 
verkare, industri-  och  grovarbeta- 
re, som  förekomma  i  vissa  städer 
i  ideellt  och  understödssyfte.  De 
äga  merendels  bibliotek,  läse-  och 
samlingssalar  och  avsevärda  fon- 
der. 

Arbetarförsäkring  och  A  r  - 
betarförsäkringsråd,  se 
Socialförsäkring. 

Arbetarinstitut,  vissa  bild- 
ningsanstalter för  personer  utan 
högre  skolbildning.  Äldst  bland 
dessa  är  Stockholms  arbe- 
tarinstitut, stiftat  1880  av 
d:r  Anton  Nyström.  Sedan  dess 
ha  c:a  500  dylika  anstalter  upp- 
växt under  namn  av  A.,  föreläs- 
ningsanstalter 1.  föreläsningsför- 
eningar. Undervisningen  pågår 
under  vintermånaderna  på  kväl- 
larna, då  kroppsarbetarna  i  all- 
mänhet äro  lediga.  Den  utgöres 
av  allmänna  föreläsningar  och 
elementära  praktiska  undervis- 
ningskurser i  modersmålet,  mate- 
matik, stats-  och  kommunalkun- 
skap, bokföring,  hygien  m.  m.  Ar- 
betarinstituten åtnjuta  avsevärda 


Stockholms   arbetarinstitut. 


577 


Arbetarkoloni — Arbetarrörelsen 


578 


statsanslag.  —  Stockholms  arbe- 
tarinstitut äger  sedan  1S94  eget 
hus,  inrymmande  föreläsningssal, 
bibliotek  (c: a  11,000  bd),  läsrum 
m.  m.  För  vården  om  institutet 
svarar  sedan  1SS3  Arbetarin- 
stitutsföreningen ( 80 — 
100  medlemmar,  varav  hälften 
arbetare)   samt  styrelsen. 

Arbetarkoloni,  i  allmän  be- 
märkelse samhälle  utanför  stad, 
vilket  består  av  arbetare  (kallas 
numera  vanligen  arbetar- 
samhälle);  i  trängre  bemär- 
kelse arbetsanstaJt  på  Tandet  för 
arbetslösa.  Den  första  A.  av  vikt 
var  Bodelschwinghs  (se  d.  o.) 
koloni  Wilhelmsdorf  (1882)  vid 
Bielefeld  i  Tyskland.  —  I  Sverige 
finns  en  A.  nära  Xorrköping. 

Arbetarkommun,  se  Arbe- 
tarrörelsen,  sp.   583. 

Arbetarmarseljäsen,  tyska 
socialdemokraternas  älsklings- 
sång ("Wohlan,  wer  Recht  und 
Wahrheit  achtet"),  diktades  av 
Jakob  Audorf,  och  sjöngs  första 
gången  (på  franska  marsel jäsens 
melodi)  vid  Ferdinand  Lassalles 
begravning  1865.  Sjunges  även  i 
Sverige  i  översättningen  "Nu  upp 
till  kamp  för  frihet,  bröder". 

Arbetarnas  bildningsförbund, 
se   Arbetarrörelsen,   sp.   586. 

Arbetarråd,  en  i  Ryssland 
uppkommen  institution,  som  är 
organiserad  efter  industrier  och 
drifter  samt  tager  direkt  del  i 
dessas  ledande  (i  motsats  till  van- 
liga fackföreningar)  och  utövar 
politisk  verksamhet.  Tidigast 
uppkom  en  dylik  organisation 
—  som  en  frukt  av  socialistisk 
propaganda  —  bland  de  ryska  in- 
dustriarbetarna under  orolighe- 
terna i  Petrograd  1904 — 05.  Då 
bildades  nämligen  fabrikskommit- 
téer av  arbetare,  och  deras  sty- 
relse kallades  A.,  förk.  "rådet", 
ry.   sovjet    [8avjä'tt].    Detta   A. 


Centrala  arbetarrådet,   Moskva  1919. 

undertrycktes  emellertid  snart 
men  återupplivades  imder  mars- 
revolutionen 1917  av  Xikolaj 
Tjheidse,  som,  ehuru  själv  medlem 
av  dumans  exekutivkommitté, 
vid  sidan  av  denna  skapade  ett 
A.,  bestående  av  representanter 
för  industriarbetarna  i  Petro- 
grad. Detta  ingrep  omedelbart 
kontrollerande  i  den  provisoriska 
regeringens  verksamhet  och  hand- 
lade ofta  i  öppen  strid  mot  dess 
beslut.  Arbetarrådet  i  Petrograd 
omorganiserades  snart  till  det 
Allryska  soldat-  och  ar- 
betarrådet med  en  verkstäl- 
lande centralkommitté,  vars  le- 
dare Tjheidse  var.  Han  tillhörde 
mensjevikerna  och  måste  därför 
avgå  i  nov.  s.  å.,  då  bolsjevikerna 
helt  kommo  till  makten.  Dessa 
samlade  all  regeringsmakt  i  stat 
och  kommun  till  soldat-  och  ar- 
betarråd samt  bonde-  och  arbe- 
tarråd och  genomförde  således 
"proletariatets  diktatur".  —  Det 
ryska  föredömet  har  efterföljts  i 
andra  länder,  särskilt  i  Tysk- 
land och  Österrike  efter  novem- 
berrevolutionen 1918  samt  i 
Ungern.  Se  Bolsjevism. 

Arbetarrörelsen.  Från  den 
äldsta  kapitalismen  vid  medelti- 
dens slut  och  nyare  tidens  början 
äga  vi  de  första  spåren  av  all- 
männa arbetarrörelser,  men  först 
genom  den  industriella  revolu- 
tionen i   slutet  av  1700-t.  fram- 


19.  —  L  •  I.  1.    Tr.  ».  6.  22. 


579 


Arbetarrörelsen 


580 


atiji.,    Oljemålning  av  Hildur  Hult. 


trädde  de  som  mäktiga  samhälls- 
strömningar.  A:8  första  fas  kän- 
netecknas i  allmänhet  av  en  revo- 
lutionär sektrörelse  eller  av  fria 
sammanslutningar  för  bildandet 
av  sjuk-  och  begravningskassor, 
konsumtions-  och  produktionsför- 
eningar. Dessa  sökte  tidigt  in- 
verka på  arbetsförhållandena, 
ehuru  detta  var  olovligt  och  be- 
lagt med  straff.  Ur  dessa  enkla 
föreningar  utvecklades  efter  hand 
vår  tids  betydelsefulla  fack- 
föreningar (se  d.  o.  och  ne- 
dan). Snart  ingingo  även  politi- 
ska moment  i  A:s  program,  som 
gick  ut  på  att  skaffa  arbetarklas- 
sen del  i  lagstiftnings-  och  för- 
valtningsmakten. Det  första  poli- 
tiska arbetarpartiet  (se  C  h  a  r  • 
t  i  s  m  e  n)  bildades  i  England  pä 
1830-t.  och  verkade  för  politiska 
(allmän  rösträtt  m.  m.)  och 
arbetarnas  levnadsvillkor  berö- 
rande frågor  (normalarbetsdag, 
arbetarskydd,  humanare  fattig- 
vårdslagstiftning    m.    m.).    A.    i 


modern  mening  räknar  sitt  ur- 
sprung från  de  båda  tyskarna 
Marx  och  Engels,  som  under  de- 
cenniet efter  februarirevolutio- 
nen 1848  gåvo  A.  en  teoretisk 
grundval  och  genom  att  förläna 
den  internationell  karaktär  ska- 
pade förutsättningar  för  ett  väx- 
ande inflytande.  (Se  Social- 
demokrati.) Under  Marx'  led- 
ning tillkom  i  London  1864  I  n  - 
ternationella  arbetar- 
associationen. De  närmaste 
20  åren  medförde  nationella  ar- 
betarpartier i  de  flesta  industri- 
länder samt  fackföreningarnas 
lagliga  erkännande.  Sedan  dess 
har  A.  genomsyrat  samhället  i 
alla  riktningar  för  att  förbättra 
lönearbetarens  levnadsvillkor. 
Till  höjandet  av  dennes  kultur- 
nivå har  man  begagnat  sig  av 
skolor,  kurser,  föredrag,  biblio- 
tek m.  m.  En  omfattande  veten- 
skaplig och  skönlitterär  littera- 
tur har  växt  fram.  Senare  tiders 
hårda   kamp    mot    arbetsgivarna 


581 


Arbetarrörelsen 


582 


har  medfört  splittring  av  A.  i 
rörelser  av  såväl  moderat  karak- 
tär (t.  ex.  R  ev  i  8  i  o  n  i  sm  en) 
som  radikal  (se  Bolsjevism, 
Syndikalism  och  U  n  g  s  o  - 
c  i  a  1  i  s  m) .  Under  världskrigets 
första  tid  åstadkoms  i  de  krig- 
förande länderna  en  "borgfred", 
som  i  förening  med  krigstillstån- 
det klavband  A.  Men  efter  ett  år 
togs  kampen  upp  igen  med  kon- 
ferensen i  Zimmerwald  (se 
d.  o.)  som  en  av  de  första  strids- 
signalerna, och  vid  världskrigets 
slut  hade  A.  en  rad  segrar  att  an- 
teckna, olika  omfattande  i  olika 
länder.  Radikalast  blev  segern  i 
Ryssland,  där  den  genom  bolsje- 
vikrevolutionen  nov.  1917  utmyn- 
nade i  proletariatets  diktatur.  I 
Tyskland  krävdes  det  blodiga 
strider  med  de  radikalaste  ele- 
menten (spartakisterna)  för  att 
undan      ett      bolsjevikiskt     kaos 


Haxnnarbeteren.  Staty  av  Meuuier. 


Affisch    av    Walter    Crane. 

rädda  de  omfattande  vinsterna  av 
revolutionen  1918:  arbetarnas 
politiska  likställdhet  med  andra 
klasser  och  ett  i  vidaste  utsträck- 
ning verkställt  genomförande  av 
A:s  gamla  socialpolitiska  pro- 
grampunkter. I  en  rad  andra  län- 
der, bl.  a.  Sverige,  genomfördes 
under  trycket  av  den  våldsamma 
utvecklingen  i  utländska  stater 
i  lugna  yttre  former  det  väsent- 
liga av  A:3  både  politiska  och 
sociala  mål.  —  Den  svenska  A. 
organiserades  först  på  1880-t.  i 
fackföreningar,  då  sådana  bilda- 
des inom  de  flesta  yrken  på  alla 
större  platser.  Detta  skedde  i  all- 
mänhet imder  inflytande  av  so- 
cialdemokratiska organisationer. 
Verkningarna  på  lönenivån  av 
den  dåvarande  ekonomiska  de- 
pressionen jämte  andra  länders 
exempel  bragte  våra  arbetare  till 
insikt  om  fackföreningarnas  vär- 
de som  kampmedel.  A.  organise- 
rades efter  anglogermanskt  mön- 
ster. En  orts  yrkesutövare  sam- 


583 


Arbetarrörelsen 


584 


Hjalmar    Branting   i    talarstolen    pä. 
Ladugårdsgärde,    Stockholm. 

mansluta  sig  till  en  fackför- 
ening, som  efter  yrken  och  ar- 
betsställen kan  bestå  av  sek- 
tioner 1.  verkstadsklub- 
bar. Fackföreningarna  bilda  av- 
delningar i  fackförbunden, 
vilka  antingen  äro  rena  yrkes- 
förbund (Träarbetarförbundet, 
som  utgöres  av  träarbetare  i 
skilda  industrier)  eller  industri- 
förbund (Textilarbetarförbundet, 
vars  medlemmar  tillhöra  textil- 
industriens olika  yrkesspecialite- 
ter). Flertalet  fackförbund  lyda 
under  en  gemensam  central- 
organisation, den  s.  k. 
L  a  n  d  s  organisationen, 
bildad  1898.  Den  är  återförsäk- 
ringsanstalt  vid  lockouter  och 
vissa  av  densamma  godkända 
strejker,  omfattande  mer  än  3  % 
av  medlemsantalet  av  fackförbun- 
det i  fråga.  Från  1901  uppehåller 
Landsorganisationen  reguljär  för- 
bindelse med  Internationella  ar- 
betarassociationen. Länken  mel- 
lan A.  och  socialdemokratien  ut- 
göres    av     arbetarkommu- 


n  e  n,  socialdemokratiska  arbe- 
tarpartiets lokala  filial,  som  be- 
står av  fackföreningar  på  orten. 
För  en  förenings  anslutning  till 
arbetarkommunen  fordras  endast 
enkel  majoritet.  Föreningens  mi- 
noritet åter  äger  rätt  till  reser- 
vation och  därmed  följande  be- 
frielse från  partiavgifterna. 
Fackförbunden  och  Landsorgani- 
sationen hava  intet  samband  med 
socialdemokratien  annat  än  rent 
personella,  i  det  partiets  förtro- 
endeposter ofta  besättas  med  per- 
soner ur  dessa  organisationer.  — 
Även  förekomma  arbetarorgani- 
sationer, som  ej  hylla  socialdemo- 
kratien, såsom  det  opolitiska 
Svenska  arbetarförbun- 
det (1899—1920)  och  den  icke- 
parlamentariska och  revolutio- 
närt syndikalistiska  Sveriges 
arbetares  centralorga- 
nisation. —  Helt  naturligt 
kunde  ej  denna  målmedvetna  or- 
ganisering undgå  att  väcka  far- 
hågor hos  arbetsgivarna.  1902 
års  politiska  storstrejk  visade 
tydligt  de  gamla  närings- 
idkareföreningarnas 
oduglighet  i  samhällskampen. 
Som  motvikt  till  arbetarorgani- 
sationerna bildades  arbets- 
givarföreningar, av  vilka 
den  betydelsefullaste  iir  Sven- 
ska arbetsgivareför- 
eningen    (se     d.   o.),   som   nu 


Demonitiation  för  högre  arbetslon.   (Kö- 
penhamn 1918.) 


585 


Arbetarrörelsens  arkiv 


586 


(1922)  omfattar  så  gott  som  hela 
svenska  storindustrien,  represen- 
terad genom  särskilda  yrkes-  och 
ortsförbund.  Vid  inträdet  i  dessa 
föreningar  måste  arbetsgivaren 
avgiva  en  på  en  ganska  stor  sum- 
ma lydande  garantiförbindelse, 
vilken  föreningen  äger  uppsäga, 
om  han  visar  sig  ohörsam  eller 
osolidarisk.  För  större  samverkan 
i  vissa  frågor  bildades  1910  D  e 
svenska  arbetsgivarför- 
eningarnas förtroende- 
råd, till  vilket  ett  flertal  för- 
eningar anslutit  sig.  —  De  kamp- 
medel, som  parterna  begagna  sig 
av,  äro  framför  allt  arbetarnas 
strejker  och  arbetsgivarnas  lock- 
outer (se  Arbetsinställel- 
se). Strejker  på  den  svenska  ar- 
betsmarknaden förekommo  tidi- 
gast på  lS60-t.  Därefter  ha  de  år 
för  år  tilltagit  i  antal  och  omfatt- 
ning. En  svår  stöt  fick  arbetarnas 
nyväckta  klassmedvetande  1899, 
då  den  s.  k.  Äkarpslagen  stad- 
gade straff  för  försök  till  vissa 
brottsliga  handlingar  mot  s.  k. 
strejkbrytare.  1902  års  storstrejk 
var  riktad  mot  samhället  i  dess 
helhet.  Den  var  ett  politiskt  på- 
tryckningsmedel i  rösträttsfrågan. 
De  närmaste  åren  tillväxte  spän- 
ningen på  arbetsmarknaden  mer 
och  mer,  och  parterna  rustade  sig 
till  strid.  Mest  brände  frågan  om 
arbetsgivaren  ensam  skulle  leda 
och  reglera  arbetsstyrkan.  Den 
stora  kraftmätningen  inträffade 
1909  med  storstrejk  (se  Strejk) 
och  storlockout.  Sedan  c:a  12 
mill.  arbetsdagar  gått  förlorade, 
återställdes  arbetsfreden  igen.  Nu 
hade  staten  fått  ögonen  öppna 
för  vilken  maktfaktor  A.  verkli- 
gen var.  Det  var  nödvändigt  att 
frångå  de  ganimalliberala  idéerna 
och  i  stället  efter  socialreforma- 
toriskt  mönf^ler  (se  Arbetar- 
frågan)   j.i  allvar  ta  itu  med 


A.  Den  enda  dittillsvarande  stats- 
åtgärden av  betydelse  för  beva- 
randet av  arbetsfreden  var  1906 
års  förordning  om  medling  i  ar- 
betatvister.  1910  och  1911  års  riks- 
dagar sökte  giva  stadga  åt  ar- 
betsförhållandena genom  försöken 
att  införa  lagstadgade  kollektiv- 
avtal med  skadeståndsplikt,  reg- 
lering av  andra  arbetsavtal,  spe- 
ciell domstol  i  arbetstvister  m.  m., 
vilka  förslag  föUo  i  A.  K.  Likväl 
har  Högsta  domstolen  genom  ett 
prejudikat  1915  tillerkänt  kollek- 
tivavtalen rättslig  verkan.  1920 
trädde  en  ny  lag  om  medling  i 
arbetstvister  i  kraft.  —  Även  för 
arbetsförmedlingen  har  staten 
sörjt  genom  att  bevilja  penning- 
understöd  till  de  offentliga  läns- 
anstalterna  härför.  Bland  övriga 
frukter  av  A:s  påtryckning  på 
statsmakten  är  1912  års  lag  om 
arbetarskydd  (se  d.  o.)  samt  de 
fr.  o.  m.  1919  tillkomna  provi- 
soriska lagarna  om  begränsning 
av  arbetstiden  (se  d.  o.).  I  de 
åtgärder,  som  vidtagits  på  social- 
försäkringens (se  d.  o.)  område, 
är  det  främst  arbetarklassen, 
som  tillgodosetts.  —  Bland  de 
åtgärder,  som  vidtagits  inom  A. 
för  höjandet  av  svenska  arbeta- 
rens kulturella  nivå,  märkas  upp- 
rättandet av  arbetarinstitut  (se 
d.  o.)  och  föreläsningsföreningar. 
I  syfte  att  centralisera  denna 
verksamhet  bildades  1912  Arbe- 
tarnas bildningsför- 
bund (A.  B.  F.),  som  1921  om- 
fattade 20  fackliga,  politiska, 
kooperativa  och  kulturella  riks- 
organisationer med  c:a  800.000 
medlemmar.  Det  organiserar  bib- 
lioteks- och  föreläsningsverksam- 
heten inom  arbetarklassen,  för- 
medlar bokinköp  samt  utdelar 
anslag  till  studiecirklar  och  före- 
läsningskurser. 

Arbetarrörelsens  arkiv  bilda- 


587 


Arbetarsekretariat — Arbetarskydd 


588 


Arbetarrörelsens  arkiv, 

des  1902,  på  initiativ  främst  av 
fil.  d:r  O.  Borge,  som  en  avdel- 
ning av  Stockholms  Arbetare- 
biblioteksförbund,  under  vars 
styrelse  det  sorterade  ända  till 
1  'juli  1906,  då  det  blev  Social- 
demokratiska partiets  och  Lands- 
organisationens gemensamma 
egendom.  A.,  som  är  inrymt  i 
Folkets  hus  i  Stockholm,  har  så 
långt  det  varit  möjligt  räddat 
och  samlat  allt,  som  kan  gagna 
arbetarrörelsens  historiska  bedö- 
mande och  utforskning.  Allt  be- 
gagnande av  arkivets  samlingar 
är  kostnadsfritt. 

Arbetarsekretaria't,  benäm- 
ning på  vissa  utländska  upplys- 
ningsbyråer för  arbetare.  De  be- 
svara kostnadsfritt  frågor  om  ar- 
betarförsäkring, arbetarlagstift- 
ning, arbetarorganisation  m.  m. 
Tjänstemän  äro  avlönade  a  r  b  e  - 
tarsekreterare.  Om  A.  i 
Sverige,  se  Landsorganisa- 
tionen. 

Arbetarskydd.  Förra  århund- 
radets hastiga  industriella  ut- 
veckling medförde  å  ena  sidan  en 
arbetarnas  klasskamp  riktad  mot 
arbetsgivarna  och  å  andra  sidan 
statens  strävanden  att  med  lag- 
stiftningsåtgärder förändra  situa- 
tionen till  det  bättre.  Bestämmel- 
serna om  arbetarförsäkring  (se 
Socialförsäkring),  med- 
ling i  arbetstvister  m.  m.  avsågo 
ursprungligen   endast   den   lönta- 


gande kroppsarbetaren  men  ha 
efter  hand  utsträckts  att  i  de 
flesta  punkter  gälla  för  alla  arbe- 
tare i  annans  tjänst.  —  Tidigast 
framträdde  krav  på  A.  i  England, 
och  1802  tillkom  där  den  första 
arbetarskyddslagen  (för  textilin- 
dustrien), som  begränsade  barns 
arbetstid  till  maximum  12  tim- 
mar pr  dygn  ( ! ) .  Senare  ha  la- 
gar om  A.  i  alla  länder  blivit  allt 
talrikare.  Arbetslagar  för  barn 
och  kvinnor  rörande  ålder,  arbets- 
tid och  hygien  ha  oftast  varit  det 
primära  på  området.  I  många 
länder  ha  nu  arbetarna  tillkäm- 
pat sig  en  lagstadgad  S-timmars 
arbetsdag  (i  Sverige  tillämpad 
sedan  1  jan.  1920).  Trucksyste- 
met, d.  v.  8.  arbetslönens  utljeta- 
lande  i  produkter,  har  förbjudits. 
Bestämmelser  för  bedrivande  av 
hemarbete  ha  givits  till  förekom- 
mande av  hygieniska  vådor. 
Föremål  för  internationell  be- 
handling blevo  arbetarskydds- 
frågorna första  gången  på  den 
arbetarskyddskonfe- 
rens, som  på  Vilhelm  II  :s  in- 
bjudan sammanträdde  i  Berlin 
1890.  Bland  de  inbjudna  staterna 
befann  sig  även  Sverige-Norge. 
Man  kom  överens  om  att  vidtaga 
vissa  åtgärder  rörande  fabrikstill- 
syn och  fabriks  statistik  samt  natt- 
och  söndagsarbete  m.  m.  Berlin- 
konferensen var  det  första  inter- 
nationellt officiella  erkännandet 
av  arbetarfrågans  rätt  till  in- 
tresse från  statens  sida,  och  i 
egenskap  av  det  första  försöket 
till  likformig  arbetarskyddslag- 
stiftning fick  den  stor  betydelse. 
1897  sammanträdde  i  Ziirich  den 
första  internationella  ar- 
betarskyddskongressen 
av  opolitisk  läggning.  På  denna 
och  några  veckor  senare  på  kon- 
gressen i  Bryssel  diskuterades 
möjligheten  av  en  internatio- 


589 


Arbetarskydd 


590 


nell  förening  för  arbe- 
tarskyddsfrägor,  vilken 
blev  verklighet  i  Paris  1900.  För- 
eningens sekretariat  förvandlades 

1901  till  en  Internationell 
arbetsbyrå  med  säte  i  Basel 
och  med  uppgift  att  bedriva  jäm- 
förEinde  studier  i  arbetarskydds- 
frågor.  I  en  Bulletin  hade  byrån 
att  offentliggöra  sin  förberedande 
behandling  av  de  frågor,  som 
skulle  förekomma  å  förenings- 
kongress. Vid  kongressen  i  Köln 

1902  var  Sverige  jämte  11  andra 
stater  representerat.  På  kongres- 
serna i  Bern  1905  och  1906  be- 
slöt man  att  genomdriva  förbud 
för  kvinnors  nattarbete,  och  1913 
träffades  på  en  förberedande  kon- 
gress i  Bern  överenskommelse  om 
förbud  mot  nattarbete  i  fabriker 
för  minderåriga  och  om  begräns- 
ning i  deras  och  kvinnors  arbets- 
tid. Innan  beslutet  hann  genom- 
föras, kom  världskriget  emellan 
och  förhindrade  vidare  samarbete. 
—  Vid  fredsslutet  1919  beslöts 
inrättandet  av  en  permanent 
organisation  till  främjande  av 
internationell  arbetarskyddslag- 
stiftning. Rätt  till  inträde  i  orga- 
nisationen fingo  medlemmar  av 
Nationernas  Förbund.  Till  de  år- 
liga kongresserna  skola  alla 
medlemmar  utse  delegerade.  En 
Internationell  arbets- 
byrå upprättades  av  organisa- 
tionen att  styras  av  ett  admi- 
nistrationsråd på  24  medlemmar, 
av  vilka  6  äro  representanter  för 
arbetarna.  6  för  arbetsgivarna 
och  12  för  de  regeringar,  som 
kongressen  ansett  skola  represen- 
teras i  styrelsen.  Vid  det  första 
sammanträdet  på  denna  grund- 
val, i  Washington  1919.  behand- 
lades arbetstids-,  kvinno-  och 
bamarbets-  samt  arbetslöshets- 
frågorna. Det  beslöts  att  före- 
slå upprättandet  av  en  konven- 


tion mellan  alla  stater  om  8-tim- 
mars  arbetsdag,  att  barn  under 
14  år  icke  sysselsättas  med  in- 
dustriarbete, att  minderåriga  för- 
bjudas nattarbete,  att  uppfordra 
alla  nationer  att  ansluta  sig  till 
Bemkonventionens  förbud  1906 
mot  kvinnors  nattarbete,  att  giva 
barnsängskvinnor  ledighet  6  vec- 
kor före  och  efter  nedkomsten 
och  under  denna  tid  understöd  av 
staten  eller  allmän  försäkring. 
Till  arbetsbyråns  senaste  presta- 
tioner hör  upprättandet  av  en 
universell  arbetslöshets- 
statistik. Styrelsen  gästade 
(på  regeringens  inbjudan)  Stock- 
holm första  gången  juli  1921, 
där  några  dagars  överläggningar 
fördes  i  riksdagshuset.  Endast 
ett  fåtal  av  konferensens  rekom- 
mendationer och  förslag  till  kon- 
ventioner ha  blivit  ratificerade. 
—  Den  svenska  arbetar- 
skyddslagstiftningens 
betydelsefullaste  verk  äro  m  i  n  - 
derårighetsförordning- 
en  1881,  minderårighets- 
lagen  1900  och  yrkesfare- 
lagen  1889,  vilka  samtliga  er- 
sattes med  arbetarskydds- 
lagen  1912.  Den  nya  lagens 
karaktär  är  allmängiltig,  avsedd 
att  vara  grund  för  vidare  special- 
lagstiftning. Lagbestämmelserna 
åsyfta  med  få  undantag  allt  ar- 
bete, som  utföres  av  någon  pä 
annans  uppdrag.  Så  stadgas  om 
skydd  mot  yrkesfara,  att  arbets- 
givaren är  pliktig  att  iakttaga 
allt,  som  i  avseende  på  arbets- 
lokaler, maskiner  och  redskap 
eller  eljest  med  hänsyn  till  arbe- 
tets natur  skäligen  kan  anses  av 
nöden  för  att  skydda  av  honom 
sysselsatta  arbetare  mot  olycks- 
fall och  ohälsa  i  arbetet.  Stadgan- 
det åtföljes  av  närmare  bestäm- 
melser för  arbetsgivaren,  hur  han 
skaU  gå  till  väga,  och  K.  M:t  för- 


591 


Arbete 


592 


behälles  rätt  att  vid  behov  sär- 
skilt föreskriva.  För  minderåriga 
(personer  under  18  år)  gäller 
generellt,  att  de  ej  få  användas  i 
något  arbete  förrän  de  inhämtat 
folkskolans  lärokurs  eller  efter 
fyllda  13  år  erhållit  behörigt  av- 
gångsbetyg från  denna.  Dock 
hindras  ej  den  minderårige  från 
arbete  under  ferierna.  Minimi- 
åldern för  arbete  under  jord  i 
stenbrott  eller  gruva  är  15  år, 
inom  den  mindre  industrien, 
hantverk,  handel  o.  s.  v.  12  år  och 
f.  ö.  13  år  för  gosse  och  14  år 
för  flicka.  Dessutom  skall  den 
minderårige  ha  läkares  tillstånd 
att  deltaga  i  arbetet  samt  varje 
år  imderkastas  läkarbesiktning. 
De  minderårigas  arbetstid  är  be- 
tydligt kortare  än  de  vuxnas,  och 
de  få  i  allmänhet  icke  användas 
till  nattarbete.  F.  ö.  växlar  här- 
vidlag bestämmelserna  efter  ål- 
dern. Kvinnors  användande  i  ar- 
bete imder  jord  i  stenbrott  eller 
gruva  är  förbjudet.  Kvinna,  som 
väntar  sin  nedkomst,  får  ej  för- 
vägras ledighet  tv.l  veckor  före 
denna,  och  ej  heller  får  hon  an- 
vändas i  arbete  de  närmaste  sex 
veckorna  efter,  annat  än  med 
läkares  tillstånd.  Ammar  hon 
själv  sitt  barn,  äger  hon  rätt  till 
erforderlig  ledighet  härför. 
Stränga  inskränkande  bestäm- 
melser finnas  för  kvinnors  natt- 
arbete. För  kvinnor  och  minder- 
åriga gäller  dessutom,  att,  då 
sysselsättningen  kan  medföra  fara 
för  olycksfall  eller  skadlig  inver- 
kan på  hälsa  och  kroppsutveck- 
ling eller  våda  i  sedligt  avseende, 
K.  M:t  kan  ingripa.  Tillsyn  över 
lagens  efterlevnad  utövar  yrkes- 
inspektionen (se  d.  o.) ,  vars 
chefsmyndighet  är  byrån  för 
arbetarskydd  inom  soci- 
alstyrelsen (se  d.  o.). 
Arbete  är  i  nationalekonomisTc 


bemärkelse  den  fysiska  och  psyki- 
ska kraftens  utlösning  i  en  nyt- 
tighet, d.  v.  s.  något  som  har 
värde  för  mänskligt  behov  och 
intresse.  Mänskligt  A.  är  be- 
tingat av  möda.  Ansträngning  för 
nöjes  skull,  motion,  sport,  lek, 
dans  etc.  räknas  icke  som  A.  I 
allt  A.  fordras  medverkan  av 
mänsklig  intelligens ;  därför  säger 
man,  att  ett  dragdjur  eller  en 
maskin  arbetar,  enär  det  ju 
ytterst  sker  genom  mänsklig 
vilja.  Genom  A.  tillfredsställas 
behoven,  och  därför  är  dess  värde 
beroende  på  dessas  nödvändighet. 
Allt  A.  består  egentligen  i  för- 
flyttning. Intelligensen  dirigerar 
förflyttningen.  F.  ö.  sköter  natu- 
ren resten  i  processen  för  fram- 
bringandet av  en  nyttighet.  A. 
och  naturen  äro  grundfaktorerna 
i  all  produktion.  Kapitalet  är  en 
större  mängd  arbetsutbyte  och  na- 
tur, samlade  på  en  hand,  således 
ingen  ursprunglig  produktions- 
faktor. —  Den  klassificering,  som 
man  gör  av  A.  i  kropps-  och  in- 
telligensarbete, facklärt  och  icke 
facklärt  A.,  är  av  stor  betydelse 
vid  uppskattningen  av  en  nations 
ekonomiska  värde.  Därför  är  det 
ett  statsintresse  att  skapa  en  ar- 
betsstyrka, som  icke  blott  är  stor 
till  antalet  utan  även  av  hög  kva- 
litet, vilket  nås  genom  förstån- 
digt handhavande  av  arbetskraf- 
ten (goda  löner,  närings-,  bo- 
stads- och  samhällsförhållanden, 
lagom  avpassad  arbetstid  m.  m.). 
—  McJcanisM  A.  Förflyttas  en 
kropp,  på  vilken  en  kraft  verkar, 
en  viss  vägsträcka,  uträttas  här- 
vid ett  mekaniskt  A.,  vars  stor- 
lek uttryckes  genom  produkten 
av  kraften  och  förflyttningen  i 
kraftens  riktning.  Om  tyngdkraf- 
ten, som  åverkar  en  kropp,  är  p 
kg.  (m.  a.  o.  kroppen  väger  p  kg.) 
och  kroppen  lyftes  en  sträcka  av 


593 


Arbetet — Arbetsbeting 


594 


En    kropp    släpas    uppför    ett    glatt,    lu- 
tande   plan. 

s  m.,  uträttas  härvid  ett  arbete 
av  p  X  s  meterkilogram  (mkg.). 
Släpas  en  kropp  uppför  det 
glatta,  lutande  planet  AB,  ut- 
rättas härvid  ett  lika  stort  ar- 
bete som  om  kroppen  skulle  lyf- 
tas lodrätt  från  C  till  B,  ty  fast- 
än sträckan  AB  är  längre  än  CB, 
är  förflyttningen  i  tyngdkraftens 
riktning  (lodlinjen)  i  båda  fallen 
densamma.  —  A.  uttryckes  i 
praktiken  i  meterkilogram; 
i  det  absoluta  måttsystemet  är 
enheten  för  A.  1  er  g  =  1  dyn  X 
1  cm.;  1  mkg  =  98,100,000  erg. 
Jfr  Elektriska  måttsen- 
heter. 

Arbetet,  socialdemokratisk 
Malmötidning,  grundlagd  1887  av 
Axel  Danielsson,  efter  hans  död 
(1890)  redigerad  av  August  Xils- 
son  ("Kabbarp"),  1908—18  av  G. 
Löwegren  och  därefter  av  A.  Eng- 

arbetet. 


äimJle  ur  Arbetet. 


Arbetets  riddare  {The  nalle 
Order  of  tlie  Kniglits  of  Lahor) 
stiftades  1869  av  skräddaren  U. 
S.  Stevens  i  Filadelfia  som  en 
hemlig  sammanslutning  med  upp- 
gift att  sysselsätta  sig  med  ar- 
betarfrågor oberoende  av  fack- 
föreningarna och  strejkpolitiken. 
Under  socialismens  och  fackför- 
eningamas stora  tillbakagång  på 
18S0-t.  strömmade  arbetarna  till 
detta  samfund,  som  sålimda  1SS6 
räknade  nära  800.000  medlem- 
mar; redan  s.  å.  avsöndrade  sig 
c:a  hälften  till  en  facklig  sam- 
manslutrting,  American  Fe- 
deration of  Labor.  Nu 
äga  A.  ringa  betydelse. 

Arbetets  söner,  socialdemo- 
kratisk sång,  förf.  av  H.  M  e  - 
n  an  d  er  på  ISSO-t. 

Arbetsavstängning,  se  A  r  - 
b  e  t  s  i  n  s  t  ä  1 1  e  Is  e. 

Arbetsavtal,  överenskommelse 
mellan  arbetsgivare  och  arbetare 
rörande  arbetet,  särskilt  kropps- 
arbete. Se  Arbetsbeting, 
T  j  ä  n  a  t  e  h  j  o  n  s  a  v  t  a  1, 
T  j  ä  n  s  t  e  1  e  g  a. 

Arbetsbeting,  arbetsavtal,  var- 
vid en  person  av  en  annan  be- 
tingar sigr  ett  visst  arbetsresul- 
tat. Skulle  därvid  arbetaren  få 
arbetet  förstört,  innan  det  levere- 
rats, erhåller  han  ej  någon  be- 
talning för  sin  möda.  —  Arbete 
på  beting  med  garante- 
rad lön  för  viss  tid 
(timme.  dag.  vecka  o.  s.  v.)  är 
on  vanlig  form  för  tjänstelega  (se 
d.  o.)  i  vår  industri.  Lönen  iitgår 
som  timlön,  daglön  o.  s.  v.  men 
skall  beräknas  efter  visst  belopp 
för  vad  arbetaren  under  denna 
tid  hunnit  fullborda,  ifall  denna 
beräkning  leder  till  en  högre 
slutsumma.  —  Eörande  be- 
ställning har  osäkerhet  rått 
huruvida  det  skall  räknas  till  köp 
eller  beting.    1905   fastslogs,   att. 


595 


Arbetsbyrå — Arbetsförmedling 


596 


om  en  person  skall  mot  vederlag 
i  penningar  något  förfärdiga  och 
ämnet  därtill  bestå,  är  detta  av- 
tal att  anse  som  köp  (utom  vid 
byggnadsföretag,  som  betraktas 
som  beting,  liksom  f.  ö.  då  arbets- 
givaren håller  materialet).  För 
utbekommande  av  arbetslönen 
äger  betingarbetaren  panträtt  i 
det  utförda  arbetet,  så  länge  han 
besitter  det. 

Arbetsbyrå,  ibland  beteckning 
på  anstalt  för  arbetsförmedling 
(se  d.  o.)  —  Internatio- 
nella arbetsbyrå  n,  se 
Arbetarskydd,  sp.  589. 

Arbetsdiagram,  en  grafisk 
framställning  av  de  tillstånds- 
förändringar ångan  undergår  i 
en  ångmaskin,  gaserna  i  en  ex- 
plosionsmotor, luften  i  en  kom- 
pressor etc.  A.  kunna  vara  av 
två  slag :  1)  tryckvolym- 
diagram,  vari  man  framstäl- 
ler gasens  tryck  och  volym  vid 
olika  tillfällen ;  2)  entropi- 
diagram,  framställande  gasens 
entropi  och  absoluta  temperatur 
vid  olika  tillfällen.  Tryckvolym- 
diagrammen  registreras  med 
hjälp  av  en  indikator  (se 
d.  o.). 

Arbetsfördelning.  National- 
ekon. Ju  högre  en  organism  är 
utvecklad,  dess  större  är  uppdel- 
ningen av  livsfunktionerna  på 
särskilda  organ.  Detsamma  är 
förhållandet  med  samhället,  vars 
näringsliv,  speciellt  industrien, 
mer  och  mer  specialiseras.  Man 
fördelar  tillverkningsprocessens 
detaljer  på  många  händer,  ma- 
skiner, lokaler.  Härigenom  vin- 
nes  snabb  produktion,  men  den 
åtföljande  arbetsensidigheten  gör 
arbetets  börda  än  hårdare.  Ge- 
nom maskinernas  fullkomnande 
därhän,  att  de  övertaga  de  rent 
automatiska  handgreppen,  min- 
skas dock  arbetarens  fysiska  an- 


strängning, och  han  har  krafter 
nog  att  motverka  enformigheten 
genom  annan  sysselsättning  på 
fritiden,  —  Såsom  ex.  på  vår 
tids  vittgående  arbetsfördelning 
må  nämnas,  att  undersökningar 
av  Tysklands  hantverk,  handel, 
industri  och  trafik  upptaga  c:a 
11,000  olika  yrkesarter.  —  Biol. 
Se    Differentiering. 

Arbetsförmedling.  För  att  er- 
hålla kännedom  om  tillgången  på 
arbete  och  arbetskraft  voro  redan 
tidigt  såväl  arbetare  som  arbets- 
givare intresserade  av  åtgärder 
för  arbetsförmedling.  I  Sverige 
voro  fordom  marknaderna,  sär- 
skilt de  s.  k.  folkmarknaderna, 
tillfällen  att  ingå  avtal  rörande 
jordbruksarbete.  Inom  hantverket 
sörjde  skråväsendet  för  A.  Snart 
uppstod  i  städerna  en  privat  så- 
dan, genom  s.  k.  dränge-  och 
pigeskailare  och  -skafferskor. 
För  att  dessa  ej  skulle  behöva 
anlitas,  inrättade  statsmakten 
1732  ett  s.  k.  adresskontor, 
till  vilket  såväl  husbönder  som 
tjänare  voro  pliktiga  att  uppgiva 
platsombyten.  Adresskontoret 

upphörde  redan  1735.  I  samma 
mån  som  näringslivet  utvecklades 
och  kommunikationerna  förbätt- 
rades (varigenom  arbetskraften 
blev  rörligare),  växte  behovet  av 
effektiv  A.,  och  den  blev  som  pri- 
vatföretag synnerligen  inkomst- 
bringande. Denna  reglerades  1884 
genom  en  kungörelse  angående 
k  o  m  mi  s  s  i  on  ä  r  e  r  (se  d.  o.) 
för  anskaffande  av  an- 
ställning. Inom  vissa  yrken 
strävar  man  att  upprätthålla 
egen  A.  Så  är  fallet  bland  många 
kontors-,  ingenjörs-,  privatlära- 
rinne-  m.  fl.  frivilliga  organisatio- 
ner; även  anvisa  vissa  utbild- 
ningsanstalter sina  avgående  ele- 
ver platser,  och  arbetsgivarnas 
och    arbetarnas    fackorganisatio- 


597 


Arbetsförmåga — Arbetslön 


598 


ner  söka  underlätta  A.  bland  sina 
medlemmar.    Särskilda    välgören- 
hetssammanslutningar finnas,  som 
anvisa  platser  åt  nödställda,  bl.  a. 
åt  frigivna  fångar.  Alla  dessa  åt- 
gärder spela  dock  en  mindre  roll 
vid  sidan  av  den  offentliga 
arbetsförmedlingen.      Grun- 
den härtill  lades  genom  Hälsing- 
borgs och  Göteborgs  kommunala 
anstalter    för    A.     (1902),   vilka 
raskt    vunno    efterföljd    i    andra 
städer.  1906  ställdes  dessa  under 
statens     kontroll     samt     erhöllo 
statsunderstöd.     Kontrollen     ut- 
övas av  socialstyrelsens  arbets- 
förraedlingsinspektör. 
Den      sålunda      statsunderstödda 
och    kontrollerade    offentliga    A., 
utgöres  av  länsanstalter,  i 
vilka  de  kommunala  (filialer, 
stundom  blott  ombud)  infogas. 
Arbetsförmåga,    det    mekani- 
ska arbete,  som  uträttas  på  tids- 
enheten   (jfr   Arbete).    A.   ut- 
tryckes    vanligen    i     hästkrafter 
(HK),   eller  kilowatt.    En   häst- 
kraft motsvarar  en  A.  av  75  me- 
terkilogram    i     sekunden,   kallas 
ofta  maskinhästkraft  och  är  ett 
godtyckligt  valt  mått.   En  hästs 
A.  är  i  högsta  grad  beroende  icke 
endast     av    djurets    individuella 
egenskaper     utan     även    av    dess 
hastighet  vid  arbetet.  Vid  en  has- 
tighet av  1,11  m/sek.  och  en  ar- 
betstid av  8  timmar  presterar  en 
häst    en    A.,    som,    beroende    på 
hästens  vikt,  kan  variera  mellan 
0,66  och  1,33  maskinhästkrafter. 
En   arbetare   vid   en   vev    (t.    ex. 
vid  ett  vindspel)   visar  vid  lång- 
varigt    arbete   en    arbetsförmåga 
av  i  genomsnitt  Vm  maskinhäst- 
kraft. A.  kallas  ofta  effekt. 

Arbetsgivareföreningen,  se 
Svenska  arbetsgivare- 
föreningen och  Arbetar- 
rörelsen, sp.  584. 

Arbetshem,        välgörenhetsin- 


rättningar, som  bereda  vissa  ar- 
betslösa möjlighet  att  förtjäna 
sitt  uppehälle.  Stockholm  äger 
arbetshem  för  frigivna  fångar, 
kvinnliga  idioter,  blinda  m.  fl. 

Arbetshus,  se  Fattigvård. 

Arbetshäst,  kallblodig  häst, 
som  nyttjas  för  tyngre  drag- 
arbete i  motsats  till  den  varm- 
blodiga vagns-  1.  ridhästen.  De 
vanligaste  i  Sverige  förekomman- 
de A.  äro  den  nordsvenska,  ar- 
denner-  och  clydesdalehästen. 

Arbetsinrättning,  se  Fat- 
tigvård. 

Arbetsinställelse  uppkommer 
antingen  på  arbetarnas  initiativ 
eller  också  på  arbetsgivarens.  I 
förra  fallet  kallas  den  strejk, 
som  kan  förstärkas  till  bloc- 
kad, i  senare  lockout  (se 
dessa  ord).  Arbetsinställelserna 
äro  ett  medel  att  tvinga  motpar- 
ten till  eftergift  på  ett  eller  an- 
nat område.  Dessa  A.  bliva  rätts- 
stridiga först,  om  avtal  därigenom 
brytas.  Försök  att  med  våld  eller 
hot  tvinga  någon  till  A.  eller 
hindra  någon  att  återgå  till  ar- 
betet eller  övertaga  erbjudet  så- 
dant är  straflFbart  (Äkarpslagen). 
Genom  riksdagens  beslut  1921  har 
igångsatts  en  undersökning  rö- 
rande samhällsfarliga  arbetsin- 
ställelser. Jfr  Arbetarrö- 
relsen. 
-  Arbetskammare,  se  Arbets- 
r  å  d. 

Arbetslön  är  det  pris,  som  be- 
talas för  varan  arbetskraft.  A. 
utgår  i  form  av  tidlön,  stycklön 
eller  kombinationer  av  dessa,  så- 
som vid  arbete  på  beting  med  ga- 
ranterad timlön  (se  Arbets- 
beting).  Även  arvode  och 
honorar  äro  att  anse  som  ar- 
betslöner. Lönens  nöjd  bestämmes 
vid  fri  konkurrens  enligt  de  all- 
männa prislagarna,  beror  alltså 
på    förhållandet    mellan    tillgång 


599 


Arbetslöshet 


600 


och  efterfrågan  pä  arbetskraft. 
Till  skillnad  från  andra  varor 
kan  denna  icke  lagras,  och  den 
kan  producera  mer  än  sitt  eget 
värde,  åstadkomma  ett  mer- 
värde, varigenom  kapitalet  ska- 
pas. Endast  i  form  av  A.  erhåller 
den  egendomslöse  arbetaren  del 
av  produktionen.  —  Många  teo- 
rier ha  framställts  rörande  sättet 
för  och  orsakerna  till  A:s  fluk- 
tuationer. Enligt  Ricardos  och 
Lassalies  järnhårda  löne- 
lag svänger  A.  över  och  under 
existensminimvmi  som  jämvikts- 
läge, så  att  om  A.  stiger  över  det- 
ta, växer  utbudet  på  arbetskraft, 
vilket  i  sin  tur  ånyo  möjliggör 
en  sänkning  av  A.;  sjunker  A. 
under  existensminimum,  avtar 
tillgången  på  arbetskraft,  en  höj- 
ning av  A.  blir  nödvändig.  Emel- 
lertid har  man  observerat,  att  en 
ökning  i  tillgången  på  arbetskraft 
icke  beror  på  enbart  existensmi- 
nimum utan  på  samtliga  krav  på 
en  viss  levnadsstandard,  eng. 
standard  of  life,  och  först  när  A. 
överstigit  denna,  inträda  teoriens 
verkningar.  —  Numera  har  man 
övergivit  liberalismens  metod  att 
låta  A.  reglera  sig  själv.  Såväl 
staten  som  intresserade  organisa- 
tioner ingripa  här  (se  Arbe- 
tarfrågan, Arbetarrö- 
relsen, Arbetarskydd). 
—  På  senaste  tiden  använder 
man  mycket  s.  k.  glidande 
löneskala,  eng.  sliding  scale, 
d.  v.  s.  A.  stiger  och  faller  i  för- 
hållande till  allmänna  prisnivån. 
Arbetslöshet  uppkommer  vid 
otillräcklig  arbetstillgång.  Be- 
greppet utesluter  i  allmänhet 
brist  på  arbete  på  grund  av  ar- 
betsoduglighet,  arbetskonflikter 
m.  m.  A.  är  ett  ont,  som  existe- 
rat i  alla  tider  och  vars  bekäm- 
pande är  en  viktig  social  uppgift. 
Bland  orsakerna  till  A.   märkas 


50,000  arbetslösa  demonstrera  i  London, 
oktober    1921. 

de  nästan  regelbundet  återkom- 
mande bakslagen  i  prodxiktion 
och  omsättning,  hastiga  ekonomi- 
ska och  tekniska  framsteg,  var- 
igenom konkurrenssvaga  företag 
gå  omkull  och  deras  personal  blir 
arbetslös,  förändringar  i  mode- 
och  smakriktningar,  ogynnsamma 
klimatförhållanden  (som  gör  ar- 
betet säsongartat,  t.  ex.  måla- 
rens). —  För  Ars  bekämpande 
har  man  sökt  möjligheter  på 
många  håll;  bland  dem  märkas 
effektiv  arbetsförmedling,  be- 
gränsning av  arbetstiden  (detta 
har  särskilt  i  depressionstider  vid 
avtagande  produktion  varit  nöd- 
vändigt för  att  kunna  behålla 
den  fulltaliga  arbetsstyrkan ) ,  för- 
läggande av  offentliga  arbeten 
till  tider,  då  arbetstillgången  i 
allmänhet  är  minst,  igångsättan- 
de av  extra  offentliga  arbeten 
som  nödhjälp,  upprättande  av  ar- 
betshem,  arbetarkolonier  o.  d.  — 
Ett  medel  mot  A:s  misär  är  a  r  - 
b  etslöshetsförsäkring- 
e  n,  vars  upprinnelse  är  ar- 
betslöshetskassorna i 
England  1831.  Sedan  har  exemp- 
let efterföljts  av  alla  civiliserade 
länders  arbetar-  och  arbetsgivar- 


601 


Arbetsmaskin — Arbetsstuga 


602 


organisationer,  ja,  även  allmänna 
medel  ha  anslagits  för  dylika 
kassor.  För  att  erhålla  ökad  kän- 
nedom om  arbetslösheten  och  där- 
med ökade  möjligheter  till  dess 
bekämpande  föres  i  många  länder 
särskild  arbetslöshetssta- 
tistik, och  anstalter  ha  även 
vidtagits  för  en  universell 
sådan  (se  Arbetarskydd). 
—  För  ordnandet  av  ett  enhetligt 
arbete  mot  A.  i  Sverige  tillsattes 
1914  Statens  arbetslös- 
hetskommission (sed.  o.). 

Arbetsmaskin  är  i  motsats 
till  kraftmaskin  (se  d.  o.) 
en  maskin,  som  utvecklar  nyttigt 
arbete  av  något  slag,  t.  ex.  verk- 
tygsmaskiner, kvarnar,  spinn- 
och  vävmaskiner  m.  fl. 

Arbetspremie,  penningbelö- 
ning, som  tilldelas  straff-  och 
tvångsarbetare  i  rikets  fängelser 
för  flit  och  väl  utfört  arbete.  Ena 
hälften  äger  fången  omedelbart 
använda  inom  fängelset,  den 
andra  insattes  för  förräntning  på 
postsparbanken  och  utbetalas 
först  vid  frigivningen. 

Arbetsprofi'1,  en  företrädesvis 
vid  byggandet  av  järnvägar  och 
vägar  använd  ritning,  efter  vilken 
terrasseringsarbetena  bedrivas. 
Den  utgöres  av  en  profilritning 
(se  Banprofil)  i  stor  skala, 
där  schaktningens  djup  och  på- 
fyllningens höjd  samt  övriga  upp- 
gifter av  vikt  finnas  angivna. 

Arbetsråd,  arbetskam- 
mar e,  en  statens  institution, 
vars  uppgift  är  att  tillvarataga 
arbetarnas  och  arbetsgivarnas 
gemensamma  intressen  med  avse- 
ende på  arbetsavtalen.  Parterna 
mötas  i  A.  med  lika  rätt  att  un- 
der statens  medverkan  avgöra 
vissa  principfrågor  angående  ar- 
betar- och  arbetsförhållanden.  — 
I  Belgien  inrättades  ett  "in- 
dustri- och  arbetsråd"  1887.  Ex- 


emplet efterföljdes  sedan  här  och 
var,  t.  ex.  i  Danmark  1901,  i 
Xorge  1909  och  i  Sverige  1919  i 
samband  med  införandet  av  nor- 
malarbetsdagen. Vårt  A.  utgöres 
av  sju  ledamöter,  utsedda  av 
konungen,  två  på  arbetsgivarnas 
förslag  och  två  på  arbetarnas.  De 
övriga  tre  äro  opartiska  män,  av 
vilka  minst  en  äger  domarkompe- 
tens. Jfr  Arbetarråd. 

Arbetsstatistik,  se  Social- 
statistik. 

Arbetsstuga,  benämning  på 
det  slags  skolhem,  som  under  vin- 
termånaderna (okt. — maj)  efter 
för  dagen  slutad  skoltid  bereda 
skydd  och  sysselsättning  för  7 — 
14  års  barn  av  sådana  fattiga  för- 
äldrar, vilkas  verksamhet  för- 
hindrar dem  att  se  till  hemmet 
om  dagarna.  I  A.  meddelas  under- 
visning i  lättare  hantverk.  Som 
lön  för  arbetet  erhålla  barnen  en 
riklig  måltid,  middag  eller  kvälls- 
mat eller  bäggedera.  A.  finansie- 
ras huvudsakligen  genom  anslag 
av  stadsfullmäktige  och  försam- 
lingarna samt  genom  försäljning 
av  barnens  arbeten.  —  Den  första 
A.  skapades  1887  i  Adolf  Fred- 
riks förs.  i  Stockholm  (på  initia- 
tiv av  fru  Anna  Hierta  Retzius) 
av  Stiftelsen  Lars  Hier- 
ta s  Minne,  som  på  ansökan 
även  lämnar  understöd  till  övriga 
arbetsstugor.  Sådana  finnas  nu- 
mera i  ett  50-tal  städer  och  större 
platser  samt  i  de  nordligaste  sock- 
narna. På  grund  av  de  långa 
skolvägarna  utgöra  A.  i  sist- 
nämnda trakter  fullständiga  hem 
för  barnen  under  vintermånader- 
na. Endast  somrarna  tillbringa 
de  hemma.  —  Lärarpersonalen  är 
dels  frivillig,  dels  avlönad.  Varje 
A.  äger  egen  styrelse  och  står 
dessutom  under  överinseende  av 
en  centralkommitté.  Så- 
dana finnas  för  Stockholms,  Göte- 


603 


Arbetstid — Arbetstransmission 


604 


borgs,  Västerbottens  ocb  Norrbot- 
tens A.  Centralkommittén  i 
Stockbolm  anordnar  lärokurser 
för  utbildande  av  föreståndarin- 
nor ocb  lärarinnor.  —  I  Danmark 
upprättades  den  första  A.  redan 
1872,  i  Norge  1886;  det  oaktat  är 
denna  sociala  räddningsverksam- 
bet  mest  utvecklad  i  Sverige. 

Arbetstid,  i  nationalekonomisk 
mening  den  tid,  en  arbetare  enligt 
överenskommelse  använder  till 
arbete  på  arbetsplatsen  (raster 
inräknas  ej).  En  lagstadgad  ar- 
betsdag kallas  no  r  m  a  1  -  1. 
maximalarbetsdag  och 
får  i  regel  ej  utan  myndighets 
tillstånd  överskridas.  —  Tidigare 
reglerades  arbetstiden  genom  av- 
tal —  kollektivavtal  eller  indivi- 
duella avtal  —  mellan  arbets- 
givare och  arbetare,  men  arbetar- 
parten  hade  stundom  ej  stor  möj- 
lighet att  göra  sin  mening  gällan- 
de. Vid  1800-t:s  början  vidtogos 
visserligen  lama  statsåtgärder  att 
begränsa  A.,  främst  för  minder- 
åriga och  kvinnor.  Så  stadgades 
1802  i  England  maximiarbetsti- 
den  för  barn  till  12  timmar.  Ge- 
nomgripande förbättringar  har 
den  organiserade  arbetarrörelsen 
genom  målmedvetet  strävande  så 
småningom  lyckats  genomdriva. 
—  Krav  på  8  timmars  normal- 
arbetsdag framställdes  första 
gången  på  internationella  arbe- 
tarkongressen  i  Paris  1889,  då 
även  1  maj  gjordes  till  inter- 
nationell demonstrationsdag  för 
denna  sak.  —  Före  världskrigets 
utbrott  hade  arbetsdagen  i  de 
flesta  länder  nedpressats  från  12 
å  14  timmar  till  8  a  10  timmar 
och  i  Australien  ocb  Nya  Zeeland 
till  8  timmars  normalarbetsdag, 
vilken  under  krigets  senare  år 
gjorts  till  verklighet  här  och  var 
i  Europa.  —  I  Sverige  utkom  den 
första  s.  k.  åttatimmarslagen  17 


okt.  1919  (lagen  om  arbetstidens 
begränsning.  Denna  lag,  som 
allenast  var  avsedd  att  vara 
en  försökslag,  har  i  vissa  delar 
modifierats  genom  en  ny  lag  av 
22  juni  1921.  Även  denna  är  av 
försökslags  natur  och  gäller  till 
1  jan.  1924.  Rörande  arbetstiden  å 
svenska  fartyg  bar  antagits  en  lag 
24  okt.  1919,  vilken  lag  jämväl 
är  provisorisk.  —  Fredsfördraget 
i  Versailles  av  28  juni  1919  inne- 
håller en  principförklaring  röran- 
de reglering  av  ai-betstiden  (del 
XIII  i  fördraget).  Ett  av  den 
permanenta  internationella  ar- 
betsorganisationens organ,  gene- 
ralkonferensen, har  på  grund  av 
fredsfördragets  bestämmelser  i 
hithörande  frågor  hållit  två  sam- 
manträden i  Washington  29  okt. 
—29  nov.  1919  och  i  Genua  15 
juni — 10  juli  1920.  På  den  förra, 
vid  vilken  39  stater  voro  repre- 
senterade, antogs  bl.  a.  för- 
slag till  konvention  angående  be- 
gränsning av  arbetstiden  i  in- 
dustriella företag  till  8  timmar 
om  dagen  och  48  timmar  i  vec- 
kan. Denna  konvention  har  emel- 
lertid icke  blivit  av  Sverige 
ratificerad,  enär  vår  nuvarande 
lagstiftning  i  viktiga  hänseenden 
skiljer  sig  från  konventionens  be- 
stämmelser. Vid  konferensen  i 
Genua,  där  27  länder  voro  re- 
presenterade, antogos  i  hithöran- 
de frågor  bl.  a.  rekommendatio- 
ner angående  begränsning  av  ar- 
betstiden inom  fiskerihanteringen 
samt  angående  begränsning  av 
arbetstiden  i  inre  sjöfart.  Ej  hel- 
ler dessa  rekommendationer  hava 
av  vårt  land  blivit  ratificerade. 

Arbetstransmission,  ledning 
för  överförande  av  mekaniskt  ar- 
bete, t.  ex.  axelledningar  med  la- 
ger, kopplingar  och  remskivor, 
kugghjuls-     och     friktionsväxlar 


605 


Arbetstrupp — Arboga 


606 


Arbetstrupp,  trupp  avsedd  för 
befästnings-  och  förbindelsearbe- 
ten bakom  fronten.  Bildas  i  all- 
mänhet av  äldre  årsklasser  samt 
av  icke  fullt  vapendugliga  värn- 
pliktiga. Befälsinramningen  är  i 
allmänhet  ganska  svag. 

Arbetstryck,  det  övertryck  i 
en  ångpanna,  som  under  normal 
drift  icke  får  överskridas.  Prov- 
ningstrycket brukar  vara 
betydligt  högre  än  A. 

Arbetsvals,    se   Kardning. 

Arbetsvetenskap,  se  P  s  y  k  o  - 
teknik. 

Arbetsöverföring,  oegentligt 
kallat  kraftöverföring,  en 
anordning  inom  industrien  att 
till  mer  eller  mindre  avlägsna 
orter  överföra  ett  på  annat  ställe 
alstrat  mekaniskt  arbete.  —  1. 
Med  de  av  Polhem  uppfunna 
konstgångarna  överföres  ett  vat- 
tenhjuls roterande  rörelse  till  ett 
system  fram-  och  återgående 
stänger,  som  driver  på  annan  ort 
belägna  arbetsmaskiner,  t.  ex. 
pumpar  och  uppfordringsverk  i  en 
gruva.  —  2.  Hydraulisk  över- 
föring med  tryckvatten  användes 
ofta,  t.  ex.  till  pressar  o.  d. 
maskiner  inom  verkstadsindust- 
rien. —  3.  överföring  med  ånga 
till  avsides  från  ångpannan  be- 
lägna maskiner.  —  4.  överföring 
med  komprimerad  luft,  en  inom 
bergsbruket  mycket  använd  form 
av  arbetsöverföring.  Se  Elek- 
trisk   arbetsöverföring. 

A'rbiter,  lat.,  skiljeman,  -do- 
mare. —  A.  e  1  e  g  a  n  t  i  a'r  u  m, 
smakdomare  (jfr  Petronius). 

Arbitrage  [arbitra'j],  fr.,  in- 
köp 1.  försäljning  av  en  valuta  (i 
form  av  banköverföring,  check, 
växel  1.  d.)  på  era  börsplats  och 
försäljning,  resp.  inköp  av  den- 
samma på  annan  börsplats  till 
högre,  resp.  lägre  pris  i  ändamål 
att  erhålla  den  vinst,  som  här- 


il  :.;    .'-= 

Aruoga.    Jtiamngaian    och    KyrKan. 

igenom  uppstår.  —  A  r  b  i  t  r  a  - 
gör  [-sjör],  person  som  bedriver 
A.-verksamhet. 

Arbiträ'r  (av  lat.),  godtycklig, 
beroende  på  ens  eget  val. 

Arboga,  stad  i  Västmanl.  1. 
vid  Arbogaån,  15  km.  från  dennas 
utlopp  i  Galten  och  vid  Örebro — 
Köpings  järnväg.  Fabriks-  och 
handelsstad.  Av  industri  märkas 
margarinfabrik,  glasbruk,  meka- 
nisk verkstad  och  bryggeri. 
Kraftstation.  A.  är  den  inre  han- 
delsstaden för  jordbruksområde- 
na vid  Mälarens  innersta  vik.  — 
A.  anlades  under  den  tidigare 
medeltiden  vid  en  krök  av  ån 
(fornsv.  arbughi  z=  åbåge),  Ar- 
bogaån, och  blev  på  grund  av 
sitt  läge  vid  den  segelbara  ån 
en  av  Mälardalens  mest  betydan- 
de köpstäder.  A.  ägde  under  me- 
deltiden flera  kyrkor,  ett  helge- 
andshus  och  ett  kloster,  och  1553 
inrättades  där  den  äldsta  svenska, 
ännu  existerande  skolan  (numera 
samskola).  I  A.  höllos  under 
1400-  och  1500-t.  flera  riksmöten. 
Särskilt  betydelsefulla  voro  riks- 
dagarna 1435  (den  första  i  Sve- 
rige, se  Engelbrekt),  1561 
[se  Erik  (XIV)]  och  1597.  Sta- 
dens välstånd  varade  till  inpå 
1600-t.,  då  genom  Hjälmare  ka- 
nals anläggning  och  förlänandet 
av  stadsprivilegier  åt  Linde  och 
Nora  stadens  handel  och  sjöfart 
betydligt  avtogo.  —  A.  stadsför- 
samling (5,090  inv.)  bildar  jämte 


607 


Arboga  artiklar — Archaeopteryx  lithographica 


608 


A.  laudsför samling  (1,540  inv.) 
och  ISäterbo  ett  pastorat  i  Väster- 
ås stift. 

Arboga  artiklar,  se  Erik 
(XiV). 

Arboga  kontrakt,  i  Västerås 
stift,  omfattar  pastoraten  Arboga 
stads-  och  landsförsamlingar 
samt  Säterbo,  Himmeta,  Med- 
åker  och  Västra  Skedvi. 

Arboga-ån,  tillliöde  till  Gal- 
ten, Mälarens  västligaste  fjärd. 
Uppkommer  av  två  källarmar, 
Nora-  och  Lindeåarna.  Vid  åns 
nedersta  fall  ligger  Arboga  och 
vid  dess  mynning  Kungsör.  Ge- 
nom Hjälmare  kanal,  som  myn- 
nar mellan  Arboga  och  Ivungsör, 
står  A.  i  förbindelse  med  Hjäl- 
maren. Den  140  km.  långa  ån  är 
segelbar  upp  till  Arboga. 

Arborelius,  Olof  Per  Ul- 
rik, f.  1842,  d.  1915,  landskaps- 
målare, hämtade  sina  motiv  hu- 
vudsakligen från  Dalarnes  skogs- 
trakter. Bergslagen,  den  svenska 
östkustens  skärgårdar,  alperna 
och  Italien.  A.  blev  1901  profes- 
sor i  landskapsmålning  vid  konst- 
akademien. 

Arbrå,  socken  i  Gävleb.  1., 
pastorat  i  Uppsala  stift.  6,100 
inv. 

Arbrå    och    Järvsö  tingslag, 

Gävleb.  1.,  omfattar  socknarna 
Arbrå,  Undersvik  och  Järvsö. 

Arbuthnot  [a'b8thnåt],  John, 
f.  1667,  d.  1735,  engelsk  förfat- 
tare, stod  i  nära  förbindelse  med 
Pope  och  Swif t ;  bekant  för  sin 
kvicka  satir,  den  politiska  alle- 
gorien The  history  of  John  Bull, 
John  Bulls  historia. 

Arbuti'n,  se  M  j  ö  1  o  n. 

Arby,  socken  i  Kalmar  1., 
jämte  Hagby  och  Karlslunda 
pastorat  i  Växjö  stift.  1,340  inv. 

A'rca,  ett  släkte  musslor  med 
tjocka  skal  och  talrika,  små,  lika 
stora  lås-tänder.  Typ  för  en  un- 


derordning mtisslor.  A.  no'ae, 
Noaks  ark,  en  art  med  något  båt- 
liknande  utseende  från  Medel- 
havet. 

Arcachon  [arkasjå'r)],  stad  i 
dep.  Gironde,  Frankrike,  vid 
Arcachonviken.  Mycket  besökt 
havsbad.  Vinterkurort.  Havsfiske, 
ostrouodling.  10,000  inv. 

Arca'dia  1.  Accademia 
d  e  1  r  A.,  litterärt  sällskap,  stif- 
tat 1690  i  Kom  i  avsikt  att  sam- 
manhålla den  krets,  drottning 
Kristina  samlat  omkring  sig. 
Som  litterärt  program  uppsattes 
kamp  mot  marinismen  (se  d.  o.) 
genom  återuppväckande  av  herde- 
diktens ideal;  fortlever  i  vår  tid 
som  ett  slags  klubb. 

Arca'dius,  f.  377,  d.  408,  den 
förste  östromerske  kejsaren,  efter 
Teodosius  kejsare  över  ö.  delen 
av  romerska  riket  395.  Landet 
hemsöktes  under  hans  tid  av 
htmgersnöd  och  barbarernas  härj- 
ningar. 

Arca'ni  discipli'na  (lat.,  hem- 
lighetslära), benämning  på  en 
med  det  hedniska  mysterieväsen- 
det besläktad,  från  mitten  av 
200-t.  utbildad  sed  att  omge  dop, 
nattvard  och  bekännelseformler 
med  hemlighetsfull  tystnad  gent 
emot  utomstående. 

Arca'to  (av  ital.  arco,  stråke), 
med  stråke  (vid  violinspel),  det- 
samma som  coir  arco;  mot- 
sats pizzicato. 

Arch  [a'tj],  Joseph,  f. 
1826,  d.  1919,  huvudledare  för 
brittiska  jordbruksarbetarrörel- 
sen; 1885—86  och  1892—1900 
medlem  av  underhuset;  bildade 
1872  The  national  union  of  agri- 
cultural  labourers. 

Archaeopteryx  lithogra'- 
phica,  urfågeln,  en  fossil 
fågel  av  ungefär  en  kråkas  stor- 
lek, funnen  i  två  exemplar  i 
Bayerns    juraavlagringar.    A.  är 


609 


Archangel — Arcturus 


610 


Arohaeopteryx    lithographica. 


en  ursprunglig  fågeltyp,  vilken 
i  många  avseenden  skiljer  sig 
från  de  nutida  fåglarna  och  visar 
flera  anknytningspunkter  till 
kräldjuren.  Den  hade  tänder, 
lång  svans  med  parvis  anordnade 
stjärtfjädrar,  fastade  vid  kotor- 
nas föreningspunkter,  samt  tre 
fria  fingrar,  beväpnade  med  väl 
utbildade  klor.  Fyndet  av  A.  har 
varit  av  utomordentlig  betydelse, 
och  A :  s  existens  anses  som  ett  av 
de  bärkraftigaste  bevisen  för  fåg- 
larnas härstamning  från  kräl- 
djur. 

Archangel,  seArhangelsk. 

Archer  [a'tja],  William,  f. 
1856,  engelsk  kritiker,  översät- 
tare och  författare.  Mest  känd 
för  sina  översättningar  av  Ibsens 
prosadramer.  Förde  under  världs- 
kriget en  häftig  polemik  mot 
Georg  Brändes  ("Färgblind  neu- 
tralitet, öppet  brev  till  G.  B.", 
1916). 

Archianneli'da,     se    U  r  -  a  n  - 

ne  1  i  d  e  r. 

Archime'des,  se  A  r  k  i  m  e  - 
des. 

Archipe'nko,  Aleksandr,  f. 
1884 (t),  rysk  bildhuggare,  den 
förnämste  representanten  för  den 

20.  —  L  e  I.  I,     Tr.  15.  6.  22. 


kubistiska  riktningen  inom  skulp- 
turen, vilken  med  avsikt  undvi- 
kande den  direkta  avbildningen 
av  naturen  söker  omtolka  den  i 
abstrakta  former.  Se  ill.  till 
Bildhuggarkonst. 

Arcimbo'ldus,  Johannes 
A  n  g  e  1  u  s,  f.  1485,  d.  1555,  från 
1550  ärkebiskop  i  Milano,  gene- 
ralkommissarie för  avlaten  i 
Xord-Tyskland  och  Skandinavien 
1514  j  bedrev  oblygt  avlatshandeL 
:bökte  1518  medla  mellan  Kristian 
II  och  Sten  Sture  d.  y. 

A'rckenhoItz,  Johan,  f . 
1695,  d.  1777,  historieskrivare 
och  politiker;  skrev  bl.  a.  Mémoi- 
res  concernant  Christine,  reine  de 
Suéde.  Detta  arbete  är  en  av  de 
viktigaste  källorna  till  Kristinas 
historia. 

Arcoie  [a'rkålle],  by  s.ö.  om 
Verona,  n.  Italien.  Vid  A.  slog 
Xapoleon  nov.  1796  österrikarna. 

Arctander,  Sofus  Anton 
Birger,  f.  1845,  norsk  politi- 
ker, 1 :  e  borgmästare  i  Kristiania 
1908 — 20,  fyra  gånger  statsråd, 
bl.  a.  i  Michelsens  ministär  1905 
— 07,  stortingsman  från  1878  med 
vissa  avbrott  till  1906,  kortare 
tider  talman  i  lagtinget  och  i 
odelstinget.  A.  har  haft  stort  an- 
seende som  skicklig  debattör  och 
kunnig  jurist  och  flitigt  använts 
för  utskotts-  och  kommittéarbe- 
ten. 

A'rctia, 

n  a  r  e. 


se    Oäkta    spin- 


Arcti'ctis,    se    Binturong. 
Arcto'gea,      se      D  j  u  r  g  e  o  - 

g  r  a  f  i. 

Arctopi'theci,    se   K  1  o  a  p  o  r. 
Arctosta'phylus,  se  M  j  ö  1  o  n, 
Arctu'rus,        björnväkta- 
ren, tixstjärna  av  l:a  storleken 
i  konstellationen  B  o  o  t  e  s. 


611 


Arcusfunktioner — Aréhn 


612 


Arcusfunktioner,  se  Cyklo-     svenska       ar  denne  r  häs - 


metriska  funktioner. 

Ardaha'n,  stad  i  Georgien  vid 
floden  Kuras  övre  lopp.  Tidigare 
turkisk  fästning,  erövrades  A.  av 
ryssarna  1878  och  införlivades 
efter  ryska  revolutionen  1917 
med  Georgien.  C:a  85,000  inv. 

Arda'sjev-affären,  se  H  a  d  - 
jetlaché. 

Ardéche  [ardä'sj],  departe- 
ment i  s.ö.  Frankrike,  genomflu- 
tet  av  floden  A.,  en  biflod  till 
Rhöne.  295,000  inv.  mot  330,000 
1911.  —  Huvudstad:    Privas. 

Ardennerhästen  1.  d  e  n  bel- 
giska hästen,  tyngre  ar- 
betshäst, varav  i  Sverige  före- 
komma två  typer,  låglands-  och 
bergsardennern.  Den  förra  är  stor 
och  klumpig  med  lösa  och  svam- 
piga  vävnader  (lymfatisk),  den 
senare  något  mindre  (höjd  över 
manken  150 — 160  cm.,  vikt  c: a 
600  kg.)  och  med  fastare  konsti- 
tution, varför  den  är  mera  om- 
tyckt. Ardennerhingstarna  ha 
visat  sig  särdeles  lämpliga  vid 
korsning  med  inhemskt  stomate- 
rial. A.  anses  passande  för  det 
större  och  intensivare  jordbruket 
i  södra  och  mellersta  Sverige. 
Stambok  s  f  öreningen  för 


tar  åtnjuter  anslag  från  staten 
och  vissa  hushållningssällskap. 

Arde'nnerna,  kuperat  berg- 
land i  gränsområdet  mellan 
Frankrike,  Belgien  och  Luxem- 
burg. A.  bilda  n.ö.  gränsen  för 
Seinebäckenet.  Området  är  rikt 
på  stenkol,  järn,  zink  samt  bly 
och  på  grund  härav  i  de  norra 
delarna   tätt  befolkat. 

Ardennes  [ardä'nn],  departe- 
ment i  n.  Frankrike.  280,000  inv. 
mot  320,000  1911.  —  A.  -  k  a  n  a  - 
len,  105  km.,  förbinder  Meuses 
och  Seines  vattenområden. 

Arde'nte,  ital.,  miisikterm : 
eldigt,  glödande. 

Ardi'sia,  växtsläkte  (fam. 
Myrsina'ceae,  ordn.  Primula'les) . 
Tropiska  buskar  1.  träd  med 
läderartade  blad,  vita  1.  röda 
blommor  och  svarta  1.  röda,  glän- 
sande bär.  I  Sverige  odlas  sär- 
skilt en  östasiatisk  buskform,  A. 
crenuWta,  med  mörkgröna,  i  kan- 
ten vågiga  blad  och  röda  frukter. 
Ardi'ti,  ital.,  oförvägna;  namn 
på  de  frivilliga  trupper,  som  bil- 
dade d'Annunzios  armé  i  Fiume. 
Ardji'sj,  Erdjisj,  Argi- 
da g,  isolerad  vulkankägla  på 
Kappadokiens  högslätt.  Mindre 
Asiens  högsta  berg.  4,060  m. 

Ardre,  socken  i  Gottl.  1.,  jämte 
östergarn  och  Gammelgarn  pas- 
torat i  Visby  stift.  550  inv. 

Area'l  (lat.  a'rea,  yta),  yt- 
vidd, ytinnehåll;  även  som  ad- 
jektiv: "det  areala  innehållet". 
Are'ca,  se  Areka-palmen. 
Are  Frode,  f.  1067,  d.  1148, 
isländsk  historieskrivare.  Hans 
Islendingabök  är  en  förnäm  och 
vederhäftig  skildring  av  Islands 
historia  från  dess  bebyggande 
till  år  1060. 

Aréhn,  Nils,  f.  1877,  skåde- 
spelare. Har  vid  Dramatiska  tea- 
tern,  vid   Eanfts   m.    fl.   teatrar 


Ardennerhäst. 


613 


Areios — Arent  Persson 


614 


framställt  en  rad  historiska 
monitmentalfigurer  och  moderna 
karaktärsroller,  bl.  a.  Antonius  i 
Shaksperes  Julius  Caesar. 

Arei'os,   se  Arianism. 

Are'ka-palmen  1.  betelpal- 
men,  Are'ca  catechu',  en  på 
Sunda-öarna  inhemsk  palm,  all- 
mänt odlad  i  Ostindien  för  sina 
frukter,  areka-  1.  betelnöt- 
terna.  Dessa  likna  något  gula 
plommon  till  utseendet  och  inne- 
hålla ett  hårt,  intill  3  cm.  långt 
frö,  omgivet  av  det  tradiga  frukt- 
köttet. Fröna  kokas  i  vatten  och 
skäras  i  skivor  samt  användas 
till  betel  (se  d.  o.).  De  inne- 
hålla bl.  a.  garvämne,  fett  och 
alkaloider. 

Arela't,  ett  konungarike,  som 
en  greve  Boso  879  upprättade  i 
s.  ö.  Frankrike  med  A  r  1  e  s,  ro- 
merska 'Arela'tum,  till  huvud- 
stad. Som  motsats  till  det  av  en 
greve  Rudolf  888  bildade  riket 
T  r  an  s  j  u  r  an  sk  a  Bur- 

gun d  med  huvudstaden  Geneve 
kallades  A.  Cisjuranska 
B  u  r  g  u  n  d.  Rikena  sammanslo- 
gos  933  imder  namnet  Arelat 
eller   vanligast   B  u  r  g  u  n  d. 

Aren,  Erik,  f.  1772,  d.  1859, 
åländsk  folkledare,  länsman,  or- 
ganiserade jämte  pastor  G  u  m  - 
m  e  r  u  s  i  Finström  en  folkres- 
ning mot  ryssaina  1808  och  be- 
segrade ockupationshären  men 
måste  följande  år  fly  till  Sverige. 
1821  erhöll  han  kejserlig  amnesti 
och  återvände  till  Åland,  där  han 
kvarstannade  till  sin  död. 

Are'na,  lat.,  eg.  "sand",  namn 
på  romarnas  med  sand  beströdda 
stridsplats  i  amfiteatern;  fäktar- 
bana,  skådeplats. 

Arenander,  Erik  Oskar, 
f.  1862,  agronom,  professor  i  hus- 
djurslära vid  Ultuna  lantbruks- 
institut sedan  1918.  Har  genom 
föreläsningsverksamhet    och    för- 


fattarskap flitigt  verkat  för  hö- 
jande av  det  svenska  jordbruket 
med  binäringar,  spec.  husdjurs- 
skötseln, samt  arbetat  på  föräd- 
ling av  den  svenska  obehornade 
boskapen. 

Arena'ria,  växtsläkte  (fam. 
Cariophylla'ceae).  Ett  70-tal  ar- 
ter utbredda  över  hela  jorden. 
Små,  krypande  1.  tuvade  örter 
med  motsatta,  hela  blad  och  fem- 
taliga,  vita,  mera  sällan  röda 
blommor.  I  Sverige  vanligast  äro 
A.  serpyllifo'lia,  sandnarv, 
och  A.  trine'rvia,  skogsnarv. 

Arendal,  stad  i  Aust-Agder 
fylke,  Xorge,  vid  Skagerak. 
Skeppsfart  och  trävaruhandel. 
11,000  inv. 

A'rends,  Leopold  Alex- 
ander Friedrich,  f.  1817, 
d.  1882,  rysk-tysk  uppfinnare  av 
ett  även  i  Sverige  mycket  använt 
stenografiskt  system.  Se  S  t  e  n  o- 
g  r  a  f  i. 

Are'nga,  se  Sockerpal- 
men. 

Areni'cola,  se  Polychaeta. 

Arenius,  Olof,  f.  1700,  d. 
1766,  svensk  porträttmålare,  elev 
till  David  von  Krafft,  tog  intryck 
av  holländsk  konst,  som  han  stu- 
derade i  dess  hemland  1730 — 36, 
var  på  1740-t.  porträttören  på 
modet  och  verkade  som  lärare  vid 
ritareakademien. 

Arensburg  (estn.  Kuresaare), 
stad  på  ösel,  Estland,  tidigare 
svensk  fästning,  uppgiven  till 
ryssarna  1710.  A.  med  område 
var  1648 — 54  ett  grevskap,  av 
drottning  Kristina  förlänat  till 
M.   G.   De  la  Gardie.   5,000   inv. 

Are'nskij,  Anton  Stepa- 
novitj,  f.  1861,  d.  1906,  rysk 
kompositör,  som  skrivit  operor, 
symfonier,  stråkkvartetter  och 
pianoverk  i  en  om  Tjajkovskij 
påminnande  stil. 

Arent    Persson    till    Gren- 


615 


Areometer — Åres 


616 


hammar  och  O  r  n  ä  s,  d.  senast 
1548,  beryktad  för  sitt  misslyc- 
kade försök  att  till  danskarna 
utlämna  Gustav  Vasa,  då  denne 
1520  befann  sig  på  sin  äventyr- 
liga färd  i  Dalarna.  Berättelsens 
trovärdighet  är  osäker,  och  en 
annan  uppgift  tilldelar  A:s  svär- 
far, Stig  Hansson  på  Jönshyttan, 
förrädarens  roll.  I  båda  fallen 
skulle  det  ha  varit  A:s  hustru, 
Barbro  Stigsdotter,  som 
räddade  Gustav  och  lät  föra  ho- 
nom till  Svärdsjö.  A.  åtnjöt  åt- 
minstone senare  konungens  gunst 
och  bidrog  1529  att  förebygga 
oroligheter   i  Dalarna. 

Areome'ter  (av  grek.  araio's, 
tunn,  och  me' tron,  mått)  1. 
8  ä  n  k  v  å  g,  apparat  för  bestäm- 
ning av  kroppars  specifika  vikt, 
grundad  på  Arkimedes'  princip. 
Äro  antingen  vikts-  eller  skal- 
apparater. En  mycket  använd  typ 
för  bestämning  av  i  vätskor  olös- 
liga fasta  kroppars  spec.  vikt 
är  N  i  c  h  o  1  s  o  n  s  A.,  bestående 
av  en  ihålig,  tillsluten  cylinder 
försedd  med  en  skål  i  vardera 
ändan.  I  den  nedre  inlägges  den 
kropp,  vars  spec.  vikt  skall 
undersökas;  A.  nedsänkes  i  en 
vätska  och  belastas  med  vikter 
på  den  övre  skålen,  tills  den 
sjunker  till  ett  visst  delstreck, 
markerat  å  A.  Av  vågens  belast- 
ning, vågens  vikt  och  kroppens 
vikt  i  luft,  kan  kroppens  spec. 
vikt  beräknas.  —  Skalareo- 
metern,  som  användes  för  be- 
stämning av  vätskors  spec.  vikt, 
ofta  under  namnet  spritprovare 
( alkoholometer ) ,  m  j  ölkpr  övar  e 
o.  8.  v.,  består  av  ett  tillsmält 
glasrör,  bärande  underst  en  kula, 
innehållande  kvicksilver,  där 
ovanför  en  utblåst  luftfylld  bal- 
long, som  upptill  avslutas  av 
ett  rör  försett  med  gradering, 
vilken     ofta     direkt    anger    den 


procenthalt,  med  vilken  ett  visst 
ämne  ingår  i  den  vätska,  som 
undersökes. 

Areopa'gen  (grek.  A'reios 
pa'gos),  en  kal,  ojämn  klipp- 
massa i  Aten  v.  om  Akropolis; 
namnet  härlett  av  araj',  hämn- 
dens gudinnor,  vilkas  tempel 
voro  fridlysta  tillflyktsorter  för 
dråpare,  eller  av  Åres,  då  denne 
där  skulle  ha  frikänts  från  an- 
klagelsen för  ett  dråp.  A.  var 
säte  för  en  aristokratisk  domstol, 
även  kallad  A.  och  senare  sam- 
mansatt av  avgående  arkonter 
(se  d.  o.).  Den  dömde  speciellt 
i  rättegångar  ang.  mord  och  ut- 
övade stort  inflytande  på  rege- 
ringen. A:s  domslut  voro  högt 
ansedda   för    oväld   och  rättvisa. 

Arequipa  [-ki'pa].  1.  Dep.  i 
s.  Peru.  230,000  inv.  —  2.  Perus 
andra  stad,  i  A.  1,  vid  foten  av 
Mistivulkanen,  2,540  m.  ö.  h.  Till- 
verkning av  ylle-  och  bomulls- 
varor, guld-  och  silvervävnader. 
Export  av  alpacka-ull,  guld-  och 
silvermalm.  Universitet.  Biskops- 
säte. I  närheten  ett  observato- 
lium,  grundlagt  av  Harvarduni- 
versitetet.  Staden  grundades  1540 
av  Pizarro.  40,000  inv. 

A'res,  krigets  gud  hos  greker- 
na, av  romarna  identifierad  med 
den  italiske  krigsguden  Mars. 
Ä.   är   en   personifikation    av   det 


Katedralen  i  Arequija 


617 


Areschoug — Arfvidsson 


618 


Area  Lndovlsi.  Äntlk  marmorstaty. 
vilda,  obehärskade  stridsbegäret. 
A.  framställes  som  en  kraftig 
ung  man,  ofta  tillsammans  med 
Afrodite.   Jfr  Areopagen. 

Areschoug  [-skog].  1.  John 
Er  härd  A.,  f.  1811,  d.  1887, 
botanist,  professor  i  Uppsala  1859 
— 76,  bekant  för  viktiga  studier 
av  algernas  anatomi  och  fysiologi 
och  verksam  för  de  anatomisk- 
fysiologiska arbetsmetodernas 
spridning.  —  2.  Fredrik  Wil- 
helm Christian  A.,  f.  1830, 
d.  1908,  botanist,  professor  i  Lund 
1879 — 98.  Utom  studier  över  vis- 
sa svårbestämda  växtsläkten,  så- 
som Ru'bus  och  Ru'mex,  utförde 
A.  många  undersökningar  av 
växternas  anatomi  och  morfo- 
logi, samt  skrev  även  flera  av- 
handlingar med  växtgeografiskt 
och  biologiskt   innehåll. 

Aretfno,  Pietro,  f.  1492,  d. 
1556,  italiensk  författare,  från 
1527  i  Venedig;  kallad  "furstar- 
nas    gissel"     för    sina    fruktade 


satirer.  Kejsar  Karl  V  köpte  hans 
tystnad  med  rika  gåvor. 

Aretu'8a,  namn  på  källor  i 
forntidens  Grekland.  —  A.  på  ön 
Ortygia,  där  källnymfen  A.  här- 
skade, ansågs  stå  i  underjordisk 
förbindelse  med  floden  A  1  f  e  i  o  s 
på  Peloponnesos. 

Are'zzo,  fordom  Arre'tiutn, 
stad  i  s.ö.  Toscana,  Italien.  A. 
har  ett  stort  antal  präktiga  bygg- 
nader från  medeltiden  och 
museum  med  antika  samlingar. 
Petrarcas  födelsestad.  50,000  inv. 

Arfwedson.  1.  Karl  Kri- 
stoffer A.,  f.  1735,  d.  1826, 
köpman,  kommerseråd,  grundade 
1771  jämte  sin  kusin  Anders 
Tottie  firman  Tottie  &  Arf- 
wedson, vilken  till  1869  kraf- 
tigt bidrog  till  höjande  av  det 
svenska  näringslivet.  —  2.  Jo- 
han August  A.,  f.  1792,  d. 
1841,  kemist,  upptäckte  1817 
under  Berzelius'  ledning  oxiden 
till  ett  nytt  grundämne,  litium. 
Efter  A.  är  det  grönländska  mi- 
neralet   "arfvedsonit"    uppkallat. 

Arfvidsson,  U  1  r  i  k  a,  f .  1734, 
d.  omkr.  1800,  spåkvinna  i  Stock- 
holm, känd  som  "Mamsell  A."  och 


Mamsell  Arfvidsson.   Målning  av  L. 
Pascb   d.   y. 


619 


Argali-får — Argentina 


620 


Torg   i   Buenos    Aires    med    monument    över   Argentinas    självständighetsförklaring. 


flitigt  rådfrågad  under  Gustav 
III:s  tid,  enligt  sägnen  även  av 
konungen  själv. 

A'rgali-får,  se  F  å  r  s  1  ä  k  tet. 

Argand  Färga'!)],  Jean  Eo- 
bert,  f.  1768,  d.  1825,  fransk 
matematiker.  Mest  känd  genom 
sin  geometriska  framställning  av 
de  komplexa  talen. 

Argandsk  brännare,  se  Gas. 
—  Argandsk  lampa,  se 
Lampa. 

A'rgas,  se  Fästinga r. 

Argelander,  Friedrich 

Wilhelm  August,  tysk 
astronom,  f.  1799,  d.  1875,  från 
1837  professor  vid  det  nya  obser- 
vatoriet  i  Bonn,  där  han  under 
åren  1857 — 63  utförde  den  stora 
st  järnkatalogen  Bonner  Durch- 
musterung  (förk.  B.  D.),  vilken 
omfattar  alla  stjärnor  från  nord- 
polen till  2°  sydlig  deklination 
av  åtminstone  9:e  storleken 
(324,198  st.). 

Argemo'ne,  växtsläkte  (fam. 
Papavera'ceae).  A.  mexica'na, 
mexikansk  taggvallmo 
1.  d  j  ä  v  u  1  s  f  i  k  o  n,  en  i  tro- 
piska Amerika  inhemsk  ört,  inne- 
håller en  skarp,  gul  mjölksaft. 
Torkad  användes  växten  såsom 
svettdrivande   medel.   Denna   och 


andra  arter  odlas  hos  oss  som 
prydnadsväxter. 

Argenta'n,  nysilver  (se  d.  o.). 

Argenteuil  [arjar)tö'j],  stad 
i  dep.  Seine-et-Oise,  Frankrike, 
vid  floden  Seine,  förstad  till  Pa- 
ris. Sparrisodling.  24,000  inv. 

Argentiére,  Col  d'A.  [kall 
darjai)tiä'r],  alppass  mellan  Al- 
pes  Maritimes  och  Cottiska  Al- 
perna 2,000  m.  ö.  h. 

Argenti'na,  Kepublica 

Argentina,  förbundsrepublik 
i  Syd-Amerika.  2,98  mill.  kvkm., 
8,4  mill.  inv.  —  Gränser,  natur- 
beskaffenhet.  A.  gränsar  till 
Chile,  Bolivia,  Paraguay,  Brasi- 
lien och  Uruguay;  ö.  delen  av 
Eldslandet  hör  till  A.  I  ö.  har 
A.  en  lång  kust  mot  Atlantiska 
oceanen  med  bukterna  Bahia 
Blanea,  San  Matias,  San  Jorge. 
Viktigare  floder  äro  Uruguay- 
floden, som  utgör  gräns  mot 
Uruguay  och  delvis  mot  Brasi- 
lien, La  Plata-floden,  till  vilken 
avflyta  Uruguay-floden  och  Pa- 
ranå.  Paraguay-floden  och  Pil- 
comayo  bilda  delvis  gräns  mot 
Paraguay.  I  A:s  s.  del  märkas 
Colorado-,  Negro-,  Chubut-,  Dese- 
ado-,  Chico-,  Santa  Cruz-floderna. 
Sjöar:  Chiquita,  Nahuel  Huapi, 
Munsters,  Colhue  Huapi,  Buenos 


621 


Argentina 


622 


623 


Argentina 


624 


Aires,  Viedma,  Argentino.  A.  är 
till  övervägande  del  ett  flackt  1. 
kulligt  lågland,  som  mot  v.  över- 
går i  högslätter,  delvis  belägna 
mellan  Andernas  bergskedjor.  I 
s.  höjer  sig  landet  till  en  mot 
kusten  sluttande  högplatå,  Pata- 
gonien, bevuxen  med  kort  gräs 
och  buskväxter.  N.  därom  utbreda 
sig  Pampas,  i  det  stora  hela 
jämna  slätter  med  en  vegetation 
av  gräs  och  taggiga  örter;  i  v. 
övergå  de  i  saltstäpper  och 
busklandskap.  N.  om  denna 
region,  mellan  havet  och  Sierra 
de  Cördobas  bergskedjor  ligger 
ett  brett,  odlat  område,  och  n. 
om  detta  vidtar  El  gran  Cha- 
cos  slättland  med  gräsmarker 
och  ökenområden.  —  Klimatet 
är  i  n.  nästan  tropiskt,  i 
större  delen  av  landet  s.  därom 
halvtropiskt.  Regnmängden  är  i 
allmänhet  ringa;  endast  i  La 
Plata-området  är  nederbörden 
riklig.  —  Näringsliv.  Huvud- 
näringarna, jordbruk  och  bo- 
skapsskötsel, ha  under  de  senaste 
årtiondena   tagit   ett  raskt   upp- 

Folkmängd. 

1869— l,8mill.;1901— 4,smil).;1921— 8,»mill. 

Argentinas  export  av  åkerbruks- 
produkter (företrädesvis  vete,  majs  o.  Ii  q). 
År  1, 000-tal  ton 

1873 4.0 

1883 122,3 

1893 1,281,8 

1903 4,719,3 

1908 7,226,» 

1913 9,508,7 

1917 2,169,5 

1920 9,945,0 


sving.  Jordbruket  vinner  oavbru- 
tet nya  arealer;  förnämsta  pro- 
dukterna äro  vete,  majs,  lin,  hav- 
re. Sockerrörsodlingen  är  stadd 
i  stark  tillväxt.  Avsevärda  mäng- 
der bomull,  vin  och  tobak  produ- 
ceras. Stora  jordbruksdistrikt 
äro  bl.  a.  provinserna  Buenos 
Aires,  Santa  Fé  och  Entré  Rios. 
Nötkreatur,  får  och  hästar  lik- 
som också  getter,  svin,  mulåsnor 
och  åsnor  uppfödas  i  stora  mäng- 
der, särskilt  i  A:s  ö.  delar,  och 
A.  är  numera  ett  av  världens 
mest  betydande  boskapsuppfödan- 
de  länder.  —  Bergsbruket  är  hit- 
tills föga  utvecklat,  ehuru  A. 
äger  betydande  fyndigheter  av 
nyttiga  mineral.  Malmer  av  guld, 
silver,  bly,  tenn,  volfram  och 
mangan  anträffas  här  och  var  i 
Anderna,  främst  i  territoriet  Los 
Andes  och  i  prov.  Jujuy,  Rioja, 
San  Juan,  Mendoza  och  Cördoba. 
Ur  saltsjöar,  t.  ex.  Salinas  Gran- 
des  (Atacama),  fås  salt;  även 
borax  träffas  i  torra  ökentrakter. 
Stenkol  av  olika  ålder  finnas  i 
Anderna;    i  distriktet   Comodoro 

Odlad  areal  (i  1,000-tal  har) 

1872—580;  1899—6,000;  1918—25,000. 

Kreatursstock  (i  mill.  st.) 

År  1895  1915  1920 
Nötkreatur  .  .  21,7  30,o  27,» 
Hästar  ....      4,5  9,»  9,» 

Får 74,4        81,5        45,3 

Handelsomsättning  (i  mill.  kr.) 
År  1916  1920 

Import    ....     1,300  3,000 

Export    ....    2,000  3,600 


Argentinas  handel  med  Sverige  1919  (i  mill.  kr.) 


Export 

Konserver,  kött  m.  m 4,89 

Spannmål  m.  m 51,43 

Ull  m.  m 37,88 

Tagel,  hudar,  pälsverk  m.  m.      .     .  19,o8 
Oljekakor,  vegetabiliska  garvnings- 

ämnen  och  galläpplen  samt  frö  .  21,83 

Kvebracho  extrakt lO.as 

övriga  exportvaror 1,83 

Exportens  totala  värde 148,o7     Importens  totala  värde 12,i7 


Import 
Pappersmassa  av  trä,  papp,  papper 

m.  m 7,14 

Portlandscement  m.  m l,<s 

Verktyg  m.  m 1,44 

Maskiner,  instrument  m.  m.    .    .    .  1,70 

Övriga  importvaror 0,74 


625 


Argentina 


626 


Rivadavia  i  Patagonien  produce- 
rades 1921  nära  300  mill.  liter 
bergolja.  —  Industrien  är  huvud- 
sakligen anlagd  på  förädling  av 
produkter  från  boskapsskötsel 
och  jordbruk.  Viktigaste  industri- 
grenar äro  konservfabrikation 
och  köttfrysning,  kvarnindustri, 
sockerfabrikation,  vinframställ- 
ning,  mejerihantering,  tobaks- 
och  linfröindustri.  —  1920  hade 
A.  nära  36,000  km.  järnvägar 
i  bruk.  Viktigast  äro  linjerna 
Buenos  Aires  till  Bolivia  över 
Cördoba,  Cördoba  till  Mendoza 
och  den  transandinska  banan  från 
Mendoza  till  Chile  (högsta  höjd 
3,200  m.).  De  förnämsta  hamn- 
städerna äro  Buenos  Aires,  Ro- 
sario och  La  Platå.  —  Befolk- 
ning. A.  tillhörde  ursprungligen 
det  spanska  kolonisationsområdet 
och  har  alltjämt  under  sista  sek- 
lets starka  invandring  från  före- 
trädesvis sydeuropeiska  länder 
behållit  sin  latinska  befolknings- 
karaktär  med  starkt  europeiskt 
inslag.     Av     urinvånarna    finnas 


Argentinskt   fordon. 

ännu  nomadiserande  indianstam- 
mar kvar,  varjämte  herdebefolk- 
ningen i  det  inre  (gauchos)  är 
av  gammal  spansk-indiansk  här- 
stamning. Spanskan  är  officiellt 
språk,  men  franska  och  engelska 
talas  allmänt  bland  de  bildade 
klasserna.  Statsreligionen  är 
romersk-katolsk,  men  alla  bekän- 
nelser äro  tillåtna,  varjämte  un- 
dervisningsväsendet (2  universi- 
tet, obligatorisk  folkundervis- 
ning) är  i  statens  händer.  — 
Politiskt  är  A.  uppdelat  i  14  pro- 
vinser, 10  territorier  och  ett  för- 
bundsområde (Buenos  Aires). 
Varje  provins  har  egen  guvernör 
och  representation.  Gemensam 
representation  är  kongressen,  som 
består  av  deputeradekammare 
och  senat.  Högsta  makten  utövas 
av  en  president,  vald  för  6  år. 
Förbundet  har  gemensam  armé 
och  flotta.  Förbundshuvudstad  är 
Buenos  Aires,  som  samtidigt  är 
Syd-Amerikas  viktigaste  handels- 
stad. Bland  övriga  större  städer 
märkas  Rosario,  Cördoba,  Tucu- 
mån  och  Bahia  Blanca.  —  Histo- 
ria. 1527  anlade  den  spanske  sjö- 
fararen Caboto  ett  fort  vid  La 
Plata-floden,  och  sju  år  senare 
grundades  i  samma  trakt  Buenos 
Aires.  Det  utmed  floden  koloni- 
serade området  kallades  seder- 
mera La  Plata-guvemementet  och 
blev  1776  centrum  för  ett  spanskt 
vicekungadöme.  Under  Napoleons- 


PaUrkaktfer  i   Argentina. 


627 


Argentit — Arges 


628 


Hudtorkerier  i  Argentina. 

tidens  tronstridigheter  i  Spanien 
isolerades  A.  en  tid  från  moder- 
landet, vilket  medförde,  att  ett 
oavhängighetsparti  uppstod.  1816 
förklarade  sig  Rio  de  la  Platås 
förenade  provinser  fria  från  Spa- 
nien, och  1825  erhöll  den  nya 
republiken  sin  grundlag.  A.  för- 
svagades länge  av  inbördes  stri- 
der mellan  anhängarna  av  en 
stark  centralmakt  i  Buenos  Aires 
(unitarier)  och  dem  som  höUo  på 
provinsernas  självstyrelse  (fede- 
ralister).  Sedan  den  första  presi- 
denten Rivadavia  1827  av- 
gått, kom  federalisternas  ledare 
Juan  de  Rosas  1835  till 
makten  och  härskade  som  dikta- 
tor till  1852,  då  ett  inbördeskrig 
började,  som  slutade  1862  med 
unitariernas  seger.  Trots  stän- 
diga nya  uppror  gick  A.  efter 
denna  tid  raskt  framåt  på  grund 
av  invandringen  från  Europa,  de 
inhemska  indianstammarnas  för- 
drivande och  inre  reformer,  om 
också  finansförhållandena  länge 
utgjorde  ett  stort  bekymmer. 
Gränstvister  med  de  angränsan- 
de republikerna  avvecklades  flera 
gånger  genom  skiljedomar.  Sär- 
skilt genom  den  kraftiga  regering, 
som  förts  av  Saenz  Pefia 
(president   1892—95   och   1910— 


16),  ha  ordnade  förhållanden  in- 
trätt i  A.,  som  nu  torde  vara 
en  av  Syd-Amerikas  livskrafti- 
gaste stater.  Under  världskriget, 
då  A.  var  neutralt,  fick  A:8  han- 
del ett  starkt  uppsving.  Omsätt- 
ningen blev  1908 — 18  tiodubblad, 
och  finanserna  i  hög  grad  för- 
bättrade. (Exportöverskottet 
1920  över  30  mill.  pund  sterl.) 
Efter  freden  ingick  A.  i  Natio- 
nernas Förbund.  Då  dess  delege- 
rade i  dec.  1920  förgäves  fordrat 
vissa  förändringar  i  N.  F:s  för- 
fattning, bl.  a.  att  alla  ss.  suve- 
räna erkända  stater  (således  även 
Tyskland)  skulle  tillåtas  inträda 
som  medlemmar,  framförde  A. 
genom  sitt  ombud,  utrikesminis- 
tern Pueyrredon,  sin  vägran  att 
t.  v.  medarbeta  i  förbundet.  Till 
president  valdes  apr.  1922  M  a  r  - 
celo  de  Alvear,  f.  1869.  — 
Se  vidare  Chaco,  Pamp  a, 
Patagonien,  Syd-Ame- 
rika. 

Argentft,  se  Silverför- 
eningar. 

Arge'ntum,  lat.,  silver. 

Arges  [a'rd5esj],  flod  i  Rumä- 
nien, flyter  från  Transsylvanska 
alperna  i  s.ö.  riktning  och  utfal- 
ler i  Donau  vid  Tutrakan  s.ö.  om 
Bukarest.  Har  givit  namn  åt  det 
avgörande  slaget  under  central- 
makternas offensivfälttåg  i  Ru- 
mänien hösten  1916.  Efter  de 
tyska  truppernas  inbrytande  i 
Valakiet  samlades  de  rumäniska 
huvudkrafterna  väster  om  Buka- 
rest. Enligt  en  plan,  som  upp- 
gjorts av  den  franske  generalen 
Berthelot,  riktade  rumänerna 
(under  Averescus  överbefäl)  6 
dec.  ett  våldsamt  anfall  mot  den 
från  SviStov  anryckande  tysk- 
bulgariska Donauarmén,  medan 
man  förhöll  sig  defensivt  mot 
9:e  tyska  armén  (v.  Falkenhayn), 
vilken  anryckte  från  bergspassen. 


629 


Argidag — Argos 


630 


Anfallet  kunde  emellertid  ej  ge- 
nomföras, innan  9:e  armén  hann 
ingripa;  den  nimäniska  centern 
sprängdes  fullständigt,  och  flyg- 
larna måste  under  stora  förluster 
gå  tillbaka  mot  öster.  Bukarest 
uppgavs  utan  svärdsslag.  Central- 
maktsarméerna leddes  under  sla- 
get av  generalfältmarskalk  v. 
Mackensen. 

Argidag,   se  A  r  d  j  i  s  j. 

ArgiVer  (av  grek.  arg€i'oi), 
namn  på  invånarna  i  Argolis  (se 
d.  o.),  hos  Homeros  namn  på  gre- 
kerna i  allmänhet. 

A'rgo,  det  skepp,  varmed 
argonauterna  (se  d.  o.)  företogo 
sin  färd  till  Kolkis. 

A'rgolis.  forngrekiskt  land- 
skap i  ö.  Peloponnesos  med  stä- 
derna Argos,  Mykene,  Tiryns  och 
Asine,  den  egeiska  kultu- 
rens (se  d.  o.)  främsta  fynd- 
platser. —  A.  bildar  nu  med 
Korint  en  nomarki  med  155,000 
inv. 

Argo'n  (grek.  argo's,  overk- 
sam) är  ett  gasformigt  grund- 
ämne, som  utgör  nära  1  vol.  % 
av  atmosfären  vid  jordytan.  Det 
förekommer  även  i  vissa  mineral- 
källor  och  uranhaltiga  mineral, 
som  vid  upphettning  avge  A. 
Redan  Cavendish  kunde  1795 
visa.  att,  då  kväve  och  syre  bort- 
tagas ur  luften,  en  gasrest  åter- 
står. Den  engelske  fysikern 
Rayleigh  fann  1804.  att  det 
kväve,  han  framställde  ur  luft, 
var  tyngre  än  det,  som  bildades 
av  rena  kväveföreningar,  varav 
han  drog  den  slutsatsen,  att  luft- 
kvävet innehöll  en  okänd  gas, 
tyngre  än  kväve.  Samma  år  iso- 
lerades denna  gas  av  Rayleigh 
och  Ramsay,  som  gåvo  den  nam- 
net A.  —  A.  är  en  färg-  och 
luktlös  gas,  som  vid  50  atmosfä- 
rers tryck  och  avkylning  under 
den  kritiska  temperaturen  —  121° 


C.  förtätas  till  en  färglös  vätska, 
som  kokar  vid  — 187"  och  stel- 
nar vid  — 189°  C.  Atomvikt 
.S9.88.  Kemiskt  tecken  Ar.  Se 
Ädelgaser. 

Argonaii'ta,  se  Pappers- 
snäcka. 

Argonan'tema  (grek.,  "sjö- 
männen på  Argo"),  deltagarna  i 
ett  härtåg  till  Kolkis  vid  Svarta 
havets  östra  kust,  vid  vilket 
kungasonen  J  a  s  o  n  sktille  av- 
lägga sitt  mandomsprov  genom 
att  hämta  "det  gyllene  skinnet", 
en  av  en  drake  bevakad  vädurs- 
hud. '  Med  hjälp  av  M  e  d  e  i  a, 
dotter  till  konungen  i  Kolkis, 
lyckades  Jason  genomföra  sitt 
uppdrag,  -r-  Kring  argonauternas 
tåg  bildades  en  rik  sagokrets, 
som  på  200-t.  f.  Kr.  bearbetades 
till  en  episk  dikt  av  A  p  o  1 1  o  - 
nios  från  Rodos,  Årgonnn'tika, 
sedermera  efterbildad  av  den  ro- 
merske skalden  Valerius  Flaccus. 

A'rgo  Na'vis,  se  Skeppet 
Argo. 

Argonne  [argä'nn],  skogsom- 
råde i  n.ö.  Frankrike  mellan 
Aisne  och  Meuse.  Under  världs- 
kriget och  särskilt  under  dess 
första  år  var  A.  skådeplats 
för  långvariga  och  mycket  inten- 
siva strider.  De  ställningar,  som 
de  båda  stridande  intogo  vid 
ställningskrigets  inträdande  och 
vilka  sträckte  sig  mellan  Vienne- 
le-Chateau  och  byn  Vauquois,  s.ö. 
om  Varennes,  förblevo  i  stort 
sett  oförändrade.  I  samband 
med  den  stora  amerikanska  oflFen- 
siven  v.  om  Meuse  hösten  1918 
rensades  även  A.  av  franska  och 
amerikanska  trupper  (okt.  1918). 

A'rgos  (grek.;  lat.  A'rgus).  en 
med  hundra  ögon  försedd  och  där- 
för aldrig  helt  sovande  jätte,  som 
av  Hera  sattes  att  bevaka  den  av 
Zeus  älskade  lo.  Denna  befriades 
av    Hermes,    som    sövde    A.    och 


631 


Argos — Argyllshire 


632 


högg  av  hans  huvud.  —  A  r  g  u  8  - 
ögon,  skarp,  vaksam  blick. 

A'rgos,  grekisk  stad  på  ö.  si- 
dan av  Morea  (Peloponnesos). 
12,000  inv.  Var  sedan  urminnes 
tid  jämte  Mykene  och  Tiryns  en 
huvudort  i  landskapet  Argolis,  1 
myter  och  sånger  (Homeros)  ofta 
nämnd  såsom  den  grekisk-doriska 
kulturens  urhem.  (Se  E  g  e  i  s  k 
kultur.)  Tävlade  under  700-t. 
f.  Kr.  med  Sparta  om  herraväldet 
på  Peloponnesos,  men  blev  snart 
tillbakaträngt  och  slöt  sig  efter 
perserkrigen  (490 — 465  f.  Kr.) 
till  Atens  bundsförvanter.  —  I 
A.  verkade  bl.  a.  den  berömde 
bildhuggaren  Polykleitos. 

Argot  [arga'],  fr.,  se  Slang- 
språk. 

A'rgulus,  se  K  a  r  p  1  ö  s  s. 

Argume'nt  (lat.  argume'n- 
tum),  bevisningsgrund.  —  Argu- 
me'ntum  ad  ho'minem, 
bevis,  som  grundar  sig  på  något 
subjektivt  hos  den,  som  skall 
överbevisas. 

Argu'n,  biflod  till  Amur  (se 
d.  o.). 

A'rgus  (jfr  Argos),  namn 
på  flera  periodiska  skrifter,  blev 
populärt  i  Sverige  genom  Dalins 
jjerömda  veckoskrift  T  h  e  n 
Swänska  Argus  1732 — 34 
(se  Dalin).  —  1820  grundades 
Argus,  Politisk,  Litte- 
rär och  Commerciell 
Tidning  som  fortsättning  till 
Anmärkaren  (se  d.  o.)  av  G. 
Scheut/  och  J.  Johansson.  Genom 
sin  målmedvetna  och  vederhäf- 
tiga kritik  av  samhällsförhållan- 
dena blev  den  ett  gott  kamp- 
medel mot  konservatismen  och 
väckte  stor  skräck  hos  regeringen. 
Den  indrogs  1822,  men  i  stället 
utgav  Johansson  Argus  den 
andre  och,  sedan  även  den  in- 
dragits  s.  å.,  Argus  den 
tredje,  hans  bästa  tidning,  som 


Faksimile  av  Argus  den   tredje. 

begagnades  som  språkrör  av  poli- 
tiskt intresserade,  särskilt  under 
1823  års  riksdag.  Den  sjunde  i 
Johanssons  Argusserie  hette  Nya 
Argus  i  Stockholm  och 
upphörde  1836,  då  konkurrensen 
med  Hiertas  mera  lättlästa  och 
underhållande  Aftonblad  blev  för 
svår.  —  Argus  den  fjärde, 
regeringsvänlig  oppositionstid- 
ning mot  Johanssons  Argus,  ut- 
gavs 1823 — 30  av  protokollssekre- 
teraren A.  Regnér. 

A'rgus-fasa'n.  Argusia'nus 
a'rqus.  en  hönsfågel  (fam.  Pha- 
sia'nidae)  från  Bortre  Indien  och 
Sumatra.  Hanen,  som  har  en 
kroppslängd  av  %  m.,  har  över 
1  m.  långa  stjärtpennor  och  är 
vackert  tecknad  med  stora 
"ögon"-fläckar  på  vingarna. 

A'rgus-f  järil,  se  L  y  c  a  e  n  i  - 
d  a  e. 

Argus-ögon,  se  Argos. 

Argyll  [aga'jl],  se  Camp- 
bell. 

j-  Argyllshire  [aga'jl8J8],  grev- 
skap på  Skottlands  v.  kust. 


633 


Argynnis — Ariadne 


634 


Argy'nnis,  se  Nymphali- 
d  i  d  a  e. 

Argyri'  (grek.  a'rgyros,  sil- 
ver), färgning  av  huden  mörkt 
till  svart  i  följd  av  utfällning 
av  fina  silverkorn  i  dess  djupare 
lager,  särskilt  å  de  områden,  som 
gemenligen  äro  utsatta  för  ljus. 
A.  förekommer  dels  hos  arbetare, 
som  dagligen  hantera  silverpre- 
paxat  i  större  mängd,  dels  vid 
långvarigt  invärtes  bruk  av  sil- 
verpreparat i  medicinskt  syfte. 
Färgningen  är  bestående  för  livet. 

Argyrope'lecus,  se  Platt- 
fisksläktet. 

Arha'ngelsk.  1.  Guvernement 
i  n.  Ryssland.  X.  delen  utgöres 
av  ofruktbar  tundra,  i  s.  finnas 
vidsträckta  skogar.  Genomflytes 
av  floderna  Petjora,  Onega,  Dvina 
m.  fl.  Åkerbruk,  boskapsskötsel, 
fiske  och  jakt  äro  huvudnäringar. 
Timmeravverkning.  Förekomst  av 
guld  och  nafta.  —  2.  Huvudstad 
i  guv.  A.,  nära  Dvinas  utlopp, 
ändpunkt  för  järnvägen  Moskva 
— A.  God  hamn,  isfri  jxmi 
— sept.  Skeppsbygger  i.  Export 
av  timmer,  vete,  lin  m.  m.  45,000 
inv.  —  A.  var  under  världs- 
kriget en  för  Ryssland  synner- 
ligen viktig  hamnstad,  särskilt 
för  införsel  av  krigsmaterial. 
De  där  upplagrade  ammunitions- 
förråden sprängdes  två  gånger 
av  lyska  agenter,  varvid  sta- 
den tvårt  skadades.  Aug.  1918 
besattes  staden  av  ententetrup- 
per  under  general  Miller;  i 
skydd  av  dessa  upprättades  en 
regering  —  nordryska  regeringen 
—  samt  en  vitrysk  armé,  vilken 
framträngde  söderut  längs  flo- 
derna Onega  och  Dvina.  Då  sov- 
jetregeringen efter  Denikins  och 
Judenitjs  nederlag  fick  fria  hän- 
der, silndes  emellertid  en  rödrysk 
armé  mot  norr,  vilken  med  hjälp 
av  myterier  bland  de  vita  trup- 


perna besatte  hela  norra  kust- 
området   (febr.  1920). 

Arholma-inloppet,  se  Stock- 
holms   skärgård. 

A'ria,  ital.,  melodi,  framförd  av 
en  solostänima  med  ackompanje- 
mang. Formerna  för  A.  ha  växlat 
under  olika  tider,  och  man  har 
jämte  sångariorna  även  på  in- 
strument utförda  A.,  vilka  senare 
ofta  ingå  i  större  verk,  t.  ex. 
sonater.  Sångariorna  ha  funnit 
vidsträckt  användning  såväl  i 
den  kyrkliga  musiken  som  ope- 
ran, där  de  ha  till  uppgift  att 
återgö^  olika  stämningar,  såsom 
andakt,  bön,  ångest,  glädje,  tack- 
samhet o.  s.  v.  Den  italienska 
skolan  höll  starkt  på  arians  lyri- 
ska stämningsvärde.  A.  utbilda- 
des fcom  konstform,  sångtemat 
utsmyckades,  och  kompositionen 
kläddes  i  en  rikare  harmonisk 
skrud.  Meloditn  försågs  ofta  med 
försvårandj  tillägg,  som  skulle 
visa  sångarens  tekniska  skicklig- 
het (b  t  a  v  u  r  -  1.  koloratur- 
ariaj.  A:s  överdrivna  använd- 
ning i  operan  kom  emellertid  att 
inverka  hämmande  på  handlin- 
gens logiska  utveckling.  Häremot 
reagerade  först  Gluck,  som  kräv- 
de större  beaktande  i  musiken  av 
textinnehållet,  och  sedan  Wag- 
ner,  som  i  sina  musikdramer  helt 
och  hållet  bröt  med  den  gamla, 
på  A.  byggda  operastilen.  — 
A  r  i  e'  1 1  a,  liten  aria,  med  enk- 
lare byggnad,  ungefär  detsamma 
som  C  a  v  a  t  i  n  a. 

Aria'dne,  i  grekisk  mytologi 
dotter  till  konung  Minos  på 
Kieta,  gav  Teseus  (se  d.  o.)  ett 
nystan  tråd,  med  vars  hjälp  han 
fann  vägen  ut  ur  labyrinten; 
därav  uttrycket  Ariadne- 
tråd:  ledtråd.  Hon  flydde  med 
Teseus  för  att  undgå  faderns 
hämnd  men  blev  kvarlänmad  på 
ön     Naxos,     där    Dionysos    fann 


635 


Arianism — Arild 


636 


henne  sovande  och  tog  henne  till 
maka.  —  Troligen  är  A.  ur- 
sprungligen en  fruktbarhets- 
gudinna. 

Ariani'sm,  kristologisk  lära, 
vars  ujjphovsman  var  presbytern 
Areios  (Ari'us)  i  Alexandria, 
d.  33G.  Han  framställde  omkr.  315 
läran,  att  Logos,  "Sonen",  icke 
vore  född  utan  skapad  av  Fadern 
före  världens  begynnelse.  Logos, 
som  alltså  icke  är  Gud,  men  ej 
heller  lik  människorna,  då  han 
är  skapad  före  dem,  tog  sedan 
gestalt  i  Kristus.  Gud  är  för 
Areios  det  osammansatta,  odel- 
bara varat,  ur  vilket  ingen  ema- 
nation  (utströmning)  kan  tänkas 
äga  rum.  —  Areios  avsattes  och 
exkommunicerades  av  sin  biskop 
320.  Då  han  emellertid  på  andra 
platser  vann  anhängare  och  frå- 
gan antog  större  mått,  fann  kej- 
sar  Konstantin  nödigt  att  in- 
gripa. Efter  misslyckade  privat- 
underhandlingar i  Alexandria 
sammankallades  slutligen  kyrko- 
mötet i  Nicaea  325.  Här  förkas- 
tades efter  livliga  debatter  de 
arianska  formlerna  och  fastställ- 
des såsom  kyrkans  lära,  att  So- 
nen är  född  av  Faderns  väsen, 
icke  skapad.  Areios  och  hans  an- 
hängare förklarades  i  bann.  Här- 
med var  emellertid  Areios'  infly- 
tande ingalunda  slut.  Tvärtom 
stegrades  det  under  den  närmast 
följande  tiden  betydligt,  bl.  a. 
därigenom  att  kejsar  Constan- 
tius  gynnade  A.  Slutligen  sam- 
lade sig  dock  det  övervägande 
antalet  av  kyrkans  ledande  män 
kring  den  av  A  t  a  n  a  s  i  o  s  (se 
d.  o.)  givna  tolkningen  av  Nicaea- 
beslutet,  varpå  detta  slutligt  be- 
kräftades av  kyrkomötet  i  Kon- 
stantinopel 381.  I  romarrikets  • 
periferi,  särskilt  bland  germaner- 
na, hade  dock  A.  vunnit  fast  fot, 
och  först   under   700-t.  var   dess 


roll  utspelad.  —  A  r  i  a  n  e  r,  an- 
hängare till  A. 

Ari'ca,  hamnstad  vid  Chiles 
n.  gräns,  genom  järnvägsförbin- 
delse med  La  Paz  en  av  Bolivias 
viktigaste  utförselhamnar.  9,000 
inv.  A.  med  område  är  sedan 
1884  ockuperat  av  Chile  (se  d.  o.). 

Ari'cabukten,  en  stor  bukt 
på  Syd-Amerikas  v.  kust  på  om- 
kring 20°  s.  br. 

Ari'da  klimatbälten,  de  torra 
klimatområdena.  Se  Klimat. 

Ariége  [ariä'jj.  1.  Flod  i  s. 
Frankrike,  biflod  till  Garonne.  — 
2.  Departement  i  s.  Frankrike. 
Åkerbrulc,  boskapsskötsel  och  vin- 
odling. Järn-  och  stenkolsgruvor. 
170,000  inv.  mot  200,000  1911. 

A'riel,  "Guds  härd",  benäm- 
ning på  Jerusalem  (Jes.  29:  i  ff.). 
—  A.  är  även  namn  på  en  luft- 
ande i  Shaksperes  "Stormen"  och 
i  Goethes   "Faust". 

A'riel,  en  av  planeten  Uranus' 
månar. 

A'rier,  a  r  i  s  k  a  folk,  i  in- 
skränkt bemärkelse  namn  på 
Främre  Indiens,  Persiens  och 
öst-Irans  indoeuropeiska  invå- 
nare. I  vidsträckt  bemärkelse  an- 
vändes benämningen  A.  om  alla 
indoeuropeiska  folk.  Se  I  n  d  o  - 
européer. 

A'ries,  lat.,  vädur.  Se  Djur- 
kretsen. 

Arie'tta,  se  Aria. 

Arild,  Arildsläge,  fiskläge 
och  badort  vid  Skälderviken. 


637 


Arillus — Aristeides 


638 


Ari'llus,  se  Frö. 

Aringsås,  socken  i  Kronob.  1., 
jämte  Lekaryd  pastorat  i  Växjö 
stift.  2,950  inv. 

Ari'on,   se  S  n  i  g  1  a  r.  t 

Ari'on,  omkr.  600  f.  Kr.,  gre- 
kisk skald  i  Korint,  uppgives  ha 
utbildat  den  äldre  dityramben 
till  körsång  och  dans. 

Arioso  [ariå'så],  ital.,  en 
mindre,  med  arian  besläktad 
sångsats  med  bestämd  rytm,  som 
ingår  i  ett  recitativ. 

Ario'sto,  Ludovico,  f.  1474, 
d.  1533,  italiensk  diktare.  1503 
anställd  vid  hovet  i  Ferrara  hos 
hertig  Alfonso  d'Este8  broder, 
kardinal  Ippolito,  användes  A. 
i  diplomatiska  och  krigiska  upp- 
drag, trädde  senare  i  hertigens 
tjänst  och  var  1522 — 25  ståthål- 
lare i  provinsen  Garfagnana. 
1505 — 15  diktade  han  sitt  stora 
epos  Orlando  furioso  (Den  rasan- 
de Roland),  som  1516  utkom  i 
Ferrara  i  40  sånger  och  som  han 
senare  reviderade  och  utvidga- 
de.  Ämnet    är    hämtat   från    den 


Ludovico     Ariosto.     Efter     teckning     ay 
Tixlan. 


sagokrets,  som  bildat«  kring  Karl 
den  stores  person  och  vars  första 
litterära  minnesmärke  är  Ro- 
landssången (se  d.  o.).  Med 
av  senare  franska  medeltidsdik- 
tare gjorda  romantiska  tillsatser 
hade  det  förts  till  Italien,  där  det 
före  A.  behandlats  av  tvenne  dik- 
tare, P  u  1  c  i  och  B  o  i  a  r  d  o. 
Formen  är  femfotad  jamb  i  åtta- 
rädiga  strofer.  A.  behandlade  sitt 
ämne  med  lekande  fantasi,  upp- 
sluppen ironi  och  tjusande  behag 
och  skrev  en  elegant  och  lättfly- 
tande vers.  Diktens  kärna  är 
Rolands  vanvett  på  grund  av 
svartsjuka  över  hans  älskade 
Angelicas  böjelse  för  moren  Me- 
doro.  Dess  verkliga  huvudperson 
är  emellertid  Ruggiero,  stam- 
fader till  huset  Este,  i  vars 
tjänst  diktaren  stod.  A.  skrev 
också  komedier  efter  antika 
mönster  samt  erotisk  och  satirisk 
lyrik. 

Ariovi'stus,  germansk  konimg, 
som  under  gallernas  inbördesstri- 
der  kallades  till  hjälp  av  sekva- 
nerna  och  därvid  även  begagnade 
tillfället  att  göra  erövringar  i 
Gallien.  Sekvanernas  motstånda- 
re aeduerna  anhöllo  om  bistånd 
hos  Caesar,  som  besegrade  A.  i 
övre  Elsass  58  f.  Kr.  A.  vmdkom 
genom  flykt. 

Ariska  folk,  se  Ar  i  er.  — 
Ariska  språk,  se  Indo- 
europeiska  språk. 

Arista'rkos  från  Samos, 
levde  omkr.  270  f.  Kr.,  grekisk 
astronom,  var  den  förste  som  an- 
såg, att  jorden  rörde  sig  kring 
solen. 

Aristei'des,  f.  omkr.  530,  d. 
467  f.  Kr.,  grekisk  statsman  och 
fältherre.  Deltog  med  heder  i  sla- 
get vid  Maraton  490  och  verkade 
sedan  som  arkont,  men  råkade  i 
konflikt  med  Temistokles  och 
landsförvisades    483.     Han    åter- 


639 


Aristippos — Aristolochiaceae 


640 


.^.^iéXS 


Koriig-urer  ur  "Fåglarna".   Grekisk  vas- 
målning. 

kallades  480  och  deltog  i  slaget 
vid  Salamis,  anförde  den  greki- 
ska hären  i  slaget  vid  Plataiai 
och  var  en  av  befälhavarna  i  den 
grekiska  förbundsfiottan  mot  per- 
serna. A.  har  särskilt  vunnit  be- 
römmelse som  typ  för  en  omut- 
ligt rättrådig  man. 

Aristfppos  från  Kyrene, 
grekisk  filosof  på  300-t.  f.  Kr., 
någon  tid  lärjunge  av  Sokrates, 
grundläggare  av  den  k  y  r  e  n  a  i  - 
ska  skolan  (se  d.  o.). 

Aristo'fanes,  f.  omkr.  450,  d. 
omkr.  385  f.  Kr.,  atensk  komedi- 
författare. Av  hans  44  komedier 
finnas  11  bevarade.  De  mest 
bekanta  äro  Fåglarna,  Molnen, 
Riddarna  och  Grodorna.  —  A. 
tillhör  genom  sin  bitande  kvick- 
het, sin  aldrig  sinande  fan- 
tasi och  sin  mästerliga  språkbe- 
handling den  grekiska  litteratu- 
rens främsta  representanter. 
Hans  dramer  taga  alla  sikte  på 
samtida  förhållanden  i  Aten; 
särskilt  häftigt  förföljer  han  den 
demokratiska  politikens  män, 
bland  dem  den  infiytelserike  folk- 
ledaren Kleon;  även  Sokrates  och 
Euripides  blevo  föremål  för  hans 
satiriska  anfall.  A.  begagnar  sig 
liksom  tragediförfattarna  av 
kören.  Denna  tankes  i  de  olika 
pjäserna  bestå  av  grodor,  fåglar, 
getingar  etc.  och  ger  därigenom 
komedien  dess   namn. 

Aristogei'ton,  se  H  a  r  m  o  - 
d  i  o  8. 


Aristokra't  (av  grek.  a'ristos, 
den  bäste,  och  kra'tos,  välde), 
medlem  av  adeln,  framför  allt 
högadeln;  person,  som  tillhör  en 
politiskt,  socialt  eller  ekonomiskt 
härskande  överklass,  som  stöder 
sig  på  börd  eller  rikedom;  an- 
hängare av  ett  fåtalsvälde;  för- 
näm och  förfinad  personlighet.  — 
Aristokrati',  herrevälde,  i 
börds-  eller  rikedomshänseende 
gynnade  personers  övermakt  i  en 
stat;  även  denna  överklass  själv. 
Aristokratisk  kallas  i  statsrätts- 
lig mening  en  författning,  som 
lägger  makten  i  handen  på  en 
viss  högre  samhällsklass. 

Aristolo'chia,  växtsläkte  (fam. 
Aristolochia' ceae) .  Flera  arter 
odlas,  bl.  a.  A.  si'pho,  p  i  p  r  a  n  - 
kan,  en  från  Nord- Amerika  här- 
stammande slingerväxt  med  stora 
hjärtformiga  blad  och  bruna 
blommor.  A.  clemaWtis,  h  å  1 1  - 
rot,  med  gula  blommor,  förekom- 
mer även  förvildad  i  s.  Sverige. 
Andra  arter  odlas  i  växthus  för 
sina  egendomligt  formade  blom- 
mor. A.  Serpenta'ria  ger  serpen- 
tariarot,  förr  använd  mot  feber. 
Se  Pollination. 

Aristolochia'ceae,  växtfamilj 
av   osäker    systematisk    ställning 


Aristolochia  sipho. 


641 


Aristo-papper — Aristotelea 


642 


med  omkring  200  arter,  huvud- 
ssdtligen  från  Syd-Amerika.  Örter 
1.  slingrande  buskar  med  sambla- 
diga,  tvåkönade  blommor.  Se 
Aristolochia  och  A  s  a  - 
r  um. 

A'risto-papper,  ett  mycket  an- 
vänt fotografiskt  utkopieringa- 
papper,  bestående  av  papper, 
överdraget  med  barythaltigt  lim, 
varpå  sedan  anbragts  en  emulsion 
av  klorsilver,  silvernitrat,  citron- 
och  vinsyra   i   gelatin. 

Aristo'teles,  f.  384,  d.  322  f. 
Kr.,  grekisk  filosof  och  natur- 
forskare. Åren  367 — 347  Platons 
lärjunge,  343 — 340  lärare  för 
Alexander  den  store,  från  335 
verksam  i  Aten,  där  han  i  gym- 
nasiet Lykeion  samlade  omkring 
sig  en  lärjungekrets,  som  fick 
namnet  den  peripatetiska 
skolan  [troligen  emedan  man 
under  de  filosofiska  debatterna 
plägade  vandra  omkring  (peripa- 
fet'n)  i  gymnasiets  trädgård]. 
Ars  skriftställareverksamhet,  vars 
resultat  vi  mestadels  blott  känna 


Aristoteles.    Antik   marmorbyst. 


i  redaktioner,  som  präglats  av 
andra  händers  överarbetning,  äx 
lika  omfattande  som  mångsidig. 
Den  berör  astronomi,  fysik,  bota- 
nik, zoologi,  statsvetenskap,  reto- 
rik och  poetik  samt  filosofi  i  mera 
egentlig  mening.  Några  av  A:8 
filosofiska  skrifter  hava  senare 
sammanförts  under  titeln  0'rga- 
non.  De  behandla  de  logiska  pro- 
blemen på  ett  för  alla  tider  grund- 
läggande sätt.  A:8  formulering  av 
tankelagarna  och  hans  behandling 
av  omdömes-,  slutlednings-  och 
metodläran  återfinnes  ännu  till 
sina  grimddrag  i  våra  skolböc- 
ker. Liksom  A.  i  sina  logiska 
verk  sökte  formulera  lagarna  för 
det  mänskliga  tankelivet,  så  har 
han  i  etiska  verk,  såsom  den  g.  k. 
Nikomakiska  etiken,  sökt  angiva 
de  regler  och  normer,  efter  vilka 
människans  känslo-  och  viljeliv 
samt  intellektuella  verksamhet 
måste  formas,  för  att  hon  skall 
kunna  nå  den  harmoni  i  sin  livs- 
utveckling, som  är  likbetydande 
med  det  högsta  goda,  med  den 
fullkomliga  lycksaligheten.  A.  har 
även  i  särskilda  arbeten  (ss.  i 
de  tre  böckerna  Om  själen)  be- 
handlat psykologiska  spörsmål 
på  ett  sätt,  som  låter  honom 
framstå  som  den  egentlige  grund- 
läggaren av  psykologien  såsom 
vetenskap,  även  i  detta  ords  em- 
piriska bemärkelse.  —  Ett  ar- 
bete i  14  böcker,  vilket  av  A. 
själv  oftast  betecknas  som  "den 
första  filosofien",  har  av  efter- 
världen erhållit  titeln  Metafysi- 
ken. Denna  titel  har  tillkommit 
på  så  sätt,  att  en  utgivare  av  A :  ■ 
skrifter  (Andronikos  från  Rodoa 
under  sista  årh.  f.  Kr.)  i  skrift- 
serien lät  dessa  14  böcker  i  ord- 
ningen följa  efter  de  böcker,  vari 
A.  behandlade  fysiken  (ta' .ii'blia 
meta'  ta  fysika'  =  böckerna  efter 
de    fysiska).    Som   denna   grund 


—  L  e  I.  I.     Tr.   16.  6.  22. 


643 


Aristoteles 


644 


Handskriven     Aristotelesupplaga    från 
1400-t. 

till  verkets  beteckning  tidigt  för- 
bisetts, har  man  sökt  motivera 
termen  metafysik  därmed  att  A. 
uti  arbetet  i  fråga  behandlat 
spörsmål,  vilka  gå  utöver  fysi- 
kens eller  naturlärans  område. 
Denna  vantolkning  av  ordet  är  så 
mycket  förklarligare,  som  A.  uti 
detta  arbete  verkligen  överskrider 
den  fysiska  världens  råmärken 
och  söker  utforska  vad  som  döl- 
jer sig  bakom  naturens  förlåt 
såsom  de  yttersta  grunderna  till 
den  givna  verkligheten.  Grund- 
problemet för  A.  blev  detsamma 
som  för  Platon  och  för  den  gre- 
kiska metafysiken  över  huvud: 
Huru  skall  man  förklara  den 
gestalt  eller  den  form,  som  vi 
varsebliva  hos  de  levande  väsen- 
dena och  hos  tingen  i  världen? 
A.  modifierade  Platons  idélära 
därhän,  att  idéerna  eller  for- 
merna icke  skola  sökas  utanför 
sinnevärlden,  utan  i  stället  måste 
tänkas  leva  och  verka  inom  denna 
och  uti  de  ting,  varav  den  består. 
Varje  materiellt  ting  eller  väsen 
är  en  produkt  av  två  faktorer, 
materia  och  form  eller  idé.  När 
t.  ex.  en  bildstod  gjutes  av  brons, 


så  äro  betingelserna  därför  å  ena 
sidan  den  bildbara  metallmate- 
rian, å  andra  sidan  gjutformen, 
som  skall  skänka  den  en  viss 
gestalt.  Men  medan  hos  den 
mänskliga  konstens  skapelser 
materian  erhåller  sin  gestalt  uti- 
från, så  får  i  naturens  skapelser 
materian  sin  gestalt  genom  en 
inifrån  verkande  formkraft,  vil- 
ken bor  som  ett  anlag  hos  mate- 
rian, såsom  blomman  bor  i  sin 
knopp.  Och  varhelst  sådana  form- 
möjligheter i  naturen  förverkliga 
sig,  sker  det  i  och  genom  ett 
rörelseförlopp.  Men  enär  vi  en- 
ligt A.  tillika  måste  räkna  med 
en  viss  tröghet  eller  ett  visst 
motstånd  hos  materian  gentemot 
den  gestaltande  kraften,  så  kan 
denna  icke  med  ett  slag  göra  hela 
sin  makt  gällande,  utan  endast 
så  småningom  förverkliga  sig  i 
naturen.  Denna  kommer  därför 
att  förete  en  serie  av  olika  ut- 
vecklingsstadier, där  varje  lägre 
stadium  tillika  ter  sig  som  ma- 
teria gent  emot  ett  högre  såsom 
formprincip,  och  där  i  enlighet 
härmed  det  lägre  tjänar  det  hög- 
re, såsom  den  oorganiska  världen 
tjänar  den  organiska.  Uppåt  fin- 
ner denna  väsendenas  serie  enligt 
A.  sin  avslutning  i  ett  högsta 
väsen,  som  endast  är  form,  men 
icke  materia.  Denna  rena  form 
betecknas  av  A.  även  som  det 
rena  förnuftet  och  som  Gud,  samt 
fattas  tillika  av  A.  såsom  den 
princip,  från  vilken  all  rörelse  i 
världsalltet  ytterst  utgår  (pri'- 
mus  mo'tor).  —  A:8  metafysiska 
åskådningssätt  trädde  under  den 
senare  antiken  efter  hand  i  bak- 
grunden för  andra  filosofiska 
system.  Under  den  tidigare  me- 
deltiden var  det  nästan  bort- 
glömt inom  det  kristna  Väst- 
Europa,  men  vann  samtidigt  en 
renäsBans  hos  araberna.  Framför 


645 


Aritmetik — Arkad 


646 


allt  genom  deras  förmedling  blev 
det  pä,  1200-t.  bekant  inom  den 
katolska  kyrkan.  Sedan  dess  har 
det  utövat  ett  dominerande  in- 
flytande på  katolsk  spekulation, 
och  även  på  protestantismens 
filosofi  under  dess  första  århund- 
raden. Ingen  filosof  har  under 
tidernas  lopp  räknat  så  många 
anhängare  som  A.  —  Ss.  natur- 
vetenskapsman sysselsatte  sig  A. 
framför  allt  med  zoologiskt-ana- 
tomiska  imdersökningar,  och  han 
anses  som  den  klassiska  tidens 
förnämste  zoolog.  Av  A:3  till  vår 
tid  bevarade  zoologiska  arbeten 
är  det  äldsta,  Djurens  historia 
(9  böcker),  samtidigt  det  största 
och  viktigaste. 

Aritmeti'k  (av  grek.  arittno'8, 
tal),  läran  om  tal,  vanligen  räk- 
ning med  hela  tal  och  bråk,  även 
talteori  (se  d.  o.).  —  Aritme'- 
tisk  progre8sio'n,  Arit- 
metisk serie,  se  Serier. 
—  Aritmetiskt  medium, 
ie  Medelvärde. 

Aritmome'ter  (grek.  aritmo's, 
tal,  och  me' tron,  mått),  räkne- 
maskin   (se  d.  o.). 

Ari'us,  se  Arianism. 

Arizona  [ärizAo'na],  stat  i  s.v. 
För.  Stat.  A.  är  till  större  delen 
ett  högland,  n.  och  mellersta 
delen  upptages  av  Colorado-pla- 
tån, i  s.v.  utbreder  sig  Gila- 
öknen.  A.  genomflytes  av  Rio 
Colorado  jämte  dess  biflod  Rio 
Gila.  Klimatet  är  torrt  med 
utomordentligt  heta  somrar.  A. 
har  stor  rikedom  på  koppar,  sil- 
ver och  guld.  Häst-  och  fåravel. 
Phoenix  är  huvudstad;  Tucson 
är  säte  för  statens  universitet. 
295,000  kvkm.  340,000  inv.,  därav 
40,000  indianer.  Upptogs  som 
självständig  stat  i  För.  Stat. 
1912. 

Arjeplog,  socken  i  Norrb.  1., 
pastorat  i  Luleå  stift.  3,200  inv. 


Arjeplogs  lappmarks  tings- 
lag   omfattar    socknen   Arjeplog. 

Ark  (lat.  a'rca,  kista).  1.  Den 
husliknande  båtbyggnad,  i  vilken 
Xoa  räddade  sig  och  de  sina 
undan  den  stora  floden  (1  Mos. 
6:  14  ff.).  —  2.  Israels  äldsta  och 
förnämsta  helgedom,  "Herrens 
A.",  i  senare  tid  kallad  "förbim- 
deta"  eller  "vittnesbördets  A." 
Redan  i  öknen  hade  folket  (enl. 
4  Mos.  10:  33  S.  m.  fl.)  en  sådan 
A.  med  sig  på  sina  vandringar. 
Efter  erövringen  av  Jerusalem 
under  David  flyttades  denna  A. 
dit  (2  Sam.  6)  och  fick  slutligen 
sin  plats  i  det  innersta  rummet 
i  det  av  Salomo  byggda  templet 
(1  Kon.  8).  Vid  babyloniernas 
erövring  av  Jerusalem  586  gick 
den  förlorad.  Först  i  Prästkodex 
skildras  den  (2  Mos.  25:  lO  flf.) 
såsom  en  verklig  praktpjäs.  — 
Om  A.  i  betydelsen  tryckark, 
se  Boktryckarkonst. 

Arka'd  (av  lat.  a'rcus,  båge), 
en  rad  kolonner  eller  pelare,  för- 
enade av  valvbågar,  som  bära  en 
fortlöpande  mur.  En  öppen  gång 
inom  en  A.  kallas,  om  den  är  be- 
lägen i  bottenvåningen  till  ett 
hus,  portik,  i  en  högre  våning 
galleri.  —  En  blindarkad 


Arkad 


justitiepalatset    i    Liége.    Bel- 
gien, 


647 


Arkadien — Arkelaos 


648 


Arkad  på  kyrkan   San   Miguel  de  Esca- 
lada  vid  Leon,  Spanien. 

är  en  dekorativ  uppdelning  av  en 
muryta,  som  åstadkommes  genom 
lisener  eller  pilastrar,  förenade 
av  bågar. 

Arka'dien,  forngrekiskt  land- 
skap mitt  på  Peloponnesos.  Be- 
folkningen var  av  aiolisk  stam 
och  idkade  jakt  och  boskapssköt- 
sel. Renässansens  skalder  be- 
sjöngo  A.  som  det  poetiska  ideal- 
landet. Politiskt  bestod  A.  av 
aristokratiskt  styrda  smårepubli- 
ker,  som  tappert  försvarade  sin 
självständighet  gent  emot  Sparta. 
372  f.  Kr.  slöto  de  sig  för  en  kort 
tid  till  en  enhetsstat  kring  staden 
Megalopolis  i  förbund  med  Tebe. 
—  I  det  moderna  Grekland  är  A. 
en  nomarki  med  160,000  inv. ; 
huvudstad  är  Tripolitsa. 

Arkaise'ra  (av  grek.  arkai'os, 
gammal),  efterhärma  något  gam- 
malt i  konst  eller  språk.  —  A  r  - 
k  a'  i  8  k,  gammal,  fornåldrig,  här- 
rörande från  en  förfluten  tid.  — 
A  r  k  a  i'  8  m,  föråldrat  språkut- 
trvrk. 


Arkad    i    Sali,    Marocko. 


Arkangelsk,  se  Arhangelsk. 

Arkansas  [akä'n898].  1.  Bi- 
flod till  Mississippi,  Nord-Ame- 
rika. Rinner  upp  på  Klippiga 
bergen.  Längd  3,230  km.,  varav 
omkr.  1,000  km.  äro  segelbara.  ■ — 
2.  Stat  i  s.v.  delen  av  För.  Stat. 
A.  är  i  ö.  uppfyllt  av  skogar  och 
sumpmarker ;  i  v.  höjer  sig  landet. 
Genomflytes  av  ett  flertal  segel- 
bara floder:  Mississippi  (som  bil- 
dar gräns  i  ö.),  Arkansas, 
Washita,  S:t  Francis,  White  Ri- 
ver, Red  River  m.  fl.  A.  är  huvud- 
sakligen ett  åkerbruksland  och 
producerar  majs,  vete  och  bomull. 
Betydlig  fruktodling.  Skogarna 
lämna  värdefulla  träslag:  cy- 
press, ek,  valnöt  m.  m.  Stora  kol- 
fyndigheter.  Huvudstad  är  Little 
Rock.  Fayetteville  är  säte  för 
statens  universitet.  Areal  139,470 
kvkm.  Omkr.  1,750,000  inv.,  därav 
cirka  450,000  negrer.  A.  upptogs 
1836  som  stat  i  För.  Stat. 

Arkebuse'ra  (av  fr.  arquebuse, 
gammaldags  hakebössa),  avrätta 
genom  skjutning.  De  svenska  be- 
stämmelserna för  tillvägagångs- 
sättet vid  arkebusering  finnas  i 
Militär      bestraffningsförordning. 

Arkego'n,  det  honliga  köns- 
organet hos  mossor,  kärlkrypto- 
gamer och  gymnosperraer.  A., 
som  i  sin  typiska  form  har  en 
förlängning,  "hals",  består  av  en 
vägg,  som  omsluter  ett  antal  s.  k. 
halsceller  och  nedanför  dessa  ägg- 
cellen. Se  Befruktning. 

Arkegonia'ter,  växter  med 
arkegon,  d.  v.  s.  mossor,  kärlkryp- 
togamer och  gymnospermer.  I 
den  gängse  systematiken  omfat- 
tar A.  dock  blott  de  två  först- 
nämnda. 

Arke'iska  formationen,  se 
Urberg. 

Arkela'os,  namn  på  flera  forn- 
tida gestalter,  bland  vilka  mär- 
kas grekiske  filosofen  A.,  400-t.  f . 


649 


Arkeologi — Arkimedes'  princip 


650 


Kr.,  Anaxagorae'  lärjunge;  en 
konung  av  Makedonien  413 — 399; 
konung  Mitridates'  av  Pontos 
fältherre  A.,  som  i  kamp  mot  ro- 
marna blev  slagen  av  Sulla  86 
f.  Kr.;  samt  etnarken  A.  över 
Judéen,  Samarien  och  Iduméen, 
Herodes  den  stores  son,  avsatt 
av  romarna  efter  en  kort  rege- 
ring, 4  f.  Kr. — 6  e.  Kr. 

Arkeologi'  (grek.  arkqi'os, 
gammal,  och  lo'gos,  lära),  forn- 
kunskap  (se  d.  o.).  —  Arkeo- 
1  o'  g,   fornforskare. 

Arkesila'os,  f.  315  f.  Kr.,  d. 
241,  grekisk  filosof.  Se  Skepti- 
cismen. 

Arkespo'r,  urmoder  cellen  för 
sporbildning  hos  mossor,  kärl- 
kryptogamer  och  fanerogamer. 

Arki-,  se  Ä  r  k  e  -. 

Arkia'ter  (av  grek.  arki-, 
ärke-,  över,  och  iatro's,  läkare), 
numera  avskaffad  titel  på  läkare 
i  bemärkt  ställning,  i  början  till- 
lagd  konungarnas  livläkare,  se- 
dermera hederstitel  för  framstå- 
ende ämbetsläkare. 

Arkida'mos,  konung  av  Sparta 
468  f.  Kr.,  började  431  det  första 
peloponnesiska  kriget, 
som  efter  honom  kallas  det  a  r  - 
kidamiska. 

Arki'lokos,  grekisk  skald  (om- 
kr.  650  f.  Kr.).  Levde  på  öarna 
Paros  och  Tasos.  Känd  såsom 
förnyare  av  versformen,  i  det  han 
vid  sidan  av  det  äldre  episka 
daktyliska  versslaget  (hexame- 
tern) införde  jamben  och  trokén. 
Dessa  mer  lyriska  versformer  an- 
vände A.  företrädesvis  i  sina 
satirer,  vilka  utgöra  hänsynslösa 
angrepp  på  hans  personliga  fien- 
der. A.  ställdes  av  samtiden  vid 
sidan  av  Horaeros. 

Arkimandri't  (grek.  arki-, 
ärke-,  och  ma'ndra,  kloster), 
"överabbot",  benämning  på  vissa 


klosters  föreståndare  inom  gre- 
kisk-katolska kyrkan  samt  stun- 
dom även  i  västerlandet. 

Arkime'des,  f.  omkr.  287,  d. 
212  f.  Kr.  i  Syrakusa,  Sicilien, 
antikens  störste  matematiker.  Av 
A:8  arbeten  ha  11  avhandlingar 
bevarats.  Han  behandlade  nära 
nog  alla  sin  tids  matematiska 
problem.  Han  inneslöt  tt  mellan 
gränserna  3  V,  och  3  V-i,  beräk- 
nade ytorna  av  ellipsen,  parabel- 
segmentet och  sfäriska  segmenter 
samt  volymerna  av  sfären,  cylin- 
dern och  en  del  andra  kroppar 
och  uppfann  den  efter  honom 
uppkallade  spiralen.  Genom  de 
metoder,  A.  använde,  kan  han 
sägas  ha  anteciperat  upptäckten 
av  infinitesimalräkningen,  som 
först  1900  år  efter  honom  grund- 
lades av  Newton  och  Leibniz,  — 
Inom  mekanikens  område  gjorde 
sig  A.  särskilt  bemärkt  genom 
sina  fundamentala  rön  beträffan- 
de hydrostatiken,  en  före  honom 
okänd  vetenskap.  Den  betydelse- 
fullaste upptäckten  här  är  Arki- 
medes' princip  (se  d.  c). 
—  Under  Syrakusas  belägring  av 
romarna  år  212  lär  A.  ha  upp- 
funnit och  konstruerat  diverse 
försvarsverktyg,  bl.  a.  en  större 
brännspegel,  medelst  vilken  fien- 
dens fartyg  sattes  i  brand. 

Arkimedes'  princip.  En  i  en 
vätska  nedsänkt  kropp  förlorar 
lika  mycket  i  vikt  som  vikten  av 
den  imdanträngda  vätskemassan 
(deplacementet).  På  en  dylik 
nedsänkt  kropp  verka  två  var- 
andra motsatta  krafter,  nämligen 
dels  tyngdkraften,  dels  vattnets 
lyftkraft.  Är  den  förra  mindre 
än  den  senare,  kommer  kroppen 
att  förfiyttas  uppåt,  tills  så  myc- 
ket av  densamma  skjuter  ovanför 
vätskeytan,  att  deplacementets 
vikt  är  lika  med  kroppens  tyngd. 
A.   gäller  ej   endast  för  vätskor. 


651 


Arkimedes-skruven — Arkiv 


652 


utan   även    för   gaser,   t.   ex.    för 
luft. 

Arkimedes-skruven,  se  V  a  t  - 

tenuppfordringsverk. 

Arkipela'g  kallas  en  större 
samling  öar  med  omgivande  hav. 
Främst  användes  benämningen 
om  den  grekiska  A.,  öarna  mel- 
lan Mindre  Asien  och  Grekland. 

Arkite'kt  (grek.  arki-,  ärke-, 
över,  och  te'kton,  byggmästare), 
titel,  brukad  av  personer,  som 
efter  studier  i  husbyggnadskon- 
sten utöva  densamma  i  prakti- 
ken; sedan  1915  en  av  K.  M:t 
fastställd  titel  för  från  Tekniska 
högskolans  avdelning  för  hus- 
byggnadskonst utexaminerade 
elever.  —  Arkitekt  u'r,  se 
Byggnadskonst. 

Arkitrav  (av  grek.  arki,  över, 
och  lat.  tra'ies,  huvudbjälke),  i 
grekisk  och  därav  påverkad  bygg- 
nadskonst den  på  kolonnernas 
kapital  vilande,  understa  delen 
av  ett  bjälklag.  Se  vidare  K  o  - 
lonnordning. 

Arki'v  (av  grek.  arkå,'on,  råd- 
hus), urkundssamling,  byggnad, 
där  dylik  förvaras,  eller  institu- 
tion, som  handhaver  vården  om 
befintliga  och  inkommande  urkun- 
der och  handlingar  (ark  i  va' - 
1  i  e  r) .  A.  indelas  i  offentliga  och 
enskilda,  stats-,  kommun-,  pro- 
vins-, härads-,  socken-,  stads-, 
familje-  eller  gårdsarkiv.  A.  har 


Public    Record    Office,    London. 


Archives  Nationales,  förut  Hotel  de 
Soubise,   Farls. 

även  betydelsen  av  periodiskt  ut- 
kommande facktidskrift,  t.  ex. 
Nordiskt  medicinskt  arkiv.  —  I 
forntiden  funnos  A.  hos  judar,  gre- 
ker och  romare  och  förvarades 
vanligen  i  tempel.  I  Rom  finnsis 
ännu  bevarade  ruinerna  av  dess 
statsarkiv,  Tabulariet.  Den 
kristna  kyrkan,  särskilt  påvesto- 
len, bevarade  sina  arkivalier  i 
kyrkor  och  kloster,  och  dessa  äro 
de  äldsta  A.,  som  bevarats  från 
den  tidigare  medeltiden.  På  1100- 
och  1200-t.  börja  stads-  och  furste- 
arkiv uppstå,  de  senare  särskilt 
genom  inflytande  från  Syd-Italien. 
Dessa  A.  sammanhängde  intimt 
med  furstarnas  kanslier,  ty  man 
införde  där  de  utgående  och  de 
viktigaste  ingående  handlingarna 
i  kopieböcker  och  registratur. 
Först  sedan  på  1400-t.  den  skrift- 
liga behandlingen  av  förvalt- 
nings- och  rättsärenden  införts, 
kan  man  tala  om  A.  i  modern 
bemärkelse.  Varje  ämbetsverk 
hade  sitt  A.  och  ansvarade  för 
dess  vård.  —  Under  1800-t.  blevo 
de  offentliga  A.  föremål  för  sta- 
tens direkta  omvårdnad  och  cen- 
tralisationssträvanden.  I  de  flesta 
länder  utvecklades  de  relativt 
små  furstearkiven  till  väldiga 
centralarkiv  för  hela  staten. 
Samtidigt  lades  övriga  offentliga 
A.  under  statens  kontroll,  inven- 
tarieförteckningar uppsattes  och 
urkunderna  ställdeg   allt  mera  i 


653 


ArkiT 


654 


forskningens  tjänst.  Genom  att 
den  moderna  historieforskningen 
bygger  pä,  källstudium,  ha  de  cen- 
trala A.  numera  utvecklats  till 
rent  vetenskapliga  institutioner, 
medan  man  tidigare  betraktat 
dem  som  uteslutande  administra- 
tiva. Det  uppstod  en  Arkiv- 
vetenskap,  som  omfattade  de 
för  ett  A:s  ordnande  och  förvalt- 
ning nödvändiga  kunskaperna.  I 
Frankrike,  som  gick  i  spetsen  för 
denna  rörelse,  inrättades  1821 
École  des  Chartes,  ett  särskilt 
institut  för  utbildandet  av  arkiv- 
tjänstemän,  och  exemplet  följdes 
i  flera  länder.  Samtidigt  började 
man  uppföra  nya  arkivbyggna- 
der, vilkas  brandsäkra  konstruk- 
tion och  praktiska  förvaringsrum 
tillförsäkrade  arkivalierna  ett 
bättre  skydd,  och  vilkas  rymliga 
forskarsalar  möjliggjort,  att  A. 
kunnat  anlitas  i  allt  större  ut- 
sträckning. Vid  mitten  av  1800-t. 
bröt  ett  nytt  system  för  arkivali- 
ernas  ordnande  igenom  i  Frank- 
rike, och  detta  segrade  sedan 
i  alla  andra  länder.  Detta, 
som  följer  den  s.  k.  prove- 
niensprincipen, avser,  att 
de  arkivalier,  som  samlats  pi 
grund  av  en  viss  myndighets 
verksamhet,  t.  ex.  en  domstols, 
skola  bibehållas  som  ett  orga- 
niskt helt  och  icke  som  förr 
splittras  eller  sammanblandas 
med  någon  annan  myndighets 
handlingar.  Denna  både  prakti- 
ska och  konsekventa  princip  har 
numera  bragt  reda  i  centralarki- 
ven, som  till  stor  del  äro  depåer 
för  dylika  småarkiv.  —  Under 
1800-t.  omorganiserades  eller 
upprättades  de  förnämsta  cen- 
tralarkiven, t.  ex.  A  r  c  h  i  v  e  s 
Nationales  i  Paris,  Pub- 
lic Record  Office  i  Lon- 
don, Geheime  Staatsar- 
c  h  i  v      i      Berlin,      A  r  c  h  i  v  o 


Central  i  Madrid  och  Fede- 
ral Archives  i  Washington. 
Det  påvliga  arkivet,  som 
är  det  äldsta,  grundades  på  300-t. 
och  förvaras  i  Vatikanen.  Dess- 
utom finnas  utomlands  stora  spe- 
cialarkiv. Ett  dylikt  är  det  nya 
tyska  riksarkivet  i  Pots- 
dam,  som  är  sysselsatt  med  att 
samla  allt  det  väldiga  aktmate- 
rial, som  står  i  samband  med 
världskriget.  —  I  Sverige  genom- 
går arkivväsendet  f.  n.  en  kraf- 
tig utveckling,  i  det  man  söker 
genomföra  en  starkare  centralisa- 
tion  och  större  kontroll  över  de 
mindre  arkiven.  Riksarkivet 
(se  d.  o.)  har  utvecklats  till  Sve- 
riges centralarkiv,  och  närmast 
imder  detta  ha  inrättats  4 
landsarkiv  (i  Lund,  Göte- 
borg, Vadstena,  Uppsala)  och  en 
arkivdepå  (Visby).  Ett 
landsarkiv  har  till  uppgift  att 
uppsamla  och  vårda  äldre  hand- 
lingar, som  tillhöra  administra- 
tiva myndigheter  inom  vissa  an- 
givna län.  Dessutom  skall  lands- 
arkivet vara  en  medelpuixkt  för 
hembygdsforskning.  Landsarki- 
vens bestånd  härleder  sig  mest 
från  domstolar,  länsstyrelser, 
kronofogdekontor  och  kyrkoför- 
samlingar. Vissa  myndigheter, 
SS.  domkapitel  och  läroverk, 
kunna  få  behålla  sina  A.,  om 
lämpliga  lokaler  finnas.  I  regeln 
överlämnas  i  landsarkivens  vård 
endast  handlingar,  som  äro  över 
hundra  år.  Landsarkiven  stå  un- 
der riksarkivariens  överinseende 
och  förestås  av  en  landsarkivarie. 
Av  de  centrala  ämbetsverkens  ar- 
kiv är  Kammarkollegiets  det 
viktigaste.  Detta,  Kammar- 
arkivet, har  numera  genom 
riksdagens  beslut  1921  delvis 
kotqmit  i  Riksarkivets  vård,  me- 
dan vissa  yngre  partier  kvarbli- 
vit    hoB    kollegiet.    Andra  bety- 


«56 


Arkiymeter — Arktisk 


656 


djtnde  arkiv  äro  utrikesdeparte- 
mentets, KommerskoUegieta,  flot- 
tans, hovrätternas  och  Krigs- 
arkivet samt  Kungl.  slottsarki- 
vet, vart  och  ett  med  sin  sär- 
skilda personal.  Städernas  arkiv 
utgöras  huvudsakligen  av  de  s.  k. 
rådhusarkiven,  som  först 
under  senaste  tid  kommit  i  kom- 
petent vård.  Stockholm  har  tven- 
ne  skilda  arkiv  med  särskild  per- 
sonal, Stockholms  stads 
arkiv  och  Rådhusarkivet. 
De  övriga  städernas  äldre  arki- 
valier  skola  vanligtvis  lämnas 
till  landsarkiven,  men  vissa 
Btäder  ha  fått  behålla  dem. 
Vidare  finnas  sex  bergmästare- 
arkiv, som  dock  delvis  inför- 
livats med  landsarkiven.  Gårds- 
arkiv  äro  synnerligen  talrika  i 
Sverige,  ehuru  många  samman- 
slagits  eller  överförts  till  Riks- 
arkivet eller  de  större  biblio- 
teken, särskilt  till  Uppsala  och 
Lund,  som  dessutom  besitta  be- 
tydande enskilda  handskriftssam- 
lingar. Det  största  gårdsarkivet 
är  det  Bondeska  på  Eriks- 
b  e  r  g,  andra  betydande  finnas  på 
Leufsta  (de  Geer),  Trolle- 
Ljungby  ( Wachtmeister) , 

Bergshammar  (Säck).  Bland 
enskilda  bergsarkiv  är  F  a  1  u 
bergslags  arkiv  det  för- 
nämsta. —  Arkivarie,  före- 
ståndare för  eller  ämbetsman  vid 
arkiv.  I  Sverige  titel  för  vissa 
ämbetsmän  i  Riksarkivet  och  ut- 
rikesdepartementet, vilka  indelas 
i  "förste"  och  "andre  arkivarier", 
för  föreståndare  för  landsarkiv 
samt  för  dem,  som  inom  hovrät- 
ter och  centrala  verk  vårda  in- 
stitutionens handlingar.  • —  Ar- 
kivexemplar, benämning  på 
de  exemplar  av  varje  tryckalster, 
vilka  en  boktryckare  är  skyldig 
att  utan  ersättning  avlämna  till 
Kuiigl.    och    universitetsbibliote- 


ken. —  Arkivråd,  titel  för 
innehavarna  av  byråchefsbefatt- 
ningar i   Riksarkivet. 

Arkivmeter,  se  Metersy- 
stemet. 

Arkli',  av  tyska  arJcelei,  om- 
bildning  av  fr.  artillerie,  på 
1500-t.  framträdande  benämning 
på  förråd  av  handvapen  och 
tunga  eldvapen  med  tillhörande 
ammunition;  senare  kallat  tyg- 
hus. Det  förestods  av  en  arkli- 
mästare.  A.  betecknade  även 
aktersta  delen  av  ett  linjeskepps 
understa  batteri. 

Arkomässing,    se  Mässing. 

Arko'na,  udde  på  n.ö.  Rugen 
med  fyrtorn.  Där  låg  en  borg  samt 
guden  Svantevits  tempel,  vilka 
erövrades  av  danskarna  1169. 

Arko'nt  (av  grek.  a'rkon, 
härskare),  titel  på  de  högsta 
ämbetsmännen  i  antikens  Aten 
och  en  del  andra  forngrekiska 
städer.  Det  gamla  absolutistiska 
kungadömets  befogenheter  över- 
gingo  så  småningom  på  ett  ar- 
kontkoUegium,  som  med  växande 
demokratisering  av  det  atenska 
samhället  ökades  i  antal  (till  9) 
och  fick  tidsbegränsat  mandat 
(slutligen  endast  ett  år).  De  tre 
främsta  A.  voro  a  r  k  o  n  e  p  o'- 
nymös  (av  o'noma,  namn),  som 
hade  den  forne  konungens  civila 
myndighet  och  gav  sitt  namn 
åt  ämbetsåret,  b  a  s  i  1  eu'  s,  som 
skötte  de  med  den  gamla  konunga- 
värdigheten förknippade  religiösa 
åliggandena,  och  polema'rkos, 
som  förestod  krigsväsendet.  De 
övriga  6,  t  e  s  m  o  t  e'  t  e  s,  stodo 
i  spetsen  för  rättegångsväsendet. 

A'rktisk  (grek.  aWktos,  björn; 
stjärnbilden  Stora  björnen),  till- 
hörande nordpolsområdet.  — 
Arktiska  expeditioner, 
se  Polarexpeditioner.  — 
Arktiska  havet,  se  At- 
lantiska       oceanen.       — 


657 


Arkösund — Artnagnac 


658 


Arktiska  motströmmen, 
ge  Labradorströmmen.  — 
Arktiska  rasen,  se  Hy- 
perboréer.  —  Arktiska 
regionen,  Arktisk  fau- 
na. Arktisk  flora,  se  Po- 
larländer. 

Arkösund,  hamn  i  östergötl. 
1.,  ändstation  för  Xorrköping — 
Söderköping — Vikbolandets  järn- 
väg. Badort.  Mitt  emot  ligger 
A  r  k  ö  n   med   lotsstation. 

Arlberg,  Georg  Efraim 
Fritz,  f.  1830,  d.  1896,  opera- 
sångare. Med  både  vokal  och  dra- 
matisk förträfflighet  utförde  A. 
en  rad  operaroller  inom  bary- 
tonfacket och  vann  på  konsert- 
resor  i  Skandinavien  och  Fin- 
land stor  popularitet.  Lärare  för 
flera  senare  berömda  sångare. 
Komponerade  sånger  och  vokali- 
ser,  ett  Offertorium  samt  symfo- 
niska dikten  I  skogen. 

Arlberg,  pass  mellan  Tyrolen 
och  Vorarlberg.  —  Arlberg- 
banan  förbinder  Österrike  över 
Innsbruck  med  schweiziska  järn- 
vägsnätet. Banan,  som  har  en 
10,3  km.  lång  tunnel,  anlades 
1880—84. 

Arlecchino  [arleki'nä],  ital., 
1.  H  a'  r  1  e  k  i  n,  en  av  huvudfigu- 
rerna i  Commedia  dell' 
Ar  te  (se  d.  o.),  är  ursprung- 
ligen en  dum,  senare  ofta  knip- 
slug tjänare  och  Colombines  (se 
d.  o.)   älskare  eller  man. 

Arles    [arl],  stad  i  dep.  Bou- 


Amfiteatem    i    Arlea. 


Arlövi   sockerfabrik. 

ches-du-Rhone,  Frankrike,  vid 
Rhöne.  Talrika  fornlämningar. 
Bland  dem  märkas  särskilt  den 
romerska  amfiteatern,  med  plats 
för  25,000  pers.,  termer,  kejser- 
ligt palats  m.  m.  A.  var  på  900-t. 
huvudstad  i  Burgund.  31,000  inv. 
A.  står  genom  Arleskanalen 
i  förbindelse  med  havet.  Jfr 
A  r  e  1  a  t. 

Arlöv,  municipalsamhälle  i 
Burlövs  socken,  Malmöh.  1.  Rå- 
sockerfabrik  och  raffinaderi 
(Svenska  sockerfabriks-a.  b.)  ;  a. b. 
Svenska  järnvägsverkstädernas 
vaggonfabrik.  3,610  inv. 

Arm,  se  Extremiteter. 

Arma'da,  sp.,  krigsflotta,  an- 
vändes i  svenskan  huvudsakligen 
om  Filip  II  :s  stora  1.  "oöver- 
vinneliga A.",  som  1588  sändes 
att  tukta  England  men  besegra- 
des av  engelsmännen. 

Armadi'Il,  se  Bältdjur. 

Armagh  [ama'h],  stad  i  prov. 
Ulster,  Irland.  Säte  för  en  ka- 
tolsk och  en  anglikansk  ärke- 
biskop.  7,000   inv. 

Armagnac  [  arman ja'kk],  un- 
der medeltiden  ett  grevskap  i  s. 
Frankrike.  Av  den  grevliga  släk- 
ten A.,  som  utdog  1497,  var 
Bernhard  VII  av  A.,  d. 
1418,  vars  anhängare,  de  s.  k. 
armagnakerna,  användes  i 
striden  mot  det  burgundiska  par- 
tiet   och    senare   bleve  tygellösa 


659 


Armatoler — Armband 


660 


W        *  ' » 


5  i^a^^^^mm 

Armband.  1.  Nererflicka  (frin  Ukamba)  med  hals-  och  armringar  av  mässings- 
tråd. —  2.  Armrine  av  brons  från  romerska  kejsartiden.  —  3.  Detalj  från  egyp- 
tisk emaljring.  —  4.  Bronsring  från  Laténetiden.  —  6.  Armband  av  brons  från 
Kamerun.  —  6.  Modernt  länkarmband  (Hallbergs)  med  briljanter  och  safirer  i 
platinainfattningr.  —  7.  Kopia  av  grekisk-romersk  armring,  troligen  gotisk;  l:a 
— 4:e  årh.;  guld;   funnen  i   s.   Ryssland. 

nas  ventiler,  manometer,  vatten- 
ståndsmätare etc. 

Armband,  Armring,  smycke, 
som  bäres  kring  armen  såväl  av 
män  som  kvinnor,  bland  européer 
numera  företrädesvis  av  de  se- 
nare. Förekommer  både  bland 
vildar  och  civiliserade  folk  och 
av  skiftande  material,  hos  vildar- 
na  ofta  djurtänder  o.  d.,  upp- 
trädda på  ett  snöre,  hos  kultur- 
folken vanligen  av  ädla  metaller, 
stenar  och  pärlor.  Hos  egypterna 
och  assyrierna  samt  över  huvud 
hos  österlänningarna  ofta  ett 
tecken  på  makt  och  hög  rang. 
Av  arkeologiskt  intresse  äro  sär- 
skilt de  armringar  av  guld,  sil- 
ver och  brons,  som  buros  av 
germanerna  och  i  stort  antal  fun- 
niti  i  jorden. 


legotrupper,  som  gjorde  tjänst 
under  lOO-årskriget  mot  England. 

Armato'ler,  beväpnade  friska- 
ror, som  från  bergstrakterna  i  n. 
Grekland  förde  guerillakrig  mot 
de  på  1400-t.  inträngande  osma- 
nerna.  Från  1500-t.  gjorde  de  mot 
sold  och  privilegier  milistjänst  åt 
de  turkiska  ståthållarna,  men  på 
1700-t.  började  guerillakriget  mot 
de  otrogna  på  nytt.  En  resning 
av  albanska  A.  1821  blev  signa- 
len till  grekiska  frihetskriget. 

Armatu'r  (av  lat.  arma're,  be- 
väpna, utrusta),  till  en  maskins 
utrustning  hörande  delar.  Inom 
elektrotekniken:  dels  ankaret  i 
en  motor,  dels  till  belysningsan- 
läggningar hörande  ledningar : 
lampor,  isolatorer,  strömbrytare 
m.  m.  Till  en  ångpannas  A.  räk- 


661 


Armborst — Armé 


662 


Jättearmborst,     efter     ritniiig     »v     i-io- 
nardo    da    Vinci.     (Omkr.    1500.) 

Armborst  (av  lat.  arcubaWsta, 
kastbåge),  skjutvapen,  konstrue- 
rat efter  samma  principer  som 
pilbågen  men  försett  med  skaft 
och  spunnapparat.  Materialet  var 
trä,  järn  och  djursenor;  ladda- 
des i  senare  tid  med  blykulor; 
de  större  typerna  uppställdes  på 
va^ar  och  fästningstorn,  de 
smärre  buros  av  fotfolk  och  ryt- 
tare;   i   bruk   under   SOO— 150()-t. 

Armbåge,  armbågsben, 
se   Extremiteter. 

Armé  (fr.  armée,  av  lat.  ar- 
ma're,  beväpna).  I  ain  mest  vid- 
sträckta betydelse  betecknar  A. 
en  stats  eller  ett  statsförbunds 
hela  krigsmakt  till  landa  (se  även 
Här).  I  mera  inskränkt  bemär- 
kelse användes  uttrycket  om  en 
större  krigsstyrka,  som  uppträder 
självständigt  eller  åtminstone  är 
utrustad  för  ett  fullt  självstän- 
digt uppträdande.  Ordet  användes 
även  för  att  i  legalt  eller  admi- 
nistrativt syfte  beteckna  olika 
kategorier  o.  d.  inom  samma  här 
(aktiva  armén,  territorialarmén, 
kolonialarmén  o.  s.  v.)  Beroende 
på  operationsavsikter  m.  ra.  bil- 
dar ett  rikes  mobiliserade  fält- 
här  en  eller  flera  arméer.  Enligt 
svenska  bestämmelser  består  en 
armé  av  två  eller  flera  armé- 
fördelningar, eventuellt  även  en 
kavallerifördelning,    tungt    artil- 


leri ävensom  andra  trupper  (fly- 
gare m.  m.).  För  ordnande  av  för- 
bindelsen med  hemorten  har  varje 
självständigt  opererande  armé  ett 
särskilt  etappväsende.  Under 
världskriget  voro  A.  i  allmänhet 
större  (normal  styrka  8 — 15  för- 
delningar). Mindre  A.  benämnas 
häravdelning  (se  Här)  1. 
arméavdelning.  Olika  A. 
inom  samma  fälthär  betecknas 
i  allmänhet  med  nummer  (t.  ex. 
2 :  a  armén) ;  A.,  som  bildata  för 
visst,  mera  tillfälligt  syfte,  be- 
nämnes dock  ofta  på  annat  sätt 
(ex.  ockupationsarmén  i  Rimiä- 
nien.  Bugarmén,  Nordarmén).  — 
Arméfördelning,  den  högsta 
truppenheten  i  den  svenska  freds- 
armén; i  deii  mobiliserade  fält- 
hären den  lägsta  operativa  en- 
heten. Motsvarande  enhet  i  ut- 
ländska arméer  benämnes  i  all- 
mänhet division  (se  d.  o.). 
Den  svenska  arméfördelningen 
består  1922  av  två  infanteri- 
brigader  h  två  regementen,  ett 
(mindre)  kavalleri-  och  ett  fält- 
artilleriregemente. Härtill  kom- 
ma ingenjörtrupper  av  olika  slag, 
träng-  och  ammunitionskolonner, 
sjukvärdsformationer  m.  m.,  av 
vilka  i  fredstid  finnas  en  ingen- 
jörkår vid  vissa  och  en  trängkår 
vid  alla  arméfördelningar.  Det 
område,  varifrån  arméfördelning- 
en erhåller  värnpliktiga,  benäm- 
nes arméfördelningsom- 
råde. —  Arméförvaltningen, 
centralt  ämbetsverk,  som  närmast 
under  konungen  utövar  ledningen 
av  lantförsvarets  förvaltning. 
Verket,  som  saknar  särskild  chef, 
arbetar  på  fem  departement, 
nämligen  artilleri-,  fortifikations-, 
intendents-,  civila  departementet 
samt  sjukvårdsstyrelsen.  Departe- 
mentschefer äro  resp.  generalfält- 
tygmästaren,  chefen  för  fortifika- 
tionen, generalintendenten,   gene- 


663 


Armenien 


664 


ralkrigskommissarien    och    gene- 
ralfältläkaren. —  Armégrupp, 
två     I.     flera     arméer     samman- 
förda   under    gemensamt    befäl. 
Denna    Bvenska   benämning    sam- 
manfaller     med      den      franska 
(groupe    d'armées),  motsvarande 
benämning     inom     centralmakts- 
arméerna var  under  världskriget 
Heeresgruppe.    Inom  österrikisk- 
ungerska     hären     betecknade    en 
Armee-Gruppe    en    mindre   armé 
(se  Häravdelning  under  Här). — 
Armékår,    beteckning    för    en 
stridande    enhet    närmast  större 
än  division   (se  d.  o.).  Den  sam- 
mansättes     av     ett     kårkvarter, 
vari  i  allmänhet  även  ingå  full- 
ständiga    förvaltningsorgan,     ett 
antal   divisioner   samt   därutöver 
särskilda   tunga   artilleriförband, 
mången  gång  pansarvagnsforma- 
tioner   (tanks),  vidare  flygeskad- 
rar, en  del  andra  specialtrupper 
och  träiigformationer.  Armékärs- 
förbandet    användes    i    härar  av 
sådan  storlek,  att  ett  befälsorgan 
behöver  insättas  mellan  armé  och 
division.    —    Under    världskriget 
varierade  antalet  divisioner  i  en 
armékår.    Utbyten    av    divisioner 
ägde  även  rum.  I  en  första  krigs- 
organisation  samt  under  rörliga 
operationer    torde    armékåren    få 
en    mera     fast     sammansättning 
med     bestämt     antal    divisioner 
(två — fyra),     i     ställningskriget 
bliver     armékårsförbandet    mera 
en    ren    befälslänk   under   armé- 
chefen på  visst  frontavsnitt  med 
antalet      divisioner       varierande 
efter  behovet  på  detta  avsnitt. 

Armenien,  en  i  Sévresfreden 
1920  erkänd  självständig  repu- 
blik under  Nationernas  Förbunds 
skydd,  avsedd  att  omfatta  av 
armenier  bebodda  områden  mel- 
lan Svarta  havet,  Georgien,  Aser- 
beidjan,  Persien,  Mesopotamien 
och  turkiska  Mindre  Asien.  Dessa 


Fordon  i  Armenien. 

områden,  som  före  världskriget 
voro  delade  mellan  Turkiet  och 
Kyssland,  utgöras  av  skoglösa 
högslätter  med  öst-västliga  bergs- 
kedjor, särskilt  i  s.  Sammanbin- 
dande de  skilda  områdena  reser 
sig  Ararats  bergsområden  över 
snögränsen,  som  här  ligger  på 
4,000  m.  höjd.  Landets  största 
sjö  är  Wansjön,  en  avloppslös  sjö 
med  ringa  salthalt.  —  Huvudort 
är  Erivan;  därinvid  ligger  Ars 
religiösa  centrum,  Etsjmiadsin, 
med  armenisk-katolskt  biskops- 
säte. Andra  viktigare  städer  äro 
Erzerum,  Wan,  Bitlis,  Diarbekr 
och  Kars.  —  Befolkningen  utgö- 
res  av  armenier,  turkar,  kurder, 
perser  samt  ryssar.  Utom  ifråga- 
varande armeniska  områden  fin- 
nas spridda  c:a  1  Yo  mill.  ar- 
menier, som  till  större  delen 
bedriva  affärsverksamhet  och  i 
många  västasiatiska  städer  helt 
behärska  handeln.  Armenierna 
tillhöra  den  indoeuropeiska  ra- 
sen, äro  arbetssamma  och  intelli- 
genta. Deras  språk   är  en   själv- 


Armenlskt    brudfölje. 


665 


Armenien 


666 


ständig  gren  av  den  indoeuro- 
peiska  spräkfamiljen,  på  senare 
tid  starkt  uppblandat  med  främ- 
mande språkelement,  särskilt  per- 
siska. Man  skiljer  mellan  forn- 
1.  kyrkoarmeniskan,  som  ännu  an- 
vändes i  gudstjänsten  och  repre- 
senteras av  en  rik  historisk  och 
teologisk  litteratur,  gående  till- 
baka till  400-t.,  samt  nyarme- 
niskan,  på  vilken  även  finnes  en 
omfattande  vetenskaplig  och 
skönlitterär  litteratur.  I  över- 
sättning till  kyrkoarmeniska  fin- 
nas bevarade  åtskilliga  grekiska 
och  syriska  verk,  vilkas  original 
gått  förlorade.  Det  armeniska 
alfabetet  är  delvis  lånat  från 
grekiskan.  —  Inom  A.  livnära 
sig  armenierna  huvudsakligen  på 
jordbruk.  —  Religion,  se  A  r  m  e  - 
niska  kyrkan.  —  Historia. 
Redan  de  assyriska  kilskrifterna 
omtala  ett  antal  mindre  riken  i 
A.,  bland  vilka  det  mäktigaste  var 
U  r  a  r  t  i  (Ararat) .  Invånarna 
kallades  k  a  1  d  e  r,  och  deras 
rike,  som  hade  en  storhetstid 
på  800-  och  700-t.  f.  Kr.,  blev 
på  600-t.  f.  Kr.  erövrat  av  indo- 
europeiska  stammar.  A.  kom  nu 
först  under  persernas  välde  och 
sedan  under  seleukidernas,  men 
190  f.  Kr.  grundades  här  två 
riken  Stor-Armenien  och 
Lill-Armenien  på  ö.,  resp. 
v.  sidan  om  Eufrat.  Stor-Arme- 
niens  förnämste  härskare  var 
Tigranes  den  store,  som  förde 
krig  mot  romarna  och  66  f.  Kr. 
blev  besegrad  av  Pompejus.  Lan- 
det kom  nu  under  romerskt  in- 
flytande och  blev  sedan  ett  strids- 
äpple mellan  Rom  och  parterriket 
(jfr  A  r  8  a  k  e  s) .  Perserna  togo 
387  den  östra  och  större  delen 
(Persarmenia),  som  636 
erövrades  av  araberna,  vilka  även 
underlade  sig  Lill-Armenien.  Vid 
800-t:8    slut    inträdde    för    A.    en 


blomstringsperiod  under  den  näs- 
tan självständigt  härskande  bag- 
ratidiska  fursteätten.  Lill-Arme- 
nien, som  omkr.  1100  lyckades 
göra  sig  självständigt,  var  sedan 
ett  kristet  konungarike  till  1375, 
då  det  erövrades  av  muhamme- 
danerna. Lill-Armenien  kom  1514 
och  Stor-Armenien  1522  i  turkar- 
ncs  våld.  Endast  den  östligaste 
delen  förblev  persisk.  Armeni- 
erna hade  otvivelaktigt  gått  un- 
der, så  vida  icke  deras  kristna 
kjTka  uppehållit  deras  nationella 
medvetande.  De  muhammedanska 
ktirderna  företogo  ofta  fruktans- 
värda massakrer  på  dem,  och  mot- 
sättningen mellan  armenier  och 
turkar  växte  alltjämt.  Ryssland, 
som  1828  erövrat  det  armeniska 
distriktet  Erivan  från  Persien, 
erhöll  i  San  Stefanofreden  1878 
Kars,  Batum  och  Ardahan.  De 
löften  Turkiet  givit  att  förbättra 
sina  armeniska  undersåtars  ställ- 
ning blevo  aldrig  uppfyllda,  del- 
vis beroende  på  armenierna 
själva,  som  i  kampen  för  sin 
frihet  ofta  begagnade  sig  av 
anarkistiska  metoder.  1893 — 96 
och  1908  företogo  turkarna  om- 
fattande massakrer  i  A.  I 
Europa  väckte  dessa  grymheter 
stark  indignation,  men  oenig- 
heten mellan  stormakterna  för- 
hindrade ett  gemensamt  uppträ- 
dande mot  Tiu-kiet.  Även  Ryss- 
land sökte  undertrycka  den  arme- 
niska befolkningen  inom  sina 
gränser  genom  russificeringsaträ- 
vanden  och  motarbetande  av  den 
armeniska  kyrkan.  Under  världs- 
krigets tidigare  skeden  åter- 
uppväckte armeniska  friskaror  i 
rysk  tjänst  turkarnas  hat,  och  de 
ungturkiska  ledarna  Talaat  och 
Enver  sökte  nu  genom  ett  allmänt 
blodbad  utrota  armenierna.  A. 
led  svårt  av  kriget.  Först  sökte 
turkarna  bemäktiga  sig  den  ryska 


667 


Armeniska  kyrkan  —  Armentiéres 


668 


delen  av  A.  genom  en  offensiv  mot 
Kars  dec.  1914 — jan.  1915,  som 
dock  framgångsrikt  avvisades  av 
ryssarna.  Dessa  inbröto  under 
Janusjkevitj  jan.  1916  i  turkiska 
A.,  intogo  Erzerum  och  satte  sig 
sedan  i  besittning  av  Musj,  Bitlis, 
Trapezunt  och  Ersingjan.  Genom 
freden  i  Brest  Litowsk  blev  Tur- 
kiet tillförsäkrat  Ardahan,  Kars 
och  Batum,  vilket  område  dock 
efter  stilleståndet  i  IMudros  30 
okt.  1918  måste  utrymmas.  Sedan 
ett  försök  1917  till  en  federativ 
transkaukasisk  republik,  omfat- 
tande A.,  Aserbeidjan  och  Geor- 
gien, misslyckats,  bildades  i  maj 
1918  en  oberoende  armenisk  repu- 
blik, vars  område  motsvarade  de 
förutvarande  ryska  provinserna 
Erivan  och  Kars,  med  c:a  1  % 
mill.  inv.  Denna  stat,  som  också 
brukar  kallas  republiken 
Erivan,  erhöll  de  f acto-erkän- 
nande  av  de  allierade  makterna. 
Den  krävde  vid  fredskonferensen 
i  Paris  1919  de  förut  skilda  arme- 
niska områdenas  förening  till  en 
stat,  vilken  borde  omfatta  även 
Kilikien.  Turkiet  tvingades  i 
Sévresfreden  1920  att  erkänna  A. 
SS.  oberoende.  Dess  gränser  skulle 
uppdragas  av  presidenten  Wilson, 
som  till  republiken  Erivan  lade 
större  delen  av  vilajeten  Trape- 
zunt och  Erzerimi  samt  hela  Bit- 
lis och  Wan.  Angoraregeringen 
(se  d.  o.)  satte  sig  dock  emot 
planen,  och  på  grund  av  makter- 
nas oförmåga  att  genomföra  fre- 
den har  A.  icke  kunnat  konsti- 
tueras som  stat.  1921  föll  Kars  i 
turkarnas  händer,  och  återstoden 
av  republiken  Erivan  ombildades 
till  en  sovjetrepublik. 

Armeniska  kyrkan  grundlades 
genom  mission  från  Syrien  omkr. 
200  e.  Kr.  I  slutet  av  200-t,  upp- 
höjdes kristendomen  till  stats- 
religion  ^    alltså  tidigare   än   i 


romarriket.  Genom  det  på  360-t. 
införda  munkväsendet  kristnades 
sedan  efter  hand  folkets  breda 
lager.  400-t.  gav  åt  A.  större 
självständighet  gent  emot  den 
syriska  men  medförde  också  en 
svår  förföljelse  från  Persiens 
konung,  som  med  våld  ville  in- 
föra mazdeismen,  vilket  emeller- 
tid ej  lyckades.  I  dogmatiskt 
hänseende  anslöt  man  sig  på 
500-t.  till  monofysitismen  (se 
d.  o.).  500-  och  600-t.  beteckna 
en  blomstringstid,  men  seder- 
mera inträdde  en  stark  tillbaka- 
gång, framkallad  genom  den  bris- 
tande beröringen  med  syster- 
kyrkorna och  de  utomordentligt 
oroliga  politiska  förhållandena. 
Under  1800-t.  ha  protestantiska 
kyrkosamfund  sökt  att  gjuta 
nytt  liv  i  A.  —  Under  A:8  första 
tid  utbildades  för  de  armeniska 
kyrkobyggnaderna  vaJv-  och  ku- 
polkonstruktionen, vilken  sedan 
spreds  till  västerlandet. 

Arméns  flotta,  se  Svenska 
flottan. 

Arméns  pensionskassa,  insti- 
tution med  ändamål  att  ombe- 
sörja pensioneringen  av  armén 
tillhörande  militära  och  civila 
ämbetsmän.  Kassan  förvaltas  av 
en  direktion  av  officerare.  Dess 
styrelse  handhaves  dels  av  ar- 
méns fullmäktige  (16  valda  offi- 
cerare), som  sammanträda  vart 
femte  år,  dels  av  krigsbefälet, 
alla  generalspersoner  i  aktiv 
tjänst  samt  regements- (kår-) che- 
fer jämte  en  kapten  från  varje 
regemente  (kår),  vilka  samman- 
träda endast  för  behandling  av 
särskilt  viktiga  frågor. 

Armentiéres  [armagt-jä'r], 
stad  i  dep.  Nord,  Frankrike,  vid 
floden  Lys,  nära  belgiska  grän- 
sen. Hade  betydande  linne-  och 
bomulUindustri,     men     blev     till 


669 


Armerad  betong — Armfelt 


670 


stor    del    förstört    under    världs- 
kriget. 29,000  inv. 

Armerad  betong  benämnes  be- 
tong med  järninlägg,  s.  k.  a  r  m  e- 
r  i  n  g,  vanligen  bestående  av 
rund-  eller  fyrkantjärn,  arme- 
ringsjärn.  Användes  i  bäran- 
de konstruktioner,  vilka  bliva  ut- 
satta för  böjning  eller  dragning, 
enär  betongen  ensam  endast  har 
ringa  förmåga  att  upptaga  drag- 
påkänningar.  Till  de  armerade 
betongkonstruktionernas  upp- 
hovsmän räknas  främst  Monier 
och  Hennebique. 

Arme'ria,      se    P  1  u  m  b  a  g  i  - 

n  a  ce  a  e. 

Arme'ring  (lat.  arma' re,  be- 
väpna), beväpning.  —  Arme- 
rings järn,  se  Armerad 
betong. 

Armfelt,  svensk  och  finländsk 
ätt  från  Jämtland,  adlad  1648. 
1.  Karl  Gustav  A.  (Arm- 
feldt),  f.  1666,  d.  1736,  frih., 
general.  Han  försvarade  tappert 
men  utan  framgång  Finland 
under  det  stora  nordiska  kriget 
och    ledde    1718    det   misslyckade 


G.    Arrofeldt.    Målning    ay    D.    von 
KraXft. 


G.    M.    Armfelt.    Målning    av    U.    Wert- 
miiller. 

anfallet  mot  Trondhjem.  På  åter- 
tåget omkommo  600  man  av 
"Armfeldtska  karolinerna"  under 
snöstorm  i  Jämtland.  —  2.  Karl 
Gustav  A.,  f.  1724,  d.  1792, 
den  föreg:s  sonson,  generalmajor 
och  landshövding,  medlem  av 
Anjalaförbundet  (se  d.  o.).  — 
3.  Gustav  Maurits  A.,  f. 
1757,  d.  1814,  frih.,  general,  diplo- 
mat. A.  trädde  1781  i  hovtjänst, 
blev  snart  den  inflytelserikaste 
av  Gustav  111:8  gunstlingar  och 
överhopades  trots  sin  ungdom 
med  nådevedermälen,  blev  överste- 
kammarjunkare,  medlem  av 
Svenska  akademien  och  direktör 
för  k.  teatrarna.  Under  ryska 
kriget  1788 — 90  visade  A.  prov 
pä  stor  tapperhet  och  trohet 
mot  kungen  samt  ingrep  verk- 
samt vid  norska  gränsens  för- 
svar; undertecknade  som  Sve- 
riges ombud  freden  i  Värälä 
1790.  Påverkade  särskilt  utrikes- 
politiken i  ryskvänlig  riktning. 
På  Gustav  111:8  dödsbädd  ut- 
nämnd till  medlem  av  förmyndar- 


671 


Armfotingar — Arminius 


672 


regeringen,  störtades  han  dock  av 
Reuterholm  (se  d.  o.),  som  lät 
utnämna  honom  till  minister  i 
Neapel.  Här  planlade  han  en 
sammansvärjning  mot  Reuter- 
holm, vilket  gav  upphov  tiU  den 
ryktbara  högmålsprocess,  för  vil- 
ken Magdalena  Rudenschöld  (se 
d.  o.)  föll  offer,  1794.  A.,  som  meii 
hjälp  av  konungaparet  i  Neapel 
kommit  undan  till  Ryssland,  döm- 
des förlustig  liv,  ära  och  gods. 
1799  benådad,  blev  A.  1802—04 
envoyé  i  Wien,  1804 — 07  överbe- 
fälhavare i  Pommern  och  1808 — 
09  över  västra  armén.  Gemensamt 
hat  till  Napoleon  närmade  honom 
till  Gustav  IV  Adolf;  dock  föll 
han  i  onäd  kort  före  statsvälv- 
ningen  1809.  Såsom  misstänkt 
"gustavian"  förvisades  A.  ur 
Sverige  1811;  gick  i  rysk  tjänst, 
tillbragte  sina  sista  år  i  Finland 
och  hos  tsar  Alexander  I,  hos 
vilken  han  kraftigt  befrämjade 
Finlands  väl,  resningen  mot  Na- 
poleon samt  Norges  förening  med 
Sverige.  —  4.  Alexander  A., 
f.  1794,  d.  1876,  den  föreg:s  son, 
greve,  ministerstatssekreterare 
för  Finland  1842 — 76,  begagnade 
den  ynnest  han  åtnjöt  hos  Niko- 
laus I  och  Alexander  II  att  ut- 
verka konstitutionell  frihet  för 
Finland;  lantdagens  sammankal- 
lande år  1863  och  lantdagsord- 
ningen av  1869  äro  kontrasigne- 
rade  av  A. 

Armfotingar,  se  B  r  a  c  h  i  o  - 
p  o  d  a. 

Armi'da,  se  T  a  s  a  o. 

Armilla'ria,    se    Agaricus. 

Armilla'rsfär,  före  uppfin- 
ningen av  kikaren  brukat  astro- 
nomiskt instrument,  bestående  av 
med  varandra  förbundna  metall- 
cirklar, som  representerade  olika 
cirklar  på  himmelssfären.  A.  an- 
vändes huvudsakligen  för  att  be- 


Armillarslär   efter    Ptolemaios'    beskriv- 
ning. 

stämma    timvinkel    och    deklina- 
tion. 

Armin,  se  S  i  x  t  v.  Armin. 

Arminia'ner,  parti  inom  den 
reformerta  kyrkan,  uppkallat 
efter  Jakob  Arminius  (se  d.  c). 
Gent  emot  Calvins  stränga  pre- 
destinationslära  hävdade  Armi- 
nius, att  Gud  visserligen  av  evig- 
het fattat  ett  beslut  om  män- 
niskornas salighet  eller  fördö- 
melse men  under  förutseende  av 
deras  tro  eller  otro;  Guds  vilja 
är,  att  alla  skola  frälsas.  Hans 
motståndare,  gomaristerna, 
efter  prof.  Frans  Gomarus,  ford- 
rade officiellt  förbud  mot  lärans 
utbredning,  varför  A.  1610  till 
ständerna  i  Nederländerna  in- 
lämnade en  remonstrans,  varav 
de  även  fingo  namnet  r  e  m  o  n  - 
stranter.  Då  gomaristerna 
stödde  prins  Morits  av  Oranien 
och  remonstranterna  det  republi- 
kanska partiet  under  Hugo  Gro- 
tius,  blev  striden  även  politisk. 
Några  år  efter  Alorits'  död  fingo 
arminianerna  religionsfrihet  1630. 
De  ha  splittrats  i  en  mängd  sek- 
ter och  äro  utbredda  även  i  Ame- 
rika; räkna  f.  n.  blott  några 
tusental  medlemmar. 

Armi'nius.  1.  A.,  f.  18  f.  Kr.,  d. 
trol.    21    e.    Kr.,    tysk    national- 


673 


Armorica — Arne 


674 


hjälte,  av  Klopstock  (se  d.  o.) 
oriktigt  kallad  Hermann;  son  till 
cheruskerhövdingen  Sigimer,  led- 
de germanernas  uppror  mot  de 
romerska  erövrarna  och  slog  ståt- 
hållaren Varus  i  en  avgörande 
drabbning  i  Teutoburgskogen  9 
e.  Kr.  —  2.  Jakob  A.,  f.  1560, 
d.  1609,  predikant  i  Amsterdam, 
från  1602  professor  i  Leiden.  Se 
Arminianer. 

Armo'rica  (kelt.  are-mor,  vid 
havet),  romerskt  namn  på  Bre- 
tagne. 

Armpalissadceller,   se   Blad. 
Armpenna,  se  Fåglar. 
Armpolyp,     se    Polypma- 
u  e  t  e  r. 

Armskenor,  armbetäckning  av 
metall,  jfr  Rustning. 

Armstrong,  Whitworth  &  Co. 
[a'm8trång,  oi'ttoeth],  en  1847 
grundad  engelsk  ingenjörsfirma, 
som  har  sina  huvudverkstäder  i 
Newcastle-on-Tyne.  Tillverkar 
krigsmaterial,  motorer  och  far- 
tyg, i  synnerhet  örlogsfartyg. 
Armtäckare,  se  Fåglar. 
Armödlan,  se  Gälgrod- 
d  j  u  r. 

Arna'tto,  se  B  i  x  a. 
Arnauld  larnå'],  fransk  familj 
från  Auvergne,  känd  som  bekäm- 
pare  av  jesuiterna.  A  n  t  o  i  n  e 
A.  d.  ä.,  berömd  advokat,  f.  1560, 
d.  1619,  förfäktade  ivrigt  Henrik 
IV  :s  rätt  till  kronan.  Två  av 
hans  barn,  dottern  Angélique 
A.,  f.  1591,  d.  1661  som  abbedissa 
i  klostret  Port  Royal,  och  sonen 
Antoine  A.  d.  y.,  f.  1612,  d. 
1694,  verksam  ss.  skriftställare, 
voro  på  sin  tid  de  förnämsta  le- 
darna av  j  a  n  s  e  n  i  s  t  e  r  n  a  (se 
d.  o.). 

Arndt.  1.  Johann  A.,  f. 
1555,  d.  1621,  protestantisk  teo- 
log och  själasörjare;  utgav  1605 
Fyra  böcker  om  den  sanna  kris- 
tendomen, en  mycket  spridd  upp- 

-'li.  —  Le-s.   I.     Tr.  20.  C.  22. 


E.     M.     Arndt.     Efter     kopparstick. 


byggelsebok;  förföljdes  av  sam- 
tiden för  bristande  renlärighet 
på  grund  av  sin  dragning  till 
mystiken.  —  2.  Ernst  Mo- 
ritz A.,  f.  1769,  d.  1860,  tysk 
patriot  och  skald.  Född  på  det 
ännu  svenska  Riigen,  vann  A. 
först  uppmärksamhet  genom  Ver- 
such  einer  Geschichte  der  Leib- 
eigenschaft  m  Pommern  und 
Riigen,  1803,  och  användes  1805 
—09  av  Gustav  IV  Adolf  till 
utredningar  rörande  reformarbe- 
tet i  Svenska  Pommern.  Frän 
hans  vistelse  i  Sverige  härröra 
den  etnografiskt  intressanta  Reise 
du/rch  Schweden  I8O4  och  de  två 
första  delarna  av  hans  politiska 
huvudverk  Geist  der  Zeit  (4  bd, 
1806—18).  Som  baron  v.  Steins 
(se  d.  o.)  rådgivare,  som  univer- 
sitetslärare i  Greifswald  och 
Bonn  och  genom  sina  patriotiska 
dikter,  t.  ex.  Was  ist  des  Deut- 
schen  VaterUmd,  bidrog  A.  kraf- 
tigt till  Preussens  resning  1813 
och  de  1848  gjorda  försöken  till 
Tysklands  enande. 

Arne,  Ture  Johnsson,  f. 
1879,  arkeolog,  antikvarie  1909; 
har  bedrivit  forskningax  rörande 
den  nordiska  järnåldern  och  Sve- 


675 


Arngrim — Arnim 


676 


riges  forntida  förbindelser  med 
Ryssland   och  Orienten. 

Arngrim,  en  bärsärk,  nämnd  i 
isländska  sagor  och  hos  Saxo, 
ägare  av  trollsvärdet  Tyrfing  (se 
d.  o.)  ;  g.  ra.  E  y  f  u  r  a  och  fader 
till  tolv  bärsärkar,  den  äldste 
var  Ångan  tyr    (se  d.   o.). 

Arngrimur  Jonsson,  f-  1568, 
d.  1648,  isländsk  lärd,  prost; 
grundlade  intresset  för  isländska 
studier  i  Norden  genom  att  till 
fornforskaren  Ole  Worm  i  Köpen- 
hamn översända  en  handskrift  av 
Snorres  Edda;  skrev  historiska 
arbeten  om  Island. 

Arnheim,  se  Arnhem. 

Arnheim,  Fritz  Hein- 
rich, f.  1866,  d.  1922,  tysk 
liistoriker;  utgav  bl.  a.  arb.  om 
drottning  Lovisa  Ulrika  av  Sve- 
rige, Gustav  III  och  hans  tid,  om 
Erik  XIV  och  om  Maria  Eleo- 
nora, Gustav  II  Adolfs  gemål. 

Arnhem,  Arnheim,  huvud- 
stad i  prov.  Geldern,  Nederlän- 
derna, vackert  belägen  vid  Rhen. 
Tobaks-,  ylle-,  bomulls-  och  pap- 
persfabriker. I  A.  bo  en  mängd 
"sockerlorder",  förmögna  hollän- 
dare från  kolonierna.  70,000  inv. 

Arnhems  land,  se  Austra- 
lien. 

A'rnica,  växtsläkte  (fam.  Com- 
po'sitae) .  A.  inonta'na,  häst- 
fibbla, har  stora  blomkorgar 
med  brandgula  strålblommor. 
Blommorna  och  rotstocken  äro 
officinella  och  användas  mot  fe- 
ber och  vid  vissa  nervsjukdomar 
samt  även  som  yttre  medel  mot 
kontusioner  (Arnika-tink- 
tur). 

Arnim,  tysk  släkt  från  Alt- 
mark, historiskt  känd  sedan  1204. 

1.  Hans  Georg  v.  A.,  f.  1583, 
d.  1641,  fältherre  i  30-åriga  kri- 
get, omväxlande  i  svensk,  polsk, 
kejserlig  och  sachsisk  tjänst.  — 

2.  Ludwig   Achim   v.    A.,   f. 


Achim    von    Arnim.     Mfiluiug    av    E.    II. 
Ströhling. 

1781,  d.  1831,  tysk  nyromantisk 
diktare,  utgav  romaner  och  dra- 
mer av  skimrande  fantasi  men 
vacklande  i  formen;  novellen 
Isabella  von  Ägypten  (1812;  Isa- 
bella av  Egypten,  1921)  hör  till 
hans  bästa  arbeten.  Av  stor  vikt 
är  A:s  samling  av  tyska  folk- 
visor. Des  Knaben  Wunderhorn, 
utg.  tillsammans  med  svågern 
Brentano  (se  d.  o.)  1806—08.  A:8 
hustru  Anna  Elisabeth  v. 
A.,  kallad  B  e  1 1  i  n  a,  f .  Bren- 
tano, f.  1785,  d.  1859,  de  tyska 
nyromantikernas  inspirerande 
väninna,  utgav  1835  Goethes 
Briefwechsel  mit  einem  Kinde, 
vari  mycket  tilldiktats  av  henne 
själv.  —  3.  Harry  (Hein- 
rich) v.  A.,  f.  1824,  d.  1881, 
preussisk  diplomat,  sändebud  i 
Paris  1871,  men  motarbetade  Bis- 


Bettina     voi, 


'Alning     av     B. 
.  wald. 


677 


Arnljot   Gelline — Arnoldson 


678 


maxcks  politik  och  hemkallades 
1874,  anklagades  för  stöld  ur 
legationskansliet  i  Paris;  för  att 
undgå  fängelsestraff  gick  A.  i 
landsflykt;  skrev  hätska  pamflet- 
ter mot  Bismarck.  —  4.  Mary 
Annette  v. .  A.,  f .  B  e  a  u  - 
champ,  f.  1856,  den  föregis 
svärdotter,  engelsk  författarinna, 
utg.  Elizabeth  and  her  German 
garden  (1909)  m.  fl.  populära 
romaner;  omgift  1916  med  lord 
Russell. 

Arnljot  Ge'lline,  en  jämt- 
ländsk stigman  av  oerhörd 
kroppsstyrka,  som  stupade  för 
Olof  d.  heliges  sak  i  slaget  vid 
Stiklastad  1030.  Han  är  hjälten 
i  B.  Björnsons  epos  av  samma 
namn  och  i  operan  Arnljot  av 
W.  Peterson-Berger,  uppförd  i 
Stockholm  l:a  gången  1910. 

Ammödlingarna  eller  A  r  n  - 
ungarna,  "örnungarna",  be- 
römd norsk  stormanssläkt  under 
den  äldre  medeltiden ;  dess  huvud- 
gårdar voro  Giske,  Austråt  och 
Bjarkö;  som  stamfader  nämner 
sägnen  Fin  vid,  "den  fimne",  som 
hittats  i  ett  örnbo,  lindad  i  silke. 
Hans  sonson  Arnmod  Jarl 
gav  ätten  dess  namn,  och  dennes 
son  Arne  var  Olof  den  heliges 
vän.  Arnes  söner  och  deras  ätt- 
lingar spelade  en  mycket  viktig 
roll  i  de  häftiga  inbördesstriderna 
pä  1000-  och  1100-t.  En  av  Arnes 
sondöttrar,  Ingeborg  Jarla- 
moder, blev  moder  till  Orknö- 
jarlarna  och  till  konung  Duncan 
av  SkottlaJid,  och  en  annan, 
Tora,  gift  med  Harald  Hård- 
råde,  stammoder  till  norska 
konungar. 

A'rno,  flod  i  mellersta  Italien, 
upprirmer  på  Aperminerna,  flyter 
genom  Florens  och  Pisa  och  ut- 
faller i  Tyrrhenska  sjön.  Den 
bördiga  Arnodalen  är  rik  på 
foaiil. 


Arnold  av  Brescia  [brä'8ja], 
d.  1155,  italiensk  munk  och  re- 
formator, lärjunge  till  Abelard; 
uppträdde  i  sin  hemstad  med 
kraft  mot  kyrkans  världsliga 
makt  och  rikedom,  blev  landsför- 
visad  och  verkade  en  tid  som  pre- 
dikant i  Paris;  återvände  till 
Rom  och  blev  slutligen  där  ledare 
för  en  efter  antikt  mönster  bildad 
romersk  republik  (1147).  Först 
efter  förbund  med  Fredrik  Bar- 
barossa  samt  med  hjälp  av  inter- 
dikt  lyckades  påven  få  A.  för- 
driven  och   röjd  ur  vägen. 

Arnold.  1-  Thomas  A.,  f. 
1795,  d.  1842,  engelsk  skolman; 
efter  studier  i  historia,  klassiska 
språk  och  teologi  och  efter  vid- 
sträckta resor  utnämndes  han 
1827  till  föreståndare  för  R  u  gb  y 
school  (se  d.  o.).  A:s  ädla, 
högtbildade  och  varmt  religiösa 
personlighet  gjorde  Rugby  school 
på  nytt  vida  berömd  och  ledde  till 
en  mängd  efterbildningar.  A.  ver- 
kade även  som  vetenskaplig  för- 
fattare och  sista  året  av  sitt  liv 
som  professor  i  historia  i  Oxford. 
—  2.  Matthew  A.,  f.  1822,  d. 
1S8S,  engelsk  diktare  och  littera- 
turkritiker, den  f öreg :  s  son ;  skol- 
inspektör, professor  i  Oxford 
1857 — 67;  utgav  även  religions- 
filosofiska essayer.  —  3.  Sir 
Edwin  A.,  f.  1832,  d.  1904, 
engelsk  skald  och  orientalist, 
föreståndare  för  Sanskrit  College 
i  Poona,  Indien  1856 — 61,  var- 
efter han  tillhörde  redaktionen 
av  Daily  Telegraph.  Hans  mest 
berömda  arbete  är  Light  of  Asia 
(1879;  Asiens  ljus,  1888),  ett 
epos  över  Buddha. 

Amoldson.  I.Karl  Oskar 
A.,  f.  1830,  d.  1881,  operasångare, 
anställd  vid  Kungl.  teatern  från 
1858.  Berömd  för  omfångsrik  te- 
norstämma,, musikalisk  intelli- 
gena    och    mönstergill    sångkonst. 


679 


Arnolfo  di  Cambio — Arosa 


680 


—  2.  S  i  g  r  i  d  A.  -  F  i  a  c  h  o  f,  f. 
1861,  den  föreg:3  dotter.  Tack 
vare  en  skön,  väl  skolad  sopran, 
tjusande  apparition  och  drama- 
tisk smidighet  har  hon  särskilt  i 
täcka  roller  firat  stora  triumfer 
i  Europa  och  Amerika;  gift  1889 
med  sin  impressario,  A.  Fischof 
frän  Wien.  —  3.  KlasPontus 
A.,  f.  1844,  d.  1916,  religiös  och 
politisk  skriftställare,  fredsvän . 
led.  av  A.  K.  1882—87;  erhöll 
tillsammans  med  dansken  B  a  jer 
N^obelska  fredspriset  1908. 

Arno'lfo  di  Ca'mbio,  se  C  a  m- 
b  i  o. 

Arnstadt,  gammal  stad  i  re- 
publiken Thiiringen,  Tyskland, 
vid  Gera.  Ansenlig  industri  och 
handel  med  jordbruksprodukter. 
Besökta  saltbad.  Vackra  medel- 
tidsbyggnader.  19,500  inv. 

Arnulf,  f.  omkr.  850,  d.  899, 
tysk  konung  efter  Karl  den  tjoc- 
kes avsättning  887;  krönt  till 
romersk  kejsare  896. 

Arnäs.  1.  Socken  i  Västernorrl. 
1.,  pastorat  i  Härnösands  stift. 
5,540  inv.  —  2.  Se  Själevads 
och  Arnäs'  domsaga. 

Arno.  1.  (B  ond -Arno), 
socken  i  Upps.  1.,  jämte  Vallby 
pastorat  i  Uppsala  stift.  240 
inv.  —  2.  (Biskops-Arnö), 
ö  i  Mälaren;  här  låg  under  me- 
deltiden Uppsalaärkebiskoparnas 
befästa  slott,  ön  indrogs  vid  re- 
formationen till  kronan. 

Aro'm  (grek.  a'r.oma,  krydda), 
välluktande,  flyktiga  ämnen 
(eterarter,  eteriska  oljor  m.  m.), 
som  bl.  a.  förekomma  i  levande 
växter  1.  bildas  genom  jäsnings- 
processer i  frän  växtriket  här- 
stammande produkter. 

Aromatiska  föreningar,  se 
Cykliska   föreningar. 

Aro'mia,  se  Länghor- 
n  i  n  g  a  r. 

Aron,  MoBca'  äldre  broder  och 


Ivar    Arosenius.    Självporträtt. 


medhjälpare,  enl.  framställningen 
i  Prästkodex  (se  d.  o.)  den  förste 
israelitiske    översteprästen. 

Arons-rot,  se  A  r  u  m. 

Arons-skägg,  se  S  a  x  i  f  r  a  - 
ga. 

Aronsson,  Erik,  f.  1817,  d. 
1897,  en  pä  sin  tid  mycket  an- 
litad kvacksalvare,  känd  över 
hela  Sverige  under  namnet  "Ving- 
äkersdoktorn"  1.  "Vingåkersgub- 
ben". Ännu  torde  pä  många  håll 
förtroendefullt  användas  de  efter 
honom  uppkallade  kompositioner- 
na, Vingåkersgubbens  kryddor 
och  liniment  för  resp.  in-  och 
utvärtes  bruk.  Om  någon  princip 
kan  ha  legat  till  grund  för  dessas 
beredning,  torde  den  ha  varit  att 
genom  att  använda  en  mångfald 
olikartade  beståndsdelar  erhålla 
sannskyldiga  universalmedel  mot 
alla  slags  åkommor. 

Aros  (av  a,  gen.  ar,  å,  och  os, 
mynning),  åmynning;  fornnor- 
diskt ord,  som  ingår  i  många 
ortnamn.  Västra  A  ro  s,  nu 
Västerås ;  östra  Aros,  till 
slutet  av  1200-t.  namnet  på  nu- 
varande  Uppsala. 

Aro'8a,  kurort  för  lungsjuka  i 
Graubiinden,    Schweiz. 


681 


Arosenius — A  rrebo 


682 


Arosenius,  IvarAxelHen- 

r  i  k,  f.  187S,  d.  1909,  konstnär. 
Hans  målningar  och  teckningar 
—  ett  flertal  i  Göteborgs  mus.  — 
äro  barn  av  en  djupt  originell 
fantasikonst,  som  än  uttrycker  en 
inåtvänd  melankoli  i  släkt  med 
Sager-Nelsons,  än  en  saftigt  gro- 
tesk liumor.  Typisk  för  den 
mystiska  stämning,  han  kunde 
förläna  de  enklaste  vardagsmotiv, 
är   Flickan  och   ljuset. 

Arouet  [aroä'],  se  Voltaire. 

A'rpåd,  d.  907,  magyarernas 
anförare  vid  invandringen  i 
Ungern,  stamfader  för  A  r  p  a  d  - 
ska  ätten,  som  regerade  i 
Ungern  från  1000—1301. 

Arpeggio  [arpe'ddjå],  ar- 
peggiato  (av  ital.  arpa, 
harpa),  brutet  ackord,  vars  toner 
anslås  efter  varandra  såsom  på 
en  harpa. 

Arpi,  Oskar  A  d  a  1  r  i  k,  f. 
1824,  d.  1890,  anförare  för  U  p  p  - 
sala  studentkårs  all- 
männa sångförening  (se 
d.  o.)  1852 — 71,  som  han  bragte 
till  mycket  hög  nivå;  ledde 
Pariskören   1867. 

A'rrak,  se  Brännvin. 

Arrange'ra  (av  fr.  arranger), 
anordna;  i  fråga  om  musikstycke, 
bearbeta  för  andra  instrument  än 
originalmanuskriptets.  —  A  r  - 
rangema'ng,  anordning,  be- 
arbetning. 

Ärras     [arra'ss],    stad   i   dep. 


Ärras   med  Hötel   de  Ville  och   domkyr- 
kan  före   världskriget. 

Pas  de  Calais,  Frankrike,  vid 
floden  Scarpe.  Under  medeltiden 
berömt  för  sin  tillverkning  av 
konstnärligt  vävda  tapeter.  I  se- 
nare tid  har  A.  varit  en  bety- 
dande spannmålsmarknad  men 
led  stora  skador  under  världs- 
kriget. 26,000  inv.  Om  striderna 
vid  A.  se  A  r  t  o  i  s. 

Arrausköldpadda,    se   P  1  e  u  - 

r  o  d  i  r  a. 

Arrebo,  Anders  Chris- 
ten s  e  n,  f.  1587,  d.  1637,  dansk 
prästman,  kallad  danska  skalde- 
konstens fader,  emedan  han  in- 
förde renässansens  konstrikare 
versformer,  hexametern  och  alex- 
andrinen.  Hans  Eexaemeron  är 
en  direkt  efterbildning  av  du 
B  artas'     (se    d.    o.)    La    pre- 


Ärras  efter  världskriget.   (I  förgrunden  HOtel  de  Ville.) 


683 


A  rrende — Arreat 


684 


miére  semaine  och  utgör  i  sin 
tur  mönstret  för  Spegels 
Guds  werch  och  hwila. 

Arre'nde  (av  lat.  re'ddere, 
återgiva,  avkasta)  är  enligt 
nyttjanderättslagen  av  14  juni 
1907  upplåtelse  av  jord  till  bru- 
kande mot  lega.  A.  är  antingen 
jordbruksarrende  1.  lägen- 
hetsarrende. Arrendeavtalet 
ingås  skriftligen  mellan  ar r en- 
da'torn  och  jordupplåtaren,  så- 
vida de  ej  själva  annorlunda  be- 
stämma. Avtalet  skall  gälla  för 
viss  tid  eller  för  arrendators  livs- 
tid. För  den  händelse  tiden  ej  be- 
stämmes, gäller  det  för  fem  år. 
Om  jordägare  ej  inom  två  måna- 
der efter  arrendetida  utgång 
befallt  arrendator  att  flytta,  an- 
ses nytt  avtal  på  fem  år  före- 
ligga. Ett  jordbruksarrende  till- 
eller  avträdes  på  den  s.  k.  f  a  r  - 
dagen  (14  mars  eller,  om  denna 
dag  är  helgdag,  den  15).  I  all- 
mänhet kan  arrendatorn  endast 
med  jordägarens  tillåtelse  över- 
låta A.  helt  eller  delvis  på  annan. 
Om  arrendatorn  dör,  gäller  ar- 
rendeavtalet fortfarande,  men 
stärbhuset  kan  inom  ett  halvt  år 
erbjuda  A.  till  jordägaren.  Den 
arrenderade  jordegendomen  skall 
av  arrendatorn  underhållas  så, 
att  dess  skick  ej  försämras. 
Som  kontroll  härpå  skall  hållas 
syn,  när  A.  av-  och  tillträdes,  och 
ett  syneinstrument  upp- 
rättas däröver.  Byter  fastigheten 
ägare,  gäller  arrendeavtalet  mot 
den  nye  ägaren,  så  vitt  avtalet 
är  skriftligt.  Vill  i  annat  fall  ej 
nye  ägaren  låta  arrendatorn 
kvarsitta,  skall  han  uppsäga  av- 
talet inom  tre  månader  efter  det 
överlåtelsen  skedde.  Arrenderät- 
ten är  förverkad,  bl.  a.  om  arren- 
datorn utöver  viss  tid  dröjer 
med  erläggandet  av  avgiften  för 
ny  ttj  anderätten,     vilken      avgift 


också  kallas  A.,  om  han  vanvår- 
dar fastigheten  eller  eljest  åsido- 
sätter någon  av  avtalets  bestäm- 
melser, som  är  "av  synnerlig 
vikt"  för  jordägaren.  Om  lägen- 
hetsarrende gälla  samma  bestäm- 
melser som  om  jordbruksarrende, 
såvitt  dessa  bestämmelser  kunna 
tillämpas  därpå.  För  viss  jord  å 
landet  inom  Norrland  och  Da- 
larna gäller  sedan  1  sept.  1909 
en  särskild  arrendelag.  28  jan. 
1918  proraulgerades  en  lag  om 
oskälig  arrendestegring,  vilken 
huvudsakligen  är  av  kristidslag- 
stiftnings natur.  Denna  lag  har 
1921  ersatts  med  en  ny  lag,  som 
enligt  lag  3  mars  1922  gäller  till 
1  mars  1923.  1921  antogs  jämväl 
en  provisorisk  lag  om  jämkning 
i  vissa  fall  av  arrendator  ålig- 
gande dagsverksskyldighet,  vilken 
lag  jämväl  förlängts  till  1  mars 
1923.  En  ifrågasatt  lagstiftning 
om  tvångsförlängning  av  arrende- 
avtal i  avvaktan  på  ett  blivande 
lagförslag  om  social  arrendelag- 
stiftning och  tvångsavlösning  av 
jord  har  tre  gånger  av  riksdagen 
avslagits. 

Arrende'ra,  övertaga  eller  be- 
sitta ett  arrende. 

Arre'st  (av  lat.  ad,  till,  och 
resta're,  stå  kvar).  —  1.  Ett  lind- 
rigare frihetsstraff  (disciplin- 
straff), som  vid  ringare  förbry- 
telser mot  strafflagen  för  krigs- 
makten kan  ådömas  av  vederbö- 
rande befälhavare,  sedan  han  in- 
fordrat auditörs  yttrande,  eller 
av  krigsdomstol.  Disciplinstraffen 
äro  fyra:  A.  utan  bevakning, 
vaktarrest,  skärpt  A.  och  sträng 
A.  —  Arrest  utan  bevak- 
ning verkställes  i  eget  rum  eller 
tält,  om  den  straffskyldige  är 
officer  eller  vmderofficer,  och  i 
kasärnrum  eller  tält,  om  han  till- 
hör manskapet.  På  fartyg,  som 
saknar  tjänlig   arresteringslokal, 


685 


Arresö — Arrhenius 


686 


begränsas  den  straffskyldiges  rö- 
relsefrihet i  stället  till  ett  visst 
omr&de.  Straffet  kan  skärpas  ge- 
nom förbud  att  emottaga  besök. 
Arrestanten  skall  i  vanlig  ord- 
ning deltaga  i  tjänstgöring,  om 
ej  befälhavaren  annorlunda  för- 
ordnar. Högsta  tiden  för  dylik 
A.  är  15  dagar  eller  vid  samman- 
läggning av  straff  24  dagar.  — 
Vaktar  rest  verkställes  un- 
der bevakning  i  låst,  ljust  rum 
eller  tält;  och  på  fartyg  utan 
lämpligt  rum,  under  bevakning 
på  tjänligt  ställe.  Besöksförbud. 
Befälhavaren  bestämmer  om  ar- 
restanten skall  deltaga  i  tjänst- 
göring eller  ej.  Högsta  strafftid 
liksom  vid  A.  utan  bevakning.  — 
Skärpt  arrest  verkställes 
imder  bevakning  i  låst,  ljust  rima 
samt  med  hårt  nattläger.  Besöks- 
och  tjänstgöringsförbud.  Högsta 
strafftiden  är  10  dagar  och  vid 
sammanläggning  av  arreststraff 
högst  12  dagar.  —  Sträng 
arrest  verkställes  i  mörkt  en- 
rum. Då  straffet  pågått  tre  dagar, 
skall  en  dags  uppehåll  göras  i 
bestraffningen  och  arrestanten 
förvaras  i  ljust  rum.  Sådan  dag 
inräknas  ej  i  strafftiden.  Under 
den  tid,  då  den  arresterade  hålles 
i  mörkt  enrum,  skall  han,  om 
möjligt,  beredas  y-i  timmes  vis- 
telse i  fria  luften  varje  dag.  An- 
ser läkare,  att  straffets  verkstäl- 
lande skulle  medföra  våda  för  den 
straffskyldiges  hälsa,  må  det  för- 
vandlas till  vaktarrest.  Straff- 
tiden är  högst  6  dagar  och  vid 
sammanläggning  av  arreststraff 
högst  8  dagar.  —  Vid  förvandling 
till  annat  straff  svarar  en  dags 
A.  utan  bevakning  mot  en  halv 
dags  vaktarrest,  en  dags  vakt- 
arrest mot  en  halv  dags  skärpt 
A.  och  en  dags  skärpt  A.  mot  två 
tredjedels  dags  sträng  A.  En 
arrestdag    är    24    timmar.    —   2, 


Den  lokal,  som  användes  till  mili- 
tärhäkte. —  Arrest  a' n  t,  per- 
son, som  tagits  i  fängsligt  förvar 
eller  undergår  arreststraff.  — 
Arrest  e' ra,  gripa,  taga  i 
fängsligt  förvar. 

A'rresö,  Dapmarks  största 
insjö,  i  n.ö.  Själland.  42  kvkm. 
Står  genom  en  kanal  i  förbin- 
delse med  Isefjord. 

Arrete'ring  (av  fr.  arréter, 
hejda),  en  anordning  avsedd  att 
t.  ex.  under  transport  fastlåsa 
öratåliga  svängande  delar  på 
fysikaliska  instrument.  Sålunda 
bruka  magnetiska  instrument 
(kompasser)  arreteras  genom 
magnetnålens  upplyftande  mot 
dosans  glas;  vågar  arreteras 
genom  balansens  upphängning 
på  två  fasta  punkter  och  genom 
vågskålarnas   understödjande. 

Ärrets  d'amour  [arrä'  da- 
mo'r],  fr.,  kärleksdomar,  se 
Cours  d'amour. 

Arrhenius.  1.  Jakob  A.,  f. 
1642,  d.  1725,  av  gammal  tysk 
släkt,  sekreterare  och  rsintmäs- 
tare  vid  Uppsala  akademi,  pro- 
fessor i  historia,  psalmdiktare. 
A.  var  den  förste,  som  samlade 
och  registrerade  universitetets 
arkiv  och  bragte  reda  i  dess 
finanser.  Bland  hans  av  varm 
fromhet  kännetecknade  psalmer 
märkas  i  1819  års  psalmbok  ps. 
33  och  213,  därjämte  översätt- 
ningar och  bearbetningar,  ss. 
204.  205  och  268.  —  2.  Johan 
Petter  A.,  f.  1811,  d.  18S9, 
av  småländsk  allmogesläkt,  bota- 
nist och  agronom.  Organiserade 
och  omdanade  jämte  landshövding 
R.  v.  Krajmer  Ultuna  lantbruks- 
institut, och  befordrade  såsom 
sekreterare  i  Lantbruksakademien 
kraftigt  värt  lands  lanthushåll- 
ning. —  3.  Svante  August 
A.,  f.  1859,  föreg:8  brorson,  fysi- 
ker och  kemist,  professor  i  fysik 


687 


de  Arriaga — Arrow-rot 


688 


Svante    Arrhenius.    Målning    av    Kicharcl 
Bergh. 

vid  Stockholms  högskola  1895 — 
1905  och  sedan  dess  föreståndare 
för  Vetenskapsakademiens  Nobel- 
institut. 1903  erhöll  A.  Nobelpri- 
set i  kemi  för  sin  "elektrolytiska 
dissociationsteori"  (se  Disso- 
c  i  a  t  i  o  n) ,  som  A.  1887  publi- 
cerat i  Försök  att  beräkna  disso- 
ciationen  (aktivitetskoefficien- 
ten) hos  i  vatten  lösta  kroppar. 
Denna  teori  har  visat  sig  vara 
av  grundläggande  betydelse  för 
hela  elektrokemien  och  även  av 
stor  betydelse  för  fysiken  och 
fysiologien.  A.  har  vidare  stude- 
rat gasernas  elektriska  lednings- 
förmåga och  framlagt  en  teori 
över  luftelektriciteten  och  där- 
med sammanhängande  meteoro- 
logiska fenomen.  Med  en  ovanlig 
vidsynthet  och  idérikedom  har 
A.  förstått  att  tillämpa  sina 
många  viktiga  rön  inom  fysiken 
och  kemien  även  på  andra  ve- 
tenskapsgrenar, varom  talrika 
skrifter  med  astrofysiskt,  geofy- 
aiskt,  geologiskt,  metereologiskt, 
fysiologiskt  och  immunokemiskt 
innehåll  bära  vittne. 
de     Arria'ga,    Man  o  el,    f. 


1840,  d.  1917,  portugisisk  politi- 
ker och  författare,  republikan 
och  antiklerikal,  Portugals  förste 
ordinarie  president  1911 — 15.  — 
Hans  författarskap  omfattar 
även   vackra  lyriska  dikter. 

Arria'nos,  l:a — 2:a  årh.  e. 
Kr.,  grekisk  skriftställare,  över- 
gick i  romersk  tjänst  och  antog 
namnet  F  1  a  v  i  u  s.  Skrev  med 
Xenofon  som  förebild  sju  böcker 
om  Alexander  den  stores  fälttåg 
under  titeln  Anabasis. 

Arrie,  socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Hököpinge  pastorat  i 
Lunds  stift.  440  inv. 

Arriärgarde,  benämning  på  en 
styrka,  som  har  till  uppgift  att 
trygga  en  på  tillbakamarsch  stadd 
truppkolonn. 

Arroga'ns  (av  lat.  arroga're, 
tillvälla  sig),  trots,  förmätenhet, 
stolthet.  —  Arroga'nt,  trot- 
sig, förmäten.  —  A  r  r  o  g  a  - 
t  i  o'  n,  hos  romarna  upptagande 
som  eget  barn  av  en  myndig  per- 
son. 

Arrondissement  [-ma'5],  be- 
nämning på  distrikt  i  franska 
departement  och  i  Paris.  I  spet- 
sen för  ett  A.  står  en  under- 
prefekt. 

Arrow-rot,  namn  på  olika 
sorters  stärkelse,  som  framställas 
ur  de  knöliga  rotstockarna  av 
flera  tropiska  och  subtropiska 
växter.  De  användas  till  matlag- 
ning, till  finare  bakverk  och  i 
medicinen.  Viktigast  är  väst- 
indisk A.,  som  fås  av  Mara'nta 
arundina'cea,  numera  odlad  över- 
allt i  tropikerna.  Ostindisk 
A.  fås  av  två  (7«Vc«ma-arter, 
huvudsakligen  odlade  i  Främre 
Indien.  A,  från  Queensland 
erhålles  av  Ca'nna  €du'lis,  A. 
från  Tahi'tiav  Ta'cca  pin- 
nati'fida  (fam.  Tacca'ceae,  ordn. 
Liliiflo'rae) ,  brasiliansk  A. 
av  Ma'nihot  utiWssima.  Se  M  a  - 


689 


Ars — Arsenik 


690 


ranta,  Curcuma,  Canna, 
M  a  n  i  h  o  t. 

Ars,  lat.,  konst.  Ars  a  m  a'  n  - 
di,  konsten  att  älska  (se  Ovi- 
dius).  —  Ars  lo'nga,  vi' ta 
b  r  e'  v  i  8  (Hippokrates) ,  konsten 
är  lång,  livet  kort.  —  Ars  p  o  e'- 
t  i  c  a,  diktkonsten  (se  H  o  r  a  - 
tius).  —  A'rte8  libera'- 
I  e  s,  Fria  konster  (se  d.  o.), 
sysselsättningar,  värdiga  den  frie 
mannen,  i  motsats  till  slavarbetet. 
Under  medeltiden  räknade  man 
sju  Artes  liberales:  grammatik, 
dialektik,  retorik,  aritmetik,  geo- 
metri, musik,  astronomi.  De  tre 
första  bildade  tri'vium  (därav 
namnet  trivialskolor  för 
lägre  läroanstalter),  de  fyra  se- 
nare quadrVvium;  alla  sju  voro 
representerade  inom  facu'ltas 
a'rtium,  artistfakulteten,  vid  ett 
medeltida  universitet,  ungefär 
motsvarande  vår  filosofiska  fakul- 
tet; därav  MagVster  a'rtium 
liiera'Uum.  —  A'  r  t  i  u  m  (gen. 
plur.  av  ars)  kallas  i  Norge  och 
Danmark  avgångsexamen  från 
högre  läroverk,  "studentexamen". 

A'rsakes,  grundläggare  av  det 
partiska  riket  omkr.  250  f.  Kr. 
Hans  ätt,  arsakiderna,  stör- 
tades 227  e.  Kr.  av  sasaniderna. 
En  sidogren  härskade  i  Armenien 
omkr.  150  f.  Kr.— 400-t.  e.  Kr. 

Arsena'1,  tyghus  (se  d.  o.),  för- 
sett med  anläggningar  för  till- 
verkning och  reparation  av  ar- 
tillerivapen  1.   krigsfartyg. 

Arsena't,    se    Arsenik. 

Arseni'k  (grek.  arseniko'n, 
möjligen  av  pers.  zar,  guld,  med 
guldfärg),  ett  kemiskt  grund- 
ämne, en  metalloid,  som  förekom- 
mer rätt  allmänt  i  större  eller 
mindre  mängd  i  naturen.  De 
egentliga  arsenikmineralen  äro 
arsenik-kis  (FeÄsS),  re- 
algar  (AsjSj)  och  aur  i  pig- 
ment   (AsjS,).  I  mindre  mängd 


finnes  A.  i  ett  stort  antal  mal- 
mer, i  havsvatten,  mineralkällor, 
kol  o.  s.  v.  Ren  A.  erhålles  lätt 
genom  upphettning  av  arsenik- 
kis,  då  A.  frigöres  och  sublime- 
rar. Framställd  på  detta  sätt  är 
A.  ett  gråsvart,  kristalliniskt 
ämne,  men  förekommer  även  i 
andra  allotropiska  modifikatio- 
ner (se  A  1 1  o  t  r  o  p  i) .  Vid  upp- 
hettning av  arsenikväte  bildas 
amorf  A.,  och  vid  avkylning  av 
den  vanliga  svarta  formen  med 
flytande  luft  i  mörker  bildas  en 
gul,  obeständig  modifikation.  — 
A.  användes  såsom  tillsats  till 
bly  vid  fabrikation  av  hagel,  då 
blyet  därvid  blir  hårdare  och 
lättare  antager  kulform.  Spec. 
vikt  5,73.  Atom  vikt  74,96.  Ke- 
miskt tecken  As.  —  A.  och  de 
flesta  arsenikföreningarna  äro 
mycket  giftiga.  De  flyktiga  för- 
eningarna äga  en  karaktäristisk 
löklukt,  som  även  tydligt  kännes, 
då  A.  förbrännes.  Med  bl.  a. 
det  s.  k.  Marshska  provet 
kunna  små  mängder  A.  påvisas. 
Metoden  grundar  sig  på  att  ar- 
senikväte (AsH,)  vid  uppvärm- 
ning i  ett  smalt  glasrör  sönder- 
delas i  väte  och  fri  A.,  som  av- 
sätter sig  på  glasrörets  väggar 
såsom  ett  speglande  skikt,  s.  k. 
arsenikspegel.  Enl.  gällan- 
de författning  bestämmes  nvmaera 
A.-halten  i  misstänkta  varor 
medelst  den  ytterst  känsliga  s.  k. 
tiacetmetoden,  vid  vilken 
slutresultatet  erhålles  genom 
t  i  t  r  e  r  i  n  g  (se  d.  o.) .  —  I  sina 
föreningar  är  A.  tre-  1.  fem- 
värd.  —  Arseniktrioxid 
1.  vit  arsenik  (AsjO,)  erhål- 
les såsom  biprodukt  vid  röstning 
av  arsenikhaiti  ga  mineral  genom 
att  leda  rostningsgaserna  in  i 
särskilda  kammare,  g  i  f  t  k  a  m  - 
m  a  r  e,  där  oxiden  avsätter  sig 
såsom  ett  mjöl,  g  i  f  t  m  j  ö  1.  Vid 


691 


Arsenik 


692 


sublimering  erhålles  oxiden  så- 
som en  amorf,  genomskinlig 
massa,  arsenikglas.  Den  kan 
även  förekomma  säsom  reguljära 
eller  monoklina  kristaller.  Arse- 
niktrioxiden  är  en  anhydrid  till 
arseniksyr  lighet  (HjAsOa), 
som  med  baser  bildar  salter,  kal- 
lade arseniter.  Koppar  ar  senit 
är  grönfärgad  och  användes  förr 
såsom  färgämne,  Schweinfurt- 
grönt.  Arseniktrioxid  användes 
vid  glasfabrikation  till  avfärg- 
ning  av  glasmassa.  Vid  oxidering 
av  arseniksyrlighet  uppstår  arse- 
niksyra (H3ASO4),  vars  salter 
kallas  arsenater.  Arsenik- 
väte (AsHa)  är  en  färglös  gas, 
som  uppstår,  då  väte,  i  samma 
ögonblick  det  frigöres  ur  en  ke- 
misk förening  ("in  statu  nascen- 
di"),  får  inverka  på  en  arsenik- 
förening. Under  världskriget  an- 
vändes organiska  arsenikförenin- 
gar för  producering  av  giftiga 
gaser.  —  Arsenikförgift- 
ning kännetecknas,  när  den  är 
akut,  av  häftiga  retningssymtom 
från  mage  och  tarm  i  form  av 
ihållande  kräkningar  och  kopiösa, 
vattentunna  tarmuttömningar. 
Därjämte  framkallas  en  utvidg- 
ning av  de  finare  blodkärlen,  vil- 
ket jämte  de  stora  vattenförlus- 
terna genom  tarmen  åstadkom- 
mer kraftig  blodtryckssänkning 
med  åtföljande  hj ärtsvaghet.  Den 
dödliga  dosen  av  arseniktrioxid 
kan  för  den  fullvuxna  människan 
uppskattas  till  10  å  20  cgr.  Långt 
giftigare  är  det  gasformiga  arse- 
nikvätet. Man  har  därför  förmo- 
dat, att  andra  gasformiga  arse- 
nikföreningar, som  bildas  av 
mögel  på  arsenikhaltigt  under- 
lag, skulle  orsaka  förgiftning. 
Till  skydd  mot  arsenikförgift- 
ningar ha  särskilda,  delvis 
ytterst  stränga  lagbestämmel- 
ser utfärdats  rörande  dep  tiU- 


låtna  arsenikhalten  i  diverse 
varor.  —  Kronisk  arsenikför- 
giftning uppträder  vid  längre 
tids  bruk  av  en  måttlig  dos  eller 
vid  yrkesmässigt  handhavande 
av  arsenikhaltiga  ämnen.  Den 
yttrar  sig  i  aptitlöshet,  avmag- 
ring,  nervinflammationer  m.  m. 
I  anmärkningsvärt  motsatsför- 
hållande härtill  står,  att  man 
genom,  långvarigt  bruk  av  sti- 
gande arsenikdoser  kan  nå  där- 
hän, att  långt  utöver  den  för 
obehandlade  dödliga  dosen  kan 
fördragas,  utan  att  förgiftnings- 
symtom  visa  sig.  Från  vissa  trak- 
ter (Steiermark)  känner  man 
hela  folkgrupper,  som  dymedelst 
vänja  sig  vid  intagande  av  arse- 
nik och  därav  förmena  sig  vinna 
friskare  utseende  och  ökade  kraf- 
ter att  uthärda  strapatser  ( a  r  - 
senikätare).  —  Ätt  A.  i  små 
doser  är  ett  värdefullt  läkemedel, 
stärkande,  aptitbefordrande  och 
stimulerande  blodfärgämnebild- 
ningen,  är  känt  sedan  urminnes 
tider,  och  ämnet  tillhör  alltjämt 
våra  värdefullare  och  mest  an- 
vända terapeutiska  medel.  —  A. 
i  form  av  arseniksyrlighet  m.  fl. 
preparat  användes  även  inom 
veterinärmedicinen,  bl.  a.  so*n 
aptitretande  medel  och  för  att 
förläna  djuren  en  glänsande  hår- 
rem, bättre  hull  och  livligare 
temperament  samt  som  läkemedel 
mot  vissa  åkommor.  —  A  r  s  e  - 
n  i'  k  j  ä  r  n,  mineral  av  formeln 
FeAsj,  innehållande  27,2  %  järn 
och  72,8  %  arsenik,  förekommer 
i  rombiska  kristaller  1.  i  derba, 
stålgrå  massor.  Arsenikjärn  an- 
vändes för  framställning  av  vit 
arsenik.  —  Ar8eni'kkis, 
misspickel,  gråvitt  metall- 
glänsande  mineral  av  järn,  arse- 
nik och  svavel  enligt  formeln 
FeAsS,  förekommer  i  Sverige  vid 
Sala,   Dannemora  m.   fl.   gruvor, 


693 


Arsenit — Artemis 


694 


—  Ar8eni'knickel,  nicke- 
lin,  kopparnickel,  mineral 
av  kopparröd  färg,  av  formeln 
NiAs,  motsvarande  43,9  %  nickel, 
56,1  %  arsenik.  Arseniknickel  är 
en  av  de  viktigaste  nickelmalmer- 
na. Brytes  vid  Freiberg,  Tysk- 
land. 

Arseni't,   se  Arsenik. 

Arse'nius.  1-  John  Georg 
A.,  f.  1818,  d.  1903,  överstelöjt- 
nant, hästmålare.  —  2.  Carl 
G  e  o  r  g  A.,  f.  1855,  d.  1908,  djur- 
och  landskapsmålare,  lärjunge  av 
1880-t:s  franska  friluftsmåleri. 

Arsie'ro,  stad  i  n.v.  Venetien, 
Italien.  Häftiga  strider  omkring 
A.  under  världskriget  1916.  Se 
A  s  i  a  g  o. 

Arsi'noe,  namn  på  flera  egyp- 
tiska prinsessor,  tillhörande  pto- 
lemaiernas  ätt. 

Arsis  (grek.),  höjning;  i 
metriken  fotens  eller  handens 
höjning  mellan  nedslagen  vid  an- 
givande av  versens  rytm,  därav 
även  benämning  på  den  obeto- 
nade delen  av  en  versfot;  (se 
Tesis);   i  musiken  upptakt. 

d'Arsonvalisatio'n,  en  av  den 
franske  läkaren  Arséne  d' Ar- 
son  v  a  1,  f.  1851,  lancerad  metod 
för  behandling  av  arteriosklero- 
tiska  och  närbesläktade  tillstånd 
med  högfrekvensströmmar  (Tesla- 
strömraar).  Metoden  har  icke 
vunnit   allmännare  förtroende. 

Art,   se  Systematik. 

A'rta,  grekisk  nomarki  i  s. 
Epirus  vid  en  flod  med  samma 
namn,  som  från  Pindos  flyter  i 
sydlig  riktning  till  A  r  t  a  b  u  k  - 
t  e  n,  en  från  Joniska  havet  djupt 
inträngande  vik.  55,000  inv. 

Arta,  stad  på  Mallorca,  Spa- 
nien; turistort  med  droppstens- 
grotta. 6,000  inv. 

Artafe'rnes,  brorson  till  Da- 
reios  I,  persernas  anförare  i  sla- 
get vid  Maraton  490  f,  Kr. 


Artaxe'rxes  (fornpersiska  Ar- 
takhsjatra,  nypersiska  Ardasjir), 
persiska  konungar.  —  1.  A.  1 
Longimanus  (Långhand), 
reg.  465 — 424  f.  Kr.,  Xerxes'  yng- 
re son,  samtida  till  Esra  och  Ne- 
hemia.  —  2.  A.  II  M  n  e  m  o  n 
(den  minnesgode),  reg.  404 — 358 
f.  Kr.,  den  förres  sonson;  beseg- 
rade sin  upproriske  broder  Kyros 
vid  Kunaxa  401;  avslöt  Antalki- 
diska  freden  med  grekerna  386  f. 
Kr.  —  3.  A.  III  Ökos  (Vagn- 
fararen),  reg.  358—338  f.  Kr., 
den  förres  son;  återerövrade  och 
förhärjade  Egypten  och  lät  slakta 
tjuren  Apis.  Se  vidare  Persien 
och  Sasaniderna. 

Art-bildning,  se  Utveck- 
lingslära. 

Arte'di,  Peter,  f.  1705,  d. 
1735,  svensk  zoolog,  grundlägga- 
ren av  vetenskapen  om  fiskarna. 
Hans  arbete  Ichthyolo'gica  ut- 
gavs 1738  i  Leiden  av  Linné. 

Artel  [art-jä'lj],  ry.,  se 
Kooperation. 

A'rtemis,  i  den  grekiska  my- 
tologien Zeus'  och  Letos  jungfru- 
liga dotter,  enligt  den  vanliga 
myten  född  på  Delos  som  Apol- 
lons  tvillingsyster.  Hennes  kult 
var  ofta  förbunden  med  Apol- 
lons,  såsom  på  Delos,  i  Delfoi 
och  "tvillinghelgedomen"  Didy- 
ma.  Hon  bär,  som  han,  båge  och 
pilar  och  sänder  med  sina  skott 
plötslig  död,  särskilt  åt  kvinnor 
och  flickor.  När  hon  vanligen  upp- 
fattas som  jaktgudinna,  beror 
det  endast  på  en  i  hennes  kult 
föga  framträdande  del  av  hennes 
mångsidiga  väsen.  Hon  beskyd- 
dade växtligheten  i  skog  .och 
mark  men  också  villebrådet  och 
boskapen.  Hon  hörde  till  bröllops- 
gudarna, och  brudar  offrade  åt 
lienne  en  lock,  en  gördel  eller  en 
flickdräkt;  vidare  var  hon  under 
namnet    E  i  I  e  i  t  y'  i  a  bamabör- 


695 


Artemisia — Artesisk  brunn 


696 


dens  gudinna  men  framför  allt 
som  A.  Kuro'trofos  den  kvinn- 
liga ungdomens  beskyddarinna. 
Till  A.  Brauro'nia  (efter  sta- 
den Brauron  i  Ättika)  förde  möd- 
rarna sina  5 — 10-åriga  flickor  för 
att  anbefalla  dem  åt  henne.  I 
hela  Grekland  ärade  flickorna  den 
jungfruliga  gudinnan  som  be- 
skyddarinna för  deras  kyskhet. 
Uppfattningen  av  A.  som  mån- 
gudinna (Se  le' ne)  spridde  sig 
sannolikt  som  en  parallell  till 
Apollons  utveckling  till  solgud. 
I  äldre  tider  förekommo  män- 
niskooffer till  A.  Ofta  ha  grekerna 
sammanblandat  A.  med  främ- 
mande naturgudinnor.  Romarna 
likställde  A.  med  sin  mångudinna 
Diana.  —  Av  antikens  och  se- 
nare tidevarvs  bildande  konst 
framställdes  A.  vanligen  som  den 
imgdomliga  j  ägarinnan.  Ett  be- 
kant imdantag  är  den  efesiska 
Artemisstatyn,    som    framställde 


Artemis   (Diana)   frän  Versailles.   Antik 
marmorstaty. 


gudinnan  såsom  "allmoder"  med 
mänga  bröst  — ■  troligen  efter 
mönster  av  asiatiska  moder- 
gudinnor. 

Artemi'sia,  d.  350  f.  Kr., 
drottning  av  Karien,  gift  med 
ISIausolos,  över  vilken  hon  reste 
ett  praktfullt  gravmonument, 
]\Iausoleion  i  Halikarnassos 
(se  Mausoleum). 

Artemi'sia,  växtsläkte  (fam. 
Coinpo'sitae) .  Allmännast  i  Sve- 
rige är  A.  vulga'ris,  gråbo.  A. 
ahsi'nihium,  malört,  har  på 
båda  sidor  gråludna  blad  och 
små,  gula  blomkorgar  i  klase; 
hos  denna  art  förekommer  ett 
bitterämne,  absintin,  som 
extraheras  med  alkohol  och  an- 
vändes som  krydda  i  brännvin  och 
absint.  A.  abro'tanum,  åbrodd, 
en  halvmeterhög,  cypresslik  buske 
med  aromatisk  doft,  odlas  ofta 
vid  svenska  bondgårdar. 

Artemi'sion,  Artemistempel. 
Bland  de  mest  bekanta  torde 
vara  A.  i  Efesos,  ett  jättetempel 
i  jonisk  stil,  påbörjat  under 
500-t.  f.  Kr.  av  samiern  T  e  o  - 
d  o  r  o  s,  kretern  Kersifron 
och  hans  son  Metagenes,  upp- 
bränt 356  f.  Kr.  avHerostra- 
t  o  s    (se  d.  o.). 

Arterie'll,  som  har  avseende 
på  artärer.  —  A.  blödning, 
blödning  från  en  artär.  På  grund 
av  det  höga  trycket  i  artärerna 
utsprutar  blodet  i  stråle.  Stillas 
vanl.  genom  underbindning.  — 
Arter  iellt  blod,  syrerikt 
blod. 

Arterii'tis,  grek.,  inflamma- 
tion, resp.  degeneration  i  artärer- 
nas väggar. 

Arteriosklero's  (grek.  arteri' a, 
pulsåder,  och  sklero's,  hård),  se 
Åderförkalkning. 

Arte'sisk  brunn,  brunn,  i  vil- 
ken grundvatten  uppstiger  till 
jordytan,  ofta  under  högt  tryck. 


697 


Artes  liberales — Artilleri 


698 


Artesisk     brunn. 

Detta  beror  på  att  grundvatten- 
ytan inom  vissa  lågt  liggande 
områden  (artesiska  bassänger) 
upptill  är  avspärrad  av  för  vat- 
ten ogenomträngliga  berg  1.  jord- 
lager. Står  den  fria  grundvatten- 
ytan i  omgivande  trakt  högre  än 
denna  avspärrning,  uppkommer 
ett  hydrostatiskt  tryck,  som 
åstadkommer  vattnets  uppstigan- 
de, om  det  vattentäta  lagret  (ex. 
genom  brunnsborrning)  genom- 
brytes.  Namnet  kommer  av  fran- 
ska prov.  Artois,  där  de  första 
borrbrunnarna  anlades.  Artesiska 
bassänger  äro  t.  ex.  Paris-bäcke- 
net och  stora  delar  av  ö.  Austra- 
lien   (se  d.  o.). 

A'rtes  liberales,  se  Ars. 

van  Arteveide  [-fe'lde],  J  a- 
kob,  f.  omkr.  1287,  d.  1345, 
flandrisk  folkledare,  som  åstad- 
kom ett  förbund  mellan  Flandern, 
Hainaut  och  Brabant,  det  första 
försöket  till  en  belgisk  helstat. 

Arthri'tis,    se   Ar  t  r  i' t. 

Arthro'poda  (grek.  a'rtron, 
led,  och  pus,  fot),  se  L  e  d  d  j  u  r. 

Arthro'straca  (grek.  a'rtron, 
led,  och  o'strakon,  skal),  en  grupp 
till  ordn.  Malaco'straca  hörande 
kräftdjur  med  oskaftade  sido- 
ögon, vanligen  7  fria,  med  lika 
många  ogrenade  benpar  försedda 
bröstsegment  samt  utan  skal. 
Fossila  arter  träffas  redan  i 
siluravlagringar.  Till  A.  höra 
bl.  a.  Iso'poda  (se  d.  o.)  och 
AmpIWpoda   (se  M  ä  r  1  d  j  u  r) . 

Arthur      [a'tho],     Chester 


Alan,  f.  1830,  d.  1886,  president 
i  För.  Stat.  1881—85,  republikan. 
Genomdrev  förvaltningsreformer 
och  förbud  för  månggifte  i  terri- 
torierna, fullbordade  viktiga 
järnvägsbyggen. 

Articula'ta  (lat.  ledade),  äldre 
sammanfattningsnamn  på  leddjur 
och  maskar. 

Artificie'll  (av  lat.  ars,  konst, 
och  fa'cere,  göra),  konstgjord.  — 
Artificiella  gödselme- 
del, se  Gödselmedel.  — 
Artificiellt  system,  se 
Systematik.  —  Artifici- 
ell uppfödning  av  späda 
barn,  se  Barnavård. 

Arti'kel  (av  lat.  ar  ti' culus,  led, 
del),  avdelning,  t.  ex.  i  ett  för- 
drag (jfr  Trosartikel);  kor- 
tare uppsats;  varuslag.  —  I 
grammatiken  är  artikel  ett  ord 
eller  en  ändelse,  som  fogas  till 
substantiv  för  att  ange  begreppet 
som  bestämt  (mannen)  eller  obe- 
stämt {en  man).  Karaktäristisk 
för  svenskan  är  den  bestämda 
slutartikeln  jämte  bestämd  fri- 
stående artikel  (den  unge  man- 
nen). 

Artikulatio'n  (av  lat.  a/rti'cu- 
lus,  led),  ledförbindelse;  talorga- 
nens arbete  för  formande  av 
ljud;  tydligt  uttal  (vid  sång). 
Verbform :    artikule'ra. 

Artilleri'  (av  fr.  artillerie, 
krigsmaskin,  möjligen  av  ett 
fornfranskt  artillier,  utrusta), 
benämning  på  det  truppslag,  som 
betjänar  eldvapen  av  sådan 
tyngd,  att  de  ej  kunna  förflyttas 


från     30-&riga 
parstick. 


kriget.     Kop- 


699 


Artilleri 


700 


Fransk    långskjutande    kanon    under 
världskriget. 

annat  än  kortare  sträckor  endast 
med  handkraft,  d.  v.  s.  kano- 
ner, haubitser  och  mörsare.  A. 
användes  även  för  att  beteckna 
viss  utrustning  med  kanoner, 
t.  ex.  ett  fartygs  eller  ett  forts 
artilleri  eller  artilleribestyckning. 
— 'Kanoner  användes  redan  i  bör- 
jan pä,  1300-t.  av  morerna  under 
striderna  i  Spanien  och  kommo 
därifrån  småningom  under  de 
därpå  följande  århundradena 
även  till  de  europeiska  arméerna. 
Vapnet  stannade  länge  på  en 
ganska  primitiv  ståndpunkt  och 
användes  huvudsakligen  vid  an- 
fall mot  befästa  orter.  På  grund 
av  dess  svårrörlighet  blev  kano- 
nens roll  i  fältkriget  ganska 
ringa.  Gustav  II  Adolfs  lätta  ka- 
noner, vilka  kunde  åtfölja  infan- 
teriet i  dess  rörelser,  blev  början 
till  nutidens  fältartilleri.  Fredrik 
den  store  skapade  det  moderna 
åkande  och  ridande  A.  Napoleon 
I  införde  massanvändning  av  A. 
på  slagfältet.  Eefflade  kanoner 
användes  i  större  skala  först  av 
Napoleon  III  imder. kriget  i  Ita- 
lien och  bakladdningskanoner 
först  av  tyskarna  under  kriget 
1870 — 71.  I  samband  med  denna 
utveckling      erftatte^s     de     gamla 


rundkulorna  av  granater  och  gra- 
natkartescher.  Omkring  det  se- 
naste sekelskiftet  infördes  all- 
mänt kanoner  med  eldrörsrekyl, 
och  samtidigt  började  man  för- 
söka att  för  fältkriget  anpassa 
även  grövre  pjäser,  vilka  tidigare 
ansetts  uteslutande  höra  hemma 
i  fästnings-  och  sjökriget.  Under 
världskriget  har  A.  undergått  en 
oerhörd  utveckling.  Även  de  gröv- 
sta kalibrar  komma  numera  till 
användning  i  fältkriget,  varjämte 
pjäsantalet  per  högre  truppenhet 
mycket  ökats.  Motortransport  har 
i  stor  utsträckning  ersatt  häst- 
transport. Metoderna  för  eldens 
ledning  och  målspaning  ha  full- 
ändats. Särskilt  i  de  stora  skytte- 
gravsslagen har  artilleriets  mass- 
användning och  projektilförbruk- 
ning nått  förut  oanade  dimensio- 
ner. Ett  rekord  i  viss  mening  sat- 
tes av  tyskarna,  då  de  sommaren 
1918  på  tolv  mils  avstånd  be- 
sköto  Paris  med  kanoneld.  —  I 
sjökriget  blev  A.  huvudstrids- 
medlet första  gången  under  en- 
gelsmännens strid  mot  den  span- 
ska stora  armadan.  Sjöartilleriets 
utveckling  har  i  allmänhet  gått 
jämsides  med  landartilleriets; 
dock  ha  grovkalibriga  pjäser  i 
allmänhet  tidigare  kommit  till 
användning  i  det  förstnämnda, 
och  dylika  spela  likaledes  i  sjö- 
kriget en  ojämförligt  mycket 
mera  dominerande  roll  än  under 
strider  till  lands.  —  Artil- 
leri- och  Ingeniörhög- 
skolan,  tidigare  "Högre  artil- 
leriläroverket" (grundat  av  Gar- 
dell), skola  för  artilleriets  och 
fortifikationens  subalternoflficera- 
re,  f.  n.  förlagd  till  Artillerigår- 
den, Stockholm.  Genomgång  av 
högskolans  allmänna  kurser  är 
vid  ovannämnda  båda  truppslag 
kompetensvillkor  för  befordran 
till    löjtnant.    —    Artilleri- 


701 


Artiodactyla — Artur-sagorna 


702 


staben,  organisation  inom  ar- 
tilleriets överstyrelse,  bestående 
av  chef  (regementsofficer)  samt 
tio  kompaniofficerare  (därav  en 
ur  infanteriet),  med  uppgift  att 
förbereda  vissa  av  de  frågor, 
vilka  skola  behandlas  av  general- 
fälttygmästaren  och  inspektören 
för  artilleriet.  —  Artilleri- 
tidskrift, tidskrift  utgiven  i 
Stockholm  i  ändamål  att  främja 
kunskapen  om  artilleristiska  äm- 
nen. Första  numret  utkom  1872. 

Artioda'ctyla  (grek.  a'rtios, 
fullständig,  och  da'ktylos,  finger, 
tå),  se  Klövdjur. 

Arti'st  (av  lat.  ars,  konst), 
konstnär.  — •  Artistfakul- 
tet, se  Ars. 

A'rtium,  se  A  r  s. 

Artoca'rpiis,  se  B  r  ö  d  - 
fruktträdet. 

Artois  [artoa'],  förutvarande 
provins  i  n.ö.  Frankrike  kring 
Ärras,  ung.  motsvarande  dep.  Pas 
de  Calais.  —  I  A.  utkämpades  un- 
der världskriget  häftiga  strider. 
l:a  slaget  (1—26  okt.  1914)  ut- 
kämpades under  "kapplöpningen 
till  havet"  (se  d.  o.)  mellan  den 
7:e  franska  armén  (de  Maud'- 
huy)  och  2:a  tyska  armén  (v. 
Biilow).  Slaget  slutade  oavgjort 
med  ett  ställningskrigsläge  ö.  om 
Ärras.  2. -a  slaget  (9  maj — 16  juni 


CiN.SIAB.llT.AX57. 


1915)  torde  huvudsakligen  ha  av- 
sett att  förhindra  överförandet  av 
tyska  trupper  från  väst-  till  öst- 
fronten. Franska  anfall  riktades 
dels  mot  de  tyska  ställningarna 
å  Lorettehöjdens  östra  del  och 
dels  mot  Souchez  och  Xeuville — 
St.  Vaast.  Efter  hårda  strider, 
vilka  medförde  smärre  terräng- 
vinster, avbrötos  anfallen.  S:e 
slaget,  se  Loos. 

Artri't,  arthri'tis  (grek. 
a'rtron,  led),  ledinflammation.  A. 
är  akut  1.  kronisk  och  omfattar 
en  1.  flera  leder.  Akut  A.  utmär- 
kes  av  rodnad,  svullnad,  smärta 
och  minskad  rörlighet  i  den  an- 
gripna leden;  den  åtföljes  oftast 
av  feber.  Kronisk  A.  karaktärise- 
ras av  förstöring  av  ledbrosken, 
deformering  av  benkanterna;  de 
skrovliga  benändarna  kunna  en- 
dast med  svårighet  leda  mot  var- 
andra, ofta  under  knattrande  ljud. 
Ofta  inträder  genom  skrumpning 
av  bandapparaten  kring  leden  1. 
förbening  mellan  ledändarna  full- 
ständig styvhet  i  leden  (an- 
k  y  los,  se  d.  o.).  A.  förorsakas 
dels  av  infektioner,  och  allt  efter 
dessas  art  skiljer  man  mellan 
reumatisk,  septisk,  gonorroisk, 
tuberkulos  etc.  A.;  dels  framkal- 
las A.  genom  utfällning  av  urin- 
syra, som  vid  gikt  (se  d.  o.) 
är  sjukligt  hopad  i  blod  och  väv- 
nader. 

Artsyba'sjev,  Mihail  Pe- 
trovitj,  f.  1878,  rysk  förfat- 
tare, vann  rykte  genom  novellen 
Studenten  Ländes  död  (1904). 
A:s  arbeten  —  såsom  romanerna 
Sanin  (1907)  och  Kvinnan,  som 
stod  emellan  (1915)  och  skåde- 
spelet Svartsjuka  (uppfört  i 
Stockholm  och  Göteborg  1921) 
—  ha  väckt  sensation  främst  ge- 
nom  sitt    erotiska    innehåll, 

Artur-sagorna,  en  vittomfat- 
tande sagocykel,  vars  centralfigur 


703 


Artärer — Arv 


704 


äx  Artur  (eng.  Arthur,  fr.  Artus), 
britternas  segerrike  anförare  mot 
de  pä.  400-t.  inträngande  angel- 
sachsarna.  Huruvida  han  varit 
en  historisk  person  är  ovisst; 
första  gången  omtalas  han  i  den 
s.  k.  Nennius'  krönika  (början  av 
800-t.).  Sagorna  om  honom  blevo 
på,  1100-t.  bekanta  i  Nord-Frank- 
rike och  fingo  där  betydelse  för 
Bretonska  romanerna    (se  d.  o.). 

Artä'rer  (grek.  arteri' a),  puls- 
ådror, de  relativt  tjockväggiga, 
elastiska  blodkärl,  som  föra  blo- 
det från  hjärtat. 

A'rum,  växtsläkte  (fam. 
Ara'ceae).  örter  med  knölformig 
jordstam,  pil-lika  blad  och  ett  vid 
basen  ansvällt  hölster.  Blomkol- 
ven är  upptill  blomlös,  bär  på 
mitten  hanblommor  och  nederst 
honblommor.  A.  macula'tum, 
munkmössan,  förekommer 
förvildad  i  Skåne.  Den  underjor- 
diska stamdelen  innehåller  stär- 
kelse och  är  officinen,  a  r  o  n  s  - 
rot  1.  dansk  ingefära. 
Frukterna  äro  röda,  giftiga  bär. 
A.  palaesti'tium,  var.  sanctum, 
svart  kalla,  med  stort,  sam- 
metssvart  hölster,  odlas  som 
krukväxt. 

A'run,   se  E  r  y  t  h  r  a  e  a. 

Arundel  [är8'ndl],  Thomas 
H  o  w  a  r  d,  earl  av  A.  och  S  u  r  - 
rey,  f.  1586,  d.  1646,  den  förste 
engelske  konstsamlaren  i  stor 
stil.  Hans  samlingar,  som  för- 
varades i  släktresidenset,  Arun- 
del House  i  London,  sking- 
rades efter  hans  död;  antiksam- 
lingen, känd  under  namnet 
Arundel  marbles,  skänk- 
tes  till  Oxfords  universitet. 

Aruwimi,  högerbiflod  till 
Kongo. 

Aru-öarna,  ögrupp  i  nederl. 
Indien. 

Arv.  Jw-  Genom  A.  övergår 
död  persona  kvarlåtenskap  till  en 


eller  flera  efterlevande.  A.  kallas 
därefter  även  själva  kvarlåten- 
skapen.  Äro  de  efterlevande  barn 
eller  barns  avkomlingar,  kallas 
de  bröstarvingar,  äro  de 
den  dödes  föräldrar  eller  förfä- 
der, kallas  de  bakarvingar, 
äro  de  i  sidosläktskap,  såsom 
syskon  och  deras  barn,  kal- 
las de  sidoarvingar.  Den 
inbördes  ordningen  mellan  samt- 
liga släktingar  bestämmes  genom 
en  s.  k.  a  r  v  s  o  r  d  n  i  n  g,  upp- 
ställd efter  släktskapens  närhet 
till  den  döde.  Denna  närhet  be- 
räknas efter  två  metoder:  1) 
Enligt  parentelsystemet 
tankes  släkten  bestå  av  särskilda 
avdelningar,  parentel,  var  och  en 
utgörande  ett  par  (man  och 
hustru)  och  deras  avkomlingai". 
Med  tillämpning  av  i  s  t  a  d  a  - 
rätt,  varmed  menas,  att  en  av- 
lidens bröstarvingar  (d  e  s  c  e  n  - 
den  t  er),  alltså  barn,  barnbarn 
o.  s.  v.,  ha  rätt  att  i  avlidna  för- 
äldrars (ascendenter)  ställe 
övertaga  deras  del  av  A.,  kommer 
i  första  rummet  såsom  arvsberät- 
tigade  den  dödes  egen  parentel, 
d.  v.  3.  hans  descendenter.  I 
andra  rummet  kommer  hans  för- 
äldrars parentel.  Saknas  arvsbe- 
rättigade  av  1 :  a  och  2 :  a  paren- 
telen,  inträder  3:e  parentelen, 
d.  v.  s.  faders  och  moders  för- 
äldrar, o.  8.  v.  2)  Enligt  gra- 
dualsystemet  räknas  släkt- 
skapens närhet  efter  led  (fö- 
delseakter). I  svensk  rättsord- 
ning tillämpas  i  första  hand 
parentelsystemet,  så  att  1 :  a 
parentelen  är  närmast  arvsberät- 
tigad,  därefter  2:  a.  Äro  bägge 
dessa  parentel  utdöda,  räknas  de 
arvsberättigade  efter  gradual- 
systemet  med  förbehållet,  att,  om 
släktingarna  äro  i  lika  led,  före- 
trädet avgöres  enligt  parentel- 
systemet,   så    att    arviordningen 


705 


Arvakr — Arvika 


70ö 


blir  faders  och  moders  föräldrar, 
faders  och  moders  syskon,  faders 
och  moders  föräldrars  föräldrar, 
kusiner,  faders  och  moders  för- 
äldrars syskon,  faders  och  moders 
föräldrars  föräldrars  föräldrar, 
kusiners  barn.  Genom  lag  av  14 
jimi  1920  har  make  tillerkänts 
rätt  till  A.  Dör  make  och  lämnar 
ej  efter  sig  bröstarvinge  eller 
adoptivbarn  eller  dess  bröst- 
arvinge, ärver  andra  maken  hälf- 
ten av  kvarlåtenskapen,  om  efter 
den  döde  finnes  fader  eller  moder 
eller  syskon  eller  dess  avkomling, 
men  eljest  hela  kvarlåtenskapen. 
—  Naturv.  Se  Ärftlighets- 
lära.  —  Bot.  Svenskt  namn  på 
arter  av  växtsläktena  Stella'ria, 
Gera'stium,  HoWsteum,  Ammo- 
de'nia  Andro'sace,  Centu'nculus, 
Anaga'llis  och  Lysima'chia. 

Arvakr,  se  Allsvinn. 

Arve,  se  Tall. 

Arve'mer,  en  gallisk  stam,  bo- 
satt i  den  del  av  Akvitanien,  som 
nu  kallas  Auvergne.  Huvudort 
var  Nemossus,  nuv.  C  1  e  r  - 
m  ont. 

Arvfel,  sådana  ärftliga  lyten, 
som  nedsätta  djurens  avelsvärde. 
I  hästaveln  räknas  som  sådana: 
dövkoller,  lungpipning,  korslam- 
het, spätt,  felaktig  hovbildning 
m.  m.,  ehuru  deras  nedärvning 
är  mycket  omtvistad. 

Arvfurste,  titel  för  till  Sveri- 
ges tron  arvsberättigad  prins. 
Närmast  tronen  stående  A.  kal- 
las kronprins,  om  han  är  den 
regerande  monarkens   avkomling. 

Arvföljd,  se  Tronföljd. 

Arvförening,  benämning  på 
de  äldsta  svenska  tronföljdsord- 
ningarna :  Västerås  arv- 
förening  (13  jan.  1544), 
Stockholms  (7  mars  1590) 
och  Norrköpings  (22  mars 
1604).  Jfr  Arvsförening. 

Arvi'cola,  se  Sorkdjur. 


A.    I.    Arwidsson.    Litografi    av    J.    Car- 
doiL, 

Arvidsjaur,  socken  i  Norrb.  1., 
pastorat  i  Luleå  stift.  7,010  inv. 
—  Inom  A.  ligger  municipalsam- 
hället  A:s  kyrkstad  med 
490  inv. 

Arwidsson,  Adolf  Ivar,  f. 
i  Finland  1791,  d.  1858,  skrift- 
ställare, anhängare  av  den  nyro- 
mantiska skolan.  1821  utgav  han 
tidningen  Åbo  Morgonblad,  där 
han  sökte  försvara  och  utveckla 
sitt  folks  nationella  självständig- 
het. Regeringens  förföljelser 
tvungo  honom  att  1823  söka  sig 
över  till  Stockholm,  där  han  an- 
ställdes vid  Kungl.  Bibi.  Utom 
viktiga  historiska  arbeten,  ur- 
kundsamlingar och  politiska  bro- 
schyrer (under  pseudonym)  utgav 
han  folkvisesamlingen  Svenska 
fornsdnger  (3  delar,  1834 — 42), 
hans  främsta  insats  i  vår  littera- 
turhistoria. 

Arvidsvik,  badort  i  Bohuslän 
på  Köön,  mitt  emot  Marstrand. 

Arvidsäpple,  se  Äppleträd. 

Arvika,  stad  i  s.  delen  av 
Jösse  härad,  Värml.  1.,  vackert 
belägen  invid  Kyrkviken  (en  vik 
av  Glafsf jorden) .  A.  fick  ttads- 
rättigheter  redan  1811  men  för- 
lorade dem  åter  1821.  Den  1  jan. 


23. 


L  e  X.  I.     Tr.  21.  6.  22. 


707 


Arvland — Arvskifte 


708 


,".   -    "iaiaMminBiiffiM 


Torggatan.   Arvika. 

1911  blev  A.  ånyo  stad.  Dess  läge 
är  numera  synnerligen  gynnat 
genom  järnvägen  Laxå — Char- 
lottenberg,  och  staden  har  därför 
att  visa  ett  raskt  uppsving  under 
de  senaste  decennierna.  Genom 
Byälven  står  A.  i  ångbåtsförbin- 
delse med  Göteborg.  Fabriker  för 
tillverkning  av  jordbruksredskap 
och  musikinstrument.  7,050  inv. 
—  A.  stadsför  samling, 
pastorat  i  Karlstads  stift.  —  A. 
landsförsamling  bildar 
jämte  Älgå  och  Ny  pastorat  i 
Karlstads  stift.  4,120  inv. 

Arvland,  område,  som  på 
grund  av  arvsrätt  tillhör  en  re- 
gent. 

Arvlös  blir  en  person,  om  han 
lagligen  förverkat  sin  arvsrätt 
(se  d.  o.).  Arvlåtaren  kan  även 
med  angivande  av  laga  skäl  i 
testamente  (se  d.  o.)  göra  en 
person  arvlös. 

Arvode,  betalning  för  arbete 
eller  uppdrag,  vanligen  av  tillfäl- 
lig art. 

Arvrike,   se  Tronföljd. 

Arvsförening,  avtal,  varige- 
nom en  person  giver  annan  rätt 
till  sin  kvarlåtenskap,  helt  eller 
delvis.  Sådant  avtal  träffas  ibland 
mellan  t.  ex.  en  äldre,  ensam  per- 
son och  en  yngre  mot  att  den 
senare  vårdar  honom  under  hans 
återstående  dagar.  En  A.  anses 
giltig,  om  vårdarens  prestationer 
motsvara  arvets  värde.  A.  kallas 
även   avtal  mellan    arvingar   rö- 


rande kvarlåtenskapen.  Jfr  Arv- 
förening. 

Arvskifte,  en  rättshandling, 
varigenom  lagligen  upplöses  den 
tillfälliga  egendomsgemenskap,  i 
vilken  en  persons  arvingar  be- 
finna sig  omedelbart  efter  den- 
nas död.  Tid  och  plats  för  A. 
bestämmas  av  arvingarna  själva 
eller  i  händelse  av  oenighet  där- 
om av  domstol.  Arvingarna  måste 
själva  eller  genom  ombud  när- 
vara vid  A.,  och  skall  rätten  för- 
ordna målsman  för  sådan  ar- 
vinge, som  ej  med  säkert  bud 
kan  nås.  Såsom  vittnen  skola  två 
oj  aviga  gode  män  vara  närva- 
rande och  över  A.  uppsätta  en 
skriftlig  handling,  arvskif- 
tesinstrument. Beslutande- 
rätten ligger  hos  arvingarna 
själva.  Det  är  den  i  bouppteck- 
ningen uppgi\Tia  egendomen,  som 
delas.  Efterlever  man  eller 
hustru,  skall  bodelning  (se  d.  o.) 
mellan  den  efterlevande  och  den 
dödes  arvingar  först  äga  rima. 
Därefter  delas  återstoden  mellan 
arvingarna  så,  att  var  och  en  er- 
håller så  stor  andel,  som  arvs- 
ordningen  berättigar  honom  till, 
av  samtliga  slag  av  egendomen, 
med  nödig  jämkning  i  pengar. 
Äro  ej  alla  delägarna  myndiga, 
eller  komma  de  ej  överens  om 
andelarnas  fördelning  sinsemel- 
lan, sker  denna  genom  lottning. 
Arvskiftesinstrmnentet  under- 
skri ves  av  arvingarna  (ev.  om- 
bud) samt  av  gode  männen.  A. 
kan  av  arvinge  överklagas  hos 
domstol.  Vill  någon  allenast  er- 
hålla jämkning  i  skifte,  skall 
jämväl  denna  sökas  hos  domstol 
(inom  natt  och  år  på  landet  och 
inom  tre  månader  i  stad) .  Då 
utser  domstolen  två  gode  män  att 
rätta  A.,  men  därest  arvingarna 
ej  tillfredsställas  av  deras  åtgär- 
der,  dömer   rätten  dem  emellan. 


709 


Arvskiftesinstrument — Arz  v.  Straussenburg 


710 


Arvskiftesinstrument,  se 

Arvskifte. 

Arvsordning,  se  Arv. 

Arvsrätt,  en  på  blodsband 
grundad,  lagbestämd  rätt  till  död 
persons  kvarlåtenskap.  I  svensk 
rätt  äger  A.  rum  under  vissa 
förutsättningar.  Så.  måste  arv- 
tagaren överleva  arvlåtaren,  om 
det  så  är  blott  med  ett  ögonblick. 
Är  barn  ännu  i  moderlivet,  uär 
arv  faller,  inträder  A.  för  bar- 
net, om  det  framfödes  vid  liv. 
Arvtagaren  skall  hava  äktenskap- 
lig börd,  ej  ha  förverkat  sin  arvs- 
rätt, enligt  arvsordningen  (se 
Arv)  vara  till  arvet  närmast 
berättigad  och  vara  svensk  under- 
såte. Barn  utom  äktenskapet  äga 
A.  efter  moder  och  mödernefrän- 
der  och  ärves  av  dem,  som  vore 
barnet  av  äktenskaplig  börd.  Tro- 
lovningsbarn ärver  tillika  fadern 
och  fadern  barnet,  men  mellan 
detta  och  faderns  släktingar  rå- 
der ingen  arvsrätt.  Adoptivbarn 
ärver  lika  med  barn  i  äktenskap 
men  får  ej  inkräkta  på  bröst- 
arvinges arvsrätt.  Är  adoptiv- 
barnet dött,  taga  dess  bröst- 
arvingar dess  arvslott.  För  ut- 
ländsk undersåtes  arvsrätt  gälla 
särskilda  bestämmelser.  Arvsrät- 
ten kan  förverkas  på  flera  sätt, 
såsom  genom  uppsåtlig  våldsgär- 
ning på  arvlåtaren  under  livstiden 
eller  på  hans  arvingar,  genom 
bedräglig  bouppteckning,  genom 
försununelse  att  i  rätt  tid  göra 
sina  arvsanspråk  gällande  m.  m. 

Arvsskatt,  skatt  på  egendom, 
förvärvad  genom  arv  eller  testa- 
mente. A.  utgår  i  form  av  stäm- 
pelavgift, beräknad  efter  värdet 
av  arvinges  eller  testamentstaga- 
res  arvsandel.  Fast,  fideikommiss- 
artad  egendom  betraktas  som 
särskild  andel.  Från  A.  undan- 
tages den  andel,  som  vid  bodel- 
ning   skall    tillfalla  efterlevande 


make,  likaså  andel,  som  genom 
arv  eller  testamente  tillfallit 
efterlevande  make,  barn  eller 
adoptivbarn  eller  barns  eller  adop- 
tivbarns avkomlingar,  om  ande- 
lens värde  understiger  1,000  kr., 
samt  likaså  annan  andel  under- 
stigande 200  kr.  A:s  storlek  be- 
stämmes dels  efter  släktskapsför- 
hållandet, dels  efter  andelens 
storlek.  Till  hjälp  vid  uträknan- 
det av  A.  finnas  tabeller,  fast- 
ställda i  kungl.  kungörelse  av  27 
febr.  1920  (Svensk  författnings- 
samling n:r  146). 

Arvsynd,  enl.  den  framför  allt 
av  A  u  g  u  8  t  i  n  u  s  (se  d.  o.)  ut- 
bildade läran  ett  från  Adams  fall 
härrörande  positivt  fördärv  i  den 
mänskliga  naturen,  genom  vilket 
människan  är  fången  i  det  onda 
och  oförmögen  till  det  goda.  Mot 
Augustinus'  lära  uppträdde  P  e  - 
lagius  (se  d.  o.)  med  en  mera 
optimistisk  uppfattning  av  den 
mänskliga  naturen.  Den  katolska 
kyrkans  ståndpunkt  kan  sägas 
innebära  en  kompromiss  mellan 
dessa  båda:  människan  är  icke 
oduglig  att  välja  det  goda,  men 
hennes  natur  har  genom  synda- 
fallet blivit  försvagad.  Eeforma- 
torerna  återupptogo  i  allmänhet 
Augustinus'  tajokar.  Under  1700- 
t.  och  senare  har  läran  från  flera 
synpunkter  underkastats  kritik. 
Inom  nutida  teologi  kommer  den 
knappast  längre  till  användning. 
Dess  religiösa  och  sedliga  allvar 
söker  man  där  i  stället  på  andra 
vägar  hävda. 

Arz  v.  Straussenburg,  A  r  - 
tur,  f.  1857,  frih.,  österrikisk- 
ungersk general.  Förde  från  okt. 
1914  6:e  österrikiska  armékåren. 
Tillhörde  Mackensens  armé  under 
genombrytningen  vid  Gorlice  1915 
samt  under  följande  oflfensivfält- 
tåg  mot  Ryssland.  Blev  i  aug. 
1916   befälhavare   för    l:a   öster- 


711 


As — Åsar 


712 


rikiska  armén  i  Siebenburgen. 
Efterträdde  i  mars  1917  Conrad 
v.  Hötzendorff  såsom  österrikisk- 
ungersk generalstabsclief,  kvar- 
stod såsom  sådan  till  krigets  slut 
och  undertecknade  stilleståndet 
med  Italien  4  nov.  1918. 

As  [ass],  lat.,  hos  romarna 
benämning  på  en  myntenhet,  som 
i  äldsta  tid  skall  ha  hållit  ett 
skålpund  (libra,  327,5  gr.)  kop- 
par, men  faktiskt  endast  innehöll 
högst  10 — 11  tolvtedelar  (uns, 
u'ncia)  av  denna  vikt.  När  sil- 
vermynt infördes  268  f.  Kr., 
minskades  Ars  vikt;  89  f.  Kr. 
innehöll  det  endast  V24  av  den 
ursprungliga  vikten.  Vid  räkning 
var  A.  =  enheten,  ||.  —  Un- 
der medeltiden  och  nyare  tiden 
har  ordet  A.  använts  som  beteck- 
ning för  den  minsta  underavdel- 
ningen i  vissa  viktsystem;  i 
svensk  viktualievikt  var  1  A.  = 
Vi««  skålpund  eller  48,042  mg. 

As,  kemiskt  tecken  för  en  atom 
arsenik. 

Asa,  konung  i  Juda  rike  omkr. 
915 — 875  f.  Kr.,  reformerade 
kulten,  köpte  sig  med  hjälp  av 
tempelskatterna  den  syriske 
konungens  bistånd  mot  Nord- 
riket   (1    Kon.    15). 

Asa,  socken  i  Kronob.  1.,  jämte 
Tjureda  och  Tolg  pastorat  i 
Växjö  stift.  1,320  inv. 

Asa  foe'tida,  lat.,  se  Dy- 
velsträck. 

Asam,  Cosmas  Damian, 
f.  1686,  d.  1739,  tysk  målare  och 
Egid  Quirin  A.,  f.  1692,  d. 
1750,  den  förres  broder,  bildhug- 
gare och  arkitekt,  ha  tillsam- 
mans smyckat  en  rad  sydtyska 
kyrkor  och  kloster  med  stucker 
och  målningar  i  den  yppigaste 
barockstil,  däribland  den  av  Egid 
byggda  Johanneskyrkan  i  Miin- 
chen. 

Åsar,  i  nordisk  mytologi   det 


förnämsta  namnet  på  gudarna. 
Ordet  är  gemensamt  för  alla 
forngermanska  språk  och  betyder 
från  början  gudomsväsende,  halv- 
gud. Konungar  och  hövdingar  an- 
sågos  härstamma  från  åsarna.  I 
forngermanska  mans-  och  kvinno- 
namn förekommer  ordet  ofta  som 
sammansättningsled,  t.  ex.  As- 
björn— Osborne,  Ansgar — Oskar. 
Asa,  Astrid,  m.  fl.  Det  återfinnes 
även  i  åska  (as-ikia,  gudaåk- 
ning), d.  v.  s.  åsens,  Tors,  utfär- 
der med  sina  bockar  och  sin  vagn, 
Tor,  som  från  början  i  Norder 
varit  den  förnämste  åsen,  undan 
trängdes  efter  hand  av  strids 
och  dödsguden  Odin,  vilken  ble\ 
alla  åsars  överhuvud.  Till  A.  räk 
nas  följande  gudar:  Odin,  Tor 
Balder,  Tyr,  Brage,  Heimdall 
Höder,  Vidar,  Vale,  Ull  och  For 
sete.  Deras  hustrur  och  systrai 
kallas  asynjorna  (dock  en 
dast  i  nordisk  mytologi),  blanc 
vilka  märkas  Frigg  (Odins 
maka),  Saga,  Nanna,  Idun.  Aa 
gudomlig  härkomst  voro  tillika 
v  a  n  e  r  n  a,  av  vilka  Njord  mec 
sonen  Frej  och  dottern  Frejs 
upptogos  bland  A.  Åsars  ocl 
åsyn j  or s  boning  var  Asgård 
belägen  mitt  i  himlen  kring  Ida 
vallen.  Dit  kom  man  över  As 
bron  1.  Bifrost. 


Johanneskyrkan    i    Munchen.    Av    Asam 


713 


Asarja — Asby 


714 


AsaVja,  konung  i  Juda,  ävexi 
kallad  Ussia,  omkr.  780—740  f. 
Kr.  (2  Kon.  15,  2  Krön.  26).  Även 
åtskilliga  andra  personer  i  G.  T. 
bära  detta  namn. 

Asarum,  socken  i  Blek.  1., 
jämte  Ringamåla  pastorat  i 
Lunds  stift.  9,040  inv. 

A'sarum,  växtsläkte  (fam. 
Aristolochia'ceae)  med  ett  fåtal 
arter  i  Europa,  Nord-Amerika, 
Himalaya  och  Japan.  Blommorna 
äro  klocklika,  regelbundet  tre- 
flikiga. A.  europae'um,  hassel- 
örten,  med  inuti  rödbrun  kalk 
och  njurlika  blad  odlas  och  före- 
kommer förvildad  i  södra  Sve- 
rige. Roten  är  officinell. 

A'sasel,  ett  trollväsen,  som 
troddes  bo  i  öknen  (3  Mos.  16:  8 
fT.).  På  den  stora  försoningsdagen 
lade  översteprästen  sina  händer 
på  en  bock  och  bekände  folkets 
missgärningar,  varefter  djuret 
drevs  ut  i  öknen  "till  Asasel"; 
härav  "syndabock". 

Asbaggar,  se  S  k  i  n  n  a  r  - 
baggar. 

A8be'st  (grek.  a'sl)estos, 
osläcklig),  fintrådiga  varieteter 
av  vissa  amfibolmineral  och  ser- 
pentin. Viktigast  är  serpen- 
tin-     1.      krysotilasbest, 


A3beit&dror 


terpentiniten. 


som  uppträder  i  form  av  gängar 
i  serpentinsten.  Av  de  mjiia, 
sidenglänsande  trådarna  tillver- 
kas allehanda  eldfasta  föremål. 
Viktiga  fyndigheter  finnas  i  Ka- 
nada, Ural  och  på  Cypern.  — 
Asbestcement,  sammansatt 
av  asbest  och  cement,  användes 
till  puts  å  järnkonstruktioner  för 
att  skydda  dessa  mot  eld.  —  As- 
bestfärg användes  till  be- 
strykning  av  träväggar  för  att 
göra  dessa  eldsäkra.  —  Asbest- 
papp tillverkas  av  asbestfibrer 
och  talk  jämte  något  bindemedel, 
t.  ex.  vattenglas.  Är  i  hög  grad 
eldskyddande  och  värmeisoleran- 
de  och  har  därför  fått  stor 
användning.  —  Asbeststen, 
ett  slags  byggnadsmaterial,  mest 
känt  under  benämningen  e  t  e  r  - 
nit,  som  tillverkas  av  asbest 
och  cement  samt  i  vissa  fabrikat 
även  av  glimmerskiffer.  Eterni- 
ten  f ramställes  i  form  av  c:a  4 
mm.  tjocka  plattor  och  har  fått 
stor  användning  som  taktäck- 
ningsmaterial, därigenom  att  den 
är  eldfast,  motståndskraftig  mot 
vädrets  inverkan,  lätt  ätt  bear- 
beta samt  har  ringa  vikt.  —  Av 
samma  beståndsdelar  framställas 
takplattor  med  korrugerad  form, 
benämnda  korrugit. 

Asbjörnsen,  Peter  Chris- 
ten, f.  1812,  d.  1885,  norsk  folk- 
lorist  och  naturvetenskapsman. 
Som  skogsinspektör  i  Trondhjems 
amt  1860 — 75  arbetade  han  för 
skogs-  och  myrallmänningarnas 
rationella  vård.  Utgav  direkt 
efter  folktraditionen  upptecknade 
Norske  Folkeeventyr  (utg.  till- 
sanmians  med  J.  Moe,  1842  S,) 
samt  Norske  Huldreeventyr  och 
Folkesagn   (1845  ff.). 

Asblomma,  se  S  t  a  p  e  1  i  a. 

Asbron,  se  Åsar. 

Asby,  socken  i  östergötl.  1., 
pastorat  i  Linköp.  stift.  1,590  inv. 


715 


Ascanius — Aschehoug 


716 


Asca'nius,  se  A  e  n  e  a  s. 

A'scaris,   se   Spolmaskar. 

Ascende'nt,  släkting,  från  vil- 
ken man  härstammar  i  rätt  ned- 
stigande led,  t.  ex.  farfar.  Jfr 
Descendent. 

Ascension  [äse'n8J9n]  (av  lat. 
asce'nsio,  uppstigning,  himmels- 
färd), vulkan-ö  (88  kvkm.)  i  s. 
Atlanten,  1,300  km.  n.v.  om  S:t 
Helena.  Upptäcktes  av  portugi- 
serna på  Kristi  Himmelsfärdsdag 
1501,  besattes  av  engelsmännen 
1815.  Befäst  kol-  och  telegraf- 
station. C:a  250  inv. 

Asce'nsio  re'cta,  r  e  c  t  - 
a8censio'n  (lat.,  rätt  uppsti- 
gande) ,  se  Astronomiska 
koordinater. 

Ascha'ffenburg,  stad  i  Bayern 
vid  Main.  Industriort.  Livlig 
handel  på  Main.  Domkyrka  från 
1100-t.  Utanför  staden  renässans- 
slottet Johannisburg,  under 
30-åriga  kriget  en  tid  Gustav  II 
Adolfs  residens,  nu  konstmuseum 
och  bibliotek.  32,200  inv. 

Aschan  [aska'n],  Adolf 
O  s  s  i  a  n,  f.  1860,  finländsk  ke- 
mist, sedan  1908  professor  vid 
Helsingfors  universitet,  har  skri- 
vit viktiga  arbeten  i  organisk 
kemi. 

v.  Ascheberg,  Rutger,  f. 
1621,  d.  1693,  greve,  fältherre. 
A.  deltog  redan  i  slaget  vid  Nörd- 
lingen,  kämpade  under  Torsten- 
son och  K.  G.  Wrangel,  deltog 
med  utomordentlig  berömmelse  i 
Karl  X  Gustavs  polska  och  dan- 
ska krig  och  ingrep  så  avgörande 
i  Karl  XI  :8  danska  krig,  att 
konungen  kallade  honom  sin  läro- 
mästare och  ansåg  sig  genom  A 
vimnit  segern  vid  Landskrona  (14 
juli  1677).  Som  generalguvernöc 
i  de  nyförvärvade  danska  land- 
skapen bidrog  A.  att  skapa  sym- 
pati    för     Sverige     på   kort    tid. 


Rutger    v.    Aschebergr.    Mälnlng    av    D. 
K.    Ehrenstrahl. 

Särskilt  gjorde  han  sig  förtjänt 
om  Lunds  universitet. 

Aschehoug  ta'skehaug],  H.,  & 
C  o.,  Norges  största  bokförlag. 
1872  grundades  av  Hieronymus 
och  Halvard  A.  en  bokhandel  i 
Kristiania,  som,  sedan  den  1888 
övertagits  av  Wilh.  Nygaard  och 
Th.  Lambrecht,  utvidgades  med 
förlagsverksamhet.  1900  skildes 
bokhandeln  från  förlaget;  den 
förra  fortsattes  av  Lambrecht, 
den  senare  av  Nygaard. 

Aschehoug  [a'8kehaug],  Tor- 
kel Halvor  sen,  f.  1822,  d. 
1909,  norsk  rättslärd,  national- 
ekonom och  politiker,  prof.  vid 
Kristiania  univ.  1862,  medlem  av 
talrika  lagkommissioner,  andra 
unionskommittén  1865 — 67,  stor- 
tingsledamot 1868—82,  efter  A. 
M.  Schweigaards  död  det  konser- 
vativa partiets  ledare.  A:s  för- 
fattarskap omfattar  främst  de 
statsrättsliga  verken  Statsforfat' 
ningen  i  Norge  og  Danmark  ind- 
til  1814  (1866),  med  fortsättning- 
en   Norges    nuv.   statsforfatning 


717 


Aschelminthes — Ascomycetes 


718 


(1874 — 81,  omarb.  och  utvidgad 
1891—93),  som  bl.  a.  innehåller 
en  fullständig  kommentar  till 
norska  grundlagen;  vidare  mär- 
kas Den  nordiske  statsret  (1885) 
och  det  stora  nationalekonomiska 
verket  Socialökonomik  (4  bd, 
1902—08). 

Aschelmi'nthes,  en  djurklass 
(grupp  BcoWcida).  Fritt  1.  para- 
sitiskt levande,  i  regel  skild- 
könade  maskar,  vanl.  med  rundad 
kroppsgenomskärning  och  med 
ändtarm  och  analöppning.  Till  A. 
höra  bl.  a.:  Acanthoce'phali, 
Nemato'phora  (se  dessa  ord) 
samt  Nemato'des  (se  Tråd- 
maskar) och  Rotato'ria  (se 
Hjuldjur). 

A'schersleben,  stad  i  prov. 
Sachsen,  Preussen.  Tillverkning 
av  yllevaror  m.  m.  Handel  med 
jordbruksprodukter.  Medeltids- 
byggnader. 28,000  inv. 

Asci'dier,  se  Sjöpungar. 

Asci'tes  (av  grek.  asko's, 
läderflaska),  vätskeansamling  i 
bukhålan,  bukvattusot.  Se 
Vattusot. 

Asclepiada'ceae,  växtfamilj 
(ordn.  Conto'rtae).  Oftast  kläng- 
ande buskar  1.  örter  med  mjölk- 
saft. Några  former  äro  bladlösa 
och  kaktuslika.  Cirka  1,700  arter  i 
200  släkten,  flertalet  tillhörande 
de  tropiska  och  subtropiska  flora- 
områdena. Blommornas  byggnad 
är  egendomligt  anpassad  för 
poUinering  genom  insekter.  Fröna 
ha  en  hårtofs.  Hit  hör  det  huvud- 
sakligen nordamerikanska  släktet 
Ascle'pias.  Vanligast  är  Ascle'- 
pias  Cornu'ti,  sidenörten, 
med  välluktande,  mörkröda,  ho- 
nungsrika blommor.  Frönas  siden- 
glänsande hår  hos  denna  och 
andra  arter  användas  i  textil- 
industrien under  namn  av  A  s  - 
clepias-ull,   växtsilke   1. 


Asclepias  syriaca. 

vegetabiliskt  silke.  Se 
vidare  Tulkört,  Hoya,  Sta- 
pel i  a  och  Kondurango- 
b  a  r  k. 

Ascoco'ccus  Billro'thii,  en 
bakterie,  s.  k.  vild  jäst,  som 
åstadkommer  grumling  och  för- 
skämning  av  öl  och  viner. 

A'scoli  Pice'no,  industristad 
vid  floden  Tronto  i  mell.  Italien. 
Biskopssäte  med  katedral  och 
kloster.  Kikt  på  historiska  min- 
nen. 32,250  inv. 

Ascomyce'tes  (grek.  asko's, 
säck,  my'kes,  svamp),  en  grupp 


v.   Asci   (a)    med  parafyser   (p).   — 
T.  h.  Feritheoium  med  asci  (a). 


719 


Ascophyllum — Aseptik 


720 


svainpar,  vilka  fortplanta  sig  med 
8.  k.  askosporer,  bildade  i 
asci,  d.  v.  8.  långsträckta  spor- 
säckar.  Vanligen  bildas  i  var 
ascus  8  sporer.  Hos  många  asko- 
myceter  förekomma  såväl  honliga 
fortplantningsorgan :  oogonier, 
askogonier,  som  hanliga:  anteri- 
dier.  Från  det  befruktade  asko- 
goniet  bildas  askogena,  d.  v.  s. 
ascusbildande  celltrådar,  som  för- 
grena sig  och  slutligen  bilda  asci. 
Dessa  senare  sitta  ofta  tätt  an- 
samlade och  parallellt  och  sägas 
då  bilda  ett  hymenium  1. 
fruktlager.  Sporsäckarna  och  de 
askogena  trådarna  utgöra  den 
könlösa  generationen  och  bilda 
tillsammans  med  myceltrådar, 
parafyser,  en  merendels  obe- 
tydlig fruktkropp.  Är  fruktkrop- 
pen sluten  kallas  den  perithe'- 
cium,  är  den  däremot  öppen  be- 
nämnes den  apothe'cium.  Några 
askomycet-grupper  sakna  full- 
ständigt sexualorgan.  Ascusbild- 
ningen  sker  då  direkt  från  svam- 
pens myceltrådar.  A.  fortplanta 
sig  även  asexuellt  med  ]coni'dier, 
sporer,  som  avsnöras  av  mycel- 
trådarna och  stundom  sitta  i  sär- 
skilda fruktkroppar,  de  s.  k.  pyJc- 
ni'dema.  Från  detta  schema  av- 
vika emellertid  i  större  1.  mindre 
grad  många  av  de  hithörande 
undergrupperna.  De  flesta  A.  äro 
saprofyter,  några  parasiter.  De 
över  11,000  arterna  sammanföras 
till  följande  8  grupper:  Erysi'- 
pheae,  Plectasci'neae,  Pyrenomy- 
ce'tes,  Discomyce'tes,  Tubera'- 
eeae,  Exoa'sci,  8accharomyce'tes 
(ee  Jästsvampar),  Ldboul- 
i6nia'ceae.  Se  imder  gruppnamnen 
samt    Svampar    och  Lavar. 

Ascophy'llum,  se  P  h  a  e  o  - 
p  h  v  c  e  a  e. 

Ascot  [ä'sket],  by  i  Berkshire, 
5  km.  s.v.  om  London.  Är  1711 
lät     drottning    Anna   på   Ascot- 


heden  anlägga  en  kapplöpnings- 
bana, där  berömda  tävlingar  äga 
rum  i  juni  varje  år. 

A'scus  (grek.  asko's,  säck),  se 
Ascomycetes. 

A'sdod,  en  av  filistéernas  stä- 
der. I  Dagons  tempel  i  A.  ställde 
filistéerna  arken  (1  Sam.  5).  På 
Mackabéernas  tid  lydde  det  tidvis 
under  Juda  rike.  Nu  blott  en  obe- 
tydlig by,  E  s  d  u  d. 

A.  S.  E.  A.,  se  Allmänna 
Svenska  Elektriska  a.  b. 

Aseff-aff aren,  se  Ryssland. 

Asepti'k  (grek.  nekande  a  och 
se'psis,  förruttnelse)  betecknar 
till  skillnad  från  antiseptik 
(se  d.  o.)  den  moderna  kirur- 
giens metod  att  så  vitt  möjligt 
förekomma  varbakteriers  inträn- 
gande i  sår.  Sedan  man  kommit 
till  insikt  om,  att  den  från  bör- 
jan mest  fruktade  infektions- 
vägen, nämligen  från  luften,  var 
relativt  betydelselös,  och  att  bak- 
terierna huvudsakligen  beford- 
rades till  såret  från  den  sjukes 
hud,  vårdpersonalens  händer 
samt  instrument,  förbandsartik- 
lar, spolvätskor  m.  m.,  kunde 
man  inrikta  sina  strävanden  på 
åstadkommande  av  bakteriefrihet 
i  fråga  om  allt  som  skulle  kom- 
ma i  beröring  med  såret  och 
dess  omgivning  eller  med  andra 
ord  att  arbeta  sterilt.  För  opera- 
tionsfältet och  personalens  hän- 
der användes  tidigare  långvariga 
och  särskilt  vid  smärtsamma 
åkommor  för  den  sjuke  synner- 
ligen plågsamma  tvättningar. 
Numera  har  proceduren  i  hög 
grad  förkortats  genom  införande 
av  lämpliga  bakteriedödande 
vätskor  (jodsprit  eller  enbart 
sprit).  Instrument,  förbandsar- 
tiklar m.  m.  befrias  från  smitt- 
ämnen genom  värme  använd  under 
lämplig  anordning.  Se  Desin- 
fektion,   Ster  i  lisatio  n. 


721 


Aseptin — Asfaltbetong 


722 


Asepti'n,  aromatiserad  bor- 
syrelösning;  förr  allmänt  använt 
kosmetiskt  medel. 

Aserbeidjan,  Azerbaidjan, 
"Eldens  land".  1.  Den  östligaste 
av  de  under  världskriget  bildade 
kaukasiska  republikerna;  omfat- 
tar Kaspiska  havets  kuststräcka 
närmast  s.  och  n.  om  Baku;  grän- 
sar i  s.  till  Persien,  har  i  n.  och  v. 
ovissa  gränser  mot  Georgien  och 
Armenien.  Huvuddelen  av  befolk- 
ningen, som  skattas  till  4,5  mill., 
är  tatarer  (c: a  3  mill.),  som 
tala  en  turkisk  dialekt  och  äro 
muhammedaner.  Huvudstad : 

Baku,  vars  oljekällor  äro  lan- 
dets största  rikedom.  Jordbruket 
ger  säd,  vin,  bomull  och  råsilke; 
fisket  framför  allt  kaviar.  Med 
sina  rika  naturtillgångar  lockade 
landet  i  början  av  1800-t.  ryssar- 
na till  erövring.  Det  gjorde  sig 
fritt  efter  ryska  revolutionen 
1917,  ingick  till  en  början  i  den 
transkaukasiska  federativa  repu- 
bliken men  proklamerade  vid  dess 
upplösning  maj  1918  sitt  obero- 
ende. Huvudstaden  Baku  kom 
sedan  omväxlande  i  turkisk,  rysk 
och  engelsk  ägo.  Den  var  besatt 
av  en  engelsk  styrka  nov.  1918 — 
aug.  1919  och  erövrades  i  april 
1920  av  en  rysk  bolsjevikarmé, 
som  där  grundade  en  sovjetrepu- 
blik. Ett  fördrag  med  Moskva  in- 
gicks,  varigenom  Ars  politik  och 
förvaltning  gjordes  nära  beroende 
av  ryska  bolsjevikreger ingen  och 
särskilt  handeln  med  petroleum 
underkastades  rysk  kontroll.  — 
2.  En  bergig  provins  i  n.v.  Per- 
sien vid  Kaspiska  havet  s.  om 
A.  1,  rik  på  boskap,  säd,  lin  och 
hampa  samt  metaller.  Tillverk- 
ning av  lädervaror,  mattor,  siden 
och  guldsmide.  Huvudstad :  T  a  - 
bris.  —  Till  språk  och  sympa- 
tier är  befolkningen  turkisk,  var- 
för  turkarna   strax   före  världs- 


kriget besatte  en  del  av  landet. 
Där  utkämpades  sedan  ihärdiga 
rysk-turkiska  strider. 

Asexua'1,  asexue'll  (grek. 
nekande  o  och  lat.  8e'xus,  kön), 
könlös. 

A'sf  alt  1.  jordbeck,  ett 
glänsande,  brunsvart  ämne,  bestå- 
ende av  kol,  väte  och  syre  i  väx- 
lande proportioner,  med  spec.  v. 
1,2.  A.  mjuknar  vid  handvärme; 
smältpunkt  c:a  100°.  Olösligt 
i  vatten  men  lösligt  i  petroleum 
och  delvis  i  eter.  A.  antas  ha  upp- 
stått genom  intorkning  och  oxida- 
tion av  bergolja.  Någorlunda  ren 
A.  fås  från  Döda  havet  och  Trini- 
dad; på  det  senare  stället  bildar 
A.  en  verklig  "asfaltsjö",  som 
torde  lämna  hälften  av  hela 
världsproduktionen  av  A.  Bitumi- 
nös  kalksten,  asfaltsten, 
förekommer  här  och  där  över 
hela  jorden.  —  Stampasfalt 
erhålles  genom  söndermalning 
av  asfaltsten  med  10 — 11  % 
bitumenhalt.  Vid  upphettning 
sönderfaller  stenen  ytterligare, 
men  kan  genom  valsning  och 
stampning  fås  att  bilda  en  kom- 
pakt massa  och  användes  därför 
till  beläggning  av  gator  och  golv. 
—  Gjutasfalt  häller  13—14 
%  bitumen  och  blir  flytande  i 
värme;  den  f ramställes  av  bitu- 
menrikare  asfaltsten  1.  av  mag- 
rare sten  med  tillsats  av  a  s  - 
faltgoudron  (asfalttjära). 
Goudron  fås  oftast  genom  upp- 
värmning av  trinidad-asfalt  med 
mineraloljor.  Bitumenhalt  c:a  60 
%.  Asfaltmastix  fås  genom 
blandning  av  goudron  med  asfalt- 
sten. 

Asfaltbetong  f  ramställes  av 
kokt  asfaltmastix  med  tillsats  av 
50  å  70  %  makadam  eller  singel. 
Asfaltbetongen  har  avsevärd 
tryckhållfasthet  och  är  tämligen 
elastisk,    varför    den   med    fördel 


723 


Asfyxi — Asiago 


724 


användes  till  maskinfundament 
samt  som  beläggningsmedel,  — 
Asfaltmakadam,  ett  av 
makadam  och  asfalt  framställt, 
slitstarkt  gatubeläggningsmedel, 
som  ej  alstrar  damm  och  har 
fördelen  att  lätt  kunna  rengöras. 
—  Asfaltpapp  består  av 
lump-  eller  cellulosapapp,  in- 
dränkt med  naturlig  eller  konst- 
gjord asfalt  eller  med  stenkols- 
tjära.  Pappytorna  sandas  eller 
behandlas  med  kalkmjöl  för  att 
ej  klibba  och  bli  härigenom  även 
mera  motståndskraftiga.  Den  an- 
vändes till  takbeiäggning  och 
isolering. 

Asfyxi'  (grek.  nekande  a  och 
sfi/zein,  slå  [om  puls]),  ur- 
sprungligen pulslöshet.  Användes 
nu  liktydigt  med  frånvaro  av  and- 
ningsrörelser. —  Asfy'ktisk, 
adjektiv,  som  utmärker  saknad 
av  andningsrörelser.  Asfyktiskt 
kallas  dödssätt,  vid  vilket  and- 
ningen upphör,  medan  övriga  livt- 
funktioner,  särskilt  hjärtverk- 
samheten, ännu  pågå.  Asfyktiskt 
foster,  ett  levande  framfött  fos- 


As-gam. 


ter,  hos  vilket  andningen  ej  själv- 
mant träder  i  funktion. 

As-gam  1.  smuts-gam, 
Neo'phron  percno'pterus,  en  till 
färgen  övervägande  smutsigt  vit 
gam  frän  Afrika,  s.v.  Asien  och  s. 
Europa.  A.  uppträder  nästan  all- 
tid flockvis  och  är  den  mest  be- 
kanta av  alla  gamar.  Boet  redes 
i  någon  klippvägg.  A.  förtär 
kadaver  men  tar  även  levande 
byte,  SS.  råttor,  småfåglar  etc. 
Hos  de  gamla  egypterna  ansågs 
A.  vara  en  helig  fågel,  och  i 
många  gammalegyptiska  byggna- 
der har  man  återfunnit  dess  bild. 

Asgård,  se  Åsar. 

Ashantee  [ä8ja'nti],  se  Asj- 
a  n  t  i. 

Ashbourne  [ä'8jb9n],  Ed- 
vardGibson,  f.  1837,  d.  1913, 
irländsk  jurist  och  politiker, 
lordkansler  för  Irland  1885 — 
1906  i  Salisburys  och  Balfours 
ministärer.  Lord  Ashbourne' s  Act, 
se  Irland. 

Ashe  ville  [ä'sjvill],  stad  i 
Nord-Carolina,  För.  Stat.  Som- 
mar- och  vinterkurort.  29,000  inv. 

Ashton-under-Lyne  [ä'8jtn- 
anda-la'jn],  stad  ö.  om  Manches- 
ter i  Lancashire,  England.  Till- 
verkning av  bomulls-  och  siden- 
varor.  Järn-  och  mässingsgjute- 
rier.  I  närheten  stora  stenkols- 
gruvor. 45,000  inv. 

A'sia,  i  grek.  mytologien  dotter 
till  Okeanos  och  Tetys;  Prome- 
teus'  moder  eller,  enl.  andra  sa- 
gor, gemål;  efter  henne  trodde? 
Asien  fått  sitt  namn. 

A'sia,  provins  i  romerska  ri- 
ket, bildad  129  f.  Kr.  av  de  län- 
der i  ö.  Mindre  Asien,  som  förut 
tillhört  riket  Pergamon,  och  som 
av  Attalos  III  testamenterats  till 
Kom  133  f.  Kr. 

Asia'go,  stad  i  n.v.  Venetien, 
Italien,  bekant  från  världskriget. 


725 


Asiagurka — Asien 


726 


Den  österrikisk-ungerska  offensi- 
ven 15  maj  1916  från  Tyrolen  var 
med  sin  tyngdpunkt  riktad  mot 
linjen  A. — Arsiero,  i  och  v.  om 
vilken  linje  det  italienska  för- 
svaret stöddes  av  starka  perma- 
nenta befästningar  från  tiden 
före  världskriget.  Offensiven,  som 
avsåg  ett  framträngande  ned  på 
den  italienska  slätten,  ledde  till 
erövring  av  A.  och  Arsiero  30 
maj.  På  grund  av  den  Brussilov- 
ska  sommaroffensiven  på  östfron- 
ten kunde  de  österrikisk-ungerska 
anfallen  ej  fortsättas;  i  stället 
drogs  stridsfronten  omkr.  25  juni 
tillbaka  till  omedelbart  v.  om  A. 
— Arsiero.  Senhösten  1917  utkäm- 
pades nya  strider  i  området  kring 
A.,  sedan  centralmaktsarméerna 
nått  Piave-linjen  (efter  Capo- 
retto).  Italienarna  måste  härun- 
der släppa  A.,  som  dock  slutligen 
återtogs  i  slaget  vid  Vittorio 
Veneto  24  okt. — 3  nov.  1918. 

Asiagurka,  imitation  av  atjar 
(malaj.),  pickles  av  späda  bam- 
buskott,  beredes  av  vita  gurkor, 
vinättika,  dill,  spansk  peppar 
m.  m. 

A'sia  Mi'nor,  lat..  Mindre 
Asien. 

Asia'rk,  titel  för  fungerande 
och  f.  d.  ledare  av  den  romerska 
prov.  Asiens  lantdag,  vilka  under 
sitt  ämbetsår  framför  allt  hade 
att  anordna  och  förestå  årsfester 
till  kejsarens  ära.  I  N.  T.  omta- 
las sådana  A.  i  Apg.  19:  31. 

Asien,  den  största  av  världs- 
delarna, 44  mill.  kvkm.,  omfattar 
c:a  Vji  av  hela  jordytan  och  Vj 
av  allt  land  på  jorden.  I  v.  sam- 
manhänger A.  med  Europa,  och 
genom  ett  smalt  näs,  som  nu- 
mera genomskurits  av  Suezkana- 
len,  har  A.  landsammanhang  även 
med  Afrika.  För  övrigt  omges 
världsdelen  av  hav,  i  n.  Polar- 
bassängen,    tillhörande  Atlanten, 


i  ö.  Stilla  havet  och  i  s.  Indiska 
oceanen.  A.  utbreder  sig  från  26° 
2'  ö.  1.  (Kap  Baba  i  Mindre 
Asien)  åt  ö.  till  169°  46'  v.  1. 
(östkap)  samt  från  77°  30'  (Kap 
Tjeljuskin)  till  1°  17'  n.  br. 
(Kap  Bulus  på  Malacka-halvön) . 
Största  n.-s.  längden  utgör  8,500 
km.  och  största  v.-ö.  bredden 
11,000  km.  A:8  kust  är  tämligen 
rikt  utbildad.  Vid  den  n.  kusten 
märkes  längst  i  v.  Samojedhalv- 
ön,  vilken  i  ö.  begränsas  av  Obs 
och  Tas'  stora  mynningsvikar. 
På  ö.  sidan  av  Jenisejs  mynnings- 
vik utbreder  sig  den  ödsliga 
Tajmyr-halvön  med  A:s  nord- 
spets. Havet  ö.  härom  kallas 
Nordenskiölds  hav  och  begränsas 
i  ö.  av  de  Nysibiriska  öarna.  Ars 
östligaste  halvö  är  Tjuktjer- 
halvön  (med  östkap),  och  n.  om 
denna  ligger  den  ensliga  ön 
Wrangels  land.  Genom  Berings 
sund  skiljes  A.  från  Amerika. 
Stilla  havets  kust  karaktäriser.as 
av  en  rad  genom  ögrupper  av- 
spärrade randhav.  S.  om  Berings 
sund  ligger  sålunda  Berings 
hav,  begränsat  i  s.  av  Aleuterna 
och  i  v.  av  den  stora  halvön 
Kamtjatka,  som  jämte  Kuriler- 
nas  ökedja  samt  de  stora  öarna 
Sahalin  och  Yezo  avstänga  det 
Ohotska  havet.  Längre  söderut 
följer  så  Japanska  havet,  begrän- 
sat av  de  Japanska  öarna  och 
halvön  Korea;  det  östkinesiska 
havet,  vars  nordligaste  stora  vik 
kallas  Gula  havet,  mellan  Korea, 
Japan,  Riu-Kiu-öarna,  ön  For- 
mosa och  A:s  fastland;  Sydkine- 
siska havet  (med  den  stora  ön 
Hainan)  mellan  Formosa,  Filip- 
pinerna, Borneo,  Sumatra  samt 
Bortre  Indiska  halvön.  Borneo 
och  Svunatra  benämnas  tillsam- 
mans med  Java  och  Celebes  Stora 
Sunda-öarna.  ö.  om  dessa  befinna 
sig  de  två  ögrupperna  Molucker- 


727 


Asien 


728 


Mount  Everest 
na  och  Små  Sunda-öarna.  Från 
A:s  sydsida  utgå  de  tre  stora 
halvöarna  Bortre  Indiska  halvön 
(med  halvön  Malacka),  Främre 
Indiska  halvön  (med  den  stora 
ön  Ceylon)  samt  Arabiska  halv- 
ön. Den  del  av  Indiska  oceanen, 
som  sträcker  sig  upp  mellan  de 
båda  indiska  halvöarna,  kallas 
Bengaliska  viken,  i  vilken  ligga 
ögrupperna  Andamanerna  och 
Nikobarerna.  Mellan  Främre  In- 
diska halvön  och  Arabien  sträc- 
ker sig  det  Arabiska  havet  med 
ögrupperna       Malediverna       och 


Mount  Siniolchu,  Sikkim,  Himalaya. 


p&  Himalaya. 

Lackadiverna.  Arabiska  halvön 
omges  för  övrigt  av  Persiska 
viken  med  dess  mynningsvik, 
Oman-viken,  Röda  havet  med  dess 
mynningsvik,  Aden-viken,  samt 
Medelhavet.  Mellan  ö.  Medel- 
havet, Egeiska  havet  och  Svarta 
havet  sträcker  sig  mot  v.  halvön 
Mindre  Asien.  —  Ytförhdl- 
landen,  sjöar,  floder.  Det  system 
av  bergskedjor,  som  under 
olika  namn  genomdrager  s. 
Europa  från  Biscaya-viken  till 
Svarta  havet,  fortsätter  vidare 
in  i  A.  Genom  Mindre  Asien  gå 
sålunda  kedjorna  Taurus  och 
Pontiska  bergen,  mellan  Kaspiska 
och  Svarta  haven  sträcka  sig 
Kaukasus'  väldiga  kedjor,  s. 
om  Kaspiska  havet  Elbrus-ked- 
jan,  som  i  ö.  övergår  i  Irans 
högland.  Detta  fortsätter  åt  ö.  i 
Hindukusjs  fjällknut,  som  åt  ö. 
sänder  den  mäktiga  kedjan  K'un- 
lun  med  dess  fortsättningar 
Altyn  Tagh  och  Nan-shan.  S.  om 
K'unlun  utgår  först  mot  s.ö.,  där- 
efter böjande  av  mot  ö.,  jordens 
väldigaste  fjällkedja,  Himalaya, 
med  jordytans  högsta  punkt 
Mount  Everest  (8,840  m.  ö.  h.). 
Himalayas  och  K'unluns  östliga 
utlöpare  dels  böja  av  mot  s.  och 
uppfylla  till  stor  del  den  Bortre 
Indiska  halvön,  dels  sträcka  sig 
mot  n.ö.  in  i  Manchuriet.  N.  om 
Hindukusj  ligger  P  a  m  i  r  s  hög- 


72Ö 


Asien 


7SÖ 


land,  från  vars  n.  del  utg&r,  lika- 
ledes mot  ö.,  bergskedjan  T'  i  e  n  - 
B  h  a  n.  Några  breddgrader  längre 
norrut  befinner  sig  A  1 1  a  i  s  fjäll- 
område med  sina  utlöpare  mot  ö., 
Sajanska  bergen,  Jablonoj-  och 
Stanovoj -bergen,  vilkas  yttersta 
utposter  nå  upp  till  Tjuktjer- 
halvön.  På  gränsen  mot  Europa 
\träcker  sig  från  n.  till  s.  Urals 
böjdrygg.  Norra  A.  upptas  av  det 
vidsträckta  sibiriska  slättlan- 
ds t,  i  s.v.  övergående  i  Turans 
stäppland.  Mellan  T'ien-shan  och 
dess  utlöpare  i  n.  samt  K'unlun 
och  dess  utlöpare  i  s.  utbreda  sig 
de  stora  mongoliska  ökentrakter- 
na, mellan  K'unlun  och  Hima- 
laya åter  världens  högst  belägna 
högslätt,  Tibet,  varav  stora  delar 
befinna  sig  över  4,000  m.  ö.  h.  Ara- 
biens och  Persiens  inre  samt  om- 
råden i  n.v.  delen  av  Främre  In- 
diska halvön  upptagas  likaledes 
av  ökentrakter,  ö.  om  den  indiska 
öknen  utbreder  sig  den  nord- 
indiska slätten,  under  det  halv- 
öns s.  hälft  upptages  av  Deccans 
högslätter,  begränsade  av  ö.  och 
v.  Ghats-bergen.  ö.  om  det  cen- 
tralasiatiska höglandet  utbreder 
sig  vid  östkinesiska  havet  den 
kinesiska  slätten.  A.  awattnas 
genom  många  av  jordens  största 
floder.  Till  Polarbassängen 
flyta  Ob,  Jenisej  och  Lena,  till 
Ohotska  havet  Amur,  till  Öst- 
kinesiska havet  Huang-ho  och 
Yang-tsi-kiang,  till  Sydkinesiska 
havet    Me-kong,    till    Bengaliska 


Där    Korea    och    Manchuriet    mötas. 


viken  Irawadi,  Brahmaputra  och 
Ganges  samt  till  Persiska  viken 
tvillingfloderna  Eufrat  och  Tig- 
ris. Stora  delar  av  de  central- 
asiatiska stäpp-  och  ökenområde- 
na sakna  avlopp  till  världshavet, 
t.  ex.  Tarimbäckenet  (se  d.  o.). 
En  mindre  del  av  den  turanska 
slätten  avvattnas  till  det  avlopps- 
lösa  Kaspiska  havet  (se  d.  o.), 
större  delen  av  samma  slätt  till 
den  likaledes  avloppslösa  Aral- 
sjön,  i  vilken  mynna  de  båda 
stora  floderna  Amu-Darja  och 
Syr-Darja.  Lädgre  i  ö.  befinner 
sig  den  avloppslösa  sjön  Balkasj. 
Några  av  de  avloppslösa  områ- 
dena äro  depressioner, 
d.  v.  s.  befinna  sig  under  havets 
nivå.  Det  största  av  jordens 
depressionsområden  upptas  av 
Kaspiska  havet  (26  m.  under 
havsytan),  det  djupaste  av  Döda 
havet  i  Palestina  (394  m.  u.  h.). 
A.  har  jämförelsevis  få  med  av- 
lopp  försedda   sjöar.   Den   märk- 


Landskap   i   västra   Tibet. 


731 


Asien 


732 


Koreanskt  landskap. 

ligaste  är  den  1,447  m.  djupa 
Bajkal-sjön  i  Sibirien,  jordens 
djupaste  insjö.  —  Geologi.  A:s 
geologiska  sockel  är  bildad  av 
urberg,  oftast  i  form  av  gnejser 
och  kristalliniska  skiffrar.  Yngre 
vulkaniska  bergarter  träffas, 
ehuru  i  mindre  utsträckning,  i 
nästan  alla  A:s  delar,  särskilt 
utmed  Stilla  havets  kust  samt 
i  s.v.  A.,  verksamma  vulkaner 
endast  inom  det  förra  området, 
från  Kamtjatka  till  Sunda-öarna. 
De  fossilförande  formationerna 
ingå  i  stor  utsträckning  i  A:s 
många  bergskedjor.  Paleozoiska 
lager  serier  (silur  och  devon)  upp- 
taga dessutom  stora  områden  i 
Sibirien  och  Kina;  till  stenkols- 
formationen hörande  bergarter 
finnas  i  samma  huvudområden 
samt  på  Främre  Indiska  halvön, 
varest  de  förete  en  helt  avvikan- 
de fossil  flora,  som  är  gemensam 
för  Indien,  Australien,  Syd- 
Afrika  och  Syd-Amerika  och  an- 
tyder, att  dessa  områden  imder 
stenkolstiden  haft  närmare  sam- 
band än  nu  (se  Glossopte- 
ris-floran,  Gondwana- 
landet).  Perm  och  trias  med 
kolförande  lager  finnas  i  Kina. 
Krit-  och  t^Ttiär-formationernas 
avlagringar  ha  sin  största  ut- 
bredning i  s.v.  A.  I  de  flesta  trak- 
ter, särskilt  inom  slättområdena, 


överlagras  alla  de  nu  nämnda 
formationerna  av  kvartära  bild- 
ningar. Hit  få  ock  räknas  de  s.  k. 
löss-bildningarna,  mäktiga  sand- 
formationer, som  under  stäpp- 
artade  förhållanden  bildats  med 
vindens  tillhjälp,  och  vilka  i  n. 
Kina  täcka  stora  områden.  I 
Sibiriens  kvartära  avlagringar 
träffas  lämningar  efter  jättelika, 
nu  utdöda  noshörningar  och  ele- 
fantdjur (mammut).  —  Under 
tertiärtiden  bildades  de  flesta  av 
Ars  bergskedjor  genom  de  stor- 
artade veckningsprocesser,  som 
under  detta  skede  ägde  rum  i 
olika  delar  av  jorden.  Ett  undan- 
tag utgör  Altai,  som  uppkommit 
huvudsakligen  genom  förkast- 
ningar utefter  brottlinjer  i  den 
fasta  berggrunden.  Andra  trakter 
ha  visat  en  betydande  motstånds- 
kraft mot  såväl  vecknings-  som 
förkastningsprocesserna.  Ett  dy- 
likt resistensområde  är  det  s.  k. 
Angara-landet  mellan  Jenisej  och 
Lena.  Spår  efter  nedisningar 
förekomma  dels  i  Altai,  dels  i 
Indien  (av  prepermisk  ålder). 
—  A.  har  stor  rikedom  på 
mineralskatter.  Guld  anträffas  i 
Ural,  Sibirien,  Indien  och  Japan 
samt  på  Sunda-öarna,  platina  i 
Ural,  diamanter  och  andra  ädel- 
stenar i  Indien  och  på  Borneo, 
koppar  i  Ural,  Persien,  Mindre 
Asien,  Främre  Indien  och  Kina, 
järn  i  Kina  och  Främre  Indien, 


Yang-tsi-kiangs  dalgr&ng. 


733 


Asien 


734 


tenn  på  Malacka  och  Sunda- 
öarna,  stenkol  i  Kina,  Sibirien, 
Persien,  Indien  och  på  Sunda- 
öarna  samt  petroleum  i  trakterna 
kring  Kaspiska  havet,  i  Burma, 
på  Sunda-öarna  och  i  Japan. 
Större  delen  av  A:8  mineralskat- 
ter äro  ännu  föga  bearbetade.  — 
Klimat.  A.  företer  alla  ytterlig- 
heter i  klimatiskt  hänseende  och 
alla  mellanformer.  I  stort  kan 
man  tala  om  tre  olika  klimatom- 
råden. 1)  Nord-Asien,  med 
ett  kontinentalt  klimat,  kalla 
vintrar  och  heta  somrar  samt 
nederbörd  under  alla  årstider. 
Regnmängden,  som  i  nordligaste 
A.  knappast  utgör  250  mm.,  kan 
i  områdets  sydliga  delar  på  ber- 
gens nordsluttningar  nå  det 
dubbla  beloppet.  Vid  Verhojansk 
ö.  om  Lena  ha  antecknats  de 
lägsta  hittills  iakttagna  vinter- 
temperaturer på  jorden  med 
—  70°  C.  Vindarna  äro  sommar- 
tid övervägande  nordliga,  vinter- 
tid sydliga.  2)  Mellersta 
A:8  fjäll-  och  ökenom- 
råden. Likaledes  kontinentalt 
klimat  med  stora  temperatur- 
motsatser under  sommar  och  vin- 
tei;.  Nederbördsmängden  är  yt- 
terst obetydlig,  ofta  mindre  än 
6  nederbördsdagar  per  år,  i  s. 
inskränkt  till  vintern,  i  n.  till 
våren   och   hösten.   Vindarna   ha 


Cynlandskap  frän  Tiii>..i<.  iilai^an. 
vai'ierande  riktningar.  3)  Mon- 
sunområdena,  omfattande 
s.ö.  och  s.  A.  Regn  faller  huvud- 
sakligen om  sommaren  och  hös- 
ten, då  ständig  vind  blåser  från 
havet,  i  ö.  sydöstmonsunen  från 
Stilla  havet,  i  v.  sydvästmonsu- 
nen  från  Indiska  oceanen.  Under 
vintern  är  vindriktningen  i  v. 
motsatt,  och  man  talar  här  även 
om  nordöstmonsun.  Sommartid 
uppträda  företrädesvis  i  sydöst- 
monsunens  område  häftiga  virvel- 
stormar, s.  k.  tyfoner.  Till  områ- 
det höra  jordens  regnrikaste 
trakter.  Vid  Cherra  Punji  i  n.ö. 
Indien  är  årsnederbörden  12,000 
mm.  Särskilt  regnrika  äro  Hima- 
layas sydsluttningar  vid  områ- 
dets n.  gräns.  Temperaturen  är 
i  det  hela  tropisk  med  ringa 
skillnad  mellan  sommar  och  vin- 
ter. —  Sydvästra  A.  avviker  från 
nu  skildrade  förhållanden.  Här 
härskar  medelhavsklimat  utom  i 
Arabien,  som  är  en  tropisk  öken- 
trakt. —  Djurvärld.  Främre  och 
Bortre  Indien,  s.  Kina  samt  den 
s.ö.  arkipelagen  bilda  den  i  n  - 
diska  regionen.  Celebes  och 
Moluckerna  äro  övergångsområ- 
den till  notogea,  i  Kina  är  n. 
gränsen  icke  skarp,  halvöarnas 
djurgeografiska  gräns  utgöres  av 
Himalaya.  Övriga  A.  med  undan- 
tag av  8.  Arabien,  som  tillhör 
etiopiska  regionen,  är  en 
del  av  den  palearktiska 
regionen.      Jfr     D  j  u  r  g  e  o  - 


Kinesiskt    lösslandskap. 


m 


Asieil 


736 


grafi.  —  Indiska  regio- 
nen. Ett  flertal  apor  (i  ö.  de- 
larna bl.  a.  gibboner  och  orang- 
utang)  samt  halvapor  {bl.  a. 
spökdjuret)  finnas  här.  I  Indiska 
oceanen  lever  dugongen  och  i  en 
del  floder  floddelfiner.  Av  klöv- 
djur må  nämnas  vilda  nötkreatur 
(88.  indiska  buifeln,  gaur,  gayal), 
far  och  getter  (i  n.v.  delarna),  ett 
fätal  antiloper,  en  del  hjortdjur, 
dvärgmyskdjur,  svin.  Noshör- 
ningar och  tapirer  (i  ö.  delarna) 
samt  elefanten  tillhöra  regionen. 
Kattdjuren  äro  starkt  represen- 
terade (bl.  a.  leopard,  tiger), 
likaså  fam.  Vive'rridae  (bl.  a. 
mungon).  Andra  här  förekom- 
mande rovdjur  äro  hyenor,  katt- 
björn (i  Himalaya),  björnar, 
vargar,  rävar,  sjakaler  m.  fl. 
Några  arter  myrkottar  träffas 
inom  regionen.  Av  insektätare 
förtjäna  särskilt  nämnas  de 
endemiska  trädnäbbmössen  och 
pälsfladdrarna,  av  fladdermössen 
flygande  hundar.  I  övergångsom- 
rådet  till  notogea  finnas  några 
pungdjur.  Fågelfaunan  är  syn- 
nerligen rik.  Vävarfåglar  och  eri 
mängd  andra  tättingar  finnas  så- 
lunda här.  Salanganer,  hornfåg- 
lar, papegojor,  en  mängd  rovfåg- 
lar, duvor  och  ett  stort  antal 
hönsfåglar     äro     mer    1.    mindre 

r 


Sibirisk  urskoff. 


karaktäristiska.  Kräldjuren  äro 
företrädda  av  bl.  a.  en  mängd 
ormar  (pyton-,  glasögonormar 
m.    fl.),   krokodildjur    och   ödlor. 

—  A:8  palearktiska  om- 
råde. Vid  n.  kusten  finnas  val- 
ross  och  isbjörn,  vid  den  ö. 
öronsälar  och  havsutter,  vid 
samtliga  kuster  samt  även  i 
Kaspiska  havet,  Bajkal-  och 
Aralsjöarna  dessutom  salar.  Ren, 
fjällräv,  lämmel,  ripa,  snösparv 
och  en  del  andra  tättingar,  vat- 
tenfåglar, havsörn  och  andra  rov- 
fåglar träffas  på  de  djurfattiga 
tundrorna.  Skogsområ- 
det s.  om  dessa  hyser  björn, 
varg,  räv,  mårddjur  (bl.  a.  sobel, 
utter,  grävling),  lodjur,  ekorre, 
bäver,  älg  m.  m.  I  Ars  cen- 
tralområde mellan  skogsom- 
rådet och  indiska  regionen  är 
faunan  mycket  olikartad  inom 
olika  delar.  Inom  detta  område 
träffas  bl.  a.  jak,  får,  getter, 
saiga  och  andra  antiloper,  mysk- 
hjort,  vildkamel,  vildåsna,  vild- 
häst, björnar,  varg,  räv,  stäpp- 
räv, en  mängd  gnagare,  trappar, 
stäpphöns.  Mot  ö.  får  faunan  ett 
tropiskt  inslag:  apor  (Kina,  Ja- 
pan), tiger  och  leopard  (endast 
fastlandet)  m.  m.  Djurvärlden  i 
A:s  8.  v.  delar  överensstäm- 
mer i  många  hänseenden  med 
den  sydeuropeiska;  här  må  dock 
särskilt  antecknas  antiloper, 
vilda  får  och  getter,  hyenor,  sja- 
kaler, leopard,  lejon,  klippgräv- 
ling. (För  den  närmare  utbred- 
ningen   se    under    djurnamnen.) 

—  Växtvärld.  A:s  arktiska  flora- 
område brukar  indelas  i  lavtund- 
ran med  en  rikedom  på  lavar  och 
den  företrädesvis  i  v.  liggande 
mosstundran  med  huvudsakligen 
mossor.  På  tundran  förekomma 
dessutom  gräs,  8axi'fraga-&rter 
och  andra  örter  samt  buskar,  ss. 
vide,  björk,  al.  S.  om  tundran  vid- 
tar Nord-Asiens  skogsområde  med 


737 


Asien 


738 


Flodbild  frän  Borneo. 


skogar  av  cembratall,  lärkträd 
(La'rix  sibi'rica),  ädelgran 
(A'bies  sibi'riea),  vanlig  tall  och 
gran,  björk,  asp,  al,  vide.  I 
Central-Asien  finnas  stora  stäpp- 
områden, ehuru  skogar  ej  saknas 
på  bergen.  Särskilt  Irans  rand- 
berg  äro  rika  på  växtlighet.  På 
saltstäpperna  växa  mest  saftrika 
växter,  särskilt  chenopodiaceer, 
och  på  ökenstäpperna  torniga 
buskar  (t.  ex.  Astra' galus) .  Även 
grässtäpper  förekomma.  I  v.  A. 
och  särskilt  i  Arabiens  och  Sy- 
riens öknar 'samt  i  Mesopotamien 
spela  dadelpalmerna  en  stor  roll. 
Uen  tropiska  floran  i  s.  och  s.ö. 
A.  med  angränsande  övärld 
kännetecknas  av  ständigt  gröna 
skogar  med  jätteormbunkar,  pal- 
mer, Pa'ndanus-tT'åå,  lianer  m.  m. 
Indiska  skogsträd  äro  teakträdet, 
ebenholtsträd  (Dio' spyros) ,  in- 
diska brödfruktträdet,  sandelträd 
[Sa'ntalum)  m.  fl.  De  icke-tro- 
piska  delarna  av  Kina  och  Japan 
äro  rika  på  lövträd,  ss.  arter  av 
ek,  lönn,  Pru'nus,  Magnolla'ceae 
m.  fl.  I  A:s  skilda  delar  odlas 
så  gott  som  alla  viktigare  kultur- 
växter. Inhemska  äro  bl.  a.:  i  v. 
A.  våra  vanliga  sädesslag;  i  s. 
A.  ris,  sockerrör,  kryddväxter,  ss. 

24.  —  L  e  X.  I.     Tr.  22.  6.  22. 


kanel,  peppar,  ingefära  m.  fl., 
många  frukter,  jute;  i  Kina  te- 
busken.  Jfr  Växtgeografi. 
—  Befolkning.  Asien  hyser  in- 
emot hälften  av  jordens  befolk- 
ning eller  i  runt  tal  c:a  900  mill., 
fördelade  på  i  huvudsak  tre  olika 
raser.  Större  delen  eller  V,  till- 
hör den  gula  eller  mongoliska 
rasen.  Talrikast  äro  kineser  och 
japaner,  som  bebo  A:s  ö.  delar. 
Andra  viktiga  mongoliska  stam- 
mar äro  kirgiser  och  turkmener, 
i  de  v.  stäppområdena.  Sibirien 
har  en  urbefolkning  av  lägre  stå- 
ende mongoliska  folk,  bland  vilka 
märkas  ost j  åker,  tunguser,  samo- 
jeder,  jakuter  och  tjuktjer. 
Södra  och  sydvästra  A.  bebos  av 
folk,  tillhörande  den  kaukasiska 
rasen,  hinduer,  perser  och  ara- 
ber, övärlden  i  s.ö.  är  befolkad  av 
malajer.  Härtill  komma  små  res- 
ter av  äldre,  nu  förträngda  folk- 
slag, dels  tillhörande  den  negroi- 
da rasen,  t.  ex.  dravidafolken  i 
Indien,  dels  de  på  de  nordligaste 
japanska  öar  na  ännu  kvar  levande 
ainus.  Inflyttade  européer  bebo 
dels  kustorter  runt  hela  s.  och  ö. 
A.,  dels  större  områden  i  Sibi- 
rien, där  urinvånarna  i  allmän- 
het visa  tendens  att  dö  ut  eller 


739 


Asien 


740 


Rislalt   på   Javci 


förträngas.  —  Keiigion.  A.  rym- 
mer en  mängd  olika  religioner.  I 
animistisk  hedendom  leva  unge- 
fär 44  mill.  Taoismen  och  kon- 
futsianismen  äga  omkr.  220  mill. 
anhängare;  hinduismen  (220 
mill.)  är  Främre  Indiens  folk- 
religion, medan  buddhismen  (150 
mill.)  i  olika  former  är  spridd 
över  Indien,  Tibet,  Kina  och  Ja- 
pan, och  islam  (160  mill.)  här- 
skar i  v.  A.  samt  är  starkt  spridd 
i  Främre  Indien.  Kristendomen 
räknar  20  mill.  anhängare.  — 
Näringar,  handel,  samfärdsel. 
Huvudmassan  av  A:s  inhemska 
befolkning  lever  av  åkerbruk,  som 
är  huvudnäring  i  de  tätast  be- 
folkade  delarna,    i   Indien,   Kina 


*■  Misswnsstajtianir 

'•^.Budähisnh,  KanfijtstiZxusm,  m.  nu 
&.  Hinduisirv 


Asien.  Beligionskarta. 


och  pä  fcjuncla-öarna.  fcitora  över- 
skott av  majs  och  ris  samt  kaffe, 
té,  socker,  tobak,  kryddor  m.  m. 
exporteras  härifrån  till  övriga 
världsdelar.  Bland  den  glesa  be- 
folkningen i  det  inre  A.  samt  i 
Sibirien  är  boskapsskötseln  hu- 
vudnäring, och  utförselprodukter- 
na äro  ull  och  hudar.  I  stora  om- 
råden av  Sibirien  leva  inföding- 
arna av  jakt  och  fiske  med  export 
av  pälsverk  samt  fossilt  elfenben 
(av  mammut,  se  ovan).  Konkur- 
rens med  den  europeiska  och 
amerikanska  industrien  har  på 
vissa  områden  delvis  redan  fram- 
gångsrikt upptagits  av  japaner- 
na. På  grund  av  den  rika  till- 
gången på  råvaror  samt  kol  — 
Kina  torde  vara  ett  av  jordens 
kolrikaste  länder  —  har  A.  för 
framtiden  stora  industriella  möj- 
ligheter. Kommunikationsväsen- 
det har  utvecklats  i  modern  rikt- 
ning, huvudsakligen  i  de  områ- 
den, som  längre  tid  stått  under 
europeiskt  inflytande.  Talrika 
järnvägar  finnas  sålunda  i  In- 
dien, på  Java,  i  Japan  och  Man- 
churiet.  Den  i  slutet  av  förra 
århundradet  fullbordade  trans- 
sibiriska  järnvägen  från  Petro- 
grad  vid  Östersjön  till  Vladivo- 


741 


Asien 


742 


atok  vid  Stilla  havet  har  varit 
av  mycket  stor  betydelse  för 
Sibiriens  utveckling.  Andra  vik- 
tiga järnvägalinjer  finnas  i 
Mindre  Asien,  Mesopotamien, 
Arabien,  Palestina  och  Turan. 
Alla  A:3  större  floder  äro  segel- 
bara. Kustfarten  ombesörjes  i 
regel  av  de  infödda  folken,  men 
f  järrlinjerna  över  oceanerna  ligga 
ännu  helt  i  händerna  på  européer 
och  amerikaner.  Karavantrafik 
äger  ännu  i  stor  utsträckning 
rum  i  det  inre  av  A.  samt  där- 
ifrån till  ö.  Europa.  —  Upp- 
täcktshistoria.  De  delar  av  A., 
som  äro  belägna  vid  Medelhavs- 
bäckenet, hava  sedan  förhistorisk 
tid  varit  anknutna  till  den  euro- 
peiska civilisationen,  som  hämtat 
sina  tidigaste  impulser  från  deras 
kulturvärld.  Mindre  Asien,  Sy- 
rien, Kaukasien,  Mesopotamien 
och  Persien  stodo  i  livlig  förbin- 
delse med  Grekland,  liksom  seder- 
mera med  Rom,  som  utsträckte 
sitt  välde  ända  till  Persiens  giän- 
ser.  Indien,  varifrån  Europa  er- 
höll sina  dyrbaraste  handelsva- 
ror, blev  först  bekant  genom 
Alexander  den  stores  tåg  till  flo- 
den Indus  (327—324  f.  Kr.). 
Härigenom  utvidgades  de  gre- 
kiska geografernas  kunskap  om 
A.  att  omfatta  Turan,  Ceylon, 
Ganges-floden  och  Bengaliska  vi- 
ken. Omkr.  100  e.  Kr.  omtalar 
geografen  Ptolemaios  Kina,  dit 
166  e.  Kr.  en  romersk  beskick- 
ning lyckades  framtränga.  Euro- 
pas handel  med  Indien  och  Kina 
förblev  dock  ända  till  1500-t.  in- 
direkt. De  kinesiska  varorna 
framforslades  längs  de  central- 
asiatiska karavanvägarna,  och 
varuutbytet  med  Indien  skedde 
genom  persiska  och  arabiska  mel- 
lanhänder. Visserligen  framträng- 
de nestorianska  missionärer  till 
Kina  på  600-t.  och  grundade  där 


kristna  församlingar,  som  besto- 
do  i  800  år,  men  dessa  saknade 
förbindelse  med  västerlandet. 
Genom  mongolernas  erövring  av 
Kina,  Central-Asien  och  Ryss- 
land blev  det  på  1200-t.  möjligt 
för  européer  att  nå  A :  s  östligaste 
delar.  Den  ryktbaraste  av  dessa 
upptäcktsresande  är  venetianaren 
Marco  Polo,  som  1271  anträdde 
en  resa  till  Kina,  där  han  stan- 
nade i  17  år,  och  som  återvände 
hem  över  Persien.  Genom  hans 
omfattande  reseskildringar  be- 
kantgjordes stora  delar  av  A., 
särskilt  Kina  och  Japan,  för  väs- 
terlandet. Karavanvägen  till 
Kina  blev  i  detalj  beskriven  av 
andra  resande,  men  då  Ming- 
dynastien  1368  uppsteg  på  Kinas 
tron,  avspärrades  detta  land  för 
européerna.  Även  arabiska  köp- 
män och  missionärer  besökte  un- 
der medeltiden  olika  delar  av  A. 
och  nådde  fram  ända  till  Java. 
—  De  skildringar,  som  Marco 
Polo  och  andra  resande  givit  av 
A:s  rika  länder,  sporrade  portu- 
giserna till  att  söka  finna  sjö- 
vägen dit.  Under  senare  delen 
av  1400-t.  försökte  de  nå  Indien 
genom  att  segla  runt  Afrika,  och 
1498  lyckades  Vasco  da  Gama  nå 
fram  till  Calicut.  Härmed  börjar 
en  ny  period  i  Ars  upptäckts- 
historia.  A :  s  kuster  och  öar  blevo 
nu  besökta  av  européerna,  som 
trängde  allt  längre  mot  ö.  Ma- 
lacka  nåddes  1509  och  1515  Kina, 
där  Perez  d'Antrade  1516  besökte 
Kanton.  1521  upptäcktes  Filippi- 
nerna av  Magalhäes,  som  genom 
sin  världsomsegling  fann  den 
västra  sjövägen  till  A.  Under  se- 
nare delen  av  1500-t.  började 
jesuiterna  en  omfattande  mis- 
sionsverksamhet i  öst-  och  Cen- 
tral-Asien och  utarbetade  kartor 
över  dessa  länder.  Ryktbarast 
bland  dem  är  Xavier,  som  1549 — 


743 


Asien 


744 


51  vistades  i  Japan.  Under  1600- 
och  1700-t.  gjordes  nya  betydelse- 
fulla kartläggningar  och  upp- 
täcktsfärder. Jesuiterna  utarbe- 
tade utmärkta  kartverk  över 
Kina,  och  skeppsläkarna,  tysken 
E.  Kämpfer  och  svensken  K.  P. 
Thunberg,  författade  beskrivning- 
ar över  Japan.  Den  senare,  en 
lärjunge  till  Linné,  utforskade 
1775 — 76  Japans  växtvärld.  Vik- 
tiga voro  även  de  på,  ryskt  initia- 
tiv företagna  forskningarna  i 
Nord-  och  Central-A.  Redan  vid 
1500-t:8  slut  hade  ryssarna  bör- 
jat tränga  in  i  Sibirien  och  ut- 
forska dess  floder.  På  1700-t.  blev 
detta  utforskande  mera  veten- 
skapligt. En  fangen  karolin, 
svensken  F.  Stralenberg,  utarbe- 
tade pä.  grundval  av  sina  resor 
en  karta  över  Sibirien  1730. 
Märkligast  voro  dock  de  av 
dansken  Bering  ledda,  men  av 
Peter  den  store  planlagda  expedi- 
tionerna under  aren  1733 — 42  till 
n.  A.,  vars  kust  nu  utforskades 
jämte  de  farvatten,  som  skilde 
A.  från  Nord-Amerika.  Även  In- 
dien, som  under  1700-t.  kom  un- 
der brittiskt  välde,  blev  bättre 
utforskat.  Vid  1800-t:s  början 
var  så  mycket  känt  av  A.,  att 
Zeune  1808  och  senare  Malte- 
Brun  kunde  framlägga  dess  upp- 
delning i  fem  huvudområden: 
centrala  bergområdet  omgivet  i  n. 
av  Sibirien,  i  s.  av  dess  motsats 
Syd-Asien,  i  ö.  av  öst-Asien  och  i 
v.  av  Väst-Asien.  —  Efter  tysken 
Kieperts  utmärkta  kartläggning- 
ar på  1840-t.  är  Främre  A.  nog- 
grant utforskat;  endast  i  Ara- 
bien finnas  ännu  föga  kända  om- 
råden. Allt  sedan  Främre  Indien 
1858  kommit  under  den  brittiska 
regeringens  direkta  förvaltning, 
har  det  noga  utforskats  och  kart- 
lagts. Bortre  Indien  är  ännu  ej  så 
väl  utforskat.  Efter  Burmas  eröv- 


ring av  engelsmännen  studerades 
detta  land  och  Siam  av  Crawford 
1826—37,  och  holländare  ha  full- 
följt sina  utforskningar  av  Sunda- 
öarna.  Här  har  engelsmannen 
Wallace  påvisat  gränsen  mellan 
asiatisk  och  australisk  natur.  — 
Banbrytaren  för  kunskapen  om 
Öst-Asien  är  tysken  F.  v.  Richt- 
hofen,  som  genom  resor  1868 — 72 
lagt  grundvalen  till  vår  känne- 
dom om  det  kinesiska  landets  na- 
tur. Genom  honom  ha  öst-Asiens 
bergskedjesystem  klarlagts,  och 
genom  hans  forskningar  har  den 
första  kännedomen  om  flera  av 
Kinas  ofantliga  kolfält  erhållits. 
Richthofen  har  även  behandlat  de 
s.  k.  lössbildningarnas  uppkomst. 
Flera  expeditioner  ha  genom- 
korsat Kina,  och  i  början  av 
1900-t.  har  svensken  J.  G.  An- 
dersson organiserat  och  påbörjat 
det  vetenskapliga  utforskandet  av 
Kinas  geologi.  Nord-Asiens  tundra 
har  studerats  av  ryska  forskare, 
och  dess  kustlinje  har  särskilt 
kartlagts  av  svensken  A.  E.  Nor- 
denskiöld, som  är  den  förste,  som 
trängt  fram  längs  A:s  nordkust. 
—  Av  forskare  i  A:s  inre  må 
nämnas  ryssen  N.  Przjevalskij, 
svensken  Sven  Hedin  och  engels- 
mannen G.  J.  Younghusband.  He- 
din har  under  flera  resor  kartlagt 
och  utforskat  okända  områden  i 
det  inre,  under  andra  resan  1899 
— 1902  Takla  Makan  och  öken- 
floden Tarim,  då  han  även  defini- 
tivt löste  problemet  om  Lob- 
norsjön  och  dess  vandringar. 
Under  sin  tredje  resa  1905 — 08 
fann  han  Indus',  Sutlejs  och 
Brahmaputras  källor  och  en 
ofantlig  bergskedja,  som  benämnts 
Trans-Himalaya.  —  Som  outfor- 
skade återstå  i  A.  ännu  stora  om- 
råden i  Central-  och  öst-A.,  även- 
som Huang-hos  käUområden.  Även 
Bortre  Indiens  områden  kring  desa 


( 


745 


Asige — Asinius  PoUio 


746 


stora  floders  källor  äro  okända, 
och  i  Sibirien  finnas  också  stora 
vita  fläckar.  De  helt  okända  om- 
rådena inom  världsdelen  finnas  i 
Arabiens  ökentrakter.  -^  Politisk 
indelning.  A.  består  dels  av  själv- 
ständiga stater,  dels  av  lydriken 
och  kolonier.  Självständiga  stater 
äro:  republiken  Kina  med  Tibet 
och  Mongoliet,  11,14  mill.  kvkm., 
330  mill.  inv. ;  kejsarriket  Japan 
med  Korea  och  kolonier,  680,000 
kvkm.,  78  mill.  inv.;  konunga- 
riket Siam,  480,000  kvkm.,  9  mill. 
inv. ;  emiratet  Afghanistan, 
560,000  kvkm.,  6  mill.  inv.; 
konungariket  Persien,  1,6  mill. 
kvkm.,  4,9  mill.  inv.;  de  arabiska 
rikena  (se  Arabien)  och  sulta- 
natet Turkiet  (se  d.  o.).  —  Ryss- 
land äger  de  största  besittning- 
arna, vilka  omfatta  hela  n.  A. 
(Sibirien),  Kaukasien  och  delar 
av  Central-  och  öst-Asien,  till- 
sammans 16,62  mill.  kvkm.  med 
omkr.  37  mill.  inv.  Inom  detta 
område  finnas  efter  den  ryska 
revolutionen  följande  av  sovjet- 
regeringen i  Moskva  mer  1.  mind- 
re oberoende  sovjetrepubliker : 
Georgien,  Aserbeidjan,  Armenien, 
Buchara,  Khiva  samt  Fjärran 
österns  republik.  En  viss  auto- 
nomi åtnjuta  även  Kirgisrepu- 
bliken  och  republiken  Turkestan. 
—  Det  brittiska  kolonialväldet  i 
A.  omfattar  5,54  mill.  kvkm.  med 
omkr.  328  mill.  inv.  Större  delen 
av  detta  utgör  det  1877  bildade 
kejsarriket  Indien,  som  består  av 
omkr.  600  skyddsstater  med  in- 
hemska furstar.  Oavhängigt, 
ehuru  under  brittisk  kontroll,  är 
riket  Nepal.  Brittiska  kolonier 
äro  Ceylon,  Straits  Settlements, 
Brittiska  Borneo,  de  malajiska 
skyddsstaterna  samt  i  Kina  Hon- 
kong  och  området  Wei-hai-wei. 
I  v.  A.  äger  Storbritannien  Cy- 
pern  och    Aden,    varjämte   Pale- 


stina är  ställt  under  brittiskt 
mandat  och  Mesopotamien  1.  Irak 
åtnjuter  en  viss  autonomi  under 
brittisk  överhöghet.  —  Nederlän- 
dernas kolonier  äro  Stora  Sunda- 
öarna  (utom  en  del  av  Borneo), 
Små  Sundaöarna  (utom  ö.  delen 
av  Timor)  jämte  Moluckerna,  till- 
sammans 1,92  mill.  kvkm.  med 
omkr.  47  mill.  inv.  —  FroMkrike 
äger  det  franska  Indo-Kina  (0,8 
mill.  kvkm.  med  17  mill.  inv.) 
samt  området  Kuang-chou  i  Kina 
och  några  hamnar  i  Indien.  Syrien 
är  ställt  under  franskt  mandat 
och  omfattar  155,000  kvkm.  med 
3  mill.  inv.  —  För.  Stat.  äga  se- 
dan 1898  den  förut  till  Spanien 
hörande  ögruppen  Filippinerna 
(300,000  kvkm.,  9  mill.  inv.).  — 
Portugal,  som  först  av  de  euro- 
peiska staterna  skafTade  sig  kolo- 
nier i  A.,  äger  numera  endast 
några  få  orter,  däribland  Goa  i 
Indien,  Macao  i  Kina,  tillsam- 
mans 22,000  kvkm.  med  1  mill. 
inv.  —  Enligt  Sévresfreden  1920, 
som  dock  är  föremål  för  revision, 
skulle  Grekland  ha  erhållit 
Smyrna  med  område.  —  Italien 
tillerkändes  1920  ön  Rodos. 

Asige,  socken  i  Hall.  1.,  jämte 
Ärstad  pastorat  i  (Jöteborgs  stift. 
860  inv. 

A'silus,  se  Rovflugor. 

Asimu't,  se  Astronomi- 
ska  koordinater. 

A'sine,  forngrekisk  stad  på  ö. 
Peloponnesos,  vid  en  djup  havs- 
vik nära  Nauplia,  förstörd  av 
argiverna  troligen  i  början  av 
600-t.  f.  Kr.  I  A.  ha  påbörjats 
utgrävningar  av  en  på  initiativ 
av  kronprins  Gustaf  Adolf  utsänd 
svensk  arkeologisk  expedition  (se 
Egeisk    kultur). 

Asfnius  Poilio,  C  a  j  u  s,  f . 
76  f.  Kr.,  d.  5  e.  Kr.,  romersk 
statsman,  vältalare  och  diktare, 
Vergilii  vän.  Under  inbördeskri- 


747 


Asio — Ask 


748 


get  mellan  Caesar  och  Pompejus 
stod  A.  pä,  den  förres  sida  och 
slöt  sig  senare  till  Antonius  men 
ägnade  sig  från  år  39  blott  åt 
litterära  sysselsättningar.  Utom 
tragedier  har  A.  skrivit  en  skild- 
ring av  de  borgerliga  krigen  60 
— 42,  vilken  tjänat  Plutarkos  som 
källa. 

A'sio,  se  Hornuggle- 
släktet. 

A'sir,  principat  i  Arabien  vid 
Röda  havet  mellan  Hidjaz  och 
Jemen,  under  en  härskare  tillhö- 
rande Idrisi-släkten.  A.  gjorde 
under  världskriget  uppror  mot 
Turkiet,  men  har  icke  fått  for- 
mellt erkännande  ss.  oberoende 
stat.  I  de  fruktbara  dalarna  i  det 
inre  av  landet  odlas  säd,  frukt 
och  bomull.  Omkr.  1  mill.  inv. 

Asja'nti,  Ashantee,  brit- 
tisk besittning  i  v.  Afrika,  hö- 
rande till  kolonien  Guldkusten. 
Landet  är  till  större  delen  skog- 
bevuxet  och  har  rik  tropisk  djur- 
värld. Guld,  gummi,  kakao,  kola- 
nötter, palmolja,  mahogny  och 
cederträ  utföras  till  betydande 
värden,  guldsmides-  och  vävnads- 
konst stå  högt  bland  infödingar- 
na. Järnväg  finnes  från  K  u  - 
mas  si  (Coomassie)  (24,000 
inv.)  till  Sekondi  vid  Guinea- 
bukten. Invånarna  äro  sudan- 
negrer, fetisjdyrkare,  kända  för 
grymma  människooffer  och  kri- 
gisk duglighet;  de  voro  ursprung- 
ligen delade  i  skilda  stammar, 
vilkas  hövdingar  gåvo  tribut  åt 
konungen  i  Kumassi.  Först  efter 
flera  blodiga  strider  lyckades 
engelsmännen  1896  här  skaffa  sig 
protektorat;  efter  ett  uppror 
1901  annekterades  landet.  Omkr. 
300,000  inv. 

Asjo'ka,  d.  omkr.  230  f.  Kr., 
konung  i  Magadhariket  i  Främre 


Indien,  övergick  (omkr.  250)  till 
buddhismen  och  blev  en  av  dennas 
förnämsta  befrämjare.  Mer  än  30, 
språkligt  ytterst  intressanta,  in- 
skrifter från  hans  regeringstid 
äro  bevarade. 

Ask,  arter  av  släktet  Fra'xinus 
(fam.  Olea'ceae).  Höga  träd  med 
vanligen  parbladiga  blad  och  små 
blommor  i  täta  blomställningar, 
som  bryta  fram  tidigt  på  våren. 
Blomkrona  obetydlig  1.  saknas; 
frukten  är  en  vingad  nöt.  Många 
arter  i  Europa,  Nord-Amerika 
och  öst-Asien.  I  s.  och  mellersta 
Sverige  växer  vild  vanlig  A., 
Fra'xinus  exce'lsior,  som  även 
odlas  som  parkträd,  och  vars 
bark  användes  till  garvning  och 
svartf  ärgning.  M  a  n  n  a  -  A., 

Fra'xinus  o'rnus,  inhemsk  i  s. 
Europa  och  Orienten,  ger  ur  skå- 
ror i  barken  manna  (se  d.  o.). 
Värdefull  ved  erhålles  av  vanlig 
A.  och  flera  andra,  i  synnerhet 
amerikanska,  arter,  t.  ex.  Fra'xi- 
nus  america'na,  vit  ask. 

Ask.  1.  Socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Konga  pastorat  i  Lunds 
stift.  840  inv.  —  2.  Socken  i 
östergötl.  1.,  jämte  Ekebyborna 
pastorat  i  Linköpings  stift.  330 


Asks  kyrka  i   Östergötland.   Etsning  av 
H.  Wåhlin. 


749 


Ask — Askelöf 


750 


inv.  Kyrkan,  fr.  1100-t.,  en  av 
Östergötlands  märkligaste. 

Ask.  1.  Fornnordiskt  namn  pä 
vikingaskepp,  därav  a  s  k  m  a  r , 
gammal  benämning  i  England  p5, 
viking.  —  2.  Den  förste  mannen 
på  jorden  enl.  nordiska  mytolo- 
gien; åsarna  funno  på  stranden 
två  träd,  Ask  och  Embla,  och 
skapade  av  dem  man  och  kvinna. 

Aska,  den  fasta  återstoden 
efter  ett  brännmaterials  full- 
ständiga förbränning.  I  vanliga 
fall  innehåller  askan  (råaska) 
även  en  del  oförbrända  kolpartik- 
lar, medan  den  rena  askan  sam- 
mansättes  av  enbart  mineraliska 
beståndsdelar,  ss.  silikat,  fosfat, 
sulfat  och  karbonat  av  kalium, 
natrium,  kalciiun,  magnesiimi  och 
järn.  Färgen  är  gråvit  1.,  vid 
hög  järnhäl  t,  rödgrå.  Av  sal- 
tema  äro  företrädesvis  karbo- 
nater  av  kalium  (i  landväxter) 
och  natrium  (i  havsväxter)  lös- 
liga i  vatten,  varför  dessa  salter 
(pottaska  och  soda)  framställas 
genom  urlakning  av  sådana  väx- 
ters aska.  Den  vid  förbränning 
bildade  askmängden  växlar  be- 
tydligt. Inom  industrien  sätter 
man  därför  vissa  fordringar  på 
brännmaterialets  askhalt  och  av- 
passar inköpspriset  därefter.  Så- 
lunda böra  goda  .å  n  g  k  o  1  ha  en 
askhalt  av  under  5  %,  samma 
siffra  gäller  för  torv;  antra- 
c  i  t  bör  hålla  under  3  å  4  %  och 
koks  under  10  %.  A.  användes 
även  till  gödningsmedel  på  grund 
av  kali-  och  fosforsyrehalten; 
sättes  ofta  till  i  komposter.  — 
Vulkanisk  A.  och  A  s  k  - 
tuff,  se  Vulkaner. 

Aska.  1.  Härad  i  östergötl.  1., 
omfattar  socknarna  Västra  Sten- 
by, Hagebyhöga,  Fivelstad,  Or- 
lunda.  Varv,  Styra,  Ask,  Vinner- 
stad,  Motala  landskommun  och 
Västra  Ny.  —  2.  Kontrakt  i  Lin- 


köpings stift,  omfattande  pasto- 
raten Ekebyborna  och  Ask,  Vin- 
nerstad,  Motala,  Västra  Stenby, 
Hagebyhöga  med  Fivelstad  och 
Orlunda,  Västra  Ny,  Varv  och 
Styra. 

Askaby,  cisterciensiskt  nunne- 
kloster i  Askeby  socken,  öster- 
götl. 1.,  grundat  under  senare 
hälften  av  1100-t.  Den  nuv. 
Askeby  (se  d.  o.)  sockenkyrka 
innehåller  delar  av  den  samtidigt 
anlagda  klosterkyrkan,  1443  för- 
sedd med  nytt  kor  och  valv. 

Aska,  Dals  och  Bobergs  dom- 
saga utgöres  av  ett  tingslag,  om- 
fattande häradena  med  samma 
namn  i  östergötl.  1. 

A'skalon,  kuststad  i  Palestina 
n.  om  Gasa,  på  1400-t.  f.  Kr.  be- 
bodd av  kananéer,  senare  en  av 
filistéernas  fem  furstestäder,  för- 
sedd med  praktfulla  byggnader 
av  Herodes  I.  A.  spelade  en  vik- 
tig roll  under  korstågstiden  och 
förstördes  år  1270  av  sultan  Bi- 
bars.  Nu  blott  ruinlämningar. 

Askari'der,  se  S  p  o  1  m  a  s  - 
kar. 

Askeby,  socken  i  östergötl.  1., 
jämte  Bankekind  pastorat  i  Lin- 
köpings stift.  640  inv.  Jfr  Aska- 

by. 

Askelöf,  Johan  Kristof- 
fer, f.  1787,  d.  1848,  journalist, 
ämbetsman.  A.  utgav  1809 — 12 
Polyfem,  som  blev  nyromantiker- 
nas organ  i  striden  mot  akade- 
misterna;  1830  startade  han 
Svenska  Minerva,  vari  han  upp- 
trädde som  en  farlig  motståndare 
till  L.  J.  Hierta  och  Aftonbladet. 
A:s  tidning  utkom  med  2 — 3 
nummer  i  veckan  och  innehöll 
utredande  artiklar  i  estetiska, 
ekonomiska  och  politiska  ämnen. 
Med  A:s  död  upphörde  Svenska 
Minerva,  som  från  1846  delvis 
skötts  av  Johan  Johansson  (se 
A  r  g  u  s ) . 


751 


Asker — Askes 


752 


J.   K.  Askelöf.  Tockuiug  av  J.  G.  Sand- 
berg. 

Asker.  1.  Härad  i  Örebro  1., 
omfattar  socknarna  Asker,  Län- 
näs och  Stora  Mellösa.  —  2.  Soc- 
ken i  Örebro  1.,  pastorat  i  Sträng- 
näs stift.  4,470  inv.  —  3.  Kon- 
trakt i  Strängnäs  stift,  omfattar 
pastoraten  Asker,  Bo,  Ekeby  och 
Gällersta,  Lännäs,  Sköllersta, 
Stora  Mellösa  och  Norrbyås, 
Svennevad. 

Asker.  1.  Gustav  Ferdi- 
nand A.,  f.  1812,  d.  1897,  äm- 
betsman, politiker,  borgmästare 
i  Jönköping  1849 — 61,  landshöv- 
ding i  Gävleborgs  län  1861 — 83, 
ledamot  av  riksdagen  1853 — 84, 
talman  i  A.  K.  1873 — 75.  Befräm- 
jade i  synnerhet  järnvägsbyggen 
(linjen  Jönköping — ^Malmö  m.  fl.), 
skogshushållning,  jordbruk  och 
industri  samt  staden  Gävles  åter- 
uppbyggande efter  branden  1869. 
—  2.  Axel  A.,  den  f öreg :  s  son, 
f.  1848,  landshövding  i  Hallands 
län  1902 — 16,  riksdagsman  av 
moderata  partiet  med  ypperliga 
fackkunskaper  i  industri-,  skogs- 
och  trafikfrågor.  Som  landssek- 
reterare i  Västernorrl.   län   1879 


— 94   bidrog   han  att  där   skapa 
ett  starkt  uppsving. 

Askersund,  stad  i  Örebro  1., 
belägen  vid  en  vik  av  Vättern, 
erhöll  stadsprivilegier  1643.  God 
hamn ;  ångbåtsförbindelse  med 
Stockholm  och  Göteborg  samt  stä- 
derna kring  Vättern.  Genom  järn- 
väg står  A.  i  förbindelse  med 
Lerbäck  på  linjen  Mjölby — Kryl- 
bo.  Från  A.  utskeppas  huvudsak- 
ligen järn,  malm,  spik,  aspvirke, 
spannmål.  Kommunal  samskola. 
2,060  inv. 

Askersund — Skyllberg — Ler- 
bäcks järnväg  (A.  S.  L.  J.),  be- 
stående av  linjen  Askersund 
— S  kyllbergs  bruk,  som 
äges  av  Askersund- — Skyllbergs 
järnvägs  a.  b.,  och  linjen  Skyll- 
bergs bru  k — L  e  r  b  ä  c  k,  som 
äges  av  Skyllbergs  bruks  a.  b., 
sammanbinder  Askersund  med 
statsbanelinjen  Hallsberg — Mjöl- 
by vid  Lerbäck  och  trafikeras  i 
sin  helhet  av  Skyllbergs  bruks 
a.  b.  öppnades  1884.  Längd  14 
km.   Spårvidd  0,891    m. 

Askersunds  landsförsamling, 
socken  i  Örebro  1.,  pastorat  i 
Strängnäs  stift.  Kyrkan  uppförd 
på  1660-t.  efter  ritning  av  Erik 
Dahlberg,  2,820  inv. 

Askeryd,  socken  i  Jönk,  1., 
jämte  Bredestad  pastorat  i  Lin- 
köpings stift.   1,090  inv. 

Aske's  (av  grek.  a'sTcesis), 
idrottsövning,  sedan  övning  att 
uthärda  törst,  köld,  hetta,  hunger, 
sexuell      avhållsamhet,     syftande 


Askersnnd. 


753 


Askgråa  ljuset — Askold 


754 


till  att  undertrycka  de  kroppsliga 
drifterna  och  främja  själens  liv. 
A.  förekommer  i  en  mängd  reli- 
gioner, särskilt  de  indiska  och 
den  katolska  formen  av  kristen- 
domen. —  A  s  k  e'  t,  en  som  övar 
askes. 

Askgråa  ljuset,  det  svaga 
ljus,  som  gör,  att  man  ser  hela 
månen  även  när  blott  en  del  av 
den  är  belyst  av  solen,  t.  ex.  när 
den  för  övrigt  blott  framträder 
som  en  mänskära.  A.  är  ljus  från 
solen,  som  träffar  jorden  och 
därifrän  reflekteras  till  månen 
för  att  sedan  åter  hit  reflekteras. 

Askim.  1.  Härad  i  Göteb.  1., 
omfattar  socknarna  Fässberg, 
Västra  Frölunda,  Nya  Varvet. 
Askim,  Kållered,  Kåda  och 
Styrsö.  —  2.  Socken  i  Göteb.  1., 
jämte  Västra  Frölunda  pastorat 
i  Göteborgs  stift.  1,790  inv. 

Askims,  Västra  och  Östra 
Hisings  samt  Sävedals  härads 
domsaga  utgöres  av  ett  tingslag 
omfattande  nämnda  härader  i 
Göteb.  1. 

Asklanda,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Nårunga,  Skogsbygden, 
Ljur,  Ornunga  och  Kvinnestad 
pastorat  i  Skara  stift.  210  inv. 

Asklepi'ades  från  Samos,  om- 
kr.  270  f.  Kr.,  grekisk  skald,  be- 
römd för  ett  40-tal  formellt  för- 
träffliga epigram.  A.  har  givit 
namn  åt  en  redan  före  honom 
brukad  och  senare  av  Horatiua 
mycket  använd  versform,  a  s  k  - 
lepiade'isk    vers. 

Askle'pios  (lat.  Aescula'pius) , 
läkekonstens  gud  i  grek.  myt., 
son  till  Apollon  och  fader  till 
Hygieia  (Hälsa)  ;  undervisades 
i  läkekonst  av  den  vise  kentau- 
ren Keiron ;  då  A.  även  uppväckix? 
döda,  drabbades  han  av  Zeus' 
blixtstråle.  Hans  tempel,  a  s  k  - 
lepiéerna,  restes  i  lunder  vid 
källor;     det     förnämsta     stod     i 


Asklepios.     Antik     marmorstaty. 


Epidauros  i  Argolis ;  Rom  fick  ett 
Asklepiostempel  293  f.  Kr.;  ett 
berömt  sådant  i  Aten  kvarstod 
till  omkr.  475  e.  Kr.  Genom  offer, 
fasta,  bad  och  musik  försatte 
prästerna,  asklepiaderna, 
de  vallfärdande  sjuka  i  hypnotisk 
sömn,  under  vilken  guden  uppen- 
barade botemedlet.  A:s  attribut 
voro  en  skål  och  en  stav,  kring 
vilken  en  orm  slingrar  sig. 

Askogo'n,  se  Ascomyce- 
t  e  8. 

Askold,  O  s  k  o  1  d,  fornnord. 
Hoskuldr,  en  av  Euriks  kämpar, 
som  tillsammans  med  Dir  (fsv. 
Dyri)  grundade  ett  eget  hövding- 
döme  i  Kiev  865  och  företog  en 
misslyckad  härfärd  till  Konstan- 
tinopel.  Dräpt   i   Kiev   882. 


755 


Askome — Asp 


756 


Askome,  socken  i  Hall.  1.,  jäm- 
te Vessige  pastorat  i  Göteborgs 
stift.  360  inv. 

Askonsdag,  onsdagen  efter 
fastlagssöndagen,  i  katolska  län- 
der stora  fastans  första  dag,  dä 
man  till  tecken  på  botgöring  be- 
strör huvudet  med  aska;  förväx- 
las ofta  med  dymmelonsda- 
g  e  n   (i  påskveckan) . 

Askospo'r,  se  Ascomyce- 
t  e  s. 

Askov,  Danmarks  största  folk- 
högskola, för  män  och  kvinnor, 
grundad  1865  av  Ludvig  Schrö- 
der,  är  belägen  vid  Vejen  i  s.  Jyl- 
land. Utöver  vanlig  folkhögskole- 
undervisning finnas  vid  A.  fort- 
sättningskurser för  högre  kva- 
lificerade elever,  såsom  lärare  och 
lärarinnor,  och  skolan  mottager 
elever  från  hela  Norden  i  stort 
antal. 

Askrum  kallas  det  under  ros- 
ten (se  Rost)  i  en  eldstad  va- 
rande rummet,  dit  askan  vid  för- 
bränningen nedfaller  från  rosten. 

Askum,  socken  i  Göteb.  1., 
jämte  Kungshamn  och  Malmön 
pastorat  i  Göteborgs  stift.  2,810 
inv. 

Askungen,  se  Cendrillon. 

Aslög,  isl.  Aslaug,  nordisk 
sagoprinsessa,  som  av  sin  styv- 
mor inneslöts  i  en  guldharpa  och 
kastades  i  havet.  Hon  räddades 
och  uppfostrades  imder  namn  av 
Kråka  på  Lindesnäs  i  Norge 
och  blev  slutligen  dansk  drott- 
ning, kallad  O  d  d  1  a  u  g.  Sen- 
isländska släktforskare  gjorde 
Ragnar  Lodbrok  till  hennes  ge- 
mål, och  sedan  knöts  dennes  saga 
till  den  berömda  Volsungasagan. 

A'smara,  huvudstad  i  ital. 
Eritrea,  n.ö.  Afrika,  2,330  m.  ö. 
h.  Handelscentriun.  15,000  inv. 

Asmund  Karesson,  1000-t., 
Sveriges  förste  konstnärlige  run- 
stensristare,  har  ristat  eller  givit 


utkast  till  omkr.  40  runstenar, 
de  flesta  nära  Uppsala.  Begag- 
nande vikingatidens  djurorna- 
mentik,  anbragte  han  inskriften 
på  en  eller  två  djurslingor  med 
huvud  och  stjärt;  i  mitten  oftast 
ett  kors  av  från  Britannien  här- 
stammande form.  A.  var  ivrig 
kristen.  Han  har  identifierats 
med  den  engelske  missionären 
Osmundus,  som  konung 
Emund  (d.  senast  1059)  förgäves 
sökte  få  erkänd  som  Sveriges 
förste  ärkebiskop,  och  som  dog  i 
Eli  kloster  n.ö.  om  London  omkr. 
1070. 

Asmundtorp,  socken  i  Malmöh. 
1.,  jämte  Tofta  pastorat  i  Lunds 
stift  1,320  inv. 

Asov  [a§å'fr],  rysk  stad  vid 
Dons  mynning  i  Asovska  sjön. 
Fiske.  Fordom  viktig  fästning 
och  stor  handelsstad.  30,000  inv. 

AsoVska  sjön,  grund  insjö  i 
s.  Ryssland  ö.  om  Krim,  skild 
från  Svarta  havet  genom  ett 
smalt,  av  Kertj sundet  genombru- 
tet näs.  I  A.  mynnar  flotlen  Don. 

Asp.  Bot.  Se  Populus.  — 
Zool.  A'spvus  a'spius,  den  största 
av  de  svenska  karpfiskarna.  Rygg- 
fena med  11 — 12,  analfena  med  • 
16 — 17  strålar,  sidolinje  av  62 — 
66  fjäll.  Ryggen  är  olivgrön — 
svartgrå,  sidorna  silvervita,  bu- 
ken vit,  rygg-  och  stjärtfenor 
blåsvarta,  ofta  med  rödbrunt 
basalparti.  Rovfisk,  som  lever  i 
insjöar  och  strömmar  ned  till 
Alperna  och  Kaspiska  havet  i  s. 
1  Sverige  finns  A.  utom  i  Emån 
och  Dalälvens  nedre  del  nästan 
uteslutande  i  Vänerns  och  Mäla- 


Asp.    Länird    9    dm.    I.    mer. 


w> 


A.  S.  P. — Aspidistra 


758 


rens  vattenområden.  Lektid  april 
— maj.  Fångas  med  nätredskap 
och  krok. 

A.  S.  P.,  se  Allmänna- 
svenska prästförening- 
en. 

Aspala't-trä,  detsamma  som 
aloe-ved  (se  Agallocha). 
Stundom  även  benämning  pä  s.  k. 
grön  ebenholts. 

Aspa'ragus,  se  Sparris. 

Aspa'sia,  ryktbar  grekisk  he- 
tär. Född  i  Miletos,  kom  hon  vid 
mitten  av  400-t.  f.  Kr.  till  Aten, 
där  hon  genom  sin  skönhet  och 
sin,  från  den  nu  uppblomstrande 
mindre-asiatiska  storstadskultu- 
ren hämtade,  förfinade  bildning 
väckte  uppseende  och  beundran. 
Hon  blev  445  Perikles'  älskarinna 
och  stod  till  honom  i  ett  halvt 
legaliserat  förhållande,  som  gjor- 
de henne  till  en  medelpunkt  för 
de  intellektuella  och  konstnärliga 
kretsarna  vid  hans  hov,  men  ock- 
så utsatte  henne  för  angrepp  och 
förtal  från  hans  fiender.  (Se 
Perikles.)  Hon  överlevde  ho- 
nom och  ingick  senare  äktenskap. 

Aspeboda,  socken  i  Kopparb.  1., 
pastorat  i  Västerås  stift.  960  inv. 

Aspe'kt  (lat.  aspe'ctus),  an- 
blick. Astron.  Två  himlaJkrop- 
pars  ställning  i  förhållande  till 
varandra.  De  sägas  vara  i  k  o  n  - 
j  u  n  k  t  i  o  n,  då  de  ha  sanmia 
astronomiska  längd,  i  k  v  a  d  r  a  - 
t  u  r,  då  skillnaden  mellan  deras 
längder  är  90°,  och  i  opposi- 
tion, då  längdskillnaden  är 
180°. 

Aspeland.  1-  Härad  i  Kalmar 
1.,  omfattar  socknarna  Mörlunda, 
Tveta,  Målilla,  Gårdveda,  Lönne- 
berga,  Virserum  och  Järeda.  — 
2.  Kontrakt  i  Linköpings  stift, 
omfattande  under  A.  1  nämnda 
socknar. 

Aspelands  och  Handbörds 
domsaga  utgöres  av  ett  tingslag, 


omfattande  häradena  med  samma 
namn  i  Kalmar  1. 

Aspeli'n,  Johannes  Rein- 
hold, f.  1842,  d.  1915,  finländsk 
arkeolog,  banbrj^tare  för  arkeo- 
logien i  Finland.  Utgav  bl.  a. 
planschverket  Antiquités  du  Nord 
finno-ougrien  (5  bd,  1877 — 84). 

Aspenäsätten,  benämnd  efter 
stamgodset  Aspenäs  i  Ydre  hä- 
rad, n.  Småland,  förde  i  vapnet 
liksom  ätten  Blå  en  s.  k.  lejonörn 
och  har  därför  oriktigt  antagits 
vara  besläktad  med  denna.  Brö- 
derna Johan  och  Birger  Filips- 
son anstiftade  det  s.  k.  Folkunga- 
upproret mot  Magnus  Ladulås 
och  halshöggos  1280.  Johans  son, 
Knut  Jonsson,  d.  1347,  drots  och 
lagman  i  Östergötland,  var  gift 
med  Katarina  Bengtsdotter  av 
Folkungaätten,  den  heliga  Bir- 
gittas moster  och  uppfostrarinna 
eft«r  dennas  mors  död.  Med 
Knuts  sonsöner  Erik  och  Detlev 
Laiu*ens8on  utslocknade  ätten, 
och  Aspenäs  skänktes  till  Vad- 
stena kloster  1461. 

Aspergfllus,   se  Mögel. 

Aspem,  tidigare  by  vid  Donau 
nära  Wien,  sedan  1905  införlivad 
med  staden.  Vid  A.  och  den  när- 
liggande byn  Essling  stod  21  och 
22  maj  1809  ett  slag  mellan  öster- 
rikarna och  Xapoleon,  vilken  se- 
nare tvangs  till  reträtt. 

Asperu'go,  se  Borragina- 
c  e  ae. 

Aspe'rula,  växtsläkte  (fam. 
Rubia'ceae) .  Färgmadran,  A. 
tincto'ria,  och  myskmadran, 
A.  odora'ta,  förekomma  i  Sverige. 
Bladen  äro  hela,  kransvisa,  blom- 
morna trattlika,  vita.  Myskmad- 
ran innehåller  ett  välluktande 
ämne,  k  u  m  a  r  i  n,  använt  som 
krydda  i  alkoholhaltiga  drycker. 

Aspidi'stra,  växtsläkte  (fam. 
Lilia'cea€) ,  till  vilket  en  mycket 
vanlig  krukväxt,  Å.  eWtior,  räk- 


759 


Aspidium — Aspis 


760 


Aspinwall 

(5  o  1  o  n. 


[ä'8pino&l],       se 


Asperula  odorata. 

nas.  Från  rotstocken  uppskjuta 
en  mängd  stora,  brett  lansettlika 
blad.  Blommorna  äro  små  och 
oansenliga,  brunaktiga  och  myc- 
ket kortskaftade.  Härstammar 
från  Japan.  Även  varieteter  med 
vitrandade  blad  odlas. 

Aspi'dium,  ormbunkssläkte 
(fam.  Polypodia' ceae)  med  många 
arter,  utbredda  över  alla  världs- 
delar. Mest  kända  svenska  arten 
är  A.  fi'liae  mas,  träjon.  Roten 
är  officinen  och  användes  såsom 
maskmedel.  Under  namn  av  A'g- 
nus  scy'thicus,  "skytiska  lam- 
met", användes  förr  rotstocken  av 
A.  Ba'romez  såsom  ett  blodstil- 
lande medel.  Rotstocken  ansågs 
under  15 — 1700-t.  vara  ett  mys- 
tiskt mellanting  mellan  djur  och 
växt,  som  med  sina  fötter  var 
fästat  i  jorden.  Till  denna  tro  bi- 
drog rotstockens  utseende  och 
växtsätt.  Den  höjer  sig  nämligen 
något  över  jordytan  och  täckes 
av  gulglänsande  fjäll. 

Aspidospe'rma,  se  Q  u  e  - 
b  r  a  c  b  o. 


Aspira'nt  (lat.  aspira're,  efter- 
sträva). Sökande  till  tjänst  eller 
förmån  i  allmänhet,  person,  som 
undergår  utbildning  för  inträde 
i  någon  kår;  t.  ex.  officersaspi- 
rant,  generalstabsaspirant. 

Aspiratio'n  (av  lat.  aspira're, 
andas),  andning,  andedräkt.  Om 
röstbanden  äro  åtskilda  och  mun- 
kanalen öppen,  uppstår  vid  stark 
utandning  det  språkljud  vi  be- 
teckna med  h,  kallat  aspirata. 
De  svenska  k-,  p-  och  t-ljuden 
uttalas  även  med  aspiration  till 
skillnad  från  t.  ex.  motsvarande 
franska,  som  för  oss  påminna  om 
g-,  b-  och  d-ljud. 

Aspiri'n,  patentskyddat  namn 
för    acetyl-salicylsyra    (se  d.  o.), 

A'spis.  1.  Egyptiska  glas 
ögonormen,  Na' ja  ha'je,  ej 
intill  2  m.  lång,  ytterst  giftig  och 
till  färgen  mycket  växlande  orm; 
trots  namnet  saknar  den  vanli- 
gen den  glasögonlika  teckning  å 
halsen,  vilken  är  karaktäristisk 
för  den  asiatiska  glasögonormen. 
Den  är  numera  känd  från  större 
delen  av  Afrika  och  begagnas  ofta 
av  "ormtjusare".  Av  de  gamla 
egypterna,  vilka  kallade  den 
a  r  a,  ansågs  den  helig,  och  dess 
bild  var  för  dem  sinnebilden  av 
oinskränkt  makt  över  liv  och  död, 
varför  densamma  förekom  bl.  a.  i 
faraonernas  diadem.  A.  användes 
fordom  ofta  för  verkställande  av 
avrättningar.  Genom  ett  tryck 
mot  ormens  nacke  blir  djuret 
orörligt  och  styvt  som  en  käpp, 
och  bibelns  berättelse  om  Aron, 
som  kastade  sin  stav  inför  farao, 
varvid  staven  förvandlades  till  en 
orm,  får  härigenom  sin  natiirliga 
förklaring.  —  A.  kallas  även 
Kleopatra-orm,  enär  den 
egyptiska  drottningen  Kleopatra 
säges  ha  berövat  sig  livet  genom 


761 


Asplenium — Asquith 


762 


Aspis,  medeltida  fabeldjur.  Relief  på 
dopfunt  i  öggestorps  kyrka,  Småland, 
att  låta  denna  orm  bita  sig.  — 
2.  Medeltida  fabeldjur,  ofta  fram- 
Btällt  i  konsten,  vanligen  som  en 
fågel  med  ormstjärt. 

Asple'nium,  ormbunkssläkte 
(fam.  Polypodia' ceae)  med  lång- 
sträckta sporgömsamlingar  och 
läderartade,  övervintrande  blad. 
C:a  200  arter,  varav  5  i  Sverige. 
Vanligast  äro  A.  trichoma'nes, 
bergspring,  med  enkelt  par- 
bladig  bladskiva,  sammansatt  av 
talrika,  rundade  småblad,  och  A. 
septentriona'le,    hällespring. 

Asplund,  Karl,  f.  1890, 
konsthistoriker  och  skönlitterär 
förf.,  medarbetare  i  Dag.  Nyh. 
1914  och  i  Sv.  Dagbl.  1922.  Har 
utom  vetenskapliga  arbeten,  ss. 
Egron  Lundgren  (I — II,  1914 — 
15),  studier  över  svenska  por- 
trättminiatyrer m.  fl.,  utgivit 
noveller  och  lyriska  dikter. 

Asplången,  insjö  i  östergöt- 
land,  5  km.  lång,  27  m.  ö.  h.,  in- 
gående  i    Göta  kanal-led. 

Aspvedbock,   se  L  a  m  i  i  n  a  e. 

Aspås,  socken  i  Jämtl.  1., 
jämte  Rödön,  Näskott  och  Äs  pas- 
torat i  Härnösands  stift.  1,140 
inv. 

Aspö.  1.  Socken  i  Blek.  1.,  se 
H  as  slö.  —  2.  Socken  i  Söder- 


mani.   1.,    pastorat    i    Strängnäs 
stift.  660  inv. 

Asquith  [ä'sskoith],  Her- 
bert Henry,  f.  1852,  brittisk 
liberal  statsman,  till  yrket  ad- 
vokat. Invald  1886  i  parlamen- 
tet av  liberalerna,  gjorde  A.  en 
rask  politisk  karriär.  1892 — 95 
var  A.  inrikesminister  i  Gladsto- 
nes  fjärde  och  Roseberys  mini- 
stärer, ingick  1905  i  Campbell- 
Bannermans  kabinett  och  blev 
1908  dennes  efterträdare  som 
premiärminister  samt  liberala 
partiets  chef.  En  långvarig  kon- 
flikt mellan  parlamentets  båda 
hus  löste  A.  1911  genom  en 
energiskt  framdriven  lag,  som 
förvandlade  överhusets  absoluta 
veto  i  lagstiftningsfrågor  till 
suspensivt.  A.  upptog  frågan  om 
home  rule  (se  d.  o.)  för  Irland 
och  genomdrev  1914  ett  lagför- 
slag härom,  vilket  emellertid 
aldrig  kom  att  träda  i  kraft. 
Efter  försök  att  få  till  stånd 
ett  bättre  förhållande  till  Tysk- 
land tvekade  A.  dock  ej  att  1914 
uppträda  till  försvar  för  Bel- 
giens neutralitet  och  ställa  sitt 
land  bland  Tysklands  fiender. 
Ett  allt  allmännare  klander  för 
bristande  kraft  i  krigsrustningar 
och  krigföring  ledde  1915  till  en 


Henry   Agquitb, 


763 


Ass — Assekurans 


764 


omläggning  av  ministären  på  bre- 
dare bas  genom  en  koalition  med 
övriga  partier  och  1916  till  att  A. 
helt  trädde  tillbaka.  Vid  valen 
1918  bekämpades  A.  ivrigt  av  sin 
efterträdare  Lloyd  George  och  föll 
igenom.  1920  återinsattes  han  i 
imderhuset  men  har  icke  lyckats 
återvinna   sitt   gamla   inflytande. 

Ass.  Mus.  Ton,  en  halvton 
lägre  än  a,  ^  för  a.  —  Ass  dur, 
tonart  med  ass  till  grundton  och 
fyra  \^,  för  h,  e,  a  och  d;  paral- 
lelltonart till  f  moll.  —  Ass 
moll,  mindre  bruklig  tonart 
med  sju  \^,  mollskala  till  cess 
dur.  Vanligen  användes  giss  moll. 
—  Myntv.  Se  A  s. 

A'ssab,  stad  och  distrikt  vid 
Assab-bukten,  ital.  Eritrea,  n.ö. 
Afrika.  Köptes  1870  av  italienska 
rederiet  Rubattino,  som  1879 
överlät  sina  rättigheter  på  Ita- 
lien. Trots  engelsk  och  egyptisk 
protest  förklarades  detta  område 
för  italiensk  kronkoloni  1882. 
4,000  inv.  —  Assab-bukten, 
bukt  i  s.v.  Röda  havet  mitt  emot 
Mocka,  god  hamn,  skyddad  av 
korallöar. 

Assaga'j  1.  h  a  s  s  a  g  a'  j, 
kaifrernas  förnämsta  vapen,  ett 
kastspjut  med  tveeggad,  vanl. 
förgiftad  spets. 

Assa'i,  ital.,  mycket  (t.  ex.  vid 
tempobeteckningar) . 

Assal,  sjö  i  franska  Somali- 
landet,  15  km.  fr.  en  vik  av  Röda 
havet.  Sjön,  vars  yta  ligger  om- 
kring 200  m.  lägre  än  havsytan, 
har  starkt  salthaltigt  vatten,  som 
betäckt  stränderna  med  en  tjock 
saltskorpa. 

A'ssam,  provins  i  n.ö.  britt. 
Indien  vid  gränsen  till  Tibet  och 
mellan  Bengalen  och  Burma.  Väl 
bevattnat  av  Brahmaputra  och 
dess  tillflöden  samt  med  riklig 
nederbörd  (se  Cherra  Punji), 
har   A.   att   uppvisa  en   sällsynt 


växtrikedom.  %  av  den  till  omkr. 
140,000  kvkm.  uppgående  arealen 
är  odlad.  Té,  ris,  kryddor,  lack, 
gummi,  teak  virke  och  elfenben 
uro  de  viktigaste  produkterna, 
som  på  järnvägar  och  floder  föras 
till  Calcutta.  Stor  handel  även 
med  tama  elefanter.  Assam-be- 
folkningen  är  starkt  uppblandad 
med  stammar,  som  invandrat 
från  Burma  och  kinesiska  gräns- 
områdena, och  uppgår  till  omkr. 
6  %  mill.  pers. 

Assarha'ddon,  se  Assyrien 
och   Babylonien. 

Assasi'ner  (arab.  hasjis}iju'n, 
av  hasji'sj,  ört),  en  av  Hasan 
ibn  Sabbah  i  slutet  av  1000-t. 
grundad  muhammedansk  sekt, 
kännetecknad  genom  sin  fasta 
politiska  organisation  och  sin 
ytterliga  fanatism.  Särskilt  un- 
der 1100-t.  utövade  de  ett  fruk- 
tansvärt skräckvälde  med  lönn- 
mord och  grymheter  i  Persien, 
Syrien  och  Palestina.  Medlem- 
marna uppfostrades  till  blind 
lydnad  mot  sina  ledare.  När  det 
gällde  att  skafi'a  ett  hängivet  red- 
skap för  något  viktigare  värv, 
plägade  den  utsedde  berusas  med 
hasjisj  och  beredas  tillgång  till 
de  mest  raffinerade  njutningar 
för  att  därigenom  erhålla  en  för- 
smak av  paradisets  sällhet.  Under 
korstågen  kommo  de  kristna  i  be- 
röring med  A.,  särskilt  de  sy- 
riska, vilkas  ledare  var  känd  un- 
der namnet  "den  gamle  från  ber- 
get» (sjaich-al-djabal).  Först  1272 
blev  den  farliga  sekten  oskadlig- 
gjord, varefter  A.  uppgingo  i 
ismaeliternas  sekt,  av  vilken  de 
egentligen  endast  utgjorde  en 
gren.  Från  A.  kommer  fr.  assas- 
sin,   lönnmördare. 

Assekura'ns  (av  lat.  assecu- 
ra're,  försäkra  mot  fara),  försäk- 
ring mot  fara  eller  skada.  Se 
Försäkring. 


765 


Assetnblée — Assimilation 


766 


Assemblée  [assagble'],  fr., 
församling.  —  A.  nationale 
[nasiåna'll] ,    nationalförsamling. 

A'ssen,  huvudstad  i  prov. 
Drenthe,  Nederländerna.  Kanal 
till  Zuiderzee.  I  närheten  väldiga 
gånggrifter.    13,000  inv. 

A'ssens,  stad  i  Odense  amt, 
Danmark,  på  Fyns  v.  kust,  för- 
enat med  Odense  medelst  järnväg. 
Sockerfabrik.  Hamn.  4,500  inv. 

Asser,  A  s  g  e  r,  d.  1137,  Lunds 
förste  ärkebiskop  1104,  biskop 
där  1089,  riksföreståndare  under 
Erik  Ejegods  pilgrimsfärd  1103. 
Han  påbörjade  Lunds  domkyrka, 
vars  krypta  1123  invigdes.  Under 
hans  tid  bröts  Hamburg-Bremen- 
stiftets makt  över  Norden. 

Asser,  Tobias  Michael 
C  ar  el,  f.  1838,  d.  1913,  neder- 
ländsk jurist.  Framstående  kän- 
nare av  internationell  rätt,  om- 
bud för  Nederländerna  vid  freds- 
konferensen i  Haag  1899  och  leda- 
mot av  permanenta  skiljedomsto- 
len i  Haag  frän  1900.  A.  tilldela- 
des jämte  österrikaren  A.  H. 
Fried  Nobelska  fredspriset  1911. 

Asse'ssor,  lat.,  bisittare.  I 
Sverige  titel  på  vissa  tjänstemän 
i  hovrätterna,  kammarkollegiimi, 
kammarrätten,  länsstyrelserna 
och  överståthållarämbetet  i 
Stockholm.  I  de  större  rådhus- 
rätterna kallas  stadsnotarierna 
numera  A.  (man  skiljer  stundom 
på  civilassessorer  och  kriminal- 
assessorer), och  detsamma  gäller 
ledamöterna  i  hovkonsistorium. 
Ordet  A.  användes  förr  jämväl 
som  titel  åt  läkare  och  apotekare. 
Se  Adjungera. 

Assiett  [a3jä'tt],  fr.  assiette, 
egentl.  ställning,  läge;  liten  tall- 
rik. 

Assigne'ra  [-sinje'ra]  (lat. 
assigna'rc,  påteckna),  anvisa,  ge 
skriftlig   anvisning    (a  s  s  i  g  n  a  - 


Franska  republikens  assigmat  1790-t. 
t  i  o'  n)  på  betalning  eller  utläm- 
nande av  varor;  en  assignations 
utställare  benämnes  a  s  s  i  g  - 
n  a'  n  t,  dess  mottagare  a  s  s  i  g  - 
n  a'  t  o  r  och  den  person,  på  vil- 
ken den  är  utställd,  a  s  s  i  g  n  a'  t. 
—  Assignater  kallas  även  de 
anvisningar,  som  franska  staten 
utställde  efter  revolutionen  1789 
med  säkerhet  i  det  beräknade  för- 
säljningsvärdet av  konfiskerade 
kyrko-  och  emigrantgods  samt 
annan  statsegendom.  Assigna- 
terna  blevo  emellertid  nästan 
värdelösa  genom  för  stor  emis- 
sion och  indrogos  helt  1797. 

Assimilatio'n  (av  lat.  assimi- 
la're,  göra  lik) .  Psyk.  Se  Före- 
ställning. —  Språkv.  En 
ljudlag,  enligt  vilken  bredvid  var- 
andra stående  ljud  för  uttalets 
underlättande  ombildas  till  sam- 
ma ljud,  fullständig  assi- 
milation, ex.  bröllop  av  brud- 
lopp, eller  till  liknande,  ex.  sömn 
av  sova,  i  danskan  s0vn.  En  van- 
lig form  av  assimilation  är,  att 
ett  tonande  ljud  övergår  till  mot- 
svarande tonlösa,  om  det  står 
bredvid  ett  tonlöst,  t.  ex.  köpte  av 
köpde  och  lagt,  som  uttalas  med 
tydligt  k-ljud  på  grund  av  det 
tonlösa  t-et.  —  Fi/siol.  Varje  pro- 
cess, under  vilken  näringsämnen 
omvandlas  till  substanser,  som 
normalt  ingå  i  den  levande  orga- 
nismen. Hos  djuren  och  de  icke 
gröna  växterna  ombildas  härvid 
organiska  ämnen  till  a  r  t  e  g  n  a. 


767 


Assinie — Assisi 


768 


i  vilken  form  de  sedan  kunna  ut- 
nyttjas som  energikälla  1.  del- 
taga i  organismens  uppbyggande 
(jfr  Ämnesomsättning). 
De  gröna  växterna  uppbygga 
organiska  substanser  av  enbart 
oorganiska  ämnen,  ss.  kolsyra, 
vatten,  salter  oqJi  i  vissa  fall  fritt 
kväve.  Den  väsentliga  delen  av 
de  gröna  växternas  organiska 
ämnen  bildas  vid  den  s.  k.  kol- 
syreassimilationen 1.  A. 
i  inskränkt  bemärkelse.  Genom 
bladens  överhud  (hos  lajid växter 
särskilt  genom  klyvöppningarna) 
upptages  koldioxid  ur  luften 
(landväxter)  1.  vattnet  (vatten- 
växter). I  klorofyllkropparna  (se 
Klorofyll)  omvandlas  kolsy- 
ran jämte  det  genom  roten  upp- 
tagna vattnet  under  ljusets  in- 
verkan till  organiska  ämnen, 
vanligen  socker  och  stärkelse. 
Den  energi,  som  därvid  måste 
tillföras,  tages  från  ljusstrålarna 
(s.  k.  fotosyntetisk  kolsyreassi- 
milation ;  jfr  Kvävebakte- 
rier). Då  koldioxiden  är  den 
syrerikaste  av  kolföreningarna, 
kommer  fritt  syre  att  samtidigt 
avgivas.  —  Förutom  kolsyra  och 
vatten  assimilera  växterna  oorga- 
niska salter,  som  de  upptaga  ur 
jorden  genom  sina  rötter.  Kväve 
upptages  vanligen  i  form  av 
nitrat  och  ammoniiunsalter,  som 
i  förening  med  kolhydrat  använ- 
das till  uppbyggande  av  äggvite- 
ämnen. —  Hos  ärtväxter  förekom- 
mer en  egendomlig  form  av  kväve- 
assimilering.  1  jorden  finnas  flera 
bakteriearter,  som  kimna  assimi- 
lera kvävgas  ur  luften.  Dylika 
bakterier  (Bacte'rium  radici'cola) 
infektera  rötterna  hos  unga  ärt- 
växter. Därvid  komma  växtens 
celler  att  stimuleras  till  livlig 
förökning,  så  att  karaktäristiska, 
små  rotknölar  bildas.  Inuti  dessa 
förökas  bakterierna  kraftigt  och 


uppfylla  snart  cellerna  nästan 
fullständigt.  Från  växten  hämta 
bakterierna  en  del  näringsämnen, 
men  avlämna  samtidigt  kväve- 
föreningar, som  komma  ärtväx- 
ten till  godo.  —  Organiska  äm- 
nen upptagas  och  assimileras 
av  växter,  som  sakna  bladgrönt 
(klorofyll),  d.  v.  s.  av  parasite- 
rande växter  och  saprofyter 
(heterotrofa  organismer). 
Förmågan  att  assimilera  orga- 
niska ämnen  saknas  f.  ö.  ej  heller 
hos  de  gröna  växterna,  ehiiru 
organiska  ämnen  ej  utgöra  någon 
väsentlig  del  i  dessa  s.  k.  a  u  t  o  - 
fyters  1.  autotrofa  orga- 
nismers näring. 

Assi'nie,  hamnstad  vid  franska 
Elfenbenskusten.  Export  av  elfen- 
ben, guld,  mahogny  m.  m.  3,000 
inv. 

Assi'si,  stad  i  Umbrien,  Ita- 
lien, den  helige  Franciscus'  födel- 
seort. Klosterkyrkan  (San  Fran- 
cesco),  i  vars  krypta  helgonets  ben 
vila,  består  av  en  under-  och  en 
överkyrka  och  är  uppförd  i  gotisk 
stil  1228 — 53.  Den  är  framför  allt 


Gata    i   Assisi. 


769 


Assistent — Assurans 


770 


bekant  genom  sin  rika  fresko- 
utemyckning  av  Cimabue,  Giotto 
m.   fl"  5,600   inv. 

A8siste'nt  (av  lat.  assi'stere, 
bistå),  biträde,  titel  för  vissa 
underordnade  tjänstemän. 
Assiut,  se  S  i  u  t. 
Assmannshausen,  bekant  vin- 
ort vid  Rhen,  i  preussiska  rege- 
ringsområdet Wiesbaden. 

Associatio'n,  sammanslutning 
för  visst  ändamäl  (förening,  bo- 
lag) .  —  Psyk.  Se  Föreställ- 
ning. —  Bot.  Se  Växtgeo- 
grafi. —  Fysiol.  A  8  8  o  c  i  a  - 
tionabanor,  se  Hjärn- 
fysiologi. 

Associe'ra  (lat.  associa're), 
förena.  —  Associé  eller  a  s  - 
socierad,  bolagsman ;  även 
medlem  av  Musikaliska  akade- 
mien i  Stockholm,  vilken  icke 
upphöjts  till  rang  av  ledamot; 
benämning  på  de  makter,  som 
under  världskriget  anslöto  sig 
till  de  mot  Tyskland  och  dess 
bundsförvanter  kämpande  s.  k. 
allierade  makterna  England, 
Frankrike,  Ryssland,  Japan  och 
Italien.  Jfr  Allierad  och 
E  n  t  e  n  t  e. 

Assonans,  rimform,  som  före- 
gått slutrimmet  och  användes  i 
folkvisor,  isländsk  skaldepoesi, 
ordstäv,  i  den  franska  hjältedik- 
ten (slutet  av  1000-t. — omkr. 
1200)  och  alltjämt  regelbundet 
i  spanska  och  portugisiska  ro- 
manser. Den  kan  vara  v  o  k  a  - 
1  i  s  k,  då  blott  vokalerna  äro 
identiska: 

Konungen  ropte  över  sin  gård: 
Sline  käre  hovmän,  I  kläder  er  i 

stal; 
konsonantisk,  då  en  eller 
flera  konsonanter  efter  tryckstark 
vokal  äro  identiska:  fyllan  — 
villan ;  vokalisk-konso- 
nautisk,  då  vokal  och  följande 
konsonant  (er)       motsvara      var- 


andra: bidar  —  lider,  lysta  — 
syster.  I  modern  poesi  brukaa 
assonans  ej  för  att  markera  vers- 
slut  utan  för  att  suggerera  en 
viss  stämning  eller  öka  välljudet: 
och  som  gräshoppor  hoppade  Rej- 
landshoppen 

(Fröding:   Det  var  dans...) 

Assua'n,  Aswan  (grek. 
Syc'ne),  stad  i  Egypten,  på  Nilens 
högra  strand  strax  n.  om  första 
katarakten.  Turistort.  Berömd 
för  Assuan-dammen,  som 
byggdes  1S99— 1902.  Denna  är  2 
km.  lång  och  39  m.  hög  samt  tjä- 
nar att  uppsamla  och  reglera 
Xilens  vatten.  Fördämningen 
rymmer  c:a  2,400  mill.  kbm.  Det 
magasinerade  vattnet  användes 
till  åkerbevattning  under  torr- 
tiden.  11,000  inv. 

Assumptionister  (lat.  as- 
su'tnptio,  upptagande  till  himme- 
len),  en  fransk  kongregation, 
stiftad  1520,  som  i  slutet  av 
1800-t.  gjorde  sig  känd  för  kleri- 
kal  agitation  främst  genom  tid- 
ningen La  croix  (Korset),  som 
1902  för  en  tid  förbjöds  av  rege- 
ringen. 

Assur,  se  A  s  s  y  r  i  e  n. 

Assura'ns  (fr.  assurance),  för- 
säkring mot  fara  eller  skada; 
även  tillförsikt.  —  Assurans- 


Den    stora    dammen     vid     Assuan. 


I.  e  X.   I.     Tr.  2C.  6.  21: 


(Ett     tillägg     vid     tilltryck     S.     12. 


.) 


771 


Assurbanipal — Assyrien 


772 


aktscen.   Relief  fr&n  Ninlve. 


polis,  försäkringsbrev.  Se  För- 
säkring. 

Assurbanipal,  se  Assyrien 
och  Babylonien. 

Assure'ra  (fr.  assv/rer),  för- 
säkra. —  Assurerade  för- 
sändelser, se  Postbeford- 
ran. 

Assurnasirpal,  se  Assyri- 
en. 

Assyrien,  forntida  namn  på 
landet  kring  övre  Tigris,  härlett 
av  Assur,  den  första  huvud- 
staden i  det  rike,  som  utvand- 
rare frå.n  Babylonien  här  grun- 
dade omkr.  2100  f.  Kr.  och  som 
tillkämpat  sig  självständighet 
omkr.  1400  f.  Kr.  En  långvarig 
kamp  om  överväldet,  avbruten 
av  talrika,  kortvariga  freds- 
perioder, pågick  sedan  mellan  de 
bägge  rikena,  och  därunder  måste 
Babylonien  mer  och  mer  vika  för 
den  krigiska  dotterstaten.  Uppre- 
pade gånger  intogs  Babylon  av 
assyriska  konungar,  bl.  a.  av 
Tiglatpileser  (Tukulti-apil- 
Esjarra)  I  vid  slutet  av  1100-t. 
f.  Kr.  Denne  konung  betvingade 
de  närboende  folken  samt  eröv- 
rade och  höll  de  förnämsta  stä- 


derna i  Babylonien.  Han  byggde 
tempel,  palats  och  kanaler. 
Efter  hans  död  gingo  hans  eröv- 
ringar förlorade;  Babylonien 
återvann  sin  självständighet,  och 
efter  ett  olyckligt  krig  med  när- 
boende nomadfolk  förlorade  A. 
för  ett  par  århundraden  sin  målet- 
ställning.  —  I  Assurnasir- 
pal (Asjsjur-nasir-apli)  (884 
— 859)  fick  A.  en  av  sina  största 
konungar,  grundläggaren  av  lan- 
dets världsherravälde.  Redan 
hans  företrädare  hade  fört  seger- 
rika fälttåg  mot  grannländerna 
i  norr.  Själv  kuvade  han  folken 
ända  till  Medelhavets  kust.  Han 
utförde  storartade  byggnads- 
verk i  det  av  honom  till  huvud- 
stad upphöjda  K  a  1  a  c  h.  Den  as- 
syriska  konsten  stod  mycket  högt 
imder  hans  regering;  relief  skulp- 
turerna från  hans  palats  i  Kalach, 
som  skildra  hans  jakter  och  krig, 
höra  till  dess  värdefullaste  alster. 
Hans  son  Salmanassar 
(Sjulmanu-asjaridu)  II  (859 — 
823)  fortsatte  sin  faders  eröv- 
ringar, gjorde  Babylonien  till  en 
lydstat  och  underlade  sig  bl.  a. 
Israel  och  Samarien.  Därefter  in- 


773 


Assyrien 


774 


trädde  åter  en  tid  av  tillbaka- 
gfi,ng,  till  dess  att  den  kraftfulle 
inkräktaren  Tiglatpileser 
(Tukulti-apil-Esjarra)  IV  (745— 
727)  svingade  sig  upp  på.  tronen. 
Han  återvann  de  förlorade  eröv- 
ringarna, gjorde  sig  till  konung 
över  Babylonien  och  sökte  även 
på  andra  håll  befästa  de  erövrade 
områdenas  samhörighet  med  A. 
Målet  för  håna  politik  gent  emot 
de  besegrade  var  att  göra  dem  till 
assyrier.  Bland  hans  erövringar 
märkas  Damaskus  samt  Israel 
och  Juda.  Några  år  efter  hans 
död  kom  en  ny  inkräktare  till 
makten :  S  a  r  g  o  n  (Sjarru-ukin) 
II  (722—705).  Denne  förde  se- 
gerrika krig  i  Palestina  och 
Egypten  och  byggde  en  ny  stad 
med  ett  ofantligt,  praktfullt  pa- 
lats, Dur-S  jarrukin,  nära 
Ninive.  Hans  son  och  efterföljare 
Sanherib  (Sin-ache-erba)  (705 
—681)  var  likaså  en  framgångs- 
rik krigare.  För  att  bestraffa 
babylonierna  efter  ett  uppror  för- 
störde han  Babylon.  Han  gjorde 
Ninive  till  huvudstad  och  prydde 
det  med  väldiga  palats  och  tem- 
pel. Hans  son  Assarhaddon 
(Asjsjur-ach-iddin)  (680—668) 
erövrade  hela  Egypten,  återupp- 
byggde Babylon  och  efterlämnade 
A.  mäktigare  än  någonsin  åt  sina 
söner,  av  vilka  Assurbani- 
p  a  1  (Asjsjur-bani-apli,  grek. 
Sardanapalos)  (668 — 626)  snart 
blev  ensam  härskare.  Denne  uppe- 
höll rikets  maktställning  genom 
segrar  i  Egypten,  Palestina,  Ara- 
bien, Armenien  och  Elam  samt 
var  en  frikostig  beskyddare  av 
litteratur  och  konst.  Hans  privat- 
bibliotek, som  består  av  10,000 
lertavlor,  vilka  ixmehålla  avskrif- 
ter av  klassisk  babylonisk  litte- 
ratur, har  utgrävts  i  Ninives 
ruiner.  Under  hans  efterträdare 
gjorde  sig  Babylonien  och  lydeta- 


terna  efter  hand  självständiga, 
och  A.  blev  allt  maktlösare.  År 
606  f.  Kr.  föll  Ninive  för  babylo- 
niernas  och  medernas  angrepp, 
och  segerherrarna  delade  A.  mel- 
lan sig.  —  De  assyriska  storstä- 
der, vilka  undgått  att  senare 
bliva  överbyggda,  äro  bevarade 
som  väldiga  ruinkullar,  vilkas 
ytlager  bildat  ett  skyddande 
hölje  över  de  djupare  stående  mu- 
rarna. Mycket  givande  utgräv- 
ningar ha  sedan  1840-t.  företagits 
i  Dur-Sjarrukin,  Sargons  borg 
vid  den  nuvarande  byn  Chorsa- 
bad,  i  Balawat  (se  d.  o.),  i  läm- 
ningarna efter  Kalach  vid  Nim- 
rud,  efter  Ninive  vid  Kujundjik 
och  efter  Assur  vid  Kalat-Sjer- 
ka't.  Vad  man  förut  visste  om 
A.  inskränkte  sig  till  bibelns  och 
några  antika  författares  mesta- 
dels oklara  och  missvisande  upp- 
gifter. —  Emedan  grävningarna 
först  igångsattes  på  assyriskt  om- 
råde, kom  vetenskapen  om  Eufrat- 
och  Tigrisländernas  äldsta  historia 
att  kallas  assyriologi,  ehuru 
A.  vid  sidan  av  Babylonien  är  ett 
ungt  kulturland  och  ehuru  dess 
civilisation  i  väsentliga  delar  var 
lånad  därifrån.  Statsförfattning, 
förvaltning,  rättsväsen,  sam- 
hällsliv, litteratur  och  konst  voro 
babyloniska.  Språket  var  babylo- 
niska med  en  obetydlig  dialektisk 
avvikelse  och  skrevs  med  kil- 
skrift (se  d.  o.),  utvecklad  ur 
den  babyloniska.  Religionen  var 
babyloniernas ;  nationalguden  As- 
sur intog  dock  platsen  som  över- 
gud. —  Assyrierna  voro  ett  i  stort 
sett  homogent  folkslag  av  samma 
ursprung  som  babylonierna :  nord- 
semiter  med  någon  inblandning 
av  flodlandets  urinvånare.  Som 
statsmän  och  krigare  voro  de 
kraftfxilla  och  viljestarka.  Till 
författningen  var  A.  en  militär- 
stat, som  grundats  och  alltjämt 


775 


Assyrien 


776 


Assyrien.    1.    Konung    Jehu    av    Israel    betalar    skatt    till    Salmanassar    II.    P'rån 
Salmanassar    11:8    obelisk.    2.    Ässurbanipalg    itaty,    8.    Tempelruiner    i    Ninive. 


777 


Assyrien 


778 


9         J        .-!-'> 


^         y         V         ^        ^ 


Assyriska    reliefer:     4.     Assurnasirpal    tömmer     sin    bägare.     5.     Bevingad     gud. 
6.   Storkonungen  på  jakt.   7.   Solgudens  tillbedjan.    8.   Bronsreliefer   från  portama 

i   Baiawat. 


779 


Assyriologi — Aster 


780 


m&Bte  upprätthållas  med  eväxdet. 
Konungavärdigheten  var  ärftlig 
och  konungens  makt  oinskränkt, 
sfi,  länge  han  hade  härens  stöd. 
Hären  var  indelad  i  olika  vapen- 
ålag:  stridsvagnar,  rytteri  och 
fotfolk,  samt  beväpnad  med  svärd, 
lans  och  båge.  Även  trängavdel- 
ningar  och  belägringsmaskiner 
förekommo.  Den  civila  förvalt- 
ningen var  omsorgsfullt  ordnad, 
liksom  rättsväsendet.  Ämbetsmän 
och  domare  hade  skrivna  lagsam- 
lingar till  sitt  förfogande,  och 
processförfarandet  var  noggrant 
fastställt.  Näringslivet  gynnades 
av  landets  bördighet  och  av  den 
genom  de  ständiga  krigen  rikliga 
tillgången  på  slavar.  A:8  utrikes- 
handel var  mycket  omfattande 
och  förmedlades  västerut  väsent- 
ligen av  araméerna.  —  Fastän 
krigare  och  affärsmän,  befiitade 
sig  assyrierna  om  litterära  stu- 
dier, i  synnerhet  av  den  äldre 
babyloniska  litteraturen.  Man 
har  funnit  omfattande  serier  av 
skönlitterära,  historiska,  astro- 
nomiska, matematiska,  medicin- 
ska och  språkvetenskapliga  arbe- 
ten, skrivna  med  kilskrift  på  ler- 
tavlor,  som  efter  skrivningen 
bränts.  På  samma  sätt  skrevos 
brev,  affärshandlingar  o.  s.  v.  Om 
A : 8  konst  se  Bildhuggar- 
konst  och  Byggnadskonst. 

Assyriologi',    se  Assyrien. 

Asta'rte,  se  1  s  t  a  r. 

Astasi'-abasi'  (grek.  nekande 
a  och  sta'sis,  ställning,  ba'sis, 
gång),  oförmåga  av  upprätt 
kroppsställning  ävensom  av  gå- 
ende. A.  har  icke  sin  grund  i  för- 
lamning av  tillhörande  muskler 
utan  är  en  rubbning  av  psyko- 
nervös  art. 

Asta'tisk  magnet  (gvok.  a'sta- 
tos,  ostadig)  ilr  sammansatt  av 
två  parallella  magnetnålar  (1. 
system  av  nålar),  fastade  på  nå- 


got avstånd  från  vartmdra  på 
samma  axel  och  med  nordpolerna 
åt  motsatta  håll.  På  detta  sätt 
kan  erhållas  en  magnet,  som  i 
det  närmaste  är  okänslig  för  jord- 
magnetismen och  som  kan  an- 
vändas för  att  upptäcka  andra 
svagare  magnetiska  fält  eller 
•elektriska  strömmar  i  närheten 
av  det  ena  nålsystemet.  Astatiska 
äro  även  rörliga  elektriska  ström- 
ledare,  så  anordnade,  att  de  äro 
oberoende  av  jordmagnetismen. 

Asteni'  (grek.  aste'neia), 
kraftlöshet. 

Astenopi'  (av  grek.  aste'neia, 
svaghet,  ops,  öga),  abnorm  ut- 
tröttbarhet  hos  ögonen  vid  arbete, 
som  kräver  skärpt  iakttagelse.  A. 
har  oftast  sin  grund  i  brytnings- 
fel hos  ögat  (se  R  e  f  r  a  k  t  i  o  n) 
och  upphäves  i  så  fall  genom  an- 
vändande av  lämpliga  glas. 

A'ster,  växtsläkte  (fam.  Gom- 
po'sitae).  örter  med  gula  disk- 
blommor och  vanligen  blåa,  vita 
1.  röda  strålblommor.  A.  tripo'- 
lium,  strandaste r,  strand- 
kil, är  allmän  utefter  de  svenska 
kusterna.  A.  salicifo'Uus,  v  i  t  - 
aster,  förekommer  förvildad. 
Många  arter  odlas.  Se  C  a  1 1  i  - 
s  t  e  p  h  u  s. 


Aster  tripolium. 


781 


Asterabad — Astma 


782 


Asterabad,  se  A  s  t  r  a  b  a  d. 

Aste'rias,  se  Sjöstjärnor. 

Asteri'sk,  grek.,  en  liten 
stjärna  (*),  som  placerad  i  ra- 
dens överkant  betecknar  hänvis- 
ning från  föreg.  ord  till  någon 
not.  I  gamla  handskrifter  utmär- 
ker A.  äkta  eller  värdefulla  stäl- 
len i  motsats  mot  Obeliske»! 
( — 1. -(-),  som  betecknar  oäkta 
eller  värdelösa. 

Asteroi'dea,  se  Sjöstjär- 
nor. 

Asteroi'der  (grek.  osteV, 
stjärna,  och  ei'dos,  form,  gestalt), 
de  små  planeter,  som  kretsa  mel- 
lan Mars  och  Jupiter.  Den  första 
upptäcktes  1  jan.  1801.  Intill 
1920  hade  man  iakttagit  över 
900,  vilkas  banor  kunnat  säkert 
beräknas. 

A6tero'pheru8,  Magnus 

0 1  a  i,  d.  1647,  svensk  lärd,  lä- 
kare, skolrektor  i  Arboga  1608 — 
14,  är  säkerligen  författare  till 
dramat  En  Iwstigh  comcedia  vidh 
nampn  Tisbe,  ett  av  våra  märk- 
ligaste äldre  skådespel,  fritt  från 
den  moraliserande  tendens,  som 
utmärkt  den  tidigare  periodens 
skoldramer.  Någon  direkt  före- 
bild till  dramat  är  icke  känd, 
ehuru  dess  motiv  vid  flera  till- 
fällen återgår  i  den  äldre  tyska 
dramatiken. 

A'sti,  stad  i  Piemont,  Italien. 
Tillverkning  av  siden-  och  läder- 
varor.  A.  är  berömt  för  sitt  vin. 
Biskopssäte.  Många  palats  och 
kyrkor,  bl.  a.  en  gotisk  katedral. 
Skalden  Alfieris  födelsestad. 
40,000  inv. 

Astigmati'sm  (av  grek.  nekan- 
de o  och  sWgtna,  fläck,  punkt). 
Fys.  Abnormitet,  som  uppträder 
vid  ljusets  brytning  i  optiska 
linser,  yttrande  sig  i  att  ljus- 
strålar, som  utgå  från  ett  före- 
mål och  infalla  mycket  snett  mot 
linsens  huvudaxel,  icke  bilda  en 


riktig  bild  av  föremålet.  En  ly- 
sande punkt  kommer  därför  att 
avteckna  sig  som  ett  ljusband. 
Endast  om  ljusknippets  axel  sam- 
manfaller med  linsens  huvudaxel, 
fås  en  riktig  bild.  Vid  kikare  ' 
spelar  A.  mindre  roll;  av  större 
betydelse  är  A.  vid  fotografiska 
instrument.  A.  kan  vid  dessa 
upphävas  genom  användande  av 
särskilda  linskombinationer ;  så- 
dana instrument  kallas  anastig- 
matiska  1.  anastigmater.  — 
Med.  Brytningsfel  hos  ögat,  som 
medför,  att  föremålen  synas  mer 
eller  mindre  utdragna  i  en  rikt- 
ning och  hoptryckta  i  en  annan. 
Orsaken  är  oftast  ett  bildningsfel 
hos  hornhinnan,  nämligen  olika 
stark  buktning  av  densamma  i 
olika  meridianer.  Är  krökningen 
densamma  inom  varje  meridian 
för  sig  samt  den  starkast  och 
den  svagast  krökta  meridianen 
vinkelräta  mot  varandra,  kallas 
A.  regelbunden  och  kan  då  full- 
ständigt korrigeras  genom  glas 
av  lämplig  slipning.  A.  är  ofta 
åtföljd  av  brytningsfel  av  annat 
slag,  och  hänsyn  måste  då  tagas 
till  båda  anomalierna,  när  glas 
skall  föreskrivas. 

Astma,  grek.,  andtäppa.  —  A. 
b  r  o  n  c  h  i  a'  1  e,  en  av  retnings- 
tillstånd i  vagusnerven  förorsa- 
kad, anfallsvis  uppträdande 
kramp  i  de  finare  luftrörens 
glatta  muskulatur,  varigenom 
särskilt  utandningen  högeligen 
försvåras,  kräver  aktiv  muskel- 
verkan och  åtföljes  av  ett  pi- 
pande eller  visslande  lät«.  Till- 
ståndet, som  oftast  inträder 
nattetid,  är  ytterligt  plågsamt. 
Mot  detsamma  användas  dels 
nitriter  (amylnitrit,  salpeter- 
papper), dels  droger  innehållande 
atropinartade  alkaloider  (astma- 
cigarretter)  samt  i  senare  tid 
med  framsäng  adrenalininjektio- 


783 


Aston — Astragalus 


784 


Nancy   Astor, 


ner.  —  A.  c  ar  di  a' le,  hjärtsvag- 
het  i  samband  med  högt  blod- 
tryck, åtföljd  av  andnöd;  se  An- 
gina  pectoris  under  art.  A  n  - 
g  i  n  a.  —  A.  är  en  även  hos 
husdjuren  förekommande  sjuk- 
dom, ofta  uppträdande  som  svit 
av  vissa  hjärtfel,  bröst-  och  buk- 
vattusot  m.  m.  Den  vanligaste 
under  namn  av  A.  förekommande 
sjukdomen  är  den,  som  hos  hästar 
benämnes  kvickdrag  (se  d.  o.). 
Aston  [ä'sstn],  Francis 
William,  f.  1877,  engelsk  ke- 
mist och  fysiker.  Genom  att  fort- 
sätta J.  J.  Thomsons  undersök- 
ningar av  kanalstrålars  avböjning 
i  magnetiska  och  elektriska  fält 
har  A.  framställt  grundämnens 
mass-spektra  och  kunnat  konsta- 
tera, att  isotopa  element  före- 
komma även  bland  de  icke-radio- 
aktiva  ämnena.  A.  erhöll  1922 
Nobelpriset  i  kemi. 

Astor  [ä'8te],  millionärs- 
familj. Johann  Jakob  A.,  f. 
1763,  d.  1848,  tysk  till  börden, 
emigrerade  till  Amerika,  där  han 
vann  en  ansenlig  förmögenhet, 
som  under  de  två  följande  gener a- 
t  Jonerna  tillväxte.  Sonsonsonen 
William  W  a  1  d  o  r  f  A.,  f . 
1848,  d.  19  J  9,  slog  sig  ned  i  Eng- 
land, inköpte  tidningarna  Pall 
Mall  Gazette,  Obscrvcr  m.  fl.  och 
stödde     England     med     penning- 


bidrag under  världskriget.  Baron 
1916,  viscount  1917.  Efterlämna- 
de vid  sin  död  50  mill.  p.  st.  — 
Sonen  William  Waldorf 
Astor,  f.  1879,  gift  med 
Nancy  W  i  t  c  h  e  r,  den  första 
kvinnan  i  engelska  parlamentet, 
invald  1919.  —  Huvudmannen  för 
den  amerikanska  grenen,  John 
Jacob  A.  (f.  1864,  d.  1912), 
sonsons  son  till  Johann  Jakob  A., 
byggde  i  New  York  Astoria 
Hotel,  som  1897  slogs  samman 
med  W^aldorf  Hotel  till  det 
kolossala  Waldorf  Astoria 
Hotel.  Efter  en  sensationell 
skilsmässa  gifte  han  sig  1911  med 
skådespelerskan  Madeleine  Tal- 
madge  Force;  på  hemväg  frän 
bröllopsresan  omkom  han  vid 
Titanic-olyckan   1912. 

Astraba'd,  As  t  er  ab  ad,  stad 
i  Persien  vid  foten  av  Elbrus- 
bergen.  Exporterar  över  Ges  vid 
Kaspiska  havet  ris,  bomull  och 
mattor.   15,000  inv. 

Astra'galus,  växtsläkte  (fam. 
Legumino' sae)  med  omkr.  1,600 
arter,  varav  7  i  Sverige.  Bland 
dessa  senare  är  A.  alpi'mis, 
fjällkloärt,  med  violett- 
strimmiga  blommor,  vanlig  på 
ängar  i  fjälltrakter  och  A.   gly- 


Ästragalus    nitidus    (fotografi    fr&n 
Colorado). 


785 


Astrahan — Astrolabium 


786 


cyphy'llus,  backsöt  a,  med : 
gulaktiga  blommor,  rätt  utbredd 
i  södra  och  mellersta  Sverige. 
Bladen  äro  parbladiga,  med  udd- 
blad,  blomställningarna  korta, 
huTudlika  klasar.  De  flesta  A. 
tillhöra  n.  halvklotets  varmare 
delar,  framför  allt  v.  Asiens  stäp- 
per, där  de  i  form  av  taggiga 
buskar  sätta  prägel  på  landska- 
pet. Se  Gummi. 

Astrahan,  Astrakan.  1. 
Guvernement  vid  Volgas  utlopp  i 
Kaspiska  havet,  Ryssland.  Hu- 
vudnäringar äro  boskapsskötsel 
och  fiske.  Saltexport.  Befolkat  av 
ryssar,  kosacker,  kalmucker,  ta- 
tarer m.  fl.  1,400,000  inv.  —  2. 
Huvudstad  i  A.  1  på  en  av  Volgas 
deltaöar.  Störfiske  samt  vin-  och 
sydfruktsodling.  Viktig  hamn 
samt  krigshamn.  160,000  inv. 

Astraka'n.  Zool.  Se  F  å  r  - 
släktet.  —  Bot.  Se  Äpple- 
t r  äd. 

Astralkropp  (av  grek.  aste'r, 
stjärna),  se  T  e  o  s  o  f  i. 

Astrallampa,  se  Lampa. 

Astralolja,  amerikansk,  sär- 
skilt väl  renad  bergolja,  vatten- 
klar, föga  luktande,  av  spec.  vik- 
ten 0,78   och  flampunkt  vid  68°. 

Astra'ntia  (grek.  aste'r, 
stjärna),  växtsläkte  (fam.  Um- 
belWferae).  Ett  fåtal  i  Europa 
och  v.  Asien  förekommande  arter 
med  oftast  enkla,  mångblommiga 
flockar.  A.  ma'jor  odlas  i  Sverige 
som  prydnadsväxt.  Roten  är 
giftig. 

Astrid,  norsk  drottning,  dotter 
till  Olof  Skötkonung,  gift  1019 
med  Olof'  den  helige. 

Astrild,    se   Vävarfåglar. 

Astrocaryum,  se  Tukum- 
palmen. 

Astrofotografi',  fotografering 
av  himlakroppar.  Fotografiens 
speciella  betydelse  för  astrono- 
mien är :   1 )  den  fotografiska  plå- 


tens förmåga  att  (i  motsats  till 
.näthinnan  i  människoögat)  kun- 
na ackumulera  ljusintryck  möj- 
liggör fixerandet  av  även  ljus- 
svaga celesta  objekt;  2)  desa 
känslighet  för  ljusstrålar,  icke 
förnimbara  för  ögat,  möjliggör 
ytterst  noggranna  spektroskopi- 
ska  undersökningar;  3)  mät- 
ningar kunna  utföras  å  plåten. 
—  A.  är  särskilt  betydelsefull 
vid  återgivandet  och  uppmät- 
ningen av  stjärnhimmelen  för 
framställning  av  noggranna  och 
utförliga  stjärnkartor. 

Astrofotometri',  mätning  av 
himlakropparnas  ljusstyrka  och 
storlek. 

Astrofysi'k,  se  A  s  t  r  o  n  o  m  i. 

Astrognosi'  (grek.  aste'r, 
stjärna,  och  gno'sis,  kunskap), 
kunskapen  om  stjärnornas  namn 
och  sammanfattning  till  stjärn- 
bilder. 

AstroIa'bium,  under  antiken 
och  medeltiden  använt  astrono- 
miskt instrument.  A.  bestod  i  sin 
enklaste  form  av  en  cirkel  med 
två  radiella  visare,  en  fast  och  en 


Astrantia   major. 


787 


Astrologi — Astronomi 


788 


Arabiskt    astrolabium. 

rörlig,  bada  försedda  med  sikten, 
och  begagnades  till  uppmätning 
av  vinkeln  mellan  tvä.  stjärnor 
eller  mellan  en  stjärna  och  hori- 
sonten. A.  är  i  denna  form  en 
föregångare  till  sextanten.  —  För 
uppmätning  av  astronomiska 
koordinater  begagnades  A.  av 
mera  komplicerad  konstruktion, 
närmast  överensstämmande  med 
armillarsfärens  (se  d.  o.). 
Astrologi'  (av  grek.  aste'r, 
stjärna,  och  lo'gos,  lära),  stjärn- 
tydningskonst,  uppkom  hos  kal- 
déerna  och  spridde  sig  därifrån 
över  den  grekisk-romerska  värl- 
den. Under  1300-  och  1400-t. 
nådde  A.  sin  högsta  blomstring 
men  råkade  småningom  i  van- 
rykte och  fick  dödsstöten,  då 
Newton  med  sin  gravitationslag 
bevisade  sanningen  i  de  Kepleraka 
lagarna.  Enligt  A.  stod  den  en- 
skilda människan  direkt  under  in- 
flytande av  himlakropparna.  Him- 
melssfären indelades  i  tolv  "hus", 
av  vilka  det  första  nämndes 
horoscopus.  Att  bestämma  dettas 
läge    vid    en    människas   födelse 


kallades  att  ställa  dennas  horo- 
skop (se  d.  o.).  Ur  detta  ansåg 
man  sig  kunna  förutsäga  hans 
levnadsöden.  Varje  timme  på 
dygnet  ansågs  stå  under  infly- 
tande av  någon  av  planeterna, 
till  vilka  även  solen  och  månen 
räknades,  och  varje  veckodag  fick 
namn  efter  den  planet,  under  vars 
inflytande  dess  första  timme  stod. 
Varje  kroppsdel  behärskades  av 
sin  planet,  högra  örat  av  Satur- 
nus,  det  vänstra  av  Mars,  det 
högra  ögat  av  solen  och  det 
vänstra  av  månen  etc.  Färger  och 
metaller  voro  likaledes  associera- 
de med  planeter,  guld  med  solen, 
silver  med  månen,  järn  med 
Mars,  kvicksilver  med  Mercurius 
etc,  varifrån  den  ännu  förekom- 
mande användningen  av  planeter- 
nas tecken  för  dessa  metaller  här- 
stammar ;  grå  färg  med  Saturnus, 
vit  med  Jupiter,  röd  med  Mars, 
gul  med  Venus.  —  Astrolog 
[-lå'g],    stjärntydare. 

Astrometri'  (av  grek.  aste'r, 
stjärna,  och  me'tron,  mått),  se 
Astronomi. 

Astronomi'  (grek.  aste'r, 
stjärna,  och  ne'mem,  bestämma), 
vetenskapen  om  himlakropparna. 
Den  sysselsätter  sig  med  deras 
utseende  och  natur,  deras  lägen 
och  rörelser,  såväl  skenbara  som 
verkliga,     och     söker    härur    be- 


SinJi 


©SJcr 


rWrcx/TigS 


Astrologiskt   veckodarB-   och   planet- 
schema. 


789 


Astronomi 


790 


stämma  deras  banor  samt  efter- 
forskar  de  orsaker,  som  samman- 
binda  dem   till    system.    —  Man 
skiljer  mellan  praJktisk  och  teore- 
tisk A.  Praktisk  A.  äx  läran  om 
de      astronomiska     instrumenten 
och    metoderna    för    deras  bruk. 
Den     levererar     materialet     för 
teoretiska     A:s     undersökningar 
och  prövar   i   sin  tur  resultaten 
av  dessa.   Teoretisk  A.   omfattar 
s  f  ä  r  i  s  k  Ä.,  d.  v.  s.  kunskapen 
om    de    bestämningsstycken,    me- 
delst vilka  en  himlakropps  läge 
angives,  och  dessas  inbördes  sam- 
manhang,    teori  sk     A.     eller 
läran   om   metoderna    för   beräk- 
ning  av  himlakropparnas   banor, 
celest  mekanik,   som  efter- 
forskar    lagarna    för  himlakrop- 
parnas    rörelse,     samt     a  s  t  r  o  - 
fysik,      som      söker     utforska 
himlakropparnas    fysiska   beskaf- 
fenhet.  (I  motsats  'till  astrofysik 
brukar     den     del     av     A.,     som 
sysslar    med    bestämmandet     av 
himlakropparnas      lägen,     kallas 
astrometri.)     —    Med   hän- 
syn  till   de   olika   himlakroppar, 
som  äro  föremål  för  Ars  under- 
sökningar,   plägar    A.    indelas  i 
solar-        och       planetar- 
astronomi,       som      studerar 


Ptolemaios'    världssystem    (J  =  jorden). 


Jorden»   verkliga    (1—6)    och    solens    (S) 

skenbara    (I— 6  )    rörelse    enligt    Coper- 

nicus. 

kropparna  i  vårt  solsystem,  inkl. 
kometer  och  meteorer,  och  s  t  e  1  - 
larastronomi,     som     söker 
utforska     fixstjärnorna,     nebulo- 
sorna  och   stjärnhoparna.   —  De 
första  astronomiska  iakttagelser- 
na stodo  helt  säkert  i   samband 
med  religiösa  ceremonier.  Präster- 
nas    ofullständiga    observationer 
resulterade  dock  i  igenkännandet 
av  olika  planeter  och  kartläggan- 
det   av   den   del    av   himlavalvet, 
djurkretsen,    på    vilken    so- 
lens, månens  och  planeternas  ba- 
nor  synas   projicierade.   Eudoxos 
frän  Knidos    (300-t.   f.  Kr.)    gav 
den  första  systematiska  beskriv- 
ningen    av     stjärnbilderna     och 
framställde    en   teori    om   himla- 
kropparnas    rörelse    på    koncen- 
triska sfärer,  vilken  teori  accep- 
terades   av   Aristoteles    och   blev 
grundvalen   för   dennes   teori   om 
universums    byggnad.    Apollonios 
från    Perga    införde    teorien    om 
epicyklisk  rörelse,  vilken  av  Hip- 
parkos  och  Ptolemaios  utveckla- 
des i  det  geocentriska  systemet, 
som  ansåg  jorden  orörlig  i  världs- 
alltets   centrum    och  himlakrop- 
parna rörande  sig  omkring  den  i 
epicykliska     banor.     Denna    lära, 


791 


Astronomi 


792 


framlagd  i  Ptolemaios'  Almagest 
(100-t.  e.  Kr.),  blev  bestående 
i  1,400  är.  —  Under  större  delen 
av  medeltiden  idkades  A.  endast 
av  araberna,  vilka  voro  skickliga 
observatörer,  men  föga  bidrogo 
till  A:s  teoretiska  utveckling.  — 
Med  renässansen  väcktes  intresset 
för  A.  åter  till  liv  i  Europa.  1543 
framlade  Copernicus  sin  helio- 
centriska  teori,  d.  v.  s.  solen  och 
icke  jorden  är  planetsystemets 
centrum.  Hans  lära  förkastades 
av  vetenskapsmännen  och  för- 
dömdes av  kyrkan.  Den  godtogs 
ej  ens  av  Tycho  Brahe.  Dennes 
noggranna  observationer  bearbe- 
tades av  hans  lärjunge  Kepler, 
vars  3  lagar  framgingo  som  re- 
sultat av  denna  bearbetning 
(1609).  Samtida  med  Kepler  var 
Galilei,  vilken  var  den  förste, 
som  använde  den  nyuppfunna 
tuben  till  astronomiska  iakttagel- 
ser. Under  1600-t.  banade  Huy- 
gens'  arbete  väg  för  Newton,  som 
med  sin  gravitationslag  (1687) 
gav  förklaringen  till  Keplers 
lagar  och  bevisade  sanningen  i 
Copernicus'  teori.  Under  1700-t. 
utvecklades  och  fulländades  New- 
tons läror  av  Euler,  d'Alembert, 
Lagrange  och  Laplace,  medan 
Newtons  landsmän  Halley  och 
Bradley  vid  det  1676  grundlagda 
observatoriet  i  Greenwich  ägnade 
sig  åt  praktisk  A.  Vid  övergång- 
en till  1800-t.  verkade  William 
Herschel,  som  1781  upptäckte 
planeten  Uranus.  —  Under  19  :e 
århundradet  gjorde  den  astrono- 
miska forskningen  storartade 
framsteg,  särskilt  genom  utnytt- 
jandet av  fotografien  och  spek- 
tralanalysen.  Stjärnhimmelens 
kartläggande  främjades  av  Bes- 
sel,  Argelander,  Gould,  Gill  och 
Kapteyn.  Solfläckarna  studera- 
des av  Schwabe,  Sporer  och  Car- 
rington.    Månen    utforskades    av 


Mädler,  Schmidt  och  W.  H.  Picke- 
ring.  Planeterna  undersöktes  av 
Schiaparelli,  som  1877  upptäckte 
Mars'  kanaler,  Lowell,  Barnard 
och  W.  H.  Pickering.  Nya  planet- 
månar upptäcktes  av  Hall  ocli 
andra.  Den  första  av  asteroiderna 
upptäcktes  av  Piazzi  1801;  deras 
antal  hade  växt  till  över  900  år 
1920.  Spektralanalysens  tillämp- 
ning inom  A.  vidgade  i  hög  grad 
gränserna  för  astronomiskt  ve- 
tande. Dess  förste  egentlige  till- 
lämpare  var  Secchi,  som  klassifi- 
cerade stjärnorna  efter  deras 
spektra;  hans  arbete  fullföljdes 
av  Huggins,  Lockyer,  Vogel  och 
E.  C.  Pickering.  På  den  teore- 
tiska A:s  område  verkade  Gauss, 
Encke,  Newcomb,  Oppolzer,  Tisse- 
rand  och  Poincaré.  Den  celesta 
mekaniken  firade  sin  största 
triimif  vid  upptäckten  av  Neptu- 
nus  (1846),  vars  existens  förut- 
sagts av  Leverrier  och  Adams  på 
grund  av  deras  oberoende  av  var- 
andra utförda  undersökningar 
rörande  Uranus'  störingar.  — 
Bland  senare  forskningar  märkas 
Kapteyns  och  Schwarzschilds  rö- 
rande fixstjärnornas  egenrörelser 
samt  Einsteins,  vars  1915  fram- 
lagda   allmänna    relativitetsteori 


Ett    av    Herachels    stora    teleskop. 


793 


Astronomiska  instrument 


794 


med  dess  förklaring  av  gravita- 
tionen för  astronomien  torde  vara 
av  en  betydelse,  som  ännu  knap- 
past kan  överskådas. 

Astronomiska  instrument. 
De  äldsta  för  astronomiska  iakt- 
tagelser använda  instrument  voro 
gnomon,  triquetrum,  ar- 
millarsfär  och  a  s  t  r  o  1  a  - 
b  i  u  m.  Ptolemaios  kände  och  an- 
vände murkvadranten  i 
dess  enklaste  form.  Araberna, 
astronomiens  nära  nog  enda  id- 
kare  under  större  delen  av  medel- 
tiden, uppfunno  knappast  några 
nya  astronomiska  instrument, 
men  förstorade  och  förbättrade 
de  dittills  kända.  Likaså  Tycho 
Brahe,  som  dock  genom  nog- 
grannhet vid  tillverkning,  upp- 
ställning och  utnyttjande  av  sina 
instrument,  särskilt  kvadranter- 
na,  nådde  avsevärt  större  preci- 
sion än  sina  företrädare.  —  Upp- 
finningen av  kikaren  (början  av 
1600-t.)  bildar  epok  i  astrono- 
miens historia.  Den  förste,  som 
använde  tub  för  astronomiska 
observationer,  var  Galilei  (1610). 
Genom  kombineringen  av  kikare 
(tub,  teleskop)  och  vinkelmät- 
ningsinstrimient  kunde  astrono- 
mien göra  verkliga  framsteg.  A:a 


^ 

H 

H 

•^^^^^^H 

-••Ät  "^^^K 

T*^-^  «-•     " 

t     ..A 

\.-jB 

^fcft  *   ■ 

Li 

^ 

löO     cm:»     reflektor    i     Konnt     Wilson- 
obserratoriet. 


Modern  refraktor  ("Astrograf")  med 
tre    tuber    för    fotografering.    Hamburg. 

utveckling  sammanhör  sedermera 
närmast  med  optikens.  Särskilt 
ha  spektralanalysen  och  foto- 
grafien  varit  även  för  astrono- 
mien av  största  betydelse.  —  Tu- 
berna indelas  med  hänsyn  till  sin 
optiska  konstruktion  i  dioptriska 
(refraktorer),  som  inne- 
hålla endast  linser,  och  katoptri- 
ska  (reflektorer),  som  utom 
linser  innehålla  även  speglar.  — 
Med  hänsyn  till  ändamålet  inde- 
las A.  i  astrometriska,  avsedda 
för  uppmätning  av  stjärnornas 
koordinater,  och  astrofysikaliska, 
avsedda  för  undersökning  av 
himlakropparnas  fysiska  beskaf- 
fenhet (ljusstyrka,  spektra). 
Astrometriska  instrument.  1)  För 
horisontens  koordinater :  uni- 
versalinstrument, alt- 
azimut,  teodolit,  verti- 
kalcirkel, zenitteleskop. 
2)  För  ekvatorns  koordinater: 
passageinstrument,  me- 
ridian c  i  r  k  e  1.  ekvato- 
rial,  fotografisk  refrak- 
tor,   heliometer.    3)     Utan 


795 


Astronomiska  koordinater — Asyl 


796 


fast  uppställning :  s  e  x  t  a  n  t, 
prismacirkel.  Astrofysika- 
liska  instrument.  1)  Fotometris- 
ka:  fotometer.  2)  Spektral- 
apparater :  spektrograf, 

spektrosko  p,  spektro- 
meter, diffraktionsgit- 
ter,  objektivprisma.  — 
För  fotografering  av  solen: 
heliograf  med  hjälpinstru- 
raentet  heliostat.  —  Appara- 
ter för  1)  justering  av  astrono- 
miska instruments  uppställning: 
nivå,  kvicksilverhori- 
sont, kollimator;  2)  vin- 
kelavläsning  på  de  med  A.  för- 
bundna graderade  cirklar :  n  o  - 
nie,  avläsningsmikro- 
s  k  o  p ;  3 )  mätning  av  relativa 
koordinater :  mikrometer; 
4)  tidsregistrering:  k  ron  o - 
meter,  kronograf.  Se  ve- 
derbörande ord. 

Astronomiska  koordinater, 
cirkelbågar  (vinklar),  medelst 
vilka  en  himlakropps  läge  (ort) 
på  himmelssfären  angives.  Himla- 
kropparna synas  ligga  på  ytan 
av  en  sfär,  i  vars  medelpunkt 
jorden  och  iakttagaren  befinna 
sig.  Tänker  man  sig  en  viss  stor- 
cirkel (grundcirkel)  dragen  på 
sfären  och  en  punkt  (nollpunkt) 
fastställd  på  cirkeln  samt  en 
annan  storcirkel  lagd  genom  en 
stjärna  vinkelrätt  mot  grund- 
cirkeln, kan  stjärnans  ort  angi- 
vas medelst  2  cirkelbågar :  1 )  den 
båge  av  grundcirkeln,  som  ligger 
mellan  nollpunkten  och  skär- 
ningspunkten mellan  storcirklar- 
na; 2)  bågen  mellan  nämnda  skär- 
ningspunkt och  stjärnan.  Dessa  2 
cirkelbågar  äro  stjärnans  koordi- 
nater. —  4  sådana  koordinatsy- 
stem användas.  1)  Grundcirkel: 
horisonten.  Nollpunkt :  meridia- 
nens sydpunkt.  Koordinater:  aei- 
mut  (asimut)  och  höjd.  2)  Grund- 
cirkel:      ekvatorn.       Nollpunkt: 


ekvatorns  sydpunkt.  Koordina- 
ter:    timvinkel    och    deklination. 

3)  Grundcirkel:  ekvatorn.  Noll- 
punkt :  vårdagjämningspunkten. 
Koordinater :  rectascension  och 
deklination  (förändras  icke  med 
himmelssfärens    dagliga   rörelse) . 

4)  Grundcirkel:  ekliptikan.  Noll- 
punkt: vårdagjämningspunkten. 
Koordinater:  längd  och  bredd 
(begagnas  numera  icke  vid  ob- 
servationer). —  Därjämte  använ- 
das även  relativa  koordinater, 
dels  rectascensions-  och  deklina- 
tionsdifferenser,  dels  distans 
(storcirkelbågen  mellan  himla- 
kropparna i  fråga)  och  positions- 
vinkel (vinkeln  mellan  storcirkeln 
genom  de  båda  himlakropparna 
och  deklinationscirkeln  genom 
den  större  av  dem). 

Astronomiska  ur.  Vid  astro- 
nomiska observationer  användas 
dels  st  järn-ur,  dels  medelsol  tids- 
ur.  De  förra  ange  st  järntid,  de 
senare  medelsoltid. 

Astronomisk  månad,  se  M  å  - 
nad.  —  Astronomisk  ort, 
se  Astronomiska  koor- 
dinater. —  Astrono- 
miskt år,  se  Är. 

A-sträng,  detsamma  som  alt- 
sträng    (se  Alt). 

Astu'rien,  fordom  furstendöme 
i  n.v.  Spanien,  motsvarande  nuv. 
prov.  Oviedo.  Titeln  prins  av  A. 
bäres  av  Spaniens  kronprins. 

Asty'ages,  den  siste  konungen 
i  mediska  riket,  störtades  550  av 
perserkonungen  Kyros. 

Asuncion,  huvudstad  i  Para- 
guay vid  Paraguay-floden,  grun- 
dad 1537.  Handel  med  trävaror, 
hudar,  tobak,  frukt.  100,000  inv. 

Aswan,   se  Assuan. 

Asy'l  (grek.  a'sylon,  det 
okränkbara),  fristad,  offentliga 
hem  för  barn,  sinnessjuka,  som 
ej  kunna  intagas  på  hospital, 
alkoholister,    hemlösa    m.     fl.     I 


797 


Asylrätt — Atalja 


798 


äldre  tider  vcio  klostren  och 
kyrkorna  asjk-r,  fridlysta  områ- 
den, där  flyktinjrar  funno  skydd 
mot  förföljande  fiender;  hos  gre- 
kerna hade  vissa  tempel  asylrätt, 
och  i  4  Mos.  35  påbjudas  sex  fri- 
städer för  vådadråpare. 

Asylrätt  (se  Asyl),  i  folk- 
rättslig bemärkelse  det  skydd,  en 
stat  lämnar  dem,  som  för  att 
undandraga  sig  straff  eller  för- 
följelse från  annan  stats  sida 
tagit  sin  tillflykt  dit.  Se  E  x - 
territorialrätt  och  U  t  - 
lämning.  Även  förekommer  Ä. 
i  betydelsen  skydd,  som  neutral 
makt  skänker  krigförande  makts 
trupper  eller  krigsfartyg,  som 
räddat  sig  in  på  dess  område. 
Därvid  skola  de  avväpnas  och 
interneras.  —  Under  världskriget 
blev  besättningen  på  den  tyska 
minkryssaren  Albatross  interne- 
rad på  Gottland,  då  fartyget 
efter  en  svår  strid  mot  en 
överlägsen  fiende  flydde  in  på 
svenskt  territorium.  —  Av  in- 
tresse är  ententens  bestridande 
av  exkejsar  Vilhelm  II  :s  A.  i 
Holland  och  detta  lands  svar.  I 
en  not  15  jan.  1920  krävde  näm- 
ligen entent«n  hans  utlämning, 
därvid  åberopande  sig  på  bestäjn- 
melse  i  fredsfördraget,  enligt  vil- 
ken Tyskland  varit  förpliktat  att 
utlämna  exkej  såren,  om  denne 
fimnits  inom  landet.  Ententen 
förklarade  vidare,  att  det  var 
Hollands  internationella  skyldig- 
het att  främja  eller  åtminstone 
ej  hindra  bestraffandet  av  de  un- 
der kriget  begångna  folkrättsliga 
förbrytelserna,  för  vilka  kejsaren 
bar  åtminstone  det  moraliska  an- 
svaret. Som  holländska  regering- 
en ej  ansåg  sig  kunna  erkänna 
andra  förpliktelser  än  vad  hol- 
ländsk lag  och  tradition  krävde, 
avslogs  ententens  begäran. 

Asymmetri',  A  s  y  m  m  e'- 


trisk,  se  Symmetri.  — 
Asymme'trisk  kol-atom, 
se  Stereoisomeri. 

Asympto't  (grek.  nekande  a 
och  sympi'ptein,  sammanfalla) 
till  en  kroklinje  kallas  den  räta 
1.  krokiga  linje,  till  vilken  krok- 
linjen närmar  sig  utan  att  nå- 
gonsin sammanfalla  därmed. 

Asy'ndeton,  grek.,  "felande 
samband";  ett  uttryckssätt,  vari 
ord  eller  satser  sammanställas 
utan  bindeord  för  att  ge  fram- 
ställningen mera  liv,  t.  ex. 
Caesars  bekanta  veni,  vidi,  vid, 
jag  kom,  såg,  segrade. 

Asynja,  se  Åsar. 

A8ynkro'nmotor,  se  Elek- 
triska   maskiner. 

Asystoli'  (av  grek.  nekande  a 
och  systole',  sammandragning), 
försvagad  hjärtverksamhet  av  så- 
dan beskaffenhet  att  hjärtat 
ofullständigt    sammandrager    sig. 

A.  t.  a.,  förk.  (på  visitkort) 
för  att  taga  avsked.    Jfr  P.  p.  c. 

Ataba'sker,  se  Athabasca. 

Ataca'ma.  1-  Område  i  v.  Syd- 
Amerika,  omfattande  dels  Puna 
de  A.,  en  3,000 — 4,000  m.  hög 
saltstäpp  mellan  Cordillerernas  ö. 
och  v.  huvudkedjor  i  Argentinas 
n.v.  hörn,  dels  en  ökenartad  hög- 
slätt i  n.  Chile,  som  terrassfor- 
migt  sänker  sig  ned  mot  kusten 
från  3,000  till  1,000  m.  höjd.  Sal- 
peter, salt,  koppar,  silver  m.  m. 
—  2.  Provins  i  Chile,  omfattande 
s.  delen  av  öknen  A.  60,000  inv. 

Ata'ir,  se  A  1 1  a  i  r. 

Atakami't,  se  Kopparmalm. 

Ata'lja,  dotter  till  Israels 
konung  Ahab  och  Isebel  och  gift 
med  konung  Joram  i  Juda.  Hon 
införde  Baalsdyrkan  i  Juda,  och 
efter  sin  sons,  Ahasjas,  död  ut- 
rotade hon  alla  Davidsättlingar 
utom  sin  sonson  Joas,  som  av  en 
faster  doldes  i  templet.  Sedan  A. 
i    6   år   varit    regentinna   i   Juda 


799 


Ataman — Aten 


800 


(omkr.  S43— 837  f.  Kr.),  dödades 
lion  på  anstiftan  av  prästen 
Jojuda,  och  Joas  blev  konung  (2 
Kon.  11).  A.  är  hjältinnan  i  Ka- 
cines  berömda  tragedi  Athalie. 

Atama'n,    se    H  e  t  m  a  n. 

Atanasia'nska  Sy'mbolum  1- 
Sy'mbolum  Quicu'mque 
(efter  begynnelseorden),  en  av 
romersk-katolska  och  protestanti- 
ska kyrkornas  bekännelser,  fram- 
ställer på  latin  i  40  satser  läran 
om  treenigheten  och  Kristi  båda 
naturer.  Förut  med  orätt  tillskri- 
vet kyrkofadern  Atanasios,  är  A. 
sannolikt  tillkommet  i  Gallien 
under  500-t. 

Atana'sios,  f.  omkr.  293,  d. 
373,  alexandrinsk  kyrkofader, 
arianismens  förnämste  bekäm- 
pare  under  300-t.  Är  325  följde 
han  Alexandrias  biskop  till 
Nicaea,  där  han  emellertid,  såsom 
blott  diakon,  icke  ägde  att  del- 
taga i  förhandlingarna.  Omkr. 
328  blev  han  själv  biskop  i  Alex- 
andria.  Fem  gånger  blev  han  av 
kejsare  eller  synoder  driven  i 
landsflykt,  men  höll  alltjämt 
orubbligt  fast  vid  sin  religiösa 
övertygelse  och  vid  de  höga  tan- 
karna om  en  biskops  myndighet. 
Talrika  skrifter  finnas  bevarade 
av  A.,  vilka  bl.  a.  äro  av  vikt 
för  bestämmande  av  den  arianska 
stridens  förlopp  (se  vidare 
Arianism). 

Ataraxi'  (grek.  ataraxi'a), 
själslugn.  Se  Skepticismen. 

Atavi'sm  (lat.  a'tavus,  för- 
fader), återuppträdande  av  en 
egenskap,  som  från  att  ha  före- 
funnits och  framträtt  hos  en 
organism  sedan  varit  försvunnen 
under  ett  större  1.  mindre  antal 
släktled.  —  Atavi'8ti8k,  be- 
roende på  atavism. 

Ataxi'  (grek.  nekande  a  och 
ta'ais,  ordning),  bristande  koor- 
dination   av    rörelser.    Våra    av 


viljan  ledda  rörelser  förutsätta 
en  noggrant  avpassad  samverkan 
mellan  skilda  muskler.  Denna 
dirigeras  till  stor  del  med  led- 
ning av  den  s.  k.  djupa  sensibili- 
teten, som  orienterar  oss  om 
kroppsdelarnas  läge  inbördes  och 
i  förhållande  till  omgivningen. 
Vid  sjukliga  förändringar,  sär- 
skilt i  ryggmärgen,  utslocknar 
denna  djupa  sensibilitet,  varav 
följer,  att  rörelserna  bli  stötiga 
och  ändamålslösa. 

A'tbara,  Nilens  nordligaste  bi- 
flod, rinner  upp  på  Abessiniens 
berg,  utsinar  under  torrtiden, 
men  kan  imder  regntiden  nå  en 
bredd  av  500  m.  och  6 — 8  m.  djup. 

Ate,  Zeus'  dotter,  nedkastad 
till  jorden,  där  hon  som  olyckans 
ocli  brottets  gudinna  svävar  över 
människornas  huvud  och  förblin- 
dar dem,  så  att  de  begå  dåliga 
och  ovärdiga  handlingar. 

Atei'sm  (grek.  nekande  a  och 
teo's,  gud),  förnekelse  av  Guds 
existens,  godtager  endast  den 
synliga  verkligheten  och  vill  icke 
erkänna  någon  över  naturlagarna 
stående  makt. 

A'teles,  se  K  1  ä  n  g  a  p  o  r. 

Ateljé  (fr.  atelier) ,  konstnärs 
eller  finare  hantverkares  arbets- 
lokal; även  fotograflateljé. 

Atella'ner,  folkliga  farser,  som 
fått  sitt  namn  av  staden  Atella 
i  Kampanien.  De  uppfördes  av 
kringvandrande  flyaJcer  (gyck- 
lare) och  voro  troligen  kända  i 
Rom  200  f.  Kr.  De  rörde  sig  med 
stående  typer:  den  dumme  Mac- 
cus,  den  pratsjuke  Pappus,  den 
puckelryggige  skälmen  Dosennus 
och  narren   Sannio. 

A  te'mpo,  ital.,  i  (rätt)  tid;  i 
musiken  beteckning  för  det  ur- 
sprungliga tempots  återinträdan- 
de efter  en  förändring.  Förk.  a.  t. 

Ate'n  (grek.  Ate'nai,  nygrek. 
Ati'ne),   det   moderna   Greklands 


Aten 


802 


Gt.vsrAa.LtT  AJ(ST« 


huvudstad  och  från  äldsta  tider 
en  av  Hellas'  viktigaste  städer, 
beläget  pä  och  vid  en  grupp 
höjder,  som  resa  sig  över  Ättikas 
slätt,  5  km.  från  Saroniska  havs- 
viken. Kring  den  156  m.  höga 
borgklippan,  Akropolis  (se  d. 
o.),  stadens  historiska  medel- 
punkt, lisea  i  n.v.  Areiopagos, 


där  den  berömda  domstolen  sam- 
manträdde (se  Areopagen),  i  s. 
M  u  s  e  i  o  n  och  i  v.  P  n  y  x,  folk- 
församlingsplatsen, och  X  y  m  - 
fernas  kulle;  i  n.ö.  utanför 
staden  ligger  Lykabettos,  en 
brant  topp,  nu  kallad  S:t  Georgs 
berg  efter  ett  där  beläget  kapell. 
2   km.    västerut    rinner   K  e  f  i  s  - 


Ä^l^^''-**^' 


803 


Aten 


804 


Herodes'    Odeion. 


8  0  8,  Ättikas  viktigaste  flod,  och 
i  s.  bäcken  Ilissos.  A:s  första 
bebyggelse  härledes  från  Grek- 
lands bronsålder,  1500— 1400-t. 
f.  Kr.  Kring  Akropolisklippan 
byggdes  en  tjock  mur,  inom  vil- 
ken kungaborgen  och  helgedomen 
befunno  sig.  Huvuduppgången 
till  borgen  var  liksom  de  senare 
Propyléerna  (seAkropo- 
1  i  a)  på  v.  sidan.  Dessa  äldsta  an- 
läggningar skulle  enligt  sagan  ha 
utförts  av  pelasgerna,  Greklands 
urbefolkning;  den  senare  utveck- 
lingen präglas  alltigenom  av  jo- 
nerna. Deras  stamhjälte,  Teseus, 
skulle  enligt  Tukydides  varit  den 
som  först  enade  Ättikas  småstater 
under  v  A  :s  ledning.  Kring  Akro- 
polisborgen  som  kärna  uppväxte 
först  helgedomar  i  s.  och  s.ö.  och 
därefter  i  n.  och  n.v.  om  kullen 
kvarter  för  hantverkarna,  t.  ex. 
Kerameikos  för  krukmakar- 
na. Deras  torg,  a  g  o  r  a',  blev  det 
främsta  salutorget  och  centrum 
för  det  offentliga  livet.  Där  stod 


de  tolv  gudarnas  altare,  från  vil- 
ket alla  väglängder  räknades. 
Däromkring  lågo  ett  ofTertempel, 
rådhuset,  arkivet,  ämbetslokaler- 
na.  På  500-t.  anlades  en  akvedukt 
från  Hymettosbergen.  Den  ökade 
sjöfarten  vände  även  intresset 
mot  hamnarna,  F  a  1  e  r  o  n  och 
Peiraieus  (Pireus).  Det 
mesta  av  detta  äldre  A.  avbrän- 
des vid  Xerxes'  anfall  480,  men 
inom  kort  reste  sig  ett  nytt  A. 
Under  Temistokles'  ledning  bygg- 
des en  ny  stadsmur,  6  km.  i  om- 
krets och  med  2,4  m.  tjocka,  lod- 
räta väggar  över  den  ännu  bre- 
dare murfoten.  Peiraieus'  befäst- 
ning fullbordades,  och  hamnsta- 
dens   förbindelse    med  A.  säker- 


II "  "^lii 


805 


Aten 


806 


ställdes  genom  "långa  murarna". 
Vid  agora  uppfördes  den  salu- 
hall, s  t  o'  a,  som  senare  kallades 
Stoa  poiki'le,  "Brokiga  hal- 
len", efter  sina  målningar  (från 
mitten  av  400-t.).  N.v.  om  agora 
vid  Kefissos'  strand  låg  parken 
Akademeia,  en  omtyckt  pro- 
menadplats. Perikles'  tid  och  åren 
närmast  efter  hans  död  (senare 
hälften  av  400-t.  f.  Kr.)  beteckna 
höjdpunkten  av  A:s  arkitektoni- 
ska utveckling.  Då  fullbordades 
det  klassiska  A.,  Sofokles'  och 
Aristofanes',  Tukydides',  Sokra- 
tes'  och  Platons  stad.  Akropolis 
smyckades  rikare  än  förr  med 
tempel  och  statyer,  och  även  över 
den  lägre  stadens  låga  lertegelhus 
reste  sig  enstaka  praktbyggnader. 
I  Kerameikos-kvarteret  byggdes 
omkr.  435  Teseustemplet 
(Teseion),  i  ädel  dorisk  stil, 
helgat  åt  Hefaistos  och  Atena, 
det  bäst  bevarade  i  Grekland.  Det 
stod  vid  agora  nära  mynningen 
av  Trefotsgatan,  som  i  en 
båge  n.  och  ö.  om  Akropolis  förde 
till  Dionysos-teatern,  s. ö. 


Lysikratesmonumentet. 


Dionysos-teatern. 

om  Akropolis,  och  som  hade  sitt 
namn  efter  de  trefötter,  som  på 
dyrbart  arbetade  socklar  här  upp- 
ställdes av  segrarna  i  dramatiska 
eller  musikaliska  tävlingar.  Ett 
ännu  bevarat  monument  av  lik- 
nande slag  är  det  lilla  utsökta 
rundtempel,  som  koragen  Lysi- 
krates  uppreste  vid  Trefotsgatan 
334  f.  Kr.  Från  agora  utgick  även 
D  r  o  m  o  s,  huvudgatan  till  D  i  - 
p  y  1  o  n,  dubbelporten,  varifrån 
vägen  förde  till  Akademeia.  N.  om 
denna  väg  låg  som  en  förstad 
utanför  muren  en  fortsättning  av 
Kerameikos-kvarteret  och  s.  där- 
om den  främsta  begravningsplat- 
sen, genomskuren  av  "den  heliga 
väg",  på  vilken  mysterieprocessio- 
nen drog  till  Eleusis.  Utanför 
stadsmuren  lågo  utom  villor  och 
trädgårdar  g  y  m  n  a  s  i  e  r,  d.  v.  8. 
öppna  pelarhallar  för  idrottsöv- 
ningar. Då  skalder  och  filosofer 
i  dessa  började  samla  åhörare, 
förvandlades  de  till  allmänna 
läroanstalter,  ryktbarast  bland 
dem  det  av  Kimon  anlagda  gym- 
nasiet i  Akademeia  (jfr  Aka- 
demi). Blomstringstiden  slöts 
av  peloponnesiska  kriget,  men 
slutet  av  300-t.  medförde  ånyo 
en  livligare  byggnadsverksam- 
het, främst  knuten  till  Lykurgos' 
namn.  Ett  nytt  gymnasium, 
L  y  k  e  i  o  n,  som  blivit  berömt 
genom  Aristoteles,  anlades  ö.  om 


807 


Aten 


808 


.   atiarnas  torn. 

staden;  det  var  tillika  exercis- 
plats. Det  pan-atenaiska 
stadion  från  samma  tid  låg  i 
8.Ö.,  strax  utanför  stadsmuren  vid 
Ilissos.  Nu  ombyggdes  i  sten  den 
redan  år  500  anlagda  Dionysos- 
teatern,  som  blev  typen  för  alla 
grekiska  teatrar;  den  var  delvis 
insprängd  i  Akropolisklippan  och 
rymde  17,000  åskådare.  I  de 
sista  århundradena  f.  Kr.  hug- 
nades A.  med  donationer  i  form 
av  statyer  och  byggnader  av  flera 
av  den  hellenistiska  världens  här- 
skare. Så  började  Antiokos  Epi- 
fanes  av  Syrien  (175 — 164)  upp- 
föra Olympeion,  det  kolos- 
sala Zeustemplet,  som  fullborda- 
des först  av  kejsar  Hadrianus. 
Kring  templet  uppväxte  en  ny 
stadsdel,  "Hadrianus'  stad",  som 
förenades  med  den  äldre,  "Teseus' 
stad",  genom  en  valvport,  som 
ännu  står  kvar.  Ända  till  på 
500-t.  e.  Kr.  visade  kejsarne  och 
rika  privatpersoner  sin  beundran 
för  A.,  Bom  i  Romerska  riket  spe- 
lade rollen  av  universitetsstad, 
genom  utsmyckningar  och  repara- 


tioner av  äldre  byggnader  och 
genom  nyanläggningar.  Den  rike 
Herodeg  Attikos  (konsul  143  e. 
Kr.)  byggde  en  mindre  teater, 
O  d  e  i  o  n,  med  tak  av  cederträ 
och  rymmande  6,000  personer; 
dessvitom  försåg  han  Stadion  med 
marmorbänkar.  Från  sista  årh. 
f .  Kr.  är  Vindarnas  torn, 
urtornet,  vars  yttre  ännu  är 
bevarat.  Men  då  år  529  på  kejsar 
Justinianus'  befallning  filosof- 
skolorna stängdes  och  templen 
störtades  eller  förvandlades  till 
kyrkor,  slocknade  stadens  glans 
och  A.  nedsjönk  till  en  vanlig 
landsortsstad.  857  blev  det  säte 
för  en  ärkebiskop.  Efter  latinska 
kejsardömets  upprättande  1204 
kom  A.  först  under  släkten  de  la 
Roche  och  1394  under  florentina- 
ren  Rainerio  Acciajuoli;  1456  in- 
togs det  av  turkarna;  Partenon 
utstyrdes  med  en  minaret  och  blev 
moské;  pasjan  inrättade  harem  i 
Erekteion.  Befolkningstalet  hade 
under  dessa  växlingar  nedgått 
från  100,000—150,000  fria  och  en 
flerdubbel  skara  slavar  under 
blomstringstiden  till  omkr.  8,000. 
För  flertalet  européer  var  A.  blott 
ett  namn  och  en  skuggbild,  till 
dess  nyklassicismen  vid 
1700-t:s  slut  och  1800-t:8  början 
väckte  ett  nytt  och  fördjupat  in- 
tresse   för    Greklands    fornvärld. 


Bysantinsk   kyrka. 


809 


Atena 


810 


Kungliga    slottet. 


Under  grekiska  frihetskriget  led 
A.  ny  ödeläggelse;  då  det  1833 
av  turkarna  utrymdes,  hade  det 
300  inv.  och  låg  helt  i  ruiner.  — 
Sedan  A.  i  febr.  1834  blivit  Grek- 
lands huvudstad,  har  det  hastigt 
utvecklats  till  en  europeisk  stor- 
stad med  omkr.  200,000  inv.  Med 
hamnstaden  Pireus  räknar  det 
300,000  inv.  Det  har  universitet 
och  andra  läroanstalter,  museer 
och  arkeologiska  institut.  A.  är 
Greklands  viktigaste  järnvägs- 
knut. Säte  för  grekisk-ortodoxa 
kyrkans  överhuvud  och  för  en 
romersk-katolsk  ärkebiskop.  Det 
består  av  en  äldre,  halvt  öster- 
ländsk stadsdel  med  trånga,  kro- 
kiga gator  och  låga  hus  samt  en 
modern  del  med  breda  avenyer. 
Av  A:8  till  ett  60-tal  uppgående 
kyrkor  härstamma  de  flesta  från 
medeltiden  och  äro  helt  små; 
märkligast  är  Lilla  Metro- 
polen från  800-t.  med  antika 
och  bysantinska  reliefer  i  ytter- 
väggarna. —  Om  Ars  politiska 
historia,  se  Grekland. 

Ate'na  (äldre  form  A  t  e  n  e, 
ofta  kallad  Pallas  A.),  i  den 
grekiska  mytologien  Zeus'  jung- 
fruliga dotter,  född  ur  hans  eget 
huvud  i  full  vapenrustning.  Bland 
de  grekiska  gudarna  intog  hon 
av  gammalt  en  av  de  förnämsta 


platserna;     hos    Homeros    bildar 
hon   med    Zeua   och   Apollon   en 
krets     av    högre    gudomlighet«r. 
Som   naturgudomlighet   represen- 
terade hon  den  klara  luftrymden ; 
hennes      ursprungliga     betydelse 
försköts     emellertid     småningom 
mot  det  intellektuella  och  etiska 
området.    Hon    blev    klokhetens, 
den   lugna  besinningens   och  den 
andliga  klarhetens  gudinna.  Som 
sådan     åberopades    hon    som    be- 
skyddarinna  för  fredliga  konster 
och  slöjder,  för  själens  och  krop- 
pens sundhet  och  utveckling.  Som 
krigsgudinna  företrädde  hon  det 
lugna     modet     gentemot     Åres' 
blinda     stridsraseri.     Icke   minst 
känd  är  hon  som  stadsgudomlig- 
het för  Aten,  på  vars  borgklippa 
(se  A  k  r  o  p  o  1  i  s)  hon  dyrkades 
som  A.  pro'makos    ("förkäm- 
pe",   beskyddarinna),    A.    Ni'ke 
(den  segergivande)   och  A.  par- 
te' n  o  s  (den  jungfruliga) ;  i  den- 
na sistnämnda  gestalt  hade  hon 
till    kultplats    borgens    och   sta- 
dens förnämsta  tempel  Parte- 
n  o  n.       Namnet      A.      p  o  1  i  a'  g 
(stadsgudinnan  A.)  kännetecknar 
henne   som   stadens   skyddspatro- 
nessa.  A:s  attribut  voro  egiden, 
bröstpansaret,     med     den    därpå 
anbragta  medusamasken    [gorgo'- 
neion),  vidare  lansen  och  ugglan, 


811 


Atenaios — Athabasca 


812 


r.  v.  Atena  partenos.  Mminorstaty  efter 

Feidias.     T.     h,     Atena     Albani.     Antik 

marmorstaty. 

"Den  uggleögda"  är  hennes  stå- 
ende attribut  hos  Homeros.  Eult- 
bilder  av  A.  nämnas  redan  i  de 
homeriska  sångerna  under  nam- 
net palladier.  De  ägde  be- 
skyddande kraft  för  de  samhäl- 
len de  tillhörde,  och  på  deras 
bevarande  berodde  stadens  säker- 
het. Tröja  kunde  sålunda  intagas 
av  grekerna  först  sedan  Diomedes 
rövat  troernas  palladium.  Dessa 
bilder  framställde  gudinnan  stå- 
ende med  sköld  och  lans  lyftade. 
Feidias'  kultbild  av  gudinnan  i 
det  nya  Partenon  (se  A  k  r  o  p  o  - 
Ils)  framställde  henne  stående 
med  skölden  stödd  mot  marken 
och  en  segergudinna  på  sin  högra 
hand.  Denna  typ  blev  sedermera 
förhärskande,  ehuru  den  iiråld- 
riga  palladietypen  alltfort  upp- 
repades, även  av  Feidias  själv. 

Atenai'os,  omkr.  200  e.  Kr., 
grekisk  författare,  skrev  Deip- 
nosofistai  (Det  vittra  gästa- 
budet), som  avhandlar  konstnär- 
liga och  vetenskapliga  såväl  som 
husliga   spörsmål    och    innehåller 


en  mångfald  citat  ur   äldre  för- 
fattares nu  försvunna  arbeten. 

Atene'um,  A  t  h  e  n  a  e'um,  eg. 
Atena-tempel,  sedermera  benäm- 
ning för  högre  bildningsanstalt. 
Vidare  har  ordet  använts  som 
namn  för  vittra  sällskap,  tid- 
skrifter med  humanistiskt  pro- 
gram, läslokaler  (Akademiska 
föreningens  i  Lund)  och  för  en 
konstutställningslokal  i  Helsing- 
fors. —  1898—1903  utgavs  i  Hel- 
singfors av  W.  Hagelstam  en  tid- 
skrift för  konst  och  litteratur 
under  namnet  A  t  e  n  e  u  m.  Se- 
dan 1828  utkommer  i  London  en 
veckoskrift  Athenseum  med 
likartat   program. 

Atenie'nn  (fr.  athénienne, 
atensk),  möbel,  som  kom  i  bruk 
vid  1700-t:s  slut  och  utgjordes  av 
en  skål  på  tre  eller  fyra  fötter.  I 
Sverige  betecknar  A.  detsamma 
som  étagére,  en  fristående  hylla 
för   prydnadssaker. 

Aterma'n  (grek.  nekande  a, 
ie'rme,  värme)  1.  adiater- 
m  a  n,  ogenomtränglig  för  värme- 
strålar. Motsats:   diaterman. 

Atero'm  (av  grek.  a faVe,  vete- 
gröt). 1.  Säckformiga  bildningar 
fyllda  med  grötlik,  fettartad 
massa  i  och  under  huden  (fl en- 
hus).  A.  uppstå  genom  att  utförs- 
gången  till  en  talgkörtel  tilltäp- 
pes,  varigenom  dennas  avsönd- 
ringsprodukter  ej  få  avlopp  utan 
kvarstanna  och  genom  utspän- 
ning  giva  upphov  till  säckbild- 
ningen. A.  kunna  nå  betydlig 
storlek,  äro  ofta  generande  eller 
vanställande  och  böra  då  opera- 
tivt avlägsnas.  —  2.  Genom  dege- 
nerativa  processer  uppkomna 
hålrum  i  blodkärlens  väggar, 
fyllda  av  en  grötlik  massa  av  död 
substans. 

Athaba'sca  [äth9bä'8k9].  1. 
Flod    i    Kanada,    rinner  upp  pä 


813 


Athens — Atlantiska  oceanen 


814 


Klippiga  bergen  och  utfaller  i 
Athabasca-sjön.  Mottager  från  v. 
Lilla  Slavfloden.  Athabasca-sjön 
avflyter  genom  Stora  Slavfloden. 
—  2.  Fordom  distrikt  i  Kanada. 
1905  uppgick  v.  delen  i  prov. 
Alberta  och  ö.  delen  förenades 
med  Saskatchewan.  —  A  t  h  a  - 
b  a'  s  k  e  r,  A  t  a  b  a  s  k  e  r,  ge- 
mensamt namn  på  flera  indian- 
stammar i  Xord-Amerika : 
chippewyan-,  navajo-,  apache-, 
jicarilla-,  lipan-,  hupa-,  wuilaki- 
m.  fl.  indianer. 

Athens  [ä'then8],  stad  i 
Georgia,  För.  Stat.  Universitet 
och  andra  läroanstalter.  15,000 
inv. 

Atheru'ra,   se  P  i  g  g  s  v  i  n. 

Athy'rium,  ormbunksslätte 
(fam.  Polypodia'ceae).  A.  fi'lix 
fe'mxna,  majbräken,  är  all- 
män i  hela  Sverige. 

Atjeh  (höll.  Atchin),  guverne- 
ment  på  n.v.  Sumatra  (se  d.  o.). 
Omkr.  710,000  inv.  Huvudstad 
Kota  Radja. 

Atla'nt  (av  Atlas,  se  d.  o.), 
manlig  staty  uppbärande  bjälk- 
lag eller  andra  byggnadsdelar. 
En  kvinnlig  figur  i  samma  funk- 
tion kallas  karyatid. 

Atlanta   [ätlä'nta],  huvudstad 


Till    art.    Atlant:     Karyatidhallen    i 
Erekteion    (se   Akropolis). 


i  Georgia,  För.  Stat.  Järnvägs- 
knut. Maskin-  och  bomullsin- 
dustri. Export  av  bomull,  majs 
och  tobak.  Universitet,  teknisk 
högskola  m.  fl.  läroanstalter. 
200,000  inv. 

Atla'ntica,  se  Atlantis  och 
R  u  d  be  c  k.  O.,  d.  ä. 

Atlantic  City  [ätlä'ntik 
si'tti],  badort  i  New  Jersey,  För. 
Stat.,  85  km.  s.ö.  om  Philadelphia. 
Besökes  året  runt  av  2  å  300,000 
badgäster  i  veckan.  50,000  inv. 

Atla'ntis,  en  väldig  sagoö  v. 
om  Europa,  omtalad  av  Platon, 
som  härleder  traditionen  från 
Solon  och  från  egypterna.  Dess 
befolkning  skulle  ha  varit  talrik 
och  högtstående  i  bildning  och 
tekniska  vetenskaper ;  dess 
furstar  skulle  ha  behärskat  även 
v.  Medelhavsländerna.  Ett  jord- 
skalv sänkte  ön  i  havet  på  en 
natt.  I  alla  tider  har  A.  varit 
föremål  för  växlande  hypoteser, 
men  frågan  om  dess  existens  och 
läge  är  ännu  i  dag  olöst. 

Atlantiska  oceanen,  Atlan- 
ten, ett  av  de  tre  världshaven, 
omfattar  omkr.  ^^  av  jordytan 
eller  106  mill.  kvkm.  och  sträcker 
sig  från  Antarktis  i  s.  över  nord- 
polen till  gamla  världens  nord- 
kust. A:s  huvuddel  faller  mellan 
gamla  världens  v.  och  nya  värl- 
dens ö.  kuster,  vilka  på  ett  in- 
bördes avstånd  av  i  allmänhet 
4 — 6,000  km.  s-formigt  följa  var- 
andra. Omkring  ekvatorn  närma 
sig  kusterna  varandra,  så  att  av- 
ståndet mellan  Brasilien  och  när- 
maste del  av  Afrika  endast  är 
2,800  km.,  varigenom  A.  delas  i 
två  huvuddelar,  Nord-Atlan- 
ten och  Syd-Atlanten. 
Från  den  förra  böra  såsom  sär- 
skilda delar  avskiljas  det  Ark- 
tiska havet  n.  om  Island 
samt  P. olarbassängen.  S. 
om  Amerika  och  Afrika  står  A. 


815 


Atlantiska  oceanen 


816 


[  Uppstigande  kallt  kustvatten 


i  öppen  förbindelse  med  de  båda  ker  sig  från  Island  en  lång  och 
övriga  världshavens  s.  delar  samt  smal  djuphavsplatå  mot  s.,  i  all- 
genom Berings  sund  med  Stilla  mänhet  på  ett  djup  av  2 — 3,000 
havets  n.  del.  —  Djupförhål-  m.  På  ömse  sidor  om  denna  längs- 
landen.  Längs  mitten  av  A.  sträc-  tröskel    sänker    sig    havsbottnen 


817 


Atlantiska  oceanen 


818 


till  4 — 6,000  m.  En  annan  tröskel 
på,  högst  660  m:8  djup  avgränsaj 
det  Arktiska  havet  i  b.  och  sträc- 
ker sig  från  Grönlands  ö.  kust 
över  Island  och  Färöarna  till  n. 
Skottland.  Polarbassängen  be- 
gränsas av  ännu  en  tvärgående 
tröskel  (djup  1,200  m.)  från  n. 
Grönland  över  Spetsbergen,  Frans 
Josefs  land  och  Xovaja  Semlja. 
Såväl  det  Arktiska  havet  som 
Polarbassängen  ha  över  3,000  m:8 
djup.  I  till  A.  hörande  delar  av 
Södra  Ishavet  ha  lodats  djup  på 
över  5,000  m.  A:8  djupaste  parti 
finnes  strax  n.  om  Porto  Kico 
med  8,526  m.  —  Kustbildning 
och  öar.  Grönland,  som,  om  man 
bortser  från  de  världsdelsbildande 
kontinenterna,  räknas  såsom 
världens  största  ö,  omges  på  alla 
håll  av  A.  Av  större  fastlands- 
öar hyser  A.  för  övrigt  endast 
tre,  Irland  och  Storbritannien, 
som  avgränsar  Nordsjön,  samt 
Island.  S.  om  Storbritannien 
skjuter  den  stora  Biscayabukten 
in  mot  ö.  De  Skandinaviska  och 
Jutska  halvöarna  avstänga  öster- 
sjön  såsom  ett  särskilt  bäcken. 
Det  Arktiska  havets  kuster  äro 
delvis  omgivna  av  skärgårdar. 
Av  större  fria  ögrupper  märkas 
Spetsbergen  och  Frans  Josefs 
land  samt  intill  Rysslands  kust 
den  stora  dubbelön  Xovaja 
Semlja.  Mellan  Spetsbergen  och 
Norge  ligger  den  ensamma  Björn- 
ön (Beeren-eiland)  samt  längre 
västerut  mellan  Island  och  Spets- 
bergen vuUcanön  Jan  Mayen.  In- 
till Asiens  nordkust  ligga  de 
Nordsibiriska  öarna  samt  Wrang- 
els  land  och  en  del  mindre  öar. 
V.  om  Grönland  sträcker  sig  den 
stora  havsbukten  Baifins  vik  mot 
n.,  och  på  dennas  v.  sida  befinner 
sig  den  nordamerikanska  ark- 
tiska arkipelagen,  bestående  av 
väldiga,    delvis    outforskade    öar. 


Genom    Labrador-halvön    avgrän- 
sas 8.  härom  den  stora  havsbuk- 
ten Hudsonviken.  S.  om  Labrador 
ligger    den    stora    ön    Newfound- 
land strax  n.ö.  om  halvön  Nova 
Scotia.  De  Västindiska  öarna,  av 
vilka  de  största  äro  Kuba,  Haiti, 
Porto  Rico  och  Jamaica,  avgrän- 
sa tillsammans  med  halvön  Flo- 
rida det  centralamerikanska  ha- 
vets    båda     avdelningar.     Mexi- 
kanska viken  och  Karibiska  ha- 
vet,   inbördes    skilda    av    halvön 
Yucatan.      N.ö.     om     Västindien 
ligga   Bahamaöarna  samt   längre 
ut  i  öppna  havet  Bermudaöarna. 
Vid  gamla  världens  kust  märkas 
Kanarieöarna,    Kap  Verde-öarna 
och    Madeira    samt   längre  utåt 
gruppen   Azorerna.   I    Syd-Atlan- 
tens  n.   del  märkas   vid  Afrikaa 
kust    i    den    stora    Guineabukten 
Guineaöarna    samt    långt    ute    i 
oceanen  en  del  isolerade  småöar, 
bl.  a.  de  för  samfärdseln  viktiga 
Ascension  och  S:t  Helena.  Längst 
i  s.   finna  vi  Syd-Georgien,  Syd- 
Sandwichöarna    och    Syd-Orkney- 
öarna.  Närmare  Syd-Amerika  be- 
finner   sig   Falklandsgruppen.   — 
Eavsströmniar.  över  A :  s  smalaste 
del  gå  två  varma  havsströmmar 
i  v.  riktning,  n.  och  s.  Ekvatorial- 
strömmen,   mellan   vilka  en   sva- 
gare ström,  Guineaströmmen,  rör 
sig  österut  mot  Afrika.  S.  Ekva- 
torialströmmen    klyver    sig    mot 
Brasiliens   ö.  udde  i  två  grenar, 
av  vilka  den  sydliga  under  namn 
av   Brasilianska   strömmen   stry- 
ker mot  s.v.  och  den  andra  vid 
Guyanas    kust    förenar    sig    med 
den  n.  Ekvatorialströmmen.  Den- 
na passerar  Antillernas  öbåge  in 
i   Karibiska  havet  samt  fortsät- 
ter   mot    n.    genom    Mexikanska 
viken,   böjer   därefter   av  mot   ö. 
och  når  genom  Floridasundet  åter 
öppna   oceanen.   Under   namn   av 
Floridaströmmen  följer  den  För. 


819 


Atlantosaurus — Atlas 


820 


Stat: 8  ö.  kust  och  fortsätter,  nu 
kallad  Golfströmmen,  snett  över 
A.  förbi  Irland,  Skottland  och 
den  norska  västkusten  upp  i  is- 
havet.  Utmed  Grönlands  östkust 
går  den  kalla  östgrönländska 
strömmen  mot  s.v.  S.  om  Grön- 
land förenar  den  sig  med  en 
annan  från  Baffins  vik  komman- 
de kall  ström.  Labradorströmmen, 
för  att  i  trakten  av  Newfound- 
land dyka  under  den  korsande 
Golfströmmen.  S.  om  Kap  Horn 
kommer  en  kall  ström  från  v., 
sändande  en  gren.  Falklands- 
strömmen,  mot  n.ö.  utmed  Argen- 
tinas kust,  en  annan  snett  över 
A.,  klyvande  sig  mot  Afrikas  syd- 
spets i  två  grenar,  av  vilka  en 
fortsätter  mot  ö.  till  Indiska 
oceanen,  den  andra,  Benguela- 
strömmen,  mot  n.  utmed  Afrikas 
v.  kust.  Ännu  en  kall  ström, 
Kanarieströmmen,  löper  från 
Portugal  längs  Afrikas  v.  kust 
till  trakterna  av  Kap  Verde.  — 
Vindförhållanden.  Mellan  Afrika 
och  Amerika  löper  strax  n.  om 
ekvatorn  tvärs  över  A.  det  av 
vindstilla  och  häftiga  regn  karak- 
täriserade ekvatoriala  lugnbältet. 
N.  härom  blåser  n.ö.-passaden 
upp  till  25°— 35°  n.  br.  och  i 
s.  s.ö.-passaden  till  25° — 35°  s.  br. 
Områdena  närmast  utomkring 
passadbältena  kallas  hästbred- 
derna och  utmärka  sig  för  vind- 
stilla eller  växlande  vindriktning. 
N.  och  8.  om  hästbredderna 
härska  mestadels  västliga  vindar. 
—  Temperatur.  Ytvattnets  tem- 
peratur växlar  mellan  0°  i  is- 
haven och  29°  i  ekvatorialtr ak- 
terna. Kring  ekvatorn  sjunker 
vattentemperaturen  tämligen  has- 
tigt mot  djupet,  och  i  ishaven 
stiger  den  långsamt.  Vid  c:a 
4,000  m:s  djup  är  den,  om  man 
bortser  från  vissa  avstängda 
bäcken,     överallt     likartad,     c:a 


1,5°.  N.  om  ekvatorn  har  Ars 
ytvatten  en  medeltemperatur  av 
20°,  s.  om  ekvatorn  14°.  De 
varma  strömmarna  ha  några 
grader  varmare,  de  kalla  några 
grader  kallare  vatten  än  kring- 
liggande havsområden.  —  Salt- 
halt.  Det  saltaste  vattnet  före- 
kommer i  passadbältena  med  3,7 
%.  I  lugnbältet  uppgår  salthalten 
till  3,4 — 3,5  %.  De  varma  havs- 
strömmarna ha  något  saltare  vat- 
ten än  de  kalla  (3,6  mot  3,2  %). 
—  Samfärdsel.  Ett  stort  antal 
transoceana  ångbåtslinjer  för- 
medla den  livliga  trafiken  mellan 
de  viktiga  befolknings-,  kultur-, 
industri-  och  råvarucentra,  som 
befinna  sig  på  ömse  sidor  om  A. 
Med  Stilla  havet  har  A.  numera 
även  direkt  trafikförbindelse  ge- 
nom Panamakanalen  samt  med 
Indiska  oceanen  via  Medelhavet, 
Suezkanalen  och  Röda  havet.  Ett 
tjugutal  telegrafkablar  förmedla 
den  transoceana  telegraiförbin- 
delsen. 

Atlantosau'rus,  se  Skräck- 
öd  1  o  r. 

A'tlas,  i  grek.  mytologien  en 
av  titanerna,  som  till  straff  för 
deltagande  i  dessas  kamp  mot 
gudarna  måste  bära  himlavalvet 
på  sina  skuldror.  Han  tänktes  stå 
vid  världens  v.  ände  och  iden- 
tifierades senare  med  Atlasbergen. 
Med  Okeanos'  dotter  Pleione  hade 
han  flera  döttrar:  pleiaderna, 
hyaderna  och  hesperiderna. 

Atlas.  Anat.  Benämning  på 
första  halskotan,  som  har  en  från 
de  övriga  avvikande  byggnad,  an- 
passad som  den  är  att  förmedla 
den  rörliga  ledförbindelsen  mel- 
lan huvudet  och  bålen. 

Atlas,  kartsamling  i  bokform, 
vetenskapliga  planschverk  o.  d. 
Benämningen  efter  en  kartsam- 
ling från  1500-t.,  å  vars  titelblad 
var  avbildad  den  grekiska  myto- 


821 


Atlas — Atlas   Diesel 


822 


Atlas     lämnar     Herakles     hesperidemas 

äpplen.     Metop    från    Zeustemplet    i 

Olympia. 

logiens  Atlas,  bärande  himmels- 
globen på,  sina  axlar.  —  De 
största  svenska  A.  äro  Bonniers 
Tärldsatlas  samt  Svenska  Röda 
korsets   Nordisk    Världsatlas. 

Atlas  1.  satin,  en  mjuk  väv- 
nad med  slät,  glänsande  rätsida; 
väves  med  5 — 8  1.  flera  skaft; 
bindningarna  mellan  varp  och  in- 
slag bilda  spridda  punkter,  som 
på  rätsidan  döljas  av  varpen,  till 
vilken  väljes  löst  tvinnat  gain. 
A.  i  inskränkt  mening  är  av  silke, 
men  A.  framställes  även  i  linne, 
ylle,  bomull  1.  med  varp  av  silke 
och  inslag  av  bomull. 


A'tlasbergen,  Atlas,  bergs- 
kedjesystem i  n.v.  Afrika,  består 
av  flera  parallella  ryggar.  I  v. 
Stora  Atlas  med  flera  toppar 
över  4,000  m.  (Tamdjur t  4,500 
m. )  och  Anti-Atlas  s.  här- 
om. Huvudkedjan  når  vid  Kap 
Ghir  fram  till  Atlanten.  En  lägre 
men  markerad  kedja.  Mellan- 
Atlas,  löper  n.  om  Stora  At- 
las. I  ö.  är  A.  uppgrenat  i  tvä 
huvudkedjor,  Tell-Atlas,  som 
följer  kusten  och  Sahara- 
Atlas  i  s.,  vilka  innesluta  en 
högslätt  av  800—1,100  m.  höjd. 
Denna  platå  benämnes  S  j  o  1 1  - 
platån  efter  de  många  avlopps- 
lösa  saltsjöar,  s  j  o  1 1  s,  som  äro 
belägna  inom  dess  stäppområde. 
Snögränsen  ligger  inom  A:8  berg- 
område på  2,500  m.  höjd,  varför 
stora  partier  därav  äro  snötäckta. 

Atlas  Diesel,  a.  b.  A.,  bildat 
1917  genom  sammanslagning  av 
Nya  a.  b.  Atlas  (rekonstruerat 
1891  ur  a.  b.  Atlas,  bildat  1873) 
och  a.  b.  Dieselg  motorer,  bildat 
1898,  samt  a.  b.  Xorrby  gjuteri. 
Vid  Atlas  verkstäder  i  Stockholm 
tillverkas  luftkompressorer,  pneu- 
matiska  verktyg,  råoljemotorer, 
transportanordningar,  järnkon- 
struktioner m.  m.;  i  fråga  om 
pneimiatiska  bergborrmaskiner 
behärskar  firman  fullkomligt  den 


Biesels    motorers    verkstäder    i    SicUa. 


823 


Atlas-fågel — Atmosfär 


824 


Interiör    av    Atlas'    verkstäder    i    Stock- 
holm, 

svenska  marknaden.  Vid  Diesels 
motorers  verkstäder  i  Sickla  till- 
verkas stationära  och  marina 
dieselmotorer ;  den  här  tillverkade 
svenska  Marin-Polar-Motorn  är 
den  första  direkt  reversibla  die- 
selmotortyp, som  någonsin 
byggts.  Vid  Norrby  gjuteri  i 
Sundbyberg  tillverkas  tackjärns- 
gjutgods.  Aktiekap.  20  mill.  kr. 
Arbetarantal  1,600;  tillverk- 
ningsvärde per  år  18  mill.  kr. 

A'tlas-fågel,  se  Paradis- 
fåglar. 

Atle,  sagokonung  i  tysk  och 
nordisk  hjältediktning  (se  At- 
tila).  Han  lockade  till  sig  sina 
svågrar,  burgundkungarna  Gun- 
nar och  Hogne  och  dräpte  dem 
för  att  vinna  Fafnesskatten.  De- 
ras syster,  Gudrvm,  tog  hämnd 
genom  att  döda  sin  make.  Härom 
handla  två  av  hjältesångerna  i 
den  äldre  Eddan,  Atlakvida 
och  A 1 1  a  m  å  1.  Utom  i  dessa, 
till  Volsungasagan  hörande  kvä- 
den  förekommer  A.  i  Didriks- 
sagan  och  under  sitt  tyska  namn, 
E  t  z  e  1,  i  Nibelungenlied. 

Atle't  (grek.  atlete's,  kämpe), 
deltagare  i  de  tävlingar,  som  gre- 
kerna anställde  vid  religiösa  och 
nationella  fester.  —  Numera  be- 
tecknar ordet  person  med  ovanlig 
kroppsstyrka,  brottare  och  tyngd- 
lyftare.  —  Atletikförbun- 
det,  se  Idrottsförbundet. 


Atlingbo,  socken  i  Gottl.  1., 
jämte  Stenkumla,  Västerhejde, 
Träkumla,  Vall  och  Hogrän  pas- 
torat i  Visby  stift.  240  inv. 

Atmoly's  (grek.  atmo's,  dunst, 
h/ein,  lösa) ,  se  Gasanalys. 

Atmome'ter  1.  Atmidome- 
ter,  se  Avdunstningsmä- 
t  a  r  e. 

Atmosfä'r  (grek.  atmo's, 
dunst,  sfaVra,  klot).  1.  I  allmän 
bemärkelse  det  gashölje,  som  om- 
ger en  fast  1.  flytande  kropp;  i 
mera  speciell  bemärkelse  gashöl- 
jet kring  vissa  himlakroppar.  — 
Sammansättning.  Om  jordens  A., 
luften,  rådde  intill  slutet  av 
1700-t.  den  uppfattningen,  att 
den  bestod  av  ett  enhetligt  ele- 
ment; först  genom  undersök- 
ningar av  Cavendish,  Priestly, 
Lavoisier  m.  fl.  blev  uppdagat, 
att  luften  utgjorde  en  blandning 
av  gaserna  kväve  och  syre  i  nära 
konstanta  proportioner.  Av  Eay- 
leigh  och  Ramsay  upptäcktes  i 
slutet  av  1800-t.  ytterligare  ett 
antal  gaser  i  luften  (se  Ar  gon 
och  Ädelgaser).  Luften  i  A:8 
lägre  skikt  har  följande  samman- 
sättning: a)  Efter  volym:  kväve 
78,12  %,  syre  20,94  %,  argon 
o.  a.  ädelgaser  0,94  %.  b)  Efter 
vikt:  kväve  75,54  %,  syre  23,02 
%,  argon  m.  m.  1,44  %.  Utom 
dessa  gaser  förekomma  vid  jord- 
ytan en  del  andra  i  växlande 
mängder,  t.  ex.  vattengas  och  kol- 
dioxid. A:s  sammansättning  un- 
dergår alltjämt  förändringar.  A. 
erhåller  tillskott  av  kväve  dels 
genom  vulkaniska  exhalationer, 
dels  genom  denitrifikation  av 
jäsande  1.  ruttnande  organiska 
substanser.  Ä  andra  sidan  bindes 
en  del  kväve  dels  (i  form  av 
ammoniumsalter  och  salpetersyr- 
lighet)    vid    åskslag    o.    a.    elek- 


825 


Atmosfär 


826 


triska  urladdningar,  dels  genom 
mikrobers  inverkan.  Syret  bindes 
vid  andra  ämnen  genom  oxida- 
tionsprocesser. En  del  av  dessa 
äga  rum  vid  bergarternas  vitt- 
ring,  varvid  järnoxidul  oxideras 
till  järnoxid,  sulfider  till  sulfa- 
ter  o.  s.  v.  En  annan  del  äger  rum 
vid  organismernas  andning,  var- 
vid syre  upptages  ur  A.  och  kol- 
dioxid avgives.  Koldioxid  ut- 
strömmar också  ur  jorden  i 
\^lkaniska  trakter.  Däremot 
assimilera  de  gröna  växterna  kol- 
dioxid och  avgiva  syre.  Vatten- 
gasen inträder  i  A.  genom  vatten- 
samlingars avdunstning,  genom 
organismernas  respiration  och 
transpiration  och  genom  vulka- 
niska exhalationer.  Genom  kon- 
densation  och  nederbörd  utträder 
vattengas  åter  ur  A.  —  Av  stor 
betydelse  äro  de  dammpartiklar 
och  sporer  av  mikroorganismer, 
som  förekomma  i  särskilt  de 
lägre  luftlagren.  Genom  experi- 
ment har  det  nämligen  påvisats, 
att  dimma  och  moln  ej  så  lätt 
kunna  bildas  i  dammfri  luft. 
Dammpartiklarna  bilda  s.  k.  kon- 
densationskärnor,  omkring  vilka 
vattendropparna  bildas,  och  ut- 
göra alltså  en  förutsättning  för 
molnbildning  och  nederbörd.  — 
Massa,  täthet,  utsträckning.  1 
liter  torr  luft  väger  vid  760  mm. 
tryck  och  0°  temp.  vid  havsytan 
1,293  gr.  A.  utövar  på  jordytan 
ett  tryck  av  1,033  kg.  per  kvcm. 
A:s  vikt  beräknas  till  5,27  X  10" 
ton.  —  Ars  täthet  avtager  uppåt, 
så  att  A.  under  gradvis  skeende 
förtunning  går  över  i  det  inter- 
planetariska  mediet.  Xågon  be- 
stämd yttre  gräns  för  A.  kan 
alltså  ej  uppdragaa.  Den  högsta 
höjd,  vid  vilken  i  A.  infallande 
meteoriter  på  grund  av  friktio- 
nen bliva  lysande,  har  uppmätts 
till     c:a    300   km.    Norrsken   ha 


iakttagits  vid  400  km.  höjd.  De 
högsta  regnmolnen  åter  ligga 
blott  11 — 15  km.  över  jordytan. 
Samtidigt  med  tätheten  torde 
också  A:s  sammansättning  för- 
ändras på  så  sätt,  att  de  speci- 
fikt lättare  gaserna  komma  att 
dominera  i  A:8  yttre  delar.  Som- 
liga forskare  antaga,  att  A.  ovan 
100  km:s  höjd  består  av  enbart 
vätgaa  och  helium.  —  Tempera- 
turförhdllanden.  En  del  av  solens 
ljusa  värmestrålning,  som  träffar 
jorden,  reflekteras  1.  absorberas 
av  moln,  vattendroppar  och  stoft 
i  A.  Resten  uppvärmer  jordytan, 
som  i  sin  tur  uppvärmer  A:8 
lägre  skikt.  Tack  vare  sin  halt 
av  vattengas  och  koldioxid  äger 
A.  förmågan  att  genomsläppa 
den  ljusa  värmestrålningen  i 
högre  grad  än  den  mörka  och  har 
därför  ungefär  samma  funktion 
som  glaset  i  en  drivbänk.  Arrhe- 
nius  tillmäter  i  detta  avseende 
koldioxiden  stor  betydelse.  A. 
håller  nu  i  medeltal  0,03  %  kol- 
dioxid, men  skulle  halten  ökaa 
till  0,09  %,  skulle  detta  betyda, 
att  jordens  medeltemperatur  öka- 
des med  8".  —  Den  vid  jordytan 
uppvärmda  luften  stiger,  på 
grund  av  sin  lägre  spec.  vikt 
uppåt.  Därvid  inträder  emeller- 
tid en  utvidgning  och  tempera- 
tursänkning, som  teoretiskt  be- 
räknas till  1°  C.  för  vart  100-tal 
meter  uppåt.  Ä  andra  sidan  till- 
föres luften  något  värme,  då 
vattenångan  i  de  högre,  kallare 
luftlagren  kondenseras.  Genom 
mätningar  av  olika  luftlagers 
temperatur  har  man  funnit,  att 
temperatursänkningen  för  varje 
100-tal  meter  i  medeltal  är  0,5° 
i  de  lägre  (O — 5  km.  höjd)  och 
0,7'  i  de  högre  luftlagren  (5 — 
10  km.).  Dessa  tal  växla  något 
efter  olika  årstider  och  olika 
tider     pA    dygnet.     Temperaturen 


827 


Atmosfäriska  motorer — Atom 


828 


i  de  högre  luftlagren  (t  r  o  p  o  - 
sfären),  som  ej  påverkas  sä, 
mycket  av  jordytans  mera  oregel- 
bundna temperaturväxlingar, 
framgår  av  följande  medeltala- 
värden : 

I  3|.  4|  5|  6|  3\  8|  9|  10|  km. 
I— 4|-9|  — 16|-2I|— 2y|— a»|  -  441—511  gr. 

I  de  allra  högsta  luftlagren 
(stratosfären  1.  isoterm- 
zonen)  är  temperaturen  där- 
emot konstant  eller  tilltager  nå- 
got med  höjden.  Detta  antages 
bero  på,  att  vertikala  luftström- 
mar där  saknas.  Stratosfärens 
temperatur  är  över  Lappland 
omkr.  — 45°,  över  Mellan-Europa 
—  55°  och  över  tropikerna  —  75 
till  —  80°  C.  Om  optiska  förhål- 
landen i  A.  se  Luftspegling, 
Refraktion.  —  2.  Ett  mått 
för  gasers  tryck.  Normal- 
atmosfär  är  det  gastryck, 
8om  håller  jämvikt  mot  en  kvick- 
silverpelare av  760  mm.  höjd  vid 
0°  temperatur.  En  normalatmo- 
sfär är  ett  tryck  av  1,033  kg. 
per  kvcm.  Nyatmosfär  1. 
teknisk  atmosfär  är  ett 
tryck  av  1,000  kg.  per  kvcm. 

Atmosfäriska  motorer,  se 
V  i  n  d  m  o  t  o  r  e  r. 

Atmosfärisk  elektricitet,  se 
Luftelektricitet. 

Atofa'n  (grek.  nekande  a  och 
to'fos,  tuffsten,  i  medicinsk  ter- 
minologi giktknut),  syntetiskt 
framställt  läkemedel  med  för- 
måga att  stegrat  utsöndringen  av 
urinsyra.  Användes  på  grund 
därav  som  medel  mot  gikt. 

Ato'll,   se  Korallrev. 

Atom  [atå'm]  (av  grek.  ne- 
kande o  och  te'mnein,  skära; 
odelbar),  den  minsta  delen  av 
ett  grundämne.  Grekiska  filosofer 
i  femte  årh.  f.  Kr.  (se  A  t  o  - 
m  i  8  t  i  k)  uppfattade  materien 
som  snmm ansatt  av  ytterst  amå, 
odelbara  kroppar,  atomer.  Infört 


i  kemien  blev  begreppet  först 
genom  engelsmannen  Dalton 
(170G— 1844),  som  antog,  att 
olika  grundämnens  atomer  hade 
olika  vikt;  däremot  hade  alla 
atomer  av  ett  och  samma  grund- 
ämne lika  vikt  och  även  för 
övrigt  samma  egenskaper.  Då 
kemiska  ämnen  reagera  med  var- 
andra, sker  ingen  omskapning  av 
atomerna;  de  åtskiljas  vid  sön- 
derdelning  och  sammanföras  vid 
syntes.  Detta  antagande  ledde 
Dalton  till  uppställandet  av  föl- 
jande lag,  kallad  lagen  om  de 
multipla  proportionerna :  "Om 
två  grundämnen  A  och  B  med 
varandra  kunna  bilda  flera  ke- 
miska föreningar,  kan  förhållan- 
det mellan  de  olika  viktsmäng- 
der av  A,  som  förena  sig  med  en 
och  samma  viktsmängd  av  B,  ut- 
tryckas med  enkla  rationella  tal." 
Så  t.  ex.  fann  han,  att  en  och 
samma  viktsmängd  kväve  för- 
enades icke  blott  med  en  enda, 
bestämd  viktsmängd  syre  utan 
även  med  dubbla  denna  mängd 
o.  s.  v.  —  Ett  grundämnes 
atomvikt  är  den  viktsmängd 
av  ämnet,  som  förenar  sig  med 
16  viktsdelar  syre  (1.  en  enkel 
multipel  därav).  Atomvikterna 
äro  sålunda  endast  relativa  tal, 
som  ange  vikten  av  ett  grund- 
ämnes A.  i  förhållande  till  syre- 
atomens vikt.  Förr  tog  man 
väteatomen  till  enhet  och  gav  åt 
denna  vikten  1 ;  syrets  atomvikt 
blev  då  15,88.  Numera  har  man 
av  praktiska  skäl  fastställt  sy- 
rets atom  vikt  till  precis  16; 
vätets  atomvikt  blir  då  1,008. 
Ett  grundämnes  atomvikt  fast- 
ställes genom  beräkning  av  för- 
enings- (ekvivalent-)  vikten,  d.  v.  8. 
den  viktsmängd  av  ämnet,  som 
förenar  sig  med  8  viktsdelar  syre, 
samt  genom  beräkning  av  atom- 
värdet     (genom     molekyl  arvikts- 


829 


Atom 


830 


bestämning,  se  Molekyl).  Äro 
ekvivalentvikt  och  atomvärde 
kända,  kan  atomvikten  beräknas. 
Berzelius  var  den  förste,  som  ut- 
förde noggranna  atomviktsbe- 
stämningar.  Xumera  äro  atom- 
vikterna för  samtliga  kända 
grundämnen  mycket  noggrant 
bestämda  och  fastställas  av  en 
internationell  kommission,  som 
varje  år  avlämnar  en  redo- 
görelse för  nya  rön.  —  Man 
trodde  förr,  att  atomvikten  var 
ett  för  varje  grundämne  absolut 
konstant  tal.  Xumera  vet  man, 
att  vissa  undantag  av  teoretisk 
betydelse  finnas  (se  Isotopa 
element).  Angående  atomer- 
nas absoluta  vikt  har  man  fun- 
nit, att  en  gramatom,  d.  v.  s. 
lika  många  gram  av  grundämnet, 
som  dess  atomvikt  anger,  t.  ex. 
1  gr.  väte,  16  gr.  syre,  207  gr. 
bly  o.  8.  v.,  innehåller  7  X  10** 
atomer.  —  Atomvärme  kal- 
las produkten  av  ett  grundämnes 
atomvikt  och  samma  ämnes 
specifika  värme.  Dulong  och 
Petit  ha  visat,  att  denna  produkt 
är  konstant  och  lika  med  c:a  6,4. 
Ehuru  många  undantag  finnas, 
har  man  i  vissa  fall  med  hjälp 
av  atomvärmet  lyckats  bestämma 
atomvikten  för  sådana  ämnen, 
vilkas  atomvärde  ej  kunnat  be- 
stämmas med  molekylarviktsbe- 
stämningar.  —  Atomvärde 
(valens)  är  det  tal,  som  an- 
ger ett  grundämnes  förmåga  att 
binda  andra  ämnen.  Utgår  man 
från,  att  syres  atomvärde  är  2, 
blir  vätes  atomvärde  1,  emedan 
två  väteatomer  binda  en  syre- 
atom. I  en  molekyl  vatten,  HjO, 
äro  sålunda  två  väteatomer,  Hj, 
bundna  vid  en  syreatom,  O.  Efter 
samma  resonemang  blir  alimii- 
nium  trevärt,  ty  i  föreningen 
aluminiumoxid,  AljO,,  binda  två 
aluminiumatomer,    Al,,    tre    två- 


värda  syreatomer,  O,.  Kol  är  fyr- 
värt,  emedan  i  föreningen  kol- 
dioxid, COj,  en  kolatom  binder 
två  tvåvärda  syreatomer,  Oj.  Ofta 
har,  som  redan  Dalton  visat,  ett 
grundämne  olika  atomvärde  i 
olika  föreningar.  —  A  t  o  m  v  o  - 
lym,  Atomnummer,  se 
Grundämnen.  —  Ända  intill 
våra  dagar  har  en  skarp  strid 
stått  om  spörsmålet,  huruvida 
atomläran  skulle  anses  blott  som 
en  nyttig  arbetshypotes  1.  som 
en  faktisk  bild  av  materiens 
struktur.  Genom  upptäckten  av 
de  radioaktiva  elementen  (se 
Radium)  liksom  genom  rönt- 
gen-teknikens utveckling  har . 
forskningen  kommit  till  sådana 
resultat,  att  atomernas  existens 
numera  anses  bevisad.  Man  vet, 
att  grundämnena  icke  äro  obe- 
tingat odelbara;  så  t.  ex.  sönder- 
falla de  radioaktiva  ämnena  i 
enklare  grundämnen  jämte  elek- 
troner. Rutherford  har  nyligen 
lyckats  sönderspränga  kväve  och 
därvid  erhållit  helium  och  väte. 
Elektronerna  äro  små,  negativa 
elektriska  laddningar,  som  var 
och  en  ha  en  maasa  av  blott  Vim« 
av  en  väteatom.  —  Angående 
atomernas  struktur  ha  åsikterna 
växlat.  J.  J.  Thomson  antog  en 
atommodell,  enligt  vilken  ato- 
mens inre  skulle  bestå  av  en  stor, 
positivt  laddad  kärna,  kring  vil- 
ken negativt  laddade  elektroner 
kretsa.  Rutherford  modifierade 
bilden  därhän,  att  den  positiva 
kärnan  gjordes  mycket  liten.  På 
grundvalen  av  denna  åskådning 
har  danskeii  X.  Bohr  utarbetat 
sin  berömda  atommodell,  i  vilken 
elektronerna  anses  röra  sig  kring 
kärnan  som  planeterna  kring 
solen.  Även  andra  modeller  ha 
föreslagits,  bl.  a.  av  amerikanar- 
na Lewia,  Langmuir  m.  fl.  Frågan 


831 


Atomism — Attacca 


832 


om  atomernas  struktur  kan  dock 
ännu  ej  anses  fullkomligt  löst. 
Atomi'sm,    se    Atomistik. 
Atomisti'k,  A  t  o  m  i'  s  m,  ter- 
mer tillhörande  filosofiska  teorier, 
vilka    söka    förklara    den  givna 
verklighetens  uppkomst   och  för- 
ändring ur  atomer,  d.  v.  s.  fak- 
torer, vilka  åtminstone  ur  någon 
synpunkt  äro  odelbara  och  därför 
absoluta  enheter.  A:8  första,  gre- 
kiska   representanter,    Leukippos 
och  Demokritos  (jfr  F  ör  s  okr  a- 
tisk     filosofi),      förklarade 
världsalltet     ur     rörelseprocesser 
hos  osynliga  smådelar,  utsträck- 
ta,  men   dock    odelbara  materie- 
partiklar,   likartade   till    sin   be- 
skaffenhet, men  sinsemellan  olika 
i   fråga   om   gestalt,    storlek   och 
tyngd.    Ting   uppstå    genom   ato- 
mers    sammangyttring,   upplösas 
och   försvinna   genom   deras    för- 
skingring samt  förändras  genom 
partiell   växling    av    atomer    och 
genom    deras    omlagring   i  rum- 
met, vilket  dessa  filosofer  fattade 
såsom    absolut    tomrum.     Denna 
lära  fick  efterföljare  i  Epikuros 
och    hans    lärjungar     (se   E  p  i  - 
kureismen)   samt  i  nyare  tid 
bl.    a.   inom  upplysningsfilosofien 
(se  Upplysningstidev  ar- 
vet). —  Jämte  denna  materialia- 
tiska  utformning  av  A.  gives  det 
även  en  idealistisk,  representerad 
bl.  a.  i  Leibniz'  s.  k.  monadlära. 
Atoni'     (av    grek.    nekande    a 
och    to'nos,    spänning),  förslapp- 
ning, felande  elasticitet  hos  organ 
eller  vävnader  i  kroppen. 

A'to8,  berg  på  den  nordligaste 
halvön  av  Kalkidike  i  Grekland, 
nära  2,000  m.  högt.  Känt  för  de 
munkordnar,  som  här  länge  bil- 
dat  självständiga  republiker. 

A'treus,  i  sengrekiska  sagor 
konung  i  Mykenai,  Tyest^s'  bro- 
der.  Se  Oreateasagan. 


A'triplex,  se  Chenopodia- 
c  e  a  e. 

A'trium  (av  a'ter,  svart).  — 
1.  Hallen  i  det  romerska  bonings- 
huset. Se  Bostad.  —  2.  För- 
gärd till  basilika  (se  d.  o.).  — 
3.  Hjärtförmak. 

Atrofi'    (grek.   nekande   o   och 
trofé',  näring),  förtvining.  A.  kan 
vara   allmän,   då   en   tämligen 
likformig  reduktion  av  kroppens 
vävnader    äger    rum.    Detta   till- 
stånd kan  framkallas  av  bristan- 
de   näringstillförsel    eller     sjuk- 
lig oförmåga  att  tillgodogöra  sig 
näring   särskilt  hos  barn,  ped- 
atrofi,      och      hos      åldringar, 
åldersatrofi.     Vidare     kan 
allmän    A.    inträda    i    samband 
med     långvariga,    tärande    sjuk- 
domar.  —   Lokal   A.    kan   an- 
tingen    föranledas     av    varaktig 
mekanisk  skada  genom  tryck  av 
svulster     e.     d.     i     omgivningen, 
tryckatrofi,    eller    av    bris- 
tande   anspråkstagande,    i  n  a  k  - 
tivitetsatrofi.         Upphävt 
samband    med   nervcentra   föran- 
leder  särskilt  snabb   A.,   dege- 
nera t  i  v    A.,    vilket    man    för- 
klarat   bero    på    uteblivande    av 
nutritionsimpulser,      trofiska 
rubbningar.     —     Atrofi- 
e'ra,   förtvina.  —  Atro'fisk, 
förtvinad,    outvecklad.    Se    även 
N  a  n  i  s  m. 

Atro'p,    se   Fröämne. 
A'tropa,  se  Belladonna. 
Atropate'ne,  grek.  namn  på  n. 
Medien,  nuvarande  persiska  pro- 
vinsen Aserbeidjan. 

Atropi'n,    se    Belladonna. 
A'tropos,  en  av  moirerna.   Se 
M  o  i  r  a. 

A'tta,  se  Bladskärar- 
myror. 

Atta'cca,  ital.,  utan  avbrott  vi- 
dare; beteckning  för  att  två  sat- 
ser i  ett  musikstycke  skola  spe- 
la» i  ett  nammanhang  utan  paus. 


833 


Attaché — Atterbom 


834 


Attaché,  fr.,  se  Beskick- 
ning. 

Attale'a,  växtsläkte  (fam. 
Pa'lmae),  till  vilket  räknas: 
piassabapalmen,  A.  funi'- 
fera,  en  brasiliansk  palm,  vars 
bladskaft  innehålla  starka,  till 
tåg  använda  fibrer,  piassaba, 
och  uricurupalmen,  A. 
exce'lsa,  med  oljerika,  ätbara 
frukter.  De  benhårda  nötterna  av 
A.  funi'fera  och  A.  Cohu'ne  an- 
vändas till  svarveriarbeten. 

A'ttalos,  se  Pergamon. 

Attenta't  (av  lat.  attcnta're, 
försöka,  angripa), planlagd  skade- 
görelse. 

Atterberg,  Kurt,  f.  1887, 
tonsättare,  ingenjör.  Har  kompo- 
nerat symfoniska  verk,  operan 
Harvard  Harpolekare,  baletten 
Per  Svinaherde,  Balettskisser, 
kantaten  Järnbäraland  m.  m. 

Atterbom,  Per  Daniel 
Amadeus,  f.  1790,  d.  1855, 
skald,  professor  i  Uppsala  i  filo- 
sofi 1828  och  i  estetik  1835,  led. 
av  Sv.  Akademien  1839.  Eedan  un- 
der skoltiden  närdes  hans  omått- 
liga läslust  av  Leopold,  Lidner, 
Franzén  och  tyska  diktare  såsom 
Kotzebue,  Wieland  och  Biirger. 
När  A.  vid  15  års  ålder  blev  stu- 
dent i  Uppsala,  hälsades  han  ge- 
nast med  stora  förhoppningar  av 
"Vitterhetens  vänner"  (se  d.  o.) 
och  lärde  i  denna  krets  känna 
Goethes  verk  och  tyska  nyroman- 
tiken. Då  Auroraförbundet  stif- 
tades, blev  A.  dess  självskrivne 
ledare  och  formulerade  i  den 
stora  prologen  i  Phosphoros'  (se 
d.  o.)  första  häfte  (1810)  pro- 
grammet för  den  nya  dikten,  som 
skulle  uttränga  den  sterila  aka- 
demiska efterklangspoesien  (se 
Nyromantik).  4  år  senare 
framställde  han  i  Epilog  de  tre 
sångartemplen,  de  tre  historiskt 
givna    skönhetsidealen:    det    gre- 

:;7.   —   L  c  X.   I.     Tr.   30.  0.  22. 


P.    D.    A.    Atterbom.    Målning    av   J.    G. 
Saudberg. 

kiska,  det  fornnordiska  och  det 
romantiska,  det  sistnämnda  en 
syntes  av  de  bägge  förra.  Den  av 
ungdomlig  glöd  präglade  Eroti- 
kon,  den  subjektiva,  vekt  trånan- 
de Eolsharpan  och  canzonen  Guld- 
åldren,  jämte  estetiska  avhand- 
lingar om  Bellman,  Ehrensvärd 
m.  fl.  äro  A:s  viktigaste  bidrag 
till  Phosphoros.  I  Poetisk  Kalen- 
der utkommo  den  av  Schellingsk 
natursymbolik  inspirerade  cykeln 
Blommorna,  fragmentet  Fågel 
Blå,  ett  romantisk-filosofiskt 
drama  med  folksagomotiv  Allegro 
och  Adagio  m.  fl.  1817 — 19  före- 
tog A.  en  resa  till  Tyskland  och 
Italien  och  sammanträflFade  bl.  a. 
med  den  beundrade  lärofadern 
Schelling.  En  av  ohälsa  och  främ- 
lingskänsla inför  tillvaron  orsa- 
kad inre  disharmoni  gav  på  1820- 
t.  vika  för  en  försonligare  livs- 
uppfattning, uttryckt  i  Fridsrop, 
Dalbon  m.  fl.  dikter  samt  i  det 
stora  sagodramat  Lycksalighetens 
ö  (1824 — 27,  omarbetat  1834) ,  den 
svenska   nyromantikens   yppersta 


835 


Attest — Attiia 


836 


äikt.  I  rik  rytmisk  växling,  i  ett 
språk  som  i  musikaliskt  välljud, 
färg-  och  dpftfylld  poesi  ej  över- 
jträffats,  ger  A.  i  Astolfs  och 
Felicias  kärlekssaga  det  skönas 
tragedi:  individens  skönhetsdröm 
måste  offras  för  plikten  mot  den 
råa,  ofta  löjliga  verkligheten, 
men  den  räddas  av  den  höga  Nyx, 
Natten,  till  det  osynligas  stjärn- 
rymder,  där  lycksaligheten  blir 
salighet.  —  A:s  viktigaste  veten- 
skapliga arbete  är  Svenska  siare 
och  skalder  (1841 — 55)  monogra- 
fier över  den  svenska  litteratu- 
rens främste  från  Stiernhielm  till 
Bellman. 

Atte'st  (av  lat.  attesta'ri,  in- 
tyga), skriftligt  intyg,  betyg. 

Attici'sm,  attiskt,  förfinat 
språkbruk.  —  Attici'8terna 
(2: a  årh.  e.  Kr.)  strävade  att  ur 
grekiska  språket  bortrensa  oskön- 
heter, som  uppstått  under  helle- 
nismens  tid. 

A'ttika,  mellersta  Greklands 
sydöstligaste  landskap,  en  halvö 
på  omkr.  2,200  kvkm.,  gränsar  i 
n.  till  Beotien,  i  v.  till  Megaris 
och  på  övriga  sidor  till  havet. 
Till  större  delen  utfylles  A.  av 
kala  berg,  bestående  av  kalksten 
och  marmor;  skog  finnes  endast 
på  få  ställen.  Det  viktigaste 
slättområdet  befinner  sig  på  syd- 
kusten kring  staden  Aten,  åt  n.ö. 
och  ö.  begränsat  av  bergssträck- 
ningarna Pentelikon  och 
Hymettos;  bland  andra  slätt- 
områden märkas  Maraton- 
slätten  i  ö.  Landet  bevattnas 
sparsamt  av  några  floder,  bl.  a. 
K  e  f  i  s  s  o  s  och  1 1  i  s  s  o  s.  Mar- 
ken är  tämligen  ofruktbar;  dock 
produceras  icke  obetydligt  oliv- 
olja och  fikon  samt  något  vin. 
I  bergstrakterna  idkas  fåravel 
(ull  är  en  viktig  exportvara)  och 
bergsbruk,  i  synnerhet  på  silver, 
bly,  zink  och  marmor.  I  sydligaste 


A.  ligger  bergverksdistriktet 
Laurion  med  en  redan  under 
forntiden  betydande  blyproduk- 
tion. A:s  invånare  voro  under 
forntiden  joner,  under  Greklands 
storhetstid  omkr.  400,000.  I  det 
nuv.  Grekland  bildar  A.  med  Beo- 
tien en  nomarki  med  410,000  inv. 

A'ttika,  vågrätt  avslutat  fa- 
sadparti  ovanför  taklisten. 

A'ttila,  d.  453,  hunnernas 
konung  från  433.  Med  målmed- 
veten kraft  trängde  han  flera 
medtävlare  åt  sidan  och  härskade 
från  445  från  Pannonien  (vid 
Donau  och  Sava)  till  Ural  över 
skattskyldiga  folk.  Den  öst- 
romerske kejsaren  Teodosius  II 
betalade  även  en  väldig  tribut. 
Väl  underrättad  om  västromerska 
rikets  inre  svaghet,  bröt  A.  450 
med  en  armé,  som  tros  ha  räk- 
nat en  halv  million,  in  i  Gal- 
lien. Trier  och  Metz  uppgingo 
i  lågor,  och  Orleans  erövrades. 
Kejsar  Valentinianus'  fältherre 
Aétius  (sed.  o.)  uppträdde  nu 
med  sina  bundsförvanter,  burgun- 
der,  f ränker,  sachsare  och  alaner ; 
västgöterna  bildade  en  fristående 
här  under  Teoderik.  På  K  a  t  a  - 
launiska  fälten  mellan  nuv. 
Chålons-sur-Marne  och  Troyes 
kom  det  på  hösten  451  till  sam- 
mandrabbning. Ilunnerna  drevos 
tillbaka  till  sin  vagnborg,  men  då 
västgotakonungen  stupat  och  för- 
lusterna voro  oerhörda,  lät  Aetius 
A.  ostörd  gå  tillbaka  över  Rhen. 
På  våren  år  452  bröt  A.  in  i  n. 
Italien,  men  lyckades  ej  nå  Rom, 
troligen  på  grund  av  pest  och 
foderbrist.  Året  därpå,  453,  firade 
A.  bröllop  med  den  sköna  bur- 
gundiskan  Ildico.  Dagen  efter 
bröllopet  fann  man  A.  död.  Det 
antages,  att  han  avlidit  av  blod- 
störtning,  men  den  burgundiska 
folksagan  visste  snart  berätta, 
att   Ildico   dräpt  honom   för   att 


83'; 


Attila — Aubade 


838 


hämnas  sitt  folks  nederlag.  — 
Få  medeltidsfigurer  ha  satt  folk- 
fantasien i  rörelse  så  som  A., 
"Guds  gissel".  Han  är  den  tyska 
sagans    Etzel   och   Nordens   Atle. 

A'ttila,  snörbesatt,  kort  xmi- 
formsrock  av  äldre  modell;  an- 
vändes vid  svenska  artilleriet. 

Attira'lj  (fr.  attirail),  tillbe- 
hör, utrustning. 

A'ttisk,  adj.  till  Ättika  (se  d. 
o.),  i  överförd  betydelse  kvick, 
skarpsinnig.  —  Attisk  bas, 
86  Kolonnordning.  —  At- 
tiskt salt,  fint,  kvickt  och 
uddigt   skämt. 

Attity'd  (fr.  attitude,  av  lat. 
a'ptus,  avpassad),  kroppsställ- 
ning; hållning. 

Attmar,  socken  i  Västernorrl. 
1.,  pastorat  i  Härnösands  stift. 
3,310  inv. 

Attraktio'n  (av  lat.  attraliere, 
draga  till  sig).  Språkv.  En  forms 
förändring  på  grund  av  närstå- 
ende ord  i  strid  mot  det  etymo- 
logiska  eller  grammatiska  kra- 
vet; t.  ex.  jag  hade  bort  gått  i 
st.  f.  bort  gå.  —  Fys.  En  kropps 
inverkan  på  en  annan  så,  att 
kropparna  närma  sig  varandra, 
attraheras  till  varandra.  A. 
kan  bero  på  elektriska  eller  mag- 
netiska orsaker  eller  på  en  till 
sin  natur  ej  utredd  s.  k.  a  1 1  r  ak- 
tionskraft. Motsats  till  A. 
är    r  e  p  u  1  s  i  o  n. 

Attra'pp  (fr.  attrape,  snara, 
fälla,  skälmstycke),  hjälpmedel 
för  taskspelare;  hölje  för  ett 
föremål,  avsett  att  vilseleda  an- 
gående dess  karaktär.  —  At- 
trappera, fånga;  träffa  (det 
karaktäristiska)    på   kornet. 

Attribu't  (av  lat.  attribu'ere, 
tilldela),  egenskap  1.  kännetecken, 
som  tillägges  en  person  eller 
sak.  —  Fil.  Se  Substans. 
—  Sprdkv.  Bestämning  till  ett 
substantiv      eller     substantiviskt 


ord.  Attributen  äro  dels  ome- 
delbara: adjektiv-  {sött  vat- 
ten), genitiv-  (ans  vatten),  pro- 
positions- (vattnet  i  ån),  adverbs- 
( dagen  efter),  infinitiv-attribut 
(förmåga  att  se)  och  apposition 
(se  d.  o.);  dels  medelbara 
(förmedlade  av  ett  verb)  :  pre- 
dikativt  A.  1.  predikatsfyllnad 
(vattnet  är  sött;  man  kallade 
mannen  skurk).  —  Attribu- 
tiv  satsförkortning  kal- 
las ett  attribut,  som  ersätter  en 
bisats,  t.  ex.  uttröttad,  lade  han 
sig  att  sova. 

Attua'rier,  germansk  folk- 
stam.   Se    Chattuarier. 

Attundaland,  det  östligaste  av 
de  tre  folkland  (se  d.  o.),  i 
vilka  landskapet  Uppland  var  de- 
lat under  forntiden.  Namnet  kom- 
mer av  att  A.  omfattade  åtta 
hund  a  ren  (se  d.  o.):  Bro-, 
Sollenda-,  Saemingja-,  Arlende-, 
Lang-,  Sse-  och  Lyhundare  samt 
Attundalands  Rod,  omfat- 
tande Färingön  (nu  Svartsjölan- 
det), Lovön  och  östersjökusten 
från  Stockholm  upp  till  Edebo- 
viken.  A.  motsvarade  alltså  unge- 
fär den  uppländska  delen  av  nuv. 
Sthlms  län. 

Atum,  det  egyptiska  Helio- 
polis'  gamla  gudomlighet,  tidigt 
sammanställd  med  solen  och  i 
denna  form  av  Heliopolis'  präster 
firad  såsom  den  förnämsta 
gudomligheten,  genom  vilken  allt 
annat  blivit  till  och  uppehälles. 

Atypi'  (grek.  nekande  a  och 
ty'pos,  förebild ) ,  oregelbunden- 
het. —  A  t  y'  p  i  s  k,  avvikande 
från  det  vanliga.  Användes  be- 
träffande förloppet  av  en  sjuk- 
dom, en  feberkurva  e.  d. 

Au  (lat.  au'rum,  guld),  ke- 
miskt tecken   för   en  atom   guld. 

Aubade  låba'd],  (av  fr.  aube, 
morgonrodnad),  provensalskt  ord 
för    den    "morgonsång",   varmed 


839 


Aube — Audianer 


840 


trubaduren  hyllade  sin  dam  utan- 
för hennes  fönster.  Jfr  Sere- 
nad. 

Aube  [åb].  1.  Biflod  till  Seine, 
Frankrike,  250  km.  lång.  Rinner 
upp  på  Langresplatån.  —  2.  De- 
partement i  n.ö.  Frankrike. 
230,000  inv.  mot  240,000  1911. 
Huvudstad  Troyes. 

Auber  [åbä'r],  Daniel 
Franfiois  Esprit,  f.  1782, 
d.  1871,  fransk  kompositör  av 
företrädesvis  operor,  bl.  a.  Den 
stumma  från  Portici  och  Fra 
Diavolo. 

d'Aubigné  [dåbinje'],  Théo- 
dore  Agrippa,  f.  1551,  d. 
1630,  fransk  författare,  politiker 
och  krigai-e,  Henrik  IV  :s  vapen- 
broder. Sitt  tappra  deltagande  i 
hugenottkrigen  gjorde  A.  litterärt 
fruktbart  genom  en  originell 
historik  över  tiden  1550 — 1601 
och  en  självbiografi  samt  ett  stort 
epos,  Les  Tragiques   (1577  ff.). 

A.  u.  c,  se  A.  a.  u.  c. 

Aucassin  och  Nicolette  [åka- 
8ä'g,  nikålä'tt],  fransk  roman 
från  1100-t.,  omväxlande  på  prosa 
och  vers.  Den  är  av  bysantinskt 
ursprung  och  skildrar  kärleken 
mellan  den  unge  ädlingen  Aucas- 
sin från  Beaucaire  och  sarasen- 
flickan  Nicolette,  som  slutligen 
beflnnes  vara  dotter  till  konungen 
av  Kartago. 

Auckland  [å'kl8nd],  stad  i 
n.v.  delen  av  Nordön,  Nya  Zee- 
land. Stor  handel  med  timmer 
och  export  av  smör,  ylle,  guld, 
kol  m.  m.  Skeppsbyggeri  och  soc- 
kerfabriker. Hamn  med  stora  doc- 
kor. Universitet.  Anlades  1840. 
145,000  inv. 

Aucklands-öarna  [å'kland8-], 
en  grupp  vulkaniska,  obebodda, 
öar  s.v.  om  Nya  Zeeland. 

Au  courant  [å  kora'i)]  (fr.,  i 
det  löpande,  i  strömmen),  ss. 
handelsterm:   under  löpande  ter- 


min 1.  till  gångbart  pris.  —  Vara 
A.  med  något,  detsamma  som 
vara  förtrogen  med,  känna  till. 

Aucu'ba  japo'nica,  en  buske 
(fam.  Corna'ceae)  med  vanl.  gul- 
brokiga blad,  odlas  ofta  ss.  kruk- 
växt i  boningsrum.  Den  härstam- 
mar från  Japan. 

Aude  [åd].  1.  Flod  i  s.  Frank- 
rike, rinner  upp  på  Pyrenéerna 
och  utfaller  i  Medelhavet.  — 
2.  Departement  i  s.  Frankrike. 
290,000  inv.  mot  300,000  1911. 
Huvudstad  Carcassonne. 

Audhumbla,  i  nord.  myt.  en 
ko,  som  i  tidens  början  blev  till 
av  rimfrostdroppar  och  av  vars 
mjölk  jätten  Ymer  närdes;  då  A. 
slickade  på  de  salta  rimfrostste- 
narna, framkom  Bure,  gudarnas 
stamfader. 

Audia'ner,  medlemmarna  i  en 
av  en  viss  A  u  d  i  u  s  på  300-t. 
grundad  mesopotamisk  munkor- 
den, som  kvävde  återgång  till 
apostolisk  fattigdom  och  hyllade 


*«<-  Iflf    r-«.      n         *    «  >^Vmmm  Jh.      tf 


Sida  ur  den  enda  bevarade  handskriften 
till   Aucassin  och   Nicolette , 


841        Audiatur  et  altera  pars — AufFenberg  v.  Komaröw 


842 


ett  starkt  antropomorfistiskt 
gudsbegrepp,  varför  de  lystes  i 
bann  och  snart  skingrades. 

Audia'tur  et  a'ltera  pars,  la- 
tinskt ordspråk:  "även  den  andra 
parten  bör  höras". 

Audie'ns  (fr.  audience,  av  lat. 
audVre,  höra),  företräde  hos  högt 
uppsatta  personer. 

Audiofo'n  (av  lat.  audi're, 
höra,  grek.  fone',  stämma),  ljud- 
förstärkande  apparat  för  vissa 
former  av  nedsatt  hörsel.  A.  be- 
står av  en  tunn,  elastisk  platta 
av  hårdgummi,  som  hålles  tryckt 
mot  tänderna  i  överkäken.  Genom 
benledning  förmedlar  den  ljud- 
vibrationerna till  örats  mottag- 
ningsapparat i  tinningbenet,  och 
där  denna  är  oskadd,  kan  dyme- 
delst ljudförnimmelsen  överföras. 

Audito'rium  (av  lat.  audi're, 
höra),   hörsal,  åhörarskara. 

Auditö'r  (fr.  auditeur,  lat. 
audi'tor,  åhörare),  vid  krigsrätt 
anställd  civil  ledamot.  A.  utnäm- 
nes  av  K.  M:t.  A.  är  under 
tjänsteutövning  till  graden  lik- 
ställd med  kapten,  understundom 
med  major.  Till  A:s  åligganden 
höra  huvudsakligast:  att  vara 
ledamot  i  den  krigsrätt,  vid  vil- 
ken han  har  anställning;  att  i 
vissa  fall  (vid  handläggning  av 
s.  k.  persedelmål)  föra  ordet  i 
rätten,  då  krigsdomaren  ej  är 
närvarande;  att  ombesörja  all 
expedition  vid  krigsrätten;  att 
biträda  vederbörande  befälhavare 
vid  handläggning  av  disciplinmål 
ävensom  vid  andra  tillfällen,  då 
juridisk  insikt  kan  vara  behövlig. 
—  I  avvaktan  på  slutlig  reglering 
av  frågan  om  krigsdomstolarnas 
upphörande  tillsättas  auditörs- 
befattningarna  tills  vidare  på 
förordnande.  Avlöningsstaten  för 
1920  upptager  40  auditörsbefatt- 
ningar.  Se  Krigsdomsto- 
lar. 


Au'er.  1.  Leopold  A.,  f. 
i  lingern  1845,  d.  i  Norge  1918, 
violinist  och  musikpedagog,  prof. 
vid  musikkonservatoriet  i  Petro- 
grad.  Undervisat  flera  av  nuti- 
dens bästa  violinister.  —  2.  E  r  - 
härd  A.,  f.  1874,  bayersk  poli- 
tiker, sedan  1907  medlem  av 
bayerska  lantdagens  deputerade- 
kammare, socialistledare,  inrikes- 
minister   vid    revolutionen    1918. 

Au'erbach,  Berthold,  f. 
1812,  d.  1882,  tysk  författare, 
känd  för  sina  levande  skild- 
ringar av  det  sydtyska  lantlivet : 
Schwarzwälder  Dorfgeschichten 
(1843 — 54)  och  bonderomanerna 
Barfiissele,   Edelweiss  m.   fl. 

Au'erbachs  Keller  (A:s  käl- 
lare), vinkällare  i  en  omkr.  1530 
uppförd  byggnad,  Auerbachs 
H  o  f ,  i  Leipzig.  Jfr  F  a  u  s  t  och 
W  e  n  n  e  r  b  e  r  g. 

Au'erlampa,    se    G 1  ö  d  1  j  u  s. 

Au'ersperg,  vittutgrenad  ös- 
ternkisk  adelssläkt,  känd  sedan 
1000-t.  Flera  av  dess  medlemmar 
deltogo  som  ledande  statsmän  i 
1800-t:s  stormiga  politiska  liv  i 
Österrike-Ungern.  Anton  Alex- 
ander v.  A.,  f.  1806,  d.  1876, 
liberal  politiker,  skald  under 
pseud.  Anastasius  Griin. 
Flera  av  hans  lyriska  smådikter 
översatta  till   svenska. 

Au'erstädt,  by  i  s.  delen  av 
prov.  Sachsen,  Tyskland.  Vid  A. 
slogo  fransmännen  under  Davoust 
preussarna  under  Ferdinand  av 
Braunschweig  samma  dag  som 
Napoleon  besegrade  preussarna 
vid  Jena  (14  okt.  1806).  Därav 
Davousts  titel  hertig  av  A. 

Au'ffenberg  v.  Koma'r6w, 
Moritz,  f.  1852,  frih.,  österri- 
kisk-ungersk general,  krigsminis- 
ter 1911.  Blev  vid  krigsutbrottet 
1914  överbefälhavare  för  4:e  ös- 
terrikiska armén  och  vann  med 
denna  segern  vid    ZamoSc-Koma- 


843 


Auf  Wiedersehen — Augsburg 


844 


röw.  Lämnade  i  okt.  s.  fi,.  aktiv 
tjänst. 

Auf  Wiedersehen  [apf  vi'der- 
Se'en],  ty.,  "på,  återseende",  far- 
väl. 

Augagneur  [&ganjö'r],  Vic- 
tor, f.  1855,  fransk  politiker, 
tillhörande  de  republikanska 
socialisterna,  till  yrket  läkare. 
1905 — 10  generalguvernör  på 
Madagaskar.  Flera  gånger  minis- 
ter, bl.  a.  marinminister  1914 — 
15.  Generalguvernör  i  franska 
Ekvatorial-Afrika  1920. 

Augei'as,  A  u  g  i'  a  s,  i  grek. 
myt.  en  konung  i  Elis,  son  av 
Helios.  Han  ägde  ofantliga  bo- 
skapshjordar, vilkas  stall  icke  på 
trettio  år  rengjorts.  Herakles  ut- 
förde detta  arbete  genom  att  leda 
en  flod  in  genom  stallet,  och  den- 
na bedrift  räknades  som  ett  av 
hans  tolv  storverk.  Från  samma 
myt  härstammar  ordet  A  u  g  i  a  s- 
stall  som  beteckning  för  något 
mycket  snuskigt  eller  vanvårdat. 

Augereau  [  åjrå'  ] ,  Pierre 
Frangois  Charles,  f.  1757, 
d.  1816,  hertig  av  Castiglione, 
marskalk  av  Frankrike,  son  till 
en  murare  i  Paris.  A.  ställde 
sig  1792  som  frivillig  under  fran- 
ska revolutionens  fanor;  två  år 
senare  var  han  brigadgeneral. 
Hans  märkligaste  bedrifter  äro 
statskuppen  av  18  fructidor  (4 
sept.)  1797,  då  han  som  Paris' 
kommendant  inträngde  i  depute- 
radekammaren och  häktade  roja- 
listerna,  samt  hans  deltagande 
vid  Eylau  1807,  där  han,  feber- 
sjuk och  fastbunden  vid  hästryg- 
gen, i  snöyra  kommenderade  sin 
avdelning  genom  hela  slaget. 

Augerum,  socken  i  Blek.  1., 
jämte  Lösen  och  Flymens  kapell 
pastorat  i  Lunds  stift.  5,070  inv. 

Augi'as-stall,    se    A  u  g  e  i  a  s. 

Augier  [åjie'],  Guillaume 
Victor    Émile,    {.    1820,    d. 


£mile  Augrier. 


1889,  fransk  dramatiker.  Typisk 
representant  för  den  realistiska 
strömning,  Vécole  du  bon  sens, 
som  i  Frankrike  omkr.  mitten  av 
1800-t.  avlöste  romantiken.  Bland 
hans  dramer  märkas  Le  gendre 
de  M.  Poirier  (1854,  Klädeshand- 
laren och  hans  måg).  Le  fils  de 
Giboyer  (1862,  Giboyers  son)  och 
Les  Fourchambaults  (1878,  Fa- 
miljen Fourchambault). 

Augi't,  se  Pyroxen.  — 
Augi't-syeni't,  se  Syenit. 

Augsburg,  huvudstad  i  rege- 
ringsområdet Schwaben,  Bayern, 
490  m.  ö.  h.,  vid  Wertachs  inflöde 
i  Lech,  viktig  järnvägsknut. 
Biskopssäte.  Centrum  för  Tysk- 
lands     textilindustri ;      acetylen- 


M*rcurui« 


^uysburg. 


845 


Augur — Augustana-synoden 


846 


Augustana   College. 


industri,  gjuterier,  pappersbruk 
och  boktryckerier.  Betydande 
handel.  De  1703  nedlagda  fäst- 
ningsverken äro  ombildade  till 
promenader;  bland  stadens  märk- 
ligare byggnader  äro  Fugger- 
huset,  byggt  1512 — 13,  länge  be- 
bott av  bankirsläkten  Fugger  (se 
ill.  till  d.  o.),  rådhuset  (1614—20) 
och  den  ursprungligen  romanska, 
senare  i  gotisk  stil  om-  och  till- 
byggda domkyrkan.  A.  har  offent- 
ligt bibliotek,  museum,  observa- 
torium  och  talrika  undervisnings- 
anstalter. Staden  grundlades  är 
14  f.  Kr.  av  kejsar  Augustus  och 
var  1276—1806  fri  riksstad. 
150,000  inv.  —  Augsburg- 
interim,  Augsburgska 
bekännelsen,  Augsburg- 
ska religionsfreden,  se 
Reformationen. 

Au'giir,  lat.,  fågelskådare,  offi- 
cielFteckeutydare  i  antikens  Rom. 

August,  kurfurstar  av  Sach- 
sen  och  konungar  av  Polen,  se 
Polen  och   S  a  c  h  e  e  n. 

August  Nikolaus,  f.  1831, 
d.  1873,  Sveriges  och  Norges  arv- 
furste, hertig  av  Dalarna,  konung 
Oskar  I :  s  yngste  son.  Förmäld 
1864  med  Teresia  Amalia 
Karolina     Josefina    An- 


toinetta, f.  1836,  d.  1914, 
prinsessa  av  Sachsen-Altenburg. 
Augusta  [åg8'st8].  1.  Huvud- 
stad i  Maine,  För.  Stat.,  vid  flo- 
den Kennebec.  14,000  inv.  —  2. 
stad  i  Maine,  För.  Stat.,  vid  flo- 
den Savannah.  Vinterkurort.  Stor 
bomullsmarknad.  Grundlagd 

1735.    50,000    inv. 

Augusta,  den  "upphöjda", 
"vördnadsvärda";  hedersnamn  på 
romerska  kejsarinnor  och  kvinn- 
liga medlemmar  av  kejserliga 
huset.  Bars  först  av  Augustus' 
änka,  Livia. 

Augustana-synoden,  det 

svensk-lutherska  kyrkosamfundet 
i  För.  Stat.,  uppkallat  efter 
Confe'sfsio  augusta'na  (Augsburg- 
ska bekännelsen),  grundades  1860 
i  Chicago  såsom  en  sammanslut- 
ning av  de  bekännelsetrogna 
svenska  och  norska  lutherska  för- 
samlingarna i  landet.  Sedan  norr- 
män och  danskar  bildat  egen 
synod,  blev  A.  ett  uteslutande 
svenskt  samfund.  A.  har  eget 
läroverk  och  prästseminarium. 
Augustana  College,  se- 
dan 1875  förlagt  till  Rock  Island. 
Inom  en  hel  del  stater  ha  för- 
samlingarna sammanslutit  sig 
till  underavdelningar  eller  konfe- 
renser. Ett  par  av  dessa  under- 


847 


Augustenborg — Augustinus 


848 


hålla  ävenledes  ganska  betydande 
undervisningsanstalter. 

Augustenborg,  slott  på  ön 
Als,  uppfört  på  1770-t.  Namnet 
är  överfört  från  ett  äldre  slott  på 
samma  plats,  efter  vilket  också 
en  sidogren  av  den  danska  kunga- 
ätten (huset  Oldenburg)  uppkal- 
lats. Denna  gren,  vars  fullstän- 
diga namn  är  Slesvig-Holstein- 
Sonderborg-Augustenborg,  här- 
stammar från  Kristian  III:s  son 
Hans  d.  y.  Bland  dess  medlemmar 
märkas:  1.  Kristian  Au- 
gust, f.  1768,  d.  1810,  svensk 
tronföljare  under  namnet  Karl 
August  (se  d.  o.).  —  2.  Kri- 
stian, hertig  av  A.,  f.  1798,  d. 
1869,  uppträdde  1837  som  preten- 
dent på  hertigdömena  Slesvig  och 
Holstein,  bidrog  till  Holsteins 
uppror  mot  Danmark  mars  1848 
och  landsförvisades  med  hela  sin 
familj.  —  3.  Fredrik,  hertig 
av  A.,  f.  1829,  d.  1880,  övertog 
sin  faders  (se  A.  2)  anspråk  på 
Slesvig  och  Holstein,  proklame- 
rade 1863  sitt  tillträde  till  rege- 
ringen där  och  hyllades  såsom 
hertig  under  namnet  Fredrik 
VIII  men  måste  1866  draga  sig 
tillbaka  till  privatlivet. 

Augu'sti  (lat.  me'nsis  A., 
Augustus'  månad),  åttonde  måna- 
den i  gregorianska  kalendern, 
sjätte  i  julianska.  Svenska  nam- 
net är  skördemånad.  31  da- 
gar. 

Augusti'ner,  gemensamt  namn 
för  munk-  och  nunneordnar  samt 
andra  andliga  sammanslutningar, 
organiserade  efter  någon  av  de 
munkregler,  som  gå  under  Augus- 
tinus' namn.  Den  äldsta  är 
Augustin  -  korherrarna, 
en  klostermässig  organisation  av 
präster  från  slutet  av  1000-t. 
1256  bildades  Augustin- 
eremitorden  genom  sam- 
manslutning   av   flera    italienska 


eremitföreningar.  Denna  organi- 
sation, den  fjärde  av  medeltidens 
tiggarordnar  (se  d.  o.),  utbredde 
sig  raskt,  även  till  Frankrike 
och  Tyskland,  men  nådde  dock 
icke  samma  betydelse  som  fran- 
ciskanerna  och  dominikanerna. 
Till  denna  orden  hörde  det  klos- 
ter, i  vilket  Luther  1505  ingick. 
I  vårt  land  infördes  den  aldrig. 
Augustfnus.  1.  Aurelius 
A.,  f.  354,  d.  430,  västerlandets 
märkligaste  kyrkofader,  från  Ta- 
gaste i  Numidien,  drevs  efter  ett 
utsvävande  och  överdådigt  ung- 
domsliv att  söka  själsfrid  i  mani- 
kéernas  lära  men  fann  icke  där, 
vad  han  sökte.  384  blev  han 
lärare  i  retorik  i  Milano,  trädde 
där  i  närmare  beröring  med  den 
nyplatonska  filosofien  och  kom 
även  under  inflytandet  av  biskop 
Ambrosius.  Slutligen  bröt  han 
helt  med  sitt  föregående  liv  och 
mottog  av  Ambrosius  dopet  pås- 
ken 387.  Sedermera  blev  han 
presbyter  och  biskop  i  Hippo  i 
Afrika  och  verkade  som  sådan 
till  sin  död.  —  A.  är  en  av  kyr- 
kans flitigaste  skriftställare.  Sitt 
liv  har  han  framställt  i  sina  myc- 
ket bekanta  Confessio'nes  (Be- 
kännelser). Om  A:s  lära  om 
synden     se     Arvsynd.      Mot 


Augustinus    ocb     hans     moder.     M.llning 
av   Ary  Schoffer. 


849 


Augustipäron — Augustus 


850 


denna  som  bakgrvmd  avteckna  sig 
hans  tankar  om  Guds  nåd  såsom 
det  enda,  som  kan  bringa  rädd- 
ning. Ingen  är  förtjänt  av  fräls- 
ningen, och  endast  genom  Guds 
outgrundliga  nåd  bliva  somliga 
utvalda  därtill  (se  vidare  Pre- 
destination).  Genom  dessa 
moment  har  A.  utövat  inflytande 
på  reformatorerna.  Men  han  har 
tillika  utomordentligt  höga  tan- 
kar om  det  yttre  kyrkosamfun- 
dets betydelse:  kyrkan  är  kallad 
att  förverkliga  Guds-8tat«n  på 
jorden,  och  endast  genom  kyrkan 
och  hennes  sakrament  kommer 
Guds  nåd  människorna  till  del. 
—  2.  Benediktinmunk,  d.  604.  A. 
sändes  596  ss.  missionär  till  Eng- 
land, där  han  hade  stor  fram- 
gång, organiserade  stiftet  Canter- 
bury, blev  där  biskop  och  (se- 
nare) ärkebiskop,  men  misslycka- 
des i  försöket  att  böja  den  gamla 
keltiska  kyrksm  under  Roms  lyd- 
nad. 

Augustipäron,  se  Päron- 
träd. 

Augustiäpple,  se  Äpple- 
t  r  ä  d. 

Augustowskogen  [aogo'stov-], 
skogsområde  i  n.  ö.  Polen,  norr 
om  Bobr.  skådeplats  för  slut- 
akten i  det  8.  k.  vinterslaget 
i  Masurien  1915,  då  mer  än 
30,000  man  tillhörande  fyra 
ryska  divisioner  i  samlad  trupp 
sträckte  vapen. 

Augustus,  "upphöjd",  "vörd- 
nadsvärd", hedersnamn,  år  27  f. 
Kr.  tillagt  Cajus  Julius 
Caesar  Octavianus,  f.  63 
f.  Kr.,  d.  14  e.  Kr.,  Caesars  dot- 
terson och  adoptivson.  A.  blev 
dennes  namn  ss.  Roms  förste 
kejsare  och  blev  sedan  den  van- 
liga titeln  på  de  romerska  kej- 
sarna. —  A.  skyndade  efter 
Caesars  mord  till  Rom  för  att 
bevaka    sina    anspråk    men    blev 


Augustus.    Autik    marmorstaty. 


förekommen  av  Antonius.  (Om 
striderna  med  denne  se  Anto- 
nius.) Efter  Antonius'  död  (30 
f.  Kr.)  återvände  A.  som  seg- 
rare till  Rom.  —  Ehuru  nu  i  verk- 
ligheten envåldshärskare,  var  A. 
mån  om  att  ej  kränka  sina  lands- 
mäns frihetskänsla  genom  att  be- 
röva dem  de  republikanska  for- 
merna. Senaten  bibehölls,  även  om 
den  praktiskt  taget  vax  utan  be- 
tydelse. I  sin  person  förenade  han 
imperatorvärdigheten,  tribimi- 
ciska  makten  samt  den  religiösa 
värdigheten  som  pontifex  maxi- 
mus. —  A.  fullföljde  Spaniens 
erövring,  varemot  Germanien 
genom  Varus'  nederlag  gick  för- 
lorat. I  övrigt  verkade  A.  för 
fred  och  återuppbyggande.  Rom 
förskönades,  vägar  anlades,  och 
styrelseformen  för  provinserna 
förbättrades.  Det  sedliga  och 
religiösa  livets  upplösning  sökte 
han  hejda  genom  att  återuppliva 
gudstjänstformerna.     I    sitt    en- 


851 


Auktion 


852 


skilda  liv  ett  upphöjt  föredöme 
i  enkelhet  och  försynthet,  klokhet 
och  energi,  blev  han  för  komman- 
de generationer  idealet  för  ett  ro- 
merskt statsöverhuvud.  —  Under 
hans  regering  inföll  Roms  litte- 
rära guldålder.  Då  levde  bl.  a. 
skalderna  Horatius,  Ovidius,  Ver- 
gilius  och  Propertius  samt  histo- 
rieskrivaren Livius,  likaså  man- 
nen som  givit  sitt  namn  åt  kom- 
mande tiders  uppmuntrare  av 
konst  och  vetenskap,  A:8  vän 
Maecenas.  (Se  Mecenat.)  — 
A.  var  först  gift  med  Antonius' 
styvdotter  Clodia.  Skild  från 
henne,  äktade  han  Scribonia,  som 
skänkte  honom  hans  enda  barn, 
Julia.  Hans  tredje  hustru,  Livia, 
hade  i  ett  föregående  äktenskap 
två  söner,  av  vilka  Tiberius  ut- 
sågs till  hans  efterträdare. 

Auktion  (av  lat.  auge're,  öka, 
stegra),  ett  förfarande,  som  har 
till  ändamål  att  genom  tävlan 
mellan  spekulanter  på  viss  vara 
eller  prestation  söka  bringa  ett 
avtal  till  stånd,  genom  vilket 
auktionstillställaren  avlåter  eller 
förvärvar  sig  en  rättighet  på  för 
honom  förmånligaste  villkor.  En 
A.  kallas  överbudsauktion 
1.  A.  i  uppslag,  då  avtal  in- 
gås med  den  högstbjudande.  Mot- 
satt förfarande  kallas  under- 
budsauktion  och  säges  för- 
siggå i  avslag.  I  stället  för  att 
låta  spekulanterna  själva  genom 
bud  bestämma  motprestationens 
höjd  kan  auktionstillställaren 
nämligen  låta  tävlingen  speku- 
lanterna emellan  äga  rum  i  den 
form,  att  han  låter  auktionsför- 
rättaren  förslagsvis  utropa  det 
belopp,  som  fullkomligt  motsva- 
rar hans  önskningar,  och,  om 
ingen  är  hugad  att  på  sådant 
villkor  med  honom  sluta  avtal, 
sänka,  resp.,  om  det  är  fråga  om 
förvärvande   av  en   rättighet   för 


honom,  höja  beloppet,  till  dess 
någon  spekulant  förklarar  sig 
villig  att  mot  utgivande,  resp.  er- 
hållande av  det  sålunda  bestäm- 
da beloppet  förvärva,  resp.  pre- 
stera det,  som  varit  föremål  för 
utbjudandet.  En  kombination  av 
ovanstående  förfaringssätt  är 
känd  under  benämningen  A.  i 
upp-  och  avslag.  Till  över- 
budsauktioner  höra  förnämligast 
f  ö  rsäljningsauktioner. 
Den  rätt,  som  härigenom  över- 
låtes,  behöver  icke  vara  ägande- 
rätten till  fasta  och  lösa  saker 
utan  kan  även  avse  fordran  eller 
rättighet.  Är  auktionen  anställd 
för  upplåtande  av  nyttjanderätt 
till  fast  egendom,  talar  man  om 
arrende-  1.  hyresauk- 
tioner.  Genom  underbudsauk- 
tionen  är  det  huvudsakligen 
tvenne  avtal,  som  pläga  ingås, 
nämligen  leveransavtal  och  ar- 
betsbeting.  Är  auktionen  utlyst 
för  anskaflfande  av  vissa  icke  in- 
dividuellt bestämda  föremål,  kal- 
las den  upphandlings-  1. 
leveransauktion.  Sådana 
förekomma  huvudsakligast,  då 
fråga  är  om  anskaflfande  för  sta- 
tens eller  kommuns  räkning  av 
varor  i  större  kvantiteter.  Är 
fråga  om  träffande  av  avtal  om 
arbetsbeting,  exempelvis  uppfö- 
rande av  ett  kasernetablissement, 
benämnes  förfarandet  entre- 
prenadauktion. —  Man 
skiljer  stundom  mellan  å  ena 
sidan  enskilda,  privata  eller 
slutna  och  å  andra  sidan  all- 
männa, offentliga  eller  öppna  A. 
Det  förra  slaget  av  A.  hava  en 
underordnad  betydelse.  Hit  räk- 
nas sådana,  då  stärbhusdelägare 
genom  A.  sinsemellan  fördela 
kvarlåtenskapen.  A.  äro  vidare 
antingen  frivilliga  eller  tvungna. 
Till  det  senare  slaget  av  A.  räk- 
nas sådana,  som  lagligen  kunna 


853 


Auktor — Aulin 


854 


iiga  rum  utan  samtycke  av  äga- 
ren till  det,  som  skall  säljas.  Hit 
räknas  pant-,  utmätnings- 
och  konkursauktioner. 
Huruvida  i  det  speciella  fallet 
ägaren  samtyckt  till  försäljning- 
en, är  utan  betydelse;  en  kon- 
kursauktion är  en  tvungen  auk- 
tion, även  om  konkursgäldenären 
samtyckt  till  densamma.  Med 
pantauktion  förstås  försäljning 
av  pantsatt,  lös  egendom.  Utmät- 
ningsauktion äger  rum,  då,  fast 
egendom,  som  blivit  dömd  i  mät 
för  intecknad  fordran,  försäljes. 
Konkursauktion  är  försäljning 
av  till  konkurs  avträdd  egendom 
på  föranstaltande  av  konkursför- 
valtaren. Med  exekutiv  auk- 
tion förstås  sådan  A.,  som  för- 
rättas av  exekutiv  myndighet 
eller  på  dess  ansvar.  Hit  höra 
g.  k.  utmätningsauktioner  för 
försäljning  av  utmätt  egendom 
samt  vissa  konkursauktioner.  Ut- 
sökningslagens  5  kap.  innehåller 
detaljerade  föreskrifter  angående 
förfarandet  vid  och  i  samband 
med  exekutiv  auktion.  Stadgan- 
dena  om  exekutiva  auktioner, 
liksom  för  övrigt  om  exekution  i 
allmänhet,  äro  ganska  olika  i 
fråga  om  lös  och  om  fast  egen- 
dom. De  förra  äro  på  grund  av 
förhållandenas  egen  natur  mindre 
invecklade.  —  Auktion  a' tor 
1.  A  u  k  t  i  o  n  i'  8  t,  auktionsför- 
rättare. 

Au'ktor  (lat.  qu'ctor),  upp- 
hovsman, författare;  inom  natur- 
vetenskapen den  som  först  be- 
skrivit en  ny  växt-  1.  djurform  1. 
-grupp.  A:s  namn  sättes,  van- 
ligen förkortat,  efter  det  veten- 
skapliga namnet  på  djuret  1.  väx- 
ten. I  Vrsus  a'rctos  L.  anger 
sålunda  L.,  att  Linné  är  den 
förste,  som  beskrivit  djuret  under 
detta  namn.  —  Auktorise'ra, 
befullmäktiga,  berättiga.  —  A  u  k- 


t  o  r  i  t  e'  t,  anseende,  myndighet 
på  grund  av  begåvning,  lärdom 
e.  d.;  person  eller  skrift,  som 
man  tillerkänner  ett  visst  anse- 
ende, bevisningskraft  m.  m. ;  of- 
fentligt ämbetsverk,  ämbetsmyn- 
dighet.  —  Auktoritetstro, 
blint  förlitande  på  någons  upp- 
gifter. 

Au'Ia,  ett  gårdsliknande  rum 
i  förnämligare  grekiska  och  ro- 
merska hus;  nu  samlings-  och 
festsal    i   universitet   och   skolor. 

Aulard  [åla'r],  Frangois 
Victor  Alphons  e,  f.  1849, 
fransk  historiker,  professor  vid 
Paris'  universitet,  redaktör  för 
La  revolution  frariQaise.  A:s 
historiska  huvudverk  är  Histoire 
politique  de  la  revolution  frän- 
gaise  (1901).  Som  medarbetare 
i  L'ére  nouvclle,  det  radikala 
partiets  huvudorgan  efter  kriget, 
arbetar  A.  på  att  samla  de  olika 
socialistiska  sekterna  till  ett  en- 
da, verkligt  republikanskt  parti. 

Aulin,  Tor  Bernhard 
Vilhelm,  f.  1866,  d.  1914,  vio- 
linist och  tonsättare,  konsertmäs- 
tare i  hovkapellet,  verksam  som 
dirigent  i  Stockholm  och  Göte- 
borg. Grundade  1887  Aulin- 
ska  kvartetten,  som  en 
följd  av  år  var  en  viktig  faktor 
i  det  svenska  musiklivet.  Bland 
A :  s  kompositioner  märkas  främst 
tre  violinkonserter. 


Tor  Aulin.  Målning  av  K.  Tbegerström. 


855 


Aulis — Aurivillius 


856 


Au'lis,  grekisk  köping,  på  Beo- 
tiens  östkust.  Vid  A.  samlades 
den  grekiska  flottan  före  det  tro- 
janska kriget.  Se  även  I  f  i  g  e  - 
n  e  i  a. 

Aumale  [åma'll],  Henri 
Eugéne  Philippe  Louis 
d' Orleans,  hertig  av  A., 
f.  1822,  d.  1897,  fjärde  son  till 
konung  Ludvig  Filip.  Efter  febru- 
arirevolutionen 1848  landsflyktig 
till  1871,  då  förvisningslagen 
mot  huset  Bourbon  upphävdes. 
Medlem  av  nationalförsamlingen 
och  av  Franska  akademien.  Vid 
en  ny  landsförvisning  1886  tes- 
tamenterade han  slottet  Chan- 
tilly  med  dess  dyrbara  konstsam- 
lingar till  Institut  de  France. 
Tilläts  återvända  1889.  Flitig 
historisk  och  militär  skriftstäl- 
lare utgav  han  bl.  a.  Histoire  des 
princes  de  Condé,  7  bd^  1864 — 95. 

Aun  den  gamle,  svensk 
konung  av  Ynglingaätten,  som 
enligt  Snorre  offrade  nio  söner 
för  att  vinna  långt  liv.  De  sista 
nio  åren  diade  han  ur  horn. 

A  una  corda,  ital.,  för  en 
sträng;  med  pianopedal. 

Aura,  å  i  s.  Finland,  vid  vars 
mynning  Åbo  ligger. 

Aurangze'b,  "Tronens  pryd- 
nad", f.  1618,  d.  1707,  kejsare  av 
Stora  Moguls  rike,  se  Indien. 

Aura'ntia,   se  Färgämnen. 

Aure'Iia,  se  Skivmaneter. 

Aurelia'nus,  Lucius  Domi- 
t  i  u  s,  d.  275,  av  soldaterna  ut- 
ropad till  romersk  kejsare  270, 
förlorade  Dacien  men  besegrade 
vandaler  och  alemanner,  storma- 
de och  intog  (273)  Palmyra  och 
medförde  den  sköna  drottning 
Zenobia  till  sitt  triumftåg  i  Rom. 
A.  återupprättade  även  den  inre 
ordningen  i  riket  och  omgav  Rom 
med  en  mur  till  skydd  mot  ger- 
manerna.    Han     besegrade     sina 


^      -ummmmMK  III 


Aurangzeb    trottagrer    sin    broder    Daras 
huvud.     luUisk    miniatyr. 

medkejsare  men  mördades  snart 
därefter. 

Aure'lius,  se  Marcus  Au- 
r  e  1  i  u  s. 

Aure'ola,  urspr.  den  strålglans, 
som  i  framställningar  av  t.  ex. 
Jungfru  Maria  omger  hela  figu- 
ren; ett  rödaktigt  ljushölje,  som 
omgiver  den  egentliga  elektriska 
gnistan  eller  ljusbågen  och  utgår 
från  den  positiva  polen. 

Au'reus  (lat.,  gyllene,  av 
guld),  guldmynt  i  Rom  under 
äldre  kejsartiden.    Se  S  o  1  i  d  u  s. 

Au  revoir  [å  r8voa'r],  fr.,  "på 
återseende",  farväl. 

Auri'cula,   lat.,   ytterörat. 

Auri'kel,  se  P  r  i  m  u  1  a. 

Aurillac  [årija'ck],  huvudstad 
i  dep.  Cantal,  Frankrike.  Vackra 
gamla  byggnader.   18,000  inv. 

Auripigme'nt,    se  Arsenik. 

Aurivi'llius,  svensk  släkt  från 
Uppland,  känd  från  1500-t.,  nam- 
net bildat  av  lat.  an' ris,  öra,  och 
vVlla,  by,  efter  stamorten  örby- 
hus.    Petrus     A.,     f.    1637,   d. 


857 


Aurora — Auskultation 


858 


1677,  Erik  A.,  f.  1643,  d.  1702, 
och  Karl  A.,  f.  1717,  d.  1786, 
voro  knutna  till  Uppsala  univer- 
sitet såsom  professorer  i  språk- 
vetenskap; den  sistnämnde  vann 
europeisk  ryktbarhet  som  kän- 
nare av  österländska  språk. 
Magnus  A.,  f.  1673,  d.  1740, 
Karl  XII:s  fältpräst,  var  med 
vid  Bender.  Per  Fabian  A., 
f.  1756,  d.  1829,  förestod  i  42  år 
med  skicklighet  Uppsala  univ.- 
bibliotek.  Per  Olof  Chri- 
8  t  o  p  h  e  r  A.,  f .  1853,  entomolog, 
intendent  vid  Riksmuseet  1883, 
Vetenskapsakademiens  sekr.  1901. 
A:s  arbeten  behandla  huvudsak- 
ligen fjärilar  och  skalbaggar. 
Karl  Vilhelm  Samuel  A., 
f.  1854,  d.  1899,  föreg:s  broder, 
zoolog,  upptäcktsresande  (ost- 
indiska aikipelagen). 

Auro'ra,  romarnas  namn  på 
Eos  (se  d.  o.),  morgonrodnaden. 

Auro'ra,  ett  sällskap  för  sven- 
ska språkets  odling,  bildat  i  Åbo 
1770.  A:s  mest  betydande  kraft 
var  Kellgren,  som  debuterade 
1773  som  diktare  i  sällskapets 
organ,  Tidningar,  utgifne  af  et 
Sällskap  i  Åbo  (Finlands  första 
tidning,  grundlagd  1771).  Säll- 
skapet upphörde  före  decenniets 
slut. 

Aurora  [årpo'r8l,  stad  i  Illi- 
nois, För.  Stat.,  vid  Fox  river. 
Järnvägsverkstäder.  35,000  inv. 

Auro'ra,  se  Polarsken. 

Auro'ra-förbundet  i  Upp- 
sala (urspr.  M  u'  s  i  s  a  m  i'  c  i, 
"sånggudinnornas  vänner"),  ett 
sällskap  till  "vitterhetens  od- 
ling", stiftat  1807  av  Atterbom, 
Hedborn  m.  fl.  Upphörde  1810. 

Au'rum,  lat.,  guld. 

Aurvandel,  i  nord.  myt.  en 
jätte,  som  Tor  enligt  Snorre  burit 
i  sin  rensel  över  Elivågorna.  A:s 
ena  tå  hade  därvid  förfrusit,  var- 
för Tor  bröt  av  den  och  kastade 


den  upp  i  himmelen,  där  den  blev 
en  stjärna. 

Au'sfeld,  Eduard  Ernst 
Wilhelm,  f.  1885,  tysk  och 
finländsk  överste.  Under  världs- 
kriget aktiv  tysk  officer  erhöll 
A.  1917  befälet  över  finländska 
jägarbataljonen,  följde  denna 
1918  till  Finland  och  deltog  så- 
som finländsk  överste  bl.  a.  i 
Tammerfors-  och  Viborgsopera- 
tionerna.  Lämnade  1920  finländsk 
tjänst. 

Au'sgleich,  ty.,  förlikning,  ut- 
jämning; beniimning  på  de  över- 
enskommelser, som  med  början 
1867  med  vissa  mellanrum  av- 
slötos  mellan  Österrike  och 
Ungern  för  reglering  av  deras 
inbördes    angelägenheter. 

Auskulta'nt,  åhörare;  ämbets- 
man, som  får  åhöra  men  ej  del- 
taga i  förhandlingarna.  — 
Auskulte'ra,  höra  på,  över- 
vara t.  ex.  en  domstols  förhand- 
lingar. 

Auskultatio'n  (lat.  ausculta'- 
re,  lyssna),  den  del  av  den  fysika- 
liska diagnostiken,  som  består  i 
avlyssnandet  av  de  ljudfenomen, 
som  i  friskt,  resp.  sjukligt  till- 
stånd åtfölja  vissa  organs  funk- 
tioner. Den  metodiska  A.  grund- 
lades av  den  franske  läkaren 
Laennec.  Den  var  från  början 
omedelbar,  d.  v.  s.  bestod  i  örats 
placering  på  kroppsytan  i  när- 
maste grannskap  till  undeTsök- 
ningens  föremål,  men  är  numera 
oftast  medelbar,  d.  v.  s.  hörsel- 
intrycken förmedlas  av  särskilda 
ljudledande  instrument  (steto- 
skop,  fonendoskop,  se  d. 
o.).  För  lyssnandet  på  lungor  och 
hjärta  ävensom  på  fostrets  bjärt- 
toner  under  senare  delen  av  ha- 
vandeskapet är  A.  av  stor  bety- 
delse. Jfr  Andningsljud, 
Blåsljud,  Fosterljud, 

Hjärttoner,   Rassel. 


859 


Auspicier — Australien 


860 


Auspi'cier  (lat.  auspi'cium, 
f  ågelskådning) ,  teckentydningar, 
som  anställdes  av  de  romerska 
augurerna,  då  viktiga  före- 
tag skulle  börjas,  och  tillskrevos 
stor  betydelse.  —  A.  betecknade 
senare  även  själva  tecknen  (gynn- 
samma eller  motsatsen),  varav 
uttrycken  "goda  A.",  "dåliga  A." 

Ausser-Rhoden,  se  Appen- 
z  e  1 1. 

Au'ssig,  stad  i  Tjecko-Slova- 
kiet,  vid  sammanfiödet  av  Biela 
och  Elbe,  på  tjeckiska  benämnd 
Usti  nad  Labem.  Stor  ke- 
misk industri.  40,000  inv. 

Aust-Agder,  fylke,  förut  Ne- 
denes  amt,  i  östenf  jeldske  Norge 
på  s.ö.  kusten,  sträcker  sig  in 
över  Setesdalens  hed.  Föga  odlad 
jord  men  betydande  industri  vid 
Nidelven  kring  huvudorten  Aren- 
dal.  9,348  kvkm.  75,000  inv. 

Austen  [å'stin],  Jane,  f. 
1775,  d.  1817,  engelsk  författa- 
rinna, skildrade  med  stillsam  hu- 
mor och  god  iakttagelse  präst- 
gårds- och  herrgårdsliv  i  England. 
Hennes  karaktäriseringskonst  an- 
ses ha  nått  högst  i  Pride  and 
Prejudice  (1797),  på  svenska 
Stolthet  och  fördom  (övers.  1920). 

Au'sterlitz,  stad  i  Tjecko-Slo- 
vaklét,  strax  ö.  om  Brunn.  3,600 
inv.  —  Vid  A.  besegrade  Napo- 
leon i  trekejsarslaget  den  2  dec. 
1805  de  förenade  rysk-österriki- 
ska arméerna. 

Austin    [å'stin],    huvudstad  i 


Slaget    vid    Austerlitz    1805.    Mfilnlng    av 
F.    r.    G(irarfi. 


Texas,  För.  Stat.,  vid  Colorado- 
floden. Statsuniversitet.  Tillverk- 
ning av  lädervaror,  möbler  och 
jordbruksredskap.  Trävaruin- 

dustri. Vid  A.  finns  i  Colorado- 
floden  en  av  de  största  damm- 
byggnader i  världen.  35,000  inv. 

Austral- Alperna,  se  Austra- 
lien. 

Austral-Asien,  sammanfatt- 
ning av  den  australiska  konti- 
nenten jämte  Oceanien  och  Ost- 
indiska arkipelagen,  eller  i  in- 
skränkt bemärkelse  Australkon- 
tinenten,  Tasmanien  och  Nya  Zee- 
land. Av  tyska  geografer  använ- 
des benämningen  ensamt  för  den 
Ostindiska  arkipelagen. 

Australien  (av  lat.  austra'Us, 
sydlig;  "sydlandet")  är  numera 
vanligen  benämningen  endast  på 
det  stora  oceaniska  fastlandet 
("Australkontinenten")  jämte 
den  stora  ön  Tasmanien  (se  d.  o.) 
och  de  små  kustöarna;  i  vid- 
sträckt bemärkelse  omfattar  A. 
emellertid  hela  världsdelen  eller 
förutom  Australkontinenten  jäm- 
väl samtliga  de  i  Stilla  oceanen 
kringspridda  öar  och  ögrupper, 
som  bruka  sammanfattas  under 
namnet  Oce  an  ien  (sed.  o.). — 
Australkontinenten, 
även  kallad  Nya  Holland, 
äger  en  yta  av  c:a  7,6  mill.  kv- 
km., vartill  kommer  Tasmanien 
med  c:a  68,000  kvkm.  Den  ligger 
helt  på  8.  halvklotet,  omgivet  av 
Indiska  oceanen  i  s.  och  v.,  av 
Timorsjön  och  Arafurasjön  i  n. 
och  av  Stilla  havet  i  ö.  Genom 
Torres'  sund  skiljes  den  i  n.  från 
Nya  Guinea,  genom  Bass'  sund  i 
s.  från  Tasmanien.  Kontinentöns 
nordligaste  punkt,  Kap  York  på 
Yorkhalvön,  ligger  på  11°  s.  br., 
dess  sydligaste.  Kap  Wilson,  är 
belägen  3,200  km.  sydligare  på 
över  39°  s.  br.  Dess  största  längd 
i  ö.  och  v.,  mellan  Kap  Byron  på 


861 


Australien 


862 


Landskapsbild  från  Bli  bergen,   öst- Australien. 


154°  ö.  1.  och  Steep  Point  på 
113°  ö.  ].,  utgör  över  4,100  km. 
A:s  fastland  har  i  likhet  med  de 
övriga  sydkontinenterna  en  en- 
dast obetydligt  sönderskuren  kust. 
Endast  i  n.  förekommer  en  större 
inskärning,  Carpentariaviken, 
som  skiljer  Yorkhalvön  i  ö.  från 
Arnhems  land  i  v.;  dessutom 
öppnar  sig  på  s.  kusten  Stora 
Australbukten.  Xordöstkusten 
följes  på  ett  avstånd  av  40 — 180 
km.  av  världens  längsta  korall- 
rev, Stora  Barriärrevet.  —  Yt- 
förhållanden,  floder,  sjöar.  I 
stort  sett  är  kontinenten  ett 
slättland,  där  öde  taffelländer 
och  smärre  bergsområden  om- 
växla med  lågländer.  Den  kan  ur 
geografisk  synpunkt  indelas  i 
fyra  zoner,  den  östra,  den 
centrala,  stäppsjöarnas 
och  den  västra.  Endast  i  den 
östra  zonen  höjer  sig  en 
mäktigare  veckbergskedja,  som 
genomdrager  kontinenten  längs 
efter  ö.  kusten.  Den  bär  olika 
namn  inom  skilda  delar  men  sam- 


v~#"- 


Landskap    från     Queensland 


manfattas  ofta  under  benämning- 
en Austral-Alperna.  Här  märkas 
i   ordning  från   s.   till   n.   Gram- 
pianbergen,     Austral-Alperna     (i 
inskränkt        bemärkelse),       Blue 
Mountains  (Blå  bergen)  och  Nya 
Englandsbergen.  Högst  är  kedjan 
inom      Austral-Alpernas     zon     i 
Kosciuszkogruppen,       där       flera 
toppar    nå    över    2,000    m.    (M:t 
Townsend,     M:t    Clarke   m.    fl.). 
Mot  n.  förlora  bergen  sin  enhet- 
liga karaktär  och  upplösa  sig  i 
flera   höjdsträckningar,    ö.    slutt- 
ningen av  bergskedjan  är  relativt 
brant    och    åtföljes    av    en    smal 
kustzon.     V.     sidan    övergår    så 
småningom  i  ett  jämnt  slättland, 
den     centrala     zonen,    där 
berggrunden  utgöres  av  oveckade 
berglager.      Sluttningarna     från 
bergen  i  ö.  fram  till  ung.  140°  ö. 
1.      awattnas      av     kontinentens 
största  floder.  Mellan   140°   ö.  I. 
och    1.37°    ö.    1.    ligger    stäpp- 
sjöarnas zon  med  flera  vid- 
sträckta,    grunda     saltsjöar.     V. 
därom  vidtar  den  västra  zo- 
nen, som  i  stor  utsträckning  ut- 
göres av  ökenområden.  De  största, 
sammanhängande     öknarna     äro 
Stora    Victoriaöknen    i    s.    (27 — 
30°    s.    br.),    Gibsonöknen    (24— 
27°)   och  Stora  Sandöknen   (20— 
24°).  Den  upptages  av  öde  berg, 
kullar  och  röda  sanddyner.  —  A. 
äger   endast   en   mera   betydande 
flod,    Murray,    som    upprinner    i 


863 


Australien 


864 


Kosciuszkogruppen,  med  bifloden 
Darling  från  Nya  Englands- 
bergen. Flodsystemet  är  till 
storleken  jämförligt  med  Donaus 
men  helt  olika  till  vattenföringen. 
Endast  dess  övre  del  är  nämligen 
vattensamlande,  under  det  att  i  Vs 
av  vattenområdet  vattenmängden 
icke  ökas  utan  förlust  uppstår. 
Större  delen  av  A:s  floder  äro 
8.  k.  "creeks",  d.  v.  s.  periodiska 
floder,  som  endast  under  regn- 
tiden äro  vattenförande;  under 
torrtiden  sina  de  bort  i  sanden 
eller  förvandlas  till  en  rad  stilla- 
stående vattensamlingar.  Sjöarna 
äro  huvudsakligen  avloppslösa 
saltsjöar,  som  tidvis  torka  ut 
eller  avsevärt  minska  sin  areal. 
Störst  äro  Eyresjön,  Torrenssjön, 
Gairdnersjön  och  Amadeussjön. 
—  Artificiell  bevattning  har 
åstadkommits  inom  stora  områ- 
den av  A.  Fördämningar  i  Mur- 
ray-  och  Darlingfloderna  lämna 
vatten  till  flera  av  A:s  mest  be- 
tydande åkerbruks-  och  frukt- 
odlingsdistrikt. En  annan  bevatt- 
ningsform utgöra  borrbrunnarna 
i  flera  artesiska  områden.  Det 
största,  Stora  artesiska  bassäng- 


^^^y^^-^y;^ 


Landskap  med  grästräd  från  Kap  York- 
halvön. 

en,  omfattar  stora  delar  av 
Queensland,  Nya  Syd-Wales  och 
Syd-Australien.  De  betydande 
vattenmängderna  användas  för- 
nämligast till  vattning  av  får- 
hjordarna; till  markbevattning 
är  brunnsvattnet  på  grund  av 
sin  salthalt  mindre  lämpligt.  — 
Geologi.  I  A:s  geologiska  bygg- 
nad äro  flertalet  av  de  olika  geo- 
logiska perioderna  representera- 
de. Urberget  går  i  dagen  i  nästan 
hela  det  v.  A.  och  längs  den 
ö.  kusten,  vars  berg  fram  till 
Austral-Alperna  i  Victoria  höra 
hit.  Av  den  paleozoiska  tidens  av- 
lagringar  finnas  alla  formatio- 
nerna utom  devon;  stenkolsperio- 
dens kolförande  lager  anträffas  i 
ö.  A.  och  på  Tasmanien.  I  Nya 
Syd-Wales  äro  dessa  särdeles 
mäktiga.  Av  mesozoiska  bild- 
ningar märkas  särskilt  den  yngre 
krittidens,  som  bilda  en  del  av 
den  s.  k.  ökensandstenen  i  det 
inre  av  n.,  s.  och  v.  A.  Ter- 
tiära  bildningar  hava  bl.  a.  stor 
utbredning     inom    Murrayflodena 


stora   artesiska   bassängen. 


S65 


Australien 


866 


.0.   Australien. 


område,  kvaitära  i  kustområdena 
vid  Carpentariaviken.  I  Austral- 
Alperna  spåras  forntida  ned- 
isning. Verksamma  vailkaner  sak- 
nas numera  på  Australkontinen- 
ten  och  Tasmanien;  under  medel- 
och  senare  tertiär  tid  hava 
dock  sådana  varit  i  verksamhet. 
De  östaustraliska  bergskedjorna 
uppbyggas  inom  vissa  delar  av 
basaltisk  lava.  —  A.  är  rikt  på 
metaller.  Mest  är  det  känt  för 
sina  guldförekomster,  som  ska- 
pat stor  invandring.  Guldet  upp- 
träder dels  som  korn  i  flod- 
avlagringarna,  dels  insprängt  i 
gångar  i  den  fasta  berggrunden. 
Redan  genom  de  1851  funna  guld- 
fyndigheterna  i  Austral-Alperna 
kom  A.  att  räknas  till  världens 
främsta  guldländer;  numera  be- 
arbetas ännu  rikare  guldfält  i 
Väst-Australien.  A.  har,  som 
ovan  nämnts,  rika  stenkolsfyndig- 
heter  främst  i  Nya  Syd -Wales. 
Tenn  förekommer  i  Queensland;  i 
övrigt  finnas  i  A.  nästan  alla 
nyttiga  mineral.  Syd-Australien 
är  ett  av  världens  främsta  kop- 
parländer. Även  silver  och  bly 
utföras.  —  Klimat.  Australkon- 
tinenten,  som  ungefär  på  mitten 
skares  av  Stenbockens  vändkrets, 
har  i  sina  norra  delar  tropiskt 
klimat  med  blott  två  årstider,  en 
regntid  från  nov.  till  april,  då 
den     fuktiga    nordvästmonsunen 

28.  —  L  e  X.  I.     Tr.  1.  7.  22. 


blåser,  och  en  torrtid  från  maj 
till  okt.  med  sydvästmonsun.  I 
kontinentens  s.  delar  härskar 
ett  subtropiskt  klimat  med  syn- 
nerligen ogynnsam  regnfördel- 
uing.  Sydöstpassaden  medför  vis- 
serligen regn,  särskilt  i  s.ö.,  men 
då  den  överstigit  bergen  och  når 
det  inre,  har  den  redan  avlämnat 
sin  fuktighet.  A:8  inre  har  där- 
för synnerligen  ringa  nederbörd, 
som  faller  i  enstaka,  häftiga 
skyfall,  då  vida  sträckor  för 
några  dagar  kunna  sättas  under 
vatten.  Dessemellan  råda  svåra 
torrtider.  Av  temperatursiifror 
kunna  nämnas  Melbournes  vin- 
tertemp.,  som  för  juli  visar  -\-9°, 
och  dess  sommartemp.,  jan.,  med 
+  20°.  I  det  inre  stiger  januari- 
medeltalet till  +30°.  —  Djur- 
värld. A:s  fastland  jämte  om- 
kringliggande  öar,  Stilla  havets 
övärld  och  indo-malajiska  arkipe- 
lagen fram  till  Moluckerna  och 
Celebes  bilda  den  djurgeografiska 
regionen  notogea  (jfr  Djur- 
geografi).  Denna  har  en  syn- 
nerligen egenartad  fauna.  Av 
däggdjur  finnas  de  endast  inom 
denna  region  (fastlandet,  Tasma- 
nien, Nya  Guinea)  levande  kloak- 
djuren, de  endast  här  och  i  Ame- 
rika förekommande  pungdjuren 
(fastlandet,  Tasmanien,  Nya 
Guinea  och  indo-malajiska  övärl- 
den) och  slutligen  av  högre  dägg- 
djur endast  dingon  samt  ett  fåtal 


Savannsfcog    av    Eucalyptus   och    Acauia, 
Väst-Australien. 


867 


Australien 


868 


arter  fladdermösa  och  gnagare 
(råttor  och  möss).  Vid  kusten  av 
Indiska  oceanen  lever  dessutom 
dugongen.  Dingon  anses  ha  in- 
kommit tillsammans  med  män- 
niskan i  förhistorisk  tid.  I  våra 
dagar  ha  införts  de  vanliga  hus- 
djuren, vilka  i  vissa  trakter  nu 
äro  förvildade.  Ett  svårt  skade- 
djur är  den  likaledes  införda 
kaninen.  Den  ursprungliga  djur- 
världen är  därför  numera  starkt 
uppblandad  och  måste  i  vissa 
fall  t.  o.  m.  skyddas  mot  utrot- 
ning. Regionens  fågelfauna  är 
betydligt  rikare  än  däggdjurs- 
faunan och  utmärkes  likaledes  av 
förekomsten  av  talrika,  endast 
här  förekommande  former.  Hit 
höra  paradisfåglarna,  lyrfågeln, 
talegallahönsen  m.  fl.  Talrikt  före- 
trädda äro  duvor  och  papegojor 
(kea,  kakaduor).  Vidare  må  näm- 
nas skrattfågeln,  svarta  svanor 
och  kasuarer,  emuer  och,  på  Nya 
Zeeland,  kivin.  Fasaner,  gamar, 
hackspettar  och  äkta  finkar  sak- 
nas. Kräldjuren  äro  talrikast  re- 
presenterade av  ormar  och  ödlor. 
På  Nya  Zeeland  förekommer 
bryggödlan.    Stjärtgroddjur    sak- 


Australnegrer     sysselsatta     med     tatue- 
ring. 


Inlodmgar   p,l   liske.   N.   Queensland, 

nas.  Av  fiskar  märkas  särskilt  en 
lungfisk.  (För  den  närmare  ut- 
bredningen se  under  djurnamnen.) 
—  Växtvärlden  visar  stor  rike- 
dom på  endemiska  arter,  särskilt  i 
8.V.,  där  82  %  av  fanerogamerna 
äro  endemiska.  Utmärkande  för 
A.  äro  de  berömda  skogarna  av 
Eucaly'ptus,  som  med  sina  verti- 
kalställda  blad  skänka  blott  ringa 
skugga.  De  förekomma  särskilt 
i  s.v.  och  ö.  Karaktäristiska  äro 
vidare  de  bisarra  grästräden, 
akasior  med  fyllodier,  talrika 
proteaceer,  Melaleu'ca,  Casiui- 
ri'na  m.  fl.  I  n.  A.  förekomma 
tropiska  regnskogar,  som  på- 
minna om  s.  Asiens.  Regnskogar 
förekomma  även  på  ö.  kusten 
men  bli  där  söderut  alltmer  art- 
fattiga. I  s.ö.  A:s  och  Tasma- 
niens  skogar  växa  talrika  orm- 
bunkträd.  I  s.  och  i  det  inre  av 
A.  utbreda  sig  stora  savanner, 
stäpper  och  öknar  och  s.  k. 
scrubs.  Savannerna  med  inströd- 
da grästräd,  eukalypter  1.  prote- 
aceer lämna  utmärkta  beten.  På 
stäpperna  växa  stickande  gräs 
{Trio' dia),  Casuarina,  på  salt- 
haltig  mark  den  buskformiga 
A'triplex  nummula'ria  m.  fl. 
Scrubs  äro  en  för  A.  utmärkande 
buskformation  med  Aca'cia,  Euca- 
lyptus  m.  m.  De  förekomma  sär- 


869 


Australien 


870 


Halsband  och  amuletter  från  n.  Queens- 
land. 

skilt  i  det  inre  av  s.v.  A.  —  En 
särställning  intar  Nya  Zeeland, 
vars  flora  närmast  påminner  om 
Söderhavsöarnas.  Xy-zeeländskt 
lin  är  där  inhemskt.  I  övrigt 
saknar  A.  nästan  alldeles  in- 
hemska kulturväxter.  Jfr  Växt- 
geografi. —  Urbefolkning. 
Ars  urinvånare,  de  s.  k.  austraJ- 
negrerna,  bilda  med  den  nu 
utdöda  befolkningen  på  Tasma- 
nien  en  egen  folkgrupp.  De  stå 
betydligt  lägre  än  befolkningen 
på  öarna  i  Stilla  havet.  Hud- 
färgen är  mörk,  brungul  till 
svart,  och  håret  krusigt.  För 
australnegern  kännetecknande 
drag  äro  därjämte  framspringan- 
de ögonbryn,  små,  djupt  liggande 
ögon,  kort  och  bred  näsa  med 
breda  näsvingar  samt  tjocka  läp- 
par. Kroppslängden  växlar  mellan 
1,50 — 1,80  m.  De  äro  uppdelade  i 


stammar,  i  fejd  med  varandra,  ha 
flera  språk,  vilka  synas  besläk- 
tade sinsemellan  och  äro  flersta- 
viga.  Australnegrerna  gå  i  all- 
mänhet nakna  och  bära  hår- 
prydnader  av  fjädrar.  Tatuering 
förekommer.  Boningarna  äro  pri- 
mitiva, ehuru  i  n.  ett  papuanskt 
inflytande  förmärkes  i  bättre 
bjggda  hyddor.  Deras  vapen  äro 
spjut,  klubba  och  bumerang.  De 
äro  nomadiserande,  sakna  hus- 
djur och  bedriva  ingen  som  helst 
odling.  Urbefolkningen  var  förr 
icke  föremål  för  folkräkning. 
Den  uppskattades  till  150,000 
individer  1911,  medan  en  mera 
omsorgsfull  räkning  1921  gav 
endast  60,000.  Av  dessa  ha  de 
vita  tagit  c:a  20,000  i  sin  tjänst; 
de  övriga  äro  i  allmänhet  noma- 
der. —  Näringar,  handel,  sam- 
färdsmedel.  Näringslivet  har  på 
senare  tider  utvecklat  sig  synner- 
ligen hastigt.  A.  är  numera,  näst 
Indien,  det  förnämsta  koloniom- 
rådet i  Britt,  riket.  Genom  europé- 
erna hava  nästan  samtliga  euro- 
peiska och  många  tropiska  kul- 
turväxter hit  överflyttats  och  i 
synnerhet  i  s.ö.  blivit  föremål  för 
odling.  Produktionen  av  spann- 
mål, särskilt  vete,  är  betydande, 
liksom  också  frukt-,  vin-  och  soc- 
kerrörsodlingen. Boskapsskötseln 
(får  och  nötkreatur)  är  Ars  vik- 
tigaste näring.  A.  behärskar  nu 
världsmarknaden  av  uU;  hudar, 
talg,  smör  och  fruset  kött  ex- 
porteras i  stor  skala.  Angåen- 
de bergsbruket  se  avd.  Geo- 
logi. Av  industri  är  endast  att 
nämna     kvarn-     och     ölindustri. 


Folkmängd  (vita). 

1871 1,7  mill. 

1881 2,>  » 

1891 3.J  » 

1901 3,.  » 

1911 4,s  » 

1921  .     .  5.»  » 


Folkraser. 

1901  1911 

Vita 3,774,000  4,4.55,000 

Kineser 33,000  26,000 

Japaner 4,000  4,000 

Hinduer  o.  singaleser          5,000  4,000 

Urbefolkning  se  ovtn 


871 


Australien 


872 


Produktion  (inlU. 

kr.) 

1910 

■/' 

1919— 'o/e 

Åkerbruk 715,5 

1,300,2 

Boskapsskötsel   ....    1,025,» 

1.963,1 

Mejerihantering  etc.    .    .      313,o 

698,9 

Skogsbruk  och  flske  .    .        86,2 

355,0 

Gruvdrift 417,» 

183,1 

Industri 820,» 

1,766,9 

1920 


Kreatursstock  ('/•  1919). 


Hilstar  .  . 
Nötkreatur 
Får  .  .  . 
Svin      .    . 


Hela  produktionsvärdet  .   3,379,3 


6,267,2 


Ullproduktion  '/'  1918- 
298,000   ton,   värda  765 


2, 
12, 

mill 
» 

0, 

» 

'76  1919 
mill.  kr 

Totala  arean  av  odlad  jord  '/'  1918— '"/e  1919 5,4  mill.  har 

Åkerbrukets  avkastning  samma  år 1,045     »      kr. 

Skogarnas  totala  area          »         »       41,2     »     har 

Därav  timmerskog 6,7     »       » 

Kol-  och  metallproduktionen  'h  1918— ""/o  1919  hade  ett  värde  av  471 
mill.  kr.,  därav:  guld  97  mill.  kr.;  silver  och  bly  110  mill.  kr.;  koppar  80  mill.  kr.; 
tenn  26  mill.  kr.  och  kol  110  mill.  kr.    Guldproduktion  1919:  33,241  kg. 

Den  odlade  jordens  användning  och  avkastning. 

Areal  (1, 000-tal  har)  Avkastning 


Vete  . 
Havre 
Kom  . 
Majs  . 


Hö     .    . 

Potatis  . 
Sockerrör 
Vin     .    . 
Frukt 


'/'  1912— '»/s  1913  '/'  1918—^76  1919     '/'  1912-^76  1913  'Z?  1918-^76  1919 

l,000-t»l  hl. 

.  .  2,970         3,237         83,434         27,493 

.354  311  S,1S5  S,79ö 

.     .         73  103  1,403  1,782 

.     .       127  116  8,037  2,512 

1,000-tal  ton 
.     .     1,302  1,090  3,955  2,894 

.     .         52  45  418  260 

.     .         63  69  1,135  1,780 

.    .         26  28  —  (druvor)  122 

.    .    .  107  (mill.  kr.)  91,» 


Viktigaste  import-  och  exportvaror  '/'  1918-^76  1919. 

Värde  i  mill.  kr. 


Import : 

Textilvaror] 674,7 

Maskiner 70,» 

Järn-  och  stålplåt  och  -bleck  .    .    .  34,6 

Vitbleck 88,3 

Fordon  m.  m 41,o 

Metallmanufakturvaror 121, 1 

Papper  m.  m 78,? 

Kemisk-tekn.  prod 228,7 


Ull.    .    . 

Vete 

Mjöl 

Skinn  och  hudar 
Köttkonserver 

Smör 

Bly 

Oxkött    .    .    .     . 


Export : 


.     .  769,! 

.     .  204,< 

.     .  104,1 

.     .  79,1 

.     .  67,( 

.     .  57,s 

.     .  52,c 

.     .  44,5 

Koppar 43,1 

Läder 37,7 

Talg 39,1 

Silver 34,« 

Sylter 33,3 

Fårkött 23,» 


Importens  hela  värde  1918— 19  1,840  mill.kr.      Exportens  hela  värde  1918— 19  2,050  mill.kr 
1919—201,750    »    »  1919—20  2,680    »    » 

Handelsflottans  tonnage. 

1913  436,000  ton;  1916  402,000  ton;  1919  358,000  ton. 

Australiens  handel  med  Sverige  1919. 


Export 

Spannmål  och  prod.  därav  .  27, 30  mill.  kr. 
Hudar,  skinn  m.  m.     ...    0,2»      »     » 
övriga  exportvaror     .    .    .    0,n     »      » 


Import: 

Trävaror 1,70  mill.  kr. 

Pappersmassa,  papp,  papper  3,«o  »  » 

Kemikalier 0,57  »  » 

Metaller,  arbeten  därav  .    .  0,2s  »  » 

Fartyg,  fordon,  maskiner  1,76  »  » 

Övriga  importvaror     .     .     .  0,o4  »  » 


Exportens  totala  värde  .     .  27,7o  mill.  kr.     Importens  totala  värde 


7,72  mill.  kr. 


i 


873 


Australien 


874 


socker-  och  köttkonservfabrika- 
tion.  Handeln  går  huvudsakligen 
över  Storbritannien.  De  för- 
nämsta sjöstäderna  äro  Sydney, 
Melbourne  och  Freemantle  (med 
Perth).  Järnvägarna,  som  bör- 
jade anläggas  1850,  bilda  ett 
sammanhängande  nät  i  ö.  och  ett 
i  v.  Spårvidden  är  emellertid 
olika  inom  olika  stater,  varför 
även  handeln  mellan  de  skilda 
staterna  inbördes  fortfarande 
sker  genom  kustfart.  Trans- 
australiska  järnvägen.  Port 
Augusta — Kalgoorlie,  en  normal- 
spårig  sammanbindningslinje 

mellan  ö.  och  v.  A.,  färdigbyggd 
1917,  torde  komma  att  bliva  en 
viktig  samfärdselled  mellan  Stilla 
och  Indiska  oceanerna.  Av  direkta 
ångbåtslinjer  till  A.  kan  nämnas 
en  svensk  linje  (sedan  1907),  ägd 
av  "Transatlantic"  i  Göteborg.  — 
Upptäcktshistoria.  A.  upptäcktes 
av  européer  i  början  av  1600-t., 
men  det  dröjde  länge,  innan 
man  lärde  känna  det  nya  landets 
natur  och  storlek,  1606  hade 
spanjoren  L.  de  Torres  färdats 
fram  genom  Torres'  sund,  och 
samma  år  trängde  holländaren 
W.  Janszen  ned  i  Carpentaria- 
viken.  Genom  holländaren  Tas- 
mans  färd  1642  s.  om  A.,  varvid 
Tasmanien  upptäcktes,  konstate- 


Fårhjord   i   Queensland 


GuIdgTävare  i  Väst-Australien 


rades,  att  A.  ej  var  en  utskjutan- 
de     del      av      det     legendariska 
Australlandet,  som  man  trott  ut- 
breda sig  runt  hela  jorden  på  s. 
halvklotet.    Delar    av    v.  kusten 
upptäcktes    av    engelsmannen  W. 
Dampier  1699,  men  först  genom 
James    Cooks    resor  utforskades 
den  helt  okända  ö.  kusten  av  kon- 
tinenten. Cook  tog  1770  A.  i  be- 
sittning för  England  och  gav  det 
namnet  Xya  Syd-Wales.  Ända  till 
1798  trodde  man,  att  Tasmanien 
eller  Van  Diemens  land,  som  ön 
då  kallades,  sammanhängde  med 
fastlandet.    Vid    1800-t:s  början 
voro  visserligen  huvuddragen  av 
A:s  kustkonturer  kända,  men  det 
inre   var    ännu   fullständigt   obe- 
kant.  Invandringen  av  vita  bör- 
jade 1788,  då  c:a  800  brottslingar 
deporterades     till     Botany    Bay, 
varifrån  de  förflyttades  till  Port 
Jackson,  där  grunden  till  det  bli-  • 
vande    Sydney    lades.    Det    inre 
A:s  utforskande  har  till  största 
delen  genomförts  av  australierna 
själva.    De    första    upptäcktsfär- 
derna skedde  redan  i  början  av 
1800-t.  Wentworth  trängde   1813 
över     Blå    bergen    och    fann   de 
översta     grenarna     av     floderna 
Murray   och   Darling,   och   redan 
1829     blev     Murraysystemet    ut- 
forskat   till    mynningen    av    Ch. 
Sturt.    Adelaide  anlades  i  denna 
trakt   1836.    Genom  E.  J.  Eyres 
vågsamma  expeditioner  1839 — 41 


875 


Australien 


876 


dela  upptäcktes  de  stora  avlopps- 
lösa  sjöarna  i  kontinentens  inre, 
dels  undersöktes  det  australiska 
ökenområdets  randzon  fram  till 
Albany  vid  sydkusten.  Från 
denna  tid  datera  sig  ökenfär 
derna  i  A:s  inre.  Skickliga  forsk- 
ningar gjordes  av  Ch.  Sturt,  L. 
Leichhardt  m.  fl,,  och  efter  flera 
resor  lyckades  slutligen  J.  M'Dou- 
all  Stuart  1862  genomtvära 
kontinenten,  ungefär  där  den  nu- 
varande överlandstelegraflinjen 
numera  framgår.  Denna  anlades 
1870 — 72  och  har  sedan  varit 
bas  för  fortsatta  expeditioner 
till  de  v.  ökenområdena.  Öde- 
markerna genomtvärades  här  av 
P.  E.  Warburton  1873,  J.  Förrest 
1874,  E.  Giles  1875,  D.  Lindsay 
och  D.  Carnegie  på  1890-t.  Av 
A.  återstå  ännu  stora  områden, 
som  ej  äro  undersökta.  —  Poli- 
tisk indelning.  Hela  kontinen- 
ten tillhör  Australiska 
statsförbundet,  Common- 
wealth  of  Australia,  en  av  6 
australiska  kolonier :  Victoria, 
Nya  Syd-Wales,  Queensland,  Syd- 
Australien,  Väst-Australien  och 
Tasmanien  sedan  1901  bestå- 
ende statssammanslutning,  ingå- 
ende som  dominion  i  det  brit- 
tiska imperiet.  I  förbundet  in- 
räknas ett  mindre  förbundsom 
rade,  där  dess  ännu  ej  färdig- 
byggda huvudstad  Canberra 
är  belägen,  och  det  stora  Nord- 
Territoriet,  som  ännu  ej  är  till- 
räckligt bebyggt  för  att  bilda  en 
egen  stat.  I  statsförbundet  ingår 
dessutom  som  territorium  ö.  Nya 
Guinea.  Den  brittiske  konungen 
representeras  av  en  general- 
guvernör, och  denne  har  vid  sin 
sida  en  parlamentarisk  ministär. 
Generalguvernören  utövar  den 
lagstiftande  makten  i  förening 
med  förbundsparlamentet,  som 
består  av  en  senat  och  represen- 


tanternas hus.  Senaten  består  av 
minst  6  valda  ombud  för  var 
stat;  representanthuset  har  dub- 
belt så  många  medlemmar  som 
senaten.  Kepresentanterna  väl- 
jas enligt  allmän  rösträtt  för 
män  och  kvinnor.  De  enskilda 
australiska  staterna  hava  var 
och  en  sin  egen  av  konungen  till- 
satta guvernör,  egen  regering  och 
eget  parlament  i  två  hus,  som 
avgöra  frågor  av  lokal  betydelse. 
—  Historia.  Efter  de  första  in- 
vandrarna 1788  (se  ovan  sp. 
874)  följde  snart  nya  skaror 
deporterade,  till  vilka  fria  immi- 
granter i  allt  större  antal  säl- 
lade sig.  Vid  1800-t:s  mitt  upp- 
hörde förbrytartransporterna, 
samtidigt  som  en  kraftig  frivillig 
immigration  vidtog,  främjad  av 
upptäckten  av  guldfyndigheter  i 
Victoria  och  sedan  av  den  hastigt 
uppblomstrande  boskapsskötseln. 
1855  erhöllo  kolonierna  utsträck- 
ta politiska  friheter,  men  inga 
gemensamma  band  förenade  dem. 
1859  funnos  fem  stater.  Först  på 
1880-t.  uppstod  tanken  på  ett 
statsförbund,  som  skulle  tillvara- 
taga A:s  gemensamma  intressen. 
1895  föreslog  Nya  Syd-Wales' 
statsminister,  George  Reid,  att 
ett  gemensamt  konvent  skulle 
sammankallas  för  att  utarbeta  en 
förbundsförfattning.  Detta  sam- 
mankallades 1897,  och  ett  förslag 
utarbetades,  som  sedermera  god- 
kändes av  de  enskilda  staterna 
och  av  det  brittiska  parlamentet 
och  under  namn  av  Common- 
wealth  Act  (1900)  kom  att  bilda 
grundvalen  för  statsförbundet. 
Det  första  parlamentet,  som 
sammanträdde  1901,  var  delat  på 
tre  partier,  protektionister  under 
ledning  av  den  förste  premiär- 
ministern, sir  Edmund  Barton, 
de  frihandelsvänliga  under  sir 
George    Reid    och  arbetarpartiet 


no  fp.  &«eitwich. 


TRALIEN 
^EANIEN 

ENFÖRKLARING 

uvudkartan 

Ittningar  (Br.) 

-1  ,,  (Fr.) 

\ ..  INedi 


877 


Australnegrer — Austrasien 


878 


under  J.  C.  Watson.  Pä  grund  av 
de  båda  förstnämndas  inbördes 
jämvikt  kom  redan  från  början 
arbetarpartiet  att  spela  en  bety- 
delsefull roll,  vilket  det  gjort  i 
ökad  grad  senare  genom  stark 
frammarsch  vid  valen.  Sedan 
Watson  dragit  sig  tillbaka  från 
partiledningen,  övertogs  denna  av 
Andrew  Fisher.  Efter  upprepade 
ministerskiften,  föranledda  av 
den  osäkra  partiställningen,  bil- 
dade Fisher  efter  en  betydande 
valseger  1910  regering,  lyckades 
icke  utan  svårigheter  hävda  sin 
ställning  till  1913,  då  han  fick 
vika  för  de  frihandelsvänligas 
nye  chef,  Joseph  Cook,  men  fick 
redan  1914  efter  en  ny  valseger 
återtaga  ledningen  av  ministären, 
vilken  han  dock  kort  efteråt  läm- 
nade till  sin  medhjälpare  W.  M. 
Hughes  för  att  själv  ss.  Austra- 
liens "high  commissioner"  bege 
sig  till  London.  Under  dessa  år 
hade  regeringen  haft  att  möta  en 
mängd  svårigheter  på  arbets- 
marknaden och  med  kraft  bekäm- 
pat strejkoroligheter  på  olika 
håll.  Ett  flertal  skyddstullar  hade 
införts,  med  större  1.  mindre  för- 
måner beviljade  åt  det  brittiska 
moderlandet  och  dess  kolonier. 
En  särskild  australisk  flotta  hade 
efter  1909  börjat  byggas  i  stället 
för  att  A.  förut  lämnat  penning- 
bidrag till  den  brittiska  flottan. 
Under  världskriget  hjälpte  A. 
moderlandet  på  ett  verksamt  sätt. 
Vid  krigsutbrottet  igångsattes  en 
fullständig  nyuppsättning  av  en 
armé  uteslutande  på  frivillighe- 
tens väg.  Inom  ett  år  hade 
100,000  man  värvats,  och  vid  kri- 
gets slut  hade  sammanlagt 
420,000  man  —  'A,  av  befolk- 
ningen —  varit  under  fanorna, 
därav  320,000  helt  i  aktiv 
tjänst.  Jämte  nyzeeländarna  ut- 
märkte sig  kåren  Anzac  (se  d.  o.) 


under  Gallipolifälttåget  1915;  de 
så  småningom  till  fem  upp- 
gående australiska  infanteridivi- 
sionerna kommo  sedermera  till 
användning  på  västfronten. 
Australiskt  kavalleri  utmärkte 
sig  även  i  Palestinafälttåget 
1917—1918.  Förlusterna  under 
världskriget  voro  synnerligen 
stora:  58,000  döda  och  152,000 
sårade.  Den  vid  krigsutbrottet 
befintliga  flottan  förstärkte  så 
småningom  de  brittiska  sjöstrids- 
krafterna i  Nordsjön.  Numera 
finnes  i  A.  en  milisartad  här- 
organisation, grundad  på  allmän 
värnplikt,  som  dock  gäller  endast 
i  fråga  om  hemlandets  försvar. 
Grunddragen  härtill  voro  upp- 
gjorda före  världskriget.  Den 
energiska  krigspolitiken  är  till 
stor  del  Hughes'  verk.  Trots 
många  inre  slitningar  (skärpt 
förhållande  till  arbetarpartiet) 
har  denne  kunnat  upprätthålla 
sin  ställning  som  premiärminis- 
ter (dock  med  betydande  rekon- 
struktioner av  ministären).  Vid 
fredskonferensen  i  Paris  1919, 
där  han  var  Ars  ombud,  fram- 
förde han  stora  ersättningskrav 
och  ville  bl.  a.  annektera  tyskar- 
nas f.  d.  kolonier  i  Stilla  havet. 
Han  måste  dock  nöja  sig  med  att 
A.  fick  mandatet  över  de  tyska 
kolonierna  s.  om  ekvatorn  utom 
Samoa-öarna  och  Nauru.  Utrikes- 
politiskt har  A.  kommit  i  en 
stark  motsättning  till  Japan  på 
grund  av  en  sträng  lagstiftning 
mot  japansk  invandring. 

Australnegrer,  se  Austra- 
lien sp.  869  f. 

Austra'sien,  östriket,  kallades 
på  merovingernas  tid  den  östra, 
huvudsakligen  av  germanska 
stammar  bebodda  delen  av  fran- 
kiska  riket.  Dess  huvudstad  var 
Metz.     Den     karolingiska     ätten 


879 


Austria — Autodafé 


880 


härstammar  från  A.  Jfr  N"  e  u  - 
s  t  r  i  e  n. 

Au'stria,  latiniserat  namn  på 
Österrike. 

Austrvegr,  österväg,  en  i  forn- 
isländsk  litteratur  vanlig  benäm- 
ning på  länderna  ö.  om  Öster- 
sjön. 

Austråt,  Ö  s  t  r  å  t,  ett  av  Nor- 
ges fåtaliga  större  herresäten,  be- 
läget på  n.  stranden  av  Trond- 
hjemsfjorden,  omtalat  redan  på 
Olav  Tryggvasons  tid.  Den  se- 
naste huviidbyggningen  uppfördes 
av  Ove  Bielke  omkr.  1650  i  prakt- 
full barock  men  med  en  del  av 
den  medeltida  träskulpturen  be- 
varad; den  skadades  svårt  av 
åskslag    1916. 

Ausås,  socken  i  Kristianst.  1., 
pastorat  i  Lunds  stift.  1,400  inv. 

Auta'rk  (av  grek.  att*o's,  själv, 
och  a'rkein,  härska),  självhärska- 
re. —  A  u  t  a  r  k  i',  envälde;  i 
moralläran  oavhängighet  av  yttre 
ting,  det  att  vara  sig  själv  nog, 
vilket  fordrades  av  kyniker  och 
stoiker;  i  dogmatiken  Guds  egen- 
skap att  vara  nog  i  sig  själv, 
sufficÅe'ntia. 

Aute'cisk,  detsamma  som 
autoecisk. 

Aute'ntisk  (grek.  autentiko' s) , 
äkta,  pålitlig. 

Auteuil  råtö'j],  stadsdel  i 
Paris  på  högra  Seinestranden  vid 
Boulogneskogen,  känt  för  en  där 
anlagd  kapplöpningsbana.  Var 
före   1860  en  by,  där  många  av 


Frankrikes      litterära     storheter 
hade    sommarbostäder. 

Auto  (av  grek.  auto's,  själv) 
brukas  i  en  mängd  sammansätt- 
ningar i  betydelsen  själv,  själv- 
verkande,  självständig,  egen; 
vanlig  förk.   för  automobil. 

Auto  (plur.  au'tos,  av  lat. 
a'ctus,  akt)  kallades  i  Spanien 
det  medeltida  dramat  med  reli- 
giöst innehåll.  Autos  al  nacia- 
mento  uppfördes  vid  julen  och 
autos  sacramentales  vid  Kristi 
lekamensfest.  De  fortlevde  ända 
till   1765,  då  de  förbjödos. 

Autobiogra'f  (av  grek.  auto's, 
själv,  bi'os,  liv,  och  gra'fein, 
skriva),  person,  som  själv  förfat- 
tar sin  levnadsbeskrivning.  — 
Autobiografi',  självbiografi. 

Autodafé  (port.,  av  lat.  a'ctus 
fi'dei,  troshandling),  urspr.  kun- 
görandet av  inkvisitionens  dom 
över  kättare  och  otrogna,  seder- 
mera också  exekutionen  av  straf- 
fet. Till  A.  hörde  regelbundet  en 
procession  av  de  dömda,  bland 
vilka  också  fördes  bilder  av  så- 
dana som  dömts  frånvarande  och 
liken  av  dem  som  dött  under  de 
pinliga  förhören;  de  dömda  voro 
härvid  klädda  i  dräkter,  på  vilka 
lågor  och  djävlar  voro  målade. 
Dödsstraffet      utfördes      i      regel 


Kapplöpning  vid  Auteuil. 


Autodidakt — Autointoxikation 


Airtodalé   i    Madrid    1680,    Målning    av   F.    Klzl. 


genom  att  delinkventerna  levande 
brändes;  de  som  i  sista  stunden 
avsvuro  sin  villfarelse  åtnjöto 
förmånen  att  strypas,  innan 
bålet  antändes.  Även  bilderna 
av  dem  som  kunnat  sätta  sig  i 
säkerhet  och  liken  av  de  'döda 
brändes.  Autodaféer  ha  i  de  ka- 
tolska medelhavsländerna  före- 
kommit ända  in  på  1800-t.  Deras 
glansperiod  var  motreformatio- 
nens  tidevarv,  då  de,  särskilt  i 
Spanien,  Portugal  och  Italien, 
hörde  till  de  oftast  återkomman- 
de och  mest  uppskattade  folk- 
festerna. 

Autodida'kt  (av  grek.  auto's, 
själv,  och  dida'sJcein^  lära),  själv- 
bildad. 

Autoe'cisk  (grek.  auto's,  själv, 
och  qi'kos,  -hem),  se  Kost- 
svampar. 

Autofy't  (grek.  auto's,  själv, 
och  fyto'n,  växt),  se  A  s  s  i  m  i - 
1  a  t  i  o  n. 

Autogami',  se  P  o  1 1  i  n  a  - 
tion. 

Autogra'f  (av  grek.  auto's, 
själv,  och  gra'fein,  skriva),  egen- 
händig  skrivelse,  i   synnerhet  av 


märkliga  personer,  antingen  ett 
helt  dokument  eller  blott  en 
namnteckning.  Ett  m.  p.  efter 
namnet  (se  ill.  2  och  5)  är  för- 
kortning för  ina'nu  pro'pria,  med 
egen  hand.  Autografsamlingar 
omtalas  redan  under  antiken. 
Affärsmässig  handel  med  auto- 
grafer har  medfört  förfalskningar 
i  stor  skala.  Handböcker  med  an- 
visningar och  faksimilen  av  äkta 
autografer  ha  utgivits  till  ledning 
för  samlare. 

Autoinfektio'n  (grek.  auto's, 
själv,  och  lat.  infe'ctio,  besmit- 
telse),  överförande  av  levande 
smittämne  (maskägg,  bakterier) 
från  en  sjiikdomshärd  till  andra 
delar  av  samma  organism. 

Autointoxikatio'n  (grek.  au- 
to's,  själv,  och  toxilco'n,  gift), 
självförgiftning,  d.  v.  s.  förgift- 
ning med  av  organismen  själv 
producerade  ämnen,  kan  upp- 
komma antingen  genom  bristande 
utsöndring  och  därav  följande 
anhopning  av  normala  ämnesom- 
sättningsprodukter (urinför- 
giftning, gul  sot,  se  d.  o.) 
eller    ock    genom    överproduktion 


883 


Autoklav — Autokrat 


884 


To" 


Näirra   svenska  autografer.    1.  Gustav   I    ("med  egen  hand").  2.  Gustav  II  Adolf. 
4.  J.   T.  Sergrel.   5.     Axel  Oxenstierna,   8.   Anders  Zorn.   14.  Hj.  Hammarskjöld. 


av  ämnen  genom  sjukligt  stegrad 
verksamhet  hos  ett  organ,  t.  ex. 
sköldkörteln     vid     Basedows 


Autoklaver  för  laboratorie1)ruk.   Upp- 
värmning med  gaseldning. 


sjukdom  (se  d.  o.).  Slutligen 
kunna  alltigenom  främmande  äm- 
nen upptagas  i  blodet,  ss.  vid  ab- 
normt stegrad  förruttnelse  inom 
tarmkanalen. 

Autokla'v  (av  grek.  auto's, 
själv,  och  lat.  cla'vus,  plugg), 
kittel,  i  vilken  kokning  sker  im- 
der  tryck,  åstadkommet  genom 
kittelns  tillstängande  med  ett 
lock.  A.  användes  ofta  i  den  ke- 
miska industrien  och  inom  bak- 
teriologien  för  sterilisering  av 
näringssubstrat,  i  kirurgien  för 
sterilisering  av  förband,  mate- 
rial o.  d. 

Autoko'r,  se  Växternas 
spridning. 

Autokra't  (av  grek.  auto's, 
gjälv,  och  krateCn,  härska),  själv- 


885 


Autokton — Automobil 


886 


härskare.      —      Autokrati', 
självhärskardöme. 

Autokto'n  (grek.  auto's,  själv, 
kton,  jord),  urinnevånare.  — 
Djurform,  som  uppstått  inom  det 
område,  där  den  förekommer;  har 
den  däremot  dit  invandrat,  säges 
den  vara  heterokton  1.  en 
immigrant. 

Automa't  (av  grek.  auto' ma- 
tos, av  egen  rörelse)  kallas  en 
mekanisk  anordning,  som  genom 
(oftast  osynligt)  anordnad  utlös- 
ning av  en  spärr  e.  d.  självstän- 
digt uträttar  vissa  mekaniska 
funktioner.  Utlösningen  sker 
genom  inverkan  av  ett  lätt  tryck 
eller  en  lindrig  dragning.  A.  har 
även  blivit  benämning  för  s.  k. 
automatrestauranter. 

Automatgevär,  se  Gevär. 
Automati'  (grek.  auto' matos, 
av  egen  rörelse)  betecknar  i 
fråga  om  ett  organ,  att  det  för 
sin  verksamhet  ej  kräver  utifrån 
(från  centrala  nervsystemet) 
kommande  impulser.  Ett  typiskt 
exempel  därpå  är  hjärtat,  som, 
även  uttaget  ur  kroppen,  fortsät- 
ter att  slå  med  sin  givna  rytm 
vid  gynnsamma  miljöförhållan- 
den under  längre  tid.  —  A.  hos 
ett  h järncentrum  innebär,  att  det- 
samma är  undandraget  viljans 
inflytande,  som  fallet  är  med  det 
s.  k.  andningscentrum.  Andnings- 
rörelserna kunna  i  och  för  sig 
behärskas  av  viljan,  men  vid  en 
viss  grad  av  kolsyreanhopning  i 
blodet  träder  det  automatiska 
andningscentrum  i  verksamhet, 
och  andningsrörelsen  kan  då  icke 
längre  undertryckas.  —  Slutligen 
förekommer  A.  som  symtom  vid 
vissa  sinnes-  och  nervsjukdomar 
även  i  fråga  om  rörelser,  som 
normalt   utlösas   av  viljan. 

Automobi'1    (av   grek.    auto's, 
Bjälv,    och    lat.    mo'Mlis,   rörlig), 


Cugnots    ångvagn. 


landsvägsfordon,  framdrivet  av 
på  fordonet  varande  motor.  På 
grund  av  drivkraftens  art  skiljer 
man  mellan  ång-,  elektriskt 
och  explosionsmotor- 

drivna vagnar.  Ängvagnen, 
som  är  den  äldsta  typen,  kon- 
struerades i  praktiskt  användbar 
form  först  av  Cugnot  1769  och 
har  senare  utvecklats  i  en  mängd 
typer,  som  emellertid  knappast 
slagit  igenom.  Fastän  ångvagnen 
är  lättskött  och  dess  detaljer 
i  övrigt  relativt  enkla,  medför 
dock  användandet  av  ångpannor 
åtskilliga  stora  olägenheter. 
Dock  ha  ångdrivna  lastvagnar 
fått  en  viss  betydelse,  särskilt 
i  England  och  Tyskland.  Elek- 
triska A.  ha  heller  icke  kom- 
mit till  vidsträcktare  använd- 
ning, icke  ens  sedan  lätta  och  mot 
yttre  åverkan  motståndskraftiga 
ackumulatorer  uppfunnits.  Acku- 
mulatorerna måste  ofta  laddas, 
och  så  länge  icke  planmässigt 
anlagda     laddningsstationer     fin- 


Den    första    i    Sverige   tillverkade   auto- 
mobilen. 


887 


Automobil 


T.   v.   Fyroylindrig   automobilmotor   med   förgasaren   och   dynamon.    T.    h.   Växellå- 
dan   till    cardandriven    automobil. 


nas,  torde  denna  automobiltyp 
mindre  väl  ägna  sig  för  trafik. 
A.,  drivna  av  explosionsmotorer, 
främst  bensinmotorer,  ha  genom- 
gått en  hastig  utveckling  till 
den  fulländade  typ,  våra  dagars 
A.  erbjuder.  Som  den  bensimno- 
tordrivna  A:s  uppfinnare  räknas 
den  tyske  ingenjören  G.  Daimler, 
1885,  ehuru  automobilfabrika- 
tionens  utveckling  sedermera  för- 
siggått huvudsakligen  i  Frank- 
rike. 1  senare  år  ha  amerikanska 
märken  blivit  allmänna  även  i 
Europa.  —  Automobilmotorn  är 
så  gott  som  alltid  en  fiercylindrig 
4-takts  bensinmotor,  mera  sällan 
luftkyld,  allmännast  vattenkyld, 
varvid  kylvattnets  cirkulation 
åstadkommes     antingen    med    en 


styr-  och  regleringsanordningar  &  auto- 
mobil. 1.  Tandning.  2.  Handgas.  3.  Ratt. 
ft.  Handbroms.  5.  Växelspak.  6.  Totbroms. 
7.  Kona.     8.  Fotgas.    9.  Starter. 


särskild  av  motorn  driven  centri- 
fugalpump  eller  av  skillnaden  i 
specifik  vikt  mellan  det  upp- 
värmda och  det  avkylda  vattnet 
(termosifon-system).  Vattnets 
återkylning  sker  i  ett  framtill  å 
A.  varande  kylelement,  där  luften 
omspolar  det  system  av  tunnväg- 
giga  rör,  varigenom  vattnet  fly- 
ter. Särskilt  viktiga  delar  av  A. 
äro  förgasaren  och  t  ä  n  d  - 
apparaten  (se  dessa  ord). 
Avloppsgaserna,  som,  när  de  ut- 
blåsas från  cylindrarna,  ännu  be- 
sitta ett  övertryck  på  3  å  4  atmo- 
sfärer, passera,  innan  de  utsläp- 
pas i  fria  luften,  en  ljuddäm- 
pare, bestående  av  ett  expan- 
sionsrum, vari  trycket  reduceras, 
varefter  gaserna  utströmma  ge- 
nom ett  antal  fina  hål.  —  Cylin- 
derkannornas rörelse  överföres 
medelst  vevstakar  på  en  med 
svänghjul  och  vevslängar  försedd 
motoraxel,  vilken  ytterligare 
är  delad  av  en  läderkon- 
eller  lamellkoppling,  så 
att  motorn  kan  frånkopplas  det 
övriga  drivmaskineriet.  —  Vid 
fyrhjuliga  A.  äro  så  gott  som 
undantagslöst  bakhjulen  driv- 
hjul. Motoraxelns  rörelse  över- 
föres till  dessa  antingen  med  ked- 
jor   (ifall  bakhjulen  äro  hårt  be- 


889 


Automobil 


890 


Modern  lyxautomobii. 


lastade,  t.  ex.  i  Iräga  om  last- 
automobiler )  eller  med  cardan 
( vid  personautomobiler ) .  Kedje- 
driften medger  ett  stort  utväx- 
lingsförhållande  mellan  motor 
och  drivhjul  och  lämpar  sig  där- 
för bäst  för  A.  med  låg  hastig- 
het. —  Hastighetsregleringen  kan 
ske  dels  genom  avpassande  av  den 
gasmängd,  som  tillföres  motorn, 
dels  genom  användande  av  olika 
utväxlingsförhållanden  mellan 
motoraxeln  och  mellanaxeln. 
Den  anordning,  varmed  sist- 
nämnda reglering  åstadkommes, 
kallas  växellådan  och  inne- 
sluter nu  nämnda  axlar,  på  vilka 
ett  antal  kugghjul  äro  fastade. 
Dessa  kunna  bringas  att  parvis 
samarbeta,  varvid  man  i  regel 
har  att  välja  mellan  3  utväx- 
lingsförhållanden. Dessutom  inne- 
håller växellådan  en  extra  mel- 
lanväxel  för  backslagning.  — 
Mellanaxelns  rörelse  överföres 
till  drivhjulen,  resp.  kedjehjulen 
medelst  skruvhjuls-  eller  konisk 
växel.  Skruvhjulsväxeln  har  en 
mycket  tyst  gång,  men  fordrar  en 


noggrannhet  i  utförandet,  som  ej 
alla  fabrikanter  hittills  ha  upp- 
nått. —  Då  motståndet  vid  rörel- 
sen ej  alltid  är  lika  för  de  båda 
bakhjulen,  och  då  dessa  vid  kör- 
ning  i  kurvor  röra  sig  med  sins- 
emellan olika  hastigheter,  måste 
de  drivas  i  viss  mån  separat.  Vid 
cardandrivna  A.  är  därför  bak- 
axeln delad,  vid  kedjedrivna  A. 
är  visserligen  bakaxeln  hel  och 
hjulen  löst  lagrade  på  densam- 
ma, men  den  axel,  som  uppbär 
de  smärre  kedjehjulen,  ä.r  i  stäl- 
let delad.  Bakhjulens  rörelse  obe- 
roende av  varandra  regleras 
med   en  s.  k.   differential- 


Uodern    lastautomobil. 


891 


Automobilkårcn — Automobiltrafik 


892 


växel.  —  A.  styres  med  fram- 
hjulen, som  sitta  på  var  sin  axel. 
Styrningen  är  vanligen  självhäm- 
mande,  d.  v.  s.  hjulen  kunna  vri- 
das genom  ratten  men  ej  tvärt 
om.  —  Smörj  ningen  måste 
vid  maskiner  med  så  hastigt  gå- 
ende, komplicerade  och  i  allmän- 
het svåråtkomliga  delar  vara 
mycket  effektiv.  Den  sker  antin- 
gen som  stänksmörjning  med  eller 
utan  tryck  eller  cirkulations- 
smörjning  med  pimip.  —  På  varje 
A.  skall  finnas  två  bromsar,  ver- 
kande oberoende  av  varandra.  De 
äro  mest  bandbromsar,  verkande 
på  bakhjulen.  —  Ramverket, 
chassiet,  bestod  förr  av 
stålrör,  numera  utföres  det  of- 
tast av  U -balkar  av  pressad  stål- 
plåt. —  Vagnshjulen  utföras  of- 
tast av  stål,  stundom  äro  ekrar 
och  hjullötar  av  trä.  Ståltråds- 
ekrar förekomma  även,  liksom  en 
konstruktion,  vari  ekrarna  er- 
satts av  en  cirkelrund  stålplåt- 
skiva. Hjulringarna  äro  av  gum- 
mi, antingen  massiva,  eller  pneu- 
matiska,  bestående  av  en  inner- 
slang  av  rent  gummi,  omsluten 
av  ett  däck  av  tjockare,  hårdare 
och  mot  nötning  motstånds- 
kraftigt gvmami.  Under  världs- 
kriget gjordes  försök  att  ersätta 
gummiringarna  med  fjädrande 
ekrar,  en  konstruktion  som  efter 
fredsslutet  funnit  föga  använd- 
ning. -—  Vagnskorgen,  k  a  r  o  s  - 
s  e  r  i  e  t,  har  utbildats  i  en  mång- 
fald former,  efter  vilka  A.  be- 
nämnes öppen,  halvtäckt  eller 
täckt.  —  Trehjuliga  A.  ha  rmder 
namnen  "Phänomobil",  "Cyklo- 
nett"  m.  fl.  under  senare  tid  bli- 
vit använda  förnämligast  till  lät- 
tare lasttrafik.  De  ha  framhjulet 
drivet  av  luftkylda  2 — 4-cylind- 
riga  motorer.  —  I  Sverige  funnos 
vid  utgången  av  1921  25,448  A., 
varav  i  Stockholms  stad  4,028,  i 


vilka  siffror  ambulans-,  brand- 
kårs- och  övriga  specialtyper  ej 
inräknats.  Tillverkningen  av  A.  i 
Sverige  har  aldrig  nått  den  om- 
fattning, att  den  i  större  grad 
kunnat  tränga  importen  tillbaka. 
Svenska  vagnar  anses  i  regel  för 
tunga  och  för  dyrbara.  1919  im- 
porterades  till    Sverige  3,800  A. 

Automobilkåren,  se  Frivil- 
liga  automobilkåren. 

Automobiltrafik.  För  A.  i  Sve- 
rige gäller  kungl.  förordning  av 
30  juni  1916  med  senare  tillkomna 
ändringar.  A.  övervakas  i  varje 
län  av  K.  B.,  som  förordnar  ett 
erforderligt  antal  automobil- 
besiktningsmän  för  en  tid 
av  tre  år.  Vill  någon  bruka  auto- 
mobil  (1.  motorcykel  med  en  vikt 
överstigande  50  kg.)  till  trafik 
inom  landet,  skall  automobilen 
registreras  hos  K.  B.  i  det  län, 
vari  ägaren  är  bosatt,  1.  i  det 
län,  vari  automobilen  företrädes- 
vis kommer  att  användas.  Före 
registreringen  skall  besiktnings- 
mannen tillse,  att  automobilen 
motsvarar  de  i  trafiksäkerhets- 
syfte tillkomna  bestämmelserna. 
Efterbesiktning  skall  företagas 
under  vart  tredje  kalenderår 
samt  för  automobiler  i  yrkesmäs- 
sig trafik  under  varje  kalenderår. 
Vid  registreringen  tilldelas  äga- 
ren ett  igenkänningsmärke,  som 
gäller  för  trafik  i  hela  riket  och 
skall  placeras  fram  och  bak  på 
automobilen  på  ett  i  ögonen  fal- 
lande sätt.  I  igenkänningsmär- 
kena   ingå    nummer    samt   någon 


W''^!!"-! 


Lagenligt  igenkänningstecken  och  natio- 
nalitetsplåt   å    automobil. 


893 


Automobiltrafik 


894 


av  följande  bokstäver:  A  (Sthlms 
stad),  B  (Sthlms  1.),  C  (Uppsala 
1.),  D  (Södermanl.  1.),  ^^  (öster- 
götl.  1.),  F  (Jönk.  1.),  G  (Kronob. 
1.),  H  (Kalmar  1.),  I  (Gottl.  1.), 
K  (Blekinge  1.),  L  (Kristian- 
stads 1.),  M  (Malmöh.  1.),  N 
(Hall.  1.),  O  (Göteb.  l.),P  (Älvsb. 
L),  R  (Skarab.  \.),  8  (Värml.  1.), 
T  (Örebro  1.),  C^  (Västmanl.  1.), 
W  (Kopparb.  1).,  X  (Gävleb.  1.), 
Y  (Västernorrl.  1.),  Z  (Jämtl.  1.), 
AC  (Västerb.  1.),  BD  (Norrb.  1.). 
Vid  provkörning  av  icke 
registrerad  automobil  skall  pä 
dennas  baksida  anbringas  en  på 
avstånd  väl  synlig  skylt,  uppta- 
gande ordet  "prowagn"  samt 
ägarens  namn  och  hemvist.  Har 
besiktning  ej  ägt  rum,  fordras 
särskilt  tillstånd  för  provkör- 
ningen. —  Automobilföra- 
r  e  måste  inneha  s.  k.  k  ö  r  k  o  r  t, 
utfärdat  av  K.  B.  För  körkortets 
förvärvande  fordras  en  uppnådd 
ålder  av  18  år  (för  s.  k.  yrkes- 
chaufförer 21  år) ;  läkareintyg, 
att  sökanden  ej  lider  av  sådan 
nedsättning  i  syn-  eller  hörsel- 
förmåga  eller  sådant  lyte,  som 
gör  honom  olämplig  som  förare; 
intyg  av  besiktningsman,  att  sö- 
kanden är  fullt  förtrogen  med 
konstruktionen,  skötseln  och 
manövreringen  av  automobil  samt 
äger  nödig  kännedom  om  gällande 
författningsföreskrifter  om  A. ; 
dessutom  skall  sökanden  vara 
känd  för  ett  nyktert  och  ordent- 
ligt levnadssätt.  Körkort  kan 
återkallas  för  viss  tid  eller  för 
alltid,  om  föraren  visat  sig 
olämplig  att  föra  automobil.  — 
A.  är  i  allmänhet  tillåten  på 
allmän  väg  med  en  bredd  av 
minst  3,6  m.  samt  på  gata  och 
torgplats,  på  enskilda  vägar  och 
områden  med  ägarens  eller  hans 
rättsinnehavares  tillåtelse;  läka- 
re   och    veterinäjer    i    yrkesutöv- 


ning äro  fritagna  från  inskrän- 
kande bestämmelser  beträffande 
A.  på  allmän  väg.  Högsta  k  ö  r  - 
hastigheten  med  person- 
automobil  är  på  landsväg  40  km. 
i  tim.,  i  stad,  köping  1.  annat 
tätt  bebyggt  samhälle  20  km., 
efter  mörkrets  inbrott  15  km.,  i 
dimma  10  km.;  dock  gälla  hastig- 
hetsbestämmelserna ej  för  brand-, 
sjuktransport-,  polis-  och  mili- 
tärautomobiler.  —  För  yrkes- 
m  ä  s  s  i  g  A.  fordras  särskilt  till- 
stånd av  offentlig  myndighet,  som 
bl.  a.  äger  bestämma,  hur  många 
passagerare  1.  hur  stor  last,  auto- 
mobil får  medföra.  Dylik  offent- 
lig myndighet  är  K.  B.  eller  för 
trafik  endast  inom  stad  med  när- 
maste omnejd:  för  Stockholm 
överståthållarämbetet,  för  annan 
stad  poliskammare  eller,  där  så- 
dan saknas,  magistraten  och,  där 
sådan  saknas,  stadsstyrelsen.  — 
Internationella  bestämmelser  rö- 
rande A.  träffades  i  Paris  1909. 
F.  å.  anslöt  sig  Sverige  till  kon- 
ventionen. Automobil  i  interna- 
tionell trafik  skall  förutom  det 
nationella  igenkänningsmärket 
vara  försedd  med  en  baktill  fäst 
vit,  oval  plåt  av  bestämd  stor- 
lek, på  vilken  bilens  nationalitet 
i  svarta  bokstäver  utmärkes:  A 
(Österrike),  B  (Belgien),  D 
(Tyskland),  E  (Spanien),  F 
(Frankrike),  GB  (Storbritanni- 
en), /  (Italien),  8  (Sverige) 
o.  8.  v.  Internationella  körkort, 
som  utfärdas  antingen  av  någon 
av  de  fördragsslutande  stater- 
nas myndigheter  eller  av  en  av 
dylik  myndighet  erkänd  förening 
med  myndighetens  påskrift,  gälla 
under  ett  år.  Automobilföraren 
är  skyldig  att  vid  möte  eller  pas- 
serande av  åkdon  rätta  sig  efter 
bruket  på  orten.  De  fördragsslu- 
tande   staterna    hava    förbundit 


895 


Autonom — Autotrofa  organismer 


896 


sig  att  utmärka  farliga  passager 
med  vissa  varningstavlor. 

Autono'm  (grek.  auto's,  själv, 
och  no'mos,  lag),  självregler  ande, 
självbestämmande.  —  Auto- 
noma nervsystemet,  den 
del  av  det  centrifugala  nerv- 
systemet, som  icke  är  underkas- 
tat medvetet  viljeinflytande.  Det 
omfattar  dels  den  10 :e  hjärnner- 
ven  (vagus),  dels  det  från  cen- 
tralnervsystemet skilda  sympa- 
tiska nervsystemet  (se 
d.  o.).  —  Autonomi'  (Statsr.), 
ett  icke  suveränt  samfunds  rätt 
att  inom  av  överordnad  stats- 
myndighet fastställda  gränser 
självt  bestämma  vissa  lagar  till 
reglerande  av  sina  egna,  inre 
angelägenheter.  —  Autono'm 
rörelse,  se  Växternas  rö- 
relser. 

Autopiano,  se  Pianospel- 
apparater. 

Autopsi'  (av  grek.  auto's, 
själv,  och  ops,  öga),  självsyn,  vid 
operation,  resp.  obduktion  direkt 
gjord  iakttagelse  rörande  föränd- 
ringar i  den  sjuka  organismens 
inre  i  motsats  till  den  slutled- 
ningsvis bildade  föreställningen 
därom,  vartill  läkaren  vid  den 
vanliga  undersökningen  är  hän- 
visad. 

Autosuggestio'n,  självsugges- 
tion. Se  Suggestion. 

Autotomi'  (grek.  auto's,  själv, 
och  te'mnein,  skära),  självstymp- 
ning, ett  avskiljande  av  svans, 
en  extremitet  1.  annan  kroppsdel 
från  den  egna  kroppen.  För- 
mågan av  A.  finnes  hos  många 
ryggradslösa  djur  men  även  hos 
t.  ex.  ödlor  samt  begagnas  van- 
ligen för  att  undkomma  en  fiende. 
Den  sålunda  avlägsnade  kropps- 
delen återbildas  sedermera  (se 
Regeneration).  Häri  ligger 
stundom  förklaringen  till  det  för- 


hållandet, att  t.  ex.  en  kräfta  kan 
ha  olika  stora  "klor". 

Autotro'fa  organismer  (grek. 
auto's.  själv,  och  trofé',  näring), 
se    Assimilation. 


Autotypiklichéer   i  70,    100   och   133   lin- 
jers raster. 


897 


Autotropism — Avant-scen 


898 


Autotropi'sm  (grek.  auto's, 
själv,  och  tro'pos,  vändning),  se 
Tropismer. 

Autotypi'  (grek.  auto's,  själv, 
och  ty'pos,  avtryck),  dela  ett 
fotokemiskt  förfarande  för  repro- 
duktion av  bilder  med  halvtoner 
(t.  ex.  fotografier)  till  boktrycks- 
ändamål, dels  den  genom  detta 
förfarande  åstadkomna  klichén. 
A  den  senare  är  bilden  sönder- 
delad i  ett  otal  små  punkter 
(större  eller  mindre  allt  efter 
bildens  mörkare  eller  ljusare  par- 
tier), åstadkomna  genom  att  en 
rutetsad  glasskiva  (raster)  place- 
rats framför  plåten  vid  bildens 
fotografering.  Antalet  punkter 
per  ytenhet  göres  beroende  av 
tryckpapperets  kvalitet  (se  ill.). 
På  denna  väg  framställas  bl.  a. 
även  trefärgstryck    (se  d.  o.). 

Autun  [åtö'r)],  stad  i  dep. 
Sa6ne-et-Loire,  Frankrike.  Bi- 
skopssäte. Många  romerska  forn- 
lämningar.  15,000  inv. 

Auvergne  [åvä'rnj],  fordom 
provins  i  Frankrike,  omfattande 
nuv.  dep.  Cantal  och  Puy-de- 
Döme  samt  en  del  av  Haute- 
Loire. 

v.  Auwers,  Arthur,  f.  1838, 
d.  1915,  tysk  astronom.  Ledde  ar- 
betet med  den  av  Astronomische 
Gesellschaft  utgivna  stjärnkata- 
logen. 

Auxanome'ter  (grek.  auxa'- 
nein,  öka,  me' tron,  mått),  appa- 
rat för  mätning  av  växters  och 
växtdelars  tillväxt.  Med  den  av- 
bildade A.  förstoras  och  överföres 
växtens  tillväxtrörelse  till  en  vi- 
sare, som  ritar  en  kurva  på  den 
sotade  cylindern  A.  Denna  rör 
sig  med  känd  hastighet  åt  vän- 
ster genom  ett  i  U  anordnat  ur- 
verk. 

Auxerre  [åk8ä'r],  huvudstad  i 
dep.  Yonne,  Frankrike,  vid  floden 

29.  —  L  e  X.  I.     Tr.  3.  7.  22. 


Yonne.    Vacker  katedral.    22,000 
inv. 

Auxi'd,  se  Makrillfiskar. 

Auxiliä'r  (lat.  auxflium, 
hjälp),  som  lämnar  bistånd. 

Aux  mains  [å  mä;)],  fr.,  till- 
handa. 

Auxome'ter  (av  grek.  auxa'- 
nein,  förstora,  och  me'tron, 
mått),  instrument  för  bestämning 
av  en  kikares  förstoring. 

Auxospo'r,  se  Diatomeae. 

Ava'l,  underborgen  för  betal- 
ning av  en  växel.  —  A  v  a  1  - 
kredit,  borgen,  som  en  bank 
lämnar  för  fullgörandet  av  vissa 
avtal.  —  A  valväxel,  växel, 
utställd  på  grund  av  avalkredit. 

Ava'nce  [ava'r)s],  fr.,  för- 
språng, fördel,  vinst,  förskott.  — 
Avancement  [avar)sma'i]], 
framsteg,  framryckning,  beford- 
ran. —  A  v  a  n  c  e'  r  a,  gå  framåt, 
göra  framsteg,  vinna  befordran; 
förskottera. 

Avantgarde,  benämning  pä  en 
styrka,  som  har  till  uppgift  att 
trygga  en  under  framryckning 
varande  truppkolonn. 

Ava'nti,  "Framåt",  italiensk 
socialistisk  tidning  i  Milano, 
grundad  i  Rom  1897,  sedan  1908 
den  reformistiska  riktningens 
huvudorgan. 

Ava'nt-scen,  loge  närmast  sce- 


Auzanometer. 


899 


Ararer — Aybetalningsköp 


900 


Ava'rer,  o  g  o'  r  e  r,  asiatiskt 
nomadfolk,  som  omkr.  460  upp- 
trädde vid  Asovska  sjön.  Under 
de  följande  århundradena  före- 
togo  de  upprepade  härnadståg 
mot  det  östromerska  riket  och 
belägrade  626  Konstantinopel, 
men  kastades  tillbaka.  796  föll 
deras  läger  vid  Donau  i  Karl 
den  stores  händer,  och  100  år 
senare  voro  de  utplånade  ui 
historien. 

Ava'ricum,  se  B  o  u  r  g  e  s. 

Av-art,  se  Systematik. 

Avaskär,  fordom  stad  vid  Ble- 
kinges östkust.  Det  förlorade  sin 
betydelse  på  1600-t.,  då  det  när- 
liggande Kristianopel  övertog 
dess  stadsrättigheter. 

Avata'ra,  sanskr.,  "nedsti- 
gande", i  indiska  mytologien 
framför  allt  Visjnus  tio  inkarna- 
tioner. Se  vidare  Indisk  my- 
tologi. 

d'Avaugour  [davågo'r], 

Charles  de  Bretagno- 
D  u  b  o  i  s,  baron  d'A.,  f .  omkr. 
1600,  d.  1657,  fransk  diplomat. 
Spelade  en  framträdande  roll  i 
förhandlingarna  med  Sverige  un- 
der 1640-t.  och  blev  ambassadör 
hos  Karl  X  Gustav,  i  vars  polska 
tåg  han  deltog. 

d'Avaux  [davå'].  1.  Cl  au  de 
de  M  e  s  m  e  s,  greve  d'A.,  f.  1595, 
d.  1650,  fransk  diplomat,  en  av 
de  skickligaste,  som  utgått  ur 
Richelieus  skola.  A.  var  ett  vik- 
tigt verktyg  i  dennes  svensk- 
vänliga, antihabsburgska  politik. 
Han  ledde  en  ambassad  till  Nor- 
dens länder  1634  och  var  medlare 
mellan  Sverige  och  Polen  i 
Stuhmsdorf  1635.  Med  Adler 
Salvius  (se  d.  o.)  avslöt  han  1638 
och  1641  subsidiefördrag  mellan 
Sverige  och  Frankrike.  I  Miinster 
(se  Westfaliska  freden) 
var  han  Frankrikes  ombud  men 


hemkallades  kort  före  fredens  av- 
slutande. —  2.  JeanAntoine, 
greve  d'A.,  f.  1640,  d.  1709,  den 
förres  brorson.  Som  ambassadör 
i  Holland,  England  och  i  Sverige 
(1693 — 99)  ingrep  han  verksamt 
i  sin  tids  politik. 

Awa'zu  och  Walla'si8,  vittert 
ordenssällskap,  bildat  i  Stock- 
holm 1732.  Dess  sekreterare  var 
Olof  v.  Dalin. 

Avbetalningsköp,  avtal,  var- 
igenom lösöre  säljes  mot  betal- 
ning i  särskilda  poster  på  fast- 
ställda tider.  Dylika  affärer  äro 
i  Sverige  reglerade  genom  lag  av 
11  juni  1915,  som  främst  avser 
att  skydda  köparna  mot  oskäliga 
villkor.  Även  om  avtalet  kallas 
hyresavtal,  äger  lagen  sin  tillämp- 
ning, om  det  finnes  vara  åsyftat, 
att  godsets  mottagare  skall  bli 
ägare  därav.  Lagen  äger  icke  till- 
lämpning,  när  köpeskillingen 
överstiger  3,000  kr.  —  Försum- 
mar köparen  att  erlägga  avbetal- 
ningarna i  tid,  äger  säljaren  ej 
rätt  att  återtaga  godset,  med 
mindre  någon  post  utestår  ogul- 
den minst  14  dagar  efter  för- 
fallodagen och  denna  post  upp- 
går till  minst  10  %  eller  tills, 
med  förut  förfallen  ogulden  av- 
betalning utgör  minst  5  %  av 
avbetalningspriset.  Då  så  är  fal- 
let, behöver  säljaren  blott  anlita 
s.  k.  handräckning  av 
ortens  utmätningsman  (lands- 
fiskal 1.  stadsfogde).  Dock  får 
denne  ej  bevilja  handräckning, 
med  mindre  han  finner  uppenbart, 
att  dröjsmål  med  betalningen 
föreligger.  Visar  köparen  sanno- 
lika skäl,  att  godset  blivit  sålt 
till  oskäligt  högt  pris,  må  hand- 
räckning ej  heller  beviljas.  Be- 
slut i  fråga  om  handräckning  kan 
överklagas  hos  överexekutor.  över 
dennes  beslut  må  ej  klagan  föras. 
Är   köparen   eller   säljaren  miss- 


901 


A  T  bränning — Avdikning 


902 


nöjd  med  värdering  eller  annan 
åtgärd,  Bom  vidtagits  vid  hand- 
räckningen, kan  han  efter  stäm- 
ning å  den  andre  utföra  sin  talan 
vid  domstol. 

Avbränning.  1.  Sätt  att  från 
mässingsföremål  avlägsna  på 
ytan  varande  oxidliinnor;  sker 
med  behandling  av  utspädda  sy- 
ror, sedan  jlan  väl  rengjorts  från 
fett.  —  2.  Den  vid  en  metallur- 
gisk process  genom  förslaggning 
o.  d.  uppstående  materialförlus- 
ten hos  den  bildade  produkten. 
Vid  färskning  av  tackjärn  går 
alltid  en  viss  mängd  järn  förlorad 
i  slaggen;  Ä.  uppgår  till  6  k  12%. 

Avbröstning,  eg.  den  rörelse, 
varigenom  vid  ett  anspänt  eld- 
vapen själva  pjäsen  (lavetten) 
skiljes  från  f  ramvagnen  (före- 
ställaren).  Ordet  användes  ofta 
för  att  beteckna  ett  artilleri- 
truppförbands  ingående  i  elditäll- 
ning. 


Avdikning  avser  att  avleda 
ytvattnet  samt  sänka  grundvat- 
tenytan till  en  lämplig  nivå.  De 
fördelar,  som  en  väl  utförd  av- 
dikning förlänar  en  åkerjord, 
äro:  jorden  öppnas  för  luften, 
varigenom  förvittringen  under- 
lättas, växternas  rotsystem  får 
tillfälle  att  utveckla  sig  krafti- 
gare och  djupare,  jorden  blir  var- 
mare, benägenheten  för  uppfrys- 
ning  minskas,  möjligheten  att 
genomsläppa  vatten  ökas,  jorden 
låter  sig  lättare  bearbetas  och 
antager  en  fördelaktig  struktur, 
vegetationsperioden  förlänges 

genom  att  tjällossningen  sker 
tidigare  på  våren  och  tillfrys- 
ningen  senare  på  hösten,  förut- 
sättningarna för  flera  svåra  växt- 
sjukdomar  bli  reducerade.  A. 
måste  noga  planläggas.  För  detta 
ändamål  upprättas  en  karta 
med  uppgifter  om  areal,  höjd- 
förhållanden, jordens  och  älvens 


903 


Avdrag — Avdunstning 


904 


beskaffenhet  o.  s.  v.,  å  vilken 
dikessystemet  inlägges.  —  A,  är 
dels  öppen,  dels  täckt  (drä- 
nering). Den  öppna  ställer  sig 
billigare  men  tager  stor  plats  i 
anspråk  (c: a  10  %}  och  sönder- 
delar skiftena  i  smfl-tegar.  öppna 
diken  mäste  ofta  rensas  upp  och 
bli  sällan  fullt  effektiva.  Dessa 
nackdelar  undanröjas  emellertid 
genom  täckdikning.  T  ä  c  k  d  i  - 
ken  finnas  av  mänga  slag,  ss. 
risdiken,  stendiken,  atördiken, 
trumdiken,  rördiken.  Numera  an- 
vändas allmännast  tegelrörsdiken 
i  fastmarksjord  samt  stör-  1. 
trumdiken  i  torv-  och  dyjord.  — 
Av  diken,  som  ingå,  i  ett  öppet 
dikningasyatem,  märkes  först 
avloppsdiket,  som  skall 
upptaga  vattnet  frän  samtliga 
diken  och  därför  lägges  pä  fäl- 
tets lägsta  del.  I  detta  utmynna 
avledningsdikena,  som 
upptaga  vattnet  frän  de  i  fäl- 
tets gränser  gående  b  a  c  k  -  1. 
laggdikena,  avsedda  att  upp- 
taga ytvattnet  från  fältets  kring- 
liggande delar,  samt  frän  t  e  g  - 
dikena,  vilka  gä  parallellt  med 
varandra  och  uppdela  fältet  i 
tegar.  För  att  tegdikena  ej  skola 
bli  för  länga,  blir  det  ibland 
nödvändigt  att  förkorta  dessa 
med  ett  s.  k.  avskärnings- 
d  i  k  e,  som  då  förmedlar  vattnet 
till  avledningsdikena.  —  Ett 
täckdikningssystem  består  av 
8  u  g  d  i  k  e  n,  som  motsvara  de 
förut  nämnda  tegdikena,  samt 
fångdiket,  som  leder  vattnet 
till  närmaste  större  avlopp.  — 
Som  torrläggning  och  avdikning 
ofta  äro  mycket  kostsamma,  ha 
av  statsmedel  avsatts  fonder  — 
allmänna  avdikningsanslaget, 

norrländska  avdikningsanslaget, 
odlingslånefonden,  norrländska 
nyodlingsfonden  och  täckdik- 
ningsfondeu  — ,  tu"  vilka  utgä  an- 


slag och  län.  Dessutom  stå  sta- 
tens lantbruksingenjörer  och  hus- 
hållningssällskapens jordbruks- 
konsulenter till  tjänst  med  upp- 
rättande av  avdikningsplaner. 

Avdrag,  ett  avtryck,  som  för 
korrekturläsning  tages  av  en 
tryckform  före  tryckningen. 

Avdrift.  Mil.  Den  awikning 
i  sidled,  som  en  spetsprojektils 
bana  gör  på  grund  av  den  genom 
refflorna  erhållna  rotationen.  Av- 
driften  korrigeras  numera  i  regeln 
automatiskt  genom  riktmedlens 
konstruktion.  —  Sjöv.  Den  vinkel, 
fartygets  väg  bildar  med  kölen 
vid  bidevindsegling,  beroende  pä 
vindtrycket  mot  skrov,  tackling 
och  segel. 

Avdriva.  Skogsterm.  Se 
Skogsavverkning.  —  Jakt- 
term. Med  drevfolk  frammota 
villebrädet  pä  en  viss  areal  till 
utposterade  skyttar.  —  Tekn.  Se 
Silver. 

Avdunstning  1.  evapora- 
t  i  o  n.  Fya.  Ängbildning  frän 
fasta  eller  flytande  kroppars  yta. 
Får  den  bildade  ångan  ej  tillfälle 
att  obegränsat  sprida  sig  i  den 
omgivande  gasen  (luften),  blir 
denna  senare  snart  mättad  med 
ånga,  och  A.  upphör.  Bortföres 
däremot  ångan,  fortgår  A.  oav- 
brutet och  med  en  hastighet,  som 
tilltager  med  stigande  tempera- 
tur, med  fallande  tryck  hos  den 
omgivande  gasen  och  med  den 
hastighet,  varmed  den  bildade 
ångan  bortföres.  Vid  A.  upptages 
(bindes)  värme  (avdunstnings- 
värme)  från  omgivningen.  Vat- 
ten, som  förvaras  i  ett  poröst 
kärl  (lerkärl),  avkyles  genom 
den  utsipprade  vätskans  A.  Då 
t.  ex.  eter  eller  metylklorid  av- 
dunstar, bindas  betydliga  mäng- 
der värme.  Härpå  grundar  sig 
särskilt    metylkloridens    använd- 


905 


Avdunstningsmätare — Avel 


906 


ning  i  medicinen  såsom  lokalt 
bedövningsmedel.  Att  även  fasta 
kroppar,  ss.  t.  ex.  is,  avdunsta 
bevisas  av  att  våta  kläder  torka, 
även  om  vattnet  fryser.  —  Tekn. 
Den  i  en  ångpanna  e.  d.  bildade 
ängmängden;  uttryckes  oftast  i 
kg.  ånga  per  timme  och  kvm. 
eldyta.  Denna  ångmängd  uppgår 
normalt  till  20  k  25  kg.  vid 
stationära  ångpannor,  men  vid 
pannor  för  forcerad  drift  (loko- 
motiv etc.)  till  över  30  k  35  kg. 
Se  Ängpanna. 

Avdunstningsmätare,  a  t  m  i  - 
dometer,  atmometer,  ett 
meteorologiskt  instrument  för 
mätning  av  avdunstningen  från 
jordytan. 

A've,  lat.,  var  hälsad.  —  A  v  e 
Maria,  var  hälsad,  Maria!, 
början  på  en  av  katoliker  flitigt 
använd  bön  till  den  heliga  jung- 
frun. 

Avec  [ave'kk],  fr.,  med;  för- 
kortning för  du  café  avec  le  petit 
verre,  "kaflFe  och  konjak";  beteck- 
ning för  konjak  till  kaffet. 

van  den  Aveelen,  Johan,  f . 
omkr.  1650,  d.  1727,  holländsk 
tecknare  och  kopparstickare,  kal- 
lades 1698  till  Sverige  för  att 
fullborda  Suecia-verket  (se  d.  o.), 
för  vilket  han  utfört  136  signe- 
rade blad. 

Aveiro  [ave'ro],  hamnstad  i 
prov.  Beira,  Portugal,  exporterar 
salt,  sardiner,  frukt,  vin  och  olja. 
Genom  kanal  förenad  med  Atlan- 
ten. 12,000  inv. 

Avel  1.  rationell  A.,  en 
på  praktiska  och  vetenskapliga 
erfarenheter  byggd  metod  för  en 
husdjursras'  förbättring,  varige- 
nom dennas  kött-  och  mjölkpro- 
duktion o.  d.  höjes,  1.  andra  för 
människan  förmänliga  egen- 
skaper ytterligare  utvecklas.  A. 
betecknar  ofta  blott  husdjurs- 
skötsel  i  större  skala.  t.  ex.  får- 


avel.  —  Avelscentrum,  nöt- 
kreatursbesättning, som  av  staten 
godkänts  efter  en  tävlingstid  av  2 
år.  Tävlingar  ha  fortgått  sedan 
1903,  och  godkänd  besättning  får 
behålla  avelscentnmisvärdigheten 
under  5  år.  Under  tävlingstiden 
kontrolleras  genom  en  särskild 
nämnd  besättningarnas  avkast- 
ningsförmåga, exteriör,  avels- 
värde  och  hälsotillstånd.  Avels- 
centrum står  under  nämndens 
fortsatta  kontroll,  och  innehava- 
ren har  skyldighet  att  årligen 
uppföda  och  inom  landet  saluföra 
ett  visst  antal  rasrena,  godkända 
tjurar.  Avelscentra  förekomma 
inom  ayrshire-  och  fjällrasen.  — 
A  v  e  1  8  d  j  u  r,  de  individer  av 
olika  husdjur,  vilka  vid  rationell 
A.  uttagas  till  fortplantning.  Till 
avelsdjur  väljas  sådana,  vilka  ha 
den  egenskap  väl  utvecklad,  vil- 
ken önskas  ytterligare  förbättrad 
hos  avkomman.  (Om  egenskapers 
förmåga  att  gå  i  arv,  se  Ä  r  f  t  - 
1  i  ghe  t  s  1  är  a.)  —  Avels- 
djurauktioner  ha  under 
senare  år  börjat  hållas  i  syfte  att 
underlätta  försäljningen  av  goda 
avelsdjur  och  anses  ha  stor  bety- 
delse för  vår  djuruppfödning.  De 
anordnas  dels  av  större,  enskilda 
djuruppfödare,  dels  av  avelsför- 
eningar,  såsom  Svenska  Ayrshire- 
föreningen  i  Linköping  och  Jön- 
köping och  Avelsföreningen  för 
R.  S.  B.  i  Flen.  För  övrigt  hållas 
auktioner  på  svartbrokig  låg- 
landsboskap, får  och  fargaltar 
särskilt  i  Malmö  samt  på  svin  i 
Nyköping.  —  Avelsför- 
e  n  i  n  g,  sammanslutning  av  upp- 
födare av  en  viss  husdjursras. 
Sådana  finnas  för  alla  slags  hus- 
djur och  arbeta  på  rasernas  för- 
bättring, antingen  genom  urval 
inom  det  inhemska  avelsmateria- 
let  eller  genom  import  av  goda 
avelsdjur.      —      Avelsmeto- 


907 


ÄTellino — Avesta 


908 


der  äro  numera  grundade  på 
den  moderna  ärftlighetsläran  och 
äro  i  huvudsak  följande:  ren- 
a  v  e  1,  sammanparning  av  djur 
av  samma  rena  ras,  korsning, 
sammanparning  av  djur  av  olika 
raser  1.  rasblandningar,  b  a  - 
stardavel,  parning  av  djur 
av  olika  art,  där  avkomman  blir 
sinsemellan  ofruktsam,  släkt- 
skapsavel,  parning  av  djur, 
som  äro  mer  1.  mindre  besläktade 
med  varandra.  —  Avelssta- 
tioner  för  svin  av  lantras  hava 
till  uppgift  att  arbeta  på  det 
svenska  förädlade  lantsvinets  för- 
bättrande. Dylika  stationer  fin- 
nas inom  de  flesta  hushållnings- 
sällskaps  områden. 

Avelli'no,  stad  i  Kampanien, 
Italien.  Klädes-  och  papperi- 
industri;  stor  handel  med  hassel- 
nötter. Biskopssäte.  24,000  inv. 

Avc'na,  se  Havre. 

Avena'riu8,  Richard,  f . 
1843,  d.  1896,  tysk  filosof.  Se 
Empiriokriticism. 

Avenbok,  se  Annbok. 

Aventinska   kullen,   se  Rom. 

Aventuri'n  1.  Aventurin- 
g  1  a  s,  glas  innehållande  fina 
fjäll  av  koppar  1.  kopparoxidul. 

Aveny'  (fr.  avenue,  av  avenir, 
komma  fram),  trädplanterad 
gata,  allé. 

Avereacu  [-e'gko],  Alexan- 
der, f.  1859,  rumänisk  general 
och  statsman.  Under  kriget  mot 
Bulgarien  1913  generalstabschef. 
Erhöll  vid  Rumäniens  krigsför- 
klnrine  1916  befälet  först  över  en 


armé  å  fronten  mot  Siebenbtirgen, 
därefter  över  samtliga  trupper  på 
Dobrodjafronten.  Bekläddes  i 
nov.  8.  å.  med  överbefälet  över 
hela  rumäniska  hären.  Led  neder- 
lag vid  Arges  (se  d.  o.),  förde 
därefter  spillrorna  av  hären  över 
Sereth  och  genomförde  där  med 
kraft  dess  reorganisation.  Förblev 
överbefälhavare  till  krigets  slut 
och  har  därefter  ett  par  gånger 
varit  ministerpresident. 

Ave'rner-8jön,         A  v  e'  rn  o  - 

sjön,  kratersjö  i  Kampanien, 
Italien,  omkr.  65  m.  djup. 

Ave'rroes  (ibn  Rusjd),  f. 
1126,  d.  1198,  en  av  arabernas 
främsta  filosofer.  A.  var  en  fram- 
stående kännare  av  Aristoteles 
och  verkade  genom  sina  översätt- 
ningar av  och  kommentarer  till 
dennes  skrifter  befruktande  på 
den  medeltida  skolastiken.  Ut- 
präglad rationalist,  kom  han, 
ehuru  ej  direkt  avogt  stämd  mot 
islam,  i  konflikt  med  ortodoxien 
och  fick  utstå  åtskillig  förföl- 
jelse. A.  var  även  verksam  som 
jurist  och  läkare.  Se  Medel- 
tidsfilosofi. 

Ave'r8a,  stad  i  Kampanien, 
Italien.  Biskopssäte.  Vin-  och 
apelsinodling.  23,000  inv. 

Averte'ra,  underrätta.  — 
AvertiB8ema'ng  (av  fr. 
avertistement) ,  underrättelse, 
tillkännagivande. 

A'ves  (plur.  av  lat.  a'vis, 
fågel),  se  Fåglar. 

Avesta,  stad  (1919)  i  Kop- 
parb.  1.  vid   Storforsen   och  Lill- 


Avesta    järnverk. 


909 


Avesta — Avfatta 


910 


forsen  i  Dalälven.  Järnhantering 
torde  ha   idkats   vid  A.   redan   i 
slutet  av  medeltiden;   1636  förla- 
des dit  ett  kopparverk.  Samhället 
är   nu   en   betydande    industriort 
med  järnverk,  kemisk  fabrik  och 
sulfatfabrik.  Invid  A.  ligger  han- 
dels-   och    järnvägsorten   Krylbo 
(1,500      inv.),      som     geografiskt 
hör  samman  med  A.  A:8  största 
anläggning  är  Avesta  järn- 
verk   med    masugnar,    martin- 
ugnar, valsverk,  gjuteri  och  mek. 
verkstad    m.    m.    800    arb.    Äges 
jämte    Engelsbergs    och    Högfors 
järnbruk  i  Västmanl.  1.  av  Avesta 
Jern verks    a.    b.     Mellan    1644 — 
1832  var  myntverket  för  koppar- 
myntning  förlagt  till  A.  5,600  inv. 
Ave'8ta,    mazdaismens    (se    d. 
o.)     heliga    bok,    skriven    pä    en 
med  fornpersiskan  besläktad  dia- 
lekt av  östiranskt  ursprung.  En- 
ligt inhemsk  tradition  fanns  re- 
dan före  Alexander  den  store  en 
omfattande    mazdaistisk    littera- 
tur, vilken  emellertid  under  oros- 
tiderna efter  den  grekiska  inva- 
sionen  till   en   del   gick   förlorad 
eller  hemföll  ät  glömskan.  Under 
de    första    sasaniderna  samlades 
ånyo    vad     som    då    fanns   kvar, 
kompletterades  och  ordnades  till 
en  enhetlig  kodex  för  den  iranska 
kyrkan.   Denna   kanon   erhöll   se- 
dermera (sannolikt  på  500-t.)  vid 
sin  sida  en  parafraserande  över- 
sättning (Zend)  till  det  då  talade 
persiska  språket.  Av  denna  sasa- 
nidiska  A.  gick  emellertid  i  sin 
ordning  en  ansenlig  del  förlorad 


under  arabernas  och  tatarernas 
herravälde,  så  att  den  A.,  som 
av  parserna  (se  d.  o.)  bevarats 
till  våra  dagar,  blott  utgör  unge- 
fär 14  av  nämnda  samling.  Den 
äldsta,  utomordentligt  värdefulla 
beståndsdelen  utgöres  av  de 
17  jra  (Äa-sångerna  (hymnerna), 
vilka  äro  skrivna  på  en  särskilt 
ålderdomlig  dialekt  och  med  stor 
sannolikhet  härröra  från  Zara- 
thustras  tid.  Se  vidare  B  u  n  d  e  - 
h  e  s  j  och  Zarathustra. 

Aveyron  [averå'!)],  departe- 
ment i  s.  Frankrike  mellan  Ce- 
vennerna  och  Auvergnes  högland. 
Boskapsskötsel.  330,000  inv.  mot 
370,000  1911.  Huvudstad:  Rodez. 
Avfall.  Tekn.  Vid  material- 
beredningen uppstående,  i  huvud- 
sak värdelösa  produkter.  — 
Lantbr.  a)  Lutning  å  markytan 
för  rinnande  vatten;  b)  främ- 
mande inblandning  i  utsädesvara, 
som  minskar  utsädets  värde  i 
förhållande  till  sin  mängd.  Till 
A.  räknas  skadade  och  grodda 
frön,  halmstumpar,  agnar  o.  d.  — 
Avfallsfoder,  från  vissa 
industrier  erhållna  avfallspro- 
dukter, använda  som  fodermedel: 
1)  dränk,  biprodukt  vid  bränn- 
vinstillverkningen; 20  kg.  till  en 
foderenhet;  2)  dr  av  från  öl- 
bryggerierna: 5  kg.  till  en  foder- 
enhet ;  3)  betmassa  från  soc- 
kerbruken: 10  kg.  till  en  foder- 
enhet;  4)  melass  (avfalls- 
sirup)  frän  sockerbruken:  1,3  kg. 
till  en  foderenhet;  5)  pulpa 
från  stärkelsefabrikerna:  12  kg. 
till  en  foderenhet  m.  fl.  Före- 
komma även  torkade  och  ha  dä 
betydligt  högre  värde.  —  Av- 
fallskalk, se  Kalk. 

Avfatta,  på  karta  inlägga 
olikheter  i  markytan  och  skogs- 
beständen.  Sker  vid  skogsmät- 
ning i  och  för  skogens  värdering. 


911 


Avföringsmedel — Avignon 


912 


Avföringsmedel,    1  a  x  e  r  m  e  - 
del,     purgerande     medel 
äro  läkemedel,  avsedda  att  åstad- 
komma en  påskyndad  uttömning 
av  tarmkanalens  innehåll.  Denna 
verkan    kan    antingen    ernås    ge- 
nom en  förstärkning  av  tarmens 
normala  rörelse  eller  ock  genom 
förhindrande  av  tarmens  normala 
uppsugning  av  vatten.  Den  senare 
verkan    åstadkommes    genom   de 
8.  k.  saliniska  A.,  ss.  glaubersalt 
(huvudbeståndsdelen     i     karlsba- 
dersalt)    och    engelskt    salt    (det 
verksamma    ämnet     i     bittervat- 
ten). Flertalet  A.  utöva  sin  ver- 
kan genom  retning  av  tarmen  till 
påskyndad     rörelse.     Då    vatten- 
resorptionen  därigenom  blir  ofull- 
ständig, äro  uttömningarna  även 
vid   användande   av   dessa   medel 
mer    eller    mindre    tunnflytande. 
Sådana  medel  med  mildare  ver- 
kan finnas  i  utomordentligt  stort 
antal,  såväl  naturprodukter  som 
syntetiskt  framställda.  De  vikti- 
gaste   och    mest    använda    torde 
vara     ricinolja,     frangula,     aloe, 
senna,  rabarberrot,  svavel,  fenol- 
ftalein   (purgen).  Medel  med  sär- 
skilt   starkt    retande  verkan  be- 
nämnas drastica    (krotonolja, 
gummigutta,    kolokvint    m.    fl.). 
Mot  användande  av  dessa,  liksom 
mot      varje      långvarigare      eller 
okontrollerat   bruk   av  A.   måste 
bestämt  varnas.  —  De  i  veteri- 
närmedicinen   vanligast  använda 
A.    äro   glaubersalt    (natriumsul- 
fat)   och    engelskt    salt    (magne- 
siumsulfat),  som  äro   svagt  ver- 
kande medel  och  givas  åt  större 
husdjur,     antingen    i    blandning 
med      linfrösoppa      o.      d.      eller 
inbakade  i  bollar  av  mjöl.    Aloe 
begagnas  i  små  doser  som  krydda, 
för    att   stegra   foderlusten   samt 
reglera      magslemhinnans     verk- 
ningar. I  större  doser  verkar  det 
avförande.  Ricinolja  begagnas  till 


svin,  föl  och  andra  mindre  hus- 
djur. 

Avgudaorm,  se  B  o  i  d  a  e. 
Avguderi  benämnes  inom 
bibelns  religioner  dels  dyrkan  av 
främmande  gudar,  dels  tillbedjan 
av  gudabilder  eller  andra  yttre 
föremål. 

Avgäld,  avgift,  som  innehava- 
re av  avsöndrad  jord  skall  er- 
lägga till  innehavaren  av  den 
lägenhet,  från  vilken  området 
avsöndrats. 

Avgärdaby,  en  nyare  by,  som 
är  genom  gärdesgård  avgränsad 
på  gammal  bys  mark.  B  o  1  b  y  1. 
o  d  a  1  b  y  var  i  landslagen  och 
1734  års  lag  benämning  på  äldre, 
icke  avgärdad  by. 

Avhandling,  skriftlig,  veten- 
skaplig utredning  av  ett  ämne, 
särskilt  för  erhållande  av  lär- 
domsgrad  (akademisk  A.). 

Avia'rium  (lat.  a'vis,  fågel), 
större  fågelbur. 

Aviatfk  (av  lat.  a'vis,  fågel), 
se  Flygteknik. 

Avice'nna  (ibn  Sina),  f. 
980,  d.  1037,  arabisk  läkare,  fram- 
ställde sina  medicinska  åsikter  i 
5  böcker  Kanu'n,  som  ända  till 
1600-t.  tillerkändes  auktoritet  i 
Europa  och  flerfaldiga  gånger 
översattes  till  latin.  —  A.  skrev 
även  ett  filosofiskt  arbete,  Sjifa', 
en  systematisk  framställning  av 
Aristoteles'  filosofi.  Se  Medel- 
tidsfilosofi. 

Avice'nnia,  se  Mangrove- 
träd   och  Verbenaceae. 

Avignon  [avinjå'^)],  huvud- 
stad i  dep.  Vaucluse,  Frankrike, 
vid  vänstra  stranden  av  Rhöne. 
Ärkebiskopssäte.  A.  har  impone- 
rande fornlämningar,  bland  vilka 
märkas  påvarnas  forna  palats,  en 
fästningslik  byggnad,  i  vars  inre 
åtskilliga  salar  äro  utsmyckade 
Tned  mycket  intressanta  fresko- 
målningar,   samt    den    på  1300-t 


913 


Avignon-bär — Avksentiev 


914 


FäTeslottet    i    Avignon. 


uppförda  stadsmuren.  Staden  har 
stora  sidenväverier  och  fabriker 
för  galanterivaror,  papper,  kemi- 
ska produkter  och  maskiner;  ge- 
nom dess  handel  omsattes  en  stor 
del  av  lantbruksprodukterna  från 
det  bördiga  Provence,  inberäknat 
vin,  olja  och  silke.  —  A.  är  en 
urgammal  stad;  var  1309 — 77 
residens  för  påvarna  ("babylo- 
niska fångenskapen")  och  till- 
hörde 134S— 1797  Kyrkostaten. 
50,000  inv. 

Avignon-bär  [avinjå'r)-],  se 
G  u  1  b  ä  r. 

A  vis  [avi'],  fr.,  underrättelse, 
meddelande.  —  Verb :  a  v  i  s  e'  r  a. 

Avi'sa,  äldre  benämning  för 
"tidning". 

A  vi'80,  ital.,  efter  sikt,  efter 
uppvisandet    (av  en  växel). 

A  vista,  a/v,  ital.,  vid  gikt, 
vid  uppvisandet  (av  en  växel). 
—  A  vista  kurs,  a/v  kurs, 
den  kurs,  som  bankerna  notera 
för  försäljning  av  utländska  chec- 
ker och  växlar,  betalbara  a  vista. 

Avitamino'ser,  sjukdomar, 
som  niunera  anses  uppkomma  ge- 
nom saknad  i  födan  av  vissa  s.  k. 
accessoriska  näringsämnen  eller 
vitaminer  (se  d.  o. ) .  Förut- 
sättningarna för  Ars  uppkomst 
är  ensidig  eller  enbart  konserve- 
rad föda.  De  viktigaste  till  A. 
hörande  sjukdomarna  äro  B  a  r  - 
low3    sjukdom    hos    artifici- 


ellt uppfödda  barn,  beriberi, 
pellagra,  skörbjugg. 

Avknäckning  är  det  slags  på- 
känning,  som  träffar  en  stavfor- 
mig  kropp,  om  den  belastas  från 
änden,  förutsatt  att  stavens  längd 
är  betydlig  i  förhållande  till  dess 
tvärsnitt.  Vore  staven  kort,  skulle 
belastningen  blott  ha  till  följd 
en  viss  tryckpåkänning;  är  den 
däremot  lång,  kröker  den  sig,  och 
då  uppkomma  såväl  tryck-  som 
böjningspåkänningar,  vilka  med 
ett  gemensamt  namn  pläga  kallas 
avknäckningspåkänning. 

Avkomsträtter  kallas  vissa 
förmånsrätter  till  en  jordegen- 
doms eller  avsöndrad  lägenhets 
ärliga  avkomst,  exempelvis  un- 
dantag, frälseränta,  tionde  och 
avgäld. 

Avkoppla.  1.  Frigöra  en  ar- 
betsmaskin från  drivmaskineriet 
(se  Axe  I  k  o  p  p  1  i  n  g).  —  2. 
Avbryta  förbindelsen  mellan  elek- 
triska strömkretsar. 

A vk8e'ntiev,  Nikolaj  (?), 
f.  1871,  rysk  socialrevolutionär. 
Uppfostrad  i  Tyskland,  deltog  A. 
tidigt  i  den  ryska  revolutionära 
rörelsen,  blev  1905  förvisad  till 
Sibirien  men  rymde  därifrån  till 
Paris.  Äug.  1917  inträdde  A.  ss. 
inrikesminister  i  Kerenskijs  mi- 
nistär, organiserade  efter  bolsje- 
vikrevolutionen  en  kontrarevolu- 
tionär regering  i  Ufa,  blev  oense 


915 


Aykylning — Avlat 


916 


med  Koltjak  och  begav  sig  till 
Paris,  där  han  arbetat  pä,  sam- 
lande av  de  icke-bolsjevikiska, 
ryska  emigrantelementen. 

Avkylning,  den  process,  genom 
vilken  en  kropp  förlorar  värme 
till  omgivande,  kallare  medier. 
Enligt  Newtons  avkyl- 
ningssats  är  en  kropps  tem- 
peratursänkning per  sekund  pro- 
portionell med  temperaturdiffe- 
rensen mellan  kroppen  och  om- 
givningen. Vid  större  tempera- 
turdifferenser (över  15°)  gäller 
dock  ej  denna  sats,  som  Dulong 
och  Petit  först  visat.  Se  V  ä  r  m  e. 

Avlagring,  den  geologiska 
process,  som  består  i  avsättandet 
av  de  fasta  ämnen,  som  transpor- 
terats av  luft  1.  rinnande  vatten. 
Se  Sediment. 

Avlagringsbassäng,  bassäng 
för  avskiljande  av  slam  ur  vat- 
ten, vilket  sker  med  eller  utan 
tillsats  av  kemikalier.  Vanligt 
förfarande  för  rening  av  flodvat- 
ten, som  befrias  från  i  detsamma 
inblandat  slam  på  så  sätt,  att 
vattnet  får  stå  stilla  i  en  A.  eller 
också  sakta  får  strömma  genom 
den.  Det  sistnämnda  sättet  är 
billigare  och  därför  det  vanli- 
gaste. För  att  en  effektiv  rening 
skall  kunna  erhållas,  bör  vattnets 
hastighet  i  A.  ej  överstiga  1  å,  2 
mm.  per  sek.  Vid  rening  av 
kloakvatten  anses  reningsförfa- 
randet med  A.  till  fyllest;  vid 
rening  av  vattenledningsvatten 
däremot  användes  numera  A.  en- 
dast som  en  första  reningspro- 
cess. För  att  skydda  turbinerna 
vid  vattenkraftanläggningar  an- 
vändes ofta  en  A.,  om  vattendra- 
get är  mycket  slamförande.  Jfr 
Biologisk  rening. 

Avlat  (av  ty.  Ahlass,  efter- 
skänkande) eller  indulgens 
(lat.  indulge'ntia)  betecknade  i 
den    äldre    medeltiden   ett  mild- 


rande av  de  kyrkostraff,  som 
prästen  vid  bikten  ålagt  en  bot- 
färdig människa,  mot  villkor  att 
den  som  erhöll  denna  lindring, 
deltog  i  något  Gud  välbehagligt 
företag,  exempelvis  byggandet  av 
en  kyrka.  Under  korstågen  ut- 
vecklades detta  därhän,  att  på- 
varna tillförsäkrade  korsfararna 
eller  dem,  som  utförde  en  lika 
berömvärd  gärning,  fullkomligt 
efterskänkande  av  deras  botöv- 
ningar, vilket  snart  nog  även  an- 
sågs innefatta  befrielse  från  eller 
lindring  i  skärseldens  plågor. 
Slutligen  övergick  man  till  att 
bevilja  A.  ej  blott  för  levande 
utan  även  för  döda  och  att  för 
penningar  tillhandahålla  a  v  - 
latsbrev,  vilka  tillförsäkrade 
innehavaren  rätt  att  välja  sig 
biktfader  och  att  av  honom  en 
gång  i  livet  och  ånyo  i  dödsstun- 
den erhålla  absolution  och  full- 
komlig A.  Villkoret  för  detta 
sista  var  visserligen  enl.  den 
officiella  kyrkoläran  föregången 
ånger  och  bikt,  men  ångern  beto- 
nades ingalunda,  och  bikten  blev 
en  bisak  i  jämförelse  med  den 
stora  avlatsförmånen.  Så  kulmi- 
nerade avlatssystemet  vid  medel- 
tidens slut  i  en  skamlös  avlats- 
handel,  vars  uppenbara  mål  var 
att  samla  så  mycket  pengar  som 
möjligt  till  Rom.  Dessa  missför- 
hållanden    framkallade     Luthers 

'    '"     _     "^  .- .     "s££. 


Satiren  u- fl*  ■i"'  fi^.-f  t* -iJv'-^'^T''r^"->  «-""*■ — *-'-r 


■  yifcsncrs;^*!!^^ 


Avlatgbrev,    tryckt   hoB    Gutenberg    1466. 


917 


Avledande  medel — Avläggning 


918 


företa  opposition  mot  den  romer- 
ska kyrkan.  —  I  nyare  tid  har 
väl  denna  form  av  A.  i  allmänhet 
icke  praktiserats  oflficiellt,  men 
de  moderna  katolska  andakta- 
böckerna äro  i  dess  ställe  fyllda 
av  anvisningar  hur  man  genom 
att  bedja  en  viss  bön  e.  d.  kan 
förvärva  sig  en  större  eller 
mindre  A. 

Avledande  medel  (lat.  deri- 
va'ntia),  medel,  som  tjäna  att 
leda  blod  och  vävnadssaft  till 
kroppsytan  från  inre  organ,  där 
överfyllnad  föreligger  eller  befa- 
ras. De  användes  i  förr  allmänt 
brukliga  behandlingsmetoder  vid 
inflammatoriska  tillstånd  m.  m. 
i  inre  organ.  Till  A.  höra 
spansk  fluga,  senap  i 
olika  beredningar,  terpentin- 
olja,  kamfersprit  m.  fl. 

Avledning,  grammatisk  term 
för  ordbildning  genom  fogande  av 
af  fix  (se  d.  o.)  till  en  huvud- 
stam eller  genom  ljudväxling  med 
eller  utan  vidfogande  av  affix; 
det  så  bildade  nya  ordet  säges 
vara  avlett  ur  huvudstammen. 
Ex.  be-te-ende  av  te,  tvälj-a  av 
svalg,  yst-a  av  ost. 

Avlelse.  1.  Läran  om  Jesu 
övernaturliga  avlelse  genom  den 
helige  Ande  föreligger  redan  i 
Matt.  och  Luk.  evang.  —  2. 
Jungfru  Marias  obefläckade  av- 
lelse upphöjdes  till  dogm  i  katol- 
ska kyrkan  först  1854,  men  kan 
SS.  trosföreställning  spåras  till- 
baka till  1000-t. 

Avlingejord,  förvärvad  jord  i 
motsats  till  arvejord,  som  är 
ärvd  fast  egendom  på  landet. 

Avljud  (tyska  ablaut)  kallas 
sådan  vokalväxling  hos  besläk- 
tade ord  i  indo-europeiska  språk, 
vilken  ej  kan  förklaras  ur  de  sär- 
skilda språkens  lagar  utan  anses 
härstamma  från  det  gemensamma 
grundspråket.    A.    är  typiskt  för 


den  germanska  språkfamiljens 
tempusbildning  hos  vissa  verb,  de 
s.  k.  starka  verben.  Ex.  binda  — 
band  —  bundo  —  bundit,  tyska 
binden  —  band  —  gebunden. 

Avloppsdike,  se  A  v  d  i  k  - 
ning. 

Avlusning,  procedur,  avsedd 
att  befria  personer  från  ohyra  av 
alla  slag  (hår-,  klädes-  och  vägg- 
löss, loppor).  Fränsett  allmänt 
hygienisk  betydelse  har  A.  blivit 
ett  viktigt  led  i  bekämpande  av 
farsoter  (fläcktyfus,  åter  falls- 
feber), vilkas  spridning  de  blod- 
sugande parasiterna  befunnits  i 
huvudsak  förmedla.  Genomföran- 
de av  A.  består  i  klippning  av 
hår  och  skägg,  energisk  behand- 
ling med  såpa  samt  bad,  var- 
jämte kläder  och  andra  persedlar 
samtidigt  underkastas  ång-  eller 
formalindesinfektion. 

Avläggare,  se  Avläggning 
och   Skördemaskin. 

Avläggning.  Trädg.  Ett  ofta 
begagnat  sätt  att  föröka  träd- 
gårdsbuskar. Sedan  busken  blivit 
beskuren,     nedböjas     uppväxande 


Den    obefläckade    avlelaen.    Mfilnlne    ar 
Jiinn    lie    las    Knelas. 


919 


Ariäsningsmikroskop — Avskriva 


920 


grenar  (h.  k.  avläggare)  i 
jorden  och  fä  kvarbli  bS,,  tills  de 
slagit  rot,  då  de  frånskiljas 
moderbusken  och  utplanteras.  — 
Boktr.  Typernas  och  materielens 
återläggande  i  sättkasten  och 
hyllorna  efter  tryckningen. 

Avläsningsmikroskop,  se 

Mikroskop. 

Avlösning,  absolution, 
tillförsäkran  om  syndaförlåtelse 
efter  avlagd  bekännelse;  ingår 
som  slutmoment  i   skriftermålet. 

Avmagnetisering,  se  M  a  g  - 
netisering. 

Avmagringskur,  kur,  avsedd 
att  befria  kroppen  från  överflödig 
och  besvärande  fetma.  Se  F  e  1 1  - 
sot. 

Avmönstring,  se  Mönst- 
ring. 

Av-  och  tillträdesdag,  fardag 
(se  d.  o.). 

Av-  och  tillträdessyn,  so 
Byggnadsskyldighet. 

Avocourt  [avåko'r],  by  och 
skog  n.  v.  om  Verdun.  Skådeplats 
för  hårda  strider  under  Verdun- 
slaget,  särskilt  mars — april  1916. 

Avoga'dro,  A  m  a  d  e  o,  greve 
av  Quaregna  och  Ceretto,  f.  1776, 
d.  1856,  italiensk  fysiker,  profes- 
sor i  Turin  1820.  Känd  för  den 
av  honom  uppställda  A  v  o  g  a  d  - 
ros  lag:  "Lika  volymer  av 
olika  gaser  innehålla  vid  lika 
tryck  och  temperatur  lika  många 
molekyler."  Denna  lag  blev  epok- 
görande för  modern  kemi.  Se 
vidare  Molekyl. 

Avon  re'jvn],  flera  floder  i 
England,  däribland  Severns  bi- 
flod U  p  p  e  r  A.,  vid  vilken  Strat- 
ford  ligger. 

Avråd,  arrendeavgift;  avkast- 
ning; i  många  landsmål  det  som 
växer  på  fälten  och  ängarna,  se- 
dan säden  och  höet  inhöstats. 

Avre  [avr],  vänsterbiflod  till 
SoTOToe.    En    del    av    striderpfi    i 


mars  1918  (se  Som  me)  benäm- 
nes av  fransmännen  "slaget  vid 
Avre". 

Avrinning,  överflödigt  vattens 
avgång  från  markytan.  Vid  vat- 
tenavledningars  planerande  måste 
hänsyn  tagas  till  A:8  styrka  för 
beräkning  av  avloppens  storlek. 
A.  är  i  normala  fall  givetvis 
störst  under  vår  och  höst. 

Avrivning,  en  enkel  men 
värdefull  form  av  kallvattenbe- 
handling.  A.  tillgår  så,  att  ett 
tillräckligt  stort,  tjockt  lakan, 
lätt  urvridet  i  kallt  vatten,  slås 
kring  kroppen  och  gnides  eller 
klappas  mot  denna  under  någon 
minut;  därpå  följer  energisk 
frottering  med  torr,  grov  hand- 
duk. A.  bör  upprepas  dagligen 
och  verkar,  rätt  genomförd,  lug- 
nande och  allmänt  härdande. 

Avrustning,  se  Rustnings- 
begränsning. 

Avräkning,  nota,  skriftlig 
uppgift  över  en  avslutad  affär, 
angivande  pris  och  betalnings- 
villkor samt  summan,  som  skall 
debiteras  eller  krediteras;  vid 
beräkning  företagna  avdrag  från 
en  viss  summa.  —  A  v  r  ä  k  - 
ningsbok  innehåller  konti  för 
kundernas  räkning  med  en  bank. 

Avrösa,  med  laggilla  råmär- 
ken, r  ö  s,  fastslå  och  utstaka 
gränserna  mellan  jord-  eller 
skogsegendomar.  —  A  v  r  ö  s  - 
ningsjord,  jord,  som  avskil- 
jea  från  inägor  såsom  olämplig 
för  odling.  Odlingsbar  jord  kal- 
las inrösningsjord. 

Avsked,  entledigande ;  frikal- 
lande från  offentlig  tjänst  efter 
frivillig  ansökan.  I  krigstid  be- 
viljas i  regel  militärer  A.  blott 
på  grund  av  sjukdom,  hög  ålder 
o.  d.  Sker  entledigandet  utan 
föregående  avskedsansökan,  kal- 
las det  avsättning. 

Avskriva,    ni"    räkenskapsböc- 


021 


Avskrotning — Avståndsmätning 


922 


3ct«s 


A' 


■f—H 


1    O 

>=[ 

Fig.    1.    Schematitk    bild    av    Barr    and     Stroud°s     avst&ndimätningsinstrunient. 


kerna  avföra  en  obetald  fordran 
eller  kassabrist  eller  en  varas 
värdeminskning  (genom  t.  ex. 
slitning   eller    prisfall). 

Avskrotning,  bortmejsling  av 
(t.  ex.  vid  gjutning  uppkomna) 
ojämnheter  på  järn-  och  stål- 
pjäser. 

Avskräckningsteori,  se  P  r  e  - 
ventionsteori  och  Straff- 
teori. 

Avskärningsdike,  se  A  v  d  i  k  - 
ning. 

Avslag.  Med.  Normalt  före- 
kommande avsöndring  från  liv- 
modern under  ett  par  veckor  efter 
förlossning  (grek.  Zo'Ä:ta).  —  Jur. 
Se  Auktion. 

Avslitningslängd,  tal  för  an- 
givande av  ett  pappers  hållfast- 
het. För  att  pröva  denna,  brukar 
man  fastgöra  ena  änden  av  pap- 
peret och  fästa  den  andra  i  en 
vågskål,  som  belastas  med  vissa 
vikter,  tills  papperet  brister.  Ofta 
brukar  denna  vikt  omräknas  i 
meter  papper  av  den  sort,  som 
provas,  vilket  kallas  A.  Papperets 
hållfasthet  är  alltså  bestämd  av 
A.  tillsammans  med  uppgift  om 
papperets  vikt  pr  kvm. 

Avsprång,  de  hopp  åt  sidan 
om  sitt  förutvarande  spår  vissa 
djur  företaga  för  att  förvilla 
efterföljande  fiender. 

Avståndsbedömning,  se  A  v  - 
stundsmätninfj. 


Avståndsmätning.  Geod.  Se 
Geodesi.  —  Mil.  Bestämning 
av  avståndet  mellan  två  punkter 
i  terrängen,  vanligen  mellan 
en  eldställning  och  ett  mål.  A. 
skall  kunna  försiggå  hastigt 
och  med  så  stor  noggrannhet, 
att  god  eldverkan  kan  beräknas 
vid  beskjutning  av  målet.  Ofta 
uppskattas  blott  avståndet  (av- 
ståndsbedömning), varvid 
dock  fel  kunna  uppkomma,  sällan 
understigande  1&— 20  %  av  det 
sanna  avståndet.  Bättre  resultat 
fås  genom  uppmätning  på  en  god 
karta.  Mera  sällan  förekomma 
stegning  1.  direkt  uppmätning 
med  måttband,  kedja  e.  d.  Till 
noggrannare  mätningar  brukas 
dels  geodetiska,  dels  ste- 
reometriska metoder.  —  De 
geodetiska  innebära,  att  det 
sökta  avståndet  får  ingå  som 
sida  i  en  geodetisk  triangel,  vari 
man  känner  följande  element:  a) 
en  bas  och  de  två  vinklarna  vid 
denna;  b)  basen  och  den  motstå- 
ende vinkeln  i  en  likbent  tri- 
angel. I  det  förra  fallet  ligger 
basen  vid  observationsplatsen,  i 
det  senare  vid  målet.  Basen  kan 
ligga  såväl  utom  som  inom  det 
instrument,  varmed  vinklarna 
observeras.  Till  speciellt  militärt 
bruk  ha  konstruerats  s.  k.  av- 
ståndsmätningsiustrument  1.  tcle- 
metrar,   som    i    sig   innehålla    en 


923 


Avståndstavla — Avsöndring 


924 


Fig:.    2.     Synfältet    i    ett    avst&ndsmät- 

ningiinstrument.   T.   v.    före,    t.   h.   efter 

inställningen. 

bas  av  viss  bestämd  längd,  väx- 
lande mellan  0,5   och  30  m.   De 
förnämsta    representanterna    äro 
det    engelska    Barr   and  Stroud- 
och  det  tyska  Zeiss-instrumentet. 
Det  förras  verkningssätt  framgår 
av  fig.  1.  Observeras  med  instru- 
mentet ett  oändligt  långt  avläg- 
set föremål,  äro  de  från  föremå- 
let utgående,  i   fönstren,   Fj  och 
Fj,     infallande    ljusstrålarna,    Sj 
och  Sj,  parallella.  De  brytas  och 
reflekteras  i  olika  linser  och  pris- 
mer  och  skapa  i  okularet  tvenne 
omvända  bilder,  Bj,  skilda  åt  av 
den  8.  k.  mätlinjen.  Då  strålarna 
äro  parallella,  synas  bilderna  av 
föremålet  rätt  över  varandra.  Är 
däremot   föremålet  beläget   inom 
ett  visst    avstånd,    synes    instru- 
mentets bas  under  en  viss  vinkel 
från  föremålet;   de  från  detsam- 
ma utgående  strålarna,  Sj  och  Sa, 
äro  ej  längre  parallella  och  skapa 
därför  i  okularet  tvenne  omvända 
bilder,  som  äro  förskjutna  i  sid- 
led. Genom  vridning  av  ett  system 
prismer,     P,    kunna    bilderna    i 
synfältet    åter    fås    att    stå    rätt 
över  varandra    (fig.  2).  Prismer- 
nas  vridning  utgör  ett  mått  på 
avståndet     och     avläses     på     en 
skala,    på    vilken    avståndet  till 
föremålet  anges  i  meter.  Erfaren- 
heter frun  världskriget  ha  visat, 
att     felen    vid     avståndsmätning 
med     dylika     instriunent     under 
fältmässiga     förhållanden     ligga 
mellan  2  och  5  %  av  det  sanna 
avståndet.   —  De   stereoskopiska 
instrumenten  grunda  sig  på  sam- 


ma princip  som  seendet.  Vartdera 
ögat  uppfattar  en  bild  av  före- 
målet i  en  kikare  med  stort  av- 
stånd mellan  objektiven  (0,5  m. 
och  däröver).  Avståndet  till  mät- 
punkten bestämmes  med  hjälp  av 
i  kikaren  befintliga  linjer. 

Avståndstavla,  en  utmed  en 
järnvägslinje  uppsatt  tavla,  an- 
givande avståndet  från  en  viss 
antagen  utgångspunkt.  Sådana 
tavlor  anbringas  vanligen  för 
varje  km.,  kilometertav- 
1  o  r,  och  däremellan  bruka  dess- 
utom för  varje  200-metersträcka 
mindre  tavlor  uppsättas. 

Avsvampning,  »e  Bet- 
ning   5. 

Avsättning.  Jur.  Se  A  v  s  k  e  d. 
—  Oeol.  Se  Sediment. 

Avsöndring.  Fysiol  Se  K  ö  r  t- 
1  a  r.  —  Geol.  Bergarternas  A.  1. 
förklyftning,  d.  v.  s.  deras  natur- 
liga benägenhet  att  sönderfalla  i 
regelbundna  stycken,  beror  på  de 
spricksystem,  som  uppstått  vid 
de  eruptiva  bergarternas  stelnan- 
de och  de  sedimentäras  avsätt- 
ning 1.  torkning.  Klotformig 
A.  kan  observeras  hos  vissa  dia- 
baser, pelarformig  hos  ba- 
salter  (se  Basalt),  skiv- 
f  o  r  m  i  g  hos  syeniter  m.  fl.  erup- 
tivbergarter  samt  hos  sedimen- 
tära bergarter  (t.  ex.  kalkstenar, 


Bankformigr  avsöndring  i  Bohusläns- 
granit, 


925 


Avtal 


926 


Pelarlormig     aTiondnug     i     baaa_it. 


skiflFrar) .  Bankformigl.  pa- 
rallellepipedisk  A.  är 
vanlig  bland  graniterna,  som  visa 
regelbundna  spricksystem,  jämn- 
löpande med  bergytan.  Sänkning- 
en underlättar  i  hög  grad  grani- 
tens brytning  för  byggnadsända- 
mål.  —  Jv/r.  Se  Jordaviönd- 
ring. 

Avtal,  vanligen  en  mellan 
minst  två  personer  träffad  över- 
enskommelse om  en  rättslig  ange- 
lägenhet. Som  en  följd  av  A.  upp- 
står mellan  parterna  ett  obliga- 
tionsförhållande, som  består  i  att 
den  ena  förklarar  sig  viUig  att 
prestera  något  och  den  andra  att 
mottaga  denna  prestation,  t.  ex. 
vid  lån  och  försträckning  (en- 
sidigt A.)  eller  att  bägge  par- 
terna åtaga  sig  prestationer,  t.  ex. 
vid  köp  och  lega  (tvåsidigt 
A.).  Enligt  äldre  rättsåskådning 
hävdades  den  grundsatsen,  att 
först  därigenom  att  anbudstaga- 
ren  gav  sitt  samtycke  till  det 
ifrågasatta  A.,  den  "samvilja", 
consensus,  uppkom,  som  man  be- 
traktade såsom  grundvalen  för  de 
ömsesidiga  förpliktelserna  i  följd 
av  A.  I  den  moderna  rätten  har 
en  motsatt  grundsats  vunnit  er- 
kännande, i  det  att  anbud  anses 
vara  bindande  icke  blott  så,  att 
de  kunna  accepteras  med  den  ver- 
kan att  A.  därigenom  kommer 
till   stånd,  utan   även   i   den  me- 


ningen, att  de  icke  kunna  åter- 
kallas, sedan  de  framkommit  till 
adressaten.  Med  denna  uppfatt- 
ning blir  A.  i  själva  verket  icke 
en  rättshandling  utan  två,  näm- 
ligen anbud  (offert)  om  slutande 
av  A.  och  svar  (accept)  å  sådant 
anbud.  Till  innehållet  växla  av- 
talen ofantligt,  allt  efter  som 
prestationen  avser  saker,  tjäns- 
ter, samverkan  för  gemensamt 
ändamål  m.  m.  Viktigare  huvud- 
slag av  A.  äro  köp,  byte,  saklega, 
lån,  försträckning,  gåva,  tjänste- 
lega,  arbetsbeting,  fraktavtal, 
uppdrag,  kommission,  inlag,  bo- 
lags- och  föreningsavtal  och  bor- 
gen (se  dessa  ord).  De  flesta  A. 
kunna  ingås  utan  iakttagande  av 
viss  form.  De  kunna  avslutas  så- 
väl skriftligt  som  muntligt,  be- 
roende på  A:8  art.  Fullt  rättslig 
giltighet  får  ej  ett  A.,  om  det 
slutes  av  därtill  icke  rättsligen 
behöriga  personer,  om  det  ingås 
med  tvång,  hot,  bedrägeri  eller 
villfarelse  från  någondera  parten, 
samt  om  avtalets  bestämmelser 
äro  outförbara  och  strida  mot 
rättens  och  moralens  bud.  Rätt 
att  avsluta  avtal  tillkommer  i 
regel  alla,  såväl  fysiska  som  juri- 
diska personer,  men  för  vissa  A. 
gälla  för  denna  rätt  inskränkan- 
de bestämmelser.  Enligt  lagen  om 
A.  och  andra  rättshandlingar  på 
förmögenhetsrättens  område  av 
11  juni  1915  kan  ett  A.,  varvid 
någon  begagnat  sig  av  annans 
trångmål,  oförstånd,  lättsinne 
eller  beroende  ställning  för  att 
taga  eller  betinga  sig  oskäliga 
förmåner,  icke  göras  gällande  mot 
den  förfördelade.  —  Vid  avtals- 
brott kan  den,  som  brutit  A., 
avfordras  ersättning  för  den  för- 
lust, motparten  därigenom  lidit, 
om  avtalsbrottet  beror  på  avtals- 
brytarens  egen  skuld  eller  då  ho- 
nom ålegat  garanti  för  fullgöran- 


927 


Avtryck — Avträde 


928 


det  av  hans  åtagande,  även  om 
han  är  utan  skuld.  Ersättnings- 
plikt medföljer  ej  avtalsbrott  på 
grund  av  olyckshändelse  eller 
våda.  Vid  beräkningen  av  ersätt- 
ningens storlek  söker  man  i  all- 
mänhet tillse,  att  motpartens 
hela  intresse,  s.  k.  positiva 
kontraktsintresset,  till- 
godoses, d.  v.  8.  han  gottgöres 
med  ett  belopp,  som  motsvarar 
vad  som  med  säkerhet  hade  till- 
kommit honom,  om  A.  fullgjorts. 
Även  förekommer  endast  ersätt- 
ning av  det  negativa  kon- 
traktsintresset, d.  v.  8. 
motpartens  utlägg  med  anledning 
av  A.;  härvid  återinsättes  såle- 
des motparten  i  den  förmögen- 
hetsställning han  innehade,  innan 
A.  ingicks.  —  För  undvikande  av 
svårigheterna  med  skadeståndets 
beräknande  bestämmes  i  A.  ofta 
en  viss  summa,  vite,  som  av- 
talsbrytaren  blir  skyldig  att  be- 
tala; men  det  kan  av  domstol 
nedsättas  "efter  ty  skäligt  prö- 
vas, såframt  utkrävandet  av  vad 
utfäst  blivit  finnes  vara  uppen- 
bart obilligt". 

Avtryck.  Boktr.  Exemplar  av 
tryckt  skrift  eller  bild,  i  synner- 
het av  grafiska  blad  o.  d.  — 
Tekn.  Form,  åstadkommen  genom 
att  en  massa  (gips,  lack,  metall 
e.  d.)  gjutits  mot  eller  kring  ett 
föremål  (t.  ex.  en  sigillstamp, 
ett  mynt,  en  nyckel  etc),  var- 
igenom man  erhåller  en  omvänd 
(negativ)   kopia  därav. 

Avträde,  plats  för  uppsamling 
eller  bortledning  av  exkrementer. 
A.  kan  förläggas  utom  eller  inom 
bostadslägenheten  men  bör  alltid 
läggas  så  att  tillträde,  tömning 
etc.  kan  ske  obemärkt.  Inom  hus 
är  bäst  att  inreda  A.  i  byggna- 
dens norra  eller  östra  delar.  För 
bekvämlighetens  och  renhållnin- 
gens skull  borde  1  kvm:s  golvyta 


Skäl    till    vattenklosett. 


vara  det  minsta  rum,  som  kan 
ifrågakomma.  Av  ytterlig  vikt  är 
ett  anmärkningsfritt  ventila- 
tionssystem. Vid  A.  utom  hus  böra 
anordnas  ventilationstrummor,  så 
beskaffade,  att  luften  passerar 
ned  genom  öppningarna  i  sitsen. 
Vid  A.  inom  hus  (klosetter) 
skall  en  ventilationskanal  gå  från 
klosettkärlot  till  en  ständigt 
uppvärmd  skorstenspipa,  varige- 
nom ett  ständigt  undertryck  i 
luften  i  A.  kraftigt  befordrar 
ventilationen.  Exkrementernas 
uppsamlande  bör  ske  i  täta 
kärl  av  emaljerad  eller  asfalte- 
rad plåt.  Urinen  bör,  där  så  ske 
kan,  bortledas  direkt  till  kloak. 
Lämpligt  är  att  utblanda  exkre- 
menterna  med  torvströ  eller 
kalk,  varigenom  de  flytande 
beståndsdelarna    bindas    och    då- 


Golvsifon. 


lig  lukt  i  viss  mån  förhindras. 
Där  kloakförhållanden  tillåta 
sådant,  användes  med  fördel  vat- 
tenklosetter,  i  vilka  ett  vatten- 


929 


Avträdesgödsel — Avvittring 


930 


läs  bör  skilja  skälen  från  avled- 
ningsröret.  Ligga  flera  klosetter 
i  höjd  över  varandra,  händer,  ifall 
avloppsröret  ej  utmynnar  ixpp- 
till  i  fria  luften,  att  vattnet  ut- 
suges  ur  vattenlåsen  i  botten- 
våningarnas klosetter,  då  vatten 
nedstörtar  i  avloppbröret  från  ett 
högre  upp  beläget  A.  I  pissoa- 
r  e  r,  för  uppsamling  eller  av- 
ledande av  urin,  är  lämpligt  att 
ovantill  i  vattenlåsen  ha  ett  lager 
av  en  lätt  olja,  som  genomsläpper 
urinen  och  hindrar  denna  att 
komma  i  beröring  med  luften.  En 
dylik  golvsifon  visas  i  fig.  Se 
vidare  Kenhållning. 

Avträdesgödsel,  se  Gödsel- 
medel. 

Avtrumma,  vid  skogsavverk- 
ning med  yxa  eller  såg  avdela 
trädstammarna. 

Avtumma,  se  T  u  m  n  i  n  g. 

A'vvakum,  Petrovitj,  f. 
1620,  d.  1681,  rysk  präst,  upp- 
hovsman till  det  gammalryska 
sektväsendet.  På  grund  av  upp- 
repade protester  mot  kyrkans 
nyheter  brändes  han  på  bål.  Den 
religiösa  sekt,  som  A.  företrädde, 
fick  namnet  "Avvakumo'vsjtsji- 
na".  —  Bl.  A:s  44  skrifter  mär- 
kes en  intressant  skildring  från 
Sibirien,  där  han  en  tid  vistades 
som  förvisad. 

Avverkning,  se  Skogsav- 
verkning. 

Avvikning,  seAberration. 
—  Avvikningsvinkel,  den 
vinkel,  som  projektilbanan  ome- 
delbart efter  skottlossningen  bil- 
dar med  kärnlinjens  riktning  före 
skottlossningen.  Awikningen,  som 
beror  bl.  a.  på  reffelvridningen, 
är  i  allmänhet  mycket  obetydlig. 

Avvisare,  skyddsanordning  av 
sten,  trä  e.  d.,  varigenom  fordons 
och  farkosters  åverkan  på  bygg- 
nadsverk mildras  1.  förhindras. 

Avvita   (av  fsv.  av,  från,  och 


vit,  vett),  i  lagspråket  förekom- 
mande ord  för  sinnessjuk. 

Avvittring  (fsv.  vitra,  göra 
veterligt) .  Lantmäteriförrättning 
med  det  huvudsakliga  ändamålet 
att  åt  nybyggen  och  hemman  be- 
reda bestämda  ägoskiften,  omfat- 
tande vissa  av  de  ursprungliga 
ägorna  jämte  den  skogsmark,  som 
enligt  awittringsstadgans  be- 
stämmelser skulle  tilläggas  fas- 
tigheten i  st.  f.  den  rätt  till 
skogsfångst  pä  kronomarken,  som 
förut  tillkommit  åbon.  Fastighe- 
tens ägor  skulle  alltså  bestämt 
skiljas  från  kronomarken,  vilken 
antingen  avsattes  till  kronopark 
eller  hänfördes  till  s.  k.  över- 
loppsmark. Man  skiljer  mellan 
allmän  A.,  varvid  nybyggen 
och  hemman  utbrytas  i  trakter, 
som  förut  ej  varit  föremal  för 
A.,  särskild  A.  eller  efter- 
avvittring,  som  efter  den 
allmänna  A.  hålles  för  utbrytan- 
de av  senare  anlagda  nybyggen, 
och  slutligen  tilläggsav- 
v  i  1 1  r  i  n  g,  vilken  avser  regle- 
ring av  ströängsproblemet.  För 
tillgodoseende  av  nomadlappar- 
nas behov  av  renbete,  renskil j- 
ningsplatser  och  flyttningsvägar 
för  renarna  må  vid  A.  ovan  od- 
lingsgränsen områdestilldelningen 
ske  så,  att  erforderlig  mark  bibe- 
hålles  kronan.  I  detta  syfte  kan 
även  vederbörande  ägare  eller  äbo 
förpliktigas  att  mot  ersättning 
avstå  den  för  ändamålet  ound- 
gängliga marken.  Vid  A.  ovan 
odlingsgränsen  avsättas  vidare 
områden,  som  äro  lämpliga  att 
upplåtas  till  nybyggeslägenheter 
åt  lappar,  som  helt  eller  huvud- 
sakligen övergivit  nomadlivet.  A. 
förrättas  av  särskilt  förordnade 
awittringslantmätare  med  biträ- 
de av  gode  män  och  under  led- 
ning av  en  avvittrings- 
styresman.     A.     förrättar     i 


30. 


L  e  I.   I.     Tr. 


931 


Avvägning 


932 


regel  sockenvis.  Varje  socken 
gages  då.  bilda  ett  a  v  v  i  1 1  - 
ringslag.  Sedan  en  A.  avslu- 
tats, avgives  ett  awittringsför- 
slag  1.  avvittringsinstru- 
m  e  n  t  till  K.  B.  för  prövning 
och  fastställelse.  —  A.  i  Norrland 
och  Dalarna  påbörjades  i  slutet 
av  1600-t.  och  har  sedan  dess 
fortgått  från  söder  till  norr  och 
från  Bottniska  viken  till  fjällen. 
Särskilda,  efter  hand  framställda 
önskningar  från  olika  intresse- 
rade ha  i  synnerhet  bidragit  att 
försena  A:8  slutförande.  Särskilt 
har  det  gällt  lapparnas  anspråk 
på  betesmarker,  ströängarnas  ut- 
bytande mot  annan  mark  och  på 
senaste  tiden  statens  vattenkrafts- 
intressen.  Likväl  kan  A.  nu  sägas 
vara  i  det  närmaste  slutförd 
utom  i  vissa  delar  av  Västerbot- 
tens och  Norrbottens  läns  lapp- 
marker, och  vad  som  återstår  är 
egentligen  endast  avvecklandet 
av  den  omfattande  verksamhet, 
som  utövats  av  avvittrings- 
verket,  en  avdelning  av  lant- 
mäterikåren.  —  A.  är  ett  av  de 
betydelsefullaste  leden  i  verksam- 
heten för  att  höja  Norrland  till 
ett  land  med  rationellt  drivet 
åkerbruk.  Se  Norrlands- 
frågan. 

Avvägning  1.  n  i  ve  1 1  e'r  ing, 
förfaringssätt  vid  bestämmande 
av  höjdskillnaden  mellan  olika 
punkter.   Man   skiljer  mellan   1) 


Avvägning 


vanlig  A.  eller  geometrisk  nivel- 
Icring,  varvid  användes  ett  syft- 
instrument,  s.  k.  avvägningsin- 
•trument,  och  en  måttindelad  av- 


Avvägningsinstrument,  tillverkat  av  Fr. 
J.   Berg,   Stockholm. 

vägningsstäng,  det  förra  för  att 
bestämma  horisontal-  eller  syft- 
planet,  den  senare  för  att  mäta 
höjdskillnaden  mellan  de  observe- 
rade punkterna  och  horisontal- 
planet; 2)  trigonometrisk  nivelle- 
ring.  grundad  på  observation  av 
höjdvinklar  (se  Geodesi);  3) 
höjdmätning  m,ed  barometer, 
möjliggjord  genom  iakttagande 
av  barometerståndets  förändring- 
ar vid  olika  höjd,  samt  4)  höjd- 
mätning med  hypsotermometer, 
varvid  variationerna  av  vattnets 
kokpunkt  observeras  (se  Höjd- 
mätning). —  Avvägning  av  ett 
antal  punkter,  A — E,  tillgår  en- 
ligt den  förstnämnda  metoden  så, 
att  instrumentet  uppställes  i  en 
lämplig  punkt  P  och  in  justeras, 
varefter  awägningastången  pla- 
ceras i  de  olika  punkterna  och  av- 
läses i  instrumentet.  Är  nu  t.  ex. 
avläsningen  vid  A  3,00  m.  och  vid 
E  1,25  m.,  så  ligger  tydligen  E 
1,75  m.  högre  än  A  o.  s.  v.  Som 
utgångspunkt  för  avvägningen 
väljes  ett  fast  föremål,  s.  k.  fix- 
punkt,  om  möjligt  med  känd  höjd 
över  havets  medelnivå.  (Se  fig.) 
—  Avvägningsinstrument 
utgöres  av  det  egentliga  instru- 
mentet och  stativet  (a). 
Instrumentet  är  sammansatt  av 
en  tub  eller  kikare  (b),  bestående 
av  tvenne  metallrör,  vari  insatts 
glaslinser  eller  system  av  flera 
linser  och  ett  hårkors,  ett  vatten- 


933 


Avvänjning — Axelkoppling 


934 


pasi  (c)  samt  en  tapp-  och  skruv- 
anordning  {d),  varigenom  tubens 
vridning  och  vågräta  inställning 
möjliggöres.  Linssvstemen,  av 
vilka  det  främre  benämnes  objek- 
tivet (e)  och  det  bakre  okularet 
{/),  giva  av  det  genom  okularet 
betraktade  föremålet  en  förstorad 
och  upp  och  nedvänd  bild,  och 
hårkorset  vid  g  möjliggör  tubens 
användning  som  mätinstrument. 
—  Avvägnings  spegel,  ett  vid 
terrängundersökningar  och  stak- 
ningar  använt  instrument,  med 
vars  tillhjälp  markens  höjd-  och 
lutningsförhållanden  på  ett  enkelt 
och  bekvämt  sätt  ungefärligt 
kunna  bestämmas.  Den  utgöres  av 
en  mindre  låda  av  trä  och  en 
däri  upphängd  pendel  med  spegel 
samt  en  på  lådan  anbragt  arm, 
försedd  med  en  för  olika  lut- 
ningar graderad  skala.  —  Av- 
vägningsstång, en  vanli- 
gen 4  m.  lång,  hopfällbar,  i  m., 
dm.,  cm.  och  ibland  även  i  mm. 
indelad  stång  av  trä.  Då  stången 
hålles  med  numreringens  noll- 
punkt mot  marken,  äro  siffrorna 
upp  och  nedvända  för  att  kunna 
synas  rättvända  i  avvägningsin- 
strumentet. 

Avvänjning,  det  späda  barnets 
övergång  från  modersmjölk  till 
annan  kost. 

Avväntningsgods  1.  exspek- 
tansgods,  en  förläning,  som 
redan  under  innehavarens  livs- 
tid lovades  bort  åt  en  annan  per- 
son (genom  ett  s.  k.  avvänt- 
n  i  n  g  s  b  r  e  v) ,  att  tillträdas,  så 
snart  den  blev  ledig.  1655  års 
riksdag  förklarade  alla  awänt- 
ningsbrev  ogiltiga. 

Ax,  se  Blomställning. 

Axberg,  socken  i  Örebro  1., 
jämte  Hovsta  pastorat  i  Sträng- 
näs stift.  1,820  inv. 

Axel.  Anat.  I  dagligt  tal 
använd,  oegentlig  beteckning  för 


skulderregionen.  Eljest  liktydigt 
med  axelled  (se  Extremiteter). 
—  Fys.  Magnetisk  A.  är  den 
linje,  som  sammanbinder  polerna 
på  en  magnet.  —  Optisk  A., 
se  Dubbelbrytning,  Lins 
och  Spegel.  —  Tekn.  Inom 
maskinbyggnadskonsten  den  del 
av  en  maskin  eller  anläggning, 
som  uppbär  svängande  eller  rote- 
rande delar  (valsar,  rem-  och  lin- 
skivor, kugghjul  o.  d.).  Antingen 
är  A.  fast  upplagrad  med  de  rör- 
liga delarna  löst  lagrade  å  A.,  i 
vilket  fall  denna  ej  medföljer  i 
rörelsen  och  sålunda  blott  har  en 
bärande  uppgift,  eller  också  äro 
transmissionsdelarna  fastkilade 
på  A.,  som  då  är  rörlig  i  lager 
och  har  en  samtidigt  bärande  och 
arbetsöverförande  uppgift.  A.  ut- 
föras mest  av  stål  eller  gjutjärn; 
sektionen  är  oftast  cirkulär  men 
stundom  ring-  1.  korsformig, 
kvadratisk  1.  rektangulär. 

Axelbössa,     se   Axellager. 

Axelkoppling  är  den  anord- 
ning, som  förbinder  tvenne  mot 
varandra  stötande  delar  av  en 
axelledning.  —  1.  Fasta  kopplin- 
gar avse  att  stelt  förbinda  två 
axeländar.  Hit  höra  m  u  f  f  - 
kopplingen,  bestående  av  en 
muff,  fastkilad  över  de  stumt 
mot  varandra  liggande  axeländar- 
na, och  ski  v  kopplingen,  i 
vilken  muflfen  är  delad  i  tvenne, 
vinkelrätt     mot     fffpl"     stående 


Kuffkopplincr- 

skivor,  förbundna  med  ett  antal 
bultar.  —  2.  Rörliga  kopplingar 
tillåta  en  viss  variation  i  axlar- 
nas inbördes  läge,  t.  ex.  länk- 


935 


Axellager 


936 


BKivkoppliner. 
kopplingen,  även  kallad 
imiversallänken  1.  Pol- 
hemslåset, och  s.  k.  elasti- 
ska kopplingar,  använda 
vid  elektriska  motorer.  —  3.  TJt- 
ryclchara  kopplingar  medge  axel- 
styckenas  till-  och  frånkoppling 
under  gången.  Enklast  är  tand- 
kopplingen, bestående  av  en 
på  axeln  fast  skiva  med  utskju- 
tande tänder,  som  svara  mot  för- 
djupningar i  en  längs  axeln  rörlig 
skiva.  1  allmänhet  äro  dylika 
kopplingar  friktionskopp- 
lingar, verkande  så,  att  den 
lösa  kopplingshalvan  medelst  ett 
handgrepp  pressas  mot  den  fasta, 
vid  vilken  den  på  grund  av  frik- 
tionen fasthålles  under  gången. 
—   För    att   förebygga   olycksfall 


Friktionskoppling. 

är  det  av  vikt,  att  A.  sakna  ut- 
springande  delai",  som  under 
gången  kimna  häkta  i  arbetarnas 
kläder. 


Axellager,  en  ihålig  maskin- 
del, uppbärande  axlar  o.  d.  på  så 
sätt,  att  dessa  under  rotationen 
röra  sig  kring  sin  geometriska 
axel.  A.  äro  av  tvenne  slag:  bär- 
lager, om  de  upptaga  trycket 
vinkelrätt  mot  axeln,  s  t  ö  d  1  a  - 
g  e  r,  om  trycket  är  riktat  längs 
axeln.  Enklaste  formen  för  lager 
är  den,  då  axeln  löper  i  ett  i 
motsvarande  maskindel  borrat 
hål,  stundom  i  ett  särskilt  rör- 
formigt  stycke,  bussning.  — 
Större  lager  bestå  av  särskilda 
delar :  lagerkropp,  över- 
fall    och     lagerskålar,    av 


Hormallager  (stålager). 
vilka  de  båda  förstnämnda  gjutas 
av  järn  eller  stål;  lagerskålarna 
däremot  utföras  av  lagermetall 
eller  gjutjärn  med  invändig  be- 
klädnad av  vitmetall  (babbits) 
eller  ock  av  trä  (pockenholts).  De 
ha  till  uppgift  att  fördela  lager- 
trycket över  en  stor  yta  och  att 
minska  friktionen  vid  rörelsen. 
Användandet  av  lagerskålar  med- 
för också,  att  slitningen  träffar 
i  huvudsak  endast  dessa  delar, 
som  lätt  kunna  utbytas.  —  Efter 
lagerkroppens  uppställningssätt 
skiljer  man  mellan  stå-  och 
hänglager,  i  förra  fallet 
uppställes  lagret  på  en  grund- 
platta eller  lagerbock,  för- 
bunden med  grunden  medelst 
ankarbultar.  Till  stödlager 
räknas  bl.  a.  k  a  m  1  a  g  e  r,  i  vilka 
man,   för   att  erhålla  stor  lager- 


937 


Axelledning — Axiometer 


938 


Tvi   k&mlager. 


yta,  utbildat  axeltappen  till  ett 
system  ringar,  löpande  i  en  lager- 
skål av  motsvarande  form.  — 
Ovan  beskrivna  lager  kallas  med 
gemensamt  namn  glidlager. 
Till  modernare  lagerkonstruktio- 
ner höra  r  u  1 1  -  och  kullager, 
i  vilka  glidningsfriktionen  ersatts 
av  rullningsfriktion.  Axeln  om- 
gives  i  lagret  av  en  serie  rullar 
eller  kulor,  som  löpa  i  en  särskild 
rullbana.  Dessa  lager  ställa  sig 
i  anskaffning  dyrare  än  glidlager 
men  kräva  ringa  tillsyn  och 
smörjning,  spara  energi  pä,  grund 
av  den  ringa  friktionen  och  kun- 
na numera  göras  mycket  håll- 
bara. —  Är  axeln  fast,  roterar  i 
stället  lagerskålen  kring  den- 
samma. Konstruktionen  kallas 
axelbössa  och  användes  bl.  a. 
vid  vagnshjul.  Se  Kullager 
och  Smörjning. 

Axelledning,  det  system  axlar, 
som  fördelar  drivkraften  inom 
en   arbetslokal. 

Axelmufif,  dets.  som  muffkopp- 
ling.  Se  Axelkoppling. 

A'xelrod,  P  a  v  e  1,  f.  1853,  rysk 
socialist,  en  av  mensjevikernas 
ledare.  A.  har  under  en  lång 
landsflykt  i  Schweiz  bedrivit  en 
flitig  propaganda  för  socialismens 
idéer.  Under  världskriget  anslöt 
han  sig  till  den  s.  k.  Zimmer- 
waldsriktningen  (se  Zimmer- 
wald)  och  arbetade  för  krigets 
avslutande. 

Axelasönerna,  »e  T  o  1 1 . 


Axeltal,  antalet  vagnsaxlar  i 
ett  tågsätt,  vars  maximital  i 
reglementen  finnes  fixerat  med 
hänsyn  till  tågslag  och  järnvägs- 
linjes beskaffenhet. 

Axeltapp  kallas  den  del  av  en 
maskinaxel,  som  rör  sig  i  ett 
lager.  Man  skiljer  mellan  s  t  ö  d  - 
1.  bärtappar  (jfr  Axel  la- 
ger). A.  i  ändan  på  en  axel  kal- 
las ä  n  d  t  a  p  p ;  övergår  A.  pä 
ömse  sidor  till  axeln,  kallas  A. 
halstapp.  För  att  upptaga 
smärre,  i  axelriktningen  verkan- 
de krafter  omges  axeltapparna 
av  ansatser,  stundom  utbytta 
mot  löstagbara  stoppringar 
(vid  halstappar),  som  dessutom 
ha  till  uppgift  att  kvarhåUa 
smörjämnet  i  lagret. 

Axiologi'  (av  grek.  a'xios, 
värd,  och  lo'gos,  tal),  på  senare 
tid  rätt  bruklig  beteckning  för 
värdelära  (t.  ex.  läran  om  reli- 
giösa 1.   sedliga  livsvärden). 

Axio'm  (grek.  axi'oma),  själv- 
klart påstående;  sats,  som  anses 
icke  kräva  bevis  och  som  tjänar 
till  grundval  för  en  därpå  upp- 
byggd vetenskap. 

Axiome'ter  (av  lat.  a'xis,  axel, 
och  grek.  tne'tron,  mått),  ett  in- 
strument, utvisande  fartygsrod- 
rets läge  i  förhållande  till  farty- 
gets medellinje. 


Aziahjort.    TJIncd    c:a    l.B    m. 


939 


Axis-hjort — Ay  velies 


940 


A'xis-hjort,  Ce'rvu8  a' xis,  en 
av  de  ostindiska  Bkogarnas  och 
djunglernas  allmännaste  hjortar. 

Axlöpare,   se  Jordlöpare. 

Axmar,  järnbruk  i  Hamrånge 
skn,   Gävleb.   1.,   anlagt   1671. 

Axminster  [ä'ksminst9],  stad 
i  Devonshire,  England.  3,000  inv. 
Har  givit  namn  åt  A  x  m  i  n  - 
ster-mattorna,  som  tillver- 
kades där  1755 — 1835.  Fabrika- 
tionen sker  nu  i  Wilton  vid  Salis- 
bury.  Se  Mattor. 

AxoIo'tl,  se  Amblystoma. 

Axonometri'  (av  grek.  a'xon, 
axel,  och  me' tron,  mått),  ett 
geometriskt  projektionssystem. 
Se  Projektion. 

Axtorna,  by  i  Köinge  skn, 
Hall.  1.  Vid  A.  blev  en  svensk 
här  under  Jakob  Henriksson 
Hästesko,  vilken  skulle  undsätta 
det  nyss  erövrade  Varberg,  20 
okt.  1565  besegrad  av  danskarna 
under   Daniel   Rantzau. 

Axtåtel,  se  Havre. 

Axvalla  hed,  mellan  Skara 
och  Skövde;  sedan  1803  militär 
övningsplats. 

Ayacucho  [ajako'tsjå],  stad 
och  departement  i  8.  Peru.  Staden 
A.,  som  grundades  1539,  ligger 
2,600  m.  ö.  h.  Biskopssäte.  Uni- 
versitet.  20,000   inv. 

Ayapa'na-té,  se  E  u  p  a  t  o  - 
r  i  u  m. 

Aye-Aye  [aj-aj],  se  Finger- 
djur, 

Aylmer  [ä'lm9],  sir  Fen  ton 
John,  f.  1862,  brittisk  general, 
chef  för  en  misslyckad  undsätt- 
ningsexpedition till  Mesopotami- 
en 1916  (se  K  ut). 

Aymara',  indianstam  i  Bolivia 
och  B.  Peru. 

Ayr  [ä'o],  huvudstad  i  grev- 
skapet Ayrshire,  Skottland. 
Hamn  med  dockanläggningar. 
Koleiport.    Ylle-,  kemikalie-  och 


maskinindustri.    Sjöfart    på    Ir- 
land. 34,000  inv. 

Ayrshire  [ä'98J9],  grevskap 
på  Skottlands  s.v.  kust  vid  Clyde- 
bukten.  Känt  för  sin  utmärkta 
boskap,  Ayrshireboskap. 
270,000   inv. 

Ayrshireboskap,  nötkreaturs- 
ras, som  härstammar  från  Ayr- 
shire i  Skottland.  A.  är  Englands 
förnämsta  mjölkras.  Färg  brun 
och  vit,  omväxlande  i  större  1. 
mindre  fält,  huvud  kort  med  bred 
panna,  vitt  ansatta,  uppåt  böjda 
horn,  kroppen  tilltagande  i  djup 
bakåt,  benen  relativt  korta. 
Mjölktyp.  Lev.  vikt  för  ko  c:a 
500  kg.  Mjölkavkastning  3—4,000 
kg.  per  år  med  3,5 — 3,8  %  fett. 
A.  har  sedan  1840-t.  impor- 
terats till  vårt  land  och  före- 
kommer numera  allmänt,  särskilt 
i  mellersta  och  södra  Sverige.  A. 
förekommer  inom  Sverige  i  två 
typer,  skånsk  och  skottsk  A., 
men  man  har  numera  enats  om 
en  gemensam  Svenska  ayrshire- 
föreningens  typ,  och  avelsarbetet 
går  nu  ut  på  att  genomföra  den- 
na. Föreningen  för  egen  stambok, 
där  endast  förut  stamboksförda 
djur  intagas.  Dessutom  för  lant- 
bruksstyrelsen en  huvudstambok 
samt  resp.  hushållningssällskap 
en  förberedande  sådan,  upptagan- 
de 4  klasser.  A.  premieras  i  Svea- 
och  Götaland  samt  Gävleborgs 
län. 

Ay  velies  [äve'll],  fort  i  n.  ö. 
Frankrike,  nära  Meziéres.  Eröv- 
rades av  tyskarna  26  aug.   1914. 


iLm 


i^ 


941 


Azalea — Aztekiska  riket 


942 


Azale'a,      se      Rhododen- 
d  r  o  n  och  Loiseleuria. 
Azerbaidjan,  se  Aserbeid- 

jan. 

Azimu't  (arab.  as-sumu't,  vä- 
garna), se  Astronomiska 
koordinater. 

Azincourt  raftäT)ko'r],  by  i 
Artois  i  Frankrike,  bekant  genom 
en  engelsk  seger  över  fransmän- 
nen 25  okt.  1415.  Se  England. 

Azofärgämnen,  se  Färg- 
ämnen. 

Azo'iska  formationen,  se  U  r  - 
berg. 

Azoospermi'  (av  grek.  nekan- 
de a,  zo'on,  liv,  sperma,  säd), 
frånvaro  av  levande  (rörliga)  sä- 
deskroppar  i  avsöndringen  från 
mannens  könskörtlar.  Jfr  N  e  - 
krospermi. 

Azo'rerna,  port.  Aqores,  "Hök- 
öarna",  en  till  Portugal  hörande 
ögrupp  i  Atlantiska  oceanen,  c:a 
1,380  km.  från  Europas  kust. 
Areal  2,390  kvkm.  240,000  inv. 
De  eruptiva  bergarterna  samt 
vulkankäglor,  kratersjöar,  varma 
källor,  jordbävningar  m.  m.  vitt- 
na om  A:s  vulkaniska  ursprung. 
Tack  vare  ett  milt,  jämnt  klimat 
och  en  synnerligen  fruktbar  jord- 
mån är  åkerbruk  huvudnäringen; 
här  odlas  bl.  a.  majs,  vete,  ana- 
nas, bananer.  Boskapsskötsel. 
Fiske.   Livlig  handel   med   frukt, 


AztekUk  oftersten. 


mineralvatten  m.  m.  A.  omfattar 
öarna:  Corvo,  Flores,  Fayal, 
Pico,  Graciösa,  Säo  Jorge,  Ter- 
ceira,  Säo  Miguel,  Santa  Maria. 
Viktigai"e  hamnar:  Ponta  Del- 
gada,  Ångra,  Horta. 

Azotoba'cter,  en  grupp  bakte- 
rier, vilka  hava  förmåga  att  upp- 
taga och  binda  luftens  fria  kväve. 
De  leva  fritt  i  nästan  all  slags 
jord,  där  tillgång  på  kalk,  fos- 
forsyra samt  vissa  kolhydrater 
finnes.  A.  anses  ha  stor  betydelse 
för  salpeterbildningen.  A  n  i  1  i  t 
är  en  renkultur  av  A. 

Aztekiska  riket,  en  till  1523 
bestående  statsbildning  i  det  nuv 
Mexiko.  Det  grundades  på  1200-t. 
av  en  invandrad  folkstam  a  z  t  e 
kerna,  som  efter  långa  strider 
med  besläktade  grannfolk  ut- 
sträckte sitt  välde  över  dessas 
landområden  på  1300-  och  14n0-t. 


AZORERNA 

Skala  l;IOmill. 

100  200  300  V 


Teiegmfkfiblnj'  ^ 


S"?ilaria  j 


SäoMéud 


943 


Azur — Azzolino 


944 


Det  sålunda  skapade  riket  blev 
en  feodal  monarki  under  ledning 
av  en  konung  och  hans  storvasal- 
ler. Präster,  ämbetsmän  och  mili- 
tärer intogo  en  mäktig  ställning. 
Bondeklassen  var  hårt  förtryckt 
liksom  de  underkuvade  stammar- 
na. Detta  skapade  ett  starkt 
socialt  missnöje,  som  förklarar 
A:s  hastiga  sammanstörtande  vid 
spanjorernas  ankomst  1519.  Cor- 
tez  (se  d.  o.)  intågade  utan  mot- 
stånd i  dess  huvudstad  T  e  n  o  c  h- 
t  i  1 1  a  n  och  gjorde  dess  konung 
Montezuma  till  spanske 
konungens  vasall.  Om  de  därpå 
följande  striderna,  som  ledde  till 
rikets  undergång,  se  C  o  r  t  e  z 
och  Mexiko.  Om  den  aztekiska 
kulturen  se  Fornameri- 
kansk    kultur. 

A'zur,  beteckning  för  himmels- 


blå färg,  poetiskt  stundom  för 
himlavalvet.  Se  L  a  s  u  r. 

Azurkusten,  fr.  C6te  d'Aigur, 
namn   på   franska  Rivieran. 

Azymi'ter  (av  grek.  nekande 
a  och  zy'me,  surdeg),  grekiskt 
smädenamn  på  den  romerska  kyr- 
kans medlemmar  för  deras  sed 
att  använda  osyrat  bröd  i  natt- 
varden. 

Azzoli'no,  Decio,  f.  1623,  d. 
1689,  italiensk  kardinal,  som  ef- 
ter drottning  Kristinas  tronav- 
sägelse blev  hennes  hjälpare  och 
föremålet  för  hennes  kärlek.  Kri- 
stina ställde  sig  helt  under  A:s 
inflytande  och  gjorde  honom  till 
sin  universalarvinge.  —  En  del  av 
Kristinas  chiflferbrev  till  A., 
näml.  under  åren  1666 — 68,  är 
bevarad  och  utgör  en  värdefull 
källa  för  studiet  av  hennes  per- 
sonlighet. 


Aztekisk  offerkniv. 


945 


B — Baazius 


946 


B. 


B,  b.  1-  Andra  bokstaven  i 
alfalbetet.  —  2.  Elfte  tonen  i  den 
kromatiska  tonskalan.  —  3.  För- 
kortning för  b  a  8  s  o    (bas) . 

Ba,  kemiskt  tecken  för  en  atom 
b  a  r  i  u  m. 

v.  Baader  [ba'der],  Franz 
Benedikt  (Xaver),  f.  1765, 
d.  1841,  tysk  filosof,  professor  i 
Miinchen.  B.  utvecklade  under 
påverkan  av  Jakob  Böhme  och 
Saint  Martin  en  teosofisk  filosofi, 
vilken  sökte  förena  en  panteis- 
tiskt  färgad  lära  om  en  inre  ut- 
vecklingsprocess hos  gudomen, 
med  den  ortodoxa  romerska  kato- 
licismens teologi.  Som  hans  för- 
nämsta arbete  anses  Ferme'nta 
cognitio'ni8  ("väckelser  till  kun- 
skap"), skrivet  i  en  tung,  svår- 
fattlig  och  aforistisk  stil.  B., 
som  kallats  katolicismens  för- 
nämste filosof  i  nyare  tider,  är 
högt  skattad  av  dem,  som  på 
mystikens  och  den  teosofiska  na- 
turbetraktelsens väg  vilja  vinna 
en  kristlig  livsåskådning. 

Ba'al,  på  åtskilliga  ställen  i 
G.  T.  använt  såsom  egennamn, 
ursprungligen  en  bland  västsemi- 
terna  gängse  titel  för  olika 
.gudomligheter,  främst  natur-  och 
fruktbarhetsgudar,  vilka  genom 
den  betecknades  såsom  "herre  och 
ägare"  till  en  viss  ort  e.  d.  Baals- 
dyrkan  med  sin  ofta  sinnliga  kult 
blev  en  svår  frestelse  för  det  från 
öknen  kommande  Israel.  Profeter 
(Elia,  Hosea  m.  fl.)  framträdde 
Rflsom  ledare  i  kampen  för  en 
högre  och  renare  gudstro. 

Baalbek,  forntida  stad  i  Sy- 
rien, gnmdlagd  av  fenicierna,  i 
hellenistisk    och    romersk    tid    en 


Ruiner  frän  soltemplet  i  Baalbek. 


blomstrande  handelsstad.  Den 
ödelades  1401  av  Timurlenk.  Tal- 
rika ruiner,  de  viktigaste  från 
den  romerska  kejsartiden,  var- 
ibland märkes  ett  litet  rundtem- 
pel i  en  om  barocken  påminnande 
stil  (se  ill.  till  Byggnads- 
konst). På  platsen  ligger  nu 
en  by  med  omkr.  2,000  inv. 

Baazius.  1.  Johannes  B.,  f. 
1581,  d.  1649,  kyrkoherde  i  Jön- 
köping 1624,  biskop  i  Växjö  1647. 
B :  3  namn  är  framför  allt  knutet 
till  striden  om  Gustav  II  Adolfs 
förslag  till  kyrkostyrelse  på  1620- 
och  1630-t.,  då  han  ställde  sig 
på  regeringens  sida  gent  emot 
biskoparna  och  genom  häftiga  an- 
klagelser mot  dessa  för  maktlyst- 
nad och  egennytta  väckte  en 
storm  av  förbittring  bland  kyr- 
kans   ledande    män.    Först    1636 


947 


Baba — Babianer 


948 


kom  det  till  försoning.  B.  utarbe- 
tade på  regeringens  uppdrag  en 
historia  om  svenska  kyrkan 
(1642).  —  2.  Johannes  B.,  f. 
1626,  d.  1681,  den  föreg:s  son, 
biskop  i  Växjö  1667,  i  Skara 
1673,  ärkebiskop  1677.  Duglig 
stiftschef,  åtnjöt  B.  tillika  an- 
seende för  stor  lärdom. 

Baba,  Kap  B.,  Asiens  väst- 
ligaste udde,  i  Mindre  Asien,  39» 
28'  n.  br.  26'   2'  ö.  Igd. 

Ba'ba,  B  a'  b  a  -  J  a  g  a',  natur- 
väsen i  slavisk  folktro;  förekom- 
mer ofta  i  folksagorna  i  en 
häxas  skepnad,  vanligen  som  ett 
ont  väsen  men  stundom  uppträ- 
dande med  välvilja.  —  Vissa  my- 
tologer ha  i  B.  velat  se  en  perso- 
nifikation av  orkanen. 

Bab  al-Ma'ndab,  "tårarnas 
port",  23  km.  brett  sund  mellan 
Arabien  och  Afrika,  förenar  Röda 
havet  med  Indiska  oceanen.  Stark 
ström,  som  gör  navigationen 
genom  sundet  farlig  för  mindre 
fartyg.  I  sundet  ön  Perim. 

Babbits-metall,  en  till  lager- 
skålar (se  Ax  el  lager)  an- 
vänd legering,  bestående  av  tenn, 
koppar  och  antimon  i  vissa  pro- 
portioner. 

Babel,  Babels  torn,  se 
Babylonien. 

Bab     el-Ma'ndeb,     en    annan 
form  för  Bab  al-Mandab  (se  d.  o.). 
Babel  och  Bibel,  se  Bibel- 
Babelstriden. 

Baber  ("Tigern"),  egentligen 
Zahir  ad-din  Muham- 
med, f.  1483,  d.  1630,  en  avkom- 
ling  till  Timurlenk.  Är  1526  in- 
tog B.  städerna  Delhi  och  Agra 
i  n.  Indien  och  grundlade  som 
förste  stormogul  ett  indiskt  kej- 
sardöme, vars  makt  ytterligare 
befästes  av  sonsonen  Akbar, 

Babeuf  [babö'ff],  F  r  a  n  c  o  i  s 
Noél,  f.  1760,  d.  1797,  fransk 
revolutionsman,    som    utgav  tid- 


ningen Le  tribun  du  peuple,  vari 
han  hävdade  en  kommunism,  som 
krävde  fullständig  ekonomisk 
jämlikhet.  För  en  sammansvärj- 
ning mot  direktoriet  blev  B. 
giljotinerad.  —  Hans  anhängare 
kallades  babouvister. 

Babia'ner      1.      hundapor, 
Pa'pio     {Cynoce'phalus) ,    ett  till 
fam.     Cercopithe'cidae     hörande, 
huvudsakligen      afrikanskt      ap- 
släkte,  omfattande  storväxta,  un- 
dersätsigt  och  starkt  byggda  apor 
med     kindpåsar     och    små    ögon. 
Nosen    är    utdragen,  "  varigenom 
huvudet  blir  något  likt  en  hunds. 
De  äro  ofantligt  vilda,  och  då  de 
äga    fruktansvärda  vapen  i  sina 
hörntänder,    går    t.   o.  m.   dera* 
huvudfiende,   leoparden,   helst   ur 
vägen  för  äldre  B.   Bergstrakter 
äro  deras  huvudsakliga  hemvist. 
De  leva  vanligen  i  stora  flockar, 
vilka  vid   sina  förödande   plund- 
ringar i  odlingar  utställa  vakter 
till    flockens   skydd.   I   arabernas 
sagor   spela   B.   en   stor    roll.   — 
Hit  höra   bl.   a.  k  a  p  p  b  a  b  i  a  - 
nen,     Papio     hama'dryas,    från 
Abessinien,    Sudan    och  Arabien, 
de  gamla  egypternas  heliga  apa! 
Sitt  namn  har  den  fått  av  den 
"kappa",     som     särskilt    hos    de 
gamla   hanarna  bildas   av   axlar- 
nas länga  hår.  Sittknölarna  äro 


Hunid   »T  mandiill. 


949 


Babirussa — Babylonien 


950 


1^ 

Kappbabianer. 

starkt  röda.  —  :Mandrillen, 
Papio  maj'mon,  en  art  från  trak- 
terna omkring  Guineabukten  med 
mycket  kort  svans  och  likaledes 
röda  sittknölar.  Dess  blå,  svullna 
och  med  fåror  tecknade  kinder 
och  röda  nos  torde  göra  den  till 
en  av  de  fulaste  av  alla  apor.  — 
Till  B.  i  vidsträcktare  betydelse 
räknas  bl.  a.  även  Abessiniens 
gelada,  Theropithe'cua  gela'da. 
Namnet  B.  användes  stundom 
också  på  vissa  andra,  till  samma 
familj  hörande  apor. 

Babiru'8sa,    se  H  j  o  r  t  g  v  i  n. 

Bablah  1.  B  a  b  1  a,  se  A  c  a  c  i  a 
och  Garvmedel. 

Babord  (i  äldre  gv.  haklord  1. 
bagbord),  ett  fartygs  vänstra 
sida,  då  man  står  vänd  mot  fören. 
Namnet  kommer  av  att  på  forn- 
tidens skepp  styråran  var  place- 
rad akterut  på  högra  "bordet" 
(styrbord)  ;  styrmannen  hade 
alltså  vänstra  "bordet"  bakom 
ryggen.  B.  anses  vara  mindre  för- 
nämlig än  styrbord:  manskapet 
går  ombord,  proviant,  vatten  o.  d. 
intages  om  möjligt  från  babords 
sida.  —  Ett  fartyg  ligger  1. 
seglar  för  babords  halsar, 
då  vinden  är  in  från  B.  —  Ba- 
bordslanterna, se  Lan- 
terna. 

Ba'brios,  grekisk  fabeldiktare, 
omkr.  200  e.  Kr.  Skrev  den  första 


versifierade  bearbetningen  av 
Aisopos'  fabler;  sedan  ofta  efter- 
bildad. 

Babunapasset,  förbindelseled 
mellan  Monastir-slätten  och  Vär- 
dars dalgång  (vid  Yskyb).  Force- 
rades av  bulgarerna  15  nov.  1915. 

Babu'sch  (pers.  papu'sj,  av  pa, 
fot,  och  p«s;i'dän,  betäcka),  öster- 
ländsk mjuk  toffel  med  uppåt- 
böjd tåspets. 

Baby  [be'jbi],  eng.,  litet  barn. 

Ba'bylon,    se  Babylonien. 

Babylo'nien,  forntida  rike,  om- 
fattande slättlandet  omkring 
nedre  loppet  av  Eufrat  och  Tig- 
ris.  Namnet  härlett  av  huvudsta- 
den Babylon  och  begagnat  .av 
forngrekiska  och  romerska  för- 
fattare. Landet  är  bildat  av  flo- 
dernas avlagringar  och  var  i  forn- 
tiden, då  de  årliga  översvämning- 
arna utnyttjades  för  en  väl  ord- 
nad bevattning,  utomordentligt 
fruktbart.  Större  delen  är  nu, 
sedan  bevattningsanläggningar- 
na försvunnit,  en  ofruktbar 
öken,  medan  floddalarna  ännu 
bära  mycket  rika  skördar.  —  Kli- 
matet är  nästan  tropiskt;  under 
somrarna  stiger  värmen  till  50 
— 60*  C.  i  skuggan,  och  heta 
aandstormar  svepa  in  från  ök- 
nen. Vintern  är  regnig.  —  B.  har 
en  historia,  som  kan  följas  till- 
baka till  mer  än  3,000  år  f.  Kr. 
Vid  denna  tid  innehades  B.  av 
sumererna,  ett  icke-semitiskt  folk 
med  hög  kultur,  som  länge  varit 
bofast  i  landet  och  därstädes 
grundat  ett  flertal  mindre  stater, 
av  vilka  några,  t.  ex.  Lagasj  och 
Unik,  tidvis  lyckades  förskaflfa 
sig  en  ledande  ställning.  Krigiska 
och  ociviliserade  stammar  av 
semitisk  ras,  de  senare  babylo- 
nierna,  erövrade  n.  delen  av 
sumerernaa  land  och  grundade 
flera  stater,  av  vilka  Akkad  blev 
den     ledande     under     Sargen 


951 


Babylonien 


952 


Babylonien.    1.  Istarporten    i    Babylon.    Z.    Friser    av    glaserad    tegel.    5.    Babylons 

ruiner. 


953 


Babylonien 


d54 


Babylomen.    4.    Mytiska    emoiem.    Kelxeier    pa    en    regeringshandling.    5.    Silvervas. 
6.  Hammurabi  mottager  lagen  av  solguden.   Kelief.  7.  TXr  Hammurabis  lag. 


955 


Babylonien 


956 


(Sjarru-ukin)  I  (omkr.  2850  f. 
Kr.) ;  han  grundade  ett  stort 
rike,  som  i  v.  sträckte  sig  till 
Medelhavet  och  i  s.  till  Persiska 
viken.  Omkr.  2500  f.  Kr.  över- 
flyttades maktcentrum  till  Syd- 
Babylonien  (Sumir),  och  regen- 
terna  förde  titeln  konung  av 
"Sumir  och  Akkad".  Men  åter 
förlades  tyngdpunkten  till  Nord- 
Babylonien  under  "första  dyna- 
stien av  Babylon"  (2225—1926  f. 
Kr.),  till  vilken  hörde  den  kraft- 
fulle och  kloke  Hammurabi 
(Chammurapi),  som  samlade  de 
babyloniska  staterna  till  ett 
välde  och  gav  sitt  rike  en 
omfattande,  skriven  lagsamling. 
Hans  efterträdare  hade  emeller- 
tid att  kämpa  såväl  mot  uppror 
i  det  inre  som  mot  yttre  fiender, 
varunder  landet  utarmades. 
Omkr.  1760  f.  Kr.  intogs  B.  av  de 
från  berglandet  i  n.ö.  inträngande 
kassiterna,  ett  måhända 
indoeuropeiskt  folk,  som  be- 
härskade landet  nära  600  år, 
för  vilken  tid  källorna  till  B:s 
historia  äro  mycket  sparsamma. 
Assyrien,  som  under  senare 
delen  av  föregående  årtusende 
koloniserats  av  babyloniska  ut- 
vandrare, hade  emellertid  utveck- 
lat sig  till  ett  allt  mera  själv- 
ständigt och  starkt  rike,  som 
snart  beredde  de  kassitiska 
konungarna  avsevärda  svårig- 
heter. Sedan  en  dynasti  av  mer 
oblandad  babylonisk  härstam- 
ning omkr.  1200  bestigit  tronen 
i  Babylon,  gjorde  den  krigiske 
konungen  Nebukadnesar 
(Nabu-kudurri-usur)  I  på  1130-t. 
ett  misslyckat  försök  att  hävda 
babyloniernas  välde  över  Assy- 
rien. Några  årtionden  senare  led 
en  hans  efterträdare  ett  förkros- 
sande nederlag  i  striden  mot  den 
kraftfulla  dotterstaten  under  Tig- 
latpileser  I,  som  intog  och  under 


ett  par  årtionden  behöll  Babylon 
och  andra  av  de  större  städerna. 
B.  var  sedermera  tidvis  självstän- 
digt men  oftare  en  vasallatat  un- 
der Assyrien.  Ständiga  inre  om- 
störtningar  bidrogo  till  att  för- 
svaga det.  Efter  flera  fruktlösa 
försök  att  med  infödda  lyd- 
konungar upprätthålla  lugn  och 
ordning  lät  Tigl atpile ser  IV 
av  Assyrien  (745 — 727  f.  Kr.) 
under  namnet  P  u  1  u  utropa  sig 
till  konimg  även  över  B.  Hans 
efterträdare  följde,  likaledes 
under  antagna  namn,  hans  exem- 
pel. Babyloniernas  kränkta  själv- 
känsla framkallade  ständiga 
uppror,  som  till  sist  förmådde 
konung  Sanherib  (Sin-ache- 
erba,  705—681  f.  Kr.)  att  i  grund 
förstöra  Babylon  689.  Redan  hans 
son  Assarhaddon  (Asjsjur- 
ach-iddin,  680—668)  återupp- 
byggde likväl  staden  och  delade 
vid  sin  död  riket  mellan  sina 
båda  söner,  av  vilka  S  j  a  m  a  s  j  - 
sjum-ukin  (668—648)  blev 
konung  i  B.  och  Assurbanipal 
(Asjsjur-bani-apli,  grek.  Sardana- 
palos,  668—626)  i  Assyrien.  På 
grund  av  den  förres  stämplingar 
uppstod  krig  mellan  de  båda  brö- 
derna; stödd  på  Assyriens  kraft- 
fulla armé,  segrade  Assurbanipal 
och  införlivade  på  nytt  B.  med 
det  assyriska  riket.  Efter  hans 
död  lösgjorde  sig  B.  från  det 
assyriska  oket  under  ledning  av 
en  lågättad  men  kraftfull  man, 
Nabopolassar  (Nabu-aplu- 
usur),  som  regerade  som  konung 
i  Babylon  625—604.  Han  slöt 
förbund  med  mederna  och  lycka- 
des med  dessas  hjälp  besegra 
Assyrien  samt  intaga  Ninive  ( 606 
f.  Kr.).  Det  assyriska  riket  dela- 
des; dess  besittningar  i  Syrien 
och  Palestina  tillf öUo  B.,  medan 
det  egentliga  Assyrien  och  dess 
norra  provinser  kommo  under  det 


957 


Babylonien 


958 


mediska  riket.  Nabopolassar 
efterträddes  av  sin  son  Nebu- 
kadnesar (Nabu-kudurri- 
usur)  II  (604 — 561),  som  stärkte 
och  utvidgade  sitt  välde  genom 
framgångsrika  krig  i  Egypten 
och  Syrien.  Under  hans  regering 
inföll  det  nybabyloniska  rikets 
största  maktutveckling,  men  för- 
fallet var  icke  långt  borta.  Några 
oroliga  år  med  täta  tronskiften 
medförde  ett  hastigt  försvagande, 
och  konung  N  a  b  o  n  i  d  (Nabu- 
naid,  555 — 539),  som  därefter 
tillträdde  regeringen,  sysslade 
mer  med  tempelbyggnader,  forn- 
forskning  och  religiö.sa  reform- 
planer  än  med  politik.  Under 
tiden  hade  den  nya  stormakten 
Persien  växt  upp  i  öster  och 
redan  upptagit  Medien  inom  sina 
gränser,  och  när  dess  konung, 
Kyros,  nalkades  det  starka 
Babylon  med  sina  härar,  över- 
lämnades staden  i  hans  händer 
genom  förräderi  av  de  med  Nabo- 
nids  omstörtningsplaner  miss- 
nöjda prästerna  (år  539  f.  Kr.). 
—  Babylon,  som  givit  sitt 
namn  åt  landet,  och  som  sedan 
senare  hälften  av  det  tredje  år- 
tusendet f.  Kr.  var  dess  huvud- 
stad, var  forntidens  största  och 
märkligaste  stad.  Dess  inhemska 
namn  var  Bab-ilu  (Babel),  Guds 
dörr.  Staden  namnes  1  :a  gången  i 
inskrifter  från  Sargon  I:s  tid 
(omkr.  2850  f.  Kr.),  men  politisk 
betydelse  fick  den  först  genom 
Hammurabi.  Sedan  den  efter  San- 
heribs  förstöring  återuppförts  av 
Assarhaddon  och  Nebukadnesar, 
återstod  så  gott  som  intet  av  dess 
gamla  bebyggelse.  De  1899 — 1914 
utförda  grävningarna  i  dess  rui- 
ner visa  en  stad,  som  nästan  hel 
och  hållen  byggts  av  Nebukadne- 
sar II.  Storslagna  tempel  och  pa- 
lats skänkte  han  staden  och  för- 
såg den  med  väldiga  befästnings- 


verk. Sedan  Kyros  intagit  Baby- 
lon, förlorade  det  raskt  sin  makt- 
ställning. Dareios  Hystaspes  de- 
molerade befästningsverken,  och 
Xerxes  nedrev  det  stora  temp- 
let Esagila,  som  var  helgat  åt 
Babylons  skyddsgud  Marduk 
och  sannolikt  givit  upphov  till 
den  bibliska  berättelsen  om 
Babels  torn.  Alexander  den 
store  ville,  sedan  han  under- 
lagt sig  det  persiska  väldet, 
göra  Babylon  till  sin  huvud- 
stad och  återställa  dess  redan 
ganska  medtagna  prakt.  Döden 
hindrade  emellertid  utförandet  av 
hans  planer.  Seleukos  I  Ni- 
kåtor,  som  efter  Alexanders 
död  blev  ståthållare  i  Babylon, 
vann  småningom  så  gott  som  alla 
de  asiatiska  länder,  som  lytt  un- 
der Alexander,  och  bildade  av  dem 
det  syriska  eller  seleuki- 
diska  riket.  När  detta  snart 
började  ansättas  av  erövrare 
österifrån,  utsattes  flodlandet  för 
våldsamma  härjningar,  och  vid 
början  av  vår  tideräkning  torde 
Babylon  icke  ha  varit  annat  än 
ett  ofantligt  ruinfält.  Under  me- 
deltiden visste  man  knappt  var 
den  uråldriga  världsstaden  en 
gång  legat,  och  ända  in  på  1700-t. 
förväxlades  den  ständigt  med  de 
yngre,  till  stor  del  av  dess  bygg- 
nadsmaterial uppförda  huvudstä- 
derna Seleukia,  Ktesifon  och  Bag- 
dad. —  Vår  kunskap  om  Babylo- 
niens  historia  och  kultur  beror 
nästan  helt  och  hållet  på  de  sedan 
1850-t.  utförda  grävningarna, 
som  med  kilskriftsforskningens 
hjälp  lyft  en  långvarig  och  av- 
lägsen kulturperiod  ur  graven. 
Bland  de  utgrävda  städerna  mär- 
kas (utom  Babylon)  Borsippa  vid 
Birs-Nimrud,  Sippar  vid  Abu- 
Habba,  Lagasj  vid  Tello  och  Nip- 
pur,  kanske  den  äldsta  av  flod- 
landets kända  städer,  vid  NufT&r. 


950 


Babylonien 


960 


—  Babylonierna  voro  semi- 
ter med  nftgon  inblandning  av 
sumeriskt,  kassitiskt  och  elami- 
tiskt  blod.  De  voro  tappra  kri- 
gare, om  de  också  icke  visade 
samma  erövrarlust  eller  samma 
militäriska  statsorganisation  som 
assyrierna.  De  sysslade  hellre 
med  fredliga  värv:  byggnads- 
företag, handel  och  näringar, 
vetenskap  och  litteratur.  —  Ki- 
kets  författning  var  monarkisk 
med  ärftlig  tronföljd;  konungen 
ansågs  som  nationalgudens  vasall 
eller  ståthållare  och  styrde  där- 
för till  namnet  enväldigt  men 
var  i  verkligheten  sannolikt  be- 
roende av  prästerna.  Förvalt- 
ningen sköttes  av  konungens 
fogdar  och  ämbetsmän.  Åkerbru- 
ket, konstbevattningsväsendet  och 
boskapsskötseln  lågo  till  stor  del 
under  statens  eller  templens  för- 
valtning. Rättsväsendet  vårda- 
des av  väl  ordnade  domstolar; 
skrivna  lagar  och  appellation  till 
högre  instans  förekommo.  Dessa 
förhållanden  liksom  samhällslivet 
i  allmänhet  äro  väl  kända  med 
hjälp  av  de  bevarade  kilskrifts- 
dokumenten :  brända  lertavlor 
med  före  bränningen  inristade 
tecken.  Kungliga  brev  och  för- 
ordningar, rapporter  från  äm- 
betsmän, rättegångshandlingar 
och  domstolsutslag,  aflfärsbrev 
och  köpehandlingar,  räkenskaper, 
skuldförbindelser  och  privatbrev 
vittna  om  näringarnas,  handelns 
och  det  borgerliga  livets  till- 
stånd. Slavar  funnos,  men  de  be- 
handlades väl  och  voro  icke  rätts- 
lösa. Kvinnan  var  aktad  och  lag- 
ligen  likställd  med  mannen.  — 
Den  babyloniska  kulturen  kan 
följas  tillbaka  till  femte  årtusen- 
det f.  Kr.  Redan  då  funnos  ord- 
nade samhällen,  skriftspråk  och 
en  högt  utvecklad  konst.  Litte- 
raturen  omfattade   "uppslagsböc- 


ker" över  järtecken  och  besvär- 
jelser, mytologiska  och  episka 
dikter  samt  liturgiska,  teologiska 
och  religiösa  arbeten  m.  m.  Bland 
vetenskaperna  sysslade  babylo- 
nierna företrädesvis  med  astro- 
nomi och  matematik.  Under  det 
nybabyloniska  rikets  tid  hade  de 
nått  därhän,  att  de  kunde  be- 
räkna och  förutsäga  solens,  må- 
nens och  planeternas  rörelser,  för- 
mörkelser och  planetariska  aspek- 
ter. Vår  indelning  av  dagens  och 
årets  tider  vilar  i  sista  hand  på 
babyloniernas  kalender.  —  Reli- 
gionen var  en  allt  behärskande 
makt  i  det  offentliga  och  enskilda 
livet.  Mot  de  onda  andarna,  från 
vilka  man  befarade  skadliga  verk- 
ningar, hjälpte  man  sig  sedan 
urminnes  tid  genom  magiska 
konster,  besvärjelser  och  böner. 
Ingen  religion  har  utbildat  be- 
svärjelseväsendet  i  ett  sådant 
omfång  som  den  babyloniska.  Av 
gudar  och  gudinnor  funnos  en 
utomordentlig  mängd,  från  bör- 
jan antingen  skyddsgudar  för 
någon  viss  stad  eller  naturgudom- 
ligheter  (se  vidare  B  e  1,  E  a, 
Isjtar,  Marduk,  Tam- 
muz).  Slutligen  är  att  fram- 
hålla, att  prästerna  redan  före 
Hammurabis  tid  börjat  att  med 
himlakropparna  och  deras  rörel- 
ser kombinera  olika  gudomlig- 
heter. Detta  ledde  senare  till  en 
genomförd  astrologiak  världsbe- 
traktelse (se  vidare  Astro- 
logi), vilken  till  sist  genom 
hellenismens  föimedling  spriddes 
också  till  Europa.  —  Om  den 
babyloniska  konsten  se  B  i  1  d  - 
huggarkonst  och  Bygg- 
nadskonst. —  Från  B.  mot- 
tog Assyrien  ej  blott  sin  kultur 
utan  även  det  väsentliga  av  sin 
religion,  medan  Israel  jämte  de 
kulturella  förvärven  blott  över- 
tog vissa  enstaka  legendmotiv  (se 


961 


Babyloniska  fångenskapen — Bach 


962 


vidare  Paradisberättel- 
sen, Syndafloden). 

Babyloniska       fångenskapen 

1.  exilen.  Är  597  f.  Kr.  intog 
Nebukadnesar  Jerusalem  och 
bortförde  i  fångenskap  konung 
Jojakin  och  en  del  av  hans  folk. 
Elva  är  senare  förstörde  han  sta- 
den och  förde  större  "delen  av 
befolkningen  till  Babylonien. 
Fångenskapen  räckte  till  538,  då 
Kores  (Kyros),  som  året  förut 
erövrat  Babylon,  återgav  judarna 
friheten  samt  återlämnade  deras 
tempelkärl.  Endast  en  del  av  fol- 
ket återvände.  Somliga  hade  i  det 
främmande  landet  avfallit  till 
hedendomen  och  funnit  sig  väl  till 
rätta  i  de  nya  förhållandena,  i  all 
synnerhet  som  de  lyckats  skapa 
ansenliga  förmögenheter.  För 
dem,  som  höllo  fast  vid  Jahves 
dyrkan,  var  fångenskapen  en 
prövningens  och  självrannsakans 
tid.  Under  B.  samlar  sig  dessas 
intresse  väsentligen  kring  lagstu- 
diet, vars  förnämsta  produkt  från 
denna  tid  föreligger  i  den  s.  k. 
Prästkodex  (se  d.  c).  I 
dylik  riktning  hade  redan  Hese- 
kiel (se  d.  o.)  verkat,  medan 
den  okände  förf.  till  Jes.  40 — 55 
har  en  helt  annan  prägel  (se  vi- 
dare   Deutero-Jesaja). 

Bacau,  stad  i  Moldau,  Riunä- 
nien,  vid  Bistritza,  nära  dess  för- 
ening med  Sereth.  Viktig  trafik- 
knutpunkt. Oljekällor.  16,000  inv. 

Baccalau'reus,  nylat.  ord,  tro- 
ligen häffett  av  "kelt.  backan, 
ung,  liten,  betecknade  på  800-t. 
innehavaren  av  en  baccalaria, 
ett  mindre  jordarrende,  senare 
väpnare,  yngre  kanik,  yngre 
lärare  etc.  På  1200-t.  blev  B.  läg- 
sta akademiska  titel  vid  Paris- 
universitetet, ungefär  motsvaran- 
de vårt  "kandidat"  (jfr  B  a  c  h  e  - 
lor).  —  Baccalauréat  és 
lett  rea     [backalärea'-ä8-lättr], 

31.  —  L  e  I.   I.     Tr.  3.  7.  22. 


fr.,  studentexamen  på  klassiska 
linjen,  baccalauréat  és 
sciences  [sia'gs],  studentexa- 
men på  reallinjen.  Den  som  av- 
lagt ett  av,  dessa  lärdomsprov 
kallas    bachelier. 

Baccarat  [bakkara'],  stad  i 
dep.  Meurthe-et-Moselle,  Frank- 
rike, med  landets  största  kristall- 
glasbruk. —  Hasardspel  med 
kort,  som  spelas  av  3 — 11  perso- 
ner. Mycket  vanligt  i  Frankrike. 

Bacchi'us,  antik  versfot,  be- 
stående av  en  kort  och  två  långa 
stavelser    ( -^ ) . 

Bacchus  (lat.;  grek.  Ba'kkos), 
se  Dionysos. 

Baccio  della  Porta,  se  B  a  r  - 
tolommeo. 

Bach,  Johan  n  Sebasti- 
a  n,  tysk  tonsättare,  f.  1685,  d. 
1750,  kallad  "den  tyska  ton- 
konstens fader",  en  bland  alla 
tiders  största  kompositörer,  den 
stränga  musikaliska  stilens  er- 
kände mästare,  lika  oöverträfflig 
i  formell  fulländning  som  i  melo- 
disk uppfinningsförmåga.  Av  hans 
utomordentligt  talrika  verk  mär- 
kas  främst    den   stora   mässan   i 


Johann    Sebastian    Bach. 


963 


Bache — Backar 


964 


h-moll,  ett  mästerverk,  vid  vars 
sida  som  ensamt  motstycke  står 
Beethovens  d-dur-mässa,  körver- 
ket Matteuspassionen,  de  sex  s.  k. 
Brandenburgerkonserterna,  198 
kyrkokantater,  två  violinkonser- 
ter, fyra  orkestersuiter  samt  en 
mängd  orgel-  och  klavérkomposi- 
tioner.  Ryktbar  är  särskilt  sam- 
lingen Das  wohltemperierte  Kla- 
vier,  en  samling  preludier  och 
fugor  i  alla  dur-  och  mollton- 
arter (24  st.) ;  verket  har  kallats 
"musikens  bibel"  och  har  utövat 
ett  inflytande  på  musikens  ut- 
veckling, som  ej  kan  överskattas. 
Sex  av  B:s  söner  ägnade  sig  åt 
musiken.  Av  dem  må  nämnas: 
Johann  Christian  B.,  f. 
1735,  d.  1782,  kallad  "London- 
B.",  komponerade  operor  i  tidens 
italienska  stil ;  KarlPhilipp 
Emanuel  B.,  f.  1714,  d.  1788, 
kallad  "Hamburg-B.",  ägnade  sig 
företrädesvis   åt  klaverspelet. 

Bache  [bakke],  Otto,  f.  1839, 
dansk  målare,  professor  vid 
konstakademien  i  Köpenhamn, 
har  mest  målat  djurbilder. 

Bachelier  [basjolje'],  fr.,  "stu- 
dent", se  Baccalaureus. 

Bachelor  [bä'ttj8l8],  eng.,  stu- 
dent, som  erhållit  lägsta  akade- 
miska grad,  motsvarande  vår 
kandidatexamen,  vid  engelskt 
universitet.  Vanligen  bifogas  en 
upplysning  om  till  vilken  fakul- 
tet studenten  hör,  så  t.  ex.  B.  A. 
{B.  of  Arts,  filosofie  kandidat). 


Korna  drivag  ut.  M&lning  av  O.  Bache. 


Bachtega'n,  saltsjö  i  prov. 
Farsistan,  Persien,  1,500  m.  ö.  h. 
Fyller  största  delen  av  Persiens 
saltbehov. 

Bacill,  lat.,  liten  stav;  special- 
namn för  de  stavformiga  bak- 
terierna. B.  användes  stundom 
liktydigt  med  ordet  bakterie  som 
beteckning  för  gruppen  i  dess 
helhet.  Se  vidare  Bakterier. 

Bacilla'rieae,      se      D  i  a  t  o'- 

m  e  a  e. 

Bacillbärare,  person,  som  utan 
att  förete  sjukdomssymtom  hy- 
ser och  sprider  sjukdomsalstran- 
de  bakterier.  B.  ha  stor  betydelse 
för  spridningen  av  en  del  infek- 
tionssjukdomar; särskilt  har 
detta  visat  sig  vara  fallet  vid 
nervfeber   och  difteri. 

Back.  1.  Det  längst  för  ut,  i 
jämnhöjd  med  fartygets  reling 
liggande  däcket.  —  2.  Kärl,  vari 
maten  utportioneras  å  fartyg  och 
lägerplatser.  —  3.  Kärl  eller  träg 
för  blandning  av  murbruk,  ce- 
ment o.  d.  —  4.  Se  Bollspel. 

Backa,  socken  i  Göteb.  1.,  jämte 
Säve  och  Björlanda  pastorat  i 
Göteborgs  stift.  1,800  inv. 

Backamo,  förut  militär  öv- 
ningsplats för  Bohusläns  rege- 
mente s.  om  Uddevalla. 

Backanalier  (lat.  Bacchana'- 
lia)  kallades  i  forntiden  de  hem- 
liga festerna  till  vinguden  Dio- 
nysos'  (Bacchus')  ära,  som  fira- 
des med  vilda,  delvis  osedliga 
ceremonier.  Dessa  fester  härstam- 
made från  Grekland  och  infördes 
därifrån  till  Italien.  I  överförd 
bemärkelse  användes  detta  ord 
som  beteckning  för  uppsluppna 
dryckeslag. 

Backa'nt,  kvinna  i  Bacchus' 
följe;    dionysosprästinna. 

Backar.  1.  De  omställbara  de- 
lar, varmed  ett  arbetsstycke  fast- 
hålles  under  arbetet.  I  t.  ex.  ett 


965 


Backaryd — Backus 


966 


Baokant.  Efter  Skopas  (rekonstruktion). 


skruvstycke  fastklämmes  sålun- 
da arbetsstycket  mellan  tvenne 
backar,  likaså  inspännes  prov- 
stycket medelst  B.  i  en  material- 
provningsmaskin. —  2.  Vid  gäng- 
ning  av  skruvar:  .de  av  härdat 
stål  utförda  skärande  delarna 
(gängbackar). 

Backaryd,  socken  i  Blek.  1., 
pastorat  i  Lunda  stift.  2,390  inv. 

Backer,  Jacob  Adriaensz, 
f.  1608,  d.  1651,  holländsk  figur- 
målare,  efter  1632  elev  till  Rem- 
brandt.  Hans  porträtt  och  grupp- 
bilder  vittna   om   påverkan    från 


mästaren,  vars  förtrogne  vän  han 
var. 

Backer-Gröndahl,      A  g  a  t  h  e 

Ursula,  f.  1848,  d.  1907,  norsk 
tonsättarinna.  B.  har  skrivit  mu- 
siken till  ett  antal  sånger,  bland 
dem  Til  mit  Hjcertes  Dronning 
och  cykeln  Barnets  Vcerdag,  samt 
pianostycken,  kännetecknade  av 
stämningsfull  lyrik  och  stor 
raelodirikedom. 

Backfisch,  ty.  ord,  möjligen  av 
backen,  steka,  och  liktydigt  med 
stekfisk,  liten  fisk;  skämtsam 
benämning  på  halvvuxen  flicka. 

Backhaus,  Wilhelm,  f . 
1884,  tyskfödd  pianist,  lärare  i 
Manchester,  särskilt  ryktbar  för 
sin  glänsande  tekniska  virtuosi- 
tet. Har  på  sina  konsertresor 
flera  gånger  besökt  Sverige. 

Backhuysen  [-höjsen],  Lu- 
d  o  1  f,  f.  1631,  d.  1708,  holländsk 
målare,  verksam  i  Amsterdam. 
Ägnade  sig  särskilt  åt  marin- 
måleriet, som  han  utvecklade  i 
barock  stilriktning.  Skattades  av 
samtiden  som  en  av  de  främsta  i 
genren. 

Backlund,  Johan  Oskar,  f. 
1846,  d.  1916,  svensk  astronom, 
1876  observatör  i  Dorpat,  från 
1895  förestånd,  för  observatoriet  i 
Pulkova.  Arbetade  huvudsakligen 
på  störingsteoriens  område.  B:8 
mest  bekanta  arbete  är  undersök- 
ningarna rörande  Enckes  komet. 

Back  River  [bäkk  ri'wa],  se 
Stora  fiskfloden. 

Backsippa,  se  Pulsatill  a. 

Backstuga,  liten  stuga  med  1. 
utan  tillhörande  jordlott,  dock 
alltid  så  obetydlig,  att  den  endast 
i  ringa  mån  kan  bidraga  till  äga- 
rens 1.  besittarens  uppehälle. 

Backsyra,  se  R  u  m  e  x. 

Backsöta,    se  Astragalus. 

Backtimjan,   se   T  hy  mus. 

Backtrav,  se  Arabis. 

Backus,  se  Dionysos. 


967 


Bacon — Bad 


968 


Bacon  [be'jkn].  1,  Roger  B., 
f.  omkr.  1210—15,  d.  1294,  engelsk 
franciskanmunk  och  universitets- 
lärare. B.  anslöt  sig  i  väsentliga 
hänseenden  till  Aristoteles'  filo- 
sofi men  förband  därmed  vissa 
element  från  den  äldre  kristna 
medeltidsfilosofien  samt  frän  ara- 
bisk filosofi  och  naturvetenskap. 
I  en  för  medeltiden  ovanlig  ut- 
sträckning ägnade  sig  B.  åt  natur- 
vetenskapliga undersökningar, 
delvis  av  självständig  experimen- 
tell karaktär,  vilka  särskilt  på 
optikens  område  gåvo  betydelse- 
fulla resultat.  Han  förutsade  ock 
uppfinning  av  flygmaskiner  och 
självgående  vagnar.  Med  styrka 
betonar  han  den  empiriska,  induk- 
tiva  metodens  betydelse  vid  sidan 
av  spekulationens  och  dedidctio- 
nens  forskningsväg,  vars  bety- 
delse han  ock  erkänner,  speciellt 
inom  matematiken.  Framstående 
filolog,  behärskade  han  såväl  gre- 
kiska som  hebreiska  och  ägnade 
sig  åt  grammatikaliska  undersök- 
ningar inom  dessa  språk.  Det  an- 
seende, han  hos  sin  samtid  åt- 
njöt,  förvärvade  honom   epitetet 


Francis  Bacon.   Mälning  av  r.   v.   Somer. 


do'ctor  mira'bilis,  den  underbare 
läromästaren.  —  2.  Francis 
B.,  baron  V  e  r  u  1  a  m,  viscount 
S  :  t  A 1  b  a  n  s,  f.  1561,  d,  1626, 
engelsk  filosof  och  statsman.  B. 
medverkade  vid  Essex'  störtande 
1601  och  blev  1618  lordkansler, 
men  störtades  1621  på  grund  av 
parlamentets  opposition,  ankla- 
gad för  politisk  korruption.  — 
B:s  filosofi  innebär  en  brytning 
med  den  medeltida  naturläran, 
som  mest  byggde  på  antika  för- 
fattares uppgifter  och  teoretisk 
spekulation.  Enligt  B.  är  en  dylik 
kunskap  blott  en  skenbild  eller  en 
idol  av  kunskap,  vilken  han  be- 
tecknar som  en  ido'lon  thea'tri, 
emedan  den  likt  teaterscenen  blott 
giver  en  illusion  av  verklighet 
men  icke  verkligheten  själv.  Fri- 
görelsen från  dylika  idoler,  falska 
teorier  och  fördomar  utgör  enligt 
B.  det  första  steget  på  kunskapens 
väg.  Vetenskapens  uppgift  finner 
han  i  väsentlig  grad,  om  än  icke 
enbart,  ligga  i  dess  förmåga  att 
förbättra  mänsklighetens  livsvill- 
kor därigenom  att  den  lär  män- 
niskan att  behärska  naturens 
krafter  och  taga  dem  i  sin  tjänst. 
]\Ien  denna  makt  vinner  veten- 
skapen blott  i  den  mån,  som  den 
lyckas  utforska  vad  som  är  san- 
ning i  fråga  om  naturen.  I  en 
dylik  naturforskning  bör  ock,  i 
den  mån  det  är  möjligt,  ingå 
anordnande  av  experiment.  I  den 
fylliga  behandlingen  av  den  in- 
duktiva  metodens  innebörd  och 
betydelse  ligger  tyngdpunkten  i 
B :  s  filosofiska  banbrytaregärning. 
Bad.  Med.  Kroppens  fullstän- 
diga eller  partiella  nedsänkande  i 
ett  medium  av  särskild  beskaffen- 
het, oftast  vätska,  stundom  dock 
hetluft,  ånga,  gyttja,  sand.  Under 
tidigare  kulturepoker  ha  baden 
från  början  med  säkerhet  bru- 
kats    uteslutande     i     renlighets- 


969 


Bad 


970 


\ 


Baderska.   Miniatyr  ur  en  haodskrlft  av 
konung   Wenzel   av   Bölimcn   (1300-t.). 

syfte;  snart  kommo  de  emellertid 
att  spela  en  roll  i  den  religiösa 
kulten,  särskilt  under  de  öster- 
ländska folkens  tidigare  kultur- 
epok. Hos  grekerna  och  ännu 
mer  hos  romarna  frigjordes  ba- 
den från  kulten  och  utvecklades 
alltmer,  väl  under  beaktande  av 
deras  betydelse  för  kroppsvården 
i  ogh  för  sig,  att  tjäna  det  på 
alla  områden  framträdande  njut- 
ningsbegäret (lyxbaden).  —  Me- 
deltidens allmännaste  badform 
åtminstone  i  Europa  motsvarade 
närmast  vår  från  Xorrland  och 
Öst-Europa  återinförda  bastu 
(se  d,  o.).  —  Efter  en  lång  pe- 
riod av  från  hygienisk  synpunkt 
beklämmande  "vattuskräck"  ha 
baden  i  modern  tid  upplevat  en 
glädjande  renässans.  Den  vik- 
tigaste rollen  spelar  därvid  deras 
bruk  som  led  i  den  allsidiga 
kroppsvården;  av  underordnad 
betydelse,  ehuru  även  viktigt,  är 
deras  bruk  som  medicinsk  behand- 
lingsmetod. —  Bland  allmänt 
hygieniska  badformer  märkas 
utebad  under  den  tjänliga  års- 
tiden, vidare  enkla  karbad  samt 
hetluftbad  (romerska  bad)  och 
ångbad  (ryska  bad,  finsk  bastu), 
åtföljda  av  tvagning  och  avkyl- 
ning genom  dusch  eller  överskölj- 
ning.  Deras  betydelse  är  dels  en 


rensning  av  kroppsytan  från 
orenlighet  och  ansamlad  hudtalg, 
dels  ett  avlägsnande  av  slagg- 
produkter från  ämnesomsättnin- 
gen genom  livlig  transspiration, 
dels  slutligen  ett  stimulerande 
inflytande  på  cirkulation  och 
ämnesomsättning  genom  kraftiga 
temperaturväxlingar.  —  Bad  aom 
medicinsk  behandlingsmetod  tor- 
de leda  sitt  ursprung  från  baden 
vid  mineralkällorna,  där  man 
trodde  sig  tillföra  kroppen  tera- 
peutiskt verksamma  ämnen  ge- 
nom badet.  Även  sedan  man  kom- 
mit till  insikt  om  det  felaktiga  i 
denna  uppfattning,  kvarstod  dock 
den  fördelaktiga  och  ofta  oumbär- 
liga effekt,  som  ett  rätt  avpassat 
bad  utövar  på  vissa  sjukdomsfor- 
mer. Den  utan  gensägelse  bety- 
delsefullaste faktorn  är  därvid 
temperaturen,  och  den  rationella 
uppdelningen  av  badformerna 
sker  därför  också  efter  dessas  tem- 
peratur. Man  urskiljer  sålunda 
kalla,  resp.  svala  B.  under 
32°,  indifferenta  B.  mellan 
32—34°,  varma  B.  mellan  35 
— 38°  samt  slutligen  heta  B. 
över  38°.  De  kalla  baden  använ- 
das även  i  härdande  syfte  till 
stärkande      av      kroppens      mot- 


Dambadhus     fr&n     l&OO-t.     Teckning    av 
Dilrer. 


971 


Badachsjan — Baden 


972 


Franskt    badrum    på    1600-t.    Gravyr    av 
Bazin. 

st&ndskraft  särskilt  mot  tem- 
peraturinflytelser. Dessa  jämte 
de  indiflferenta  utgöra  en  av  de 
viktigaste  behandlingsformerna 
vid  funktionella  nervsjukdomar. 
De  indifferenta  ha  därjämte  vid- 
sträckt användning  vid  hjärt- 
och  kärlsjukdomar.  Varma  och 
heta  bad  ifrägakomma  företrä- 
desvis vid  vissa  njursjukdomar 
och  vid  reumatiska  åkommor.  — 
Av  speciella  badformer  märkas 
avrivning  (se  d.  o.),  halv- 
b  a  d,  ett  kortvarigt  indifferent 
—  kallt  bad  med  oavbruten  frot- 
tering,  kolsyrebad,  ett  in- 
different bad  med  utveckling  av 
kolsyra  i  badet  (särskilt  upp- 
skattat vid  hjärt-  och  vissa  njur- 
sjukdomar). Särskilda  former  av 
värmeavgivande  bad  äro  ångbad, 
hetluftsbad,  ljusbad,  vidare  gytt- 
je-,  fango-  ävensom  sandbad.  — 
En  medikamentös  tillsats  till  ba- 
det kan  egentligen  endast  vara 
av  betydelse  vid  vissa  hudsjuk- 
domar. De  viktigaste  äro  därvid 
de  skonande  klibaden  och  de  upp- 
mjukande sodabaden.  —  Tekn. 
Anordningar  i  laboratorier  och 
fabriker  för  uppvärmning  av  före- 
mål under  jämn  och  konstant 
temperatur.  Efter  det  medium, 
som  överför  värmet  från  värme- 
källan till  föremålet,  skiljes  mel- 


lan luft-,  vatten-,  ång-,  olje-,  me- 
tall-, grafit-  och  sandbad.  — 
Fotogr.  Vätskor,  som  användas 
för  behandling  av  fotografiska 
negativ  och  kopior,  t.  ex.  fram- 
kallnings-,  fixer-  och  tonbad. 

Badachsja'n,  alpland  i  afghan- 
ska Turkestan  mellan  Amu-Darja 
och  Hindukusj.  Huvudorten, 
Faizabad,  ligger  vid  landets  för- 
nämsta vattendrag,  Koktsja. 
100,000  inv.  Språk:   persiska. 

Badajoz  [vadachå's],  stad  i 
s.v.  Spanien  vid  floden  Guadiana, 
gränsfästning  mot  Portugal. 
Biskopssäte.  Linne-,  läder-  och 
yllefabriker.  Transitohandel  med 
Portugal.  40,000  inv. 

Badelunda,  socken  i  Västmanl. 
1.,  pastorat  i  Västerås  stift.  1,060 
inv. 

Badelundaåsen,  mäktig  rull- 
stensås som  bildar  fortsättning 
på  K  julaåsen  i  Södermanland, 
genomdrager  Västmanland  och 
når  upp  till  Svärdsjö  i  Dalarna. 
På  dess  krön  ligga  talrika  forn- 
lämningar;  mest  känd  är 
Anundshögens  kungshög. 

Baden,  tysk  republik,  före 
1918  storhertigdöme,  till  storle- 
ken den  fjärde,  till  folkmängden 
den  femte  av  Tysklands  stater. 
I  v.  utgör  Khen  gränsflod  mot 
Rhen-Pfalz  och  Élsass,  i  s. 
mot  Schweiz.  I  n.  gränsar  B.  till 
Hessen  och  Bayern,  i  ö.  till  Wiirt- 
temberg.  15,000  kvkm.  (d.  v.  s. 
mindre  än  Värmland).  V.  delen 
är  ett  slättland,  en  del  av 
övie  Rhenslätten,  c:a  10  km. 
brett,  medan  landet  i  ö.  är  ber- 
gigt och  delvis  upptages  a^v 
Schwarzwalds  bergshöjder.  Inoni 
B.  nå  dessa  dock  ej  mer  än  1,500 
m.  (Feldberg).  B:8  huvudflod  är 
Rhen,  som  från  Schwarzwald  har 
flera  smärre  tillflöden  jämte  den 
större  bifloden  Neckar.  Donau  har 
sina  källflöden  inom  B.  En  tredje- 


973 


Baden 


974 


del  av  landet  är  uppodlat,  huvud- 
delen härav  inom  Rhenslätten. 
Inom  bergsområdet,  som  till  stor 
del  är  skogklätt,  förekommer  även 
stor  ängsodling.  Jordbruket  fram- 
bringar huvudsakligen  spannmål; 
boskapsskötsel  och  skogsbruk  äro 
viktiga  näringsgrenar.  B.  med 
huvudorterna  Mannheim,  Pforz- 
heim,  Karlsruhe  och  Freiburg 
har  en  betydande  industri,  främst 
tobaksfabriker,  textil-  och  maskin- 
tillverkning samt  urfabrikation. 
Mannheim,  den  största  staden, 
är  en  av  Syd-Tysklands  för- 
nämsta handelsorter,  synnerligen 
gynnad  genom  sitt  läge  vid  sam- 
manfiödet  av  Ehen  och  Xeckar. 
Flera  av  B:s  städer  äro  berömda 
kurorter.  Huvudstad  är  Karls- 
ruhe. Befolkningen,  som  till  % 
är  katolsk,  uppgår  till  2,200,000. 
—  Historia.  B.  räknades  imder 
romartiden  till  de  s.  k.  a'gri  decu- 
ma'tes,  beboddes  under  folkvand- 
ringstiden av  alemanniska  stam- 
mar och  erövrades  496   av  frän 


Landskapsbild    fr&n    s.    Eaden. 

kerna.  Efter  karolingiska  väldets 
upplösning  kom  det  under  tysk- 
romerske kejsaren  och  styrdes  av 
ett  flertal  furstefamiljer,  av  vilka 
en  så  småningom  gjorde  sig  till 
herre  över  hela  B.  och  där  här- 
skat ända  till  våra  dagar.  Det 
vid  tyska  revolutionen  1918  de- 
troniserade  badensiska  furstehu- 
set härstammade  från  hertig 
Berthold  av  Zähringen, 
som  levde  på  1000-t.  och  vars  son- 
son Herman  II,  d.  1130,  kalla- 
des markgreve  av  B.  Efter  många 
delningar  mellan  ättens  medlem- 
mar och  tillökningar  genom  gifte 
och  köp  förenades  B.  1503  av 
Kristofer  I,  d.  1527,  för  att 
vid  hans  död  delas  mellan  hans 
söner  i  två  delar,  den  ena  till- 
hörande grenen  B  a  d  e  n  -  B  a  - 
den,  den  andra  Baden-Dur- 
1  a  c  h.  Den  förra  grenen,  till  vil- 
ken hörde  bl.  a.  en  med  Gustav 
Vasas  dotter  Cecilia  förmäld 
markgreve  Kristofer,  d.  1575,  dog 
ut  1771,  och  dess  område  tillföll 
då  den  senare  grenen.  Denna  in- 
förde reformationen  i  B.,  som  i 
början  av  30-åriga  kriget  blev  ett 
stöd  för  protestantismen  genom 
markgreve  Georg  Fredrik 
(reg.  1604 — 22),  en  av  evangeli- 
ska unionens  banerförare.  Av 
dennes  efterträdare  märkes  fram- 
för andra  Karl  Fredrik 
(reg.     1738—1811),     en     upplyst 


975 


Baden — Baden-Powell 


976 


Landskapsbild   från   Schwarzwald, 
Baden. 

furste,  som  ekonomiskt  och  kul- 
tiirellt  höjde  landet,  förenade  de 
båda  badensiska  länderna  och 
under  franska  revolutionskrigen 
betydligt  utvidgade  B:8  område. 
Han  blev  1803  kurfurste  och  1806 
storhertig.  Hans  son  K  a  r  1  L  u  d- 
V  i  g,  f.  1755,  d.  1801,  svärfar  till 
Gustav  IV  Adolf,  avled  (under 
ett  besök  i  Sverige)  redan  före 
faderns  död.  Karl  Fredriks  son- 
son Karl  Ludvig  Fredrik 
(reg.  1811 — 18)  gav  kort  före  sin 
bortgång  B.  en  författning,  vil- 
ket blev  inledningen  till  en  rad 
liberala  reformer,  i  stor  utsträck- 
ning beviljade  av  storhertigarna 
Ludvig  (reg.  1818—30)  och 
Leopold  (reg.  1830—52).  Den 
sistnämnde,  som  var  gift  med 
Gustav  IV  Adolfs  dotter  Sofia 
Vilhelmina,  efterträddes  av  sin 
sinnessjuke  son  Ludvig  (reg. 
1852 — 58),  i  vilkens  ställe  styrel- 
sen sköttes  av  brodern  Fred- 
rik Vilhelm  Ludvig,  från 
1856  med  titeln  storhertig  (reg. 
1852—1907).  I  B.  förefunnos  i 
motsats  till  övriga  sydtyska 
stater  starka  sympatier  för  ett 
Tyskland  under  preussisk  led- 
ning. En  övergående  misstämning 
mot  Preussen  drev  visserligen  B. 
att  som  Österrikes  bundsförvant 
deltaga  i  1866  års  krig.  Men  det 
närmade  sig  på  nytt  Preussen, 
ställde  sig  villigt  vid  dess  sida 
vid  fransk-tyska  krigets  utbrott 
1870  och  ingick  nov.  s.  å.  i  Nord- 
tyska förbundet  för   att  omedel- 


bart övergå  såsom  en  förbunds- 
stat i  Tyska  riket.  Fredrik  förde 
regeringen  i  liberal  anda,  en  re- 
gim, som  fortsattes  av  F  r  e  d  - 
rik  II  (reg.  1907—18).  De  jäm- 
förelsevis lugna  politiska  förhål- 
landen, som  rått  i  B.,  gjorde,  att 
revolutionen  1918  där  fick  ett 
föga  våldsamt  förlopp.  En  natio- 
nalförsamling, vald  av  män  och 
kvinnor  över  20  år,  samman- 
trädde 15  jan.  1919  och  antog  21 
mars  en  13  april  genom  folkom- 
röstning bekräftad  författning, 
enligt  vilken  lantdagen  består  av 
en  kammare,  vald  för  4  år.  Val- 
berättigade  är  o  alla  över  21  år, 
oberoende  av  kön,  och  valbara 
de  valberättigade,  som  fyllt  25  år. 
Ministären  väljes  av  lantdagen, 
som  årligen  utser  en  av  minist- 
rarna till  statspresident. 

Baden.  1.  Stad  i  Österrike  vid 
Schwechat,  på  sluttningen  av 
Wienerwald.  Badort  med  svavel- 
källor. 19,000  inv.  —  2.  Stad  i 
kantonen  Aargau,  Schweiz,  vid 
Limmat.  Badort  med  svavelkäl- 
lor. 8,000  inv. 

Baden-Baden,  stad  i  rep.  Ba- 
den i  Oosthal  i  n.  Schwarzwald. 
En  av  Tysklands  förnämsta  kur- 
orter med  härligt  läge  och  kli- 
mat. Saltkällor.  Anlitas  företrä- 
desvis för  reumatiska  och  skrofu- 
lösa  åkommor.  25,000  inv. 

Baden-Powell  [be'jdn  pao'9l], 
sir  Robert  Stephenson 
S  m  y  t  h,  f.  1857,  brittisk  gene- 
ral. Deltog  i  Asjanti-  och  Mata- 
bele-krigen  1895 — 97  och  försva- 
rade under  boerkriget  den  provi- 
soriskt befästa  staden  Mafeking 
under  sju  månader.  Efter  kriget 
chef  för  sydafrikanska  polisen, 
1903  generalinspektör  för  britti- 
ska kavalleriet.  Grundade  1908 
boy-scout-rörelsen  (se  Scout- 
rörelsen). 


977 


Badin — Backström 


978 


Badin.     Målning     av     G.     Lundborg. 

Badin  [badä'g],  Adolf  Lud- 
vig Gustav  Fredrik  Al- 
bert Couschi,  f.  antagl.  1747, 
d.  1822,  neger,  kammarlakej,  hov- 
sekreterare,  skänktes  omkring  år 
1760  till  drottning  Lovisa  Ulrika. 
B.  blev  kungahuset  varmt  till- 
given och  användes  i  flera  grann- 
laga  uppdrag.  Han  var  stor 
ordensvurm  och  medlem  i  flera  av 
samtidens  hemliga  sällskap.  Mest 
känd  genom  Crusenstolpes  Moria- 
nen,  där  han,  skevt  tecknad,  spe- 
lar en  huvudroll. 

Ba'dische  Anilin-  und  Soda- 
fabrik, stor  tysk  kemisk  industri- 
firma, grundad  1865,  med  anlägg- 
ningar i  Ludwigshafen  (Oppau) 
och  Merseburg;  tillverkar  artifi- 
ciella kvävegödselmedel  m.  m. 
Anläggningarna  i  Oppau  härjades 
sept.  1921  av  en  fruktansvärd 
explosion,  varvid  c:a  500  män- 
niskor dödades  och  1,500  sårades. 

Badoglio  [badå'ljo],  P  i  et  ro, 
f.  1871,  italiensk  general.  1914 
överstelöjtnant,  gjorde  B.  rask 
karriär  och  fick  ss.  kSrchcf  i  10 :e 


och  11  :e  Isonzoslagen  1917  de 
viktigaste  uppgifterna  på  sin 
lott.  Vid  Diaz'  befordran  till 
generalstabschef  blev  B.  nov. 
1917  souschef  i  generalstaben. 
Han  undertecknade  1918  å  Ita- 
liens vägnar  vapenstilleståndet. 
B.  efterträdde  Diaz  ss.  general- 
stabschef. 

Badort,  se  Brunns-  och 
b  a  d  o  r  t. 

Badrina't,  topp  pÄ  Himalaya, 
nära  7,000  m. 

Badstuga,   se  Bastu. 

Badsvamp,  olika  arter  av  de  i 
havet  levande  släktena  Euspo'n- 
gia  och  Hippospo'ngia  (grupp 
Svampdjur).  Den  i  handeln 
förekommande  badsvampen  är 
blott  det  av  ett  hornartat  ämne 
bildade  skelettet.  De  mjuka  väv- 
naderna få  ruttna,  varefter  svam- 
pen knådas  och  urtvättas  i  sött 
vatten.  I  vissa  trakter  av  Medel- 
havet är  svampfisket  en  viktig 
näringsgren.  —  Som  "badsvamp" 
användes  även  "fiber",  den  på 
liknande  sätt  behandlade  frukten 
av  Luffa. 

Baeckström,  Anders  Oscar 
Wilhelm,     f.     1854,    d.     1919, 


Badiscbe      Anilin-      und      Sodafabrik      i 
Oppau     efter     explosionen     1921;     foto- 
graferade    frän     flygmaskin. 


979 


Baedeker — Baeyer 


980 


Baeckström    som    Turman    i    "Geografi 
och   kärlek", 

skådespelare,  1885 — 1901  vid 
Dram.  teatern  i  Stockholm,  där- 
efter vid  Ranfts  teatrar  och  pä 
gästspelsturnéer.  B.  gjorde  sig 
tidigt  ett  namn  inom  den  komiska 
genren,  där  han  skapat  flera  för- 
träffliga typer,  såsom  Falstaff; 
Tobias  Rapp  i  "Trettondagsaf- 
ton", Jeppe  på  berget,  Konjander 
i  "Hittebarnet",  Turman  i  "Geo- 
grafi och  kärlek".  Den  inbill- 
ningssjuke. 

Baedeker  [bä'dekker],  Karl, 
f.  1801,  d.  1859,  tysk  bokhand- 
lare, startade  en  serie  resehand- 
böcker, som  av  den  (nu  i  Leip- 
zig) fortlevande  firman  utvid- 
gats att  omfatta  Europa,  Nord- 
Amerika,  Nord-Afrika  och  Indien. 

Baekeland,  se  Bakelit. 

Baelter,  Sven,  f.  1713,  d. 
1760,  berömd  andlig  skriftstäl- 
lare och  predikant.  Hans  predik- 
ningar, varav  en  del  utkommit 
från  trycket,  äro  präglade  av 
djupt  religiöst  allvar,  förenat  med 
en  klar  tanke  i  ädel  form.  Ett 
värdefullt  arbete  av  hans  hand 
är  Historiska  anmärkningar  om 
kyrkoceremonierna. 


v.  Baer,  Karl  Ernst,  f. 
1792,  d.  1876,  rysk-tysk  zoolog, 
1834  professor  i  Petersburg.  B. 
var  den  förste,  som  beskrev  dägg- 
djursägget, ryggsträngen  m.  m., 
och  kan  härigenom  betraktas  som 
den  moderna  embryologiens 
grundläggare.  B.  var  även  den 
förste,  som  framhöll  vikten  av 
jämförande  embryologisk  forsk- 
ning såsom  nödvändig  för  en  rätt 
uppfattning  av  djurens  organisa- 
tion. Åsikten  om  anpassning  och 
nedärvning  som  utslagsgivande 
faktorer  för  formbildningen  inom 
djurriket  framhölls  först  av  ho- 
nom, ehuru  i  annan  formulering. 

Baetica,   se  H  i  s  p  a  n  i  a. 

Baeumker  [båjm-],  Cle- 
m  e  n  s,  f.  1853,  tysk  filosof,  prof. 
i  Miinchen,  känd  genom  arbeten 
framför  allt  inom  den  medeltida 
filosofiens  historia.  B.  har  grun- 
dat skriftserien  Beiträge  zur 
GescliicMe  der  Philosophie  des 
Mittelaltcrs,  med  bidrag  från 
skilda  specialforskare.  Medredak- 
tör  var  i  många  är  sedermera 
rikskanslern    Georg    v.    Hertling. 

Baeyer  [ba'jer].  1.  Johann 
Jakob  B.,  f.  1794,  d.  1885,  tysk 
officer  och  geodet,  tog  initiativet 
till    den    stora  europeiska  grad- 


K.    E.    v.    Baer. 


981 


Baffin — Bagdadbanan 


982 


mätning,  som  påbörjades  1862.  — 
2.  Johann  Friedrich  Wil- 
helm Adolf  v.  B.,  f.  1835,  d. 
1917,  son  till  B.  1,  tysk  kemist, 
professor  i  Strassburg  och  Miin- 
chen.  För  sina  betydelsefulla 
undersökningar  i  organisk  kemi 
( speciellt  indigo-f  öreningarna ) 
och  sina  fruktbärande  teorier  om 
cykliska  föreningars  stabilitet, 
växternas  kolsyreassimilation 
m.  m.  erhöll  B.  Nobelpriset  i 
kemi  1905. 

Bafifin  [bä'f!in],  William, 
d.  1622,  engelsk  sjöfarare  och 
upptäcktsresande.  Deltog  i  resor 
till  Spetsbergen  och  Grönland. 

Bafifins  land  [bä'frins],  stor  ö 
i  britt.  Nord-Amerika  mellan 
Baffins  vik  och  Davis'  sund  i  ö. 
och  Boothia-viken  och  Fox-ka- 
nalen  i  v.  I  s.  begränsas  B.  av 
Hudson-sundet  och  i  n.  av  Lan- 
caster-sundet.  B.  är  den  tredje 
i  storleken  av  jordens  öar,  men 
så  gott  som  ofriiktbar  och  endast 
bebodd  av  ett  fåtal  eskimåer  på 
ö.  kusten. 

Baffins  vik  [bä'flFin8],  inhav 
mellan  Grönland  i  ö.  och  den 
nordamerikanska  polar-arkipela- 
gen  i  v.  Står  genom  Davis'  sund 
i  förbindelse  med  Atlanten.  Is- 
täckt  största  delen  av  året. 

Bagage  [-a'5],  fr.  (av  medel- 
tidslat. ha' ga,  kista,  påse),  res- 
gods, packning. 

Bagageträng,  se  Träng. 

Bagamo'jo,  hamnstad  i  Tan- 
ganyikaterritoriet.  12,000  inv. 

Bagate'll  (fr.  iagatelle),  små- 
sak, obetydlighet;  ett  spel,  som 
påminner  om  biljard.  —  Kort, 
lättfattligt  musikstycke. 

Ba'gdad(Baghdad),  stadimell. 
Mesopotamien  vid  floden  Tigris, 
där  denna  närmar  sig  Eufrat,  c: a 
600  km.  från  Persiska  viken,  vil- 
ket ger  den  ett  utmärkt  handels- 
läge, som  förstärkts  genom  järn- 


väg dit  från  Basra.  över  B.  expor- 
teras ull,  dadlar,  gummi  och  ty- 
ger. De  förnämsta  importvarorna 
äro  bomullsvaror,  kaffe,  socker, 
peppar  och  tobak.  Befolkningen, 
som  till  %  är  muhammedansk, 
uppgår  till  250,000.  —  B.  byggdes 
på  700-t.  vid  ruinerna  efter  de 
forntida  städerna  Ktesifon  och 
Seleukia  och  blev  huvudstad 
för  de  abbasidiska  kaliferna. 
Dessa  härskare  smyckade  staden 
med  praktfulla  byggnader,  av 
vilka  åtskilliga  stå  kvar  i  för- 
fallet skick.  1258  erövrades  B.  av 
seldjukerna,  varvid  det  abbasidi- 
ska kalifatet  störtades;  1400 
skövlades  det  av  Timur,  och  se- 
dan var  det  jämte  kringliggande 
land  omtvistat  av  turkar  och  per- 
ser, till  dess  de  förra  1638  kom- 
rao  i  varaktig  besittning  av  sta- 
den. 1917  intogs  B.  av  engelsmän- 
nen och  är  sedan  1922  huvudstad 
i  det  nya  arabiska  konungariket 
Irak. 

Bagdadbanan  benämnes  en 
järnvägslinje,  som  i  fullbordat 
skick  kommer  att  förbinda  Bospo- 
ren med  Persiska  viken,  omkr. 
2,500  km.  Sträckan  Skutari  till 
Konieh  i  Mindre  Asien  tillhör 
den  Anatoliska  järnvägen  (se 
MindreAsien).  Från  Konieh 
går  banan  över  Adana  till  Nisi- 
bin,  c:a  200  km.  från  Mosul  vid 
Tigris.  Den  skall  fortsättas  över 
Mosul  och  möta  en  linje,  som 
från  Basra  dragits  utmed  Eufrat 
till  Kerbela,  därifrån  till  Bag- 
dad, Samarra  och  Tekrit  vid 
Tigris  och  (1922)  förts  fram  ett 
stycke  n.  om  Tekrit.  B.  startades 
före  världskriget  huvudsakligen 
på  tyskt  initiativ  och  avsåg  att 
främja  den  tyska  ekonomiska  ex- 
pansionen i  främre  Orienten.  Den 
spelade  därför  en  icke  obetydlig 
roll  i  det  storpolitiska  maktspe- 
let under  åren  närmast  före  1914. 


983 


Bagdadbanan 


984 


Bagdad.    1.   Kristen   Rata.   2.   Minaret.   3.   Moskékupol.   4.   Huvudgatan. 


985 


Bagehot — Baggesen 


986 


Bagdadbanan   nära   Konieh. 


Tyskarna  försökte  förgäves  fä 
koncession  på  linjen  frän  Basra 
till  Persiska  viken.  Förslag  att 
ställa  denna  del  under  inter- 
nationell kontroll  realiserades  ej, 
och  våren  1914  bekvämade  sig 
Tyskland  att  nöja  sig  med  linjen 
till  Basra  och  lämna  Basra — - 
Koweit  i  engelska  händer. 

Bagehot  [bä'djat],  Walter, 
f.  1826,  d.  1877,  brittisk  national- 
ekonom och  politisk  författare. 
Hans  bok  om  Londons  penning- 
marknad, Lombard  street  (1873; 
se  Bank),  fick  stor  betydelse  för 
Bank  of  England'3  politik. 

Bageri,  se  B  a  k  n  i  n  g. 

Bage'tt  (fr.  baguette),  troll- 
spö; stång,  på  vilken  en  gardin 
upphängea. 

Bagga'ra,  B  a  k  k  a'r  a,  arabis- 
ka nomadstammar  i  Kordofan, 
Darfur  och  Wadai. 

Baggböle,  ett  sågverk  i  Väs- 
terb.  1.,  som  på  1860-t.  anklaga- 
des för  olovlig  skogsavverkning. 
Därav  har  sedan  bildats  uttryc- 
ket baggböla. 

Bagge,  se  Fårsläktet. 

Bagge  av  Bo,  Jakob,  f . 
1502,  d.  1577,  krigare,  riksamiral 
1564,  tjänade  med  utmärkelse 
Gustav  Vasa  i  greve-  och  Dacke- 
fejderna  och  Erik  XIV  i  kriget 
mot  danskarna.  Tillfångatogs 
1564  av  danskarna,  då  dessa  vid 
Ölands  n.  udde  sprängde  hans 
chefsfartyg.    Mars    1.    Maka- 


lös, i  luften.  Efter  kriget  ståt- 
hållare på  Stockholms  slott. 

Bagge.  1.  Jonas  Samuel 
13.,  f.  1803,  d.  1870,  lärare  vid 
teknologiska  institutet  och  senare 
professor  i  praktisk  mekanik  vid 
bergsskolan  i  Falun  samt  chef 
för  Jernkontorets  mekaniska  stat. 
I  sin  verksamhet  främjade  B. 
kraftigt  bergsmekanikens  utveck- 
ling i  vårt  land  genom  infö- 
rande av  nya  konstruktioner,  var- 
av hans  blåsmaskiner  än  i  dag 
firmas  i  bruk.  —  2.  Gösta 
Adolfsson  B.,  f.  1882,  social- 
och  kommunalpolitiker,  professor 
i  nationalekonomi  och  socialpoli- 
tik vid  StMms  högskola  1921, 
redaktör  för  Svensk  Tidskrift 
sedan  1911.  Grundade  1921,  på 
uppdrag  av  Centralförbundet  för 
Socialt  Arbete,  Socialpolitiska 
institutet  (se  d.  o.)  i  Sthlm,  vara 
förste  föreståndare  han  blev. 

Baggensstäket,  Södra  stä- 
k  e  t,  smalt  sund  mellan  Värmd- 
ön  och  fastlandet.  Förbinder  Län- 
nerstasundet  med  Baggensf  järden. 

Bagger,     se   M  u  d  d  e  r  v  e  r  k. 

Baggesen,  Jens  Imma- 
nuel, f.  1764,  d.  1826,  dansk  för- 
fattare, gjorde  sig  som  fattig 
student  bemärkt  genom  en  sam- 
ling Jlomisfce /orfceilinyer  (1785), 
lyriska  och  satiriska  berättelser 
på  ypperlig  vers.  Fr.  o.  m.  1789 
tillbragte  han  större  delen  av  sin 
tid  på  resor  i  utlandet,  bl.  a, 
1800 — 11  i  Paris.  Sistnämnda 
år  blev  han  professor  i  Kiel, 
1813 — 20  vistades  han  hemma 
i  Danmark.  Bland  hans  arbeten 
märkas  Kallundborgs  Krönike 
eller  Censurens  Oprindelse,  ett 
kvickt  inlägg  i  den  vid  slutet  av 
1700-t.  aktuella  tryckfrihetsfrå- 
gan, och  Forfatterens  Liv  og 
Levned.  Han  skrev  även  lyriska 
dikter  samt  ett  par  arbeten  på 
prosa,  av  vilka  hans  reseskildring 


987 


Bagirmi — Bahr 


988 


Labyrinten  tillhör  Danmarks 
yppersta  prosaverk.  Under  sin 
vistelse  i  utlandet  skrev  han 
franska  och  tyska  dikter,  i  vilka 
han  trädde  i  opposition  mot 
Goethe,  Oehlenschläger  och  den 
romantiska  riktningen.  Senare 
blev  han  "omvänd  till  Goethe" 
och  försökte  i  rimbrevet  Nur- 
eddin  och  Aladdin  (till  Oehlen- 
schläger, 1806)  och  i  Gcngange- 
ren  og  lian  selv  eller  Baggesen 
över  Baggesen  skipa  rättvisa  mel- 
lan det  gamla  och  det  nya.  Han 
betraktade  dock  fortfarande 
Goethe  och  den  yngre  generatio- 
nen ganska  kritiskt;  bl.  a.  var  han 
1813 — 20  invecklad  i  en  skarp 
litterär  strid  med  Oehlenschläger. 

Bagi'rmi,  negerrike  i  franska 
Ekvatorial-Afrika  mellan  Bornu 
och  Wadai  samt  s.  om  Tsadsjön. 
B.  är  ett  slättland,  som  genom- 
flytes  av  floden  Sjari.  Huvudstad 
är  Massenia.  Invånarna  utgöras 
av  ett  biandfolk  av  negerras  samt 
fulbe  och  araber.  Landet,  som 
står  under  fransk  överhöghet, 
styres  av  en  sultan. 

Bagler  (av  fornnord.  iagall, 
lat.  ba'culus,  biskopsstav),  poli- 
tiskt parti  i  de  norska  inbördes- 
striderna  under  medeltiden,  stif- 
tat 1195  av  biskop  Nikolaus  Ar- 
nessön  från  Oslo  under  hans  kamp 
mot  Sverre  och  birkebeinarna, 
fortlevde  till  1217,  då  Sverres 
sonson,  Håkan  Håkansson,  lycka- 
des vinna  även  B :  s  hyllning. 

Bagratio'n,  Pjotr  Ivano- 
vitj,  f.  1765,  d.  1812,  rysk  här- 
förare, tillhörde  Bagratuni- 
e  rn  a,  en  urgammal  armenisk 
furstedynasti,  deltog  med  utmär- 
kelse i  Alexander  I :  s  krig.  Under 
finska  kriget  var  B.  befälhavare 
för  den  trupp,  som  besatte  Åland 
för  att  därifrån  angripa  Sverige. 
Arméchef  mot  Napoleon  1812; 
särades   dödligt    vid    Borodino. 


Baha'maöarna,  Lucayiska 
ö  a  r  n  a,  brittisk  ögrupp  utanför 
Florida,  Kuba  och  Haiti.  Hit 
höra  ett  30-tal  större  öar  och 
omkr.  500  mindre,  alla  mycket 
låga  och  vilande  på  korallbankar. 
Arealen  uppgår  till  c:a  15,000 
kvkm.  Viktigast  äro  Stora  Baha- 
ma.  Stora  och  Lilla  Abaco,  And- 
ros och  New  Providence  med 
guvernörstaden  Nassau.  Odling 
av  bomull,  majs  och  frukter,  sär- 
skilt ananas.  Svampfiske.  B.,  som 
1492  upptäcktes  av  Columbus, 
togos  1632  i  besittning  av  engels- 
männen. 60,000  inv. 

Bahawalpur  [bahaoålpo'8], 
infödingsstat  i  prov.  Punjab, 
britt.  Indien.  39,000  kvkm. 
780,000  inv.  Landet  är  torrt  och 
sandigt  men  frambringar,  där 
bevattning  anordnats,  bomull, 
indigo  och  socker. 

Bahi'a.  1.  Kuststat  i  Brasilien, 
genomfluten  av  Säo  Francisco- 
floden. Frambringar  virke  och 
tropiska  produkter.  —  2.  B.  eller 
Säo  Salvador,  huvudstad  i 
staten  B.  vid  B.  de  Todos  San- 
tos (Allhelgonaviken).  Utmärkt 
hamn.  Export  av  kaffe,  kakao, 
socker,  tobak,  bomull,  hudar  och 
timmer.  Textil-  och  tobaksfabri- 
ker samt  bryggerier.  Ärkebiskops- 
säte. Universitet.  B.  har  ett  stort 
antal  ståtliga  byggnader.  Grund- 
lagt 1510.  350,000  inv. 

Bahi'a  Bla'nca,  hamnstad  i 
Argentina  vid  bukt  med  samma 
namn.  Vete-  och  ullexport.  45,000 
inv. 

Bahia-pulver,  detsamma  som 
Krysarobin   (se  d.  o.). 

Bahr,  arab.,  hav;  i  många 
geografiska  namn  i  bet.  större 
vatten.  —  B.  a  1  -  A  b  j  a  d,  B. 
a  1  -  A  s  r  a  k,  B.  a  1  -  G  a  z  a'  1,  se 
Nilen.  —  B.  T  a  b  a  r  i'  j  e,  se 
Genesaret. 


989 


Bahr — Baisse 


990 


Bahr,  Johan  Fredrik,  f . 
1805,  d.  1875,  kemist  och  ad- 
junkt i  kemi  vid  Uppsala  uni- 
versitet. Tillsammans  med  tyske 
kemisten  Bunsen  har  han  bl.  a. 
undersökt  de  sällsynta  jordme- 
tallerna erbium  och  yttrium. 

Bahr,  Herm  ann,  f.  1863, 
österrikisk  författare,  har  utom 
kritiska  essayer  över  teater  och 
bildande  konst  utgivit  romaner, 
t.  ex.  Teater.  Ein  Wiener  Roman 
(1911;  sv.  övers.  1920),  samt  dra- 
mer, bland  vilka  märkas  Das 
Konzert  (1909),  Der  Meister 
(1904;  uppförd  på  Dram.  teatern 
1921)  m.  fl. 

Bahrdt,  Karl  Friedrich, 
f.  1747,  d.  1792,  se  Filantro- 
p  i  n  i  s  m  e  n. 

Bahrein-öarna,  ögrupp  i  Per- 
siska viken.  Pärlfiske.  C:a 
110,000  inv.  Huvudstad  Manarna 
med  35,000  inv.  Styras  av  infödd 
furste  under  brittisk  överhöghet. 

Bahy'tt  (fr.  bahut),  kvinnlig 
huvudbonad,  som  fästes  med  ett 
band  under  hakan. 

Bain  [be'jn].  1.  Alexander 
B.,  f.  1818,  d.  1903,  skotsk  filosof 
och  naturvetenskapsman,  profes- 
sor i  Glasgow  1845,  i  Aberdeen 
1S60.  B.  är  i  likhet  med  Stuart 


Alill  en  typisk  representant  för 
den  s.  k.  associationspsykologien 
(se  Föreställning).  Bland 
hans  arbeten  märkes  The  emo- 
tions and  the  will  (1859),  rikt  på 
fina  analyser  av  känslo-  och  vilje- 
psykologiens problem.  —  2.  Ro- 
bert Nisbet  B.,  f.  1854,  d. 
1909,  engelsk  biblioteksman  och 
skriftställare.  Författade  flera 
arbeten  rörande  Sveriges  historia, 
SS.  Gustavus  III  and  his  Centern- 
poraries  och  Charles  XII  and  the 
Collapse  of  the  Swedish  Empire, 
flera  ryska  historiska  verk,  en 
biografi  över  H.  C.  Andersen 
och  gjorde  översättningar  till 
engelska  av  såväl  skandinaviska 
som  östeuropeiska  arbeten.  — 
3.  Francis  William  B.,  f. 
1863,  engelsk  historiker,  natio- 
nalekonom och  författare.  Arbe- 
ten: Christina  of  Bioeden  (1889), 
The  principle  of  ivealth  creation 
(1892)  samt  ett  flertal  utmärkta 
orientaliska  berättelser. 

Bainzissaplatån,  högslätt  i 
grevskapet  Görz  i  Italien,  skåde- 
plats för  hårda  strider  under  de 

11  :e  och  12  :e  Isonzoslagen 
(1917). 

Bairam  (pers.,  turk.,  fest)  be- 
tecknar särskilt  årets  två  största 
religiösa  fester  hos  muhammeda- 
nerna. Den  första,  Lilla  B.,  firas 
omedelbart  efter  fastetidens  slut 
under  de  tre  första  dagarna  av 
10  :e  månaden.  I  livlig  tillslut- 
ning överträffar  den,  trots  nam- 
net, Stora  B.,  som  infaller  i  årets 

12  :e  månad  och  pågår  fem  dagar. 
Baird       [bä'9d] ,       S  p  e  n  c  e  r 

Fullerton,  f.  1823,  d.  1887, 
nordamerikansk  naturforskare, 
sekr.  vid  Smithsonian  Institution 
i  Washington  1878.  B.  är  sär- 
skilt bekant  för  arbeten  om  Xord- 
Amerikas   ryggradsdjur  fauna. 

Bairut,  se  Beirut. 

Baisse    [bä'8],  fr.,  kursfall  på 


991 


Bajadär — Baker 


992 


värdepapper,  utbjudna  på  börsen. 
—  Baissier  [bä's-je'],  person, 
som  åtager  sig  leverans  av  värde- 
papper vid  en  viss  tidpunkt  med 
beräkning  att  kursen  då  fallit. 
Motsatsen  kallas  hausse  [ås] 
och   haussier    [ås-je']. 

Bajadä'r,  port.  benämning  på 
indiska  danserskor,  vilka  urspr. 
voro  anställda  i  templen  och  i 
någon  guds  tjänst. 

Ba'jae,  fornromersk  berömd 
badort  nära  Neapel.  Redan  under 
republikens  sista  tid  var  B.  fli- 
tigt besökt;  under  kejsartiden 
blev  det  den  eleganta  världens 
mest  omtyckta  uppehållsort  för 
sommarmånaderna.  Ända  till  den 
äldre  medeltiden  fortsatte  bad- 
livet här.  Pä  platsen  finnas  rui- 
ner av  villor  och  badhus. 

Bajasi'd,  B  a  j  e  s  i'  d,  två  tur- 
kiska sultaner.  Se  Turkiet. 

Bajer,  Fredrik,  f.  1837,  d. 
1922,  dansk  politiker  och  förfat- 
tare, den  egentlige  stiftaren  av 
Dansk  Kvindesamfund  (1871). 
1880  tillkom  huvudsakligen  genom 
hans  nit  en  lag,  varigenom  gift 
kvinna  tillerkändes  rätt  att  råda 
över  vad  hon  förvärvar  genom 
egen  verksamhet.  B.  är  en  mär- 
kesman inom  fredsrörelsen.  Stif- 
tade 1882  Dansk  Fredsförening 
och  1891  den  internationella 
fredsbyrån  i  Bern,  vars  president 
han  var  till  1907.  B.  tilldelades 
1908  hälften  av  Nobels  fredspris. 

Bajern,  se  Bayern. 

Bajka'I,    Asiens    största    insjö 


Bajkal. 


Stickbajonett     (rysk),     knivbajonett 
(brittisk)     och     sabelbajonett. 

näst  Kaspiska  havet  och  Aral- 
sjön,  35,000  kvkm.,  belägen  i  s. 
Sibirien  vid  Bajkalbergen,  470  m. 
ö.  h.  Dess  djup  är  det  största  an- 
träffade inom  någon  insjö,  1,450 
m.  B.,  som  har  flera  tillflöden,  där- 
ibland Selenga,  avflyter  genom 
Nedre  Angara  till  Jenisej.  Sjön 
är  4  månader  isbelagd.  Runt  dess 
s.  strand  går  nu  den  transsibiri- 
ska  banan,  vars  trafik  före  1914 
genom  ångfärjelinjer  leddes  tvärs 
över   sjön. 

Bajonett,  stickvapen  fäst  vid 
gevärspipan,  benämnt  efter  sta- 
den Bayonne,  först  använt  på 
1600-t.;  kallas  sabel-  eller 
knivbajonett,  då  den  även 
är  försedd  med  egg.  Löstagen  bä- 
res  bajonetten  såsom  sidovapen  i 
en  hylsa  av  plåt  eller  läder, 
bajonettbalja.  —  Bajo- 
nettkoppling, kopplings- 
anordning mellan  ett  rörformigt 
och  ett  däri  inskjutande  cylinder- 
formigt  stycke. 

Bakar,  de  barkytor,  som  bliva 
över  vid  timmerstockens  uppsäg- 
ning till  bräder  och  plank. 

Bakeli't,  ett  av  den  belgisk- 
amerikanske kemisten  L.  H. 
Baekeland  1909  uppfunnet 
konstgjort  harts,  framställt  ge- 
nom kondensation  av  formalde- 
hyd  och  fenoler.  Har  funnit  vid- 
sträckt användning,  bl.  a.  som 
elektriskt  isolationsmaterial. 

Baker    [be'jkr].    1.    Sir    Sa- 


993 


Bakkehuset — Bakning 


994 


muel  White  B.,  f.  1821,  d. 
1893,  engelsk  Afrikaresande,  ut- 
forskade områdena  kring  Nilens 
övre  lopp  och  upptäckte  1864 
Albert-sjön.  1869  fick  han  led- 
ningen av  en  egyptisk  expedi- 
tion till  övre  Nilen  för  att  be- 
kämpa slaveriet  och  lyckades 
lägga  betydande  områden  under 
egyptiskt  protektorat.  B.  var  en 
framstående  storviltsjägare.  —  2. 
Newton  Diehl  B.,  f.  1871, 
amerikansk  jurist  och  politiker, 
1916 — 21  Wilsons  krigsminister, 
inlade  stora  förtjänster  i  fråga 
om  skapande  av  den  amerikanska 
armé,  som  sändes  över  till 
Europa. 

Bakkehuset,  ett  gammalt  f.  d. 
värdshus  v.  om  Köpenhamn  vid 
den  gamla  landsvägen  till  Kjöge. 
Värdshusrörelsen  upphörde,  se- 
dan Koskildevägen  anlagts  1776, 
och  huset  uthyrdes  till  sommar- 
gäster, bl.  a.  Rahbek,  som  bodde 
här  1787—1830.  Hans  begåvade 
hustru,  "Kamma"  Rahbek,  sam- 
lade här.  en  krets  av  Danmarks 
främsta  diktare  omkring  sig. 

Bakki'lides,  d.  omkr.  460  f. 
Kr.,  grekisk  körlyriker,  närmare 
känd  först  i  slutet  av  1800-t.,  då 
man  i  en  egyptisk  papyros  fann 
19  av  hans  dikter.  Dessa  utgöras 
huvudsakligen  av  festdikter  med 
motiv  ur  mytologien  och  hjälte- 
sagan. 

Ba'kkos,  se  Dionysos. 
Bakladdning,  det  system  för 
ett  eldvapens  laddande,'  där  pro- 
jektil och  laddning  (patronen) 
kunna  införas  genom  bakre  delen 
av  eldröret,  varefter  detta  till- 
slutes  genom  en  mekanism.  Armé- 
gevär med  bakladdning  antogos 
först  av  den  preussiska  armén 
1841,  fältkanoner  med  detta  sy- 
stem av  Btmima  armé  kort  före 
kriget  1870 — 71.  B.  användes  nu- 
mera vid  snart  sagt  alla  eldvapen 

«2.   —   L  •  X.    I.     Tr.   8.   7    22 


med   undantag   av   vissa   granat- 
kastare. 

Bakla'nov,  Georg,  f .  1883, 
rysk  operasångare,  som  med  en 
präktig  barytonstämma  förenar 
uttrycksfull  dramatisk  framställ- 
ningskonst. Har  förvärvat  vid- 
sträckt popularitet  genom  gäst- 
spel vid  olika  länders  scener,  bl. 
a.  operan  i  Stockholm  1920  och 
1921. 

Bakning.  Konsten  att  av  kros- 
sade sädeskorn  framställa  bröd  är 
känd  hos  alla  jordbrukande  folk. 
Det  ursprungliga  bakningssättet 
är  att  utröra  den  krossade  säden 
till  en  deg,  som  gräddas  på  upp- 
hettade flata  stenar,  såsom  det 
ännu  brukas  hos  vissa  natur- 
folk, eller,  som  fig.  1  visar,  på 
liata  järnhällar.  Redan  tidigt 
torde  emellertid  konsten  att  jäsa 
degen  varit  bekant.  Sädeskornet 
innehåller,  utom  en  kärna  av 
stärkelse,  närmast  skalet  s.  k. 
glutenämnen,  äggvitehal- 
tiga  och  klistrande  ämnen.  Glu- 
tenhalten  är  störst  i  vete-  och 
rågkornen,  mindre  i  havre,  korn 
och  majs.  Vid  degberedningen 
uppblandas  mjölet  med  d  e  g  - 
spad  (mjölk,  vatten,  öl  o.  d. 
vätska  med  jäsmedlet  utrört 
däri)  och  omröres.  Får  degen  stå 
i  rumstemperatur,  inträffar  snart 
jäsning,  orsakad  därav,  att  (i 
fall  surdeg  eller  jäst  använ- 
des i  brödet)  stärkelsen  övergår 
i   sockerarter,  som  genom  inver- 


Figr.    1.    Knäckebrödsbakninff.    Efter 
Olaus  Maguus   1555. 


995 


Bakning 


996 


) 

Figr.  2.  Segkn&dningsmaskin. 
kan  av  jästsvampar  omsättas 
till  alkohol,  mjölksyra,  ättiksyra 
och,  viktigast,  kolsyra,  som  bort- 
går i  gasform  och  därvid  ger 
degen  dess  porösa  struktur.  Inne- 
håller därvid  degen  klistriga  be- 
ståndsdelar, förhindras  lielt  eller 
delvis  kolsyrans  bortgång,  och 
degen  höjer  sig  kraftigt.  De  vid 
jäsningen  bildade  organiska  sy- 
rorna spela  en  viss  roll  beträf- 
fande brödets  smak.  Förutom 
jäst  och  surdeg  användas  även 
andra  jäsningsämnen,  t.  ex.  hjort- 
hornssalt och  bikarbonat,  vilka 
ingå  som  huvudbeståndsdel  i  de 
flesta  "bakpulver",  som  i  värme 
avge  kolsyra.  I  England  an- 
vändes stundom  komprimerad 
luft  till  uppluckring  av  degen; 
på  så  sätt  framställt  bröd  får 
dock,  på  grund  av  frånvaron  av 
syror,  en  sötaktig,  fadd  smak.  I 
Tyskland  användes  ibland  s.  k. 
syre  jäsning,  åstadkommen  genom 
inblandning  av  koncentrerad 
vätesuperoxid,  som,  genom  in- 
verkan av  i  degen  befintliga  fer- 
ment,  bildar  vatten  och  syrgas, 
vilken  senare  åstadkommer  de- 
gens uppjäsning.  Efter  jäsningen 
knådas  degen,  vilket  vid  stordrift 
sker  i  särskilda  maskiner.  Fig. 
2  framställer  en  dylik,  enkel 
och  ändamålsenlig  apparat.  A  är 
baktråget,  som  överhöljés  av  loc- 
ket B.  I  tråget  röra  sig  tvenne 
skruvar:   C,  som  är  högergängad, 


och  D,  vänstergängad.  På  grund 
av  skruvarnas  motsatta  rörelser 
omformas  degen  synnerligen  kraf- 
tigt. Efter  knådningen  sker  ut- 
bakning,  avskärning  m.  fi.  proce- 
durer, vid  större  bagerier  i  där- 
till konstruerade  maskiner.  Här- 
efter gräddas  brödet  i  särskilda 
bakugnar.  Den  äldsta  formen 
av  en  bakugn  var  så  beskaffad, 
att  eldning  och  gräddning  skedde 
i  samma  ugnsrum.  Detta  murades 
i  form  av  ett  jämförelsevis  lågt 
valv,  vars  bottenplan  lutade  nå- 
got utåt.  Ugnsrummet  upphetta- 
des genom  eldning  med  torr  ved, 
som  utvecklade  stark  hetta.  Se- 
dan ugnen  blivit  varm,  utrakades 
bränder  och  aska,  varpå  ugnen 
sopades  med  våta  kvastar.  På  en 
bakspade  insköts  degen  och  gräd- 
dades genom  inverkan  av  dels  det 
värme,  som  ledes  in  i  brödet  från 
ugnsbottnen  (bottenvärme),  dels 
strålningsvärmet  från  valvet 
(övervärme).  Då  ugnsrummet 
allt  emellanåt  åter  måste  upp- 
eldas och  då  man  alltid  måste 
använda    prima    bränsle    för    att 


¥1 

K^isaaiMirai 

•i 

JMl^l^lWWWflMMBfJiM 

1 

yi  L'lii'niili^|j^^^^^^_^jJ 

B^          11  fc  _i_ .  "Ig 

t*^ 

1 

>^ 

^® 

[^ 

Figr.     3.     Bakugn.     Efter     Jost     Amman 
1568. 


997 


Bakony-skogen — Bakst 


998 


Figr.    4.    Modern    bakugn. 


ej  sot,  tjära  o.  d.  skulle  för- 
orena brödet,  skildes  ofta  eld- 
nings- och  gräddningsrum  från 
varandra.  Fig.  3,  efter  en  teck- 
ning från  I56S,  visar  en  dylik 
ugn.  Eldningen  sker  i  denna  i  ett 
under  bakugnsrummet  liggande 
rum,  och  rökgaserna  få  stryka 
runt  utomkring  bakugnsrummets 
väggar.  Moderna  bakugnar  äro 
alltid  byggda  enligt  denna  prin- 
cip, fastän  ugnsrummets  upp- 
värmning ofta  sker  med  vatten 
eller  överhettad  ånga.  De  äro 
ofta  byggda  i  etager  (våningar), 
varigenom  större  brödmängder 
kunna  gräddas  samtidigt.  Fig. 
4  visar  en  dylik  modern  ugns- 
konstruktion, uppvärmd  av  varm- 
vatten. Eldningen  sker  i  öppnin- 
gen k.  De  uppåtstigande  varma 
rökgaserna  i  rummet  d  uppvärma 
vattenrören  c,  som  leda  in  i 
gräddningsrummet  över  och  un- 
der bakplåtarna,  som,  två  över 
varandra,  kunna  inskjutas  däri. 

Bakony-skogen  [bå'kånj-], 
höjdsträckning  i  v.  Ungern,  bil- 
dar gräns  mellan  stora  och  lilla 
ungerska  slätten.  I  dess  bok-  och 
ekskogar  uppfödas  stora  svin- 
hjordar. Marmorbrott.  Högsta 
punkt  omkr.  700  m.  B.  är  fort- 
sättning  på    s.   kalkalperna. 

Bakslag.  Naturv.  Liktydigt 
med  atavism.  —  Jaktt,  Beteck- 
nar, att  hunden  driver  åt  det 
håll,  varifrån  villebrådet  kom- 
mit (driva  på  B.).  —  Fys. 
Åskmoln   kunna   stundom    genom 


influens  ladda  högt  uppskjutande 
föremål  (t.  ex.  kyrktorn  etc), 
och  då  molnet  sedermera  ur- 
laddar sig,  blir  föremålets  elek- 
triska laddning  fri  och  slår  ned  i 
jorden.  Detta  kallas  B.  och  är 
nästan  lika  ofta  som  vanligt  åsk- 
slag orsaken  till  olyckor. 

Bakst,  Leon  Nikolaje- 
V  i  t  j,  f.  1866,  rysk  konstnär. 
Slog  sig  1906  ned  som  tecknare  i 
Paris.  B.  har  vunnit  sin  största 
ryktbarhet  som  dekorationskonst- 
när åt  den  ryska  baletten,  som 
1909  första  gången  uppträdde  i 
Paris.  Han  utförde  då  dekora- 
tions- och  dräktskisser  bl.  a.  till 
baletterna  Schéhérezade  och  Cléo- 
påtre  och  senare  till  flera  andra. 
Djärv  fantasi  och  orientalisk 
färgglädje    utmärka    hans    kom- 


Dräktskiss    av    Bakst 


999 


Baktericid — Bakterier 


1000 


positioner,    Bom    fått    en    mängd 
efterbildare. 

Baktericfd  (lat.  cae'dere,  dö- 
da), bakteriedödande. 

Bakterier  (grek.  hakteWion, 
liten  stav)  eller  klyvsvam- 
par, Schizomyce'tes,  höra  till  de 
enklast  byggda,  kända  organis- 
merna och  hänföras  allmänt  till 
växtvärlden.  De  äro  encelliga  och 
ha  cellvägg  men  sakna  cellkärna 
och  innehålla  aldrig  klorofyll.  På 
grund  av  sin  utomordentligt 
ringa  storlek  (omkr.  0,001  mm.) 
kvmna  de  enskilda  B.  icke  urskil- 
jas utan  mikroskopets  hjälp;  ofta 
kunna  de  även  därvid  endast  ge- 
nom särskilda  färgningsmetoder 
bringas  att  framträda.  Deras  art- 
antal är  synnerligen  stort,  och  för 
vinnande  av  översikt  indelar  man 
dem  efter  deras  form  och  växt- 
sätt. En  huvudgrupp  bilda  så- 
lunda kockerna  eller  de  kul- 
formiga  B.  Bland  dessa  skiljer 
man  mellan  monokocker,  som  en- 
dast uppträda  enstaka,  diplo- 
kocker,  som  oftast  anträffas  två 
och  två  tillhopa,  vidare  strepto- 
kocker,  där  kulorna  äro  förenade 
till  längre  eller  kortare  kedjor, 
samt  stafylokocker,  vilka  äro 
samlade  i  större  1.  mindre,  oregel- 
bundna hopar.  Nästa  huvudgrupp 
bildas  av  bacillerna,  stav- 
bakterierna 1.  B.  i  inskränkt 
bemärkelse.  En  tredje  huvudgrupp 
bilda  de  skruvliknande  B. 
Då  krökningen  endast  omfattar 
en  del  av  ett  varv,  benämnas 
de  vibrioner;  omfattar  den  ett 
1.    flera    varv,    kallas    de    spiril- 


1.    \,    Diplokocker,    t     li.    Stafylokocker. 


T.    v.    Streptokocker ;    t.    h.    Baciller. 


ler.  För  vissa  former  med  stort 
antal  trånga  vindlingar  användes 
specialnamnet  Spirochae' te.  — 
Ett  stort  antal  B.  äro  försedda 
med  särskilda  rörelseorgan  i  form 
av  en  till  flera  cilier  eller  smala 
protoplasmautskott.  Många  äro 
sporbildande,  d.  v.  s.  de  bilda 
i  sitt  inre  små  kroppar  med 
utomordentligt  stor  motstånds- 
kraft mot  ogynnsamma  miljö- 
förhållanden. Efter  längre  eller 
kortare  viloperiod  kunna  dessa 
sedan  vid  gynnsamma  yttre  be- 
tingelser utveckla  sig  till  B.  på 
nytt.  Denna  sporbildning  spelar 
en  stor  roll  i  fråga  om  möjlig- 
heterna för  bakteriernas  bekäm- 
pande. —  I  fråga  om  de  betingel- 
ser, som  krävas  för  bakteriernas 
utveckling,  föreligga  de  mest 
vittgående  skiljaktigheter  inom 
gruppen.  Så  äro  B.  kända,  som 
kunna  leva  och  föröka  sig  på  allt- 
igenom oorganiskt  substrat.  För 
flertalet  torde  sönderfallande  or- 
ganiska ämnen  vara  gynnsam- 
maste underlaget,  s.  k.  s  a  p  r  o  - 
f  y  t  e  r.  En  del  slutligen  utveckla 
sig  endast  inom  levande  växter 
eller  djur,  s.  k.  obligata  para- 
siter. Särskilt  intresse  erbju- 
der bakteriernas  förhållande  till 
syre.  En  del  kräva  dettas  närvaro 
för  sin  utveckling,  s.  k.  a  é  r  o  b  a 
B.,  andra  åter  utveckla  sig 
jämväl  vid  frånvaro  av  detta 
ämne,  s.  k.  anaéroba  B.  (Se 
Aörob  och  An  a  er  o  b.)  Av 
andra  miljöinflytanden  är  tem- 
peraturens roll  för  B.  av  intresse. 
Liksom    övriga    levande    varelser 


1001 


Bakteriologi 


1002 


T.    v.    Spirochaete;    t.    h.    Vibrioner. 

ha  B.  ett  temperaturoptimum, 
vid  vilket  de  utveckla  sig  som 
bäst.  Detta  ligger  helt  olika 
för  olika  arter.  Även  motstånds- 
kraften mot  extrema  temperatur- 
inflytelser är  helt  olika.  En  del 
tillintetgöras  redan  av  måttlig 
upphettning,  andra,  särskilt  i 
sporform,  överleva  någon  tids 
kokning.  Torr  värme  uthärda  de 
i  allmänhet  bättre  än  fuktig.  Ljus 
verkar  i  regel  skadligt  på  B:3  ut- 
veckling; känsligheten  är  emel- 
lertid även  här  ytterst  varie- 
rande. —  Trots  individernas 
utomordentliga  litenhet  äro  B. 
tack  vare  sitt  massuppträdande 
och  sin  allestädesnärvaro  av  vitt- 
gående betydelse  för  naturens 
hushållning.  I  den  cirkulation, 
som  såväl  kolet  som  kvävet,  allt- 
så två  av  de  viktigaste  grundäm- 
nena, genomlöpa  mellan  atmosfä- 
risk,  mineralisk  och  organisk  exi- 
itensform,  spela  B.  en  domine- 
rande roll.  Se  Kvävebakte- 
rier. Deras  betydelse  för  agri-, 
kulturen  och  därmed  samman- 
hängande mänskliga  hushåll- 
ningsfrågor kan  därför  icke  över- 
skattas. Vissa  arters  förekomst 
inom  djurens  tarmkanal  synes 
även  vara  oundgänglig  för  en 
normal  utveckling,  och  åtskilliga 
växter  fylla  genom  symbio's 
(samliv)  med  vissa  bakteriearter 
sitt  kvävebehov  (se  Assimila- 
tion). —  Långt  mera  påfal- 
lande äro  emellertid  de  för  oss 
uteslutande  oangenäma  påmin- 
nelserna om  B:s  existens.  Under 


sin  utveckling  på  organisk  ma- 
teria sönderdela  de  denna  ofta 
under  bildning  av  illaluktande 
och  för  vår  organism  direkt  skad- 
liga ämnen.  Deras  utveckling  på 
våra  födoämnen  betyder  därför 
oftast  dessas  fördärvande.  Ännu 
långt  allvarligare  äro  de  härj- 
ningar, vår  egen  kropp  ofta  blir 
oflFer  för.  övervägande  flertalet 
sjukdomar  äro  av  infektiös  natur, 
d.  v.  8.  vållade  av  parasitära 
bakterier  eller  dem  närstående 
mikroorganismer.  Studiet  av 
dessa  sjukdomsalstrande  1.  pato- 
gena  mikroorganismer  har  där- 
för under  de  senaste  årtiondena 
kommit  att  intaga  en  central 
plats  inom  den  medicinska  forsk- 
ningen. Jfr  Bakteriologi. 

Bakteriologi',  läran  om  bakte- 
riernas utforskande.  Bland  de  me- 
toder, som  därvid  stå  till  buds, 
märkes  i  första  rummet  det  di- 
rekta studiet  av  deras  morfo- 
logiska karaktärer  under  mikro- 
skopet. Ett  viktigt  hjälpmedel  är 
därvid  deras  förhållande  vid 
olika  färgningsmetoder,  varvid 
viktiga  skiljaktigheter  mellan 
olika  arter  kunna  bringas  att 
framträda.  På  grund  av  dessa 
organismers  låga  utvecklingssta- 
diiun  lämna  emellertid  de  morfo- 
logiska och  tinktoriella  skiljak- 
tigheterna  mycket  begränsade 
möjligheter  för  deras  identifie- 
ring. —  En  viktig  faktor  för  bak- 
teriernas utforskande  är  därför 
även  iakttagande  av  deras  för- 
hållande vid  odling,  bakterie- 
kultur.  Som  substrat  använ- 
das därvid  dels  flytande  medium, 
vanligen  s.  k.  närbuljong,  dels 
fasta,  rättare  geléartade,  där 
man  genom  tillsats  av  gelatin 
eller  agar-agar  till  näringslös- 
ningen bibringar  derma  en  soli- 
dare konsistens.  Framför  allt  vid 
sistnämnda    förfarande    uppträda 


1003 


Bakteries — Baktrien 


1004 


bakterierna  ofta  vid  sin  växt  i 
för  arten  karaktäristiska  forma- 
tioner, s.  k.  kolonier.  Tillsats 
av  socker,  lackmus  o.  a.  till 
näringssubstratet  tillåter  i  lämp- 
liga fall  utrönandet  av  viktiga 
funktionella  egenskaper,  ss.  jäs- 
ning av  sockerarter,  syrebildning 
m.  m.  —  Särskilt  vid  studiet  av 
Bjukdomsalstrande  eller  pato- 
gena  bakterier  är  iakttagandet 
av  deras  förhållande  i  den  levan- 
de djurorganismen  oundgängligt 
för  ernående  av  närmare  känne- 
dom om  desamma.  Som  försöks- 
djur ifrågakomma  därvid  främst 
möss,  marsvin  och  kaniner. 
Många  patogena  mikroorganis- 
mer identifieras  säkrast  med 
hjälp  av  de  skyddsämnen  de  giva 
upphov  till  vid  sin  utveckling  i 
djurorganismen.  Se  därom  vidare 
under  Immunitetslära.  — 
Som  bakteriologiens  grundläg- 
gare  betraktas  med  all  rätt  den 
franske  forskaren  Louis  Pa- 
steur  (se  d.  o.).  Vad  särskilt 
studiet  av  de  patogena  bakterier- 
na beträffar  har  tysken  Robert 
Koch  (se  d.  o.)  varit  banbry- 
tande. 

Bakterio's,  av  bakterier  för- 
orsakade sjukdomar  hos  växter. 
Knölbakteriosen  på  pota- 
tis visar  sig  såsom  bruna  fläckar 
inuti  potatisen,  vilken  slutligen 
ombildas  till  en  stinkande  slem- 
massa ("blötröta"). _  Även  stam- 
men hos  potatisväxten  kan  angri- 
pas av  bakterier  {Baci'llus  phy- 
to'phtorus) .  De  infekterade  ex- 
emplaren skilja  sig  från  de 
övriga  genom  att  bladen  få  ble- 
kare, gulgrön  färg  och  stammen 
blir  brun-  eller  svartfärgad.  Slut- 
ligen dör  växten.  Samma  sjuk- 
dom kan  angripa  morötter,  rovor, 
gurkor,  bondbönor  m.  H.  växter. 
Den  förekommer  mycket  i  Frank- 
rike och  Tyskland.  —  K  ä  1  r  ö  t  a, 


en  sjukdom  hos  olika  kålsorter, 
framkallad  av  en  bakterie, 
Pseudo'monas  campe'stris,  är 
mycket  vanlig  i  Nord- Amerika 
och  yttrar  sig  till  en  början  så, 
att  nervnätet  i  bladens  kant  blir 
mörkfärgat.  Utefter  bladnerverna 
föras  bakterierna  sedan  vidare 
till  växtens  alla  delar.  På  socker- 
betan förekommer  flerstädes  i 
Europa  en  något  liknande  sjuk- 
dom, framkallad  av  Baci'llus 
l)e'tae.  —  I  många  fall  spridas 
bakterierna  genom   insekter. 

Baktra,  se  Baktrien. 

Baktrien,  numera  B  a  1  c  h, 
landskap  i  s.ö.  Turan,  i  forn- 
tiden bebott  av  en  arisk  befolk- 
_  ning  och,  sannolikt  fr.  o.  m. 
Kyros'  tid,  tillhörigt  det  persiska 
riket.  Kyros  förenade  hela  Oxus- 
bäckenet  till  en  satrapi,  vars  hu- 
vudstad blev  Baktra.  Denna 
stad  uppnådde  en  rask  blomstring 
som  säte  för  handeln  på  inre 
Asien.  Satrapien  erövrades  seder- 
mera av  Alexander  den  store, 
som  här  grundlade  tolv  städer 
och  efterlämnade  14,000  gre- 
kiska kolonister.  Efter  Alexan- 
ders död  var  B.  en  kort  tid  själv- 
ständigt, införlivades  307  av  Se- 
leukos  I  med  det  seleukidiska 
riket,  blev  på  nytt  självständigt 
(nybaktriska  riket)  omkr. 
250  f.  Kr.  under  Diodotos  I.  Vid 
mitten  av  följ.  årh.  förstorades 
riket  genom  erövringar  åt  söder, 
kring  Kabul  och  Indus,  och  när 
det  egentliga  B.  gått  förlorat 
(omkr.  150  delvis  till  parterna 
under  Mitradates  I,  återstoden 
127  till  mongoliska,  från  Tibet 
kommande  erövrare),  fortlevde 
det  hellenska  herraväldet  i  dessa 
trakter  ännu  halvtannat  århund- 
rade, till  dess  det  störtades  av 
nya,  från  norr  invandrande  bar- 
barstammar. Den  grekiska  kultu- 
ren tycks  dock  ha  överlevat  kåta- 


1005 


Baku — Balaeniceps  rex 


1006 


strofen  ännu  någon  tid.  Som  en 
yttersta  utpost  för  västerlandet 
hade  det  baktriska  väldet  en 
mycket  stor,  ännu  knappast  full- 
ständigt klarlagd  betydelse  för 
kulturutbytet  mellan  Medelhavs- 
länderna ä,  den  ena  sidan,  Indien 
och  Kina  ä  den  andra.  —  B.  till- 
hörde senare  det  sasanidiska 
riket  och  kom  sedan  under  olika 
arabiska,  mongoliska  och  tur- 
kiska härskare.  Dess  viktigaste 
delar  tillhöra  nu  Afghanistan. 

Baku',  huvudstad  i  republiken 
Aserbeidjan,  på,  Apsjeronhalvön 
vid  Kaspiska  havet.  B.,  som  på 
grund  av  de  rika  naftakällorna 
i  omgivningen  på  50  år  vuxit  till 
en  stad  med  H  mill.  invånare, 
har  ur  kommunikationssynpunkt 
ett  gynnsamt  läge.  Det  står  i 
normala  fall  i  järnvägsförbindel- 
se med  Moskva  och  Batum,  och 
dess  goda  hamn  är  utgångspunkt 
för  sjöfart  på  Kaspiska  havets 
asiatiska  hamnar,  framför  allt 
Krasnovodsk.  Under  världskriget 
ha  oljeanläggningarna,  som  till 
stor  del  varit  i  svenskarna  Nobels 
ägo,  lidit  svåra  skador.  Se  vidare 
Aserbeidjan,  Bergolja 
och  Nobel. 

Baku'nin,  Mihail,  f.  1814, 
d.  1876,  rysk  kommunist  och  re- 
volutionär. Ursprungligen  officer, 
tog  B.  1838  avsked,  deltog  i  revo- 
lutionära stämplingar  i  och  utom 
Ryssland  och  landsförvisades  till 
Sibirien.  1860  rymde  han  och  kom 
över  till  London,  där  han  blev  A. 
Herzens  medarbetare  i  tidningen 
Kolokol.  1869  grimdade  B.  en 
med  internationalen  rivaliseran- 
de sammanslutning:  Alliance  of 
Social  Democracy.  Den  uppgick 
kort  efteråt  i  internationalen.  B. 
ville  omstörta  samhället  i  kom- 
munistisk anda,  även  om  våld 
måste  användas.  Han  tillhörde 
internationalen     till      1872,     då 


Marx  lyckades  få  honom  utstött. 
Han  dog  i  Schweiz  i  yttersta 
fattigdom.  —  Bland  B:s  talrika 
skrifter,  som  i  hög  grad  bidragit 
att  utforma  den  moderna  anar- 
kismen, ger  Dieu  et  Vetat  (1871) 
en  överblick  över  hans  åskådning. 
(Jfr  Anarkis  m.) 

Bal,  fr.  bal  (av  grek.  balWzein, 
dansa),  se  Dans. 

Bal,  eng.  bale  [bejl],  ty.  Bali. 
1.  Varupacke,  t.  ex.  bomulls-, 
kaffebal.  —  2.  10  ris  papper. 

Balaba'nova,  Angelica,  f. 
1877,  rysk  bolsjevikisk  agitator. 
B.,  som  1900 — 15  tillhörde  ita- 
lienska socialistpartiet  (tidvis 
SS.  medlem  av  dess  partistyrelse 
och  av  Avantis  redaktion),  be- 
drev under  världskrigets  första 
år  livlig  agitation  mot  kriget  i 
Schweiz,  Tyskland  och  Österrike, 
var  medlem  av  Zimmerwald-kom- 
missionen  (1917 — 19  ss.  dess  sek- 
reterare) och  tjänstgjorde  1919 
— 20  SS.  tredje  internationalens 
sekreterare. 

Balae'na,  se  Rätvalar. 

Balae'niceps   rex,   en  kraftigt 


Balaeniceps  rex. 


1007 


Balaenoptera — Balans 


1008 


byggd,  askgrå,  fiBkätande  häger 
frfi,n  sumptrakterna  omkring  Vita 
Nilen.  Hanen  når  en  längd  av  140 
cm.  Det  stora  huvudet  bär  en  i 
spetsen  starkt  hakformigt  böjd 
näbb  av  oerhörd  storlek  och 
klumpighet,  varför  B.  fått  nam- 
net träskonäbben. 

Balaeno'ptera,  se  F  e  n  v  a  - 
lar. 

Balaki'rev,  M  i  1  i  j  A  1  e  k  s  e- 
jevitj,  f.  1836,  d.  1910,  rysk 
kompositör,  grundläggare  av  den 
ungryska  skolan,  som  ville  skapa 
en  nationellt  färgad  rysk  musik. 

Balakla'va,  rysk  stad  på 
Krim,  nära  Sebastopol,  bekant 
SS.  en  av  engelsmännens  befästa 
depåplatser  under  Krimkriget. 
Jfr  Cardigan. 

Balala'jka,  ett  gitarren  när- 
stående    ryskt    stränginstrument 


"Zld-  och  luftmaskinen"  i  Dannemora. 
Efter  M.  Triewald.  Den  stora  balansen 
överför  ångmasklnkolvens  rörelse  till  de 
i    gruvan    nedhängande    pumpstängerna. 


med  trekantig  resonansl&da  och 
lång  hals. 

Balanoglo'ssus,  se  E  n  t  e  r  o  - 
p  n  e  u  8  t  a. 

Balanophora'ceae,  växtfamilj 
(ordn.  Santala'les) .  14  släkten 
med  c:a  40  tropiska  arter,  vilka 
alla  äro  egendomligt  formade, 
parasitiska  örter  utan  klorofyll. 
Med  sina  underjordiska  stam- 
delar fästa  de  sig  vid  andra  väx- 
ters rötter  och  hämta  sin  näring 
från  dessa.  De  ansvällda  och 
mycket  vaxrika  stamdelarna  hos 
Balano'phora-  och  Langsdo'rffia- 
arter  användas  på  Sundaöarna 
och  i  Columbia  som  facklor. 

Bala'ns.  Hand.  I  bokföring  av- 
slutning, som  utvisar  förhållan- 
det mellan  inkomster  och  ut- 
gifter. —  Maskirib.  En  tvåarmad 
hävstång,  upphängd  på  en  tapp 
eller  egg,  fordom  använd  vid 
ångmaskiner  för  överförande  av 
pistonens  rörelse  till  en  maskin- 
axel, pumpstång  e.  d.  —  Tékn. 
"Oron"  i  ett  ur;  en  svängande 
anordning,  som  på  vissa  tidpunk- 
ter utlöser  övriga  delars  rörel- 
ser. —  Metall,  och  Yärmetekn. 
Man  skiljer  vid  en  metallurgisk 
process  eller  en  uppvärmnings- 
anordning  mellan  värme-  och 
materialbalans.  På  grund 
av  lagen  om  energiens  oförstörbar- 
het måste  det  värme,  som  tillföres 
med  förbränningsluften,  bränn- 
materialets förbränningsvärme 
och  det  vid  de  kemiska  reaktio- 
nerna utvecklade  eller  bundna 
reaktionsvärmet,  motsvaras  av  de 
vid  reaktionerna  bildade  produk- 
ternas värmeinnehåll  jämte  vär- 
meförluster på  grund  av  ledning 
och  strålning.  På  samma  sätt 
måste  de  i  beskickningsmedlen  in- 
gående grundämnena  med  lika 
mängder  återfinnas  i  de  vid  reak- 
tionerna bildade  produkterna. 
Dylika     balansberäkningar     upp- 


1009 


Balansbok — Balawat 


1010 


Assyriska    bronsreliefer    i    Balawat. 


göras  för  att  kontrollera  ekono- 
mien i  en  metallurgisk  eller 
uppvärmningsanläggning.  — 

Fysiol.  Se   Statiska  organ. 

BaIa'nsbok,  se  Bokföring. 

Balanse'ring  av  maskiner  inne- 
bär utjämnande  av  statiska  eller 
dynamiska  påkänningar.  Den  sta- 
tiska B.  avser  utjämnande  av  en- 
sidigt verkande  tryck.  t.  ex.  ång- 
trycket mot  en  slid,  vilket  kan  ske 
t.  ex.  genom  slidens  gejdning.  Dy- 
namiska påkänningar,  t.  ex.  trög- 
hetskrafter, utbalanseras  vid  en- 
bart roterande  delar  (remskivor, 
drivhjul  på  ett  lokomotiv  etc.) 
genom  anbringande  av  mot\'ikter. 
Vid  maskiner  med  fram-  och  åter- 
gående delar,  t.  ex.  kolvmaskiner, 
uppkomma  tröghetskrafter,  som 
sätta  maskinfundamentet  i  vibra- 
tion. Dessa  tröghetskrafter  bru- 
kar man  utbalansera  så,  att  ma- 
skinen göres  flercylindrisk  och 
att  vevarna  förställas  med  vissa 
vinklar  mellan  sig,  så  att  resul- 
tanten  av  tröghetskrafterna  bil- 
dar ett  minimum. 

Balanse'rpress,  ee  Sväng- 
hjulspress. 

BaIa'nskonto,  se  Bokfö- 
ring. 

Bala'nslinje  kallas  den  linje, 
som  på  profilritningen  till  järn- 
vägs- och  vägarbeten  anger  den 
blivande  vägens  höjdläge.  Den  in- 
lägges om  möjligt  så,  att  jord- 
massorna från  delarna  ovan  den- 
na linje,  skärningarna, 
bliva  lika  med  dem,  som  åtgå  till 
utfyllning  av  de  mellan  B.  och 
marklinjen      belägna      partierna, 


bankarna.  Planet  genom  B. 
parallellt  med  vägbanan  kallas 
balansplan. 

Bala'nsmaskiner,  niunera  ej 
brukliga  ångmaskiner  med  stå- 
ende cylinder,  vari  kolvens  rörelse 
medelst  en  balans  överfördes  till 
ett  svänghjul.  B.  användes  i  stor 
utsträckning  på  amerikanska 
flodångare   (hjulångare). 

Bala'nsmål,  mål  mot  redovis- 
ningsskyldig tjänsteman  på 
grund  av  tillgrepp  eller  försking- 
ring av  allmänna  medel  eller 
persedlar.  B.  handläggas  i  all- 
mänhet inför  kammarrätten. 

Bala'nsplan,  se  Balans- 
1  i  n  j  e. 

Bala'nsräkning,  se  Bokfö- 
ring. 

B.aianus,  se  Kankf otingar. 

Balard  [bala'r ] ,  A  n  t  o  i  n  e 
J  é  r  o  m  e,  f.  1802,  d.  1876,  fransk 
kemist,  upptäckte  1826  brom. 

Balasor  [bälaså'9],  stad  i  Ben- 
galen, britt.  Indien,  viktig  export- 
hamn och  gammalt  handelsfak- 
tori. 21,000  inv. 

Bala'ta,  ett  guttaperka  när- 
stående ämne,  framställt  av 
mjölksaften  från  ett  i  Guyana 
växande  träd  (Mi'musops  Ba- 
la'ta).  Användes  som  ersättnings- 
medel för  guttaperka  till  driv- 
remmar,  skodon,  elektrisk  isola- 
tionsmaterial  etc.  —  Balata- 
remmar,  se  Remmar  och 
Transportband. 

Ba'Iaton-sjön,  se  Plätten- 
sjön. 

Balawa't,  assyriskt  ruinfält  22 
km.  ö.  om  Mosul.  De  här  anträf- 


1011 


de  Balboa — Baldovinetti 


1012 


Viktor    Balck. 


fade  byggnadsresterna  tillhöra 
800-t.  f.  Kr.  BI.  a.  har.  man  i  B. 
funnit  ett  par  bronsportar  (nu  i 
British  Museum),  vilkas  reliefer 
illustrera  de  9  första  åren  av 
Salmanassar  II  :s  regering  (se 
även   ill.   till  Assyrien). 

de  Balbo'a,  V  a  s  c  o  N  u  il  e  z, 
f.  1475,  d.  1517,  spansk  upp- 
täcktsresande, gick  1513  tvärs 
över  Panamanäset  och  tog  Stilla 
havet  i  besittning  för  Spanien 

Balbo'a,  hamnstad  till  Panama 
med  stora  varv  och  dockor. 

Baich,  se  Baktrien. 

Balck,  Viktor  Gustaf,  f. 
1844,  generalmajor,  idrottsfräm- 
jare.  B.  började  tidigt  intres- 
sera sig  för  gymnastik  och  idrott, 
bildade  1875  Stockholms  gymna- 
stikförening och  höll  en  mångfald 
gymnastikuppvisningar  med  den- 
na och  andra  trupper  i  in-  och 
utlandet.  Om  Sveriges  värdiga 
representerande  vid  de  nordiska 
och  olympiska  spelen  har  B.  in- 
lagt stora  förtjänster.  I  ett  fler- 
tal svenska  idrottsorganisationer 
har  han  beklätt  framskjutna  för- 
troendeposter. 


Baldaki'n,  urspr.  =  tyg  från 
Bagdad;  "himmel"  av  tyg,  trä 
eller  sten  över  en  tron,  en  pre- 
dikstol, ett  altare,  en  säng. 

Balder,  fornnordisk  gudomlig- 
het, för  oss  känd  endast  genom 
skildringarna  i  isländska  källor 
och  hos  Saxo.  Snorres  Edda 
berättar,  att  Frigg,  B :  s  moder, 
tagit  ed  av  eld,  vatten,  luft 
och  jord,  växter,  djur  och  män- 
niskor, att  de  icke  skulle  skada 
sonen.  Därvid  glömde  hon  mis- 
teln.  Loke  lockar  B:s  bror, 
den  blinde  Höder,  att  avskjuta 
en  mistelpil  mot  B.,  som  därav 
dör.  Hans  maka,  Nanna,  dör  av 
sorg.  Båda  läggas  på  ett  skepp, 
som  brännes  upp.  Hel  lovar,  att 
B.  skall  återvända,  om  alla  be- 
gråta honom.  Alla  göra  det  utom 
jättekvinnan  Tock.  B.  skall  åter- 
komma efter  Eagnarök,  "när  allt 
ont  försvunnit".  —  Dansken  Saxo 
berättar,  att  guden  B.  blivit  för- 
älskad i  kungadottern  Nanna  och 
därför  utkämpar  strider  med  ri- 
valen Hotherus  (jfr  Höder). 
Han  faller  slutligen  för  ett  över- 
naturligt svärd.  —  Balders- 
gestaltens  ursprung  är  ännu 
höljt  i  dunkel.  Troligt  synes 
emellertid  vara,  att  Snorres 
framställning  i  väsentliga  drag 
är  påverkad  av  kristna  och  väl 
även  av  äldre,  antika  motiv,  me- 
dan Saxos  skildring  tydligt  er- 
inrar om  de  gamla  isländska 
hjältesagorna.  Något  bevis  för 
att  B.  varit  en  av  folket  i  Norden 
dyrkad  gud  torde  ännu  icke  ha 
presterats. 

Baldovine'tti,  A  1  e  s  s  o,  f. 
1425,  d.  1499,  florentinsk  målare. 
Har  utfört  väggmålningar,  nu- 
mera mycket  förstörda,  i  flera  av 
Florens'  kyrkor  och  arbetade  även 
som  mosaikkonstnär.  Han  hör  till 
banbrytarna  för  landskapsmåle- 
riet  i   Florens   och   var   framför 


1013 


Baldrian— Balett 


1014 


allt  intresserad  av  tekniska  expe- 
riment. 

Baldria'n,     se    V  a  1  e  r  i  a  n  a. 

Baldringe,  socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Högestad  pastorat  i  Lunds 
stift.  520  inv. 

Ba'Iduin.  1-  Konungar  av  Jeru- 
salem, av  vilka  främst  märkas 
B.  I,  d.  1118,  yngre  broder  till 
Gottfrid  av  Bouillon,  en  av  huvud- 
ledarna i  första  korstaget.  —  2. 
Latinska  kejsare  i  Konstantino- 
pel, se  östromerska  riket. 

Baldung,  Hans,  kallad 
Grien,  f.  omkr.  1480,  d.  1545, 
tysk  mfllare  och  kopparstickare, 
tecknare  för  träsnitt  och  glasmål- 
ningar, huvudsakligen  verksam  i 
Strassburg.  Arbetade  möjligen  i 
Diirers  verkstad  och  stod  i  varje 
fall  i  beroende  av  dennes  stil. 
Hans  huvudverk  är  högaltaret  i 
domen  i  Freiburg  (1512 — 16). 
Hans  figurer  kännetecknas  av 
dramatiskt  liv;  särskilt  i  sina 
teckningar  och  träsnitt  utvecklar 
han  en  mäktig,  ofta  makaber  fan- 
tasi.  Se  ill.  till  Tysk  konst. 

Bale,  uppländsk  runristare  vid 
mitten  av  1000-t.;  har  utfört  en 
mängd  runstenar  och  var  med 
säkerhet  kristen. 

Bale  [be'jl],  John,  f.  1495,  d. 
1563,  engelsk  biskop  och  skald. 
B.  var  en  av  förkämparna  för  re- 
formationen i  England.  På  grund 
av  sina  skarpa  angrepp  mot  den 
romerska  kyrkan,  framförda  i  ett 
stort  antal  dramer,  måst«  han 
två  gånger  gå  i  landsflykt.  B.  för- 
fattade även  ett  par  skådespel 
med  historiskt  innehåll. 

Balea'rerna,  Baleariska 
öar  na  (sp.  Isles  Balea'res), 
ögrupp  i  Medelhavet  utanför 
Spaniens  ö.  kust.  B.  bestå  av  de 
större  öarna  Mallorca  och 
M  e  n  o  r  c  a  samt  tretton  mindre, 
bland  dem  Dragonera,  El  Key, 
Cabrera  och  Espalmador.  Arealen 


är  c:a  5,010  kvkm.  Huvudstad: 
Palma  på  Mallorca.  Starkt  be- 
fäst, med  djup  hamn  och  anor 
från  romartiden  är  Puerto  Mahon 
på  Menorca.  —  Klimatet  är  milt 
och  jordmånen  fruktbar.  Odling 
av  säd  och  vinranka;  silkesmask- 
avel.  Sedan  1783  lyda  öarna  un- 
der Spanien.  330,000  inv. 

van  Balen,  Hendrik,  d.  ä., 
f.  1575,  d.  1632,  flamländsk  figur- 
målare,  verksam  i  Antwerpen. 
B.  hörde  till  "romanisternas" 
krets  och  utförde  särskilt  myto- 
logiska kompositioner  med  tal- 
rika figiirer  i  litet  format.  Han 
var  lärare  till  A.  van  Dyck. 

Balett,  en  dramatisk  konstart, 
som  utgör  en  förening  av  dans, 
musik  och  mimik;  förekommer 
antingen  som  självständig  scenisk 
framställning  eller  inlagd  i  en. 
opera.  Som  B:s  föregångare  un- 
der antiken  kunna  i  viss  mån 
räknas  de  grekiska  kördanserna 
och,  i  högre  grad,  de  romerska 
pantomimerna.  Baletter  i  modern 
mening  komponerades  först  un- 
der 15-  och  1600-t.  för  italienska 


j>-; 


Balett     från     1600-t.       Kopparstick     av 
Callot. 


1015 


Balett 


1016 


Sylfiden.   Balett  av  Boumonville 
1    Köpenha 

och  franska  hov.  Dessa  B.  hade 
dock  mera  karaktären  av  festliga 
upptåg,  som  uppfördes  av  hovets 
medlemmar  och  utspelades  i  dess 
salar  eller  i  det  fria.  Dansen  led- 
sagades ofta  av  sång  och  tal; 
innehållet  var  i  regel  mytologiskt- 
allegoriskt,  ofta  kryddat  med 
smicker  åt  ett  bestämt  festföre- 
mål. I  Sverige  voro  sådana  ba- 
letter ett  omtyckt  nöje  vid  Kri- 
stinas och  följande  regenters  hov. 
T.  o.  m.  skalder  som  Stiernhielm 
och  Lindsköld  skrevo  balett-tex- 
ter. Under  1600-t:3  senare  del 
började  B.  att  utföras  av  yrkes- 
dansörer och  överflyttade  till 
teatern,  där  det  blev  vanligt  att 
inkomponera  baletter  i  operor. 
Ett  århundrade  senare  skapades 


Uppförd    å   Del   Kongl.   Theater 
mn    1836. 

(av  Noverre  i  Paris  och 
Galeotti  i  Köpenhamn)  en 
självständig  B.,  ett  pantomimiskt 
skådespel,  helt  och  hållet  utfört 
genom  dans.  Nya  ämnen  användes 
snart  för  baletten;  så  t.  ex. 
komiska  episoder  av  Gardel  i 
Paris  omkr.  1800  och  uppslag  ur 
den  nordiska  asa-  och  kämpa- 
sagan  av  Bournonville  (se 
d.  o.)  i  Köpenhamn.  Vid  början 
av  vårt  århundrade  hade  B.  an- 
tingen urartat  till  ett  själ-  och 
innehållslöst  piruetterande,  som 
blott  krävde  teknisk  skicklighet, 
eller  nedsjunkit  till  ett  på  sensa- 
tion beräknat  varieténummer. 
Mot  den  traditionella  tåspetsdan- 
sen i  tyllkjolar,  sådan  den  idka- 
des av  operabaletterna,  uppträd- 


Scen    ur    Iberia.    BaUtt    av    Jean    Börlin.    Dppförd    a^^    Svenska    baletten    1    Paris 
1920.    i    Stcckbolm    1922. 


1017 


Balfour 


1018 


Balett    ur    pantomimen    Cairo,    London    1921, 


de  nu  entusiaster  som  I  s  a  d  o  r  a 
D  u  n  c  a  n  och  Jacques  Dal- 
c  r  o  z  e,  vilka  sökte  införa  en 
plastisk  dans  efter  grekiskt 
mönster  i  intimare  samband  med 
musiken.  För  B :  a  utveckling  fick 
denna  rörelse  dock  mindre  bety- 
delse än  den  reformation,  som 
utgick  frän  den  kejserliga  ryska 
baletten,  särskilt  sedan  den  kom- 
mit under  F  o  k  i  n  s  ledning. 
Epokgörande  blev  framför  allt 
den  turné,  som  1909  besökte 
Paris  och  under  ledning  av 
Diaghilev  med  Fokin  som  ba- 
lettmästare och  Xijinskij 
som  främste  dansör  sedan  vunnit 
stora  segrar  på,  kontinenten  och 
i  Amerika.  Den  ryska  baletten 
har  utvecklat  den  klassiska  B. 
till  ett  dansdrama,  där  musik 
och  måleri  samverka  med  dansen 
till  en  konstnärlig  helhet.  Sär- 
skilt stor  vikt  har  den  lagt  vid 
den  dekorativa  utstyrseln,  för 
vilken  Diaghilev  anlitat  moderna 
konstnärer,  först  ryssar,  framför 
andra  B  a  k  b  t,  sedan  även  frans- 
män som  M  a  t  i  8  8  e  och  P  i  - 
c  a  8  8  o. 

Balfour  [bällfe].  1.  Arthur 
James  B.,  earl  of  B.  och 
viscount Traprain  of  Whit- 
tingehamo,    f.    1848,    brittisk 


stataman,  medlem  av  underhuset 
1874—1922.  1887  utsågs  B.  aY  lord 
Salisbury  till  minister  för  Irland, 
blev  1891  ledare  för  unionistpar- 
tiet,  inträdde  1895  i  Salisburys 
nya  ministär,  vara  chef  han  blev, 
då  Salisbury  1902  drog  sig  till- 
baka, lyckades  under  de  för  par- 
tiet påkostande  striderna  om 
Chamberlains  tariffreform  bevara 
partiets  sammanhållning  och  gav 
det  efter  regeringsskiftet  1905 
och  valnederlaget  1906  ny  fast- 
het. Wyndhams  irländska  jord- 
reform, en  omläggning  av  under- 
visningsväsendet och  ententen 
med  Frankrike  äro  betydelsefulla 


Arthur  Balfour. 


1019 


Balhary— Balk 


1020 


verk  från  hans  minister  tid.  1911 
överlämnade  han  partiets  ledning 
åt  Bonar  Law  men  fortfor  att 
vara  en  av  oppositionens  främsta 
krafter  och  motarbetade  ivrigt 
såväl  överhusreformen  som 
Asquiths  home-rule-bill.  1915  in- 
kallades B.  i  Asquiths  koalitions- 
ministär som  marinminister  och 
tillhörde  1916—19  Lloyd  Georges 
kabinett  som  utrikesminister, 
från  1919  som  lordpresident  i 
Privy  Council.  En  diplomatisk 
i-esa  till  Amerika  1917  hade  för 
England  gynnsamma  resultat. 
Vid  fredskonferensen  i  Paris  1919 
var  han  en  av  Englands  delege- 
rade och  utsågs  1921  till  chef  för 
den  engelska  delegationen  vid 
avrustningskonferensen  i  Wash- 
ington. Han  belönades  vid  hem- 
komsten med  Strumpebandsorden 
och  upphöjdes  1922  till  lord.  I 
besittning  av  en  lysande  intelli- 
gens samt  en  äkta  engelsk  talare- 
och  umgängeskonst,  har  B.  tillika 
starka  filosofiska  intressen,  som 
tagit  sig  uttryck  i  ett  uppmärk- 
sammat författarskap.  Sedan 
1919  är  B.  kansler  för  Cam- 
bridges universitet.  —  2.  F  r  a  n  - 
cis  Maitland  B.,  föregrs 
broder,  f.  1851,  d.  1882,  brittisk 
zoolog,  professor  i  Cambridge 
1882,  synnerligen  framstående 
embryolog.  Av  hans  arbeten 
märkas  särskilt  On  the  develop- 
ment  of  Elasmoiranch  fishes 
(1878)  och  Treatise  on  compara- 
tive  Embry.ology    (1880 — 81). 

Balhary    [belä'ri],  seBellary. 

Bali,  den  västligaste  av  små 
Sunda-öarna,  nederl.  Indien,  be- 
lägen ö.  om  Java,  från  vilken  den 
skiljes  genom  Bali-sundet.  I  av- 
seende på  klimat  samt  växt-  och 
djurvärld  liknar  B.  fullkomligt 
Java.  Huvudprodukter  äro  ris, 
bomull,  kaflfe,  socker  och  tobak. 
Invånarna,  som  tillhöra  balistam- 


men (en  malajisk  ras),  utmärka 
sig  för  skicklighet  i  skulptur-  och 
metallarbeten.  Huvudstad:  Bule- 
leng.  Omkr.  1  mill.  inv. 

Balingsta,  socken  i  Uppsala  1., 
pastorat  i  Uppsala  stift.  490  inv. 

Baliol  Lbe'jli8l],  skotska 
konungar.  John  B.,  f .  1249,  d. 
1315,  blev  1292  konung  av  Skott- 
land men  avsattes  1296,  då  han 
av  missnöje  med  beroendet  av 
engelske  konungen  grep  till  vapen 
mot  denne.  Hans  son  Edvard 
B.,  d.  1367,  återvann  kronan  åt 
släkten  och  kröntes  1332  men  blev 
efter  växlande  öden  fördriven  och 
abdikerade  1356. 

Bali'stes,  se  Filfiskar. 

Balize     [beli'å],    se    Belize. 

Balja,  B  a  1  j  k  ä  p  s  e  1,  se 
Frukt.  —  Baljväxter,  se 
Leguminosae. 

Balk  av  fsv.  bolkr  (släkt  med 
nysv.  bjälke,  bål)  stomme,  kropp. 
Jur.  Benämning  på  huvudavdel- 
ning i  Sveriges  allmänna  lag 
(jfr  Corpus).  Ordet  har  san- 
nolikt ursprungligen  betecknat 
ett  sammanhängande  lagkomplex. 
Redan  i  de  äldsta  norska  och  is- 
ländska lagarna  funnos  B.,  och 
systemet  är  fullt  genomfört  i 
våra  gamla  landskapslagar  (utom 
Qlottlandslagen).  Indelningen  i 
balkar  företer  stor  olikhet  i  de 
olika  landskapslagarna  utom  be- 
träffande den  första  B.,  som  i 
samtliga  landskapslagar  behand- 
lar kyrkorätt.  B.  saknas  i  de 
äldsta  svenska  stadsrätterna, 
Bjärköarätten  och  Visby  stads- 
rätt. Vid  mitten  av  1300-t.  sam- 
manfattades landskapslagarna 
och  stadsrätterna  av  Magnus 
Eriksson  till  en  allmän  lands- 
och  en  allmän  stadslag  för  hela 
riket.  Dessa  lagars  innehåll  var 
fördelat  på  balkar,  i  lands- 
lagen      inalles       14,       nämligen: 


1021 


Balkanbergen — Balkanhalvön 


1022 


konunga-,  giftermåls-,  ärvda-, 
jorda-,  byggninga-,  köpmåla-, 
tingsmåla-,  edsöres-,  högmålabal- 
ken,  dråpabalk  med  vilja,  dråpa- 
balk  med  våda,  sårabalk  med 
vilja,  sårabalk  med  våda  och 
tjuvabalk;  samma  indelning  före- 
kom i  Kristoffers  landslag.  Suviil 
stads-  som  landslagen  saknade 
kyrkobalk.  På  basis  av  dessa 
lagar  och  den  romerska  rätten, 
vilken  särskilt  under  1600-t.  ägde 
stor  betydelse  i  Sverige,  är  1734 
års  lag  byggd.  Här  är  konunga- 
balken  utesluten  och  de  övriga 
sammanfattade  i  9  B.,  av  vilka 
de  5  första  äro  civilrättsliga,  de 
2  följande  straffrättsliga  och  de 
2  återstående  processrättsliga.  1) 
Giftermålsbalken  blev 
tidigt  föremål  för  ändringar  och 
1920  utfärdades  en  helt  ny  sådan. 
2)  lärvdabalken  företogos 
större  förändringar  1845,  då  arvs- 
rätten gjordes  lika  för  man  och 
kvinna,  1S57,  då  testamentsrätten 
lades  om  efter  nya  principer.  En 
ny  ärvdabalk  är  under  utarbetan- 
de. Lagberedningens  förslag  till 
lag  om  förmynderskap  utkom 
1921.  3)  Jordabalken  gäller 
ännu  i  princip,  ehuru  vissa  delar 
omändrats  (1907  antogs  lag  om 
nyttjanderätt  till  fast  egendom). 
Ett  förslag  till  fullständig  revi- 
sion är  (1922)  under  överarbet- 
ning  av  de  s.  k.  jordabalkssak- 
kunniga. 4)  Byggninga- 
b  a  1  k  e  n  har  till  stora  delar  änd- 
rats genom  den  under  åren  1918 
— 20  antagna  nya  vattenlagen. 
5)  Handelsbalken  är* sken- 
bart i  gällande  kraft.  I  många 
delar  ha  dock  nyare  handelsrätts- 
liga regler  kommit  till  stånd,  ss. 
lagarna  1905  om  köp  och  byte  av 
lös  egendom,  1914  om  kommissio- 
ner, 1915  om  avtal  och  andra 
rättshandlingar  på  förmögenhets- 
rättens  område.   6)    Missgär- 


ningsbalken,  som  angav 
vilka  gärningar,  som  voro  brott, 
och  7)  straffbalken  med 
uppgift  om  straifarter,  sättet  för 
straffets  utförande  m.  m.  blevo 
1864  ersatta  med  en  strafflag, 
Bom  sedan  varit  föremål  för  åt- 
skilliga lagändringar  och  är 
(1922)  under  omarbetning  av  en 
kommission.  8)  Utsöknings- 
balken  ersattes  1877  med  en 
utsökningslag.  9)  Rätte- 
gångsbalken har  ofta  under- 
gått förändringar  och  är  (1922) 
föremål  för  ett  genomgripande 
revisionsarbete  av  den  s.  k.  pro- 
cesskommissionen. —  Byggn.  En 
byggnadsdel,  som  är  lagd  över 
en  öppning,  och  som  fortplantar 
trycket  från  ovanför  liggande 
belastning  vertikalt  ned  i  upp- 
lagen. Om  B.  är  upplagd  på  mer 
iin  två  stöd  kallas  den  kon- 
tinuerlig. Av  smidesjärn 
förekomma  helvalsade  B.  i  vissa 
standarddimensioner  och  med 
olika  tvärsnitt,  exempelvis  av  I, 
C.  T  och  Z  form.  I  övrigt  ut- 
föras B.  av  plåt  och  vinkeljärn, 
trä,  sten  och  armerad  betong. 

Balka'nbergen,  se  Balkan- 
lialvön. 

Balka'nhalvön,  1 1 1  y  r  i  s  k  a 
h  n  1  v  ö  n,  är  den  östligaste  av 
fSyd-Europas  trenne  halvöar.  Som 
nordgräns  mot  kontinenten  pläga 
floderna  Sava  och  Donau  räknas, 
ehuru  Rumänien,  som  ofta  även 
inräknas  i  B.,  ligger  n.  om  denna 
gräns.  B.  omgives  i  ö.  av  Svarta 
havet,  i  s.ö.  av  !Marmarasjön  och 
Egeiska  havet,  i  s.  av  Medelhavet 
och  i  v.  av  Joniska  och  Adriati- 
ska haven.  Dardanellsundet  och 
Bosporen,  på  var  sin  sida  om 
Marmarasjön,  skilja  B.  från 
Asien.  Så  när  som  på  några 
mindre  slättbygder  kring  floder- 
nas nedre  lopp  är  B.  högland  och 
bergig.    Tektoniskt    kan    B.    upp- 


1023 


Balkanhalvön 


1024 


delas  i  tre  yngre  veckbergsom- 
råden: 1)  dinariaka  1. 
illyriska  veckbergssystemet, 
som  i  n.  sammanhänger  med 
öst-Alperna  och  i  s.  uppgåx  i 
alplandet  Montenegro,  reser  sig 
trappstegsformigt  från  Adriati- 
ska havets  sänkningsfält;  de  dal- 
matiska  öarna  äro  de  yttersta 
kedjornas  kammar.  De  av  kalk 
och  dolomit  uppbyggda  bergen, 
som  visa  typisk  karstnatur,  gå 
parallellt  med  kusten,  varigenom 
denna  blivit  svårtillgänglig  och 
uppkomsten  av  större  städer  på 
densamma  hindrats.  Områdets 
sydligaste  och  högsta  delar,  Prok- 
letije  1.  nordalbanska  alperna, 
böja  av  mot  n.ö.  Högsta  toppen 
ligger  på  Durmitor,  Montenegro 
(2,528  m.).  —  2)  S.  om  Skutaxis 
bäcken  vidtaga  de  albansk- 
grekiska  bergen,  vilka  huvud- 
sakligen uppbyggas  av  skiffrar 
och  sandstenar.  Ryggarnas  hu- 
vudriktning är  åt  S.8.Ö.;  i  norr 
bilda  de  emellertid  genom  en 
båge  åt  ö.,  Sj  ar-dag  (2,510 
m.),  ett  motstycke  till  Prokletije. 
Områdets  centrala  bergskedja 
är  Grammoskedjan  (2,570  m.), 
som  söderut  fortsattes  i  Pindos 
(2,510  m.).  Härifrån  åt  ö.  ut- 
sända sidogrenar  omfatta  bl.  a. 
Oite  (2,158  m.),  Parnassos 
(2,460  m.)  och  Helikon  (1,750 
m.).  Parallellt  med  Pindos  nära 
Egeiska  havet  löper  en  höjd- 
sträckning med  bl.  a.  Olympos 
(2,985  m.)  och  Ossa  (1,980  m.). 
Till  det  grekisk-albanska  veck- 
bergsområdet hör  även  det  av 
Arkadiens  högland  uppfyllda 
Peloponnesos  liksom  också  den 
stora  ön  Eubea,  norra  Sporaderna 
och  de  flesta  av  Kykladerna.  — 
3)  De  i  n.ö.  delen  av  B.  liggande 
Balkanbergen  kunna  be- 
traktas som  en  fortsättning  av 
Karpaterna.  De  sträcka  sig  från 


Järnporten  vid  Donau  i  en  båge 
ö.  ut  mot  Svarta  havet  och  bilda 
en  skarp  klimat-  och  vegetations- 
gräns. Högsta  toppen,  Jumruk- 
2al,  når  2,375  m.  Mellan  Balkan- 
bergen  och  Donau  utbreder  sig 
bulgariska  kritplatån,  som  n.  om 
Donau  fortsattes  i  Valakiska 
slätten.  —  Mellan  dessa  tre  veck- 
bergsområden ligger  R  o  d  o  p  e  - 
massivet  1.  Despoto  dag, 
som  uppfyller  B :  s  centrala  delar. 
Det  är  en  huvudsakligen  av  kri- 
stalliniska  skiffrar,  gnejs  och 
eruptivsten  uppbyggd  platå,  djupt 
eroderad  och  genomdragen  av 
förkastningar.  Högsta  toppen  är 
Muss  Alla  (2,930  m.).  —  B:s  för- 
nämsta floder  äro  Värdar, 
Struma  och  Maritza,  som  alla 
utfalla  i  Egeiska  havet.  —  Den 
brutna  kustlinjen  i  s.  och  ö.  be- 
tingas av  förkastningslinjer.  Ko- 
rintiska och  Eginavikarna  näs- 
tan mötas  och  nära  nog  avskära 
Peloponnesos  från  fastlandet. 
Gravsänkor  äro  också  Saloniki- 
och  Orfanibukterna  på  ömse 
sidor  om  den  tretungade  halvön 
Kalkidike.  —  Av  öar,  som  ej 
blivit  nämnda  i  det  föregående, 
märkas  Joniska  öarna,  till  sitt 
ursprung  lika  de  dalmatiska.  — 
Klimat.  B.  har  genom  sitt  sydliga 
läge  och  sin  kustexposition  ett  i 
allmänhet  milt  klimat.  Mest  gyn- 
nade äro  Maritzas  dalgång,  Tes- 
saliens  lågland,  s.  Grekland 
samt  övärlden.  —  Befolkningen, 
som  uppgår  till  c:a  18  mill.,  är 
synnerligen  blandad  genom  B:8 
prägel  av  genomgångsland.  Den 
består  av  serber,  bulgarer  och 
greker,  vilka  tillhöra  den  grekisk- 
orientaliska kyrkan,  albaneser, 
som  dels  äro  muhammedaner,  dels 
grekisk-ortodoxa,  samt  turkar. 
—  Politiskt  är  B.  uppdelat  mel- 
lan Turkiet,  Bulgarien,  Jugo- 
slavien,   Albanien    och   Grekland. 


1025 


Balkankrigen  1912—13 


1026 


^.^=^^  Jämvägar 

Gränser: 

fSrtWtZ  »/*  19iD 

*"""■"•"      ~ r/7/7/7/7/Z, 


Se    i    övrigt   under    de    särskilda 
länderna. 

Balkankrigen  1912—13,  till 
antalet  två,  av  vilka  det  första 
utbröt  1912  och  fördes  av  Bulga- 
rien, Serbien,  Montenegro  och 
Grekland  mot  Turkiet,  och  det 
andra  1913,  åsyftande  en  uppgö- 


relse mellan  Bulgarien  å  ena  si- 
dan och  dess  nyssnämnda  bunds- 
förvanter samt  Rumänien  och 
Turkiet  å  den  andra.  De  förvir- 
rade förhållanden,  som  länge  rått 
på  Balkanhalvön  och  som  beford- 
rats av  den  mot  halvöns  kristna 
befolkning  likgiltiga  och  försum- 


—  I.  e  X.   I.     Tr.   \?,. 


1027 


Balkankrigen  1912—13 


1028 


Bulgariskt  artilleri. 


liga  turkiska  regimen,  hade  icke 
kunnat  avhjälpas  trots  stormak- 
ternas upprepade  försök  att  öva 
påtryckning.  Men  även  ryska  och 
österrikisk-ungerska  intressen 
hade  så  pass  närgånget  drivit 
sitt  spel,  att  en  rörelse  med  lösen- 
ordet "Balkan  åt  Balkanfolken!" 
fått  vidsträckt  spridning.  Svårig- 
heten hade  emellertid  varit  att 
få  till  stånd  någon  enighet  mel- 
lan de  olika  Balkanfolken,  vilka 
på  olika  sätt  reagerade  för  den 
påverkan,  för  vilken  de  utsattes. 
Ryssland  försökte  till  en  tid  att 
draga  in  de  slaviska  "småbrö- 
derna", serber  och  bulgarer,  i  den 
panslavistiska  strömfåran  och 
sökte  efter  den  ungturkiska  revo- 
lutionen 1909  gripa  tag  om  Tur- 
kiet och  sätta  in  det  som  ledare 
i  ett  stort,  panslavistiskt  färgat 
Balkanförbund,  som  skulle  rik- 
tas huvudsakligen  mot  Donau- 
monarkien. Försöket  misslycka- 
des, då  ungturkarna  kommo  för- 
hoppningarna om  reformer  i  Ma- 
kedonien  på  skam,  men  det  hade 
till  resultat,  att  Serbien  och  Bul- 
garien närmades  till  varandra.  I 
början  av  1912  avslöts  mellan 
dessa  båda  makter  ett  förbund, 
som  var  riktat  mot  eventuella 
övergrepp  vare  sig  från  Turkiet 
eller  Österrike-Ungern  men  som 
genom  händelsernas  utveckling 
kom  att  främst  gälla  Turkiet.  På 


bulgariskt  initiativ  gjordes  son- 
deringar i  Aten  med  resultat  att 
i  maj  s.  å.  ett  grekiskt-bulgariskt 
förbund  kom  till  stånd,  riktat 
endast  mot  Turkiet  och  åsyftan- 
de att  framtvinga  reformer  i 
dess  europeiska  provinser.  Den 
turkiska  regeringens  brist  på 
vilja  att  tillmötesgå  dessa  krav 
och  faran  för  att  ett  utbrutet 
uppror  i  Albanien  skulle  medföra 
nya  svårigheter  för  därvarande 
kristna  befolkning  drevo  de  för- 
bundnas anfallsplaner  till  mog- 
nad. Förbundstraktaterna  kom- 
pletterades med  militärfördrag, 
som  utstakade  vars  och  ens  bi- 
drag till  det  tilltänkta  fälttåget, 
och  Montenegro  gav  sin  anslut- 
ning. I  sept.  1912  var  det  s.  k. 
Balkanförbundet  färdigt, 
och  sedan  Turkiet  med  tystnad 
besvarat  ett  sista  reformförslag, 
förklarade  Montenegro  8  okt. 
krig.  Dess  exempel  följdes 
med  korta  mellanrum  av  de 
övriga  förbundna.  —  Första  Bal- 
kankriget.  Koalitionens  arméer 
gingo  omedelbart  efter  krigsför- 
klaringen koncentriskt  fram  mot 
de  turkiska  trupperna  i  de  euro- 
peiska provinserna.  Montenegri- 
nerna  anföllo  och  belägrade  S  k  u- 
t  a  r  i.  Serberna  gingo  med  huvud- 
krafterna mot  en  turkisk  armé  i 
Värdars  dalgång  och  med 
mindre  styrkor  mot  sand j  åket 
Novibasar.  Grekerna  togo 
Saloniki  till  första  opera- 
tionsmål. De  bulgariska  trupper- 


Rumänisk     tross. 


1029 


Balkankrigen  1912—13 


1030 


na  slutligen  gingo  med  huvud- 
krafterna  mot  en  turkisk  armé, 
som  samlades  mellan  A  d  r  i  a  n  o- 
p e  1  och  Kirk-Kilissa,  och 
med  mindre  styrkor  mot  v.  T  r  a- 
k  i  e  n  och  ö.  M  a  k  e  d  o  n  i  e  n. 
Den  24  okt.  slogo  serberna  i 
grund  den  turkiska  Vardararmén 
vid  Kumanovo,  och  den  29 
okt.  besattes  efter  en  hård  strid 
M  o  n  a  s  t  i  r.  Genom  en  djärv 
marsch  över  de  albaniska  bergen 
nådde  i  mitten  på  nov.  en  serbisk 
armé  den  adriatiska  kusten  och 
besatte  A 1  e  s  s  i  o.  Saloniki  togs 
den  8  nov.  av  grekerna,  dagen 
innan  de  bulgariska  trupperna 
nådde  staden.  Bulgarerna  kastade 
den  24  okt.  turkarna  tillbaka  vid 
Kirk-Kilissa  och  slogo  se- 
dan deras  huvudarmé  under  två- 
dagarsslaget  vid  Lule-Burgas 
(29—30  okt.).  De  turkiska  trup- 
perna gingo  i  oordning  tillbaka 
mot  Konstantinopel,  som  de  dock 
fortfarande  tryggade  från  befäst- 
ningslinjen vid  T  8  j  a  t  a  1  d  j  a. 
Bulgarernas  försök  att  storma 
denna  linje  misslyckades  (17 
nov.).  Adrianopel  belägrades  av 
en  sammansatt  bulgarisk-serbisk 
armé.  Trakien  och  Makedonien 
besattes  fullständigt,  och  de  där 
spridda  turkiska  avdelningarna 
måste  den  ena  efter  den  andra 
sträcka  vapen.  Kolerans  härj- 
ningar bland  trupperna  i  Kon- 
stantinopel förmådde  slutligen 
den  turkiska  regeringen  att  den  3 
dec.  begära  vapenstillestånd.  — 
Då  de  därpå  följande  fredsunder 
handlingarna  (i  London)  ej  ledde 
till  resultat,  uppsades  vapen- 
stilleståndet av  koalitionen  3 
febr.  1913.  Grekerna  intogo  nu 
Jan  in  a  (6  mars)  och  besatt? 
Epirus.  Adrianopel  stor- 
mades 24 — 26  mars,  och  slutligen, 
måste  även  Skutari  ge  sig 
(23  apr.).  Därmed  voro  de  mili- 


*i.<Si:^ 


t'. 

Konucg     Konstantin     av     Grekland     och 
Venizelos, 

tära  operationerna  i  stort  sett 
avslutade.  Fredsförhandlingar 
upptogos  i  maj  i  London,  vilka 
ledde  till  undertecknande  av  ett 
fredsfördrag  30  maj,  som  ålaxle 
Turkiet  att  avträda  alla  sina 
europeiska  besittningar  utom 
Konstantinopel  och  ett  område 
närmast  sunden,  begränsat  av  en 
linje  från  Enos  vid  Egeiska  havet 
till  Midia  vid  Svarta  havet.  Men 
när  bytet  skulle  fördelas  meUan 
segrarna,  kommo  dessa  i  gräl 
med  varandra.  Stormakterna  ha- 
de nämligen  blandat  sig  i  leken 
genom  att  besluta,  att  Albanien 
skulle  bli  en  oberoende  stat.  Ser- 
bien, som  i  sin  överenskommelse 
med  Bulgarien  hade  fått  sina  an- 
språk på  Albanien  godkända, 
viUe  nu  för  förlusten  ha  ersätt- 
ning av  Bulgarien,  som  vägrade 
göra  de  medgivanden  som  kräv- 
des. Grekland  slöt  sig  till  Ser- 
bien, och  Rumänien  satte  som 
villkor  för  fort«itt  neutralitet,  att 


1031 


Balkasj— Ballad 


1032 


Silistria  skulle  avträdas.  Bulga- 
rien befann  sig  plötsligt  isolerat 
men  vädjade  ändå  till  vapnen,  och 
så  utbröt  det  andra  Balkankriget 
juni  1913.  De  bulgariska  trupper- 
na koncentrerades  i  fyra  huvud- 
grupper, de  två  norra  för  ett  an- 
fall mot  Gammal-Serbien,  den 
tredje  mot  den  serbiska  huvud- 
armén i  Makedonien  och  den 
fjärde  mot  den  grekiska  armén  i 
Saloniki.  Den  avgörande  striden 
mellan  serber  och  bulgarer  stod 
vid  floden  Bregalnitza  och 
mellan  greker  och  bulgarer  n.ö. 
om  Saloniki.  Båda  blevo  mot- 
gångar mycket  svåra  för  de 
sistnämnda.  Infallen  i  Gammal- 
Serbien  kröntes  ej  heller  av  fram- 
gång. Rumäniens  krigsförklaring 
och  inryckningen  av  rumäniska 
trupper  i  Bulgarien  åstadkom 
emellertid,  att  denna  stat  upp- 
gav vidare  militärt  motstånd. 
Dessförinnan  hade  emellertid 
även  turkarna  brutit  freden  och 
ånyo  besatt  Adrianopel  (22  juli). 
I  de  nya  freder,  som  nu  kommo 
till  stånd,  i  Bukarest  10  aug. 
och  i  Konstantinopel  29  sept., 
reglerades  Balkanstaternas  grän- 
ser på  följande  sätt:  Turkiet 
återfick  av  de  i  Londonfreden  av- 
trädda landsdelarna  området  när- 
mast n.v.  om  linjen  Enos — Midia, 
omfattande  Adrianopel  och  Demo- 
tika.  Bulgarien  avstod  på  sin 
nordgräns  Silistria  till  Rumänien 
och  utvidgade  sig  söderut  med  en 
del  av  Trakien  och  nådde  fram 
till  Egeiska  havet  mellan  floder- 
na Mesta  och  Maritza.  Grekland 
fick  Epirus  och  s.  Makedonien 
med  Saloniki  och  Kavala.  Serbien 
utsträcktes  över  ö.  Novibasar  och 
n.  Makedonien  till  Ochrida-sjön 
och  Monastir  i  s.  Montenegro 
fick  v.  Novibasar  och  Ipek-områ- 
det. 
Balka'sj,  avloppslös,  grund  söt- 


vattensjö  i  Central-Asien,  ö.  om 
den  kirgisiska  stäppen,  270  m.  ö. 
h.  C:a  18,400  kvkm.  Dess  största 
tillflöde  är  lli. 

Balkbro,  bro  med  överbyggnad 
av  sådan  konstruktion,  att  ver- 
tikala belastningar  på  densamma 
endast  framkalla  vertikaltryck  i 
brofästena. 

Balkong  (fr,  halcon),  en  å  en 
byggnad  utbyggd  del  på  större 
eller  mindre  höjd  över  marken, 
bestående  av  en  platta,  vilande 
på  konsoler  och  försedd  med 
skyddsräck.  Balkongplattan  utfö- 
res  i  regel  av  sten  eller  betong 
och  förses  med  rännor  för  vatt- 
nets avledande. 

Balkplöjning  1.  halvplöjning 
utföres  lättast  med  växelplog  (se 
Plog)  och  kan  med  fördel  begag- 
nas på  dåligt  avdikad  jord  samt 
då  risk  föreligger,  att  fullstän- 
dig höstplöjning  ej  kan  med- 
hinnas, innan  jorden  fryser  till. 
Vid  B.  plöjes  endast  halva  ytan, 
varigenom  tid  vinnes.  Tiltan  läg- 
ges  mot  oplöjt  land,  så  att  fältet 
kommer  att  bestå  av  oplöjda  bal- 
kar omväxlande  med  till  plog- 
djup upptagna  fåror.  B.  fyller 
icke  de  krav  man  ställer  på  en 
rationellt  utförd  plöjning. 

Balkvägare  kallas  på  träfar- 
tyg de  längs  fartygets  insidor 
löpande  plankgångar,  som  upp- 
bära  däcksbalkarna. 

Balkåkra,  socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Snårestad  och  Skårby  pas- 
torat i  Lunds  stift.  720  inv. 

Balla'd  (av  ital.  lolla' ta,  av 
tallaWe,  dansa),  dansvisa  av 
episkt  innehåll  med  omkväde, 
refräng,  av  lyrisk  karaktär; 
sjöngs  som  ackompanjemang 
till  den  medeltida  dansen.  Dess 
medeltida  skandinaviska  namn 
var  dans,  och  den  hade  jämte 
dansen  (fr.  dance)  frän  Frank- 
rike  över   England   och  n.  Tysk- 


1033 


Ballagi^Ballastyäxter 


1034 


Gata  i  Ballarat. 


land  kommit  till  Xorden  under 
1200-t.  (se  Carole).  B.  skiljer 
sig  från  den  äldre  nordiska  dik- 
ten genom  versformen:  knittel 
med  assonans,  genom  stilens 
knappa  klarhet  och  naivitet  och 
genom  det  romantiska  innehållet, 
som  rör  sig  om  kärleken  mellan 
riddaren  och  jungfrun,  hjältens 
kamp  mot  en  rival,  ett  vidunder 
eller  den  älskades  bröder,  brud- 
lov,  folk  sagomotiv,  mytiska  äm- 
nen etc.  Ibland  har  en  viss  in- 
träffad händelse  satts  i  samband 
med  motivet  i  äldre  visor  och 
de  uppträdande  personerna  få 
historiska  namn.  (Se  Algots- 
son e  r  n  a. )  Omkvädet  anger  i 
kämpavisorna  berättelsens  hu- 
vudinnehåll, t.  ex.  Holger  Dansk 
han  vann  seger  av  Burman;  i 
andra  ballader  uttrycker  omkvä- 
det glädjen  över  dansen,  t.  ex.  Här 
dansa  jungfrur,  jubel  över  den 
sköna  sommartiden,  t.  ex.  Ty  nu 
går  sommaren  in,  eller  den  grimd- 
stämning,  som  svarar  mot  berät- 
telsens, oftast  tragiska  innehåll, 
t.  ex.  Men  jag  vet  att  sorgen  är 
tung.  B.  har  ofta  efterbildats  i 
konstpoesien,  varför  man  talar 
om  balladstil.  Se  vidare 
Folkvisa. 

Ba'llagi,  Aladår,  f.  1853, 
ungersk  historiker,  prof.  vid 
Budapests  univ.  1883,  har  utom 
en     rad     kulturhistoriska     skild- 


ringar utgivit  ett  på  svenska  och 
ungerska  källstudier  grundat  ar- 
bete, Karl  XII  :s  och  svenskamas 
hemfärd  genom  Ungern  1109 — 
1115   (1922). 

Ballarat  [bälarä't],  stad  i 
Victoria,  Australien,  uppblomst- 
rade hastigt  genom  upptäckten 
här  av  ett  av  jordens  rikaste 
guldfält  1851.  Gruvdrift.  Ylle- 
fabriker. Säte  för  en  anglikansk 
och  en  katolsk  biskop.  Många 
undervisningsanstalter.  40,000 
inv. 

Ballast.  1.  Den  del  av  en  järn- 
vägsöverbyggnad, som  närmast 
upptager  trycket  från  sliprama 
och  fortplantar  detsamma  till 
den  underliggande  banvallen.  Be- 
står vanligen  av  grus  eller  maka- 
dam, någon  gång  av  koksaska, 
sand  o.  d.  B.  skall  fullt  betrygga 
spårets  läge  samt  väl  dränera 
spåret  genom  god  avledning  av 
vatten.  Se  B  a  n  v  a  1 1.  —  2.  B.  1. 
barlast,  last,  bestående  av 
vatten,  sten,  tackjärn  o.  d.,  som 
intages  i  ett  fartyg  för  ökande 
av  dess  stabilitet.  Ångare  ha 
vattenballast,  som  intages  i  bal- 
lasttankar utefter  fartygets  bot- 
ten och  sidor;  oljeeldade  ångare 
och  motorfartyg  ha  på  samma 
sätt  anordnade  oljetanjcar. 

Ballastväxter  1-  barlast- 
växter, sådana  växter,  som 
växa    på   ballastplatser,   ditförda 


1035 


Ballerina — Balsamering 


1036 


av  från  andra  länder  kommande 
fartyg. 

Balleri'na,  ital.,  dansös.  — 
Prima  B.,  premiärdansös.  — 
Balleri'no,  dansör. 

Ba'Ilhausplatz       1.       B  a  11  - 

p  1  a  t  z,  öppen  plats  i  Wiens 
centrum,  vid  vilket  det  forna 
österrikisk-ungerska  utrikesmi- 
nisteriet låg. 

Ba'llin,  Albert,  f.  1857,  d. 
1918,  tysk  skeppsredare,  blev 
1900  Hamburg- Amerikalinjens  le- 
dare. Rederiet  växte  under  hans 
ledning  till  världens  största.  B. 
utövade  ett  mäktigt  inflytande 
på  Tysklands  handelspolitik  och 
sökte  på  ett  tidigt  stadium  före 
världskriget  bana  väg  för  ett 
tysk-engelskt  samförstånd. 

Balli'st  (av  grek.  ha'llein, 
kasta,  slå),  vid  belägringar  an- 
vänd kastmaskin  för  stenar  eller 
pilar,  vanlig  under  forn-  och  me- 
deltiden. 

Ballisti'k  (av  grek.  ba'llein, 
kasta),  läran  om  kastade  eller  av- 
skjutna kroppars  (projektilers) 
rörelse.  Inre  B.  sysselsätter  sig 
med  projektilens  rörelse  inom 
skjutvapnet,  yttre  B.  med  dess 
rörelse  från  mynningen  till  ned- 
slaget. Ballistiska  beräkningar 
äro  oundgängliga  hjälpmedel  vid 
vapenkonstruktionsarbeten. 

Ballisti't,  se  Krut. 

Ballong  (av  ital.  ballone,  stor 
boll),  ihåligt  kärl  av  övervägande 
sfärisk  form;    användes  för  upp- 


Balliat   (rekonstruktion). 


samlande  av  gaser.  Se  Luft- 
ballong. 

Ballongkompaniet  ingår  så- 
som fjärde  kompani  i  fälttelegraf- 
kåren (Ing,  3) ;  utbildar  perso- 
nal för  fältballongtjänst. 

Ballongprick,  sjömärke,  upp- 
till avslutat  av  ett  klot. 

Ballote'ring  (eng.  hall,  kula), 
sluten  omröstning,  egentligen  me- 
delst svarta  och  vita  kulor,  nu- 
mera vanligen  medelst  valsedlar. 

BalIottema'ng  (fr.  hallotte- 
ment,  svävande),  anslag  av  det 
i  fostervattnet  svävande  foster- 
huvudet vid  lämpligt  anordnad 
undersökning. 

Ba'lmont,  Konstantin 

Dmitri  jevit  j,  f.  1867,  rysk 
skald  av  skandinavisk  härstam- 
ning. Har  rönt  påverkan  av 
Nietzsche  och  den  franska  sym- 
bolismen. Hans  stämningslyrik 
är  i  skönhet  och  fantasi  oöver- 
träff"ad  inom  den  moderna  ryska 
skaldekonsten.  B.  har  till  ryska 
översatt  bl.  a.  alla  Shelleys  ar- 
beten och  många  av  Ibsens  dra- 
mer. 

Balneologi'  (lat.  ba'lneum, 
bad,  grek.  lo'gos,  lära),  läran  om 
bad  som  behandlingsmedel  mot 
sjukdomar.  —  Balneotera- 
pi  (grek.  terapei'a,  behandling), 
behandling  av  sjukdomar  medelst 
bad.  Se  B  a  d. 

Ba'lsam,  halvflytande,  ofta  väl- 
luktande blandningar  av  hartser 
och  flyktiga  oljor.  B.  har  tidiga- 
re spelat  en  stor  roll  i  medicinen, 
särskilt  i  behandlingen  av  yttre 
sår. 

Balsame'ring,  ett  även  hos 
forntida  folk  brukligt  sätt  att 
söka  bevara  döda  kroppar  från 
förruttnelse.  B.  nådde  sin  högsta 
fulländning  hos  egypterna.  Dessa 
använde  olika  metoder,  av  vilka 
den  dyrbaraste  bestod  i  inälvor- 
nas  uttagande   och   kroppens  be- 


1037 


Balsamgran — Baltiska  utställningen 


1038 


handling  med  kryddor  och  salter. 
Ofta  förgylldes  den  dödes  huvud, 
händer  och  fötter,  varpå  hela 
kroppen  omsorgsfullt  lindades. 
Därigenom  hindrades  luftens  till- 
träde och  fördröjdes  förmultning. 
—  Nimiera  balsameras  vanligen 
genom  insprutning  av  konserve- 
rande vätskor  i  blodkärlen. 

Balsamgran,  se  A  b  i  e  s. 

Balsami'n,  Balsamin  a'- 
ceae,  se  Impatiens. 

Balsamode'ndron,  se  C  o  m  - 
m  i  p  h  o  r  a. 

Balsampoppel,  se  P  o  p  u  1  u  s. 

Balsamträd,  träd,  särskilt  till- 
hörande fam.  Bursera'ceae,  av 
vilka  balsam  kan  erhållas. 

Balsaträdet,  Ochro'ma  lago'- 
pus  (fam.  Boml)aca'ceae),  ett  i 
Västindien  och  tropiska  Syd- 
Amerika  hemmahörande  träd. 
Veden  är  porös,  mjuk  och  nästan 
lika  lätt  som  kork  samt  användes 
till  flottar  för  flodtransporter. 

Balsbergsgrottan,  grottbild- 
ning  i  kritkalk  vid  Balsberg,  n. 
om  Kristianstad,  Skåne.  B.  består 
av  tvenne  salar,  den  större  40 
m.  lång. 

Balt,  plur.  balter,  invånare  av 
tysk  härkomst  i  östra  östersjö- 
staterna  s.  om  Finska  viken. 

Balta'dji,  Muhammed,  tur- 
kisk storvisir  på  Karl  XII:s  tid. 
Lät  av  den  svenske  konungen 
förmå  sig  till  krig  mot  Ryssland, 
inringade  ryska  hären  vid  Prut 
men  mutades  till  att  medgiva 
tsar  Peter  fred   (1711). 

Baltak,  socken  i  Skarab.  1., 
jämte  Acklinga,  Agnetorp  och 
Tidaholm  pastorat  i  Skara  stift. 
1,010  inv. 

Baitic-separa'tor,  se  Mjölk- 
separator. Tillverkas  av  a.-b. 
Baltic,  Stockholm,  med  verkstä- 
der i  Södertälje.  Aktiekapital 
1920  35  mill.  kr.;  antal  arbetare 
c:a  1,000. 


Baltimore  [båltimåa],  stad  i 
Maryland,  För.  Stat.,  vid  Pa- 
tapsco-floden,  22  km.  frän  dess 
utlopp  i  Chesapeake-viken.  B.,  till 
invånarantalet  den  åttonde  av 
För.  Statrs  städer,  har  god  hamn 
och  trafik  på  Amerikas  och  Euro- 
pas förnämsta  atlantiska  hamnar 
samt  järnvägsförbindelse  med 
alla  delar  av  Xord-Amerika.  En 
av  För.  Stat:s  förnämsta  in- 
dustri- och  handelsstäder.  Stora 
konserv-,  tobaks-  och  textilfabri- 
ker, gjuterier  och  mek.  verkstä- 
der m.  m.  Betydande  skeppsbygg- 
nadsindustri. Säte  för  en  romersk- 
katolsk ärkebiskop  och  en  prote- 
stantisk biskop.  Universitet,  col- 
leges och  många  andra  imdervis- 
ningsanstalter,  bl.  a.  även  ka- 
tolskt universitet  och  semina- 
rivun.  B.  har  många  praktfulla 
byggnader  och  monument  (där- 
ibland Washingtonmonumentet). 
Staden  anlades  1729.  730,000  inv. 

Baltimore-fågel  [bå'ltimåö], 
se  Icteridae. 

Baltischport,  hamnstad  vid 
Finska  viken  v.  om  Eeval  i  Est- 
land. 

Baltiska  havet,  se  öster- 
s  j  ö  n. 

Baltiska  isströmmen,  se 
Kvartärtiden. 

Baltiska  lanthöjden,  bal- 
tiska sjöplatån,  en  något 
s.  om  Östersjön  över  nordtyska 
låglandet  löpande,  låg  men  bred 
landrygg,  bildad  av  ändmoräner, 
rik  på  småsjöar  och  hedar. 

Baltiska  länderna,  de  förut 
till  Ryssland  hörande  s.  k.  bal- 
tiska provinserna,  även 
kallade  östersjöprovinserna:  Est- 
land, Livland  och  Kurland,  vilka 
numera  uppgått  i  statsbildning- 
arna Estland,  Lettland  och  Li- 
tauen. 

Baltiska  utställningen,  en 
konst-,   industri-   och   hantverks- 


1039 


Baltiska  utställningen 


1040 


V 


sis_  w 


•>«-äik 


*»■ 


Baltiska  utställningen, 
tiska     restauranten.    S 


1.  Centralgården  med  fontänen  och  baltiska  tornet.  2.  Bal- 
.  Gula    gärden.    4.  Arkadparti.  6.  Storsjön  med  Kastellet  (i 
mitten)   ooh  konsthallen. 


1041 


Baluba — Balzac 


1042 


utställning,  med  deltagande  av 
Sverige,  Danmark,  Tyska  riket 
och  Ryssland,  som  på  Malmö 
industriförenings  initiativ  hölls 
i  Malmö  15  maj — 4  okt.  1914. 
B:8  byggnader  uppfördes  av  F. 
Boberg  enligt  gårdssystemet : 
kring  större  centralgårdar  grup- 
perades de  olika  utställnings- 
byggnaderna, sinsemellan  för- 
bundna genom  arkader.  De  främ- 
mande nationernas  byggnader 
voro  förlagda  utanför  detta 
system  och  uppförda  i  andra 
stilarter.  Den  svenska  utställ- 
ningen, som  var  organiserad  på 
132  klasser,  gav  en  allsidig  bild 
av  svensk  företagsamhet  och 
organisation :  industrier,  hant- 
verk,  kommunikations-  och  socia- 
la verk,  ideella  föreningar,  kom- 
munala företag,  konst  m.  m.  Sär- 
skilt uppmärksammade  blevo 
statsbanornas  och  kvinnorörel- 
sens utstä,llningar ;  den  senares 
byggnad  var  en  kopia  av  Fred- 
rika Bremers  Ärsta.  De  främ- 
mande nationernas  utställningar 
gåvo  var  för  sig  intressanta  bil- 
der av  dessa  länders  egenart.  B:s 
syfte  hade  varit  att  åstadkomma 
en  fastare  förbindelse  meUan  de 
olika  länderna  i  kommersiellt  och 
andligt  hänseende,  men  världs- 
krigets utbrott  vållade  ett  lång- 
varigt avbrott  i  de  knutna  för- 
bindelserna. B.  besöktes  av  c:a 
850,000  entrébetalande,  varjämte 
bortåt  100,000  abonnemangskort 
såldes.    —    I    anslutning  till  B. 


Utställningen    i    kvällsbelysning. 


Från    nöjesfältet;     Berg-    och    dalbanan. 


höUos  ett  skånskt  lantbruksmöte, 
utställning  av  äldre  kyrklig 
konst,  idrottsfesten  baltiska  spe- 
len, baltiska  riksskyttetävling- 
arna,  trädgårdsutställning,  sång- 
ar-  och  musikfester,  flyguppvis- 
ningar m.  m. 

Balu'ba,  negrer  av  banturas 
kring  övre  Kongo,  kända  för  stor 
skicklighet  i  metallarbeten  och 
ett  utvecklat  jordbruk.  B.  ha 
grundat  stora  bysamhällen. 

Balu'chistan,  se  B  e  1  u  t  s  j  i  s- 
t  a  n. 

Balu'ster,  b  aluste  rdocka, 
benämning  på  de  kolonnartade 
stöd,  som  uppbära  täckplattan 
på  ett  bröstvärn.  —  Balustra'd, 
ett  genombrutet  bröstvärn  vid 
kanten  av  trappor,  terrasser,  bal- 
konger, läktare  o.  s.  v.  Balustra- 
ler  förekomma  också  som  fasad- 
krön,  så  t.  ex.  på  Stockholms 
slott. 

Balzac  [bal8a'kk].  1.  Jean 
Louis  G  u  e  z  de  B.,  f.  1594, 
d.  1654,  fransk  författare.  Hans 
Lettres,  Dissertations  etc.  ha  ge- 
nom sin  utsökta  språkteknik  haft 
samma  betydelse  för  formandet 
av  den  franska  prosan  som  Mal- 
herbes  vers  för  poesien.  —  2. 
H  o  n  o  r  é  d  e  B.,  f.  1799,  d.  1850, 
fransk  romanförfattare.  Hans 
första  arbeten,  som  utgåvos  un- 


1043 


Bambara — Bamberg 


1044 


Honore   ae   Balzac,    Målning   av   L.   Bou- 
langer. 

der  pseudonym,  vunno  endast 
föga  uppmärksamhet;  bekant  och 
berömd  blev  han  först  omkring 
1830.  De  följande  20  åren  utmär- 
kas av  en  livlig  produktivitet. 
Det  var  hans  plan  att  i  en 
jättelik  romanserie,  La  comédie 
humaine,  skildra  hela  sin  samtid, 
dess  sociala  och  politiska  förhål- 
landen, litterära  strider  o.  s.  v. 
Av  de  planerade  arbetena  blevo 
visserligen  icke  alla  färdiga,  men 
de  verk  han  fullbordade  giva  en 
så  utomordentlig  bild  av  hans 
samtids  Frankrike,  att  man  med 
skäl  kan  säga,  att  han  lyckats 
förverkliga  sina  avsikter.  Emel- 
lertid är  B.  långt  ifrån  någon  i 
begränsad  mening  realistisk  för- 
fattare, tvärt  om  uppbäres  hela 
hans  romandiktning  av  en  nästan 
obändig  fantasi.  Av  hans  arbeten 
förtjäna  att  i  främsta  rummet 
nämnas  Pére  Goriot,  La  femme  de 
trente  ans,  La  cousine  Bette, 
Grandeur  et  décadence  de  César 
Birotteau,  Eugénie  Grandet  m.  fi. 
I  karaktärsteckningens  skärpa 
och  skildringens  överväldigande 
kraft  står  B.  för  alla  tider  oupp- 
hunnen.  Däremot  är  han  en 
ojämn,     delvis     dålig   stilist.    — 


Hans  inflytande  på  den  europei- 
ska romanlitteraturen  har  varit 
utomordentligt  djupgående.  De 
flesta  av  hans  arbeten  äro  övers, 
till  svenska. 

Bambara,  ett  till  mandingo- 
stammen  hörande  negerfolk  kring 
övre  Niger.  Tillverkar  järn-, 
guld-    och    elfenbensarbeten. 

Bamberg,  stad  i  n.  Bayern 
( regeringsområdet  Oberf r anken ) , 
vid  floden  Regnitz,  strax  ovanför 
dess  utlopp  i  Main.  Stadens 
centrum  ligger  lågt,  genomflutet 
av  flodens  båda  armar.  Talrika 
pittoreska  broar  och  över  vattnet 
utbyggda  hus  känneteckna  stads- 
bilden. Livlig  industri  och  handel. 
Trädgårdsskötsel,  särskilt  odling 
av  medicinalväxter.  Ärkebiskops- 
säte. Den  1192 — 1274  uppförda 
domkyrkan  är  en  vacker  byggnad 
i  övergångsstil,  delvis  påverkad 
av  fransk  unggotik,  med  intres- 
santa senromanska  och  ung- 
gotiska   skulpturer     (se    Tysk 


Domkyrkan  i  Bam 


1045 


Bamberger — Bana 


1046 


konst  samt  ill.  till  d.  o.,  B  i  1  d  - 
huggarkonst  och  E  c  c  1  e  - 
sia).  50,000  inv.  —  Biskops- 
dö  m  e  t  B.  stiftades  1107 ;  bisko- 
parna fingo  furstlig  värdighet  pä, 
1200-t.  och  bibehöllo  en  viss  själv- 
ständighet, tills  stiftet  1802 
sekulariserades. 

Bamberger,  L  u  d  w  i  g,  f . 
1823,  d.  1899,  tysk  politiker,  en 
av  ledarna  för  secessionisterna 
(se  d.  o.). 

Bambi'no  (ital. :  "litet  barn"), 
benämning  på  Kristus-barnet  i 
madonnabilder.  —  Santi'8si- 
m  o  b  a  m  b  i'  n  o  är  en  undergö- 
rande bild  i  kyrkan  Ara  coeli  i 
Rom. 

Bambocciader  [-bå,ttja'der], 
burleska  framställningar  ur  de 
lägre  italienska  folkklassernas 
liv,  uppkallade  efter  genrens  upp- 
hovsman, den  holländske  målaren 
Pieter  de  Laer  (verksam  i  Rom 
1623 — 39),  som  av  italienarna  för 
sin  vanskaplighets  skull  fått  ök- 
namnet il  bamboccio  (gro- 
tesk docka,  krympling). 

Bambu-björn,    se   Björnar. 

Bambu-rör,  Bambu'sa  jämte 
närstående  släkten  (fam.  Grami'- 
neae),  de  största  gräs,  som  exi- 
stera på  jorden.  Den  hårda,  ihå- 
liga      och       ledade       stammen. 


. ^^^^^H 

^^^^^i^sr™ 

hHH 

^^EjMites 

1h 

M 

HB 

Uv        •  jK 

iuåtUDW/HH^Bi 

.^éÉ 

"strået",  tillväxer  hos  de  flesta 
mycket  snabbt  (ända  till  90  cm. 
per  dygn)  och  kan  uppnå  ända 
till  40  m.  höjd  och  30  cm.  bredd. 
De  bladbärande  grenarna  och 
blomaxen  utgå  från  lederna.  B. 
förekomma  i  tropikerna,  särskilt 
i  sumpiga  trakter,  där  de  kunna 
bilda  verkliga  skogar.  Av  tropi- 
kernas befolkning  användas  B. 
till  de  mest  olika  ändamål.  Av 
äldre  stammar  byggas  bostäder, 
båtar,  broar,  flottar  och  förfär- 
digas husgeråd,  möbler,  vatten- 
ämbar, vattenledningsrör,  musik- 
instrument m.  m.  Yngre  strån 
användas  till  flätverk,  gärdes- 
gårdar o.  s.  v.  De  unga  skotten 
förtäras.  Fibrerna  användas  till 
fabrikation  av  papper,  bambu- 
papper.  Även  hos  oss  användas 
B.  till  lättare  möbler,  käppar  och 
metspön.  En  del  arter  odlas  så- 
som prydnadsväxter  i  europeiska 
växthus. 

Ban,  se  Banat. 

Bana.  Tekn.  Varje  med  spår, 
vanligen  av  järn  eller  stål,  försett 
underlag,  i  regel  avsett  för  regu- 
liär  befordran  medelst  maskin- 
kraft    av    större   transportmäng- 


]  ättettor   bambu    på    Ceylon. 


1047 


Banal — Banat 


1048 


der,  exempelvis  vid  järnvägarna. 
—  Mek.  Den  linje,  som  beskrives 
av  en  i  rörelse  stadd  materiell 
punkt.  Se  Rörelse. 

Bana'1,    alldaglig,    intetsägan- 
de. —  Banalisera,  neddraga 
till    alldaglighet.    —    Banali- 
tet, egenskapen  att  vara  banal ; 
tarvligt,  vardagligt  uttryckssätt. 
Bana'n  1.  p  i  s  a'  n  g   (arter  av 
släktet    Mu'sa,  fam.  Musa'ceae), 
de  säkerligen  största  av  alla  ört- 
artade  växter.  De  ända  till  10  m. 
höga   "stammarna",   vilka   egent- 
ligen äro  bildade  av  bladslidorna 
till  de  omkr.  3  ^2   m.  långa  och 
V2   m,  breda  bladen,   skjuta  upp 
från      en      förgrenad      jordstam. 
Karaktäristiskt     för     bananväx- 
terna   är,    att    bladytorna  alltid 
förr  eller  senare  fläkas  sönder  av 
blåst    och   regn.    Blomställningen 
kommer  fram  i  "stammens"  topp 
och  är  ett  ax  med  hanblommor  i 
spetsen  samt  honblommor  längre 
ned.     Frukterna,     de     i     handeln 
förekommande        bananerna, 
äro   långsträckta   bär,   vilka  hos 
de   odlade   arterna  vanligen   helt 
och  hållet  sakna  frön.  Dessa  ar- 
ter   förökas    uteslutande    genom 
sticklingar.  Den  vanliga  B.,  Mu'sa 
paradisi'aca,     härstammar    troli- 
gen från  de  tropiska  delarna  av 
Asien  och  odlas  numera  i  åtskil- 
liga varieteter  i  alla  länder  med 


Bananpiantagre   på  Jamai 


ett     tillräckligt     varmt     klimat. 
Frukterna    äro    näringsrika  och 
välsmakande    och    spela    en    stor 
roll  som  födoämne  i  tropikerna. 
De    förtäras     antingen   råa    (ät- 
i)ananer,  underarten  sapie'ntum) 
eller   rostade.  Av  B.   framställes 
även    s.    k.    b  a  n  a  n  m  j  ö  1    och 
bananvin.  Unga  skott  använ- 
das såsom  grönsaker.  —  I  mera 
tempererade  länder  odlas  särskilt 
arterna  Musa  Cavendi'shii  (t.  ex. 
på  Teneriffa)    och  Musa  Ense' te, 
den  senare  såsom  prydnadsväxt. 
B.    har    sedan    slutet    av    1800-t. 
börjat  exporteras  i  stor  utsträck- 
ning, i  synnerhet  till  För.  Stat. 
och  England.  Såväl  plantageverk- 
samheten   (på  Jamaica,  i  de  cen- 
tralamerikanska     smårepubliker- 
na  och  n.  Colombia)    som  trans- 
porten till  förbrukningsorten  lig- 
ger i  händerna  på  ett  antal  ame- 
rikanska och  engelska  bolag,  av 
vilka  de  största  äro  United  Fruit 
Co.  och  Atlantic  Fruit  Co.,  som 
för  transporten  behärska  en  myc- 
ket    stor     ångbåtsflotta    av    för 
ändamålet   särskilt   byggda,   med 
kylinrättningar    försedda    fartyg. 
Även     bananodlingarna     på    Ka- 
narieöarna äro  av  stor  betydelse, 
ehuru  ej   för  den  svenska  mark- 
naden, i  vilken  egentligen  endast 
förekomma  B.  från  Honduras  och 
Colombia.  —  Se  även  Manila- 
hampa. 

Banana,  hamnort  i  Belg. 
Kongo,  vid  Kongoflodens  myn- 
ning. Export  av  gummi,  elfenben 
och  palmolja.  Många  faktorier. 

Bana'nflugor,  se  Daggflu- 
gor. 

Bananätarfåglar,    se  M  u  s  o  - 

p  h  a  gi  d  a  e. 

Bana't,  i  äldre  tider  namn  på 
Ungerns  ö.  gränsprovinser,  som 
styrdes  av  en  b  an.  Sedan  de 
flesta  av  dem  erövrats  av  tur- 
karna, var  B.  namn  på  området 


1049 


Banavdelning — Banderoll 


1050 


mellan  Theiss  och  de  transsyl- 
vanska  alperna  och  mellan  Maros 
och  Donau:  banatet  Temesvar. 
Ö.  delen  av  detta  övergick  1919 
till  Rumänien  och  den  v.  till 
Jugoslavien.  Till  erinran  om  de 
forna  B.,  Kroatien,  Bosnien  och 
Slavonien,  har  i  det  nya  Jugo- 
slavien en  av  provinserna  givits 
namnet  Banatet. 

Banavdelning  kallas  den  gren 
av  förvaltningen  vid  en  järnväg, 
som  handhar  vården  av  järnvä- 
gens fasta  inventarier  och  såle- 
des svarar  för  underhåll  av  banan 
med  dess  konstbyggnader  samt 
dessutom  utför  erforderliga  ny- 
byggnader. 

Banaxel,  mittlinjen  mellan  de 
båda  skenorna  —  vid  dubbelspår 
mellan  de  båda  yttersta  —  å  en 
järnväg. 

Banbevakning.  För  bevakning, 
besiktning  och  imderhåll  indelas 
en  järnväg  i  vissa  bansträc- 
kor med  omkring  5  km.  längd, 
och  inom  var  och  en  av  dessa 
finnes  en  b  a  n  va  k  t  anställd. 
Xärmast  över  banvakterna  föres 
befälet  av  en  b  a  n  m  ä,  s  t  a  r  e, 
som  tillser  och  ansvarar  för  be- 
vakningen och  underhållsarbetena 
inom  ett  antal  bansträckor,  en 
8.  k.  avdelning.  Dessa  avdelningar 
sammanföras  till  bansektio- 
n  e  r  och  förestås  var  och  en  av 
en  baningenjör,  som  har 
överinseendet  över  bevakningen, 
banans  imderhåll  samt  förekom- 
mande nybyggnadsarbeten  etc. 
och  i  övrigt  såsom  teknisk  tjän- 
steman svarar  för  bansektionens 
åligganden. 

Banca,  se  Bänka. 

Bancroft  [bä'nnkråft],  Ge- 
orge, f.  1800,  d.  1891,  nord- 
amerikansk historiker  och  politi- 
ker, mest  känd  för  sitt  arbete 
Eistory  of  the  United  States, 
föreliggande  i  flera  editioner  och 


omfattande  tiden  från  Amerikas 
upptäckt  till  frihetskrigets  slut. 
B.  var  amerikanskt  sändebud  i 
London,  Petersburg  och  Berlin. 

Band.  Bergstekn.  Vid  bryt- 
ningen av  en  gruvfyndighet  kvar- 
lämnade  delar,  avsedda  att 
tjänstgöra  som  stöd  för  gruvans 
väggar.  B.  utgöras  av  fastast  möj- 
liga berg;  där  så  ske  kan,  kvar- 
lämnas  ofyndiga  eller  fattiga  par- 
tier i  form  av  band.  —  Byggn. 
1  en  mur  i  och  för  förstärk- 
ning inslagen  järnstång;  översta 
timmerlagret  i  ett  resvirkeshus 
(hammarband).  —  Skeppsb. 
Krumma  timmer  eller  järnskenor 
för  förbindning  av  ett  fartygs 
sidor,  där  dessa  sammanstöta  i 
skarpa  hörn.  —  Anat.  B.  1. 
ligamen  t,  strängformiga  bind- 
vävsformationer, kring  och  in- 
uti ledgångar,  tjänande  till  des- 
sas förstärkning. 

Bandage  [banda'j],  fr.,  perma- 
nenta förband  av  styvt,  hållbart 
material,  avsedda  att  motverka 
funktionella  defekter  på  grimd 
av  missbildningar,  förlamningar 
m.  m.  Se  vidare  Ortopedi. 

Bandak,  insjö  i  Telemarken, 
Norge,  65  m.  ö.  h.  En  kanal- 
anläggning med  ett  20-tal  slussar 
förbinder  B.  samt  Kviteseid-  och 
Flaavand  med  Xorsjön  och 
Skiensälven. 

Banderilla  [-ri'lja],  liten  fana; 
kort  spjut  med  brokiga  band,  vil- 
ket vid  tjurfäktning  hanteras  av 
en    banderillero    [-rilje'ro] . 

Banderoll  (fr.  banderole), 
vimpel  e.  d.,  anbragt  som  pryd- 
nad på  en  trumpet,  lans  et*.; 
även  liktydigt  med  språk- 
b  and  (se  d.  o.).  —  I  nyare  tid 
har  ordet  B.  börjat  nyttjas  som 
beteckning  för  av  officiella  myn- 
digheter anbragta  pappersband 
med  kontrollmärke. 


1061 


Bandfiskar — Baner 


1062 


Bandfiskar,  se  S  i  1 1  k  u  n  g  - 
fiskar. 

Bandgräs,  se  P  hal  ar  is. 

Bandikut,  se  Punggräv- 
lingar. 

Bandi't  (ital,  b(mdi'to,  bann- 
lyst, landsförvisad),  stråtrövare, 
bov. 

Bandjermassin,  se  B  a  n  j  e  r  - 
m  a  s  s  i  n. 

Band  järn,  utvalsade  järnske- 
nor av  dimensioner,  växlande  i 
tjocklek  mellan  0,8  och  7  mm.  och 
i  bredd  mellan  10  och  32  ggr 
tjockleken. 

Bandkniv,  kniv  med  tvenne 
liandtag,  använd  i  tunnbindare- 
yrket. 

Bandmaskar,  se  Binnike- 
maskar. 

Bandskärmaskin,  användes 
för  avskärning  av  stenblock;  be- 
står av  ett  ändlöst  band  av  mjukt 
järn  eller  koppar,  som  i  förening 
med  ett  slipmedel  och  vatten  av- 
skär stenen.  I  stället  för  band 
användes  stundom  en  stållina. 

Bandsvin,  se  S  v  i  n  d  j  u  r. 


Bandsåg,  såg  med  klingan  i 
form  av  ett  ändlöst  band. 

Bandträ,  list,  utfyllande  vin- 
keln mellan  innertak  och  vägg  i 
ett   rum. 

Bandtång,  se  Z  o  s  t  e  r  a. 

Bandu'ra,  ett  orientaliskt 
stränginstnmaent,  närmast  på- 
minnande om  mandolin  och  tidi- 
gare flitigt  i  bruk  bland  ryska 
kosackerna. 

Bandvävstol,    se    Vävning. 

Bandy,  se  Bollspel. 

Baner,  uppländsk  ätt,  känd 
sedan  1375.  Riksrådet  Eskil 
Isaksson,  d.  1488,  var  far  till  Gus- 
tav Vasas  mormor.  Två  av  hans 
sonsonssöner  S  t  e  n  B.,  f.  1546,  d. 
1600,  och  Gustav  B.,  f.  1547, 
d.  1600,  spelade  en  ledande  roll 
under  Johan  III,  tills  de  föllo  i 
onåd  vid  konungens  brytning 
med  rådsherrarna  1589.  De  stöd- 
de hertig  Karl  i  hans  motstånd 
mot  Sigismunds  katolska  omvän- 
delseplaner men  förblevo  sin 
konung  trogna,  då  hertigen  efter 
Söderköpings  riksdag  vädjade  till 
vapnen,  och  föllo  offer  för  Lin- 
köpings blodbad.  Gustav  B :  s  näst 
äldste  son  Per  B.,  f.  1588,  d. 
1644,  riksråd,  var  kammarjun- 
kare  hos  Gustav  II  Adolf,  tjänst- 
gjorde 1622 — 24  SS.  guvernör  i 
Estland  och  skötte  rikskansliet 
under  Axel  Oxenstiernas  från- 
varo från  Stockholm  1626—36. 
Hans  yngre  bror  var  fältherren 
Johan  B.,  f.  1596  på  Djurs- 
holm, d.  1641  i  Halberstadt, 
Sachsen.  Av  Gustav  II  Adolf 
använd  för  de  viktigaste  uppdrag 
och  från  mars  1632  konimgens 
närmast  militäre  rådgivare,  ut- 
sågs denne  febr.  1634  till  fältmar- 
skalk med  befäl  över  en  av  de 
sachsiska  kretsarnas  arméer. 
Han  inföll  i  Böhmen,  men  måste 
efter  slaget  vid  Nördlingen  draga 
sig  tillbaka  till  Thiiringen.  Hans 


Bandsåg. 


1053 


Banffy — Bång 


1064 


Johan  Baner.   Målning  av  okänd  konst- 
när. 

ställning  blev  ytterst  faxlig,  då 
soldaterna  genom  penningknapp- 
heten voro  opålitliga.  Men  med 
den  glänsande  segern  vid  Witt- 
stock  1636  fick  B.  trupperna  helt 
i  sin  hand.  Den  mångdubbelt 
starkare  fienden  under  Gallas  an- 
satte honom  emellertid  hårt,  var- 
för han  beslöt  att  draga  norrut; 
genom  skickliga  manövrer  gäcka- 
de han  oupphörligt  sina  fiender 
och  nådde  slutligen  Pommern 
1637.  På  våren  1638  blev  B.  över- 
befälhavare över  alla  svenska 
stridskrafter  i  Tyskland,  drev  nu 
Gallas  tillbaka  till  Böhmen  och 
vann  vid  Chemnitz  1639  en  ly- 
sande seger  över  kejserliga  och 
sachsare,  varefter  han  i  nio  må- 
nader lät  Böhmen  erfara  krigets 


värsta  lidanden.  Ett  överrxmip- 
lingsförsök  mot  den  i  Regensburg 
församlade  riksdagen  misslycka- 
des, då  töväder  bröt  upp  Donaus 
is.  Ett  nytt  återtåg  räddade  hä- 
ren till  Sachsen,  där  en  häftig 
feber  ändade  B  :s  liv.  (Jfr  G.  Björ- 
lin,  Johan  Baner.)  Johans  son, 
Gustav  Adam  B.,  f.  1624,  d. 
1681,  kallad  Dulle-Banér, 
d.  v.  s.  den  tokige  B.,  greve, 
riksstallmästare,  gjorde  sig  tidigt 
likänd  genom  klandervärt  uppfö- 
rande. 1675  sökte  han  förgäves 
i:enom  en  intrig  störta  M.  G.  de 
la  Gardie.  En  sonsonsson  till 
Gustav  B.,  Johan  Gabriel 
B  an  i  er,  f.  1662,  d.  1706,  frih., 
general,  gick  i  österrikisk  tjänst 
och  kämpade  mot  turkar  och 
fransmän,  övergick  i  holsteinsk 
tjänst  och  försvarade  1700  Tön- 
ningen  mot  danskarna. 

Ba'nfify.  1.  Dezsö  (Deside- 
rius)  B.,  f.  1843,  d.  1911,  frih., 
ungersk  politiker,  ministerpresi- 
dent 1895 — 99.  Bedrev  gent  emot 
icke-ungerska  nationaliteter  i 
Ungern  en  kraftig  magyarise- 
ringspolitik  och  sökte  i  förhållan- 
det till  Österrike  starkt  hävda 
Ungerns  speciella  intressen.  —  2. 
Miklos  (Nikolaus)  B.,  f.  1873, 
greve,  ungersk  utrikesminister  se- 
dan april  1921.  Har  sökt  befordra 
en  försoningens  politik  gent  emot 
de  allierade  och  upptaga  förbin- 
delser med  Tjecko-Slovakiet. 
Framstående  konst-,  litteratur- 
och  teaterkännare. 

Bång.  1.  Anton  Chris- 
tian B.,  f.  1840,  d.  1913,  norsk 
kyrkohistortker,  biskop  över  Kri- 
stiania stift.  B.  har  författat  ett 
flertal  betydande  arbeten  i  norsk 
och  allmän  kyrkohistoria,  Kirken 
og  Romerstaten  intil  Constantin 
den  store  (1879),  Julian  den  fra- 
faldne  (1881),  Töluspaa  og  de 
Sibyllinske    Orakler    (1870),   Ud- 


1055 


Bangalore — Bangård 


1056 


T.    v.    Anton    Chr.    Bång.   —  T.    h.   Her- 
man Bång. 

sig  t  over  den  norske  Kirkes 
Ilistorie  efter  Reformationen 
(1885)  m.  fl.  Av  stor  betydelse 
blev  på  ett  annat  område  hans 
omfattande  arbete  Norske  Eexe- 
formularer  og  magiske  Opskrifter 
(1901—02).  —  2.  Herman  B., 
f.  1857,  d.  1912,  dansk  förfat- 
tare. Skrev  under  inflytande  av 
den  franska  naturalismen,  Ibsen 
och  J.  P.  Jacobsen  ett  antal  ro- 
maner och  noveller,  känneteck- 
nade av  psykologisk  intensitet 
samt  en  smidig,  nervös  och 
suggestiv  stil.  Bland  hans  vik- 
tigaste arbeten  äro  romanerna 
Haablöse  Slwgter  (1879),  Stuk 
(1887)  och  Tine  (1889)  samt  no- 
vellsamlingen De  fire  Djcevle 
(1895). 

Bangalore  [bängalå'a],  huvud- 
stad i  Mysore,  britt.  Indien,  910 
m.  ö.  h.  Starkt  befäst  vapenplats, 
samtidigt  på  grund  av  sitt  höga 
läge  sundhetsstation  för  de  euro- 
peiska trupperna.  Siden-,  ylle- 
och  mattfabrikation.  190,000  inv. 

Ba'ngkok,  huvudstad  och  den 
förnämsta  hamnstaden  i  Siarn, 
belägen  vid  floden  Menam,  33  km. 
från  dess  mynning.  B.  består  av 
en  inre  stad  med  konungapalats, 
omgiven  av  en  hög  mur.  I  yttre 
staden  ligga  handelskvarteren 
med  dockor,  varv  och  magasin, 
siameskvarter  och  kinesstaden. 
Många  hus  äro  byggda  på  pålar 
eller  på  bambuflottar,   som   flyta 


på  floden.  B.  är  ändstation  för 
flera  järnvägar.  Centrum  för  han- 
deln med  ris,  elfenben  och  teak- 
trä. Pasteurinstitut,  universitet, 
invigt  1917,  en  mängd  buddhis- 
tiska  tempel  och  kloster.  Trådlös 
telegrafstation.  630,000  inv.,  var- 
av omkr.  200,000  kineser. 

Bangor  [bä'ng8],  kuststad  i 
n.  Wales,  säte  för  en  domkyrka, 
anlagd  525,  och  för  University 
college  of  North  Wales,  grundat 
1844.  Export  av  skifTer.  11,200 
inv. 

Bangweolo,  Bemba-sjön, 
stor,  grund  sjö  i  n.  Rhodesia 
1,150  m.  ö.  h.  Avflyter  genom 
Luapula.  Mottar  från  ö.  Cham- 
besi.  B.  upptäcktes  1868  av  Li- 
vingstone  och  har  bl.  a.  under- 
sökts av  svensken  E.  v.  Rosen. 
Se  Träsk  folk. 

Bangård  1.  järnvägssta- 
tion, ett  förmedlingscentrum 
mellan  järnvägstrafiken  å  ena 
sidan  och  allmänheten  och  annan 
trafik  å  andra  sidan  samt  platsen 
för  ordnande  av  alla  de  angelä- 
genheter, som  stå  i  samband  med 


Buddhistiska  reliktempel.   Bangkok. 


1057 


Banhall 


1068 


järnvägsdriften.  Allt  efter  det 
ändamål  de  tjäna,  skiljer  man 
mellan  trafikbangärdar, 
som  omfatta  de  erforderliga  an- 
ordningarna för  person-  och  gods- 
trafiken,  d.  v.  s.  den  egentliga 
trafiken,  och  driftsbangär- 
d  a  r  med  för  den  inre  tågdriften 
erforderliga  anläggningar,  såsom 
rangerbangårdar,    lokstallar,    re- 

7/ 


Hg. 


zs: 


iz: 


zs: 


21 


ri^z. 


rig.4- 


Banfweolo. 
parationsverkstäder  och  material- 
förråd.  Vid  större  B.  skötas  de 
olika  anläggningarna,  som  ofta 
ligga  långt  från  varandra,  mer 
eller  mindre  självständigt,  bero- 
ende på  trafikens  omfattning;  vid 
mindre  B.  är  driften  mera  cen- 
traliserad. Med  hänsyn  till  B:s 
olika  plananordning,  som  är  be- 
roende på  de  lokala  förhållande- 
na, skiljer  man  mellan  genom- 
gångsbangård (fig.  1),  den 
vanligaste  typen,  vid  vilken  det 
ankommande  och  det  avgående 
tågets  riktning  är  densamma, 
säckbangård  (fig.  2),  vid 
vilken  det  ankommande  och  det 
avgående  tåget  mötas,  för- 
eningsbangård (fig.  3), 
där  två  eller  flera  järnvägar  sam- 
manlöpa, och  öbangård  (fig. 
4),  vid  vilken  B.  ligger  mellan 
huvudspåren,  som  sinsemellan 
förenats. 

Banhall,  den  byggnad  över 
plattform  med  huvudspår  på  en 
bangård,  vilken  tjänar  som  skydd 
för  de  resande  och  deras  bagage 
mot  oväder  vid  på-  och  avstigan- 
det. Finnas  flera  plattformer  med 
tillhörande  spår,  överbyggas  dessa 
antingen  i  ^\^  spann  (ex.:  Malmö) 


34.  —  Le  I.  I.     Tr.  l.i.  7.  22. 


1059 


Baningenjör — Bank 


1060 


Banhallen  i  Leipzig. 


eller  också  i  flera  av  pelarrader 
understödda  spann  (ex.:  Köpen- 
hamn). 

Baningenjör,  se  Banbevak- 
ning. 

Banjermassin,  B  a  n  d  j  e  r  - 
m  a  s  s  i  n,  huvudstad  och  hamn 
nära  s.  kusten  av  nederl.  Borneo. 
Export  av  kryddor,  droger,  kol, 
järn,  guld  och  diamanter.  B.  är 
till  största  delen  byggt  på  pålar, 
då  staden  under  regntiden  är 
utsatt  för  översvämning.  50,000 
inv. 

Banjo,  stränginstrimaent,  med 
klanglådan  ersatt  av  en  trum- 
ma.  Infört  i  Amerika  av  neger- 


Nederländska   bankirer   pä   1500-t.    Mål- 
ning   av   M.    v.    Roymerswale. 


komiker  och  mångenstädes  an- 
vänt till  modern,  från  lägre  folk 
importerad  dansmusik. 

Bank,  bankväsen.  Bank  är 
ett  affärsföretag,  som  lever  på 
att  giva  och  taga  kredit  (ut-  och 
inlåningsrörelse)  samt  på  omsätt- 
ning av  pengar,  värdepapper  o.  d. 
Ordet  B.  kommer  av  ital.  banco  1. 
banca,  "växlarbord"  (samma  ord 
som  sv.  bänk),  som  användes  av 
medeltidens  italienska  växlare. 
Visade  sig  en  sådan  ur  stånd  att 
fullfölja  sina  betalningar,  var  det 
sed  att  bryta  sönder  hans  växlar- 
•  bord,  som  således  blev  banco 
jotto,  sv.  bankrutt,  ruinerad. 
B.  betecknar  i  allmänhet  en  sam- 
manslutnings bankrörelse.  Bedri- 
ver en  enskild  person  bankrörelse, 
kallas  han  bankir  och  hans  före- 
tag bankirfirma,  utomlands 
stundom  bankhus.  —  B.  kal- 
las även  själva  lokalen,  i  vilken 
bankrörelsen  bedrives.  —  Äldro 
än  ordet  B.  är  bankväsendets 
historia.  Enklare  bankrörelse  be- 
drevs redan  på  500-t.  f.  Kr.  i 
Babylon  och  senare  i  antikens 
Grekland  och  Rom.  Under  medel- 
tiden ägnade  sig  italienare,  sär- 
skilt lombarder,  åt  penningväx- 
ling och  utlåning  på  kort  tid  mot 
pant  i  realsäkerhet.  Sådan  utlå- 
ning kallas  än  i  dag  1  o  m  b  a  r  d 
(se  d.  o.).  Ett  minne  av  denna 
verksamhet  är   även   gatunamnet 


1061 


Bank 


1062 


Lombard  Street  i  Londons  City. 
Vid  medeltidens  slut  blevo  depo- 
sitions- och  girobanker 
vanliga  i  Italien  och  på  15-  och 
1600-t.  även  i  övriga  affärsländer, 
men  de  övergingo  alltmer  i  judar- 
nas händer,  vilka  hade  lärt  sig 
italienarnas  bankteknik  och  nu 
visste  att  överträffa  dessa.  Mot 
en  viss  avgift  kunde  en  köpman 
deponera  sina  pengar  till  förva- 
ring i  en  B.,  som  mestadels  ut- 
gjordes av  någon  offentlig  bygg- 
nads grundmurade  valv  och  över- 
vakades av  en  bankföreatåndare. 
Tidigt  började  köpmännen  begag- 
na sig  av  anvisningar  på  dessa 
depositioner  som  betalningsmedel. 
Om  därvid  anvisningens  motta- 
gare även  ägde  en  deposition  i 
samma  B.,  behövde  han  blott  upp- 
visa anvisningen  för  bankföre- 
ståndaren, som  därefter  överförde 
beloppet  på  hans  konto.  Detta 
överförande  av  ett  tillgodohavan- 
de på  annan  person  eller  "hand" 
kallades  gir  er  ing  (av  grek. 
kei'ros,  hand).  Genom  gireringen 
undveks  onödigt  penningräknande 
(detta  var  mycket  besvärligt  med 
de  förefintliga  många  myntsor- 
terna). En  insättare  kunde  begära 
ett  eller  flera  depositionsbevis  på 
runda  tal.  Om  bevisen  dessutom 
ställdes  på  innehavaren  och  gjor- 
des överlåtbara,  blevo  de  lika 
goda    betalningsmedel     som     vår 


tids  banksedlar.  Man  antager, 
ehuru  med  ringa  sannolikhet,  att 
svenska  riksbankens  på  liknande 
sätt  användbara  s.  k.  trans- 
portsedlar (från  1660-t.) 
voro  våra  första  banksedlar.  Ju- 
darna gjorde  kontanta  pengar 
alltmer  osynliga  och  överflödiga 
genom  att  införa  växlar  (se 
Växel).  Härigenom  undvek  man 
onödiga  penningtransporter.  På 
så  sätt  blevo  stora  kapital  liggan- 
de  i   bankvalven.   Frestelsen    att 


Inrätt  pi  Transport'  mfningen  ^erriO<StfS)arer 
Jf-jat3niitIa3o^arerÄ:mtBbiaegait)ånbigto!ttDbe- 
ngtncransporccras  ma  bag  alt  ähre-tal)l,  ifrån  man 
tnlman:  csfolanbcsinmtiafmaren  af  liten  fibfta  cr^its^ 
ponen  ulbtfomma  ofxoan  bcmåltc  Summa,     /^y^)/ 
ScockMolmtba  r^**,-^.  Anno  nia  fj/^yk4f^ 

eåD3:rmiO(^t'^alerX:mt.      ^.ui^^pi 

QmsnåliåitåXJommmiå. 

S>a'(TlMpairal)a. 


Bancotransportsedel    fr&n    1748. 

använda  dessa  till  förvaring  mot- 
tagna pengar  i  räntebärande  före- 
tag, såsom  utlåning  mot  ränta,  låg 
nära  till  hands  för  bankförestån- 


1063 


Bank 


1064 


RiksDankens    huvudkontor,    luteriör. 


dåren,  i  all  synnerhet  som  erfa- 
renheten visade,  att  blott  en  ringa 
del  av  depositionerna  anlitades 
av  insättarna.  Smygutlåning  bör- 
jade, men  ofta  riskerade  banken 
för  mycket  och  gick  omkull  vid 
oförutsedda  kriser,  då  även  insät- 
tarna förlorade  sina  pengar.  Ett 
försök  att  giva  bankväsendet  stör- 
re säkerhet  var  inrättandet  av 
den  första  offentliga  banken, 
Banco  di  Rialto,  1587  i  Venedig. 
Exemplet  efterföljdes  raskt  i 
Europas  större  handelsstäder.  De 
första  a  k  t  i  e  -  bankerna  (grund- 
kapitalet skapas  i  första  hand 
genom  aktieförsäljning;  deposi- 
tioner äro  likväl  nödvändiga) 
uppkommo  i  början  av  1700-t. 
Englands  B.,  Bank  of  England, 
grundlagd  1694,  och  Skottlands 
B.,  grundlagd  1695,  ombildades 
tidigt  till  aktiebanker.  Från  den- 
na tid  och  särskilt  under  1800-t. 
utvecklades  bankväsendet  enormt, 
så  att  det  nu  kan  sägas  behärska 
hela  det  ekonomiska  livet.  ■ — 
Som  ovan  nämnts,  verkar  en 
B.  dels  som  penninganstalt,  dels 
som  kreditanstalt.  I  den  förra 
egenskapen  säges  även  B.  be- 
driva indifferenta  affä- 
r  e  r,  den  varken  tar  eller  ger 
kredit.  Indifferenta  bankaffärer 
äro  köp  och  försäljning  av  guld 
och  silver,  växling,  förmedling  av 
betalningar  genom  girering,  chec- 


ker (se  d.  o.)  och  clearing  (se 
d.  o.),  kupong-  och  obligations- 
inlösen, inkasseringar,  accept- 
besör jning  å  växlar,  förvaring  och 
förvaltning  av  värdepapper  o.  d,, 
utförande  av  juridiska  uppdrag 
samt  kommissionsaffärer  i  värde- 
papper. Viktigast  är  dock  ban- 
kens kreditförmedlande  verksam- 
het, som  går  ut  på  att  köpa  kre- 
dit av  dem,  som  äga  den  i  över- 
flöd, och  sälja  den  till  dem,  som 
önska  den.  På  så  sätt  är  B.  det 
organ,  som  gör  krediten  friikt- 
bringande  för  produktionen.  Kre- 
ditverksamheten  är  dels  passiv, 
inlåningsrörelse,  dels  aktiv,  ut- 
låningsrörelse. Passiva  rörelse- 
grenar  äro  depositionsräkning, 
kapitalräkning,  giroräkning  (fo- 
lio-,  upp-  och  avskrivnings-  och 
checkräkning ) ,  spark  asser  äkning 
och  hushållsräkning  samt  löpande 
räkning.  Aktiva  äro  däremot 
diskontering  av  inom  riket  betal- 
bara växlar,  köp  av  utländska 
valutor  och  utrikes  betalbara  väx- 
lar, försäljning  och  köp  av  post- 
remissväxlar  (vanligt  inrikes  be- 
talningsmedel på  affärsmarkna- 
den), lån  mot  revers,  beviljande 
av  kredit  på  löpande  räkning  och 
på  kreditiv  med  borgen,  lån  på 
värdepapper  (inteckningar  och 
aktier).  Skillnaden  mellan  ut-  och 
inlåningsräntorna  är  B:s  vinst. 
—  Alltefter  uppgifterna  växlar 
bankernas  allmänna  karaktär. 
Sveriges  B.  kunna  indelas  i  a  f  - 
färs-  och  sparbanker.  En 
särställning  intager  Sveriges 
riksbank,  som  står  under 
riksdagens  garanti  och  vård  och 
sedan  1904  ensam  är  sedelutgi- 
vande. Dess  verksamhet,  som  bl.  a. 
avser  att  förhindra  och  mildra 
ekonomiska  kriser,  regleras  ge- 
nom lag  av  12  maj  1897.  —  För 
särskilda  ändamål  finnas  dess- 
utom kredit-  och  hypoteks- 


1065 


Bank 


1066 


föreningar  samt  pant- 
banker. De  sistnämnda  utlåna 
pengar  mot  pant  i  lösöre.  J  e  r  n- 
kontoret  i  Stockholm  förmed- 
lar penninglån  åt  bruksindustri- 
en. —  De  äldsta  affärsbankerna 
bildades  i  varje  län,  tidigast  i 
Malmöhus  1.  1830,  såsom  s.  k. 
Bnskilda  banker,  vars  del- 
ägare äro  solidariskt  ansvariga 
för  bankens  utfästelser.  Affärs- 
banker äro  nu  av  tre  slag :  e  n  - 
skilda  (solidariska  B.) ,  bank- 
aktiebolag och  folkban- 
ker. De  enskilda  B.  ombildas  nu- 
mera ofta  till  bankaktiebolag,  och 
dessa  tendera  alltmer  att  sluta  sig 
samman  till  "storbanker",  vilket 
imderlättar  deras  verksamhet  som 
delägare  i  s.  k.  emissions- 
banker 1.  industriför- 
lagsbanker.  Vid  startande 
och  förändring  av  industriaktie- 
bolag förmedla  emissionsbanker- 
na aktieteckningen  samt  sälja 
aktier  och  obligationer  till  all- 
mänheten. Folkbankerna  sträva 
att  genom  samverkan  mellan 
mindre  kredittagare  bereda  så- 
dana möjligheter  till  lån.  Denna 


Stockholms     enskilda    bank.     Banksalen. 


bankform  har  praktiskt  taget  re- 
dan spelat  ut  sin  roll  i  Sverige, 
ehuru  ordet  "folkbank"  ännu 
kvarstår  i  somliga  banknamn.  Om 
affärsbankernas  verksamhet  är 
stadgat  i  lagen  av  22  juni  1911. 
De  kontrolleras  av  en  bank- 
inspektion (se  d.  o.)  för  ri- 
ket. Lagen  om  emissionsbanker 
är  av  1909.  —  De  första  spa/r- 
iankerna  bildades  på  1820-t.  Om 
dem  stadgas  i  lag  av  29  juli 
1892,  att  de  äro  penninginrätt- 
ningar, vilkas  stiftare  eller  des- 
sas rättsinnehavare  sakna  rättig- 
het att  åtnjuta  andel  av  den 
vinst,  som  kan  uppstå  på  bankens 
rörelse,  vilken  främst  skall  avse 
att  förränta  allmänhetens  småbe- 
sparingar.  Sparbankerna  bedriva 
även  en  omfattande  utlånings- 
rörelse för  att  tillfredsställa  små- 
folkets lånebehov.  —  Den  sedan 
1884  verksamma  Postspar- 
banken insamlar  småbespa- 
r  ingår  genom  försäljning  av 
sparmärken.  Postsparbanks- 
rörelsen  skötes  från  1922  av  en 
byrå  under  generalpoststyrelsen. 
Ett  förslag  om  införande  av  post- 
checkrörelse  avslogs  av  1922  års 
riksdag.  —  På  1830-t.  började 
jordbruksfastighetsägare  sam- 
mansluta sig  till  s.  k.  h  y  p  o  - 
teksföreningar,  som  på 
fastigheternas  realsäkerhet  upp- 
lånade penningar,  av  vilka  se- 
dan lån  på  lång  tid,  h  y  p  o  - 
t  e  k  s  1  å  n,  kunde  beviljas  med- 
lemmarna. På  regeringens  initia- 
tiv sammanslötos  1861  samtliga 
existerande  hypoteksföreningar 
till  Allmänna  hypoteks- 
banken,  som  bedriver  upplå- 
ningen för  föreningarna  gemen- 
samt. Utlåning  sker  högst  till 
fastigheternas  halva  värde  och 
med  amorteringsskyldighet.  Efter 
Allmänna  hypoteksbankens  mön- 
ster   tillkom   1909  K  o  n  u  n  g  a  - 


1067 


Bank — Bankett 


1068 


riket  Sveriges  stadshy- 
potekskassa,  som  gynnar 
fastighetsägare  i  rikets  städer. 
—  Genom  ett  riksdagsbeslut  1915 
blev  det  möjligt  att  bilda  kredit- 
föreningar, vari  småbrukare  på 
billiga  villkor  kunna  köpa  drifts- 
kredit. Sådana  ekonomiska  för- 
eningar, jordbrukskassor, 
kunna  till  förvaltningskostna- 
derna erhålla  statsbidrag  utan 
återbetalningsskyldighet.  I  sam- 
manslutningar av  ett  eller  flera 
läns  jordbrukskassor,  central- 
kassor  för  jordbruks- 
kredit, deltager  staten  även  i 
organisationskostnaderna.  Medan 
aflfärsbankerna  göra  krediten 
fruktbärande  i  storindustrien, 
gynna  kreditföreningarna  den 
mindre  företagarverksamheten. 
Även  inom  hantverket  och  andra 
yrken  ha  kreditkassor  bildats.  — 
Beträffande  bankernas  inbördes 
affärshandlingar  må  nämnas 
smärre  bankers  rediskontering  av 
växlar  hos  större  samt  c  1  e  a  r  - 
ing-institutionen.  Se 

Clearing. 

Bank,  sandbank,  sand- 
revel uppkommer  som  en  lång- 
sträckt uppgrundning  i  floder, 
flodmynningar  och  havet,  där 
strömförhållandena  tillåta  avlag- 
ring  av  sand  och  grusmaterial. 
B.  flytta  så  småningom  genom 
avlagring  på  ena  sidan  och  bort- 
föring  på  den  andra,  vilket  sär- 
skilt är  sjöfarten  till  stort  hin- 
der. Väl  utbildade  B.  förekomma, 
t.  ex.  i  Engelska  kanalen,  såsom 
med  kusten  parallella  avlagring- 
ar.  Dessa  sandbankar  äro  ej  att 
förväxla  med  de  stora  djuphavs- 
bankarna,  som  utgöra  grundare 
partier  eller  delar  av  världshaven 
(se  Hav).  Som  geologisk  term 
brukas  B.  i  tvenne  betydelser, 
dels  som  skalbank  (se  d.  o.), 
avlagringar    av    skalgrus,    dels    i 


betydelsen  plattformig  bergmassa, 
begränsad  av  övre  och  undre 
jämna  ytor.  En  bergart  med  så- 
dant uppträdande  säges  vara 
bänkad,  då  dess  f örklyf tnings- 
ytor  uppdela  den  i  bankar. 
Bankformig  avsöndring, 
se  Avsöndring. 

Bänka,  B  a  n  c  a,  ö  och  resi- 
dentskap  i  nederl.  Ostindien,  ön 
B.  ligger  mellan  Sumatra  och 
Billitonj  den  senare  ön  inräknas 
i  residentskapet.  En  av  världens 
viktigaste  tennmalmsf yndigheter ; 
malmen  erhålles  genom  vaskning 
av  flodgrus.   150,000  inv. 

Bänka  upp  kallas  det  förfa- 
rande, då  eldningen  under  en  ång- 
panna begränsas  till  vad  som 
behöves  för  att  tmderhålla  ett 
endast  lågt  tryck  i  pannan.  Man 
Jaakar  därvid  tillsamman  bräns- 
let till  ett  hörn  av  eldstaden, 
övertäcker  det  med  ett  tunt  lager 
aska  och  stryper  till  skorstens - 
spjäll  och  dragluckor  så  mycket, 
att  förbränningen  kan  försiggå 
tillräckligt  långsamt. 

Bankekind.  1.  Härad  i  öster- 
götl.  1.,  omfattande  socknarna 
Vårdsberg,  Askeby,  Bankekind, 
Grebo,  Värna,  örtomta,  Björsäter 
och  Ätvid.  —  2.  Socken  i  Öster- 
götl.  1.,  jämte  Askeby  pastorat  i 
Linköpings  stift.  1,060  inv.  —  3. 
Kontrakt  i  Linköpings  stift,  om- 
fattande socknarna  i  B.  1  utom 
Björsäter. 

Bankeryd,  socken  i  Jönk.  1., 
jämte  Järstorp  pastorat  i  Växjö 
stift.  1,260  inv. 

Banke'tt,  en  å  en  slänt  anord- 
nad vågrät  avsats,  som  kan  tjäna 
olika  ändamål,  exempelvis  såsom 
dragväg  vid  kanaler  och  vatten- 
drag, såsom  gångbana  o.  d.  Ofta 
anläggas  en  eller  flera  B.  å  slän- 
ter vid  dammar  i  syfte  att  möj- 
liggöra ett  framtida  breddande  av 
dammkrönet. 


1069 


Bankett — Bankokommissarier 


1070 


Banke'tt  (fr.  banquette) ,  fest- 
måltid, gästabud,  i  synnerhet  av 
offentlig  anledning. 

Bankhelgdagar  1.  b  a  n  k  f  r  i  - 
dagar,  se  Bank  Holidays. 

Bank  Holidays  [bänk  hå'lli- 
de'js],  eng.,  bankfridagar,  vissa 
dagar,  under  vilka  bankerna  i 
Storbritannien  hållas  stängda. 
Dessa  äro  annandagarna  påsk  och 
pingst,  26  dec,  om  denna  dag  är 
vardag,  i  annat  fall  27  dec,  samt 
1 :  a  måndagen  i  aug.,  i  Skottland 
dessutom  1  maj  och  i  somliga 
städer  även  några  andra  dagar. 
En  på  en  sådan  dag  förfallen 
växel  skall  betalas  närmaste  föl- 
jande vardag. 

Bankinspektionen  tillkom  år 
1909  och  var  en  för  hela  riket 
gemensam  myndighet,  som  ut- 
övade tillsyn  över  solidariska 
bankbolag  och  bankaktiebolag. 
Med  1920  års  ingång  ändrades  B. 
till  Bank-  och  fondin- 
spektionen, varigenom  även 
fondkommissionsrörelse  och  fond- 
börsverksamhet blevo  föremål  för 
samma  inspektion  som  bankerna, 
vilka  tillsammans  med  fondkom- 
missionärerna  skola  bestrida 
kostnaderna  för  densamma.  Gäl- 
lande instruktion  är  utfärdad  31 
dec.    1919. 

Banki'r,  bankirfirma,  se 
Bank,  sp.  1060. 

BankiVa-höns,      se     H  ö  n  s  - 

släktet. 

Banko  (av  ital.  banco,  pen- 
ningbank), i  Sverige  en  benäm- 
ning, som  tillades  Riksens  stän- 
ders banks  sedel-  och  skiljemynt 
(riksdaler,  skilling  och  run- 
stycke) för  att  skilja  dem  dels 
från  bankens  silvermynt,  s  p  e  c  i  e, 
dels  från  riksgäldskontorets  sed- 
lar, riksgälds.  Värdeförhål- 
landet var :  1  rdr  specie  =  2  % 
rdr  banko  =:  4  rdr  riksgälds. 


Bank-   och  fondinspektionen, 

se    Bankinspektionen. 

Bankodeputationen,  en  avdel- 
ning av  Sekreta  utskottet. 

Bankodiskontverket,  se  Dis- 
kont. 

Bank  of  England  [bänk  åv 
i'ngl8nd],  en  av  världens  största 
och  betydelsefullaste  banker ; 
grundades  1694  efter  skotten  W. 
Patersons  plan  som  ett  privat 
konsortium  av  statskreditorer 
men  förändrades  på  1700-t.  tiH 
aktiebank,  vars  aktiekapital  nu 
uppgår  till  14,533,000  pund  sterl. 
Banken  förvaltar  hela  engelska 
statsskulden,  beviljar  ingen  ränte- 
gottgörelse  på  folioinsättningar 
och  diskonterar  icke  växlar  på 
utlandet  men  bedriver  f.  ö.  all- 
män bankrörelse.  Dess  styrelse 
består  av  26  ledamöter  med  en 
guvernör  i  spetsen.  Bankens  sed- 
lar, som  äro  det  allmänna  engel- 
ska betalningsmedlet,  uppgå  till 
ett  värde  av  c:a  100  mill.  p.  st. 
Se  Diskont. 

Bankofullmäktige  1.  Full- 
mäktige i  Riksbanken, 
personer,  som  enligt  bestämmelse 
i  §  72  regeringsformen  och  §  71 
riksdagsordningen  förvalta  riks- 
banken  (se  d.  o.). 

Bankokommissarier,  8  till  an- 
talet,  jämte   bankosekrete- 


Bank    of    England. 


1071 


Bankoreglemente — Banprofil 


1072 


råren  de  förnämsta  tjänste- 
männen vid  riksbankens  huvTid- 
kontor. 

Bankoreglemente,  instruktion 
för  bankofullmäktige    (se  d.  o.). 

Bankorsning  mellan  två  järn- 
vägar förekommer  i  regel  i  olika 
plan,  varvid  erfordras  en  höjd- 
skillnad mellan  bankrönen  av 
minst  5  å  6  m.  Sker  B.  i  samma 
plan,  vilket  i  allmänhet  blott  till- 
låtes  i  närheten  av  en  station, 
måste  särskilda  säkerhetsåtgär- 
der vidtagas  för  att  trygga  tra- 
fiken. 

Bankosekreterarc,  se  Banko- 
kommissarier. 

Bankoutskottet,  se  Utskott. 

Bankpolitik,  i  allmän  bemär- 
kelse statsmaktens  åtgärder  be- 
träffande landets  bankväsende. 
Så  begränsar  staten  ofta  sedel- 
utgivningsrätten  till  ett  enda 
bankinstitut,  ingriper  i  och  kon- 
trollerar bankernas  verksamhet 
medelst  lagstiftningsåtgärder  och 
inrättande  av  kontrollerande 
myndigheter.  Se  Bank,  Bank- 
inspektion. —  I  inskränkt 
mening  betecknar  B.  bankverk- 
samhet i  allmänhet  eller  i  något 
särskilt  avseende  (diskontopoli- 
tik, utlåningspolitik  o.  s.  v.). 

Bankru'tt,  se  Bank.  — 
Bankrutt  ö'r,  person,  som 
gör  eller  gjort  bankrutt. 

Ban-krön,  järnvägsballastens 
överyta,  sammanfallande  med  pla- 
net genom  rälernas  underkanter. 

Banks  [bä'r)ks],  sir  J  o  s  e  p  h, 
f.  1743,  d.  1820,  engelsk  natur- 
forskare och  mecenat,  deltog  i 
Cooks  världsomsegling  1768  och 
hemförde  från  denna  och  en 
senare  färd  till  Island  stora  sam- 
lingar, nu  till  stor  del  i  British 
^Museum.  Som  president  för  Royal 
Society  utövade  B.  starkt  infly- 
tande på  Englands  naturveten- 
skapliga värld. 


Banksedel,  se  Sedel. 

Banksland,  ö  i  Norra  Ishavet, 
skild  från  Melvilleön  genom 
Banks'  sund. 

Bankurva,  en  cirkulär  kurva, 
som  förmedlar  övergången  mel- 
lan tvenne  raklinjer  å  en  järn- 
väg. Se  Kurvstakning. 

Bankväsen,  se  Bank. 

Bankö'r,  person,  som  håller 
bank  i  spel. 

Banmästare,  se  Banbevak- 
ning. 

Bann,  ett  forntyskt  ord  (från 
medeltidslat.  ba'nnum),  som 
egentligen  betyder  lag,  påbud, 
men  som  särskilt  under  medel- 
tiden betecknade  konungens  myn- 
dighet (i  germanska  riken),  såväl 
den  civila  (Gerichtshann)  som 
den  militära  (Heerbann).  Även 
betecknade  B.  böter  för  ohörsam- 
het mot  kunglig  förordning  samt 
straff  (ofta  fredlöshet)  för  väg- 
ran att  inställa  sig  vid  konungens 
domstol.  —  I  katolska  kyrkans 
kyrkotukt  finnas  tvenne  slag  av 
bann  eller  bannlysning  (ea- 
communica' tio)  :  det  större,  an  a- 
t  e  m,  som  innebär  full  uteslut- 
ning ur  kyrkans  gemenskap,  och 
det  mindre,  som  medför  uteslut- 
ning från  sakramenten  och  kyrk- 
liga ämbeten, 

Banprofi'1,  en  ritning,  angivan- 
de såväl  den  förutvarande  mark- 
linjens som  själva  järnvägslin- 
jens höjdlägen,  de  senare  marke- 
rade av  den  s.  k.  balanslinjen  (se 
d.  o.),  i  vertikalplanet  genom 
banans  mittlinje.  Höjdskalan  gö- 
res  i  allmänhet  20  gånger  större 
än  längdskalan  för  att  ernå  en 
tydlig  profil.  På  ritningen  angi- 
vas vid  lös  mark  djupen  till  fast 
botten,  högsta  och  lägsta  vatten- 
ytorna vid  sjöar  och  vattendrag, 
lutningarnas  längd  och  storlek, 
brytpunkternas  höjder  samt  en 
schematisk     bild     av     kurvorna. 


1073 


Banque  de  France — de  Banville 


1074 


och 


Bapaume 
Dessutom       markeras 
broar,    vägportar,    vä;^ 
andra  konstarbeten. 

Banque  de  France  [bagk  da 
frags],  franska  riksbanken,  bil- 
dades 1800  som  ett  aktiebolag 
och  kom  1 806  under  statskontroll. 
Aktiekapitalet  182,500,000  francs. 
Ensam  sedelutgivande  i  Frank- 
rike. Sedelstockens  maximum, 
som  före  kriget  var  bestämt  till 
6,500  mill.  francs,  höjdes  1919  till 
36,000  mill.  francs.  B.  har  kontor 
i  mer  än  250  städer. 

Bansektion,  Bansträcka, 
se   Banbevakning. 

Bantam-höns,  se  H  ö  n  s  - 
släktet. 

Bantamvikt,  se  Boxning 
och  Brottning. 

Banteng,  Bi'bos  ba'nteng,  en 
ståtlig,  vild  nötkreatursart  från 
Bortre  Indien,  Java,  Borneo, 
Sumatra  och  Bali.  Fångad  som 
ung,  låter  B.  lätt  tämja  sig. 

Bantingskur,  en  för  behand- 
ling av  fettsot  använd  dietkur, 
som  tidigare  åtnjutit  stort  för- 
troende.  Se  vidare  Fettsot. 

Bantrace'ring  1.  b  a  n  1  ä  g  e, 
en  järnvägslinjes  läge  eller  sträck- 
ning i  terrängen. 

Bantu,  bantu-folk  benäm- 
nes södra  huvudgruppen  av  de 
transsahariska  folkslagen  i  Af- 
rika    till     skillnad     från     norra 


sfter  förstörelsen  under  världskriget, 
trummor,  gruppen,  sudannegrerna.  Bis  ut- 
bredningsområde når  till  5°  n. 
br.  S.  härom  bebo  de  hela 
Afrika  med  undantag  av  vissa 
områden  i  s.v.,  där  buskmän  och 
dvärgfolk  leva.  B.,  som  uppdelas 
i  hundratals  skilda  stammar, 
ha  gemensamma  fysiska  käim.e- 
tecken,  och  deras  språk  tillhöra 
samma  språkfamilj.  Kroppsbygg- 
naden är  kraftigare  än  sudan- 
negerns, hudfärgen  växlar  från 
ljus  till  svart,  ansiktsläggningen 
är  långsmal  med  hög  panna.  B. 
uppdelas  i  fyra  huvudgrupper: 
1)  Kongofolken;  2)  de 
ös  t  af r ik a n sk  a  bofasta 
folken;  3)  kaffrerna  och 
4)  sydvästfolken.  Deras 
antal  beräknas  till  50  mill. 

Bantåg,  se  Järnvägståg. 

Banvakt,  se  Banbevak- 
ning. 

Banvall  kallas  med  gemensam 
benämning  den  genom  schaktning 
eller  bankfyllning  åstadkomna 
järnvägsunderbyggnaden,  å  vilken 
spårets  bädd,  den  s.  k.  ballasten, 
utbredes. 

de  Banville  [bai)vi'U],  T  h  é  o  - 
dore  Faullain,  f.  1823,  d. 
1891,  fransk  skald,  en  av  de  sista 
betydande  nyromantikerna.  Hans 
produktion,  som  omfattar  arbeten 
inom  alla  diktarter,  kännetecknas 
av  en  glansfull  form. 


1075 


Banyan — Baptister 


1076 


De    ortodoxas    baptisterium    i    Ravenna. 

Banyan,  se  F  i  c  u  s. 

Ba'obab,  se  Apebrödsträ- 
det. 

Bapaume  [bapå'm],  stad  i 
dep.  Pas-de-Calais,  Frankrike. 
3,000  inv.  —  B.  ockuperades  1914 
av  tyskarna  och  utgjorde  under 
Somme-slaget  (1916)  en  av  de 
viktigaste  kommunikationsknu- 
tarna bakom  tyska  fronten;  ska- 
dades då  svårt  av  de  allierades 
bombardemang.  Utrymdes  av  tys- 
karna vid  deras  frivilliga  reträtt, 
mars  1917,  men  återtogs  under 
våroffensiven  1918.  Mycket  hårda 
strider  ägde  rum  omkring  B.  så- 
väl under  denna  offensiv  (24 — 25 
mars)  som  under  de  allierades 
följande  offensivfälttåg  (21  aug. 
—2  sept.  1918). 

Bapti'ster  (av  grek.  ba'ptein, 
neddoppa),  "döpare",  det  vanliga 
namnet  på  medlemmar  i  en  från 
England  härrörande  sekt,  som 
hävdar,  att  endast  den  bör  döpas, 
som  personligen  bekant  sinnes- 
ändring, samt  att  dopet  endast 
kan     ske     genom    neddoppning   i 


vatten,  alltså  icke  genom  begjut- 
ning.  I  fråga  om  den  kyrkliga 
organisationen  hylla  B.  inde- 
pendentismens  åsikter  (se  vidare 
Independenter).  Förutom 
pastor  förekomma  i  B:s  försam- 
lingar diakoner  för  den  sociala 
verksamheten  samt  förvaltnings- 
tjänstemän. —  Baptismen  fram- 
gick under  1600-t:8  förra  del  i 
England  ur  mennonitiska  kretsar, 
från  vilka  den  väsentligen  skiljer 
sig  genom  de  kalvinskt-angelsach- 
siska  inslagen.  Även  i  Amerika 
upprättades  baptistförsamlingar 
på  1600-t.,  men  på  den  europeiska 
kontinenten  fingo  B.  fäste  först 
på  1830-t.  —  I  Sverige  förkun- 
nades baptismen  första  gången 
1847  av  sjömannen  F.  O.  Nilsson, 
som  grundade  en  församling  i 
Göteborgstrakten.  1854  bildades 
den  första  församlingen  i  Stock- 
holm. 1921  hade  sekten  60,530 
anhängare  i  vårt  land,  och  anta- 
let predikanter  var  samma  år 
1,339.  För  utbildning  av  predi- 
kanter och  missionärer  grundades 


Baptisteriet  i  Fisa. 


1077 


Baptisterium — Baralongaffären 


1078 


1866  Betel-seminariet  i 
Stockholm  med  5-åriga  studie- 
kurser. 

Baptiste'rium  (lat.,  av  grek. 
baptiste'rion,  badställe),  dop- 
kyrka, en  under  senare  delen  av 
gamla  tiden  (från  Konstantins 
tid)  och  under  den  äldre  medel- 
tiden bruklig,  rimd  eller  mång- 
kantig  byggnad  med  en  dopbas- 
säng i  mitten.  I  Italien  bibehöll 
sig  bruket  att  bygga  baptisterier 
länge;  berömda  sådana  finnas 
bl.  a.  i  Florens,  Pisa,  Parma  och 
Ravenna. 

Bar  [ba'a],eng.,  slagbom,  balk; 
det  skrank,  som  skiljer  domar- 
tribunen  från  åhörarna,  vid  vilket 
parternas  advokater  taga  plats; 
därav  även  beteckning  på  advo- 
katståndet (eng.  barrister,  advo- 
kat) ;  i  England  och  andra  län- 
der utskänkningslokal  med  en 
lång  disk,  vid  vilken  serveras 
bl.  a.  av  en  "bartender"  tillblan- 
dade drycker,  "drinks",  som  för- 
täras av  gästerna  stående  vid 
disken,  "american  bars". 

Bar,  Barrots,  f .  d.  franskt 
landskap,  omfattande  nuv.  dep. 
Meuse  och  Meurthe-et-MoseUe. 

Bara.  1-  Härad  i  Malmöh.  1., 
omfattar  socknarna  Lyngby, 
Genarp,  Skabersjö,  Knästorp, 
Tottarp,  Kyrkheddinge,  Esarp. 
Bara,  Mölleberga,  Görslöv,  Bur- 
löv,   Stora    Uppåkra,    Flackarp, 


Amerikanskt    barackläger    under    virld»- 

kriget. 
Brågarp,  Nevishög,  Hyby,  Bjärs- 
hög  och  Lomma.  —  2.  Kontrakt 
i  Lunds  stift,  omfattande  sock- 
narna i  B.  1  samt  dessutom  Göåe- 
löv,  Svedala,  Törringe,  Särslöv 
och  Oxie.  —  3.  Socken  i  Malmöh. 
1.,  jämte  Mölleberga  pastorat  i 
Lunds  stift.  770  inv. 

Barabbas,  en  rövare,  som  Pi- 
latus på  folkets  begäran  lösgav 
i  stället  för  Jesus. 

Bara'ck  (av  fr.  baraque  och 
ital.  baracca),  byggtad  av  enk- 
lare konstruktion,  avsedd  för 
tillfällig  förläggning  av  trupp  1. 
arbetsstyrka  eller  till  bostad  för 
husvilla.  Den  i  Sverige  vanligen 
använda  militära  baracktypen 
benämnes  lägerhydda.  Sam- 
lingen av  för  trupps  förläggning 
avsedda  barackbyggnader  benäm- 
nes b  a  r  a  c  k  1  ä  g  e  r.  Under 
världskriget  uppbyggdes  oerhörda 
barackläger,  dels  för  egna  trup- 
per, utbildningskurser  o.  d.,  dels 
för  förvaring  av  krigsfångar  (se 
Fångläger).  För  barackbygg- 
nader finnas  numera  många  goda 
konstruktioner,  vilka  i  hög  grad 
underlätta  såväl  byggandet  som 
nedtagandet. 

Baraka'ra,  se  Korallträd. 

Ba'ralongaffären,  en  händelse 

under  världskriget,  då  besättning- 

pn   på   en   sjunkande   tysk   U-båt 


liniUir    barack    (RsvlDgebedl. 


1079 


Baramula — Barbados 


1080 


påstods  ha  nedskjutits  av  besätt- 
ningen på  den  engelska  hjälp- 
kryssaren  Baralong.  Fallet  föran- 
ledde stor  upphetsning  inom  cen- 
tralmakterna och  hot  om  tyska 
repressalier.  Från  engelskt  håll 
har  anförts,  att  de  skeppsbrutna 
tyskarna  i  sin  räddningsbåt  med- 
förde bomber.  Någon  officiell  ut- 
redning av  händelsen  har  ej 
offentliggjorts. 

Baramu'la,  bergspass  i  s.v. 
Kasjmir  med  2,300  m.  höga  klipp- 
väggar, som  göra  passet  till  ett 
bland  jordens  mest  storartade. 

Baramu'nda,  se  L  u  n  g  f  i  s  - 
kar. 

Baranowicze  [-vi'tje],  stad  i 
Polen,  n.  om  Pinsk,  vid  järnvägen 
Brest  Litowsk — Moskva.  —  Cen- 
tralmakternas sommaroffensiv 
1915  på  östfronten  avslöts  n.  om 
Pripetträsken  med  slaget  vid 
Wilna  och  samtidigt  besattes  den 
viktiga  järnvägsknuten  B.  i  se- 
nare hälften  av  sept.  Ställnings- 
fronten förlades  10  a  15  km.  ö. 
därom.  Under  ryska  sommar- 
offensiven 1916  gjorde  Evert  med 
den  mellersta  ryska  armégrup- 
pen i  det  s.  k.  l:a  slaget 
vid  B.  13 — 14  juni  förgäves  ett 
försök  att  taga  B.  I  samband 
med  genombrottsförsöken  i  juli 
närmast  s.  om  träsken  ansatte 
ryssarna  2 — 9  och  25 — 29  juli  — 
2  :  a,  resp.  3:e  slaget  vid 
B.  —  tvenne  kraftiga  offensiver 
i  avsikt  att  bryta  igenom  över 
B.  De  svåra  anfallen  avvisades 
dock  fullständigt  av  häravdel- 
ningen Woyrsch. 

Bäräny,  Robert,  f.  1876, 
österrikisk  öronläkare  och  hjärn- 
forskare,  ryktbar  för  sina  ban- 
brytande undersökningar  av  loka- 
lisationen  i  lillhjärnan,  för  vilka 
han  1914  belönades  med  det 
medicinska  Nobelpriset.  1917  kal- 


lades han  till  lärare  i  otiatri  och 
vestibulära  apparatens  fysiologi 
och  patologi  vid  Uppsala  univer- 
sitet. 

Barbados,  sp.  [eng.  uttal  ba- 
be'jdås],  den  östligaste  av  Små 
Antillerna,  britt.  Väst-Indien.  75 
%  av  jorden  är  odlad  och  fram- 
bringar stora  mängder  socker 
samt  bomull,  tobak,  kaffe  och 
indigo.  Export  av  socker,  sirap 
och  margarin.  B.  har  ett  sunt 
klimat,  men  orkaner  och  jordbäv- 
ningar förekomma  ofta.  Största 
delen  av  invånarna  utgöres  av 
negrer.  170,000  inv.  Huvudstad: 
Bridgetown. 


Den  heliga  Barbara.   Målning  av   Palma 
Vecohid. 


1081 


Barbados-sjuka — Barberare 


1082 


Barbados-sjuka,  detsamma 
som  elephantiasis   (se  d.  o.). 

Barba'r  (grek.  ba'rbaros), 
först  benämning  på  varje  icke 
grekisktalande,  utlänning,  hos 
romarna  speciellt  german ;  nu : 
rå  person.  —  Barbari',  råhet, 
grymhet.  —  B  a  r  b  a  r  i'  s  m,  fel 
mot  språkriktigheten,  beroende 
på  inflytande  från  icke  klassiska 
språk. 

Ba'rbara,  helgon,  led  martyr- 
döden enl.  olika  legender  på  200- 
eller  300-t.  i  Nikomedia  eller  i 
Heliopolis  i  Egypten.  Hennes  fa- 
der berättas  ha  varit  en  ivrig 
anhängare  av  hedendomen  och 
skall  själv  ha  bragt  henne  om 
livet.  —  I  konsten  f ramställes  B. 
med  ett  fängelsetorn  till  attribut. 
Hon  anropas  av  dem,  som  hotas 
av  en  oväntad  död,  och  beskyddar 
mot  eld,  åskslag  och  oväder.  Hon 
är  artilleriets  skyddspatronessa. 
Hennes  minnesdag  är  4  dec. 

Barbare'a,  växtsläkte  (fam. 
CrucVfcrae)  med  två  svenska  ar- 
ter :  B.  vulga'ris,  sommargyl- 
1  e  n,   och  B.   stri'cta,   strand- 


» 

r^^ 


*A        ** 


m^:'l. 


Barbarea    vulgaris. 


gyllen;  örter  med  gula  blom- 
mor och  länga,  fyrkantiga  skidor 
samt  halvt  stjälkomfattande  blad. 
Barbare'sk-staterna,  ett  namn 
på  Marocko,  Algeriet,  Tunis  och 
Tripolis,  troligen  härlett  från 
dessas  inhemska  berbiaka  befolk- 
ning. B.  vunno  stor  ryktbarhet 
för  ett  hänsynslöst  sjöröveri,  som 
bedrevs  fullt  yrkesmässigt  och 
med  sådan  framgång,  att  flera 
stater,  däribland  Sverige,  erlade 
en  tribut,  för  att  deras  skepp 
skulle  gä  fria.  Ofoget  stävjades 
först  »edan  Frankrike  erövrat 
Algeriet    1830. 

de'  Ba'rbari,  J  a  c  o  p  o,  f .  om- 
kr.  1450,  d.  omkr.  1515,  vene- 
tiansk  målare  och  kopparstickare, 
sedan  1500  anställd  vid  tyska 
och  nederländska  hov.  B.  förmed- 
lade italienskt  inflytande  till  sin 
samtids  tyska  målare.  Han  är 
identisk  med  den  av  Diirer  med 
beundran  omtalade  Jacob 
W  a  1  c  h.  Av  hans  målningar  äro 
endast  få  bevarade. 

Barbari'sm,  se  Barbar. 

Barbaro'ssa,  ital.,  rödskägg; 
namn  på  två  ryktbara  sjörövare 
på  1500-t.,  bröderna  Horuk  (d. 
1518)  och  Khair-ed-din  (d.  1546), 
vilkas  härjningar  i  v.  Medelhavet 
föranledde  kejsar  Karl  V:s  här- 
färd mot  Tunis,  som  han  återgav 
åt  den  fördrivne  fursten  och  där 
han  befriade  flera  tusen  kristna 
slavar.  Khair-ed-din  fortsatte 
från  Alger  sina  kaperier  och  gick 
i  sultan  Soliman  II :s  tjänst.  — 
B.  är  även  binamn  på  tyske  kej- 
saren Fredrik  I. 

Barbaste'll,  se  Läderlap- 
par. 

Barberare  (lat.  ba'rha,  skägg), 
äldre  bardskärare  (av  ty. 
Bart,  skägg),  person  som  håller 
rakstuga.  Yrket  var  fordom  för- 
enat med  fältskärens  och 
badarmästarens.     Numera 


1083 


Barberini — Barbusse 


1084 


faller   det    inom   frisörfacket.    Se 
Frisör. 

Barberi'ni,  italiensk  furste- 
släkt med  tre  bin  i  vapnet. 
Maffeo  B.,  f.  1568,  d.  1644. 
blev  1623  påve  under  namnet 
Urban  VIII  och  höjde  genom  hän- 
synslös nepotism  släktens  väl- 
stånd och  maktställning.  Ätten 
utslocknade  på  manssidan  1738, 
men  namnet  har  bevarats  av 
ättlingar  på  kvinnolinjen  (av 
släkterna  Colonna  och  Sachetti). 
Det  på  handskrifter  rika  b  a  r  - 
berinska  biblioteket  och 
Palazzo  Barberini  (1600- 
t.),  ett  av  Roms  största  barock- 
palats på  Quirinalens  sluttning, 
med  Rafaels  Fornarina  och  Guido 
Renis  Beatrice  Cenci,  vittna  om 
släktens  rika  kulturintressen. 

Barbey  d'Aurevilly  [barbä' 
dårvili'],  Jules  Amédée,  f, 
1808,  d.  1889,  fransk  författare, 
av  katolsk-romantisk  läggning. 
De  mest  bekanta  av  hans  roma 
ner  äro  Uensorcelée  (1854),  TJn 
prétre  marié  (1864)  och  Les  dia-' 
boliques  (1874).  Han  verkade 
även  som  kritiker. 

Barbie'ri,  Giovanni  Fran- 
cesco,  se   Guercino. 

Barbitu'rsyra,  kemisk  för- 
ening, som  framställes  ur  urin- 
ämne och  som  tjänar  som  moder- 
substans  vid  framställning  av 
voronal. 

Barbizon-skolan  [barbiåå'i)-]. 
en  krets  av  franska  målare,  upp- 
kallad efter  byn  Barbizon  nära 
Paris,  där  de  hade  sitt  högkvar- 
ter. Kretsens  ledande  män  voro 
Corot,  Théodore  Rousseau  och 
Millet;  bland  dess  övriga  med- 
lemmar märkas  Diaz  och  Dupré. 
De  sökte  sina  ämnen  i  naturen 
själv  och  åsidosatte  den  härskan- 
de akademiska  konstens  krav 
på   pft  klassiskt   eller   historiskt 


ämne.   Flera  av  dem  räknas   nu 
bland  sin  tids  största  konstnärer. 

Barbro  Stigsdotter,  se 
Arent  Persson. 

Barbu'da,  ö  bland  Små  Antil- 
lerna, britt.  Västindien.  Odling 
av  bomull,  tobak  m.  m.  850  inv. 

Ba'rbula,  växtsläkte  tillhöran- 
de bladmossorna.  Droppmos- 
sa n,  B.  rura'lis,  med  5  cm.  höga, 
bruna,  nedtill  roströda  stamdelar 
förekommer  allmänt  i  Sverige  på 
stenar,  tak  o.  s.  v. 

Ba'rbus,  se  Skäggkarpar. 

Barbusse  [barby'ss],  Henri, 
f.  1874,  fransk  författare,  be- 
kant för  sina  krigsromaner,  t.  ex. 
Le  feu  (1916;  Elden,  1917).  I 
romanen  Clarté  (1919;  Klarhet, 
1920)  fördömer  han  nationalis- 
men, framhållande  folkens  väsens- 
likhet och  önskvärdheten  av  en 
världsrepublik,  baserad  på  rätt- 
färdighet. Romanen  Le  couteau 
entré  les  dents  (1921)  hävdar 
kommunismens  nödvändighet  och 
dess  genomförande  på  våldsam 
Väs.  Med  B.  som  ledare  tillkom 


Henri    Barbusse.    Teckning    av 
man. 


1085 


Barcarole — Barcklind 


1086 


1919  Clartéorganisatio- 
n  e  n   (se  d.  o.)- 

Barcaro'le,  ital.,  eg.  venezian- 
ska  gondolförares  sång.  Har  se- 
dan överförts  till  konstmusiken 
och  blivit  namn  på  stycken,  som 
återge  båtfärdsstämningar  i  all- 
mänhet. 

Barcelo'na.  1.  Provins  i  n.ö. 
.Spanien,  från  Pyrenéernas  slutt- 


Plai  Universidad    (Univerpitets- 

liiatseu>.  Barcelona. 

ning  till  Medelhavet.  B.,  som  är 
bördigt  och  väl  bevattnat,  pro- 
ducerar säd,  vin,  sydfrukter 
m.  m.  Livlig  industri  (textilvaror 
m.  m.).  Bergen  äro  rika  på  mine- 
ral. B.  är  näst  Biscaya  Spa- 
niens tätast  befolkade  provins. 
1,200,000  inv.  —  2.  Spaniens  näst 
största  stad,  dess  förnämsta 
hamn-  och  mest  betydande  in- 
dustristad samt  huvudstad  i  prov. 
B.,  vackert  belägen  vid  en  vÖc  av 
Medelhavet.  Export  av  frukt, 
grönsaker,  säd,  vin,  olja,  kork, 
bomulls-  och  lädervaror  m.  m. 
Stora    bomulls-.    vIIp-    orh    siden- 


Flaza   de   Real.   Barcelona. 

fabriker.  Den  talrika  industribe- 
folkningen har  gjort  B.  till  ett 
centrum  för  revolutionära  rörel- 
ser. B.  har  varit  biskopssäte  från 
300-t.,  har  en  gotisk  katedral 
från  1298,  många  kyrkor  och 
vackra  byggnader  och  anses  som 
en  av  Spaniens  skönaste  städer. 
Universitet,  grundlagt  1430,  och 
flera  läroanstalter.  B.  tros  vara 
grundat  av  Hamilcar  Barcas  i 
3:e  årh.  f.  Kr.  600,000  inv. 

Barck,  Samuel,  f.  1662,  d. 
1743,  riksråd;  stödde  Ulrika 
Eleonora,  då  hon  vid  Karl  XII:s 
död  proklamerade  sin  arvsrätt, 
och  var  Arvid  Horns  trogne  an- 
hängare. 

Barcklind,  C  a  r  1,  f.  1873,  skå- 
Jespelare,  har  mestadels  varit  an- 
ställd vid  Ranfts  scener  och  hu- 
vudsakligen   som    operettartist  i 


Bjm    Monseny    i    prov.    Barcelona. 


1087 


Barclay — Barere  de  Vieuzac 


1088 


älskarroller  vunnit  stor  popula- 
ritet. 

Barclay  [ba'kli],  Kobert,  f. 
1648,  d.  1690,  skotsk  kväkare, 
teolog.  I  Theolo'giae  ve'rae  chri- 
stia'nae  apolo'gia,  1676,  satte  B. 
kväkarnas  trossatser  i  system. 

Barclay  de  ToUy  [barklä'-d9- 
tåli'],  Mikael,  i  Ryssland  kal- 
lad Bogdanovitj,  f.  1761, 
d.  1818,  furste,  rysk  fältherre. 
Deltog  i  kriget  mot  Sverige  1808 
— 09  och  var  en  av  ledarna  för 
slutkampen  mot  Napoleon,  tidvis 
som  chef  för  hela  ryska  armén. 

Bard,  forntida  keltisk  skald 
och  sångare;  hade  ursprungligen 
till  uppgift  att  förhärliga  den 
hövdings  bedrifter,  hos  vilken 
han  var  anställd,  och  räknades 
troligen  till  den  druidiska  hier- 
arkien. Efter  kristendomens  infö- 
rande besjöngo  B.  religiösa  och 
nationella  ämnen.  De  walesiska 
B.  bildade  länge  en  särskild  sam- 
hällsklass med  ärftliga  rättighe- 
ter; ända  till  Elisabets  tid  sam- 
lades de  pä  bestämda  tider  till 
offentlig  tävling,  Eistedd  fod. 
Sådana  tävlingar  har  man  på  se- 
nare tid  (från  1798)  sökt  åter- 
uppliva i  moderniserad  form. 

Ba'rder,  se  Bardvalar. 

Bardisa'n  (fr.  pertuisane), 
en  2 — 3  m.  lång  pik,  som  infördes 
i  infanteriets  beväpning  i  slutet 
av  1400-t.  och  av  Gustav  II  Adolf 
infördes  i  en  del  av  svenska  in- 
fanteriet. Kom  ur  bruk  efter  ba- 
jonettens uppfinning. 

Bardowiek  [-vik],  stad  i  Han- 
nover, Tyskland,  grundad  av  Karl 
den  store  och  under  flera  århund- 
raden den  största  och  mäktigaste 
handelsstaden  i  n.  Tyskland. 
Miste  sin  betydelse  genom  Lii- 
becks  uppblomstring. 

Bardskärare,  se  Barberar e. 

Bardu'n,  tåg,  som  tillhör  den 
stående  riggen  på  ett  fartyg  och 


tjänar  till  att  stötta  en  stångtopp 
akteröver.  Efter  den  stång,  till 
vilken  B.  hör,  benämnes  den  för- 
stängbardun  (på  förmärsstång- 
en),  förbrambardun  (på  förbram- 
stången),  storbrambardun  (på 
storbramstången)    o.   s.  v. 

Bardvalar,  Mystacoce'ti,  den 
artfattigare  av  valdjurens 
två  recenta  underordningar,  om- 
fattande rätvalar  och  f  e  n  - 
valar  (se  d.  o.).  Två  yttre  näs- 
öppningar finnas.  Tänder  finnas 
på  fosterstadiet  men  försvinna 
sedan.  I  gommen  sitta  för  B. 
karaktäristiska,  tvärställda,  van- 
ligen triangelformade  hornskivor, 
barder.  Vid  bortsilning  av 
det  vatten,  som  intages  i  mun- 
nen samtidigt  med  de  små  havs- 
djur, som  tjäna  B.  som  föda, 
fastna  dessa  djur  på  bardernas 
inåt  munnen  vända,  fransade 
kant.  Av  barderna  tillverkas  de 
s.  k.  fiskbenen. 

Barents  1-  Barentz,  Wil- 
1  e  m,  d.  1597,  holländsk  sjö- 
farare, gjorde  flera  försök  att 
finna  nordöstpassagen  till  Asien. 
Tredje  och  sista  gången  fastnade 
hans  skepp  i  isen  vid  Novaja 
Semlja  1596.  B.  omkom  under  för- 
sök att  uppnå  ryska  Lappmarken. 
Hans  vinterkvarter  1596  på  No- 
vaja  Semlja  upptäcktes  1871. 

Barents'  hav  kallas  den  del  av 
Norra  Ishavet,  som  är  beläget 
mellan  Spetsbergen,  Frans  Josefs 
land  och  Novaja  Semlja. 

Barere  de  Vieuzac  [barä'r  de 
vjö§a'kk],  Bertrand,  f.  1755, 
d.  1841,  fransk  revolutionsman, 
medlem  av  nationalförsamlingen 
1789,  konventet  och  välfärdsut- 
skottet, försvarade  skräckväldet 
("giljotinens  Anakreon"),  svek 
Robespierre,  då  han  anade,  att 
dennes  tid  var  ute,  och  höll  sig 
dold,  tills  Napoleon  tog  honom 
i   sin   tjänat   som   spinn. 


1089 


Barett— Bark 


1090 


Barett    trän    15C0-t. 
ning   av   A.   v. 


Lietalj    frän    mäl- 
Branweller. 


Bare'tt,  en  platt,  rund  eller 
mångkantig  mössa,  som  brukades 
alltifrån  1000-t.  och  under  1500- 
t:s  första  fjärdedel  var  nästan 
allenarådande  inom  båda  könens 
klädedräkt.  B.  pryddes  ofta  med 
agraifer,  plymer  o.  s.  v.  Den  an- 
vändes ännu  i  somliga  länder  till 
ämbetsdräkter  för  präster,  juris- 
ter m.  fl.,  i  Frankrike  även  som 
studentmössa. 

Barferusj,    se    B  a  r  f  u  r  u  s  j. 

Barfrid  eller  b  e  r  g  f  r  i  d  kal- 
lades i  Sverige  under  medeltiden 
dels  ett  försvarstorn,  vanligen  i 
förbindelse  med  fästningsmuren 
men  också  centraltorn,  "kärna", 
dels  ett  flyttbart  trätorn,  som 
användes  vid  angrepp  på  fäst- 
ningsverk.   Se   också    B  e  f  f  r  o  i. 

Barfurusj,  Barferusj,  stad 
i  Persien  nära  Kaspiska  havet. 
Viktig  handelsort.  Export  av 
silke,  bomull  och  socker.  150,000 
inv.  B :  s  hamn  är  Mesjhed-i-Sar. 

Bargello  [-dje'llå],  palats  i 
Florens    (se  d.  o.). 

Ba'ri  delle  Puglie  [po'l- 
je],  stad  och  provins  i  s.ö.  Ita- 
lien. Staden  B.  ligger  på  en  udde 
i  Adriatiska  havet.  Viktig  järn- 
vägsknut och  hamnstad  med  stor 
handel.  Export  av  vin,  olivolja, 
mandel  m.  m.  Fabrikation  av 
möbler,  musikinstrument  och  ke- 
miska varor.  Givande  fiske.  B. 
är  ärkebiskopssäte  och  har  en 
katedral,  påbörjad  1034,  fullbor- 


dad på  1100-t.  Kyrkan  San  Ni- 
cola,  byggd  1089—1109,  är  en 
basilika  av  stort  historiskt  och 
konstnärligt  intresse.  Staden  har 
110,000    inv. 

Bari,  ett  vid  övre  Nilen  bosatt 
negerfolk.  Idka  fiske,  åkerbruk 
och  boskapsskötsel  och  äro  skick- 
liga smeder. 

Bariba'1,   se  Björnar. 

Baringo-sjön,  avloppslös  söt- 
vattensjö  i  Kenyakolonien,  n.ö. 
om  Victoriasjön,  en  av  de  många 
sjöarna  i  öst-afrikanska  grav- 
sänkan. 

Ba'rium,  ett  till  de  alkaliska 
jordartsmetallerna  hörande 

grundämne,  som  ingår  i  ett  par 
i  naturen  tämligen  allmänna 
mineral.  Metallen  är  silvervit 
och  mjuk,  den  reagerar  häftigt 
med  vatten  under  bildande  av 
väte  och  bariumhydroxid.  Atom- 
tecken Ba,  atomvikt  137,4,  spec. 
vikt  3,75.  —  Viktiga  B.-för- 
eningar  äro:  bariumsulfat, 
BaSO^,  utgör  mineralet  tung- 
s  p  a  t  (baryt),  är  praktiskt  taget 
olösligt  i  vatten;  ingår  i  färgen 
barytvitt  (se  d.  o.);  barium- 
k  1  o  r  i  d,  BaClj,  utgör  inom  ana- 
lysen reagens  på  sulfat  jonen; 
bariumoxid,  BaO,  bildar 
med  vatten  den  tämligen  lättlös- 
liga  bariumhydroxiden 
(barytvatten);  bari  um  super- 
ox  i  d,  BaOj,  är  utgångsmaterial 
för  framställning  av  vätesuper- 
oxid  ;  bariumkarbonat, 
BaCO,,  bildar  mineralet  w  i  t  h  e- 
r  i  t.  Bariumföreningar  färga  en 
låga  intensivt  grön  och  användas 
därför  i  pyrotekniken. 

Bark,    se   Segelfartyg. 

Bark  (lat.  co'rtex),  det  yttre 
höljet  kring  växternas  stammar 
och  rötter.  Vanligen  åsyftas  blott 
trädens  och  buskarnas  stammar 
och  grenar,  och  man  förstår  då 


L  e  X.  I.    Tr.  17. 


1091 


Barka — Barkborrar 


1092 


Tvärsnitt    av    bark    hos    fläder:    e    epl- 

dermis,     pc  ungt    korklager,    p   primära 

barken,    I     lenticell. 

med  B.  den  vävnad,  som  ligger 
utanför  kärlknippenas  tillväxt- 
zon, k  a  m  b  i  u  m.  B.  hos  unga 
grenar  begränsas  utåt  av  över- 
hud 1.  e  p  i  d  e  r  m  i  s.  Innanför 
denna  ligger  ett  lager,  den  s.  k. 
primära  barken,  av  tunn- 
väggiga,  klorofyllförande  celler 
(parenkymceller)  och  stödjecel- 
ler:  koUenkym,  bast-  1.  stenceller. 
Innerst  ligger  silrörszonen 
med  den  ursprungliga  silrörsväv- 
naden  (se  Ledningsväv- 
nad). —  Då  grenen  tillväxer  i 
tjocklek,  alstrar  kambiet  utåt  ny 
silrörsvävnad,  den  sekundära 
barken,  som  jämte  den  ursprung- 
liga silrörszonen  bildar  den  s.  k. 
bastzonen.  Samtidigt  sträc- 
ker sig  den  perifera  cellvävnaden 
allt  mera,  och  slutligen  brister  B. 
här  och  var.  Ett  nytt  barklager, 
korklagret,  utbildas  i  den 
primära  barken  och  avstänger  de 
utanför  liggande  vävnaderna 
från  vatten-  och  näringstillförsel. 
Dessa  vävnader  (alltså  även  över- 
huden) dö  därför  och  falla  av, 
och  korklagret  blir  grenens  nya 
hudvävnad.  —  överhudens  klyv- 
öppningar ersättas  i  korken  av 
s.  k.  barkporer  1.  lenti- 
cell e  r.  Genom  dessa  porer,  som 
framträda  såsom  brunfärgade, 
långsträckta  vårtor  och  som  äro 
särskilt  väl  utvecklade  på  unga 
grenar  av  björk,  al  och  fläder, 
kan  luft  tillföras  de  imderliggan- 
de  vävnaderna. 

Barka,    högland    i    n.  Afrika 


mellan  Stora  Syrten  och  Egyp- 
ten, utgör  en  del  av  den  itali- 
enska kolonien  Libyen.  1879 — 
1911  ett  turkiskt  mutessarifat, 
efter  huvudstaden  kallat  Ben- 
ghazi.  B.  är  det  forna,  bördiga 
Kyrenaika.  Det  är  nu  förfallet 
och  mestadels  ökenartat.  Många 
lämningar  från  romartiden. 
300,000  inv.,  mest  araber,  samt 
berber  och  turkar,  som  bedriva 
åkerbruk,  boskapsskötsel  och 
fiske.  Huvudort  Benghazi  vid 
Stora  Syrten.  35,000  inv.  I  när- 
heten ruiner  av  det  forna  Bere- 
nike. 

Barkarö,  se  Kungs-Bar- 
ka, r  ö  och  Västerås-Bar- 
kar ö. 

Barka'ss  (fr.  barcasse,  av 
har  ca,  båt),  den  största  av  ett 
örlogsfartygs  båtar. 

Barkbock,  se  Länghor- 
n  i  n  g  a  r. 

Barkborrar,  Ipi'dae,  en  familj 
små,  vanligen  bruna  1.  svarta 
skalbaggar  med  korta,  knäböjda 
och  med  stor  klubba  försedda 
antenner.  Fötterna  äro  korta, 
fyrledade.  Både  som  fotlösa  lar- 
ver och  som  fullbildade  leva  de 
mellan  barken  och  veden  1.  i 
veden  av  träd,  varvid  de  gnaga 
ett  system  av  gångar,  på  vars 
utseende  oftast  kan  avgöras  vil- 
ket som  är  skadedjuret.  — 
Svarta  tallbastborren, 
EyWstes  a'ter,  3,5 — 5  mm.  läng, 
angriper  stundom  tallplantor 
men  lever  vanligen  i  tallstubbar. 
Allmän  i  hela  Sverige.  (Namnet 
bastborre  användes  även  på 
andra  former.)  —  Ips,  ett  släkte, 


Ips   typographus,   4,2 — 5,5   mm. 


1093 


Barkbröd — Barlast 


1094 


uaugsystem     av     Pityogenes     chalcogra- 
pbus. 

varav  några  arter  äro  ekonomiskt 
mycket  viktiga.  Ättatanda- 
de  barkborren,  Ips  typo'- 
graphus,  är  den  vanligaste.  Glän- 
sande svart  med  gula  hår,  brun- 
gula antenner  och  tarser,  baktill 
på  vardera  täckvingen  4  tänder. 
Finns  upp  till  Lappland,  nästan 
uteslutande  på  gran.  —  S  e  x  - 
tandade  barkborren,  Pi- 
tyo'genes  chalco'graphus,  träffas 
på  gran.  2 — 2,5  mm.  lång,  på  var- 
dera vingen  3  tänder.  Starkt 
glänsande,  halssköld  och  basen 
av  täckvingarna  svarta,  de  senare 
i  bakre  hälften  röda.  —  Se  vidare 
Märgborrar,  Vedborrar, 
Splintborrar. 

Barkbröd,  bröd  av  det  An- 
mälda, inre  barklagret  av  tall, 
lind  m.  fl.,  oftast  blandat  med 
rågmjöl. 

Barkdjur,  se  S  i  r  e  n  d  j  u  r. 

Barken,  Södra  och  X  o  r  r  a, 
två  sammanhängande  sjöar  i  s.ö. 
Dalarna.  Avflyta  genom  Kol- 
bäcksån. 

Barkeryd,  socken  i  Jönköp.  1., 
pastorat  i  Växjö  stift.  1,620  inv. 

Barkkoraller,  se  Octacti- 
n  i  a  r  i  a. 

Barkla  [ba'kla],  Charles 
Glo  ver,  f.  1877,  skotsk  fysi- 
ker, professor  i  Edinburgh  sedan 
1913,  erhöll  1917  Nobelpriset  i 
fysik  för  sina  betydelsefulla  im- 
dersökningar  av  röntgenstrålar 
och  sekundäratrålar. 


Barkningsmaskin,  maskin  för 
avbarkning  av  till  slipmassa  av- 
sedd ved.  Dess  huvuddel  är  en 
kniv,  som  vid  sin  fram-  och  åter- 
gående rörelse  avskalar  barken. 

Barkpor,  se  Bark. 

Barkspade,  redskap,  som  an- 
vändes till  barkning  av  timmer. 

Barktornar,  se  Tornar. 

Barkymp,  ympkvist,  som  pla- 
ceras mellan  bark  och  ved  på 
gnmdstammen. 

Barkåkra,  socken  i  Kristianst. 
1.,  jämte  Rebbelberga  pastorat  i 
Lunds  stift.  2,000  inv.  —  IB. 
ligger  Kronprinsessan 

Victorias  kustsanato- 
rium, öppnat  1903  och  avsett 
för  vård  av  kirurgisk  tuberkulos. 
Det  har  180  sjukplatser  jämte  en 
epidemiavdelning  med  36  platser 
och  äges  av  Föreningen  för  skro- 
fulösa  barns  vård. 

Barlaam  och  Josafat,  en  ro- 
manartad  legend,  som  förekom- 
mer i  de  flesta  europeiska  folks 
medeltida  litteratur.  Den  berät- 
tar om  den  indiske  kungasonen 
Josafat,  om  vilken  man  spått,  att 
han  skulle  övergå  till  kristendo- 
men. Hans  fader  försöker  hindra 
detta  genom  att  hålla  honom  in- 
stängd i  ett  torn,  men  då  Josafats 
uppmärksamhet  av  en  händelse 
fästs  vid  världens  bristfäUighet 
och  livets  förgänglighet,  sänder 
Gud  den  kristne  eremiten  Bar- 
laam till  honom,  förklädd  till 
ädelstenshandlande,  och  denne 
lyckas  snart  omvända  Josafat  till 
kristendomen.  —  Denna  berättel- 
se härstammar  från  de  indiska 
legenderna  om  Buddha,  som  på 
samma  sätt  höUs  avspärrad  från 
yttervärlden  i  sysslolöshet  och 
vällust  men  som,  sedan  han  till- . 
fälligtvis  lärt  känna  sjukdomen, 
ålderdomen  och  döden,  övergick 
till  ett  asketiskt  levnadssätt. 

Barlast,      se     Ballast.     — 


1095 


Barletta — Barn 


1096 


Barlastväxter,  se  Bal- 
lastväxter. 

Barle'tta,  hamnstad  i  Apulien, 
Italien.  Livlig  sjöfart.  Komersk 
katedral  frän  1100-t.  m.  fl.  gamla 
byggnader.  45,000  inv. 

Barlingbo,  socken  i  Gottl.  1., 
jämte  Ekeby  pastorat  i  Visby 
stift.  460  inv.  —  Kyrkan  från 
omkr.  1280  med  kvadratiskt  lång- 
hus, kor  med  fyrsidig  absid  och 
ofullbordat  torn  samt  stora  spets- 
bågiga  fönster  med  rikt  masverk 
från  1300-t. 

Barlov^s  sjukdom,  en  skör- 
bjuggsliknande  sjukdom  hos  spä- 
da barn,  uppträdande  vid  deras 
uppfödande  med  enbart  kokt,  arti- 
ficiell föda.  B.  hör  till  de  s.  k. 
a  vi  t  amin  o  ser  n  a  (se  d.  o.). 
Sjukdomen  förekommes  säkrast 
genom  att  vid  all  artificiell  upp- 
födning utspisa  okokt  mjölk  i 
lämplig  utsträckning.  Som  bote- 
medel verkar  utom  denna  rå 
fruktsaft    (av  citron  m.  m.). 

Barmaki'der,  se  K  a  1  i  f  a  t. 

Barmen,  stad  i  Rhenprovin- 
sen,  Preussen,  vid  floden  Wupper, 
i  omedelbart  grannskap  till 
Elberfeld,  jämte  denna  en  av 
Tysklands  förnämsta  textil- 
industristäder. Dess  hamn  är 
Diisseldorf  vid  Rhen.  Tillverk- 
ning av  bomulls-  och  sidenvaror 
(snörmakerier,  band,  spetsar 
m.  m.),  yllevaror,  kemikalier, 
färger,     papper    m.   m.    Talrika 


Hängbanan    mellan    Sarmen    och    Elber- 
feld. 


järnvägslinjer  förbinda  B.  med 
det  täta  industriområdet  omkring 
staden,  en  hängbana  bl.  a.  med 
Elberfeld.  180,000  inv. 

Barmhärtiga  bröder  (fr.  Fré- 
res  de  la  charité,  ital.  Fäte  ben 
fratelli),  katolsk  kongregation, 
stiftad  1540  av  portugisen  Juan 
Ciudad  (f.  1495,  d.  1550),  stad- 
fäst av  påven  1572,  med  syfte  att 
idka  sjukvård  och  annan  män- 
niskovänlig verksamhet.  — 
Barmhärtiga  systrar 
(fr.  Soeurs  de  la  charité),  mot- 
svarande kvinnliga  organisatio- 
ner, den  första  stiftad  1633  av 
fransyskan  Louise  le  Gräs  och 
hennes  landsman  Vincent  de 
Paul,  stadfäst  av  påven  1668. 

Barn.  Med.  Benämning  på 
människan  från  födelsen  till 
könsmognadens  inträde.  Det 
första  levnadsåret  (spädbarns- 
perioden) utmärkes  av  en  synner- 
ligen rask  kroppslig  utveckling. 
Kroppsvikten,  som  vid  födelsen 
i  genomsnitt  uppgår  till  3  kg., 
brukar  under  året  tredubblas, 
längdtillväxten  är  likaledes  be- 
tydande: fr.  omkr.  50  till  70  cm. 
Förbeningen  av  skelettet  fort- 
skrider, så  att  detta  i  normala 
fall  når  full  stadga,  och  fonta- 
nellerna slutas.  Tandsprickning- 
en  tar  sin  början.  Matsmält- 
ningskanalen, som  hos  det  späda 
barnet  utmärkes  av  utomordent- 
lig ömtålighet,  har  vid  första 
levnadsårets  slut  utvecklats  så, 
att  den  kan  tillgodogöra  sig  och 
fördraga  blandad  kost.  Samtidigt 
grundlägges  under  denna  period 
den  andliga  utvecklingen.  Sinnes- 
intryck börja  uppfattas  under  de 
första  veckorna.  Något  senare 
börja  rörelserna  bli  koordineran- 
de. Snart  nog  kan  man  förmärka 
läten  för  uttryckande  av  obehag, 
resp.  välbefinnande.  Egentligt 
språk  kan  man  dock  ej  tala  om 


1097 


Barn 


1098 


förrän  vid  årets  slut.  Ungefär 
samtidigt  bruka  normalt  utveck- 
lade barn  börja  gå.  Den  andra 
perioden  (koltbarnsperioden,  från 
2:a  till  7:e  året)  utmärkes  av 
en  fortsatt  rask  kroppsutveck- 
ling, ehuru  i  något  långsammare 
tempo.  Den  andliga  utvecklingen 
fortskrider  härunder  snabbt,  ka- 
raktäriserad av  stor  mottaglighet 
för  inflytelser  utifrån,  samtidigt 
som  jag-medvetenhet  utformas. 
Utvecklingen  under  den  tredje 
—  skolperioden  —  torde  i  detta 
sammanhang  kunna  förbigås.  — 
Jur.  Ordet  barn  betecknar  dels 
ett  släktskapsförhållande  (av- 
komling  i  första  led),  dels  en 
åldersklass  (i  motsättning  till 
vuxna).  1)  Barnaåldern.  Som 
barn  räknas  på  det  hela  taget 
envar,  som  står  under  föräldra- 
makt. Den  övre  gränsen  för 
barnaåldern  växlar  i  lagstiftning- 
en men  kan  i  regel  sättas  till  15 
år,  understundom  IS  år  (i  fattig- 
vårdslagstiftningen 16  år).  I  de 
olika  lagbestämmelserna  är  i  re- 
gel åldersgränsen  angiven.  B.  är 
enligt  svensk  rättsordning  icke  i 
första  hand  ansvarigt  för  skada, 
som  det  anställer,  förrän  efter 
fyllda  15  år.  Den  fulla  straff- 
rättsliga ansvarigheten  inträder 
dock  ej  förrän  vid  18  år.  Ett  B. 
kan  ej  råda  över  sin  förmögenhet, 
innan  det  blivit  myndigt.  Dock 
har  B.  över  15  år  rätt  att  råda 
över  vad  det  självt  förvärvar  av 
lös  egendom.  2)  Barn  och  för- 
äldrar. Ur  familjerättslig  syn- 
punkt indelas  B.  i  barn  i  äkten- 
skap och  barn  utom  äktenskap. 
Dessutom  gälla  om  trolovnings- 
barn och  adoptivbarn  särskilda 
bestämmelser.  —  Vid  fastställan- 
det av  barnets  börd  räknas  såsom 
fader  den,  som  haft  samlag  med 
modern  under  konceptionstiden 
(300  :e  till  200  :e  dagen  före  bar- 


nets födelse),  såvitt  han  ej  kan 
åberopa  och  styrka  omständig- 
heter, som  utesluta  honom  från 
faderskapet,  a)  Barn  i  äktenskap 
är  enl.  lagen  om  äktenskaplig 
börd  av  14  juni  1917  sådant  B., 
som  födes  under  äktenskapet  eller 
å  sådan  tid  eft«r  upplösningen, 
att  det  kan  vara  avlat  dessför- 
innan. Om  föräldrarna  efter  B:s 
födelse  ingå  äktenskap,  tiUerkän- 
nes  B.  äktenskaplig  börd.  Rätts- 
förhållandena mellan  föräldrar 
och  B.  med  äktenskaplig  börd 
äro  reglerade  i  lagen  om  barn  i 
äktenskap  av  17  april  1920.  B. 
får  faderns  släktnamn.  Är  han 
adelsman,  får  B.  hans  adliga  vär- 
dighet, såvitt  ej  annorlunda 
stipulerats  vid  värdighetens  till- 
delande eller  densamma  är  till- 
delad enligt  1809  års  regerings- 
form, i  vilket  senare  fall  endast 
äldste  sonen  får  ärva  faderns 
värdighet.  Föräldrarna  ha  rättig- 
het och  skyldighet  att  gemen- 
samt vårda  sina  B.,  såvida  ej 
rätten  förordnar,  att  vården 
skall  tillkomma  endast  den  ena 
av  föräldrarna  eller  annan  per- 
son. Äro  bägge  föräldrarna  döda, 
står  B.  under  förmyndarens  vård- 
nad. B.  skall  åtnjuta  den  upp- 
fostran och  utbildning,  som  dess 
anlag,  möjliga  egna  tillgångar 
och  föräldrarnas  villkor  medgiva. 
Denna  föräldrarnas  underhålls- 
skyldighet upphör  aldrig  tidigare 
än  B.  fyllt  16  år.  Efter  B:s  upp- 
växtålder åligger  detsamma  för- 
sörjningsplikt gent  emot  fader 
eller  moder,  som  av  sjukdom  eller 
annan  dylik  anledning  ej  kan  för- 
sörja sig.  b)  Barn  utom  äkten- 
skap är  enl.  lagen  om  B.  utom 
äktenskap  av  14  juni  1917  så- 
dant B.,  som  saknar  äktenskaplig 
börd.  Hit  hör  i  motsats  till  äldre 
uppfattning  även  c)  trolovnings- 
barn,  d.   v.   8.   B.,   som   avlats  i 


1099 


Barnabas — Barnamord 


1100 


trolovning  eller  vars  föräldrar 
efter  B:s  avlelse  ingått  trolov- 
ning med  varandra.  Som  släkt- 
namn erhåller  B.  moderns  flick- 
namn. Dock  kan  B:s  fader  eller, 
om  modern  är  gift,  hennes  man 
giva  B.  sitt  släktnamn,  om  B:s 
förmyndare  eller  B.  självt  efter 
fyllda  18  år  ger  sitt  samtycke 
därtill.  Trolovningsbarn  kan,  om 
det  är  myndigt,  antaga  faderns 
släktnamn.  Är  det  omyndigt,  kan 
förmyndare  därom  bestämma. 
Varken  faders  eller  moders  adliga 
värdighet  kan  tillfalla  B.  utom 
äktenskap.  Vårdnaden  om  B.  till- 
kommer närmast  modern.  B.  har 
rätt  till  underhåll  och  uppfost- 
ran i  enlighet  med  vad  som  kan 
anses  skäligt  med  avseende  på 
båda  föräldrarnas  villkor,  och 
varar  denna  rätt  lika  länge  som 
för  B.  i  äktenskap;  ävenså  är  B:s 
försörjningsplikt  densamma.  Un- 
derhållsskyldigheten fastställes 
genom  avtal  eller,  om  sådant  ej 
kan  träffas,  av  domstol.  Dylikt 
avtal  skall  godkännas  av  barna- 
vårdsmannen (se  nedan)  eller, 
därest  barnuppfostringsbidraget 
skall  utgå  med  en  summa  i  ett 
för  allt,  av  barnavårdsnämnden, 
som  i  detta  fall  även  tar  hand 
om  bidraget  och  använder  samt 
förvaltar  det  på  för  B.  lämpli- 
gaste sätt.  Under  tiden  för 
moderns  havandeskap  är  fadern 
skyldig  att  bidraga  till  hennes 
underhåll  i  högst  4  mån.  före 
och  9  mån.  efter  nedkomsten.  För 
varje  B.  skall  förordnas  en 
barnavårdsman,  man  eller 
kvinna,  som  skall  bistå  modern 
med  råd  och  upplysningar  samt 
bevaka  B:s  rätt  och  bästa.  Bar- 
navårdsmannen står  under  bar- 
navårdsnämndens kontroll.  —  Om 
d)  adoptivbarn  se  Adoption. 
Jfr    vidare   Arvsrätt,   Bar- 


navårdsnämnd och  B  a  r  n  - 
skydd. 

Ba'rnabas  1.  Josef,  bördig 
från  Cypern,  en  av  de  förnämsta 
ledarna  av  arbetet  i  det  syriska 
Antiokias  hednakristna  försam- 
ling och  Paulus'  medarbetare  på 
den  s.  k.  första  missionsresan 
(Apg.  13 — 14).  Hans  senare  öden 
äro  okända.  Det  s.  k.  B  a  r  n  a  - 
bas'  brev,  som  ingår  bland  de 
apostoliska  fädernas  (se  d.  o.) 
skrifter,  kan  på  grund  av  sitt  in- 
nehåll icke  härröra  från  denne  B. 

Barnafostrare,  i  lagen  om 
fosterbarns  vård  av  6  juni  1902 
benämning  på  sådan  person,  som 
mottagit  barn,  som  icke  fyllt  sju 
år,  för  vård  och  fostran  i  enskild 
bostad,  samt  då  fråga  är  om 
barn,  som  intagits  i  särskild  an- 
stalt, där  fosterbarnsvård  utövas, 
anstaltens  innehavare  eller  dess 
föreståndare,  om  sådan  finnes. 

Barnamord,  uppsåtligt  dödan- 
de av  ett  nyfött,  utom  äktenska- 
pet avlat  barn,  då  gärningen  be- 
gås av  modern  eller  med  hennes 
vilja.  —  Fordom  betraktades 
mord  på  nyfödda  barn  som  en 
tillåten  handling.  Rätten  att  ut- 
sätta barn  är  urgammal.  Redan 
i  landskapslagarna  framträder 
emellertid  genom  kyrklig  påver- 
kan en  mera  human  syn  på  för- 
hållandena. I  landslagarna  är  den 
principen  gällande,  att  barnen  ha 
rätt  till  minst  lika  kraftigt 
straffskydd  som  de  fullvuxna. 
Från  denna  tid  straffas  mord  på 
nyfödda  barn  lika  strängt  som 
vanligt  mord.  På  1600-t.  fram- 
träder emellertid  krav  på  efter- 
gift från  de  för  vanliga  fall  gäl- 
lande bestämmelserna.  Därefter 
har  så  småningom  straffet  för  B. 
sänkts.  Gällande  bestämmelser 
återfinnas  i  allmänna  strafflagen 
14  kap.  20—28  §§,  vilka  lagrum 
erhållit     sin     nuvarande    lydelse 


1101 


Barn-arbete — Bamardo 


1102 


genom  en  lag  av  den  13  juni 
1921.  MaximistraflFet  är  numera 
6  års  straffarbete.  Privilegiering- 
en i  barnamordsstadgandet  grun- 
dar sig  på  barnaföderskans  svåra 
belägenhet:  dels  det  sociala  tryc- 
ket, som  driver  henne  att  dölja 
sitt  förhållande  genom  att  döda 
barnet,  dels  ock  den  starka  de- 
pression, i  vilken  hon  befinner 
sig  under  och  strax  efter  förloss- 
ningen. Jfr  Fosterfördriv- 
ning. 

Barn-arbete,  se  Arbetar- 
skydd. 

Bamard  [ba'n8d],  Edward 
Emerson,  f.  1857,  amerikansk 


astronom,  sedan  1895  professor  i 
Chicago  och  astronom  vid  Yerkes- 
observatoriet.  Har  upptäckt  en 
av  Jupiters  månar  samt  16  ko- 
meter. 

Bamardo  [bana'då],  Tho- 
mas John,  f.  1845,  d.  1905, 
irländsk  filantrop.  Som  medicine 
studerande  vid  sjukhusen  och 
frivillig  lärare  i  en  trasskola  i 
London  fick  han  inblick  i  sliun- 
kvarterens  elände  och  begynte 
1866  sitt  livsverk:  upprättandet 
av  hem  för  värnlösa  barn.  Från 
högkvarteret  vid  Stepney  Cause- 
way  i  London,  där  det  stora 
hemmet  för  gossar   mellan   13 — 


Från  "De  tusen  nickorr.as  :.-;m"  ;  11- 
ford. 

16  år,  med  verkstäder,  tryckeri 
etc,  är  beläget,  organiserades 
annexer:  t.  ex.  De  tusen  flickor- 
nas hem  i  Ilford  utanför  Lon- 
don, en  hel  trädgårdsstad  med 
villor,  rymmande  högst  25  flickor 
i  olika  åldrar,  och  Leopold  House 
i  London,  internatskola  för  gos- 
sar på  8 — 13  år.  Varje  år  ut- 
gallras hundratals  av  de  bästa 
ungdomarna  för  att  sändas  tiU 
Kanada,  där  en  flickkoloni  och 
en  jordbrukskoloni  äro  centra  för 
fortsatt  övervakning,  ända  tiUs 
skyddslingarna  med  fuU  säkerhet 
vunnit  ställning  i  livet.  Mindre 
än  2  %  av  dessa  kolonister  ha 
misslyckats,  ett  bevis  för  B:s 
sats:  "Om  slumkvarterens  barn 
tagas  från  sin  omgivning  tidigt 
nog  och  få  uppfostran  tillräckligt 


•> 

A  V 

1 

)l  . 

¥ 

v 

...b  ii  ii  I;- 

T 

L  3  i  U  d  Ii 

..-  -  -  v-r 

^KmgtKgg^j^'''^'^  'JHI^^H 

Ett    Banuirdohem. 


r.s    slott"     i 


Kent. 


1103 


Barnarp — Barnavårdsbyrä 


1104 


länge,  spelar  ärftligheten  föga 
roll,  omgivningen  betyder  nästan 
allt."  Från  att  helt  ha  varit  be- 
roende av  frivilliga  gåvor  (2 — 4 
mill.  kr.  årligen)  vila  "D:r  Bar- 
nardos  hem"  sedan  1899  på  en 
nationalförening  för  värnlösa 
barns  upprättelse,  och  vid  hans 
död  samlades  en  fond  av  250,000 
pund  för  att  säkerställa  institu- 
tionens framtid. 

Barnarp,  socken  i  Jönk.  1., 
jämte  Månsarp  pastorat  i  Växjö 
stift.  2,620  inv. 

Barnasyl,  se  B  a  r  n  k  r  u  b  b  a. 

Barnau'1,  stad  i  guv.  Tomsk, 
Sibirien,  vid  floden  Ob.  Admi- 
nistrativt centrum  för  Altais 
gruvdistrikt.  Stora  smältverk. 
60,000   inv. 

Barnavård.  Vid  vården  av 
späda  barn  kräves  framför  allt 
hänsyn  till  två  för  den  outveck- 
lade organismen  karaktäristiska 
egenskaper,  nämligen  matsmält- 
ningsorganens relativt  låga  ut- 
vecklingsgrad och  därav  förorsa- 
kade ömtålighet  samt  individens 
stora  mottaglighet  för  infektio- 
ner. Den  enda  för  det  späda  bar- 
net fullt  oskadliga  uppfödningen 
är  den  naturliga  med  moders- 
mjölk. Det  är  därför  varje  moders 
oavvisliga  skyldighet  att,  där 
över  huvud  möjlighet  föreligger, 
icke  undandraga  sig  sin  amnings- 
plikt.  Först  i  8:e — 10  :e  måna- 
den bör  för  friska  barn  awänj- 
ning  ske  genom  successivt  utbyte 
av  bröstmålen  mot  annan  kost. 
Därvid  bör  redan  från  början 
blandad  kost  givas,  ehuru  under 
de  närmaste  åren  mjölk  och 
mjölkrätter  (vällingar  etc.)  böra 
vara  för  härskande.  Även  vid  upp- 
födning vid  bröstet  är  av  stor 
vikt  att  bestämda  måltider  givas 
och  att  med  lika  noggrannhet 
vakas  över  att  barnet  ej  får  vare 
sig    för    mycket    eller    för    litet. 


Förefinns  icke  möjlighet  till  am- 
ning av  barnet,  måste  artificiell 
uppfödning  medelst  komjölks- 
blandningar tillgripas.  Därvid 
har  man  dock  alltid  att  räkna 
med  sämre  trivsel  hos  barnet 
ävensom  större  mottaglighet  för 
infektioner  och  oftare  uppträ- 
dande matsmältningsrubbningar. 
Den  använda  komjölken  skall 
vara  av  god  beskaffenhet,  frisk 
och  i  minsta  möjliga  mån  utsatt 
för  omhällningar  och  andra  ma- 
nipulationer. Av  vikt  är,  att  en 
del  av  målen  utspisas  råa  (jfr 
Avitaminoser).  Vid  sidan 
av  uppfödningen  ligger  största 
vikten  vid  en  omsorgsfull  vård  av 
hud  och  mun,  lämplig  beklädnad, 
som  tillåter  fri  rörlighet  och  till- 
gång till  ljus  och  luft.  En  för- 
siktigt genomförd  härdning  torde 
vara  säkraste  skyddsmedlet  mot 
infektioner.  —  Jfr  Barnskydd. 
Barnavårdsbyrå,  benämning 
å  institution,  som  åsyftar  att 
beivra  och  förekomma  vanvård 
av  barn,  att  åstadkomma  sam- 
arbete mellan  enskild  och  offent- 
lig barnavårdsverksamhet  samt 
att  utreda  alla  slags  barnavårds- 
fall och  sedan  anvisa  dem  till 
vederbörande  myndighet.  Den 
första  B.  i  Sverige  upprättades 
av  Svenska  fattigvårdsförbundet 
i  Stockholm  1908,  och  i  likhet 
med  de  några  år  senare  öppnade 
B.  i  Solna  och  Brännkyrka  åt- 
njuter den  kommunalt  understöd. 
Helt  kommunala  äro  B.  i  Göte- 
borg, Gävle,  Sundsvall,  Örebro, 
Uppsala,  Kristianstad,  Eskils- 
tuna och  Hälsingborg.  —  För  att 
i  någon  mån  fylla  bristen  av  B. 
i  landsorten  tillsatte  Svenska 
fattigvårdsförbundet  1911  en 
barnavårdskonsulent 
för  hela  landet,  som  lämnar  råd 
och  upplysningar  i  barnavårds- 
frågor, t.  ex.  för  inrättandet  av 


1105 


Barnavårdsman — Barne 


1106 


Kungsholms   barn  bespisning,   Stockholm. 


barnhem,  barnkrubbor,  barnbe- 
spisning, tolkning  av  barnavårds- 
lagstiftning o.  s.  v. 

Barnavårdsman,  se  Barn. 

Barnavårdsnämnd,  kommunal 
myndighet,  vilken  enligt  lag  av 
13  juni  1902  skall  finnas  i  varje 
skoldistrikt  och  utgöras  av  folk- 
skolestyrelsen, skolrådet  eller 
särskild,  av  kyrkostämma  tillsatt 
nämnd.  B.  tillkommer  att  taga 
vård  om  vanartade  och  i  sedligt 
avseende  försummade  barn  under 
femton  år.  Därest  B.  finner  an- 
mält barn  vara  i  sedligt  avseende 
försummat,  skall  B.  först  rikta 
allvarliga  förmaningar  till  för- 
äldrarna, varningar  till  barnet 
eller  genom  lämplig  aga  söka 
bättra  det.  Bliva  dessa  strävan- 
den resultatlösa,  åligger  det  B. 
att  placera  barn,  som  sedligt  för- 
summats, i  annat  enskilt  hem 
eller  i  nödfall  i  barnhem,  och 
barn,  som  vanartats,  i  skydds- 
hem för  vanartade  barn.  Den, 
som  sålunda  överlämnats  till  en- 
skilt hem  eller  barnhem,  står 
under  B:s  tillsyn,  till  dess  han 
uppnått  myndig  ålder,  även  om 
han  icke  vistas  i  hemmet.  Är  han 
under  18  år,  kan  B.  giva  honom 
tjänst  eller  anställning.  Jfr 
Barn  och  Barnskydd. 

Barnavännerna,      se      Säll- 
skapet   Barnavännerna. 


Barnbeck,  m  e  k  o  n  i  u  m, 

svartgrön  massa,  som  finns  i  tar- 
men hos  nyfödda.  Det  utgöres 
huvudsakligen  av  inspisserade 
sekret,  främst  galla,  som  avsönd- 
rats imder  senare  delen  av  foster- 
livet. 

Barnbespisning  anordnas  i 
Sverige  här  och  var  i  de  större 
städernas  folkskolor.  Därvid  er- 
hålla fattiga  och  undernärda 
barn  frukost  eller  middag  eller 
bäggedera  på  kommunens,  väl- 
görenhetsföreningars eller  enskil- 
das bekostnad.  I  Stockholm  be- 
spisas dagligen  under  vissa  må- 
nader c:a  4,000  skolbarn. 

Barnbördshus,  vårdanstalt, 
där  barnaföderskor  mottagas,  för- 
lösas och  vårdas,  tills  de  själva 
kunna  sköta  sig  och  sitt  barn. 
B.  förenas  i  lämpliga  fall  med 
undervisningsanstalt  för  utbild- 
ning av  läkare  och  barnmorskor. 

Barne.  !•  Härad  i  Skarab.  1., 
omfattar  socknarna  Eling,  Lek- 
åsa, Barne-Äsaka,  Fåglum,  Kyrk- 
as, Essunga,  Ryda,  Södra  Kedum, 
Naum,  Long,  Skärstad,  Hällum, 
Öniun,  Vara  (skn).  Vara  köping. 
—  2.  Kontrakt  i  Skara  stift,  om- 
fattar pastoraten  Levene,  Spar- 
lösa,  Long  och  Slädene;  Saleby, 
Trässberg  och  Härjevad;  Järpås, 
Uvered  och  Häggesled;  Ryda, 
Naum  och  Södra  Kedum;   Vara, 


no7 


Barnens  Dag — Barnes 


1108 


Från    Barr.fns    Da 


Skärstad,     önum.     och     Hällumj 
Jung,  öttum  och  Fyrunga. 

Barnens  Dag,  en  i  Stockholm 
och  ett  flertal  landsortsstäder  år- 
ligen återkommande  fest,  anord- 
nad i  avsikt  att  anskaffa  medel 
för  beredande  av  sommarvistelse 
på  landet  för  barn  från  sämre 
lottade  hem.  I  Stockholm  anord- 
nades B.  första  gången  1905  med 
bössinsamling  och  basarer  som 
huvudarrangemang.  Sedan  1910 
är  grosshandlare  Axel  Eliasson 
ledare  av  B.,  som  under  hans 
regi  fått  en  enastående  festlig 
prägel.  Huvudsakliga  inkomst- 
källorna äro  numera  Barnens 
Dags   festspel   å  Stadion,   i 


Från    Barnens    Dag    å    Stadion    i    Stock- 
holm. 


vilka  liera  tusen  barn  bruka  med- 
verka, och  Barnens  Dags 
tombola,  som  1921  på  ett  par 
dagar  sålde  slut  350,000  lotter 
å  2  kr.  Revisorer  för  B.  utses  av 
överståthållaren,  som  också  del- 
tager i  medlens  fördelning.  De 
skollovskolonier,  som  tack  vare 
dessa  upprätthållas,  äro  numera 
i  huvudsak  förlagda  till  egendo- 
men Lingslätö,  kallad  "Barnens 
ö",  i  Väddö  skn  i  Stockholms  n. 
skärgård.  Området,  som  inköptes 
1911,  rymde  1921  43  kolonier, 
som  mottaga  dels  barn  under 
skolåldern,  dels  folkskolebarn  och 
gossar  ur  Stockholms  allmänna 
läroverk.  1921  var  antalet  kolo- 
nister 1,279.  Nettobehållningen 
av  B.  uppgick  för  åren  1905 — 21 
till  sammanlagt  2,600,000  kr. 

Barnens  ö,  se  Barnens 
Dag. 

Barnes  [ba'ns] ,  George 
Nicoll,  f.  1859,  brittisk  arbe- 
tarledare, led.  av  underhuset  se- 
dan 1906.  1916—20  tillhörde  han 
Lloyd  Georges  koalitionsministär, 
först    som    pensionsminister    och 


1109 


Barnevelt — Barnmorska 


1110 


sedan  som  minister  utan  portfölj 
och  led.  av  krigskabinettet.  1919 
var  han  en  av  Englands  delege- 
rade vid  fredskonferensen  i  Paris. 

Barnevelt,  se  Oldenbarne- 
velt. 

Barne-Äsaka,  socken  i  Skarab. 
1.,  jämte  Lekåsa,  Fåglum,  Kyrk- 
as och  Essimga  pastorat  i  Skara 
stift.   720   inv. 

Barnförlamning,  en  akut  in- 
fektionssjukdom, vars  viktigaste 
symtom  är  mer  eller  mindre  ut- 
bredda förlamningar  av  skelett- 
muskulaturen, beroende  på  en 
förstöring  av  ryggmärgens  främre 
horn.  I  stort  antal  fall  bli  för 
livet  bestående  förlamningar  med 
ty  åtföljande  mer  eller  mindre 
höggradig  vanförhet  en  följd  av 
sjukdomen.  B.  är  en  epidemisk 
sjukdom,  som  först  pä  senare  år 
uppträtt  och  uppmärksammats. 
(Första  beskrivna  epidemien  från 
1889.)  1902  och  1911  hemsöktes 
särskilt  vårt  land  av  svårartade 
epidemier.  B.  angriper  företrädes- 
vis barn  (därav  namnet),  men 
även  vuxna  kunna  bli  dess  offer. 

Barnhem,  anstalt  för  under- 
håll och  fostran  av  sedligt  för- 
summade eller  vanartade  barn 
(se  Barnavårdsnämnd) 
eller  sådana,  som  av  fattigdom 
ej  åtnjuta  tillfredsställande  fa- 
miljevård. Inrättandet  av  B.  är 
helt  och  hållet  överlämnat  åt 
kommunernas  eget  initiativ  och 
den      privata      företagsamheten. 


Upptagningsanstalt  för  tillfällig 
vård  av  barn,  som  av  någon  an- 
ledning ej  kan  vårdas  av  modern, 
kallas  vanligen  b  a  r  n  h  ä  r  - 
b  ä  r  g  e.  —  Närmare  upplys- 
ningar rörande  B.  m.  m.  erhållas 
i  Svenska  fattigvdrdsförbundets 
kalender  (senaste  upplaga  1922). 

Barnhus,  äldre  typ  av  barn- 
hem. Redan  i  antikens  Aten  fun- 
nos  B.  Är  787  upprättades  i 
Milano  ett  hittebarnshus, 
som  blev  mönstret  för  liknande 
anstalter  på  andra  orter.  Jfr 
Allmänna    barnhuset. 

Barnko'lera,  en  hos  späda  barn 
uppträdande  häftig  mag-tarm- 
infektion,  yttrande  sig  i  kräk- 
ningar  och  täta,  vattentunna 
diarréer,  med  stark  återverkan 
på  allmäntillståndet.  Namnet 
härrör  från  symtomens  likhet 
med  dem  vid  asiatisk  kolera. 
Sjukdomen  är  dock  relativt  god- 
artad och  viker  i  regel  för  någon 
tids  svält  och  efterföljande  die- 
tisk  behandling. 

Bamkorståget,  se  K  o  r  s  t  å  g. 

Bamkrubba,  anstalt,  som  un- 
der den  del  av  dagen,  då  för- 
äldrarna äro  sysselsatta  med 
arbete  utom  hemmet,  mottager 
barn,  som  ännu  ej  börjat  skolan, 
för  vård  och  tillsyn.  Den  första 
svenska  B.  inrättades  i  Stock- 
holm 1854  (Kungsholms  B.). 
Andra  benämningar  på  dylika 
anstalter  äro  barnhärbärge, 
barnasyler  och  små- 
barnsskolor. 

Barnmorska,  examinerat 

kvinnligt  förlossningsbiträde.  Ef- 
ter genomgången  utbildningskurs 
och  godkänd  examen  vid  någon 
nv  våra  statliga  läroanstalter  er- 
hålla vederbörande  sitt  b  a  r  n  - 
m  o  r  s  k  e  b  r  e  v,  varpå  de  av 
medicinalstyrelsen  förklaras  be- 
liöriga  utöva  barnmorskeyrket. 
Yrkesmässigt         tillhandagående 


Frår.   Barnens   ö   1920. 


1111 


Barnmorskegroda — Barnskydd 


1112 


Interiör  frän  Kungsholms   barnkrubba,    Stockholm. 


med  förlossningshjälp  utan  legi- 
timation är   straffbelagt. 

Barnmorskegroda,  detsamma 
som  ackuschörgroda. 

Barnsjukdomar.  Ehuru  i  prin- 
cip sjukdomarna  hos  barnet  äro 
desamma  som  hos  den  vuxne,  är 
dock  förloppet  i  många  fall  helt 
olika,  förnämligast  beroende  på 
den  späda  organismens  särskilda 
sätt  att  reagera.  Det  är  framför 
allt  två  faktorer,  som  sätta  sin 
särprägel  på  sjukdomsförloppet 
hos  späda  barn,  nämligen  deras 
stora  mottaglighet  för  en  hel  del 
infektioner  och  deras  känslighet 
för  näringsrubbningar.  I  viss  mån 
specifikt  för  barnaåldern  är  den 
synnerligen  allmänna  ämnesom- 
sättningssjukdomen engelska  sju- 
kan. 1  samband  med  sjukdomar 
hos  barnet  har  intresset  knutits 
till  frågan,  huruvida  förvärvade 
sjukdomar  hos  föräldrarna  vid 
befruktningen  1.  under  fosterlivet 
kunna  överföras  till  barnet.  Sär- 
skilt i  fråga  om  de  kroniska  in- 
fektionssjukdomarna, tuberkulos 
och  syfilis,  är  spörsmålet  bety- 
delsefullt. Av  dessa  är  den  se- 
nares  ärftlighet  oomtvistlig  (he- 
reditär  lues),  i  fråga  om  den 
förra  är  man  numera  benägen 
tillskriva  den  allmänna  före- 
komsten av  tuberkulos  hos  barn 


av  tuberkulösa  föräldrar  en  efter 
födelsen  överförd  smitta.  Med 
barnsjukdomar  åsyftas  ofta  de 
allmänna  smittosjukdomarna, 
mässling,  scharlakansfeber,  dif- 
teri, kikhosta  och  vattkoppor, 
där  den  efter  genomgången  sjuk- 
dom förblivande  immuniteten 
skyddar  de  flesta  vuxna. 

Barnskydd.  Samhälleliga  åt- 
gärder för  barnskydd  torde  i 
vårt  land  först  hava  vidtagits 
i  fråga  om  värnlösa  barn,  d.  v.  s. 
barn,  vilkas  båda  föräldrar  av- 
lidit eller  övergivit  barnen.  I  den 
mån  fattigvården  reglerades,  fick 
man  också  regler  för  samhällets 
vård  med  hänsyn  till  barnen. 
Samhället  utövar  sin  barnskydds- 
verksamhet i  främsta  rummet  ge- 
nom lagstiftning  och  tillsättande 
av  myndigheter,  som  kontrollera 
vården  om  barnen.  Så  gäller  i 
Sverige,  att  barnen  skola  vårdas 
och  försörjas  av  föräldrarna.  (Se 
Barn.)  Måste  barn  utackorde- 
ras, skall  kommunalmyndighet 
(ofta  särskild  fosterbarns- 
nämnd) kontrollera  barnafost- 
raren. I  sanitärt  avseende  är 
bestämmelsen  (av  1916)  om 
barns  vaccination  före  6  års 
ålder  viktig.  Även  barnens  kul- 
turella fostran  kontrolleras,  i  det 
varje     barn     skall     åtnjuta     en 


1113 


Barnskydd 


1114 


minimiundervisning,  motsvarande 
folkskolans  lärokurs.  Vad  sär- 
skilt den  religiösa  uppfostran 
beträffar,  är  stor  vikt  lagd  vid 
att  denna  ej  försummas.  Lagen 
av  13  juni  1902  ang.  uppfostran 
åt  vanartade  och  i  sedligt  avse- 
ende försiunmade  barn  avser  be- 
redande av  ändamålsenlig  upp- 
fostran åt  barn  under  15  år,  vilka 
på  grund  av  föräldrars  eller 
målsmäns  lastbarhet,  vårdslöshet 
eller  oförmåga  att  ägna  barnen 
nödig  tillsyn  äro  i  sedligt  avse- 
ende så  försummade,  att  särskilda 
åtgärder  äro  erforderliga  för  att 
motverka  deras  vanartande.  En 
förbättring  av  den  svåra  ställ- 
ning barn  utom  äktenskap  in- 
taga har  man  sökt  åstadkomma 
genom  en  lag  av  14  juni  1917. 
—  Barn  i  industriellt  arbete  in- 
taga en  särskilt  skyddad  ställ- 
ning (se  Arbetarskydd). — 
För  att  barn,  som  icke  åtnjuta 
tillräcklig  omsorg,  icke  skola  gå 
under,  bedrives  av  det  offentliga, 
föreningar  och  enskilda  en  om- 
fattande räddningsverksamhet, 
som  tagit  sig  uttryck  i  inrättan- 
det av  barnhem,  barnhus,  barn- 
härbärgen,  barnkrubbor,  barn- 
trädgårdar, barnbespisningar, 
skollovskolonier  (t.  ex.  Barnens 
ö)  m.  m.  —  Ansvaret  för  den 
svenska  kommunala  barnavårds- 
verksamheten är  huvudsakligen 
fördelat  på  tre  myndigheter, 
nämligen  barnavårdsnämnden, 
som  har  att  taga  hand  om  de  sed- 
ligt försummade  och  vanartade 
barnen,  fattigvårdsstyrelsen,  som 
skall  vidtaga  åtgärder  för  nöd- 
ställda barns  undsättning,  och 
fosterbarnsnämnden,  som  övar 
tillsyn  över  fosterbarn.  Förslag 
ha  framställts  om  en  centrali- 
sering av  barnavården  och  en 
komplettering  av  gällande  barna- 
vårdslagstiftning. —  Även  utom- 


lands är  intresset  för  omsorgen 
om  det  uppväxande  släktet  stort, 
och  man  strävar  för  ett  omfat- 
tande internationellt  samarbete 
på  området.  På  ett  möte  i  Lund 
i  nov.  1919  bildades  Nordisk 
sammanslutning  för 

barnavård  och  ungdoms- 
skydd, till  vilken  höra  Sverige, 
Danmark,  Xorge,  Finland  och 
Island.  I  vart  och  ett  av  dessa 
länder  finnes  en  nationell  sek- 
tion —  Sveriges  med  40  medlem- 
mar. Sammanslutningen  höU  i 
juli  1921  sin  första  kongress  i 
Köpenhamn.  Dess  generalsekreta- 
riat är  från  1922  förlagt  till 
Xorge.  —  På  en  internationell 
kongress  för  barn-  och  ungdoms- 
vård, som  sammankom  i  juli 
1921  i  Bryssel  på  belgiska  rege- 
ringens inbjudan,  bildades  L'as- 
sociation  intemat ionale  pour  la 
protection  de  Venfance,  Inter- 
nationella unionen  för 
barnavård  och  ungdoms- 
skydd, vars  allmänna  uppgift 
är  att  förena  olika  länders  in- 
tresserade för  barn-  och  ungdoms- 
vård. Denna  union  skall  dessutom 
underlätta  studier  och  lagstift- 
ningsarbete på  området  i  fråga 
samt  pröva  de  önskemål,  som 
framställas  av  andra  internatio- 
nella sammanslutningar  för  sam- 
ma ändamål.  Till  densamma  äga 
alla  stater  tillträde  mot  en  årlig 
avgift  (lägst  3,000  francs),  som 
varierar  alltefter  folkmängdens 
storlek,  ävenså  enskilda  personer, 
nationella  sammanslutningar 

eller  institutioner  mot  50  francs 
i  årsavgift  samt  internationella 
sammanslutningar  eller  institu- 
tioner mot  en  årsavgift  av  100 
francs.  Associationen  äger  en 
permanent  byrå  i  Bryssel, 
vilkens  verksamhet  ledea  och 
kontrolleras  av  en  verkstäl- 
lande    kommitté,    som    be- 


1115 


Barnsley — Barnum 


1116 


står  av  representanter  för  de 
olika  stater,  som  tillhöra  associa- 
tionen. Byrån  samlar  och  utgiver 
lagar,  handlingar,  översikter 
m.  m.  angående  barn-  och  ung- 
domsvård, företager  undersök- 
ningar, besvarar  frågor  på  områ- 
det samt  tjänar  som  förmedlare 
mellan  institutioner  och  myndig- 
heter, som  äro  intresserade  för 
saken.  Regeringen  beslöt  i  okt. 
1921   Sveriges  inträde  i  unionen. 

Barnsley  [ba'nsli],  stad  i  grev- 
skapet Yorkshire,  England,  vid 
floden  Dearn,  mellan  Leeds  och 
Wakefield.  B.,  som  ligger  i  ett 
rikt  koldistrikt,  har  järn-  och 
stål-,  linne-  och  klädesfabriker 
samt  färgerier  och  kvarnar. 
50,000  inv. 

Barnstöld,  skiljande  av  barn 
under  15  år  från  dess  vårdare, 
ett  brott,  som  i  svenska  straff- 
lagen bestraffas  med  6  mån. — 4 
års  straffarbete.  Sker  brottet  för 
att  begagna  barnet  "till  tiggeri 
eller  det  eljes  till  vanart  öva", 
är  straffet  straffarbete  i  4 — 8  år. 
Den,  som  utan  föräldrars  eller 
förmyndares  samtycke  för  barn 
ur  riket,  ådömes  2 — 6  års  straff- 
arbete. (Strafflagen  15:  6  och  8.) 

Barnsäng,  den  tid  närmast 
efter  genomgången  förlossning, 
då  barnaföderskan  behöver  iakt- 
taga sängläge.  Denna  kan  i  nor- 
malt förlöpande  fall  beräknas  till 
8 — 10  dagar. 

Barnsängsfeber,  en  hos  barn- 
sängskvinnor uppträdande  feber- 
sjukdom, förorsakad  av  varbak- 
teriers  inträngande  i  organismen 
genom  den  vid  förlossningen 
blottlagda  sårytan  i  livmodern. 
B.  ansågs  fordom  som  ett  ound- 
vikligt ont,  men  sedan  man  lärt 
känna  dess  orsaker  och  medlen 
för  dess  förekommande,  måste 
dess  uppträdande  i  regel  tillskri- 
vas missgrepp  från  förlossnings- 


biträdets sida,  om  än  naturligt- 
vis någon  gång  ren  olyckshän- 
delse kan  giva  anledning  till 
densamma.     Jfr    Antiseptik. 

Barnträdgård  (ty.  Kinder gar- 
ten),  uppfostringsanstalt  för 
barn  under  skolåldern.  Barnens 
verksamhetsbegär  tillfredsställes 
genom  lämpligt  handarbete,  slöjd, 
ordnade  lekar  och  sångövningar, 
fri  lek  under  uppsikt  m.  m.  Varje 
dylik  anstalt  bör  äga  en  träd- 
gård, med  vilken  de  små  få  sys- 
selsätta sig.  —  Den  första  B. 
anlades  i  Tyskland  1837  av  peda- 
gogen F.  Fröbel.  I  Sverige  fin- 
nas sådana  anstalter  numera  i  de 
flesta  större  städer.  Eleverna  äro 
oftast  betalande.  På  senare  tid 
ha  även  folkbarnträdgår- 
d  a  r,  för  fattiga  barn,  börjat  bli 
vanliga.  Av  denna  typ  äro  G  ö  - 
teborgs  småbarnssko- 
lor, fem  skolor,  i  vilka  dagligen 
c:a  600  fattiga  barn  (3 — 7  år) 
vårdas  och  sysselsättas.  —  Till 
främjande  av  B :s  utveckling  bil- 
dades 1918  Svenska  Frö- 
belförbundet,  en  samman- 
slutning av  barnträdgårdslära- 
rinnor. 

Ba'rnum,  Phineas  Taylor, 
f.  1810,  d.  1891,  amerikansk  re- 
klam- och  humbugsmakare.  Bör-. 


P.     T.     Barnum,     Efter    samtida     teck- 
ning. 


1117 


Barnutväxling — Barock 


1118 


jade  sin  beryktade  karriär  1835 
med  att  förevisa  en  negress,  som 
uppgavs  ha  varit  Washingtons 
amma  och  161  år  gammal.  Senare 
förtjänade  han  stora  förmögen- 
heter på  dvärgen  "General  Tom 
Tumb"  (1842)  och  på  Jenny  Lind 
(1850),  vars  impressario  han  var 
imder  hennes  triumftåg  genom 
Förenta  Staterna.  "Cirkus  Bar- 
num",  som  han  startade  på  1870- 
t.,  existerar  ännu  som  Barnum 
d  Barley  i  New  York  och  är  med 
sina  fem  arenor  och  oerhörda 
personal  den  största  i  världen. 
B.  nämndes  av  sin  samtid  "hiun- 
bugens  konung". 

Barnutväxling,  interna- 
tionell B.,  modern  pedagogisk 
rörelse,  som  genom  att  främja 
barnutbyte  för  kortare  tid  mellan 
likställda  familjer  i  två  olika 
länder  avser  att  utvidga  de  ungas 
synkrets  och  bildning. 

Barnvatten,  den  vätska,  som 
inneslutes  i  den  innersta  av  fos- 
terhinnorna och  vari  fostret  di- 
rekt flotterar.  Det  skyddar  fost- 
ret under  havandeskapet  för  me- 
kanisk åverkan  (genom  stötar 
o.  d.)  samt  underlättar  utvidg- 
ningen av  livmoderhalsen  vid  för- 
lossningen genom  att  utspänna 
de  utträngande  hinnorna. 

Barnängens  Kemiska  Fabri- 
kers Aktiebolag,  Stockholm. 
Fabriken  anlagd  1868,  bolag 
1885,  ny  bolagsordning  1917.  Ak- 
tiekapitalet 6  mill.  kronor.  B. 
sysselsatte  375  arbetare,  hade  ett 
tillverkningsvärde  av  c:a  7  mill. 
kr.  per  år  (1920),  tillverkade 
tvål,  såpa,  putsmedel,  parfymer, 
bläck  etc,  vid  fabriker  i  Hudiks- 
vall dessutom  soda,  klorkalk  och 
terpentin.  Trädde  i  likvidation 
år  1921  men  rekonstruerades  s.  å. 
under  namn  av  Barnängens 
tekniska  fabrikers  a.  -b., 
med  ett  aktiekapital  av  2  mill.  kr. 


Barocci  [-rå'ttji]  eller  Ba- 
roccio  [-rå'ttjå],  Federigo, 
f.  1526,  d.  1612,  italiensk  målare, 
utförde  historiska  och  religiösa 
målningar,  porträtt  och  fresker. 
Han  utbildade  sig  genom  studiet 
av  Rafael  och  Tizian  men  i  syn- 
nerhet Correggio  och  räknas  som 
en  av  barockmåleriets  grundläg- 
gare.  Har  även  efterlämnat  ut- 
märkta teckningar.  Bland  yngre 
målare,  som  påverkats  av  hans 
konst,  märkes  Rubens. 

Barock,  orimlig,  bisarr,  för- 
vrängd. Företrädesvis  användes 
ordet  som  beteckning  på  den 
konststil,  som,  utgående  från 
Michelangelo,  avslutade  den  ita- 
lienska renässansens  utveckling 
under  1500-t:s  senare  hälft  samt 
under  följ.  årh.  från  Italien 
spred  sig  tiU  det  övriga  Europa. 
Kännetecknande  för  denna  stil  är 
dess  eflfektsökeri,  dess  även  i 
skulptur  och  byggnadskonst 
framträdande  förkärlek  för  måle- 
risk motsättning  mellan  ljus  och 
skugga  samt  för  starka  rörelser. 
Jämvikten  och  harmonien  i  hög- 
renässansens byggnader  ersat- 
tes av  ett  livligt  spel  av  böjda 
linjer  och  buktiga  ytor,  som 
upphäver  intrycket  av  byggna- 
dens lagbundna  organism  och  lå- 
ter nycken  och  överraskningen 
träda  i  dess  ställe.  Inom  måleriet 
och  skulpturen  försiggår  en  ana- 
log utveckling.  En  pompös  och 
svulstig  men  ofta  kraftig  och  ut- 
trycksfull form,  mäss-  och  hel- 
hetsverkan karaktärisera  samt- 
liga konstarter.  För  den  barocka 
bildkonsten  äro  mytologiska 
och  allegoriska  scener  de  oftast 
använda  ämnena  vid  sidan  av 
porträttet.  Inom  litteraturen  av- 
speglar sig  också  den  anda,  som 
framkallade  barocken  inom  kon- 
sten, i  en  pompös,  svulstig  form 
av  konstlad  yppighet  (se  Mari- 


1119 


Baroda — Barograf 


1120 


Till    art.    Barock.    Fontana    Trevi,    Kom, 


nism).  Samtidigt  med  den  egent- 
liga barockkonsten  fortlevde  re- 
nässansens klassiska  arkitektur- 
stil och  ett  på  dess  fulländade 
formsystem  grundat,  konserva- 
tivt måleri,  som  omhuldades 
av  de  nu  uppträdande  målar- 
akademierna. Även  inom  sådan 
icke  barock  1600-talskonst  visa 
sig  vissa  för  tiden  utmärkande 
särdrag,  som  berättiga  till  använ- 
dandet av  ordet  barock  i  en  vi- 
dare bemärkelse  för  all  konst  från 
det  tidevarv  (c:  a  1575 — c:a 
1725),  under  vilket  den  egentliga 
barockkonsten  florerade.  1  vidaste 
bemärkelse  användes  ordet  stund- 
om som  benämning  för  all  konst, 
som  utmärker  sig  för  yppig,  må- 
lerisk och  kraftfull  form,  i  syn- 
nerhet om  den  är  utvecklad  ur 
en  formsträngare  och  mera  sta- 
tiskt betonad  konstriktning.  Så 
kan  man  kalla  indisk  tempel- 
arkitektur barock,  men  med  större 


rätt  sådana  verk  av  senantik 
skulptur  som  t.  ex.  Laokoon- 
gruppen  eller  Pergamon-f risen  (se 
Laokoon  och  Pergamon). 
—  Namnet  barock  användes  först 
omkr.  1800  i  Frankrike  och  har 
liksom  gotik  ursprungligen  en 
klandrande  innebörd.  Barocksti- 
len var  under  1800-t.  fördömd  och 
förkättrad ;  numera  har  emellertid 
ett  omslag  i  uppfattningen  skett. 

Baro'da.  1.  Infödingsstat  i  v. 
britt.  Indien,  provinsen  Bombay. 
N.  delarna  äro  bördiga  och  pro- 
ducera säd,  bomull,  opium,  tobak, 
socker  m.  m.  Landet  styres  av 
en  furste,  kallad  gaekwar.  2  mill. 
iuv.  —  2.  Huvudstad  i  B.  1. 
Handelscentrum.   100,000  inv. 

Barogra'f  (grek.  ba'ros, 
tyngd,  och  gra'fein,  skriva), 
självregistrerande  barometer, 

vanligen  en  aneroidbarometer, 
vars  visare  är  försedd  med  ett 
stift,  som  ritar  en  kurva  på  ett 


1121 


Barometer — Baron 


1122 


med  jämn  hastighet  f ramglidan- 
de papper. 

Barometer  (grek.  ha'ros, 
tyngd,  me' tron,  mått),  instru- 
ment för  uppmätning  av  luft- 
trycket. —  Kvicksilver- 
barometern består  av  ett 
cirka  78  cm.  långt,  i  övre  änden 
tillsmält  glasrör,  som  fylles  med 
rent  kvicksilver  och  ställes  verti- 
kalt i  ett  med  kvicksilver  fyllt 
kärl.  Kvicksilverpelaren  sjunker 
då  i  röret,  tills  vikten  av  densam- 
ma motsvarar  luftens  tryck  på 
den  nedre  kvicksilverytan.  Vid 
normalt  lufttryck  är  kvicksilver- 
pelarens höjd  760  mm.  Ovanför 
kvicksilvret  bildas  ett  lufttomt 
rum  (fig.  1  t),  som  efter  baro- 
meterns uppfinnare  Toricelli 
(1643)  kallas  det  toricelliska 
tomrummet  1.  vakuum.  Då  luft- 
trycket t.  ex.  minskas,  sjunker 
kvicksilverpelaren  och  kvicksilver 
flyter  ut  i  kärlet.  För  att  få  ett 
exakt  mått  på  pelarens  längd 
måste  man  alltså  taga  hänsyn  till 
båda  kvicksilverytornas  läge  och 
dessutom  även  till  temperaturen, 
då  ju  kvicksilvervolymen  föränd- 
ras med  denna.  På  den  s.  k. 
fortinska  B.  (fig.  1),  vars 
kvicksilverbehållares  botten  är 
gjord  av  läder,  kan  kvick- 
silverytan vid  varje  avläsning 
ställas  i  jämnhöjd  med  en  elfen- 
bensspets, e,  med  tillhjälp  av 
skruven  s.  Kvicksilverpelarens 
höjd,  barometerståndet, 
kan  sedan  direkt  avläsas  på  ska- 
lan m.  —  På  sifonbarome- 
tern är  rörets  nedre  del  U- 
formigt  böjd  och  utvidgad,  för  att 
ej  kapillariteten  skall  inverka  på 
kvicksilverytans  läge.  Med  denna 
konstruktion  behöves  ingen  kvick- 
silverbehållare. —  AneroTd- 
barometern  är  konstruerad 
efter  en  helt  annan  princip  än 
kvicksilverbarometrarna.    V  i  d  i  s 


«< ■ — 

fi} 

^'iä 

t  -^i 

k 

l¥^S™i 

Barometrar, 
aneroidbarometer  (fig.  2)  består 
av  en  metalldosa,  n,  med  tunna, 
elastiska  och  korrugerade  väg- 
gar. Förändringar  i  lufttrycket 
giva  sig  till  känna  genom  dosans 
sammanpressning  eller  utvidg- 
ning, och  dessa  rörelser  överföras 
genom  ett  system  av  hävstänger 
till  en  visare,  som  utvisar  luft- 
trycket på  en  empiriskt  graderad 
skala.  Denna  barometer  torde 
vara  den  för  praktiskt  bruk  mest 
använda.  —  Bourdons  ane- 
roid-  eller  metallbarometer  be- 
står av  ett  tunnväggigt,  lufttomt 
metallrör  i  hästskoform  (fig.  3). 
Ytan  och  därmed  trycket  är 
större  på  rörets  yttersida  än  på 
innersidan,  varför  röret  vid  t.  ex. 
stigande  lufttryck  kommer  att 
kröka  sig.  Denna  rörelse  över- 
föres på  en  visare. 

Baron  (av  fornhögty.  6a Vo, 
man,  via  medeltidslat.),  feodal- 
titel, som  ursprungligen  tillkom 
varje  vasall,  senare  endast  de 
riksomedelbara,  d.  v.  s.  de,  som 
lydde  direkt  under  suveränen.  — 


36.  —  L  e  X.  I.     Tr.  20.  7.  22. 


1123 


Baronessa — Barres 


1124 


I  Sverige  har  barontiteln  aldrig 
varit  officiell ;  den  är  dock  van- 
lig i  sällskapslivet  i  stället  för 
det  officiella  "friherre".  —  I 
England  är  B.  numera  den  lägsta 
högadliga  titeln. 

Baronessa,  en  barons  hustru 
eller  dotter.  I  Sverige  har  endast 
hustrun  särskild  titel,  i  regel 
"friherrinna". 

Baronet  [bä'ranet],  ärftlig 
engelsk  adelstitel,  instiftad  1611 
av  Jakob  I.  B :  s  hustru  är  lady, 
i  tilltal  m  y  1  a  d  y.  Jfr  Adels- 
titlar. 

Baroni',  egendom,  som  ger 
innehavaren  titeln  baron.  —  I 
Sverige  finns  ett  B.,  Adelsnäs  (se 
Adelswärd). 

Baros-kamfer,  se  Dryoba- 
1  an  o  p  s. 

Barosko'p,  förr  använd  be- 
nämning på  barometer. 

Baro'tse,  se  M  a  r  u  t  s  e. 

Baro'zzi,  G  i  a  c  o  m  o,  se 
V  i  g  n  o  1  a. 

Barquisimeto  [barkisime'tå], 
huvudstad  i  staten  Lära,  Vene- 
zuela, vid  floden  B.,  600  m.  ö.  h. 
Livlig  handel.  Biskopssäte.  35,000 
inv. 

Barr,  bladen  hos  växter  till- 
hörande ordn.  Coni'ferae  (barr- 
växter). B.  äro  smala  och  van- 
ligen styva  och  spetsiga.  Hos  tall 
och  gran  övervintra  B.  och  av- 
falla först  efter  flera  år  (hos  tall 
2 — 4  år,  hos  gran  4 — 9  år).  Lärk- 
trädet däremot  bär  mjuka  B.,  som 
växlas  årligen.  Barrlika  blad 
förekomma  särskilt  hos  xerofyter. 

Barrackpur  [bär8kpo'8],  stad 
i  Bengalen,  britt.  Indien,  vid  flo- 
den Hugli.  Kekreationsort  med. 
hälsosamt  klimat.  Vicekonungens 
sommarresidens.  40,000  inv. 

Barra  do  Rio  Grande,  stad  i 
staten  Bahia,  Brasilien,  vid  flo- 
den Säo  Francisco.  Uppblomst- 
rande handelsstad.  22,000  inv. 


Barra'nco,  se  C  a  1  d  e  r  a. 

Barrande  [barra'i)d],  Joa- 
chim, f.  1799,  d.  1883,  fransk 
päleontolog,  skrev  bl.  a.  det  stora 
arbetet  Systéme  silurien  du  centre 
de  la  Bohéme  (1852—99). 

Barranquilla  [baranki'lja], 
förnämsta  handelsstaden  i  Co- 
lombia, Syd-Amerika,  nära  Mag- 
dalenaflodens mynning.  Hamn- 
plats Puerto  Colombia.  50,000 
inv. 

de  Barras  [bara'(ss)],  Paul 
Jean  Frangois  Nicolas, 
f.  1755,  d.  1829,  fransk  revolu- 
tionsman. Invald  i  nationaikon- 
ventet  1792,  röstade  han  för  Lud- 
vig XVI:s  avrättning.  Som  an- 
förare för  konventets  trupper  bi- 
drog han  energiskt  till  Robe- 
spierres  fall  1794.  Blev  1795  leda- 
mot av  direktorialregeringen. 
Stod  vid  dennas  störtande  1799 
utan  stöd  och  måste  under  Napo- 
leons  regeringstid  hålla  sig  borta 
från  Paris,  dit  han  återvände 
1814. 

Barrel  [bä'rr8l],  eng.,  "fat". 
1.  Engelskt  rymdmått,  motsva- 
rande 163,56  lit.  (i  För.  Stat. 
119,24  1.).  —  2.  Engelsk  vikt  = 
88,9  kg. 

Barrére  [barrä'r],  C  a  m  i  1 1  e, 
f.  1851,  fransk  diplomat.  Efter 
olika  uppdrag  —  bl.  a.  som 
envoyé  i  Stockholm  1885 — 88  — 
kom  han  1898  som  ambassadör 
till  Rom,  där  hans  verksamhet 
från  början  inriktades  på  att 
skilja  Italien  från  centralmak- 
terna och  närma  det  till  Frank- 
rike och  Ryssland.  Denna  politik 
nådde  under  världskriget  glän- 
sande resultat  genom  Italiens 
utträde  ur  trippelalliansen  och 
deltagande  i  kriget  på  de  alliera- 
des sida. 

Barres  [barä'8] ,  M  a  u  r  i  c  e, 
f.  1862,  fransk  journalist,  politi- 
ker  och   författare.   Hans   första 


1125 


Barrias — Barrow 


1126 


arbeten  predika  den  oinskränkta 
individualismen,  "jagdyrkan", 
varför  dekadenterna  betraktade 
honom  som  sin  chef.  Fanatisk 
nationalist,  förde  han  utan 
skrupler  en  hätsk  kamp  mot 
Dreyfus.  Hans  förnämsta  verk 
är  (len  stora  romantrilogien  Le 
roman  de  Vénergie  nationale 
(IS97— 1902),  där  B.  bl.  a.  be- 
handlar boulangismen  och  Pana- 
maskandalen. Av  hans  övriga 
arbeten  är  väl  Colette  Baudoche, 
histoire  d'une  jeune  fille  de  Metz 
(1909;  Colette  Baudoche,  1915) 
mest  känt  hos  oss.  Under  världs- 
kriget utövade  hans  starkt  natio- 
nalistiska tidningsartiklar  ett 
eggande  inflytande  på  fransmän- 
nen. 

Barrias  [barria'ss],  Louis 
E  r  n  e  s  t,  f.  1841,  d.  1905,  fransk 
bildhuggare,  bl.  vars  verk  märkas 
Spartacus'  ed,  en  marmorgrupp  i 
Tuilerieträdgården,  och  Den  för- 
sta begravningen,  Adam  och  Eva 
bärande  Abels   lik. 

Barrika'd  (av  fr.  6arrig«e,  vin- 
fat), en  provisorisk  förskansning, 
uppbyggd  av  vagnar,  träd,  möb- 
ler, sandsäckar  o.  d.,  företrädes- 
vis använd  vid  gatustrider. 

Barri'li,  Antonio  Giulio, 
f.  1836,  d.  1908,  italiensk  förfat- 
tare, vars  talrika  romaner  och 
berättelser  äro  mycket  populära 
i  Italien. 

Barriä'r  (fr.  harriére),  räcke, 
bröstvärn,  skrank. 

Barriä'r-rev,  se  Korallrev. 


Charmes     abietis.     T.     v.     gallbiMnlne. 
—    T.     h.    genomskärning    av    gallbild- 
ningen. 


Barrlind,  se  I  d  g  r  a  n. 

Barrlöss,  Chermesi'nae,  en 
underfamilj  Bladlöss.  Hithö- 
rande former  leva  endast  på  barr- 
träd, på  vilka  de  framkalla  gall- 
bildningar. Basen  av  unga,  var- 
andra närsittande  barr  ansväller 
omkring  de  därstädes  sittande 
honorna,  och  en  kottlik  bildning 
uppstår,  i  vars  inre  håligheter 
de  ungar,  som  utvecklats  ur  stam- 
moderns ägg,  finnas.  Längre  fram 
öppnar  sig  gallen  och  djuren 
komma  ut,  varefter  gallen  torkar 
och  ofta  hela  kvisten  dör.  B.  äro 
därför  stundom  mycket  svåra 
skadedjur.  Che'rmes  abie'tis  är  en 
mycket  vanlig  art,  som  orsakar 
gallbildningar  på  granen. 

Barrois    [barroa'],  se  Bar. 

Barrot  [barra'],  Camille 
Hyacinthe  Odilon,  f.  1791, 
d.  1873,  fransk  advokat  och  poli- 
tiker. Efter  att  under  restaura- 
tionen ha  verkat  som  advokat  i 
oppositionskretsarnas  tjänst  och 
1830  ha  stött  Ludvig  Filips  tron- 
kandidatur gent  emot  republika- 
nerna, framträdde  han  som  re- 
formvänlig politiker  och  blev 
ledare  för  den  "dynastiska 
vänstern",  som  fordrade  nedsätt- 
ning av  valcensus  till  förmån  för 
den  bildade  medelklassen  ("kapa- 
citeterna").  Hans  parti  trädde 
jämte  Thiers'  i  allt  skarpare  mot- 
sättning tiU  Guizots  regering 
1840 — 48,  och  B.  blev  en  av 
initiativtagarna  till  de  s.  k. 
reformbanketterna,  som  1848  oav- 
siktligt blevo  den  omedelbara  an- 
ledningen till  februarirevolutio- 
nens utbrott.  Efter  denna  blev  B. 
en  tid  Louis  Xapoléons  justitie- 
minister men  lämnade  efter 
statskuppen  1851  det  politiska 
livet,  i  vilket  han  på  1860-t.  åter 
sökte   ingripa   i   liberal  riktning. 

Barrow  [bä'rrfto],  I  s  a  a  c,  f. 
1630,  d.  1677,  engelsk  teolog  och 


1127 


Barrow — Barth 


1128 


matematiker,  var  en  tid  såsom 
professor  vid  Cambridges  univer- 
sitet lärare  åt  Newton,  på  vars 
utveckling  B.  anses  ha  haft  stort 
inflytande. 

Barrow  [bifrrAo],  Irlands 
näst  största  flod.  Rinner  mot  s. 
och  utfaller  på  sydkusten.  Genom 
Grand  Canal  i  förbindelse  med 
Shannon  och  Dublin. 

Barrow-in-Furness  [bä'rrSo- 
in-f8'ne8],  stad  i  Lancashire,  n.ö. 
England.  Genom  upptäckten  av 
järngruvor  i  stadens  närhet  upp- 
blomstrade B.  hastigt  vid  mitten 
av  1800-t.  från  en  obetydlig 
fiskarby  till  en  betydande  in- 
dustristad. Järn-  och  stålindustri, 
jutespinnerier,  pappers-  och  linne- 
fabriker samt  skeppsbygger  i. 
80,000  inv. 

Barrsteklar,  Lophyri'nae,  en 
underfamilj  Bladsteklar; 
det  viktigaste  och  här  nedan  be- 
skrivna släktet  är  Lo'phyrus. 
Hithörande  former  äro  vanligen 
svarta  och  gula.  De  gröna  1.  grå, 
22-fotade  larverna  kallas  ofta 
"sprittmaskar"  på  grund  av  sin 
vana  att  plötsligt  uppresa  fram- 
och  bakända,  då  de  skrämmas. 
Larverna,  vilka  ofta  uppträda  i 
stora  kolonier,  förtära  barrträ- 
dens barr,  och  flera  arter  äro 
svåra  skadedjur.  —  Röda  tall- 
st  e  k  e  1  n,  Lo'phyrus  se'rtifer, 
den  i  Sverige  vanligaste  arten, 
finnes  upp  till  Lappland.  Längd 


Larv   av   röd   tallstekel. 


Larv    av    vanlig    tallstekel. 


7 — 9  mm.  —  Vanliga  tall- 
st  e  k  e  1  n,  Lo'phyrus  pi'ni,  10 — 
11  mm.  lång.  Larvernas  hud  har 
liksom  hos  den  föregående  mörka 
tornar. 

Barrträd,  se  Coniferae. 

Barry  lbä'rri],  sir  Charles, 
f.  1795,  d.  1860,  arkitekt,  mästare 
till  Englands  förnämsta  arkitek- 
turverk från  1800-t.,  parlaments- 
huset i  London  (se  ill.  till  Stor- 
britannien), uppfört  1840 — 
65  i  sengotisk  stil,  som  ansluter 
sig  till  den  medeltida  West- 
minster  Hall,  vilken  ingår  i  kom- 
plexet, och  Henrik  VII:s  kapell 
vid  VVestminster  Abbey. 

Barsebäck,  socken  i  Malmöh. 
1.,  jämte  Hofterup  pastorat  i 
Lunds  stift.  990  inv. 

du  Bartas  [dy  barta'],  Guil- 
laume  de  Salluste,  f.  1544, 
d.  1590,  fransk  hugenottkrigare 
och  skald,  författare  till  ett  epos 
över  skapelsen.  La  sepmaine 
(1578),  förebild  för  A.  Arrebo 
(se  d.  o.)  och  medelbart  för  H. 
Spegels  Guds  werck  och  hwila. 

Barth.  1.  Hei  nr  i  ch  B.,  f. 
1821,  d.  1862,  framstående  tysk 
forskningsresande.  Deltog  1850 — 
55  i  James  Riehardsons  expedi- 
tion till  Tsad.  Ledaren  för  expe- 
ditionen avled  i  början  av  fär- 
den; B.  fullföljde  hans  arbete  och 
utforskade  vidsträckta  områden  i 
Sudan,  bl.  a.  trakterna  kring 
Tsad-sjön  och  Nigers  lopp  mellan 
Sokoto  och  Timbuktu.  —  2. 
The  odör  B.,  f.  1848,  d.  1909, 
tysk  politiker,  ledare  för  den  ur 
det  tysk-frisinnade  partiet  ut- 
brutna Frisinnade  föreningen, 
Freisinnige  Vereinigung,  till  vars 
minoritet  han  jämte  Friedrich 
Naumann  hörde.  —  3.  Emil  B., 
f.  1876,  tysk  oavhängig  socialis- 
tisk politiker,  livligt  verksam 
före  och  vid  revolutionen  1918, 
då  han  blev  medlem  av  folkom- 


1129 


Barthélemy — Barthou 


1130 


budsmännens  regering,  men  av- 
gick i  samband  med  de  oavhän- 
gigas utträde  därur  s.  å. 

Barthélemy  [-telmi'],  Saint 
B.,  en  av  Små  Antillerna  i  Väst- 
indien, 1784 — 1877  svensk  koloni, 
ön  har  en  yta  av  21  kvkm.  och 
ägde  under  1800-t:s  förra  hälft 
5,000  inv.,  nu  ej  fullt  3,000.  Hu- 
vudort Gustavia  med  hamnen  Le 
Carénage.  ön  är  bergig,  skoglös 
och  föga  produktiv  (bomull,  ana- 
nas). Fiske.  —  B.  avträddes  av 
Frankrike  till  Sverige  1784,  var- 
vid dess  förvaltning  uppdrogs  åt 
det  Västindiska  kompaniet.  Ge- 
nom sin  hamn  lämnade  ön  goda 
inkomster,  som  emellertid  seder- 
mera minskades  och  slutligen  för- 
byttes i  förlust.  På  grund  härav 
överläts  ön  åter  till  Frankrike 
mot  en  summa  av  400,000  fr. 

Barthold!',  Frédéric  Au- 
gust e,  f.   1834,  d.   1904,  fransk 


Frihetstatyn    i    New    York.    Av 
Barthold! . 


bildhuggare,  född  i  Kolmar  i  El- 
sass.  Fransk-tyska  kriget,  i  vilket 
han  deltog  som  officer  i  Garibal- 
dis  generalstab,  och  hoppet  på  en 
återförening  mellan  Elsass  och 
Frankrike  blevo  ledmotiven  i 
hans  livsgärning.  Hans  mest  kän- 
da arbeten  äro  Belfortlejo- 
net  (ill.,  se  Belfort)  och 
Frihetsstatyn  i  New  Yorks 
hamn,  skänkt  av  franska  folket 
1886. 

Bartholin,  Thomas,  f.  1610, 
d.  1680,  dansk  läkare.  B.  upp- 
täckte 1653  oberoende  av  O.  Rud- 
beck  lymfkärlen.  Hans  son  Gäs- 
par B.  d.  y.,  f.  1655,  d.  1738, 
upptäckte  och  beskrev  de  s.  k. 
bartholinska  körtlar- 
n  a,  två  små  körtlar  å  ömse  sidor 
om  slidans  mynning.  En  inflam- 
mation, oftast  av  gonorroisk  art, 
i    dessa  kallas   ba  r  t  h  o  1  i  n  i'  t. 

Bartholomé,  Paul  Albert, 
f.  1848,  fransk  konstnär,  utförde 
till  1886  målningar,  närmast  på- 
verkade av  Bastien-Lepage,  och 
uppträdde  senare  som  skulptör, 
bl.  a.  med  monumentet  Åt  de 
döda,  fullbordat  1899,  på  kyrko- 
gården Pére-Lachaise  i  Paris  (se 
ill.  till  Pére-Lachaise). 

Barthou  [barto'],  Louis 
Jean  F  i  r  m  i  n,  f.  1862,  fransk 
politiker  och  jurist,  ledare  för 
den  republikanska,  demokratiska 
vänstern,  flera  gånger  minister, 
chef  för  ett  eget  kabinett  1913, 
krigsminister  1921  i  Briands 
kabinett,  justitieminister  1922  i 
Poincarés.  B:s  ministär  genom- 
förde 1913  lagen  om  den  treåriga 
värnplikten.  Under  världskriget 
var  B.  livligt  verksam  för  att  i 
ord  och  skrift  göra  propaganda 
för  Frankrikes  sak  och  har  sedan 
ivrigt  arbetat  för  upprätthållan- 
de av  Frankrikes  militära  makt- 
ställning och  Versailles-fredens 
stränga        genomförande.        Var 


1131 


Bartolomeinatten — Bartolommeo 


1132 


i 


i 


I 


i '    .  i;ji 


%. 


'^4ffJ 


Bartolomeinatten.     M 

Frankrikes  förste  delegerade  vid 
Genuakonferensen  april-maj  1922. 

Bartoloine'inatten  1.  Pari- 
siska blodsbröllopet,  ett 
blodbad  på  hugenotterna  i  Paris 
natten  till  S:t  Bartolomei  dag 
(24  aug.)  1572,  anställt  av  det 
katolska  partiet  och  Katarina  av 
Medici,  som  fruktade  hugenott- 
ledaren  amiral  Colignys  inflytan- 
de hos  hennes  son  Karl  IX.  Då 
ett  av  henne  anstiftat  attentat 
mot  amiralen  misslyckats,  in- 
billade hon  konungen,  att  en  far- 
lig sammansvärjning  bildats  av 
hugenotterna.  Skrämd  gav  Karl 
IX  bifall  till  mord  på  Coligny 
och  de  hugenotter,  som  samlats  i 
Paris  till  Henrik  av  Navarras 
bröllop  med  konungens  syster 
Margareta.  Blodbadet  utsträcktes 
över  hela  landet  och  räknade  in- 
emot 10,000  offer. 

Bartolome'us,  en  av  Jesu 
apostlar.  Enligt  legenden  skall 
B.  hava  predikat  i  Indien  och 
skilda  trakter  i  Asien  för  att 
slutligen,  efter  att  ha  blivit  flådd 
levande,  dö  martyrdöden  på  kor- 
set. 


Aiiiiiig    ji\    r.    Oiiiiiii-. 

Bartolomme'o,  Fr  a  (broder), 
f.  1472,  d.  1517,  florentinsk  må- 
lare, också  känd  under  namnet 
B  a  c  c  i  o  [ba'ttjå]  d  e  1 1  a 
P  o  r  t  a,  utbildade  sig  i  Cosimo 
Rosellis  verkstad,  där  han  gjorde 
bekantskap  med  Mariotto  Alber- 
tinelli,  som  senare  blev  hans 
medhjälpare.  Savonarolas  förkun- 
nelse förmådde  honom  att  gå  i 
kloster  och  avsvärja  sin  konst, 
men  småningom  återtog  han  pen- 
seln och  grundade  i  klostret  San 
Marco  i  Florens  en  stor  verkstad. 


Bartolomeus' 


martyrdöd.     Mfllnlng     nv 
Ribera. 


1133 


Barton— Barye 


1134 


Altartavla    av    Fra    BartolonuiiBO. 

Hans  arbeten  äro  till  större  delen 
altartavlor.  De  utmärka  sig  ge- 
nom varma  färger,  ljusdunkel  och 
en  arkitektoniskt  uppbyggd  kom- 
position med  kraftiga,  rikt  dra- 
perade figurer.  B.  har  påverkat 
Raf ael.  Se  även  ill.  till  Målar- 
konst. 

Barton  [ba'tn],  sir  Edmund, 
f.  1849,  d.  1920,  australisk  poli- 
tiker. Australiska  statsförbun- 
dets förste  premiärminister  1901 
— 03,  livligt  verksam  för  federa- 
tionens bildande  och  organisation. 

Bartsch.  1.  Adam  v.  B.,  f. 
1757,  d.  1821,  österrikisk  koppar- 
stickare  och  konsthistoriker,  ge- 
nom sitt  verk  Peintre-graveiir 
(21  bd,  1803—21)  grundläggare 
av  den  moderna  kopparsticks- 
vetenskapen. —  2.  Karl  Fried- 
rich  B.,  f.  1832,  d.  1888,  tysk 
filolog,  professor  i  Rostock  och 
Heidelberg.  Utgav  förträffliga 
editioner  av  provengalska,  forn- 
franska  och  forntyska  texter 
jämte  skarpsinniga  litteratur- 
historiska undersökningar.  —  3. 
Rudolf  Hans  B.,  f.  1873, 
österrikisk  romanförfattare ;  De 
tolv  från  SteiermarJc,  Hannerl 
och  hennes  älskare  m.  fl. 


Baruch  [bä'r9tj],  Bernard 
Mannes,  f.  1870,  amerikansk 
finansman,  ekonomisk  sakkunnig 
vid  amerikanska  fredsdelegatio- 
nen i  Paris  1919.  Bekant  genom 
en  bok,  The  Making  of  the  Repa- 
ration and  Economic  Sections  of 
the  Treaty  (1920),  vari  han  övar 
skarp  kritik  av  Versaillesfreden. 

Baruk,  Jeremias'  vän  och 
medhjälpare;  upptecknade  pro- 
fetens utsagor  och  följde  honom 
slutligen  i  landsflykten.  Under 
B:s  namn  funnos  bland  judarna 
och  i  den  äldsta  kyrkan  ett 
flertal  skrifter,  av  vilka  de 
viktigaste  till  vår  tid  bevarade 
äro  Baruks  bok  samt  tvenne 
Baruks  apokalypser.  Den 
förra,  som  finnes  upptagen  bland 
de  apokryflska  böckerna  (se  d. 
o.),  torde  vara  skriven  strax  efter 
år  70  e.  Kr.  Från  ungefär  samma 
tid  härrör  antagligen  den  äldre 
av  de  båda  apokalypserna.  Vilken 
likaledes  sysslar  med  frågor, 
framkallade  av  Jerusalems  för- 
störing, medan  den  yngre,  skild- 
rande B:s  vandring  genom  de 
olika  himlarna,  sannolikt  är  för- 
fattad på  100-t.  e.  Kr. 

Barva,  socken  i  Södermani.  1., 
jämte  Jäder  pastorat  i  Strängnäs 
stift.  960  inv. 

de  Bary  [ba'ri],  Heinrich 
Anton,  f.  1831,  d.  1888,  tysk 
botanist  och  läkare,  professor  i 
Freiburg  (Baden),  Halle  och 
Strassburg.  Ägnade  forskningar 
åt  de  lägre  växterna,  svampar, 
alger  och  bakterier,  redigerade 
1866 — 87  Botanisehe  Zeitung. 

Barye  [bari'] ,  A  n  t  o  i  n  e 
Louis,  f .  1796,  d.  1875,  fransk 
bildhuggare  och  målare,  den 
främste  djurskulptören  under 
1800-t.  Han  frigjorde  sig  från  den 
akademiskt  traditionella  behand- 
lingen av  djurfiguren  och  skapade 
ett   eget   uttryckssätt   på   grund- 


1135 


Barysfär — Basalt 


1136 


Tiger  och  krokodil.   Skulptur  av  Barye. 

valen  av  ett  flitigt  naturstudium. 
Ett  stort  antal  av  hans  skulptu- 
rer finnas  i  Glyptoteket  i  Köpen- 
hamn, en  av  hans  målningar  i 
Nationalmuseum  i  Stockholm. 

Barysfär  (grek.  hary's,  tung, 
och  sfaVra,  klot),  jordens  inre  i 
motsats  till  jordskorpan.  B.  har 
hög  specifik  vikt,  varav  namnet. 

Bary't,    se   B  a  r  i  u  m. 

Bary'tgult,  bariumkro- 
mat,  kromsyrad  baryt, 
framställes  genom  att  fälla  en 
bariumsaltlösning  (t.  ex.  barium- 
klorid)  med  kaliumkromat  eller 
natriumkromat.  Huvudsakligen 
använt  som  tillsats  i  tändsatsen 
på  tändstickor. 

Ba'ryton.  1.  Sångstämma,  lig- 
gande mellan  tenor  och  bas,  med 
omfånget  stora  b  —  ettstrukna  f. 
B.  har  med  tiden  blivit  den  van- 
ligaste manliga  stämman,  varför 
i  moderna  operor  huvudpartiet 
oftast  innehas  av  B.  —  2.  Ett 
under  1700-t.  använt,  med  violon- 
cellen  besläktat   instrument. 

Bary'tvitt  1.  permanent- 
V  i  1 1,  en  väl  täckande,  vit  färg, 
beständig  gent  emot  vätesvavlan 
i  luften,  framställes  genom  bland- 
ning av  fällt  eller  naturligt  ba- 
riumsulfat  och  svavelzink,  var- 
jämte en  del  zinkvitt  brukar  till- 
sättas  för  täckkraftens  höjande. 

Barzila'!,       Salvatore,     f. 


1860,  italiensk  politiker,  tidigare 
redaktör  för  Tribuna,  i  parla- 
mentet en  av  irredentisternas 
ledare.  B.  var  1919  en  av  Ita- 
liens sex  delegerade  vid  freds- 
konferensen i  Paris. 

Bas  (av  grek.  ba'sis),  grund- 
val; grundplan;  botten;  fästyta; 
utgångspunkt.  —  Byggn.  Foten 
till  en  kolonn  eller  pelare.  Se 
Kolonn  ordning.  —  Geom. 
Den  sida  (grundsida)  i  en  plan 
figur  eller  den  plana  gräns- 
yta (grundyta)  hos  en  kropp,  på 
vilken  figuren  1.  kroppen  tankes 
stå.  —  Aritm.  Grundtal  i  ett 
logaritmsystem.  —  Kem.  Kemisk 
förening,  som  i  vattenlösning  bil- 
dar hydroxylioner  (se  D  i  s  - 
sociation).  Baserna  känne- 
tecknas av  alkalisk  reaktion  och 
mer  eller  mindre  lutaktig  smak. 
Med  syror  bilda  de  salter.  B:s 
styrka  är  beroende  på  antalet 
dissocierade  hydroxylgrupper 

inom  en  given  volym.  Exempel 
på  B.  äro  natriumhydroxid  (na- 
tronlut),  barytvatten,  kalkvat- 
ten. —  Mil.,  se  Operations- 
bas. —  Mus.  1.  Den  djupa  män- 
niskorösten med  omfånget  stora 
f — ettstrukna  d.  —  2.  Djupa 
stämman  i  ett  klaver.  —  3.  Bas- 
förande instrvunent,  främst 
kontrabasen. 

Bas  [ba],  fr.,  låg,  ned.  —  Bas- 
relief, låg  relief.  —  Ä  b  a  s 
les  tyrans  [a  ba'  le  tira'r)], 
ned  med  tyrannerna. 

Basa,  upphetta  trävirke,  an- 
tingen vid  lindrig  eld  eller  med 
vattenånga,  för  att  ge  träet  stör- 
re böjlighet  och  undvika  sprick- 
bildning. 

Basa'l,  beläget  på  1.  vid  basen 
1.  grundytan. 

Basa'lt,  en  eruptiv  ytbergart 
av  samma  sammansättning  som 
diabas.  Vanligen  är  B.  finkornig 
och  tät;  i  dess  grundmassa  upp- 


1137 


Basalt-gods — Basedows  sjukdom 


1138 


Basalt.   Fingalsgrottan   på  ön   Staffa. 


träda  porfyriska  korn  av  plagio- 
klas,  pyroxen  och  olivin.  Ytligt 
stelnade  basalter  äga  blåsig  ut- 
bildning. Till  sin  ålder  äro  basal- 
terna  tertiära  och  kvartära.  Inom 
Sverige  förekomma  B.  av  tertiär 
ålder  som  kupper  i  spridda  berg- 
kullar n.  om  Ringsjön  i  Skåne. 
Bergarten  uppträder  även  som 
täcken  och  bäddar  över  eller  mel- 
lan andra  bergarter.  Ofta  är  B. 
förklyftad  i  regelbundna  pelare 
(härav  uppbygges  t.  ex.  Fingals- 
grottan på  ön  Staffa),  som  utbil- 
dats vinkelrätt  mot  avsvalnings- 
ytan. 

Basa'lt-gods,  stengods  av  svart 
färg,  framställt  av  mestadels 
engelska  keramiska  fabriker  i 
början  av  1800-t.,  nyttjat  till 
bättre  hushållskärl  och  prydnads- 
föremål och  ofta  dekorerat  i 
empire-stil. 

Basa'r  (pers.  laisaW),  torg 
eller  annan  försäljningsplats  i 
orientaliska  städer.  —  Betecknar 
i  Europa  dels  försäljning,  i  för- 
ening med  nöjesetablissemang,  an- 
ordnad  för   välgörande  ändamål, 


dels  butik,  där  varor  av  olika 
slag  säljas  till  låga,  ofta  en- 
hetliga priser  ("15-öresbasar", 
"NUrnbergbasar") . 

Base  ball  [bejs  båll],  se 
Bollspel. 

Ba'sedow,  Johann  Bern- 
hard, f.  1724,  d.  1790,  tysk 
pedagog.  B.  vände  sig  med  stor 
skärpa  mot  samtidens  ensidigt 
klassiska  uppfostran  och  fram- 
höll betydelsen  av  de  moderna 
språkens  och  realvetenskapernas 
studium  samt  ej  minst  av  fysisk 
fostran.  Ett  gossläroverk,  "Phil- 
anthropin",  grundades  i  Dessaii 
under  hans  ledning.  Se  vidare 
Filantropinismen. 

Ba'sedows  sjukdom,  sä  be- 
nämnd efter  den  tyske  läkaren  v. 
Basedow,  som  1840  först  gav  en 
uttömmande  beskrivning  av  den- 
samma. Den  tillhör  den  grupp 
sjukdomar,  som  bero  på  rubbning- 
ar av  inre  sekretionen 
(se  d.  o.),  i  detta  fall  en  över- 
produktion från  den  förstorade 
sköldkörteln  (se  d.  o.).  Utom  av 
denna    sköldkörtelförstoring     (se 


Basar    i    Kasjän,     Persien,    Teckning    av 
E.    Fl.iiidin. 


1139 


Basel — Basel-konciliet 


1140 


S  t  r  u  m  a)  karaktäriseras  sjuk- 
domen främst  av  ett  framskju- 
tande av  ögongloberna  (se  Ex- 
oftalmus)  samt  starkt  på- 
skyndad hjärtverksamhet.  Be- 
handlingen är  i  huvudsak  opera- 
tiv och  består  i  borttagande  av 
större  eller  mindre  del  av  sköld- 
körteln, event.  framkallande  av 
indirekt  minskning  av  densamma 
genom  underbindning  av  ett  eller 
flera  av  de  till  densamma  ledande 
blodkärlen.  Denna  behandlings- 
metod har  i  första  rummet  ut- 
arbetats av  Nobelpristagaren  Th. 
Kocher    (se  d.  o.). 

Basel.  1.  Kanton  i  n.  Schweiz, 
delad  i  halvkantonerna  Basel- 
Stadt,  140,000  inv.,  och  Ba- 
sel-Land, 82,000  inv.  Kanto- 
nen är  fruktbar  med  milt  klimat. 
Frukt-  och  vinodling.  —  2.  Stad 
i  halvkantonen  Basel-Stadt,  vid 
stora  Khen-kröken,  Schweiz'  för- 
nämsta handelsstad  och  en  bety- 
dande industristad,  särskilt  känd 
för  sina  sidenväverier.  Staden 
äger  universitet  och  flera  bild- 
ningsanstalter, missionsanstalter, 
ett    bibelsällskap    m.    m.     Dom- 


Gård  till  Rådhuset,   Basei. 


kyrkan  är  uppförd  efter  1185  i 
ädel  övergångsstil,  koret  senare  i 
gotik.  Eådhus  från  1500-t.  135,000 
inv.  —  B.  grundades  374  av 
kejsar  Valentinianus  och  kallades 
B  a  s  i  1  i  a,  d.  v.  s.  kejserligt  re- 
sidens. På  600-t.  blev  det  säte  för 
en  biskop,  som  snart  fick  även 
den  världsliga  makten  i  staden, 
men  det  rika  borgerskapet  lycka- 
des på  1200-t.  göra  staden  själv- 
ständig, och  1400  slöt  den  sig  till 
andra  schweiziska  kantoner.  Dess 
stora  transitohandel  och  berömda 
universitet  gjorde  B.  till  en  av 
världens  förnämsta  städer.  Under 
1520-t.  vann  reformationen  fast 
fot  i  staden  B.;  stiftet  B.  förblev 
katolskt.  På  1830-t.  skildes  sta- 
den och  stiftet  fullständigt  och 
blevo  två  skilda  kantoner  i  eds- 
förbundet. I  B.  slöts  1795  fred 
mellan  Franska  republiken  och 
Preussen. 

Basel-konciliet,  ett  1431—49  i 
Basel  hållet  allmänt  kyrkomöte, 
en  fortsättning  på  Konstanz- 
konciliet  (se  d.  o.)  1414 — 18  och 
liksom  detta  avsett  att  med 
undanskjutande  av  påven  såsom 
högsta  kyrkliga  myndighet  fatta 
beslut  i  kyrkliga  ärenden.  Dess 
förhållande  till  kurian  blev  på 
grund  härav  mycket  spänt,  men 
stött  på  en  vidsträckt  och  stark 
opinion  hävdade  B.  sin  ställning 
och  förmådde  påven  Eugenius  IV 
att  återtaga  ett  dekret  om  dess 
upplösning.  B.  bragte  husil- 
krigen  (se  Husiter)  till  slut 
genom  en  uppgörelse  med  de  mo- 
derata kalixtinerna,  som  sedan 
med  vapenmakt  nedslogo  sina 
medtävlare,  taboriterna.  Det  öpp- 
nade en  kraftig  reformverksam- 
het, men  då  denna  började  antaga 
alltför  hänsynslösa  former,  sval- 
nade sympatierna  för  B.  Påven 
förordnade  om  konciliets  förläg- 
gande till  Ferrara  och  sedan  till 


1141 


Basellaceae — Basileios 


1142 


Enea  Silvio   avreser  till  Basel-konciliet. 
Fresk    av    Plnturlcchlo. 

Florens,  vilken  befallning  hör- 
sammades endast  av  en  del  del- 
tagare. De  kvarvarande  avsatte 
Eugenius  och  valde  en  ny  påve, 
Felix  V.  Då  de  världsliga 
furstarna  antingen  ställde  sig 
neutrala  eller  stödde  Eugenius, 
och  genom  Enea  Silvio  de  Picco- 
lominis  (senare  påven  Pius  II, 
se  d.  o.)  intriger  ett  konkordat 
mellan  kejsaren  och  påven  kom 
till  stånd,  blev  B:s  ställning 
ohållbar.  Sedan  till  den  avlidne 
Eugenius'  efterträdare  valts 
Nicolaus  V,  upplöste  sig  B.  1449. 
—  I  organisatoriskt  avseende 
blev  B.  en  förebild  för  kommande 
tiders  världsliga  kongresser,  och 
under  sin  18-åriga  tillvaro  ska- 
pade det  ett  ämbetsmannamaski- 
neri,  som  icke  stod  de  moderna 
staternas  efter.  —  Även  en  svensk 
angelägenhet  förekom  vid  B.: 
1436  bekräftades  skilsmässan 
mellan  Sverige  och  Danmark 
efter  Engelbrekts  bondéresning. 


Basella'ceae,  växtfamilj 

(ordn.  Ventrospe'rmae) .  Hit  hör 
Vllucus  tuhero' sus,  m  e  1 1  o  c  o, 
vars  rotknölar  likna  potatis  och 
i  Syd-Amerikas  Änder  användas 
såsom  sådan.  En  annan  art,  Ba- 
se'lla  a'lba,  från  tropiska  Asien, 
odlas  i  varmare  länder  och  an- 
vändes som  krydda  i  soppor. 

Base'ra  (fr.  baser,  av  grek. 
ba'sis,  grund),  stödja,  grunda  på. 

Basicite't,  se  Syror. 

Basi'dier,  se  Basidiomy- 
c  e  t  e  s. 

Basidioliche'nes,    se  Lavar. 

Basidiomyce'tes,  grupp  av 
svampar,  till  vilken  de  vanliga 
hattsvamparna,  buk- 

svampar, rostsvampar 
och  brand-  eller  sotsvam- 
par räknas.  B.  fortplanta  sig 
genom  sporer,  basidiospo- 
r  e  r,  bildade  från  karaktäristiskt 
utformade  hyfer,  b  a  s  i  d  i  e  r. 
Från  basidiernas  fria  del  utväxa 
vanligen  fyra  utskott,  s  t  e  r  i  g  - 
mer  (s),  på  vilka  sporerna  (sp) 
bildas.  Ofta  sitta  basidier  (6) 
och  parafyser  (p)  ordnade  till 
ett  hymenium.  Även  andra  spor- 
former, såsom  konidier  och 
klamydosporer,  förekom- 
ma. Se  Svampar  och  de  olika 
gruppnamnen. 

Basi'leios.  1.  B.  den  store, 
f.     orakr.     330,    d.    379,    grekisk 


Hymenium    av    en    basidiomycet. 


1143 


Basilicata — Basilika 


1144 


kyrkofader,  metropolit  i  Caesarea 
i  Kappadokien  från  370,  mot- 
ståndare till  arianerna.  Han  an- 
lade utanför  sin  stad  ett  berömt 
sjukhus  och  omhuldade  varmt  det 
grekiska  klosterväsendet,  som  av 
honom  fick  sin  munkregel.  —  Han 
skrev  bl.  a.  Eexaé'meron,  predik- 
ningar över  de  sex  skapelse- 
dagarna. —  2.  Namn  på  två  öst- 
romerska kejsare,  se  östro- 
merska   riket. 

Basilica'ta,  landskap  i  s.  Ita- 
lien, omfattande  prov.  Potenza, 
utgöres  av  ett  bergland  mellan 
Tarantoviken  och  Tyrrhenska 
havet.  Boskapsskötsel  samt  något 
åkerbruk.  Stor  utvandring.  Stad 
Potenza.  B.  har  490,000  inv. 

Basili'des,   se  A  b  r  a  s  a  x. 

Basi'lika  (grek.  basilike', 
kungahall),  en  byggnadsform, 
som  användes  för  olika  ändamål, 
och  som  av  romarna  utbildades 
efter  grekiska  föredömen.  Den 
romerska  basilikan  kan  betraktas 
som  ett  övertäckt  torg;  liksom 
på  de  egentliga  torgen  höllos  där 
folkmöten,  domstolsförhandling- 
ar, affärssammankomster  o.  s.  v. 
För  att  kunna  övertäcka  en  yta 
av  större  utsträckning  måste 
man  uppdela  rummet  i  "skepp" 
genom  kolonnrader,  som  på  valv- 
bågar buro  takkonstruktionen. 
Det  mellersta  av  dessa  skepp 
byggdes  högre  än  sidoskeppen  för 
att  fönstren  i  dess  väggar  skulle 


llBilljiWiHMlir- II'»"' 

Romersk  T)a8ilika:  Konstantinbasilikan 
Rom. 


Fornkristen  basilika:  Den  forna  Peters- 
kyrkan  i    Rom.    överst:    Tvärsnitt.    Ne- 
derst:   Plan    (1.   absid,   2.    tvärskepp,   3. 
långhus,    4.    atrium). 

kunna  släppa  in  ljus.  Mitt  på 
någon  av  ytterväggarna  hade  ba- 
silikan ett  halvrunt  utsprång, 
apsis  (se  d.  o.),  med  domarsäten. 
Sådana  basilikor  byggdes  i  Rom 
allt  ifrån  början  av  det  andra 
årh.  f.  Kr.;  den  största  och  ståt- 
ligaste var  den  av  kejsar  Traja- 
nus  uppförda  Basilica  Ulpia.  De 
framsteg  i  valvbyggnadskonsten, 
som  gjordes  under  kejsartiden, 
tilläto  slutligen  uppförandet  av 
helt  och  hållet  valvtäckta  basi- 
likor, sådana  som  den  väldiga 
Konstantinhasilikan  i  Rom.  — 
Den  äldre  basilikaformen  togs  till 
förebild  för  Roms  och  de  väst- 
romerska  ländernas  äldsta  krist- 
na kyrkobyggnader,  som  också 
övertogo  namnet  B.  Den  forn- 
kristna  basilikan  utgjordes  av  ett 
långhus,  indelat  i  3  eller  5  skepp, 
av  vilka  det  mellersta  var  högst 
och  hade  fönster  ovanför  sido- 
skeppens takhöjd.  Vid  ingångs- 
sidan fanns  ofta  en  förhall  (nar- 
thea),  stundom  även  en  arkad- 
omgiven    förgård    {atrium) ;    vid 


1145 


Basiliscus — Basker 


1146 


andra  kortsidan  anslöt  sig  absi- 
den, framför  vilken  huvudaltaret 
hade  sin  plats,  direkt  till  mitt- 
skeppet; stundom  lå.g  dock  ett 
tvärskepp  mellan  absid  och  lång- 
hus. Vanligen  förekom  öppen  tak- 
stol. Till  de  ännu  kvarstående 
fornkristna  basilikorna  höra  S. 
Paolo  ftiori  le  mura  (se  ill.  till 
Rom)  ra.  fl.  i  Eom,  S.  Apollinarc 
in  Classe  och  8.  Apollina/re  nuovo 
i  Ravenna  (se  ill.  till  d.  o.  och 
Byggnadskonst).  —  Basi- 
likatypen fortlever  även  i  medel- 
tida och  senare  kyrkobyggnader. 
Den  medeltida  basilikan  skiljer 
sig  från  den  fornkristna  framför 
allt  genom  att  absiden  ansluter 
sig  icke  direkt  till  långhuset  eller 
tvärskeppet  utan  till  ett  smalare 
kor.  Genom  det  förhöjda  mitt- 
skeppet skiljer  sig  basilikan  från 
hallkyrhan  (se  d.  o.).  Se  vidare 
Byggnadskonst. 

Basili'scus,  ett  släkte  insekt- 
ätande 1  e  g  u  a  n  e  r  från  tropiska 
Amerika.  Ryggen  och  en  del  av 
den  långa  stjärten  bära  en  av 
taggar  stödd  hudkam,  och  på 
bakhuvudet  sitter  en  hög,  toppig 
hudflik.  Jfr  B  a  s  i  1  i  s  k. 

Basili'sk  (av  grek.  basiWsJcos, 
kunglig),  i  gammal  folktro  ett 
mäktigt  och  fasaväckande  odjur 
med  ormliknande  kropp,  näbb  och 
klor  och  bärande  på  huvudet  en 
krona.  Jfr  Basiliscus. 
Basipeta'1,  se  Akropetal. 
Ba'sis  cra'nii,  lat.,  skallbasen, 
den  del  av  kraniet,  som  bildar 
botten  i  hjärnkaviteten.  —  Ba- 
sisfraktur, brott  på  skall- 
basen. 

Ba'siskt  salt,  se  Salt  er. 
Basjki'rer,  ett  turkisk-tarta- 
riskt  folk  i  s.  Ural,  Ryssland,  dels 
bofast,  dels  nomadiserande.  B.  äro 
muhammedaner.  Deras  antal  upp- 
går till  över  1  mill. 

BaskemöUa,    fiskläge    i    Glad- 


sax' skn,  Kristianst.  1.,  strax  n. 
om  Simrishamn. 

Ba'sker,    folkstam,  som  anses 
utgöra  en  kvarleva  av  de  forna 
ibererna,     troligen   med    inbland- 
ning av  keltiskt  blod.  B.,  som  nu 
torde  uppgå  till  ^2  mill.    (varav 
c:a  400,000  i  Spanien),  bebo  de- 
lar av  Navarra,  Kantabriska  ber- 
gen    och     v.    Pyrenéernas    båda 
sluttningar.  Det  franska  området 
utgöres  av  smärre  delar  av  dep. 
Basses-Pyrénées;    spanska   områ- 
det omfattar  Biscaya,  Alava  och 
Guipuzcoa,  vilka  tillsammans  gå 
under  benämningen  Baskiska 
provinserna.   —   B.    äro   av 
medellängd,  rätt  kraftigt  byggda 
och  ha  ljusare  hår-  och  hudfärg 
än   spanjorer    och    fransmän.    De 
tala  ett  egendomligt  språk,  som 
ej     synes    besläktat    med    något 
annat   känt   språk.   De   fasthålla 
vid  gamla  sedvänjor  och  bruk  och 
bära  sina  gamla  folkdräkter.  Hu- 
vudnäringar  äro   fiske,   åkerbruk 
och  boskapsskötsel.   —  Historia. 
Under       antiken      kallades      B. 
vasconer.    778    tillfogade    de 
Karl     den     store     ett     kännbart 
nederlag  vid  Roncesvalles,  vilket 
sedermera  besjungits    i    Chanson 
de   Roland.   På   800-t.  bildades  i 
baskiska  bergstrakterna  konunga- 
riket N  a  v  a  r  r  a,  vars  södra  del 
1512    införlivades    med    Spanien, 
och  vars  norra  del  1620  kom  till 
Frankrike,    De   baskiska    provin- 


Klosterliärbärget    i    Roncesvalles. 


1147 


Baskiska  provinserna — Bassermann 


1148 


serna  tillerkändes  sedan  av  de 
franska  och  spanska  konungarna 
en  vidsträckt  självstyrelse  (fue- 
ros),  och  de  hade  egna  lantdagai*. 
Dessa  upphävdes  av  fransmännen 
1789  och  inskränktes  i  Spanien 
flera  gånger  under  1800-t.,  vilket 
blev  en  av  anledningarna  till  B:s 
deltagande  i  Carlistkrigen  (se 
d.  o.).  1876  förlorade  de  sin 
skatte-  och  värnpliktsfrihet  men 
tillerkändes  en  viss  lokal  själv- 
styrelse. 

Ba'skiska  provinserna,  se 
Basker. 

Bas-klav,  se  K 1  a  v. 

Baslinje,  den  huvudlinje,  var- 
ifrån de  övriga  mätningslinjerna, 
i  regel  vinkelrätt  mot  huvudlin- 
jen, utsättas,  när  ett  område 
skall  uppmätas. 

Basmätning,  se  G  e  o  d  e  s  i. 

Basoche  Lbaså'8j],  La  B., 
franskt  skrå,  bildat  i  början  av 
1300-t.  av  unga  advokatskrivaie 
i  Paris.  De  uppförde  tre  gånger 
om  året  i  justitiepalatset  farser 
och  moraliteter  (en  skildring  här- 
av finnes  i  V.  Hugos  Notre 
Dame),  bland  dem  Advokaten 
Pathelin  (1400-t.).  B.  upplöstes 
1789. 

Basra,  B  a'  s  s  o  r  a,  stad  i  s. 
Mesopotamien  vid  Sjatt  al-Arab. 
Viktig  hamn.  Järnvägsförbindelse 
med  Bagdad  sedan  jan.  1920. 
30,000  inv. 

Bas-Rhin,  se  R  h  i  n. 

Bas-röst,  se  Bas. 

Bassa'no,  stad  i  Venezia, 
Italien,  vid  floden  Brenta.  Han- 
del med  vin,  oliver  och  silke.  Till- 
verkning av  majolikavaror.  17,000 
inv. 

Bassa'no  kallas  en  rad  målare 
ur  familjen  da  P  o  n  t  e,  som 
voro  bosatta  i  den  venetianska 
landsortsstaden  B.  —  1.  G  i  a  - 
como  (Jacopo)  da  Pont e, 
kallad  B.,  f.  omkr.  1510,  d.  1592, 


Den   barmhärtige  samariten.  Mälningr  av 
Giacomo    Bassano. 

huvudsakligen  verksam  i  B.,  där 
han  var  ledare  för  en  målarverk- 
stad,  i  vilken  hans  söner  arbetade 
och  vars  alster  väl  i  regel  signe- 
rades med  hans  namn.  Bland 
verkstadens  arbeten  märkas  sär- 
skilt religiösa  framställningar, 
där  landskaps-  och  genremotiven 
ofta  dominera  på  huvudmotivets 
bekostnad.  —  2.  Leandro  da 
Ponte,  kallad  B.,  f.  1557,  d. 
1622,  son  till  B.  1  och  utbildad  i 
hans  verkstad,  från  1592  bosatt  i 
Venedig.  Av  samma  skäl  som 
gälla  för  fadern  har  endast  ett 
ringa  antal  målningar  (därav  en 
signerad  i  Nationalmuseum  i 
Stockholm)  med  bestämdhet  kun- 
nat tillskrivas  honom.  Dessa  visa 
honom  framför  allt  som  en  fram- 
stående  porträttmålare. 

Bassein  [base'jn],  stad  i  Bur- 
ma, britt.  Indien,  vid  en  av  Ira- 
wadis  mynningsarmar.  Viktig 
handelsplats  med  stor  risexport. 
40,000  inv. 

Ba'ssermann,  Ernst,  f .  1854, 
d.  1917,  tysk  politiker,  från  1905 
det  nationalliberala  partiets  le- 
dare i  tyska  riksdagen. 


1149 


Basses- Alpes — Bastard 


1150 


Basses- Alpes  [bass  alp],  de- 
partement i  s.ö.  Frankrike.  90,000 
inv.  mot  105,000  1911.  Huvudstad 
Digne. 

Basses-Pyrénées  [bass  pi- 
rene'],  departement  i  s.v.  Frank- 
rike. 400,000  inv.  mot  430,000 
1911,  Huvudstad  Pau. 

Bassetthorn.  1.  Ett  blåsinstru- 
ment av  klarinettkaraktär  med 
stort  omfång,  uppfunnet  1770  och 
använt  bl.  a.  av  Mozart.  —  2. 
Ett  rörregister  i  oigel. 

v.  Ba'ssewitz,  Henning 
Friedrich,  f.  1680,  d.  1749, 
holsteinsk  diplomat,  1723 — 20 
livligt  verksam  i  Stockholm  i  de 
holsteinska  partiintressenas 

tjänst. 

Ba'ssiafett,  se  B  u  t  y  r  o  - 
s  p  e  r  m  u  m    och    1 1 1  i  p  e. 

de  Bassompierre  [bassåi)- 
piä'rr],  F  r  a  n  q  o  i  s,  f.  1579,  d. 
1646,  fransk  marskalk.  B.,  som 
deltagit  i  kampen  mot  hugenot- 
terna,  ådrog  sig  Richelieus  miss- 
tänksamhet och  satt  1631 — 42  in- 
spärrad i  Bastiljen.  Under  denna 
tid  skrev  han  memoarer,  som  äro 
värdefulla  bidrag  till  karaktäri- 
stiken  av  hans  tids  Frankrike. 

Basso-narok,  Svarta  sjön, 
se  R  u  d  o  1  f  -  s  j  ö  n. 

Ba'ssora,  se  B  a  s  r  a. 

Ba'ssoragummi,  se  Gummi. 

Ba'sso  rilie'vo,  ital.,  låg  relief. 

Bassori'n,  se  Gummi. 

Bass'  sund,  sundet  mellan 
Australkontinenten  och  Tasma- 
nien.  B.  är  225  km.  brett  och 
uppfyllt  av  öar  och  korallrev. 

Bassä'ng,  vattenbehållare,  bäc- 
ken, t.  ex.  sim-  och  hamnbassäng. 
—  Geol.  Landområde  av  flack 
skålform,  som  bildas  på  grund 
av  bergarternas  stupning  mot  en 
ocli   samma   punkt. 

Bast,  det  av  trädgårdsmästare 
vanligast  begagnade  bindmateria- 
let.   Bäst    är  raffiabasten, 


som  fås  av  palmen  Ra'phia 
Ru'ffia  på  Madagaskar.  En  god 
B.  kan  man  själv  bereda  av  lind 
genom  att  på  våren  avsåga  gre- 
nar och  stammar  i  lämpliga  läng- 
der samt  förvara  dessa  6 — 7  vec- 
kor i  vatten,  varefter  barken  med 
lätthet  kan  avskalas  och  hästen 
tillvaratagas.  Jfr  Bastceller. 

Bast,  Anton,  f.  1867,  dansk 
frikyrkopräst,  metodist-episko- 
palkyrkans  biskop  över  Norden 
sedan  1920.  B.  är  även  initiativ- 
tagare till  och  ledare  av  Cen- 
tralmissionen, metodister- 
nas omfattande  sociala  hjälp- 
verksamhet i  Danmark. 

Ba'sta,  sp.  och  ital.  interjek- 
tion,   nog. 

Basta'nt  (av  ital.  hasta' re, 
vara  tillräcklig) ,  kraftig,  hållbar. 

Basta'rd  (i  bot.  vanl.  hybrid) 
kallas  avkomman  av  två  olika 
arter  eller  varieteter.  I  regel 
kunna  endast  närbesläktade  orga- 
nismer bilda  B.  Dylika  uppstå 
dock  ej  alltid  ens  mellan  närstå- 
ende former,  t.  ex.  icke  mellan 
äpple-  och  päronträd.  B.  giva  i 
regel  avkomma  vid  parning  med 
endera  av  stamformen  men  äro 
oftast  sterila  vid  parning  sins- 
emellan. I  naturen  förekomma 
ofta  B.  såväl  mellan  närstående 
djurformer,  t.  ex.  orre  och  tjäder, 
lax  och  forell,  karp  och  ruda,  som 
mellan  ett  stort  antal  växtarter. 
I  allmänhet  företagas  dock  kors- 
ningar genom  människans  ingri- 
pande i  avsikt  att  skaffa  nya  for- 
mer med  föräldrarnas  egenskaper. 
Ett  välkänt  exempel  härpå  torde 
vara  B.  mellan  häst  och  åsna, 
som  kallas  mula,  om  modern  är 
häst,  i  andra  fallet  mulåsna.  — 
I  den  moderna  ärftlighetsforsk- 
ningen har  begreppet  B.  fått  en 
mycket  vidare  definition.  Där 
förstås  med  bastard  avkomman 
ej  blott  av  skilda  arter  och  varie- 


1151 


Bastardbruk — Bastilj 


1152 


teter  utan  även  av  sådana  for- 
mer, som,  ehuru  de  enligt  äldre 
uppfattning  räknas  till  samma 
art,  likväl  genom  olika  genotypi- 
ska anlag  skilja  sig  från  var- 
andra. —  De  regler,  efter  vilka 
B.  utbildas,  undersöktes  först  av 
Gregor  Mendel  på  1860-t.  Se 
Mendelism  och  Ärftlig- 
hetslära. 

Basta'rdbruk,  se  K  a  1  k  c  e  - 
m  e  n  t  b  r  u  k. 

Basta'rdceder,  se  C  h  u  k  r  a  - 
sia. 

Basta'rdnäktergal,  Hippola'is 
hippola'is,  en  i  större  delen  av 
Europa  —  i  vårt  land  i  Göta- 
land —  allmänt  förekommande 
tätting  av  f  am.  Sångare. 
Näbben  är  vid  basen  platt  och 
bred,  omedelbart  framför  näs- 
borrarna mer  bred  än  hög,  näbb- 
kanterna äro  ej  inböjda  j  pannan 
är  något  höjd  över  näbben, 
stjärten  är  tvär.  Ryggen  har  en 
olivgrön  1.  gulgrå  färgton,  under- 
sidan är  gul;  över  ögat  finns  ett 
gult  streck.  Längden  uppgår  till 
14 — 15  cm.  Ägg  5,  rosenröda, 
svartfläckiga.  B.  lever  i  buskrik 
löv-  och  blandskog  och  är  känd 
som  en  god  sångare.  Fridlyst. 

Basta'rdsTärmare,  Anthro- 
ceri'dae,  en  familj  fjärilar  med 
mer  1.  mindre  spolformiga  anten- 
ner och  långa,  smala  framvingar. 
Dessa  senare  äro  hos  släktet 
Anthroce'ra  blå-  1.  grönglänsande 
svarta  med  röda  1.  gula  fläckar 
1.  streck. 

Basta'rner,  den  första  german- 
stam, som  kom  i  beröring  med 
den  antika  världen.  Från  Karpa- 
terna  trängde  B.  mot  Donaus 
mynning  omkr.  200  f.  Kr.  och 
sammansmälte  småningom  med 
där  befintliga  goter. 

Bastborre,  se  Barkborrar. 

Bastceller  äro  långsträckta 
växtceller   med    kraftigt    förtjoc- 


kade  väggar,  vanligen  bildade 
av  cellulosa  men  stundom  för- 
vedade.  B.  fungera  såsom  elastisk 
stödjevävnad  och  äro  oftast  ord- 
nade i  strängar  eller  bilda  skikt 
i  växtdelarnas  perifera  delar 
eller  omkring  kärlsträngarnas 
silrörsdelar.  Dessa  senare  sägas 
därför  bilda  den  s.  k.  b  a  s  t  - 
zonen.  I  allmänhet  uppgår  cel- 
lernas längd  till  1 — 2  mm.,  men 
hos  t.  ex.  brännässlan  ha  B.  av 
upp  till  77  mm.  längd  uppmätts. 
Cellkaviteterna  äro  tomma,  och 
cellerna  alltså  döda.  Bastvävna- 
den hos  t.  ex.  lin  och  hampa  an- 
vändes som  spånadsmaterial,  hos 
lind  och  iia'p/ao-palmen  som 
bast  (se  d.  o.). 

Basti'a,  befäst  hamnstad  på  ö. 
kusten  av  Korsika,  öns  forna 
huvudstad.  B.  är  Korsikas  för- 
nämsta handelsstad  med  god 
hamn.  Sardell-  och  korallfiske. 
30,000  inv. 

Bastien-Lepage  [bastiä'r) 

lepa'j],  Jules,  f.  1848,  d.  1884, 
fransk  målare,  slog  igenom  vid 
mitten  av  1870-t.  med  realistiska 
motiv  från  det  franska  lantlivet. 
För  de  svenskar,  som  på  1880-t. 
studerade  i  Paris,  fick  hans  konst, 
som  representerar  en  mera  mode- 
rat riktning  av  friluftsmåleriet, 
en  viss  betydelse. 

Basti'lj  (fr.  bastille),  i  allm. 
borg  med  bastioner;  egennamn 
för  ett  kastell  i  Paris,  byggt  på 
1300 -t.  till  skydd  mot  engelsmän- 
nen   men    snart    begagnat    som 


Citadellet    i    Bastia. 


1153 


Bastion — Bastu 


1154 


fängelse.  Under  Ludvig  XIV:s 
och  XV  :s  tid  blev  B.  i  folkets 
ögon  symbolen  för  den  kungliga 
despotismen,  då  där  utom  förbry- 
tare insattes  för  regeringen  miss- 
hagliga personer.  14  juli  1789 
stormades  B.  av  massan  och  ned- 
revs  följande  dag.  På  dess  grund 
restes  1840  Julikolonnen.  Sedan 
1880  firas  14  juli  ("Bastiljda- 
gen")  som  Frankrikes  national- 
dag. 

Bastio'n  (ital.  bastio'ne,  av 
1)asti'a,  eg.  pålverk),  framspring- 
ande, inåt  öppen  del  av  en  fäst- 
ningsvall med  ändamål  att  för- 
bättra   försvararens    möjligheter 

r 


Höet.  Mäining  av  J.  Bastien-Lepage. 
att  åstadkomma  korsande  eld 
över  anfallsfältet.  Den  del  av 
huvudvallen,  som  förenar  två  B., 
benämnes  k  u  r  t  i  n.  Bastions- 
systemet började  tillämpas  vid 
fästningsbyggnader  under  1500-t. 
och  användes  över  hela  Europa 
ända  in  på  1800-t.,  då  det  ersattes 
av  systemet  med  detacherade  fort. 

Baston,  se  Ackord  sp.  52. 

Bastona'd  (sp.  bastona'da, 
käpprapp),  avbasning,  prygel. 

6astparenky'm,  se  Led- 
ningsvävnad. 

Ba'stu  eller  badstuga,  dels 
en  för  norra  och  östra  Europa 
karaktäristisk   badform,   som   re- 

37.  —Le  X.  I.     Tr.  24.  7.  22. 


Bastiljens   stormning.    Sauiiiaa    målning. 

dan  under  forntiden  omtalas  i 
vårt  land,  dels  lokalen,  i  vilken 
badet  försiggår.  I  sin  ursprung- 
liga form,  sådant  det  ännu  är  i 
bruk  snart  sagt  överallt  i  nord- 
ligaste delen  av  vårt  land,  försig- 
går detta  bad  i  en  grovt  timrad 
stuga  utan  fönster,  utmed  ena 
långväggen  försedd  med  över  var- 
andra uppförda  bänkar,  s.  k.  la- 
var. Vid  ena  kortväggen  eller  i 
ett  hörn  finns  ugnen,  murad  av 
stora  gråstensblock.  Denna  upp- 
hettas först  genom  vedeldning; 
sedan  elden  nedbrunnit,  placera 
sig  de  badande  på  lavarna,  var- 
efter man  genom  att  slå  vatten 
på  de  heta  stenarna  åstadkom- 
mer, att  stugan  fylles  av  het 
vattenånga.  Till  bastubadet  hör 
rätteligen  piskning  med  uppmju- 
kade björklövskvastar  och  efter- 
följande avkylning  i  snön  eller 
efter  årstiden  i  öppet  vatten.  I 
moderna  badanstalter  ingår  B.  i 


Finik    teitn. 


1155 


Bastuträsk — Batavia 


1156 


något  modifierad  form,  i  det  upp- 
värmningen sker  med  ånga  från 
någon  ånggenerator. 

Bastuträsk,  järnvägsstation 
inom  Norsjö  socken,  Västerb.  1., 
vid  stambanan  genom  övre  Norr- 
land. Därifrån  utgår  statsbanan 
B. — Skellefteå  stad — Kallholmen, 
öppnad  1912. 

Basun.  1.  Bleckblåsinstrument, 
allt  efter  omfånget  kallat  tenor-, 
alt-,  diskant-  eller  basbasun,  i 
vilka  tonhöjden  regleras  genom 
utdrag,  dragbasun,  eller 
(mera  sällan)  ventiler.  —  2.  Den 
största  tungstämman  i  en  orgel. 

Basu'toland,  brittisk  kron- 
koloni (sedan  1884)  i  Syd-Afrika 
mellan  Kapkolonien,  Natal  och 
Oranjefristaten,  c:a  30,000  kvkm. 
B.  är  en  högplatå  med  en  medel- 
höjd av  2,000  m.,  med  sunt 
klimat  och  ypperliga  betesmarker 
för  boskap  och  hästar.  Åkerbruket 
ger  goda  skördar  av  vete  m.  m. 
Förekomster  av  järn,  kol  och 
koppar.  Huvudstaden,  Maseru, 
har  järnvägsförbindelse  med 
Bloemfontein — Natal-linjen.  Be- 
folkningen, som  uppgår  till 
400,000,  utgöres  av  b  a  s  u  t  o,  en 
till  östbechuanerna  bland  bantu- 
folken  hörande  stam.  De  höra  till 
Afrikas  kraftigaste  och  i  civilisa- 
tion längst  komna  folkslag. 

Bata,  se  B  a  t  a  k. 

Bataille  [bata'j],  Henry,  f. 
1872,  d.  1922,  fransk  skald  och 
dramatiker;  bland  hans  arbeten 
må  nämnas  diktsamlingen  Le 
heau  voyage  (1904)  och  de  fram- 
gångsrika skådespelen  Mamon 
Colibri  (s.  å.,  uppf.  i  Sthlm  1906), 
La  vierge  folie  (1910;  Fåvitska 
jungfrun,  uppf.  1911),  Les  flarn- 
beaux  (1912),  La  marche  nup- 
tiale  (1905;  Bröllopsmarschen, 
uppf.  1918),  La  lépreuse  och  Po- 
liche   (uppf.  i  Sthlm  av  franska 


Henry   Bataille. 


sällskap  1919  och  1921),  La 
tendresse    (1920). 

Bata'k,  bata,  battak, 
b  a  1 1  a,  urbefolkning  på  Su- 
matra, uppblandad  med  malajisk 
ras.  De  odla  ris  och  idka  boskaps- 
skötsel samt  äro  skickliga  kruk- 
makare  och  vävare.  Batakspråket 
tillhör  den  malajo-javanska  grup- 
pen av  malajiska  språk.  Religio- 
nen är  animistisk.  B.  beräknas 
uppgå  till  150,000  pers. 

Batalj    (fr.   bataille),  fältslag. 

Bataljon.  1.  Infanteriregemen- 
tets högsta  underenhet.  Samman- 
sättes  hos  oss  av  fyra  infanteri- 
kompanier, i  efter  världskriget 
reorganiserade  arméer  vanligen 
av  tre  infanteri-  och  ett  kulsprute- 
kompani jämte  en  avdelning  in- 
fanterikanoner eller  mindre  gra- 
natkastare. Krigsstyrka  700 — 
1,000  man.  —  2.  Se  Kägel- 
spel. 

Bata'ter,  se  Ipomoea. 

Bata'ver,  germanfolk  på  b  a  - 
taviska  ön  (landet  mellan 
Waal  och  Rhen)  och  trakten  där 
omkring.  B.  blevo  på  Augustus' 
tid  romarnas  bundsförvanter  och 
gjorde  god  tjänst  både  som  sjö- 
män och  ryttare.  De  samman- 
smälte på  400-t.  med  frankerna. 

BataVia.  1.  Huvudstad  i  ne- 
derl.  Ostindien,  Javas  främsta 
stad,  belägen  på  öns  n.v.  kust  vid 


1157 


Bataviska  republiken — Bathori 


1158 


Hotel  des  Indes,  Weltevreden,  Batavia. 
mynningen  av  en  liten  flod.  B.  är 
viktig  hamnstad  med  stora  hamn- 
anläggningar vid  Tandjoeng 
Prioek,  som  genom  järnväg  och 
kanal  är  förbunden  med  B.,  samt 
nederl.  Ostindiens  förnämsta  han- 
delsstad. Export  av  kaffe,  ris,  sago, 
socker,  te,  tobak,  timmer  m.  m. 
B.,  som  grundades  1610,  består 
av  den  gamla  staden  med  affärs- 
och  infödingskvarteren  samt  den 
högre  liggande,  nyare  stadsdelen, 
Weltevreden,  som  är  säte 
för  de  offentliga  byggnaderna  och 
européernas  bostadskvarter. 

235,000  inv.,  varav  24,000  euro- 
péer. —  2.  Lat.  namn  på  Holland, 
jfr  B  a  t  a  v  e  r. 

Bataviska  republiken,  den  ef- 
ter mönster  av  franska  direktori- 
alförfattningen  ombildade  Neder- 
ländska   republiken     1795—1806. 

Bates  [bejts],  Henry  Wal- 
ter, f.  1825,  d.  1892,  engelsk 
naturforskare;  mest  känd  som 
författare  till  en  av  de  bästa 
existerande    reseskildringar,   The 


'Naturalist  on  the  River  Amazo- 
nas  (1863;  Naturforskaren  på 
Amazonfloden,    1872). 

Bateson  I  bejtsn],  William, 
f.  1861,  britt,  ärftlighetsforskare, 
sedan  1910  chef  för  John  Innes 
Ilorticultural  Institution,  Surrey. 
Se  Ärftlighetslära. 

Bath,  stad  i  grevskapet  Somer- 
set,  England,  vid  floden  Avon. 
Badort  med  varma  mineralkällor, 
kända  redan  under  romartiden, 
lluiner  av  praktfulla  badhus  från 
denna  tid,  vilka  man  sökt  till- 
godogöra   sm    1    modeina    Ii  dim 


De   romerska  baden  i   Bath. 


Stel ,1.1   IV   Bathori.   Kopparr-titk  ..\    Jum 
Amman. 

stalter.  B.  är  dessutom  känt  för 
sina  många  vackra  byggnader, 
bland  vilka  märkes  en  gotisk 
katedral  från  1500-t.  70,000  inv. 
Ba'thori,  adlig,  senare  furst- 
lig släkt  i  Siebenbiirgen,  vars 
medlemmar  utmärkte  sig  i  kam- 
pen mot  turkarna.  Stefan  IV 
B.,  f.  1533,  d.  1586,  blev  1571  vald 
till  furste  av  Siebenbiirgen  och 
1575  på  grund  av  gifte  med  Anna 
Jagellonica  (Johan  III:s  av  Sve- 
rige   svägerska)     till  konung  av 


1159 


Bathurst — Batoni 


1160 


Polen,  där  han  förbättrade  rätt- 
skipningen och  skyddade  protes- 
tanterna mot  jesuiterna  men  för- 
gäves försökte  införa  ett  starkt, 
ärftligt  kungadöme.  Hans  son 
G  å  b  o  r,  ättens  siste,  förde  en 
grym  och  usel  regering  i  Sieben- 
biirgen  1608 — 13;  störtades  av 
sin  fältherre  Gåbor  Bethlen. 

Bathurst  [bä'th-8st].  I.  Hu- 
vudstad i  britt,  kolonien  Gambia, 
Afrika.  Hamnstad.  8,000  inv.  — 
2.  Stad  i  Nya  Syd-Wales,  Austra- 
lien, i  ett  stort  guld-  och  åker- 
bruksdistrikt. 9,000  inv. 

Bathy'bius  (grek.  laty's,  djup, 
och  Mos,  liv),  en  slemmig  massa, 
som  erhållits  i  prov  från  bottnen 
av  djuphavet.  Den  ansågs  förr 
bestå  av  levande  substans  och 
troddes  ha  stor  utbredning  på 
oceanbottnen.  Man  har  sedermera 
konstaterat  den  vai-a  död  samt 
uttalat  förmodan,  att  den  blott 
är  en  konstprodukt,  uppkommen 
vid  konservering  av  proven. 

Bathye'rgus,  se  Mullvads- 
råttor. 

Bati'k,  b  a  1 1  i'  k,  från  nederl. 
Indien  härstammande  metod  för 
färgning  av  mönstrade  bomulls- 
tyger. Tyget  täckes  med  hjälp  av 
en  smalhalsad  flaska,  "janting", 
med  vax,  varvid  de  delar,  som 
skola    färgas,    utsparas;    doppas 


Javanska  kvionor  vid  batikarbete. 


sedan  successivt  i  olika  färgbad; 
mellan  varje  doppning  övertäc- 
kas nya  partier  med  vax.  Efter 
slutad  färgning  avlägsnas  vaxet 
med  kokande  vatten.  B.  användes 
numera  i  Europa  även  för  siden- 
och    sammetsvävnader. 

Bati'st,  tvåskaftad  vävnad,  ur- 
sprungligen av  handspunnet  lin, 
så  fint  och  skört,  att  tillverknin- 
gen före  kännedomen  om  moderna 
klistringsmetoder  försiggick  i 
fuktiga  källare.  De  finaste  sor- 
terna kallades  kammarduk, 
cambric  eller  cambrai  och  kommo 
från  Lille,  Valenciennes,  Cambrai 
m.  fl.  städer  i  n.  Frankrike  och 
från  Brabant.  Landsflyktiga 
franska  protestanter  anlade  1753 
ett  kammarduksväveri  i  Vad- 
stena. Jämnare  men  mindre  håll- 
bar än  äkta  är  den  moderna 
bomuUsbatisten. 

Batna,  stad  i  Algeriet.  1,050 
m.  ö.  h.  Handelscentrum  och 
militärstation.  6,000  inv. 

v.  Batocki  [batå'tski],  Adolf, 
f.  1868,  tysk  ämbetsman,  organi- 
serade som  livsmedelsminister 
1916 — 17  den  tyska  krigsranso- 
neringen å  livsmedel  och  var  en 
tid  1921  rikskommissarie  för  åter- 
uppbyggnadsarbetet efter   kriget. 

Batoli'ter  (av  grek.  ba'tos, 
djup,  och  Wtos,  sten),  av  djup- 
bergarter, t.  ex.  granit  1.  gabbro, 
bildade  massiv,  som  intränga  i  1. 
genombryta  andra  bergarter.  Till 
skillnad  från  lakkoliter  få 
B.  nedåt  allt  större  dimensioner. 

Batome'ter,  se  Lödning. 

Bato'ng  (fr.  båton),  käpp.  — 
Polisbatong,  stav  av  gummi, 
som  ingår  i  poliskonstaplars  be- 
väpning. 

Bato'ni,  P  o  m  p  e  o,  f .  1708,  d. 
1787,  italiensk  målare,  utförde 
huvudsakligen  altartavlor  och 
religiösa  genrebilder.  Han  var  en 
av  de  första  1700-talskonstnärer, 


1161 


Baton  Rouge — Batthyänyi 


1162 


som  sökte  återknyta  konstens 
förbindelse  med  antiken.  Hans 
mest  bekanta  målning  är  Den 
botgörande  Magdalena  i  Dresden. 

Baton  Rouge  [batå'r)  roj],  hu- 
vudstad i  Louisiana,  För.  Stat., 
vid  Mississippi-floden.  God  hamn. 
Handel  med  socker,  bomull  och 
timmer.  Sockerraifinaderier,  tegel- 
fabriker. Universitet.  22,000  inv. 

Batra'chia  1-  b  a  t  r  a'  c  h  i  e  r, 
se  Groddjur. 

Batra'chus,  se  P  a  d  d  f  i  s  - 
kar. 

Batse'ba,  Urias  hustru,  som 
David  tog  till  hustru,  sedan  han 
låtit  döda  hennes  man.  Hon  var 
moder  till  Salomo  (2  Sam.  11 — 
12). 

Batta,   battak,   se   Batak. 

al-Battani  (latiniserat  Alba- 
tegnius),  d.  929,  arabernas  störste 
astronom,  bestämde  elementen  för 
solbanan  och  precessionen. 

Ba'ttenberg,  tysk-engelsk 

furstesläkt,  härstammande  från 
prins  Alexander  av  Hessen,  f. 
1823,  d.  1888,  vilkens  morgana- 
tiska  gemål,  Julie  v.  Hauke,  och 
barn  fingo  furstlig  värdighet  och 
namnet  B.  Sönerna  Louis 
Alexander,  f.  1854,  d.  1921, 
och  Henry,  f.  1858,  d.  1896, 
gingo  i  engelsk  tjänst  efter  gif- 
termål, den  förre  med  drottning 
Viktorias  dotterdotter,  Viktoria 
av  Hessen,  den  senare  med  hennes 
dotter  Beatrice.  Släktens  engel- 
ska medlemmar  översatte  1917 
sitt  tyska  namn  till  engelska  och 
kallade  sig  Mountbatten. 
En  dotter  till  Henry  är  gift  med 
Alfons  XIII  av  Spanien  (se  Al- 
fons).  En  bror  till  Louis  och 
Henry  var  furst  Alexander  av 
Bulgarien   (se  Alexander). 

Baltens  [bätns],  eng.,  klenare 
plank  av  2 — 2  %   tums  tjocklek. 

Batteri  (av  ital.  hatterVa,  av 
lat.  ia'ttere,  slå).  Mil.  Artilleriets 


Batseba    mottager    Davids    brev.     Mål- 
ning  av   Rubens. 

taktiska  enhet;  består  i  Sverige 
av  vanligen  fyra  (vid  de  grövsta 
kalibrarna  två)  pjäser  samt  olika 
antal  ammunitions-,  pack-  och 
redskapsvagnar  m.  m.  jämte  till- 
hörande personal,  hästar  och  ut- 
redning. —  Även  permanent  be- 
fästning, huvudsakligen  avsedd 
för  uppställning  av  artilleripjä- 
ser —  fältbefästning  avsedd  för 
ett  batteri  benämnes  batteri- 
värn. —  B.  är  även  benämning 
på  kanonraderna  på  ett  av  däc- 
ken å  ett  krigsfartyg  av  äldre 
typ.  —  Fys.  Samling  likartade 
och  med  varandra  förenade  fysi- 
kaliska apparater  (t.  ex.  elek- 
triska element). 

Batthyänyi  [bå'tianji], 

ungersk  magnatsläkt.  1.  Lud- 
wig  B.,  f.  1809,  d.  1849,  greve, 
en  av  ledarna  för  den  i  1848  års 
revolution  utmynnande  frihets- 
rörelsen; blev  trots  sin  förmed- 
lande hållning  dömd  till  döden. 
—  2.  K  a  s  i  m  i  r  B.,  f.  1807,  d. 


1163 


Battik — Baudry 


1164 


Charles  Baudelaire.  Etsning  av  de  Roy. 

1854,  deltog  likaledes  i  ungerska 
revolutionen  1848  och  var  1849 
en  kort  tid  utrikesminister.  Ef- 
terlämnade betydelsefulla  poli- 
tiska memoarer.  —  3.  Theodor 
B.,  f.  1859,  urspr.  sjöofficer,  in- 
valdes 1892  i  parlamentet  och  an- 
slöt sig  till  det  radikala  opposi- 
tionspartiet. Vid  revolutionen 
1918  utrikesminister  i  Karolyis 
ministär. 

Battik,  se  Batik. 

Battisti'ni,  Mattia,  f.  1853, 
italiensk  operasångare,  världsbe- 
kant genom  otaliga  grammofon- 
plattor, som  han  sjungit  in.  B. 
har  en  präktig  barytonstämma, 
som  tack  vare  en  mästerlig  teknik 
tillåter  honom  ännu  vid  hög  ålder 
företaga  konsertturnéer  i  olika 
länder.  B.  fängslar  dessutom  ge- 
nom ett  dramatiskt  föredrag  och 
en  musikalisk  frasering,  präglade 
av   intelligens   och    förfining. 

Batu,  se  Gyllene  horden. 

Batu'gol,  grafitgruva  v.  om  Ir- 
kutsk,  Sibirien.  En  av  jordens 
största  kända  grafitförekomster; 
försåg  före  världskriget  firman 
Faber    i    Niirnberg    med    större 


delen     av     materialet    till    dess 
blyertstillverkning. 

Batu'm,  stad  i  rep.  Georgien 
vid  s.ö.  ändan  av  Svarta  havet, 
God  hamn.  Järnvägsförbindelsf 
med  Baku.   45,000   inv. 

Baudelaire  [bådlä'r],  C  har 
les  Pierre,  f.  1821,  d.  1867; 
fransk  diktare.  B.  är  bekant  som 
det  första  stora  namnet  i  den 
litterära  riktning,  som  blivit  kal- 
lad la  décadcnce.  Hans  viktigaste 
verk  är  den  1857  utgivna  dikt- 
samlingen Les  fleurs  du  mal  (Det 
ondas  blommor),  vilken  åtalades 
som  osedlig.  Denna  samling  följ- 
des av  bl.  a.  Petites  poémes  en 
prose  och  Les  paradis  artificiels. 
opium  et  haschisch.  1852 — 65  ut- 
gav han  några  band  översätt- 
ningar från  Edgar  Allan  Poe, 
Som  stilist  hör  B.  till  den  franska 
litteraturens  främsta  konstnärer; 
hans  inliytande  på  senare  dik- 
tare, främst  dekadenterna  vid 
1800-t:s  slut,  har  varit  mycket 
betydande.  Ett  urval  av  B:s  dik- 
ter finnes  i  sv.  övers,  av  A.  Ceder- 
creutz    (Helsingfors    1920). 

Baii'ditz,  Sophus  Gustav, 
f.  1850,  d.  1915,  dansk  författare, 
i  det  borgerliga  livet  lärare ;  vann 
fr.  o.  m.  mitten  av  1880-t.  vid- 
sträckt popularitet  genom  berät- 
telser, noveller  och  romaner  med 
motiv  från  det  danska  landsorts- 
livet, fyllda  av  humor  och  en  ljus 
syn  på  livet  samt  skrivna  med 
en  naiv  och  frisk  berattarför- 
måga.  Bland  hans  böcker  märkas 
Historier  fra  Skovridergaarden 
(1889),  Kroniker  fra  Garnisons- 
by  en  (1892),  Absalons  Bränd 
(1901),   Den  gamle   Kro    (1912). 

Baudry  tbådri'],  Paul  Jac- 
ques Aimé,  f.  1828,  d.  1886, 
fransk  målare.  Fick  Rom-priset 
1850.  Utom  porträtt  utförde  han 
kompositioner  för  Parisoperans 
foyer  och  en   (på  grund  av  hans 


1165 


Bauer 


1166 


^^ 

Dagens  timmar.   Detalj   av  målning   av 
Paul    Baudry. 

död  ofullbordad)  framställning 
av  Jeanne  d'Arcs  liv  för  Panteon 
1  Paris.  Som  dekorationskonstnär 
hor  han  till  I800-t:s  högst  upp- 
skattade mästare. 

Baii'er.  1.  B  r  u  n  o  B.,  f.  1809 
d.    1882,    tysk  bibelkritiker,  som' 
riktade  skarpt  angrepp  mot  den 
traditionella     uppfattningen     av 
evangeliernas  tillkomst,  fråntogs 
rätt  att  föreläsa  vid  universitetet 
1    Bonn    och    ägnade    sig    ät    ett 
omfattande    skriftställeri.    —    2 
Max  B.,   f.    1869,   tysk   överste,' 
avdelningschef  i  tyska  stora  hög- 
kvarteret, en  av  Ludendorflfs  när- 
maste  förtroendemän.   Har   efter 
världskriget  i  ett  par  broschyrer 
försvarat  högkvarterets  åtgärder 
och  spelat  en  framträdande  roll 
1  de  monarkistiska  intrigerna.  — 
3.  Gustav  Adolf  B.,  f.  1870, 
tysk    socialistisk    politiker.    1918 
arbetsminister,    juni     1919    riks- 
kansler i  den  regering,  som  tog 
ansvaret      för      Versaillesfredens 
undertecknande;       avgick       kort 
efter  Kapp-kuppen    (se  Kapp) 
mars    1920.    Blev   då   riksskatte- 
mmister  i  Mullers  ministär  och 


intog  samma  post  i  kabinettet 
Wirth  1921.  —  4.  Otto  B.,  f. 
1881,  österrikisk  politiker,  ut- 
rikesminister efter  revolutionen 
1918  och  våren  1919,  men  avgick 
1  juh,  sedan  han  förgäves  sökt 
driva  Italien  till  eftergifter  i 
fråga  om  Syd-Tyrolens  avträdan- 
de. En  av  socialdemokraternas 
främste  ledare  i  nationalrådet, 
har  B.  ivrat  för  Österrikes  inför- 
livande i  Tyska  riket. 

Bauer  [b.^'a],  Harold,  f, 
1873,  brittisk  pianist,  som  före- 
tagit vidsträckta  konsertresor, 
rlera  gånger  till  Sverige,  och  vun- 
nit erkännande,  särskilt  som 
tolkare  av  klassisk  musik. 

Baii'er.  1.  Fr  i  t  z  J  ak  o  b  B., 
f.  1864,  generalfältläkare  och  chef 
för       arméförvaltningens       sjuk- 
vårdsstyrelse  sedan    1917.     över- 
kirurg  och    direktör    för    Malmö 
allmänna    sjukhus    1906,    B.    var 
1913   under   Balkankrigen  ledare 
för  en  svensk  ambulans  till  Ser- 
bien  och   1915   chef  för   svenska 
krigssjukhuset  i  Wien.  Känd  ss. 
framstående  organisatör,  har  han 
genomfört    en    vittgående    omda- 
ning av  arméns  sjukvårdsväsen- 
de. —  2.  John  Albert  B.,  f. 
1882,  d.  1918,  konstnär.  B:s  vik- 
tigaste    arbeten     äro     de     sago- 
illustrationer, som  han  under  en 


Sagoteckning  ur  Bland  tomtar  och  troll 
av    John    Bauer. 


1167 


Bauhin— Bauxit 


1168 


följd  av  år  utförde  i  akvarell  och 
teckning.  Avsedda  för  reproduk- 
tion, uppvisa  de  en  dekorativt 
iörenklad  stil,  som  ger  ett  starkt 
uttryck  åt  sagans  poetiska 
grundton. 

Bauhin  [båä'ij],  Kaspar,  f. 
1560,  d.  1624,  schweizisk  natur- 
forskare. —  Bauhin' ska 
klaffen  (lat.  va'lvula  Bau- 
hi'ni),  ett  starkt  framspringande 
slemhinneveck  vid  övergången 
mellan  tunn-  och  grovtarmen. 

Bauhi'nia,  växtsläkte  (fam. 
Legumino' sae) ,  till  vilket  räknas 
c:a  200  arter  tropiska  buskar  och 
lianer.  Ur  fröna  av  B.  tomento'sa 
pressas  en  fet  olja.  Av  B.  acumi- 
na'ta  erhålles  ett  gott  virke, 
berg-ebenholts.  S.  k.  sem- 
gummi  kommer  från  B.  race- 
mo'sa,  en  ostindisk  art,  vars  bast 
användes  till  tågverk. 

Baumann- Jerichau,  se  J  e  r  i  - 
c  h  au. 

Baumé  [båme'  ],  Antoine, 
f.  1728,  d.  1804,  fransk  kemist, 
uppfinnare  av  en  a  r  e  o  m  e  t  e  r, 
graderad  så,  att  nollpunkten  an- 
giver   specifika    vikten    av    rent 


Bauhinia. 


vatten  och  gradtalet  10  av  en 
10  %  koksaltlösning.  Ännu  i  dag 
räknas  stundom  t.  ex.  svavelsy- 
rans koncentration  i  grader 
Baumé. 

Baur.  I.Ferdinand  Chri- 
stian B.,  f.  1792,  d.  1860,  tysk 
teolog.  B.  var  den  förste,  som 
med  energi  och  i  stor  stil  anlade 
utvecklingssynpunkten  på  kyrko- 
och  dogmhistorien.  Detta  sker  hos 
honom  med  hjälp  av  det  Hegelska 
schemat:  tes,  antites  och  syntes. 
Framför  allt  sysslade  han  med 
urkristendomens  historia.  Denna 
får  enligt  B.  sin  prägel  av  spän- 
ningen mellan  en  judekristen, 
lagiskt  bunden  och  en  paulinsk, 
universell  riktning,  en  motsätt- 
ning, vilken  slutligen  övervinnes 
i  den  kompromiss,  som  utgöres 
av  den  begynnande  katolska  kyr- 
kan. B:s  konstruktion  är  i  detal- 
jerna övergiven  men  har  på  ett 
märkbart  sätt  befruktat  den  föl- 
jande forskningen.  —  2.  Erwin 
B.,  f.  1875,  tysk  ärftlighetsfor- 
skare,  professor  i  Berlin  1914, 
känd  genom  sina  bastardanalyser 
på  lejongap,  även  inflytelserik 
genom  sin  Einfilhrung  in  die 
experimentelie  Vereriungslehre 
(1911). 

Bautasten,  en  ohuggen  min- 
nessten över  en  död,  utan  inskrift. 
B.  restes  huvudsakligen  under 
senare  delen  av  järnåldern  i 
olika  trakrer  av  Skandinavien, 
än  på  gravhögar,  än  utan  förbin- 
delse med   andra  minnesmärken. 

Baii'tzen,  stad  i  Sachsen,  vid 
floden  Spree.  Livlig  industristad 
med  textil-,  pappera-  och  cigarr- 
fabriker, järngjuterier  m.  m. 
35,000  inv. 

Bauxit  1.  beauxit  [bååi't], 
en  lera,  tjänande  som  utgångs- 
material för  aluminiumfabrika- 
tion på  elektrisk  väg  (se  Alu- 
minium).  Är   till   färgen   röd, 


1169 


Bavaria — Bayern 


1170 


gul  eller  vit.  Innehåller  förutom 
aluminiumhydroxid  även  järn- 
oxid, kiselsyra  m.  fl.  föroreningar. 
Lerjordshalten  håller  sig  mellan 
50  och  60  %.  Förekommer  vid 
Baux  (Frankrike),  på  Irland  och 
i  stora  fyndigheter  i  Arkansas 
och  Alleghanybergen  i  För.  Stat. 
Tekniskt  användbar  B.  skall  hålla 
så  litet  järn  och  kiselsyra  som 
möjligt.  Före  användningen  till 
aluminiumframställning  kokas  B. 
ined  stark  natronlut,  efter  vars 
avsvalning  i  det  närmaste  ren  ler- 
jord utfaller.  Efter  glödgning  går 
denna  till  aluminiumugnarna. 

Bava'ria,  det  latinska  namnet 
på   Bayern. 

Bawean,  ö  i  nederl.  Ostindien, 
n.  om  Java  i  Javasjön.  Varma 
källor.  Producerar  ris  och  indigo. 
Tätt  befolkad.  35,000  inv. 

Bawerk,  B  ö  h  m  v.,  se  B  ö  h  m 
v.  Bawerk. 

Bay  [bejl,  eng.,  bukt,  vik. 
Bayard  [baja'r ] ,  Pierre  du 
T  e  r  r  a  i  1,  seigneur  de  B.,  "rid- 
daren utan  fruktan  och  tadel", 
f.  omkr.  1476,  d.  1524,  fransk 
adelsman.  B.  dubbades  till  rid- 
dare efter  slaget  vid  Fornuovo 
1494,  deltog  med  största  tapper- 
het i  Karl  VIIIis  och  Frans  I -.8 
fälttåg.  B.  såsom  den  värdigaste 
fick  slå  Frans  till  riddare  1515. 
B.  är  en  av  de  ädlaste  represen- 
tanterna  för   riddarväsendet. 

Bayard  [bä'8d],  Thomas 
Francis,  f.  1828,  d.  1898,  ame- 
rikansk politiker,  flera  gånger 
demokratisk  presidentkandidat, 
1885 — 89  <:;ieveland3  utrikesmi- 
nister, 1893 — 97  ambassadör  i 
London,  där  han  blev  mycket 
populär  för  sina  stora  engelska 
sympatier. 

Bay  City  [bej  si'tti],  stad  i 
Michigan,  För.  Stat.,  vid  floden 
Saginaw.       Kolgruvor,       skepps- 


byggeri,  kvarnar  samt  export  av 
salt  fisk.  48,000  inv. 

Bayern,  Bajern,  före  1918 
konungarike,  nu  republik,  Tysk- 
lands andra  stat  såväl  till  stor- 
lek som  folkmängd,  består  av 
två  geografiskt  skilda  delar.  Den 
större,  egentliga  B.,  gränsar 
i  n.  till  Preussen,  Thiiringen 
och  Sachsen,  i  ö.  och  s.  till 
Tjecko-Slovakiet  och  Österrike 
samt  i  v.  till  Wiirttemberg,  Ba- 
den och  Hessen.  Den  mindre, 
Rhen-Pfalz  eller  P  a  1  a  t  i  - 
nätet,  belägen  v.  om  Rhen,  lig- 
ger mellan  Preussen,  Hessen,  Ba- 
den och  Frankrike.  V.  delen  här- 
av (437  kvkm.)  ingår  i  det  genom 
Versaillesfreden  från  Tyskland 
avskilda  Saarområdet  (se  d.  o.). 
Sammanlagda  arealen  är  76,000 
kvkm.  Geografiskt  kan  det  egent- 
liga B.  uppdelas  i  Syd-  och 
Xord-Bayern  med  Donau,  vilken 
går  tvärsigenom  landet,  som 
gränslinje.  Syd-Bayern  upp- 
fylles  i  s.  av  de  n.  alpmassiven, 
i  v.  av  Algau-.Alperna,  i  ö.  av 
Bayerska  kalkalperna  och  Salz- 
burg-Alperna; n.  härom  vidtar 
schwabisk -bayerska  höglandet, 
som  sluttar  ned  mot  Donau.  Flo- 
derna inom  Syd-Bayern  rinna 
mot  n.  eller  n.v.  och  avflyta 
genom  Donau  mot  ö.  De  för- 
nämsta bifloderna  äro  Iller, 
gränsflod  i  v.,  Lech  och  Isar  samt 
Inn  med  högerbifloden  Salzach, 
de  sistnämnda  floderna  bildande 
gräns  i  ö.  N"ord-Bayern 
uppf ylles  i  ö.  av  Böhmerwald, 
Bayrischer  Wald,  Fichtelgebirge 
och  Frankenwald.  De  förnämsta 
floderna  äro  här  Donau-bifloderna 
Regen,  som  rinner  mot  v.  mellan 
Böhmerwald  och  Bayrischer 
Wald,  samt  Xaab.  som  rinner  mot 
s.  frän  Fichtelgebirge.  Frankiska 
Jura  genomdrager  i  en  båge  mot 
s.ö.    det    mellersta  Nord-Bayern 


1171 


Bayern 


1172 


och  bildar  gräns  mot  Mains  flod- 
område, vars  vatten  föres  till 
Rhen.  I  n.v.  mellan  Steigerwald, 
Hassberge  och  Spessart  och  Hohe 
Ehöns  bergmassiv  äger  B.  ett 
slättområde,  där  Main  skurit  ned 
sitt  vindlande  lopp.  R  h  e  n  - 
P  f  a  1  z  genomdrages  av  Vogeser- 
nas  fortsättning,  det  låga,  sko- 
giga Hart.  Förnämsta  floden  är 
gränsfloden  Rhen.  —  Näringar. 
Huvudnäring  är  åkerbruket,  som 
särskilt  kring  Donau  och  vid 
Rhen  lämnar  goda  skördar.  Av 
stor  betydelse  är  humleodlingen 
och  därmed  sammanhängande 
stor    bryggeriindustri    (Miinchen, 


Niirnberg,  Erlangen  och  Kulm- 
bach).  Tobak  odlas  i  Rhen-Pfalz, 
ävenså  vin.  Boskapsskötsel.  En 
fjärdedel  av  B.  täckes  av  skogar. 
Bergsbruket  är  obetydligt.  B:s 
huvudstad  är  Miinchen ;  dessutom 
äger  landet  ytterligare  tvenne 
storstäder:  Niirnberg  och  Augs- 
burg.  Dess  järnvägsnät  är  tätt; 
likaså  är  flodtrafiken  livlig. 
Genom  Ludwigskanalen  äro 
Rhens  och  Donaus  flodområden 
förenade.  B.  äger  en  betydande 
flodhamnstad  i  Ludwigshafen  vid 
Rhen.  Av  befolkningen,  som  upp- 
går till  7,1  mill.,  äro  70  %  kato- 
liker.  —  B.   indelas   administra- 


1173 


Bayern 


1174 


tivt  i  8  kretsar,  Ober-,  Nieder- 
Bayern,  Ober-Pfalz,  Ober-,  Mittel- 
och  Unter-Franken,  Schwaben 
samt  det  för  sig  belägna  Rhen- 
Pfalz.  —  B:s  nu  gällande  för- 
fattning antogs  14  aug.  1919. 
Statsmyndigheten  ligger  hos  lant- 
dagen, som  består  av  en  kam- 
mare, vald  enligt  proportionellt 
system  för  4  år  av  manliga  och 
kvinnliga  medborgare,  som  äro 
över  20  år.  För  valbarhet  fordras 
25  års  ålder.  Den  högsta  verkstäl- 
lande makten  handhaves  av  mini- 
stären. —  Historia.  B.  beboddes 
under  äldsta  kända  tider  av  kel- 
tiska stammar  och  erövrades  15 
f.  Kr.  av  romarna,  som  införli- 
vade det  med  provinsen  Raetia. 
Så  småningom  invandrade  de  ger- 
manska bajovarerna,  som 
först  stodo  under  självständiga 
furstar  men  på  500-t.  blevo  bero- 
ende av  de  frankiska  härskarna. 
B.  kom  att  tillhöra  det  av  Karl 
den  store  upprättade  Ostmark, 
fick  i  början  av  900-t.  utstå  ett 
häftigt  anfall  av  ungrarna,  vilka 
trängdes  tillbaka  av  den  inom 
kort  till  hertig  upphöjde  A  r  - 
nulf  den  elake,  och  ingick 
921  som  hertigdöme  i  tysk-romer- 
ska riket.  Efter  att  ha  stått  un- 
der olika  hertigars  ledning  till- 
föll B.  1070  det  w  e  1  f  i  s  k  a  hu- 
set   och    förblev    i    dess    ägo   till 


Landskap    från    Algau-Alperna,    Bayern. 


Landskap   från   Schönhofen,    Bayern. 


1 180.  p]n  av  dessa  furstar,  Hen- 
rik Lejonet,  grundade  på 
1150-t.  Miinchen.  Henriks  efter- 
trädare blev  pfalzgreve  Otto  IV, 
tillhörande  huset  W  i  1 1  e  1  s  - 
b  a  c  h,  vars  medlemmar  såsom 
hertigar,  kurfurstar  och  konung- 
ar regerade  i  B.  till  1918.  Den 
första  tiden  rådde  stor  oenighet 
mellan  släktens  medlemmar,  som 
på  olika  sätt  delade  landet  mel- 
lan sig,  till  dess  Albrecht  IV 
1505  genomförde  landets  enhet. 
I  striden  mellan  katolicism  och 
protestantism  ställde  sig  B.  på 
kejsarens  och  påvens  sida.  Hertig 
Maximilian  I  (reg.  1598 — 
1651)  tog  1609  ledningen  av  ka- 
tolska ligan,  erhöll  1623  till  be- 
löning kurfurstlig  värdighet  och 
förvärvade  samtidigt  Ober- 
Pfalz.  Under  30-åriga  kriget 
led  B.  mycket  av  bl.  a.  svenskar- 
nas invasioner,  men  dess  infly- 
tande var  i  stigande  och  krigets 
sår  blevo  snabbt  helade.  Kur- 
fursten Karl  Albrecht  (reg. 
1726 — 45)  hyllades  som  konung  i 
Böhmen  och  blev  1742  vald  till 
tysk  kejsare  under  namn  av  Karl 
VII.  Med  hans  son  Maximi- 
lian III  Josef  (reg.  1745 — 
77)  utslocknade  den  bayerska 
grenen  av  ätten  Wittelsbach,  och 
på  tronen  kom  nu  den  pfalziska 
grenen  med  Karl  Teodor 
(reg.  1779—99),  vilken  med  B. 
förenade  Rhen-Pfalz,   Jiilich   och 


1175 


Bayern 


1176 


Oammal  kram  vid   Fiehlenhofen, 
Bayern, 

Berg.  Österrike  gjorde  emellertid 
anspråk  på  en  del  områden,  och 
då  Fredrik  II  i  Preussen  ställde 
sig  på  B:s  sida,  utbröt  mellan 
Preussen  och  Österrike  det  s.  k. 
bayerska  tronföljds- 

kriget 1778,  avslutat  f.  å.  ge- 
nom freden  i  Teschen,  som  gav 
Österrike  ett  litet  område  mellan 
Inn  och  Donau.  Franska  revolu- 
tionens verkningar  sträcktes  även 
till  B.  Franska  arméer  besatte. 
1792  Pfalz  och  inträngde  1796 
och  1800  i  B.  I  freden  i  Lune- 
ville  1801  förlorade  B.  Rhen- 
Pfalz,  Zweibriicken  och  Jiilich 
men  erhöll  1803  sammanlagt 
18,000  kvkm.,  bl.  a.  biskopsdömet 
Wiirzburg.  Som  lön  för  deltagan- 
de på  franska  sidan  i  1805  års 
krig  mot  Österrike  erhöll  B.  i 
freden  i  Pressburg  s.  å.,  mot  av- 
trädande av  Wiirzburg  till  Salz- 
burg, bl.  a.  Tyrolen,  Vorarlberg 
och  vissa  delar  av  s.ö.  Schwaben 
jämte  Augsburg.  Kurfursten  fick 
kungatitel,  vilken  han  antog  1 
jan.  1806  under  namnet  Maxi- 
milian I  Josef  (reg.  1799 — 
1825).  Berg  avträddes  1806  till 
Frankrike,  i  vars  ställe  B.  erhöll 
bl.  a.  riksstaden  Niirnberg.  Nya 
landbyten  ägde  rum  efter  kriget 
med  Österrike  1809.  Efter  första 
Parisfreden  bytte  B.  ut  Tyrolen 
och  Vorarlberg  mot  Wiirzburg  och 
Aschaffenburg     och     fick    genom 


Wienkongressens  beslut  1815 
ytterligare  avstå  några  smärre 
områden  mot  ersättning  främst 
i  Pfalz  v.  om  Rhen.  Därmed  hade 
B.  —  frånsett  mindre  gränsreg- 
leringar efter  kriget  1866  och 
världskriget  —  nått  sin  nuvaran- 
de omfattning.  Under  de  tyska 
enhetssträvandena  på  1800-t.  höll 
det  sig  troget  till  det  österriki- 
ska partiet,  stödde  Österrike  i 
kriget  mot  Preussen  1866  men 
avslutade  i  freden  ett  förbund 
med  Preussen.  Genom  stark  kle- 
rikal  agitation  hindrades  B:s  in- 
träde i  Nordtyska  förbundet  vid 
dettas  bildande  1867,  men  efter 
fransk-tyska  •  krigets  utbrott 
följde  i  nov.  1870  ett  fördrag, 
varigenom  B.  med  bibehållande 
av  vissa  privilegier:  egen  diplo- 
mati, eget  post-  och  telegraf- 
väsen, egen  militärförvaltning 
etc.  inträdde  i  förbundet.  Det  var 
sedan  bayerska  konungen,  som  å 
övriga  tyska  furstars  vägnar  er- 
bjöd konungen  av  Preussen  kej- 
sartitel,  varigenom  tyska  enhets- 
verket beseglades.  B:s  under 
revolutionstiden  i  början  av 
1800-t.  skapade  betydande  ställ- 
ning i  s.  Tyskland  är  främst  ett 
verk  av  Maximilian  Josefs  minis- 
ter, greve  Montgelas,  vilken 
1799 — 1817  var  den  verklige  re- 
genten.  Efter  hans  avgång  slog 
sig  konungen  på  liberala  reformer 
och    utfärdade    först    bland    alla 


Bayergk  by. 


1177 


Bayern 


1178 


tyska  stater  1S18  en  författning, 
som  gav  B.  en  folkrepresentation 
på  två  kamrar.  Reaktionära  och 
klerikala  strömningar  gjorde  sig 
emellertid    gällande    under    den 
följande  tiden,  vilka  särskilt  ytt- 
rade sig  i  de  ultramontana  "pa- 
trioternas" partikularistiska  mot- 
stånd mot  de  preussiska  enhets- 
planerna.  Ludvig  1:8  regering 
(1825—48),  till  en  början  förd  i 
liberal   anda,   övergick   snart   att 
bli  en  reaktionär  regim,  som  1837 
— 47   leddes   av  Karl  v.  Abel 
och  som   yttrade  sig  i  förföljel- 
ser mot  protestanterna  och  hän- 
synslöst   undertryckande    av   den 
fria  yttranderätten.    Maximi- 
lian II   (reg.  1848—64)   inledde 
efter     åtskilliga     konflikter     ett 
gynnsamt    förhållande    till  kam- 
rarna. Den  mot  Preussen  fientliga 
politiken  imder  honom  och  efter- 
trädaren Ludvig  II   (reg.  1864 
— 86)     leddes     av    frih.    v.    der 
Pfordten,    som    1849 — 59  och 
1864 — 66  förde  styrelsen,  till  en 
början    förfäktade    triasidén 
(se     d.     o.)    och    sedan    förgäves 
sökte    stöd    hos    Österrike.    Efter 
1870    inordnade    sig    B.    hastigt 
i  det  tyska  riket  och  anpassade 
sig  i  lagstiftningsväg   allt  mera 
efter  förhållandena  i  riket  i  öv- 
rigt.   Konung    Ludvigs  hälsotill- 
stånd, under  årens  lopp  mer  och 
mer  försämrat,  blev  1886  så  då- 
ligt, att  han  av  läkare  förklara- 


T.    v.    Prinsen-regenten    Luitpold. 
h.   konung   Ludvig  III. 

des  sinnessjuk.  Hans  farbror, 
prins  Luitpold,  övertog  rege- 
ringen, som  han  behöll,  även  när 
Otto  I  1886  efter  Ludvigs  in- 
träffade död  besteg  tronen,  eme- 
dan även  denne  på  grund  av  sin- 
nessjukdom var  oförmögen  att 
sköta  regeringsärendena.  Regent- 
skapet  övergick  1912  till  Luit- 
polds  son  Ludvig,  som  1913 
blev  konung  under  namn  av 
Ludvig  III  (reg.  1913—18).  B. 
genomgick  en  hastig  ekonomisk 
utveckling  och  nådde  ett  bety- 
dande industriellt  uppsving.  Dess 
politiska  liv  har  kännetecknats 
av  en  seg  kamp  för  och  emot  de 
klerikala.  Katolska  centerpartiet 
(se  Center)  blev  under  årtion- 
dena omkr.  sekelskiftet  utslags- 
givande. Under  världskriget  spe- 
lade B.  en  betydande  roll,  vilket 
mer  och  mer  framträdde  allt- 
eftersom det  sydtyska  inflytandet 
på    riksangeiägenheterna  ökades. 


Regeringstrupperna   rycka   in   i    Munchen  efter  den   kommunistiska   diktaturens   ku- 
vande   våren    1919. 


1179 


Bayern 


1180 


^  \j^/i:m./3i^is^äj^^  ^(^7^^^ 


i-\m/rv^\K   ^r  ;,»^\    y/m.\i'^v'^ 


Detalj  frän  Bayeux-tapeten. 


Men  B.  tog  också-  livlig  del  i 
revolutionen  1918.  Samtidigt  med 
upprorslågans  spridning  vid 
Nord-  och  östersjökusten  tändes 
elden  även  i  Miinchen.  Vid  en  stor 
socialistisk  demonstration  7  nov. 
1918  framställdes  krav  på  en 
omvälvning  i  demokratisk  rikt- 
ning, kejsarens  abdikation  och 
vissa  garantier  för  soldaternas 
rättigheter.  Soldaterna  satte  sig 
i  besittning  av  de  offentliga  bygg- 
naderna, och  ett  arbetar-,  sol- 
dat- och  bonderåd  bildades,  som 
proklamerade  B.  såsom  fristat 
och  satte  som  sin  första  uppgift 
att  skaffa  landet  fred.  Dynastien 
Wittelsbach,  som  förklarades  av- 
satt, abdikerade  13  nov.  Den  pro- 
visoriska regeringen,  som  stod 
under  ledning  av  den  oavhängige 
socialisten,  skriftställaren  Kurt 
E  i  s  n  e  r  men  som  även  räk- 
nade borgerliga  element,  utsattes 
till  en  början  för  häftiga  an- 
fall av  de  extrema  vänsterele- 
menten, som,  trots  tillfälliga 
framgångar  (rådsrepublik  i  Augs- 
burg  och  Miinchen,  april  1919), 
icke  lyckades  vinna  övertaget. 
Eisner  blev  under  dessa  strider 
mördad,  och  regeringen  fick  en 
avgjort  moderat  prägel.  Juni 
1920   valdes   den   första   republi- 


kanska lantdagen  i  B.,  som 
i  juli  med  vissa  ändringar  be- 
kräftade ministären  v.  K  a  h  r  i 
dess  mars  s.  å.  började  verksam- 
het. Lantdagen  fick  borgerlig 
majoritet,  som  kom  att  ligga  i 
händerna  på  det  agrariska  och 
katolska  bayerska  folkpartiet, 
vars  socialistiska  motståndare 
försvagades  genom  inre  splitt- 
ring. Med  stor  ihärdighet  satte 
B.  sig  emot  ententens  längst  gå- 
ende ingrepp  men  lyckades  icke 
undkomma  kravet  på  upplösning 
av  de  s.  k.  invånarvärnen,  som  i 
B.  liksom  på  andra  håll  i  Tysk- 
land skulle  medverka  till  skydd 
av  liv,  egendom  och  säkerhet.  På 
grund  av  oroligheter  hade  beläg- 
ringstillstånd tillgripits.  Dess  ut- 
sträckning under  olika  förevänd- 
ningar vållade  en  konflikt  med 
riksregeringen  i  Berlin,  som  kräv- 
de belägringstillståndets  upphä- 
vande främst  därför,  att  det  an- 
sågs gynna  i  B.  märkbara  monar- 
kistiska tendenser,  v.  Kahr  mot- 
satte sig  länge  kravet  men  måste 
slutligen  avgå  (sept.  1921)  och 
efterträddes  av  greve  v.  L  e  r  - 
chenfeld,  som  fogade  sig  i 
kravet  och  tillika  med  energi  till- 
bakavisade misstankarna  om  bris- 
tande rikstrohet   från  B:s   sida. 


1181 


Bayeux — Bazaine 


1182 


1920  införlivades  med  B.  det  för- 
ut till  hertigdömet  Sachsen- 
Koburg-Gotha  hörande  Koburg, 
som  tilldelades  kretsen  Ober- 
Franken. 

Bayeux  [bajö'],  stad  i  dep. 
Calvados,  Frankrike.  Berömd 
gotisk  domkyrka.  Spetstillverk- 
ning. 8,000  inv. 

Bayeux-tapeten  [bajö'-],  en 
bonad  av  broderad  linneduk,  till- 
hörig katedralen  i  Bayeux  i 
Frankrike  och  förvarad  i  museet 
i  denna  stad.  Den  är  något  över 
70  m.  lång  och  V2  m  hög.  Den 
innehåller  en  serie  bilder,  som 
framställa  Vilhelm  Erövrarens 
tåg  mot  England  1066,  hans 
seger  över  Harald  Godwinsson 
och  erövring  av  landet.  Varje 
bild  har  en  förklarande  latinsk 
text.  Enligt  en  gammal  tradition 
skall  Vilhelm  Erövrarens  drott- 
ning Matilda  ha  broderat  Bayeux- 
tapeten.  Av  inskriptionernas  be- 
skaffenhet, dräkt-  och  arkitektur- 
detaljer etc.  har  man  dragit  slut- 
satsen, att  den  i  varje  fall  utförts 
omedelbart  efter  erövringen. 

Bayle  [bä'l],  P  i  e  r  r  e,  f .  1647, 
d.  1706,  fransk  filosof.  Son  tiU 
en  protestant,  drevs  han  i  sin 
skepticism  över  till  katolicismen 
men  återvände  snart  därifrån. 
Professor  i  Sedan  1675 — 81,  där- 
efter bosatt  i  Eotterdam,  varest 
han  skrev  bl.  a.  Dictionnaire 
historique  et  critique  (1695 — 97). 
B.  hävdade  med  synnerlig  skärpa 
motsatsen  mellan  förnuft  och 
uppenbarelse,  mellan  filosofi  och 
teologi,  samt  företrädde  en  med 
pessimism  starkt  bemängd  skep- 
ticism. Han  utövade  ett  starkt 
inflytande  på  Voltaire  och  andra 
upplysningsfilosofer. 

Bayonne  [bajå'nn],  stad  i  dep. 
Basses-Pyrénées,  Frankrike,  vid 
Adours  sammanflöde  med  Nive. 
Hamnstad.  Centrum  för  s.  Frank - 


Slottet    i   Bayon: 


rikes  handel  med  Spanien. 
Skeppsbyggeri,  läder-,  socker-  och 
linneindustri.  Vacker  gotisk  kate- 
dral. B.  är  det  romerska  Lapu'r- 
dum.  30,000  inv.  —  Från  B.  har 
bajonetten  fått  sitt  namn.  Där 
tvingade  Napoleon  vid  ett  möte 
ISOS  med  spanske  konungen  Karl 
IV  denne  att  avsäga  sig  sin  tron. 

Bayonne  [bejå'n],  stad  i  New 
Jersey,  För.  Stat.  Stora  petro- 
leumraffinaderier och  kemiska 
fabriker.    Kolexport.    77,000    inv. 

Bayreuth  [ba'jröjt],  stad  i 
Ober-Franken,  Bayern,  bekant  ge- 
nom Wagners  teater,  byggd  på 
1870-t.,  där  kompositören  först 
själv  uppförde  sina  verk  och  där 
dessa  sedan  alltjämt  framförts  i 
Wagners  anda  och  under  särskilt 
högtidliga  former  ("festspelen"  i 
B.).  1921  bildades  Deutsche  Fest- 
spielstiftung  Bayreuth  för  att 
söka  ekonomiskt  trygga  festspe- 
lens fortsättning.  33,000  inv. 

Bazaine  [basä'n] .  F  r  a  n  c  o  i  s 
A  c  h  i  1 1  e,  f.  1811,  d.  1888,  fransk 
marskalk.  Sändes  som  divisions- 
general till  Mexiko  1863,  där  han 
for   fram   med   hänsynslös   grym- 


Festspelstea  tern 


i    Bayreuth. 


1183 


Bazin — Beaconsfield 


1184 


het.  Han  stämplade  även  mot  kej- 
sar  Maximilian  i  hopp  om  att 
vinna  hans  krona.  Marskalk  av 
Frankrike  1864.  I  kriget  mot 
Tyskland  1870—71  inneslöts  B. 
i  Metz  och  kapitulerade  med 
173,000  man  efter  kort  belägring. 
På  goda  grunder  misstänkt  för 
förräderi,  dömdes  B.  till  döden 
men  benådades  till  livstids  fän- 
gelse, deporterades  till  ön  S:te 
Marguerite  men  rymde  och  bo- 
satte sig  i  Spanien. 

Bazin  [basa'!) ],  René  Fran- 
cois  Nicolas  Marie,  f. 
1853,  fransk  romanförfattare. 
Bland  hans  verk  märkas  La  terre 
qui  meurt  (1899),  Les  Oberlé 
(1901),  Le  blé  qui  leve  (1907). 
Invald  i  Fr.  akad.  1903. 

de  Ba'zzi,  Giovanni  An- 
tonio, se  Sodom  a. 

B  dur,  durtonart  med  b  till 
grundton  och  två  ^-förtecken, 
för  h  och  e;  parallelltonart  till 
g  moll. 

Be,  kemiskt  tecken  för  en 
atom  beryllium. 

Beaconsfield  [bi'k9nsfild], 

Benjamin  Disraeli,  lord 
B.,  f.  1804,  d.  1881,  brittisk  stats- 
man av  judisk  börd,  son  till  Isaac 
DTsraeli  (se  d.  o.).  Tidigt  litte- 
rärt intresserad,  utgav  B.  1826  en 
roman  Vivian  Grey,  som  gjorde 
hans  namn  känt  och  i  vilken 
man  spårar  förfes  livliga  poli- 
tiska intresse.  Efter  en  utrikes- 
vistelse  kastade  han  sig  med  iver 
in  i  1830-t:s  politiska  strider,  i 
början  som  radikal,  men  då  detta 
ej  förskaffade  honom  plats  i  un- 
derhuset, övergick  han  till  det 
av  Peel  ledda  torypartiet  och 
blev  vald  1837.  Snart  kom  han 
emellertid  i  Jconflikt  med  den  fri- 
handelsvänlige  Peel,  vars  politik 
han  ansåg  alltför  liberal,  och 
ställde  sig  i  spetsen  för  en 
aristokratisk       oppositionsfalang 


Benjamin     Disraeli,     lord     Beaconsfield. 
Måliiing    av    J.     E.     Millais. 

"Det  unga  England".  Dess  pro- 
gram framlade  han  i  romanen 
Coningsby  or  the  new  generation 

(1844)  :  ett  nationellt  kunga- 
döme och  en  föryngrad  aristo- 
krati. I  Syhil  or  the  two  nations 

(1845)  röjes  B:s  sociala  intresse 
och  politiska  intuition,  ty  i  mot- 
sats mot  Manchesterliberalismen 
pläderar  han  för  en  sociallagstift- 
ning, som  han  sedermera  delvis 
skulle  genomföra.  1848 — 76  var 
B.  ledare  för  torypartiet,  inträdde 
1852  som  finansminister  i  lord 
Derbys  första  ministär,  föll  s.  å., 
satt  1858 — 59  i  dennes  andra  samt 
1866  i  hans  tredje  ministär.  Se- 
dan han  1867  genomdrivit  en  ny 
parlamentsreform,  vilken  ut- 
sträckte rösträtten,  blev  han  1868 
premiärminister  men  föll  ome- 
delbart. 1874  åter  chef  för  en 
ministär,  grep  han  sig  an  med 
att  bygga  upp  och  befästa  det 
stora  brittiska  världsväldet, 
framför  allt  genom  att  ordna 
koloniernas  förhållande  till  mo- 
derlandet. Han  band  Indien  när- 
mare till  England  genom  att 
1875  inköpa  aktiemajoriteten  i 
Suezkanalen  och  grundlade  här- 
igenom Englands  herravälde  över 
Egypten  och  östra  Medelhavet. 
Detta  välde  befäste  han  ytter- 
ligare genom  protektoratet  över 
Cypern  (1878).  Drottning  Vik- 
toria erhöll  på  B:s  initiativ 
titeln    "kejsarinna    av    Indien", 


1185 


Beardsley — Beatty 


1186 


varigenom  B.  ville  framhålla  be- 
tydelsen av  denna  besittning,  som 
han  sökte  utvidga  genom  ett  krig 
med  Afghanistan.  Även  Syd- Af- 
rika var  föremål  för  hans  politik. 
1877  annekterade  han  boerrepu- 
bliken, varmed  han  inledde  Eng- 
lands senare  väldiga  maktutveck- 
ling i  Afrika.  Under  rysk-tur- 
kiska kriget  1878  ingrep  B.  ener- 
giskt på  Turkiets  sida  och  tvang 
genom  krigshot  Ryssland  att  gå 
med  på  Berlinkongressen,  där 
han  räddade  Turkiets  existens. 
Efter  dessa .  glänsande  fram- 
gångar föll  B.  efter  valen  1880. 
Av  1800-t:8  engelska  statsmän 
är  B.  otvivelaktigt  den  mest  be- 
tydande, och  jämte  Pitt  d.  ä.  står 
han  som  brittiska  imperiets  för- 
nämste uppbyggare. 

Beardsley  [bi'adsli],  Au- 
brey  Vincent,  f.  1872,  d. 
1898,  engelsk  tecknare.  Utförde 
dels  enskilda  blad,  dels  illustra- 
tionsserier i  svart  och  vitt,  kän- 
netecknade av  sjukligt  förfinad 
smak,    dekadent    sensualism    och 


Komisk    balett.    Teckning    av   Beardsley. 
88.  —  L  e  X.  I.    Tr.  28.  7.  22. 


säker  känsla  för  dekorativ  hel- 
hetsverkan. 

Béarn  [bea'rn],  tidigare  land- 
skap i  s.  Frankrike,  omfattande 
stora  delar  av  nuv.  departemen- 
tet Basses-Pyrénées.  Grevskap  un- 
der grevarna  av  Foix,  förenades 
B.  i  slutet  av  1400't.  med  Navarra 
men  återgick  till  Frankrike  under 
Ludvig  XIII. 

Bears  and  Bulla  [bä'as  änn 
bolls j,  eng.,  eg.  björnar  och  tju- 
rar, beteckning  på  baisse-  och 
haussespekulanter  på  brittiska 
och  amerikanska  börser. 

Bea'ta  (fem.  av  lat.  adj.  bea'- 
tus,  lycklig),  den  lyckliga,  den 
saliga.  —  B.  v  i'  r  g  o,  heliga 
jungfrun. 

Beateberg,  socken  i  Skarab.  1., 
jämte  Bällefors  och  Ekeskog  pas- 
torat i  Skara  stift.  830  inv. 

Beatifice'ra,  beatifika- 
tio'n  (lat.  bea'tus,  salig,  och 
fa'cere,  göra) ,  se  Kanonisera. 

Beatrice  [-tri'tje],  se  Dan  te. 

Bea'trix  av  Brandenbur  g, 
d.  1359,  gemål  till  Erik  Magnus- 
son, Magnus  Erikssons  son  och 
medregent,  samt  systerdotter 
till  Valdemar  Atterdag;  förmäld 
1356. 

Beatty  [bi'ti],  David,  earl 
of  the  North  Sea  (av  Nord- 
sjön), f.  1871,  brittisk  amiral. 
Förde  vid  världskrigets  början 
första  slagkryssareskadern  i 
Nordsjön.  Deltog  i  slaget  vid 
Helgoland  (27  aug.  1914)  samt 
förde  överbefälet  i  sjöslaget  vid 
Doggers  bank  (24  jan.  1915).  Spe- 
lade huvudrollen  på  brittisk  sida 
i  det  stora  sjöslaget  vid  Jutland 
(31  maj  1916).  Efterträdde  8.  å. 
amiral  Jeilicoe  såsom  chef  för 
den  stora  slagflottan,  på  vilken 
post  han  förblev  till  världskrigets 
slut.  B.  visade  såsom  stridsledare 
mycken  djärvhet  och  beslutsam- 
het. 


1187 


Beaucaire — de  Beauharnais 


1188 


David   Beatty. 


Beaucaire  [båkä'r],  stad  i  dep. 
Gärd,  Frankrike,  vid  Ehöne.  Stor 
industri.  B.  är  berömd  för  sin 
stora,  årliga  marknad,  Magda- 
lenamässan, med  besök  av  om- 
kring 50,000  köpmän. 

Beauce  [bås],  historiskt  land- 
skap i  det  forna  Orléanais,  är 
synnerligen  fruktbart  och  be- 
nämndes fordom  "Paris'  korn- 
bod". 

Beaufort  [b?o'f8t  1.  bjo'f8t], 
sidogren  av  ätten  Lancaster,  upp- 
kallad efter  ett  slott  i  Anjou,  ut- 
död på  manssidan  1471.  Mar- 
gareta B.,  f.  1441,  d.  1509, 
gifte  sig  1455  med  Edmund  Tudor 
och  fick  sonen  Henrik  (VII), 
som   1485  besteg  Englands  tron. 

Beauforts  vindskala  [bSo'- 
fots],  en  av  engelske  amiralen 
Beaufort  uppställd  skala  för  upp- 
skattning av  vindens  styrka.  Ge- 
nom mellanfolklig  överenskom- 
melse har  densamma  numera  an- 
tagits av  meteorologerna  i  alla 
länder.  Den  omfattar  12  grader 
av  vindstyrka.  Gr.  2 — 5  beteckna 
svag  till  måttlig  vind  (bris), 
som  sätter  löv,  flaggor  och  små 
trädgrenar    i    rörelse,    gr.    5 — 8 


hård  vind  (blåst,  kultje),  som 
böjer  grenar  och  mindre  träd,  gr. 
9 — 11  storm  och  gr.  12  orkan. 

de  Beauharnais  [båarnä'], 
fransk  släkt,  känd  sedan  1400-t. 
1.  F  r  a  n  c  o  i  s  de  B.,  f.  1756,  d. 
1846,  markis,  uppträdde  i  natio- 
nalförsamlingen 1789 — 91  som 
kungadömets  ivrige  försvarare, 
måste  emigrera  men  fick  åter- 
vända 1804  och  användes  tidvis 
i  Napoleons  tjänst  som  diplo- 
mat. —  2.  Alexandre  de  B., 
f.  1760,  d.  1794,  vicomte,  fransk 
general,  gift  med  Josephine 
Tascher  de  la  Pagerie,  sedermera 
Napoleon  I:s  gemål.  B.  blev  an- 
klagad för  att  ha  förorsakat 
Mainz'  fall  och  avrättades.  — 
3.  Eugéne  de  B.,  f.  1781,  d. 
1824,  hertig  av  Leuchtenberg, 
furste  av  Eichstätt,  den  förres 
son.  B.  gjorde  sin  styvfader  Na- 
poleon stora  tjänster.  Vicekonung 
i  Italien  1805,  organiserade 
han  där  finansväsendet  och  upp- 
satte en  stark  armé,  som  med 
framgång  deltog  i  kampen  mot 
Österrike  1809.  Under  ryska  fält- 
tåget 1812  förvärvade  han  be- 
römmet att  ha  varit  den  ende, 
som    ej    begått    något    fel.   I    ett 


Hortense   de  Beauharnais.   Samtida  liop 
parstick. 


1189        de  Beaumarchais — de  Beaupoil  de  Saint-Aulaire        1190 


1806  ingånget  äktenskap  med 
Augusta  Amalia  av  Bayern  hade 
han  bl.  a.  dottern  Josephine,  som 
1823  blev  förmäld  med  kronprins 
Oskar  av  Sverige-Xorge.  —  4. 
Hortense  de  B.,  f.  1783,  d. 
1837,  den  förres  syster,  gift  1802 
med  Louis  Bonaparte  och  moder 
till  Napoleon  III.  I  Paris  sam- 
lade hon  omkring  sig  en  lysande 
skara  av  lärda  och  konstnärer. 
Gynnad  av  tsar  Alexander,  erhöll 
hon  vid  Xapoleons  fall  ett  rik- 
ligt apanage  och  upphöjdes  av 
Ludvig  XVIII  till  hertiginna  av 
.S:t    Leu. 

de  Beaumarchais  [båmarsjä'], 
Pierre  Augustin  Caron, 
f.  1732,  d.  1799,  fransk  komedi- 
författare, bekant  framför  allt 
genom  sina  bägge  arbeten  Le 
barhier  de  Seville  (1775;  Barbe- 
raren  i  Sevilla,  1785)  och  dess 
fortsättning  Le  mariage  de  Figaro 
(1784;  Figaros  bröllop,  1785). 
Sistnämnda  drama,  en  spirituell 
komedi  med  fyndigt  flätad  intrig, 

1 


F.  A.  Caron  de  Beaumarchaig.  Koppar- 
stick   av   C.    N.    Cochin. 


Höpital    du    Saint-Esprit   i   Beaune. 


bäres  upp  av  den  stämning,  som 
några  år  senare  tog  sig  uttryck  i 
revolutionen;  särskilt  skarpt 
opponerar  sig  B.  mot  de  orätt- 
visa ståndsprivilegierna,  adelns 
företrädesrättigheter  o.  s.  v.  — 
B.  var  även  invecklad  i  vidlyftiga 
ekonomiska  processer,  i  vilka  han 
emellertid  försvarade  sig  med 
utomordentlig  skicklighet.  Han 
är  hjälten  i  Goethes,  på  en  epi- 
sod i  hans  liv  grundade,  skåde- 
spel Clavigo. 

Beaumaris  [bjomå'ris],  hu- 
^iidstad  på  Anglesey.   2,000  inv. 

Beaumont  [båo'm8nt  1.  bjo'- 
mant],  Francis,  f.  1584,  d. 
1616,  engelsk  dramatiker;  skrev 
tillsammans  med  sin  vän  J.  Flet- 
cher  (se  d.  o.)  omkr.  1605 — 16  ett 
stort  antal  utmärkta  dramer  ef- 
ter   Shaksperes   mönster. 

Beaune  [bån],  stad  i  dep. 
Cöte  d"Or,  Frankrike,  i  rikt  vin- 
odlingsdistrikt, som  lämnar 
Bourgogne-viner  av  hög  kvalitet. 

de  Beaupoil  de  Saint-Aulaire 

[da  båpoa'll  da  sägtålä'r],  Au- 
guste  Felix  Charles,  f. 
1866,  greve,  fransk  diplomat.  Am- 
bassadsekreterare i  Wien  1909 — 
12,  verksam  i  Marocko  som  mar- 
skalk Lyauteys  medhjälpare  vid 
landets  pacificering,  minister  i 
Bukarest  1916,  i  Madrid  1920, 
8.   å.   förflyttad  till  London  som 


1191 


Beauvais — Bechstein 


1192 


August   Bebel. 
ambassadör  och  efterträdare  till 
Paul  Cambon. 

Beauvais  [båvä'],  huvndstad 
i  franska  dep.  Oise.  Biskopssäte. 
Gotisk  katedral  från  1200-t. 
20,000  inv. 

Bebel,  Ferdinand  Au- 
gust, f.  1840,  d.  1913,  tysk  poli- 
tiker och  skriftställare,  det  tyska 
socialdemokratiska  partiets  chef 
under  mer  än  40  år.  Till  yrket 
svarvare,  började  han  1866,  på- 
verkad av  Lassalie,  Engels  och 
Marx,  omfatta  socialismens  för- 
kunnelse. Flera  gånger  kom  B. 
i  konflikt  med  lagens  väktare  och 
fick  avtjäna  f?ammanlagt  nära 
fyra  års  fängelse  f ör 'landsf örrä- 
diska  stämplingar.  Detta  bidrog 
emellertid  till  att  stärka  hans 
anseende  inom  partiet.  B.  repre- 
senterade centern,  den  ortodoxa 
marxismen,  och  hade  att  kämpa 
emot  dels  de  mera  moderata 
"socialreformatorerna",  dels  å 
andra  sidan  de  "socialrevolutio- 
nära", som  förkastade  varje  slag 
av  parlamentariskt  reformarbete. 
Genom  sin  starka  personlighet 
lyckades  emellertid  B.  hålla  sam- 
man den  stora  massan  av  parti- 
medlemmar kring  sitt  program. 
—  B.,  som  1871  invalts  i  tyska 
riksdagen,  var  en  av  dess  märk- 


ligaste och  flitigaste  talare,  med 
polemisk  läggning.  Hans  stora 
lätthet  att  finna  ord  uppvägde 
i  betydlig  mån  de  brister,  som  i 
formellt  hänseende  kunde  vidlåda 
hans  uttryckssätt.  —  B.  var  även 
livligt  verksam  som  skriftstäl- 
lare. Mest  bekant  är  hans  bok 
Die  Frau  und  der  Socialismus, 
som  utgått  i  mer  än  femtio  upp- 
lagor och  översatts  till  flera 
språk.  Hans  självbiografi,  som 
är  ett  värdefullt  bidrag  till  den 
tyska  socialdemokratiens  histo- 
ria, utkom  i  tre  band  1910 — 13. 

de  Beccarfa,  CesareBone- 
s  a  n  a,  markis,  f.  1738,  d.  1794, 
italiensk  nationalekonom  och 
straffrättsteoretiker.  1764  utgav 
han  anonymt  ett  uppseendeväc- 
kande arbete  Dei  delitti  e  delle 
pene  ("Om  brott  och  straff"). 
Enl.  B.  skall  straffet  trygga  sam- 
hället genom  att  dels  oskadlig- 
göra förbrytaren,  dels  avskräcka. 
Straffets  avskräckande  verkan 
beror  främst  på  dess  osviklighet, 
varför  det  ej  bör  vara  hårdare, 
än  som  tarvas  för  delinkventens 
oskadliggörande.  Rannsaknings- 
tortyr  är  förkastlig  och  döds- 
straffet oförenligt  med  statens 
rättsliga  befogenhet. 

Béche-de-mer  [bäsjd8mä'r],  se 
Havsgurkor. 

Becher,  JohannJoachim, 
f.  1635,  d.  1682,  tysk  kemist  och 
nationalekonom,  på  sistone  verk- 
sam i  Holland  och  England.  Hans 
teori,  att  i  metallerna  skulle  fin- 
nas en  brännbar  jord,  som  vid 
förbränning  utdrives,  kan  sägas 
ha  varit  förelöparen  till  den  av 
Stahl  utbildade  flogi  ston- teorien. 

Bechstein  [-stajn].  1.  Lud- 
wig  B.,  f.  1801,  d.  1860,  tysk 
författare,  mest  känd  genom 
sina  populära,  delvis  till  sven- 
ska översatta  sagosamlingar 
("Bechsteins  sagor") .  —  2.  K  a  r  1 


1193 


Bechuanaland — Beck 


1194 


B.,  f.  1826,  d.  1900,  tysk  piano- 
fabrikant, grundare  av  en  piano- 
firma, bekant  för  ypperliga  flyg- 
lar, som  mycket  ofta  användas 
på  konsertestraden. 

Bechuanaland       [bettjua'na-], 
B  e  t  s  j  u  a  n  a  1  a  n  d,     område    i 
Syd-Afrika   mellan    Sambesi    och 
Oranjefloden,   i  v.  gränsande  till 
Sydväst-Afrika,   i   ö.    till   Trans- 
vaal  och  Oranjefristaten.  S.  delen. 
Brittiska  B.,  mellan  Oranje- 
floden    och     Molopo    införlivades 
1895  med  Kapkolonien  och  ingick 
med  denna  i  Sydafrikanska  unio- 
nen.  Återstoden   är   ett   brittiskt 
protektorat     under     en     engelsk 
kommissarie    med    säte    i    Mafe- 
king.     Denne     har     Överinseende 
över  den  infödda  befolkningen  av 
olika  stammar.   Mest  kända  äro 
bamangvato-,    bangvaketse-,  bak- 
vena-,     basuto-    och    bakalahari- 
stammarna,       alla       tillhörande 
bantunegrernas    grupp.      Kristen 
missionsverksamhet  bedrives 

bland  dem.  En  stor  del  av  pro- 
tektoratet upptages  av  Kala- 
h  a  r  i  s  t  ä  p  p  e  n.  Jorden  är  i  öv- 
rigt fruktbar,  men  bevattnings- 
anordningar äro  nödvändiga.  Om- 
fattande boskapsskötsel.  Fynd  av 
gnid,  tenn  och  bly  ha  gjorts. 
225,000  inv.,  varav  125,000  kom- 
ma på  protektoratets  del. 

Beck  är  den  återstod  man  får, 
dä  trätjära  långsamt  får  av- 
dunsta i  värme.  Härvid  bortgå  en 
del  kolväten,  som  förtätade  bilda 
be  ek  olja.  Återstoden  innehål- 
ler hartsartade  ämnen,  är  till 
färgen  brunsvart  till  djupt  svart, 
glansig  i  brottet  och  hård  vid 
vanlig  temperatur.  Mjuknar  i 
handvärme,  smälter  vid  högre 
temperatur  och  brinner  vid  an- 
tändning med  sotande  låga.  An- 
vandes  inom  skomakaryrket  till 
beckning  av  träd,  vidare  till  kal- 
fatrmg  av  fartyg,  tätningsända- 


mål  etc.  —  Det  i  bryggerierna 
använda  becket  framställes  där- 
emot av  smält  harts,  numera 
tillblandas  också  kolofonium, 
hartsoljor  och  färgämnen. 

Beck.   1.  David  B.,  f.   1621, 
d.     1656,    holländsk    porträttmå- 
lare,   1647   hovmålare  hos   drott- 
ning  Kristina   av   Sverige.    Han 
utförde    här   mänga   porträtt    av 
drottningen  och  andra  betvdande 
personer,  de  flesta  sannolikt  för 
drottningens    räkning.    Vissa    av 
hans   porträtt   äro   utförda   i   en 
rutinerad    stil,    som    erinrar    om 
franskt  barockmåleri  och  i  någon 
mån  om   van   Dyck;    andra  visa 
en    kärvare    och    mera    psykolo- 
giskt    fördjupad    människofram- 
ställning.  Till  den  förra  katego- 
rien hör  knäbilden  av  drottning 
Kristina,  till  den  senare  Gustav 
Horns  porträtt,  båda  i  National- 
museum.   —   2.    Johann    To- 
bias B.,  f.   1804,  d.   1878,  tyäk 
teolog,  professor  i  dogmatik  och 
etik  i  Tiibingen  1843,  den  främste 
representanten    i    nyare    tid    för 
den    biblicistiska    riktningen    (se 
Bibelteologi). 


Drottningr    Kristina.    Målning    av    David 
Beck. 


1195 


Beckasinfåglar — Beck-Friis 


1196 


Beckasi'nfåglar,  Scolopaci'- 
nae,  en  underfamilj  till  fam. 
Snäppfåglar.  Den  langa, 
böjliga  näbben  är  längre  än  tar- 
sen  och  mot  spetsen  överklädd 
med  mjuk  hud  samt  försedd  med 
gropar  med  känselkroppar.  De 
bakåt  belägna,  stora  ögonen  sitta 
i  nedtill  slutna  ögonhålor.  B.  äro 
i  allmänhet  skymningsdjur  med 
dunkla  färger  och  leva  i  sumpiga 
trakter,  där  de  livnära  sig  av  in- 
sekter, maskar  m.  m.  De  rugga 
på  hösten.  I  Sverige  finnas  två 
släkten:  8co'lopax  (se  Mor- 
kulla)  och  Gallina' go,  b  e  c  k  a  - 
sinsläktet.  Hos  detta  sista 
är  underbenets  nedersta  del  na- 
ken. Flyttfåglar.  —  Dubbel- 
beckasinen,  GalUnago  me'- 
dia,  är  c:a  29  cm.  lång.  De  yttre 
av  de  16  stjärtpennorna  äro 
vita  i  yttre  hälften.  Hals,  bröst 
och  buk  ha  svartbruna  fläckar 
och  tvärband;  översidan  är  lik- 
som hos  de  följande  spräcklig  i 
svart,  brunt  och  brungult.  Häc- 
kar i  sänka,  tuviga  ängsmarker 
upp  till  Lappland.  Ägg  4,  liksom 
hos  de  följande.  —  Enkel- 
beckasinen  1.  horsgöken, 
GalUnago  gallinago,  är  något 
mindre  än  föreg.  De  yttre  av 
de  14  stjärtpennorna  äro  endast 
i  spetsen  vita;  buken  är  vit. 
Den  finns  över  hela  landet.  Vid 
spelet  på  våren  kastar  sig  fågeln 
under    flykten    nedåt,    varvid    de 


ti... 


Dulbelbeokasin. 


yttre  stjärtpennorna  råka  i  dall- 
ring och  åstadkomma  ett  gnäg- 
gande  ljud.  —  Halvenkla 
beckasinen,  GalUnago  galli- 
nu'la,  en  utpräglat  nordlig  art, 
mäter  era  21  cm.  12  stjärtpennor, 
av  vilka  de  yttre  äro  mörkgrå. 
—  Dubbel-  och  enkelbeckasinen 
skjutas  för  fågelhund.  Den  förra, 
som  lyfter  inom  skotthåll,  är  lät- 
tare att  skjuta  än  den  senare, 
vilken  dels  lyfter  på  längre  håll, 
dels  kastar  åt  sidorna  under  flyk- 
ten.  —   Tidvis   fridlysta. 

v.  Becker,  finländsk  adlig  ätt 
av  krigare  och  lärde.  Rein- 
hold v.  B.,  f.  1788,  d.  1858, 
från  1813  lärare  i  historia  vid 
Åbo  akademi  (sedermera  Hel- 
singfors'), var  en  av  de  första, 
som  intresserade  sig  för  de  finska 
"runorna";  utgav  1820—31  Tu- 
run  viikkosanomat  (Åbo  vecko- 
blad) och  1824  en  Finsh  gram- 
matik. 

Be'cket,  Thomas,  f.  omkr. 
1118,  d.  1170,  engelsk  prelat, 
1155  kansler  hos  konung  Henrik 
II.  1162  ärkebiskop  av  Canter- 
bury. Såsom  sådan  förfäktade 
han  oväntat  och  med  ytterlig 
skärpa  kyrkans  oberoende  av  sta- 
ten och  måste  1164  fly  till  Frank- 
rike. 1170  återkommen,  blev  han 
av  några  hovmän  mördad  fram- 
för högaltaret  i  Canterburys  ka- 
tedral.  Kanoniserad   1172. 

Beck-Friis,  från  danska  ätten 
Beck  härstammande  adlig  ätt, 
friherrlig  1770,  en  gren  grevlig 
1791  med  fideikommissen  Bör- 
ringe  och  Fiholm  som  grevskap.  — 
1.  C  a  r  1  -  J  o  a  c  h  i  m  B.,  f .  1856, 
frih.,  bruksägare,  innehavare  av 
Hargs  fideikommiss,  preses  i 
lantbruksakademien  1916.  —  2. 
.Johan  Gabriel  B.,  f.  1862, 
frih.,  jordbrukare  och  politiker, 
jordbruksminister  1914 — 17,  över- 
stekammar junkare. 


1197 


Beckman — Bedford 


1198 


Beckman.  1.  Johan  Vil- 
helm B.,  f.  1792,  d.  1873,  kom- 
minister i  Klara  förs.  i  Stock- 
holm, banbrytande  forskare  på 
den  svenska  hymnologiens  om- 
råde. 1872  fullbordades  hans 
stora  arbete  Den  Nya  Swenska 
Psalmboken,  framställd  uti  För- 
sök till  Swensk  Psalmhistoria. 
—  2.  Anders  Fredrik  B., 
f.  1812,  d.  1894,  teolog,  profes- 
sor i  Uppsala  1851,  biskop  i 
Härnösand  1864,  i  Skara  från 
1875.  Medlem  av  prästeståndet 
1865—66,  av  F.  K.  1867—72. 
Utgav  ett  flertal  uppsatser 
och  avhandlingar,  särskilt  i  de 
av  honom  redigerade  Tidskrift 
för  Svenska  kyrkan  (1849 — 51) 
och  Theologisk  Tidskrift  (1861— 
67).  —  3.  Ernst  Johan  B., 
f.  1850,  den  föreg:s  son,  skrift- 
ställare, politiker.  B.  har  i  pres- 
sen och  SS.  led.  av  A.  K.  i 
olika  omgångar  från  1886  och 
av  F.  K.  1911—13  verkat  för  folk- 
upplysning, nykterhet,  skiljedom 
i  arbetstvister  m.  m.  Utg.  skild- 
ringar från  Amerika,  monogra- 
fier samt  lyriska  dikter.  —  4. 
Karl  Fredrik  Natanael 
B.,  f.  1868,  professor  i  svenska 
i  Göteborg  1918;  har  bl.  a.  ut- 
givit Svensk  verslära,  Svensk 
språklära,  Dansk^norsk-svensk 
ordbok,   Språkets   liv. 

Beckmann,  Ernst,  f .  1853, 
tysk  kemist,  uppfinnare  av  de  all- 
mänt använda  apparaterna  för 
bestämning  av  vätskors  fryspunkt 
och  kokpunkt. 

Becque  [bäkk] ,  Henry 
Francois,  f.  1837,  d.  1899, 
fransk  dramatiker,  som  banade 
väg  för  naturalismen  inom  fransk 
teater,  framför  allt  genom  skåde- 
spelen Les  Corbeaux  (1882)  och 
La  Parisienne   (1885). 

Becquerel  [bek8rä'll].  1.  An- 
toine   César   B.,   f.    1788,   d. 


1878,  fransk  fysiker,  som  forskat 
särskilt  på  de  elektriska,  mag- 
netiska och  elektrokemiska  områ- 
dena. —  2.  Alexandre  Ed- 
mond  B.,  son  till  B.  1.,  f.  1820, 
d.  1891,  fransk  fysiker.  Utförde 
betydelsefulla  undersökningar  av 
ljuset,  speciellt  fosforescens,  och 
elektriciteten.  —  3.  Antoine 
H  e  n  r  i  B.,  son  till  B.  2.,  f.  1852, 
d.  1908,  fransk  fysiker,  från  1895 
professor  vid  École  Polytechnique 
i  Paris.  För  sina  betydelsefulla 
studier  av  de  strålar,  efter  B. 
kallade  Becquerel-strå 
lar,  som  uranhaltiga  mineral 
utsända,  erhöll  han  1903  tillsam- 
mans med  makarna  Curie  Nobel- 
priset i  fysik.  Se  Radium. 

Be'da  Vener  a' bilis  ("den 
vördnadsvärde"),  f.  674,  d.  735, 
klosterbroder  i  Yarrow,  en  av  sin 
tids  lärdaste  teologer  och  främste 
undervisare.  Bearbetade  i  ett 
stort  antal  skrifter  nära  nog  alla 
det  dåtida  vetandets  områden: 
teologi,  historia,  matematik,  na- 
turvetenskap. Särskilt  bekant  är 
hans  Histo'ria  ecclesia' stica  ge'n- 
tis  anglo'rum,  i  sina  senare  delar 
en  utomordentligt  värdefull  hi- 
storisk källa.  Bevarade  äro  f.  ö. 
kronologiska  arbeten,  kommen- 
tarer, predikningar  och  brev. 

Bedarra,  avtaga,  lägga  sig 
(om  storm). 

Bedeguar,  se  Gallsteklar. 

Bedford  [be'dfad],  grevskap 
(206,000  inv.)  och  stad  (42,000 
inv.)  i  mellersta  England.  Staden, 
som  är  belägen  vid  Ouse,  är  säte 
för  de  stora  järnverken  Britannia 
Iron  Works. 

Bedford  [be'df8d] ,  engelsk 
hertigtitel,  1414  tilldelad  Henrik 
IV :  s  son  Johan  av  Lan- 
c  as  t  er,  f.  1389,  d.  1435.  Denne 
var  under  broderns,  Henrik  V, 
fälttåg  i  Frankrike  1415—21 
Englands  regent  och  ledde  efter 


1199 


Bédier — Bedövningsmedel 


1200 


Henriks  död  1422  kriget  i  Frank- 
rike, varvid  han  bl.  a.  hade 
Jeanne  d'Arc  till  motståndare. 
Han  sökte  uppehålla  den  för  Eng- 
land gynnsamma  alliansen  med 
Filip  den  gode  av  Burgnnd,  bl.  a. 
genom  äktenskap  med  dennes 
syster  Anna,  men  motarbetades  av 
brodern,  hertigen  av  Gloucester. 
Samtidigt  med  dennes  död  upp- 
löstes förbundet.  —  Ss.  hertig- 
och  earltitel  förekommer  B.  sedan 
1550  inom  den  engelska  adelssläk- 
ten Russeli,  bland  vars  medlem- 
mar märkes  John  Russell,  f. 
omkr.  1486,  d.  1555,  1  :e  earl  av 
B.,  en  av  Henrik  VIII:s  mest 
inflytelserika  hovmän.  Hans 
efterkommande  ha  intagit  en 
synnerligen  framstående  plats 
i  det  politiska  livet  och  tillhört 
whigaristokratien. 

Bédier  [bedje'!,  Joseph,  f. 
1864,  fransk  litteraturforskare, 
prof.  vid  College  de  France  1904, 
invald  i  Fr.  akad.  1020.  Hans  ar- 
beten präglas  av  kritisk  analys 
och  djup  lårdom.  Särskilt  hans 
stora  verk  Les  légendes  épiques 
(1908 — 13)  har  kastat  nytt  ljus 
över  Frankrikes  medeltidslittera- 
tur. Den  med  fin  poetisk  känsla 
gjorda  samarbetning  av  olika 
versioner  av  Tristansagan,  som 
föreligger  i  Tristan  et  Yseult 
(1900),  har  utgått  i  lOO-tals  upp- 
lagor över  hela  Europa. 

Be'dinger,  Hugo,  f.  1876,  d. 
1914,    kompositör    och    organist, 


utgav  en  mängd  romanser,  violin- 
och  pianostycken. 

Bedlam  rbe'dl8ml,  förvräng- 
ning av  Bethlehem,  ett  stort  sin- 
nessjukhus i  London.  —  B  e  d  1  a- 
m  i'  t,  dårhushjon. 

Bedloes-ön  [be'dlåo8-]  eller 
Liberty-ön,  liten  ö  i  New 
Yorks  hamn,  på  vilken  Frihets- 
statyn 1886  upprestes. 

Bedsja  (bedja,  begå), 
namn  på  flera  närbesläktade 
hamitstammar,  bosatta  i  n.ö. 
Afrika  mellan  Nilen  och  Röda 
havet.  Huvudnäringen  är  no- 
madiserande boskapsskötsel;  de 
åkerbrukande  stammarna  odla 
durra.  Husdjur  äro  getter,  fett- 
svansfår  och  enpuckliga  kameler. 
Varje  stam  är  självständig, 
ehuru  landet  nominellt  lyder  un- 
der Egypten.  Huvudorter  äro 
Suakin  vid  Röda  havet  och  Ber- 
ber vid  Nilen.  B.  utgöra  till  an- 
talet 1—1  %  mill. 

Bedui'ner,   se  Araber. 

Bedövningsmedel  (lat.  an- 
este'tica),  medel,  avsedda  att 
framkalla  allmän  1.  lokal  smärt- 
frihet vid  företagande  av  opera- 
tioner m.  m.  För  framkallande 
av  allmän  bedövning  1.  narkos 
användes  inandning  av  flyktiga 
ämnen,  som  genom  temporär  för- 
giftning av  delar-  av  centrala 
nervsystemet  åstadkomma  med- 
vetslöshet. De  viktigaste  av  dy- 
lika ämnen  äro  eter  och  kloro- 
form; bland  mer  sällan  använda 
medel  märkas  brometyl  och 
kväveoxi  dul  ( "lustgas" ) .  Vad 
applikationssättet  beträffar,  är 
den  vanligaste  formen  s.  k.  dropp- 
narkos, varvid  den  flyktiga  vät- 
skan droppas  på  en  över  näsa 
och  mun  anbragt  tygmask. 
Vätskan  förflyktigas  därvid  och 
åtföljer  i  gasform  andningsluften 
in  i  lungorna,  där  den  upptages 
av  blodet  och  förea  med  detta  till 


Joseph   B6dier. 


1201 


Beecher — Beer-Seba 


1202 


► 


hjärnan.  Av  vikt  vid  narkosens 
genomförande  är  ett  noggrant 
avpassande  av  mängden  tillfört 
B.  Den  sjuke  skall  vara  reaktions- 
lös, men  samtidigt  få  ej  livsvik- 
tiga centra  skadas  genom  för  stor 
giftkoncentration.  Detta  kräver 
oavlåtlig  uppmärksamhet  under 
hela  narkosen,  men  rätt  genom- 
förd, kan  denna  vidmakthållas  i 
timtal  utan  efterföljande  men  för 
patienten.  För  att  göra  dose- 
ringen än  säkrare  har  konstrue- 
rats särskilda  narkosapparater, 
där  koncentrationen  av  B.  med 
stor  noggrannliet  kan  bestämmas. 
Vid  kortvariga  ingrepp  användes 
ofta  s.  k.  "rus",  varvid  en  större 
dos  B.  på  en  gång  tillföres  i 
en  tät,  strutformig  mask,  täckt 
med  vaxduk.  Därvid  erhålles  en 
snabbt  inträdande,  kortvarig  be- 
dövning, från  vilken  patienten  på 
få  minuter  är  helt  återställd.  — 
Lokal  bedövning  åsyf  tar 
förlamning  av  känselnervernas 
ändorgan,  utan  att  centrala  nerv- 
systemet påverkas.  En  övergåen- 
de sådan  kan  åstadkommas  ge- 
nom frysning  av  vävnaden  genom 
att  låta  någon  starkt  flyktig 
vätska  avdunsta  mot  huden;  van- 
ligtvis användes  därtill  kloretyl. 
Den  vanliga  metoden  för  åstad- 
kommande av  lokal  bedövning  är 
insprutning  under  huden  eller 
applikation  på  en  slemhinna  av 
kokainlösning  eller  numera  van- 
ligen det  mindre  giftiga  novokai- 
net. 

Beecher  [bi't  ja] ,  L  y  m  a  n, 
f.  1775,  d.  1863,  nordamerikansk 
teolog,  en  av  sin  tids  berömdaste 
predikanter,  verksam  för  missio- 
nen och  nykterhetsrörelsen.  Sju 
av  hans  söner  blevo  predikanter, 
bland  dem  Henry  W  a  r  d  B.,  f. 
1813,  d.  1887,  som  ivrigt  arbetade 
för  slavarnas  befrielse.  —  Har- 
riet   B.    Stowe,    f,   1812,   d. 


1896,  den  senares  syster,  gift 
1836  med  prästmannen  C.  E. 
Stowe,  författarinna  av  Onkel 
Torns  stuga,  en  1852  utkommen 
social  roman,  som  i  millioner 
exemplar,  översatt  till  mer  än  20 
språk,  spreds  över  hela  världen 
och  väckte  enstämmig  indigna- 
tion  mot   negerslaveriet. 

Beechey-öarna  [bi'tji-],  se 
Boninöarna. 

Beef  [bif],  eng.,  biff,  oxkött. 
—  Beefeaters  [-i'taå],  biff- 
ätare,  öknamn  på  engelsmännen; 
i  England  benämning  på  de  100 
gratialister,  som  i  1500-talsuni- 
form  göra  vakttjänst  i  Tower 
och  uppträda  vid  officiella  hög- 
tidligheter. 

Beelsebul,  i  N.  T.  (Mark.  3:  22 
m.  fl.)  förekommande  benämning 
på  de  onda  andarnas  furste.  Möj- 
ligen är  B.  samma  namn  som  det 
i  G.  T.  (2  Kon.  1)  förekommande 
Baal-Sebub,  vilket  bars  av 
en  filisteisk  gud  i  Ekron. 

Beerberg,  högsta  toppen  av 
Thiiringerwald.  083  m. 

Beerbohm  [Wrbam],  Max, 
f.  1872,  brittisk  karikatyr  teck- 
nare, satirisk  författare  och  tea- 
terkritiker, särskilt  under  de  tio 
första  åren  av  1900-t.  flitigt  verk- 
sam som  skämttecknare  med 
ämnen  från  politikens  och  litte- 
raturens värld. 

Beeren-eiland,  se  Björnön.^ 
Beernaert  [berna'r],  Au- 
guste  Marie  Francois,  f. 
1829,  d.  1912,  belgisk  politiker, 
konseljpresident  1884 — 94,  stödde 
konung  Leopold  II  vid  organisa- 
tionen av  Kongostaten  och  arbe- 
tade på  tryggande  av  Belgiens 
neutralitet,  bl.  a.  genom  att 
itärka  försvarsmedlen  vid  Meuse. 
B.  deltog  i  fredskonferensen  i 
Haag  1899  och  erhöll  1909  halva 
Nobelska   fredspriset. 

Beer-Seba,    en    forntida  ort  i 


1203 


van  Beethoven 


1204 


Marknad  i  Bir-es-Seba  (Beer-Seba). 
sydvästra  Palestina,  numera  kal- 
lad Bir-es-Seba,  känd  sär- 
skilt från  Abrahams  och  Isaks 
historia.  Uttrycket  "från  Dan 
ända  till  B."  (Dom.  20  :  i  m.  fl.) 
användes  ofta  ss.  beteckning  för 
hela  Israels  land.  Under  världs- 
kriget var  B.  turkisk  operations- 
bas mot  Egypten  och  erövrades 
av  engelsmännen  31  okt.  1917. 

van  Beethoven,  L  u  d  w  i  g,  f . 
1770,  d.  1827,  världens  hittills 
största  musikaliska  snille.  B.  fick 
tidigt  ägna  sig  åt  musikens  stu- 
dium; hans  första  kompositioner, 
tre  pianosonater,  skrevos  vid  11 
års  ålder.  1792  kom  B.,  närmast 
tack  vare  Haydns  inflytande,  till 
Wien,  där  han  sedan  allt  fram- 
gent stannade.  Studietiden  i  Wien 
infaller  åren  1793—96;  hans  lä- 
rare voro  främst  Haydn  och  Al- 
brechtsberger.  —  Som  kompositör 
på  vokalmusikens  område  fick  ej 
B.  någon  större  reformerande  be- 
tydelse. Han  lärde  sig  aldrig  fullt 
behärska  behandlingen  av  kör- 
stämmorna  men  har  komponerat 
många  solosånger  av  högt  värde. 
Det  blev  inom  instrumentalmu- 
siken som  B:s  verksamhet  blev 
banbrytande.  Stilen  i  B :  s  kompo- 
sitioner blev  efter  hand  bredare, 
kraftigare   och   fylligare,   och   de 


satser,  som  av  ålder  bildat  sona- 
ten och  symfonien,  fingo  genom 
B.  ett  fast,  organiskt  samman- 
hang. I  symfonierna,  varav  den 
första  skrevs  1800,  fann  Brs 
kompositionsförmåga  sina  full- 
tonigaste uttryck.  Pianosonaten 
utbildade  B.  till  ett  förut  okänt 
djup.  Kammarmusikens  olika  for- 
mer ägnade  han  ett  livligt  in- 
tresse (trios,  kvartetter  och  kvin- 
tetter med  eller  utan  piano  etc), 
och  konserten  för  piano  och  or- 
kester bragtes  av  honom  till  en 
hög  ståndpunkt.  —  B:s  komposi- 
tioner före  1800  gå  oftast  i  den 
traditionella  Haydn-Mozartstilen, 
efter  denna  tid  präglas  B:s  mu- 
sik av  en  personlig  innerlighet, 
som  hans  samtid  ej  fullt  upp- 
skattade. Från  denna  andra 
period,  som  omspände  åren  1800 
— ^15,  härstamma  B:s  bästa 
pianosonater,  den  i  ciss  moll, 
"Sonata  quasi  una  fantasia",  och 
Waldsteinsonaten,  hans  av  be- 
undran för  Napoleon  inspirerade 
Sinfonia  eroica,  den  av  vår  tid 
så  högt  uppskattade  femte  symfo- 
nien,     Pastoral-symfonien      (den 


L.   van  Beethoven. 


1205 


v.  Beetz — Beffroi 


1206 


Beethovens    födelsehus    i    Bonn. 

sjätte),  oratoriet  Kristus  på  Olje- 
berget och  operan  Fidelio.  B:s 
kompositioner  från  de  sista  åren, 
då  mästaren  var  alldeles  döv 
och  nedbruten  av  personliga  be- 
kymmer, karaktäriseras  av  ett 
nästan  svärmiskt  drömmeri,  som 
icke  blott  avsticker  mot  hans 
förra  kraftfulla  och  humoristiska 
stil  utan  även  bryter  med  den 
traditionella  formen.  Den  till  så- 
väl innehåll  som  omfattning 
stora  nionde  symfonien  karaktä- 
riserar kanske  bäst  denna  sista 
skapelseperiod,  till  vilken  också 
hör  hans  stora  religiösa,  om  ock- 
så icke  strängt  kyrkliga  Missa 
sollemnis. 

v.  Beetz  [bets],  Wilhelm, 
f.  1822,  d.  1886,  tysk  fysiker.  Ut- 
gav vetenskapliga  skrifter,  be- 
handlande elektriska  och  magne- 
tiska företeelser,  samt  utmärkta 
läroböcker   i   fysik. 


Befallningsman,  se  Jord- 
bruksbefäl. 

Beffroi  [beffråa'],  fr.,  liksom 
de  motsvarande  tyska  och  svenska 
orden  {hercvrit,  berclifrit;  berg- 
frid, har  frid)  benämning  för  torn 
av  olika  form  och  funktion.  Ordet 
betecknar  dels  ett  (ofta  läder- 
klätt)  trätorn  på  hjul,  byggt  i 
flere  våningar  och  försett  med 
vindbryggor,  som  användes  vid 
angrepp  på  befästa  platsers  mu- 
rar och  torn,  dels  (mindre  ofta) 
ett  torn  på  en  ringmur,  dels  ock- 
så ett  högt  och  fast,  centralt  be- 
läget torn  inom  en  borg  eller  en 
stad;  för  den  sistnämnda  bety- 
delsen användes  också  i  Sverige 
ordet  kärna,  i  Frankrike  donjon. 
Ett  sådant  centraltorn  användes 
i  mindre  befästningsanläggning- 
ar som  bostads-  och  förrådshus 
och  till  ett  sista  försvar,  om  fien- 
den intagit  de  yttre  verken.  I 
städer  tjänstgjorde  B.  som  vakt- 


1 

m 

# 

iJ 

^WfWftw 

pfl 

cA-        •   '-j-*-^  'i44äk" 'j^^kÉ^^SM 

-WÄÖb^^P 

p!^MpiiH| 

.:£ 

Beffroi  på  Hallarna  i   Briigge. 


1207 


Befolkningslära — Befolkningsstatistik 


1208 


torn,  varifrån  utkiksposter  kunde 
bevaka  terrängen  utanför  murar- 
na, ocli  försågos  ofta  med  stora 
ringklockor  för  alarmsignaler 
o.  s.  v.  Sådana  klocktorn  finnas 
bevarade  i  åtskilliga  franska  och 
belgiska  städer,  såsom  Beaune, 
Évreux,  Orleans,  Metz,  Gent, 
Tournai  och  Briigge. 

Befolkningslära.  Som  nöd- 
vändig förutsättning  för  bedö- 
mandet av  ett  lands  ekonomiska 
och  politiska  betydelse  ingår  bl.  a. 
den  kunskap  om  dess  befolkning, 
som  B.  meddelar.  Denna  kunskap 
vinnes  huvudsakligast  genom 
statistiska  utredningar  (be- 
folkningsstatistik). Till 
B.  hör  vidare  befolknings- 
teorien, som  behandlar  den 
ekonomiska  betydelsen  för  sam- 
hället av  befolkningstillståndets 
förändringar  (befolknings- 
rörelsen). Befolkningsteorien 
ligger  till  grund  för  befolk- 
ningspolitiken   (se  d.   o.). 

Befolkningspolitik,  samman- 
fattningen av  de  statshandlingar, 
som  avse  befolkningsrörelsens 
reglering.  Krav  därpå  fram- 
trädde under  början  av  nyare 
tiden  i  samband  med  den  första 
stora  ekonomiska  skolan,  m  e  r  - 
kantilismen,  vilken  ansåg 
samhällets  viktigaste  intresse 
vara  produktionens  tillväxt.  Ef- 
tersom en  sådan  är  beroende 
av  tillgången  på  arbetskraft, 
borde  man  alltså  eftersträva  en 
växande  folkmängd.  Regerings- 
makten sökte  här  och  var  åstad- 
komma detta  genom  lagbestäm- 
melser, som  uppmuntrade  till 
äktenskap  (i  Frankrike  vissa  års 
skattefrihet  vid  tidiga  äktenskap 
och  för  familjer  med  över  tio 
barn),  till  invandring  m.  m.  samt 
försvårade  utvandring.  Mot  mer- 
kantilismens  befolkningspolitiska 
åskådning    reagerade   den   eko- 


nomiska liberalismen, 
tidigast  kallad  fysiokra- 
t  i  8  m,  som  påpekade  underhålls- 
medlens knapphet.  Denna  teori 
fick  sin  klara  utformning  i 
engelsmannen  Robert  Malthus' 
1798  utgivna  arbete  An  essay  on 
the  principle  of  population.  M  a  1- 
thusianismen  anser,  att 
människorna  själva  genom  plan- 
mässig nativitetsreglering  böra 
vidmakthålla  den  nödvändiga 
jämvikten  mellan  folkmängd  och 
underhållsmedel,  vilken  eljes  reg- 
leras av  naturen  därigenom  att 
folkmängden  decimeras  av  sjuk- 
domar, vilka  uppträda  som  en 
följd  av  otillräckliga  underhålls- 
medel. Malthus  fick  många  mot- 
ståndare, som  hävdade,  att  ännu 
ingen  brist  på  underhållsmedel 
rådde  och  att  ett  avtagande  nati- 
vitetsöverskott tydde  på  sinande 
livskraft.  —  Nymalthusia- 
n  e  r  n  a  hålla  före,  att  överbe- 
folkning redan  inträtt  i  många 
länder  och  att  denna  omständig- 
het är  orsak  till  dessa  länders 
nöd  och  elände.  Folkökningen 
måste  upphöra.  De  längstgående 
fordra  minskning  av  folkmäng- 
den. Häremot  har  invänts,  att 
en  folkökning  ej  bör  motarbetas, 
ty  den  är  nödvändig  för  en  nation 
i  dess  ekonomiska  och  militära 
konkurrens.  —  I  allmänhet  äga 
dessa  åskådningar  föga  betydelse 
för  den  praktiska  befolknings- 
politiken, som  numera  söker  lösa 
problemet  genom  att  göra  män- 
niskorna socialt  och  politiskt  lik- 
ställda så  långt  möjligt  och  göra 
produktionen  intensiv  och  ratio- 
nell. 

Befolkningsrörelse,  se  Be- 
folkningslära. 

Befolkningsstatistik  avser 
förvärv  av  kiinskap  om  ett  lands 
totala  folkmängdssiflfra.  B.  sam- 
lar   och    uppställer  systematiskt 


1209 


Befolkningsstatistik 


1210 


siffror  (för  vissa  tidpunkter) 
över  befolkningens  totala  antal, 
fördelning  efter  ålder,  kön,  civil- 
stånd (gifta  och  ogifta),  boplat- 
ser, näringar  m.m.,  antalet  födda 
och  döda,  emigranter  och  immi- 
granter, med  ett  ord  b  e  f  o  1  k  - 
n  i  ng  8  t  i  1 1  8  t  ån  de  t.  Sådan 
kunskap  förvärvas  dels  genom 
folkräkningar,  dels  genom 
registrering  av  födda,  döda,  gif- 
termål o.  s.  v.  Eegelbundet  åter- 
kommande folkräkningar  före- 
kommo  i  Europa  först  i  slutet  av 
1700-  och  början  av  1800-t.  (i  Sve- 
rige från  1749).  År  1800  approxi- 
merades  Europas  befolkning  till 
188  milL,  hundra  år  senare  till 
över  400  mill.  och  strax  före 
världskrigets  utbrott  till  463  mill. 
Europas  befolkning  har  sålunda 
ökats  enormt,  trots  den  omfattan- 
de emigrationen  (se  d.  o.)  till 
Amerika.  För  att  förstå  denna 
ökning  måste  man  studera  dels 
nativiteten,  som  i  statistiken 
anges  med  det  s.  k.  födelsetalet, 
d.  v.  s.  antalet  födda  per  1,000 
invånare,  dels  mortaliteten,  som 
anges  med  dödstalet  (även  i  "/oo 
av  invånarna) .  överskottet  födda, 
nativitetsöverskottet,  är  ett  ut- 
tryck för  den  naturliga  folk- 
ökningen. Såväl  födelse-  som 
dödstalen  för  Europa  höllo  sig 
så  gott  som  oförändrade  under 
större  delen  av  1800-t.  Först  om- 
kr.  1880-t.  inträffade  för  bägge 
en  sänkning,  som  sedan  stadigt 
fortgått.  Detta  framgår  tydligare 
av  nedanstående  tabeller.  (Siff- 
rorna för  1913  ungefärliga). 

Föd.-       Döds-     Nat.- 


tal 
1801—20  38,5 
1871—75  39,1 
1876—80  38,7 
1901—05  35,9 
1913       32,5 


tal 
32,1 
30,6 
28,7 
23,6 
21,0 


ö.-sk. 
6,4 

8,5 
10,0 
12,3 
11,5 


Betraktas  födelsetalens  väx- 
lingar i  Nordväst-,  Sydväst-  och 
öst-Europa,  blir  ställningen  föl- 
jande: 

N.v.-E.  S.v.-E.  ö.-E. 

1801—20  34,8  —  46,1 

1871—75  36,3  31,8  47,2 

1876—80  36,1  31,7  46,1 

1901—05  31,2  28,6  44,3 

1913  27,0  27,0  42,0 

Födelsetalen  ha  sålunda  ned- 
gått för  hela  Europa  med  c:a  6, 
för  Nordväst-Europa  med  c:a  9 
samt  för  Sydväst-  och  öst-Europa 
med  c:a  5.  Att  folkmängden  det 
oaktat  tillväxt,  beror  på  att  döds- 
talen sjunkit  hastigare  än  fö- 
delsetalen (se  den  första  tabel- 
len). Dödstalens  förhållande  i  de 
tre  huvudområdena: 

N.v.-E.  S.v.-E.  ö.-E. 
1871—75  25,3  28,1  37,6 
1901—05  18,7  21,8  30,2 
1913        15,8   19,0   30,0 

Att  dödstalet  för  öst-Europa 
är  så  stort,  beror  i  främsta  rum- 
met på  den  därvarande  starka 
barnadödligheten.  I  Ryssland  dogo 
(före  världskriget)  ungefär  25  % 
av  barnen  under  första  levnads- 
året mot  7  %  i  Sverige.  —  Na- 
tivitetsöverskottet har  enl.  första 
tabellen  vuxit  intill  1901—05 
(12,3  Voo)  men  har  sedan  ånyo 
avtagit.  Hur  det  varierat  i  de  tre 
huvudområdena,  framgår  av  föl- 
jande: 

N.v.-E.  S.v.-E.  Ö.-E. 

1871—80  11,6  4,5  10,5 
1901—05  12,5  6,8  16,0 
1913        11,0   8,0   12,0 

Givet  är,  att  dödstalens  ned- 
gång måste  stanna  någonstädes, 
och  man  har  beräknat  denna  un- 
dre gräns  till  mellan  12  och  13. 
För  födelsetalen  gives  ingen  så- 
dan    begränsning.      Följaktligen 


1211 


Befolkningsteori — Befruktning 


1212 


måste,  i  mån  som  dödssiffran 
stabiliserar  sig  på  minimum  och 
födelsesiflfran  fortfar  att  avtaga, 
nativitetsöverskottet  minskas.  — 
Sveriges  B.  är  att  betrakta  som 
världens  tillförlitligaste  och  full- 
ständigaste och  är  så  till  vida 
den  äldsta,  som  den  arbetar  med 
fortlöpande  uppgifter  från  1750-t. 
Vid  mitten  av  1500-t.  beräknas 
Sveriges  folkmängd  ha  uppgått 
till  c:a  700,000  och  ett  århund- 
rade senare  till  över  1  mill.  1767 
nådde  den  över  2  mill.,  1835  över 
3  mill.,  1863  över  4  mill.,  1897 
över  5  mill.  och  uppgick  1921  till 
5,954,316.  En  översikt  av  det 
svenska  befolkningstillståndet  i 
medeltalssiffror  per  år  gives  i 
nedanstående  tabell  över  gifter- 
mål (G),  födelser  (F),  dödsfall 
(D)  och  nativitetsöverskott  (N), 
allt  i  Voo  av  rikets  folkmängd: 

G,       F.       D.        N. 


1751- 

-60 

9,0 

35,7 

27,2 

8,4 

1811- 

-20 

8,7 

33,3 

25,8 

7,5 

1861- 

-70 

6,5 

31,4 

20,2 

11,2 

1901- 

-10 

6,0 

25,8 

14,9 

10,9 

1911- 

-15 

5,9 

23,1 

14,0 

9,0 

1916 

6,1 

21,2 

13,6 

7,7 

1917 

6,2 

20,9 

13,4 

7,5 

1918 

6,6 

20,3 

17,9 

2,3 

1919 

6,9 

19,6 

14,4 

5,2 

1920 

7,3 

23,6 

13,3 

10,3 

1921 

6,6 

21,4 

12,4 

9,0 

Det  låga  dödstalet  är  ett  ut- 
tryck för  vår  högtstående  folk- 
hygien. Nedgången  i  födelsetalet 
(som  nu  hör  till  Europas  lägsta) 
beror  dels  på  den  minskade  äkten- 
skapsfrekvensen, dels  på  att 
kvinnornas  fruktsamhet  avsevärt 
avtagit,  ett  förhållande,  som  se- 
dan 1880-t.  varit  märkbart  i  hela 
Europa.  År  1918  företer  dödstalet 
och  som  en  naturlig  följd  därav 
nativitetsöverskottet  abnormite- 
ter,  orsakade  av  spanska  sjukans 
härjning  hos  oss.  Till  ytterligare 


belysning  må  nämnas  några  abso- 
luta siffror.  Är  1918:  folkmängd 
5,813,850,  giftermål  38,626,  levan- 
de födda  117,739,  döda  104,183. 
Är  1921:  folkmängd  5,954,316, 
giftermål  39,206,  levande  födda 
126,770,  döda  73,460.  —  Förde- 
lade på  kön  svarade  år  1921  mot 
1,000  män  1,035  kvinnor.  Är  1750 
var  siffran  1,127.  —  Medelåldern 
vid  dödsfall  har  stigit: 

Mankön.  Kvinnkön. 
1816—40  39,5  år       43,6  år 

1901—10  54,5    „       57,0    „ 

I  någon  mån  har  emigrationen 
(se  d.  o.)  reducerat  den  natur- 
liga folkökningen.  —  Folkmäng- 
dens fördelning  på  landsbygd  och 
städer  framgår  av  följande  ta- 
bell, som  anger  stadsbefolkningen 
i   %   av  rikets  folkmängd: 

Är  1800  9,8  % 

„  1850  10,1  „ 

„  1900  21,5  „ 

„  1922  30,2  „ 

d.  v.  s.  år  1800  uppgick  lands- 
bygdens befolkning  till  2,117,870 
mot  stadsbefolkningen  229,433 
och  år  1919  landsbygdens  befolk- 
ning till  4,145,788  och  städernas 
till   1,701,249. 

Befolkningsteori',  se  Be- 
folkningslära. 

Befolkningstillstånd,  se  Be- 
folkningsstatistik. 

Béfort   [befå'r],  se  Belfort. 

Befrakta,  hyra  ett  fartyg,  helt 
eller  delvis,  för  varu-  eller  per- 
sontransport. Befraktat  far- 
tyg, uthyrt  fartyg.  Den,  som 
hyr  ut,  kallas  bortfraktare 
ocli  den,  som  hyr,  befraktar  e. 
Hyran  kallas  frakt  och  hyres- 
avtalet fraktavtal  eller 
certeparti. 

Befruktning,  den  för  den  vi- 
dare utvecklingen  av  en  honlig 
könscell  i   allmänhet  nödvändiga 


1213 


Befruktning 


1214 


sammansmältningen  med  en  han- 
1ig  könscell;  det  väsentligaste 
härvid  är  könseellkärnornas  sam- 
mansmältning. Genom  B.  dels 
aktiveras  den  honliga  könscellen 
(igångsattes  dess  utveckling), 
dels  sammanföras  de  substanser 
(belägna  i  kromosomerna ;  se 
Cell),  vilka  på,  avkomman  över- 
föra föräldrarnas  egenskaper. 
Könscellerna  ha  genom  reduk- 
tionsdelning (se  Cell)  erhållit 
ett  antal  kromosomer,  som  endast 
är  hälften  av  det  för  artens  soma 
( kropps )  -celler  karaktäristiska. 
Genom  B.,  således  genom  för- 
eningen av  två  celler,  vardera 
med  halva  normala  kromosom- 
talet,  blir  detta  senare  i  samman- 
smältningsprodukten åter  det 
normala.  Jfr  även  Fortplant- 
ning och  Ärftlighetslära. 
—  Zool.  B.  äger  alltid  rum  i  en 
vätska  och  sker  antingen  i  vatten, 
yttre  B.  (hos  många  i  vatten 
levande  ryggradslösa  djur,  fler- 
talet fiskar  och  groddjur),  eller 
(efter  föregången  parning)  i  ägg- 


Befruktning  A  =  Agg  av  sjoborre,  på 
vilket  en  mängd  sadeskroppar  fastnat. 
B — E  ~  Sädeskroppens  inträngande  ge- 
nom det  geléartade  höljet  (gh).  F — 
I  =:  Sädeskärnans  (s)  sammansmältning 
med    äggkärnan     (ä). 


Befruktning.  1,  Kopulation  hos  Ulothrix. 
2.  Äggcell  och  spermatozoider  hos  blås- 
tång. 3.  Anteridium  (a),  oogonium  (i) 
och  mycelium  (m)  hos  Perenospora 
(Phycomycetes).  4.  Längdsnitt  genom 
fruktämnet  (F)  hos  en  angiosperm  växt: 
c,  chalaza;  e,  embryosäck;  m,  mikro- 
pyl;    P>    pollenkorn;    s,    pollenslang. 

ledaren,  inre  B.  (hos  alla  djur, 
som  lägga  skalförsedda  ägg  1. 
föda  ungar).  Vid  B.  omsvärmas 
ägget  av  ett  stort  antal  sades- 
kroppar (se  Könsceller). 
Den  av  dessa  senare,  som  först 
når  ägget,  intränger  i  detsamma, 
varpå  sades-  och  äggkärnorna 
sammansmälta.  Det  befruktade 
ägget  börjar  därpå  dela  sig  (se 
Fosterutveckling).  I  re- 
gel intränger  endast  en  sädes- 
kropp  i  ägget;  även  i  de  fall,  då 
flera  sadeskroppar  inkomma 
(polyspermi),  är  det  dock  alltid 
endast  en  hanlig  kärna,  som 
sammansmälter  med  äggkärnan. 
—  Bot.  Hos  växter  försiggår 
B.  på  många  olika  sätt.  I  det 
lägsta  utvecklingsstadiet  (många 
grön-  och  brunalger)  äro  cellerna 
ig),  gameter  na,  lika  stora 
och  försedda  med  cilier,  med 
vilka  de  simma  omkring.  Två 
dylika  celler  sammansmälta  (fig. 
1 )  till  en  ny  cell,  en  s.  k.  z  y  g  o  t 
(z).  I  dylika  fall,  då  man  alltså 
icke  kan  skilja  på  honlig  och 
hanlig  fortplantningscell,  kallas 
befruktningen  kopulation. 
Hos  många  andra  alger  är  den 
honliga  cellen,  äggcellen,  betyd- 
ligt   större    än    den   hanliga   och 


1215 


Befäl — Befästning 


1216 


dessutom  ofta  orörlig  (fig.  2). 
Man  talar  i  sådana  fall  om  ä  g  g  - 
befruktning  1.  oogami', 
vilken  ofta  äger  rum  inne  i  de 
honliga  organen  (se  Oogo- 
nier),  till  vilka  de  små,  rörliga 
hancellerna,  spermatozoi- 
derna  1.  anterozoiderna, 
måste  söka  sig  väg.  Dylik  B.  äger 
även  rum  hos  mossor  och  orm- 
bunkar, från  vilkas  a  r  k  e  g  o  - 
n  i  e  r  avsöndras  ämnen,  som 
attrahera  spermatozoiderna  ( se 
T  ax  i  er).  Hos  ormbunkar  av- 
söndras äppelsyra,  hos  lummer- 
växter  citronsyra  och  hos  blad- 
mossor rörsocker.  Hos  många 
alger  och  lägre  stående  svampar 
äro  såväl  den  hanliga  som  den 
honliga  cellen  orörliga.  I  dessa  fall 
kunna  cellerna  närma  sig  till  var- 
andra genom  tillväxtrörelser  hos 
moderorganismen  (fig.  3).  På 
grund  av  äggcellens  läge  inuti 
fröämnet,  resp.  embryosäcken  hos 
fanerogamer  (fig.  4)  måste  även 
hos  dessa  de  hanliga  cellkärnorna 
föras  till  ägget  genom  pollenkor- 
nets, resp,  pollenslangens  tillväxt 
(se  Pollen).  Hos  angiospermer- 
na  förekommer  en  egendomlig 
s.  k.  dubbel  B.,  varvid  pollen- 
slangens ena  hankärna  samman- 
smälter med  äggcellen,  den  andra 
med  de  tvä  polkärnorna  (se 
Embryosäck).  Ur  den  förra 
föreningen  framgår  embryot, 
ur  den  senare  frövitan. 

Befäl,  sammanfattande  benäm- 
ning å  den  personal,  som  innehar 
befälsgrader  vid  armén  och  mari- 
nen. Befälet  indelas  i  officerare, 
underofficerare  och  underbefäl 
(av  manskapet) .  —  Befäls- 
rätt, rättighet  och  skyldighet 
att  utöva  befäl;  grunderna  här- 
för fastställas  i  arméns  och  ma- 
rinens tjänstgöringsreglementen. 
Befälsrätt  kan  vara  ständig,  som 
medföljer   chefskap,   eller   tillfäl- 


Svenska  betalstecken:  1,  Konungen  och 
drottningen.  2.  övriga  kungl.  perso- 
ner. 3.  Försvarsministern.  4.  Amiral 
(viceamiral  två  och  konteramiral  en 
stjärna).  5.  örlogsstandert  (kommen- 
dör). 6.  Äldste  befälhavare.  7.  Flottilj- 
chef.  8.  örlogsvimpel.  9.  Divisionschef. 
10.      örlogsgaljadet. 

lig,  som  grundar  sig  på  högre 
tjänsteställning  (utan  chefskap) 
eller  tillfälligt  uppdrag. 

Befälhavande  amiral,  benäm- 
ning å  chefen  för  den  i  Karls- 
krona förlagda  delen  av  flottan, 
vilken  samtidigt  är  kommendant 
i  Karlskrona  fästning. 

Befälstecken,  flagga  eller  vim- 
pel, som  föres  å  örlogsfartyg  för 
att  angiva  ombordvarande  befäl- 
havares tjänstegrad. 

Befästning,  anläggning  till 
skydd  och  stöd  för  trupper  vid 
strid.  B.  kunna  vara  permanenta, 
då  de  ständigt  underhållas  och 
ingå  i  en  stats  fasta  försvarssy- 
stem, eller  tillfälliga,  då  de  an- 
läggas för  viss,  tillfällig  uppgift 
(se  Fältbefästning).  — 
Befästningskonst  kallas 
läran  om  befästningars  anlägg- 
ning. Den  permanenta  befästnings- 
konsten var  länge  så  gott  som 
uteslutande  inriktad  på  ortsför- 
svaret, d.  v.  8.  tryggandet  av  viss 
begränsad  ort  eller  spärrandet  av 
viss  förbindelseled.  Tryggandet  av 
ett  större  område  skedde  genom 


i2i: 


Begarder — Beginer 


1218 


Befästningsanläggning'  enligt  befast- 
ningsskolans     i     Méziéres     system. 

en  kombination  av  befästa  orter, 
med  mellan  dessa  opererande 
fälttrupper.  Befästningarnas  be- 
skaffenhet har  växlat  mycket  allt 
efter  den  allmänna  kulturnivån 
och,  i  främsta  rummet,  anfalls- 
medlens beskaiTenhet.  Tillkomsten 
av  belägringsartilleriet  gav  så- 
lunda dödsstöten  åt  det  gamla 
systemet  med  enkla  ringmurar 
med  eller  utan  torn  och  fram- 
tvingade brutna  linjer  (tenalj- 
och  bastionssystemen).  Huvudför- 
svaret förblev  dock  förlagt  till 
en  orten  helt  omslutande  sam- 
manhängande huvudförsvarslinje 
(vall  och  grav),  även  kallad  en- 
c  e  i  n  t  e.  I  den  män  artilleriet 
j-tterligare  utvecklades,  uppkom 
systemet  med  friliggande,  utan- 
för själva  kärnfästningen  för- 
lagda fort,  vid  vilkas  konstruk- 
tion, i  samma  mån  som  projek- 
tiler med  brisanta  sprängladd- 
ningar kommo  till  användning, 
man  allt  mera  började  begagna 
sig  av  pansar-  och  betongkon- 
struktioner. Vid  de  sålunda  bil- 
dade gördelbefästningarna  bort- 
föll efter  hand  enceinten.  Un- 
der världskriget  medförde  artil- 
leriets   utveckling   en    revolution 

39.  —  L  e  X.  I.     Tr.  31.  7.  22. 


beträffande  den  permanenta  be- 
fästningskonsten. Systemet  med 
gördelfästningar  motsvarade  ej 
alls  de  förhoppningar,  som  man 
ställt  på  detsamma.  På  europei- 
ska krigsskådeplatser  torde  nu- 
mera ortsbefästningens  dagar 
vara  räknade  och  i  stället  över- 
gång komma  att  ske  till  samman- 
hängande befästa  linjer,  uppförda 
enligt  ställningskrigets  ( se  d.  o. ) 
principer.  —  Bland  berömda  fäst- 
ningsbyggare må  nämnas  tyskar- 
na Speckle  och  Dillich,  hollända- 
ren Cachom,  fransmannen  Vau- 
ban,  svenskarna  Dahlberg  och 
Ehrensvärd  samt  belgaren  Brial- 
mont.  Se  Fältbefästnings- 
konst. 

Bega'rder,  se  Beginer. 

Be'gas,  Reinhold,  f.  1S31, 
d.  1911,  tysk  skulptör.  Bland  hans 
arbeten  märkas  Neptunbrunnen 
på  slottsplatsen  i  Berlin,  det 
jättestora  monumentet  över  hej- 
sar  Vilhelm  I  framför  slottets 
fasad,  Bismarcksmonumentet 

framför  riksdagshuset,  ett  par 
statyer  i  Siegesallé  och  flera 
andra  dekorativa  och  monumen- 
tala arbeten  i  Berlin.  Brs  konst 
kännetecknas  i  dessa  arbeten  av 
en   barock   svulstighet. 

Beggia'toa,  se  Svavelbak- 
terier. 

Begi'ner,  ett  slags  klosterlik- 
nande  kvinnoföreningar,  uppkom- 
na i  Liége  och  uppkallade  efter 
botpredikanten  le  Beghe  (d.  om- 
kr.  1180).  Rörelsen,  som  under 
1200-t.  utbredde  sig  över  Holland, 
Frankrike,  Tyskland  och  angrän- 
sande länder,  blev  beskylld  för 
kätteri  och  förbjuden  1311  men 
fortsatte  med  ändrad  karaktär,  så 
att  stiftelserna  övervägande  ble- 
vo  ett  slags  försörjningshem  för 
sjuka  och  fattiga.  Än  i  dag  finnas 
i  Holland  och  Belgien  åtskilliga 
beginhus.   En   manlig  motsvarig- 


1219 


Begonia — Begrepp 


1220 


Beginhus  i  Brvigge. 

het,  begärde  r,  uppkom  i  bör- 
jan av  1200-t.  men  försvann  helt 
under  reformationstiden. 

Bego'nia,  växtsläkte  (fam. 
Begonia'ceae,  av  osäker  ställning 
i  systemet),  omfattande  om- 
kring 400  arter  av  tropiska  örter 
eller  buskar.  Några  äro  slinger- 
växter, och  hos  mänga  är  rot- 
stocken knöllikt  ansvälld  (knöl- 
begonier).  Bladen  äro  asym- 
metriska, ofta  vackert  färgade. 
Blommorna  äro  vita,  gula  eller 
röda.  Mänga  arter  odlas  som 
prydnadsväxter. 

Begravning,  Begravnings- 
plats,   se  Likbegängelse. 

Begravningskassa,  se  Sjuk- 
kassa. 

Begrepp  användes  dels  ss.  i  n  - 
dividualbegrepp,  dels  ss. 
allmänbegrepp.    Genom   en 


skildring  t.  ex.  av  Bismarck  kan 
jag  få  ett  individualbegrepp  om 
hans    person.    Oftast   hänför    sig 
dock  ordet  B.  till  en  allmänföre- 
ställning, d.  v.  8.  föreställningen 
antingen  om  en  enskild  egenskap 
eller  ett  komplex  av  egenskaper, 
gemensamt      tillkommande      ett 
flertal  individuella  tankeföremål. 
Så     betecknar      allmänbegreppet 
klotformighet    en    enskild    egen- 
skap, gemensam  för  samtliga  pla- 
neter,     allmänbegreppet     planet 
däremot    ett    komplex    av    egen- 
skaper, såsom,  förutom  rundhet, 
rotation     kring     solen,     skenbar 
rörelse    på    himlen,    stjärnglans, 
enligt    ett    äldre    föreställnings- 
sätt   därjämte    förmåga   att  in- 
verka på   människoöden,   på   vä- 
derleken m.  m.  I  den  mån  som 
uppmärksamheten  i  samband  med 
en    till    planetbegreppet    knuten 
tankekedja  låter  sig  fängslas  av 
tillfälliga    föreställningsfaktorer, 
SS.  planeternas  rykte  som  "olycks- 
stjärnor"  m.  m.,  vid  sidan  av  de 
mera     regelbundet    uppträdande, 
antager    allmänbegreppet    karak- 
tären   av    schematisk    all- 
mänföreställning       eller 
schema.  I  den  mån  åter,  som 
uppmärksamheten    i    dylika    fall 
tager  fasta  på  vissa  regelbundet 
och    konstant    förefintliga    före- 
ställningsfaktorer,   såsom    plane- 
ternas  rörelseförhållanden  i   sol- 
systemet,  antager  ock  tankeked- 
jan ifråga  karaktären  av  begrepp 
i  den  speciella  bemärkelse,  i  vil- 
ken termen  plägar  användas  inom 
logiken  och  kunskapsteorien.  Vid 
eii  dylik  begreppsbildning  försig- 
går dels  en  abstraktion,  ett  upp- 
märksamhetens   avsiktliga    bort- 
seende från  vissa  föreställnings- 
faktorer, dels  en  reflexion,  en  dess 
inriktning    på    andra,    vilka    vi 
sedan   med   desto    större  klarhet 
och  tydlighet  kunna  fasthålla   i 


Dubbel   begonia. 


1221 


Begär — Behm 


1222 


Skördefest.  Kopparstick  av  Hans  Sebald 
Beham. 

medvetandet.  Äro  de  i  ett  begrepp 
ingående  faktorerna  eller  d  e  1  - 
föreställningarna  tillika 
ett  uttryck  för  egenskaper,  som 
man  undantagslöst,  alltså  kon- 
stant måste  tillskriva  de  verkliga 
föremål,  varom  det  är  fråga,  t.  ex. 
planeterna,  så  sägas  vi  genom 
begreppet  uppfatta,  vad  som  för 
dessa  föremål  är  väsentligt,  så- 
som deras  materiella  egenskaper 
och  rörelseförhållanden  i  vårt 
solsystem.  Därmed  kommer  be- 
greppet ock  att  betyda  kunskap 
om  det  föremål,  vartill  det  tankes 
referera  sig.  Jfr  Definition. 

Begär,  se  Vilja. 

Be'ham.  1.  Hans  Sebald 
B.,  f.  1500,  d.  1550,  tysk  koppar- 
stickare  och  målare,  utbildade  sig 
under  Diirers  inflytande,  möjligen 
som  hans  lärjunge,  och  bosatte 
sig  1531  i  Frankfurt.  Hans  utom- 
ordentligt talrika  kopparstick  och 


Korsets  underverk.  Målning  av  Bartbel. 
Beham. 


träsnitt  behandla  särskilt  ämnen 
ur  det  dagliga  livet.  —  2. 
B  ar  t  hel  B.,  f.  1502,  d,  1540, 
den  föreg:3  broder,  utbildade  sig 
under  dennes  och  Diirers  ledning 
till  kopparstickare  men  valde  för 
sin  vidare  verksamhet  italienska 
förebilder.  Han  var  också  målare. 
Hans  mest  betydande  arbeten  äro 
porträtt  i  olja  eller  kopparstick 
av  tyska  furstar  m.  fl.;  han  har 
också  efterlämnat  några  mål- 
ningar med  motiv  ur  bibeln  och 
legenderna. 

Behar  [be'ha8]  1.  B  i  h  a  r,  se 
Bihar    och   O  r  i  s  s  a. 

Behen-nötter,  Behen-olja, 
se  ^I  o  r  i  n  g  a. 

Behistu'n,  ort  i  persiska  Kur- 
distan vid  foten  av  en  omkr. 
400  m.  hög  klippa  med  samma 
namn,  på  vars  lodräta  brant  vid 
100  m:3  höjd  omkr,  514  f.  Kr. 
inhuggits  en  inskrift,  avfattad  pä 
babyloniska,  fornpersiska  och  ny- 
susiska  språken  och  avsedd  att 
förhärliga  den  persiske  stor- 
konungen Dareios  I:s  bragder, 
samt  reliefskulpturer,  som  sym- 
boliskt framställa  hans  segrar. 
Inskrifterna,  som  länge  varit  oåt- 
komliga och  otydda,  kopierades 
på  1840-t.  av  den  engelske  gene- 
ralen, sir  IJenry  Rawlinson,  som 
på  en  100  m.  lång  stege  tog  pap- 
persavtryck av  dem.  Med  hjälp 
av  de  tre  parallella  texterna 
gjorde  tolkningen  av  den  dittills 
så  gott  som  okända  babyloniska 
kilskriften  (se  Ki  1  sk  r  i  f  t)  ett 
avsevärt  framsteg. 

Behle,  Anna,  f.  1876,  har  ef- 
ter musik-  och  sångstudier  ägnat 
sig  åt  studier  i  rytmik  och  pla- 
stik hos  Jacques  Dalcroze  och  Isa- 
dora  Duncan;  undervisar  i  ryt- 
misk gymnastik  och  solfége  vid 
Musikaliska  akademien  och  vid 
eget   institut   i   Stockholm. 

Behm,  Vilhelm  Emanuel, 


1223 


Behn — Beijer 


1224 


f.  1859,  svensk  landskapsmålare 
av  1890-t:8  lyriskt  naturalistiska 
riktning;  representerad  i  Natio- 
nalmuseum. 

Behn  [bejn],  Aphra,  f.  1640, 
d.  1689,  engelsk  författarinna, 
den  första  kvinna  i  England, 
som  levde  av  sin  penna.  Märklig 
som  den  första  protest  i  engelsk 
litteratur  mot  negerslaveriet  är 
Oroonooko  or  the  royal  slave 
(1668). 

v.  Behn,  Andreas,  f.  1650, 
d.  sannolikt  1713,  svenskfödd 
miniatyrmålare  av  oviss  här- 
stamning, studerade  under  Ehren- 
strahls  ledning,  lämnade  Sverige 
1711  och  skall  senare  ha  varit 
anställd  hos  konung  August  av 
Polen. 

Behov,  saknad  av  något  1. 
känsla  av  brist  pä  något,  som 
svårligen  1.  ogärna  undvaras.  Med 
B.  är  oftast  intimt  förknippat  ett 
begär  efter  ett  känt  medel  till 
B:s  tillfredsställande  Om  de 
mänskliga  B:s  allmänna  egenska- 
per må  nämnas,  att  de  äro  be- 
gränsade till  styrkan,  obegrän- 
sade till  antalet  och  synnerligen 
föränderliga,  eftersom  omväxling 
såsom  sådan  är  ett  mänskligt  B. 
Vidare  äro  somliga  B.  komple- 
mentära, d.  v.  8.,  de  kunna  ej 
fullt  tillfredsställas,  utan  att 
samtidigt  ett  annat  B.  tillfreds- 
ställes.  Så  kan  man  t.  ex.  ofta 
ej  mätta  sin  hunger,  om  man  ej 
får  något  att  dricka.  Slutligen 
äro  många  B.  periodiskt  åter- 
kommande; de  kunna  ge  upphov 
till  vanor  och  bruk.  —  Om  ett 
B.  tillfredsställes  successivt  med 
samma  medel,  når  tillfredsstäl- 
lelsen först  ett  maximum,  sedan 
mättnad  och  övergår  till  sist 
i  olust;  tillfredsställelsen  bör- 
jar svagare  och  blir  kortvarigare, 
ju  tätare  upprepningarna  följa 
(behovsmättnad  slagen). 


Det  B.,  vars  yttring  i  förhållan- 
de till  övriga  B.  är  starkast,  till- 
fredsställes före  dessa,  men  så 
snart  en  annan  behovsyttring  blir 
starkare,  avbrytes  det  förstas  till- 
fredsställande (behovsväx- 
lingslagen).  En  stark  be- 
hovsyttring, som  ej  kan  tillfreds- 
ställas, medför  större  eller 
mindre  likgiltighet  för  medel  till 
andra   B :  s    tillfredsställande. 

Behrens.  1.  Johan  Didrik 
B.,  f.  1820,  d.  1890,  den  norska 
manskvartettens  skapare,  norska 
studentsångföreningena  förste  le- 
dare. —  2.  Bertha  B.,  f. 
1850,  d.  1912,  tysk  författarinna, 
pseud.  W.  Heimburg;  i  E. 
Marlitts  stil  men  med  mycken 
originell  fantasi  och  god  berät- 
tarförmåga  har  hon  skrivit  en 
mängd  mycket  lästa  romaner  och 
noveller.  —  3.  P  e  t  e  r  B.,  f .  1868, 
tysk  arkitekt,  ursprungligen  må- 
lare, övergick  sedan  till  möbel- 
och  inredningsarkitektur  och 
slutligen  även  husbyggnad.  Har 
framför  allt  haft  betydelse  för 
konsthantverkets  förnyelse. 

v.  Behring,  Emil  Adolf,  f. 
1854,  d.  1917,  tysk  läkare  och 
bakteriolog;  ryktbar  genom  sina 
grundläggande  forskningar  över 
antitoxiner  och  dessas  använd- 
ning vid  behandling  av  infek- 
tionssjukdomar, särskilt  difteri. 
På  grund  av  de  betydelsefulla 
forskningsresultat,  hans  under- 
sökningar lett  till,  blev  B.  en  av 
de  första,  som  (1901)  belönades 
med  det  medicinska  Nobelpriset. 

Beibars,  se  M  a  m  1  u  k  e  r. 

Beige  [bäj],  fr.,  kyprat  ylle- 
tyg av  ofärgad  ull;  hos  oss  be- 
teckning  för   grågul   färgton. 

Beijer,  Frans  Ulrik  Pe- 
tersson, f .  1836,  d.  1902,  bok- 
förläggare. Inköpte  1868  jämte 
brodern  Gottfrid  B.,  f .  1835, 


1225 


▼an  Beijeren — Bel 


1226 


d.  1870,  N.  M.  Lindhs  bokförlag 
i  Örebro,  överflyttade  affären 
till  Stockholm  och  utvidgade  den 
betydligt.  Affären,  som  1892  blev 
a.  b.  under  namnet  F.  &  G.  Beijers 
bokförlags-a.  b.,  övertogs  1900  av 
Beijers  bokförlags-a.  b.  och  inför- 
livades 1917  med  firman  Albert 
Bonnier. 

van  Beijeren,  se  van  B  e  y  - 
eren. 

Beilstein  [bajlstajn],  Fred- 
rik Konrad,  f.  1838,  d.  1906, 
rysk  kemist,  utgivare  av  en  syn- 
nerligen fullständig  Handbuch 
der  organischen  Chemie  med  alla 
kända  organiska  föreningar  och 
en  litteraturförteckning. 

Beilul,  B  a  i  1  u  1,  kustområde  i 
italienska  Eritrea  vid  Röda  havet 
med  infartsvägar  till  Abessinien. 

Be'ira.  1.  Provins  i  Portugal 
mellan  floderna  Douro  och  Tejo, 
genomlöpt  av  Sierra  d'Estrella 
och  dess  bergskedjor.  Stor  får- 
avel.  —  2.  Hamnstad  i  portugisi- 
ska Öst-Afrika,  anlagd  1891,  med 
export  av  kautsjuk,  vax  och  guld. 
4,000  inv. 

Bei'rut,  B  a  i  r  u  t,  stad  i  Syrien 
vid  Medelhavet,  sedan  1920  hu- 
vudstad i  Stor-Libanon  (se  d.  o.). 
B.  ligger  vid  foten  av  Libanon. 
B.  är  Syriens  främsta  handelsort 
och  hamnstad  för  Damaskus.  Det 
har  järnvägsförbindelse  med  Da- 
maskus och  Homs.  Dess  främsta 
exportartikel  är  råsilke.  Olje-  och 
tvålfabriker.  Det  är  säte  för  flera 
kristna  biskopar  och  har  många 
kyrkor  och  moskéer.  150,000  inv. 
—  B.,  det  forntida  B  e  r  y  t  o  s, 
till  en  början  en  fenicisk  hamn- 
stad, genomgick  skiftande  öden, 
tills  det  140  f.  Kr.  förstördes. 
Det  återuppbyggdes  av  den  ro- 
merske kejsaren  Augustus,  eröv- 
rades 635  av  araberna,  gick  ur 
hand  i  hand  under  korstågen 
och   kom   efter   många   nya   väx- 


lingar i  turkiskt  yilå  1763.  Där 
förblev  det,  tillä  engelsmännen 
erövrade  det  1918.  Tillföll  efter 
världskriget  de  under  fransk 
mandatstyxelse  ställda  syriska 
områdena. 

Beisa,  se  Antiloper. 

Bej  (beg,  bey,  be  i),  turk., 
herre,  titel  i  rang  mellan  efendi 
och  pasja;  bäres  av  pasjornaa 
söner  och  vissa  högre  ämbets- 
män; tilldelas  även  ansedda  ut- 
länningar; sättes  efter  namnet. 
—  Beglerbegi,  "herrarnas 
herre",  titel  för  de  forna  ståt- 
hållarna i  Anatolien  m.  fl.  pro- 
vinser. 

Beklädnadsförband,  b  e  - 

klädnadsmur,  se  Mur. 

Beklädnadsväxter,  t  r  å  d  - 
växter  1.  textilväxter, 
växter,  av  vilka  erhållas  råämnen 
till  textilvaror.  De  växtdelar,  som 
användas,  äro  antingen  hårbild- 
ningar på  fröskal  eller  fruktväg- 
gar, bastceller  eller  hela  kärl- 
strängar. Se  vidare  Aga  ve, 
Asclepiadaceae,  Boeh- 
meria.  Bomull,  Carludo- 
vica,  Ceiba,  Corchorus, 
Crotalaria,  Hampa,  Hi- 
biscus,  Kokospalmen, 
Lin,  Lind,  Manilahampa, 
Ny-zeeländskt  lin,  Sti- 
pa,  Tillandsia,  Urtica. 

Bekni'p.  Vara  i  B.,  säges  om 
ett  föremål,  då  det  blivit  in- 
klämt, så  att  det  ej  utan  svårig- 
het kan  förflyttas. 

Bekännelseskrifter,  se  Sym- 
boliska   böcker. 

Bel,  ursprungligen  staden  Nip- 
purs  gudomlighet,  i  gammal  baby- 
lonisk mytologi  såsom  jordens 
och  luftens  gud  ställd  vid  sidan 
av  A  n  u,  hinamelens,  och  E  a,  vat- 
tendjupets gudomligheter,  seder- 
mera identifierad  med  M  a  r  d  u  k. 
Ordet  motsvarar  västsemiternas 
Baal. 


1227 


Béla— Belfast 


1228 


Gatubild. 

Béla,  konungar  av  Ungern  av 
Arpadska  ätten.  —  B.  I,  d.  1063, 
befäste  kristendomen  i  Ungern. 
—  B.  IV,  reg.  1235—70,  kallad 
"Ungerns  andre  grundläggare" 
för  sitt  outtröttliga  arbete  för 
landets  återuppbyggande  efter 
mongolernas  infall. 

Belanger  [balagje'],  Louis, 
f.  1756,  d.  1816,  fransk  landskaps- 
målare, från  1798  verksam  i  Sve- 
rige som  hovmålare.  Har  utfört 
en  mängd  landskap  i  olja  och 
akvarell,  åtskilliga  reproducerade 
i  gravyrer.  Hans  arbeten  utmär- 
kas av  förkärlek  för  fantastiska 
naturformationer  och  romantiska 
stämningseffekter. 

Belastning.  Maskinb.  En 
kraftmaskins  B.  är  den  effekt, 
som  vid  visst  tillfälle  uttages  av 
densamma.  En  maskins  överbe- 
lastningsförmåga är  förhållandet 
mellan  maximal  och  normal 
effekt.  —  Eléktr.  B.  i  en  elekt- 
risk ledare  uttryckes  i  ström- 
styrka pr  kvmm.  av  ledarens 
tvärsnitt.  —  Mek.  B.  är  arten 
och  inverkan  av  de  krafter,  som 
verka  på  en  balk.  B.  orsakas  dels 
av  balkens  egen  vikt,  dels  av  an- 
gripande krafter.  Man  brukar  vid 
hållfasthetsberäkningar  skilja 
mellan  olika  belastningsfall,  med 
hänsyn    till    vilka   balkens    håll- 


Belfast. 

fasthet  skall  beräknas.  Se  Böj- 
ning. —  Med.  Ärftligt  sjuk- 
domsanlag 1.  disposition  till  sjuk- 
dom. 

Beldenak,  se  Jens  Änder- 
sen  Beldenak. 

Bele.  1-  En  jätte,  som  dödades 
av  Frej.  —  2  Norsk  konung,  om- 
talad i  Fritjofs  saga  som  Inge- 
borgs fader. 

Belemni'ter,  en  familj  utdöda, 
tioarmade  Huvudfotingar, 
närmast  besläktade  med  den  nu 
levande  familjen  SpiruWdae.  Med 
B.  åsyftas  vanligen  endast  den  i 
geologiska  avlagringar  bevarade, 
bakre,  cylindriska  delen  ("vätte- 
ljus")  av  det  inre  kalkskalet;  av- 
tryck av  de  mjuka  delarna  äro 
mycket  sällan  bevarade.  B.  finnas 
redan  i  trias;  för  juran  och  kri- 
tan äro  de  viktiga  ledfossil. 

Belfast    [be'lfäst    1.    belfa'st], 


Belfort-lejonet.    Skulptur    av    Bartholdi. 


1229 


Belfort — Belgien 


1230 


Jrfrnviii^it/ 


stad  i  Ulster,  Irland,  vid  floden  mot  100,000  1911.  —  2.  Stad  i 
Lagan,  grundlagd  1604.  Hamnen,  B.  1,  mest  känd  genom  sina 
—  —  j-  i,_;j.j.:_i--  •_• i.v__j.-       starka  befästningar,   som  hindra 


en  av  de  brittiska  öarnas  största, 
är  befäst.  B.  har  stora  dock- 
anläggningar i  den  nedre  stads- 
delen. Floden  övertväras  av  fyra 
broar,  som  sammanbinda  den 
egentliga  staden  med  förstaden 
Ballymacarret.  B.  har  stor  linne- 
industri, järnindustri,  skepps- 
varv, bomullsfabriker,  brygge- 
rier, ett  flertal  läroanstalter. 
390,000  inv.,  till  övervägande  de- 
len protestanter.  —  B.  blev  1921 
säte  för  en  regering  och  ett  parla- 
ment för  det  genom  home-rule- 
lagen  1920  skapade  nordirländska 
gjälvstyrelseområdet.  Se  Ir- 
land. 

Belfort  [befå'r]  1.  Befor  t 
[befS,'r].  1.  Departement  i  ö. 
Frankrike  vid  Rhen.  95,000  inv. 


fientligt  tillträde  mellan  Voge- 
serna  och  Jura.  39,000  inv.  — 
B.  led  under  fransk-tyska  kriget 
1870 — 71  stora  skador  genom 
tyskarnas  beskjutning  och  upp- 
gavs först  i  samband  med  stille- 
ståndet  före  freden.  Ett  minnes- 
märke över  B :  s  tappra  försva- 
rande är  Belfortlejonet. 

Belgica-expeditionen,  se  Ant- 
arktis sp.  485. 

Belgien,  konungarike  i  v. 
Europa,  begränsat  av  Nederlän- 
derna, Tyskland,  Luxemburg, 
Frankrike  och  Nordsjön.  30,440 
kvkm.  7,700,000  inv.  B.  är  Euro- 
pas tätast  befolkade  land.  Från- 
sett en  mindre,  tysktalande  del 
iir  befolkningen  delad   i   två  hu- 


1231 


Belgien 


1232 


vudgi^upper :  flamländaro 
av  germansk  ras,  talande  den 
med  ligtyskan  besläktade  flam- 
ländskan, omkr.  3,200,000,  före- 
trädesvis i  de  nordliga  provinser- 
na, och  fransktalande  val  löner 
av  romansk  ras,  omkr.  2,800,000, 
i  de  8.  landsdelarna.  Huvudstad: 
Bryssel.  —  NatitrbeskcffeMhet. 
B.  är  till  övervägande  del  ett 
slättland,  som  i  kusttrakterna  pä 
sina  häll  är  lägre  än  havsytan 
och  skyddas  mot  översvämningar 
av  sanddyner  och  fördämningar. 
Endast  i  s.ö.  höjer  sig  landet  och 
uppfylles  av  Ärdennernas  sko- 
giga bergsområde,  vars  högsta 
toppar  icke  överstiga  700  m.  Lan- 
det är  rikt  bevattnat,  i  främsta 
riunmet  av  Schelde  (fr.  Escaut) 
och  Maas  (fr.  Meuse)  med  biflo- 
der, vilkas  vattenlinjer  utökats 
med  en  mängd  kanaler.  Schelde, 
som  utfaller  i  Nordsjön  på  hol- 
ländskt område,  mottager  vid 
Gent  Lys,  som  genom  kanaler 
står  i  förbindelse  med  Yser  längst 
i  v.  Meuse  är  huvudfarleden  i  ö. 
delen  av  landet,  förenar  sig  vid 
Namur  med  Sambre  och  vid  Liége 
med  Ourthe  och  fortsätter  liksom 
Schelde  till  Nederländerna.  — 
Näringar.  Den  rikliga  bevattning- 
en skapar  utmärkta  förutsätt- 
ningar för  ett  givande  åkerbruk, 
vilket  också  gynnas  av  ett  milt 
klimat  och  riklig  nederbörd. 
En  stor  del  av  landet  (se  tabell) 
är  odlad  och  bär  rika  skördar 
av  havre,  råg,  vete,  potatis,  soc- 
kerbetor och  (i  mindre  utsträck- 
ning) korn  och  tobak.  Livlig 
trädgårdsodling.  Huvudnäring  är 
industrien,  som  efter  att  ha  lidit 
stort  avbräck  under  världskriget 
nu  åter  är  i  rask  tillväxt.  I  ö.  och 
s.ö.  finnas  stenbrott  samt  gruv- 
distrikt, som  främst  leverera  kol, 
vidare  järn,  zink  m.  m.  Tillverk- 
ning   av    maskiner,    olika    slags 


järn-  och  stålfabrikat,  vapen, 
silke-,  ylle-  och  bomullsvaror, 
glas,  papper  och  läder  m.  m.  En 
stor  artikel  är  handgjorda  spet- 
sar. Berömda  äro  också  de  s.  k. 
brysselmattorna.  Viktiga  in- 
dustricentra äro  Bryssel,  Liége, 
Gent  och  Antwerpen,  det  sist- 
nämnda tillika  en  handelsstad  av 
betydelse  för  hela  Nord- Europa 
med  en  hamn,  som  är  flitigt  be- 
sökt av  olika  länders  fartyg. 
Oceangående  ångare  kunna  gå 
upp  till  Antwerpen  och  Gent, 
från  vilka  städer  floder  och 
kanaler  leda  till  belgiska  och 
nordfranska  industristäder,  där- 
ibland en  kanal  förbi  Bryssel  till 
de  kanaliserade  floderna  Sambre 
och  Meuse  i  stenkolsdistriktet. 
Belgiens  kommunikationer  till 
lands  äro  väl  utvecklade.  Järn- 
vägsnätet är  synnerligen  tätt, 
och  förslag  föreligger  om  desg 
elektrifiering.  Linjen  över  Charle- 
roi,  Namur  och  Liége  utmed 
Sambre  och  Meuse  är  den  för- 
nämsta internationella  förbin- 
delselinjen. Linjen  Antwerpen — 
Bryssel,  från  landets  stora  hamn- 
stad till*ldess  huvudstad,  är  dess 
förnämsta  inre  trafikled.  —  B. 
tillhör  latinska  myntunionen,  och 
dess  mynt  är  franc  och  centime. 
Det  har  infört  metersystemet.  • — 
Förvaltning.  B.  är  indelat  i  9 
provinser:  Antwerpen  (Anvers), 
Brabant,  öst-  och  Väst-Flandern, 
Hainaut,  Liége,  Limburg,  Luxem- 
burg och  Namur,  var  och  en  un- 


Belgien.  Dynlandskap  vid  Ost> 


1233 


Belgien 


1234 


il  1876 
6,336,1» 


1800 
6,069.321 


Folkmängd. 

19<K) 
6,e«3,548 


1910 
7,428.784 


1910 
7.477,0*7 


1910  års   befolkning  (Sver  2  års  ålder)  fSrdelad  med  hänsyn  till  språket. 

Fransk» 2,833,334      Franska  och  tyska 74,993 


FiamlSndsk» 3,220  662 

Ty-ka 31,415 

Franska  och  flamländska .    .    .       871,288 


Flamländska  och  tyska 
Franska,  tj-ska  och  flamländska 


8,6,52 
62,647 


Areal.    Av   den   totala   arealen,  2.945,104   hektar,   år    1920  Toro  1,340,415  odlade, 
619,781  skogbevuxna,  107,977  icke  under  odling  och  resten  vägar,  sumpmark  m.  m. 


Jordbruksprodukter  (i  ton). 


Ar  1913 

1919 

HavTO     .    . 

.       706,94.''> 

c:a  390,000 

Vete   .    .    . 

.      408,236 

>    280,000 

Korn  .    .    . 

93.225 

»      70,(i00 

Råg    .    .    . 

c:a  500,000 

»    360.('O0 

Tobak     .    . 

9.030 

»      16,000 

PoUtis    .    . 

.    3,201,000 

2.828,544 

Sockerbetor 

.    1,392,000 

1,094,937 

Skogsprodukter.  Ärliga  avkast- 
ningen uppgick  före  kriget  till  c:a  21 
mill.  francs. 

Kreatursstock. 

»dl  1913  "/il  1920 

Nötkreatur     .    .    .    1,849.484  1,292,271 

Hästar 267,160  198,154 

Svin 1,412,293  545,774 

Får 126,202 


Bergshantering  och  Industri. 


Stinltohhrytning. 
Ar  Produktion  (1  mill. 


1913 
1915 
1917 
1919 
1920 


22,»4 
14,u 
14,»> 
18,» 
c:a  22,41 


ton) 


Sl$nbroti  1913. 
1,656  brott  med  c:a  36,000  arbetare, 
produktionsvärde   70,>   mill.  francs. 


Övrig»  bergtprodukter  (i  ton). 
1913 

Briketter 2,609,000 

Koka 3,523,000 

JSrnmalm 150.000 

Zinkmalm 193,000 

Tackjärn 2,485.000 

Stål.  oarbetat .    .    .    .    2,467,0001 
Färdiga  produkter  .    .    2,162,0<iOJ 

Zink 2,56,000  (1019)  41,000 

Textilindustri. 
Produktionsvärde  (1010)  ca  800  miU.  francs. 


1920 

2.022,000 

1,800,000 

(1919)  6,(100 

77,000 

1,129,000 

2,306,000 


Handel. 

Importen  uppgick  1913  till  ett  värde  av  4, -584  mill.  francs  och  1920,  då  den  om- 
fattade ull.  vete.  bomull,  maskiner,  järn  och  stål  m.  m.,  till  10,055  mill.  francs.  Ex- 
porten uppgick  1913  till  ett  värde  av  3,577  mill.  francs  och  1920,  då  den  omfattade 
ull.  järn-,  stål-,  glas-  och  bomullstextilvaror,  bomull,  socker,  maskiner,  kemiska  pro- 
dukter, kol  m.  m.,  till  7,147  mill.  francs. 


Belgiens  handel  med 

Import. 
Pappersmassa   av  trä,  papp,  papper 

m.  m 9,u 

Zinkmalm 6,4s 

Bearbetade  trävaror  m.  m 4,»» 

Maskiner,  instrument  m.  m.      ...  2,o< 

Järn,  zink  m.  m l,ti 

Järnmalm O.u 

Trätjära 0,»i 

Tändstickor  m.  m 0,»o 

övriga  importvaror I,i4 

Totala  importen 25,»i 

der  en  kunglig  guvernör.  Vid 
dennes  sida  står  ett  utskott  av 
sex  medlemmar  av  provinsrådet, 
en  korporation,  som  skall  till- 
varataga     provinsens      intressen 


Sverige  1919  (i  mill.  kr.). 
Export. 

Stenkol,  briketter,  soda  m.  m. .    .    .  3,u 

Garn  av  ull  m.  m 0,m 

Oljekakor,  frö,  växter  m.  m.    .    .    .  O,» 

Zink O,» 

Tackjärn O," 

Fa.-onjäm 0,'> 

Hästar  (17  st.) Cm 

Fön>ter-  och  spegelglas O,» 

övriga  exportvaror 1,«> 

Totala  exporten 7,»» 

och  är  samlad  under  14  dagar 
varje  år.  I  spetsen  för  varje  kom- 
mun stå  en  borgmästare  och  ett 
kommunråd.  —  Enligt  författ- 
ningen av  1831  med  senare  änd- 


1235 


Belgien 


1236 


Belgien.  Meuse, 


ringar  är  B.  en  konstitutionell, 
på  manssidan  ärftlig  monarki. 
Folkrepresentationen  består  av 
två  kamrar:  senaten  med  120 
medlemmar,  valda  för  8  år,  och 
representanternas  hus  med  en 
medlem  för  varje  40,000-tal  in- 
vånare, valda  för  4  år.  Proportio- 
nellt valsystem,  allmän  manlig 
rösträtt.  —  Rättsväsendet  är 
ordnat  efter  franskt  mönster 
med  227  kantoner  och  en  freds- 
domare i  varje,  26  distrikts- 
domstolar i  första  instans  och  en 
appellationsdomstol  för  civilmål, 
assisdomstolar,  tre  appellations- 
och  en  kassationsdomstol  för 
brottmål.  Rättsordningen  vilar 
huvudsakligen  på  Code  Napoleon. 
—  Det  belgiska  försvarsväsendet, 
grundat  på  lagarna  om  allmän 
värnplikt  av  år  1909  och  1913, 
är  1922  föremål  för  omorganisa- 
tion. Ett  förslag  föreligger  om 
en  utbildningstid  av  12  månader 
vid  icke  beridna  och  15  vid  be- 
ridna vapenslag,  vartill  skulle 
läggas  en  repetitionsövning  om 
resp.  3  och  1  månad.  Armén  be- 
står   av    6    armékårer,    divisions 


d'armée,  varje  sådan  omfattande 
två  infanteridivisioner  och  ett 
tungt  artilleriregemente.  Vidare 
finnas  ett  arméartilleri  om  tre 
tunga  regementen,  en  kavalleri- 
division och  diverse  specialtrup- 
per. Efter  världskriget  har  B. 
börjat  organisera  en  mindre 
flotta  av  f.  d.  tyska  torpedjagare. 
—  Religionen  är  till  övervägande 
grad  romersk-katolsk;  protestan- 
terna beräknas  endast  till  omkr. 
28,000  personer  och  judarna  till 
13,000.  Katolska  kyrkans  över- 
huvud är  ärkebiskopen  i  Mecheln. 
Utom  honom  finnas  6  katolska 
biskopar.  Protestantiska  kyrkan 
ledes  av  en  synod.  —  Under- 
visningsväsen. B.  har  5  universi- 
tet: i  Liége,  Bryssel  och  Louvain 
och  två  i  Gent  (ett  franskt 
och  ett  flamländskt).  En  mängd 
tekniska  läroanstalter  för  olika 
stadier  finnas.  Konstakademien 
i  Antwerpen  har  en  berömd 
målarskola.  Den  första  undervis- 
ningen lämnas  i  folkskolor,  som 
stå  under  de  kommunala  myndig- 
heterna, men  vid  deras  sida  fin- 
nas en  mängd  privata,  under  led- 


1237 


Belgien 


1238 


Belgien.  Landskap  frän  trakten  kring  Spa. 


ning  av  munkar  eller  nunnor. 
Mellanskolor  och  gymnasier  stå 
i  allmänhet  under  kultusministe- 
riets  överinseende.  De  religiösa 
striderna  mellan  klerikaler  och 
liberaler  ha  emellertid  verkat 
hämmande  på  skolväsendets  ut- 
veckling. Allmänbildningen  och 
läskunnigheten  ha  därför  ända  in 
i  senaste  tid  lämnat  mycket 
övrigt  att  önska.  En  stark  natio- 
nell flamländsk  rörelse  strävar 
att  göra  det  flamländska  språket 
likaberättigat  med  det  franska. 
Detta  har  delvis  lyckats  genom 
språklagar,  som  gjort  det  till 
undervisningsspråk  i  folkskolor- 
na och  officiellt  språk  i  de  flam- 
ländska landsdelarna.  Den  högre 
undervisningen  är  dock  i  regeln 
franskspråkig.  —  Historia.  B.  är 
som  självständig  stat  av  ungt 
datum,  men  dess  folks  historia 
går  långt  tillbaka.  Det  gamla 
belgiska  Gallien  var  delat  mellan 
flera  stridbara  stammar:  atreba- 
ter,  moriner,  menapier,  nervier 
och  trevirer,  vilka  på  50-t.  f.  Kr. 
besegrades  av  de  romerska  härar- 
na under  Caesar.  Från  romarna 
överginso  de  till  de  frankiska  och 


karolingiska  härskarnas  välde 
och  tillbragte  oroliga  århundra- 
den under  olika  dynastier.  På 
1100-t.  börjar  ett  enastående  eko- 
nomiskt uppsving  i  B.  I  det  av 
de  romanska  vallonerna  bebodda 
s.  B.  uppstår  en  intensiv  bergs- 
hantering och  metallindustri  och 
i  det  av  de  germanska  flamlän- 
darna  bebodda  n.  B.  rika  han- 
delsstäder och  en  betydande  tex- 
tilindustri. Dessa  städer,  som 
lågo  vid  de  stora  handelsvägarna, 
hade  på  1200-  och  1300-t.  sin 
storhetstid,  och  Gent,  Briigge  och 
Ypern  voro  då  Nord-Europas 
rikaste  städer.  I  början  av  1400-t. 
samlades  det  splittrade  B.  under 
hertigens  av  Burgimd,  Filip  den 
godes,  spira  (se  Burgund). 
Endast  furstendömet  Liége  intog 
under  en  furstbiskop  en  särställ- 
ning. Genom  Marias  av  Burgund 
gifte  med  Maximilian  av  öster- 
rike  kommo  de  belgiska  län- 
derna, som  jämte  det  nuvarande 
konungariket  Hollands  område 
började  kallas  Nederländerna,  fr. 
Pays-Bas,  under  habsburgarna, 
först  under  de  tyska  kejsarna 
och    från    1555    under    Karl   V:s 


1239 


Belgien 


1240 


Belgien.    Kolgruvor    och    masugnar.    Liége-distriktet. 


ättlingar  på,  Spaniens  tron.  Det 
spanska  väldet  urartade  snart 
till  ett  hårt  förtryck,  särskilt  i 
de  protestantiska  nordprovinser- 
na, som  1579  gjorde  sig  fria  (se 
Nederländerna,  historia) . 
De  katolska  belgiska  provinserna, 
som  1576  genom  pacifikationen  i 
Gent  anslutit  sig  till  nordprovin- 
sernas frihetskamp,  sökte  snart 
försona  sig  med  Spanien.  1581 
inkallade  de  likväl  den  franske 
prinsen  Frans  av  Anjou 
och  krönte  honom  till  hertig. 
Frans  fördrevs  snart,  och  den 
spanske   ståthållaren   A  1  e  x  a  n  - 


Belgien.   Bondgård   i   Ardnnnerna. 


der  Farnese  lyckades  då 
splittra  flamländarna  och  vallo- 
nerna.  Efter  en  hjältemodig 
kamp  dukade  de  flamländska 
städerna  under,  bl.  a.  Antwer- 
pen  (1585),  vars  ställning  som 
Nord-Europas  handelscentrum  nu 
övertogs  av  det  holländska  Am- 
sterdam. B.  kallades  efter  denna 
tid  vanligen  Spanska  Ne- 
derländerna, vilka  förblevo 
under  spanska  kronan  och  måste 
utstå  långvariga  fejder  med  den 
nya  holländska  staten,  avslutade 
först  med  Westfaliska  freden 
1648,  då  de  måste  avstå  vänstra 
stranden  av  nedre  Schelde,  hela 
Nord-Brabant  samt  Maastricht. 
Förlusten  var  så  mycket  svårare, 
som  den  hindrade  dem  från  fri 
bestämmanderätt  över  Scheldes 
mynning  och  sjöfart.  Frankrike, 
som  1635  blandat  sig  i  kriget, 
fortsatte  fejden  tio  år  till  och 
tog  genom  Pyreneiska  freden 
1659  södra  delen  av  Luxemburg, 
hela  Artois  samt  delar  av  Flan- 


1241 


Belgien 


1242 


1.    v.    Kyrkan    i    Reninghe,    t.    li.    Notre    Damekyrkan  i  Nieuport,  ödelagda 
under    världskriget. 


dern  och  Hainaut.  Efter  nya  för- 
vecklingar gav  freden  i  Nijmegen 
1679  Frankrike  återstoden  av 
franska  Flandern  och  en  ny  del 
av  Hainaut.  De  fortsatta  krigen 
under  Ludvig  XIV:s  regering 
medförde  inga  nya  territoriella 
förluster  för  de  belgiska  län- 
derna, som  dock  i  Utrecht- 
freden  1713  på  grund  av  habs- 
burgarnas  utgång  i  Spanien  åter 
lades  under  den  österrikiska 
grenen  av  ätten  och  fingo  namnet 
Österrikiska  Nederlän- 
derna. Kejsar  Josef  II :8  re- 
formnit framkallade  1789  ett 
uppror,  varigenom  1790  Belgiens 
förenta  stater  proklamerades. 
Trupper  återställde  snart  det 
österrikiska  väldet,  vilket  dock 
redan  efter  två  år  föll  för  franska 
revolutionstruppers  segerrika  in- 
vasion. Landet  annekterades 
formligen  1795  och  gavs  fransk 
förvaltning.  Vid  den  stora  upp- 
görelsen efter  Napoleons  fall  för- 
enades det  1815  med  Holland  till 
ett  nybildat  konungarike  Neder- 
länderna under  en  furste  av  huset 
Oranien.  Missnöje  med  den  av 
Holland  trots  dess  underlägsenhet 
i  fråga  om  folkmängd  utövade 
hegemonien  samt  religiösa  mot- 
sättningar framkallade  1830  en 
revolution.  Landet  förklarade  sig 


oberoende  och  valde  till  konung 
prins  Leopold  av  Sachsen-Koburg. 
En  stormaktskonferens  i  London 
ingrep  emellertid  och  framdrev 
15  nov.  1831  ett  fördrag  angående 
skilsmässa  mellan  Holland  och  det 
nya  konungariket,  som  fick  nam- 
net Belgien.  Enligt  detta  för- 
drag övergick  hälften  av  Luxem- 
burg och  Limburg  till  Holland 
och  Schelde  förklarades  öppen 
för  båda  ländernas  sjöfart.  B. 
förklarades  neutralt  under  stor- 
makternas (Englands,  Frankri- 
kes, Rysslands,  Österrikes  och 
Preussens)  garanti.  Holland  väg- 
rade emellertid  att  underteckna 
fördraget  och  föll  till  föga  först 
sedan  franska  trupper  ryckt  till 
B:s  hjälp  och  en  fransk-engelsk 
flotta  blockerat  Scheldemynnin- 
gen.  Men  formellt  kom  ingen 
uppgörelse  till  stånd  förrän  19 
april  1839  i  London.  Konunga- 
riket B.  utvecklade  sig  under 
Leopold  I  (1831—65)  mycket 
raskt  i  materiellt  hänseende. 
Industri  och  handel  gjorde  snabba 
framsteg.  På  det  inrikespolitiska 
området  rådde  däremot  splitt- 
ring mellan  klerikaler  och  libe- 
raler, vilket  försvårade  reform- 
arbetet. Kort  efter  det  Leopold 
II  (1865 — 1909)  bestigit  tronen, 
kom  försvarsfrågan  i  förgrunden. 


1243 


Belgien 


1244 


Belgien.  Återuppbyggandet  vid  Ypt 


ridskriget. 


Trots  neutralitetsgarantien  hade 
faror  för  B:s  självständighet  vid 
mitten  av  1800-t.  visat  sig,  icke 
minst  genom  Napoleon  III:s 
ingalunda  dolda  annexionsplaner, 
och  detta  drev  fram  krav  på  en 
militär  reorganisation.  Betydan- 
de anslag  beviljades  till  armén, 
och  Antwerpen  utbyggdes  till  en 
stark  fästning.  Oenighet  rådde  be- 
träffande språket.  De  romanska 
vallonerna  talade  franska,  flam- 
ländarna  sitt  eget,  holländskan 
närstående  mål,  och  det  var  en- 
dast efter  långvariga  strider,  som 
de  senare  trots  sin  numerära  över- 
lägsenhet kunde  få  flamländskan 
erkänd  såsom  likvärdig  med 
franskan  (1898).  Genom  en  syn- 
nerligen stark  påtryckning  från 
socialisterna  genomdrevs  en  val- 
ordning 1893,  som  visserligen  för- 
verkligade målet  allmän  rösträtt 
men  kombinerade  den  med  ett 
på  förmögenhet  grundat  plural- 
valsystem. 1899  antogs  ett  förslag 
om  proportionella  val.  Den  lika, 
allmänna  rösträtten  vållade  emel- 
lertid fortsatt  strid  och  infördes 
först  1920.  Kampen  härom  var 
kännetecknad  av  stora  strejker 
och  upplopp,  som  särskilt  1902 
hade  stor  omfattning.  Våldsam 
jäsning  framkallade  likaledes 
kampen  om  arbetarlagstiftningen, 
ålderdomspensioneringen  och  ^ol- 
väsendets  reformering.  Särskilt  på 
sistnämnda     område    framträdde 


den  lör  ii :  s  hela  senare  historia 
karaktäristiska  motsättningen 
mellan  de  klerikala  och  liberala, 
vilka  alternerat  vid  makten.  1884 
fingo  de  klerikala  övertaget  och 
lyckades  under  tre  årtionden  rida 
ut  svåra  inrikespolitiska  stor- 
mar. En  av  deras  första  åt- 
gärder var  att  genomdriva  parla- 
mentets erkännande  av  Leopold 
II  såsom  Kongostatens  (se 
Kongo)  suverän  1885,  och  de 
ledde  B :  s  första  steg  som  kolonial- 
makt genom  att  1908  genomdriva 
Kongostatens  övergång  till  en 
belgisk  kronkoloni  under  namn 
av  Belgiska  Kongo.  Med 
Frankrike  slöts  en  överenskom- 
melse om  de  franska  och  belgiska 
Kongoområdenas  gränser.  Vid 
genomdrivandet  av  en  försvars- 
reform fingo  klerikalerna  under- 
stöd även  av  liberala  och  socia- 
listiska element.  Det  gamla 
volontärsystemet  slopades,  och 
första  steget  till  allmän  värn- 
plikt togs  1909,  kort  innan  Leo- 
pold II  avled.  Hans  efterträdare, 
brorsonen  Albert  I,  f.  1875, 
fick  fullfölja  detta  verk.  Orostill- 
ståndet i  Europa  skärpte  kravet 
på  effektiva  militära  skyddsåt- 
gärder. Marockokonflikten  mellan 
Tyskland  och  Frankrike  1911  för- 
anledde ministären  de  Broque- 
ville  att  1913  genomdriva  en 
arméreform.  De  visserligen  brist- 
fälliga   rustningarna    visade    sig 


1245 


Belgien 


1246 


icke  opåkallade,  när  tyska  trup- 
per vid  världskrigets  utbrott 
kränkte  B:s  neutralitet.  Ang. 
de  följande  striderna  på  belgisk 
mark  och  belgiska  härens  insats 
i  kriget  se  A  n  t  w  e  r  p  e  n, 
Flandern,  Liége,  Världs- 
kriget och  Y  p  e  r  n.  Medan 
belgiska  regeringen  residerade 
i  Le  Havre,  lades  det  ockupe- 
rade B.  under  en  tysk  förvalt- 
ning, som  visserligen  inom 
kort  skapade  ordning  men  för 
befolkningen  medförde  kännbara 
lidanden  i  form  av  deportationer 
och  kontributioner.  Tyskarna, 
som  länge  under  kriget  mngåtts 
med  planer  att  i  en  eller  annan 
form  befästa  sitt  inflytande  i  B., 
måste  i  nov.  191 S  lämna  B.,  som 
återställdes  i  sin  förra  utsträck- 
ning med  undantag  därav  att 
efter  Versaillesfreden  de  små 
gränsområdena  E  u  p  e  n  och 
Malmedy  —  989  kvkm.  och 
omkr.  65,000  inv.  —  införlivades. 
Genom  freden  1919  fick  B.  vidare 
ensamt  den  suveränitet  över 
distriktet     Moresnet     —     3 


Belgisk     koust: 
E. 


Aftonbön.     Målning     av 
Laermans. 


Belgisk     konst:      Gruvarbetarnas     hem- 
komst.   Helief    av    C.    Meunier. 

kvkm.  och  2,700  inv.  —  som  det 
sedan  1815  delat  med  Preussen. 
Under  kriget  hade  klerikalernas 
hegemoni  övergått  i  ett  sam- 
arbete med  liberaler  och  socia- 
lister. Valen  1919  inneburo  en 
svår  motgång  för  klerikalerna, 
som  med  knapp  nöd  hävdade  sin 
niunerära  överlägsenhet  över  de 
starkt  framåtgående  socialister- 
na. Koalitionsministären  D  e  1  a  - 
croix  efterträddes  1920  av  en 
liknande  samlingsministär  C  a  r  - 
ton  de  Wiart,  som  inför  de 
allt  starkare  kraven  på  en  parti- 
regering utlyste  nya  val  nov. 
1921.  Dessa  medförde  en  ökning 
av  klerikalernas  parlamentsom- 
bud, men  inneburo  ingen  större 
förändring  i  partiernas  läge.  En 
övergångsministär  under  dittills- 
varande  finansministern  T  h  e  u  - 
nis  blev  därför  följden  i  dec.  1921. 
B.  har  efter  kriget  fört  en  yttre 
politik  i  närmaste  anslutning  tiU 
Frankrikes,  med  vilket  land  det 
1921  slöt  ett  separatavtal,  vars 
mest  uppmärksammade  del  var 
en  av  de  båda  ländernas  general- 
staber utarbetad  militärkonven- 
tion. —  B:s  litteratur  befann  sig 
under  medeltiden  i  blomstring  och 
hade  stark  inverkan  på  den  fran- 
ska renässansdiktningen.  Men  se- 
dan låg  den  i  lägervall  ända  till 
början  av  1800-t.,  då  den  började 
få  nytt  liv  genom  den  flamländska 


1247 


Belgien 


1248 


Belgisk  konst;  Verhaeren  laser  for  sina 
(Sittande   längst 

rörelsens  pioniärer  Ledeganck 
och  Conscience.  Denna  liv- 
aktighet spred  sig  över  till  det 
franskspråkiga  B.,  och  från  slu- 
tet av  1800-t.  ha  en  rad  belgiska 
författare  och  diktare  låtit  tala 
om  sig  utanför  B:s  gränser. 
Början  gjordes  med  Charles 
de  Costers  roman  La  légende 
d'Ulenspigel  (1867).  I  Costers 
spår  följde  Camille  Lemon- 
n  i  e  r  med  en  ytterst  rikhaltig 
prodxiktion,  och  efter  honom  ha 
Rodenbach,  Verhaeren, 
Maeterlinck  (Nobelprista- 
gare 1911)  och  van  Ler- 
berg h  e  vunnit  berömmelse.  De 
senare  årtiondenas  litterära  liv- 
aktighet har  vidare  tagit  sig  ut- 
tryck i  en  mängd  tidskrifter,  av 
vilka  böra  nämnas  La  Jeune 
Belgique,  Revue  Möderne  och 
La  Société  Nouvelle.  —  B:8  konst 
uppvisar  efter  den  flamländska 
konstens    storhetstid    på    1400 — 


vänner.   Målning  av  T.  van  Uysselberghe. 
:.   h.    Maeterlinck.) 

1500-t.  (se  Flamländsk 
konst)  först  vid  1800-t :s  bör- 
jan en  ny  blomstring.  Först  do- 
minerar historiemåleriet  med 
namn  som  W  a  p  p  e  r  s  och  G  a  1  - 
1  a  i  t  samt  framför  allt  L  e  y  s, 
som  är  den  förnämste  historie- 
målaren vid  århundradets  mitt, 
i  sin  stil  anslutande  sig  till 
1500-t  :s  nederländare  och  tyskar. 
En  realistisk  riktning  under  på- 
verkan av  Courbet  bryter  in  med 
de  G  r  o  u X,  som  hämtar  sina 
ämnen  ur  de  fattigas  och  fabriks- 
arbetarnas liv,  vari  han  får 
efterföljare  bl.  a.  i  L  a  e  r  m  a  n  s, 
vars  bilder  äro  utförda  i  en  deko- 
rativ ytstil,  och  M  e  u  n  i  e  r,  den 
belgiska  konstens  största  person- 
lighet under  1800-t.,  främst  verk- 
sam som  skulptör.  Fransk  im- 
pressionism av  mondän  riktning 
företräder  den  även  i  Frankrike 
verksanmie  Alfred  Stevens, 
medan    van    Rysselberghe 


1249 


Belgiska   Kongo — Belize 


1250 


påverkats  av  neoimpressionis- 
mens  prickmanér.  Åv  belgisk  här- 
komst ehuru  bosatt  i  Paris  var 
även  den  store  tecknaren  och 
etsaren  Félicien  Rops,  Bau- 
delaires  illustratör.  Inom  arki- 
tekturen framträder  främst  P  o  e- 
1  a  e  r  t,  skaparen  av  det  väldiga 
Palais  de  Justice  i  Bryssel  (1866 
— 83),  en  fri  tillämpning  av 
historiska  stilar  (se  ill.  till 
Bryssel).  Trots  sitt  nära 
beroende  av  den  franska  har  den 
belgiska  konsten  utvecklat  natio- 
nella drag,  starkast  kanske  i  Meu- 
niers    och    andras    arbetarbilder. 

Belgiska  Kongo,  se  Kongo. 

Be'Igrad  (serb.  Beograd,  vita 
borgen),  Jugoslaviens  befästa 
huvudstad  vid  Savas  inflöde  i 
Donau  mitt  emot  det  före  världs- 
kriget ungerska  Semlin.  B.  äger 
genom  sitt  läge  vid  den  stora 
järnvägstrafikleden  Budapest  till 
Konstantinopel  ( södra  orientex- 
pressen)  stor  betydelse  som  Jugo- 
slaviens förnämsta  import-  och 
export-  samt  transitoort.  Univer- 
sitet. Säte  för  ortodox  patriark 
och  katolsk  ärkebiskop.  120,000 
inv.  —  B.  var  i  gamla  tiden  un- 
der namnet  Singidu'num  en  ro- 
mersk kasernstad.  Senare  kom 
det  under  namnet  A'lba  Gra&ca 
i  händerna  på  avarer,  bulgarer 
och  mongoler  samt  på  1300-t. 
serber,  vilka  dock  1426  måste  av- 
stå det  till  ungrarna.  Ss.  en 
kristen  utpost  mot  turkarna  spe- 


lade det  en  stor  roll  under  den 
senare  medeltidens  tiirkiska  krig. 
1521  intogs  det  av  turkarna,  som 
med  kortare  avbrott  höllo  det 
till  1717,  då  det  intogs  av  öster- 
rikiska trupper  under  Eugen  av 
Savojen.  1  freden  i  B.  1739  åter- 
ställdes det  till  Turkiet,  som, 
frånsett  en  österrikisk  ockupa- 
tion 1789 — 91  och  serbiskt  herra- 
välde över  staden  efter  en  res- 
ning i  början  av  1800-t.,  behöll 
fästningen  i  B.  till  1867.  Ss.  Ser- 
biens huvudstad  erövrades  det  av 
österrikarna  först  1914  och  efter 
utrymning  på  nytt  1915  och  be- 
sattes 1918  av  ententetrupper.  Se- 
dan dess  huvudstad  i  Serbernas, 
kroaternas  och  slovenernas  rike. 

Be' liar  1.  B  e'  1  i  a  1,  judisk  be- 
nämning på  djävulen,  från  början 
möjligen  beteckning  för  en  under- 
jordisk gudomlighet.  Jfr  Djävul. 

Beiisarius,  f.  505,  d.  565,  från 
530  fältherre  hos  kejsar  Justinia- 
nus  I  (se  d.  o.).  B.  kuvade  532 
Nikaupproret  i  Konstantinopel 
och  intog  följande  år  det  vanda- 
liska  väldet  i  Afrika.  I  striden 
mot  östgoterna  i  Italien  erövrade 
han  Sicilien  535,  Neapel,  Rom  och 
Ravenna  men  understöddes  föga 
hemifrån  och  avlöstes  549  av 
Narses.  559  räddade  B.  Konstan- 
tinopel från  bulgarernas  angrepp. 
Hovintriger  och  kejsarens  avund 
berövade  honom  friheten  562. 

Belize  [beli'fi],  B  a  1  i  z  e,  brit- 
tiska Honduras'  huvudstad,  belä- 
gen i  sumpmarker  vid  mynningen 


40.   —  L  e  I.   I       Tr    3.   8.   22 


1251 


Bell— Belle-ile 


1252 


Alexander  Graham  Bell. 
av  floden  B.  Invid  staden  ligger 
fästet  S:t  George.  10,000  inv. 

Bell.  1.  Andrew  B.,  f.  1753, 
d.  1832,  skotsk  pedagog.  Se  L  an- 
casterskolor.  —  2.  Alex- 
ander Graham  B.,  f.  1847, 
d.  1922,  skotsk-amerikansk  upp- 
finnare, professor  i  talorganens 
fysiologi  vid  universitetet  i  Bos- 
ton 1876 — 80,  uppfann  telefonen 
(1876),  fotofonen  (1880)  och 
grammofonen  (1887).  —  3.  Jo- 
hannes B.,  f.  1868,  tysk  poli- 
tiker och  jurist,  kolonial-  och 
sedan  kommunikationsminister 
1919,  undertecknade  jämte  Her- 
man Miiller  Versaillesfreden  å 
Tysklands  vägnar. 

Bellado'nna,  A'tropa  hella- 
do'nna  (fam.  Solana' ceae),  en 
högväxt,  busklik  ört  med  klock- 
lika,  violettbruna  blommor  och 
hela,  ovala  1.  äggrunda  blad. 
Frukterna  äro  svarta,  glänsande 
bär.  B.  förekommer  vild  i  s.  och 
mellersta  Europa.  I  B.  finnes 
bl.  a.  alkaloiden  a  t  r  o  p  i  n,  som 
karaktäriseras  av  en  specifik 
hämmande  verkan  på  vagusner- 
ven  och  dess  förgreningar.  På- 
tagliga symtom  av  denna  verkan 
är  vidgning  av  pupillen  (mydri'a- 
sis),  upphävande  av  svett-  och 
spottkörtlarnas  avsöndring,  på- 
skyndad puls  genom  förlamning 
av  normal  hämningsverkan  från 
vagus.  Större  doser  angripa  hjär- 
nan och  medföra  yrsel,  excitation 
samt     slutligen     förlamning     av 


livsviktiga    centra,    varav    döden 
följer. 

Bellagio  [bella'djå],  turist- 
ort vid   Comosjön,   Italien. 

Bellamy  [be'll8mi],  Edward, 
f.  1850,  d.  1898,  nordamerikansk 
författare,  som  i  en  utopisk  ro- 
man Looking  backward  2000 — 
1887  (1888;  En  återblick,  1889) 
bl.  a.  hävdade  privategendomens 
nationalisering. 

Bellary  [belä'rri],  B  a  1  h  a  r  y, 
V  a  1  a  h  a  r  y,  stad  i  distriktet 
med  samma  namn  i  Madras,  brit- 
tiska Indien.  35,000  inv.  —  Di- 
striktet har  ett  hett,  osunt  och 
ytterligt  torrt  klimat  och  är  ofta 
hemsökt  av  missväxt.  1876 — 78 
omkommo  av  hunger  över  300,000 
inv. 

du  BcIIay  [dy  bellä'],  Joa- 
chim, f.  1525,  d.  1560,  fransk 
skald;  utgav  1549  den  Ronsard- 
ska  skolans  märkliga  program- 
skrift Défense  et  illustration  de 
la  langue  frangaise  (se  Fran- 
ska  litteraturen). 

Belleau  [bellå'],  Remy,  f. 
1528,  d.  1577,  fransk  skald,  till- 
hörde Plejaden  (se  d.  o.)  och  in- 
förde herdedikten  i  fransk  litte- 
ratur. Se  Franska  littera- 
turen. 

Belle-ile  [belli'1],  ö  i  Atlan- 
tiska oceanen  vid  Frankrikes 
västkust.  Huvudnäringarna  äro 
åkerbruk,  boskapsskötsel  och 
fiske. 


1253 


Bellenz — Bellini 


1254 


Be'Ilenz,  se  Bellinzona. 

BeIIe'rofon  1.  B  e  1 1  e  r  o  f  o'  n- 
t  e  8,  Glaukos'  son,  grekisk  sago- 
hjälte, kom  till  konung  Proitos  i 
Tiryns,  där  drottningen  förälska- 
de sig  i  honom.  Dä  han  avvisade 
henne,  anklagade  hon  honom  hos 
sin  make  för  att  ha  velat  locka 
henne  till  otrohet.  Proitos  sände 
B.  till  Lykien.  Där  utförde  han 
flera  farliga  stordåd  och  dräpte 
bl.  a.  vidundret  Kimaira  med 
hjälp  av  den  bevingade  hästen 
Pega  s  o  s. 

Bellevue  [beUvy'],  fr.,  "vac- 
ker utsikt";  vanligt  namn  på 
villor  och  lustslott.  —  1.  B.  vid 
Sedan,  där  1870  kapitulationen 
undertecknades.  —  2.  Lustslott 
vid  Seine,  byggt  av  madame  de 
Pompadour.  —  3.  B.  vid  Roslags- 
tull utanför  Stockholm,  bebott 
av  Gustav  III  och  Karl  XV.  — 
4.  Egendom  vid  Malmö,  som  1905 
styckades  till  villatomter.  B.  är 
nimaera  den  största  villastaden 
inom  Malmö. 

Belli'ni,  venetiansk  målarsläkt. 
1.  J  a  c  o  p  o  B.,  f.  omkr.  1400,  d. 
1470  1.  1471,  utbildade  sig  under 
ledning  av  Gentile  da  Fabriano 
i  Venedig  och  Florens  och  var 
huvudsakligen  verksam  i  sin 
hemstad.  Jämte  sina  två  söner, 
Gentile  och  Giovanni,  är  han 
grundläggare  av  den  venetian- 
ska  målarskolan.  —  2.  Gentile 


Relikprocession.     Målning     av     Gentile 
Bellini. 


Madonna    och    helgon.    Målning    av   Gio- 
vanni   Bellini. 

ii.,  f.  sannolikt  1429,  d.  1507,  den 
föreg:s    äldre    son,    medhjälpare 
och   efterföljare,   besökte   Padua, 
arbetade    sedan    i    Venedig,    där 
han  njöt  stort  anseende.  När  sul- 
tanen Muhammed  II  hos  rådet  i 
Venedig    hade     anhållit    om    en 
framstående    målare,    sändes    B. 
till     Konstantinopel    (1479—80). 
Orientaliska     typer    och    dräkter 
återkomma  sedermera  ofta  i  hans 
arbeten.      En     serie     målningar, 
som     framställa    händelser    för- 
knippade    med     en     venetiansk 
relik,  ett  stycke  av  Kristi  kors, 
visa      med      omständlig      detalj- 
trohet intressanta  scenerier  fräii 
det  dåtida  Venedig.  —  3.  Gio- 
vanni    B.      (Giambellini, 
födelseåret  okänt),  d.  1516,  yngre 
son  till  Jacopo  B.  Liksom  brodern 
Gentile  påverkades  han  starkt  av 
den  paduanska  skolans  hårda  mål- 
ningssätt,  i   främsta  rummet  av 
sin   svåger   Mantegna.    Ett   stort 
antal  arbeten  av  hans  hand,  ma- 
donnabilder, scener  ur  den  heliga 
historien  etc,  ge  vid  handen  hans 
utveckling  till  en  mjukare,  mind- 
re   lineär    stil    och  en  varmare 
kolorit.    Bekantskapen    med    den 
av  Antonello  da  Messina  1473  i 
Venedig  införda  oljefärgstekniken 
blev    avgörande    för   Brs   senare 
alstring.   Madonnan,   omgiven  av 
helgon    (sacra  conversazione,  he- 
ligt samtal),  är  det  ofta  uppre- 


1255 


Beliini — Bellman 


1256 


pade  ämnet  för  hans  mälningar 
frän  denna  tid,  vilka  genom  den 
emalj  aktigt  lysande  klarheten  i 
sin  färg  höra  till  den  yenetianska 
målarskolans  ledande  arbeten. 
Venedigs  rangställning  i  1500- 
t:i  konsthistoria  beror  till  vä- 
sentlig del  på  håna  banbrytande 
verksamhet.  Giorgione  och  Tizian 
voro  hans  lärjungar,  likaså  Lo- 
renzo  Lotto,  Sebastiano  del  Piom- 
bo  och  många  andra  av  tidevar- 
vets mest  framstående  konstnärer. 

Belli'ni,  V  i  n  c  e  n  z  o,  f.  1801, 
d.  1835,  italiensk  operakomposi- 
tör. Hans  kompositioner  äga 
många  drag  gemensamma  med 
Bossinis  operor  men  äro  i  regel 
ytligt  behandlade.  Bäst  och  mest 
känd  är  operan  Norma  (1831). 

Belli'nus,  Olaus  Stefan  i, 
f.  omkr.  1545,  d.  1618,  biskop  i 
Västerås  1589.  B.  spelade  en  be- 
tydande roll  vid  Uppsala  möte 
1593  och  medverkade  till  formu- 
leringen av  dess  beslut,  som  mot 
hertig  Karls  önskan  upptog  ett 
fördömande  även  av  kalvinister- 
na. Misstänkt  för  papism,  blev 
han  16U6  avsatt  från  sitt  ämbete 
men  återinsattes  redan  1608. 

BelIinzo'na,  B  e  1 1  e  n  z,  stad 
i  Schweiz  vid  Ticino.  Genom  sitt 
läge  av  stor  militärisk  betydelse 
10,000  inv. 

Be'llis  pere'nnis,  tusen- 
8  k  ö  n  a  n,  en  liten,  flerårig  ört 
(fam.  CoTnpo'sitae),  som  ofta  od- 
las och  även  förekommer  vild- 
växande i  8.  Sverige.  Den  ensam- 
ma blomkorgen  är  sammansatt 
av  gula  diskblommor  och  vita 
strålblommor.  De  odlade  former- 
na hava  ofta  "dubbla",  vita  eller 
ljusröda  blommor. 

Beilman,  Karl  Mikael,  f. 
1740,  d.  1795,  skald;  son  till  Jo- 
han Arent  B.,  d.  1766,  ämbetsman 
i  Stockholm,  och  Katarina  Her- 
monia;    sonson  till  Johan  Arent 


B.,  f.  1664,  d.  1709,  eloquentise 
professor  i  Uppsala.  B.  växte  upp 
i  en  pietistiskt  from,  förfinad 
och  intelligent  omgivning  och 
fick  god  undervisning.  Musikali- 
ska och  vittra  anlag  gjorde  sig 
tidigt  gällande,  hans  första 
alster  hade  religiös  och  moralise- 
rande prägel.  1759  var  han  an- 
ställd som  extraordinarie  i  riks- 
banken, fick  i  början  goda  vitsord 
men  måste  ta  avsked  för  oordent- 
lighet  och  skuld.  Efter  andra 
kortvariga  anställningar  i  verken 
fick  B.  1776  genom  Gustav  III 
beställning  som  sekreterare  i 
nummerlotteriet  jämte  en  pension 
ur  kungens  handkassa  och  titeln 
hovsekreterare;  han  gifte  sig 
med  Lovisa  Grönlund  och  fick  5 
barn.  God  familjefar  var  han 
knappast  men  ej  heller  en  sä  för- 
fallen drinkare,  som  t.  ex.  Fryx- 
eU  velat  påstå;  han  vanskötte 
sina  affärer  och  dog  i  misär. 
Hans  personlighet  skildras  såsom 
älskvärd,  godmodig,  munter  och 
lättsinnig.  —  B:s  första  litterära 
försök  voro  översättningar,  ett 
par  satirer  i  Dalins  maner  och 
en  del  smärre  dryckes-  och  säll- 
skapsvisor. Barbaradagen,  4  dec, 
1766  stiftade  B.  Bacchi  Ordens- 
kapitel som  parodi  på  det  allvar- 
liga ordensväsendet;  han  uppre- 
pade sedan  dessa  burleska  skämt 
i  adliga  eller  borgerliga  kretsar, 
som  hade  omåttligt  roligt  däråt. 
Mot  slutet  av  1760-t.  får  hans 
diktning  mera  personlig  egenart. 
Vid  denna  tid  påbörjar  han  den 
serie  dikter,  som  i  fullbordad 
form  skulle  bliva  hans  främsta 
verk.  Fredmanscykeln.  Huvud- 
figurens namn  är  lånat  från  en 
verklig  person,  f.  d.  hovurmaka- 
ren Jean  Fredman,  som  kort  för- 
ut avlidit.  De  övriga  flgiu-er,  som 
framträda  i  dikterna,  ha  likale- 
des namn  och  möjligen  även  vissa 


1257 


Bellman 


1258 


itarl    Mi&aei    ijeuman.    Mäluuig    av    fer    Kralft    d.    a. 


karaktärsdrag  gemensamma  med 
i  samtidens  Stockholmsliv  kända 
original.  Redan  1773  begärde  B. 
kungl.  privilegium  för  utgivandet 
av  ett  arbete  benämnt  "Fredmans 
100  epistlar",  men  av  obekant 
anledning  kom  någon  upplaga  ej 
till  stånd.  Först  1790  offentlig- 
gjordes Fredmans  epistlar  och 
1791  Fredmans  sånger.  Melodier- 
na äro  hämtade  från  samtida 
operor,    slagdängor    eller    kyrko- 


musik; dock  har  B.  omskapat 
dem  efter  sina  behov,  vadan  han 
ej  utan  skäl  kan  tillräkna  sig 
äran  av  deras  nuvarande  utform- 
ning. —  Av  B:8  övriga  arbeten 
märkas  Bacchi  tempel  (1783) 
och  en  samling  andliga  dikter 
Zions  Högtid  (1787).  —  B  :8  dikt- 
ning är  ett  i  världslitteraturen 
nästan  enastående  fenomen.  Ly- 
risk skönhet,  dramatiskt  liv,  gro- 
tesk    komik    och    utsökt  natur- 


1259 


Bellmanska  sällskapet — Bellona 


1260 


r^TfsrKJfTiBr;;  if'i::m  rB'i"T"T7rrwTiBS 


F  R  i:  ])  31  A  N  S 

S:  PI  ST  LAR 


Titelblad   till  första  upplagan   av  Fred- 
mans  epistlar. 

känsla  sammansmälta  hos  B.  till 
ett  helt  av  utomordentlig  konst- 
närlig verkan.  Också  har  B :  s 
diktning  städse  varit  föremål  för 
de  finaste  litteraturbedömares 
obegränsade  beundran  (Kellgren, 
Tegnér,  Ätter  bom  och  Levertin). 
I  Sverige  är  B:s  figur  liksom 
hans  diktning  alltjämt  utom- 
ordentligt populär  inom  alla  folk- 
lager. Flera  sammanslutningar 
ha  bildats  för  att  bevara  den 
bellmanska  traditionen  och  spri- 
da kännedomen  om  B;s  verk. 

Bellmanska  sällskapet,  stif- 
tat 1824  av  K.  F.  Dahlgren,  A. 
A.  Kaab  m,  fi.,  var  ett  vittert 
gille  med  syfte  att  återuppliva  de 
bellmanska  gestalterna;   medlem- 


marna, till  antalet  högst  24,  togo 
namn  ur  den  Fredmanska  kret- 
sen. Mest  verksam  i  B.  var  Dahl- 
gren. Efter  hans  död  1844  förde 
B.  en  kort  tid  ett  tynande  liv. 

Bellmanskören,  en  manskör  i 
Stockholm,  bildad  1891,  till  en 
början  utgörande  en  mindre  del 
av  typografiska  föreningens  sång- 
kör, från  1895  verksam  på  egen 
hand  under  Erik  Åkerbergs  led- 
ning, med  uppgift  att  särskilt 
framföra  Bellmans  sånger.  B. 
har  sjungit  82  av  dessa  vid  de 
över  160  konserter,  som  (till 
1921)   givits. 

Bellmansro,  utvärdshus  på 
Djiu"gården,   Stockholm. 

Bellmanssällskapet,  en  1919 
stiftad  sammanslutning  med 
syfte  att  utge  skrifter  av  och  om 
Bellman,  stödja  Bellmansforsk- 
ning,  grunda  ett  Bellmansmuse- 
um  och  verka  för  upprätthållan- 
de av  Bellmanssångens  traditio- 
ner. B.,  till  vilket  vem  som  helst 
har  tillträde,  har  1921  börjat  ut- 
ge en  standardupplaga  av  Bell- 
mans samlade  skrifter  med  veten- 
skaplig kommentar  till  text  och 
musik. 

Be'llo  Horizo'nte,  sedan  1898 
huvudstad  i  staten  Minas  Geraes, 
Brasilien.  Staden  är  stadd  i  rask 
utveckling.  40,000  inv. 

Bello'na,  romarnas  krigsgu- 
dinna, hade  utanför  Rom  ett  tem- 
pel, där  främmande  sändebud 
mottogos  och  hemvändande  fält- 
herrar framställde  begäran  om 
triumf.  Under  sista  årh.  f.  Kr. 
infördes  i  Rom  en  asiatisk  Bel- 


Bellmanska  sällskapet.  TeckninKar   av    K.    T.   Lanrén. 


1261 


Bellot-sundet — Belsand 


1262 


lonakult,  vid  vilken  extatiska 
danser  och  blodiga  ceremonier 
förekommo.  B.  identifierades  av 
romarna  med  den  grekiska  krigs- 
gudinnan E  n  y  o. 

Bellot-sundet  [belå'],  sundet 
mellan  Xorth  Somerset  och  Boo- 
thia  Felix,  Xord-Amerika. 

BeIIo'tto,  se  Canaletto. 

Bellu'no,  huvudstad  i  provins 
av  samma  namn,  Venetien,  Ita- 
lien. 22,000  inv. 

Bellö,  socken  i  Jönköp.  1., 
jämte  Ingatorp  pastorat  i  Lin- 
köpings stift.  400  inv. 

Belraez  [vä'llmeth],  stad  vid 
Guadalquivirs  biflod  Guadiato,  i 
prov.  Cördoba,  Spanien.  Stenkols- 
gruvor. 10,000  inv. 

Belon  [bala'!)],  Pierre,  f. 
1517,  d.  1564,  fransk  naturfor- 
skare, banbrytare  för  den  jäm- 
förande anatomien.  Av  hans  ar- 
beten tillhöra  De  aquati'Ubus 
(1553)  och  Histoire  sur  la  nature 
des  oiseaux  (1555)  renässans- 
tidens förnämsta  zoologiska  verk. 

Belo'ne,  se  Makrillgäddor. 

BeIo'tto,  Bell  o' tt  o,  Ber- 
nard o,   se   Canaletto. 

Be'Iow.  1.  F  r  i  t  z  v.  B.,  f.  1853, 
d.  1918,  tysk  general,  förde  vid 
världskrigets  utbrott  21  :a  armé- 
kåren och  deltog  bl.  a.  i  de  första 
operationerna  i  Lothringen  samt 
i  vinterslaget  i  Masurien.  Förde 
därefter  armé  i  första  slaget 
vid  Somme,  tredje  slaget  vid 
Aisne  samt  slaget  å  Reims- 
bergen  och  i  Champagne  (15 
juli  1918).  —  2.  Otto  v.  B., 
f.  1857,  tysk  general.  Förde  vid 
världskrigets  utbrott  l:a  reserv- 
kåren och  deltog  med  utmärkelse 
i  slaget  vid  Tannenberg.  Försva- 
rade vintern  1914 — 15  såsom  chef 
för  8:e  armén  med  svaga  krafter 
Ost-Preussen  och  förde  under  vin- 
terslaget i  Masurien  tyskarnas 
högra  slaggrupp.   Maj   1915  chef 


Otto    v.    Belo-Ä. 

för  Xjemenarmén,  varmed  han 
vann  slaget  vid  Schawli  samt  er- 
övrade Kuiland.  Hösten  1916 
överbefälhavare  i  Makedon  ien. 
Okt.  1917  ledare  för  en  tysk  armé 
under  segertåget  på  italienska 
fronten  från  Isonzo  till  Piave. 
Deltog  som  chef  för  17  :e  armén 
på  västfronten  i  oflFensivfälttåget 
1918,  dock  med  ringa  framgång. 
Efter  vapenstilleståndet  blev  B. 
chef  för  gi-änsbevakningen  mot 
väster.  B.  var  en  av  de  mest  an- 
vända av  de  tyska  generalerna 
och  visade  i  många  svåra  lägen 
stor  kallblodighet  och  energi. 

Belsa'ssar  (bab.  Bel-sjar- 
usur),  son  och  medregent  till 
Babyloniens  siste  konung  Nabu- 
naid,  vilken  besegrades  av  Kyros. 
I  Dan.  5  framställes  han  ss. 
Nebukadnesars  son  och  Babylo- 
niens siste  konung,  vilken  stör- 
tats av  medern  Dareios.  Jfr 
Daniel. 

Be'lsebub,  vanlig  form  för 
Beelsebul    (se  d.  o.). 

Belsund,  stor  fjord  på  v.  sidan 
av  Väst-Spetsbergen,  77"  40'  n.  br. 
Fjorden  har  tvenne  armar.  Van 
Mijen  Bay  och  Van  Keulen  Bay. 
På  nordsidan  av  den  förra  ligger 
den  svenska  stenkolsgruvan 
Sveagruvan,  där  brytning 
påbörjades  1917. 


1263 


Belt — Belysning 


1264 


Belt,  B  e  1 1  e  n,  sund  mellan 
de  danska  öarna.  Stora  B., 
mellan  Själland  och  Fyn,  är 
Östersjöns  viktigaste  inlopp,  15 
— 30  m.  djupt  och  omkring  36 
km.  brett.  Dess  s.  fortsättning, 
mellan  Langeland  och  Lolland, 
kallas  Langelands  B.  Mel- 
lan Fyn  och  Jylland  ligger 
Lilla  B.,  9,5 — 26  m.  djupt,  på 
sitt  smalaste  ställe  endast  600  m. 
brett.  —  Sunden  äro  bekanta  från 
svensk  krigshistoria  genom  det 
ryktbara  "tåget  över  Belt" 
(1658),  se  Karl  (X  Gustav). 

Beltra'mi,  E  u  g  e  n  i  o,  f.  1835, 
d.  1900,  italiensk  matematiker, 
professor  i  Rom,  utgav  betydelse- 
fulla arbeten  i  analytisk  geome- 
tri, särskilt  på  den  "icke-euklidei- 
ska  geometriens"  område. 

Belu'tsjistan,  B  a  1  u  c  h  i  - 
stan,  omfattar  Iranplatåns  s.ö. 
del  mellan  25°  och  32"  n.  br.  och 
mellan  61°  och  70°  30'  ö.  1., 
ett  område  av  Sveriges  storlek. 
Landets  gräns  i  s.  är  Indiska 
oceanen.  Parallellt  med  kusten 
löpa  bergryggar,  som  med  fort- 
sättning mot  n.ö.  förenas  med 
Solimanbergen.  I  B:s  n.ö.  del  når 
Quettaplatån  över  3,000  m.  Nord- 
gränsen mot  Afghanistan  utgöres 
av  flera  öst-västliga  bergskedjor. 
I  v.  utgöres  gränsen  av  ökenom- 
råden mot  Persien.  Norr  om  det 
egentliga  platålandet,  som  genom- 
drages av  talrika  bergryggar,  vid- 
tager Hamun-området,  en  vid- 
sträckt, sjörik  sumptrakt  i  ö.  och 
Gudisirrehs  saltstäpp  i  v.  —  B. 
awattnas  av  flera  smärre  floder 
med  brant  lopp.  I  norr  är  klima- 
tet kontinentalt  (snövintrar  och 
heta  somrar),  i  söder  betingat  av 
närheten  till  havet  men  med 
mycket  heta  somrar.  Landet  har 
ringa  nederbörd,  som  huvudgak- 
ligen  faller  under  juni — juli.  — 
6.  är  till  större  delen  ett  öken* 


och  stäppland,  där  invånarna 
leva  av  får-,  häst-  och  kamel- 
avel.  I  oaserna  odlas  vete,  korn, 
majs,  bomull  och  indigo.  Befolk- 
ningen, som  består  av  belutsjer, 
av  ariskt  ursprung,  och  dravida- 
folket  brahui,  i  religiöst  avseende 
sunnitiska  muhammedaner,  upp- 
går till  840,000.  —  N.ö.  delen  av 
B.  är  annekterat  av  engelsmännen 
och  sedan  1887  (med  vissa  tillägg 
senare)  inkorporerat  i  brittiska 
Indien,  under  det  att  den  s.v. 
delen  är  till  namnet  oberoende 
och  lyder  under  khanen  av  Kelat, 
som  dock  i  alla  viktigare  frågor 
är  beroende  av  styresmannen  i 
den  engelska  provinsen  B.  Kha- 
nen är  överhuvudet  för  en  mängd 
hövdingar,  av  vilka  den  främste 
är  "jam"  av  Las  Bela. 

Belvedä'r  (ital.  l)elvede're, 
skön  utsikt),  namn  på  flera  vac- 
kert belägna  slott  eller  villor; 
senare  även  liktydigt  med  ut- 
siktstorn 1.  utsiktspaviljong. 

Belysning  av  ett  rum  åstad- 
kommes antingen  på  naturlig 
eller  artificiell  väg.  Den  natur- 
liga B.  beror  på  direkt  infal- 
lande eller  reflekterat  solljus. 
Ljusstyrkan  i  en  viss  punkt  av 
ett  rum  beror  icke  enbart  på 
punktens  avstånd  från  fönstret 
utan  även  på  den  vinkel,  under 
vilken  man  från  punkten  ser  det 
fria  himlavalvet.  Fig,  1  föreställer 
ett  rum,  belyst  genom  ett  fönster. 
Punkten  o  är  där  mera  belyst 
än  punkten  6,  som  ligger  betyd- 
ligt närmare  fönstret.  Lage  6  tätt 


rif.  1. 


1265 


Belägring — Ben 


1266 


Figr.  2. 


invid  den  vägg,  vari  fönstret  sit- 
ter, skulle  den  vara  alldeles  mörk, 
så  vida  den  ej  erhölle  reflekterat 
ljus  från  rummets  väggar.  Ju 
högre  upp  i  ett  hus  ett  rum  lig- 
ger, dess  ljusare  är  det  i  regel, 
och  det  blir  ljusare,  ju  färre  före- 
mål som  skymma  det  fria  himla- 
valvet. Fig.  2  föreställer  en  pro- 
fil av  en  gata  med  normal  bredd 
och  normal  höjd  på  byggningar- 
na.  I  ett  riun  i  femte  våningen 
kommer  den  direkta  B.  att 
sträcka  sig  ända  till  bortre  väg- 
gen, medan  den  i  bottenvåningen 
ej  når  mer  än  1  meter  inom 
fönstret.  För  att  förbättra  B.  i 
mörka  lokaler  har  man  stundom 
insatt  prismaglas  i  fönstren,  var- 
igenom uppfångas  en  större  ljus- 
mängd, som  sedan  fördelas  mera 
jämnt  över  rummet.  —  Den 
artificiella  belysningen  har 
under  tidernas  lopp  alstrats  av 
trästickor,  facklor,  talgljus,  vax- 
ljus, trän-,  rovolje-  och  fotogen- 
lampor, stearinljus,  gaslågor  och 
gasglödljus  samt  på  senaste  tid 
av  elektriska  lampor.  Se  Lam- 
pa, Ljus  och  Elektrisk 
belysning.  Jfr  Fotometri. 

Belägring,  det  metodiska  an- 
fallet mot  en  befästad  ort. 

Belägringstillstånd  proklame- 
ras inom  viss  landsdel  eller  ort 
för   att  i   följd   av  ett  fientligt 


anfall  eller  på  grund  av  befarade 
eller  utbrutna  oroligheter  till 
statsmaktens  stärkande  koncent- 
rera den  verkställande  maktens 
organ  (militära,  civila,  kommu- 
nala) under  en  styrelse  (chef), 
vanligen  militär.  Lagstadgade 
föreskrifter  finnas  i  vissa  länder, 
t.  ex.  Frankrike  och  Tyskland. 
Enligt  svenska  bestämmelser  kan 
fästning  eller  av  befästning  skyd- 
dad ort  förklaras  i  B.,  vilket 
innebär  rätt  för  kommendanten 
att  giva  administrativa  (kom- 
munala) myndigheter  och  civila 
personer  inom  fästningens  för- 
svarsområde erforderliga  före- 
skrifter och  anvisningar. 

Bemba-sjön,  se  Bangweolo. 

Ben,  hårda,  av  mjukdelar  om- 
givna bildningar,  som  giva  stadga 
och  form  åt  ryggradsdjurens 
kropp.  De  bestå  till  största  delen 
av  benvävnad  (se  d.  o.).  De  långa 
benen  ha  ett  rörformigt  mitt- 
stycke, diafys,  bestående  av  kom- 
pakt benvävnad  och  fyllt  med 
gul  benmärg  (se  d.  o.).  De  något 
tjockare  benändarna,  epifyserna, 
bestå  av  svampliknande  1.  spon- 
giös  benvävnad,  anordnad  i  tunna 
lameller  med  maskrummen  fyllda 
av  röd  benmärg.  Dessa  lameller 
förete  en  regelbunden  anordning, 
ägnad  att  bjuda  största  möjliga 
motstånd  mot  den  påvilande  be- 
lastningen. De  platta  benen  ha  ä 
ömse  sidor  en  tunn  skiva  av 
kompakt  benvävnad  och  mellan 
dessa  spongiös  vävnad.  De  korta 
benens  struktur  överensstämmer 
helt  med  epifysernas  på  de  långa 
benen.  Hos  fåglarna  äro  många 
ben  pneumatiska,  d.  v.  8.  inne- 
hålla luftfyllda  håligheter,  vilka 
i  de  större  benen  stå  i  förbin- 
delse med  luftsäckarna  (se  Fåg- 
lar). Benens  yta  är  överdragen 
av  benhinnan  (se  d.  c).  Sins- 
emellan äro  de  olika  benm  för* 


1267 


Benares — Benbreccia 


1268 


Bilder  från  Benates. 


bundna  antingen  genom  en  s.  k. 
bensöm,  genom  strama  band  av 
bindväv  (ligament)  1.  genom 
ledgångar.   Se  vidare  Skelett. 

Bena'res,  indisk  stad  och  di- 
strikt vid  floden  Ganges.  Staden 
B.  är  hinduernas  heliga  stad  och 
mest  besökta  vallfartsort.  Medel- 
punkt för  hinduisk  kultur.  Fram- 
stående handels-  och  industristad, 
framför  allt  textilindustri.  Vik- 
tig järnvägsknut.  200,000  inv. 

Benaska  är  den  mineraliska 
återstoden  efter  förbränning  av 
ben.  B.  utgörea  till  övervägande 
del  av  kalciumfosfat  jämte  något 
kalcivunkarbonat  och  andra  sal- 
ter.  Utföres  i  stora  mängder  från 
Syd-Amerika,  där  kreatursben 
förr  användes  till  bränsle  i  kött- 
konservfabrikerna. Användes  som 
tillsats  vid  glas-  och  porslins- 
fabrikationen; de  uppkomna  pro- 
dukterna benämnas  mjölk- 
g  1  a 8  och  frittporslin. 

Benave'nte,  J  a  c  i  n  t  o,  f . 
1866,  spansk  författare.  Hans 
produktion  är  enastående  stor 
och  omfattar  (1922)  27  volymer 
skådespel,  vilka  kunna  sägas  ha 
reformerat  den  spanska  scenen 
och  ställt  den  i  nivå  med  den 
utländska.  De  flesta  av  hans 
skådespel  äro  samhällskritiska, 
påminnande  om  B.  Shaws  satirer 
över  den  engelska  societeten.  B. 
är  egentligen  riktigt  känd  blott  i 
Spanien  men  uppställdes  1920 
som  kandidat  till  Nobelpriset. 


Benbildning,  ossifika- 
t  i  o'  n.  Den  fullvuxna  individens 
samtliga  ben  ha  utvecklat  sig  an- 
tingen ur  fosterstadiets  brosk- 
skelett  (primordialskelettet)  eller 
ur  bindväv.  B.  börjar  under  fos- 
terstadiet med  anläggande  av  en 
eller  flera  benkärnor  i  skelett- 
delens inre.  Från  dessa  fortskri- 
der B.  på  den  ursprungliga  väv- 
nadens bekostnad  under  foster- 
livet och  första  levnadsmånader- 
na, tills  av  det  ursprungliga  väv- 
nadsslaget endast  återstå  tunna 
skivor  på  gränsen  mellan  benkär- 
norna. I  dessa  s.  k.  ossifikations- 
gränser  sker  tillväxten  genom 
nybildning  av  det  primära  väv- 
nadsslaget (brosk  1.  bindväv), 
som  därpå  i  sin  tur  förvandlas 
till  benvävnad.  Först  i  och  med 
tillväxtens  avslutande  inträder 
fullständig  förbening  i  ossifika- 
tionsgränserna.  Under  hela  till- 
växten pågår  samtidigt  med  B. 
även  upplösning  av  tidigare  upp- 
kommet ben.  Hos  den  vuxne  åter- 
står slutligen  intet  av  det  ur- 
sprungliga benet. 

Benbreccia  [-bre'ksia],  en 
vanligen  hård  och  fast,  ibland 
dock  lös  och  jordartad  bergarts- 
massa, bildande  bottenlagret  i 
8.  k.  bengrottor  (se  d.  o.).  Huvud- 
beståndsdelen är  ben  av  djur 
(utdöda  1.  nu  levande  arter), 
vilka  självdött  på  platsen  eller 
uppätits  av  primitiva  människor. 
Bindemedlet  mellan   benstyckena 


1269 


Benbrott — Benckendorif 


1270 


utgöres  av  kalksinter,  som  bil- 
data av  i  kolsyrehaltigt  vatten 
upplöst  och  därefter  utfälld  kalk, 
mera  sällan  av  kiselsyra.  Till 
färgen  är  B.  vanligen  grå  1.  gul, 
ibland  rödaktig  av  rostutfäll- 
ning. 

Benbrott,  f  r  a  k  t  u'  r,  kan 
förorsakas  antingen  genom  direkt 
verkande  våld  såsom  slag,  hugg, 
stöt  etc.  eller  indirekt  våld  genom 
böjning  av  skelettdelen  utöver 
hållfasthetsgränsen.  Vid  skadans 
lindrigaste  grad  uppstår  endast 
en  mer  eller  mindre  djupgående 
spricka.  Denna  benämnes  f  is  sur 
1.  infraktion,  till  skillnad 
från  fraktur  i  inskränkt  bemär- 
kelse, som  innebär  ett  fullstän- 
digt särgående  av  brottändarna. 
Bland  egentliga  frakturer  sär- 
skiljer man  enkelt  benbrott  med 
endast  en  enkel,  ogrenad  brott- 
yta i  motsats  till  komminut  frak- 
tur, där  brottytan  är  förgrenad 
eller  dubbel,  så  att  smärre  ben- 
stycken lössprängts.  Av  särskild 
betydelse  med  hänsyn  tiU  ett  full- 
ständigt återställande  är  even- 
tuella skador  på  omgivande 
mjukdelar.  Särskilt  fruktade 
(med  hänsyn  till  den  stora  in- 
fektionsfaran) äro  komplicerade 
B.,  där  all  omgivande  vävnad 
ända  ut  till  huden  sönderslitits, 
så  att  ena  eller  båda  brottändar- 
na tränga  fram  i  ett  öppet  sår. 
Läkning  av  B.  förlöper  i  allmän- 
het   så,    att    kring   brottändarna 


Strickförb&nd    vid    Urbenibrott- 


Blodig  reposition  cch  fization  av  under- 
armsbrott.  Röntgenbild. 

nybildas  först  en  broskartad  väv- 
nad (ca'llus),  som  förenar  dessa; 
i  denna  vidtager  sedan  en  för- 
bening,  så  att  vid  exakt  läge  av 
brottändarna  efter  fullbordad 
läkning  inga  märken  av  brott 
kunna  iakttagas.  Vid  behandling 
av  B.  är  den  viktigaste  åtgärden 
ett  exakt  anpassande  av  brott- 
ändarna mot  varandra  (reposi- 
tion), där  en  förskjutning  ägt 
rum,  samt  en  fixation  i  detta 
läge,  så  att  läkningsprocessen 
kan  komma  i  gång.  Av  fixations- 
metoder  finnas  ett  stort  antal;  de 
viktigaste  äro  gipsförband,  ske- 
nor och  sträckförband.  Inom  den 
moderna  frakturbehandlingen  an- 
vändes ofta  s.  k.  blodig  reposition, 
d.  v.  8.  brottändarna  friläggas 
operativt,  event.  inklämda  mjuk- 
delar avlägsnas,  varpå  ofta  fixa- 
tion åstadkommes  genom  direkt 
på  benändarna  anbragta  tappar 
eller  beslag  av  olika  material. 

Benceller,    se  Benvävnad. 

Benckendorff.  1.  Alexan- 
der v.  B.,  f.  1783,  d.  1844,  greve, 
rysk  general,  deltog  i  befrielse- 
krigen mot  Napoleon  1813 — 14, 
nedslog  dekabristupproret  1825 
och  organiserade  från  1832  sa. 
polisminister  den  ryska  hemliga 
polisen.    —    2.  Alexander  t. 


1271 


Bendavales — Benedetto  da  Majano 


1272 


B.,  f.  1849,  d.  1917,  greve,  rysk 
diplomat,  1897 — 1903  minister  i 
Köpenhamn,  1903 — 17  ambassa- 
dör i  London.  B.  bidrog  till  att 
jämna  vägen  för  det  rysk- 
engelska  fördraget  1907  och  med- 
verkade till  ententens  konsolide- 
ring under  åren  före  världskri- 
get, varvid  han  dock  synes  ha 
intagit  en  moderat  hållning. 

Bendava'les,  under  regntiden 
i  Syd-Amerikas  n.  kustländer 
härskande  sydvind.  Jfr  B  r  i  s  a  s. 

Bende'r,  stad  vid  Dnjestr,  Bess- 
arabien.  Livlig  handel  med  lant- 
bruksprodukter och  trävaror.  B. 
är  för  Sverige  av  särskilt  intresse 
genom  Karl  XIIis  fleråriga  vis- 
telse i  denna  trakt.  39,000  inv. 

Be'nder  A'bbas,  stad  i  Persien 
vid  Ormuzsundet.  Livlig  handels- 
stad med  god  hamn. 

Be'ndigo,  stad  i  staten  Victo- 
ria, Australien.  Givande  guld- 
fält. 35,000  inv. 

Bendixson,  Ivar  Otto,  f. 
1861,  matematiker,  sedan  1905 
professor  vid  Stockholms  hög- 
skola, vars  rektor  han  varit  se- 
dan 1910.  Hans  förnämsta  arbe- 
ten behandla  punktmängdsteori 
och  differentialekvationer. 

v.  Be'nedek,  Ludwig,  f. 
1804,  d.  1881,  österrikisk-ungersk 
general,  deltog  med  utmärkelse  i 
itriderna  i  Italien  pä  1840-  och 


Bendigo. 

50-t.  och  var  väl  förberedd  för  ett 
fälttåg  på  denna  front.  Vid  det 
tysk-italienska  anfallet  1866  för- 
flyttades han  emellertid  till  den 
n.  fronten  och  blev  besegrad  av 
preussarna  vid  Königgrätz. 

Be'neden.  1.  Pierre  Jo- 
se  ph  van  B.,  f.  1809,  d.  1894, 
belgisk  zoolog,  professor  i  Gent 
1835,  i  Louvain  från  1836.  Hans 
undersökningar  beröra  framför 
allt  lägre  djurs  (spec.  inälvs- 
maskars) utvecklingshistoria 
m.  m.  samt  Belgiens  kustfauna. 
—  2.  Édouard  van  B.,  f. 
1846,  d.  1910,  föreg:s  son,  bel- 
gisk zoolog,  från  1870  professor 
i  Liége.  Framstående  embryolog. 
Hans  förnämsta  arbete  är  Re- 
cherches  sur  la  maturation  de 
Voeuf,  la  fécondation  et  la  divi- 
sion cellulaire   (1883). 

de  Benede'tti,  Vincent,  f. 
1817,  d.  1900,  fransk  diplomat, 
sändebud  i  Berlin  1864—70.  Med 
takt  och  icke  utan  skicklighet 
förde  han  de  under  dessa  år  myc- 
ket livliga  och  ömtåliga  diploma- 
tiska förhandlingarna  med  Bis- 
marek,  verkade  1870  för  en  fred- 
lig lösning  av  krisen  men  beord- 
rades av  sin  regering  att  ställa 
krav,  som  framkallade  krig.  Se 
Fransk-tyska  kriget. 

Benede'ttQ  da  Maja'no,  ie 
Majano. 


1273 


Benedicks — Benedictus 


1274 


Benedicks,  Carl  Axel 
Fredrik,  f.  1876,  fysiker,  me- 
tallograi,  sedan  1910  professor  i 
fysik  vid  Stockholms  högskola. 
Bekant  för  betydelsefulla  me- 
tallografiska studier,  bl.  a.  över 
elektriska  ledningsförmågan  i 
metaller  och  legeringar.  På  Brs 
initiativ  upprättades  (1920) 
MetaUografiska  institutet  (se  d. 
o.)  i  Stockholm,  vars  förestån- 
dare han  är. 

Benedi'cta  (Bengta),  1100-t., 
svensk  drottning,  Sverker  den 
yngres  första  gemål.  Hon  till- 
hörde den  danska  Hvideätten. 

Benedictsson,  Viktoria 
Maria,  f.  Bruzelius,  f.  1S50,  d. 
1888,  författarinna  under  pseudo- 
nymen Ernst  Ahlgren.  Som 
helt  ung  flicka  tvangs  hon  in  i 
ett  olyckligt  äktenskap  med  en 
långt  äldre  man,  och  sedermera 
blev  hon  genom  en  svår  knäskada 
invalid.  Hennes  intellektuella 
spänstighet  blev  dock  därav  ej 
bruten.  Med  sanningskär  skarp- 
blick och  vänlig  humor  skildrade 
hon  skånskt  bondliv  i  sin 
debutbok  Frd7i  Skåne  (1884) 
och  i  Folklif  och  småberättelser 
(1887).  Fin  psykologisk  observa- 
tion, god  berättarkonst  och  högt- 
syftande  idealitet  prägla  hennes 
bada      större      romaner     Pengar 


(1885)  och  Fru  Marianne  (1887). 
Offer  för  en  svår  psykisk  depres- 
sion, tog  hon  sig  själv  av  daga. 

Benedi'ctu8  av  N  u'  r  s  i  a,  en 
av  de  förnämsta  organisatörerna 
av  miinkväsendet  i  västerlandet, 
levde  och  verkade  under  förra 
delen  av  500-t.  i  Italien.  Omkr. 
529  grundade  han  det  berömda 
klostret  på  Monte  Cassino  i  Kam- 
panien.  Den  regel,  B.  utarbetade 
för  munkarnas  liv,  kännetecknas 
av  vis  måtta.  Askesen  är  icke 
självändamål,  ej  heller  få  mun- 
karna försjunka  i  idel  kontempla- 
tion.  Deras  tid  skall  vara  nog- 
grant indelad  ("sysslolöshet  är 
en  själens  fiende")  och 'omväx- 
lande ägnas  åt  andaktsövningar, 
undervisning,  kroppsarbete  och 
vila  (efter  B:8'  död  infördes  även 
det  vetenskapliga  arbetet).  Se 
vidare  Benediktiner. 

Benedfctus,  namn  på  sexton 
påvar,  av  vilka  följande  här  må 
nämnas:  B.  IX,  påve  1033 — 48, 
upphöjd  på  Petri  stol  vid  tio  års 
ålder;  en  av  de  ovärdigaste  av 
alla  påvar,  fördrevs  och  avsattes 
flera  gånger  och  sålde  själv  påve- 
värdigheten till  Gregorius  VI. 
—  B.  XIII  kallade  sig  tvenne 
påvar,  den  förste  1394 — 1417,  den 
senare  (Vicenzo  Maria  Or- 
sini),  f.  1649,  påve  1724—30. 
Den  förre  blev  under  den  stora 
kyrkoschismens  tid  vald  till  påve 
i  Avignon  och  lovade  därvid  hög- 
tidligt att  så  snart  sig  göra  lät 
träda  tillbaka  för  kyrkofredens 
skull,  men  vägrade  sedan  att 
efterkomma  detta.  Av  kyrkomötet 
i  Pisa  dömd  såsom  kättare  och 
menedare  och  av  mötet  i  Kon- 
stanz  utesluten  ur  kyrkan,  fort- 
for han  dock  att  till  sin  död 
(1424)  hävda  sina  anspråk.  Den 
senares  styrelse  kännetecknades 
främst  av  olycklig  utrikespoli- 
tik och  usla  finanser.  —  B.  XIV 


Viktoria  Bsnediottson. 


1275 


Benediktiner — Benediktion 


1276 


(Prospero  Lambertini), 
f.  1675,  påve  1740—58,  fördes  till 
påvetronen  tack  vare  ådagalagd 
eminent  duglighet.  Han  införde 
reda  i  kurians  finansväsen  genom 
att  utnyttja  dess  naturliga  till- 
gångar, övade  sträng  kontroll  över 
prästernas  utbildning  och  vandel 
och  ställde  stora  anspråk  på 
biskoparna.  Hans  utrikespolitik 
gick  i  försonlighetens  anda,  och 
även  i  religiösa  spörsmål  visade 
han  stor  fördragsamhet  samt  bi- 
drog genom  sina  framstående  per- 
sonliga egenskaper  till  att  i  hög 
grad  höja  påvestolens  anseende. 
Han  var  även  verksam  som  reli- 
giös och  vetenskaplig  författare 
och  var  den  ledande  själen  i  flera 
lärda  samfund.  —  B.  XV  (G  i  a  - 
como  della  Chiesa),  f. 
1854,  d,  1922,  tillträdde  sitt  ponti- 
fikat  omedelbart  efter  världskri- 
gets utbrott  och  hade  en  svår 
ställning  som  överhuvud  för  kato- 
liker på  båda  de  krigförande  si- 
dorna. Han  sökte  flera  gånger 
ehuru  förgäves  medla  och  utsän- 
de utan  resultat  en  fredsnot  1917 
men  lyckades  dock  genom  takt 
och  diplomatisk  skicklighet  upp^ 
rätthålla  påvedömets  andliga  pre- 


Benedictus  XV.    Målning  nv  TT.  Umhricht. 


stige.  Han  vann  en  betydelsefull 
framgång  genom  återknytande  av 
förbindelserna  med  Frankrike 
1921  och  anses  ha  förberett  en 
uppgörelse  med  Italien. 

Benediktiner,  munkar  och 
nunnor  i  kloster  med  Benedictus' 
av  Nursia  regel.  Dylika  kloster 
anlades  inom  hela  romerska 
kyrkans  område,  och  deras  in- 
vånare utförde  en  lång  tid  framåt 
ett  välsignelserikt  arbete  i  såväl 
den  materiella  som  den  andliga 
odlingens  tjänst  (bl.  a.  inlade  de 
stora  förtjänster  om  bevarandet 
av  den  antika  och  den  gammal- 
kyrkliga litteraturen  genom  fli- 
tigt avskrivande  av  handskrif- 
ter). Men  efter  hand  som  klost- 
rens maktställning  utåt  stabili- 
serades, slappades  den  forna  tuk- 
ten och  allvaret,  och  klostren 
blevo  på  många  håll  härdar  för 
dagdriveri  och  sedeslöshet.  Re- 
formrörelser uppstodo  då  tid  efter 
annan,  av  vilka  den  mest  bety- 
dande är  den  från  klostret  Cluny 
i  Burgund  utgående  (se  vidare 
Cluny).  En  namnkunnig  ny- 
bildning på  benediktinsk  grund 
är  vidare  cisterciens-or- 
den  (se  d.  o.).  Medeltidens  sista 
århundraden  beteckna  emellertid 
en  uppenbar  tillbakagång,  och 
först  under  motreformationens 
tid  får  benediktinorden  nytt  liv. 
Under  denna  period  har  den 
ånyo  inlagt  stora  förtjänster  om 
det  vetenskapliga  arbetet. 

Benediktin-likör,  m  u  n  k  - 
likör  (båda  namnen  lagligt 
skyddade),  likör,  som  ursprung- 
ligen framställdes  i  benediktin- 
klostret  i  Fécamp  och  som  nu- 
mera tillverkas  fabriksmässigt  i 
denna  stad.  B.  får  sin  säregna, 
fina  arom  av  ett  stort  antal 
kryddor,  som  användas  vid  till- 
verkningen. 

Benediktio'n      (av    lat.    bene- 


1277 


Beneficium — Benfiskar 


1278 


di'ctio,  välsignelse),  en  katolsk 
ceremoniell  handling,  varigenom 
nägon  eller  något  tilldelas  en  sär- 
skild välsignelse.  Se  Säkra- 
mentalier. 

Benefi'cium  (lat.,  välgärning), 
plur.  benefi'cier,  understöd, 
förläning,  inkomst  av  kyrkligt 
ämbete,  senare  ämbetet  självt. 

Be'neke,  Friedrich  Edu- 
ard,  f.  1798,  d.  1854,  tysk  filo- 
sof och  pedagog,  opponent  mot 
den  samtida  spekulativa  riktning- 
en inom  tysk  filosofi.  Enligt  B. 
finnes  filosofiens  grundval  i  den 
empiriska  psykologien.  Inom 
denna  gjorde  B.  ingående  under- 
sökningar och  utvecklade  bety- 
delsefull författarverksamhet  ss. 
etiker  och  pedagog. 

Benes  [be'nesj],  E  d  u  a  r  d,  f. 
1884,  tjeckoslovakisk  statsman. 
B.  kom  under  sina  studier  vid 
universitetet  i  Prag  i  beröring 
med  den  tjeckiska  nationalismens 
ledare,  dåv.  professorn  Masaryk, 
ställde  sig  vid  världskrigets  ut- 
brott vid  dennes  sida  i  själv- 
ständighetsrörelsen och  bedrev 
först  i  hemlandet  och,  efter  en 
äventyrlig  rymning  1915,  i 
Frankrike,  England  och  Amerika 
en  intensiv  propaganda  för  tjec- 
kernas frigörelse  från  Österrike. 
Ententemakterna  förmåddes  re- 
dan före  krigets  slut  att  erkänna 
tjeckernas  krav.  Xär  i  nov.  1918 


Edaard  Benet. 


den  tjeckoslovakiska  republiken 
utropades,  blev  B.  dess  förste  ut- 
rikesminister. 1921  blev  han  till- 
lika ministerpresident.  B,  har 
med  skicklighet  och  energi  lett 
den  nya  statens  första  öden  och 
särskilt  gjort  sig  bemärkt  som 
den  egentlige  skaparen  av  lilla 
en  ten  t  en    (se  d.  c). 

Benestad,  socken  i  Kristian- 
stads 1.,  bildar  med  övraby  pas- 
torat i  Lunds  stift.  530  inv. 

Beneve'nto,  stad  och  provins  i 
Kampanien,  Italien.  Näst  Rom 
Italiens  på  fornlämningar  rikaste 
stad.  Trajanus'  triumfbåge  från 
114  e.  Kr.  Livlig  spannmålshan- 
del. 25,000  inv. 

Be'nfey,  T  h  e  o  d  o  r,  f.  1809,  d. 
1881,  tysk  språkforskare,  skaffade 
sig  anseende  som  framstående 
lingvist  med  avhandlingen  Ueber 
die  Monatsnamen  einiger  alten 
Völker  (1836).  Banbrytande  inom 
folkdiktsforskningen  blev  hans 
kommenterade  översättning  av 
P  an  t  s  j  a  t  an  t  r  a  (se  d.  c), 
vari  han  sökte  visa,  huru  de 
europeiska  folksagorna  sä  sent 
som  under  medeltiden  överförts 
från  Indien. 

Benfiskar,  Teleo'stei,  en  till 
underklassen  Teleo'stomi  hörande 
ordning  vanligen  äggläggande 
fiskar,  i  regel  med  fullständigt 
förbenat  skelett,  tydliga,  bikon- 
kava  kotor,  fyra  par,  av  gällock 
täckta  gälar,  ktenoid-  1.  cycloid- 
fjäll,  tarm  utan  spiralveck  samt 
med  bulbus  arteriosus  men  utan 
conus  arteriosus  (jfr  Fiskar). 
Ordningen,  som  omfattar  de  flesta 
fiskarna,  indelas  i  Catostefomi, 
Ea'plomi,  Eete'romi,  Malacopte- 
ry'gii,  OpVsthomi,  Ostario'physi, 
Perceso'ces,  Symhra'nchii  (se 
dessa  o.)  samt  Acanthoptery' gii 
(se  Taggfeningar),  Anacan- 
thi'ni  (se  M  j  uk  f  eni  ngar), 
A'podes    (se   Ålfiskar),   Pedi- 


1279 


Bengalen — Bengt 


1280 


cula'ti  (se  Marulkfiskar), 
Plectogna'thi  (se  F  as  tk  äkar). 

Benga'len,  Bengal,  provins 
i  britt.  Indien  på  slättlandet  ut- 
efter Ganges'  och  Brahmaputras 
nedre  lopp,  väl  bevattnat  av  tal- 
rika tillflöden  till  dessa  floder. 
Deltaomréldet,  Sundarban,  sträc- 
ker sig  130  km.  inåt  land.  Kli- 
matet är  tropiskt  med  utom- 
ordentligt rik  nederbörd.  —  B. 
hör  till  jordens  tätast  befolkade 
länder.  45  mill.  inv.,  223  inv  per 
kvkm.  Åkerbruket  är  huvudnä- 
ring; de  viktigaste  odlingspro- 
dukterna äro  ris,  spannmål,  olje- 
växter, jute,  indigo,  té,  opium, 
kryddor,  bomull  och  silke.  Bety- 
dande boskapsskötsel.  Industrien 
har  sitt  centrum  i  Calcutta  med 
stora  bomulls-  och  jutespinnerier. 
Rikt  utvecklat  järnvägsnät.  Hu- 
vudort är  Calcutta.  —  Benga- 
liska språket,  nyindisk, 
från  sanskrit  härstammande  dia- 
lekt, talad  av  ungefär  45  mill. 
människor.  På  detta  språk  har 
under  senare  tid  en  vidsträckt 
litteratur  uppstått.  Särskilt  kän- 
da äro  Rabindranath  Tagores  ar- 
beten, som  till  största  delen  ur- 
sprungligen avfattats  på  benga- 
liska språket. 

Bengaliska  viken,  havsvik 
mellan  Främre  och  Bortre  Indien. 
Begränsas  i  öster  av  Andama- 
nerna  och  Nikobarerna. 

Bengalisk  eld,  troligen  från 
Kina  härstammande  fyrverkeri- 
blandning, bestående  av  salpeter, 
svavel  och  svavelantimon.  Brin- 
ner med  bländande  vit  låga. 
Genom  olika  tillsatser  kunna 
andra  färgefl'ekter  uppnås.  Se 
Fyrverkeri. 

Bengalister,  se  Vävarfåg- 
lar. 

Bengel,  J  obann  Albrecht, 
f.  1687,  d.  1752,  wiirttembergsk 
teolog,   en   av  huvudrepresentan- 


terna i  äldre  tid  för  den  bibel- 
teologiska riktningen  (se  vidare 
Bibelteologi),  utmärkt  för 
stor  personlig  fromhet.  B.  syss- 
lade gärna  med  Uppb.,  vars  pro- 
fetior om  det  tusenåriga  riket 
han  sökte  klarlägga.  Ett  av  hans 
mest  bekanta  arbeten  är  den 
kortfattade,  kärnfulla  kommenta- 
ren, Ono'mon,  till  N.  T. 

Benghazi,  se  Barka. 

Benglas  1.  m  j  ö  1  k  g  1  a  s,  ett 
vitt,  halvgenomskinligt  glas;  an- 
vändes till  lampkupor,  termo- 
meterskalor etc.  Den  vita  färgen 
härrör  från  tillsats  av  benaska 
eller  tennoxid  till  glasmassan. 

Bengrottor,  mestadels  i  kalk- 
trakter förekommande  grottor, 
där  människor  1.  djur  fordom 
haft  varaktig  uppehållsort.  Bot- 
tenlagret, som  ofta  kan  äga  flera 
meters  mäktighet,  innehåller 
massor  av  djurben  efter  såväl 
ännu  levande  som  utdöda  arter 
(mammut,  noshörning,  grott- 
lejon,  grotthyena,  jättehjort, 
grottbjörn,  vanlig  björn,  uroxe, 
ren,  bison,  älg,  vildsvin,  säl, 
varg,  bäver  etc,  i  Syd-Amerika 
jättetrögdjur,  mastodont,  sabel- 
tandad  tiger  m.  m.),  ibland  även 
människoben  och  primitiva  flint- 
redskap,  alltsammans  hopkittat 
till  s.  k.  benbreccia.  Sådana  grot- 
tor finnas  i  Dordogne  och  Men- 
tone,  s.  Frankrike,  i  Spy,  Bel- 
gien, i  Neanderthal,  Tyskland, 
på  Stora  Karleö  utanför  Gott- 
land  m.  fl.  ställen  i  Europa  samt 
flerstädes  i  Argentina  och  s.  Bra- 
silien. Fynden  i  Neanderthal  och 
Spy  äro  bland  de  äldsta  män- 
niskolämningar man  känner.  B. 
äro  av  olika  geologisk  ålder,  från 
yngsta  tertiär  till  poatglacial  tid. 

Bengt,  svenska  biskopar.  1.  B. 
d  e  n  g  o  d  e,  d.  före  1191,  biskop  i 
Skara,  lät  pränta  böcker,  bygga 
kyrkor   och   broar   och   förbättra 


1281 


Bengt  Algotsson — Beni-Mezab 


1282 


vägar.  —  2.  B.  den  andre, 
d.  före  1229,  biskop  i  Skara, 
besökte  Rom  i  Johan  Sver- 
kerssons ärenden  och  blev  senare 
Erik  Erikssons  kansler.  —  3.  B. 
Birgersson,  f.  1254,  d.  1291, 
Birger  Jarls  yngste  son,  biskop 
i  Linköping  1286,  känd  som  ni- 
tisk stiftschef.  Tidigare  hade  B. 
understött  brodern  Magnus  i  stri- 
den med  konung  Valdemar.  1284 
hertig  av  Finland.  —  4.  B.  G  r  e  - 
g  e  r  s  s  o  n,  d.  1338,  biskop  i  Åbo 
1321,  framstående  organisatör, 
som  särskilt  förbättrade  kyrkor- 
nas och  prästernas  ekonomiska 
förhållanden.  —  5.  B.  Gustavs- 
son (Tre  rosor  till  Horshaga),  d. 
1460,  biskop  i  Skara  1449,  deltog 
i  unionsstriderna  på  den  danska 
sidan,  vistades  i  landsflykt  i  Dan- 
mark 1452 — 57  och  återkom  vid 
Karl    Knutssons    fall    1457. 

Bengt  Algotsson,  f.  omkr. 
1325,  d.  1360,  svensk  storman, 
utnämndes,  ehuru  icke  medlem  av 
kungaätten,  trol.  1355,  till  hertig 
av  Finland  och  Halland  samt 
ståthållare  i  Skåne.  1356  gjorde 
de  svenska  stormännen  uppror 
mot  konung  Magnus,  dels  för  att 
i  allmänhet  inskränka  hans  makt, 
dels  för  att  förjaga  den  hatade 
och  avundade  hertigen,  som  också 
s.  å.  måste  lämna  landet.  Xär 
striden  om  Skåne  1360  utbröt 
mellan  Magnus  och  Valdemar 
Atterdag,  återkom  B.  och  blev 
då  dräpt  på  Rönneholms  slott  i 
n.v.  Skåne. 

Bengt  Magnusson,  d.  1294, 
riddare,  lagman  i  Östergötland 
1263.  B.  tillhörde  samma  gren 
av  Folkungaätten  som  Birger 
Jarl.  Sägnen  har  gjort  honom 
till  Birger  Jarls  bror,  som  mot 
dennes  vilja  äktade  en  kvinna 
av  låg  börd,  Sigrid  den  fagra. 
Denna  händelse  är  dramatiskt 
behandlad     av     Fr.     Hedberg     i 


Bengtsfora. 


"Bröllopet  på  Ulvåsa".  —  B:s 
dotter  Ingeborg,  gift  med  Birger 
Persson  till  Finstad,  blev  mor 
till  heliga  Birgitta. 

Bengtsfors,  ändstation  och 
industrisamhälle  vid  Uddevalla — 
Lelångens  järnväg,  Älvsb.  1.  Elek- 
trokemisk  fabrik  och  kraftsta- 
tion. Sulfitfabrik,  tillhörig  Udde- 
valla sulfitaktiebolag.    1,400   inv. 

Benguela  [bänge'la]  1.  B  e  n  - 
g  u  e  1 1  a,  distrikt  och  stad  i  por- 
tugisiska Väst-Afrika.  Gummi- 
export. —  Benguela-strö  ra- 
men, se  Atlantiska  ocea- 
nen. 

Bengädda,  se  Rhomboga- 
n  o  i  d  e  a. 

Benhinna,  p  e  r  i  o'  s  t,  tunn, 
mjuk  hinna,  som  bekläder  benens 
fria  yta.  —  Benhinnein- 
flammation,  periosti't, 
av  inträngande  bakterier  för- 
orsakade sjukliga  processer  i  ben- 
hinnan av  dels  akut,  dels  kronisk 
art.  Den  förra  utmärkes  av  svåra 
smärtor,  bland  de  senare  förefin- 
nas ofta  infektioner  av  s.  k.  spe- 
cifik  natur    (tuberkulos,   syfilis). 

Beni  Ha'san,  by  vid  Nilen, 
mellersta  Egypten,  bekant  för 
sina  klippgravar,  stammande 
från  2000-t.  f.  Kr. 

Beni-Mezab,  B  e  n  i  -  M  z  a  b, 
berbisk  folkstam  i  algeriska  Sa- 
hara. Frukt-  och  grönsaksodlare; 
i  stor  utsträckning  läs-  och  skriv- 
kunniga.  Muhammedaner. 


L  e  X.  I.     Tr.  7.  8.  22. 


1283 


Benin — Benmjukhet 


1284 


„  t* 

Konstföremål   från   Benin.    1.    Bronsrelief,    föreställande    en    europeisk   krigare,    2. 
Leopard  av  brons.  3.   Ormhuvud  av  brons.   4 — 5.   Bronsreliefer,   föreställande  beväp- 
nade   infödingar. 

Beni'n,  gammalt  negerrike  vid 
Beninbukten       och     Nigers 


västra  mynningsarmar,  lyder  se- 
dan 1897  under  England  (Ni- 
geria). Förr  huvudort  för  slav- 
handeln. Export  av  elfenben.  B :  s 
befolkning,  som  tillhör  sudan- 
negrerna, är  bekant  för  sin  egen- 
domliga konstindustri  (bronsar- 
beten). 

Beni  Suef,  stad  och  provins 
vid  Nilen  i  övre  Egypten.  Utför- 
sel av  bomullsvaror.  I  staden 
32,000  inv. 

Benjamin,  Jakobs  och  Eakels 
yngste  son.  B:s  stam  bodde  i 
mellersta  Palestina,  ej  långt  norr 
om  Jerusalem.  Ur  denna  stam 
framgick  israeliternas  förste 
konung,   Saul. 

Benkoelen,  Benkulen 

[-ko'1-],  f.  d.  engelsk  koloni  på 
Sumatra,  nu  i  holländsk  ägo. 
Landet,  osunt  men  fruktbart,  pro- 
ducerar ris,  peppar  och  muskot. 
230,000  inv. 


Benkol  är  den  fasta  produkt, 
som  uppkommer,  då  ben  upphet- 
tas utan  lufttillträde.  I  stort 
sker  tillverkningen  i  järnretor- 
ter  efter  det  de  grovkrossade  be- 
nen genom  kokning  befriats  från 
fett.  B.  skall  vara  djupsvart, 
matt,  häfta  vid  tungan  och  ha 
bibehållit  benets  struktur.  An- 
vändes som  avfärgande  medel  vid 
bl.  a.  sockerfabrikation.  Efter  en 
tids  användning  kan  B.  åter  göras 
brukbart  genom  upphettning. 
Använt  B.  utgör  på  grund  av 
halten  av  fosforsyra  och  äggvite- 
ämnen ett  gott  gödselmedel. 

Benkärna,  se  B  e  n  b  i  1  d  - 
ning. 

Ben-lära,  se  Osteologi. 

Ben  Macdui,  se  Ben  M  u  i  c  h 
d  hu  i. 

Benmjukhet  (racWtis,  engel- 
ska sjukan)  uppträder  hos  unga 
djur,  mest  grisar.  Orsakas  av  illa 
sammansatt  foder  och  otjänliga 
stallar.    Botemedel:    friskt,   lätt- 


1285 


Benmjöl — Bennettites 


1286 


smält,  näringsrikt  foder.  —  Se 
även  Benuppmjukning. 

Benmjöl,  kväve-  och  fosfor- 
syrehaltigt  gödselmedel.  B.  fram- 
ställes  fabriksmässigt,  varvid 
benen  behandlas  med  ånga  för 
utdragande  av  lim  och  fett  och 
därefter  finmalas.  Ängpreparerat 
B.  innehåUer  2  %  kväve  och  27 
— 30  %  fosforsyra.  Bästa  gödsel- 
effekten erhåUes  på  ej  för  torr, 
kalkfattig  sandjord  och  lättlera. 
B.  har  flerårig  efterverkan  och 
lämpar  sig  bäst  för  höstsäd  och 
vallar.  Sprides  i  tid  före  sådden. 
Myllas  med  djupgående  redskap. 

Ben  Muich  dhui  [ben  mäk 
do'i],  Ben  Macdui,  topp  på 
Grampianbergen,  Skottland,  1,309 
m.  ö.  h.  Storbritanniens  näst 
högsta  bergstopp. 

Benmärg,  en  massa,  som  ut- 
fyller benens  håligheter.  I  de 
större  håligheterna,  ss.  i  de  rör- 
formiga  benens  diafyser  (se 
Ben),  är  B.  synnerligen  fettrik: 
gul  B.  I  de  smärre  hålrummen 
mellan  den  spongiösa  bensubstan- 
sens balkar  finnes  s.  k.  röd  B.; 
i  denna  försiggår  nybildningen 
av  de  röda  blodkropparna. 

Benne't,  Vilhelm,  f.  1677, 
d.  1740,  frih.,  generalmajor  1717, 
landshövding  i  Hall.  1.  1728,  i 
Malmöh.  1.  1737.  B.  var  en  tapper 
karolin,  som  följde  Karl  XII 
under  de  ryska  och  polska  fält- 
tågen, deltog  i  Magnus  Stenbocks 
fälttåg  i  Skåne  1710  och  i 
konungens  anfall  på  Xorge  1718. 

Bennett  [be'nnit].  1  James 
G  or  don  B.,  f.  1705,  d.  1872, 
nordamerikansk  tidningsutgivare, 
Grundade  1835  Ifew  York  Herald, 
som  han  snart  drev  upp  till  ett  av 
världens  förnämsta  tidningsföre- 
tag. B.  skydde  inga  omkostnader, 
då  det  gällde  att  skaffa  nyhets- 
material, och  därigenom  vann 
han  särskilt  under  slavkriget  en 


vidsträckt  läsekrets.  —  På  B:8 
bekostnad  avgick  Stanleys  hjälp- 
expedition  till  Livingstone  (se 
d.  o.)  1872.  —  B:s  son  med  sam- 
ma namn,  f.  1841,  d.  1918,  fort- 
satte faderns  tidningsverksam- 
het; bekostade  1874  Stanleys  nya 
expedition  till  Kongo  samt  1879 
de  Longs  till  Xorra  Ishavet  och 
instiftade  flera  sportspriser.  Se 
Gordon-Bennett-poka- 
1  e  n.  —  2.  E  n  o  c  h  Arnold  B., 
f.  1867,  engelsk  författare.  Har  i 
romanerna  Anna  of  the  five  towns 
(1902),  Edwin  Clayhanger  (1910) 
tagit  motiv  från  vardagslivet  i 
Englands  stora  industristäder. 
The  pretty  lady  (1918;  Kurtisa- 
nen,  1919)  är  en  Londonskildring 
från  krigsåren.  Han  har  också 
skrivit  lättare  förströelselittera- 
tur {Grand  Babylon  Hotel,  1902, 
The  city  of  pleasure,  1907,  m.  m.) 
och  några  skådespel.  De  flesta  av 
hans  romaner  finnas  i  sv.  övers. 

Bennetti'tes  1.  CycadeoVdea, 
mesozoiskt  växtsläkte  av  gruppen 
cykadofyter.  De  hade  låg  stam 
med  blad  påminnande  om  Cy'cas- 
palmernas.  Innanför  de  c:a  100 
kronbladen  (A')  sutto  18 — 20 
bladlika  ståndare  (S),  i  vilkas 
sporgömmen  pollenkornen  bilda- 
des. Gyneciet  (G)  bildades  av 
långskaftade  frö-ämnen,  mellan 
vilka  sutto  klubblika,  sterila 
fjäll.    I   de  mogna   fröna   funnos 


Elfe 

T 

Bennett; 


1287 


Ben   Nevis — Benskörhet 


1288 


väl  utvecklade,  tvåhjärtbladiga 
groddar. 

Ben  Nevis  [niVis],  topp  på 
Grampianbergen,  Skottland, 

1,343  m.  ö.  h.  Storbritanniens 
högsta  bergstopp. 

Bennich,  Nils  Axel  Gus- 
tafsson, f.  1817,  d.  1904,  äm- 
betsman och  politiker,  landshöv- 
ding i  Jämtl.  1.  1860—65,  gene- 
raltulldirektör  1865—88.  1866— 
92  led.  av  F.  K.  B.,  som  1840 
inträtt  i  bevillningsutskottets 
kansli,  blev  längre  fram  dess  sek- 
reterare, vice  ordförande  och  ord- 
förande, och  nedlade  där  och  i 
kommittéer  ett  omfattande  arbete 
på,  näringslagstiftningens  områ- 
de. Framför  allt  verkade  han  som 
en  ivrig  förkämpe  för  frihandeln. 

Be'nnigsen,  tysk  adelssläkt. 
1.  Levin  August  Theo- 
phil  v.  B.,  f.  1745,  d.  1826, 
general,  trädde  i  rysk  tjänst 
1773,  medverkade  vid  mordet  på 
kejsar  Paul  1801,  förde  överbe- 
fälet i  slaget  vid  Eylau  1807, 
blev  slagen  av  Napoleon  vid 
Friedland  s.  å.  men  besegrade 
Napoleons  vänstra  flygel  i  slaget 
vid  Leipzig  1813.  —  2.  Rudolf 
v.  B.,  f.  1824,  d.  1902,  politiker 
först  i  hannoveransk  och  sedan  i 
preussisk  tjänst,  mest  känd  ss. 
en  av  stiftarna  av  Tyska  natio- 
nalföreningen 1859,  för  arbete  på 
Tysklands  enande  under  Preus- 
sens ledning  och  som  skapare  av 
nationalliberala  partiet  1866. 

Benoist  [banoa'],  Charles, 
f.  1861,  fransk  deputerad  1902— 
19,  en  av  de  ivrigaste  förkämpar- 
na för  det  proportionella  val- 
systemets införande  i  Frankrike, 
politisk  medarbetare  i  Revue  des 
Deux   Mondes. 

Benoit  [banoa'],  Pierre,  f. 
1886,  fransk  författare  till  myc- 
ket spridda  äventyrsromaner, 
Koenigsmark     (1918;     sv.    övers. 


1920),  UAtlantide  (1919;  Atlan- 
tis, 1920),  Le  Lac  salé  (1921),  en 
berättelse  från  mormonernas  hu- 
vudstad. La  Chaussée  des  Géants 
(1922)  med  ämne  från  Irlands 
frihetskamp   m.    fl. 

Benolja.  Bot.  Se  M  o  r  i  n  g  a. 
—  Tekn.  Olja,  framställd  genom 
rening  av  benfett,  som  erhålles 
vid  benmjölfabrikationen.  Färg- 
lös till  gulbrun,  oangenämt  luk- 
tande, av  spec.  v.  0,75—0,85;  an- 
vändes i  medicinen  och  till  smörj- 
ning. 

Benrangel,  se  Skelett. 

Benröta,  ca'ries,  öppna  sår  i 
bensubstansen,  vilka  från  sig  av- 
söndra ett  gråaktigt,  tunnflytan- 
de, illaluktande  var.  B.  orsakas 
i  regel  genom  yttre  åverkan  samt 
föregås  av  en  vargörande  ben- 
hinneinflammation  (se  Ben- 
hinna). B.  måste  behandlas  med 
operation,  varvid  man  försöker 
avlägsna  den  sjuka  benvävnaden 
samt  få  avlopp  för  det  avsönd- 
rade varet.  Stor  vikt  ligger  sedan 
vid  att  hålla  såret  aseptiskt. 

Bens-aldehy'd,  ren  bitter- 
mandelolja, en  aromatisk 
aldehyd  enligt  formeln-  CjHu  • 
CHO.  Den  ingår  i  amygdalin  (se 
d.  o.).  B.  kan  framställas  synte- 
tiskt och  är  en  färglös  vätska 
med  stark  lukt  av  bittermandel. 
Användes  i  färg-  och  parfym- 
fabrikationen. 

Bensidi'n,  kemisk  förening, 
som  uppstår  genom  omlagring  av 
hydroazobensol,  utgör  modersub- 
stans för  azofärgämnen. 

Bensi'n  1.  b  e  n  z  i  n,  se  B  e  r  g  - 
olja. 

Bensinmotor,  se  Explo- 
sionsmotor. 

Benskörhet  hos  djur  förorsa- 
kas av  mineralfattigt  foder  så- 
som hö,  bärgat  under  regnrika 
somrar.  Botemedel:  till  fodret 
sättes    kalk-    och    fosforsyrerika 


1289 


Bensoeharts — Bentinck 


1290 


ämnen,  t.  ex.  benprecipitat ;  tidig 
betesgång. 

Bensoeharts,  harts,  som  erhål- 
les  av  till  släktet  S  t  y  r  a  x  hö- 
i-ande  träd  från  Bortre  Indien 
och  Sundaöarna.  En  lösning  av 
B.  i  sprit  kallas  bensoetink- 
t  u  r. 

Bensoesyra,  organisk  syra  en- 
ligt formeln  C.Hj  •  COOH.  Den 
förekommer  i  hartser,  bensoe- 
harts, och  balsamer  och  utgör 
även  en  beståndsdel  i  hippursyra 
(se  d.  o.).  B.  är  ett  fast,  kristal- 
liniskt,  i  rent  tillstånd  luktlöst 
ämne,  som  är  svårlösligt  i  kallt 
vatten,  däremot  lättlösligt  i 
sprit.  Användes  inom  färgäjrme- 
industrien.  Alkalisalterna  äro 
lättlösliga  i  vatten. 

Benso'1,  av  Faraday  (1825) 
upptäckt  aromatiskt  kolväte  av 
sammansättningen  C«H,  och  med 
konstitutionsformel  enl.  fig.  B. 
är  en  färglös,  lättantändlig  vät- 
ska av  spec.  vikten  0,874  (vid 
20°),  med  kokpunkt  vid  84,4°  och 
smältpunkt  +  5,4°  C.  B.  löser 
med  lätthet  fett,  hartser  o.  d. 
Förekommer  i  stenkolstjära  men 
kan  även  framställas  syntetiskt 
eller  genom  sönderdelning  av  ben- 
solderivat.  Dessa  äro  mycket  tal- 
rika och  viktiga  och  kunna  tän- 
kas ha  uppkommit  genom  ersätt- 
ning av  ett  antal  väteatomer  i 
bensolkärnan  med  olika  radikaler 
(sidokedjor).  Se  Cykliska 
föreningar. 

Benson  [be'ns8n],  Hugh,  f. 
1871,  d.  1914,  engelsk  författare, 
romersk-katolsk    präst;     har   ut- 

H  H 


iC^  ^CH     HC. 


.^ 


C   H         H  C■^ 


CH 


CH 


renne  tänkbara  tätt  för  bensol  moleky- 
leiu    konstitution. 


givit  psykologiskt  intressanta 
romaner,  i  vilka  liksom  i  hans 
religiösa  essayer  de  katolska 
synpunkterna  framträda.  The 
Lord  of  the  World  är  en  fram- 
tidsskildring, förlagd  till  år  2000. 
Hans  bror  F  r  e  d  e  r  i  c  B.,  f. 
1867,  är  känd  som  författare  av 
kvicka  societetsromaner,  Dodo 
(1893)  m.  fl. 

Bensoy'1,    se   Radikal. 

Benstomme,  se  Skelett. 

Bensuperfosfa't,  superfosfat, 
berett  av  benmjöl  1.  benaska  med 
svavelsyra.  Innehåller  omkring 
12  %  löslig  fosforsyra  och  2  % 
kväve.  Se  vidare  Superfos- 
fat. 

Bensvulst,  o  s  t  e  o'  m,  från 
benvävnad  utgående  godartad 
svulst    (se  d.  o.). 

Bensvärta,  pulveriserat  ben- 
kol, användes  till  målarfärg, 
blanksvärta  m.  m. 

Bensy'1,    se   Radikal. 

Bensystem,  se  Skelett. 

Bensår,  svårläkta  sår  på  un- 
derbenen. Den  dåliga  läknings- 
tendensen sammanhänger  van- 
ligen med  förekomsten  av  åder- 
bråck, som  försvåra  blodcirkula- 
tionen i  extremiteterna,  varige- 
nom dessa  otillräckligt  nutrieras. 
B.  äro  en  hos  äldre  mycket  vanlig 
åkomma,  kimna  få  en  synnerligen 
stor  utbredning  och  äro  för  den 
angripne  en  källa  till  ständig 
plåga. 

Bentham  [be'nth8m],  Jere- 
my,  f.  1748,  d.  1832,  engelsk  tän- 
kare och  politiker,  grundläggare 
av  ut  ili  t  ar  i  sm  en  (sed. o.), 
framlade  första  gången  sina  åsik- 
ter i  skriften  A  fragment  on 
Government    (1776). 

Be'ntinck,  engelsk  släkt,  till 
vilken  hertigarna  av  Portland  (se 
d.  o.)  höra.  William  Char- 
1  e  s  C  a  v  e  II  d  1  s  h  B.,  f .  1774,  d. 
1839,    lord,    engelsk    militär    och 


1291 


Bentley — Benzelius 


1292 


statsman.  Deltog  i  Wellingtons 
pyreneiska  fälttåg  och  var  1828 
— 35  generalguvernör  i  Indien, 
där  han  genomförde  en  mängd 
reformer,  bl.  a.  förbud  mot  änkors 
bränning. 

Bentley  [be'ntli],  Richard, 
f.  1662,  d.  1742,  engelsk  filolog, 
banbrytare  för  det  klassiska 
språkstudiet  i  England.  B.  gjorde 
sig  berömd  genom  sin  skarpa 
kritik  av  de  s.  k.  Falaris-breven, 
vars  äkthet  han  förnekade.  Han 
utgav  textkritiska  upplagor  av 
Horatius  (1711),  Terentius, 
Phaedrus  (1726)  och  Manilius 
(1739)  m.  fl. 

Be'ntos  (grek.,  djup),  samman- 
fattande benämning  på  de  orga- 
nismer, som  leva  på  eller  i  när- 
heten av  havets  eller  sjöarnas 
botten.  Jfr  Plankton. 

Be'nue,  B  i  n  u  e,  mellersta  Su- 
dans största  flod  ("vattnens  mo- 
der"), vänsterbiflod  till  Niger. 
Mycket  bred  men  föga  djup,  en- 
dast under  regntiden  segelbar  för 
större  fartyg. 

Benuppmjukning,  o  s  t  e  o  - 
m  a  1  a  c  i',  en  relativt  sällsynt 
sjukdom,  som  yttrar  sig  däri 
att  benvävnaden  förlorar  sin  nor- 
mala kalkhalt,  varigenom  benen 
bli  mjulca,  böjliga  och  hela  krop- 
pen förlorar  sin  stadga.  Sjukdo- 
men förekommer  företrädesvis 
hos  kvinnor  och  uppträder  oftast 
i  anslutning  till  havandeskap. 

Benved,  Evo'nymus  europae'a, 
en  4 — 5  m.  hög  buske  med  mot- 
satta, hela  blad  och  gröngula 
blommor  i  små  knippen.  Fruk- 
terna äro  vackert  rödfärgade, 
fyrkantiga  fröhus,  och  fröna  äro 
omgivna  av  ett  köttigt,  brand- 
gult  hy  lie.  B.,  som  förekommer 
vild  i  s.  Sverige  och  även  odlas, 
lämnar  ett  vitgult,  hårt  virke. 

Ben     Wyvis      [oa'jvis],    bergs- 


Benvävnad.  —  T.  v.  Tvärsnitt.  —  T.  h. 

Längdsnitt     genom     kompakt      ben.      1. 

Benceller.    2.    Ilaverska    kanaler. 

topp    i     nordskotska    höglandet, 
1,050  m.  hög. 

Benvävnad,  den  stödjevävnad, 
som  utgör  huvudmassan  av  ske- 
lettets ben.  Kemiskt  består  B.  i 
huvudsak  av  kollagen  (limbildan- 
de substans),  impregnerat  med 
kalksalter  (fosfat  och  karbonat), 
varav  dess  fasta  konsistens  be- 
tingas. Strukturellt  ter  sig  B. 
i  form  av  tunna  lameller,  ord- 
nade antingen  parallellt  med 
benets  yttre  eller  inre  yta,  eller 
ock  koncentriskt  kring  kanaler, 
som  föra  blodkärl  och  genom- 
draga vävnaden  (Haverska  kana- 
ler). Mellan  lamellerna  ligga  i 
mikroskopiska  hålrum  de  talrika 
bencellerna,  sinsemellan  förenade 
genom  fina  utlöpare. 

Benzelius,  svensk  prästsläkt, 
vars  stamfader  jämte  tre  av  den- 
nes söner  innehaft  Uppsala  ärke- 
biskopsstol. Flera  grenar  av  släk- 
ten mottogo  det  av  stamfadern 
och  hans  nedan  nämnda  söner 
avböjda  adelsskapet  och  kallade 
sig  Benzelstierna  (se  d.  o.).  — 
1.  Erik  B.  d.  ä.,  f.  1632,  d. 
1709,  professor  i  teologi  i  Upp- 
sala 1666,  biskop  i  Strängnäs 
1687,  ärkebiskop  1700.  B.  var  en 
typisk  representant  för  det  karo- 
linska tidevarvets  stränga  religio- 
sitet. Han  medverkade,  ehuru  med 
en  viss  reservation  för  de  kung- 
liga maktanspråken,  till  1686  års 
kyrkolag,  deltog  i  arbetet  på  1695 
års  psalmbok  och  ledde  utgivan- 
det av  Karl  XII:s  bibel,  som 
dock,  till  stor  del  tack  vare  B:s 


1293 


Benzelius 


1294 


konservatism,  i  huvudsak  blev  en 
ny  upplaga  av  Gustav  1:8  bibel. 
En  frukt  av  B:s  föreläsningar 
vid  universitetet  är  hans  kyrko- 
historiska handbok  Brevia'rium 
histo'riae  ecclesia'sticae  ve'teris 
et  no'vi  testame'nti  (1695),  som 
användes  som  lärobok  under  näs- 
tan hela  1700-t.  B.  ledde  kron- 
prinsens (Karl  XII:s)  religions- 
undervisning 1686 — 97.  —  2. 
Erik  B.  d.  y.,  f.  1675,  d.  1743, 
professor  i  teologi  i  Uppsala 
1723,  biskop  i  Göteborg  1726,  i 
Linköping  1731,  ärkebiskop  1742. 
B.  var  en  mångfrestande  man, 
som  efter  vidsträckta  utländska 
resor  hade  tid  och  intresse  för 
de  mest  skilda  uppgifter.  Han 
tillförde  Uppsala  universitets- 
bibliotek över  3,000  volymer 
och  ett  stort  antal  manuskript, 
däribland  orientaliska  och  gre- 
kiska, ordnade  och  utökade 
universitetets  myntsamling  och 
dess  naturvetenskapliga  mate- 
rial, var  initiativtagare  till  vårt 
första  lärda  sällskap,  Colle'gium 
curioso'rum  1710  (från  1719  Ve- 
tenskapssocieteten,  se  d.  o.),  före- 
läste i  litteraturhistoria,  var 
språkforskare  och  historiker,  stu- 
derade landskapsdialekterna  och 
upprättade  befolkningsstatistik. 
Han  företog  omfattande  utgiv- 
ningsarbeten, av  vilka  märkas 
Monume'nta  ve'tera  eccle'siae 
Sveo-Go'thicae  (1709—13)  och 
Dia'rium  Vadstene'nse  (1721), 
och  planerade  en  mängd,  som  han 
ej  hann  fullborda.  Drev  fåravel 
efter  modernare  principer  och 
hade  i  allmänhet  öppen  blick  för 
näringslivets  krav.  Riksdagsman 
från  1723,  blev  B.  snart  en  av 
hattpartiets  och  prästeståndets 
ledande  personligheter.  —  S.Ja- 
kob B.,  f.  1683,  d.  1747,  efter- 
trädde sin  bror,  B.  2,  som  biskop 
i   Göteborg    1731    och   ärkebiskop 


Erik  Benzelius  d.  y.  Aiaiuiug  av  Scheffel. 

1744.  B.  förvärvade  sig  anseende 
som  teologisk  författare,  och  hans 
läroböcker  anbefalldes  av  stän- 
derna till  användning  vid  läro- 
anstalterna och  lågo  i  nära  100 
år  till  grund  för  den  teologiska 
undervisningen.  B.  uppträdde 
med  kraft  mot  den  radikala  pie- 
tismen  och  medverkade  bl.  a.  till 
1735  års  religionsstadga.  Som 
riksdagsman  tillhörde  även  B. 
hattpartiet,  men  han  var  en  freds- 
älskande man,  som  ogärna  gick  i 
breschen  i  de  politiska  fejderna. 
—  4.  Henrik  B.,  f.  1689,  d. 
1758,  ärkebiskop  1747,  dessför- 
innan biskop  i  Lund  1740.  B.  be- 
sökte Karl  XII  i  Bender,  där  han 
vid  kalabaliken  tillfångatogs.  Ef- 
ter frigivandet  företog  han  vid- 
sträckta resor  och  återkom  1718. 
Under  sin  riksdagstid  kom  B. 
1756  att  tillhöra  den  deputation, 
som  hade  att  till  Lovisa  Ulrika 
framställa  prästeståndets  syn- 
punkter angående  de  avslöjade 
statskuppsplanerna.  B.  ägnade 
sig  liksom  sina  bröder  åt  kampen 


1295 


Benzelstierna— Beowulf 


1296 


mot  pietisterna  och  uppträdde  pa 
1750-t.  även  mot  det  tilltagande 
fritänkeriet. 

Benzelstierna,    adlade    grenar 
av  släkten  Benzelius    (se  d.  o.). 
1.  Gustav  B.,  f.  1687,  d.  1746, 
son  av  Erik  Benzelius  d.  ä.,  kungl. 
bibliotekarie    1732,  censor   libro- 
rum  1737,  var  en  av  frihetstidens 
förnämsta      boksamlare.     —     2. 
Lars  B.,  f.   1719,  d.  1800,  den 
föreg:s  brorson,  biskop  i  Väster- 
ås från  1759,  deltog  flitigt  i  riks- 
dagspolitiken SS.  hattledare  1760 
— 72;  efter  statsvälvningen  stöd- 
de han  lojalt  Gustav  III  till  1786, 
då  han  övergick  till  oppositionen. 
Benådning.       Förv.      Pension 
till   avgående   civil   eller   militär 
tjänsteman,    som    icke    uppnått 
pensionsåldern  eller  saknar  pen- 
sionsrätt. —  JiMT.  Efterskänkan- 
de  eller   mildring   av  ett   ådömt 
straff.   I   Sverige   äger   konungen 
"i    brottmål    göra    nåd,    mildra 
livsstraff  samt  återgiva  ära  och 
till  kronan  förverkat   gods"    (R. 
F.  §  26).  Dock  har  konimgen  ej 
rätt   att   i   rikets   tjänst   återin- 
sätta den,  som  av  riksrätt  dömts 
sitt    ämbete   förlustig.    Ansökan 
om  nåd  ingives  till  justitiedepar- 
tementet    och     beredes    i    nedre 
justitierevisionen.  Konungen  fat- 
tar sitt  beslut  om  B.  i  statsrådet. 
Dessförinnan  må  han  —  alltefter 
ärendets  art  —  höra  Regerings- 
rätten   eller    Högsta   domstolen. 
Det     står     den    brottslige     fritt 
att  godtaga  benådningen  eller  ej. 
(Jfr  Dispens.) 

Beo'tien  (grek.  BoioWa),  forn- 
tida landskap  i  Grekland  mellan 
Korintiska  viken  och  Eubeasun- 
det.  B.  beboddes  av  de  från  Tes- 
salien  invandrade  beoterna 
(boioterna)  och  var  uppdelat 
mellan  en  mängd  självständiga 
stadssamhällen,  bland  vilka  mär- 
kas Tebe,  Koroneia  och  Plataiai. 


Städerna  voro  sammanslutna  i 
det  s.  k.  beotiska  förbun- 
det, i  vilket  Tebe  spelade  den 
ledande  rollen.  B.  är  numera 
jämte  Ättika  en  nomarki  i  Grek- 
land   (se  Ättika). 

Beowulf    [beo'vulf],  hjälten  i 
en  angelsachsisk  dikt  från  omkr. 
700,    bevarad    i   handskrift   från 
1000-t.  I  diktens  första  avdelning 
kommer   den  unge  B.   från   gea- 
ternas      land      till      danakungen 
Hrodgar  och  befriar  honom  från 
det   förhärjande  trollet   Grendel, 
vilket  han  dödar.  Den  andra  de- 
len, som  står  i  löst  sammanhang 
med  den  föreg.,  skildrar,  huru  B. 
som  åldrig  konung  över  geaterna 
i   spetsen   för   sin   hird  besegrar 
en  drake  men  dör   av  sina  sår. 
Denna  del,   som   har   partier   av 
stor    poetisk    och    tragisk    stäm- 
ning,    innehåller     episoder     och 
namn,  som  häntyda  på  Sveriges 
äldsta    historia     (omkr.    500-t.), 
särskilt  i  berättelsen  om  strider- 
na mellan  svear  och  geater,  var- 
för    man     ansett,    att    geaterna 


.'     I  L.  o; ~i »  -  i<ii 

Wivrti  ^piiunaii    (iu^".v  *<■(>*■  i m^uf  Alt 

Vaftxaxn  mon^^ö  m^jfuw»  ii»«t>oc  ffict^ 

pca.  ftmpr  pn^tw  W^rf  j^M>pi*>->S*% 
iföwr  imhtn,  ■Btiertim  -^omS  myn^utn  |aJ8 
aX^  )imi  d^-lipjjlc  ]<a;uv  yml  (rcKOti^. 
Jf^]tHor>,  futi«"  lypjjw  fcÄ^if   K.on'tj<v? 

tfj:.c^t  ietinfb  5*i>5  "<5^i:, 
raksimUe   ur   Beffwulfhandskriften. 


1297 


Bérain — Berberidaceae 


1298 


skulle  vara  götarna.  Andra 
forskare  antaga  däremot,  att 
namnet  syftar  på  jutarna.  De 
historiska  uppgifterna  vinna  ökat 
intresse  vid  en  jämförelse  med 
Ynglingasagan  (se  d.  o.).  —  Dik- 
tens nordiska  stoff  har  möjligen 
av  missionärer  förts  till  England, 
där  det  starkt  uppblandats  med 
keltiska  sägner  och  föreställ- 
ningar. 

Bérain  [berä'i)],  Jean,  f. 
1637,  d.  1711,  fransk  arkitekt  och 
ornamentstickare,  skapare  av  en 
särskild,  efter  honom  uppkallad 
art  av  barockornamentik,  vari 
band-  och  växtformer  ingå  en 
förening.  Se  ill.  till  O  r  n  a  m  e  n- 
tik. 

de  Béranger  [beranje'],  Pi- 
erre Jean,  f.  1780,  d.  1857, 
fransk  folkskald.  B:s  tidigaste 
dikter  tillkommo  i  hans  ungdom, 
då  han  levde  i  Paris  i  ytterst 
knappa  förhållanden,  men  hans 
stora  popularitet  daterar  sig 
först  från  tiden  efter  Xapoleons 
fall,  då  han  i  en  mängd  satiriska 
visor  anföll  monarkien,  adeln  och 
prästväldet  i  Frankrike,  sam- 
tidigt med  att  han  besjöng  min- 
nena från  Napoleonstiden.  Av 
regeringen  blev  B.  flera  gånger 
förföljd  och  dömdes  till  både  bö- 
ter och  fängelse.  Detta  ökade 
blott  hans  popularitet.   De  hyll- 


P.    J.    de    Béranger.    M.Uning    av    Ary 
Scheffer, 


ningar,  som  på  äldre  dagar  kom- 
mo  honom  till  del  från  snart  sagt 
hela  Frankrike,  emottog  han 
med  oförändrad  anspråkslöshet. 
Många  av  hans  dikter  ha  blivit 
verkliga  folkvisor.  Upplagorna 
av  hans  verk  äro  talrika. 

Berar  [bira'8] ,  se  Central- 
provinserna  och  Berar. 
Bérard  [bera'r].  1.  Alex  an - 
dre  B.,  f.  1859,  fransk  politiker, 
deputerad  1893,  senator  1908, 
tillhörande  den  demokratiska 
vänstern,  understatssekreterare 
flera  gånger.  Flitig  jiiridisk  och 
politisk  skriftställare.  —  2. 
Leon  B.,  f.  1876,  fransk  poli- 
tiker, deputerad  sedan  1910,  till- 
hörande republikanska  demokra- 
tiska vänstern,  en  tid  kammarens 
vice  talman,  undervisningsminis- 
ter nov.  1919 — jan.  1920  samt 
från  jan.  1921. 

Bera't,  stad  i  s.  Albanien,  n.ö. 
om  Valona.  8,500  inv. 

Be'rber,  stad  på  högra  Nil- 
stranden  i  Anglo-egyptiska  Su- 
dan. Betydande  handelsplats  och 
viktig  järnvägsort.  Omkr.  10,000 
inv.   Jfr   B  e  d  s  j  a. 

Be'rber,  europeiska  benämning- 
en på  n.  Afrikas  muhammedan- 
ska hamitbefolkning.  B.  äro  ut- 
bredda från  Nilen  till  Atlanten 
och  från  Medelhavet  till  Sudan. 
Ansiktstypen  är  oval,  näsan  trub- 
big och  platt.  Inhemska  namn  på 
B.  äro  amazigh,  sjelluh  (Ma- 
rocko) och  zicaica  (zuaver). 
Algeriets  k  a  b  y  1  e  r  höra  även 
tiU  B. 

Be'rbera,  britt.  Somalilandets 
huvudort,  vid  Aden-viken,  ex- 
porthamn för  strutsfjädrar,  hu- 
dar, gummi  och  elfenben.  B. 
rymmer  under  handelssäsongen 
ända  till  30,000  inv.,  i  vanliga 
fall  några  få  tusen. 

Berberida'ceae,  växtfamilj 
(ordn.  Rana'les).    De  hithörande 


1299 


Berberiet — Berchtold 


1300 


c:a  150  arterna  förekomma  fram- 
för allt  i  den  n.  tempererade 
zonens  bergsområden.  Se  Ber- 
beris, Epimedium,  Po- 
dophyllum. 

Berberi'et  kallades  fordom 
Tripolis,  Tunis,  Algeriet  och 
Marocko.  Jfr  Barbaresk- 
staterna. 

Be'rberis,  växtsläkte  (fam. 
Berbcrida'ceae) ,  till  vilket  den 
vanliga  berberisbusken  1. 
surtorn,  B.  vulga'ris,  räknas. 
Denna  förekommer  allmänt  i 
Europa  och  Skandinavien,  ehuru 
den  nu  på  många  ställen  utro- 
tats, då  den  för  sädesslagen  så 
skadliga  svartrosten  (se  Eost- 
svampar)  angriper  berberis- 
buskens blad.  —  På  grenarna 
sitta  bladtornar,  i  vars  vinklar 
smärre,  bladbärande  kortgrenar 
utvecklas.  Bladen  äro  hela,  fint 
taggsågade,  blommorna  gula,  i 
lutande  klasar.  Ståndarna  utföra 
egendomliga  hastiga  rörelser  mot 
pistillen,  då  de  beröras  på  inner- 
sidan. Frukterna  utgöras  av  röda, 
avlånga  bär.  I  berberisbuskens 
rot  (rotbark),  som  stundom  an- 
vändes till  garvning  och  gulfärg- 
ning,  förekommer  en  giftig,  gul- 
färgad  alkaloid,  berberin 
(CsoHmOjN).  —  Av  B.  vulga'ris 
odlas  flera  former  med  gulkantade 
eller  mörkröda  blad  (b  1  o  d  b  e  r  - 
b  e  r  i  s)  och  av  undersläktet  Ma- 
ho'nia  bl.  a.  M.  aquifo'lium.  Den- 
na senare  kallas  ofta  oegentligt 
järnek  (se  II e x) .  Bladen  äro 
taggiga,  läderartade  och  använ- 
das bl.  a.  till  begravningskransar. 
Bären   äro  svartblå. 

Berceuse  [bersö's],  fr.,  vagg- 
sång. 

Berch.  1.  Karl  Reinhold 
B.,  f.  1706,  d.  1777,  sekreterare 
i  antikvitetsarkivet,  framstående 
myntkännare,  känd  genom  numis- 
matiska  och  biografiska  arbeten. 


Berberis    vulgaris. 

—  2.  Anders  B.,  f.  1711,  d. 
1774,  professor  i  nationalekonomi 
i  Uppsala  1741 — 70,  den  förste  i 
detta  ämne  i  Sverige. 

Berchem,  N  i  k  o  1  a  e  s 

(Claes),  f.  1620,  d.  1683,  hol- 
ländsk målare,  bosatt  i  Haarlem 
och  sedermera  i  Amsterdam.  Han 
målade  framför  allt  landskap 
med  herdescener,  vartill  motiven 
ofta  äro  hämtade  från  Italien. 
Han  utförde  också  förträffliga 
etsningar  med  motiv  ur  herde- 
och  djurlivet. 

Berchtesgaden,  stad  i  Bayern, 
i  Salzburg-Alperna.  Luftkurort. 
Saltbergverk.  3,000  inv. 

Berchtold      von     und     zu 

Ungarschitz,  Leopold, 
f.  1863,  greve,  österrikisk -ungersk 
diplomat.  B.  var  ambassadör  i 
Ryssland  1906 — 11,  under  de  år, 
då  förhållandet  mellan  Wien 
och  Petersburg  var  mycket  spänt 
med  anledning  av  Donaumonar- 
kiens annektering  av  Bosnien  och 
Hercegovina.  Förgäves  sökte  han 
SS.  utrikesminister  från  1912 
mildra  spänningen.  Rivaliteten 
om  inflytandet  på  Balkanhalvön 
tilltog  under  Balkankrigen  1912 
— 13,  då  Ryssland  gent  emot 
Österrike-Ungern  stödde  Serbiens 
nationalistiska  politik.  Sarajevo- 
mordet 1914  övertygade  B.  om 
nödvändigheten  att  komma  till  en 
grundlig  uppgörelse  med  Serbien, 


1301 


Beredning — Berengar 


1302 


Leopold   Berchtold. 


och  i  denna  avsikt  tog  han  risken 
av  ett  krig  även  med  Ryssland 
och  dess  bundsförvanter.  Efter 
världskrigets  utbrott,  för  vilket 
B.  har  en  dryg  del  i  ansvaret, 
var  B.  mycket  ovillig  att  genom 
kompensationer  köpa  Italiens 
neutralitet  och  vägrade  bestämt 
att  göra  några  territoriella  efter- 
gifter åt  italienarna.  B.  avgick 
SS.  utrikesminister  jan.   1915. 

Beredning.  Enligt  regerings- 
formen §  10  skola  alla  ärenden, 
innan  de  hos  konungen  i  stats- 
rådet föredragas,  genom  nödiga 
upplysningars  inhämtande  från 
vederbörande  ämbetsverk  av  den 
föredragande  beredas.  B.  tillgår 
på  följande  sätt.  Ärendet  utsän- 
des, där  så  erfordras,  på  remiss 
till  vederbörande  ämbetsverk. 
Remissen  beslutes  i  allmänhet  av 
föredragande  departementschefen 
men  någon  gång  i  konselj  av 
K.  M:t.  Sedan  remisserna  in- 
kommit, bearbetas  ärendet  å  ve- 
derbörande departementsbyrå, 
varefter  det  föredrages  inför 
departementschefen  av  vederbö- 
rande kansliråd  i  närvaro  av 
expeditionschefen.  Propositioner 
till  riksdagen  föredragas  i  all- 
mänhet av  statssekreteraren. 
Ärenden,  som  tillhöra  mer  än  ett 
departement,  föredragas  efter 
8.  k.  gemensam  beredning.  Innan 


ett  ärende  slutligen  skall  avgöras 
i  statsrådet,  handlägges  det  i 
statsrådsberedningen,  som  utgör 
statsrådsledamöternas  samman- 
komst för  regeringsärendenas 
dryftande.  I  statsrådsberedningen 
deltaga  i  allmänhet  endast 
vederbörande  departementschef 
jämte  ett  eller  två  konsultativa 
statsråd.  För  viktigare  frågors 
behandling  sammanträda  alla 
statsråden  till  allmän  beredning 
under  statsministerns  ordförande- 
skap. Föredragningen  i  stats- 
rådsberedningen ombesörjes  i  all- 
mänhet av  statssekreteraren,  ex- 
peditionschefen eller  någon  de- 
partementstjänsteman samt  be- 
träfTande  större  förslag  av  sär- 
skilt tillkallad  sakkunnig.  —  B. 
av  kommandomål  skötes  av  de 
båda  kommandoexpeditionernas 
officerare.  —  Om  B.  av  riksdags- 
ärenden   se   Utskott. 

Beredningshuggning,  bort- 
rensning  av  främmande  inblan- 
dade samt  äldre  överskuggande 
träd  i  och  för  erhållande  av  ett 
ensartat    skogsbestånd. 

Beredskap,  truppavdelning  el- 
ler del  därav,  som  är  beredd  att 
omedelbart  utrycka  för  visst  be- 
hov (eldsläckningsberedskap,  ord- 
ningshållningsberedskap) . 

Beredskapskåren,  en  1910  av 
kapten  Jacques  Lagercrantz  i 
Stockholm  bildad  sammanslut- 
ning, vars  uppgift  är  att  träda 
hjälpande  emellan  vid  fall  av 
ensamhet,  olycka,  rådlöshet  och 
förtvivlan.  I  regel  behandlas  ej 
rena  ekonomiska  och  platsan- 
skaffningsfrågor. 

Be'rengar,  två  langobardiska 
konungar  i  Italien,  av  vilka  den 
ene  efter  långa  strider  blev  krönt 
till  romersk  kejsare  916  och  mör- 
dades 924  och  den  andre  blev  be- 
segrad av  Otto  I  av  Tyskland  och 
tvingad    att    av    honom    mottaga 


1303 


Berengar — Berg 


1304 


Italien  som  län.  Efter  flera  upp- 
rorsförsök  blev   han   avsatt   961. 

Be'rengar  (Berengarius)  av 
Tours,  f.  omkr.  1000,  d.  1088, 
fransk  teolog,  föreståndare  för 
domskolan  i  Tours,  slutligen  ärke- 
djäkne i  Ångers  omkr.  1040.  B. 
betonade  förnuftets  rätt  att  pröva 
trossatserna,  förnekade  transsub- 
stantiationsdogmen  i  nattvards- 
striden; hans  läror  fördömdes  på. 
flera  synoder,  och  han  nödgades 
mot  sin  personliga  övertygelse 
återkalla  dem. 

Berenfke  (lat.  Bereni'ce), 
namn  på  flera  drottningar  av  den 
ptolemaiska  dynastien  i  Egypten. 
Efter  konung  Ptolemaios  III 
Euergetes'  gemål  B.  II  har  stjärn- 
bilden Berenikes  hår  upp- 
kallats. 

Berens,  Johan  Herman,  f. 
1826,  d.  1880,  tyskfödd  komposi- 
tör, vistades  efter  1847  i  Sverige. 
Av  B:8  rika  produktion  märkas 
företrädesvis  pianosaker  och 
sånger.  Stor  spridning  fingo  ett 
par  etydverk. 

Berenson  [be'rrinsn],  Bern- 
hard, f.  1865,  nordamerikansk 
konsthistoriker,  bekant  för  sina 
på  nya  men  omstridda  stilkri- 
tiska metoder  byggda  undersök- 
ningar av  den  italienska  renäs- 
sansens  målarkonst. 

Beresford  [be'rrisf8d],  Char- 
les William  De  la  Poer, 
baron  B.  of  Metemmeh  and 
of  Curraghmore,  f.  1846, 
d.  1919,  brittisk  amiral.  B.  ut- 
märkte sig  på  1880-t.  under  stri- 
der i  Egypten.  Hans  karriär, 
som  förde  honom  till  viktiga  pos- 
ter, bl.  a.  chefskapet  över  Kanal- 
och  Medelhavsflottorna,  avsluta- 
des 1909,  men  B.  stod  länge  än 
i  förgrunden  genom  en  energisk 
politisk  kampanj,  som  var  riktad 
mot  amiralitetet  och  dess  främste 
man,  lord  Fisher,  och  som  blot- 


tade en  mängd  brister  i  flottans 
organisation  och  utrustning. 

Beresina  [berjå'åina],  biflod 
till  Dnjepr.  B.  flyter  fram  genom 
stora,  skogtäckta  sumpmarker  och 
är  genom  ett  kanalsystem  för- 
enad med  Diina.  —  Karl  XII 
gjorde  1708  en  ryktbar  övergång 
över  B.,  och  1812  ledo  Napoleons 
trupper  där  svåra  förluster,  när 
de  på  återtåget  från  Moskva 
sökte  rädda  sig  undan  de  förföl- 
jande ryssarna.  Vid  B.  stodo  häf- 
tiga strider  mellan  ryska  bolsjevi- 
ker  och  polacker  sommaren  1020. 

Beresovsk  [berjå'-],  stad  i 
Uralbergen,  guvernementet  Perm, 
Ryssland,  med  sedan  1700-t.  be- 
arbetade guldgruvor. 

Berg,  beteckning  för  jordytans 
ansenligare  upphöjningar,  helt 
eller  delvis  bildade  av  fast  berg- 
grund. Bergets  nedersta  del  kal- 
las fot,  översta  delen  topp, 
mellanliggande  områden  slutt- 
ningar. Dessa  senare  fåras 
nästan  alltid  av  dalar  (sprick- 
och  erosionsdalar).  På  ett  lång- 
sträckt berg  kan  man  vanligen 
urskilja  en  eller  flera  kammar. 
Lägsta  partiet  på  en  kam  eller 
mellan  ett  par  toppar  benämnes 
pass.  Ett  berg  kan  vara  isole- 
rat eller  tillsammans  med  andra 
bilda  ett  bergland.  Sträcker 
sig  detta  över  större  områden, 
talar  man  om  ett  högland. 
Till  formen  kunna  bergen  vara 
platå-berg  (Halle-  och 
Hunne-berg),  vilkas  topp  bilda 
ett  mer  eller  mindre  utsträckt 
plan ;  taffelberg  { Altai) ,  där 
ett  dylikt  plan  av  större  ut- 
sträckning genom  förkastningar 
i  berggrunden  blivit  sönderbru- 
tet, så  att  somliga  partier  höjt 
sig,  andra  sänkt  sig ;  bergs- 
kedjor (Alperna,  Himalaya) , 
med  höjdsträckningarna  oriente- 
rade i  bestämd  riktning;  mas- 


1305 


Berg 


1306 


s  i  v  b  e  r  g    (Franska  centralmas- 
sivet), som  ej   ha  de  skilda  de- 
larna orienterade  på  dylikt  sätt. 
I   fråga   om   höjden   skiljer   man 
mellan    fjäll  eller   högfjäll 
(Alperna),  vilkas  toppar  nå  över 
trädgränsen  och  högre,  medel- 
berg   (Sudeterna),  vilkas   såväl 
toppar  som  sluttningar  vanligen 
äro    skogklädda,    samt    slutligen 
bergkullar  och  bergåsar, 
som  blott  höja  sig  något  hundra- 
tal   meter    över    omgivningarna. 
Höjden  på  ett  berg  räknas  dels 
absolut     (i    m.    över    havsytan), 
dels   relativt    (i   m.   över   omgiv- 
ningarna).    TiU     sin     uppkomst 
kunna     bergen     vara     t  e  k  t  o  - 
n  i  s  k  a,  bildade  genom  veckning 
av  den  fasta  berggrunden   (Jura- 
bergen),    genom   förskjutning  av 
berglager    ovanpå    andra    sådana 
(Karpaterna),      genom      förkast- 
ningar, varvid  en  enstaka  bergs- 
höjd  benämnes   horst    (Omberg), 
vulkanberg,      som     antingen 
ligga    isolerade    (Vesuvius)    eller 
i  rader  längs  en  spricka  i  jord- 
skorpan    (flerstädes   på   Island), 
samt       slutligen       e  r  o  s  i  o  n  s  - 
berg,  uppkomna  på  så  sätt,  att 
kringliggande    områden    förstörts 
och  bortförts  av  rinnande  vatten 
(Kinnekulle).  Alla   slags  kombi- 
nationer mellan  olika  bergstyper 
förekomma.  Materialet,   som  bil- 
dar bergets  massa,  har  för  berg- 
formen   mycket    stor     betydelse. 
Hårda  bergarter  förorsaka  branta 
sluttningar,  ofta  bildade   av  ren 
berggrund,  lösare  bergarter  bilda 
mjukare    former,    där   den  fasta 
berggrunden   i   stor  utsträckning 
är  täckt  av  lösa  jordarter,  vitt- 
ringsmaterial  m.  m. 

Berg.  1.  Socken  i  Jämtl.  1., 
bildar  med  Äsarne  pastorat  i 
Härnösands  stift.  3,460  inv.  —  2. 
Socken  i  Kronob.  1.,  bildar  med 
Ormesberga     pastorat     i     Växjö 


stift.  1,080  inv.  —  3.  Socken  i 
Skarab.  1.,  bildar  med  Lerdala, 
Timmersdala  och  Böja  pastorat 
i  Skara  stift.  1,130  inv.  —  4. 
Socken  i  Västmanl.  1.,  pastorat 
i  Västerås  stift.  970  inv.  —  5. 
Tingslag  i  Jämtl.  1.,  omfattande 
socknarna  Berg,  Åsarne,  Rätan 
och  Klövsjö. 

Berg,  fordom  tyskt  hertig- 
döme,  beläget  i  nuv.  Rhenprovin- 
sen,  tidtals  förenat  med  hertig- 
dömena  Jiilich  och  Kleve,  på  16- 
och  1700-t.  tillhörande  pfalziska 
ätten.  Det  ingick  1806  i  ett  av 
Napoleon  skapat  storhertigdöme 
och  införlivades  1815  med  Preus- 
sen. 

Berg.  1-  Georg  Wilhelm 
B.,  f.  1839,  d.  1915,  historiker  och 
arkeolog,  byråchef  vid  Bergslags- 
banan, gjorde  arkeologiska  un- 
dersökningar bl.  a.  av  s.  k.  verk- 
stadsfynd från  stenåldern  och  av 
järnåldersgravar  samt  av  slotts- 
och  klosterruiner.  Utgav  talrika 
historiska  och  kulturhistoriska 
arbeten.  —  2.  Gustaf  Johan 
Georg  Axel  B.,  f.  1844,  d. 
1908,  jurist,  politiker,  häradshöv- 
ding i  Norra  och  Södra  Vedbo 
domsaga,  justitieminister  i  Lun- 
debergs ministär  1905,  led.  av 
A.  K.  1888—90,  av  F.  K.  1890 
—1908.  —  3.  Rudolf  Fred- 
rik B.,  f .  1846,  d.  1907,  industri- 
idkare,  blev  1873  disponent  för 
Skånska  cement-a.  b.  i  Malmö, 
som  under  hans  ledning  blev  ett 


K.   F.   Berg. 


1307 


Berg 


1308 


företag  av  väldiga  dimensioner, 
vars  produkter  säljas  över  hela 
i^ärlden.  Av  det  obetydliga  fisk- 
läget Limhamn,  där  bolaget 
anlagt  sina  fabriker  och  där  kalk- 
brott bearbetades,  blev  ett  in- 
dustrisamhälle, som  vid  B:8  död 
räknade  c:a  10,000  inv.  —  4. 
J  o  h  a  n  F  r  i  d  t  j  u  v  B.,  f.  1851, 
d.  1916,  skolman,  politiker, 
ecklesiastikminister  1905 — 06  och 
1911—14.  Liberal  led.  av  A.  K. 
1891—1916.  Till  yrket  folkskol- 
lärare (1875  i  Finspång  och  från 
1881  i  Stockholm),  blev  han  tidigt 
medarbetare  i  Svensk  Läraretid- 
ning, vars  redaktör  han  var  1907 
— 11  och  1915.  I  broschyren  Folk- 
skolan som  bottenskola  framlade 
han  1883  ett  program  för  sin 
skolpolitik,  nämligen  att  folksko- 
lan icke  skulle  vara  en  fattig- 
skola och  den  högre  undervis- 
ningen icke  stå  öppen  endast  för 
de  burgnare  klassernas  barn.  De 
kommunala  mellanskolorna,  som 
voro  direkta  överbyggnader  på 
folkskolan,  hade  därför  hans  fulla 
stöd.  Som  riksdagsman  och  stats- 
råd sökte  han  tillvarataga  folk- 
skollärarnas intressen,  främst  ge- 
nom deras  representerande  i  skol- 
råden och  genom  lönereglering. 
Han  genomdrev  skapandet  av  en 
folkskoleöverstyrelse,  reforme- 
ring av  folkskollärarseminari- 
erna,  ökade  anslag  åt  folkhög- 
skolor, folkbibliotek  och  föreläs- 
'iivc'«rörolsen.  1906  utfärdade  han 


Alfred    Berg.    —    T. 
Berg. 


Fridtjuv 


en  omdebatterad  "stavnings- 
ukas",  som  påbjöd  en  radikal  ny- 
stavning.  B.  var  led.  och  ordf.  i 
centralstyrelsen  för  Sveriges  all- 
männa folkskollärarförening, 
1906 — 11  ordf.  i  folkundervis- 
ningskommittén och  1908 — 14 
medlem  av  liberala  samlingspar- 
tiets förtroenderåd.  —  5.  John 
V  i  1  h  e  1  m  B.,  f.  1851,  broder  till 
B.  3,  kirurg,  medicinsk  lärare 
och  författare.  Sin  huvudsakliga 
verksamhet  har  B.  utövat  som 
överkirurg  och  direktör  vid 
Serafimerlasarettet  och  i  den  där- 
med förenade  lärarbefattningen  i 
kirurgi  vid  Karolinska  institutet. 
—  6.  C  a  r  1  A  1  f  r  e  d  B.,  f.  1857, 
director  musices,  kapellmästare 
vid  Lunds  universitet  sedan  1892, 
ledare  för  studentkapellet  i  Lund 
sedan  1889  och  för  studentsång- 
föreningen därstädes  sedan  1891. 
Har  komponerat  kantater,  orkes- 
tersuiter,  festmarscher,  kvartet- 
ter ra.  m.  och  i  årtionden  under 
smeknamnet  "fader  Berg"  varit 
många  studentsångargeneratio- 
ners  vän  och  anförare.  —  7. 
Lars  Johan  Henrik  B.,  f. 
1858,  läkare,  bekant  för  mycket 
spridda  populärvetenskapliga  ar- 
beten, framför  allt  Läkarehok 
(l:a  uppl.  1903).  —  8.  Gustaf 
Ruben  G  :  son  B.,  f.  1876, 
språkman  och  litteraturhistori- 
ker, docent  vid  Stockholms  hög- 
skola 1906,  sedan  1918  teater- 
kritiker i  Aftonbladet  och  bio- 
grafcensor. Har  tagit  initiativet 
till  Svenska  Vitterhetssamfundet 
och  grundat  tidskriften  Språk 
och  Stil.  Litterär  utgivare,  bl.  a. 
av  Frödings  skrifter.  Mycket  an- 
litad populär  föreläsare.  —  9. 
Carl  Natanael  Rexroth-B., 
f.  1879,  tonsättare,  veterinär.  Har 
skrivit  ett  antal  orkesterkompo- 
sitioner, operan  Lejla,  uppförd 
1912,  baletterna  Älvorna,  uppförd 


1309 


Berga — Bergbana 


1310 


1921,  och  Hertiginnans  friare, 
uppförd  1922.  —  10.  Bengt 
Magnus  Kristoffer  B.,  f. 
18S5,  författare;  utgivit  skild- 
ringar ur  fåglarnas  liv,  illustre- 
rade med  fotografier  från  kamera- 
jakter; upptagit  fågelfilmer;  ut- 
givit romaner  och  krigsskild- 
ringar (Där  kriget  rasar,  1915). 
—  11.  Yngve  B.,  f.  1887,  son 
till  B.  4,  konstnär.  Har  utfört 
teckningar  i  en  elegant  och  säker 
linjestil,  t.  ex.  illustrationerna 
till  Bellmans  Fredmans  sånger 
(1917)  och  Fredmans  epistlar 
(1918) ;  har  utfört  kalkmålningar 
och  stucker  i  Stadshuskällaren  i 
Stockholm  samt  skisser  till  tea- 
terdekorationer; utgivit  två  band 
teckningar,  Kleopatra  (1913), 
Spanskt    (1915). 

Berga.  1.  Socken  i  Kronob.  1., 
jämte  Vittaryd  och  Dörarp  pas- 
torat i  Växjö  stift.  2,880  inv.  — 
2.  Socken  i  Skarab.  1.,  jämte 
Hassle,  Färed  och  Enåsa  pastorat 
i   Skara   stift.   480   inv. 

Be'rgama,  stad  i  n.v.  Mindre 
Asien,  n.  om  Smyrna.  I  dess  när- 
het storartade  fornlämningar 
efter  det  gamla  Pergamon  (se 
d.  o.). 

Be'rgamo.  1-  Provins  i  land- 
skapet Lombardiet,  Italien.  B., 
som  i  n.  är  ett  alpland,  tillhör 
med  sin  s.  del  Poslätten  och  är  en 
av  Italiens  tätast  befolkade  pro- 
vinser med  195  inv.  pr  kv.-km. 
På  slättlandet  odling  av  vin  och 
mullbärsträd.  I  bergstrakterna 
brytes  järnmalm  och  marmor. 
540,000  inv.  —  2.  Stad  i  B.  1, 
vid  foten  av  Alperna.  Grundlagd 
redan  under  forntiden,  rik  på 
vackra  medeltidsbyggnader.  Liv- 
lig handel.  Fabrikation  av  siden- 
och  metallvaror.  60,000  inv. 

Bergamo'tt-olja,  Berga- 
mott-trädet,  se  Citrus. 

Bergand,    Nyroca    marila,    en 


Bergand.    Hane    i    praktdräkt. 


dykand  med  vit  vingspegel  och 
vit  buk.  Hanen  har  i  praktdräkt 
grönglänsande,  svart  huvud  samt 
rygg  och  skuldror  vattrade  i  vitt 
och  svart.  På  sommaren  blir 
lianen  mer  lik  honan.  Denna  har 
ett  ljust  band  kring  näbbroten; 
huvudet  i  övrigt  samt  hals  och 
översida  äro  mörkbruna,  ryggen 
stundom  något  vitvattrad.  Längd 
c:a  5  dm.  B.  är  en  nordlig  art 
från  gamla  världen,  som  i  Sverige 
häckar  huvudsakligast  i  de  n.  de- 
larna. De  10 — 14  äggen  äro  grön- 
alitiga.  B.  är  en  nyfiken  och  föga 
skygg  fågel.  Skjutes  mest  under 
höstflyttningen.   Fridlyst. 

Bergarter  kallas  de  geologiskt 
självständiga,  kemiskt  och  mi- 
neralogiskt enhetliga  massor,  som 
uppbygga  den  fasta  jordskorpan. 
B.  äro  alltid  aggregat  av  ett  1. 
flera  mineral;  däremot  är  ej 
varje  mineralaggregat  liktydigt 
med  B.  Efter  bildningssättet  de- 
las B.  i  eruptiva,  sedi- 
ment ä  r  a  och  metamorfi- 
ska  B.  (se  dessa  ord).  Läran 
om  B.  kallas  petrografi. 

Bergbana,  bana  med  sådant 
stigningsförhållande,  att  sär- 
skilda anordningar,  exempelvis 
kuggstänger  eller  hisslinor,  er- 
fordras för  tågets  framförande. 
Se  vidare  Kuggstångsbana 
och  II  i  s  s  b  a  n  a. 


1311 


Bergband — Bergborrning 


1312 


Borrmaskin    (Atlas')    med    teleskopmat- 
ning'. 

Bergband,    se  Band.    Bergs- 
tekn. 

Bergbeck,  se  Asfalt. 

Bergbildande      rörelser,      se 

Orogenetiska      rörels  er, 
Bergblått,        se       Koppar- 
1  a  s  u  r. 

Bergborrning  användes  för 
flera  olika  ändamål:  1)  under- 
sökning av  bergarterna  inom  ett 
område,  där  gruvdrift  eller  bygg- 
nadsverksamhet planerats ;  se 
Djupborrning;  2)  uppsö- 
kande av  grundvatten  i  berggrun- 
den ;  se  Brunn;  3 )  borrning 
för  anbringande  av  sprängämne 
vid  bergets  lösskjutande.  Härtill 
borrstål,    som    an- 


tingen slås  för  hand,  handborr- 
ning,  eller  med  maskin,  maskin- 
borrning.  Borrstålet  består  av 
följande  delar :  nacken,  där 
slaget  träffar,  av  härdat  stål, 
läggen  av  mjukare  stål  och 
det  av  härdat  stål  utförda 
skäret  eller  den  del,  som  vid 
slaget  splittrar  sönder  berget. 
Vid  handborrning  brukas  mest 
mejselformigt  skär,  stundom 
korsformigt.  Allt  efter  den  rikt- 
ning, vari  borrhålet  slås  av 
arbetaren,  kallas  borrningen 
överhands-,  bröst-  och  under- 
handsborrning. Man  skiljer  mel- 


"Dux"    torrmaskin    av    Atlas'    tillverk- 
ning. 


Handborrning    (t.    h.)    och    maskinborr- 
ning   pä.    Kirunavaara. 

lan  torrborrning  (mest  vid  över- 
handsborrning) och  våtborrning. 
Allt  efter  antalet  borrare  vid 
varje  hål  skiljes  mellan  en-,  två- 
och  tremansborrning.  Borrarna 
slå  med  släggor  av  3  %  till  7 
kg:s  vikt  (i  Sverige;  i  utlandet 
brukas  lättare  släggor).  Maskin- 
borrning utföres  med  borrmaski- 
ner, drivna  av  komprimerad  luft, 
vatten  eller  elektricitet.  Hos  oss 
ha  egentligen  endast  luftdrivna 
borrmaskiner  kommit  till  an- 
vändning. Sådana  äro  dels  s  t  ö  t- 
borrmaskiner,  i  vilka  borr- 
stålet är  fastsatt  i  den  i  luft- 
cylindern löpande  kolven  och 
medföljer  i  kolvens  rörelse  (antal 
slag   per   minut   300 — 500),   dels 


1313 


Bergbotten — Bergenbanan 


1314 


hammarborrmaskiner,  i 
vilka  kolven  mer  eller  mindre 
direkt  slår  på  borrstålet,  som  ej 
är  förbundet  med  kolven  (antal 
slag  per  minut  1,200—1,400). 
Stötborrmaskiner  användas  nu- 
mera så  gott  som  uteslutande  i 
dagbrott  (ex.  Kiruna)  ;  äro  oftast 
monterade  på  trefot.  Hammar- 
borrmaskiner  tillverkas  av  Atlas' 
verkstäder  i  Stockholm  i  en 
mångfald  olika  typer  och  i  stor 
utsträckning,  då  i  svenska  gru- 
vor Atlasmaskiner  nästan  över- 
allt användas.  Borrstålen  vid 
maskinborrning  äro  mest  ihåliga 
i  och  för  vattenspolning  (ibland 
luftspolning),  borrkronan  oftast 
6-skärig. 

Bergbotten,  vid  gruvbrytning- 
en kvarlämnat  berg,  som  hori- 
sontalt avdelar  en  gruva  i  olika 
nivåer. 

Bergda'mara,  se  H  e  r  e  r  o. 

Bergegren,  Henrik  (Hinke) 
Bernhard,  f.  1861,  tidnings- 
man, radikal  agitator,  politiker, 
red.  av  Brand  1904—16.  Har  ut- 
övat livlig  verksamhet  inom  den 
revolutionärt  ungsocialistiska  och 
försvarsnihilistiska  propagandan, 
verkar  även  som  populär  förelä- 
sare,    uppläsare    och    författare. 

Bergen,  Norges  andra  stad, 
vid  Nordsjön,  huvudort  för 
norska  fiskhandeln,  västkustens 
förnämsta  sjöfartsstad.  B.  anla- 
des omkr.  1070  och  blev  snart  en 
betydande  handelsstad  och  uppe- 


hållsort för  kungarna,  som  bodde 
i  den  ännu  bevarade  Håkanshal- 
len. Omkr.  1350  upprättade  han- 
seaterna  ett  kontor,  vilket  med- 
förde att  B:s  handel  länge  låg  i 
tyska  händer.  Staden,  som  är  be- 
lägen på  en  halvö,  har  i  vissa 
delar  bevarat  sin  gamla  prägel. 
1916  förstördes  den  centrala 
stadsdelen  genom  en  omfattande 
eldsvåda.  En  ypperlig  hamn  äger 
B.  i  havsviken  Vaagen,  vid  vars 
ö.  sida  den  äldsta  stadsdelen  upp- 
stod. B.  är  säte  för  biskopen  i 
Björgvins  stift.  90,000  inv.  —  B. 
har  ett  stort  museum  med  rik- 
haltiga historiskt-antikvariska 
och  naturhistoriska  samlingar 
samt  bibliotek.  Till  museet  höra 
en  botanisk  trädgård  och  en  bio- 
logisk station  på  ön  Herdla. 
Ärligen  hållas  föreläsningar  och 
kurser. 

Bergenbanan,  järnväg  mellan 
Kristiania  och  Bergen  i  Norge, 
av  stor  kommersiell  betydelse. 
Vacker  turistled.  B.  för  över  hög- 
fjället på  en  sträcka  av  mer  än 
100  km.  och  når  vid  Taugevand 
1,300  m.  ö.  h. 

I 


Bergenbanan   vid    TJstevand,    Hardangervidden, 

42.  —  L  e  X.  I.     Tr.  S.  8.  22. 


1315 


Bergenhus — Berggren 


1316 


Bergenhus,  medeltida  norsk 
fästning  i  staden  Bergen. 

Berger.  1.  Johan  Kristi- 
an B.,  f.  1803,  d.  1871,  officer, 
målare,  rönte  stark  påverkan  av 
Turner,  behandlade  huvudsakli- 
gen mariner  och  kustlandskap  i 
en  djärv  och  verkningsfull  stil 
med  starka  färger.  —  2.  O  s  - 
8  i  an  B.,  f.  1849,  d.  1914,  jurist, 
politiker,  häradshövding  i  Norra 
Åsbo  domsaga  1892,  justitieom- 
budsman 1898—1902  och  1913— 
14,  justitieminister  1902 — 05  i 
Boströms  andra  och  Ramstedts 
ministärer.  Led.  av  F.  K.  1907 — 
12.  B.  framlade  åtskilliga  lagför- 
slag i  frisinnad  anda,  bl.  a.  vid 
1904  års  riksdag  en  proposition 
om  allmän  rösträtt,  som  då  föll 
på  A.  K:s  motstånd.  B.  var  känd 
som  en  nitisk  och  skicklig  äm- 
betsman. —  3.  Henning  B.,  f. 
1872,  författare,  debuterade  1901 
med  Där  ute,  måleriska  skisser 
från  För.  Stat.,  och  slog  igenom 
med  Ysail  (1905),  som  följdes  av 
en  talrik  serie  romaner  med 
snabbt  givna  bilder  från  Amerika, 
Stockholm  och  Köpenhamn;  tri- 
logien Drömlandet  (\^Q9) ,  Bendel 
&  C:o  (1910)  och  Fata  Morgana 
(1911)  beteckna  jämte  Eörnfelt 
(1915)  höjdpunkten  i  genren. 
Hjärtat  på  väggen  (1920)  och 
Vem  vet  (1921)  visa  en  ny  rikt- 
ning, mot  det  symboliska  och 
religiösa.  B:s  drama  HjmrJaflndni 


(1908)  har  med  framgång  upp- 
förts i  Berlin,  Wien  och  New 
York.  Bland  B :  s  novellsamlingar 
märkes    Livets    blommor    (1912). 

Bergerac,  se  Cyrano  de 
Bergera  c. 

Berget  (fr.  la  montagne), 
franska  revolutionens  mäktigaste 
parti  under  dess  första  skede. 
Detta  namn  uppkom  genom  att 
den  mest  radikala  delen  av  den 
lagstiftande  nationalförsamling- 
ens vänster  hade  sina  platser  på 
de  högst  placerade  bänkarna  i 
plenisalen.  B.  utövade  ett  ödesdi- 
gert inflytande  på  revolutionens 
föllopp  under  tiden  1791 — 94,  och 
det  bar  framför  allt  skulden  till 
det  blodiga  skräckvälde,  som  in- 
leddes med  september  mor- 
den (se  d.  o.).  Ehuru  i  minoritet 
i  nationalförsamlingen  och  kon- 
ventet, behärskade  B.  Paris  ge- 
nom sina  bägge  klubbar,  J  a  k  o  - 
b  inkl  ub  ben  (se  d.  o.)  och 
Cordelierklubben  (se  d. 
o.).  B.,  som  stod  under  ledning 
av  Danton,  Robespierre,  Marat 
och  Hébert,  regerade  nästan  en- 
väldigt efter  Ludvig  XVI:s  av- 
rättning 21  jan.  1793  till  27  juli 
(9  thermidor)  1794.  Under  denna 
tid  blev  den  ene  efter  den  andre 
av  B :  3  ledare  röjd  ur  vägen  av 
de  misstänksamma  partivänner- 
na. B :  s  stora  insats  i  revolutio- 
nen är  att  genom  en  kraftfull  och 
hänsynslös  utrikes-  och  inrikes- 
politik ha  räddat  revolutionens 
landvinningar. 

Bergfink,  se  Finksläktet. 

Bergfiskar,  namn  på  läpp- 
fiskar. 

Bergfrid,  se  B  a  r  f  r  i  d. 

Berggren,  Sven,  f.  1837,  d. 
1917,  botanist,  professor  i  Lund 
1883—98.  B.  deltog  i  svenska  ex- 
peditionerna till  Spetsbergen 
1868  och  Grönland  1870  och  före- 
tog    1873 — 75    en   forskningsresa 


Henning    Berger. 


1317 


Berggrönt — Bergh 


1318 


Bergffylta. 


till  Xya  Zeeland.  En  stor  del  av 
B:s  talrika  skrifter  äro  ägnade 
mossornas  morfologi. 

Berggrönt,  se  Malakit. 

Berggyltsläktet,  La'brus,  ett 
släkte  Läppfiskar  med  16 — 
21  taggstrålar  i  ryggfenan,  3  dy- 
lika i  analfenan,  mer  än  40  fjäll 
i  sidolinjen  samt  bakom  de  stora 
käktänderna  inga  1.  blott  få  små 
tänder  i  en  enkel  rad.  I  Sverige 
finnas  vid  västkusten  två,  vac- 
kert tecknade  och  brokigt  färga- 
de arter :  berggyltan,  Labrus 
berggyltn,  av  45  cm:s  längd  och 
blågyltan,  Labrus  ossi'fra- 
gus,  2S — 35  cm.  lång.  Bägge  ar- 
terna ätas  men  äro  i  allmänhet 
föga  skattade  som  födoämne. 

Bergh,  svenska  målare.  I.Jo- 
han   Edvard   B.,   f.    1828,   d. 


ISSO,  landskapsmålare,  upprätta- 
de efter  en  utlandsvistelse  1857 
en  skola  för  landskapsmålning 
vid  Konstakademien  och  blev 
1861  professor  därstädes.  Hans 
äldre  landskapsmålningar,  som  ha 
schweiziska  och  italienska  motiv, 
vi~a     Ptark     påverkan     av     den 


Grinden     i      björkskogen.      Målning     av 
Edv.     Bergh. 


Min  hustru.   Målning  av  Richard  Bergli, 


diisseldorfska  skolans  stil.  Upp- 
täckten av  det  idylliska  mellan- 
svenska landskapet  gjorde  honom 
till  en  självständig  konstnär.  Det 
var  framför  allt  Mälardalens  na- 
tur med  dess  björkhagar,  ängar, 
vikar  och  sjöar,  som  han  målade 
under  sina  mognare  år.  —  2. 
Sven  Richard  B.,  f.  1858,  d. 
1919,  den  förres  son,  målare, 
museiman  och  författare;  stude- 
rade vid  Konstakademien  och  un- 
der 1880-t.  i  Paris,  bosatte  sig 
efter  några  års  vistelse  i  Var- 
berg  i  Stockholm.  Hans  stil  under 
18S0-t.  är  starkt  påverkad  av  den 
franska  impressionismen  (por- 
trätt av  Nils  Kreuger,  1883,  Min 
hustru,  1886)  ;  tidstypisk  är  även 
Hypnotisk    séance,    1887    (se    ill. 


1319 


Berghem — Bergianska  stiftelsen 


1320 


k   aommarkTäll.  Målning    av   Bichard    Bergrh. 


till  II  y  p  n  o  t  i  s  m) ;  under  föl- 
jande årtionde  tog  han  intryck 
av  tidens  böjelse  för  symbolik 
(Riddaren  och  jungfrun,  1897) 
och  lyrisk  landskapsskildring 
(Nordisk  sommarkväll,  1899 — 
1900) ;  under  det  nya  århundra- 
det följde  han  med  intresse  de 
"moderna"  konstnärernas  stil- 
sökande. Måttfull  och  kritisk  in- 
tog han  emellertid  en  självstän- 
dig ställning  till  dessa  skiftande 
riktningar.  Han  behandlade 
skilda  ämnen,  men  främst  var 
han  porträttmålare.  Framför  allt 
har  han  målat  en  lång  rad  av 
konstnärer,  diktare  och  lärde, 
bl.  a.  Strindberg,  Fröding,  Hall- 
ström, Warburg,  Arrhenius,  öhr- 
vall,  och  gruppbilden  av  Konst- 
närsförbundets styrelse  (se  ill. 
till  resp.  art.).  Alltsedan  Konst- 
närsförbundets stiftande  1886 
hörde  han  till  dess  ledare;  han 
har  också  utgivit  en  historisk 
översikt    över     förbundets    verk- 


samhet. Vad  vår  kamp  gällt' 
(1905).  Bland  hans  övriga  skrif- 
ter märkes  särskilt  essaysam- 
lingen Om  konst  och  annat 
(1908).  1915  blev  B.  över  inten- 
dent vid  Nationalmuseum,  vilket 
under  hans  ledning  och  efter  hans 
död   fullständigt   omordnats. 

Berghem,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Hajom  pastorat  i  Göte- 
borgs stift.  1,110  inv. 

Bergianska  stiftelsen,  en  stif- 
telse till  hortikulturens  och  bota- 
nikens befrämjande,  tillkommen 
genom  donation  av  professor  P. 
J.  Bergius  1784.  B.,  som  äges  av 
Vetenskapsakademien  och  före- 
stås av  en  professor,  började  sin 
verksamhet  1791  och  var  till 
1885  inrymd  i  de  av  Bergius 
donerade  gårdarna  110  och  111 
vid  Karlbergsallén  i  Stockholm. 
Sedan  dessa  på  grund  av  stadens 
tillväxt  sålts,  flyttades  B.  till 
Frescati  vid  Brunnsviken.  B.  äger 


1321 


Bergianska  trädgården — Berglärka 


1322 


där  en  botanisk  trädgård,  B  e  r  - 
gielund  1.  Bergianska 
trädgården,  som  består  av 
dels  en  vetenskaplig  botanisk 
avdelning,  dels  en  med  trädgårds- 
skola förenad  handelsavdelning. 
B.  utger  sedan  1891  en  veten- 
skaplig publikation:  A'cta  Ho'rti 
Bergia'ni. 

Bergianska  trädgården,  se 
Bergianska      stiftelsen. 

Bergius,  Peter  Jonas,  f. 
1730,  d.  1790,  läkare  och  bota- 
nist, från  1761  professor  i  natu- 
ralhistoria  och  farmaci.  Upphovs- 
man till  Bergianska  stif- 
telsen  (se  d.  o.).  Bekant  även 


genom  arbetet  Pla'ntae  Cape'nses 
(1767). 

Bergkalk,  kolkalksten, 
kallas  den  i  stenkolssystemets 
imdre  del  uppträdande  dolomiti- 
ska  kalkstenen,  som  i  motsats  till 
stenkolssystemets  övre  del  är  en 
ren  havsavlagring. 

Bergklint,  Olof,  f.  1733,  d. 
1S05,  skald,  kritiker.  Hans  mest 
kända  arbete  är  det  av  harmoni 
och  resignation  präglade  Ode 
över  motgång  och  elegien  Den 
Minde.  Såsom  skalden  J.  G.  Oxen- 
stiernas informator  och  vän  kom 
han  att  utöva  stort  inflytande  på 
dennes    litterära   utveckling. 

Bergkompass,  se  Magne- 
tisk  malmletning. 


Grupp   av  bergkristaller. 

Bergkristall,  kvarts,  kristal- 
liserad i  ofta  väl  utbildade  sex- 
sidiga  prismer,  i  ändarna  avslu- 
tade av  pyramidytor.  Färglös 
eller  färgad.  Mörkbrun  kallas 
den  röktopas,  violett  ametist. 
Kristallernas  storlek  växlar  från 
mikroskopisk  upp  till  över  200 
kg:s  tyngd.  Vackra  kristaller 
äro  i  Sverige  funna  bl.  a.  i  Offer- 
dal och  Alsen,  Jämtland. 

Bergkrut,  se  Krut. 

Bergkvara.  1.  Stadsliknande 
hamnplats  med  skeppsvarv  vid 
Kalmar  sund.  överfartsort  till 
Öland.  —  2.  Kronobergs  läns 
största  gods  och  ett  av  Sveriges 
äldsta  herresäten,  6  km.  v.  om 
Växjö.  I  närheten  Bergkvara 
medeltida  slottsruin.  B.  har  un- 
der olika  tider  varit  en  före- 
gångsgård, och  dess  åkerbruk, 
boskapsskötsel  och  skogskultur 
intaga  även  nu  en  rangplats.  Till- 
hör sedan  1784  ätten  Posse. 

Berglärka,  Eremo'pliila  al- 
pe'stris  fla'va,  en  lärka  med  brun- 


Cata    i    Bergrkvara    hamnplatt. 


1323 


Bergman 


1324 


grä,  mörkfläckig  rygg  och  ett 
svart  hjässband,  som  går  över  i 
små  svarta,  spetsiga  tofsar  vid 
bakhuvudets  sidor.  Längd  c:a  19 
cm.  B.  häckar  i  nordligaste 
Europa  och  Asien,  i  Sverige  i 
fjälltrakterna.  Ägg  3 — 5,  blek- 
gröna med  mörkbruna  fläckar.  I 
allmänhet  flyttfågel. 

Bergman.  1.  TorbernOlof 
B.,  f.  1735,  d.  17S4,  naturforskare, 
verksam  i  Uppsala.  Inom  fysiken 
ägnade  sig  B.  bl.  a.  åt  studiet  av 
fysikaliskt-meteorologiska  feno- 
men och  skrev  flera  uppmärk- 
sammade avhandlingar,  t.  ex.  Om 
regnbågen,  Om  .  norrskenet,  Om 
skymningarna.  Vid  23  års  ålder 
grundade  han  1758  k  o  s  m  o  - 
grafiska  sällskapet  i 
Uppsala  och  skrev  i  dettas  hand- 
lingar många  värdefulla  uppsat- 
ser med  fysikaliskt  och  matema- 
tiskt innehåll.  Ehuru  B.  var  an- 
hängare till  flogiston-teorien, 
blevo  hans  arbeten  även  inom 
kemien  och  speciellt  den  analy- 
tiska kemien  av  stor  betydelse. 
Han  förbättrade  blåsrörstekni- 
ken,  utförde  noggranna  analyser 
av  mineralvatten  och  lyckades 
framställa  dylika  artificiellt.  — 
2.  Johan  B.,  f.  1864,  t.  f.  pro- 
fessor i  Dorpat  1920,  klassisk  filo- 


Torbem  Bergrman.  Medaljong  av  Sergel. 


Bo   Berirman.       —  Hjalmar  Bergrman. 

log  och  arkeolog;  nykterhetsman. 
Har  utgivit  översättningar  av 
latinsk  vers  och  prosa  samt  jämte 
E.  Svenson  Världshistorien,  be- 
rättad för  folket.  —  3.  Bo 
Hjalmar  B.,  f.  18G9,  förfat- 
tare, förste  postexpeditör,  litte- 
ratur- och  teaterkritiker  i  Da- 
gens Nyheter  sedan  1905.  Resig- 
nerat svårmod  och  mild  satir, 
tolkade  i  förnämt  enkel  och 
musikaliskt  välljudande  form,  ut- 
märka hans  lyriska  dikter,  som 
föreligga  i  tre  samlingar:  Mario- 
netterna (1903),  En  människa 
(1908),  Elden  (1917).  B.  har  även 
utgivit  noveller :  Drömmen 
(1904)  och  Skeppet  (1915).  —  4. 
Anders  Erik  Daniel  B.,  f. 
1869,  humoristisk  författare.  Har 
under  signaturerna  Anders  och 
Dan  publicerat  en  mångfald 
humoresker  i  bl.  a.  Strix,  Kurre 
och  Kasper.  Hans  samlade 
skrifter     började     1919     utgivas. 

—  5.  David  B.,  f.  1875,  d. 
1916,  ingenjör,  initiativtagare  till 
pansarbåtsinsamlingen   (se  d.  o.). 

—  6.  Hjalmar  B.,  f.  1883, 
författare,  debuterade  1905  med 
det  bisarra  dramat  Maria,  Jesu 
moder,  som  följdes  av  skissartade 
berättelser,  ofta  med  romantiska 
motiv  och  i  framställningssättet 
vacklande  mellan  fantastik  och 
realism.  Med  Hans  nåds  testa- 
mente (1910)  kom  B.  in  i  den 
ämneskrets,  som  sedan  blivit 
hans     speciella.    Bergslagen     och 


1325 


v.  Bergmann — Bergolja 


1326 


släkthistorierna ;  Markurells  i 
Wadköping  (1919),  Farmor  och 
vår  Herre  (1921)  äro  typiska 
exempel  på  arten.  Ursprunglig 
dramatisk  begåvning  röjes  i  dra- 
merna Parisina  (uppf.  på  Dram. 
teatern  1915),  Marionettspel 
(1917)  och  Ett  experiment  (In- 
tima teatern  1919). 

v.  Bergmann,  Ernst,  f. 
1836,  d.  1907,  en  av  Tysklands 
främsta  kirurger  i  modern  tid, 
professor  i  Dorpat,  Wiirzburg  och 
Berlin. 

Bergmann-rör,  se  Elek- 
triska   installationer. 

Bergmjöl,  se  K  i  s  e  1  g  u  r. 

Bergmästare,  se  Bergs- 
överstyrelse. 

Bergolja,  nafta  1.  petro- 
leum kallas  i  naturen  förekom- 
mande blandningar  av  fasta,  fly- 
tande och  gasformiga  kolväten 
jämte  smärre  mängder  av  andra 
organiska  föreningar,  som  utom 
kol  och  väte  innehålla  syre,  kväve 
och  svavel.  —  Geologi.  Om  B:s 
bildningssätt  ha  framkommit 
flera  teorier.  Enligt  den  äldsta 
skulle  B.  ha  uppstått  genom 
reaktioner  mellan  vatten  och  i 
jordens  inre  befintliga  karbider. 
Denna  teori  har  numera  fått  vika 
för  en  annan,  enligt  vilken  B. 
skall  utgöra  omvandlingsproduk- 
ter av  i  havssediment  inneslutna 
växt-  och  djurlämningar.  Genom 
laboratorieförsök  har  konstate- 
rats, att  man  vid  destillation  av 
fisk  och  plankton  under  högt 
tryck  och  tämligen  hög  tempera- 
tur kan  erhålla  produkter,  som 
till  sin  kemiska  sammansättning 
nära  överensstämma  med  B. 
Förekomsterna  av  B.  synas  vara 
bvmdna  vid  sedimentära  avlag- 
ringar  av  mestadels  tertiär 
ålder;  ett  viktigt  undantag  ut- 
göra dock  oljeförekomsterna  i 
Pennsylvania,  som  äro  att  räkna 


till  devonformationen.  Oljan  be- 
höver dock  icke  nödvändigtvis 
finnas  i  de  sediment,  vari  den 
från  början  bildats;  lika  ofta 
har  den  senare  upptagits  i  andra, 
porösa  bergarter,  t.  ex.  sandste- 
nar. I  många  fall  äro  de  olje- 
förande bergarterna  svagt  vec- 
kade; oljan  förekommer  då  i 
antiklinalernas  toppar,  ett  för- 
hållande, som  är  av  den  största 
betydelse  för  oljans  rationella 
uppsökande  och  utvinnande.  Olje- 
förekomsterna äro  ingalunda  få; 
särskilt  rika  på  B.  äro  rand- 
jonerna  till  de  tertiära  veck- 
ningsområdena.  —  Historik. 
Kännedomen  om  och  bruket  av 
B.  torde  vara  urgammal.  Gamla 
kinesiska  och  japanska  skrifter 
omtala  ofta  bruket  av  naturlig 
gas.  Herodotos  beskriver  oljekäl- 
lorna i  Mesopotamien.  Marco 
Polo  omtalar  i  slutet  av  1200-t. 
oljekällorna  vid  Baku.  I  början 
av  1600-t.  blevo  oljekällorna  i 
New  York  kända,  i  början  och 
mitten  av  1700-t.  också  oljan  i 
Pennsylvania  och  Rumänien.  I 
äldre  tid  torde  B.  ha  använts 
huvudsakligen  till  medicinskt 
bruk;  tiU  lyse  kunde  den  ej  med 
fördel  brukas  i  dåtidens  lampor. 
Först  omkr.  1850  fick  B.  en  mera 
vidsträckt  användning  i  och  med 
en  av  engelsmannen  James  Young 
patenterad  metod  att  ur  B.  fram- 
ställa paraffin,  varav  kunde  stö- 
pas ljus.  I  För.  Stat.  hade  B.  se- 
dan början  av  1800-t.  gått  i  han- 
deln som  patentmedicin.  1854 
bildades  Pennsylvania  Rock  Oil 
Company  med  ändamål  att  i 
större  skala  exploatera  den  penn- 
sylvaniska  oljan.  Företaget  miss- 
lyckades, men  en  del  av  delägar- 
na bildade  Seneca  Oil  Company 
imder  ledning  av  en  "överste" 
E.  L.  Drake,  som  vid  sin  första 
borrning  anträffade  olja  på  23  m. 


1327 


Bergolja 


1328 


Den    lorsia    borrade   oljebrunnen    i    värl- 
den:  överste  Drakes  borrbrunn  i  Titus- 
ville,  Pennsylvania  1859. 

djup.  Fyndet  blev  signalen  till 
en  häftig  rusning  till  oljefälten, 
en  intensiv  borrning  och  därmed 
också,  en  ruinerande  överproduk- 
tion. 1859  skattades  produktio- 
nen till  2,000  barrels,  1869  hade 
den  stigit  till  över  4  mill.  bar- 
rels. För  att  kunna  göra  dessa 
stora  oljemängder  nyttiga  blev 
det  nödvändigt  att  dels  uppfinna 
lämpliga  transportmedel  och  raf- 
fineringsmetoder, dels  skapa  nya 
avsättnings-  och  användnings- 
områden för  oljan.  Transportfrå- 
gan löstes  praktiskt  och  billigt  i 
och  med  anläggandet  av  rörled- 
ningar från  produktionsfältet  till 
hamnar  1.  raffinaderier.  Den 
första  större  av  dessa  pipe  lines 
byggdes  1865.  Raffineringsproces- 
serna  utexperimenterades  på  ba- 
sis av  erfarenheterna  från  den 
äldre  skifferoljeindustrien.  Till 
avsättningsområde  hade  För. 
Stat -.3  oljeindustri  hela  världen, 
i  ett  par  årtionden  utan  konkur- 
rens. B:s  användningsmöjligheter 
ökades  också  snabbt:  i  form  av 
gasolja   och   fotogen   fick   B.   ett 


revolutionerande  inflytande  på 
belysningstekniken;  andra  pro- 
dukter funno  avsättning  som 
goda  och  billiga  bränsle-  och 
smörjmedel.  1870  bildades  i  För. 
Stat.  en  sammanslutning,  Stan- 
dard Oil  Company,  vars  egentlige 
ledare  var  John  D.  Rockefeller, 
ett  av  världens  största  men  ock- 
så mest  bekämpade  affärsgenier. 
Rockefellers  samtid  behärskades 
ännu  av  den  ekonomiska  libera- 
lismens tro  på  den  fria  konkur- 
rensens stora  nytta;  Rockefeller 
ville  däremot  samla  alla  oljepro- 
ducenter i  en  enda,  kontrolleran- 
de sammanslutning,  ett  mål,  som 
han  praktiskt  taget  nådde,  fast 
med  användande  av  medel,  som 
stundom  kunde  kallas  ohederliga. 
Den  stora  oljetrusten  har  allt- 
jämt haft  att  kämpa  mot  en 
ovanligt  stark  folkopinion  och 
mot  statsmakten,  som  tvenne 
gånger  genom  antitrustlagstift- 
ning  tvungit  trusten  att  upp- 
lösas; den  har  dock  genast  upp- 
stått under  annat  namn  och  i 
annan  form.  För  närvarande 
existerar  den  i  form  av  ett  ägare- 
bolag. Standard  Oil  Company  of 
New  Jersey,  som  (maj  1922) 
kontrollerar  33  andra  bolag. 
Trusten  äger  i  allmänhet  ej 
själva  oljefälten,  men  uppköper 
dessas  produktion,  raffinerar 
oljan  och  transporterar  den  med 
hjälp  av  rörledningar,  cisternvag- 
nar och  en  oerhörd  flotta  av  tank- 
ångare. —  Vid  sidan  av  För. 
Stat.  har  Ryssland  ända  till  se- 
naste åren  varit  världens  för- 
nämsta producent  av  B.  Ryss- 
lands största  oljedistrikt  ligger 
på  Apsjeronhalvön  i  Kaspiska 
havet.  Vid  Surahany  nära  Baku 
fanns  från  urminnes  tider  ett 
eldsdyrkartempel,  i  vilket  en 
evig  eld  underhölls  av  den  ur 
marken    framströmmande  natur- 


1329 


Bergolja 


1330 


gasen.  Även  oljan  från  dessa 
trakter  har  länge  varit  brukad 
både  som  medicin  och  som  lys- 
medel.  Sedan  Ryssland  efter  över- 
gående besittning  av  dessa  egent- 
ligen persiska  distrikt  (1723 — 
35)  varaktigt  förvärvat  dem 
1806,  tog  ryska  staten  hand  om 
oljefälten  och  utarrenderade  dem. 
Först  1872  förklarades  oljan  fri 
till  eftersökande  och  utvinnande, 
och  därmed  inträdde  ett  uppsving 
för  den  ryska  oljeproduktionen. 
I  fältens  exploaterande  gjorde  de 
svenska  bröderna  Robert,  Ludvig 
och  Alfred  Xobel  en  synnerligen 
kraftig  insats.  1875  öppnade  de 
ett  raffinaderi  i  Baku  och  ska- 
pade sedan  med  användande  av 
förstklassiga  raffinerings-  och 
transportmetoder  en  god  mark- 
nad i  Ryssland  för  sina  produk- 
ter. 1883  uppträdde  huset  Rot- 
schild  med  engelskt  kapital  som 
Xobel-bolagets  första  stora  med- 
tävlare, inköpte  oljelotter,  sam- 
lade en  del  små  företag  och  an- 
lade en  storartad  rörledning  från 
Baku  till  Batum,  varigenom  via 
Svarta  havet  transportvägar  och 
avsättningsområden  öppnades  för 
den  ryska  oljan  även  i  v. 
Europa.  Den  ryska  oljeindustri- 
en kunde  dock  ej  vinna  en  av- 
sättning för  sina  produkter,  som 
motsvarade  dess  tillgångar  och 
höga  tekniska  ståndpunkt.  1901 
var  ett  rekordår  för  produktio- 
nen, som  då  uppgick  till  706 
mill.  pud.  Efter  denna  tid  har 
produktionen  i  det  stora  hela 
varit  i  fallande.  Orsakerna  här- 
till hava  varit  dels  de  revolutio- 
nära oroligheterna  1905 — 06,  dels 
de  ryska  statsjärnvägarnas  taxe- 
politik och  slutligen  den  mör- 
dande konkurrensen  med  Stan- 
dard Oil  1907 — 09,  som  gjorde 
sig  märkbar  icke  blott  på  världs- 
utan  även  på  hemmamarknaden. 


EiasaTr&artempei    vid    Suraliany,    Baku. 


Ända  till  1917  var  dock  Ryssland 
närmast  efter  För.  Stat.  den 
största  oljeproducenten ;  efter 
detta  år  intog  Mexiko  Rysslands 
plats.  —  Under  1800-t.  var  lys- 
oljan  den  viktigaste  av  de  pro- 
dukter, som  erhöUos  vid  B:s 
raffinering.  Med  ingången  av 
1900-t.  inträdde  explosionsmotor- 
teknikens stora  uppsving,  och 
bensin  och  smörjoljor  fingo  allt 
större  betydelse.  Stormakterna 
insågo  vilken  världsmakt  oljan 
var  på  väg  att  bliva  och  vidtogo 
åtgärder  för  att  söka  trygga  sitt 
oljebehov  oberoende  av  För.  Stat. 
Tyskland  sökte  dels  genom  stats- 
monopol bekämpa  Standard  Oil, 
dels  förvärva  egna,  efter  världs- 
kriget förlorade,  oljefält  i  Gali- 
zien,  Riunänien,  Kaukasien  och 
Mesopotamien.  England  insåg 
oljans  oerhörda  betydelse  för  sjö- 
farten och  förberedde  sig  genom 
förvärv  av  oljefält  till  en  kom- 
mande omläggning  av  sin  flotta 
från  koleldning  till  den  billigare 
oljeeldningen  eller  den  ännu  bil- 
ligare motordriften.  Englands 
oljeintressen  ha  tryggats  dels  på 
privat,  dels  på  statlig  väg.  1907 
bildades  koncernen  Royal  Dutch- 
Shell  genom  sammanslagning  av 


1331 


Bergolja 


1332 


MIIUhB  /.'B.''ffi 

^j^^H            \A  '''  Lé^    j  -^   u      t^   /     ''>  Ä  Al     t    '    i»  a    a  fl  Jm  SSk   ti 

mni 

igmmmm 

Borrtom   p&   oljefält  vid   Baku. 


ett  holländskt  och  ett  engelskt 
bolag.  Det  holländska,  Royal 
Dutch,  bildades  1890  och  be- 
härskar största  delen  av  oljefäl- 
ten i  Nederl.  Indien  jämte  ett 
transportväsen,  som  i  storlek 
och  organisation  kan  mäta  sig 
med  Standard  Oils.  Det  engelska, 
Shell  Transport,  övergick  i  bör- 
jan av  1900-t.  till  petroleumhan- 
del och  inköpte  oljefält  på  Bor- 
neo.  Numera  äger  det  aktiemajo- 
riteten i  Royal  Dutch.  Koncer- 
nens arbete  är  uppdelat  på  en 
mängd  bolag,  som  vart  för  sig 
sköter  en  särskild  gren.  Den  kon- 
trollerar nästan  hela  oljeproduk- 
tionen i  Nederländska  Indien, 
äger  det  rumäniska  bolaget  Astra 
Romana,  har  övertagit  Rotschilds 
intressen  i  Ryssland  och  äger 
dessutom  källor  i  Mexiko  och 
Egypten.  Den  har  också  uppträtt 
som  Standard  Oils  konkurrent  i 
de  nordamerikanska  staterna 
Texas  och  Oklahoma.  Koncernen 
är  numera  Standard  Oils  farli- 
gaste medtävlare.  Engelska  sta- 
ten åter  har  ingått  som  delägare 
i  bolaget  Anglo-Persian  Oil  Com- 
pany,  bildat  1909,  och  äger  aktie- 
majoriteten däri  sedan  1914.  Bo- 
laget bildades  för  att  exploatera 
en  del  persiska  oljefält  men  har 
utsträckt  sin  verksamhet  långt 
därutöver.  Engelska  staten  äger 
dessutom  en  del  andra  företag, 
varigenom  den  skaffat  sig  kon- 
trollen   över    viktiga    oljefält    i 


Burma,  Central-  och  Syd-Ame- 
rika. Under  San  Remo-konferen- 
sen  i  april  1920  slöts  en  konven- 
tion mellan  England  och  Frank- 
rike angående  gemensam  oljepoli- 
tik i  Främre  Asien,  Rumänien, 
Ryssland  och  engelska  och  fran- 
ska kolonier,  eventuellt  även  i 
andra  områden,  överenskommel- 
sen tycks  i  själva  verket  åsyfta 
andra  makters  utestängande  från 
dessa  oljedistrikt  och  väckte  för- 
denskull ett  oerhört  uppseende  i 
För.  Stat.,  som  vid  sina  senare 
försök  att  utvidga  sina  oljein- 
tressen nästan  överallt  funnit 
sig  förekomna  av  England.  Vid 
Genuakonferensen  1922  var  olje- 
frågan synnerligen  brännande, 
och  obekräftade  rykten  kommo 
därifrån  i  omlopp  om  koncessio- 
ner i  de  ryska  oljefälten  både  åt 
Standard  Oil  och  Royal  Dutch- 
Shell.  Om  den  närmaste  fram- 
tidens oljepolitik  har  blivit  sagt, 
att  man  har  att  motse  en  inter- 
nationell samverkan  i  stället  för 
den  hittillsvarande  konkurrensen. 
Varningar  ha  höjts  mot  den  på- 
gående ökningen  av  produktionen 
vid  de  visserligen  stora  men  ej 
outtömliga  oljefälten.  Vidstå- 
ende  tabell  över  oljeproduktionen, 
jämförd  med  en  nyligen  gjord 
uppskattning  av  tillgångarnas 
storlek  talar  ju  ett  i  detta  avse- 
ende ganska  tydligt  språk.  — 
Teknik.  B.  utvinnes  genom  borr- 
ning, varvid  man   med   stötande 


1333 


Bergolja 


1334 


Beräknade  oljetillgångar  (milliarder  barrels). 
Förtnia  Staterna  7;  Persien  och  Mesopotamien  {tiUs&mm&ns)  6:  Mystland {K&nkasien 
Sibirien,  Sabalin)  6;  Norra  Syd-Amertka  5,7 :  Södra  Syd- Amerika  3,i;  Mexiko  4,i;  Keder-, 
ländska    Indien    3;    Kina  1,9;    Europa  ],4;    Brittiska  Indien  1;  Kanada  1;  Egypten  och 
Algeriet  (tillsammans)  1. 

Världsproduktionen  av  bergolja  1918—1921. 
(1,000- tal  barrels) 

1921  1920                  1919                  1918 

Förenta  Staterna      ....    469,639  443,402            377,719            365.928 

Mexiko 195,064  163,540              87,073              63,828 

Ryssland  (uppskatt.)     .     .    .      28,500  25,430              25,498              40,456 

Nederländska  Indien    .     .     .       18,000  17,529              15,428              13,285 

Persien 14.600  12,353                6,412                7,200 

Rumänien 8,347  7,435                6,614                8,730 

Brittiska  Indien 6.684  7,501                8,735                8,000 

Polen  och  Galizien  ....        3,665  5.606                6,054                5,592 

Peru 3,568  2,817                2,616                2,536 

Japan  och  Öst-Asien    .    .    .        2,600  2,140               2,175               2,449 

Trinidad 2,354  2,083                1,841                2,082 

Argentina 1,747  1,666                1,183                1,321 

Egypten 1,181  1,042                1,501                2,080 

Venezuela 1,078  457                   425                   190 

Övriga  länder 2,003 1,853 1,611 1,052 

Totala  produktionen     ~     .    759,030  694,854            544,885            514,729 

1.  roterande  verktyg  neddriver  oljan  nedsätter  värmevärdet 
borrhål  i  berggrunden,  tills  man  högst  betydligt.  De  kolväten,  som 
anträffar  en  hålighet,  som  inne-  ingå  i  B.,  ha  olika  kokpunkt  och 
sluter  olja.  Ofta  är  oljan  inne-  kunna  således  särskiljas  genom 
sluten  tillsammans  med  naturlig  destillation.  Man  tillvaratager 
gas,  som  genom  sitt  tryck  pressar  därvid  i  allmänhet  följande  pro- 
upp  oljan  i  borrhålet,  ofta  med  dukter :  råbensin  eller  allt, 
stor  hastighet  (oljefontän),  som  avdestillerar  under  150°  C; 
Där  sådant  gastryck  saknas,  fotogen  1.  lysolja,  som  av- 
måste  oljan  pumpas  upp  till  jord-  går  mellan  150°  och  300°  C,  och 
ytan.  B.  förefinnes  alltid  flytande  massut  1.  tunga  oljor, 
på  salt  vatten  i  berggrunden;  som  utgöra  återstoden  efter  rå- 
genom  oförsiktig  pumpning  1.  bensinens  och  fotogenens  bort- 
tappning  av  oljan  kan  saltvatten  gång.  Temperaturgränserna  växla 
i  stora  mängder  ryckas  in  i  dock  något  efter  oljans  beskaffen- 
borrhålet  och  därigenom  för  all-  het.  Likaså  ställer  sig  utbytet 
tid  avspärra  oljan.  B.  erhålles  i  av  de  olika  produkterna  mycket 
form  av  en  gulbrun  till  svart,  olika.  En  olja  från  Villeia,  Ita- 
tjock  vätska,  som  måste  renas  lien,  har  spec.  v.  0,787  och  ger  55 
från  saltvatten  och  svavelför-  %  bensin,  42  %  fotogen  och  3  % 
eningar,  innan  den  underkastas  tunga  oljor;  en  olja  från  Loui- 
ytterligare  raffinering  genom  siana,  För.  Stat.,  har  spec.  v. 
fraktionerad  destillation.  B.  be-  0,92  5  och  ger  ingen  bensin,  endast 
står,  som  ovan  nämnts,  av  bland-  17  %  fotogen  men  83  %  tunga 
ningar  av  kolväten,  vilka  oftast  oljor.  Genom  upprepad  destilla- 
tillhöra  metanserien.  Värmevär-  tion  av  de  ovan  nämnda  råfrak- 
det  hos  råoljan  växlar  med  den-  tionerna  erhållas  åter  en  rad 
nas  sammansättning  från  c:a  handelsprodukter.  Ur  råbensin 
9,500  till  c:a  11,000  kalorier  per  framställas  sålunda  en  lättflyk- 
kg. ;    en    större    halt    av    syre    i  tig   tvättbensin   I.   petro- 


1335 


Bergqvist — Bergsartilleri 


1336 


leumeter  med  spec.  v.  0,65 — 
0,68  och  kokpunkten  40°— 70°  C. 
samt  motorbensin  med  spec. 
v.  0,66 — 0,75  och  kokpunkten  i 
allmänhet  70°— 120°.  En  annan 
produkt  ur  råbensin  är  den  som 
lysolja  förr  allmänt  använda 
g  a  8  o  1  j  a  n.  Fotogenen  har  spec. 
v.  0,75 — 0,82;  den  ryska  är 
tyngre  än  den  pennsylvaniska,  av 
vilken  de  mest  kända  märkena 
äro  "water  white",  "prime 
white",  "standard  white"  m.  fl. 
De  tunga  oljorna,  massut,  använ- 
das antingen  i  rått  tillstånd  till 
bränsle  under  ångpannor  1.  i 
diesel-  och  andra  råoljemotorer 
eller  också  framställas  därur 
smörjoljor,  vaselinolja,  paraifin 
m.  m.  S  o  1  a  r  o  1  j  a,  som  står 
på  gränsen  mellan  fotogen  och 
tunga  oljor,  användes  bl.  a.  till 
karburering  av  lysgas.  —  Jfr 
Eldfarliga    oljor. 

Bergqvist.  1.  Bengt  Ja- 
kobsson B.,  f.  1860,  general- 
direktör för  skolöverstyrelsen 
1918,  tidigare  chef  för  läroverks- 
och  folkskoleöverstyrelserna, 

ecklesiastikminister  i  De  Geers 
och  v.  Sydows  ministärer  1920 — 
21.  —  2.  Olof  B.,  f.  1862,  den 
förste  biskopen  i  Luleå  stift,  ut- 
nämnd 1904,  led.  av  F.  K.  sedan 
1912.  B.  har  varit  särskilt  verk- 
sam för  tillgodoseende  av  den 
lapska  befolkningens  intressen 
och  främjande  av  dess  andliga 
utveckling. 


T.   v.  Olof  Bergqvist.   —  T.   h.  B.   J:son 
Bergqvigt. 


Bergsalt,  stensal  t,  kallas 
i  motsats  till  havssalt  det 
koksalt,  som  utvinnes  genom 
gruvdrift  i  den  fasta  jordskor- 
pan. B.  är  av  samma  ursprung 
som  havssaltet;  avsatt  i  grunda 
havsvikar  under  ett  varmt  klimat, 
har  det  sedermera  överlagrats  av 
för  vatten  ogenomträngliga  leror, 
varigenom  saltet  skyddats  för  ur- 
lakning.  Mäktiga  saltfyndigheter 
finnas  i  Tyskland  vid  Leo- 
poldshall och  Stassfurt, 
i  förening  med  kalisalter  (se  d. 
o.),  och  vidare  vid  Wieliczka  i 
Galizien,  vars  saltgruvor  äro  be- 
römda  för   sin   praktfullhet. 

Bergsamt,  se  Bergsöver- 
styrelse. 

Bergsartilleri,  ett  mobilt  ar- 
tilleritruppförband,  organiserat 
och  utrustat  för  strider  i  bergs- 
terriing.  Pjäserna  voro  tidigare 
alltid  BÖndertagbara  i  delar  om 
högst  100—110  kg.,  så  att  för- 
flyttning vid  behov  kunde  ske 
medelst  klövjning.  De  lätta  vik- 
ter, som  härvid  måste  givas  eld- 
röret, medgiva  alltför  ringa  bal- 
listisk  effekt,  varför  numera 
bergspjäser  även  göras  för  enbart 
kärrtransport  (i  två-  1.  tre- 
tandemsanspänning) .  Pjäserna 
måste  visserligen  även  här  sön- 
dertagas,  men  i  tyngre  bördor 
än  vid  det  klövjade  B.  Det  ode- 
lade eldröret  kan  härigenom 
givas  en  vikt  av  300 — 350  kg. 
Kärrorna  hava  därvid  en  total 
vikt  med  last  av  500—600  kg. 
I  fråga  om  ballistisk  effekt  blir 
detta  slag  av  B.  jämnställt  med 
det  lätta  fältartilleriets  pjäser 
av  samma  kaliber.  Framkomlig- 
heten blir  givetvis  mindre  än  vid 
klövjat  B.  B.  enligt  kärrtran- 
sport kom  dock  till  mycken  god 
användning  på  t.  ex.  italienska 
fronten  inom  österrikisk-unger- 
ska   armén    under    världskriget. 


1337 


Bergsexamen — Bergshantering 


1338 


Det  första  svenska  bergsbatteriet 
enligt  1914  års  härordning  har 
detta  senare  slag  av  pjäser. 

Bergsexamen,  se  Bergs- 
undervisning. 

Bergsfogde,  se  Bergsover- 
styrelse. 

Bergsfrälse,  se  Frälse. 

Bergshammar.  1.  Socken  i 
Södermani.  1.,  jämte  Tuna  pasto- 
rat i  Strängnäs  stift.  630  inv.  — 
2.  Fideikommiss  inom  frih.  ätten 
Säck,  beläget  nära  Mälaren  inom 
Fogdö  skn,  Södermani.  1.  Stort 
arkiv  med  värdefulla  handskrifts- 
samlingar. 

Bergshantering,  den  näring, 
som  sysslar  med  uppsökande,  ut- 
vinnande och  förädlande  av  mi- 
neraliska,  spec.  metalliska  pro- 
dukter. B.  innefattar  gruv- 
drift, hyttväsen  och  i  viss 
mån  metallernas  manu- 
faktur e  r  i  n  g.  —  B.  är  den 
äldsta  industri,  som  förekommit 
i  världen.  Redan  på  den  tid,  me- 
tallerna ännu  voro  okända,  före- 
kom regelbunden  gruvdrift  efter 
f  1  i  n  t  a,  som  användes  till  då- 
tida redskap.  Metallerna 
användes  förmodligen  till  att 
börja  med  i  det  gedigna  tillstånd, 
vari  de  stundom  förekomma  i  na- 
turen (meteorjärn,  gedigen  kop- 
par). Om  järnet  eller  kopparn 
har  varit  den  äldsta  metallen  i 
människans  tjänst,  är  ännu  en 
tvistefråga,  men  sannolikt  har 
härmed  förhållit  sig  olika  i  värl- 
dens olika  kulturcentra.  Såväl 
järnets  som  kopparns  använd- 
ning kan  emellertid  hos  de  öster- 
ländska folken  spåras  ända  till 
2000  år  f.  Kr.  I  forntiden  stod 
den  europeiska  B.  tidtals  på  en 
hög  ståndpunkt,  bedriven  av  feni- 
cier,  kartager,  romare  och  greker. 
Bergverk  från  denna  tid  äro 
kända  i  Spanien,  Italien,  Grek- 
land,    Cornwall    och    nuvarande 


Tyskland.  I  och  med  romerska 
rikets  förfall  försvann  också  B:s 
blomstring  på  grund  av  det  kultu- 
rella förfallet.  Först  vid  900-t:8 
slut  började  särskilt  i  Tyskland  en 
B.,  som  på  1100-  och  1200-t.  kraf- 
tigt utvecklades.  Bergverk  sådana 
som  de  då  grundade  Altenberg, 
Rammelsberg,  Freiberg  och  Mans- 
feld,  ha  in  i  våra  dagar  bibehållit 
sin  betydelse.  Från  medeltiden 
härstammar  också  kännedomen 
om  de  belgiska  och  engelska  sten- 
kolsfyndigheterna.  Om  också  ej 
egentligt  bergsbruk  hos  oss 
har  samma  höga  ålder  som  i 
Central-Europa,  visa  dock  talrika 
arkeologiska  fynd,  att  järnfram- 
ställning ur  sjö-  och  myrmalmer 
varit  känd  redan  i  svensk  för- 
historisk tid.  Denna  äldsta  järn- 
tillverkning var  en  husindustri 
och  förekom  bl.  a.  i  Järnbära- 
land  (v.  och  mellersta  Dalarna). 
Redan  vid  1100-t:s  slut  uppstår 
en  svensk  B.,  förenad  med  export 
av  osmundjärn  och  silver,  tro- 
ligen föranledd  av  invandrande 
tyska  bergsmän.  B.  i  egentlig 
och  modern  mening  uppkom  först 
vid  1200-t  :s  slut  under  Magnus 
Ladulås'  regering,  även  då  genom 
tysk  påverkan.  Det  äldsta  större 
bergverket  i  Sverige  är  Koppar- 
berget, som  anlades  omkr.  1284 
och  vars  organisation  blev  mönst- 
ret för  de  ungefär  samtidigt 
grundade  järnbergsverken  i  Väst- 
manland, Dalarna  och  Xärke.  I 
enlighet  med  tyska  förhållanden 
uppkom  ett  svenskt  bergs- 
r  e  g  a  1,  som  inrymde  konunga- 
makten stora  befogenheter  och 
med  vilket  följde  brytningsfrihet. 
I  talrika  privilegier  (det  äldsta 
bevarade  från  1340)  organiserade 
konungen  bergverken  som  admi- 
nistrativt särskilda  samhällen 
med  egna  domstolar  och  egen  lag- 
stiftning   (härav  bergslag,  se 


1339 


Bergshantering 


1340 


d.  o.),  i  likhet  med  städerna 
styrda  av  rådmän  med  berg- 
mästare i  spetsen.  I  regeln  voro 
hytt-  och  gruvdriften  kombine- 
rade redan  vid  1300-t:s  mitt. 
Vanligen  ägdes  en  gruva  av  olika 
delägare,  dels  privatkapitalister, 
dels  mästerman  (bergsmän), 
vilka  arbetade  var  för  sig  och 
under  sig  hade  smeder,  kolare  och 
berghuggare.  (Jfr  S.  Tunberg, 
Stora  Kopparbergets  Historia,  I. 
1922).  Ett  llertal  av  våra  ännu 
bearbetade  gruvor  ha  upptagits 
imder  medeltiden.  Sådana  äro 
Väster  och  öster  Silvberg,  Nor- 
berg, Bispberg,  Nordmark,  Nora 
bergslags  gruvor,  Sala,  Riddar- 
hyttan  m.  11.  De  stora  händelserna 
vid  nyare  tidens  början  ingrepo 
även  i  B:s  utveckling.  Upptäckten 
av  det  guld-  och  silverrika  Ame- 
rika åstadkom  en  fullständig  kata- 
strof beträflfande  de  europeiska 
bei'gverk,  som  baserades  på  dessa 
metaller.  I  stället  märkas  väsent- 
liga framsteg  inom  teknikens  om- 
råde, speciellt  vad  rör  bergets 
uppfordring  och  vattenundan- 
hållningen  i  gruvorna.  Skjutning 
med  krut  började  på  1600-t.  allt 
mera  att  avlösa  den  förut  an- 
vända tillmakningen,  var- 
med menas  bergets  sönder- 
sprängning  under  inverkan  av  i 
gruvan  uppgjorda  eldar.  I  och 
med  stenkolens  på  1700-t.  påbör- 
jade tillgodogörande  i  stor  skala 
och  den  därmed  förenade  utveck- 
lingen av  ångtekniken  hjälptes 
också  det  övriga  bergsbruket  över 
de  svårigheter,  som  äro  förenade 
med  brytning  å  större  djup.  Be- 
träflfande hyttväsendet  skönjes  ut- 
vecklingen bäst  i  fråga  om  sättet 
för  järnets  framställning.  Ugnar 
med  naturligt  drag  hade  redan 
under  forntiden  fått  vika  för  de 
låga  blästerugnar,  som  under 
namn    av   o  s  m  u  n  d  u  g  n  a  r    be- 


gagnades ända  in  på  1700-t.  för 
direkt  framställning  av  s  m  i  d  - 
bart  järn.  Jämsides  härmed  be- 
drevs från  början  av  nyare  tiden 
t  ack  j  ä  r  n  s  framställ- 
ning i  masugnar,  vartill 
kom  tackjärnets  färskning  i 
härdar.  Med  17-  och  lS00-t:8 
ökade  behov  av  järn  inträdde 
järnhanteringens  stora  uppsving, 
kännetecknat  av  de  ännu  bruk- 
liga metoderna  puddling,  martin- 
smältning och  bessemerblåsning. 
På  allra  senaste  tid  ha  elektriska 
metoder  börjat  vinna  insteg,  men 
hittills  ha  de  dock  blott  kun- 
nat ifrågakomma,  då  det  gällt 
att  framställa  kvalitetsprodukter 
och  samtidigt  att  spara  på  ett 
dyrt  bränsle.  Särskilt  betecknan- 
de för  B  :s  utveckling  på  senare  år 
har  varit  dels  B:s  industrialise- 
ring och  koncentration  till  större 
företag  i  och  med  den  elektriska 

Världens  produktion  av  stenkol, 
tackjärn  och  koppar. 

Arsmedeltal  i    1,000-tal  ton  (ä  1,000  kg.). 

Ar  Stenkol    Tackjärn    Koppar 

1869—1873  240,000        12,364           90 

1874—1878  266,000        14,126          103 

1879-1883  350,000        19,225          142 

1884—1888  441,000        21,594          216 

1889—1898  496,000        26,420         267 

1894—1898  592,000        31,335          383 

1899—1903  792,000        43,006          531 

1904—1908  981,000        53,817          700 

1910—1913  1,235,000         66,190          901 

1914—1918  1,274,000        78,029       1,250 

1919  1,158,000  964 

1920  1,300,000   61,000    984 

Sveriges  produktion  av  stenkol, 
järnmalm  och  tackjärn. 

Arsmedeltal  i    1,000-tal   ton  (a  1,000  kg.). 

År  Stenkol  Järnmalm  Tackjfirn 

1871—1875  50             785            333 

1876—1880  93             743            363 

1881—1885  151             874            429 

1886—1890  177             930            447 

1891—1895  203           1,517            471 

1896—1900  236           2,294             518 

1901—1905  308           3,563             528 

1906—1910  291           4,626             667 

1911—1915  363           6,760             693 

1919  429  4.981      494 

1920  440  4,519     471 

1921  6,464  313 


1341   Bergshanteringens  vänner — Bergslagernas  järnvägar   1342 


energiöverföringens  inverkan  på 
lokala  kraftförhållanden,  dels 
ock  de  ökade  möjligheter,  som  nu 
föreligga  i  tillgodogörandet  av 
fattigare    och   sämre   råmaterial. 

Bergshanteringens  vänner, 
förening,  bildad  1864  med  ända- 
mål att  genom  föredrag  och  dis- 
kussioner samt  genom  utgivande 
av  tidskriften  Blad  för  Bergs- 
hanteringens vänner  liva  och 
underhålla  intresset  för  bergs- 
hanteringen. Den  håller  årligt 
möte  i  Örebro  vid  Hindersmässan 
i  slutet  av  januari. 

Bergshauptman,  se  Bergs- 
överstyrelse. 

Bergshögskolan,  se  Bergs- 
undervisning. 

Bergsingenjör,  se  Bergs- 
undervisning. 

Bergsjö.  1.  Socken  i  Gävleb.  I., 
pastorat  i  Uppsala  stift.  4,390 
inv.  —  2.  Handelsort  i  B.  1,  änd- 
punkt för  X.  Hälsinglands  järn- 
väg. Träindustri.  C:a  600  inv. 

Bergsjö  och  Forsa,  tingslag 
i  Gävleb.  1.,  omfattande  sock- 
narna Harmånger,  Jättendal, 
Gnarp,  Bergsjö,  Hassela,  Hälsing- 
tuna,  Idenor,  Forsa,  Hög,  Eogsta 
och  Ilsbo. 

Bergskollegium,  se  Bergs- 
överstyrelse. 

Berg-skrabba,  se  G  1  o  b  u  - 
1  a  r  i  a. 

Bergskädda,  Pleurone'ctes 

kitt,  en  30 — 47  cm.  lång  flimdra. 
Analtagg  saknas.  Blindsidan  är 
vit,  under  det  ögonsidans  färg 
växlar;  ofta  stöter  den  dock  i 
rödbrunt  och  har  en  mörkare  mar- 
morering. B.  finnes  från  Biscaya- 
bukten  till  Vita  havet  och  är  i 
Bohuslän  tämligen  vanlig.  B.  har 
gott  kött  och  säljes  ofta  under 
namnet  rödtunga. 

Bergslag,  distrikt,  som  hade 
privilegium  på  bergshantering 
uppkomna   vid    1200-t:s   slut    (se 


Bergshantering).  De  voro 
länge  administrativa  och  judici- 
ella  enheter  underkastade  egen 
bergsrätt  och  egna  domstolar  (se 
Gruvlagstiftning)  med 
en  fogde  som  konungens  repre- 
sentant. 1649  bestämdes,  att 
bergsdomstolarna  endast  skulle 
vara  specialdomstolar  i  mål  rö- 
rande bergshantering  (jfr  Bergs- 
överstyrelse).  Förutom 

Sala  silverbergslag  och  Falu  kop- 
parbergslag var  Sverige  tidigare 
indelat  i  17  järnbergslager,  inom 
vilka  tackjärnsblåsning  skulle 
ske.  Stångjärnssmide  fick  där- 
emot förläggas  utom  B :  s  gränser. 
Bergshanteringen  bedrevs  inom 
B.  av  bergsmännen,  jordägare, 
som  mot  skattefrihet  förbundit 
sig  att  i  viss  utsträckning  bryta 
malm  och  blåsa  tackjärn.  Sedan 
1S59  är  bergshanteringen  fri  och 
den  med  bergsjordarna  förbundna 
arbetsskyldigheten  i  hytta  upp- 
hävd. Med  "Bergslagen"  förstås 
i  dagligt  tal  de  mahnförande 
trakterna  av  Västmanland,  Värm- 
land och  Dalarna  och  med  Dala- 
bergslagen s.  och  s.ö.  Da- 
larna och  n.  Västmanland. 

Bergslagernas  järnvägar  (B. 
J.),  Sveriges  största  enskilda 
järnvägsföretag,  förbinda  Falun, 
Ludvika,  Filipstad,  Kil,  Åmål  och 
Trollhättan  med  Göteborg.  Dub- 
belspår ligga  på  sträckorna  Göte- 
borg— Olskroken  och  Borlänge — 
Domnarvet.  B.,  som  ägas  av 
Bergslagernas  järnvägs-a.b.,  öpp- 


1343 


Bergslags  kontrakt — Bergson 


1344 


2:a   kl.    salongsvagn   på   Bergslagsbanan, 


nades  1875—79  och  har  486  km:s 
längd.   Normal   spårvidd. 

Bergslags  kontrakt  i  Linkö- 
pings stift  omfattar  pastoraten 
Risinge,  Vånga,  Hällestad,  Skede- 
vi,  Regna,  Tjällmo,   Godegård. 

Bergslien  [lin].  1.  Knut  B., 
f.  1827,  d.  1908,  norsk  målare. 
Målade  genrebilder  i  Tidemands 
stil  ur  det  norska  folklivet  och 
historiemålningar  med  ämnen  ur 
Norges  hävder,  sedermera  por- 
trätt. Utövade  som  lärare  för 
yngre  norska  målare  under  senare 
1800-t.  vidsträckt  inflytande  på 
den  norska  konsten.  —  2. 
Brynjulf  B.,  f.  1830,  d.  1898, 
norsk  bildhuggare,  som  utfört 
Karl  XIV  Johans  ryttarstaty  i 
Kristiania  m.  fl.  statyer  samt 
modellerat  många  porträttbyster. 

Bergsman,  innehavare  av 
bergsmanshemman.  Jfr  Bergs- 
lag. 

Bergsmekanik,  läran  om  de 
mekaniska  anordningar,  som 
komma  till  användning  speciellt 
inom  bergshanteringen.  B.  delas 
i  gruvmekanik,  hyttme- 
kanik och  allmän  bergs- 
mekanik. 

Bergson  [bärkså'r)],  Henri, 
f.  1859,  fransk  filosof,  professor 
vid  College  de  France  1900—21. 
I     fråga     om    relationen    mellan 


andlig  och  materiell  verklighet 
hävdar  B.  ett  genomgående  mot- 
satsförhållande. De  materiella 
företeelserna  existera  i  rummet 
och  kimna  därför  behandlas  så- 
som kvantitativa  storheter,  vilka 
man  kan  räkna  och  mäta.  De 
andliga  företeelserna  eller  själs- 
tillstånden äro  endast  givna  i 
tiden  såsom  ett  oavbrutet  flöde 
(durée)  av  ständigt  växlande 
upplevelser  av  färger,  toner  m.  m., 
vilka  skilja  sig  från  varandra  en- 
dast genom  olikhet  i  kvalitet, 
men  ej  i  kvantitet  uti  detta  ords 
egentliga  mening.  På  grund  av 
denna  själslivets  absoluta  egenart 
är  det  också  enligt  B.  fruktlöst 
att  söka  förklara  det  ur  mate- 
riella processer,  såsom  han  i  ver- 
ket Matiére  et  Mémoire  (1896; 
Materia  och  Minne)  ingående 
klargör.  —  Själslivet  uppträ- 
der i  tillvaron  under  två  olika 
grundformer:  instinkt  och  intelli- 
gens eller  förstånd.  I  båda  for- 
merna söker  det  av  materien  dana 
ett  redskap  för  det  andliga  livet, 
ehuru  på  olika  vägar:  instinkten 
omedelbart,  genom  att  skapa  och 
utveckla  själva  de  kroppsorgan, 
av  vilka  den  levande  varelsen  be- 
tjänar sig,  intelligensen  medel- 
bart, i  det  den  av  den  döda 
materien  producerar  de  i  förhål- 
lande till  organismen  yttre  verk- 
tyg,    genom     vilka    vårt    släkte 


Henri  Bergson. 


1345 


Bergspapegoja — Bergström 


1346 


tager  naturens  krafter  i  den  and- 
liga utvecklingens  tjänst.  I  för- 
hållande till  den  enbart  av  meka- 
niska krafter  beroende  döda 
materien  framstår  livets  uppträ- 
dande i  tillvaron  som  ett  verkligt 
språng,  av  B.  kallat  V  elan  vital, 
vilket  kräver  den  andliga  princi- 
pens ingripande  i  tillvaron.  Dessa 
spörsmål  avhandlar  B.  i  Uévolu- 
tion  créatrice  (1907;  Den  ska- 
pande utvecklingen). 

Bergspapegoja,  se  T  r  i  c  h  o  - 
glossidae. 

Bergspredikan,  se  Jesus 
Kristus. 

Bergspring,  se  Aspleni- 
um. 

Bergsrega'1,  se  Bergshan- 
tering  sp.    1338. 

Bergssjuka,  ett  egendomligt 
sjukdomstillstånd,  som  inställer 
sig  vid  bergsbestigning  eller  kor- 
tare vistelse  å  orter,  belägna  å 
avsevärdare  höjd  (minst  3,000 — 
4,000  m.)  över  havet.  Bland  sym- 
tomerna  märkas  påskyndad  hjärt- 
verksamhet, andnöd,  muskelsvag- 
het ävensom  illamående,  stundom 
kräkningar.  I  huvudsak  torde  B. 
förorsakas  av  den  med  luftför- 
tunningen  följande  sänkningen  av 
syrgastrycket  i  atmosfären,  var- 
igenom organismens  förseende 
med  syre  försvåras.  —  Ett  annat 
egendomligt  symtom,  som  inträ- 
der under  vistelse  å  högt  belägna 
orter,  är  en  ökning  av  röda  blod- 
kropparnas  antal. 

Bergsskola,  se  Bergsun- 
dervisning. 

Bergs  slussar,  15  slussar  i 
följd  på  östgötalinjen  av  Göta 
kanal,  vilka  förmedla  övergång- 
en från  Eoxen  till  Boren. 

Bergstedt.  1.  Karl  Fred- 
rik B.,  f.  1817,  d.  1903,  publi- 
cist, politiker,  redaktör  för  Afton- 
bladet 1852 — 55,  där  han  arbe- 
tade   för    individuell    frihet    och 


sunda  reformer,  såsom  skolväsen- 
dets omläggning,  gift  kvinnas 
äganderätt,  religionsfrihet  m.  m. 
Sedan  han  lämnat  Aftonbladet, 
levde  han  en  tid  som  bruks-  och 
godsägare  men  inträdde  18G7 
ånyo  i  det  politiska  livet,  då  han 
invaldes  i  F.  K.  Han  upptog  ock- 
så sin  publicistiska  verksamhet 
dels  i  Stockholms-Posten,  dels  i 
den  av  honom  utgivna  tidskriften 
Samtiden  (1871 — 74),  där  han 
fortsatte  att  framlägga  sin  "rea- 
listiska" åskådning  och  med  en 
personligt  färgad  kritik  behand- 
lade tidens  frågor.  —  2.  H  a  - 
r  a  1  d  A  1  f  r  e  d  B.,  f.  1877,  dansk 
författare.  B.  slog  igenom  1916 
med  den  berättande  dikten  Hans 
og  Else  och  vann  1918  stor  fram- 
gång med  romanen  Alexandersen. 

Bergstena,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Lena  och  Fullestad  pasto- 
rat i  Skara  stift.  420  inv. 

Bergstrand.  1.  Carl  Erik 
B.,  f.  1830,  d.  1914,  agrikultur- 
kemist  och  geolog,  lärare  vid  Ul- 
tuna  lantbruksinstitut  och  före- 
ståndare för  därvarande  agrikul- 
turkemiska  försöksanstalt,  senare 
Lantbruksakademiens  agrikultur- 
kemist.  Författade  ett  stort  antal 
såväl  rent  vetenskapliga  avhand- 
lingar som  populära  lantbruks- 
skrifter. —  2.  Carl  östen 
Emanuel  B.,  f.  1873,  son  till 
B.  1,  astronom,  prof.  i  Uppsala 
1911,  har  bl.  a.  behandlat  astro- 
fysikaliska  problem  och  bidragit 
till  populariseringen  av  moderna 
kosmologiska  spörsmål. 

Bergström.  1.  Per  Axel  B., 
f.  1823,  d.  1893,  ämbetsman,  poli- 
tiker, statsråd,  chef  för  civil- 
departementet 1870 — 75,  för 
justitiedepartementet  febr. — sept. 
1888,  landshövding  i  Örebro  1. 
1876—93.  Led.  av  A.  K.  1867— 
78,  av  F.  K.  1881—93.  B.  var  en 
av    det    byråkratiska   regerings- 


43.  —  L  p  X  .  I.     Tr.  9.  8.  22. 


1347 


Bergsund — Bergsundervisning 


1348 


T.  v.   P.  A.  Bergström.  —  T.   h.  David 
Bergström. 

systemets  kraftigaste  försvarare, 
bidrog  mycket  till  järnvägsväsen- 
dets utveckling,  drev  energiskt 
på  värnpliktskompromissen  1885 
och  verkade  för  en  gemensam 
skandinavisk  handelslagstiftning. 
Han  var  en  stridbar  motståndare 
till  lantmannapartiet.  —  2. 
Erik  Gustaf  Adolf  B.,  f. 
1837,  d.  1904,  komisk  skådespe- 
lare, ledare  av  Mindre  teatern 
och  Södra  teatern  i  Stockholm, 
1899  engagerad  vid  Dramatiska 
teatern.  Apparitionen  och  rösten 
voro  hans  främsta  komiska  verk- 
ningsmedel. —  3.  DavidKris- 
t  i  a  n  B.,  f .  1858,  politiker,  tog 
livligt  del  i  Verdandis  bildande 
och  var  redaktör  för  dess  skrift- 
serie 1888 — 93.  Verksam  i  röst- 
rättsagitationen 1898.  Medarbe- 
tare i  Dagens  Nyheter,  Afton- 
bladet m.  fl.  tidningar.  Konsulta- 
tivt statsråd  i  första  StaaflFska 
ministären  1905 — 06,  generalkon- 
sul i  Helsingfors  1907 — 11,  stats- 
råd och  chef  för  lantförsvars- 
departementet  1911 — 14.  General- 


konsul i  Montreal  1916,  t.  f. 
envoyé  i  Peking  och  Tokio  1918, 
ord.  1920—22.  Jämte  Staaff  var 
B.  under  sin  politiska  bana  en  av 
den  svenska  liberalismens  mest 
stridbara  män.  —  4.  Karl  Jo- 
han B.,  f.  1858,  son  till  B.  1, 
landshövding  i  Norrb.  1.  1900,  i 
Örebro  1.  1911.  —  5.  Alfred 
M  a  u  r  i  t  z  B.,  f .  1869,  målare, 
professor  vid  Konsthögskolan. 
Hans  produktion  omfattar  huvud- 
sakligen lyriska  stämningsland- 
skap. —  6.  Sigge  Olof  B.,  f. 
1880,  målare  och  grafiker,  inten- 
dent i  Sveriges  allm.  konstför- 
ening. Har  särskilt  utfört  träsnitt. 

Bergsund,  mekanisk  verkstad 
på  Södermalm  i  Stockholm,  till- 
verkar järnångfartyg,  järnbro- 
konstruktioner, motorer  m.  m. 
Verkstadens  första  privilegie- 
brev utfärdades  1769.  Äges  av 
Bergsunds  Mekaniska  Verkstads 
a.  b.,  grundat  1870,  aktiekap. 
3,780,000  kr.;    c:a  600   arbetare. 

Bergsundervisning.  Den  högre 
B.  handhaves  i  Sverige  av  Bergs- 
högskolan, under  tiden  1819 
— 69  förlagd  till  Falun,  sedan 
1869  införlivad  med  Tekniska 
högskolan  i  Stockholm  imder 
namn  av  "Fackskolan  för  bergs- 
vetenskap". Kursen  är  fyraårig; 
eleverna  skola  i  tredje  årskursen 
skiljas  i  underavdelningar  för 
gruvvetenskap,  metall- 
urgi och  hyttkonst  samt 
bergsmekanik.  Från  Bergs- 


Bergshögskolan,  Stockholm. 


1349 


Bergsvetenskap — Bergsöverstyrelse 


1350 


högskolan  utexaminerad  elev  är 
berättigad  till  titeln  bergs- 
ingenjör. Den  lägre  undervis- 
ningen sker  i  bergsskolor- 
na i  Falim  och  Filipstad,  med 
vilka  äro  förenade:  i  Falun  dels 
en  hyttyrkesskola,  dels  en  bruks- 
mekanisk  yrkesskola,  i  Filipstad 
en  gruvyrkesskola.  Falu  bergs- 
skola öppnades  1871,  Filipstads 
1830.  —  Bergsexamen  var 
den  examen,  som  genom  kungl. 
förordning  1750  fordrades  för  in- 
träde i  bergsstaten;  den  innefat- 
tade dels  naturvetenskapliga  äm- 
nen och  matematik,  dels  hovrätts- 
examen. Sedan  bergstingsrätterna 
indragits,  bortföll  hovrättsexa- 
men från  bergsexamen.  Efter  den- 
samma genomgicks  en  tvåårig 
kurs  vid  Falu  bergsskola,  och  en 
särskild  examen  (förenad  med 
provtjänstgöring)  togs  i  bergs- 
kollegium. För  inträde  i  bergs- 
staten fordras  niunera  endast  av- 
gångsbetyg från  Bergshögskolan. 

Bergsvetenskap  är  en  sam- 
manfattning av  det  för  bergshan- 
teringens tekniska  skötsel  erfor- 
derliga vetandet.  Se  Bergs- 
undervisning. 

Bergsviken,  sågverk  i  Xorr- 
bottens  1.  Tillhör  a. -b.  Ytterst- 
fors-Munksund,   Stockholm. 

Bergsvikt,  en  fordom  bruklig 
vikt  för  vägning  av  bergsproduk- 
ter utom  tackjärn  och  råkoppar. 
B.  delades  i  skeppund  =  20  lis- 
pund,  lispund  =  20  skålpund, 
skålpund  =  32  lod.  1  skålpund 
motsvarade  0,3757  kg. 

Bergsvärdie,  se  Bergs- 
överstyrelse. 

Bergsyra,  se  R  u  m  e  x. 

Bergsöe  [bärgsö],  Vi  Ihe  Im, 
f.  1835,  d.  1911,  dansk  författare 
och  naturforskare,  överansträng- 
de under  entomologiska  studier 
sina  ögon  vid  mikroskopet,  blev 


för  en  tid  blind  och  sökte  bot 
för  denna  sjukdom  i  Italien.  Här 
tog  han  motiv  till  romaner,  no- 
vellsamlingar och  lyriska  dikter 
(Fra  Piazza  del  Popolo,  1866,  I 
Sabinerbjergene,  1871,  Italienske 
noveller,  1874  m.  fl.),  utmärkta 
av  en  yppig,  romantisk  fantasi, 
som  gärna  sysslar  med  sällsamma 
och  skräckinjagande  ting. 

Bergsöverstyrelse.  Svenska 
statens  kontrollerande  och  för- 
valtande verksamhet  inom  bergs- 
hanteringen utövades  i  äldsta 
tider  av  kammarkollegi- 
u  m,  under  Gustav  II  Adolfs  tid 
av  ett  särskilt  bergsam  t, 
underordnat  kammarkollegium. 
Under  Kristinas  förmyndarrege- 
ring erhöll  bergsamtet  en  mera 
fristående  ställning,  benämndes 
generalbergsamt  och  sam- 
mansattes  av  en  generalguvernör 
och  fyra  assessorer.  Till  bergs- 
amtet hörde  följande  "betjä- 
ning": bergskamrer,  riksgardien 
(värdien),  bergsskrivare,  general- 
konstmästare och  markscheider. 
1649  ändrades  gener  albergsam- 
tets  namn  till  bergskolle- 
gium med  samma  ställning  som 
övriga  kollegier.  Det  sammansat- 
tes  av  en  guvernör  (senare  presi- 
dent), som  skulle  vara  en  av 
rikets  råd,  samt  sex  assessorer. 
1713  ändrades  bergskollegiets 
sammansättning  till  1  president, 
1  vice  president  jämte  bergsråd 
och  assessorer,  vilkas  antal  un- 
dergått diverse  ändringar.  Bergs- 
kollegiets domsrätt  övergick  1828 
till  de  allmänna  domstolarna. 
1858  uppgick  bergskollegimn  i 
kommerskollegium,  vari 
ärenden  rörande  bergshanteringen 
numera  handläggas  av  bergs- 
byrån,  vars  chef  är  kommerse- 
råd. —  Av  ålder  har  utom  den 
centrala  överstyrelsen  funnits  av 
staten     tillsatta     lokala     bergs- 


1351 


Bergtagen — Berguv 


1352 


tjänstemän.  Sålunda  funnos  re- 
dan på  1300-t.  bergmästare 
anställda  i  landet,  vilkas  ålig- 
gande från  början  var  att  vara 
ordförande  i  bergstingsrätterna. 
På  1600-t.  indelades  bergslagerna 
i  vissa  distrikt  under  var  sin 
bergmästare,  som  vid  sidan  om 
sin  juridiska  verksamhet  också 
blev  teknisk  rådgivare  och  var 
skyldig  att  till  bergskollegium 
avge  årliga  berättelser  (de  s.  k. 
bergmästarrelationerna) .  Berg- 
mästardistrikten  voro  indelade 
i  fögderier,  underställda 
bergsfogdarna,  vilka  utom 
att  vara  biträden  åt  bergmästar- 
na hade  åtskilliga  juridiska  göro- 
mål,  som  1855  efter  bergsfogde- 
befattningarnas indragande  över- 
flyttades till  kronofogdarna. 
Bergmästarens  närmaste  man  i 
vissa  distrikt  var  en  "geschwor- 
ner",  vars  syssla  numera  innehas 
av  statens  gruvingenjörer.  Dess- 
utom funnos  förr  en  del  under- 
ordnade statens  tjänstemän  vid 
bergverken,  såsom  markschei- 
der  (gruvmätare),  konst- 
mästare, bergsvärdie 
(proberare) ,  järnvräkare, 
vågmätare,  vagare,  gruv- 
fogdar m.  fl.  —  Antalet  berg- 
mästardistrikt,  som  vid  1700-t:8 
mitt  var  12,  är  numera  6,  näm- 
ligen norra,  Gävle — Dala,  östra, 
mellersta,  västra  och  södra  di- 
strikten. Förutom  bergmästar- 
distrikt  funnos  självständiga 
bergslagsstyrelser  i  Falun  (till 
1862)  och  Sala  (till  1888)  under 
var   sin  bergshauptman. 

Bergtagen,    se    Bergtroll. 

Bergtjära,  en  tjockflytande 
asfalt. 

Bergtorsk,  se  Torsk. 

Bergtroll,  naturväsen,  varom 
folktron  och  sägnen  haft  mycket 
att  berätta.  I  likhet  med  jättar 
och  dvärgar  voro  de  ofta  fientliga 


mot  människorna,  men  berättelser 
om  deras  hjälpsamhet  finnas  ock- 
så. —  Sägner  om  "bergtagna" 
äro  vanliga.  Män  och  kvinnor  bli 
i  skogen  förvillade  och  föras  in  i 
berget,  där  de  sedan  få  stanna  i 
flera  år  såsom  bergtrollens  fångar. 

Bergtvål,  se  Valklera. 

Bergum,  socken  i  Älvsb.  1., 
jämte  Angered  pastorat  i  Göte- 
borgs stift.  920  inv. 

Bergunda,  socken  i  Kronob.  1., 
jämte  öja  pastorat  i  Växjö  stift. 
1,000  inv. 

Berguv  1.  h  o  r  n  u  v  1.  u  v, 
Bu'bo  bu'bo,  typ  för  ett  släkte 
ugglor  med  utbredning  över 
större  delen  av  jorden.  B.  är  en 
europeisk  art,  som  i  Sverige  är 
spridd  över  nästan  hela  landet, 
där  den  framför  allt  håller  till  i 
bergiga  skogstrakter.  Stannfågel. 
Den  är  ett  ståtligt  djur  i  sin 
spräckliga  fjäderdräkt  i  över- 
vägande rostgult,  mörkbrunt  och 
svart,  lätt  igenkännlig  på  sin  an- 


Berguv. 


1353 


Bergvar — Berings  hav 


1354 


öuUitlabriken   i   Vansäter,    Bergvik, 


seiiliga  storlek  (längd  intill  73 
cm.),  sina  örontofsar,  sin  över 
ögonen  ofullständiga  ögonfjäder- 
krets  och  sina  stora  ögon  med 
den  starkt  gulröda  iris.  På  grund 
av  den  skada,  B.  förorsakar  på 
jaktbart  vilt,  räknas  den  enligt 
svensk  jaktlag  till  skadliga  djur, 
vilka  få  dödas  i  gård  1.  trädgård, 
även  om  jakträtten  där  ej  dispo- 
neras av  innehavaren.  För  levan- 
de UV  1.  uvbulvan  får  skytte  be- 
drivas endast  för  dödande  av  duv- 
och  sparvhök  samt  kråka.  B.  gör 
emellertid  även  nytta  genom  att 
vid  sina  nattliga  jakter  hålla 
efter  råttor,  sorkar,  kråkor  m.  m. 
De  2 — 4  vita  äggen  läggas  på 
marken  på  någon  klippavsats. 

Bergvar,  Zeugo'pterus  punc- 
ta'tus,  en  c:a  22  cm.  lång  flundra, 
igenkännlig  på  att  ryggfenan, 
som  framtill  börjar  framom  övre 
ögat,  baktill  går  över  på  blind- 
sidan; här  vidtager  analfenan, 
som  framåt  förenar  sig  med  buk- 
fenorna. Vänstra  sidan  är  ögon- 
sida. Denna  är  brun  med  mörka 


fläckar  j  blindsidan  är  vit.  B. 
lever  på  bergig  och  stenig  botten 
bl.  a.  vid  Sveriges  v.  kust. 

Bergverkstionde,  en  före  1877 
staten  tillkommande  andel  av  me- 
tall- och  mineralproduktionen  i 
Sverige. 

Bergvik,  sulfit-  och  sulfitsprit- 
fabrik i  Söderala  skn,  Gävleb.  1. 
Tillhör  Bergvik  och  Ala 
nya  a.  b.,  Söderhamn,  grundat 
1888,  som  dessutom  äger  sågverk 
vid  Ala  och  sulfatfabrik  vid  San- 
darne. 

Bergviken,  insjö  i  södra  Häl- 
singland, tillhörande  Ljusnans 
vattensystem. 

Beriberi,  singal.,  stor  svaghet; 
en  till  avitaminoserna  (se 
d.  o.)  hörande  sjukdom,  förorsa- 
kad av  långvarigt  förtärande  av 
enahanda  föda,  särskilt  polerat 
ris.  Mot  densamma  verksamma 
vitaminer  (se  d.  o.)  före- 
komma särskilt  i  riskornens  skal. 

Berings  hav.  Stilla  havets 
nordligaste  del,  som  n.  om  Aleu- 
terna skiljer  Asien  från  Nord- 
Amerika.  Det  är  förbtmdet  med 
Norra  Ishavet  genom  det  80  km. 
breda  Berings  sund.  Namnet 
härleder  sig  från  den  '  danske 
upptäcktsresanden  V  i  t  u  s  B  e  - 
ring,  f.  1680,  d.  1741,  som  efter 
att  ha  tjänstgjort  i  ryska  flot- 
tan under  Peter  den  stores  krig 
med  Sverige  ägnade  sig  åt  ut- 
forskande av  Sibiriens  kuster  och 


1355 


Berkeley — Berlin 


1356 


Alaska.  —  I  senare  tid  har  f  rägan 
om  den  mycket  givande  sälj  akten 
i  B.  framkallat  en  skarp  konflikt 
mellan  Förenta  staterna  och  Stor- 
britannien, tills  vidare  bilagd  ge- 
nom en  mellan  Förenta  staterna, 
Storbritannien  och  Japan  1911 
för  15  år  ingången  överenskom- 
melse om  förbud  för  sälj  akt  n. 
om  30  :e  breddgraden. 

Berkeley  [b8'kli],  stad  i  Kali- 
fornien, För.  Stat.,  nära  San 
Franciscoviken.  Universitet 

(grundat  i  Oakland  1868,  flyttat 
till  B.  1873).  55,000  inv. 

Berkeley  [b8'kli],  George, 
f.  1684,  d.  1753,  irländsk  filosof, 
biskop  i  Cloyne.  Se  Idealism. 

Berkshire   [bo'k8Ja],  grevskap 


JärnLand,  som  tillhört  v.  Berlichingen. 
i  s.  England,  känt  för  får-  och 
svinavel  (Berkshirpsvin). 
Norra  B.  är  ett  av  Englands 
fruktbaraste  områden.  290,000 
inv.  Huvudstad  Eeading. 

v.  Berlichingen,  G  ö  t  z,  f . 
1480,  d.  1562,  tysk  krigare,  för- 
lorade sin  högra  hand  och  ersatte 
den  med  en  av  järn,  som  var  för- 
sedd med  en  invecklad  fjäderme- 
kanism, ett  för  sin  tid  märkligt 
arbete,  ännu  tillgängligt  för  be- 
skådande på  slottet  Jagsthausen. 
B.  "med  järnhanden",  som  han 
därför  kallas,  deltog  i  tyska  bon- 
dekriget 1525  och  kämpade  mot 
turkarna  på  1540-t.  Han  är  hjäl- 
ten i  ett  av  Goethe  skrivet  skåde- 
spel, som  bär  hans  namn. 

Berlin,  Preussens  och  Tyska 
rikets  huvudstad,  på  lågslätten  i 
Brandenburg  vid  Spree  på  52° 
30'    n.    br.     och    13°     24'     ö.     1. 


Brandenburger  Tor,  uppförd  1789 — 93. 
Staden  har  uppstått  genom  sam- 
manslagning av  två  medeltida 
städer,  Kölln  och  Berlin.  Vid  B. 
lade  1442  kurfursten  Fredrik  II 
grunden  till  ett  slott,  som  1499 
blev  Hohenzollern-furstarnas  per- 
manenta residens.  Efter  svåra 
lidanden  under  30-åriga  kriget 
började  B.  under  den  "store  kur- 
fursten" gå  sin  blomstring  till 
mötes.  Fredrik  I  arbetade  ivrigt 
på  att  göra  B.  till  en  värdig 
residensstad  genom  att  ombygga 
slottet  och  uppföra  tyghuset. 
Efter  Napoleonkrigen  började  ett 
nytt  uppsving  för  B.,  som  för- 
skönades genom  Schinkels  monu- 
mentalbyggnader. 1871  upphöjd 
till  Tyska  rikets  huvudstad,  till- 
växte B.  oerhört  snabbt  och  pryd- 
des med  flera  pompösa  monument 
och  praktbyggnader,  ofta  av 
ringa  konstnärligt  värde.  De  ståt- 
ligaste byggnaderna  ligga  vid 
Lustgarten,  invid  slottet;  så  t.  ex. 


Slottet,     ombyggt    omkr.     1700    av    A. 
Schluter. 


1357 


Berlin 


1358 


Zäöemlfal', 


NS-ASLiT.AKST. 


de  av  Schinkel  byggda  Altes  och 
Xeues  Museum  samt  domkyrkan 
och  Nationalgalerie,  bakom  vilket 
Pergamon-  och  Kaiser  Friedrich- 
Museum  äro  belägna.  Samtliga 
dessa  enastående  rika  museer 
ligga  på  en  ö  i  Spree,  kallad 
Museen-Insel.  Den  förnämsta 
gatan,    Unter     den    Linden,   går 


från  Pariserplatz  vid  Branden- 
burger  Tor  fram  till  slottet.  Här 
ligga  bl.  a.  flera  ambassader, 
statsbiblioteket,  universitetet, 
Vilhelm  I:s  palats,  operan,  tyg- 
huset och  många  restauranger. 
V.  om  Brandenburger  Tor  öppnar 
sig  B:s  största  park,  Tiergaxten, 
i  vars  n.  del  riksdagshuset  är  be- 


1355 


Berkeley — Berlin 


1356 


Alaska.  —  I  senare  tid  har  frågan 
om  den  mycket  givande  sälj  akten 
i  B.  framkallat  en  skarp  konflikt 
mellan  Förenta  staterna  och  Stor- 
britannien, tills  vidare  bilagd  ge- 
nom en  mellan  Förenta  staterna, 
Storbritannien  och  Japan  1911 
för  15  år  ingången  överenskom- 
melse om  förbud  för  säljakt  n. 
om  30  :e  breddgraden. 

Berkeley  [ba'kli],  stad  i  Kali- 
fornien, För.  Stat.,  nära  San 
Franciscoviken.  Universitet 

(grundat  i  Oakland  1868,  flyttat 
till  B.  1873).  55,000  inv. 

Berkeley  [b8'kli],  George, 
f.  1684,  d.  1753,  irländsk  filosof, 
biskop  i  Cloyne.  Se  Idealism. 

Berkshire    [b8'ksj8],  grevskap 


TärnUand,  som  tillhört  v.  Berlichingen. 
i  s.  England,  känt  för  får-  och 
svinavel  (Berkshirpsvin). 
Norra  B.  är  ett  av  Englands 
fruktbaraste  områden.  290,000 
inv.  Huvudstad  Eeading. 

v.  Berlichingen,  G  ö  t  z,  f . 
1480,  d.  1562,  tysk  krigare,  för- 
lorade sin  högra  hand  och  ersatte 
den  med  en  av  järn,  som  var  för- 
sedd med  en  invecklad  fjäderme- 
kanism, ett  för  sin  tid  märkligt 
arbete,  ännu  tillgängligt  för  be- 
skådande på  slottet  Jagsthausen. 
B.  "med  järnhanden",  som  han 
därför  kallas,  deltog  i  tyska  bon- 
dekriget 1525  och  kämpade  mot 
turkarna  på  1540-t.  Han  är  hjäl- 
ten i  ett  av  Goethe  skrivet  skåde- 
spel, som  bär  hans  namn. 

Berlin,  Preussens  och  Tyska 
rikets  huvudstad,  på  lågslätten  i 
Brandenburg  vid  Spree  på  52° 
30'    n.    br.    och    13°     24'     ö.     1. 


ifc  i[p|i  "iK  1 BMTO 


Brandenburger    Tor,     uppförd    1789 — 93. 

Staden  har  uppstått  genom  sam- 
manslagning av  två  medeltida 
städer,  Kölln  och  Berlin.  Vid  B. 
lade  1442  kurfursten  Fredrik  II 
grunden  till  ett  slott,  som  1499 
blev  Hohenzollern-furstarnas  per- 
manenta residens.  Efter  svåra 
lidanden  under  30-åriga  kriget 
började  B.  under  den  "store  kur- 
fursten" gå  sin  blomstring  till 
mötes.  Fredrik  I  arbetade  ivrigt 
på  att  göra  B.  till  en  värdig 
residensstad  genom  att  ombygga 
slottet  och  uppföra  tyghuset. 
Efter  Napoleonkrigen  började  ett 
nytt  uppsving  för  B.,  som  för- 
skönades genom  Schinkels  monu- 
mentalbyggnader. 1871  upphöjd 
till  Tyska  rikets  huvudstad,  till- 
växte B.  oerhört  snabbt  och  pryd- 
des med  flera  pompösa  monument 
och  praktbyggnader,  ofta  av 
ringa  konstnärligt  värde.  De  ståt- 
ligaste byggnaderna  ligga  vid 
Lustgarten,  invid  slottet;  så  t.  ex. 


Slottet,     ombyggt    omkr.     1700    av    A. 
Schliiter. 


1357 


Berlin 


1358 


de  av  Schinkel  byggda  Altes  och 
Xeues  Museum  samt  domkyrkan 
och  Xationalgalerie,  bakom  vilket 
Pergamon-  och  Kal  ser  Friedrich- 
Museum  äro  belägna.  Samtliga 
dessa  enastående  rika  museer 
ligga  på  en  ö  i  Spree,  kallad 
Museen-Insel.  Den  förnämsta 
gatan,    Unter    den    Linden,   går 


från  Pariserplatz  vid  Branden- 
burger  Tor  fram  till  slottet.  Här 
ligga  bl.  a.  flera  ambassader, 
statsbiblioteket,  universitetet, 
Vilhelm  1:8  palats,  operan,  tyg- 
huset och  många  restauranger. 
V.  om  Brandenbvirger  Tor  öppnar 
sig  B:s  största  park,  Tiergarten, 
i  vars  n.  del  riksdagshuset  äx  be- 


1359        Berlin — Berlingska  boktr.-  och  stilgjuteri-  a.-b.        1360 


läget.  V.  därom  ligger  Königplatz 
med  en  väldig  kolonn,  Sieges- 
säule.  Härifrån  utgår  mot  s. 
Siegesallé,  som  är  kantad  med 
marmorstatyer  av  Brandenburgs 
regenter.  S.v.  om  Tiergarten  lig- 
ger den  zoologiska  trädgården. 
Andra  betydande  gator  äro 
Friedrichsstrasse  och  Leipziger- 
strasse  med  sina  affärspalats  och 
Wiihelmsstrasse  med  sina  minis- 
terier och  rikspresidentens  palats. 
Med  B.  äro  sammanbyggda  Char- 
lottenburg,  Neu-Kölln  och  andra 
stora  förstäder,  av  vilka  en  del 
äro  vackra  villastäder,  andra 
uppfyllda  av  fabriker  och  arbe- 
tarekvarter. —  B.,  vars  utveck- 
ling till  nuvarande  betydelse  är 
förorsakad  av  politiska  förhål- 
landen i  förening  med  gynnsamt 
läge  som  genomgångsort  för 
järnvägstrafiken  på  kontinenten, 
är  numera  till  storleken  icke 
blott  Europas  andra  inlandshamn 
utan  även  dess  största  industri- 
stad på  kontinenten;  före  världs- 


kriget var  B.  även  en  av  världs- 
delens största  penningmarknader. 
Staden  är  Tysklands  förnämsta 
centrum  för  vetenskap  och  konst 
och  äger  dess  största  universitet. 
Stadens  tillväxt  belyses  av  föl- 
jande storlekssiffror:  år  1786  — 
150,000  inv.,  1816  —  195,000, 
1840  —  325,000,  1867  —  705,000, 
1900  —  1,890,000,  nu  c:a 
1,900,000.  1920  sammanslogs  B. 
med  en  rad  förorter  till  en  kom- 
mun ("Gross-Berlin")  med 
3,800,000  inv. 

Berlfn,  N  i  1  s  Johan,  f.  1812, 
d.  1891,  kemist  och  ämbetsman, 
lärjunge  till  Berzelius,  professor 
i  Lund  1845,  generaldirektör  och 
chef  för  sundhetskollegium  1864 
— 83.  B.  författade  många  ut- 
märkta läroböcker  avsedda  för 
folkundervisningen. 

Berliner-blått,  -brunt,  -grönt, 
-rött,  se  Färgämnen. 

Berliner  Lokal- Anzeiger,  en  i 

Berlin  sedan  1883  utgiven  daglig 
tidning  med  vidsträckt  spridning. 

Berliner     Tageblatt,     en     av 

Tysklands  mest  lästa  dagliga  tid- 
ningar, giundlagd  1872,  numera 
av  demokratisk  partifärg. 

Berlinfreden,  se  Berlin- 
kongressen. 

Berlingska  boktryckeri-  och 
stilgjuteriaktiebolaget,  ett  1888 
bildat  bolag,  som  övertog  det  1742 


Berlin.    Universitetet,    upprättat    1810. 


1361 


Berlingske  Tidende — Berlioz 


1362 


Domkyrkan    i    Berlin. 

av  hovkamreruren  K.  G.  Berling 
grundade  akademiska  boktrycke- 
riet i  Lund. 

Berlingske  politiske  og  Aver- 
tissements  Tidende,  en  av  Dan- 
marks största  tidningar,  konser- 
vativ. Daglig.  Grundad  1721  som 
Extraordinaire  Relationer,  över- 
togs 1749  under  namnet  Kipben- 
havnske  Danske  Post-Tidender  av 
E.  H.  Berling.  Nuv.  namn  1833. 

Berlinkongressen,  13  juni — 13 
juli  1878,  bestod  av  representan- 
ter för  Tyskland,  England,  Frank- 
rike, Italien,  Österrike-Ungern, 
Ryssland  och  Turkiet,  vilka  sam- 
manträdde i  Berlin  under  Bis- 
mareks  presidium  för  att  revidera 
den  i  San  Stefano  s.  å.  slutna  fre- 
den mellan  Ryssland  och  Turkiet. 
Dennas  för  det  turkiska  riket 
mycket  hårda  bestämmelser  hade 


Berlin.     Potsdamer    Platz. 


väckt  särskilt  Englands  och  Ös- 
terrike-Ungerns  farhågor   för   en 
rysk  övermakt  på  Balkanhalvön. 
Englands  av  lord  Beaconsfield  for- 
mulerade    skarpa     invändningar 
hade  framkallat  faror  för  ett  nytt 
krig,  då  Bismarck  uppträdde  som 
den   "ärbare  mäklaren"  och   för- 
mådde de  motsatta  parterna  till 
en  fredlig  diskussion  av  tvisteäm- 
nena.  Resultatet  av  den  lysande 
kongressen,  i  vilken  en  mängd  av 
1800-t:s  mest  berömda  statsmän 
deltogo,  blev  den  s.  k.  Berlin- 
freden,  som  bl.  a.  stadgade :  att 
Riunänien,     Serbien     och    Monte- 
negro  skulle  vara  fullt  oberoende; 
att   Bulgarien   skulle  vara  själv- 
ständigt men  skyldigt  att  erlägga 
tribut  till   Turkiet,   förenas  med 
den     under     turkisk     överhöghet 
kvarstående  provinsen  öst-Rume- 
lien men  avstå  från  en  stor  del  av 
de  områden  det  fått  i  San  Stefa- 
no-freden;     att    södra    delen    av 
Bessarabien  återställdes  till  Ryss- 
land och  Dobrodja  överlämnades 
till   Rumänien;    att  Bosnien   och 
Hercegovina  ställdes  under  öster- 
rikisk-ungersk    förvaltning;     att 
Turkiet    avträdde    till    Ryssland 
Kars,    Ardahan    och    Batum    och 
medgav  England  rätt  att  ockupe- 
ra Cypern.  Grekland  uppmanades 
att  söka  en  privat  gränsreglering 
med  Turkiet,  vilken  dock  ej  kom 
till  stånd,  förrän  stormakterna  på 
en  ny  kongress  i  Berlin  1880  togo 
saken  om  hand  (jfr  Grekland). 
Berlioz     [bärliå'S]     H  e  c  t  o  r, 
f.  1803,  d.  1869,  fransk  komposi- 
tör, en  av  den  musikaliska  roman- 
tikens föregångsmän  och  program- 
musikens  främste  pioniär.  Genom 
en  rad  ofta  framförda  verk  har 
han    vunnit    rykte   för   originell 
uppfinningsrikedom    och    virtuos 
instrumentationskonst,  men  kring 
hans  namn  har  striden  stått  het. 
Mest  bekanta  av  hans  verk  äro 


1363 


Berlitz'  språkmetod — Bern 


1364 


Klippor   av  korallkalk,   Bermuda, 

Symphonie    fantastique    och    La 
Damnation  de  Faust. 

Berlitz'  språkmetod,  ett  sätt 
att  inlära  ett  främmande  språk, 
varvid  undervisningen  från  bör- 
jan sker  av  infödd  lärare,  som 
då  endast  medelst  åskådnings- 
material kan  göra  sig  förstådd. 
Härigenom  vänjes  elevens  öra  vid 
de  främmande  språkljuden,  och 
metoden  ersätter  i  någon  mån  en 
utlandsvistelse.  —  Enl.  detta 
system  upprättade  tysk-amerika- 
nen M.  D.  Berlitz  1878  i  New 
York  Berlitz  school,  nu 
världens  största  språkinstitut 
med  c:a  400  filialer. 

Berlo'ck  (fr.  breloque),  en 
prydnad,  som  hänger  vid  en 
klockkedja. 

Bermondsey  [b8'man8i],  stads- 
del av  London  på  södra  sidan  om 
Themsen  med  omfattande  läder- 
industri.   130,000  inv. 

Be'rmondt-Ava'lov,  f.  1884, 
rysk  överste  av  kaukasisk  här- 
stamning. Kämpade  1918 — 19 
i  Väst-Ryssland  och  Kurland  med 
en  av  honom  uppsatt  vit  armé 
mot  bolsjevikerna,  tidvis  under 
samverkan  med  de  tysk-baltiska 
trupperna  (se  v.  der  Goltz) 
och     hade     därvid     sammanstöt- 


ningar även  med  de  lettiska  och 
litauiska  arméerna.  Blev  i  nov. 
1919  driven  över  tyska  gränsen 
och  internerad. 

Bermuda-öarna  [b8mjo'd9-], 
ögrupp  om  360  öar  (varav  20  be- 
bodda) i  Atlantiska  oceanen 
omkr.  900  km.  ö.  om  Nord-Caro- 
lina. B.  bestå  till  större  delen  av 
korallkalk  samt  omgivas  av  jor- 
dens nordligaste  recenta  korall- 
rev. Rik  växtlighet.  Odling  av 
tropiska  och  subtropiska  kul- 
turväxter, potatis,  lök,  tomater, 
sydfrukter  m.  m.,  varav  hela  ex- 
porten går  till  Förenta  Staterna. 
Såsom  kurort  är  ögruppen  myc- 
ket besökt  på  grund  av  sitt  sunda 
klimat.  —  B.  är  brittisk  besitt- 
ning och  har  starkt  befäst  hamn, 
stödjepunkt  för  den  västindiska 
flottan.  22,000  inv.  Huvudort  Ha- 
milton  med  2,600  inv. 

Bern.  1.  Kanton  i  Schweiz,  om- 
fattande Ve  av  landets  areal  och 
nära  V«  av  dess  befolkning,  sträc- 
ker sig  från  Bern-Alpernas  höjd- 
rygg  till  Jurabergen.  B.,  som  ge- 
nomflytes  av  floden  Aar,  är  i  sin 
s.    del    ett  bergland   (B  e  rn  e  r  - 


Bild   frä.n   Bern   med   klocktornet  i   fon- 
den. 


1365 


Bernadotte 


1366 


Karl  XIV  Johan  med  familj  p&1830-t.    Målning    et    F.    Westln. 


Oberland);  i  n.  delen  före- 
komma även  stora  slätter  bland 
Jurabergens  utlöpare.  De  största 
sjöarna  äro  Brienz-,  Thun-  och 
Bielsjöarna.  Huvudnäringar  äro 
på  höglandet  boskapsskötsel,  i 
dalarna  frukt-,  vin-  och  sädes- 
odling. Dessutom  drives  textil-, 
järn-  och  glasindustri  samt  ur- 
tillverkning. Genom  Lötschberg- 
tunneln  har  kantonen  förbindelse 
med  Simplonbanan.  Huvudparten 
av  invånarna  äro  protestanter 
och  ha  tyska  till  modersmål. 
670,000  inv.  —  2.  Huvudstad  i 
B.  1,  säte  för  schweiziska  för- 
bundsförsamlingen. B.  är  beläget 
på  en  hög,  smal  halvö  i  Aar  och 
har  i  sina  äldre  delar  bevarat  en 
medeltida  prägel.  Universitet. 
Säte  för  flera  internationella 
byråer :  världspostföreningens, 
telegrafiförvaltningarnas  m.  fl. 
100,000  inv. 

Bernadotte  [-då'tt],  den  släkt, 
vartill    den    nuvarande    svenska 


dynastien  hör.  Stamfader  för 
den  kungliga  grenen  är  konimg 
Karl  XIV  Johan.  Släktens  namn 
härleder  sig  från  en  gård  i  den 
sydfranska  staden  Pau,  som  hette 
Bernadotte  och  vars  ägarinna 
Germaine  B.  1615  gifte  sig  med 
en  viss  Jouandot  deu  Pouey  (de 
Poey).  Deras  son  Pierre  kallade 
sig  deu  Pouey  de  B.  Hans  son 
Jean  hade  två  söner,  av  vilka 
den  ene,  André,  blev  stamfader  för 
en  ännu  kvarlevande  borgerlig 
gren  av  släkten  och  den  andre, 
Jean,  blev  farfar  till  Karl  Johan. 
Dennes  far,  Henri  B.,  f.  1711,  d. 
1780,  och  mor,  Jeanne  Saint  Jean, 
f.  1728,  d.  1809,  hade  utom  Jean 
Baptiste  (sedermera  Karl  XIV 
Johan)  dottern  Marie  och  sonen 
Jean,  f.  1754,  d,  1813,  av  vilka 
den  sistnämnde  1810  blev  baron. 
Jean  B:8  son  Oscar,  f.  1807,  d. 
1883,  erhöll  slottet  och  egendomen 
Louvie,  som  gick  i  arv  till  hans 
äldste  son,   Oscar   Charles   Jean, 


1367 


Bern- Alperna — Berner 


1368 


Frinsparet   Bernadotte. 


f.  1842.  —  Namnet  B.  har  säsom 
släktnamn  upptagits  av  Oskar 
II : 8  son,  prins  Oscar  Carl 
August  B.,  greve  af  Wisborg, 
f.  1859,  vid  hans  giftermål  med 
Ebba  Henrietta  Munck  af  Ful- 
kila,  f.  1858,  då  han  avstod  från 
sin  furstliga  rang  och  arvsrätt 
till  kronan.  Prins  B.,  som  i  sin 
ungdom  ägnade  sig  åt  sjöoffice- 
rens yrke,  har  gjort  sig  känd 
som  en  varmt  religiös  personlig- 
het av  pietistisk  läggning. 

Bern-Alperna,  en  del  av 
schweiziska  alperna  mellan  Ehö- 
nes  och  Åars  övre  floddalar  inom 
kantonen  Bern.  ö.  om  passet 
Gemmi  tillhöra  alperna  urberget, 
v.  om  Gemmi  kalkalperna.  De 
högsta  topparna  Finsteraarhorn 
(4,275  m.),  Jungfrau  (4,167  m.), 
Schreckhorn,  Mönch  m.  fl.  utgö- 
ras huvudsakligen  av  kristallini- 
ska  skiffrar.  I  B.,  som  för  sin 
imponerande  naturskönhet  äro 
mycket  besökta  av  turister,  fin- 


Thun   ocb   Bern-Alperna. 


nas   alpernas  vidsträcktaste  snö- 
och  jökelområden. 

Bernard  [bärna'r],  Claude, 
f.  1813,  d.  1878,  framstående 
fransk  fysiolog.  Bland  de  vikti- 
gaste resultaten  av  hans  forsk- 
ning märkas  upptäckten  av  glyko- 
genet  i  levern  och  dess  roll  som 
organismens  kolhydratreserv,  av 
de  kärlutvidgande  och  käriför- 
trängande  nerverna,  av  pankreas- 
saftens  betydelse  för  matsmält- 
ningen. 

Bernardin  de  Saint-Pierre 
[bärnardä'i)  dö  säg-pjä'rr],  Jac- 
ques Henri,  f.  1737,  d.  1814, 
fransk  författare,  Eousseaus  lär- 
junge. Hans  naturfilosofiska  hu- 
vudverk är  Études  de  la  nature, 
där  han  vänder  sig  mot  1700-t:s 
materialistiska  åskådning.  Mest 
känt  bland  hans  arbeten  är  den 
sentimentala  barnromanen  Paul 
et  Virginie  (1787,  utgör  fjärde 
delen  av  Études),  som  översatts 
och  efterbildats  på  snart  sagt 
alla  språk. 

Bernburg,  stad  i  f.  d.  hertig- 
dömet,  nuv.  fristaten  Anhalt,  vid 
floden  Saale.  Kemisk  industri  och 
järnindustri.  34,000  inv. 

Berndes.  1.  Per  Bernhard 
B.,  f.  1750,  d.  1826,  militär  och 
kemist,  utarbetade  en  ny  metod 
för  framställning  av  alkali  och 
glaubersalt.  —  2.  Anton  Ul- 
rik B.,  f.  1757,  d.  1844,  bror  till 
B.  1,  lantmätare,  kopparstickare 
och  miniatyrmålare,  utförde  tal- 
rika porträtt  i  mezzotintmanér. 
Berner.  1.  Hagbard  Ema- 
nuel B.,  f.  1839,  d.  1920,  norsk 
politiker,  chef  för  Dagbladet 
1869—79,  invaldes  1879  i  stor- 
tinget, där  han  genast  väckte 
uppmärksamhet  genom  en  motion 
om  imionsmärkets  avlägsnande 
från  norska  flaggan.  Borgmästare 
i  Kristiania  1898—1912.  —  2. 
Carl  Christian  B.,  f.  1841, 


1369 


Bernesk — Bernhard 


1370 


(1.  1918,  norsk  politiker,  invaldes 
i  stortinget  1886,  där  han  med 
ett  kort  avbrott  hade  säte  till 
1909,  från  1898  som  dess  presi- 
dent. Genom  den  av  B.  formule- 
rade s.  k.  Bernerska  dag- 
ordningen störtades  1891 
liögerministären  Stäng,  vars  håll- 
ning till  frågan  om  utrikesstyrel- 
sens  ordnande  icke  tillfredsställde 
den  norska  vänstern.  B.  inträdde  i 
den  därpå  följande  vänsterminis- 
tären Steen,  som  1893  störtades. 
Under  unionskrisen  1905  spelade 
B.  en  mycket  stor  roll  och  var 
bl.  a.  ett  av  de  norska  ombuden 
på  Karlstadskonferensen. 

Berne'sk,   se   B  e  r  n  i. 

Bernhard.  1.  B.  av  Men- 
t  o  n  e,  savojisk  präst  på  900-  1. 
1000-t.,  vilken  skall  ha  grundat 
de  i  likhet  med  passen  sedermera 
efter  honom  benämnda  härbär- 
gena Stora  och  Lilla  S:t  B.  —  2. 
B.  av  Clairvaux,  f.  1090,  d. 
1153,  en  av  medeltidens  mest  be- 
römda munkar.  Medlem  av  en 
burgundisk  riddarfamilj,  inträd- 
de B.  omkr.  1113  i  klostret 
Citeaux  (Cistercium),  där  han 
snart  gjorde  sig  vördad  för  ovan- 
lig fromhet.  Efter  ett  par  år  fick 
han  jämte  några  andra  i  uppdrag 
att  grunda  ett  dotterkloster  i 
Clairvaux,  vars  abbot  han  blev. 
B.  skapade  här  en  klosterregim, 
som  satt  djupa  spår  i  medelti- 
dens religiösa  liv.  Själv  en  mysti- 
ker ådagalade  han  i  sin  verksam- 
het SS.  andlig  ledare  en  utom- 
ordentlig kraft.  Genom  hans  nit 
grundades  en  mängd  dotterklos- 
ter, där  sträng  tukt,  enkelhet, 
arbetsamhet  rådde.  På  sin  samtid 
utövade  han  stort  inflytande,  och 
för  hans  ord  böjde  sig  både  höga 
och  låga.  Att  det  andra  korståget 
blev  av,  var  till  icke  ringa  del  en 
följd  av  B:s  vältaliga  och  eldiga 
predikan.  I  teologiskt  hänseende 


Bernhard     av     Sachsen-Weimar.     Sam- 
tida   stick. 

representerade  B.  en  strängt  kon- 
servativ åskådning  och  uppträdde 
därför  mycket  skarpt  mot  exem- 
pelvis Abelard.  Han  betraktades 
redan  av  sin  samtid  som  helig, 
blev  1174  kanoniserad  och  upphöj- 
des av  påven  Pius  VIII  1830  till 
"doctor  ecclesiae"  (se  d.  o.).  Han 
efterlämnade  en  mängd  predik- 
ningar och  avhandlingar.  —  3. 
B.  av  Sachsen-Weimar, 
f.  1604,  d.  1639,  hertig,  krigare, 
en  av  Gustav  II  Adolfs  vapen- 
bröder i  trettioåriga  kriget.  In- 
trädde i  svensk  tjänst  efter  sla- 
get vid  Breitenfeld  1631,  förde 
under  den  närmaste  tiden  olika 
befäl  under  den  svenske  konung- 
en och  vann,  sedan  denne  stupat, 
Liitzenslaget.  Han  opererade  se- 
dan, under  starka  slitningar,  i 
samverkan  med  Gustav  Horn 
men  led  tillsammans  med  denne 
1634  det  svåra  nederlaget  vid 
Nördlingen,  för  vilket  B.  genom 
obetänksamhet  bar  skulden.  1635 
gick  han   i   fransk   tjänst,   vann 


1371 


Bernhard — Bernina 


1372 


stora  S:t  Bernhard, 


några  till  stor  del  fruktlösa 
framgångar  1638  men  dog  plöts- 
ligt följande  år. 

Bernhard,  S:t,  två  pass  i 
Alperna,  kallade  Stora  och 
Lilla  S:t  B.  (se  Bernhard 
1).  Det  förra  på  gränsen  mellan 
schweiziska  kantonen  Wallis  och 
Italien,  ö.  om  Mont  Blanc,  på 
Penninska  Alperna,  2,472  m. 
högt,  berömt  för  sitt  kloster  med 
dess  hundar,  S  :tBernhards- 
hundar  (se  Hund),  som 
dresseras  till  räddande  av  nöd- 
ställda vägfarare.  Det  senare  i 
Savojen,  s.  om  Mont  Blanc,  på 
Grajiska  Alperna,  2,183  m.  högt. 

v.  Bernha'rdi,  Friedrich, 
f.  1849,  tysk  general  och  militär- 
skriftställare. B:8  bok  Tyskland 
och  nästa  krig  (1912)  blev  på 
grund  av  den  hänsynslösa  öppen- 
hjärtighet, varmed  ämnet  be- 
handlades, mycket  omdebatterad. 
B.  förde  under  världskriget  en 
tysk  armékår  och  deltog  bl.  a.  i 
slaget  vid  Lys    (april  1918). 

Bernhardin  [-dä'i)],  S  :  t,  berg- 
pass i  Alperna  mellan  Ticino  och 
Hinter-Rhein,  beläget  i  schweiz. 
kantonen   Graubiinden.    2,063  m. 

Bernhardin-orden,  en  gren  av 
benediktin-orden.  Se  C  i  s  t  e  r  - 
ciens-orden. 

Bernhardt  [bärna'r],  Sarah 
(egentl.  Roaine  Bernard), 
f.     1844,     fransk    skådespelerska, 


debuterade  1862  vid  Comédie 
Francaise,  spelade  sedermera  där 
och  vid  andra  franska  scener,  har 
gjort  upprepade  turnéer  i  Euro- 
pa och  Amerika  samt  grundat 
Thédtre  Sarah-Bemhardt  i  Paris 
(1899).  Hennes  själfulla  spelsätt, 
utsökta  diktion  och  klangfulla 
röst  ha  vunnit  flera  generatio- 
ners beundran.  Hon  uppträder 
ännu  (1922),  nära  åttioårig 
och  krympling  efter  amputation 
av  ena  benet.  Hon  har  utfört 
roller  i  de  mest  olika  fack  i 
moderna  och  äldre  skådespel, 
dock  med  förkärlek  för  de  tra- 
giska uppgifterna  och  på  senare 
tid  för  yngre  mansroller. 

Be'rni,  Francesco,  f.  1497, 
d.  1535,  italiensk  skald,  som 
fulländade  burlesken  därhän,  att 
den  kallats  b  e  r  n  e  s  k  efter  ho- 
nom. Mest  känd  är  Orlando  inna- 
morato,  en  omdiktning  av  Bojar- 
dos epos  med  samma  namn. 

Berni'na,    del    av    de    Rätiska 


Sara    Bernhardt    i    "La    Gloire"    vid    77 
års    &lder. 


1373 


Bernini — Bernstein 


1374 


Alperna,  mellan  Addas  och  Inns 
floddalar,  vilka  förbindas  genom 
Bernina-passet,  2,330  m. 
Högsta  toppen  på  bergsmassivet 
är  P  i  z  B.,  4,052  m. 

Bemi'ni,  Giovanni  Lo- 
ren z  o,  f.  1598,  d.  1680,  italiensk 
skulptör  och  arkitekt,  Italiens 
främste  konstnär  under  barocken, 
verksam  i  Rom,  där  han  var  sex 
påvars  konstnärlige  rådgivare. 
B :  s  huvudarbete  är  fullbordandet 
av  Peterskyrkan  (se  ill.  till 
Rom);  han  utförde  vidare  kolon- 
naden framför  kyrkans  fasad  med 
dess  162  helgonstatyer,  kompone- 
rade tabernaklet  över  högaltaret  i 
samma  kyrka,  gav  förebilder  för 
den  följande  tidens  palatsstil  i 
Palazzo  Barherini  och  Palazzo 
Odescalchi  i  Rom  och  skapade  i 
Scala-  regia  i  Vatikanen  (se  ill. 
till  Byggnadskonst)  en mo- 
nmnental  trappanläggning  med 
måleriskt  skenperspektiv.  I  flera 
äldre  kyrkor  byggde  han  in  ka- 
pell med  altaren,  statyer  och  rik 
dekoration.  Av  Ludvig  XIV  kal- 
lades han  1665  till  Paris  och  upp- 
gjorde ritningar  till  Louvre- 
fasaden,  vilka  dock  ej  blevo  ut- 
förda. Som  skulptör  utförde  han 
gravmonument  (bl.  a.  över  Urban 
VIII  och  Alexander  VII  i  Peters- 
kyrkan), fontäner  (Tritonfontä- 
nen på  Piazza  Barberini  m.  fl.), 
porträttbyster  samt  grupper  och 
statyer  med  mytologiska  eller 
religiösa  ämnen.  —  B :  s  skulptur- 
och  arkitekturverk  äro  framför 
allt  beräknade  på  målerisk  ver- 
kan; hans  figurer  äro  ofta  fram- 
ställda i  stark  rörelse  och  med 
ett  affekterat  känslouttryck, 
stundom,  som  Den  heliga  Teresa, 
stegrat  till  ett  hysteri  skt-senti- 
mentalt  patos  (se  även  ill.  till 
Bildhuggarkonst). 

Bemkonventionen,  se  Ägan- 
derätt. 


Den  heliga  Teresas  hänryckning,    Skulp- 
tur av  Bernini. 

Bernouilll  [bärno'ji]  1.  Ber- 
noulli  [bärno'lli],  från  Ant- 
werpen  härstammande  familj, 
som  på  grund  av  religionsförföl- 
jelser flyttade  till  Basel.  Familjen 
räknar  inom  sig  en  rad  framstå- 
ende matematiker.  1.  Jacques 
B.,  f.  1654,  d.  1705,  professor  i 
Basel,  upptog  och  utvecklade 
Leibniz'  teori  om  differential- 
kalkylen; riktade  även  integral- 
kalkylen med  flera  nya  satser.  De 
bernouilliska  talen,  som 
förekomma  i  flera  serieutveck- 
lingar, äro  B:s  upptäckt.  —  2. 
Jean  B.,  f.  1667,  d.  1748,  den 
föreg:s  broder  och  efterträdare 
vid  Basels  univ.,  framställde  flera 
för  integralkalkylen  grundläg- 
gande satser  och  är  upphovsman 
till  den  s.  k.  bernouilliska 
serien.  —  3.  Daniel  B.,  f . 
1700,  d.  1782,  son  till  Jean  B., 
matematiker,  mekaniker,  skapade 
i  hydrodynamiken  en  ny 
vetenskapsgren. 

Bernstein  [bä'rn8jtajn],  Edu- 
a  r  d,  f.  1850,  tysk  socialpolitiker, 


1375 


Bernstein — Bernward 


1376 


riksdagsman,  tillhörande  oav- 
hängiga socialdemokratiska  par- 
tiet. Har  under  en  flitig  skrift- 
ställarverksamhet  framfört  skarp 
kritik  av  den  rena  marxismen 
och  blivit  en  banbrytare  för  r  e  - 
visionismen    (se    d.    o.). 

Bernstein  [bärnstä'!)],  Hen- 
r  y,  f.  1876,  fransk  författare  till 
tekniskt  välbyggda  dramer:  La 
rafale,  Samson,  Le  voleur  (Tju- 
ven, uppf.  i  Stockholm  1908), 
L'assaut  m.  fl. 

Bernstorff.  1.  Johan  Hart- 
vig  Ernst  B.,  f.  1712,  d.  1772, 
greve,  dansk  statsman  av  han- 
noveransk  börd,  blev  1751  ledare 
för  Danmarks  utrikespolitik.  Han 
genomdrev  ett  fördrag  om  Hol- 
stein-Gottorps  förening  med  Dan- 
mark, som  sattes  i  verket  1773. 
Ivrade  för  grannsämja  med 
Sverige  bl.  a.  genom  att  arbeta 
för  prinsessan  Sofia  Magdalenas 
giftermål  med  sedermera  Gustav 
III  men  var  samtidigt  ange- 
lägen om  att  bevara  frihets- 
tidens författning  och  hålla 
Sverige  svagt.  B.  arbetade  för 
handelns  och  industriens  upp- 
blomstring  och  gick  i  spetsen  för 
bondeklassens  emancipation  ge- 
nom att  upphäva  hoveriskyldig- 
heten  (se  d.  o.)  på  sitt  gods  1764. 
Åtnjöt  stort  anseende  även  utom- 
lands och  kallades  av  Fredrik 
den  store  i  Preussen  för  "Dan- 
marks orakel".  —  2.  Andreas 
P  e  t  e  r  B.,  f.  1735,  d.  1797,  greve, 
dansk  statsman.  Som  utrikesmi- 
nister från  1773  bedrev  han  i  för- 


T.    v.   J.   H.   E.   Bernstorff.   —  T.   h.   A. 
P.      Bernstorff.      Samtida      målningar. 


bund  med  Ryssland  en  mot  Sveri- 
ges 1772  införda  författning  fient- 
lig politik  men  tvangs  1780  att 
träda  i  förbund  med  Sverige,  då 
detta  ingick  i  en  av  B.  framdriven 
nordeuropeisk  sammanslutning 
för  väpnad  neutralitet  under 
nordamerikanska  frihetskriget. 
Avlägsnad  1780 — 84  från  rege- 
ringen, invecklade  B.  Danmark 
1788  i  ett  kort  krig  med  Sve- 
rige men  avslöt  under  kriget  mot 
franska  republiken  1794  med 
Sverige  ett  nytt  neutralitetsför- 
bund och  arbetade  på  att  få  prin- 
cipen "fritt  skepp  gör  fritt  gods" 
erkänd.  —  3.  Johann  Hein- 
rich v.  B.,  f.  1862,  greve,  tysk 
diplomat,  1908 — 17  ambassadör  i 
Washington.  Han  sökte  under  do 
första  krigsåren  bevara  det  goda 
förhållandet  till  Förenta  Staterna 
och  varnade  ihärdigt  sin  regering 
för  att  inlåta  sig  på  det  oin- 
skränkta U-båtskriget,  som  enligt 
hans  mening  måste  leda  till  bryt- 
ning. Sändes  1917  som  tysk  am- 
bassadör till  Konstantinopel  och 
har  sedan  haft  speciella  uppdrag 
i    tyska   utrikesministeriet. 

Bernström,  John  Petter 
Fredrik,  f.  1848,  industriman, 
var  1887—1911  och  1912—15 
verkst.  direktör  i  a.  b.  Separator, 
som  under  B:s  ledning  genomgick 
en  kraftig   utveckling. 

Berntsen,  Klaus,  f.  1844, 
dansk  politiker,  deltog  som  ung  i 
den  grundtvigianska  rörelsen  och 
invaldes  1873  i  Folketinget,  som 
han  sedan  dess  tillhört  med  ett 
par  års  avbrott  och  vars  vice  tal- 
man han  vid  ett  par  tillfällen 
varit.  Inrikesminister  1908 — 09. 
1910 — 13  konseljpresident,  fram- 
lade han  det  förslag  till  ny 
grundlag,  som  1915  antogs.  För- 
svarsminister sedan  1920. 

Bernward,  biskop  i  Hildesheim 
992—1022,  i  medeltida  urkunder 


1377 


Beroe — Berthelot 


1378 


li- 


riM 


n 


Detaljer   från    bronsdörr   till   domkyrkan 
i   Hildesheim.    Relief   av   Bernward. 

omtalad  som  konstnär;  skall  ha 
byggt  Mikaelskyrkan  i  Hildes- 
heim och  utfört  de  för  denna 
kyrka  avsedda,  numera  till  sta- 
dens domkyrka  överförda  brons- 
portarna samt  den  s.  k.  B  e  r  n  - 
wardskolonnen,  bådadera 
smyckade  med  reliefbilder  ur  den 
bibliska  historien,  samt  vidare 
ett  antal  guldsmedsarbeten  och 
illuminerade  handskrifter  m.  m. 

Beroe,  se  K  a  m  m  a  n  e  t  e  r. 

Beronius.  1.  Magnus  Olai 
B.,  f.  1692,  d.  1775,  ärkebiskop  i 
Uppsala  från  1764,  känd  som  en 
nitisk  och  from  stiftschef.  Åren 
1745 — 64  var  han  biskop  i  Kal- 
mar. Jfr  Björnstjerna.  —  2. 
J  o  n  a  s  B.,  f.  1779,  d.  1847,  fram- 
stående gruvbyggare,  berömd  för 
en  dammbyggnad  vid  Dannemora 
gruvor  till  skydd  mot  översväm- 
ning. —  3.  Jonas  Otto  B.,  f . 
1820,  d.  1895,  den  ursprunglige 
"glimten"  i  G.  Wennerbergs 
"Gluntarna"   (se^d.  o.). 

Berreti'ni,  Pietro,  se  da 
C  o  r  t  o  n  a. 

Berry  [bärri'],  tidigare  fransk 
provins,  vid  franska  revolutionen 
upplöst  i  departementen  Cher  och 


Indre.  Det  beboddes  av  ett  kel- 
tiskt folk,  bituriger  (varifrån 
namnet  B.  härledes).  Från  1360 
hertigdöme  för  franska  prinsar, 
av  vilka  flera  buro  titeln,  även 
sedan  för  läningen  på  1600-t.  upp- 
hört. Siste  hertigen  av  B.  var 
Karl  X : s  son  Karl  Ferdi- 
nand, f.  1778,  d.  1820,  förmäld 
1816  med  Carolina  Ferdi- 
nande  Louise,  prinsessa  av 
Neapel,  f.  1798,  d.  1870.  Hertig- 
innan av  B.  spelade  på  1830-t. 
en  politisk  roll,  då  hon,  ehuru 
förgäves,  sökte  få  sin  son,  greven 
av  Chambord  (se  d.  o.),  upphöjd 
på  tronen. 

Bersaba  1.  B  e  r  s  e  b  a,  det- 
samma som  Beer-Seba. 

Bersaglieri  [bärsalje'ri],  itali- 
enskt   infanteri   av  jägartrupps- 

typ- 

Bersbo,  gammalt  kopparverk 
inom  Värna  skn,  österg.  1., 
vid  järnvägen  Norsholm — Väster- 
vik. Gruvorna  bearbetade  sedan 
1600-t.,  numera  nedlagda. 

Berteljärn,  B  e  r  t  e  1  m  a  - 

skin,  se  Bleckslager  i. 

Bertel-Nordström,  Gustaf 
Adolf  Engelberth,  f.  1884, 
finländsk  målare,  sedan  1914  bo- 
satt i  Sverige.  Har  särskilt  målat 
färg-  och  stämningsstarka  Stock- 
holmsbilder, västkustlandskap 
och  cirkusmotiv  samt  utfört  skis- 
ser till  teaterdekorationer. 

Berthelot  [bärtglå'].  1-  Mar- 
cellin  Pierre  Eugéne  B., 
f.  1827,  d.  1907,  fransk  kemist. 
Utförde  viktiga  forskningar  inom 
termokemien  och  anses  som  auk- 
toritet på  alkemiens  historia. 
Under  kriget  1870  övervakade 
han  tillverkningen  av  explosiva 
ämnen,  vilka  han  vetenskapligt 
undersökte.  B.  uppfann  metoder 
att  syntetisera  acetylen,  bensol, 
metan,  myrsyra,  metyl-  och  etyl- 


44.  —  L  e  T.  I.     Tr.  10.  8.  22. 


1379 


Berthelsdorf — Bertillon 


1380 


T.    v.   M.    P.    E.   Berthelot.    —   T.    h.   H. 
M.    Berthelot. 

alkohol.  Efter  Pasteur  blev  han 
1889  franska  Vetenskapsakade- 
miens ständige  sekreterare  och 
var  1895 — 96  utrikesminister  i 
Bourgeois'  radikala  kabinett.  — 
2.  Henri  M  a  t  h  i  a  s  B.,  f . 
1861,  fransk  general.  Tillhörde 
under  världskrigets  första  måna- 
der Joffres  förtroendemän  men 
lämnade  hösten  1914  högkvarte- 
ret. Var  därefter  armékårchef, 
tills  han  sept.  1916  sändes  till 
Rumänien  såsom  rådgivare  åt 
den  rumäniska  krigsledningen. 
Anses  ha  planlagt  de  rumäniska 
operationerna  under  slaget  vid 
Arges  (se  d.  o.).  Biträdde  där- 
efter vid  den  rumäniska  arméns 
reorganisation.  Återvände  efter 
freden  i  Bukarest  till  Frankrike 
och  erhöll  där  befälet  över  5:e 
armén  (Reimsfronten),  som  han 
bl.  a.  förde  i  det  stora  slaget 
15  juli  1918.  —  3.  Philippe 
Joseph  Louis  B.,  f,  1866, 
fransk  diplomat.  B.  började  sin 
karriär  1889  och  var  1913 — 21 
anställd  i  franska  utrikesminis- 
teriet, från  1920  ss.  generalsek- 
reterare. På  grund  av  grundlig 
detaljkännedom  om  det  diploma- 
tiska spelet  och  stor  politisk 
skicklighet  blev  han  Clemenceaus 
högra  hand  under  världskrigets 
sista  år  och  fredskonferensen  och 
anses  ha  varit  den  ledande  kraf- 
ten under  Pichons,  Leygues'  och 
Briands  utrikesministertid.  I 
samband  med  en  bankskandal  i 
Paris,  vari  hans  bror,  André,  var 


inblandad,  framkommo  allvarliga 
anklagelser  mot  B.  för  att  ha 
missbrukat  sin  ställning  i  privata 
intressens  tjänst.  B.  tvangs  1921 
att  taga  avsked  och  dömdes  1922 
till   10  års  suspension. 

Berthelsdorf,  se  Herrn- 
h  u  t  a  r  e. 

Berthier  [bärtie'],  Louis 
Alexandre,  f.  1753,  d.  1815, 
furste  av  Neufchätel,  hertig  av 
Valengin,  furste  av  Wagram, 
marskalk  av  Frankrike,  en  av 
Napoleon  1:8  närmaste  medhjäl- 
pare, krigsminister  och  general- 
stabschef. 1814  sökte  han  fred  och 
försoning  med  Ludvig  XVIII  och 
iakttog  under  "de  hundra  dagar- 
na" en  neutral  hållning. 

Berthollet  [bärtållä'],  Clau- 
de  Louis,  f.  1748,  d.  1822, 
greve,  fransk  kemist,  en  av  de 
första,  som  anslöto  sig  till  den 
av  Lavoisier  företrädda  moderna 
riktningen  i  kemisk  forskning. 
B.  utförde  en  rad  för  teoretisk 
och  praktisk  kemi  viktiga  under- 
sökningar, bl.  a.  av  klorgasen, 
till  vars  användning  för  blekning 
B.  har  givit  uppslaget.  B.  fram- 
höll koncentrationens  roll  vid 
kemiska  reaktioner  och  har  här- 
med lagt  grunden  till  den  senare 
utformulerade  lagen  om  mass- 
verkan. 

BertholIe'tia,  se  Paranöt- 
ter. 

Bertie  [b8'ti],  Francis 
Leveson,  viscount  B.  of 
T  h  a  m  e,  f.  1844,  d.  1919,  brittisk 
diplomat,  ambassadör  i  Paris 
1905 — 18.  B.  anses  i  hög  grad 
ha  bidragit  att  fördjupa  den  1904 
ingångna  fransk-engelska  enten- 
ten. 

Bertil,  f.  1912,  hertig  av  Hal- 
land, kronprins  Gustaf  Adolfs 
tredje  son. 

Bertillon  [bertijå'5].  I.Louis 


1381 


Bertla — Berwick 


1382 


Adolphe  B.,  f.  1821,  d.  1883, 
fransk  statistiker,  betydande  re- 
presentant för  modern  befolk- 
ningslära. —  2.  A 1  p  h  o  n  s  e  B., 
f.  1853,  d.  1914,  fransk  kriminal- 
psykolog,  uppfinnare  av  ett  efter 
honom  uppkallat  antropometriskt 
system  för  identifiering  av  brotts- 
lingar, vilket  fatt  vidsträckt 
spridning.  Se  Antropometri. 

Bertla,    se    Bleckslager  i. 

Bertramrot,  den  till  tandtink- 
turer  m.  m.  förr  använda  roten 
av  Anacy'clus  officina'rum,  tysk 
bertramrot.  Av  Anacyclus 
pyré' thrum  erhålles  s.  k.  ro- 
mersk   bertramrot. 

Bertrand  [bärtra'i)].  1.  Hen- 
ri G  r  a  t  i  e  n  B.,  f.  1773,  d.  1844, 
greve,  fransk  general,  blev  efter 
slaget  vid  Austerlitz  adjutant  hos 
Xapoleon  och  följde  sedan  troget 
kejsaren  till  dennes  död.  Han  var 
med  honom  både  på  Elba  och  S:t 
Helena  och  var  en  av  dem  som 
1840  återförde  Napoleons  stoft 
till  Frankrike.  —  2.  Gabriel 
B.,  f.  1867,  fransk  biolog,  upp- 
täckare av  en  preventiv  vaccin 
mot  ormbett. 

Bertrand  de  Bom,  se  B  o  r  n. 

de  Bérulle  [bery'll],  Pierre, 
f.  1575,  d.  1629,  fransk  kardinal, 
införde  den  kvinnliga  grenen  av 
karmelitorden  i  Frankrike  Och 
grundade  1611  en  fransk  oratorie- 
kongregation,  UOratoire  de  Jesus 
(se   Oratorieordnar). 

Berwald.  1.  Johan  Fred- 
rik B.,  f.  1787,  d.  1861,  kompo- 
sitör, konsert-  och  kapellmästare. 
Hans  hem  blev  genom  honom 
och  hans  röstbegåvade  hustru 
och  döttrar  länge  en  medelpunkt 
för  Stockholms  musikliv.  —  2. 
Frans  Adolf  B.,  f.  1796,  d. 
1868,  kompositör,  1829 — 41  bo- 
satt i  Berlin,  där  han  från  1835 
hade  ett  gymnastikinstitut,  åter- 
vände B.  efter  en  vistelse  i  Wien 


Frans   Berwald. 


1841—42  till  Sverige.  Med  ett  par 
års  undantag  vistades  han  där 
till  sin  död,  en  längre  tid  tvingad 
till  praktisk  verksamhet  som  in- 
dustriledare. Han  företer  en  rik 
musikalisk  produktion,  som  på 
senare  tid  allt  mer  uppskattats 
och  som  vittnar  om  fantasi,  lär- 
dom, harmonisk  och  rytmisk 
originalitet.  Bland  hans  operor 
märkes  Estrella  de  Soria,  bland 
hans  symfonier  Symphonie  sé- 
rieuse  (g-moll)  och  Symphonie 
singuliére  (c-dur).  Han  skrev 
dessutom  kantater,  mindre  orkes- 
terstycken och  kammarmusikverk 
för  olika  instrumentkombinatio- 
ner. —  Hans  sondotter,  Astrid 
B.,  f.  1886,  är  känd  som  fram- 
stående pianist. 

Berwick  [b8'oikk].  1.  Grev- 
skap i  s.ö.  Skottland.  28,000  inv. 
—  2.  B.  upon  Tweed,  stad  i 
grevskapet  Northumberland,  Eng- 
land, vid  floden  Tweeds  mynning. 
Järnindustri  och  skeppsvarv. 
Fordom  engelsk  gränsfästning 
mot  Skottland.  113,000  inv. 

Berwick  [ba'oikkJ,  James 
Fitzjames,  hertig  av  B.,  f. 
1670,  d.  1734,  naturlig  son  till 
Jakob  II  av  England  och  Arabella 
Churchill,  kämpade  för  sin  fader 


1383 


Berycidae — Berzelius 


1384 


på  Irland  efter  revolutionen  1688, 
gick  sedan  i  fransk  tjänst,  blev 
1706  marskalk  av  Frankrike  ocli 
vann  berömmelse  i  många  strider. 
Med  svenska  sändebudet  i  Paris 
Erik  Sparre  förde  han  i  juli  1715 
underhandlingar  om  en  svensk 
expedition  till  Skottland,  en  plan, 
som  Karl  XII  dock  för  tillfället 
bestämt  avböjde. 

Bery'cidae,  en  geologiskt  ti- 
digt uppträdande  familj  T  a  g  g  - 
feningar,  representerad  redan 
under  kritperioden.  Den  vanligen 
hoptryckta  och  höga  kroppen  är 
hos  de  flesta  av  de  till  ett  70-tal 
uppgående  arterna  klädd  med 
tandade  fjäll.  I  allmänhet  djup- 
havsformer  från  bl.  a.  alla  tro- 
piska hav.  Utanför  Norges  kust 
har  den  halvmeterlånga  Be'ryx 
decada'ctyliis  fångats. 

Bery'll,  mineral,  bestående  av 
beryllium-aluminiumsilikat,  kri- 
stalliserande i  hexagonala  pris- 
mer.  Den  o  ä  d  1  a  B.  är  ogenom- 
skinlig, vanligen  gulvit  1.  grön- 
vit. Genomskinliga,  vackert  fär- 
gade ädla  varieteter  av  B.  äro 
smaragd,  gräsgrön,  och 
akvamarin,  blågrön.  Ädel  B. 
fås  huvudsakligen  från  Colombia, 
Syd-Amerika,  och  Jekaterinburg, 
Ural.  Smaragdens  pris  kan  ofta 
tävla  med  diamantens. 

Bery'llium,  metalliskt  grund- 
ämne, som  förekommer  såsom 
silikat  i  mineralet  beryll.  B.  upp- 
täcktes av  Vauquelin  1798  och 
isolerades  av  Wöhler  1828.  Först 
1885  erhölls  det  dock  i  rent  till- 
stånd såsom  en  stålgrå,  smidbar 
metall.  Spec.  vikt  1,64.  Atom- 
tecken Be,  atomvikt  9,1.  I  för- 
eningar med  andra  element  är 
B.  tvåvärd.  Salterna  utmärkas  av 
söt  smak,  varför  B.  även  kallas 
glycinium.  B:s  praktiska  an- 
vändning är  hittills  ringa. 

Be'ryx,  se  Berycidae. 


J.  J.  Berzelius.  Målning  av  O.  J.  Söder- 
mark. 

Berzelius,  Jöns  Jakob,  f. 
•1779,  d.  1848,  kemist,  studerade 
till  en  början  medicin  vid  Upp- 
sala universitet  och  kemi  under 
J.  Afzelius'  ledning.  Såsom  bi- 
träde till  brunnsläkaren  i  Medevi 
kom  B.  att  intressera  sig  för  vat- 
tenanalyser och  framlade  resul- 
taten av  dessa  undersökningar  i 
No'va  ana'lysis  aqua'rum  medevi- 
e'nsium  (1800).  Samtidigt  utför- 
de han  försök  att  behandla  sjuka 
och  lama  med  Voltas  galvaniska 
element.  Sina  rön  publicerade  han 
i  De  électricita' tis  galva'nicae  cel, 
Volta  e'xciiae  in  co'rpora  orga'- 
nica  effe'ctu  (1802).  Aret  därpå 
började  han  jämte  Hisinger  i 
Stockholm  betydelsefulla  under- 
sökningar av  galvaniska  ström- 
mars inverkan  på  metallsalter. 
1804  blev  B.  medicine  doktor  och 
1807  professor  i  medicin  och 
farmaci  vid  medicinska  skolan 
(sedermera  Karolinska  institu- 
tet)    i     Stockholm.     Samma    år 


1385 


Bes — v.  Beseler 


1386 


grundade  han  Svenska  läkarsäll- 
skapet. Redan  1806  började  han 
att  med  Hisinger  m.  fl.  utgiva 
Afhandlingar  i  fysik,  kemi  och 
mineralogi,  ett  verk,  som  fortsat- 
tes under  12  är  och  som  bl.  a. 
innehåller  redogörelser  för  upp- 
täckten av  cerium  och  selen. 
Ungefär  samtidigt  skrev  B.  ett 
av  sina  mest  betydande  verk,  en 
Lärobok  i  kemi  (ISOS — 30).  ISOS 
blev  B.  ledamot  och  1810  preses 
i  Vetenskapsakademien  samt 
1818  dess  ständige  sekreterare. 
S.  å.  adelsman,  1835  friherre. 
Såsom  en  av  samtidens  för- 
nämsta vetenskapsmän  invaldes 
B.  i  nästan  samtliga  svenska 
och  ett  80-tal  utländska  lärda 
samfund.  —  B.  var  oerhört  pro- 
duktiv i  sin  vetenskap,  och  det 
torde  icke  finnas  något  område 
inom  kemien,  där  han  icke  gjort 
värdefulla  insatser.  Det  ännu  an- 
vända kemiska  beteckningssättet 
härstammar  i  huvudsak  från  ho- 
nom. Under  10  år  var  han  sys- 
selsatt med  mycket  noggranna 
bestämningar  av  mer  än  2,000 
ämnens  atom-  och  molekylarvik- 
ter.  Bl.  a.  genom  utbildandet  av 
blåsrör  sk  emien  kom  B.  att  utöva 
ett  stort  inflytande  på  mineralo- 
gien,  och  genom  arbetet  Föreläs- 
ningar i  djurkemien  (1806 — 08) 
lade  han  grunden  till  den  fysio- 
logiska kemien. 

Bes,  egyptisk  gudomlighet  av 
nubiskt  eller  sydarabiskt  ur- 
sprung,  framställd  som  en  dvärg 
med  stort  huvud  och  krökta  ben, 
barnsbördens  och  de  kvinnliga 
behagens   beskyddare. 

Besangon  [basagså'!]],  huvud- 
stad i  franska  dep.  Doubs,  starkt 
befäst,  ärkebiskopssäte,  berömt 
för  ur-  och  porslinsfabrikation. 
Många  romerska  fornlämningai . 
60,000   inv. 


Besant  [beSä'nt],  Annie,  f. 
Wood,  f.  1847,  engelsk  teosof,  var 
först  gift  med  en  präst  men  skilde 
sig  från  honom  och  blev  en  ivrig 
främjare  av  Bradlaughs  (se  d.  o.) 
ateistiska  propaganda.  Senare 
kom  hon  in  i  den  socialistiska 
rörelsen.  1889  anslöt  hon  sig  till 
fru  Blavatskys  teosofi  och  fick 
snart  bland  dess  anhängare  en 
ledande  ställning.  Under  senare 
år  har  hon  bott  i  Indien  och 
ivrigt  befrämjat  den  indiska 
home-rule-rörelsen.  Hon  har  ut- 
givit ett  flertal  skrifter  i  teoso- 
fiska och  sociala  frågor. 

Besboro'dko,  Aleksandr 
Andrejevitj,  f.  1747,  d. 
1799,  furste,  rysk  rikskansler, 
Katarina  11:8  mångårige  rådgi- 
vare, slöt  1790  freden  i  Värälä 
med  Sverige  och  1792  freden  i 
Jassy  med  Turkiet  och  medver- 
kade kraftigt  till  Polens  tredje 
delning.  B.  stod  i  stor  gunst  hos 
kejsar  Paul. 

v.  Be'seler,  Hans,  f .  1850, 
d.  1921,  tysk  generalöverste.  Led- 
de under  världskriget  erövringen 
av  fästningarna  Antwerpen  och 
Nowogeorgiewsk  samt  var  aug. 
1915 — nov.  1918  generalguvernör 
i  Warszawa.  Hans  verksamhet  på 
sistnämnda  post  har  blivit  starkt 
klandrad,  dels  på  grund  av  hans 
delaktighet    i     oavhängighetsför- 


Hans    T 


1387 


Besemsjon — Besittningsmynt 


1388 


klaringen  1916,  dels  på  grund 
av  hans  förhållande  vid  landets 
utrymning,  då  de  tyska  besätt- 
ningstrupperna utan  motstånd 
läto  sig  avväpnas  av  svaga  polska 
styrkor. 

Be'semsjon  (av  holL  bezem- 
schoon,  kvast-ren),  å  emballaget 
kvarblivna  rester  av  en  vara 
efter  uttömmandet  (särskilt  rå- 
socker) ;  även  det  härav  beräk- 
nade  prisavdraget. 

Besi£frad  bas,  se  General- 
bas. 

Bésigue  [be§i'gj,  se  Bézique. 

Besi'ka-bukten  vid  inloppet 
till  Dardanellsundet  på  Mindre 
Asiens  n.v.  kust,  mitt  emot  Tene- 
dos, bekant  genom  flottoperatio- 
ner under  Krimkriget,  rysk-tur- 
kiska kriget  1877 — 78  och  världs- 
kriget. 

Besiktningsinstrument,    ett  i 

skrift  uppsatt  besiktningsresul- 
tat. Se  Byggnadsskyldig- 
het. 

Besittning,  en  persons  faktiska 
tillgång  till  1.  rådighet  över  en 
sak.  Besittning  behöver  således  ej 
vara  en  rätt.  Besittaren  kan  vara 
sakens  ägare,  men  han  kan  också 
sakna  varje  rätt,  såsom  upphit- 
taren  eller  tjuven,  även  om  i  sist- 
nämnda fallet  rättsverkningarna 
delvis  bli  andra  än  som  följa  av 
en  rättmätig  besittning.  —  En 
besittning  åtkommes  antingen  ge- 
nom o  c  k  u  p  a  t  i  o  n,  d.  v.  s.  man 
tager  en  sak  till  sig  och  behåller 
den,  eller  tradition,  d.  v.  s. 
saken  överlämnas,  traderas,  av 
den  förutvarande  besittaren  i  en 
annans  händer.  —  Av  besittning- 
en följa  vissa  rättsliga  verk- 
ningar, främst  besittarens  rätt 
att  skydda  sin  besittning,  varvid 
han  t.  o.  m.  får  använda  våld  på 
en  angripai-e.  —  För  att  skilja  en 
person  från  hans  besittning  ford- 


ras myndighets  (överexekutors) 
anlitande.  Dock  är  självhjälp  till- 
låten för  att  återtaga  stulet  gods 
från  den  tjuv,  som  anträffas  å 
bar  gärning.  Om  vidare  en  tjuv- 
fiskare överraskas,  äger  fiskerät- 
tens innehavare  rätt  att  beröva 
honom  båt  och  redskap  (av- 
ta k  t) .  Då  kreatur  olovligen  in- 
kommit på  någons  ägor,  har  äga- 
ren till  marken  rätt  att  taga  och 
behålla  djuren  i  pant  (intäkt) 
till  säkerhet  för  sitt  ersättnings- 
anspråk. —  I  mål  om  besittning 
är  besittaren  alltid  svarande;  om 
käranden  ej  kan  bevisa  sin  rätt 
till  saken,  behöver  ej  besittaren 
bevisa  hur  saken  kommit  i 
hans  våld.  —  Rätt  att  uppbära 
och  behålla  en  saks  avkastning 
tillkommer  jämväl  besittaren,  om 
han  är  innehavare  av  saken  i  god 
tro.  —  Av  besittningens  övriga 
rättsverkningar  må  nämnas,  att 
den  ibland  ingår  bland  förutsätt- 
ningarna för  förvärv  av  ägande- 
rätt, såsom  vid  gåva,  då  mottaga- 
ren ej  blir  ägare  av  saken,  förrän 
han  har  den  i  sin  besittning. 
I  straffrätten  spelar  B,  en  viss 
roll  för  åtskillnad  mellan  de  olika 
tillgreppsbrotten:  tjuvnad,  då  be- 
sittningen åtkommits  genom 
ockupation;  förskingring,  då 
egendomen  förut  var  traderad. 

Besittningshemman,  ett  slags 
kronohemman,  å  vilket  åborätten 
för  evärdlig  tid  blivit  tillförsäk- 
rad innehavaren  och  hans  efter- 
kommande, så  att  vid  åboombyte 
städja  ej  behöver  erläggas.  Be- 
sittningsrätten är  enl.  en  kungl. 
förordning  1789  lika  för  alla 
kronohemman. 

Besittningsmynt,  mynt,  som 
äro  slagna  i  Sveriges  forna  be- 
sittningar på  andra  sidan  öster- 
sjön   (utom  Finland). 


1389 


Beska  droppar — Beskickning 


1390 


Sveriges  beskickning 


Beska    droppar,    populär 
nämning  på  malörtsdroppar. 

Beskattning,  se  Skatte- 
lagstiftning. 

Beskickning.  Dipl.  En  stats 
representation  hos  en  annan,  be- 
stående av  ett  sändebud  (chef  de 
missioti)  och  dennes  biträden 
(legationsråd,  lega- 

tionssekreterare, atta- 
chéer, militär-,  marin-, 
press-,  handels-,  social-, 
1  a  n  t  b  r  u  k  s  a  1 1  ach  ée  r).  — 
Ordet  B.  användes  även  som  be- 
nämning på  den  byggnad,  vari  be- 
skickningen har  sina  arbetsloka- 
ler. —  Legation,  ambassad, 
mission,  gesantskap  äro 
andra  benämningar  på  beskick- 
ning. Först  vid  medeltidens  slut 
blevo  fasta  beskickningar  vanliga. 
Påven  fick  beskickningsrätt  år 
1871.  På  Wien-kongressen  antogs 
ett  reglemente  (19  mars  1815), 
som  tillsammans  med  det  s.  k. 
Aachenprotokollet  (21  nov.  1818) 
bestämmer  beskickningarnas  in- 
delning i  fyra  klasser  med  olika 
benämningar  på  sändebuden:  1) 
ambassadörer,  påvliga  1  e  - 
gater  och  nu  nt  i  e  r  (ir.  nonces 
apostoliques) ,  2)  envoyéer 
och  ministrar  {envoyés 
cxtraordinaires  et  ministres 
plénipotentiaires) ,  påvliga  in- 
ternuntier,  3)   minister- 


Madrid.   Gårdsparti.  —  T 
Konstantinopel.   Exteriör. 

be- 


Sveriges  beskickning 


residenter,  4)  chargés  d'affai- 
res.  Ett  lägr^  slags  beskicknin- 
gar äro  generalkonsuler 
med  diplomatisk  befogenhet.  De 
tre  första  klasserna  ackrediteras 
hos  statsöverhuvudet,  den  fjärde 
hos  utrikesministern.  Varje  stat 
äger  själv  bestämma  sina  be- 
skickningars karaktär  (för  Sve- 
rige de  flesta  av  2:a  klassen). 
Stormakterna  låta  i  regel  repre- 
sentera sig  hos  varandra  genom 
ambassadörer,  varav  de  mindre 
staterna  endast  begagna  sig  vid 
utomordentliga  tillfällen  (krö- 
ningar o.  d.),  då  stora  ceremonier 
äro  önskvärda.  —  Ett  sändebud 
börjar  sin  verksamhet  med  över- 
lämnande av  sitt  kreditiv  (lettre 
de  créance)  till  den  främmande 
staten.  Som  sändebudet  betraktas 
som  en  representant  för  det  främ- 
mande statsöverhuvudet,  gör  sig 
den  avsändande  staten  före  ut- 
nämningen underrättad,  om  det 
tillämnade  sändebudet  är  suverä- 
nen behagligt  (demande  d'agréa- 
tion).  Av  sanama  orsak  sker  för- 
nyad utnämning  vid  tronskifte 
(men  ej  vid  presidentskifte).  Vid 
hemkallelse  överlämnar  sändebu- 
det sin  hemkallelseorder  {lettre 
de  rapp  el)  till  den  främmande 
staten  och  erhåller  ett  betyg  över 
sitt  lojala  uppträdande  {lettre  de 
lecréance).  1  händelse  av  krigs- 
utbrott   mellan   makterna   begär 


1391 


Beskiderna — Beskow 


1392 


beskickningen  sitt  pass  eller  f&r 
det  eig  tillställt,  allt  eftersom 
det  är  hemlandet  eller  den  främ- 
mande staten  som  avbryter  förbin- 
delserna. —  Till  beskickningens 
uppgift  hör  tillsyn  över  landsmän- 
nens säkerhet  i  det  främmande 
landet  och  att  med  uppmärk- 
samhet följa  dettas  politik.  — 
Beskickningens  förhandlingar  med 
den  främmande  staten  försiggå 
antingen  skriftligt  eller  muntligt. 
De  muntliga  förhandlingarna  fö- 
ras med  utrikesministeriet,  mera 
sällan  i  foi-m  av  audienser  hos 
suveränen  i  närvaro  av  utrikes- 
ministern. —  Beskickningarna 
äga  ett  flertal  företrädesrättig- 
heter. Dess  medlemmar  äro  ej 
underkastade  den  främmande  sta- 
tens jurisdiktion  (exterrito- 
rialrätten),  äga  mot  över- 
grepp starkare  rättsskydd  än 
andra,  äga  att  utan  censur  av- 
sända chifTertelegram  eller  kurir- 
meddelanden  (depeschfri- 
het), äro  befriade  från  skatter 
och  pålagor.  —  Samtliga  utländ- 
ska beskickningarna  i  en  stat 
bilda  den  diplomatiska 
kåren  (le  corps  diplomatique) , 
ledd  av  det  äldsta  ackrediterade 
sändebudet  av  främsta  klassen 
{le  doyen).  —  Det  förekommer 
stundom,  att  en  beskickning  utom 
sitt  eget  lands  intressen  på  sär- 
skilt uppdrag  tillvaratager  en 
eller  flera  främmande  staters.  — 
Metall.  De  ämnen  (malmer, 
slaggbildande  medel  m.  m.),  som 
jämte  ev.  brännmaterial  "insät- 
tas" i  eller  "uppsättas"  på  en 
ugn  för  att  där  deltaga  i  en 
metallurgisk  process.  Att  b  e  - 
skicka  en  ugn  är  att  i  ugnen 
införa   beskickningsmedeln. 

Beski'derna,  del  av  Karpaterna 
(se  d.  o.).  Några  av  bergspassen 
erövrades  1914  av  ryssarna  och 
blevo  häftigt  omstridda,  till  dess 


tyska    sydarmén     (v.  Linsingen) 
återtog  dem  febr.   1915. 

Beskjutningsplan,  karta  över 
ett  artilleritruppförbands  (en  be- 
fästnings) beskjutningsområde 
med  inlagt  rutnät  e.  d.  för  eld- 
ledningens underlättande.  Dylika 
planer  komma  huvudsakligen  till 
användning  i  ställnings- (fäst- 
nings-) krig  och  utföras  vanligen 
i  skalor  från  1  :  10000  till 
1  :  25000. 

Beskow.  1.  B  e  r  n  h  a  r  d  v.  B., 
f.  1796,  d.  1868,  frih.,  författare, 
skald.  Svenska  akademiens  stän- 
dige sekreterare  från  1834,  hov- 
marskalk. Han  började  1816 
framträda  som  diktare  och  vann 
Svenska  akademiens  stora  pris 
för  sitt  1824  utgivna  foster- 
ländska skaldestycke  Sveriges 
anor,  ägnade  sig  sedan  åt  drama- 
tiken och  skrev  bl.  a.  Erik  XIV, 
Torkel  Knutsson  och  Gustaf 
Adolf  i  Tyskland,  upptog  en  vid- 
lyftig publicistisk  verksamhet 
i  konservativ  och  monarkisk  anda. 
Särskilt  berömda  äro  B:s  i  Sven- 
ska akademiens  handlingar  ingå- 
ende minnesteckningar  över  fram- 
stående   män.    —    2.    Gustav 


Bernh.  v.  Beskow.  Litografi  av  Cardou. 


1393 


Beskrivande  geometri — Besparingsskog 


1394 


Emanuel  B.,  f.  1834,  d.  1899, 
predikant  och  lärare,  lät  bygga 
Blasiebolmskyrkan  1865 
— 67  och  grundlade  1867  den  ef- 
ter honom  uppkallade  Beskow- 
ska  skolan  i  Stockholm.  Ut- 
gav en  mängd  uppbyggelseskrif- 
ter.  —  3.  Fredrik  Natana- 
el B.,  f.  1865,  predikant  i  Djurs- 
holms kapell,  ehuru  ej  prästvigd. 
1897—1909  förestånd,  för  Djurs- 
holms samskola.  Livligt  socialt 
intresserad,  har  han  grundat 
Birkagården  (se  d.  o.).  Fli- 
tig social  och  religiös  författare. 
Även  verksam  som  porträtt- 
målare. Gift  med  Elsa  B.,  f . 
Maartman,  f.  1874,  utgivare  och 
illustratör  av  vis-  och  sågböcker 
för  barn.  —  4.  Knut  Jakob 
B.,  f.  1876,  industriman,  chef  för 
Höganäsverken  1918,  finansminis- 
ter i  O.  v.  Sydows  ministär  1921. 

Beskrivande  geometri,  se 
Geometri. 

Besksöta,  se  S  o  1  a  n  u  m. 

Beskällare,  hingst,  som  använ- 
des till  betäckning.  —  B  e  s  k  ä  1  - 
laresjuka  orsakas  av  ett 
okänt  smittämne,  som  sprides 
vid  parningen.  B.  yttrar  sig  i 
smä,  gulaktiga,  tunna  bläsor  på 
hanlemmen,  skidans  slemhinnor 
och  blygdläpparna.  Efter  blåsor- 
nas  bristning  uppstå  sår,  som  lä- 
kas på  8 — 14  dagar.  Botemedel: 
djuren  uteslutas  från  parningen; 
noggrann  renlighet,  dagliga  tvätt- 
ningar med  ljumt  vatten. 

Beskärning  av  fruktträd  före- 
tages för  att  giva  träden  lämplig 
form  samt  framtvinga  en  rik 
blom-  och  fruktsättning.  B.  verk- 
ställes helst  på  vårvintern,  febr. 
— mars,  och  första  gången  i  regel 
icke,  förrän  träden  en  sommar  fått 
rota  sig  på  det  ställe,  där  de  bli- 
vit inplanterade.  B.  bör  ske  år- 
ligen, första  åren  för  att  reglera 
trädens     tillväxt     och    fruktsätt- 


ning, vid  äldre  år  för  att  bort- 
taga torra  kvistar  samt  hålla 
kronan  luftig. 

Beslag.  Jur.  Handling,  varige- 
nom en  tjänsteman  tar  i  sin  be- 
sittning gods,  som  han  anser  vara 
förbrutet.  —  Tekn.  De  metall- 
delar, som  i  konstruktivt  eller 
dekorativt  syfte  anbringas  på 
möbler,  snickerier  o.  s.  v.  —  Fys. 
och  Kem.  Tunt  skikt  av  ett  ämne, 
som  avsatt  sig  på  ytan  av  ett 
föremål.  Se  Blåsrörsana- 
1  y  s.  —  Veter.  Se  Hovbeslag. 

Beslå,  rulla  ihop  och  fastbinda 
segel,  flagga  o.  d.  Fastbindningen 
göres  med  beslagslina,  en 
lång  lina,  varmed  hela  seglet  kan 
beslås,  1.  med  kortare  beslags- 
sejsingar. 

Be'sman  1.  betsman  (ord 
av  slavisk  härkomst),  hand  våg 
med  fast  motvikt  och  flyttbar 
egg.  Älotvikten  och  en  hake  för 
det  föremål,  som  skall  vägas,  äro 
fastade  i  var  sin  ände  av  en  rak 
järn-  eller  trästång.  I  jämvikts- 
läge utvisar  eggen  det  vägda 
föremålets  vikt  på  en  skala,  som 
är   anbragt  på  stången. 

Besnard  [bena'r].  1.  Albert 
B.,  f.  1849,  fransk  målare,  er- 
höll 1874  Rompriset,  har  under 
påverkan  av  impressionisternas 
målningssätt  utfört  dekorativa 
kompositioner,  landskap  med 
figur-  eller  djurstafTage  samt 
främst  ett  stort  antal  eleganta 
societetsporträtt.  —  2.  René 
Henry  B.,  f.  1879,  fransk  advo- 
kat och  radikal-socialistisk  poli- 
tiker, har  varit  understatssekre- 
terare och  omväxlande  arbets- 
och  kolonialminister  i  flera  mini- 
stärer, bl.  a.  i  Poincarés  kabinett 
jan.  1913,  Briands  jan. — mars 
1913  och  Painlevés  1917. 

Besoa'r,  se  B  e  z  o  a  r. 

Besparingsskog,  sockenall- 
männingar   av  betydligt  omfång, 


1395 


Besprutning — Bessel 


1396 


Kvinuobuvud.     Pastell    av    Albert 
Besnard. 

som  i  vissa  nordliga  län  avsatts 
vid  storskifte. 

Besprutning  av  växter  med 
kemikalielösningar  är  ett  ofta  an- 
vänt medel  för  att  under  växt- 
tiden  bekämpa  vissa  växtsjuk- 
domar,  ss.  bladmögel  hos  potatis, 
betor,  ärter  m.  fl.,  skorv  hos  äpp- 
len, krusbärsmjöldagg  o.  s.  v.  För 
dessa  ändamål  äro  sådana  be- 
sprutningsvätskor  som  bordeaux- 
vätska,  svavelkalkvätska  och  for- 
malinlösning  de  mest  verksamma. 
Mot  angrepp  av  en  del  insekter, 
särskilt  bladlöss,  förordas  B.  med 
dekokt  på  tobak  1.  kvassiabark. 
B.  med  järnvitriollösning  (15 — 
20  %)  är  ett  verksamt  medel 
mot  fröogräs,  ss.  åkersenap,  åker- 
kål, våtarv,  penninggräs,  syra, 
spergel,  åkerkulla  etc,  på  ungt 
stadium,  där  de  förekomma  i 
stråsäd.  Rotfrukter  och  baljväx- 
ter  taga  själva  skada  av  vätskan, 
men  detta  är  däremot  icke  fallet 
med  gräsen.  —  B.  verkställes  med 
för  ändamålet  särskilt  konstru- 
erade sprutor,  varur  vätskan  me- 
delst lufttryck  pressas  ut  genom 


ett     ytterst     finfördelande   mun- 
stycke. 

Bessara'bien,  n.ö.  delen  av  Ru- 
mänien, mellan  Dnjestr,  Prut  och 
Svarta  havet,  46,000  kvkm.  I 
allmänhet  ett  lågland  med  undan- 
tag för  n.  delen,  som  utgöres  av 
skogklädda  förgreningar  av  Kar- 
paterna.  Jorden  är  fruktbar  och 
frambringar  företrädesvis  vete, 
majs,  tobak  och  vin.  Stor  export 
av  spannmål,  boskap  och  timmer. 
De  viktigaste  städerna  äro  Kisji- 
nev,  Bender  och  Åkerman.  Be- 
folkningen utgöres  av  moldauer, 
lillryssar,  bulgarer  och  judar.  B., 
som  i  äldre  tider  beboddes  av 
många  olika  stammar,  bl.  a. 
besserna  från  Trakien,  som 
gåvo  det  dess  namn,  kom  1503 
under  turkarna  och  1812  under 
ryssarna.  Vid  Krimkrigets  slut 
avträdde  dessa  till  Moldau  vissa 
distrikt  i  s.,  som  dock  1878  åter- 
gingo  till  Ryssland.  I  dec.  1917 
proklamerade  sig  B.  som  en  obe- 
roende republik  och  uttalade  sig 
1918  för  förening  med  Rumänien, 
en  förändring,  som  1920  godkän- 
des av  de  allierades  högsta  råd. 
2,700,000  inv. 

Bessa'rion,  f.  1395,  d.  1472, 
gi-ekisk  teolog  och  filosof,  1437 
ärkebiskop  i  Nikaia,  1439  romersk 
kardinal,  kämpade  för  en  för- 
ening mellan  de  grekiska  och 
romerska  kyrkorna.  Se  vidare 
Humanismen. 

Be'sseggen,  bergskam  i  Jotun- 
fjällen,  Norge,  mycket  smal  med 
sidorna  lodrätt  stupande  ned  i 
sjöarna  Gjende  och  Bessvand. 

Be'ssel,  Friedrich  Wil- 
helm, f.  1784,  d.  1846,  tysk 
astronom,  från  1810  förestånd, 
för  observatoriet  i  Königsberg.  B. 
gjorde  ingående  undersökningar 
rörande  precessionen,  nutationen, 
aberrationen,     refraktionen     och 


1397 


Bessemer — Bessemerprocessen 


1398 


ekliptikans  lutning  och  gav  där- 
igenom förteckningarna  över 
fundamentalstjärnornas  orter  en 
dittills  okänd  fulländning.  Han 
bearbetade  Bradleys  observatio- 
ner, mätte  den  första  stjärn- 
par  allaxen,  för  61  Cygni  (en 
stjärna  i  stjärnbilden  Svanen) 
och  undersökte  egenrörelserna 
hos  Sirius  och  Procyon. 

Bessemer  [be'ssim8],  sir 
Henry,  f.  1813,  d.  1898,  engelsk 
uppfinnare.  Vid  utarbetandet  av 
ett  fantastiskt  projekt  till  en 
kanon,  som  skulle  avlossa  ljud- 
lösa skott,  fick  B.  1855  idén  till 
en  uppfinning,  som  han  visser- 
ligen ej  själv  lyckades  genomföra 
men  som  tack  vare  svensk  före- 
tagsamhet fick  en  utomordentlig 
betydelse.  Se  Bessemerpro- 
cessen. B.  var  en  av  grundarna 
till  Iron  and  Steel  institute  1868 
och  instiftade  Bessemerme- 
d  a  1  j  e  n,  en  förtjänstmedalj  för 
uppfinningar  och  rön  inom  järn- 
hanteringen. 

Bessemerprocessen  är  en 
smältfärskningsprocess,  gående  ut 
på  att  ur  smält  tackjärn  genom 
inblåsning  av  luft  framställa 
smidbart  järn  eller  stål.  Besse- 
mers  försök  utfördes  i  degel,  i 
vilken  tackjärnet  hölls  flytande 
genom  eldning  utifrån.  Genom  ett 


Blåsning  vid   Edske   bruk   1858. 


lerrör  inblåstes  luft  i  tackjärnet 
(fig.  1),  varvid  det  däri  meka- 
niskt och  kemiskt  bundna  kolet 
på  grund  av  luftens  inverkan  för- 
brändes. Produkten  blev  ett  blås- 
fyllt, kallt  och  oftast  oanvänd- 
bart stål.  Genom  svensken  G.  F. 
Göransons  oförtrutna  arbete  fick 
B.  en  sådan  form,  att  den  kom 
till  praktisk  användbarhet.  Gö- 
ranson ökade  luftmängden,  samti- 
digt som  luften  fördelades  på  en 
mängd  smärre  öppningar,  formor. 
Fig.  2  visar  den  ugn  Göranson 
använde  vid  sina  försök  i  Edske 
bruk.  Den  moderna  bessemer- 
ugnen  är  i  stort  sett  utförd  en- 
ligt samma  principer  men  har 
gjorts  stjälpbar,  varför  den  oftast 
kallas  konverter.  Den  ut- 
förea  av  tjock  stålplåt  med  in- 
fodring  av  eldfast  tegel  (fig.  3), 
antingen  surt,  kiselsyrerikt 
( silicategel )  eller  basiskt  (mag- 
nesiategel).  Det  tackjärn, 
som  användes  till  bessemerfärsk- 
ning  i  sur  ugn,  har  vanligen 
sammansättningen:  kol  c:a  4, 
kisel    0,5 — 1,5,   mangan    2,5-^S,ä, 


1399 


Bessemerprocessen 


1400 


Tig.   3.    Modern  konverter. 


fosfor  högst  0,03  och  svavel  några 
tusendedels  %.  Tackjärnet  tap- 
pas från  masugnen  i  skänk 
(se  d.  o,)  eller  i  tackjärns- 
bländare  (se  d.  o.)  och  där- 
ifrån i  skänk  samt  köres  därefter 
till  konvertern,  som  lagts  ned  i 
horisontellt  läge,  så  att  mynnin- 
gen pekar  uppåt.  Då  en  lagom 
mängd  järn  itappats,  pådrages 
blästern,  som  har  ett  tryck  av 
400 — 1,200  mm.  kvicksilverpelare, 
och  konvertern  reses  till  vertikalt 
läge.  Blästerluften  pressas  då 
genom  järnbadet,  varvid  i  järnet 
varande  kisel  och  mangan  för- 
brinna, alstrande  en  hög  hetta. 
Samtidigt  utslungas  genom  kon- 
vertermynningen  en  mängd  gnis- 
tor. Då  det  mesta  av  kislet  och 
manganen  förbrunnit,  angriper 
blästerluften  det  i  järnet  varan- 
de kolet,  som  därvid  förbrännes 
till  koloxid,  varvid  ett  öron- 
bedövande dån  uppstår  i  konver- 
tern, då  gasblåsorna  avgå  (kok). 
Koket  kännetecknas  också  av 
den  blåa  låga,  koloxiden  bildar 
vid  sin  förbränning  i  konverter- 
mynningen.  På  storleken  av  den- 
na låga  samt  av  gnistornas  ut- 
seende kan  en  erfaren  blåsare  se, 
hur  långt  färskningen  fortskri- 
dit. Kolhalten  i  järnet  bestäm- 
mes också  genom  särskilda  smi- 
desprov  på  små  provmängder, 
som  under  blåsningen  uttagas  ur 
konvertern.  Då  färskningen  givit 
åsyftad  kolhalt,  vändes  åter  kon- 
vertern, men  nu  så  att  mynnin- 


gen pekar  nedåt,  varvid  stålet 
utrinner  i  en  skänk,  som  sedan 
köres  fram  över  de  kokiller 
se  d.  o.),  vari  stålet  gjutes.  För- 
farandet blir  något  annorlunda  i 
fråga  om  den  basiska  B.,  även 
kallad  Thomasprocessen. 
Denna  metod,  som  utföres  i  kon- 
vertrar  med  basisk  infodring,  byg- 
ger på  ett  helt  annat  slags  tack- 
järn än  det  vid  den  sura  proces- 
sen använda,  nämligen  med  en 
önskvärd  sammansättning  av  kol 
3  h  3,5,  kisel  under  0,5,  mangan 
2,  fosfor  1,8,  svavel  under  0,06 
%.  I  konvertern  inlägges  före 
tackjärnets  itappning  en  viss 
mängd  bränd  kalk,  som,  liksom 
konvertern,  bör  vara  väl  för- 
värmd, ty  det  värme,  som  bildas 
vid  ki slets,  manganens  och  kolets 
förbränning,  är  i  detta  fall,  på 
grund  av  de  smärre  halterna  av 
dessa  ämnen,  mindre  än  det  vid 
den  sura  processen  utvecklade 
värmet.  Färskningen  fortskrider 
under  blåsningen  så  långt,  att 
nästan  allt  kol  i  tackjärnet  för- 
brunnit, därefter  blåses  ytterli- 
gare 2  å  4  minuter,  varunder 
fosforn  i  tackjärnet  förbrinner 
till  fosforsyra,  som  med  kalken 
i  konvertern  bildar  en  till  göd- 
selmedel använd  slagg,  t  h  o  - 
masfosfat.  Fosforns  förbrän- 
ning försiggår  under  en  intensiv 
värmeutveckling,  varunder  ug- 
nens inre  från  att  vara  gulvarmt 


Fig.  4.  Be8semerl)läsning  vid  Långbans- 
hyttan. 


1401 


Bessiéres— Bestämning 


1402 


pä,  ett  ögonblick  blir  bländande 
vitt.  Det  i  konvertern  varande 
järnet  har  efter  färskningen  mist 
nästan  allt  kol,  kisel  och  mangan, 
varför  dessa  ämnen  före  tappnin- 
gen åter  mä.ste  tillsättas.  — 
Bessemerkonvertrarna  utföras 
mest  i  storlekar  för  10 — 25  tons 
järnmängd  (charge).  Bessemer- 
slaggen  (den  sura)  uppsattes 
stundom  på  masugnarna  som 
manganmalm.  B.,  i  synnerhet  den 
basiska,  har  varit  av  enastående 
betydelse  för  världens  järnhante- 
ring, men  har  åtskilliga  olägen- 
heter, som  gjort,  att  den  numera 
undantränges  av  m  a  r  t  i  n  -  och 
elektriska  metoderna,  vilket 
torde  framgå  av  tabellen. 

Tillverkningen  av  bessemermetall, 

jämförd  med  hela  tillverkningen  av 

götmetall  i  Sverige,  1876-1920. 

All         Besseiner- 

götmetall       metall 

Ars-  ton  ton        °/o 

medeltal  1876— 1880     27,947     21,975    78,7 

»        1881—1885     63,768     47,976     75,2 

»        1886—1890    122,289     73,102    59,8 

»        1891—1895    173.465     88,089    50,8 

»         1896—1900    273,378    101,4(i3     36,9 

»         1901—1905    315,713      80,451     25,5 

»         1906—1910    40^1,538      80,731     19,5 

.»        1911—1915   537,266    100,245    18,6 

Ar        1915  600,566     91,070    15,i 

»         1916  614,389      76,031     12,4 

»        1917  581,097      77,8.'i4     13.4 

»        1918  546,602     66,155     12,t 

»        1919  488,288     67,593     11,8 

»        1920  437,514     63,340    12,2 

Bessiéres  [bessiä'r],  Jean 
B  ap  tis  te,  f.  1768,  d.  1813, 
hertig  av  Istrien,  marskalk  av 
Frankrike,  en  av  Napoleons 
vapenbröder,  särskilt  uppskattad 
som  kavallerigeneral.  Nyss  ställd 
i  spetsen  för  Napoleons  hela  ryt- 
teri, föll  han  för  en  fientlig  kula 
vid  Rippach  i  Sachsen. 

Be'ssos,  persisk  satrap,  som 
bekämpade  Alexander  den  store 
och  av  honom  dömdes  till  döden. 
Jfr  Alexander  den  store 
sp.  257. 


Best  (lat.  he'stia),  oskäligt 
djur.  —  Bestialise'ra,  göra 
djurisk.  —  Bestia'lisk,  dju- 
risk, rå.  —  B  e  s  t  i  a  1  i  t  e'  t, 
djuriskhet.  —  Bestia'rii  var 
i  gamla  Rom  benämning  på  per- 
soner, som  på  arenan  sattes  att 
kämpa  med  vilddjur. 

Bestick.  1.  Fodral  för  förva-' 
ring  av  smärre  instrument  (r  i  t  - 
bestick  etc.) .  —  2.  Bestäm- 
ning av  ett  fartygs  läge,  vare  sig 
på  grund  av  styrda  kurser  och 
den  av  loggen  angivna  tillrygga- 
lagda  sträckan  (död  räk- 
ning) eller  med  hjälp  av  astro- 
nomiska observationer  eller  ge- 
nom pejling  av  fyrar,  sjömärken 
eller  kända  föremål   i   land. 

Bestockningsförmåga,  en  kul- 
turväxts förmåga  att  breda  ut 
sig  och  skjuta  skott.  Hög  B.  är 
en  för  våra  spannmåls-  och  foder- 
växters avkastning  viktig  egen- 
skap. 

Bestrålning,  se  I  n  s  o  1  a  - 
tion. 

Bestu'sjev-Rjumin.  1.  M  i  - 
hail  Petrovitj  B.,  f.  1688, 
d.  1760,  greve,  rysk  diplomat, 
sändebud  i  Sverige  1721 — 25,  då 
han  avslöt  rysk-svenska  alliansen 
1724,  och  1732 — 41,  då  han  väckte 
stark  förbittring  såsom  delaktig 
i  ansvaret  för  mordet  på  Mal- 
kolm Sinclair  (se  d.  o.).  —  2. 
Aleksej  Petrovitj  B.,  f. 
1692,  d.  1767,  greve,  rysk  diplo- 
mat, från  1744  rikskansler.  Vid 
uppgörelsen  med  Sverige  efter 
kriget  1741 — 43  arbetade  han, 
ehuru  förgäves,  på  att  annektera 
hela  Finland. 

Bestyckning,  sammanfattande 
benämning  på  befästnings,  far- 
tygs e.  d.  utrustning  med  artil- 
leripjäser och  kulsprutor. 

Bestämning,  i  mera  allmän 
bemärkelse  likbetydande  med 
kännetecken.     Rörande    or- 


1403 


Besvär — Beta 


1404 


dets  betydelse  som  term  inom 
logiken  jfr  Definition  och 
Determination. 

Besvär  (av  ty.  schwer,  tung), 
olägenhet,  möda;  klagomål.  — 
1.  Kam.  Prestation  i  tjänst  eller 
penningar,  som  utkrävea  till  fyl- 
lande av  allmänt  statligt  eller 
kommunalt  behov.  Dessa  presta- 
tioner, 8.  k.  allmänna  be- 
svär, äro  dels  personella,  dels 
utgående  efter  hushåll,  mantal 
eller  fast  egendom.  —  2.  Statsr. 
Klagomål  eller  önskningar,  som 
under  ståndstiden  i  Sverige  varje 
stånd  för  sig  eller  i  förening  med 
de  andra  kunde  framställa  till 
regeringen,  ett  slags  motionsrätt. 
—  3.  Processr.  Rättsmedel,  var- 
igenom i  brottmål  och  ansök- 
ningsärenden samt  i  vissa  tviste- 
mål klagan  över  domstols  utslag 
föres  hos  högre  rätt.  Genom  be- 
svär föres  även  klagan  över  beslut 
i  äktenskapsmål  och  boskillnads- 
mål samt  i  mål  om  barn  utom 
äktenskap.  Se  Rättsmedel 
och  Vad.  —  4.  Förv.  Klagomål  i 
administrativa  ärenden,  vilka  må 
anföras  hos  överordnad  förval- 
tande myndighet  och  i  sista  in- 
stans i  regel  hos  konungen,  vare 
sig  B.  prövas  i  statsrådet,  Rege- 
ringsrätten eller  Högsta  domsto- 
len. 

Besvärjelse,  en  högtidlig  for- 
mel, som  uttalad  eller  skriven 
tros  kunna  påverka  naturen  och 
dess  krafter  på  magiskt  sätt, 
d.  v.  s.  genom  sin  egen,  inne- 
boende hemlighetsfulla  kraft. 
Från  bönen  skiljer  sig  B.  genom 
denna  sin  magiska,  självverkan- 
de  karaktär.  På  lägre  stadier 
kan  det  emellertid  stundom 
vara  svårt  att  uppdraga  gränsen, 
B.  förutsätter  ingalunda  före- 
ställningen om  en  bestämd 
gudomlig  makt,  över  vilken  man 
genom     formeln     befaller,     men 


innebär  alltid  en  animistisk  na- 
turuppfattning. Jfr  Exorcism 
och  Magi. 

Besättning.  Lantbr.  Samman- 
fattning av  djur  av  samma  art, 
som  hållas  på  en  lantgård  t.  ex. 
hästbesättning,  nötkreatursbe- 
sättning o.  s.  v.,  1.  i  vidsträckt 
bemärkelse  samtliga  djur  på  en 
lantgård,  kreatursbesättning.  — 
Mil.  Se  Krigsbesättning. 
Bet  (av  fr.  bete,  djur,  eg.  faire 
la  bete,  förlora  i  spel),  straff- 
insats i  spel,  framför  allt  vira. 
Beta,  U,  §,  andra  bokstaven  i 
grekiska  alfabetet. 

Be'ta,  växtsläkte  (fam.  Cheno- 
podia'ceae) ,  till  vilket  räknas  B. 
vulga'ris,  stamformen  till  de 
hundratals  betsorter,  som  fram- 
alstrats  genom  odling.  Stamfor- 
men förekommer  vild  utefter 
havsstränder  (särskilt  kring  Me- 
delhavet) och  har  en  tunn  pålrot, 
knappast  tjockare  än  stjälkarna. 
Den  är  flerårig  och  utbildar  flera 
blombärande,  nedliggande  stjäl- 
kar. De  oansenliga  blommorna 
sitta  gyttrade  i  axlika  blomställ- 
ningar. —  Betodlingen  är  mycket 
gammal  och  började  antagligen 
omkr.  500  år  före  vår  tideräkning. 
De  odlade  formerna  äro  tvååriga 
och  utbilda  en  upprättstående 
blomstjälk  först  under  det  andra 
året.  För  så  vitt  frön  ej  önskas, 
skördas   dock   betorna  redan  det 


Olika     slag     av     foderbetor. 


1405 


Betalning 


1406 


första  året.  Av  de  odlade  variete- 
terna  äro  mangol  d,  blad- 
betan 1.  romersk  kål  (var. 
ci'cla)  av  mindre  betydelse.  Den 
odlas  särskilt  i  mellersta  Europa. 
Eoten  är  tunn.  Bladen  användas 
såsom  spenat  eller  sallat,  blad- 
stjälkarna såsom  sparris.  Vikti- 
gare äro  de  egentliga  betorna: 
rödbetor  (var.  crue'nta)  och 
vitbetor  (var.  cra'ssa) .  Av 
vitbetor  finnas  två  huvudslag: 
foderbetor  (var.  campe' st- 
ris)  och  sockerbetor  (var. 
saccharVfera) .  Hos  rödbetan  äro 
såväl  roten  som  bladen  rödfär- 
gade av  en  i  cellerna  förekom- 
mande, röd  cellsaft.  Många  olika 
sorter  med  runda  eller  avlånga 
rötter  odlas.  Saften  användes 
stundom  till  färgning  av  konst- 
gjorda fruktsafter.  —  Även  av 
den  som  kreatursfoder  använda 
foderbetan,  som  har  betydligt 
större  rot  än  röd-  och  socker- 
betan, odlas  många  olika  sorter 
med  långsträckta  1.  runda,  vita, 
gula  1.  röda  rötter.  —  Redan  1747 
upptäckte  den  tyske  kemisten 
Marggraf,  att  vitbetor  innehöllo 
socker.  Det  dröjde  dock  länge, 
innan  man  kom  att  draga  nytta 
av  denna  upptäckt.  1796  anlade 
kemisten  Achard  en  betsocker- 
fabrik  i  Schlesien.  Till  en  början 
var  dock  sockerhalten  i  socker- 
betorna tämligen  ringa  (5 — 7 
%).  Först  genom  den  berömde 
franske  trädgårdsodlaren  Louis 
de  Vilmorin  (1816 — 60)  och  den- 
nes rationella  förädlingsmetoder 
erhöllos  former  med  så  hög  soc- 
kerhalt  (10 — 14  %),  att  socker- 
fabrikation i  stor  skala  lönade 
sig.  Sedan  dess  har  genom  ytter- 
ligare förädlingar  sockerhalten 
uppbringats  till  18 — 20  %.  Nu- 
mera odlas  också  sockerbetor  i 
oerhört  stor  utsträckning  i  Euro- 
pa och  Amerika;  i  vårt  land  sär- 


skilt i  Skåne,  på  Gottland  och 
Öland.  Se  Sockertillverk- 
ning. 

Betalning,  benämning  på  den 
rättshandling,  som  innebär  upp- 
fyllandet av  en  skyldig  presta- 
tion, vanligen  erläggande  av  pen- 
gar eller  pengars  värde.  En  B. 
avbryter  ett  obligationsförhållan- 
de, om  den  är  riktig,  d.  v.  s.  till- 
räcklig och  i  gångbart  mynt, 
samt  om  den  erlägges  till  rätt 
person  i  rätt  tid.  Beträffande  de 
skandinaviska  mynten  är  en  bor- 
genär lagligen  ej  tvungen  att  som 
B.  taga  emot  högre  summa  än  en 
krona  i  bions-  1.  järnmynt,  än 
fem  kronor  i  mindre  mynt  än 
enkronor,  än  tjugu  kronor  i  sil- 
vermynt. Därutöver  äger  han  få 
sin  B.  i  guldmynt  eller  riksban- 
kens sedlar.  —  I  vissa  fall,  då 
det  gäller  B.  av  en  skuld,  kan 
gäldenären  erhålla  s.  k.  m  o  r  a  - 
t  o  r  i  u  m,  d.  v.  s.  viss  tids  betal- 
ningsanstånd. Vid  särskilt  träng- 
ande fall  (t.  ex.  krig  eller  krigs- 
fara) äger  K.  M:t,  efter  hörande 
av  fullmäktige  i  Riksbanken  och 
i  Riksgäldskontoret,  utförda  för- 
ordnande om  allmänt  moratorium 
enligt  lag  av  18  sept.  1914.  — 
Dröjer  gäldenären  utöver  förfallo- 
dagen med  B.,  medför  hans  dröjs- 
mål i  regel  förlust  för  honom  i 
form  av  uppskovsränta,  vite  m.  m. 
Borgenärens  dröjsmål  med  att 
taga  emot  B.  ådrager  icke  honom 
någon  förlust,  och  gäldenären  är 
skyldig  hålla  B.  i  beredskap.  Vill 
ej  gäldenär  frivilligt  erlägga  B., 
kan  han  tvingas  därtill  genom 
domstols  eller  överexekutors  för- 
sorg. Har  gäldenären  mot  borge- 
nären en  genfordran,  kan  den  an- 
vändas till  likvid  intill  sitt  be- 
lopp, om  den  är  till  B.  förfallen 
och  ostridig  samt  går  ut  på 
samma  slags  prestation  som 
borgenärens  fordran.  Förfaringa- 


1407 


Betalningsapparat — Beteigeuze 


1408 


sättet  kallas  kvittning.  — 
Om  borgenärers  inbördes  rätt  och 
företräde  att  av  gäldbunden  egen- 
dom utfå  B.  för  sina  fordringar 
se  Förmånsrätt. 

Betalningsapparat,  se  Kas- 
saapparat. 

Betalningsbalans,  benämning 
på  förhållandet  mellan  ett  lands 
skulder  och  fordringar  på  utlan- 
det vid  en  viss  tidpunkt.  Detta 
förhållande  tar  sig  uttryck  i 
växelkursen.  B.  säges  vara  gynn- 
sam, om  fordringarnas  värde 
överstiger  skuldernas.  Råder  mot- 
satt förhållande,  är  B.  ogynnsam. 
Faktorer,  som  påverka  B.,  är  o 
förhållandet  mellan  export  och 
import,  mellan  landets  egna  och 
utländska  trafikanters  förtjäns- 
ter på  fraktfart  på  landet,  mel- 
lan utländska  kapitalplaceringar 
inom  landet  och  dess  egna  i  ut- 
landet, m.  m. 

Beta'nia.  1.  By  på  Oljebergets 
ö.  sluttning,  i  närheten  av  Bet- 
fage;  där  hade  Jesus  vänner,  hos 
vilka  han  gästade  under  den  sista 
vistelsen  i  Jerusalem  (Mark.  11: 
11  flf.,  14:  3  ff.).  —  2.  I  Joh. 
1:28  omtalat,  eljest  obekant 
ställe  ö.  om  Jordan. 

Betbrand,  sjukdom  hos  foder- 
och  sockerbetor,  antagligen  för- 
orsakad av  en  svampart,  Pho'ma 
be'tae.  Svampen  utvecklar  små 
sporgömmen     (pyknider) 


Betania. 


som  svarta  punkter  på  bladen, 
vilka  slutligen  svartna  och  dö. 
Sjukdomen  angriper  även  roten, 
så  att  djupa  rötfläckar  uppstå. 
Sporerna  äro  synnerligen  livs- 
kraftiga och  svåra  att  utrota. 

Bete.  Lantir.  Genom  B.  till- 
varatages på  billigaste  och  natur- 
ligaste sätt  jordens  produktion,  i 
det  djuren  själva  få  skaffa  sig 
sitt  foder  och  slåtter,  bärgning, 
utfodring  och  gödseltransport 
därigenom  inbesparas.  I  regel 
betas  endast  å  sådan  mark,  där 
tillgången  på  foder  är  så  knapp, 
att  slåtter  icke  skulle  löna  sig,  1. 
där  den  omöj  liggöres  på  grund 
av  terrängförhållanden,  t.  ex. 
skog-  och  hagmark,  vattensjuka 
ängar,  slåttervallar  efter  höskör- 
den o.  s.  v.  På  senare  år  har  allt 
större  intresse  uppstått  för  anläg- 
gande av  betesvallar,  och  det  har 
visat  sig,  att  dessa  ofta  lämnat 
högre  avkastning  än  om  jorden 
tagits  i  kultur  som  åker.  Dess- 
utom äro  anläggningskostnader- 
na låga.  För  att  erhålla  en  god 
betesvall  måste  emellertid  dik- 
nings-  och  röjningsarbeten  före- 
tagas. Enstaka  träd  kunna  kvar- 
stå för  att  bereda  djuren  skugga. 
Tuvor  borthuggas  och  stenar 
bortsprängas,  kala  fläckar  igen- 
sås  med  lämpliga  mångåriga  gräs 
och  foderväxter,  ytan  luckras 
med  lätta  harvar,  varigenom  även 
mossbildning  motarbetas.  Kalk 
samt  konstgödsel  i  form  av  kai- 
nit,  thomasfosfat,  benmjöl  m.  m. 
givas  med  fördel.  Lämpligt  är  att 
indela  vallen  i  fållor,  vilka  av- 
betas i  tur  och  ordning.  Gräset 
bör  ej  få  bliva  för  högt,  innan 
betning  sker,  då  annars  mycket 
skulle  nedtrampas.  —  Fiskerit. 
Agn,  lockbete  vid  fiske  med  krok, 
utgöres  av  insekter,  mask,  blöt- 
djur,  småfisk  m.  m. 

Beteigeuze      [betäjö'å],      fix- 


1409 


Betel— Bethlen 


1410 


stjärna     av     första     storleken     i 
Orions  stjärnbild. 

Betel,  "Guds  hus",  helgedom 
och  stad  vid  sydgränsen  av 
Efraims  rike,  ungefär  18  km.  n. 
om  Jerusalem,  namnes  ofta  i  G. 
T.,  alltifrån  patriarkberättelser- 
na (1  Mos.  12:  8)  j  numera  byn 
Betin. 

Be'tel,  ett  av  befolkningen  i 
det  indo-malajiska  området  be- 
gagnat njutningsmedel.  Till  B. 
användas  nötter  av  arekapalmen, 
vidare  g  a  m  b  i  r,  ett  extrakt  av 
blad  och  kvistar  av  en  östasia- 
tisk buskväxt,  Unca'ria  (se  d.  o.), 
samt  släckt  kalk.  Dessa  tre  be- 
ståndsdelar inlindas  i  ett  blad  av 
betelpeppar  och  begagnas  där- 
efter på  samma  sätt  som  tugg- 
tobak. 

Betelnötter,  Betelpalmen, 
se   Areka-palmen   och   Betel. 

Betelpeppar,  se  Betel  och 
Peppar. 

Betel-seminariet,  se  Bap- 
tister. 

Bete'sda,  en  damm  vid  Får- 
porten  i  Jerusalem  (Joh.  5:2; 
jfr  Neh.  3:  l),  vars  vatten  an- 
sågs ha  undergörande  kraft. 

Betesvall,  se  Bete. 

Bctfa'ge,  en  ort,  möjligen 
Jerusalems  gränsområde,  på 
Oljebergets  ö.  sluttning;  omnäm- 
nes,  jämte  Betania,  i  berättelsen 
om  Jesu  inridande  i  Jerusalem 
(Mark.    11:  l    ff.). 

Bethany  College  [be'thäni 
kå'llidj],  svensk  läroanstalt  i 
Lindsborg,  Kansas,  Förenta  Sta- 
terna, grundlagd  1881  av  pastor 
C.  A.  Swenson,  tillhör  Augustana- 
synoden  (se  d.  o.). 
"  Béthincourt  [betär)ko'r],  by  i 
Frankrike  n.  v.  om  Verdun  vid 
Meuse,  livligt  omstridd  vinder 
världskriget. 

Bethlehem  [be'thli8m],  stad 
i  Pennsylvania,  Förenta  Staterna, 

4.-1.  —  T.  p  X.  I.     Tr.  18.  8.  22. 


på  n.  stranden  av  Delawares 
biflod  Lehigh,  grundad  1741  av 
herrnhutarna  eller  brödraförsam- 
lingen,  som  här  upprättade  kyr- 
kor och  skolor  och  gjorde  B.  till 
ett  berömt  kyrkomusikaliskt  cent- 
rum. Staden  har  utvecklat  sig 
till  en  betydande  industristad. 
På  andra  sidan  om  floden  ligger 
South  B.  [saoth],  berömt  för 
sina  järn-  och  stålverk,  till- 
hörande Bethlehem  Steel  Corpo- 
ration och  under  världskriget 
producerande  krigsmaterial  och 
ammunition  i  stor  utsträckning. 
Koncernen  torde  1922  behärska 
10  %  av  För.  Stat:s  stålproduk- 
tion. B.  och  South  B.  tillsammans 
50,000  inv. 

Bethlen.  1.  Gåbor  (Ga- 
briel) B.  av  Iktar,  f.  1580, 
d.  1629,  furste  av  Siebenbiirgen 
efter  Gåbor  Bathori,  som  han 
störtade  1613,  deltog  i  30-åriga 
kriget,  under  vilket  han  trädde  i 
nära  förbindelse  med  Gustav  II 
Adolf,  vars  svåger  han  blev  genom 
giftermål  med  Katarina  av  Bran- 
denburg.  Stora  planer  på  polska 
kronan  stäcktes  genom  hans 
plötsliga  död.  Hans  mycket  vid- 
lyftiga korrespondens  är  en  vik- 
tig källa  för  hans  samtids  histo- 
ria. —  2.  Stefan  B.,  f.  1874, 
ungersk  politiker,  ministerpresi- 
dent sedan  1921.  B.  invaldes  i 
deputeradekammaren  första  gång- 
en 1901  SS.  liberal,  tillhörde  seder- 


Stefan  Bethlen. 


1411 


v.  Bethmann  HoUweg — Betlehem 


1412 


Theobald   v.   Bethmann  HoUweg. 


mera  författningspartiet,  var  un- 
der Bela  Kuns  regim  1919  den 
motrevolutionära  ledningens  re- 
presentant i  Wien,  motsatte  sig 
energiskt  exkonung  Karls  restau- 
rationsförsök okt.  1921. 

v.  Bethmann  HoUweg,  Theo- 
bald, f.  1856,  d.  1921,  Tyska 
rikets  femte  rikskansler,  tjänst- 
gjorde på  denna  post  1909—17. 
Han  hade  bakom  sig  en  hedrande 
bana  som  preussisk  ämbetsman, 
när  han  kallades  till  furst  v. 
Biilows  efterträdare  som  ledare 
av  Tyska  rikets  öden,  och  gällde 
mera  som  en  redbar  politiker  av 
filosofisk  läggning  än  som  en 
praktisk  statsman.  Utrikespoli- 
tiskt sökte  han  under  de  kritiska 
åren  före  världskriget  komma 
till  en  uppgörelse  med  England 
men  lyckades  icke  därmed  och 
måste  1914  se  England  sälla  sig 
till  Tysklands  fiender.  Han  oppo- 
nerade sig  i  det  längsta  mot  det 
oinskränkta  U-båtskriget  men 
kunde  icke  hindra  dess  proklame- 
rande. Han  undanträngdes  kort 
därefter  från  sin  post,  till  stor 
del  på  grund  av  allt  större  me- 
ningsskiljaktigheter  med  tyska 
arméledningen.  Till  sin  grund- 
åskådning konservativ,  blev  han 


snart  föremål  för  de  konservativa 
partiernas  starka  missnöje  dels 
på  grund  av  sin  moderation  i 
utrikespolitiska  frågor,  dels  som 
målsman  för  en  inre  "nyoriente- 
ring" i  liberalare  och  mera  demo- 
kratisk riktning. 

Bethnal  Green  [be'thnalgrin], 
stadsdel  i  ö.  London,  frukt-  och 
grönsaksförsäljningens  högkvar- 
ter, säte  för  stadens  sidenin- 
dustri. Musemn,  öppnat  1872  och 
tillhörande  Victoria  and  Albert 
Museum.  130,000  inv. 

Béthune  [bety'nn],  stad  i 
dep.  Pas-de-Calais,  Frankrike,  i 
kanalförbindelse  med  La  Bassée 
och  Lille,  var  under  kriget  en 
strategiskt  viktig  plats  och  led 
stora  skador  särskilt  under  tyska 
apriloffensiven  1918  mot  Ypern. 
15,000  inv. 

Beting,  se  Arbetsbeting. 

Betlehem,  "brödhus".  1.  Stad, 
belägen  ung.  9  km.  s.  om  Jeru- 
salem, den  gamla  huvudorten  i 
Juda  stam  och  Davids  födelse- 
stad, för  kristenheten  känd 
framför  allt  genom  evangeliernas 
berättelser  om  Jesu  födelse,  till 
vars  minne  redan  kejsar  Konstan- 
tins moder  Helena  i  slutet  av 
320-t.  här  lät  bygga  en  kyrka, 
vilken,  möjligen  med  någon  till- 
byggnad på  500-t.,  bevarats  ända 
till  vår  tid.  I  B.  har  Svenska 
Jerusalemsföreningen  upprättat 
ett  sjukhus,  vars  verksamhet 
under      svciKk     ledning     avbröts 


Födelsekyrkan    i    Betlehem. 


1413 


Betmassa — Betong 


1414 


genom  världskriget  men  1922  är 
färdig  att  återupptagas.  —  2. 
Ort  inom  Sebulons  område  (Jos. 
19:  15),  ö.  om  Karmel. 

Betmassa,  se  Avfall. 

Betmögel,  en  sjukdom  hos 
foder-  och  sockerbetor.  Den  före- 
kommer särskilt  i  Frankrike, 
Tyskland  och  Danmark.  Sjuk- 
domsalstraren  (Perono'spora 

Scha'chtii)  är  närbesläktad  med 
potatissvampen.  Den  angriper  så- 
väl bladen  som  rötterna. 

Betning.  1.  I  färgerier  och  tyg- 
tryckerier den  process,  varigenom 
garnet  eller  vävnaden  beredes  för 
att  kunna  binda  färgämnen.  Till 
betmedel  användas  dels  oorgani- 
ska, dels  organiska  ämnen,  vilka 
skola  kunna  ingå  kemisk  före- 
ning med  antingen  färgämnet 
eller  fibrerna.  Oorganiska  betme- 
del är  o  alun,  järnvitriol,  krom- 
syra, tennsalt  m.  fl.,  organiska 
åter  vinsyra,  garvsyra,  kasein. 
B.  utföres  antingen  före  eller 
efter  färgningen.  Se  F  ä  r  g  - 
ning.  —  2.  Vid  bearbetning  av 
mindre  träföremål  avsedda  för 
pressning:  dränkning  av  träet 
med  saltsyra  o.  d.  —  3.  Metallers 
ytbehandling  med  syra  för  av- 
lägsnande av  glödspån,  oxidhin- 
nor o.  d.  Se  A  v  b  r  ä  n  n  i  n  g.  — 
4.  I  garverier:  behandling  av 
hudar  med  sura  lösningar  för  av- 
lägsnande av  kalk  och  för  att 
hudarna  skola  svälla  och  bli  mera 
mottagliga  för  garvämnet.  —  5. 
Utsädes  behandling  med  någon 
vätska,  som  dödar  sjukdomsalst- 
rande  svampsporer.  De  metoder 
som  fått  användning  äro  dels 
nedsänkning  i  vätskan,  dels  över- 
str  ilning  med  densamma,  av 
vilka  den  förstnänmda  är  att 
föredraga.  B.  begagnas  mot  t.  ex. 
stinksot  hos  vete,  hård-  1.  täcksot 
hos  korn  och  havre,  flyg-  1.  naket 
sot  hos  havre  samt  fusarium  hos 


olika  sädesslag,  särskilt  höstsäd. 
De  vanligast  använda  betnings- 
vätskorna äro  0,5  %  lösning  av 
kopparvitriol  (under  c :a  12  tim.), 
0,15 — 0,20  %  formalin  (imder 
10 — 15  min.),  0,20 — 0,25  %  us- 
pulunlösning  (under  1  tim.).  B. 
medelst  giftiga  1.  starkt  luktande 
vätskor  förekommer  även  för  att 
skydda  utsädet  mot  vissa  skade- 
insekter, men  torde  denna  B. 
sakna   större  praktisk  betydelse. 

Betodling,  se  Beta. 

Betong.  Redan  romarna  an- 
vände som  byggnadsmaterial  en 
blandning  av  bruk  och  sten,  ett 
slags  B.  i  vidsträckt  bemärkelse. 
Xumera  menas  med  B.  en  bland- 
ning av  cement,  sand,  vatten  och 
sten,  vilken  senare  antingen  kan 
bestå  av  makadam,  d.  v.  s.  kros- 
sad granit,  gnejs  eller  liknande 
fast  bergart,  eller  av  singel,  i 
våra  riillstensåsar  förekommande, 
rundad  sten.  Härav  benänmin- 
garna  makadambetong  och 
singelbetong.  Cementet  är 
bindemedlet,  som  tillsammans 
med  sanden  bildar  ett  bruk,  som 
fyller  mellanrvmimen  i  makada- 
rnen.  B.  är  allt  efter  vattentill- 
satsen antingen  halvflytande,  s.  k. 
blöt  B.  eller  g  j  utbeton  g, 
eller  blott  jordfuktig,  s.  k. 
stampbetong.  Gjutbetong 
användes  företrädesvis  för  be- 
tongkonstruktioner med  jämin- 
lägg,  armerad  betong;  stampbe- 
tong för  grövre,  massiva  betong- 
kroppar, t.  ex.  dammbyggnader, 
grundmurar  etc.  B.  är  ett  hydrau- 
liskt material,  d.  v.  s.  hårdnar 
även  imder  vatten.  Förutom  ce- 
ment användes  även  stundom 
hydraulisk  kalk  och  andra 
hydrauliska  bindemedel.  För  vissa 
ändamål  utbytes  stenen  mot  an- 
nat hårt  material,  t.  ex.  koksaska, 
varvid  erhålles  en  värmeisole- 
rande,  lätt  B.  —  Betongframställ- 


1415 


Betonica — Betsaida 


1416 


ning  sker  antingen  för  hand  eller 
med  maskin,  betongblan- 
dare  (se  nedan).  B:s  egen- 
skaper äro  beroende  på  beskaffen- 
heten av  de  ingående  materialer- 
na,  proportionerna  dem  emellan 
samt  på  blandningsförfarandets 
godhet.  Blandningsförhållandet 
mellan  de  olika  materialerna  an- 
gives  i  volymdelar  med  cemen- 
tet  som  enhet.  B.  1:2:3  bety- 
der sålunda  en  B,  framställd  av 
1  del  cement,  2  delar  sand  och  3 
delar  sten.  Ett  annat  sätt  att 
särskilja  olika  betongblandningar 
är  att  angiva  cementvikten  pr 
kbm.  färdig  B.  Benämningarna 
"fet"  och  "mager"  B.  beteckna 
cementrik,  resp.  cementfattig 
blandning.  Tryckhållfastheten 
varierar  för  vanliga  blandninga- 
förhållanden från  omkring  50 
till  omkring  300  kg.  pr  kvcm. 
Hållfastheten  tilltager  med  B:s 
ålder.  —  B.  har  fått  en  allt  vid- 
sträcktare användning  vid  vat- 
ten-, bro-  och  husbyggnader  etc. 
och  särskilt  för  grundläggningar 
genom  sin  egenskap  att  hårdna  i 
vatten.  Införandet  av  B.  med 
järninlägg,  armerad  betong 
(se  d.  o.),  har  möjliggjort  den 
kraftiga  utvecklingen  av  betong- 
byggnadstekniken. —  Betong- 
bländare,  maskin  för  betong- 
beredning. En  härtill  allmänt 
använd  typ  består  av  en  kring- 
vridbar     plåtbehållare     med     an- 


Betongblandare. 


ordning  för  tippning  och  i  form 
av  en  dubbelkon  med  avskurna 
spetsar,  varigenom  tvenne  öppnin- 
gar bildas,  så  att  påfyllning  av 
materialerna  och  uttömning  av 
den  färdigblandade  massan  be- 
kvämt kan  ske.  Genom  ett  system 
av  inuti  biandaren,  från  väggar- 
na utstående  plåtar  åstadkommes 
vid  rotationen  en  effektiv  om- 
blandning,  och  en  alltigenom  lik- 
artad betongmassa  erhålles,  vil- 
ket däremot  ej  alltid  blir  fallet 
vid  blandning  för  hand.  Kapaci- 
teten hos  en  ordinär  bländare  hål- 
ler sig  omkring  5  a  7  kbm.  fär- 
dig massa  per  timme.  —  Be- 
tongpåle. Pålar,  gjutna  av 
betong,  vanligen  med  järninlägg, 
användas  numera  ofta  vid  grund- 
läggningsarbeten, dels  för  stora 
belastningar,  dels  vid  ställen,  där 
någon  del  av  pålen  når  över 
grundvattenytan  och  därför  trä- 
pålar icke  kunna  komma  i  fråga. 

Beto'nica,   se   Stachys. 

Betoning,  se  Accent. 

Betrost,  en  sedan  länge  känd 
sjukdom  hos  foder-  och  socker- 
betor. Den  orsakas  av  en  svamp- 
art, Uromy'ces  be'tae,  som  ger 
upphov  till  gula  fläckar  på  bladen 
av  de  unga  plantorna.  Senare 
bliva  bladen  översållade  av  små 
bruna  prickar  (sommarrost, 
urr/do).  På  hösten  bliva  fläckarna 
mörkbruna  (höstrost).  Bladen 
vissna  i  förtid. 

Bets,  ämne,  som  genom  frät- 
ning  e.  d.  angriper  trä,  användes 
för  färgning  av  möbler  o.  a. 
snickeriarbeten  av  furu,  björk, 
valnöt  1.  mahogny. 

Betsaida,  "fiskeplats",  ort  vid 
n.ö.  hörnet  av  Gennesarets  sjö, 
nära  Jordans  inlopp,  av  tetrar- 
ken  Filippus  omkr.  3  f.  Kr.  ut- 
vidgad och  upphöjd  till  stad,  efter 
kejsar  Augustus'  dotter  benämnd 
Julias;     enl.    Joh.    1:44   var   B. 


1417 


Betsel— Betyg 


1418 


apostlarna  Filippus',  Andreas' 
och  Petrus'  hemstad. 

Betsel,  den  del  av  seltyget, 
som  anbringas  å  hästens  huvud. 
B.  består  av  huvudlaget, 
som  utgöres  av  remmar  och  spän- 
nen, samt  bettet,  som  ligger  i 
hästens  mun.  En  mångfald  olika 
B.  begagnas.  Det  vanligast  an- 
vända körbetslet  kallas   träns. 

Betsiboka,  flod  på  Madagas- 
kar, utfaller  på  n.v.  kusten. 

Bets  juanaland,  se  B  e  c  h  u  - 
a  n  al  a  n  d. 

Betsman,   se  B  e  s  m  a  n. 

Betsockertillverkning,  se 

Sockerpolitik  och  Soc- 
kertillverkning. 

Bettna,  socken  i  Södermani.  1., 
pastorat  i  Strängnäs  stift.  1,930 
in  v. 

di  Betto,  Bernardino,  se 
Pinturicchio. 

di  Betto  Bardi,  D  o  n  a  t  o, 
se  Donatello. 

Bettrötthet,  en  sedan  länge 
hos  betor,  särskilt  sockerbetan, 
iakttagen  sjukdom,  som  ursprung- 
ligen troddes  förorsakad  av  att  de 
för  växten  nödvändiga  närings- 
ämnena genom  upprepad  bet- 
odling  utsugits  lu*  jorden.  Seder- 
mera har  ådagalagts,  att  uppho- 
vet till  sjukdomen  är  en  parasite- 
rande mask,  betålen  (se  Tråd- 
maskar). 

Be'tula,    se   Björk. 

Betula'ceae,  växtfamilj  (ordn. 
Faga'les).  Träd  och  buskar,  sam- 
byggare med  både  han-  och  hon- 
blommor i  hängen.  Arterna  till- 
höra framför  allt  den  norra  tem- 
pererade zonen.  Viktigare  släkten 
äro  A'lnus,  Be'tula,  CarpVntis, 
CoWylus. 

Betyg,  en  skriftlig  handling, 
som  utgör  ett  omdöme  om  en 
persons  egenskaper  i  något  avse- 
ende. Vid  svenska  skolor  skiljer 
man     på      admonitionsbe- 


t  y  g,  som  under  terminens  lopp 
tillställas  vissa  lärjungar  som 
varning  för  försumlighet,  lättja 
eller  dåligt  uppförande,  ter- 
minsbetyg vid  termins  slut 
för  insikter  och  färdigheter,  flit 
och  uppförande,  examens- 
betyg  vid  läsårs  slut  samt  av- 
gångsbetyg, då  lärjunge  av- 
går från  läroanstalten.  Betygs- 
graderna äro  A  (Berömlig),  a 
(Med  utmärkt  beröm  godkänd), 
AB  (Med  beröm  godkänd),  B  a 
(Icke  utan  beröm  godkänd),  B 
(Godkänd),  Be  (Icke  fullt  god- 
känd), C  (Underkänd)  och  D 
(Klandervärd).  I  betygsenheter 
bliva  dessa  3,  2  Vi,  2,  1  V^,  1,  V2, 
O, — 1.  Även  förekommer  direkt 
sLffergradering,  t.  ex.  7 — O,  10 — 0. 
—  Vid  universiteten  hör  man 
ännu  ofta  de  latinska  benämning- 
arna Lauda'tur  (A),  Cum  insig- 
nio' re  lan' de  approba'tur  (a)  — 
förk.  Cum  ins.,  Cum  lau'de  appro- 
ba'tur  (AB)  —  förk.  Cum  lou'de, 
Non  si'ne  lau'de  approba'tur 
(Ba)  —  förk.  Non  si'ne,  Appro- 
ba'tur  (B).  Efter  varje  avlagd 
tentamen  erhålles  ett  tenta- 
mensbetyg. Då  betyg  er- 
hållits i  vederbörligt  antal  äm- 
nen, kunna  de  inlämnas  till 
fakulteten  med  examensansökan, 
varpå  man  får  ett  examens- 
betyg.  —  Provårsbetyg 
erhåller  lärare,  som  genomgått 
provar.  —  Tjänstgörings- 
betyg utfärdas  för  tjänstemän 
och  innehåller  intyg  om  innehavda 
befattningar  samt  det  sätt,  varpå 
dessa  skötts.  —  Då  tjänstehjon 
skall  sluta  sin  plats,  äger  det 
av  husbonden  vid  uppsägningen 
erhålla  en  s.  k.  o  r  1  o  v  s  s  e  d  e  1, 
vari  namnes  tjänstens  längd, 
tjänstehjonets  frejd,  särskilt  nyk- 
terhet, dess  arbetsförmåga  och 
dess  ledighet  att  taga  annan 
tjänst.     I    avskedsbetyget 


1419 


Bet-ål— Beuthen 


1420 


intygas  tjänstehjonets  förhällan- 
de i  tjänsten  från  orlovssedelns 
j^vgivande  till   avflyttningsdagen. 

—  Arbe  ts  betyg  utfärdas  dels 
av  pastorsämbete  på  begäran  av 
arbetssökande  och  innehåller  då 
uppgift  om  dennes  namn,  ålder, 
civilstånd  och  kyrkobokföringsort, 
dels  av  arbetsgivare  över  arbeta- 
re, som  slutar  sitt  arbete  hos 
honom.  Detta  senare  B.,  som  ofta 
inskrives  i  betygsbok,  innehåller 
uppgift  om  arbetarens  namn,  ål- 
der, tid  för  anställningen,  huvud- 
saklig sysselsättning,  orsaken  till 
avflyttningen  och  vitsord  om 
uppförande   och   arbetskunnighet. 

—  Till  prästbetyg  eller 
prästbevis  höra  flyttnings-, 
ålders-  och  arbetsbetyg,  äkten- 
skapsbetyg, lysnings-  och  vigsel- 
bevis samt  utdrag  ur  födelse-  och 
dop-,  konfirmations-,  lysnings- 
och  vigsel-  samt  död-  och  begrav- 
ningsböckerna. 

Bet-ål,  seBettrötthet  och 
Trådmaskar. 

Betäckning.  Krigsv.  1.  Trupp- 
förband, som  avdelats  till  skydd 
för  annan  (rörlig)  formation  (ar- 
tilleribetäckning, trängbetäck- 
ning).  —  2.  Terrängföremål  o.  d., 
som  användes  såsom  skydd  mot 
fientlig  insyn  och  eld  (t.  ex.  "taga 
betäckning  bakom  en  sten").  — 
Lantbr.  Detsamma  som  parning. 

Betänkande  kallas  ett  skrift- 
ligt utlåtande,  som  ett  utskott, 
en  kommitté  e.  d.  avgiver  över 
en  fråga,  som  förelegat  till  be- 
dömande. Utskottens  betänkan- 
den  äro  antingen  utlåtanden  eller 
memorial  (se  d.  o.).  Den  ledamot, 
som  hyser  en  från  majoriteten 
avvikande  mening,  kan  anföra 
densamma  i  en  reservation,  som 
fogas  till  betänkandet. 

van  Beuningen  [bö'jningen], 
Koenraad,  f.  1622,  d.  1693, 
nederländsk  statsman,  kom  1652 


till  Sverige  för  att  få  hjälp 
mot  England  men  misslyckades 
i  sina  planer.  Motarbetade  Sve- 
rige under  krigen  med  Danmark 
1657—60  och  bidrog  kraftigt  till 
Köpenhamns  undsättning  hösten 
1658.  B.  var  sedan  sändebud  i 
Frankrike  och  England  samt 
borgmästare   i   Amsterdam. 

Beurreus  [börre'us],  D  i  o  n  y  - 
8  i  u  s,  d.  1567,  läkare,  humanist, 
till  börden  fransman,  anställd  i 
Gustav  Vasas  tjänst  i  början  av 
1540-t.  och  från  1547  lärare  för 
konungens  söner.  B.  förde  för- 
handlingar om  Erik  XIV:s  gif- 
termål med  Elisabet  av  England 
och  Maria  Stuart  av  Skottland 
och  stod  högt  i  hans  gunst  men 
råkade  ut  för  hans  vrede  efter 
Sturemorden  och  blev  på  konun- 
gens befallning  mördad. 

v.  Beust  [böjst],  Friedrich 
Ferdinand,  f.  1809,  d.  1886, 
tysk  och  österrikisk  statsman. 
Såsom  ledare  av  den  sachsiska 
politiken  1849 — 66,  till  en  början 
såsom  utrikesminister,  kämpade 
B.  för  en  sammanslutning  av  de 
tyska  mellanstaterna,  motarbe- 
tade Preussens  tyska  enhetspla- 
ner och  stödde  Österrike  i  kriget 
1866.  S.  å.  övergick  han  i  öster- 
rikisk tjänst,  genomdrev  uppgö- 
relsen (Ausgleich)  med  Ungern 
1867  och  lämnade  sin  medverkan 
till  en  mängd  liberala  reformer. 
1870  nödgades  B.,  trots  person- 
liga sympatier  för  ett  hämndkrig 
mot  Preussen,  på  grund  av  öster- 
rikiska arméns  dåliga  utrustning 
iakttaga  neutralitet  under 
fransk-tyska  kriget.  Efter  sin  av- 
gång 1871  var  han  till  1878  sän- 
debud i  London  och  därefter  till 
1882  i  Paris. 

Beuthen  [bö'jten],  stad  i 
tyska  delen  av  Ober-Schlesien 
med  betydande  kol-,  järn-  och 
zinkgruvor.   70,000   inv. 


1421 


Bevakning — Bevattning 


1422 


Bevakning.  Mil.  De  åtgärder, 
varigenom  en  trupp  1.  sjöstyrka 
tryggar  sig  mot  överfall.  B:s 
princip  är  att  mot  fienden  fram- 
skjuta mindre  avdelningar  med 
hög  stridsberedskap,  vilka  skola 
bereda  bakom  varande  huvud- 
styrkor tid  att  vid  fientligt  an- 
fall intaga  stridsformering  eller 
avtåga.  Formerna  för  B:8  anord- 
nande äro  numera  mycket  väx- 
lande. Bevakningsstyrkorna  skola 
städse  intimt  samarbeta  med 
spaningsavdelningarna  samt  även 
själva  utföra  spaning.  —  Jur. 
Vidtagandet  av  lagliga  åtgärder 
för  skydd  av  fordringsanspråk 
mot  någon. 

Bevattning,  konsten  att  i 
regnfattiga  trakter  förse  den  od- 
lade jorden  med  nödig  vatten- 
mängd. I  Mesopotamien  och 
andra  länder  med  liknande  kli- 
mat, där  regn  sällan  faller,  har 
sådan  sedan  äldsta  tider  utförts 
med  enkla  anordningar,  såsom 
vattenhjul,  som  kringdrivas 
av  strömmen  och  med  i  hjulets 
periferi  sittande  skövlar  ösa  upp 
flodvatten  i  rännor,  som  ledas  in 
över  fälten.  Den  ringa  effektivi- 
teten av  sådana  anläggningar  har 
gjort,    att   man    i   många   länder 


Gammalt   öshjul   i   Hama.    Syrien. 


Vattenspridare  för  trädgirdsbevattning. 
vidtagit  anordningar  för  översil- 
ning  av  åkerjorden  från  sjöar 
eller  fördämningar  eller  genom 
vitt  utgrenade  kanalsystem  gjort 
vattnet  lättare  tillgängligt.  Till 
anstalter  för  B.  få  också  räknas 
anordningar  för  reglering  och 
rationellt  utnyttjande  av  periodi- 
ska översvämningar;  bland  de 
mest  storartade  anordningarna 
för  detta  ändamål  märkas  Nilför- 
dämningen  vid  Assuan,  anlägg- 
ningar vid  Murray-  och  Darling- 
floderna  i  Australien,  vid  Salt 
Lake  City  i  Utah  och  i  andra  rikt 
givande  åkerbruks-  och  fruktod- 
lingsområden. I  Indien  ha  för 
risodlingen  omfattande  terrasse- 
rings- och  bevattningsarbeten 
måst  vidtagas.  —  Genom  att 
leda  kloakvatten  från  större  stä- 
der över  sandfält  får  man  sand- 
jorden infiltrerad  med  organiska 
ämnen,  som  framkalla  en  rik 
växtlighet,  medan  vattnet  till 
större  delen  bortgår  i  renat  till- 
stånd. Sådana  "översilningsfält" 
ha  bl.  a.  anordnats  utanför  Ber- 
lin och  Paris.  —  B.  av  åkerfält 
förekommer  i  vårt  land  i  ytterst 
ringa  utsträckning,  varemot 
konstgjord  B.  av  ängsmarker  är 
ganska  vanlig.  För  detta  ändamål 
drager  man  nytta  av  ett  området 
genomflytande  vattendrag  1.  stör- 
re  avloppsdike,   som   förses   med 


1423 


Beveland — Bevillning 


1424 


dammlucka,  varmed  vattenstån- 
det regleras.  Jordvallar  få  ofta 
lov  att  uppkastas  för  att  skydda 
närgränsande  områden.  Av  bety- 
delse även  i  vårt  land  äro  de  an- 
ordningar för  vattenspridning, 
som  brukas  i  trädgårdar  och  som 
avse  att  imitera  det  naturliga 
regnet. 

Beveland  [be'feland],  tvenne 
fruktbara  öar  i  Scheldeflodens 
delta,  ofta  översvämmade. 

Beveren  [be'feren],  stad  i 
prov.  Flandern,  Belgien.  Spets- 
fabrikation.   11,000  inv. 

Bevern  [be'fern],  köping  i 
Braunschweig.  B.  har  givit  namn 
åt  furstehuset  Braimschweig-B., 
en  sidogren  till  linjen  Braun- 
.  schweig-Wolf  enbiittel. 

Bevillning,  ett  gemensamt 
namn  på  statsverkets  extra  ordi- 
narie inkomster.  Då  de  ordinarie 
statsinkomsterna,  som  inflyta 
oberoende  av  riksdagens  beslut,  ej 
förslå  till  statsutgifternas  täc- 
kande, åtager  sig  riksdagen  be- 
villningar  i  form  av  nya  eller 
förhöjda  skatter  för  statsregle- 
ringsperioden.  Vid  statsverkspro- 
positionens framläggande  skall 
"konungen  för  riksdagen  fram- 
ställa förslag  om  sättet  att  ge- 
nom bevillningar  fylla,  vad  sta- 
ten kan  utöver  de  ordinarie  in- 
komsterna erfordra"  (R.  F.  § 
59).  Bevillningsfrågor  förberedas 
i  bevillningsutskottet.  Om  vid  av- 
görandet av  dessa  kamrarnas  be- 
slut bli  olika,  anställes  gemensam 
votering.  Enligt  R.  F.  §  60  räk- 
nas till  B.  "tull-  och  accismedlen, 
postmedlen,  chartse-sigillatse-av- 
giften,  husbehovsbrännerimedlen, 
samt  vad  varje  riksdag  dessutom 
särskilt  såsom  bevillning  sig  åta- 
ger". —  Tullmedlen  omfatta 
endast  egentliga  import-  och  ex- 
portavgifter samt  lastpenningar, 
en  efter  tontalet  utgående  avgift. 


som  fartyg  ha  att  erlägga  vid  in- 
och  utgående,  övriga  inkomster 
från  tullverket  höra  till  statens 
ordinarie.  Tullmedlen  är  den  enda 
B.,  i  vilken  konungen  har  beslu- 
tanderätt, i  det  han  kan  förordna 
om  spannmålstullens  höjande.  — 
Accismedlen  utgöra  avgif- 
ter, som  erläggas  för  varors  till- 
verkning 1.  försäljning  inom  lan- 
det. I  1922  års  riksstat  upptogos 
såsom  acciser:  sockerskatt,  to- 
baksskatt, brännvinstillverknings- 
skatt, rusdrycksförsäljningsme- 
del,  maltskatt  samt  omsättnings- 
skatt och  utskänkningsskatt  på 
spritdrycker.  —  Postmedlen 
äro  endast  formellt  att  räkna 
som  skatter.  De  äro  praktiskt 
likvärdiga  med  de  ordinarie  in- 
komsterna från  statens  övriga 
affärsdrivande  verk.  —  C  h  a  r  - 
t£E  -  sigillatse  -  avgiften, 
varje  för  påkallad  ämbetsåtgärd 
lämnad  ersättning  i  form  av  ut- 
lösande av  en  på  stämplat  papper 
skriven  expedition,  vidare  varje 
skatt,  som  inflyter  genom  stäm- 
pelbeläggningar av  viss  handling 
(arvsskatt,  skatt  vid  överlåtelse 
av  fast  egendom,  fondpapper 
m.  m.) ;  acciser,  som  uttagas 
genom  stämpel  (t.  ex.  på  spel- 
kort och  punsch) .  —  Husbe- 
hovsbrännerimedlen är 
den  accis,  som  numera  kallas 
brännvinstillverkningsskatt.  — 
Slutligen  omtalas  som  B.,  "vad 
varje  riksdag  dessutom  särskilt 
såsom  bevillning  sig  åtager", 
varmed  åsyftas  varje  direkt 
skatt,  som  staten  ej  uttager 
genom  stämpel,  den  s.  k.  all- 
männa bevillningen,  eller, 
som  den  numera  kallas,  B. 
av  fast  egendom  samt  av  in- 
komst; vidare  inkomst-  och  för- 
mögenhetsskatten, krigskonjunk- 
turskatten,  värnskatten  och  B. 
för   särskilda   förmåner   och  rät- 


1425 


Bevillningsberedning — Bevis 


1426 


tigheter.  De  obetydliga  siunmor, 
som  inflyta  genom  den  allmänna 
B.,  överlämnar  staten  numera  till 
landstingen  och  till  de  städer, 
som  ej  i  landsting  deltaga.  — 
Sedan  B.  av  riksdagen  anslagits 
till  statsverket,  har  konungen 
dispositionsrätt  över  dem  enligt 
de  för  B :  s  användning  angivna 
riktlinjerna  i  riksstaten. 

Bevillningsberedning,  B  e  - 
villningskrona,  Bevill- 
ningstaxering,  se  Sk at te- 
lagstiftning. 

Bevillningsutskottet,  se  Ut- 
skott. 

Bevingade  ord,  från  någon 
bestämd  person  eller  skrift  här- 
rörande, bekanta  uttryck,  som 
ofta  citeras. 

Bevis.  Log.  Slutledningskedja 
eller  sammanhängande  tanke- 
följd, varigenom  ett  omdöme  (be- 
tecknat som  demonstra'ndum) 
demonstreras  eller  uppvisas  så- 
som sant  i  och  genom  sitt  sam- 
band med  andra  omdömen,  vilka 
betecknas  såsom  bevisnings- 
grunder,  fundame'nta  demon- 
stratio'}iis.  För  att  beviset  skall 
bliva  riktigt,  måste  dessa  vara 
sanna  (i  motsatt  fall  föreligger 
en  e'rror  principa'lis)  och  säkra 
(eljest  lider  beviset  av  en  peti'tio 
princVpii)  samt  fä  ej  innehålla 
något  omdöme,  uti  vilket  "de- 
monstrandum"  användes  som  sin 
egen  bevisningsgrund  (detta  leder 
till  ett  s.  k.  cirkelbevis). 
Dessutom  måste  bevisföringen 
vara  jämn,  utan  några  språng, 
sa'ltus,  luckor,  hia'tus,  eller  om- 
kastningar i  tankekedjans  ord- 
ningsföljd, samt  tillfyllestgöran- 
de eller  adekvat,  så,  att  den  var- 
ken bevisar  för  mycket  eller  för 
litet,  ej  heller  något  annat  än 
det,  som  den  bör  bevisa  (urartar 
till  en  8.  k.  muta'tio  ele'nchi). 
Med  avseende  på  bevissättet 


skiljer  man  mellan  en  direkt 
(ostensiv)  bevisning,  då  sanning- 
en av  demonstrandum  omedel- 
bart, så  att  säga  rättframt,  här- 
ledes  ur  bevisningsgrunderna, 
samt  en  indirekt  (apagogisk)  be- 
visning, då  sanningen  av  demon- 
strandum liksom  på  en  omväg 
härledes  genom  uppvisande  av  de 
orimligheter,  som  följa  såsom 
konsekvens  av  den  rena  (kontra- 
diktoriska)  motsatsen  till  demon- 
strandum. Med  avseende  på  b  e  - 
visvägen  skiljer  man  emellan 
deduktiv  och  induktiv  bevisning. 
Den  deduktiva  uppvisar  sanning- 
en av  demonstrandum  såsom  ett 
enskilt  fall  eller  specialfall  av  en 
allmännare  eller  mera  generell 
sanning,  går  sålunda  från  det 
generella  till  det  speciella.  Den 
induktiva  bevisningen  utgår  åter 
från  det  speciella,  frän  enskilda 
fall,  och  härleder  ur  dem  omdö- 
men av  mera  allmän,  generell 
innebörd.  Med  avseende  på  b  e  - 
viskällan  skiljer  man  mellan 
rationell  1.  apriorisk  bevisning, 
vilken  söker  sina  bevisningsgrun- 
der i  före  och  oberoende  av  erfa- 
renheten givna  förnuftssanningar 
samt  empirisk  1.  aposteriorisk  be- 
visning, som  bygger  på  bevis- 
ningsgrunder, vilka  vunnits  med 
erfarenhetens  hjälp.  —  t/«r.  Grun- 
derna för  vissheten  av  ett  faktum, 
som  anföres  i  en  rättegång.  —  I 
1734  års  lag  gällde  i  princip  den 
s.  k.  legala  bevisteorien, 
d.  v.  s.  att  varje  bevis  har  ett 
visst  av  lagen  upptaxerat  värde 
(ett  vittne:  halvt  B.;  två  vitt- 
nen: fullt  B.);  sak  alltså  aldrig 
bevisad  genom  ett  trovärdigt 
vittne  men  väl  av  två  vittnen, 
även  om  de  äro  föga  trovärdiga. 
Xumera  håller  man  dock  före  att 
domaren  själv  fritt  får  avgöra, 
huruvida  sanningen  av  ett  fak- 
tum  är   styrkt    (s.  k.   fri  bevis- 


1427 


Beväring — Bezoar 


1428 


prövning).  Det  är  emellertid  icke 
överlämnat  åt  domarens  subjek- 
tiva uppfattning,  huruvida  ett 
faktum  är  styrkt  eller  icke,  utan 
de  i  rättegången  anförda  grun- 
derna skola  åstadkomma  en  ob- 
jektiv visshet  (d.  v.  s.  en  över- 
tygelse hos  människor  i  allmän- 
het). —  Den  person,  som  gör  ett 
påstående,  är  skyldig  att  bevisa 
dess  sanning.  Käranden  skall 
alltså  bevisa  stämningspåståen- 
det, svaranden  sina  invändningar. 
Bevisning  kan  föras  genom  skrift- 
liga B.,  genom  vittnen,  genom 
indicier,  genom  att  motparten 
erkänner  faktum,  genom  ed,  ge- 
nom  sakkunniga  m.  m. 

Beväring,  se  Värnplikt. 

Bex  [be],  ort  i  kantonen  Vaud 
(Waadt),  Schweiz.  Saltkällor  med 
saltverk.  Kurort  med  salt-  och 
Bvavelbad. 

Beyens,  Eugéne,  f.  1855, 
baron,  belgisk  diplomat,  1912 — 14 
minister  i  Berlin,  1915  t.  f.  och 
1916  ord.  utrikesminister,  från 
vilken  post  han  avgick  1917.  B. 
var  en  av  N.  F:s  rapportörer  i 
Ålandsfrågan  och  undertecknade 
den  för  frågans  avgörande  grund- 
läggande rapporten  1921. 

van  Be'yeren  eller  B  e'  i  j  e  - 
r  e  n,  A  b  r  a  h  a  m,  f.  1620  1.  1621, 
d.  efter  1674,  holländsk  stilleben- 
och  marinmålare.  Hans  smakfullt 
anordnade  frukostbords-  och 
blomsterstycken  äro  utförda  i  en 
kraftfull  kolorit,  som  även  känne- 
tecknar hans  berömda  fiskbilder. 
Stilleben  av  hans  hand  finnas  i 
Stockholms  högskolas  samling 
och  i  Nationalmuseum. 

Be'yers,  Christian  Fre- 
der i  ek,  f.  1869,  d.  1914,  boer- 
general,  en  av  boernas  skickli- 
gaste ledare  under  kriget  1899 — 
1902.  Vid  världskrigets  utbrott 
anstiftade  han  jämte  andra  natio- 
liäflistef  en  resning  mot  England 


Henri     Beyle.     Målning     av     Södermark. 

men  besegrades  av  Botha  och  blev 
under  flykt  över  Vaal  skjuten. 

Beyle  [bäl],  Marie  Henri, 
f.  1783,  d.  1842,  fransk  författare, 
som  under  namnet  S  t  e  n  d  h  a  1 
skrev  en  mängd  romaner.  Skarp 
psykologisk  iakttagare  och  före- 
gångare till  realismen.  Hans  mest 
berömda  romaner  äro:  Le  rouge 
et  le  noir  (1831)  och  La  Char- 
treuse  de  Parme  (1839;  Kartu- 
sianerklostret  i  Parma,  1902). 
B.  skrev  även  litterära  essayer 
över  Haydn,  Mozart  och  Rossini, 
Racine  och  Shakspere.  Självbio- 
grafiska arbeten  av  honom  ha 
efter  hans  död  utgivits. 

Beylon  [bälå'g],  Jean 
Franfiois,  f.  1723,  d.  1779, 
schweizare,  som  1760  kom  till 
Sverige  som  föreläsare  hos  drott- 
ning Lovisa  Ulrika.  B.  blev  nära 
vän  till  kungafamiljen  och  an- 
vändes av  Gustav  III  i  viktiga 
uppdrag  i  samband  med  1772  års 
revolution. 

Béziers  [beSie'],  stad  i  dep. 
Hérault,  Frankrike,  vid  floden 
Orbe,  ändpunkt  för  Canal  du 
Midi.  Vinodling.  Ruiner  från 
romartiden.  S:t  Nazaires  kyrka, 
delvis  från   100-t.  50,000  inv. 

Bézique  [be§i'kk]  (sp.  besi'co, 
liten  kyss),  kortspel,  som  spelas 
av  två,  tre  eller  fyra  personer. 

Bezoa'r,  ett  i  magen  hos 
många    idisslare    stundom    före- 


1429 


Bezoar-get — Bhutan 


1430 


kommande,  rundat  konkrement  av 
en  ärts  till  en  knytnäves  storlek 
och  av  växlande  kemisk  samman- 
sättning. B.  värderades  förr  som 
ett  synnerligen  gott  läkemedel 
och  förfalskades  därför  ofta. 

Bezoa'r-get,  Ca'pra  aega'grus, 
en  vildget  från  s.ö.  Europa  och 
v.  Asien,  stamform  för  några 
europeiska  tamgetraser.  Bocken 
når  en  höjd  av  95  cm.  över  man- 
ken.  Jagas  ivrigt  bl.  a.  för  de 
8.  k.  bezoarkulornas  (se 
B  e  z  o  a  r)  skull,  vilka  enligt  en 
falsk  föreställning  skola  anträf- 
fas oftare  i  B:s  än  i  andra  idiss- 
lares  mage. 

Bezoar-rot,  se  Dorstenia. 

Bézout  [beäo'],  Étienne,  f. 
1730,  d.  1783,  fransk  matemati- 
ker, utgav  ett  arbete  om  alge- 
braiska  ekvationer,  vari  fram- 
ställdes den  eliminationsmetod, 
som   ännu  bär  hans  namn. 

Bhagalpur  [bag9lpo'8],  stad  i 
prov.  Bihar  och  Orissa,  britt.  In- 
dien, vid  Ganges  och  järnvägen 
Calcutta — Delhi.  Handel  med 
spannmål  och  indigo.  74,000  inv. 

Bhagavadgi'ta,  "sången  om 
den  höge",  d.  v.  s.  Krisjna,  In- 
diens mest  berömda  lärodikt,  vil- 
ken ingår  såsom  episod  i  det 
stora  eposet  Mahabharata.  B., 
vars   kärna  torde   ha   tillkommit 


på  200-t.  f.  Kr.,  beprisar 
b  h  a  k  t  i,  d.  v.  s.  hängivenheten 
och  kärleken  till  Krisjna,  såsom 
den  förnämsta  frälsningsvägen. 

Bhamo,  stad  och  distrikt  i 
prov.    Burma,   britt.   Indien. 

Bharatpur  [bar8tpo'a],  stat  i 
Rajputana,  Indien,  med  huvud- 
stad med  samma  namn,  styrd  av 
en  maharaja,  producerar  säd, 
socker  och  bomull.  560,000  inv. 

Bhaunagar  [båo'nag8],  lyd- 
stat i  prov.  Bombay,  britt.  In- 
dien, styres  av  en  maharaja.  Från 
dess  huvudstad  med  samma  namn 
stor  bomullsexport.  60,000  inv. 

Bhil,  bil,  indisk  folkstam 
i  bergsområdena  vid  Tapti  och 
Narbada.  B.  höra  till  Indiens  icke 
ariska  urbefolkning.  De  äro  av 
engelsmännen  i  stor  utsträckning 
nyttjade    som    polissoldater. 

Bhopal  [eng.  bopå'l  1.  båopa'l], 
lydstat  i  Central-Indien,  en  av  de 
förnämsta  muhammedanska  sta- 
terna i  Indien,  grundad  1723  av 
en  afghansk  hövding.  B.  har  fört 
en  mot  engelsmännen  vänskaplig 
och  lojal  politik  under  inhemska 
härskare  med  titeln  begum  eller 
nahob.  Vid  prinsens  av  Wales  be- 
sök i  B.  1922  gav  B:s  härska- 
riima,  begum  J  e  h  a  n,  landet  en 
konstitution  med  parlament  eit&r 
västerländskt  mönster.  730,000 
inv.  Huvudstad  med  samma 
namn,  55,000  inv. 

Bhuta'n,  B  h  o  t  a'  n,  oberoende 
stat  i  Indien  på  ö.  Himalayas 
sydsluttning,  i  n.  och  ö.  grän- 
sande till  Tibet.  Norra  delen  upp- 
fylles  av  Himalayas  högsta  ked- 
jor. I  dalarna,  där  klimatet  är 
tropiskt,  odlas  säd,  ris  och  soc- 
ker. Djurvärlden  är  mycket  rik. 
—  Efter  långvariga  fientligheter 
slöts  1865  ett  fördrag  mellan  B. 
och  Storbritannien,  vilket  utvid- 
gades 1910  och  nu  innefattar  brit- 
tisk   kontroll    över    B:s    utrikes- 


1431 


Bi— Bibel 


1432 


politik.  Befolkningen,  som  är  av 
tibetanskt  ursprung,  är  till  reli- 
gionen buddhistisk.  Huvudort 
Punakha.  B.  har  omkr.  250,000 
inv. 

Bi.  Sjöv.  Se  D  r  e  j  a  bi  och 
Ligga  bi.  —  Kem.  Kemiskt 
tecken  för  en  atom  v  i  s  m  u  t 
(lat.  bismutum).  —  Zool.  Se 
Bin. 

Bia'fra-bukten,  Guineabuk- 
tens  östligaste  och  innersta  del. 

Biala  [bja'la].  1.  Flod  i  Polen, 
upprinner  på  Karpaterna,  utmyn- 
nar n.v.  om  Tarnöw  i  Weichsels 
biflod  Dunajec.  Ryssarna  erövra- 
de Biala-linjen  under  offensiven 
i  Galizien  1914  men  drevos  där- 
ifrån maj  1915  under  slaget  vid 
Gorlice — Tarnöw.  —  2.  Stad  i 
Polen  vid  järnvägen  Warszawa — 
Brest  Litowsk.  Slott  tillhörigt 
ätten  Radziwill.  12,000  inv. 

Bialla,  stad  i  Ost-Preussen; 
var  bl.  a.  skådeplats  för  inled- 
ningsstriderna till  vinterslaget  i 
Masurien. 

Bialowieza-skogen  [bjalov- 
jä'5a],  Mellan-Europas  största 
urskogsområde,  beläget  i  Polen  n. 
om  Brest  Litowsk.  Huvudsak- 
ligen barrträd.  Rik  på  djur,  före 
världskriget  bl.   a.   visenter. 

BiaIysto'k,  stad  i  Polen  i  förut- 
varande ryska  guv.  Grodno,  hade 
före  kriget  livlig  ylle-,  linne-  och 
silkesindustri  och  hade  starka 
ryska  befästningar.  80,000  inv., 
till  stor  del  judar. 

Biarri'tz,  stor  bad-  och  kurort 
vid  Frankrikes  s.v.  kust  i  dep. 
Basses-Pyrénées.  18,000  inv. 

Bi'as,  från  Priene  i  Karien,  en 
av  Greklands  sju  vise,  levde  om- 
kr. 570  f.  Kr.,  berömd  för  sin  ädla 
karaktär  och  sin  vältalighet.  Ho- 
nom tillskrives  en  mängd  ord- 
språk, t.  ex.:  "Allt,  som  tillhör 
mig,  bär  jag  med  mig."  Han  an- 


Fifiii   badstranden,  Biarritz. 
såg  visheten  vara  det  enda,  som 
ej  kan  fråntagas  en  människa. 

Bibana,  järnväg  av  underord- 
nad betydelse  i  förhållande  till 
det  omgivande  bannätet,  till  vil- 
ket den  är  ansluten.  B.  har  sva- 
gare över-  och  underbyggnad, 
större  stigningar,  skarpare  kur- 
vor och  är  i  övrigt  enklare  byggd 
än  bannätet  i  övrigt.  På  grund 
härav  kan  B.  byggas  relativt  bil- 
ligt, vilket  med  hänsyn  till  den 
i  regel  ringa  trafiken  är  av  stor 
betydelse. 

Bibars,   se  Mamluker. 

Bibel  (grek.  bibWa,  böcker), 
kristendomens  religiösa  kodex, 
vars  olika  skrifter  förskriva  sig 
från  vitt  skilda  tider,  sönderfal- 
ler i  tvenne  större  huvuddelar. 
Gamla  Testamentet  och  Nya  Tes- 
tamentet (om  uppkomsten  och  be- 
tydelsen av  dessa  namn  se  Tes- 
tamente). —  Gamla  Testa- 
mentets skrifter,  i  vår  bibel  till 
antalet  39,  indelades  av  judarna  i 
trenne  huvudgrupper:  lagen  (de 
5  Moseböckerna) ,  profeterna 
(däri  inräknade  Josua,  Domare- 
boken, Samuels-  och  Konimga- 
böckerna  men  icke  Daniels  bok) 
samt  skrifterna:  Psaltaren, 
Ordspråksboken,  Job,  ävensom  de 
fem  "festrullarna":  Höga  visan, 
Ruts  bok.  Klagovisorna,  Predika- 
ren,  Esters   bok,   samt   slutligen 


1433 


Bibel 


1434 


Daniel,       Krönikeböckerna       och 
Esra-Xehemja.     Denna    indelning 
återspeglar  den  ordning,  i  vilken 
de  olika  delarna  blivit  samman- 
ställda och  fått   anseende  såsom 
kanonisk  1.  helig  skrift.  Tidi- 
gast har   detta   skett  med  lagen 
(i  huvudsak   omkr.   400   f.  Kr.), 
senast  med  "skrifterna",  av  vilka 
några   ännu  på  kristen  tid  voro 
bestridda.     Det    definitiva    fast- 
ställandet av  den  palestinensiska 
kanon    företogs    av    judiska   rab- 
biner  inemot  slutet  av  l:a  årh. 
e.    Kr.     (se    vidare    de    enskilda 
sicrifterna).  —  G.  T:s  språk  är, 
bortsett      från      smärre      partier 
väsentligen    i    Daniel   och   Esra, 
hebreiska.  De  äldsta  till  vår 
tid  bevarade  handskrifterna  här- 
röra först  från  900-   och  1000-t. 

e.  Kr.  (beroende  på  judarnas 
sedvänja  att  såvitt  möjligt  för- 
störa gamla  och  utnötta  exem- 
plar). Till  grekiska  översattes 
Moseböckerna     redan     på     200-t. 

f.  Kr.  i  Egypten  och  under  den 
följande  tiden  även  övriga  delar. 
Denna  översättning  benämnes 
Septuaginta  (sjuttio),  enär 
den  skulle  ha  verkställts  av  70 
(enligt    legenden    egentligen    72) 


i 


rlksimile   ur   Codex  Sinaiticus    (grekisk 
bibelUandskrift      från     300-t.     e.     Kr.). 


raksimUe    ur    en    rrekisk    Genesishand- 
skrift    från    300-t. 

judiska  lärde.  Den  fick  en  mycket 
stor  betydelse,  först  för  den  ju' 
diska  missionen  i  romarriket  men 
sedan  även  för  den  kristna,  då  ju 
G.  T.  var  de  första  kristna  för- 
samlingarnas bibel,  som  de  tagit 
i    arv    från    judendomen.    I    Sep- 
tuaginta ingå  även  a  p  o  k  r  y  f  i  - 
ska  böckerna    (se  d.  o.).  — 
Om  de  latinska  övers,  av  G.  T. 
se   nedan.   —   Nya    Testamentets 
skrifter  hava  efter  allt  att  döma 
till   största   delen   författats  un- 
der   senare    delen    av    l:a    årh., 
några  enstaka  väl  även  under  det 
2:å  (se  vidare  de  enskilda  skrif- 
terna). Till  en  kanon  vid  sidan 
av  G.  T:s   skrifter   samlades   de 
från    mitten    av    100-t.,    tidigast 
evangelierna,     såsom    skildrande 
Jesu  verksamhet  och  förkunnelse, 
därefter   även   de  övriga,   främst 
Paulus'  brev,  som  voro  det  där- 
näst   dyrbaraste    litterära  arvet 
från    den    äldre    tiden.    Kyrkans 
nya    kanonbildning    påskyndades 
framför   allt  av  behovet  att  vid 
kampen  mot  gnosticismen  äga  en 
auktoritativ   samling   av   kristna 
skrifter.    Om    enskilda    skrifters 


1435 


Bibel 


1436 


Bysantinsk    bibelhandskrift    fiån    1000-t. 
(Matt.   evang.)- 

tillhörigliet  till  denna  samling 
tvistade  man  ännu  in  på  300-t. 
(se  vidare  Antilegomena). 
—  N.  T:s  böcker  föreligga  samt- 
liga på  grekiska,  som  ända  från 
Alexanders  tid  var  litteraturens 
och  samfärdselns  allmänt  använ- 
da språk  i  de  östra  Medelhavslän- 
derna och  som  även  inom  romer- 
ska rikets  västra  hälft  i  stor  ut- 
sträckning förstods  och  brukades. 
De  berättelser  om  Jesu  ord  och 
gärningar,  som  möta  i  de  tre 
första  evangelierna,  hava  dock 
ursprungligen  varit  framställda 
och  väl  även,  åtminstone  delvis, 
skriftligt  fixerade  på  den  väst- 
arameiska  dialekt,  som  på  Jesu 
tid  allmänt  talades  av  judarna 
i  Palestina.  —  De  äldsta  till 
vår  tid  bevarade  och  för  frå- 
gan om  N.  T:s  text  viktigaste 
grekiska  handskrifterna  härröra 
från  300— 500-t.  —  Till  syriska 
översattes  de  fyra  evangelierna 
redan  under  senare  delen  av 
100-t.,  och  vid  200-t:s  början 
torde  hela  N.  T.  hava  förelegat 
på  latin.  Denna  översättning,  lik- 
som även  redan  gjorda  latinska 
översättningar  av  G.  T.,  under- 
kastade Hieronymus,  på  uppdrag 
av   påven   Damasus,   en   revision 


(vid  slutet  av  300-t.)  och  ska- 
pade därmed  den  översättning, 
som  sedermera  fick  namnet  ve'r- 
sio  vulga'ta,  d.  v.  s.  den  inom 
katolska  kyrkan  allmänt  an- 
tagna, och  som  slutligen  av  tri- 
dentinska  mötet  förklarades  för 
autentisk  bibeltext.  —  Någon 
iver  att  verka  för  Bibelns  sprid- 
ning har  den  katolska  kyrkan 
aldrig  ådagalagt  utan  tvärtom 
efter  möjlighet  sökt  hindra  ett 
självständigt  studium  på  detta 
område  (under  medeltiden  genom 
upprepade  förbud  för  lekmännen 
att  äga  Bibeln,  framför  allt  på 
landets  språk;  i  nyare  tid  genom 
andra  försiktighetsåtgärder).  Till 
de  olika  folkspråken  (även 
svenska)  översattes  dock  skilda 
delar  av  Bibeln  redan  under 
medeltiden  av  företagsamma 
män.  Inom  de  protestantiska  kyr- 
kornas fromhetsliv  och  teologi 
har  B.,  i  överensstämmelse  med 
reformationens  framhävande  av 
densamma  gcnt  emot  kyrkoläran, 


Gustav   Vasas   bibel. 


1437 


Bibel-Babel-striden — Bibelforskaren 


1438 


intagit  en  helt  annan  och  central 
plats.  Bland  de  reformatoriska 
bibelöversättarna  tages  priset 
givetvis  av  Luther,  vilken,  utgå- 
ende från  de  upplagor  av  resp. 
grundtexter,  som  av  humanister- 
na på  hans  tid  offentliggjorts, 
skapade  ett  ej  blott  efter  dåtidens 
förhållanden  beundransvärt  stor- 
verk. Till  ganska  stor  del  på 
detta  bygger  den  svenska  övers, 
av  N.  T.  (1526)  och  ännu  mer 
den  första  fullständiga  svenska 
bibelövers.,  Gustav  Vasas  bibel 
av  1541,  av  vilken  Karl  XII:s 
(1703)  blott  utgör  en  lätt  revi- 
sion. Först  i  våra  dagar  har  en 
fullständigt  ny  svensk  övers, 
genomförts  (Gustav  V:s  bibel  av 
1917),  vilken  sökt  att  med  stöd 
av  nutidens  vetenskapliga  hjälp- 
medel giva  en  på  vår  tids  språk 
avfattad,  trogen  övers,  av  grund- 
texten (se  vidare  Bibelkom- 
mission,   Bibelkritik). 


Xiieisiaa    ml    Kari    XII:s    bibel. 


Gustav  V:s      bibel. 

Bibel-Babel-striden  framkal- 
lades genom  den  berömde  assyrio- 
logen  Friedr.  Delitzsehs  trenne 
föredrag  (1902  ff.)  över  ämnet 
Babel  und  Bibel,  i  vilka  han  ville 
hävda,  att  den  babyloniska  reli- 
gionen i  flera  punkter  stått  på 
minst  lika  hög  nivå  som  den 
israelitiska  och  varit  en  förebild 
för  denna.  Härtill  genmäldes  från 
teologiskt  håll,  att  ett  dylikt  på- 
stående innebure  en  tydlig  över- 
drift: likheter  finnas  väl,  och  lån 
föreligga  säkerligen  också  på 
vissa  punkter,  särskilt  på  myto- 
logiens och  sagotraditioneruas 
område  (jfr  Urhistorien), 
men  dessa  hava  vanligen  i  Israel 
undergått  en  betydande  omsmält- 
ning,  och  framför  allt  saknas  i 
Babylonien  en  motsvarighet  till 
den  förnämsta  andliga  företeelsen 
i  Israel,  profetismen. 

Bibelforskaren,  tidskrift  för 
skrifttolkning  och  praktisk  kris- 
tendom, grundad  av  prof.  O.  F. 
Myrberg  18S4  och  av  honom  redi- 
gerad i  bibelteologisk  anda  (se 
vidare  Bibelteologi),  från 
1901  under  redaktion  av  prof.  E. 
Stave  organ  för  en  moderat  mo- 
dern teologi. 


1439 


Bibelkommission — Bibelteologi 


1440 


Bibelkommission,  kommitté, 
som  har  att  revidera  gällande 
bibelövers.  1.  utarbeta  ny.  I  Sve- 
rige tillsattes  en  sådan  B.  av 
Gustav  III  18  maj  1773.  Bland 
medlemmarna  voro  Linné  och 
Johan  Ihre.  Dess  förslag  (av 
1793)  förkastades  emellertid  ss. 
röjande  "stort  inflytande  av  tide- 
varvets neologi".  En  ny  B.  med 
Sam.  ödmann  ss.  bärande  kraft 
framlade  ett  förslag  1816,  som 
icke  heller  godkändes.  Sedan  B. 
flera  gånger  reorganiserats  och 
ett  flertal  övers,  utgivits,  stad- 
fästes slutligen  en  ny  kyrkobibel 
2  okt.  1917.  Den  mest  framträ- 
dande ledamoten  av  senare  decen- 
niers B.  har  varit  Es.  Tegnér  d.  y. 

Bibelkritik,  av  en  äldre  genera- 
tion använd  beteckning  för  nutida 
historisk  bibelforskning.  Beteck- 
ningen är  i  viss  mån  vilseledande, 
såtillvida  som  den  inbjuder  till 
den  föreställningen,  att  nämnda 
vetenskap  egentligen  skulle  inne- 
bära ett  kritiserande  av  Bibelns 
innehåll,  medan  den  i  själva  ver- 
ket blott  utsäger,  att  man  vid 
behandlingen  av  den  bibliska  reli- 
gionen och  dess  litteratur  förfar 
med  kritisk  metod,  d.  v.  s.  till- 
lämpar  historiska  och  psykolo- 
giska synpunkter.  Med  detta  be- 
traktelsesätt träder  B.  visser- 
ligen i  direkt  motsättning  till 
den  gamla  mekaniska  verbal- 
inspirationsdogmen  men  har  själv 
i  stället  öppnat  nya  vägar  för 
hävdande  av  Bibelns  betydelse  (se 
vidare  Inspiration).  En  så- 
dan historisk  bibelforskning  har 
först  i  våra  dagar  mera  allmänt 
slagit  igenom,  efter  ansatser  för- 
nämligast från  upplysningsfiloso- 
fien samt  romantiken  i  början  av 
1800-t.  Inom  B.  har  man  plägat 
skilja  mellan  tvenne  slag:  den 
lägre  eller  textkritiken, 
som  sysslar  med  frågorna  om  den 


bibliska  texten  och  dennas  histo- 
ria, och  den  högre  eller  histo- 
riska kritiken,  som  under- 
söker böckernas  innehåll,  ålder 
o.  s.  v.  Bland  märkliga  represen- 
tanter för  B.  i  äldre  tid  må  näm- 
nas Grotius,  i  nyare  W e  1 1  - 
h  a  u  s  e  n  och  Harnack  (se 
d.  o.). 

Bibelsällskap,  förening  för 
Bibelns  spridande.  Den  första 
sammanslutningen  av  detta  slag 
uppstod  vid  1700-t:s  början  i 
pietisternas  krets  i  Halle,  fram- 
kallad av  deras  önskan  att  gjuta 
nytt  liv  i  de  breda  lagrens  from- 
het. Den  mest  betydande  organi- 
sationen på  detta  område  är  det 
1804  stiftade  och  ännu  verkande 
Brittiska  och  utländ- 
ska bibelsällskapet,  vil- 
ket satt  som  sitt  mål  att  sprida 
eller  understödja  spridning  av 
Bibeln  i  alla  olika  världsdelar. 
F.  n.  finnas  på  dess  förlag  Bibeln 
eller  olika  delar  därav  utgivna 
på  över  400  språk  eller  dialekter. 
I  vårt  land  grundades  1815  i 
Stockholm  Svenska  bibel- 
sällskapet och  vid  ungefär 
samma  tid  i  olika  stift  en  hel 
rad  liknande  sammanslutningar. 
På  senaste  åren  ha  dessa  B.  bör- 
jat samarbete  för  spridande  av 
den  nya  bibelöversättningen. 

Bibelteologi  benämnes  den 
teologiska  riktning,  som  strävar 
att  direkt  ur  Bibeln,  utan  förmed- 
ling av  någon  kyrkas  bekännelse, 
utveckla  ett  organiskt  samman- 
hängande lärosystem.  B.  står  så- 
lunda i  opposition  till  den  strängt 
konfessionella  (kyrkligt  bekän- 
nelsetrogna) teologien  men  visar 
å  andra  sidan  i  allmänhet  ännu 
icke  något  historiskt  sinne  (ett 
undantag  bildar  den  märklige 
Bengel;  se  d.  o.).  Se  vidare 
Bi  helforskaren  och  Beck, 
J.  T. 


1441 


Biberg — Bibliotek 


1442 


Biberg,  X  i  1  s  Fredrik,!. 
1776,  d.  1S27,  filosof,  professor  i 
Uppsala  från  1810.  Ursprungligen 
anhängare  av  Schellings  och  He- 
gels  panteistiska  världsåskåd- 
ning, kom  B.  senare  att  hävda  en 
teism,  som  med  anknytning  till 
platonska  och  nyplatonska  syn- 
punkter innebar  uppfattningen 
av  Gud  såsom  en  absolut  per- 
sonlighet, vilken  utgör  ett  syste- 
matiskt helt  av  levande  tankar  1. 
idéer.  Inom  sitt  huvudområde, 
den  praktiska  filosofien,  anslöt 
sig  B.,  särskilt  i  fråga  om  etiken, 
i  väsentliga  stycken  till  Schleier- 
macher.  Hans  läror  ha  utvecklats 
av  Boström  och  dennes  lärjungar. 

Bi'blia,  lat.  form  för  det  gre- 
kiska namnet  på  bibeln,  eg.  böc- 
kerna. —  Biblia  p  au'  p  e  - 
rum,  de  fattigas  bibel,  en  under 
medeltiden  i  många  olika  upp- 
lagor spridd  bok,  i  vilken  varje 
sida  förutom  lämpliga  bibeltex- 
ter innehöll  en  bild  ur  var  och  en 
av  den  bibliska  historiens  huvud- 
delar "före  lagen"  (före  Moses), 
"under  lagen"  (återstoden  av 
Gamla  Testamentet)  och  "under 
nåden"  (Xya  Testamentet).  Bil- 
derna voro  "typologiskt"  sam- 
manställda, d.  v.  s.  framställde 
på  varje  blad  tre  händelser,  som 
på  grund  av  ofta  helt  tillfälliga 
likheter  ansågos  förebåda  och 
upprepa  varandra.  Biblia  paupe- 
rum  spriddes  först  i  handskrivna 
exemplar,  efter  träsnittskonstena 
införande  omkr.  1400  som  block- 
bok (se  Trätaveltryck) 
och  var  en  av  de  första  böcker, 
som  trycktes. 

Bibliofi'1  (grek.  bibWon,  bok, 
fi'los,  vän),  bokvän,  boksamlare 
för  böckernas  innehåll.  Den  som 
samlar  böcker  för  deras  yttre,  de- 
ras sällsynthet  o.  d.  kallas 
biblioma'n. 

46.  —  L  e  I.  I.     Tr.  19.  8.  22. 


Bibliografi'  (grek.  bibWon, 
bok,  gra'fein,  skriva),  bokkänne- 
dom, benämning  dels  på  veten- 
skapen om  alla  eller  särskilda 
folks,  perioders  och  vetenskapers 
tryckta  litteratur,  dels  på  enskil- 
da bokförteckningar,  som  om- 
fatta större  eller  mindre  delar  av 
detta  kunskapsområde.  I  Sverige 
ha  utgivits  allmänna  B.,  t.  ex. 
R.  G  e  e  t  e,  Fornsvensk  biblio- 
grafi (1903,  1919),  C.  F.  Lind- 
ström, Svensk  bokhandelskata- 
log dr  I845,  fortsatt  t.  o.  m.  1851, 
H  j.  L  i  n  n  s  t  r  ö  m.  Svenskt  bok- 
lexikon för  1830 — 65  med  forts,  i 
Svensk  bokkatalog  med  tioårs- 
kataloger för  1866 — 95,  därefter 
femårskataloger  för  1896 — 1915 
samt  Svenska  Bokhandelns  Års- 
katalog. De  flesta  vetenskapsgre- 
nar ha  fackbibliografier,  ofta  pub- 
licerade i  facktidskrifter,  t.  ex. 
Historisk  Tidskrift  och  Ymer. 
Enskilda  framstående  vetenskaps- 
män ägnas  särskilda  B.,  ofta  i 
festskrifter,  som  tillägnats  dem. 
En  B.  i  folkbildningssyfte  med 
förklarande  notiser  ang.  de  sär- 
skilda arbetena  utgör  Katalog 
över  böcker  som  folk-  och  skol- 
bibliotek kunna  erhålla  i  stats- 
bidrag: Grundkatalog  1915 — 16 
jämte  årliga  tillägg.  Biblioteks- 
bladet (se  sp.  1468)  innehåller 
en  rikhaltig  litteraturavdelning 
av  liknande   karaktär. 

Bibliomanti'  (grek.  bibWon, 
bok,  och  mant^'a,  spådom),  spå- 
dom ur  på  slump  uppslaget  ställe 
i  en  bok,  särskilt  bibeln. 

BibIiota'f  (grek.  bibWon,  bok, 
och  ta'ptein,  gömma),  bokgöm- 
mare,  person,  som  behåller  sina 
böcker  helt  för  egen  del. 

Bibliote'k  (grek.  bibWon,  bok, 
och  teke,  förvaringsrum),  be- 
tecknar lokalen,  där  en  boksam- 


1443 


Bibliotek 


1444 


Läspulpet    med    kedjad    bok. 


ling  förvaras,  själva  boksamlin- 
gen samt  lokal  och  boksamling 
tillsamman  som  institution.  Nå- 
gon gång  förekommer  ordet  i 
boktitlar  använt  som  beteckning 
för  en  serie  eller  samling  av  skrif- 
ter i  ett  eller  flera  ämnen  (t.  ex. 
Gleerupska  biblioteket) .  Man 
brukar  skilja  mellan  offent- 
liga och  enskilda  bibliotek. 
Det  avgörande  är  därvid  förhål- 
landet till  allmänheten.  Ett  av 
enskild  person  eller  enskild  för- 
ening ägt  bibliotek  räknas  så- 
lunda som  offentligt,  om  det  hål- 
les öppet  för  allmänheten.  De 
offentliga  biblioteken  kunna  in- 
delas efter  olika  grunder.  Man 
kan  med  hänsyn  till  arten  av 
bokbeståndets  omfattning  bland 
dem  (liksom  bland  de  enskilda) 
som  en  särskild  grupp  utsöndra 
special-  eller  fackbiblio- 
teken, vilka  koncentrera  sig  på 
en  särskild  gren  av  litteraturen. 
Med  avseende  på  det  sätt,  varpå 
böckerna  hållas  tillgängliga,  kan 
man  skilja  mellan  presens- 
bibliotek,     där    böckerna   en- 


dast få  användas  på  stället,  och 
utlåningsbibliotek.  Slut- 
ligen kan  man  med  hänsyn  till 
den  uppgift,  som  biblioteket  när- 
mast har  att  fylla,  skilja  mellan 
sådana  bibliotek,  som  i  främsta 
rummet  skola  tillgodose  den  v  e  - 
tenskapliga  forskningen,  och 
dem    som    äro    avsedda    för   det 
allmänna      bildningsar- 
betet. I  allmänhet  ha  de  veten- 
skapliga    biblioteken    en    dubbel 
uppgift:    å    ena    sidan    att    vara 
forsknings-  och  studiebibliotek,  å 
andra    sidan    att    vara    arkiv- 
bibliotek,  d.  v.  s.  att  till  en 
kommande    tid    bevara    förfluten 
och  närvarande  tids  litteratur.  De 
i    främsta    rummet    för    allmänt 
bildningsarbete   avsedda  bibliote- 
ken bära  i  Sverige  ofTiciellt  det 
gemensamma  namnet  folkbib- 
liotek,     motsvarande      public 
library   i  de   engelsktalande  län- 
derna.   —    Bibliotekens    historia. 
Utanför  Sverige.    Forntiden, 
Bibliotekens    ursprung    går    till- 
baka till  forntidens  dunkel.  Som 
ett  av  de  äldsta  bevarade  B.  kan 
betraktas  den  vid  grävningarna  i 
det  gamla  Ninive  påträffade,  den 
assyriske      storkonungen     Assur- 
banipal     (668—626    f.    Kr.)    till- 
höriga samlingen  av  tiotusentals 
lertavlor     med     kilskrift.     Spill- 
rorna härav  förvaras  nu  i  British 
Museum  i  London.  Det  mest  rykt- 
bara av  alla  forntidens  bibliotek 
var  biblioteket  i  Alexandria,  som 


"Salsbibliotek"     med     livsfarligt     höga 
hyllor.  Hovbiblioteket  i  Wien  på  1680-t, 


1445 


Bibliotek 


1446 


Bibliothéque     Nationale     1     Paris.     Ett  bokmagasin. 


vars  egentliga  grundläggare 
Ptolemaios  Filadelfos  (309 — 
246  f.  Kr.)  kan  anses  och  vilket 
skall  ha  bestått  av  över  500,000 
bokrullar.  Den  höga  allmänna 
kulturen  i  det  romerska  kejsar- 
riket tog  sig  uttryck  ej  blott  i  in- 
tresset för  privata  boksamlingar 
utan  även  i  upprättande  av  oifent- 
liga  bibliotek  både  i  Rom  och  i 
flera  av  de  större  provinsstäderna. 
—  Medeltiden.  Under  folk- 
vandringens stormar  och  i  sam- 
manhang med  den  antika  kultu- 
rens undergång  avbröts  biblio- 
teksutvecklingen. Medeltiden  ha- 
de även  i  detta  avseende  att 
^JSS^  ^PP  P^  nytt.  I  skydd  av 
den  kristna  kyrkan  växte  biblio- 
teken upp.  Varje  större  kyrka 
hade  sin  boksamling.  Framför 
allt  blevo  emellertid  klostren 
hemvist  för  det  andliga  arbetet, 
och  biblioteket  blev  för  dem 
ett  arbetsmedel,  som  ej  kunde 
undvaras.  Då  universiteten  upp- 
stå, följer  därmed  helt  naturligt 
uppkomsten  av  till  universiteten 
knutna  bibliotek.  Böckerna  voro 
under  medeltiden  utomordentligt 
dyra,    och    man    vakade    både    i 


kloster-  och  universitetsbibliote- 
ken i  allmänhet  noga  över,  att 
de  ej  kommo  utanför  husets  mu- 
rar. Ofta  voro  böckerna  fast- 
kedjade  vid  pulpeterna,  ett  till- 
vägagångssätt, som  tillämpats 
även  sedan  tryckta  böcker  börjat 
ersätta  de  handskrivna.  Under 
den  senare  medeltiden  började 
även  furstar  och  världsliga  stor- 
män att  samla  böcker,  och  detta 
intresse  fick  ett  starkt  uppsving 
i  och  med  renässansen.  Petrarca, 
Boccaccio  m.  fl.  voro  ivriga  bok- 
samlare. —  Nyare  tiden. 
Boktryckarkonstens  uppfinning 
fick  naturligtvis  den  allra  största 
betydelse  för  B.  Åtkomsten  av 
böcker  blev  lättare.  Privatsam- 
lingar blevo  vanligare.  Det  skulle 
emellertid  dröja  århundraden, 
innan  för  den  stora  allmänheten 
avsedda  bibliotek  kommo  att 
spela  någon  framträdande  roll. 
De  bärande  i  utvecklingen  ha 
varit  furstarnas  bibliotek  och  de 
för  en  jämförelsevis  fåtalig  krets 
avsedda  universitetsbiblioteken. 
Det  är  bibliotek  av  det  förra  sla- 
get —  furstliga  privatbibliotek 
—  som  i   regel  ligga  till  grund 


H47 


Bibliotek 


1448 


'■-  ^^IllSlif^ÄitiBli' 


Bokmagasin   i    Kiinpl.    Biblioteket    i 
Stockholm. 

för  de  moderna  stora  national- 
biblioteken  i  Europa.  I  det  ena 
landet  efter  det  andra  (tidigast 
i  Frankrike:  redan  1537)  inför- 
des lagstadgad  avlämningsskyl- 
dighet  till  det  furstliga  bibliote- 
ket och  även  till  ett  och  annat 
universitetsbibliotek  i  fråga  om 
allt  som  trycktes  i  landet.  Under 
1700-t.  gjordes  vissa  furstebiblio- 
tek under  inflytande  av  upplys- 
ningstidens idéer  offentligt  till- 
gängliga. Först  under  1800-t.  bör- 
jar det  i  egentlig  mening  moderna 
biblioteksväsendet  att  utvecklas. 
Behovet  att  underlätta  översikten 
och  användningen  av  de  stora 
boksamlingarna  nödvändiggjorde 
utarbetandet  av  enhetliga  och 
noggranna  regler  för  böckernas 
förtecknande  och  ordnande.  I 
större  eller  mindre  utsträckning 
nykatalogiserades  de  stora  bib- 
liotekens samlingar,  och  under 
samverkan  mellan  olika  bibliotek 
har  man  skapat  stora  nationella, 
t.  o.  m.  internationella  katalo- 
ger. En  av  föregångsmännen  på 
katalogiseringsarbetets  område  är 
italienaren  Antonio  Panizzi,  som 


såsom  tjänsteman  vid  British 
Museum  1831 — 66  omskapade 
detta  och  utarbetade  en  av  de 
första  kodifikationerna  av  kata- 
logiseringsregler.  Bokmassornas 
ökning  i  de  stora  biblioteken  fram- 
tvingade nya  former  i  fråga  om 
utrymmets  tillgodogörande.  Det 
ända  fram  i  1800-t.  förhärskande 
8.  k,  salsbiblioteket  med 
sina  ofta  livsfarligt  höga  hyllor 
längs  väggarna  började  utbytas 
mot  det  8.  k.  bokmagaainet, 
första  gången  helt  infört  vid 
British  Museums  tillbyggnad 
1854 — 57  och  bestående  av  2,2 — 
2,5  m.  höga  boksalar,  där  golv- 
platsen är  upptagen  av  bokhyllor, 
vilka  ej  äro  högre  än  att  en  per- 
son av  normal  längd  når  upp  till 
översta  hyllbrädan  och  vilka  stå 
så  tätt  som  med  hänsyn  till  belys- 
ning och  framkomlighet  kan  vara 
lämpligt.  Dessutom  blevo  de  för 
allmänheten  avsedda  läsrummen 
rikare  och  bättre  utrustade.  I 
fråga  om  dessa  bibehölls  det 
gamla  "salsbiblioteket",  om  än 
givetvis  modifierat  med  hänsyn 
till  hyllhöjden.  Tiderna  för  bib- 
liotekens öppethållande  utsträck- 
tes. Genom  samverkan  i  låneav- 
seende mellan  olika  bibliotek 
ökades  det  särskilda  bibliotekets 
förmåga  att  tillgodose  forsk- 
ningens behov.  —  Under  1800-t. 
öppnades  även  nya  områden  för 
biblioteksverksamheten.  Sam- 


Ett    typiskt    amerikanskt    "öppet    hyll- 

rum".    Utlåningsrum    för    vuxna    i    ett 

New  York-ljibliotek. 


1449 


Bibliotek 


1450 


hällsutvecklingen  med  dess  efter 
hand  allt  starkare  inriktning  på 
demokratisering  krävde,  att  alla 
samhällsklasser  drogos  in  i  bild- 
ningsarbetet, och  biblioteket  blev 
härvid  ett  av  de  förnämsta  med- 
len. Folkbiblioteken  ha 
under  århundradena  före  1800 
haft  sin  föregångare  i  ett  och 
annat  stadsbibliotek,  i  små  bok- 
samlingar vid  sockenkyrkorna,  i 
"lånebibliotek",  bland  vilka  se- 
nare särskilt  kan  erinras  om 
Benjamin  Franklins  år  1731  i 
Philadelphia  grundade  förenings- 
bibliotek, Philadelphia  Library 
Company.  En  ny  epok  i  folk- 
bibliotekens historia  kan  man 
emellertid  anse  begynna  vid 
1800-t:s  mitt.  År  1850  antog  det 
engelska  parlamentet  the  Eicart 
Bill,  en  lag,  som  gav  varje  kom- 
mun rätt  att  pålägga  en  särskild 
skatt  av  en  penny  på  vart  i  skatt 
inbetalt  pund  för  upprättandet  av 
offentliga  bibliotek.  Två  år  tidi- 
gare hade  emellertid  i  För.  Stat. 
ett  initiativ  tagits,  som  blev  ännu 
mer  betydelsefullt.  1848  bemyn- 
digade den  lagstiftande  försam- 
lingen i  Massachusetts  staden 
Boston  att  årligen  anvisa  till 
underhåll  av  ett  offentligt  biblio- 
tek 5,000  dollars.  Det  är  i  För. 
Stat:s  B.,  som  sedermera  de  verk- 
samhetsformer, vilka  känneteck- 
na det  moderna  folkbiblioteket, 
fått   sin   rikaste  utveckling.   Det 


Barnrum    i    ett    amerikanskt    bibliotek, 


Sagoafton    i    ett    amerikanskt    bibliotek. 

var  där  som  man  tidigast  (redan 
på  1880-t.)  fick  ögonen  upp  för 
betydelsen  av  att  låta  allmän- 
heten få  fritt  tillträde  till  hyl- 
lorna. Denna  princip  med  öpp- 
na, hyllor,  open  shelves,  har 
vunnit  tillämpning  också  flerstä- 
des i  Europa.  Det  var  vidare 
amerikanska  folkbibliotek,  som 
började  (likaledes  på  ISSO-t.)  in- 
föra särskilda  avdelningar  för 
barn.  Barnbiblioteket  har 
efter  hand  börjat  tränga  igenom 
även  i  de  europeiska  länderna. 
Tidigare  och  mera  mångsidigt  än 
annorstädes  har  man  i  de  ameri- 
kanska B.  utbildat  f  i  1  i  a  1  s  y  - 
s  t  e  m  med  en  mångfald  från 
huvudbiblioteket  utgående  "för- 
greningar": stora  filialbibliotek, 
ofta  i  egna  byggnader,  utlånings- 
stationer  med  eller  utan  stående 
bokförråd,  vandringsbibliotek 

o.  s.  v.  Antalet  lån  i  välordnade 
amerikanska  B.  går  också  upp 
till  siffror,  som  äro  höga  ej  blott 
i  och  för  sig  utan  också  i  förhål- 
lande till  invånarantalet  i  resp. 
städer.  De  amerikanska  bibliote- 
ken söka  emellertid  också  genom 
litteratur-  och  studieanvisningar 
egga  till  mera  kvalificerad  läs- 
ning och  underlätta  planmässiga 
studier.  De  större  puUic  libraries 
gå  mycket  långt  i  sina  försök  att 
tillfredsställa  starkt  specialise- 
rade studieintressen.  Vissa  av  de 
avdelningar,  som  direkt  ha  med 


1451 


Bibliotek 


1452 


Ett  vandring-sbibliotek  utlånat  frin  Cle- 
veland  till  vaktmanskapet  pä  en  brand- 
station. 

praktisk  verksamhet  att  göra,  ha 
somligstädes  utvecklats  till  verk- 
liga fråge-  och  upplys- 
ningsbyråer.  Under  de  se- 
naste decennierna  kan  man  kon- 
statera ett  ständigt  växande  in- 
tresse för  att  lösa  landsbygdens 
biblioteksfråga.  Man  bygger  här- 
vid i  regel  på  det  större  kommu- 
nala förbandet,  the  county,  grev- 
skapet, ofta  under  samverkan 
med  där  befintliga  stadsbibliotek, 
och  i  stigande  grad  användande 
bokautomobiler  både  som 
transportmedel  och  "utlånings- 
lokaler". —  Att  biblioteken  i 
För.  Stat.  allmänt  nått  en  så  hög 
utveckling  beror  på  ett  kraftigt 
stöd  från  stat,  kommun  och  en- 
skilda. Sedan  1890  ha  flera  stater 
tillsatt  kommissioner  för  att  öva 
uppsikt  över  B.,  sörja  för  biblio- 
teksxitbildning  och  genom  utsän- 
dande av  vandringsbiblio- 
tek komplettera  de  lokala  B. 
Bland  enskilda  mecenater  märkes 
främst  Andrew  Carnegie.  Av  ho- 
nom direkt  eller  från  den  av  ho- 
nom stiftade  Carnegie  Corpora- 
tion ha  i  allt  lämnats  nära  65 
millioner  dollars  (1918)  till  bib- 
lioteksbyggnader, av  vilket  belopp 
en  del  gått  till  Storbritannien  och 
Irland  samt  Kanada  men  det 
mesta  till  För.  Stat.  Den  äldsta 


av  alla  bibliotekssammanslut- 
ningar är  den  1876  stiftade  Ame- 
rican Library  Association  (A.  L. 
A.).  —  Till  komplettering  av  här 
givna  historik  lämnas  några  upp- 
gifter för  den  närvarande  tiden 
rörande  bibliotek  och  biblioteks- 
organisation i  en  del  större  och 
mindre  länder  (alltjämt  bortsett 
från  Sverige).  —  Amerika.  För- 
enta Staternas  nationalbibliotek 
och  Amerikas  största  bibliotek  är 
Library  of  Congress  i 
Washington,  ett  presensbibliotek 
med  2,918,000  böcker,  170,000 
kartor,  919,000  musikalier  samt 
en  stor  manuskriptsamling,  in- 
rymt i  en  praktbyggnad  uppförd 
1889—97.  NewYorkPublic 
Library,  världens  största 
"folkbibliotek",  även  försett  med 
värdefulla  vetenskapliga  samlin- 
gar, består  av  ett  presensbiblio- 
tek med  1,468,000  arbeten,  inräk- 
nade småskrifter,  och  ett  utlå- 
ningsbibliotek på  1,161,000  band. 
Det  förra  underhålles  genom 
donationer,  det  senare  genom  an- 
slag av  staden.  42  filialer  i 
egna  byggnader.  Utlåning  1921 
10,226,000  band.  Bland  biblioteks- 
tidskrifter märkas  Library  Jour- 
nal (huvudorganet)  och  Public 
Libraries.  —  England.  B  r  i  t  i  s  h 
Museum  (se  d.  o.)  har  över 
2  mill.  band  utom  småskrifter, 
56,000  handskrifter  (enbart  pre- 
sensbibliotek). Den  alfabetiska 
katalogen,  som  påbörjades  av  Pa- 
nizzi,    föreligger    numera    tryckt, 


1 

i^ 

En   biblioteksbil,    som    stannat   för    utlå- 
ning  i   en   gruvby   i   Minnesota    (För. 
Stat.). 


i 


1453 


Bibliotek 


1454 


och  supplementband  utkomma 
efter  hand.  över  arbeten  tryckta 
senare  än  1880  finnes  dessutom 
ett  subject-index,  ämnesregister. 
Av  övriga  vetenskapliga  biblio- 
tek kunna  nämnas  de  båda  gamla 
och  berömda  universitetsbiblio- 
teken i  Cambridge  (950,000  band 
och  10,000  handskrifter)  samt  Ox- 
ford (The  Bodleian  Libra- 
r  y,  omkr.  900,000  band  och  40,000 
handskrifter).  I  fråga  om  folk- 
biblioteken infördes  år  1919  nya 
bestämmelser,  som  helt  borttaga 
det  hittills  gällande  maximum 
för  biblioteksskatt  och  dessutom 
giva  även  grevskapen  rätt  att 
anslå  medel  till  bibliotek.  Vid 
Londons  universitet  har  för  ett 
par  år  sedan  anordnats  en  bib- 
lioteksskola (tvåårig).  — 
Frankrike.  Av  Paris'  bibliotek 
kunna  nämnas  Bibliothéque 
Nationale  med  3,500,000  band, 
500,000  kartor  och  125,000  hand- 
skrifter (presensbibliotek),  samt 
Bibliothéque  S  :te  Gene- 
viéve,  470,000  band  och  3,800 
handskrifter.  Det  senare  har  en 
särskild  skandinavisk  avdelning, 
som  åtnjuter  anslag  från  svenska 
staten.  Bibliothéque  Nationale 
har  påbörjat  tryckning  av  den 
alfabetiska  katalogen.  —  Italien. 
Vatikanska  biblioteket, 
det  påvliga  biblioteket,  innehåller 
500,000  band  och  50,000  hand- 
skrifter (däri  ingår  bl.  a.  drott- 
ning Kristinas  bibliotek,  som  hon 
medfört  från  Sverige).  Det  stör- 
sta biblioteket  är  Biblioteca 
Nazionale  Centrale  i 
Florens  (661,000  band,  22,000 
handskrifter).  —  Tyskland  står  i 
fråga  om  de  vetenskapliga  biblio- 
teken i  det  främsta  ledet.  Störst 
bland  dessa  är  Preussische 
Staatsbibliothek  (förut 
Königliche  B.)  i  Berlin  med 
1,750,000     band,     därav     13,900 


New   York   Public   Library.    Huvudbygg- 
ningen  belägen  vid  Femte  Avenyen. 

handskrifter  och  265,000  musika- 
lier.  Sedan  1914  inrymt  tillsam- 
mans med  universitetsbiblioteket 
i  Europas  största  biblioteksbygg- 
nad (360  platser  i  läsesalen). 
Sedan  1912  består  i  Leipzig  det 
av  Börsenverein  der  deutschen 
Buchhändler  upprättade  Deut- 
sche Biicherei  ämnat  att 
efter  hand  bli  ett  nationalbiblio- 
tek  för  hela  Tyskland  (177,000 
band).  De  tyska  folkbiblioteken 
hava  knappast  förrän  på  1900-t. 
börjat  visa  en  något  rikare  ut- 
veckling. Med  mönster  hämtade 
framför  allt  från  de  amerikanska 
puhlic  libraries  sattes  under  1890- 
t.  i  gång  en  agitation  för  skapan- 
det av  enhetsbibliotek,  fack- 
mässigt ledda,  tendenslösa  och  för 
alla  kretsar  av  folket  avsedda 
bibliotek  {die  Biicherhalleniewe- 
gung).  För  utbildning  av  per- 
sonal för  folkbiblioteken  och  del- 
vis även  för  underordnade  platser 
(den  s.  k.  mittlerer  Dienst)  vid  de 
vetenskapliga  biblioteken  finnas 
tre  skolor,  en  i  Berlin  vid  Zentrale 
fiir  Volksbiicherei  och  två  i  Leip- 
zig. De  vetenskapliga  bibliotekens 
huvudorgan  är  Zentralblatt  fur 
Bibliothekswesen  och  folkbiblio- 
tekens Biicherei  und  Bildungs- 
pflege.  —  Norden  (utom  Sverige). 
Danmarks  nationalbibliotek  är 
Det  kongeligeBibliotek 
i  Köpenhamn  (rätt  till  plikt- 
exemplar, bortåt  800,000  band 
trvckta    böcker    och    c:a  35,000 


1455 


Bibliotek 


1456 


Een  stora  läsesalen   i   New   York   Public  Library,    med    plats    för    nära    800    per- 
soner  och   med   ett   referensbibliotek   om   25,000   band, 

med   en  biblio- 


handskrifter),  som  år  1906  inflyt- 
tade i  en  ny  byggnad.  Norges  na- 
tionalbibliotek  är  universi- 
tetsbiblioteket i  Kris- 
ti a  n  i  a  (rätt  till  pliktexemplar ; 
675,000  böcker,  113,000  akad.  av- 
handlingar, 16,000  band  tidningar 
och  över  2,500  handskrifter),  som 
år  1913  inflyttade  i  ny  byggnad. 
Finlands  nationalbibliotek  är 
universitetsbiblioteket 
i  Helsingfors  (rätt  till 
pliktexemplar,  över  250,000  band, 
50,000  småskrifter,  100,000  akad. 
avhandlingar  och  2,000  handskrif- 
ter). —  Folkbiblioteksväsendet 
har  utvecklats  något  olika  i  de 
tre  länderna.  I  alla  lämnar  staten 
understöd.  Det  starkaste  ameri- 
kanska inflytandet  märkes  i 
Norge.  De  senaste  åren  har  Dan- 
mark ryckt  upp  som  det  ledande 
landet.  Särskilt  bör  framhållas 
den  starka  utvecklingen  där  av 
centralbiblioteksorga- 
nisationen.  1  samtliga  tre 
länderna  finnes  numera  en  central 
statens  myndighet,  som  skall  leda 
och  hjälpa    (i   Danmark   Statens 


Bibliotekstilsyn,  med  en 
teksdirektör  i  spetsen,  i  Norge  en 
folkchoksamlingskonsulent,  i  Fin- 
land en  bibliotekskommission  med 
en  biblioteksdirektör  som  verk- 
ställande tjänsteman).  Det  stör- 
sta folkbiblioteket  i  Danmark  är 
Köbenhavns  Kommune- 
biblioteker,  som  utlånar 
över  en  million  band,  i  Norge 
det  Deichmanske  bib- 
liotek i  Kristiania  (180,000 
band,  utlåning  över  600,000)  och  i 
Finland  Helsingfors  stads- 
bibliotek (c:a  100,000  band,  ut- 
låning c:a  500,000).  Helsingfors 
har  egen  (nu  föråldrad)  byggnad 
för  sitt  bibliotek.  I  Danmark  ha 
hållits  två  längre  bibliotekskurser 
(c:a  5  månader  var),  i  Norge  vid 
det  Deichmanske  bibliotek  en  läng- 
re kurs  (c:a  7  månader)  för  utbil- 
dandet av  folkbibliotekarier  samt 
vid  universitetsbiblioteket  en  kor- 
tare för  dem  som  sökte  anställ- 
ning där.  Bland  bibliotekssam- 
manslutningar må  nämnas:  Dan- 
marks Biblioteksforening  samt 
Norsk    bibliotekforening.     Biblio- 


1457 


Bibliotek 


1458 


British    Museum.    Läsesalen. 


tekstidskrifter :  Bogens  Yerden 
(Danmark),  For  folkeoplysning 
(Norge).  —  Sverige.  Av  de  äldsta 
medeltida  biblioteken  —  de  som 
funnos  vid  domkyrkorna  —  åter- 
stå numera  endast  obetydliga 
rester.  Av  klosterbiblioteken  fin- 
nes mera  kvar,  framför  allt  av 
Vadstenaklostrets,  som  beräknas 
ha  under  sin  glansperiod  innehål- 
lit c:a  1,400  band,  av  vilka  c:a 
420  med  säkerhet  identifierats,  de 
allra  flesta  i  Uppsala  universi- 
tetsbibliotek. Ännu  i  början  av 
1600-t.  var  Sverige  ett  i  det  hela 
synnerligen  bokfattigt  land.  Stor- 
hetstiden medförde  emellertid 
stora  och  värdefulla  tillökningar 
av  bokbeståndet,  icke  minst  i 
form  av  krigsbyten,  vunna  under 
svenskarnas  segertåg.  En  del  av 
bytet  kom  i  enskild  ägo.  Det  mesta 
överlämnades  till  de  offentliga 
biblioteken,  där  också  efter  hand 
en  hel  del  av  de  "litterära  krigs- 
byten" hamnat,  som  kommit  till 
enskilda  personer.  Till  Uppsala 
»miversitetsbibliotek  kommo  så- 
lunda    vid    olika   tillfällen    från 


Magnus  Gabriel  De  la  Gardies 
bibliotek,  det  förnämsta  enskil- 
da bibliotek  i  Sverige  under 
1600-t.,  flera  synnerligen  värde- 
fulla "krigsbytesböcker",  bland 
dem  den  ryktbaraste  av  dem  alla: 
den  berömda  Codex  argenteus  (se 
d.  o.).  I  Sverige  som  i  andra 
land  har  det  egentliga  national- 
biblioteket  vuxit  fram  ur  de  bib- 
liotek av  mer  eller  mindre  privat 
natur,  som  samlades  av  konung- 
arna. I  namnet  Kungl.  Bibliote- 
ket ligger  också  en  erinran  om 
detta  förhållande.  Även  Uppsala 
universitetsbibliotek  kan  emeller- 
tid anses  leda  sitt  ursprung  från 
det  konungen  tillhöriga  biblio- 
teket. 1620  och  1621  överläm- 
nade Gustav  II  Adolf  till  Upp- 
sala universitet  den  av  honom 
ägda  boksamling  (beräknad  till 
bortåt  4,000  band),  som  förvara- 
des i  Gråmunkeklostret  i  Stock- 
holm och  som  bl.  a.  innehöll  de 
viktigaste  resterna  av  klostrens 
bibliotek.  Lunds  universitetsbib- 
lioteks egentliga  uppkomst  är 
också  förbunden  med  en  kunglig 


1459 


Bibliotek 


1460 


En  av  gélrdarna  i  Bibliothéque  Nationale 
i    Paris. 

donation:  Karl  XI  :s  år  1684 
överlämnade  gåva  av  hans  lärare 
Edmund  Gripenhielms  boksam- 
ling (nära  6,000  band).  Redan 
1661  föreskrevs  det,  att  varje  bok- 
tryckare skulle  av  allt  han 
tryckte  överlämna  två  exemplar 
till  K.  M:ts  kansli,  därav  det 
ena  avsett  för  Kungl.  Biblio- 
teket. Några  årtionden  senare  ut- 
sträcktes denna  boktryckarnas 
skyldighet  till  att  gälla  även  i 
fråga  om  Lunds  (år  1698)  och 
Uppsala  universitetsbibliotek  (år 
1707).  —  Under  1700-t.  kan  kon- 
stateras ett  i  vidsträckta  kretsar 
spritt  boksamlarintresse.  Många 
större  enskilda  bibliotek  bildades, 
flera  lärda  bibliofiler  funnos,  och 
stora  bibliografier  utarbetades.  — 
Bland  bokkännarna  och  boksam- 
larna kunna  nämnas  ärkebiskop 
Erik  Benzelius  d.  y.,  vars  biblio- 
tek av  honom  testamenterades  till 
Linköpings  stiftsbibliotek,  riks- 
rådet Karl  Gustav  Tessin,  biblio- 
grafen  Karl  Gustav  Warmholtz, 
bokförläggaren  och  författaren 
Karl  Krist.  Gjörwell  m.  fl.  — 
För  bibliotekens  användning  var 
långt  framåt  i  tiden  synnerligen 
illa  sörjt:  otillräckliga  anslag 
och  trånga  lokaler  utan  eldstäder. 
Först  i  slutet  av  1800-t.  inträdde 
bättre  förhållanden.  Märkesåret 
är  1878,  då  Kungl.  Bibliotekets 
nya,  med  bokmagasin  efter  Bri- 
tish  Museums  mönster  och  med 
en  jämförelsevis  stor  läsesal  för- 


sedda byggnad  i  Humlegården 
togs  i  bruk.  På  1860-t.  hade  på- 
börjats en  katalogisering  av  bok- 
beståndet efter  nya  principer; 
bl.  a.  med  införande  av  "lappar" 
för  katalogen.  1884  modernisera- 
des Lunds  och  1887 — 92  Uppsala 
universitetsbiblioteks  lokaler. 

Även  deras  administration  om- 
organiserades. 1907  inflyttade 
Lunds  universitetsbibliotek  i  ny 
byggnad  på  Helgonabacken,  och 
år  1917  fullbordades  en  betydan- 
de om-  och  tillbyggnad  av  Upp- 
sala universitetsbibliotek.  Både 
universitetsbiblioteken  och  Kungl. 
Biblioteket  hållas  för  närvarande 
öppna  för  allmänheten  praktiskt 
taget  hela  dagen.  —  Av  alla 
svenska  bibliotek  har  Uppsala 
universitetsbibliotek 
(se  Carolina  rediviva) 
största  antalet  volymer  (över 
600,000,  därav  c:a  15,000  hand- 
skrifter). Kungl.  Bibliote- 
ket (se  d.  o.)  beräknas  ha  5- 
å  600,000  band,  därav  nära 
12,000  handskrifter.  Lunds 
universitetsbibliotek 
innehöll  1920  över  300,000  band, 
vartill  kommo  över  1,600  meter 
broschyrer,  över  7,000  band  hand- 
skrifter samt  slutligen  hela  tid- 
ningsförrådet. Till  materiel  m.  m. 
(framför  allt  bokinköp  och  in- 
bindning)  utgår  (för  år  1922)  av 


Uppsala  universitetsbibliotek.  Läsesalen, 
som  med  sina  100  arbetsplatser  och  ett 
referensbibliotek  om  18,000  band  är 
den  bäst  utrustade  läsesalen  i  Skan- 
dinavien. 


1461 


Bibliotek 


1462 


statsmedel  för  vartdera  av  univer- 
sitetsbiblioteken ett  ordinarie  an- 
slag å  50,000  kr.  och  ett  extra  å 
20,000,  vartill  för  Uppsala  B. 
kommer  ännu  ett  extra  å  10,000. 
För  Kungl.  Biblioteket  utgör 
det  ordinarie  bokinköpsanslaget 
45,000  kr.,  vartill  kommer  ett 
extra  å  20,000  kr.  samt  för  år 
1922  ett  tillfälligt  anslag  lika- 
ledes å  20,000  kr.  Kungl.  Biblio- 
teket inköper  ej  utländsk  littera- 
tur inom  de  naturvetenskapliga, 
matematiska  och  medicinska 
forskningsområdena.  —  Sedan 
1890  har  Göteborgs  stad  ägt  ett 
bibliotek  med  uppgifter,  som  äro 
till  en  viss  grad  likartade  med 
universitetsbibliotekens,  Göte- 
borgs stadsbibliotek.  Det 
har  också  fått  rätt  att  fr.  o.  m.  1 
juli  1921  tills  vidare  erhålla  fri- 
exemplar av  svenskt  tryck,  dock 
med  vissa  undantag.  —  Bland 
specialbibliotek  må  särskilt  fram- 
hållas följande  i  Stockholm  be- 
fintliga bibliotek :  Pedagogiska 
biblioteket ;  Svenska  akademiens 
Xobelbibliotek  (utländsk  vitter- 
het och  litteraturhistoria,  i  sitt 
slag  ett  av  de  främsta  biblio- 
teken i  Europa)  ;  Musikaliska 
akademiens  bibliotek;  Vitterhets- 
akademiens bibliotek  (arkeologi, 
numismatik  och  historia)  ;  Riks- 
dagsbiblioteket (rätts-  och  stats- 
vetenskaperna, utländska  parla- 
mentsförhandlingar, sedan  1918 
avsett  att  bli  ett  bibliotek  för  den 
centrala  förvaltningen)  ;  Veten- 
skapsakademiens bibliotek  (mate- 


Lunds    universitetsbibliotek. 


Katalogrummet  i  Lunds  universitetsbib- 
liotek,    bland    de    större    vetenskapliga 
biblioteken    i    Sverige    det    som    har    de 
fullständigaste  katalogerna. 

matik  och  naturvetenskap,  sedan 
1914  egen  byggnad  vid  Frescati 
utanför  Stockholm) ;  Karolinska 
institutets  bibliotek  (medicinsk 
litteratur).  —  Under  titeln  ac- 
cessionskatalog  utges  en 
årlig  förteckning  över  i  utlandet 
tryckt  litteratur,  som  från  och 
med  1886  förvärvats  till  de  vik- 
tigaste svenska  offentliga  biblio- 
teken, och  mellan  de  i  accessions- 
katalogen  upptagna  biblioteken 
har  etablerats  en  mycket  vid- 
sträckt utlåning.  —  Vid  sidan 
om  de  vetenskapliga  biblioteken 
ha  folkbibliotek  vuxit 
fram,  avsedda  att  tillfredsställa 
den  stora  allmänhetens  läsbe- 
hov.  På  flera  håll  i  vårt  land 
märkas  under  1800-t.  ansatser  i 
denna  riktning.  Först  på  1890-t. 
visa  sig  emellertid  tecken  till 
ett  kraftigare  uppsving  i  folk- 
biblioteksintresset. De  två  Upp- 
salaföreningarna Verdandi 
och  H  e  i  m  d  a  1  upptogo  båda 
folkbiblioteksfrågan.  I  samband 
med  detta  intresse  i  studentkret- 
sar för  folkbildningsfrågor  står 
stiftandet  år  1900  av  För- 
eningen för  folkbiblio- 
tek och  läsestugor  i 
Stockholm.  Föreningens  syfte 


1463 


Bibliotek 


1464 


Göteborgs    stadsbiblictek. 

var  i  främsta  rummet  att  bilda 
ett  centrum  för  folkbiblioteks- 
rörelsen i  huvudstaden,  men  vid 
sidan  därav  avsåg  man  också  att 
understödja  verksamheten  utan- 
för Stockholm,  genom  utsändan- 
det av  vandringsbibliotek,  genom 
förmedling  av  bokinköp  och  ge- 
nom litteraturanvisningar.  Sedan 
föreningen  följande  år  gått  upp  i 
Folkbildningsförbun- 
det (se  d.  o.),  har  arbetet  fort- 
gått efter  samma  linjer,  men  i 
ständigt  växande  skala.  1892 
öppnades  av  Stockholms  arbe- 
tarebiblioteksförbund  Stock- 
holms arbetarebiblio- 
tek. I  mitten  av  1890-t.  sökte 
godtemplarna  efter  engelskt  mön- 
ster sätta  i  gång  studiekurser, 
ett  företag,  som  dock  stannade 
vid  några  ansatser;  men  år  1902 
startades  inom  samma  orden 
studiecirkelrörelsen  (se 
d.  o.),  vilken  alltjämt  spelar  en 
betydande  roll  för  biblioteksverk- 
samheten. Det  stigande  intres- 
set för  folkbiblioteken  övade  slut- 
ligen inflytande  även  på  stats- 
makternas ställning  till  dem. 
Sedan  1905  har  staten  understött 
folkbiblioteksverksamhet  med  di- 
rekta anslag,  vilka  1912  väsentligt 
höjdes.  D:r  Valfrid  Palmgren, 
som  utgivit  en  uppmärksammad 
skildring  av  sina  erfarenheter  från 
ett  besök  i  amerikanska  bibliotek, 


hade  fått  regeringens  uppdrag  att 
göra  upp  förslag  till  ny  organisa- 
tion av  folkbiblioteksväsendet  i 
Sverige,  och  i  sina  huvuddrag  åter- 
finnes hennes  förslag  i  de  sedan 
1912  gällande  bestämmelserna  an- 
gående statens  understödjande  av 
folkbiblioteksarbetet.  Statsbidra- 
get bestämdes  till  högst  400  kr. 
för  folkbiblioteken  och  till  högst 
150  kr.  för  skolbiblioteken.  Som 
villkor  för  statsbidrag  är  bl.  a. 
föreskrivet,  att  minst  lika  stort 
belopp  skall  från  annat  håll  an- 
skaffas till  bibliotekets  utveckling 
och  vård.  Statsbidraget  utgår  i 
form  av  inbvmdna  böcker,  valda 
ur  av  skolöverstyrelsen  utgivna 
kataloger  (se  Bibliografi).  I 
skolöverstyrelsen  finnas  två  bib- 
liotekskonsulenter, som 
skola  stå  biblioteken  till  hända 
med  råd  och  upplysningar.  Möj- 
lighet att  erhålla  statsunderstöd 
har  utsträckts  även  till  studie- 
cirklar. Som  villkor  för  under- 
stöd till  dessa  föreskrives  bl.  a. 
att  de  skola  vara  anslutna  till  ett 
8.  k.  riksförbund,  d.  v.  s. 
en  hela  landet  omfattande  för- 
ening, med  minst  20,000  medlem- 
mar. Riksförbundet  skall  dess- 
utom under  det  närmast  föregå- 
ende året  ha  till  inköp  och  inbind- 
ning  av  böcker  m.  m.  av  egna 
medel  använt  minst  dubbelt  så 
stort  belopp  som  det  begärda 
statsbidraget,  dock  minst  6,000 
kr.  Är  1913,  det  första  året  då  de 

1 


Jämtlands   bibliotek   i    Östersund. 


1465 


Bibliotek 


1466 


nva  bestämmelserna  tillämpades, 
erhöllo  552  folk-  och  279  skol- 
bibliotek statsbidrag  med  62,983, 
resp.  19,501  kr.  För  år  1921  hade 
antalet  folkbibliotek  stigit  till 
956  och  antalet  skolbibliotek  till 
843,  och  statsbidragsbeloppen 
uppgingo  för  de  förra  till  165,836 
och  för  de  senare  till  81,422  kr. 
Är  1913  hade  endast  ett  riksför- 
bund, Godtemplarorden, 
understöd  för  biblioteksverksam- 
het med  studiecirklar,  och  under- 
stödet uppgick  blott  till  15,000 
kr.  Är  1921  var  antalet  förbund, 
som  åtnjöto  dylikt  understöd, 
fyra,  omfattande  alla  nykterhets- 
organisationer  samt  det  av  arbe- 
tarnas fackliga,  ekonomiska  och 
politiska  sammanslutningar  bil- 
dade Arbetarnas  bild- 
ningsförbund (se  Arbe- 
tarrörelsen sp.  586).  De 
understöd,  som  utgingo  till  dessa 
förbund  1921,  uppgingo  samman- 
lagt till  91,838  kr.  Ett  uttryck 
för  den  växande  insikten  om 
folkbiblioteksarbetets  betydelse 
är  att  under  de  senaste  decen- 
nierna även  i  Sverige  ett  och 
annat  folkbibliotek  fått  egen 
byggnad :  Dicksonska  folk- 
b'iblioteket  i  Göteborg  1897, 
Jämtlands  bibliotek  i 
Östersund  1912,  Norrkö- 
pings stadsbibliotek 


Stndiemminet    i    Norrköpingrs    ttadsbib- 
liotek,   ett  folkbibliotek,   som   i  stor  ut- 
sträckning   tillgodoser    även    veteaskap- 
liga   studieintressen. 


L_  ..  ■        _  _  1 

Förslag  till  stadsbiblioteksbyggnad  i 

Stockholm  (1922). 

1913.  1917  erhöll  Malmö  stad 
för  sitt  bibliotek  av  Gottfrid 
Beijers  arvingar  ett  par  fastig- 
heter, värda  minst  180,000  kr., 
och  året  därpå  lämnades  till 
Stockholms  stad  den  största  av 
alla  svenska  biblioteksdonatio- 
ner: bankdirektör  och  fru  K.  A. 
Wallenberg  bestämde  nämligen, 
att  av  den  av  dem  donerade  kul- 
turfonden skulle  första  årets  av- 
kastning (1  million  kr.)  överläm- 
nas till  Stockholms  stad  till  upp- 
förande av  ett  stadsbibliotek,  med 
villkor  att  staden  till  samma 
ändamål  ansloge  femårsavkast- 
ningen av  Forsgrénska  fonden 
eUer  575,000  kr.  samt  kostnads- 
fritt uppläte  tomt.  Den  kommitté, 
som  haft  byggnadsfrågan  xmder 
utredning,  har  i  febr.  1922  av- 
lämnat sitt  betänkande,  som  går 
ut  på  inrättande  av  ett  bibliotek, 
avsett  för  alla  samhällsklasser 
och  i  möjligaste  mån  tillgodo- 
seende litteraturbehovet  för  det 
allmänna  bildningsarbetet  i 
Stockholm  genom  stora  utlå- 
ningshallar med  "öppna  hyllor", 
bokmagasin,  särskilda  avdelning- 
ar för  barn  och  för  studiecirklar, 
åtgärder  för  direkt  upplysning  i 
dagens  frågor,  filialsystem  o.  s.  v. 


1467 


Bibliotek 


1468 


Vandringsbibliotek  i  tre  olika  storlekar. 
Huvudbyggnaden  beräknas  i  det 
hela  skola  rymma  bortåt  300,000 
band.  —  Fyra  förmedlingsanstal- 
ter för  vandringsbiblio- 
tek åtnjuta  för  närvarande 
statsunderstöd :  Folkbild- 

ningsförbundet i  Stock- 
holm, Västra  Sveriges 
folk  bildningsförbund  i 
Göteborg,  Centralbyrån 

för  populära  vetenskap- 
liga föreläsningar  i 
Lund  och  Folkbiblioteket 
i  Luleå.  Från  dessa  anstalter 
kunna  boksamlingar  om  20,  50, 
80  böcker  erhållas  till  låns  mot 
en  låg  avgift.  Frakten  betalas  av 
anstalten.  Inom  vissa  gränser 
kunna  rekvirenterna  själva  be- 
stämma bibliotekens  innehåll 
(vandringsbibliotek  med  "rör- 
ligt" innehåll  i  motsats  till  dem 
med  "fast").  —  En  mellanställ- 
,ning  mellan  de  stora  statsbiblio- 
teken och  folkbiblioteken  intaga 
på  sitt  sätt  läroverksbiblioteken 
och  bland  dem  framför  allt  de 
8.  k.  stiftsbiblioteken,  bland  vilka 
Linköpings  är  det  största. 
Frågan  om  läroverksbiblioteken, 
och  icke  minst  hur  man  skall 
kunna  utnyttja  stiftsbiblioteken 
för  en  distriktsbiblioteksorganisa- 
tion,  är  sedan  1918  föremål  för 


utredning  av  inom  ecklesiastik- 
departementet tillkallade  sakkun- 
niga. Andra  sakkunniga  ha  1920 
tillkallats  för  att  utreda  folkbild- 
ningsfrågan i  hela  dess  vidd  och 
därmed  också  folkbiblioteksväsen- 
det. —  I  Sverige  har  man  ännu 
ej  någon  biblioteksskola  j  där- 
emot har  staten  fr.  o.  m.  1920 
anslagit  12,000  kr.  årligen  till 
anordnandet  av  fyra  en-veckas- 
kurser för  föreståndare  för  de 
små  folk-,  skol-  och  studiecirkel- 
biblioteken  (anslaget  användes 
delvis  till  stipendier  åt  del- 
tagarna) .  1915  stiftades  Sveri- 
ges allmänna  biblio- 
teksförening (S.  A.  B.),  av- 
sedd att  främja  utvecklingen  av 
Sveriges  biblioteksväsende.  För- 
eningens organ  är  Biblioteksbla- 
det. 1921  bildades  en  speciell  sam- 
manslutning för  de  offentliga  ve- 
tenskapliga bibliotekens  tjänste- 
män. Svenska  bibliotekarie- 
samfundet. För  bokhistoria  och 
biblioteksväsen  (med  huvudvikt 
lagd  på  det  vetenskapliga)  fin- 
nes i  Nordisk  tidskrift  för  bok- 
och  biblioteksväsen  ett  särskilt 
organ.  —  Biblioteksteknik.  Det 
gemensamma  målet  för  alla 
offentliga  bibliotek  är  att  i  möj- 
ligaste mån  befrämja  tillgodo- 
görandet av  den  litteratur  de  för- 
vara. Men  metoden  för  deras  ar- 
bete måste  givetvis  i  hög  grad 
växla  allt  efter  arten  av  deras 
uppgifter.  I  de  vetenskapliga 
biblioteken,  med  deras  jämförel- 
sevis ringa  utlåning,  med  deras 
ofta  ytterst  dyrbara  och  ibland 
oersättliga  samlingar  och  med  en 
publik,  som  i  stor  utsträckning 
är  vetenskapligt  utbildad,  använ- 
der man  helt  naturligt  andra 
tillvägagångssätt  än  i  folkbiblio- 
teken, med  deras  oftast  ytterst 
starka  frekvens,  deras  jämförelse- 
vis mindre  dyrbara  bokförråd  och 


1469 


Bibliotek 


1470 


en  publik,  hos  vilken  man  ofta 
ej  kan  påräkna  annat  än  en  myc- 
ket ringa  litteraturkunskap.  Ett 
folkbibliotek  har  ingen  anledning 
att  vid  katalogiseringen  av  böc- 
kerna taga  med  bibliografiska 
detaljer,  som  ett  vetenskapligt 
bibliotek  kan  anse  sig  böra  taga 
hänsyn  till,  men  å  andra  sidan 
finner  man  ofta  i  folkbiblioteken 
i  vissa  avseenden  en  mångsidi- 
gare utbildning  av  katalogerna, 
än  vad  åtminstone  svenska  ve- 
tenskapliga bibliotek  anse  sig  be- 
höva. Man  kompletterar  i  stor  ut- 
sträckning författarkata- 
logen  med  en  titelkata- 
log, man  upplägger  jämte  den 
alfabetiska  katalogen 
en  systematisk  och  katalogi- 
serar dessutom  arbetena  direkt 
på  det  ord,  som  anger  det  ämne 
boken  handlar  om  (ämnes- 
ka t  a  1  o  g) .  En  sammanfattning 
av  författar-,  titel-  och  ämnes- 
katalog är  ordbokskata- 
logen. (Sveriges  allm.  biblio- 
teksförening har  under  utarbe- 
tande katalogregler  för  folkbib- 
lioteken.) Ju  större  ett  bibliotek 
är,  dess  mera  detaljerad  är  i  regel 
den  klassifikation,  som  följes  vid 
uppdelningen.  Detta  gäller  både 
om  vetenskapliga  och  folkbiblio- 
tek. Men  för  de  senare  är  det 
därvid  både  med  hänsyn  till  upp- 
ställningen och  utlåningen  av  vikt 
att  få  kortast  möjliga  beteck- 
ningar, signaturer,  för  av- 
delningarna: en  eller  några  få 
bokstäver  eller  siffror.  Flera  sy- 
stem finnas  utarbetade.  Bland 
dem  kan  nämnas  den  av  den 
amerikanske  bibliotekarien  Mel- 
vil  Dewey  1873 — 76  utarbetade 
decimalklassificeringen,  där  deci- 
malsystemet lagts  till  grund  för 
det  systematiska  ordnandet  av 
litteraturen.  Detta  system  antogs 
1895   av  det  internationella  bib- 


Grundplan  till  Bergens  off.  bibliotek  (1 
vi\ii.).  En  ganska  vanlig  plananordning 
för  ett  något  större  folkbibliotek.  Rakt 
fram  utlåningsrummet  med  bokmaga- 
siuet  bakom  samt  läsrummet  för 
vuxna  till  höger  och  läsrum  och  ut- 
låning   för    barn    till    vänster. 

liografiska  institutet  i  Bryssel 
och  användes  med  eller  utan  för- 
ändringar av  bibliotek  i  flera 
europeiska  länder.  Ett  k  1  a  s  - 
s i f  ik  a  t  i  o n s sy s t  em  för 
svenska  bibliotek,  avse- 
ende i  främsta  rummet  folkbib- 
lioteken men  grundande  sig  i 
huvudsak  på  en  i  de  stora  svenska 
biblioteken  utbildad  praxis,  har 
utarbetats  av  S.  A.  B.  Vid  ut- 
låningen bör  ett  vetenskapligt 
bibliotek  i  regel  tillämpa  ganska 
omständliga  metoder,  med  utskri- 
vande av  arbetets  titel  och  med 
särskild  underskrift  av  låntaga- 
ren var  gång  ett  arbete  utlånas. 
I  ett  folkbibliotek  måste  man 
däremot  använda  enklast  och 
snabbast  möjliga  metoder,  och 
genom  vissa  anordningar  har  man 
t.  o.  m.  utan  egentlig  olägenhet 
kunnat  driva  det  därhän  att  man 
vid  utlåningen  ej  behöver  skriva 
något  utan  kan  nöja  sig  med  att 
i  den  utlånade  boken  stämpla 
den  dag,  då  den  skall  återlämnas 
(det  Browneska  syste- 
met). Den  hjälp  åt  de  besökan- 
de, som  även  i  de  vetenskapliga 
biblioteken  synnerligen  ofta  be- 
höver lämnas,  är  givetvis  ännu 
mer  av  nöden  i  folkbiblioteken. 
Ett  folkbibliotek,  som  skall  skö- 
tas så,  att  det  blir  till  verkligt 
gagn  för   sin  publik,   ställer   så- 


1471 


Bibliothéque  Nationale — Bidassoa 


1472 


rm 


t^rj:-^ 


Halmstads  stadsbibliotek.  Planritning. 
En  stor  sal  (IS, 5  x  13,5)  har  genom 
tunna  skiljeväggar  och  hyllor  delats  upp 
i  olika  avdelningar.  Utlåningsdisken  är 
1  mitten,  med  utlånings-  och  läsrum  för 
barn  till  vänster,  utlånlngsavdelningen 
för  vuxna  rakt  fram  och  läsrummet 
för  Tuxna  till  höger,  från  disken 
räknat. 

lunda  krav  på  sin  personal,  som 
i  mycket  äro  olikartade  dem 
som  ställas  pä  de  vetenskapliga 
bibliotekens  men  ej  därför  alltid 
behöva  vara  mindre  omfattande. 
Det  är  också  ett  mycket  tidigt 
framträdande  behov  inom  folkbib- 
lioteksrörelsen att  anordna  sär- 
skild utbildning  av  biblioteks- 
personalen. —  Bibliotekslokaler- 
nas anordning  beror  givetvis  ej 
blott  på  bibliotekets  storlek  utan 
även  och  t.  o.  m.  ännu  mer  på 
dess  arbetssätt.  I  ett  presens- 
bibliotek  är  läsesalen  det  cen- 
trala, i  utlåningsbiblioteken  ut- 
låningsrummet. I  sådana  folk- 
bibliotek, som  vid  utlåningen  till- 
lämpa  "öppna  hyll-systemet"  (se 
ovan),  innehåller  sistnämnda  rum 
utom  själva  låneexpeditionen 
vanligen  även  de  viktigaste  bland 
de  böcker  som  utlånas,  uppställ- 


da på  för  publiken  tillgängliga 
hyllor.  Det  nämnda  rummet 
måste  därför  i  de  större  folkbib- 
lioteken vara  ganska  stort  och 
rymligt.  1  mindre  folkbibliotek 
är  utlåningsrummet  ofta  också 
läsrvun.  "Ett-riuns-"  eller  rättare 
"en-sals-bibliotek"  erbjuder  emel- 
lertid fördelar,  framför  allt  i 
fråga  om  övervakningen,  vilka 
göra,  att  man  även  i  jämförelse- 
vis stora  stadsbibliotek  begagnat 
sig  av  denna  form  (t.  ex.  i  Häl- 
singborg och  Halmstad).  —  An- 
visningar för  skötseln  av  mindre 
bibliotek  kunna  bl.  a.  erhållas  i 
det  av  Fredrik  Hjelmqvist  och 
Knut  Tynell  utgivna  häftet:  Bib- 
liotek, dess  betydelse  och  skötsel. 

Bibliothéque     Nationale,     se 

Bibliotek   sp.    1453. 

Bibröd,  en  av  insekter  (fram- 
för allt  av  bin)  framställd  bland- 
ning av  nektar  och  frömjöl,  som 
tjänar  djuren  som  födoämne. 

Biby,  gods  i  Gillberga  skn, 
Söderm.  1.,  vid  Hjälmaren;  till- 
hör B.  fideikommiss  inom  ätten 
Celsing. 

Bi'ceps  (lat.  bis,  två  gånger, 
och  ca'put,  huvud),  den  tvehöv- 
dade.  Benämning  på  dels  över- 
armens stora  böjmuskel,  dels  en 
av  lårets  muskler. 

Bico'rnes,    se   Ericales. 

Bidasso'a,  flod,  som  upprinner 
på    s.    sidan    av    Pyrenéerna   och 


Fasanön    i    Bidassoa, 


1473 


Bidens — Bielke 


un 


utfaller  i  Biacayabukten.  Bildar  i 
sitt  nedre  lopp  gräns  mellan 
Frankrike  och  Spanien.  Nära 
mynningen  ligger  Fasan-  1.  Kon- 
ferensön,  där  Pyreneiska  freden 
1659  slöts. 

Bi'dens,  växtsläkte  (fam.  Com- 
po'sitae).  I  Sverige  förekomma 
tre  arter,  av  vilka  B.  triparti'ta, 
brunskära,  är  vanlig  på 
fuktiga  ställen.  De  innehålla  en 
skarp,  eterisk  olja  och  användes 
förr  såsom  läkemedel.  En  syd- 
amerikansk art,  B.  grandiflo'ra, 
odlas  som  prydnadsväxt.  Se  även 
Växternas   spridning. 

Bidet  [bida']  (fr.,  liten  häst), 
tvättställ   för  öittbad. 

Bidevind  ligger  ett  fartyg,  då 
det  seglar  så  högt  mot  vinden 
som  möjligt. 

Bidevindseglare,  se  S  i  m  - 
polyper. 

Bie,  kurort  i  Flöda  skn.  Söder- 
mani. 1.  Järnhaltig  källa,  vars 
vatten  numera  tappas  på  buteljer 
och  försäljes  över  hela  landet. 

Biedermeier  rbi'derma'jer], 
ursprungligen  en  komisk  figur  i 
Eichrodts  (1827—92)  dikter  i 
Fliegende  Blätter,  typen  för  in- 
skränkt men  godmodig  borgerlig- 
het. —  Biedermeierstil 
blev  därefter  benämning  på  den 
enkla,  borgerliga  form  av  em  pi- 
rens möbelstil,  som  utvecklades  i 
Tyskland  under  de  tryckta  tider- 
na efter  Napoleonskrigen  (1820 — 
50-t.).  Se  ill.  till  Möbel. 

Biel  [bil],  fr.  Bienne,  stad  i 
kantonen  Bern,  Schweiz,  vid 
Bielsjön.  Urtillverkning.  35,000 
inv.,  varav   %   tyskar. 

Bielas  komet  [Wlas]  upptäckt 
1826  av  österrikaren  Wilhelm  v. 
Biela,  f.  1782,  d.  1856;  vid  sitt 
framträdande  1845  och  1852 
delad  i  två  komponenter;  har 
sedan  icke  iakttagits  och  måste 
antagas  ha  upplösts.  Från  osyn- 


liga fragment  av  B.  härstamma- 
de med  säkerhet  de  bekanta  no- 
vemberstjärnfallen 1872,  1885  och 
1892. 

Bielefeld  [bi'lefält],  stad  i 
West  fålen,  Tyskland,  vid  Teuto- 
hurgerwald  och  floden  Lutter. 
Stor  linneindustri,  siden-,  möbel-, 
pappers-,  maskin-  och  vagnfabri- 
ker. 80,000  inv. 

Bielitz  |bi'l-],  po.  Bielsko, 
stad  i  Polen  vid  floden  Biala,  mitt 
emot  staden  Biala.  Tillföll  Polen 
juli  1920  genom  ambassadörskon- 
ferensens beslut  i  Teschen-kon- 
flikten  mellan  Polen  och  Tjecko- 
Slovakiet.  Ylleindustri.  19,000  inv. 

Bielke,  B  j  e  1  k  e,  gammal 
svensk  adelsätt,  härstammande 
från  sätesgården  Kråkerum  i 
Småland,  fördelad  på  flera  gre- 
nar, av  vilka  en,  numera  utdöd, 
fick  friherrlig  värdighet  1569. 
Den  nu  levande  grenen,  vars  hu- 
\-udman  innehar  fideikommiss- 
egendomarna Sturefors,  Viggeby- 
holm  och  Slattefors  i  östergötl. 
1.,  blev  friherrlig  1608  och 
grevlig  1687.  —  Ättens  första  sä- 
kert kända  medlemmar  äro  brö- 
derna Nils,  f.  1279,  d.  1304,  och 
Ture  Ketilsson,  f.  1283,  d. 
1322,  båda  riddare  och  riksråd. 
Den  senares  son  Erik  Tures- 
son B.  var  framstående  råds- 
herre under  Magnus  Erikssons 
tid,  deltog  i  förhandlingarna  i 
Oslo  1319  om  unionsakten  mellan 
Sverige  och  Norge  och  i  Nöteborg 
1323  om  fred  med  Ryssland.  Bro- 
dern Nils  Turesson  B.  var 
riksdrots  och  lagman  på  Öland,  i 
Småland  och  Finland,  bröt  med 
Magnus  Eriksson  och  blev  en 
av  Albrekts  av  Mecklenburg  an- 
hängare. Riksmarsken  Sten 
Bengtsson  B.  arbetade  1388 
på  att  inkalla  drottning  Marga- 
reta. Dennes  sonson  Ture  Tu- 
resson    B.,    f.    1425,    d.    1489, 


47.  —  L  c  z.  I.     Xr.  22.  8.  22. 


1475 


Bielke 


1476 


Gunilla   Bielke.    Aininiug   fi    SaUta,    Upp- 
land.   (S.    P.    A.    foto.) 

stämplade  mot  Karl  Knutsson, 
tillfångatogs  1452  men  lyckades 
fly  till  Danmark.  Han  återkom 
med  Kristian  I,  var  en  av  det 
danska  partiets  trognaste  anhän- 
gare men  sökte  efter  Brunke- 
bergsslaget  1472  försoning  med 
Sten  Sture  d,  ä.  En  ättling  till 
Ture  Turesson  var  Gunilla  B., 
f.  1568,  d.  1597,  konung  Johan 
111:8  andra  gemål,  förmäld  1585. 
Högen  skild  B.,  f.  1538,  d. 
1605,  riksråd,  sändes  1573  till 
Polen  för  att  verka  för  Johan 
III:s  val  till  polsk  konung.  B. 
stödde  Johans  liturgiska  planer, 
arbetade  på  att  stärka  stormän- 
nens ställning  och  öka  adels- 
privilegierna och  hade  icke  obe- 
tydlig del  i  framdrivandet  av 
1569  års  adelsprivilegier.  Efter 
Johans  död  medverkade  han  vis- 
serligen till  Uppsala  mötes  för- 
svar för  protestantismen,  men 
hans  fortsatta  arbete  på  höjande 
av  adelns  makt  bragte  honom 
i  skarp  konflikt  med  hertig 
Karl.  Han  drabbades  icke  av 
Linköpings  blodbad  1600  men  blev 
några  år  senare  överbevisad  om 
stämplingar  och  avrättad.  Hans 
bröder,  K  1  a  s  B.,  f .  1544,  d.  1623, 
och  Ture  B.,  f.  1548,  d.  1600, 
stödde  Sigismund  emot  hertig 
Karl.    Thure    B.    föll    oflFer    för 


Linköpings  blodbad  1600,  vilket 
Klas  B.  undgick  genom  att  be- 
gära nåd.  Riksrådet  Sten  B., 
d.  1638,  användes  av  Gustav  II 
Adolf  i  diplomatiska  uppdrag  och 
skötte  1636—38  jämte  Adler 
Salvius  de  underhandlingar  i 
Tyskland,  som  Axel  Oxenstierna 
vid  sin  hemresa  måste  lämna. 
Riksskattmästaren  Sten  B.,  f. 
1624,  d.  1684,  deltog  i  fredsför- 
handlingarna med  Danmark  1658 
och  1660  och  spelade  en  framträ- 
dande roll  i  rådet  under  de  föl- 
jande årtiondena,  dels  vid  finan- 
sernas ordnande,  dels  vid  Sveriges 
närmande  till  västmakterna 
(trippelalliansen  1668).  N  i  1  s  B., 
f.  1644,  d.  1716,  var  en  lysande 
krigare,  som  med  utmärkelse  del- 
tog i  Ludvig  XIV:s  krig  i  Bel- 
gien och  Sveriges  krig  mot  Dan- 
mark på  1670-t.  samt  i  tyske 
kejsarens  krig  mot  turkarna  på 
1680-t.  Generalguvernör  i  Pom- 
mern. En  utnämningsfråga  för- 
skaffade honom  Karl  XII:s  onåd. 
En  långvarig  process  mot  honom 
slutade  med  en  dödsdom  för  för- 
räderi, vilken  dom  dock  mildra- 
des till   fängelspstrafT.   Först   året 


Hogeaskild     Bielke.     Målning     å     Grlps- 
bolm. 


1477 


Bielsjön — Bifilär  lindning 


1478 


före  sin  död  fick  han  frihet  och 
upprättelse.  Hans  son  Ture 
Gabriel  B.,  f.  1684,  d.  1763, 
var  däremot  en  av  Karl  XII:s 
trognaste  följeslagare  såväl  under 
fälttågen  som  under  vistelsen  i 
Turkiet,  slöt  sig  sedan  till  Arvid 
Horn  och  motarbetade  som  en  av 
mössornas  ledare  hattarnas  även- 
tyrliga utrikespolitik.  Sonen 
X  i  1  s  A  d  a  m  B.,  f.  1724,  d.  1792, 
tillhörde  hovpartiet,  åtnjöt  stort 
förtroende  hos  Gustav  III  och 
verkade  ivrigt  för  bergshanterin- 
gens utveckling.  Axel  Gab- 
riel B.,  f.  1800,  d.  1877,  den 
föreg:s  sonson,  var  en  ivrig 
konstsamlare  och  stiftare  av 
Svenska  konstföreningen. 

Bielsjön  [bil-],  fr.  Bienne,  i 
kantonen  Bern,  Schweiz.  42  kv- 
km.  Stränderna  äro  rika  på  läm- 
ningar av  urgamla  pålbyggnader. 

Bien-Hoa,  stad  och  distrikt  i 
franska  Kochin-Kina.  Staden  har 
omkr.  10,000  inv.  Distriktet  B. 
är  i  n.  ett  skogbevuxet  slättland, 
i    s.    ett    bergland.    Befolkningen 


utgöres  av  annamiter 


Nils  Bielke.  Målniug  å  Salsta,  Uppland. 
(S.   P.   A.   foto.) 


Ture   Gabriel   Bielke.    Målnlug   å   Grlps- 
holm. 

Bier  [bir],  tyska  namnet  på 
öl.  —  Bierstube  [-sjto'be], 
ölstuga. 

Biesbosch  [bi'8bås-ch],  ett  200 
kvkm.  stort  marskland  mellan  de 
nederländska  provinserna  Nord- 
Brabant  och  Syd-Holland,  bildat 
genom  floden  Maas'  översvämning 
1421,  då  över  70  byar  förstördes. 
Genom  dikningsåtgärder  har  en 
stor  del  av  området  åter  kunnat 
bebyggas. 

Biesért,  Johan  Elof,  f. 
1862,  industriman,  politiker.  Chef 
för  Lennartsfors  a.  b.,  Värmland. 
Led.  av  A.  K.  1900—07,  av  F.  K. 
1911.  Finansminister  1905 — 06  i 
ministärerna  Limdeberg  och 
Staaflf. 

Bifilar-upphängning  (lat. 
tis,  två  gånger,  fi'lum,  tråd),  en 
kropps  upphängning  med  tvä  trå- 
dar, användes  stundom  i  fysika- 
liska instrument. 

Bifilä'r  lindning,  en  i  elektri- 
ska motståndsrullar  stundom  an- 
vänd trådlindning,  där  tråden 
vikes  dubbel  och  lindas  omkring 


1479 


Bi*fjäril — Bihar-bergen 


1480 


rullen.  Om  dessutom  upplind- 
ningsriktningen  för  vart  varv 
undras,  motverkas  på,  ett  effek- 
tivt  sätt   rullens   självinduktion. 

Bi-fjäril,  namn  på  vaxmott. 

Bifrost  [bivråst],  isl.  "den 
bävande  bron",  regnbågen,  i  den 
fornnordiska  mytologien  betrak- 
tad som  en  bro  mellan  jord  och 
himmel.  Vid  brons  högsta  punkt 
ligger  brovaktaren  Heimdals  bo- 
stad Himinbjorg. 

Bifurkation  (lat.  iis,  två 
gånger,  fu'rca,  gaffel,  tudelning). 
I  geografien  betyder  B.  ursprung- 
ligen, att  en  flod  delar  sig  i  två 
grenar  med  var  sitt  utlopp.  Ut- 
trycket användes  numera  nästan 
uteslutande  för  att  beteckna  ett 
specialfall  av  B.,  nämligen  det, 
då  vatten  vid  svagt  utpräglad 
vattendelare  överföres  från  ett 
vattensystem  till  ett  annat.  Då 
en  sjö  avger  sitt  vatten  genom 
två  olika  flodsystem,  säges  s  j  ö  - 
bifurkation  föreligga.  Ett 
för  oss  bekant  exempel  på  f  1  o  d  - 
bifurkation  är  Tärendö  älv, 
som  överför  vatten  från  Torne 
älv  till  Kalix  älv.  En  bifurkation 
i  ett  flodsystem  är  ett  tecken  på 
dettas  ringa  ålder.  En  av  de  båda 
floddalarna  eroderas  nämligen 
snabbare  än  den  andra  och  blir 
därigenom  så  småningom  ensam 
vattenförande. 

Bigami'  (lat.  bis,  två  gånger, 
grek.  ga' mos,  äktenskap ),tvegif te. 

Bigara'dier,  B  i  g  a  r  a'  d  - 

olja,  se  C  i  t  r  u  s.  ■ 

Bigarrå',    se   P  r  u  n  u  s. 

Bigene'risk  (lat.  6 is,  två  gång- 
er, och  ge'nus,  kön),  tvåkönad. 

Bige'sch  (fr.  bigueche),  lång, 
med  snörmakerier  försedd  uni- 
formsrock, som  bäres  av  officerare 
och  underofficerare  vid  svenska 
kavalleriet. 

Big  Horn  [bigg  hån].  1.  Parti 
av  Klippiga  bergen  i  n.  Wyoming, 


För.  Stat.,  med  toppen  Cloud 
Peak,  4,100  m.  —  2.  Nordameri- 
kansk flod,  bryter  igenom  B.  1. 
och  förenar  sig  med  floden 
Yellowstone. 

Bi-gift,  det  av  honungsbiet 
producerade  och  vid  dess  stygn 
insprutade  giftet.  Dettas  huvud- 
sakligen verksamma  beståndsdel 
är  av  antigennatur  (se  Anti- 
gen); utom  stark  lokal  retning 
vållar  det  upplösning  av  de  röda 
blodkropparna  (hemolys,  sed.  o.). 

Bignon  [binjå'r)],  Louis 
Pierre  Édouard,  f.  1771,  d. 
1841,  baron,  fransk  diplomat. 
Stod  högt  i  anseende  hos  Napo- 
leon, blev  efter  slaget  vid  Water- 
loo  utrikesminister  och  avslöt 
fördraget  3  juli  1815,  varigenom 
Paris  kom  i  de  allierades  händer. 
1817 — 30  gjorde  han  som  medlem 
av  deputeradekammaren  stark 
opposition  mot  den  reaktionära 
politiken.  Efter  julirevolutionen 
en  kort  tid  minister,  blev  han 
ånyo  oppositionsman,  men  drog 
sig  tillbaka  för  att  helt  ägna 
sig  åt  skriftställarskap.  Hans 
Eistoire  de  France,  behandlande 
tiden  1799 — 1812,  är  en  mycket 
använd  och  innehållsrik  källa. 

Bignonia'ceae,  växtfamilj 

(ordn.  Tubiflo'rae) .  Träd,  lianer 
och  buskar  med  motsatta  blad 
och  vanligen  tvåläppiga,  stora 
och  vackra  blommor.  Flertalet 
tillhöra  tropikerna.  Viktigare 
släkten  äro  Cata'lpa,  Cresce'ntia, 
Incarvi'Uea,  Jacara'nda,  Te'coina. 

Bigo'rdi,  se  Ghirlandajo. 

Bigo'tt  (fr.  bigot,  av  ty.  bei 
Gott,  vid  Gud),  skenhelig,  — 
Bigotteri',    fromleri. 

Bihar  [biha'9],  se  B  i  h  a  r 
och   Orissa. 

Bihar-bergen  [bi'hår-],  de 
Siebenbiirgaka  bergens  n.v.  ut- 
löpare  i  Rumänien.  B.  äro  rika 
på  nickel,  järn  och  koppar.    De 


1481 


Bihari — Bikarbonat 


1482 


Gol    Gumbaz,    Muhammed    Adil    sjahs    ?rav    i    Bijapur. 


högsta  topparna  äro  V 1  e  g  y  - 
a  s  z  a,  1,845  m.,  och  K  u  k  u  r  - 
beta,   1,850  m. 

Bihari,  språk,  tillhörande  den 
östra  gruppen  av  de  indiska  språ- 
ken. Se  Indien. 

Bihar  [biha'8]  och  Ori'ssa, 
provins  i  britt.  Indien  mellan 
Bengalen  och  Centralprovinserna 
och  Berar,  upprättad  1912  i  tre 
delar:  Bihar,  Orissa  och  Chota 
Nagpur.  Huvudstad  är  Patna. 
Odling  av  ris,  vete  och  tobak. 
Kolgruvor.  34,000,000  inv.  — 
Underprovinsen  Bihar  är  ett 
fruktbart  jordbruksland,  som  kal- 
las "Indiens  trädgård".  Där  var 
tidigare  buddhismens  central- 
härd, varom  en  mängd  kloster- 
ruiner vittna.  23,000,000  inv. 

Bihe  [biä'],  landskap  i  Angola. 
Bantubefolkning.  Orten  B.  är  med 
järnväg  förenad  med  kuststaden 
Benguela. 

Bijagoz,  se  Bissagos- 
ö  a  r  n  a. 

Bijapur  [bidjapo'8],  stad  i  s.ö. 
delen  av  indiska  provinsen  Bom- 
bay. Fordom  huvudstad  i  ett 
mäktigt  muhammedanskt  välde, 
under  vilken  tid  B.  hade  sin 
glansperiod.  Väldiga  ruiner  av 
citadell,  stadsmurar  och  tempel 
vittna  om  dess  forna  storhet.  Be- 


römda äro  sultanen  Muhammed 
Adil  sjahs  väldiga  gravbyggnad 
från  förra  delen  av  1600-t.  och 
Ibrahim  Adil  sjahs  moské.  1686 
erövrades  B.  av  stormogul 
Aurangzeb,  som  förenade  det  med 
Delhi-riket.  Efter  att  ha  tillhört 
nizamen  av  Hyderabad  och  mah- 
r ätterna  kom  det  1818  i  engels- 
männens händer.  28,000  inv. 

Bijouterier  [bisjoteri'er]  (av 
fr.  bijoii,  juvel),  smycken  1.  små 
prydnadsföremål  av  ädla  eller 
pläterade  oädla  metaller  med  in- 
fattade ädelstenar,  emaljer,  ko- 
raller, pärlemo  etc.  eller  imita- 
tioner av  dessa  ämnen. 

Bikaner  [bika'n8],  B  i  k  a  n  i  r, 
lydstat  i  Rajputana,  britt.  In- 
dien. Landet  är  ödsligt  och  vat- 
tenfattigt.  Kolgruvor  finnas. 
Export  av  yllevaror,  särskilt 
själar,  guldsmeds-  och  elfenbens- 
arbeten. Staden  B.  är  säte  för  en 
maharaja,  vilken  under  världs- 
kriget åtföljde  de  indiska  trup- 
perna till  Frankrike  och  var  en 
av  Indiens  representanter  vid 
fredskonferensen.  En  kamelkår 
från  B.  deltog  i  det  egyptiska 
fälttåget    1916.   700,000   inv. 

Bikarbona't  (lat.  bis,  två  gång- 
er, ca'rbo,  kol),  sura  karbonat, 
t.  ex.  natriumbikarbonat  NaH,CO|. 


1483 


Biklövar — Bila 


1484 


Mabarajan  av   Bikanar. 

Biklövar,  se  Klövdjur. 
Biknopp,  se  Knopp. 

Bikollatera'1,  se  Lednings- 
vävnad. 

BikonkaV  (lat.  bis,  två 
gånger,  och  co'ncavus,  hålig),  en 
kropp,  som  är  skålformigt  ur- 
holkad på  två  motsatta  sidor.  Se 
Lins. 

Bikonve'x  (lat.  Ms,  två 
gånger,  och  conve'xus,  välvd),  en 
kropp,  som  är  kupigt  välvd  på 
två  motsatta  sidor.  Se  Lins. 

Bikrona,  på  kronbladens  in- 
sida  fastade   utskott   eller   fjäll, 


som  skydda  blomman  för  regn 
och  insekter.  Se  Pollination. 

Bikt  1.  ö  r  o  n  b  i  k  t,  den  inför 
en  andlig  handledare,  bikt- 
fadern, i  enrum  avlagda  synda- 
bekännelsen, i  den  katolska  kyr- 
kan en  del  av  botens  sakrament. 
Från  början  uppkommen  och  till- 
lämpad  inom  österlandets  munk- 
väsen (såsom  inbördes  bekännel- 
se inför  bröderna  eller  enskild 
inför  abboten),  blev  den  person- 
liga bikten  snart  ett  även  av  lek- 
männen i  Orienten  allmänt  om- 
fattat bruk.  Till  västerlandets 
kyrka  förmedlades  B.  av  de  iro- 
skotska  munkarna,  vilka  mot  slu- 
tet av  500-t.  införde  den  i  den 
galliska  kyrkan.  Därifrån  sprid- 
de  den  sig  sedermera  så  småning- 
om inom  hela  den  västerländska 
kristenheten.  På  fjärde  lateran- 
mötet  1215  föreskrevs  slutligen, 
att  varje  vuxen  kristen  vid  även- 
tyr av  bannlysning  skulle  minst 
en  gång  om  året,  helst  vid  påsk- 
tiden, "i  prästens  öra"  bekänna 
alla  sina  synder.  Till  ledning  vid 
självrannsakan  uppställdes  bikt- 
böcker med  syndaregister  och 
med  motsvarande  botövningar  an- 
givna till  hjälp  för  prästen.  B. 
förrättas  oftast  i  kyrkan  och  i 
särskilda  biktstolar,  så  in- 
rättade, att  prästen  genom  en 
med  galleröppning  försedd  vägg 
kan  höra  men  ej  se  sitt  bikt- 
barn. I  den  protestantiska  kyr- 
kan är  privatbikten  frivillig.  Se 
vidare  Absolution,  Avlat 
och   Botgöring. 

Bikupa,  se  Biskötsel. 

Bi-kvadra't,  dubbelkvadrat, 
den  fjärde  potensen  av  en  stor- 
het. Då  9  är  kvadraten  på  3  och 
81  kvadraten  på  9,  så  är  81  bi- 
kvadraten  på  3. 

Bil,  populär  benämning  för 
automobil. 

Bila,  yxa,  slipad  endast  på  en 


1485 


Bilabialer — Bilddyrkan 


1486 


sida,  med  längre  skär  och  kortare 
skaft  samt  lättare  än  en  vanlig 
yxa.  Föres  med  en  hand.  Använ- 
des mest  till  efterarbeten.  For- 
dom avrättningsredskap. 

Bilabia'ler,  se  Kontakts- 
läge och  Labialer. 

Bilad  al-Djarid,  eg.  dadellan- 
det, landskap  i  södra  Tunis.  Vid- 
sträckta oaser  med  en  stor  mängd 
dadelpalmer.  Talrika  ruiner  från 
en  tidigare  kultur. 

Bila'ns  (lat.  hi'lanx,  med  två 
vågskålar),  dets.  som  balans. 

Bilatera'1  (lat.  his,  två  gån- 
ger, och  la' tus,  sida),  tvåsidig, 
sträckande  sig  åt  två  sidor.  — 
Bilateral-kontrakt  är 
till  ömse  sidor  bindande.  — 
Bilateralsymmetrisk,  se 
Symmetri. 

Bil-attest  (av  höll.  bijl,  yxa), 
ett  vid  fartygs  införande  i  far- 
tygsregistret erforderligt,  av  två 
trovärdiga  personer  utfärdat  in- 
tyg» som  anger  när,  var  och  av 
vem  fartyget  är  byggt  samt  vilka 
dimensioner  fartyget  har.  Intyget 
skall  avse  allenast  fartyg,  som 
byggts  inom  riket  och  icke  varit 
i  utländsk  ägo. 

Bilba'o,  n.  Spaniens  förnämsta 


' 

M. 

^  "T 

K\;?tV\ 

1  j^v  1 VV 

* 

•    *             ] 

^/^yj,^ 

^ 

1 

BB 

1 

~'^H 

1 

■  ■  '^B 

KD-. 
'^r-^.  ;:i 


Linbana  för  malmtransport,  Bilbao. 


Bilboquet. 

sjöstad,  i  provinsen  Biscaya,  vid 
floden  Nervion.  B.  är  utförsel- 
hamn  för  stora  järnmalmsfält  i 
grannskapet.  100,000  inv. 

Bilberg.  1.  J  o  h  a  n  B.,  f.  1646, 
d.  1717,  biskop  i  Strängnäs  från 
1701.  Som  professor  i  Uppsala 
först  i  matematik  och  sedan  i 
teologi  hade  han  deltagit  i  stri- 
den mellan  cartesianisraen  och 
ortodoxien  och  fört  den  förras 
talan  med  skärpa  och  ihärdighet. 
Förflyttades  1692  till  Örebro  så- 
som pastor.  Sitt  biskopsämbete 
förvaltade  han  med  nit.  Mång- 
sidigt lärd,  en  av  grundläggarna 
av  ett  vetenskapligt  studium  av 
matematik  i  Sverige.  —  2.  Fred- 
rik Otto  B.,  f.  1722,  d.  1806, 
politiker,  en  av  ledarna  för  oppo- 
sitionen mot  Gustav  III. 

Bilboquet  [bilbåkä'],  dels  en 
leksaksgubbe,  som  alltid  återtar 
upprätt  ställning,  dels  en  med 
skaft  försedd,  urholkad  träskål, 
vari  en  i  luften  uppkastad  kula 
uppfångas.  Kulan,  som  har  ett 
smalt  hål,  kan  ock  tagas  på  spet- 
sen av  skaftet. 

Bildande  konst,  bildkonst, 
kallas  konsten  i  inskränkt  bety- 
delse :  byggnads-,  bildhuggar- 
och  målarkonst,  teckning  och 
grafiska  konstarter.  Särskiljandet 
av  bildande  konst  och  1  j  u  d  a  n  - 
d  e  konst  (musik,  poesi)  härrör 
från  Lessing. 

Bilddyrkan.      Hos     de     flesta 


1487 


Bilddyrkan 


1488 


Relikvariestatyett     1     Conques      (Frank. 

rike),  den  äldsta  bevarade  kristna  kult- 

Btatyn    (900-t.). 

folkslag  förekommer  den  tron, 
att  ett  magiskt  samband  förenar 
varje  bild  av  ett  levande  väsen 
med  detta  väsen  självt  och  att 
den,  som  har  tillgång  till  den 
förra,  därmed  också  äger  förbin- 
delse med  det  senare.  Särskilt 
betydelsefullt  har  detta  föreställ- 
ningssätt blivit  på  det  religiösa 
området:  de  övernaturliga  väsen- 
dena tick  man  genom  använd- 
ningen av  bilder  s.  a.  s.  inom 
räckhåll.  Därav  kommer  det  i  de 
flesta  religioner  vanliga  bruket  av 
gudabilder,  vilka  ägnas  den  dyr- 
kan och  tillbedjan,  som  tillkom- 
mer den  avbildade  guden;  därav 
emellertid  också  det  i  vissa  högre 
religioner  (mazdaismen,  judendo- 
men, islam)  gällande  förbudet  mot 
gudabilder,  varigenom  religions- 
stiftaren velat  framhäva  gudens 
immateriella  väsen  och  utesluta 


försök  att  pä  magisk  väg  göra 
sig  till  herre  över  gudomen.  — 
Gudabilder  hos  högre  folk,  såsom 
antikens  greker  och  romare,  är  o 
av  två  slag,  kultbilderna,  som 
intaga  hedersplatsen  i  templen 
eller  på  de  heliga  områdena, 
och  bilder,  som  framställa  guden 
under  utförande  av  någon  hand- 
ling, ofta  tillsammans  med  andra 
figurer.  De  senare  äro  i  regel  av- 
sedda att  illustrera  någon  viss 
myt,  äro  av  berättande  natur  och 
dyrkas  icke.  Kultbilderna  äro 
däremot  att  betrakta  som  gudens 
representanter;  framför  dem  ut- 
föras kulthandlingarna,  och  de 
få  i  gudens  ställe  mottaga  offer 
och  hedersbetygelser.  —  Gamla 
tidens  kyrka  ärvde  från  juden- 
domen den  absolut  avvisande  håll- 
ningen mot  allt  vad  bilder  hette. 
Ute  i  romarriket  kom  den  emel- 
lertid under  helt  andra  inflytel- 
ser. I  katakomberna  (se  d.  o.) 
började  man  sålunda  redan  under 
100-t.  efter  hedniska  förebil- 
der smycka  de  avlidnas  viloplat- 
ser med  symboliska  framställ- 
ningar. Härmed  torde  dock  ännu 
ingen  som  helst  B.  ha  varit  för- 
bunden. Annorlunda  blev  förhål- 
landet, allt  efter  som  kyrkans  be- 
tydelse i  riket  ökades  och  framför 
allt  från  Konstantins  tid.  Trots 
motståndet  från  synoder  och  le- 
dande kyrkomän  höllo  bilderna 
nu  sitt  intåg  i  kyrkorna  och  med 
dem  även  den  magiska  uppskatt- 
ningen och  B.  —  I  Bysans  möter 
ett  sista  uppflammande  av  mot- 
ståndet mot  B.  under  700-  och 
800-t.  Omkr.  726  utfärdade  näm- 
ligen kejsar  Leo  III,  förmodligen 
under  intrycket  av  ett  liknande 
edikt  från  kalifen  till  kyrkorna 
i  det  närbelägna  muhammedan- 
ska riket  och  väl  även  av  önskan 
att  kuva  den  av  de  bildvänliga 
munkarna  behärskade  kyrkan,  en 


1489 


Bildhnggarkonst 


1490 


kungörelse,  som  förbjöd  B.  och 
befallde  bildernas  avlägsnande 
ur  kyrkorna.  Samma  hållning 
intogs  av  hans  närmaste  efter- 
trädare. Detta  bildstorman- 
d  e  väckte  emellertid  stark  oppo- 
sition, och  under  kejsarinnan 
Eirene,  då  bildvännerna  åter 
kommo  till  makten,  beslöts  på  en 
synod  i  Nicaea  (787),  att  bilder 
finge  uppsättas  och  även  äras 
med  kyss  och  knäfall,  ehuru  vis- 
serligen icke  tillbedjas  med  sam- 
ma dyrkan  som  det  gudomliga. 
Till  samma  resultat  förde  för- 
nyandet av  bildstriden  på  800-t. 
Under  dessa  fejder  hade  Roms 
påvar  stått  på  bildvännernas 
sida.  En  annan  ståndpunkt  intogä 
av  Karl  den  store  och  hans  teo- 
loger. Dessa  förklarade  i  en 
omkr.  790  utgiven  skrift,  Li'bri 
caroWni  (de  karolingiska  böcker- 
na), att  B.  vore  helt  och  hållet 
förkastlig  men  att  bilder  visser- 
ligen kunde  få  finnas  till  kyrkor- 
nas prydande,  de  okunnigas  un- 
dervisning och  de  heligas  åmin- 
nelse. En  sådan  ståndpunkt  var 
emellertid  för  folkets  flertal 
alltför  andlig  och  svårtillgäng- 
lig, och  kyrkans  ledare  uppmunt- 
rade faktiskt  användandet  av  bil- 
der och  vördnadsbetygelserna  in- 
för dessa.  De  bilder,  som  sålunda 
kommo  till  användning,  voro 
emellertid  både  i  Orienten  och 
västerlandet  endast  målningar, 
mosaiker  och  reliefer.  Statyer, 
"helgonbilder"  i  modern  mening, 
voro  icke  tillåtna  och  hade  aldrig 
från  något  håll  påyrkats.  Ännu 
mindre  hade  man  tänkt  sig,  att 
dylika  bilder  skulle  kunna  ställas 
på  altarna;  en  påvlig  bulla  av 
867  föreskrev,  att  på  altarbordet 
endast  finge  placeras  reliker, 
evangeliebok  och  nattvardskärl. 
Under  loppet  av  900-t.  uppkom 
emellertid  i  södra  Frankrike  bru- 


ket att  ge  relikgömmorna  form 
av  statyetter.  I  folkets  uppfatt- 
ning fingo  dylika  bilder  en  viss 
grad  av  identitet  med  helgonet 
självt;  de  troende  samlades  med 
iver  kring  dem,  och  underverk  be- 
rättades äga  rum.  Relikvarie- 
statyetterna  spriddes  därför 
raskt,  och  sedan  de  en  gång  blivit 
vanliga,  kunde  även  bilder  utan 
reliker  nyttjas.  På  1100-t.  synes 
bruket  av  kultstatyer  ha  varit 
allmänt  i  hela  den  västerländska 
kristenheten.  I  de  protestantiska 
kyrkorna  har  B.  städse  varit  helt 
och  hållet  bannlyst.  I  de  refor- 
merta ha  även  bilderna,  åtmin- 
stone i  äldre  tid,  varit  totalt  för- 
bjudna, medan  den  lutherska  i 
det  hela  intagit  den  förmedlande 
karolingiska  ståndpunkten,  vilken 
även  hävdats  gent  emot  nya  för- 
sök till  radikalt  bildstormande 
(jfr  Karlstad  t).  I  den  ka- 
tolska kyrkan  florerar  B.  allt- 
jämt; särskilt  anses  åtskilliga 
madonnabilder  på  olika  orter 
som  undergörande. 

Bildhuggarkonst,  skulptur, 
plastik,  är  den  art  av  den 
bildande  konsten,  som  i  ett  fast 
ämne  (lera,  gips,  sten,  metall, 
trä,  elfenben  o.  s.  v.)  återger 
organiska  former  i  tre  dimensio- 
ner, antingen  som  friskulptur 
(statyer,  statyetter,  grupper) 
eller  som  upphöjningar  —  någon 
gång  in  sänkningar  —  på  en  yta 
(reliefer).  Dess  verk  äro  anting- 


Faleolitisk    grottristningr    och    -m&Ining. 
Font-de-Gaume.    Frankrike. 


1491 


Bildhuggarkonst  (Egypten) 


1492 


Faleolitisk    kalkstensstatyett    frän    Wil- 
lendorf,   Österrike. 

en  fristående  eller  knutna  till 
arkitekturen  (monumentalökulp- 
tur).  DS.  det  gäller  större  arbe- 
ten, utför  konstnären  i  regel  först 
en  mindre  skiss  i  lera,  vax, 
plastelina  eller  annat  mjukt  ma- 
terial och  därefter  en  lermodell 
i  den  avsedda  storleken.  Av  denna 
tages  sedan  en  gipsavgjutning, 
som  användes  vid  det  slutliga 
utförandet  i  sten  eller  metall.  Se 
vidare  Gjutning.  —  B:s 
historia  går  nästan  lika  långt 
tillbaka  som  människans.  Kedan 
från  paleolifisk  tid  har  man  i 
syd-    och   mellaneuropeiska   grot- 


tor funnit  såväl  reliefer  i  form 
av  enkla  ristningar  som  fri- 
skulpterade  djur-  och  människo- 
figurer. Djurbilderna  utmärkas 
av  en  storartad  naturalism, 
medan  försöken  till  människo- 
framställning stannat  vid  råa 
ansatser.  Se  Stenåldern.  — 
EGYPTEN".  Sin  första  storhets- 
tid upplever  B.  i  Egypten.  Den 
står  där  i  nära  saraband  med 
arkitekturen,  smyckar  framför 
allt  tempel  och  gravar.  Särskilt 
är  den  intimt  förbunden  med 
dödskulten:  i  graven  medförde 
den  döde  statyer  av  sig  själv, 
vari  hans  själ  troddes  ta  sin 
boning,  och  av  sina  tjänare,  och 
på  dess  väggar  skildrades  hans 
liv  i  målningar  och  reliefer.  De 
senare  äro  antingen  upphöjda 
1.  fördjupade  (relief s-cn-creux)  ; 
i  bägge  fallen  håller  sig  fram- 
ställningen strängt  i  ytan,  och 
figurer  och  föremål  fördelas  över 
denna  utan  hänsyn  till  perspek- 
tiv och  naturalistisk  bildverkan 
blott  med  önskan  att  åstadkom- 
ma största  tydlighet  i  berättel- 
sen. I  samma  avsikt  avbildas 
figurerna  med  huvud  och  ben  i 
profil  men  bålen  en  face.  Staty- 


Egyptiska  skulpturer  från  gramla  riket:   Cbefren.   Dioritstaty  fr4n   Gizeh.    Kairo. 

—   Byfogden.    Trästatyett   från   Sakkara.    Kairo.    —   Skrivaren.    Kalkstensstatyett 

från   Sakkara.    Faris. 


1493 


Bildhuggarkonst  (Egypten) 


1494 


erna  äro  i  regel  strängt  symmet- 
riska och  följa  frontalitetslagen 
(se  d.  o.).  Såväl  statyer  som 
reliefer  voro  målade  i  flera 
färger.  —  I  skulpturerna  från 
gamla  riket  (omkr.  2980 — 2475 
f.  Kr.)  kan  man  skönja  två 
olika  riktningar,  som  även  i  det 
följande  uppträda  vid  sidan  av 
varandra  och  som  föranlett  an- 
tagandet av  en  hovkonst  och  en 
folklig  konst.  Gudar  och  farao- 
ner framställas  med  sträng  stili- 
sering, stel,  orörlig  hållning  och 
hieratisk  uppsyn,  ofta  i  kolossala 
mått  och  med  en  monumental 
massverkan.  Ställningen  är  van- 
ligen sittande,  som  i  den  berömda 
statyn  av  konung  Chefren  från 
Gizeh,  nu  i  Kairo.  I  den  stora 
sfinxen  vid  Gizeh  (se  ill.  till 
Sfinx)  framställes  konungen 
med  lejonkropp.  Den  andra  grup- 
pen omfattar  s.  k.  tjänarfigu- 
rer,  folkliga  typer  i  skiftande 
ställningar  och  sysselsättningar, 
återgivna  med  en  förbluffande 
naturalism  och  en  individuell 
karaktäristik,  som  ger  dem 
tycke  av  verkliga  porträtt.  De 
äro  vanligen  av  små  mått  samt 
utförda  av  trä  eller  kalksten, 
medan   kolossalstatyerna    äro    av 


Egyptisk    relief    från    gamla    riket. 
Kalksten.    London. 

hårdare  stenarter,  ss.  basalt  och 
diorit.  Till  de  mest  bekanta  av 
dessa  statyer  och  statyetter  höra 
den  s.  k.  Byfogden  (i  Kairo)  och 
Skrivaren  (i  Louvre),  bägge  funna 
i  Sakkara.  ■ —  Under  mellersta 
riket  (omkr.  2160—1788  f.  Kr.) 
fortsätter  utvecklingen  i  samma 
banor,  men  faraonbilderna  fä 
mer  individualiserade  anletsdrag, 
som  i  en  sittande  staty  av  Ame- 
nemhet  III  från  Fajjum  eller  de 
s.  k.  hyksos-sfinxerna  från  Tanis, 
som  sannolikt  framställa  samme 
konung  med  lejonkropp.  —  Även 
i  början  av  nya  riket  (omkr. 
1580—1150  f.  Kr.)  ansluter  man 
sig  till  äldre  traditioner,  då  de 
stora  templen  i  Karnak  och 
Luksor  smyckas  med  kolossal- 
statyer och  reliefer  och  de  s.  k. 


Egyptiska  skulpturer  från  nya  riket  (Amenhotep  IV) :  Drottning  Nefertete.  Sand- 

stenshuTud.    Berlin.    —    Torso    av    kverts.    London.    —    Amenhotep    IV    och    hani 

drottning.   Relief.   Berlin. 


1495 


Bildhuggarkonst  (Mesopotamien) 


1496 


Egjrptisk  skulptur  från   mellersta  riket; 

Hyksos-sfinx   från   Tanis.    Granit. 

Kairo. 

Memnonstoderna  vid  Tebe  (se 
ill.  till  d.  o.)  resas.  Med  Amenho- 
tep  IV  (1375—1358  f.  Kr.)  in- 
träder emellertid  en  revolution 
såväl  pä,  det  religiösa  området 
som  på  konstens,  där  naturalis- 
men nu  får  göra  sig  fullt  gäl- 
lande även  i  framställningen  av 
faraonerna.  I  porträtthuvuden 
och  reliefer,  som  återgiva 
konungen  och  hans  familj,  fram- 


träder en  intim  verklighetsskild- 
ring och  en  utsökt,  vek,  nästan 
överförfinad  konst.  Samma  egen- 
skaper prägla  en  i  Tell  al-Amar- 
na  funnen  kvinnlig  torso,  ett  i 
egyptisk  konst  enastående  mäs- 
terverk av  nakenframställning. 
Men  efter  Amenhoteps  död  följer 
en  reaktion.  Man  återvänder  till 
äldre  traditioner,  som  i  kolossal- 
statyerna  vid  Abu-Simbel  (se 
ill.  till  d.  o.).  Reliefframställ- 
ningen utvecklas  dock  till  större 
naturalism  i  de  stridsscener,  som 
nu  blevo  dess  vanligaste  motiv. 
Under  den  saitiska  dynastien 
(663—525  f.  Kr.)  gör  sig  en 
arkaiserande  riktning  gällande. 
Man  efterbildar  gamla  rikets 
skulpturer.    Det    grekiska    infly- 


Egyptisk  skulptur  från  nya  riket:  Skif- 
ferhuvud. Berlin. 


Sumeriskt    huvud.    Från    Tello.    Berlin. 

tandet,  som  börjar  redan  under 
denna  tid,  blir  under  ptolemai- 
erna  (323—30  f.  Kr.),  då  Egyp- 
ten ingår  i  det  hellenistiska  kul- 
turområdet, ännu  starkare.  De 
på  en  gång  naturalistiskt  och 
monumentalt  formade  huvudena 
i  grön  skiffer,  som  härröra  från 
denna  period,  höra  till  det  yp- 
persta, den  egyptiska  B.  skapat. 
Se  även  ill.  till  Egypten.  — 
ORIENTEN.  I  Mesopota- 
mien når  B.  ej  samma  storar- 
tade utveckling  som  i  Egypten 
men  frambringar  dock  bland  de 
kulturfolk,  som  här  avlösa  var- 
andra, betydande  verk.  Sumerer- 
na (omkr.  4000—2000  f.  Kr.)  ha 
efterlämnat  såväl  reliefer  som 
statyer  och  huvuden,  varav  sär- 


1497 


Bildhuggarkonst  (Indien) 


1498 


'~isk     skulptur:     ^'°'^t'^^"S"^^>„°^fik" 


skilt  de  senare  utmärka  sig  ge- 
nom  en   monumental  form.   Den 
gammalbabyloniska     B.      (omkr. 
2000—1100  f.  Kr.)  är  mest  känd 
genom  reliefer,  sä  även  den  assy- 
riska    (omkr.   1100—600  f.  Kr.), 
som  nära  ansluter  sig  till  arki- 
tekturen, särskilt  i  de  bevingade 
tjurar   och  lejon  med  människo- 
huvuden, som  inrama  portalerna. 
Kelieferna,   som    äro   strängt  yt- 
mässiga  och  i  figurframställning- 
en    likna    de    egyptiska,    skildra 
särskilt    härskarnas    dagliga    hv 
och      krigiska      bedrifter;       sitt 
största  mästerskap  utveckla  assy- 
rierna    dock    i    återgivandet    av 
djurbilder  och  jaktscener,  vari  de 
skapat  verk   av  gripande   natur- 
sanning och  stor  och  sträng  linje- 
skönhet.    Utmärkande     för     den 
nybabyloniska  B.    (500-t.  f.  Kr.) 
äro     reliefer     i     glaserad     lera, 
lysande  i  starka  färger,  en  konst- 
art,   som    upptages   av  perserna 
vilka    under    akemeniderna    (550 

331     f.     Kr.)      utvecklade     en 

eklektisk  konst,  vari  processions- 
bilder, sådana  som  bågskytte- 
frisen från  Susa,  nu  i  Louvre, 
spela  en  stor  roll.  Senare 
kommer  den  persiska  B.  under 
hellenistiskt  inflytande  men 
återknyter  under  sasaniderna 
(226—641     e.    Kr.)     delvis     för- 


_    Döende    lejoninna.     Helief    frä-n 
London. 

bindeisen    med    den    fornpersiska 
konsten.  Se  även  ill.  till  A  s  a  y  - 
r  i  e  n,  B  a  b  y  1  o  n  i  e  n  och  Per- 
sien. —  Indien.  Den  indiska 
B.  har  påverkats  av  såväl  persisk 
som  grekisk  konst,  men  framför 
allt  har  dess  karaktär  och  utveck- 
ling bestämts  av  religionen.  Dess 
framträdande   i   bevarade   monu- 
ment är  samtidigt  med  buddhis- 
mens   seger    (omkr.   250   f.   Kr.). 
Dessförinnan      har     funnits     en 
gammalindisk  konst,  som  huvud- 
sakligen arbetat  i  trä  och  darfor 
gått    förlorad.     Dess    inflytande 
spåras  dock  i  de  om  förebilder  i 
detta   material    vittnande    skulp- 
tursmyckade    stupastängslen   och 
grottemplen,   där    en   indisk   typ 

särskilt   framträder   i  kvinnobil- 


Persisk    relief    i    glaserat    tegel.    Fr&n 
Susa.    Faria. 


1499 


Bildhuggarkonst  (Kina) 


1500 


Indisk     skulptur:     En    av    portarna    till 
stupan   i   Sancbi, 

derna  med  deras  fylliga  former, 
smala  midja  och  svällande  bröst. 
Buddha  själv  framställes  först  i 
den  under  starkt  hellenistiskt  in- 
flytande stående  Gandhara- 
konsten  (se  d,  o.)  vid  Indiens 
nordvästgräns,  som  blomstrar 
under  de  tre  första  årh.  e.  Kr. 
Den  där  skapade  typen  av  den 
på  korsade  knän  sittande  guden 
med  ett  vördnadsbjudande  ut- 
tryck av  inåtskådande  i  sitt 
orörliga  ansikte  sprider  sig  över 
hela  den  buddhistiska  världen. 
Med     buddhismens    tillbakagång 


Indisk       skulptur:        Dansande       Sjiva. 
Bronsstatyett.   Madras. 

(från  orakr.  600)  återvända  dock 
de  gamla  gudarna  i  månghövdad 
och  mångarmad  gestalt  och  be- 
folka de  skulpturöversållade 
pagoderna  samt  framställas  i 
brons-  och  mässingsstatyetter. 
Se  även  ill.  till  Indien.  — 
Kina.  De  äldsta  bevarade 
alstren  av  kinesisk  B.  äro 
heliga  offerkärl  av  brons  från 
Chou-dynastien  (1122—249  f. 
Kr.),  smyckade  med  band-  och 
djurornamentik,  den  senare  i 
någon  mån  påminnande  om  den 
nordiska       vikingatidens       drak- 


Indisk   skulptur:   Reliefer  ä  fasaden  till  grottemplet  i   Karli. 


1501 


Bildhuggarkonst  (Kina) 


1B02 


slingor.  Under  Han-dynastien 
(206  f.  Kr.— 220  e.  Kr.)  till- 
komma även  runda  bronsspeglar 
med  en  mera  naturalistisk  djur- 
och  växtornamentik,  som  i  vissa 
fall  röjer  västasiatiskt-hellenis- 
tiskt  inflytande.  Från  samma  tid 
iiro  de  tidigaste  stenrelieferna, 
som  förekomma  i  gravar  i  pro- 
vinsen Shantung,  där  vardags- 
och  sagomotiv  framställas  i 
en  livfullt  berättande  stil  med 
tisrurerna    primitivt    uppradade    i 


Indisk      skulptur:      Buddhastaty      från 

Gandhara.    Berlin.    —   Buddhastaty   från 

Ceylon.  Colombo. 

samma  plan.  Under  Han-dyna- 
stien införes  även  buddhismen, 
som  senare  sätter  starka  spår  i 
de  kolossala  klippskulpturerna  i 
Yiin-kang  (400-t.)  och  Long-Mén 
(500-  och  600-t.),  där  Buddha  och 
hans    folie    av    Bodlii-jattvas     (se 


Kinesisk   klippskulptu: 
Tiin-kang-. 

Buddha)  framställas  i  en  av 
klassisk  skönhetskänsla  präglad 
stil,  som  utom  indiskt  även  upp- 
visar västasiatiskt-hellenistiskt 
inflytande.  I  de  yngsta,  frän 
T'ang-dynastien  (618—907  e.  Kr.) 
härrörande  skulpturerna  av  tem- 
pelväktare, återgivna  med  en  gro- 
tesk realism,  röjer  sig  dock  en 
rent  kinesisk  riktning,  som  även 
präglar  de  om  en  enastående 
naturiakttagelse  vittnande  häst- 
relieferna  på  kejsar  T'ai-tsimg3 
(d.  650)  grav,  vilkas  tolkning 
av  rörelsen  påminner  om  1800-t:3 
impressionism.  Under  senare 
perioder    dominerar    småskulptu- 


Kinesisk    gravrelief.    Wu-liauig-tsn. 


Kinesiska    klippreliefer :    Tempel  väktare, 
Long-Mén, 


1508 


Bildhuggarkonst  (Japan) 


1504 


Kinesisk    relief    frå.n    kejsar    Tai-isungs 
grav.    Si-an-fu, 

ren,  särskilt,  sedan  porslinstill- 
verkningen undfer  Ming-dynastien 
(1368—1643)  trätt  i  förgrunden, 
figurer  av  detta  material.  Se 
även  ill.  till  Kina.  — -  Japan. 
Den  japanska  konsten  står  i 
starkt  beroende  av  den  kinesiska. 
Buddhisraens  införande  omkr. 
550  e.  Kr.  bildar  upphovet  till 
tempelstatyer,  några  av  kolossala 
mått,  präglade  av  indiskt-kine- 
siskt  inflytande  och  utförda  i 
trä,  brons  eller  s.  k.  kanshitsu- 
teknik,  där  bilden  är  modellerad 
i  lack  på  en  med  väv  överdragen 
träkärna.  Buddha-  och  Bodhi- 
sattvabilderna,  bland  vilka  den 
s-  k.  Dai-Butsu  i  Nära  från  700-t. 
når  en  höjd  av  26  m.,  visa 
den  ursprungliga  indiska  ideal- 
typen.   Men    i    krigiska  väktar- 


statyer,  särskilt  från  Nara-perio- 
den  (645 — 794),  framträda  en 
dramatisk  rörlighet  i  ställning- 
arna och  en  grotesk  realism  i 
uttrycket,  som  tyda  på  inflytan- 
de från  de  kinesiska  T'ang-skulp- 
turerna.  Under  Kamakura-perio- 
den (1185—1333),  då  träskulptu- 
ren utövad  av  mästare  som  Jokei 
och  Unkei  står  i  förgrunden,  når 
denna  realistiska  riktning  i  vak- 
tar- och  porträttstatyer  en  dra- 
matisk livfullhet  och  linjerytm, 
som  påminner  om  europeisk 
barockkonst.  Från  samma  tid  är 
den  kolossala,  15  m.  höga  Dai- 
Butsu  av  brons  i  Kamakura. 
Under  den  följande  tiden  förlora 
de  religiösa  bilderna  sin  högtid- 
liga hållning  och  bli  allt  mera 
sirliga.  I  stället  framträder  under 
1600— 1800-t.  en  utomordentligt 
levande  stil  i  småskulpturer  av 
olika  material  och  i  konsthant- 
verket, som  i  smyckandet  av 
svärdens  parerplåtar  och  snidade 
bälteknappar  (s.  k.  netsuke) 
utvecklar  en  naturiakttagelse 
och  dekorativ  fantasi,  som  satt 
starka  spår  i  den  europeiska 
konsten  och  konsthantverket 
från  1800-t  :s  slut.  Se  även 
ill.  till  Japan.  —  De  f om- 
amerikanska       kulturfolken        i 


Japanska    skulpturer :    Väktarstaty.    Nära.    —    Gudinnan    Miroku.    Bronsstatyett. 
Tokio.   —  Unkei:   Patriarken  Asangha.   Trästaty.   Nära. 


1505 


Bildhuggarkonst  (Grekland) 


1506 


Mexiko  och  Peru  ha  frambragt 
en  B.,  vilken  utmärker  sig  genom 
ornamental  stilisering  och  en 
stundom  vilt  grotesk  människo- 
framställning, som  delvis  närmar 
sig  de  primitiva  konstyttringarna 
hos  naturfolken.  Bland  dessa  ha 
dock  några,  särskilt  vissa  neger- 
stammar, åstadkommit  skulptu- 
rer av  starkt  form-  och  uttrycks- 
värde, vilka  livligt  uppskattats 
av  moderna  expressionister.  Se 
F  o  r  n  am  er  i  k  a  n  8  k  kultur 
och  B  e  n  i  n  m.  fl.  art.  om  natur- 
PT 


Japanska  netsuke    (bälteknappar).   T. 
av    trä,    t.    v.    av   elfenben. 


Japansk      skulptur:      Dai-Butsu,      Kolos- 
salstaty   av    brons.    Kamakura. 

folken.  —  GREIsXAND.  Den 
europeiska  B:s  utveckling  börjar 
med  grekerna.  I  den  för-grekiska 
kulturen  inom  det  östra  Medel- 
havsområdet, den  egeiska  (omkr. 
2500 — 1200  f.  Kr.)  spelar  B.  ingen 
större  roll.  Den  utgöres  huvud- 
sakligen av  småskulpturer  i  olika 
material,  bl.  a.  fajans.  Till  de 
mest  bekanta  höra  några  på 
Kreta  funna  statyetter  av  en 
ormgudinna.  Av  större  verk  är 
Lejonporten  i  Mykene  (se  ill.  till 
d.  o.),  en  relief  med  två  lejon 
kring  en  kolonn,  det  mest  be- 
römda. Se  även  ill.  till  E  g  e  i  s  k 
kultur.   —   Den   grekiska   B:s 

48.  —  L  e  X.  I.     Tr.  24.  8.  22. 


Fornamerikansk    skulptur:      Nefritfigur. 
Stuttgart.    —    Stenkärl.    Wien. 


Egeisk    skulptur:    Ormgudinnor.    Fajans- 
statyetter  från  Knossos,  Kreta. 


1507 


Bildhuggarkonst  (Grekland) 


1508 


"""""^ 


Grekiska  ynglingastatyer:   Apollon  från  Tenea.  Marmor.  Munchen.  —  ApoUon  frän 

Pompeji.     Bronskopia.     Neapel.    —    Myron:     Diskuskastare.     Kekonstruktion    efter 

marmorkopia.    Rom.    —    Polyklcitos:    Doryforos,    Marmorkopia.    Neapel. 

grekiska  statyerna  följa  till  en 
början  frontalitetslagen,  men  re- 
dan på  500-t.  frigöra  de  sig  där- 
ifrån.   Utom   marmor   och   brons 


epokgörande  betydelse  ligger 
framför  allt  däri,  att  den  gör  till 
sin  huvxiduppgift  framställningen 
av  den  nakna  människokroppen, 
tidigast  blott  den  manliga,  vid 
vars  åsyn  grekerna  voro  vana 
genom  sina  idrottsliga  övningar 
och  tävlingar.  Först  på  300-t. 
blir  det  vanligt  att  även  återge 
kvinnokroppen    naken.    Även   de 


Arkaiskt   ynglingahuvud   från   Akropolis. 
Marmor.    Aten, 


användes  även  guld  och  elfenben 
som  material  (s.  k.  kryselefantina 
statyer).  Reliefen  är  ursprung- 
ligen låg  som  den  egyptiska,  men 
blir  småningom  högre  och  når 
stundom  en  mycket  kraftig  mo- 
dellering  av  figurerna;  i  regel 
håller  sig  dock  framställningen 
ytmässigt  i  ett  plan  och  efter- 
strävar icke  perspektivisk  djup- 
och  rumsverkan.  Såväl  statyer 
som  reliefer  voro  polykroma.  Sin 
förnämsta  användning  finner  den 
grekiska  B.  i  templen,  dels  som 
reliefer  å  fris  och  metoper,  dels 
som  grupper  av  fristående  sta- 
tyer i  gavelfälten  och  dels  som 
gudabilder  i  det  inre.  Viktiga 
äro  även  statyer  av  segervinnare 
i  olympiska  och  andra  spel,  resta 
på  tävlingsplatsen,  samt  grav- 
skulpturer. Men  antingen  det  är 
gudar  eller  människor,  som  fram- 
ställas, eftersträvar  konstnären 
en  ideal  skönhetstyp,  icke  en 
individuell  karaktäristik.  Först 
under  den  grekiska  konstens  sista 


1509 


Bildhuggarkonst  (Grekland) 


1510 


Arkaiska    statyer:     Artemis     från     Delos.     Marmor.     Aten.     —    Kvinnostaty     trän 

Akropolis.    Marmor.    Aten.    —   Banserska    från    Herculanum.    Bronskopia.    Neapel, 

—  Körsvennen  från  Delfoi.  Brons.   Delfoi. 

tid  sker  härutinnan  en  föränd- 
ring. De  flesta  av  den  grekiska 
B:s  verk,  särskilt  de  stora  mäs- 
tarnas, känna  vi  endast  genom 
kopior,  utförda  under  hellenis- 
tisk och  romersk  tid  och  ofta 
svåra  att  med  bestämdhet  hän- 
föra till  någon  viss  konstnär; 
dock  ha  de  senai^e  årens  gräv- 
ningar även  bragt  många  origi- 
nalverk i  dagen.  —  Den  arkaiska 
perioden  (omkr.  800 — 460  f.  Kr.) 
visar  en  rik  utveckling,  vari  olika 
lokalskolor  kunna  urskiljas  men 
framför  allt  en  bestämd  skillnad 
mellan  dorisk  och  jonisk  konst. 
Dorerna  ha  framför  allt  utbildat 
den  nakna  ynglingastatyen.  Från 
öarna  och  fastlandet  härröra  en 
rad  marmorstatyer,  vanligen  kal- 
lade Apollon,  ehuru  de  utgöra 
såväl  gudabilder  som  segervin- 
nare- och  gravstatyer.  De  äro 
alla  av  samma  typ,  känneteck- 
nad av  strängt  frontal  hållning 
med  händerna  sträckta  efter  si- 
dorna, ena  foten  framsatt,  huvu- 
det stelt  framåtriktat,  vanligen 
med  ett  konventionellt  leende  på 


läpparna  (ex.  Apollon  från  Te- 
nea,  Miinchen).  I  de  doriska 
bronsgjutarverkstäderna  på  Pe- 
loponnesos  utvecklas  typen  vi- 
dare och  har  vid  periodens  slut 
genomgått  en  utveckling,  varom 
bevarade  original  och  senare  mar- 
morkopior vittna:  den  primitiva 
stelheten  och  kantigheten  har 
försvimnit  samtidigt  med  fron- 
taliteten,  kroppen  böjes  i  höfter- 
na och  vilar  tyngre  på  ena  benet, 
armarna  lösas  från  sidorna,  hu- 
vudet böjes  och  vrides  (ex.  Apol- 


Arkaisk   pudinnestaty.    Marmor.    B«rlin. 


1511 


Bildhuggarkonst  (Grekland) 


1512 


Airudinjs    lutituse.    xvuiiui    iraii    tiBii    a.  k, 

Ludovisitronen.  Marmor.  Rom. 
lon  från  Pompeji,  Neapel).  Slut- 
ligen framställas  även  figurer  i 
rörelse,  såsom  den  510  i  Aten  upp- 
ställda, 477  förnyade  gruppen  av 
tyrannmördarna  Harmodios  och 
Aristogeiton  (se  ill.  till  Har- 
modios) och  M  y  r  o  n  s  beröm- 
da Diskuskastare,  bägge  verk  av 
attiska  mästare  men  vittnande 
om  doriskt  inflytande.  I  motsats 
till  den  manliga  och  kärva  do- 
riska  konsten  har  den  joniska 
ett  sirligare  och  vekare  drag, 
som  särskilt  framträder  i  den 
typ,  som  den  skapar  av  den  på- 
klädda kvinnofiguren.  Från  ett 
mera  primitivt  stadiiun,  som  be- 
tecknas av  sådana  figurer  som 
Artemis  från  Delos,  höjer  den  sig 
till    det    raffinemang  i   dräktbe- 


handlingen, som  utmärker  de 
på  Alcropolis  funna  statyerna  av 
atenska  damer  från  Peisistratos' 
tid:  sakta  framskridande  gestal- 
ter med  samma  leende  på  läp- 
parna som  hos  de  äldre  Apollon- 
statyerna.  Sin  fulländning  når 
denna  typ  i  den  nyfunna  sittande 
gudinnestatyn  i  Berlin,  som  re- 
dan tillhör  början  av  400-t.  De 
doriska  kvinnostatyerna  från 
samma  tid  ha  en  enklare  dräkt 
och  strängare  hållning  (ex. 
de  s.  k.  Danserskorna  från  Hercu- 
lanum  i  Neapel),  som  även  präg- 
lar den  påklädda  ynglingafiguren, 
sådan  den  möter  oss  i  den  be- 
römde Körsvennen  från  Delfoi. 
Till  de  viktigaste  tempelskulptu- 
rerna höra  de  joniska  å  knidi- 
ernas  och  sifniernas  skattkam- 
mare i  Delfoi  (se  d.  o.),  de  do- 
riska i  Egina  (se  d.  o.)  och  Zeus- 
templet  i  Olympia  (se  d.  o.  samt 
ill.  till  Atlas  och  H  e  r  a  k  - 
les).  Eginaskulpturerna  (omkr. 
500,  Miinchen)  visa  i  gavelfältens 
stridsscener  ännu  en  viss  bunden- 
het och  kantighet,  som  i  de  nå- 
got senare  gavelgrupperna  och 
metoprelieferna   i   Olympia    (om- 


Grekiska    statyer    från    4C0-t,:    Feidias:    Atena    Lemnia.    Marmorkopia.    Dresden. 
—  ApoUon   Kitarodos.   Marmorkopia,    Miinchen.   —   Afrodite   från   Fréjus.    Marmor- 
kopia.   Paris.    —    Paionios;     Nike.    Marmor.    Olympia. 


1513 


BildhuEfgrarkonst  (Grekland) 


1514 


kr.  450)  är  helt  övervunnen.  Ett 
vackert  prov  på  senarkaisk  relief- 
konst är  den  av  vek,  jonisk  linje- 
lytm  präglade  s.  k.  Ludovisi- 
tronen  i  Rom.  —  JtOO-t.  Sin  stora 
blomstringstid  upplever  den  gre- 
kiska B.  under  andra  hälften  av 
400-t.  Perikles'  Aten  är  dess 
centrum  och  F  e  i  d  i  a  s  dess  le- 
dande mästare.  Han  är  framför 
allt  skapare  av  gudabilder,  ut- 
märkta av  ädel  värdighet  och 
besjälad  skönhet.  Hans  mest  be- 
römda verk,  de  tre  Atenastatyer- 
na på  Akropolis  och  Zeusstatyn 
i  Olympia,  känna  vi  endast  ge- 
nom senare  kopior  och  efterbrld- 
ningar  (se  ill.  till  A  t  ena, 
F  e  i  d  i  a  s  och  Z  e  u  s) .  Men  hans 
ande  och  måhända  även  hans 
hand  spåras  i  ett  originalverk  av 
högsta  rang,  Partenonskulptu- 
rerna  (se  Partenon  och  ill. 
till  Akropolis).  Framför  allt 
i  cellafrisens  framställning  av  det 
panateneiska  festtåget  och  gavel- 
gruppernas  figurer  möta  vi  de 
högsta  uttrycken  av  denna  periods 
konst.  Kring  Feidias  och  hans 
skola  gruppera  sig  en  rad  skulp- 
turverk, reliefer  som  Triptolemos- 
reliefen  från  Eleusis    (se  ill.  till 


Praxiteles:   Knidiska  Afrodite.  Huvudet. 

D  e  m  e  t  6  r)  och  Orestesreliefen  i 
iSTeapel  (se  ill.  till  Eurydike), 
statyer  som  den  majestätiske 
Apollon  Kitarodos  i  Miinchen 
och  den  i  en  tunn  slöja  drape- 
rade Afrodite  från  Fréjus.  I  de 
bägge  senare  har  man  velat  igen- 
känna verk  av  Feidias'  lärjungar 
Agorakritos  och  A  1  k  a  - 
m  e  n  e  s.  Från  hans  samtida 
Kresilas  härstammar  en  byst 
av  Perikles  (se  ill.  till  d.  o.), 
typisk  för  denna  tids  idealise- 
rande porträttkonst.  Besläktade 
med  Partenonrelieferna  äro 
skulpturerna      på     Teseion     och 


Grekiska    statyer    från    3C0-t.:    Niobid.    Marmorkopia.    Hom.    —    Praxiteles:    Den 

knidiska  Afrodite.  Marmorkopia,   Rom.   —  Praxiteles:   Hermes.   Marmor.    Olympia. 

—   Lysippos:   Apoxyomenos.    Marmorkopia.    Kom. 


1515 


Bildhuggarkonst  (Grekland) 


1516 


Hellenistisk    skulptur:    Gossen    med    g&- 

■en.   Marmor.   Rom.  —  Dansande  satyr. 

Marmor.   Kom. 

Nike-Apterostemplet,  som  i  hög 
relief  framställa  dramatiska 
stridsscener.  I  de  något  yngre 
relieferna  på  det  senare  templets 
balustrad,  segergudinnor  i  genom- 
skinliga draperier  och  behagfulla 
ställningar,  spåra  vi  en  ny  rikt- 
ning, av  joniskt  ursprung,  som 
även  träder  oss  till  mötes  i 
Paionios'  Nike  och  de  svä- 
vande figurerna  på  Nereidmonu- 
mentet  i  Xantos  (se  ill.  till  d.  o.). 
Vid  sidan  av  Feidias  står  som 
400-t:s  andre  store  mästare 
Polykleitos,  fuUändaren  av 
den  peloponnesiska  bronsgjutar- 
skolans  traditioner.  I  enlighet 
med  dessa  framställer  han  helst 
den  nakna,  atletiskt  utbildade 
ynglingagestalten,  för  vilken  han 


HellenistiBk  relief.  Marmor.  Munchen. 


utfinner  och  i  Doryforos   (Spjut- 
bäraren) tillämpar  ett  system  av 
mönstergiltiga     proportionslagar, 
—    300-t.     Hos    300-t:s    ledande 
mästare,   Skopas    och   Praxiteles, 
gör  sig  en  ny  tid  gällande,  som 
skapar    mänskligare,   vekare   ge- 
stalter   av    gudarna   än   Feidias 
gjort,    och    mindre    betonar    de 
atletiska  kroppsformerna  än  det 
själsliga     uttrycket.      Skopas' 
figurer  uttrycka  ett  starkt  patos 
och  äro  ofta,  som  hans  rasande 
menad    (se   ill.   till  B  ack  an  t) 
och    figurerna    från    mausoleet    i 
Halikarnassos  (se  ill.  till  Ama- 
son och  Mausoleum),   åter- 
givna i  häftig  rörelse.  Praxite- 
les åter  är  en  vekare  natur,  som 
helst  framställer  ungdomliga  och 
kvinnliga    gudagestalter,   prägla- 
de  av  ett  utomordentligt  mjukt 
och  fint  behag  och  med  ett  svär- 
miskt   och    drömmande    uttryck. 
Hans  Hermes  är  ett  av  de  ypper- 
sta   originalverk,    som    bevarats 
till  vår  tid,  och  vittnar  både  om 
det  nya   skönhetsidealet  och   om 
mästarens     utomordentliga    mar- 
morbehandling.    Hans     knidiska 
Afrodite,  som  naken  stiger  i  ba- 
det, blev  förebilden  för  de  flesta 
senare  statyer  av  gudinnan.    Av 
övriga   berömda   skulpturer    från 
denna  tid  återgår  den  patetiska 
niobidgruppen    (se    även   ill.   till 
Niobe)    sannolikt  på  ett  origi- 
nal av  Skopas,  medan  ApoUo  di 
Belvedere  (se  ill.  till  A  p  o  1 1  o  n) 
anses  som  ett  verk  av  L  e  o  k  a  - 
res.     Bland    de     allt    talrikare 
porträttskulpturerna      står      den 
ståtliga   statyn   av   Sofokles    (se 
ill.    till    d.    o.)    i    främsta  rum- 
met.    —     Hellenismen    (336 — 30 
f.   Kr.).    I   spetsen  för   den  hel- 
lenistiska   tidens    skulptur    står 
Lysippos,      vars     verksamhet 
infaller     under     Alexander     den 
stores   tid.   Han   utgår   från   den 


1517 


Bildhuggarkonst  (Grekland) 


1518 


peloponnesiska  bronsgjutarskolan 
och    har    påverkats    av   Polyklei- 
tos.     Hans    Apoxyomenos    (Skra- 
paren)      är     ett     motstycke     till 
Polykleitos'  Doryforos  men  skil- 
jer  sig   från   denne   genom   slan- 
kare    proportioner,     genom     att 
ställningen    uttrycker    icke    vila 
utan  rörelse  och  genom  att  figu- 
ren är  beräknad  att  ses  från  alla 
sidor,     icke     som     äldre     statyer 
blott   från   en   sida.    I   sina   por- 
trätt, framför  allt  av  Alexander 
den  store  (se  ill.  till  d.  o.),  fram- 
träder Lysippos  som  skaparen  av 
det  egentliga  karaktärsporträttet, 
som  nu  avlöser  den  äldre,  ideali- 
serande  riktningen.    I   statyerna 
av   Aiskines    (se    ill.    till    d.    o.) 
och  Demostenes  (se  ill.  till  d.  o.), 
vilka     jämförda     med     Sofokles 
visa    en    skarpare  karaktäristik, 
spåras   Lysippos'   inflytande.   Ett 
annat  verk,  som  präglas  därav,  är 
den   i    stark   rörelse    framställda 
Nike     från     Samotrake     (se    iU. 
till  Nike).  —  Under  den  egent- 
liga  hellenismen    framträda    nya 
riktningar    i    skulpturen,   som   i 
viss    mån    ingår    i    en    förfalls- 
period.    Man     strävar    antingen 
efter  det  kolossala  eller  efter  det 
idylliska,  i  ena  fallet  blir  resul- 
tatet ofta  prålande  tomhet,  i  det 
andra   stundom  en  pikant  senti- 
mentalitet.   Gudarna  framställas 
nu  rent  mänskliga,  avklädda  all 
gudomlighet,  de  oftast  framställ- 
da   äro    Afrodite    och    Dionysos. 
Genrebilder,     som     den    bekanta 
Gossen    med    gåsen,    bli    vanliga 
och    i    reliefen    inkommer    land- 
skapsframställningen.      Starkast 
gör  sig  den  realistiska  riktning- 
en gällande  i  porträtten,  som  med 
ohöljd   naturalism   återge   model- 
lens  drag,   ofta   också   uppnå   en 
förträfflig  psykologisk  karaktäri- 
stik   (det  s.   k.   Seneca-huvudet) . 
Konstens  centra  ha  imder  perio- 


Hellenistiskt  porträtt:  Det  8.  k.  Seneca- 
huvudet.   Brons.    Neapel. 

den  flyttats  österut.  Det  märk- 
ligaste är  Pergamon,  där  den  gre- 
kiska B.  upplever  en  sista  blomst- 
ring  i  statyerna  och  grupperna 
av  kämpande  och  döende  galler, 
som  prydde  Akropolis,  och  i 
den  något  senare  jättefrisen 
på  Zeusaltaret,  vars  kraftsväl- 
lande komposition  och  våld- 
samma patos  erinrar  om  baroc- 
kens konst  (se  ill.  till  Perga- 
mon), Betydande  är  även  den 
rodiska  skolan,  till  vilken  hör 
den  berömda  Laokoon-gruppen 
(se  iU.  till  Laokoon)  och 
sannolikt  även  den  meliska 
Afrodite  (se  ill.  till  d.  o.),  vars 
stränga  skönhetstyp  starkt  skil- 
jer sig  från  den  från  Praxiteles 
utgångna.  Under  den  romerska 
kejsartiden,  då  grekiska  bildhug- 


Hellenistisk     skulptur:       Döende     galler 
från   Fergamon.    Marmor,    Bom. 


1519 


Bildhuggarkonst  (Rom) 


1520 


Etruskisk  lersarkofag  från  Caere. 
London. 

gare  flytta  över  till  Rom,  gör 
sig  en  arkaiserande  riktning  gäl- 
lande, representerad  av  den  ny- 
attiska  skolan.  —  ROM.  Hos  ro- 
marnas föregångare  på  italiensk 
mark,  etruskerna  (omkr.  800 — 
300  f.  Kr.),  är  B.  framför  allt 
knuten  till  utsmyckningen  av 
sarkofager  och  sarkofagliknande 
askurnor,  som  prydas  med  relie- 
fer på  sidorna  och  de  dödas  bil- 
der på  locket.  I  dessa  och  andra 
arbeten,  de  flesta  i  bränd  lera  och 
metall,  är  den  etruskiska  B.  på- 
verkad av  den  grekiska  och  på- 
verkar i  sin  tur  den  romerska. 
—  Den  romerska  B.  (omkr.  300  f. 
Kr. — 300  e.  Kr.)  utövas  till  stor 
del  av  grekiska  konstnärer,  som 
dels  kopiera   äldre   arbeten,   dels 


skapa  nya  i  samma  anda.  Blott 
inom  tvenne  arter  gör  sig  en  ro- 
mersk särkaraktär  gällande, 
inom  porträttet  och  den  histo- 
riska reliefen.  De  talrika  ro- 
merska porträttbysterna  utmär- 
kas i  regel  av  en  inträngande 
realism  och  psykologisk  karak- 
täriseringsförmåga,  som  utan  att 
smickra  framställer  även  de 
högststående  personer.  Statyerna 
aro   sällsyntare  men  li  i    nii  >    en 


skulptur:    Relief    Iran    Traja- 
nuskolonnen.   Rom. 

monumental  hållning  som  den 
stående  statyn  av  den  i  rustning 
klädde  Augustus  (se  ill.  till  d. 
o.),  de  sittande  statyerna  av  för- 
näma kvinnor,  som  den  s.  k. 
Agrippina  (se  ill.  till  d.  o.)  och 
ryttarstatyn  av  Marcus  Aurelius, 
vilken  som  den  enda  bevarade 
antika  ryttarstatyn  fick  stor  be- 


Romersk    skulptur.    Fompejus. 
huvud.    Köpenhamn. 


Marmor- 


Romersk    skulptur:    Harcus    Aurelius. 
Bronsstaty,    Rom. 


1521 


Bildhuggarkonst   (Fornkristen) 


1522 


tydelse  under  medeltiden  och  för 
renässansens  konstnärer.  I  de 
reliefer,  varmed  triumfbågar  och 
andra  minnesmärken  pryddes, 
skildras  historiska  tilldragelser 
med  ursprunglig  berättarglädje 
och  i  en  målerisk  stil,  som  ord- 
nar figurerna  i  olika  plan  på 
djupet  och  därigenom  skiljer  sig 
från  den  stränga  grekiska  relief- 
stilen, som  håller  dem  samman 
i  ett  plan.  Till  de  intressantaste 
av  dessa  reliefer  höra  de,  som  i 


Somersk    skulptur:    Alexander    Sevemt' 
sarkofag.    Kom. 

ett  spiralformigt  band  slingra 
sig  kring  Trajanuskolonnen  och 
med  nästan  outtömlig  figurrike- 
dom berätta  om  kejsarens  fält- 
tåg mot  dakerna.  Under  romar- 
rikets sista  tid  spela  även  sarko- 
fagrelieferna    en     stor    roll.     De 


^la^ 


Fornkristen    sarkofag.     Eavenna. 

närma  sig  och  överskrida  delvis 
gränsen  till  den  kristna  konsten. 
—  FORXKKISTEN  OCH  ME- 
DELTIDA B.  I  den  fornkristna 
och  bysantinska  konsten  (omkr. 
100 — 1000  e.  Kr.)  spelar  skulptu- 
ren en  långt  mindre  roll  än  under 
antiken,  delvis  beroende  på  reli- 
giösa betänkligheter  mot  figur- 
framställning (se  Bilddyr- 
kan), delvis  på  att  från  de 
orientaliska  länder,  där  den 
kristna  kyrkan  först  fattade 
fäste,  en  ny  konstriktning  bryter 
in,  som  lägger  huvudvikten  pä 
ornamentet  och  även  framställer 
människokroppen  i  en  ornamen- 
talt stiliserad  form.  Denna  rikt- 
ning, som  får  sitt  huvudsäte  i 
Bysans,  besegrar  småningom  den 
romersk-hellenistiska,  som  ännu 
präglar  många  av  de  äldsta 
Mna   skulpturerna.  Det  gäller 


Den  gode  herden.   Fornkristen    marmor- 
staty. Rom.  —  Ängel.  Bysantinsk  elfen- 
bensrelief.  London. 


Romansk  Fetms.     Portalre- 

lief.   Moissac.    —    Kolonnstatyer. 
Chartres. 


1523 


Bildhuggarkonst   (Romansk) 


1524 


Romansk    portal:    San    Michele,    Favia. 

främst  de  få  friskulpturerna, 
varav  de  fiesta  framställa  "den 
gode  herden".  Bland  de  talrika 
sarkofagrelieferna  finnas  bägge 
riktningarna  företrädda.  Inom 
den  bysantinska  B.  dominera 
elfenbensrelieferna,  och  deras 
stiliserade  figurteckning  påver- 
kar även  de  arbeten  i  samma 
material,  i  metall  och  i  sten,  som 
uppstå  i  de  germanska  länderna 
under  den  karolingiska  perioden. 
—  Även  i  den  romanska  B.  (om- 
kr.    1000—1200    e.    Kr.)    gör    aig 


den  bysantinsk-orientaliska  rikt- 
ningen mot  ornamental  figur- 
framställning gällande,  men  ut- 
vecklingen går  mot  ett  mera 
naturalistiskt  återgivande  av 
människokroppen,  som  åter  när- 
mar B.  till  de  klassiska  idealen. 
Under  hela  medeltiden  står 
skulpturen  i  närmaste  beroende 
av  arkitekturen.  Det  är  kyrkor- 
nas fasader,  som  i  främsta  rum- 
met smyckas  med  bildverk,  och 
särskilt  koncentreras  utsmyck- 
ningen till  portalerna.  Den  ro- 
manska stilen  visar  f.  ö.  olika 
karaktär  i  olika  länder  och  inom 
olika  områden  av  samma  land. 
I  de  lombardiska  kyrkornas 
relieföversållade  fasader  kan 
man  följa  utvecklingen  från 
orientalisk-ornamental  till  klas- 
sisk-figural  stil  under  1100-t., 
och  därifrån  sprider  sig  ett  stort 
inflytande  ända  till  Norden.  I 
Frankrike  framträder  ur  de 
många  lokalskolorna  samma  ut- 
vecklingslinje, som  från  de  by- 
santinskt stiliserade  figurerna  i 
de  sydfranska  skolornas  skulptu- 
rer (t.  ex.  i  Moissac)  leder  till  de 


Gotisk    skulptur:    Kristus.    Amiens.    —    Apostel.    S:te    Chapelle,    Paris.    —    Drott- 
ningen  av  Saba.  Reims.  —  Madonna.  Bamberg.  —  Claus  Sluter:  Figur  från  Filip 
den    djärves    gravmonument.    Dijon. 


1525 


Bildhnggarkonst  (Gotisk) 


1526 


raka  kolonnstatyerna  i  Chartres' 
västportal,  där  redan  den  go- 
tiska portaltypen  med  perspekti- 
viskt  anordnade  statyrader  på 
sidorna  och  i  bågarna  är  färdig- 
bildad. I  Tyskland  äro  biskop 
Bernwards  bronsdörrar  i 
Hildesheim  (se  ill.  till  Bern- 
w  a  r  d)  ett  exempel  på  primitiv 
reliefstil.  I  de  senare  fasadskulp- 
turerna  i  Magdeburg,  Freiberg 
("Gyllene  porten")  m.  fl.  gör  sig 
franskt  inflytande  gällande.  I  de 
nordiska  länderna  korsas  infly- 
tanden från  olika  håll.  Fasadut- 
smyckningen  av  Lunds  domkyrka 
är  av  lombardiskt  ursprung,  me- 
dan i  de  norska  stavkyrkornas 
rika  träsniderier  fornnordiska 
ornamentsmotiv  leva  kvar.  En 
viktig  roll  spela  relief  prydda 
dopfuntar  av  sten  samt  träskxilp- 
tiirer.  —  Gotiken  (omkr.  1150 — 
1500)  uppstår  i  Frankrike,  var- 
ifrån den  sprider  sig  till  övriga 
länder.  Inom  B.  betecknar  den 
framför  allt  ett  återupplivande  av 
den  fristående  statyn,  som  visser- 
ligen i  regel  inordnas  i  en  portal, 
men  samtidigt  uppvisar  en  strä- 
van efter  naturalistisk  formgiv- 
ning, för  vilken  i  flera  fall  an- 
tika förebilder  kvmnat  påvisas. 
Småningom  får  emellertid  natur- 
studiet vika  för  en  strävan  efter 
dekorativ  linjeverkan,  som  leder 
till  en  ofta  onaturligt  böjd  och 
svängd  hållning  och  en  draperi- 
stil, som  för  den  svallande  ryt- 
men i  veckbehandlingen  förbiser 
det  anatomiska  formstudiet.  Mot 
medeltidens  slut  gör  sig  emeller- 
tid naturiakttagelsen  åter  gäl- 
lande och  skapar  en  realism, 
som  förebådar  och  leder  över 
till  renässansen.  I  Frankrike  kan 
stilskiftningen  följas  från  de 
ännu  något  stela  figurerna  i 
Chartres'  sidoportaler  och  Notre- 
Dame  i  Paris  över  de  ädelt  sköna 


Gotisk   port&l:    Kotre-Dame,    Paris. 

statyerna  i  Amiens  och  Eeims 
till  de  överrikt  draperade  apost- 
larna i  S:t  Chapelle  i  Paxis 
och  slutligen  den  patetiska 
realismen  i  den  senmedeltida 
skulpturen  i  Burgund,  vars 
främste  representant  är  hollän- 
daren Claus  Sluter.  I  Tysk- 
land stå  fasadskulpturerna  i 
Strassburg  och  Bamberg  m.  fl. 
ännu  under  franskt  inflytande, 
medan  vid  medeltidens  slut  en 
mera  nationell  stil  utvecklar  sig, 
särskilt  inom  träskulpturen,  där 
man  vid  sidan  av  enskilda  hel- 
gonbilder finner  stora,  figurfyllda 


Belgiskt      altarskåp      (detalj)      av      Jan 
Borman.   Vadstena. 


1527 


Bildhuggarkonst  (Gotisk) 


1528 


Niccolo  Pisano:   Konungarnas   tillbudjan. 

Marmorrelief    på    predikstolen    i    domen 

i    Siena. 

altarskåp.  Som  den  förnämsta 
konststaden  framträder  vid  denna 
tid  Niirnberg,  där  stenskulptu- 
ren har  sin  främsta  representant 
i  Adam  Krafft,  träsnideriet 
i  Veit  Stoss  och  bronsgjut- 
ningen  i  Peter  Vischer,  som 
redan  står  på  gränsen  till  renäs- 
sansen. Till  samma  period  höra 
de  belgiska  altarskåpen  från  Ant- 
werpen  och  Bryssel,  varav  flera 
funnit  vägen  till  svenska  kyrkor 
och  som  i  storlek  och  figurrike- 
dom överglänsa  de  tyska.  Till  den 
engelska  gotikens  främsta  ska- 
pelser höra  fasadskulpturerna  i 
Wells.  I  de  nordiska  länderna 
äro    domkjTkorna    i    Trondhjem 


och  Uppsala  gotikens  främsta 
monument,  den  förras  skulpturer 
äro  påverkade  från  England,  den 
senares  från  Frankrike.  En  sär- 
egen provinsiell  stil  uppvisa  de 
gottländska  kyrkornas  reliefer. 
Träskulpturen  spelar  fortfarande 
stor  roll.  Mot  medeltidens  slut 
blir  det  tyska  inflytandet  för- 
hiirskande.  —  En  särskild  prägel 
antar  medeltidskonsten  i  Italien, 
där  Toscana  redan  på  1200-t. 
uppvisar  en  förrenässans.  Ett 
bestämt  inflytande  från  antiken 
gör     sig    gällande    i    Niccolo 


Andrea  Pisano:  Johannes'  halshuirgriuiig. 
Bronsrelief.    Baptisteriet   i    Florens. 


Ghiberti:   Bronsrelief   från   "paradispor 
tama"    på    baptisteriet    i    Florens. 

P  i  s  a  n  o  8  predikstolsreliefer 
baptisteriet  i  Pisa  och  domen 
Siena.  Hans  son  Giovanni 
är  i  sina  dramatiskt  kompone- 
rade reliefer  gotikens  främste 
representant,  medan  den  yngre 
Andrea  Pisano  i  sitt  hu- 
vudverk, bronsportarna  på  södra 
sidan  av  baptisteriet  i  Flo- 
rens, fullbordade  1336,  visar 
vägen  för  den  senare  renässans- 
skulpturen. —  RENÄSSANSEN. 
Renässansens  B.  bygger  på  en 
nyvaknad  kärlek  till  och  kun- 
skap om  antiken  men  i  lika 
hög  grad  på  en  ökad  naturiakt- 
tagelse. Särskilt  gäller  detta 
imgrenässansen      (1400-t.),     som 


1529 


Bildhuggarkonst  (Renässans) 


1530 


utmärkes  av  en  oförskräckt  verk- 
lighetskänsla och  en  ungdomlig 
skapariver.  Dess  hemort  är  Flo- 
rens och  dess  begynnelse  inom  B. 
den  tävlan,  som  år  1400  utlystas 
om  smyckandet  av  bronsdörrar- 
na till  baptisteriets  nordportal, 
och  vari  Ghiberti  avgick  med 
segern.  I  relieferna  på  dessa 
dörrar  ansluter  han  sig  till 
Andrea  Pisano  och  står  ännu  i 
mycket  på  gotikens  grund  (se 
iU.  till  Ghiberti),  men  i  de 
senare  utförda  "paradisportarna" 
på  baptisteriets  östsida  har  han 
utbildat  en  målerisk  reliefstil 
med  landskaps-  eller  arkitektur- 
bakgrund och  perspektivisk  djup- 
verkan, vilken  blir  av  stor  bety- 
delse för  den  följande  utveckling- 
en. Den  egentlige  nydanaren  är 
dock  Donatello,  ungrenäs- 
sansens störste  skulptör.  Han  är 
framför  allt  en  oförskräckt  rea- 
list, som  ej  drar  sig  för  att 
framställa  mänsklig  fulhet,  så- 
som i  lo  Zuccone  (den  flintskal- 
lige), en  av  profetstatyerna  på 
kampanilen,  men  som  också  för- 
mår  skapa   en   idealbild   av  xmg- 


Znccoae. 

domlig  kraft  och  skönhet  sådan 
som  Georgsstatyn  på  Or  Sau 
Michele.  Hans  David  inleder  ra- 
den av  renässansens  nakna  yng- 
lingastatyer, hans  monumentala 
framställning  av  härföraren 
Gattamelata  i  Padua  är  den 
första  ryttarstoden  i  brons  sedan 
antiken.  Av  hans  samtida  är 
Luca  della  Robbia  en  ve- 
kare natur,  mest  bekant  genom 
sina  arbeten  i  glaserad  terra- 
kotta,  en  teknik,  som  upptages 
av  hans  brorson  Andrea  och 
dennes  son  Giovanni.  Inom 
den  yngre  generation,  som  dessa 
tillhöra,  och  vars  verksamhet  hu- 


Donatello:     Georg.     Harmor.     Florens.     —    Donatello:     David.     Brons.     Florens.     — 
Verrochio :   David.   Brons.   Florens.   —  Hichelangelo :   David.    Marmor.    Florens. 


1531 


Bildhuggarkonst  (Renässans) 


1532 


Desiderio    da    Settignano:    Porträttbyst. 
Kalksten.    Berlin. 

vudsakligen  infaller  under  andra 
hälften  av  1400-t.,  gör  sig  en 
riktning  mot  sirligare  och  vekare 
former  gällande.  Dess  represen- 
tanter, Bernardo  och  A  n  - 
tonio     Rosellino,     Desi- 


derio da  Settignano, 
Mino  da  Fiesole,  Bene- 
detto  da  Majano  m.  fl.,  ut- 
föra företrädesvis  porträttbyster 
och  gravmonument.  I  de  senare 
följa  och  utveckla  de  den  av 
Donatello  skapade  typen  för 
vägg-graven  med  den  döde  vilande 
på.  en  sarkofag  i  en  rik  arkitek- 
tonisk omramning.  Donatellos 
närmaste  arvtagare  inom  denna 
generation  är  dock  Verrochio, 
som  uppnår  sitt  mästerskap  i 
bronsarbeten.  Hans  David  är 
sirligare  och  mera  genomarbetad 
än    Donatellos,    hans    ryttarstaty 


Antonio   Bosellino: 
kardinal    Jakob    a'« 
niato. 


Gravmonument   över 
Portugal.    San    Mi- 
Floren». 


Donatello :      Gattamelatas      ryttarstaty. 
Brons.    Fadua. 

av  Colleoni  i  Venedig  står  vär- 
digt vid  sidan  av  Gattamelata 
men  har  mera  dramatiskt  liv  och 
starkare  betonad  rörelse.  Utom 
Florens  höra  till  ungrenässansens 
förnämsta  skulptörer  de  i  Vene- 
dig verksamma  medlemmarna  av 
familjen  Lombardi.  —  Med 
högrenässansen  (omkr.  1500 — 
1550)  flyttas  konstens  medel- 
punkt till  Rom,  och  ett  nytt  stil- 
ideal gör  sig  gällande,  som  syftar 
till  större  och  enklare  former, 
mäktigare  proportioner  och  en 
strängare  anslutning  till  antiken. 
Ungrenässansens  realism  efter- 
trädes  av  en  idealiserande  rikt- 
ning, som  i  stället  för  det  indi- 


1533 


Bildhuggarkonst  (Renässans) 


1534 


viduella  söker  det  typiska.  Sam- 
tidigt träder  det  dekorativa  ele- 
mentet i  bakgrunden.  Bland  perio- 
dens bildhuggare  är  Andrea 
Sansovino  huvudsakligen 

verksam  i  Florens  och  Rom,  hans 
lärjunge  Jacopo  Sansovi- 
no i  Venedig.  Hos  den  främste 
av  dem  alla,  Michelangelo, 
renässansens  störste  skulptör, 
skymtar  redan  ett  nytt  stil- 
ideal, som  i  sig  gömmer  kärnan 
till  barocken.  Hans  starka, 
lidelsefulla  temperament  skapar 
en    form,    som    synes    nära   att 


Verrochio :    CoUeonis    ryttarstaty. 
Brons.   Venedig. 

sprängas  av  uttryckets  våld- 
samma patos  och  rörelsens  och 
musklernas  spänning.  Han  strä- 
var efter  det  titaniska,  och  hans 
figurer  äro  övermänskliga  atlet- 
gestalter. Det  gäller  framför  allt 
hans  senare  verk,  Medicéergra- 
varna  i  San  Lorenzo  i  Florens 
(se  ill.  till  Gravvård  och 
Medici)  och  Juliusmonumen- 
tet  i  San  Pietro  in  Vincoli  i 
Rom  med  den  väldiga  Moses- 
statyn.  Men  redan  i  ett  ung- 
domsverk som  den  florentinska 
David  framträder  tydligt  ett 
annat  formideal  än  i  Dona- 
tellos  och  Verrochios  statyer  av 
den    unge    hjälten.   —   För   aen- 


Michelangelo :  Moses.  Från  Juliusmo- 
numentet.   San    Pietro   in   Vincoli,    Rom. 

renässansen  (omkr.  1550 — 1600) 
blir  Michelangelos  inflytande  av 
bestämmande  betydelse  men  leder 
ofta  till  svulst  och  förkonstling, 
då  de  väldiga  formerna  ej  längre 


Gonjon:      Källnymf.     Relief    från    Fon- 

taine      des     Innocents,      Paris.     — ■     VI- 

scher;      Apostel      frän     Sel)aldusgraven, 

Niirnbergr. 


1535 


Bildhuggarkonst   (Barock) 


1536 


sammansmälta  med  de  nya  for- 
merna. Sambandet  med  arkitek- 
turen är  även  starkare  än  i  Ita- 
lien. B.  står  ännu  övervägande  i 
dess  tjänst.  Starkast  gör  sig  det 
italienska  inflytandet  gällande  i 
Frankrike,  där  Jean  Goujon 
är  periodens  förnämste  skulptör 
och  skapar  en  vek  och  elegant 
skönhetstyp.  I  Tyskland  spårar 
man  den  nya  riktningen  tidigast 
hos  den  uiirnbergske  bronsgjuta- 
ren  Peter  Vischer,  vars 
Sebaldusgrav      (se    ill.    till    Vi- 


Giovanni    da    Bologna:    SaWnskornas 

bortrövande.       Brons.       Florens.      — 

Bernini:       Proserpinas      bortrövande. 

Marmor.    Rom. 

fyllas  av  hans  mäktiga  patos. 
Bland  de  bästa  bildhuggarna  från 
denna  tid  äro  Benvenuto 
C  e  1 1  i  n  i  och  flamländaren 
Giovanni  da  Bologna, 
vars  invecklade  rörelsekomposi- 
tioner redan  båda  barocken.  — 
Renässansen  utom  Italien.  Utom 
Italien  gör  sig  renässansen  märk- 
bar först  på  1500-t.,  och  även 
luider  detta  årh.  leva  gotiska 
element    mAnsrenstädpR    kvar    och 


Puget:  Atleten  Milon,  Marmor.  Paris, 
s  C  h  e  r )  dock  är  ett  övervägande 
gotiskt  monument.  I  Nederlän- 
derna fyller  B.  huvudsakligen 
dekorativa  uppgifter,  och  van- 
ligen är  skulptören,  som  C  o  r  - 
nelis  Floris,  samtidigt  arki- 
tekt. Detsamma  gäller  om  de 
nordiska  länderna,  där  mestadels 
tyska  och  nederländska  konstnä- 
rer utföra  arkitekturdetaljer  och 
Bernini:  Den  hel.,,  ioiesa.  H^vud.  gravmonument.  —  BAROCK,  RO- 
Santa    Maria    della    Vittoria.    Rom.         KOKO     OCH     NYKLASSICISM. 


1537 


Bildhuggarkonst  (Rokoko) 


1538 


Barocken  (1600-t.)  utgör  en  ut- 
veckling av  den  riktning  inom  re- 
nässansen, som  representeras  av 
Michelangelo  och  hans  efterföl- 
jare, och  uppstår  som  denna  i 
Italien.  Dess  ledande  mästare  är 
B  e  r  n  i  n  i,  vars  konst  uppvisar 
alla  för  barocken  karaktäristiska 
drag:  strävandet  efter  målerisk 
verkan,  invecklade  och  våldsam- 
ma rörelsemotiv  och  lidelsefull 
kraft  och  patos  i  uttrycket.  De 
svällande  figurerna  insvepas  i 
draperier,  som  se  ut,  som  de  fat- 
tats av  en  virvelvind.  Kärleken 
till  teatraliska  effekter,  utmär- 
kande för  all  barockkonst  och 
ofta  ledande  till  onatur  och 
svulst,  återfinnes  såväl  hos  Ber- 


Pigalle     M  v        z    av  Sachsen 

gravmonumeut.   Strassburg. 

nini  som  hans  efterföljare.  Dessa 
blevo  talrika  i  alla  länder  under 
1600-t.  och  början  av  1700-t.  I 
Frankrike  är  tidens  främste 
skulptör  Puget,  i  Tyskland 
dominerar  Andreas  Schlii- 
t  e  r,  som  skapar  den  store  kur- 
furstens staty  i  Berlin  (se  ill. 
till  Schliiter),  i  Danmark  ut- 
för fransmannen  L'  A  m  o  u  - 
reux  Kristian  V:s  staty  i 
Köpenhamn  (se  ill.  till  d.  o.),  och 
i  Sverige  inför  tysken  B  u  r  c  - 
hardt     Precht     barocken     i 

49.  —  L  e  X.  I.    Tr.  26.  8,  22. 


Houdon:    George    Washington.    Harmor. 
Stockholm. 

Berninis  anda  i  kyrkliga  trä- 
skulpturer. —  Rokokon,  som  un- 
der 1700-t.  uppstår  i  Frankrike 
och  därifrån  sprider  sig  till 
övriga  länder,  medför  en  för- 
ändring av  barockens  tunga  och 
pompösa  formspråk  till  ett  lät- 
tare, sprödare  och  elegantare. 
Inom  B.  är  dess  främsta  namn 
P  i  g  a  1 1  e,  skaparen  av  marskal- 
kens av  Sachsen  gravmonument 
i  Strassburg,  där  den  döde  med 
elegant  hållning  och  lätta  steg 
stiger  ned  i  den  öppna  graven. 
En  yngre  generation,  inom  vilken 
redan  vissa  klassicistiska  tenden- 
ser framträtt,  tillhör  Houdon, 
en  av  alla  tiders  främste  por- 
trättskulptörer, som  med  obevek- 
lig realism  återger  sina  modeller. 
Även  utom  Frankrike  äro  fran- 
ska skulptörer  under  1700-t.  myc- 


Sergel:    Faun.    Karmor.    Stockholm, 


153Ö  Bildhuggarkonst   (Nyklassicism,  1800-talet) 


1540 


Canova:    Fauline   Bonaparte   som   Venus. 
Marmor,     Rom, 

ket  verksamma.  Sålunda  utför 
Falconet  Peter  den  stores 
staty  i  Petroprad  (se  ill.  till  d. 
o.),  Saly  Fredrik  V:8  i  Köpen- 
hamn (se  ill.  till  Fredrik  V), 
L'  A  r  c  h  e  v  é  q  u  e  Gustav  II 
Adolfs  i  Stockholm  (se  ill.  till 
d.  c).  —  Vid  1700-t:s  slut  bry- 
ter en  helt  ny  konstriktning  ige- 
nom, nyklassicismen,  vilken  ge- 
nom studium  av  antiken  vill 
skapa  en  konst  av  enkelhet,  all- 
var och  höghet,  vitt  skild  från 
rokokons  frivola  koketteri.  Ny- 
klassicismens  banbrytare  inom  B. 
äro  italienaren  Canova,  sven- 
sken Sergel  och  dansken 
Thorvaldsen,  —  1800-t.  Ny- 
klassicismen behärskar  även  bör- 
jan av  1800-t.,  vars  B.  länge  står 
under  dess  inflytande.  Riktningen 
leder  småningom  över  i  en  sche- 
matisk och  livlös  antikefterhärm- 
ning,  varur  dock  enskilda  konst- 
när sper  sonligheter  framträda 
som  bärare  av  en  mera  karaktärs- 
full    och    även    mera    realistisk 


konst.  Sådana  äro  S  c  h  a  d  o  w 
och  R  a  u  c  h  i  Tyskland,  David 
d' Ångers,  Rude  och  B  a  r  y  e 
i  Frankrike,  vilket  land  under 
årh:s  lopp  blir  det  ledande.  I 
Sverige  representeras  klassicis- 
men främst  av  Byström, 
medan  Fågelberg  övergår  till 
att  även  behandla  fornnordiska 
ämnen  vilka  samtidigt  upptagas 
i  Danmark  av  F  r  e  u  n  d.  1 
klassicismens  spår  följer  mot 
årh:s  mitt  en  eklekticism,  som 
uppsöker  och  efterbildar  olika 
historiska     stilar,     i     Frankrike 


Thorvaldsen:    Priamos    och    Akilleus. 
Marmor.    Köpenhamn. 

framför  allt  ungrenässansen,  till 
vilken  särskilt  D  u  b  o  i  s  ansluter 
sig.  Samtidigt  fullföljes  emeller- 
tid den  realistiska  riktningen 
från  Rude  i  en  verklighetskär 
och  livsvarm  konst,  representerad 
bl.  a.  av  C  a  r  p  e  a  u  X.  I  Sverige 
företrädes  denna  riktning  främst 
av  H  a  s  8  e  1  b  e  r  g.  Impressio- 
nismen (se  d.  o.),  som  på  1870-t. 
bryter  igenom,  får  sin.  största 
betydelse  för  måleriet,  men  gör 
sig  även  gällande  i  B.,  där  frans- 
mannen R  o  d  i  n  och  belgiern 
M  e  u  n  i  e  r    främst   representera 


Sobadow:    Vilande    flicka.    Marmor.    Berlin. 


1541 


Bildhuggarkonst  (1800-talet) 


1542 


den  nya  riktningen.  Denna  gör 
sig  märkbar  såväl  i  ämnesvalet 
(Meuniers  arbetarbilder)  som  i 
formgivningen,  där  den  noggran- 
na detaljbehandlingen  får  vika 
för  en  djärvt  antydande  teknik, 
som  i  främsta  rummet  räknar 
med  ljusverkningar  och  måleriska 
effekter.  Särskilt  karaktäristisk 
därför  är  den  uppluckrade  ytbe- 
handlingen, som  även  i  bronsen 
ger  ett  intryck  av  flyktig  lerskiss. 
Vid  sidan  av  impressionismen 
framträda    även    andra    stilideal. 


Eodin:   Balzac. 

särskilt  i  Tyskland,  där  Adolf 
Hildebrand  står  i  spetsen 
för  en  antikiserande  riktning, 
medan  K  1  i  n  g  e  r  experimente- 
rar med  skulptur  i  olika  färger 
och  material.  Parallellt  med  ut- 
vecklingen    inom     måleriet     har 


Kude :  Napoleon  vaknande  till  odödlig- 
heten.   Bronsstaty    i    trakten    av    Dijon. 

under  de  senaste  årtiondena  även 
inom  B.  en  reaktion  mot  impres- 
sionismen framträtt  med  krav 
på  stilisering,  dels  i  arkaiserande 
former,  dels  i  abstrakt  geome- 
triska. Den  förra  riktningen  re- 
presenteras bl.  a.  av  fransmännen 
M  a  i  1 1  o  1  och  Bourdelle 
samt  svensken  M  i  1 1  e  s,  den 
senare  av  ryssen  Archipenko. 
Vid  sidan  av  dessa  riktningar 
stå  dock  många  konstnärer,  som 
icke  kunna  inordnas  i  någon, 
däribland  Xorgea  störste  skulp- 
tör i  våra  dagar,  Gustav 
Vigeland.  —  Se  även  art.  om 
olika  konstnärer  och  olika  län- 
ders konst. 


Bourdelle :     Detalj     ur 


ApoUonfrisen.     Théätre    des    Champs    Zlysées. 
Archipenko:    Dansen. 


1543 


Bildligt  uttryck— Bildt 


1544 


Bildligt  uttryck,  ord  eller  ord- 
sammanötällning,  som  på  grund 
av  någon  jämförelse  användes 
utanför  sin  egentliga  betydelse. 

Bildningsvärme,  se  Termo- 
k  em  i. 

Bildningsvävnad,  se  M  e  r  i  - 
8  t  em. 

Bildrim,  se  Bildverser. 

Bildskrift,  den  form  av  skrift, 
som  framställer  sitt  innehåll  i 
bilder.  Dessa  bilder  äro  nästan 
alltid  stiliserade  och  förenklade 
och  ha  i  regel  en  konventionell 
betydelse,  d.  v.  s.  ge  icke  någon 
direkt  visuell  bild  av  skriftinne- 
hållet utan  kunna  läsas  endast 
av  den  som  på  förliand  känner 
betydelsen  av  varje  tecken.  — 
Många  olika  slag  av  B.  ha  under 
skilda  tider  använts  av  olika 
folk;  de  kunna  emellertid  samlas 
i  två  huvudavdelningar:  be- 
greppsskrift och  talskrift.  — 
Begreppsskriften  uttryc- 
ker direkt  föreställningar  och  be- 
grepp utan  att  vara  bunden  vid 
ett  bestämt  språk  (den  är  ide- 
ografisk)  ;  detta  system  använ- 
des särskilt  av  amerikanska  in- 
dianstammar och  har  i  vår 
världsdel  en  vidsträckt  utbred- 
ning i  8.  k.  tjuv-  och  luflfarskrift, 
skriftsystem,  som  i  enkla,  sym- 
boliska bilder  innehålla  varnin- 
gar, upplysningar  och  uppmanin- 
gar till  yrkesbröder.  —  T  a  1  - 
skriften  återger  icke  direkt 
föreställningar  och  begrepp  utan 


Hierogrlyf inskrift   på   egyptisk   trätavla, 
omkr.    2800   f.    Kr. 


uttrycker  ord  och  språkljud. 
Bildskrift  i  denna  funktion  (så- 
som de  egyptiska  hieroglyferna, 
se  Hieroglyfer)  torde  all- 
tid vara  utvecklad  ur  begrepps- 
skrift och  tenderar  nästan  alltid 
till  en  sådan  utveckling,  att  bil- 
derna småningom  upplösas  och 
omstiliseras  till  oigenkännlighet 
(så  t.  ex.  kilskriften,  se  d.  o.). 
Talskriften  är  icke  nödvändigtvis 
så  nära  knuten  vid  det  talade 
språket,  aCt  varje  tecken  har  en- 
dast ett  ljudvärde.  Så  t.  ex.  kan 
en  hieroglyf  samtidigt  beteckna 
två  eller  flera  av  följande  möjlig- 
heter :  bokstavsljud,  stavelse, 
begrepp  (som  idiogram)  eller  ord. 
Vissa  kilskriftstecken  äro  utom- 
ordentligt mångtydiga. 

Bildstormare,  se  Bilddyr- 
kan. 

Bildstrider,  se  Bilddyr- 
kan. 

Bildt,  från  Danmark  härstam- 
mande adlig  ätt,  introducerad 
1664.  En  gren  friherrlig  1864.  — 
1.  Didrik  Anders  Gillis 
B.,  f.  1820,  d.  1894,  militär,  diplo- 
mat och  politiker.  1859  general- 
major, 1862  överståthållare  i 
Stockholm,  1874  svensk  minister 
i  Berlin,  1886  riksmarskalk.  1847 
medlem  av  riddarhuset,  erhöll  han 
snart  inflytande  som  politiker, 
medverkade  1865  till  representa- 
tionsreformen, var  led.  av  F.  K. 
1867—74  och  1887—93,  intog  i 
tullfrågan  en  moderat  hållning, 
om  också  med  tiden  allt  mer  tull- 
skyddsvänlig,  och  var  1888 — 89 
chef  för  en  övergångsministär  i 
försonlighetens  tecken.  —  2. 
Carl  Nils  Daniel  B.,  f. 
1850,  frih.,  diplomat,  skriftstäl- 
lare, den  föreg:8  son,  minister  i 
Rom  1889—1902,  i  London  1902 
—05  och  ånyo  i  Rom  1905—20. 
Ombud  vid  fredskonferensen  i 
Haag  1899.  Led.   av  permanenta 


1545 


Bildtelegrafi— Biljard 


15461 


skiljedomstolen  i  Haag.  Livligt 
litterärt  och  vetenskapligt  intres- 
serad har  han  utövat  ett  uppskat- 
tat författarskap,  bedrivit  ingå- 
ende forskningar  angående  Bir- 
gitta och  drottning  ELristina  och 
tagit  en  kärleksfull  vård  om 
svenska  minnen  i  Rom  och  Ita- 
lien. Ledamot  av  Svenska  akade- 
mien sedan  1901.  —  3.  Knut 
G  i  11  is  B.,  f.  1854,  general,  son 
till  B.  1.  1904 — 05  generalinten- 
dent, 1905—19  chef  för  general- 
staben. Har  inlagt  stora  förtjäns- 
ter om  den  svenska  arméns 
modernisering.  1899—1908  led. 
av  F.  K. 

Bildtelegrafi,  se  Fototele- 
grafi. 

Bildverser,  b  i  1  d  r  i  m,  en 
verskonst,  som  S  i  m  m  i  a  s  från 
Rodos  (omkr.  324  f.  Kr.)  upp- 
fann och  som  består  i  att  ver- 
serna äro  sammansatta  i  form 
av  något  föremål,  vaser,  hjärtan, 
bilor  m.  m. 

Bi'leam,   enligt   de   äldre  käl- 
lornas framställning  i  4  Mos.  22 
fif.  en  profet,  som  eftersändes  av 
moabiternas  konung  Balak  för  att 
förbanna  de  mot   Kanaan   fram- 
trängande     israeliterna.      Under 
vägen  hejdar  honom  en  Herrens 
ängel,    som    han   själv  icke   ser, 
förrän     hans     ridåsna     tilltalat 
honom  på  mänskligt  språk.  Fram- 
kommen uttalar  han   sedan,   gri- 
pen    av    profetisk    hänryckning, 
till    Balaks    stora    förtrytelse    i 
st.  f.  förbannelse  en  trefaldig  väl- 
signelse    över     Israel.     I     yngre 
framställningar  (4  Mos.  31  m.  fl.) 
skildras  B.  såsom  en  falsk  profet, 
som  förfört  Israels  folk  till  synd. 
Bilha'rzia,  se  Sugmaskar. 
Bilin,  stad  i  Tjecko-Slovakiet, 
nära    sachsiska    gränsen    v.    om 
Elbe.    Mineralvattenkällor.    8,500 
inv. 

Bilin  jer,  även  kallade  hjälp- 


linjer,    inom   musiken    sådana 
korta    linjer,    som    ovanför    eller 
under  läggas  till  det  vanliga  fem- 
radiga  linjesystemet  för  att  bilda 
grund  för  toner,  som  ej   få  rum 
på  eller  mellan  dettas  linjer. 
Bilirubi'n,  se  Galla. 
Bi'lis,  lat.,  galla. 
Biliverdi'n,  se  Galla. 
Bilja'rd    (fr.   billard,  av  lille, 
stenkula,     biljardboll)    betecknar 
dels  ett  spel  med  kulor  av  svar- 
vat elfenben,  dels  ett  för  spelet 
inrättat  bord,  en  dubbelt  så  lång 
som  bred  skiva,  helst  av  skiffer, 
överdragen  med  grönt  kläde,  in- 
ramad   av    stoppade    och   klädda 
vallar  och  uppburen  av  fyra  sta- 
diga   ben.    Skivan    har    sex    hål, 
ett  i  varje  hörn  och  ett  på  var- 
dera långsidan.  Från  hålen  leda 
vanligen  under   skivan  rännor,  i 
vilka  "gjorda"  bollar  falla  ned  i 
en  låda;   för  vissa  spel  begagnas 
skiva    utan     hål,     varför     dessa 
bruka  kunna  stängas.  Spelet  till- 
går så,  att  man  med  en  kö,  en 
stång  i   form   av  en   smal  kägla 
med  läderskoning  i  spetsen,  stö- 
ter till  "spelbollen",  så  att  denna 
träffar     andra    bollar    och   even- 
tuellt driver  dem  i  hålen.  Spelar 
man  "med  dessein",  försöker  man 
därjämte  beräkna  stöten  så,  att 
speibollen    efter   sammanstötnin- 
gen med  annan  boll  intar  fördel- 
aktigt läge  för  nästa  stöt.  Xågra 
vanliga  spelformer  äro  c  a  r  a  m  - 
1      ■  "  •    '      Miflare     och   tre 


Biljard. 


1547 


Biljett— Bille 


1548 


bollar;  spelaren  skall  med  spel- 
bollen i  en  stöt  söka  träifa  båda 
de  andra;  b  1  a  n  c  h  e :  två  spe- 
lare och  två  bollar;  spelaren  sö- 
ker med  sin  boll  driva  den  andra 
i  hål ;  pyramid,  det  vanligaste 
för  flera  deltagare:  21  vita  bollar 
läggas  i  triangel  på  ett  på  ski- 
van markerat  ställe;  förste  spela- 
ren spränger  pyramiden  genom 
att  stöta  en  (vanligen  röd)  boll 
mot  denna  och  sedan  söka  del- 
tagarna medelst  stötar  av  den 
röda  driva  de  vita  i  hål.  Biljard- 
spelet var  känt  åtminstone  på 
1500-t. ;  dess  hemland  är  ovisst; 
i  Frankrike  har  det  alltid  stått 
mycket  högt. 

Biljett  (fr.  hillet),  litet  brev, 
inträdeskort. 

Bill,  den  främre,  skarpa,  skä' 
rande  delen  hos  plogkroppen.  — 
Även  såningsmaskinerna  äro  för- 
sedda med  billar,  varmed  utsädet 
myllas.  Dessa  B.  äro  antingen 
amerikanska  med  rak,  1.  engelska 
med  bakåtböjd  nos. 

Bill,  eng.  form  av  det  latin- 
ska bu'lla,  skrivelse  försedd  med 
sigill,  senare  handling  eller  akt- 
stycke av  olika  slag,  t.  ex.  Bill 
in  Parliament,  lagförslag, 
som  inlämnas  i  parlamentet  och 
som,  i  fall  det  antages,  får  nam- 


T.     T.     Billspets     till     plog.     —     T.     li. 
£ngelsk    bill    till    radsåningsmaskin. 


f 


^ 


Amerikansk   Mil   till   radsåningsmaskin. 


net  act  (se  d.  c),  Bill  of 
Exchange,  växel,  Bill  of 
Health,  ett  av  hamnmyndig- 
heterna givet  intyg  om  hälso- 
tillståndet ombord  på  ett  skepp, 
när  det  lämnar  hamnen.  — 
Bekant  är  den  s.  k.  Bill  of 
Rights,  se  Declaration 
of    Rights. 

Billaud-Varenne  [bijå'  va- 
rä'nn  J ,  Jean  Nicolas,  f. 
1756,  d.  1819,  fransk  revolutions- 
man, en  av  upphovsmännen  till 
septembermorden  1792  och  livlig 
förespråkare  för  skräckväldes- 
metoderna. 

Billbe'rgia,  växtsläkte  (fam. 
Bromelia' ceae) ,  uppkallat  efter 
den  som  intresserad  amatörbota- 
nist och  -zoolog  kände  ämbets- 
mannen G.  J.  Billberg,  f.  1772, 
d.  1844.  Fleråriga,  ananaslika 
växter,  de  flesta  härstammande 
från  Brasilien.  Blommorna  sitta 
i  ax,  skärmbladen  äro  ofta  vac- 
kert färgade.  Bladen  äro  stund- 
om strimmiga  1.  fläckiga.  Flera 
arter  odlas  som  prydnadsväxter. 

Bille,  Biide,  gammal  dansk 
adelsätt,  spårad  i  mitten  av  1200- 
t.  —  1,  Klaus  B.,  f.  1490,  d. 
1558,  dansk-skånsk  storman,  del- 
tog i  Kristian  II  :s  strider  mot 
Sverige  och  medverkade  vid  för- 
beredelserna till  Stockholms  blod- 
bad. —  2.  Anders  B.,  f.  1600, 
d.  1657,  dansk  riksmarsk,  stred 
med  ringa  framgång  mot  Lennart 
Torstensson  under  kriget  1643 — 
45  och  mot  Karl  Gustav  Wrangel 
1657.  Sårades  dödligt  vid  storm- 
ningen av  Frederiksodde.  —  3. 
SteenAndersen  B.,  f.  1751, 
d.  1833,  dansk  amiral,  ledde  vid 
det  engelska  anfallet  mot  Köpen- 
hamn 1807  försvaret  och  yrkade 
på  att  sänka  danska  flottan  i 
stället  för  att  utlämna  den.  Se- 
dan arbetade  han  energiskt  för 
byggande  av  en  ny  flotta.  —  4. 


1549 


Bille— Billing 


1550 


Steen  Andersen  B.,  f.  1797, 
d.  1S83,  dansk  amiral,  deltog  med 
heder  i  kriget  mot  Tyskland 
1848 — 50  och  företog  1845^7  en 
världsom  segling.  —  5.  Karl 
Steen  Andersen  B.,  f.  1828, 
d.  1898,  dansk  politiker  och  jour- 
nalist, grundlade  "Dagbladet", 
förde  i  slesvigska  frågan  en  häf- 
tig kampanj  först  för  den  Eider- 
danska  och  sedan  för  helstats- 
politiken och  blev  1864  anklagjd 
för  angrepp  mot  Kristian  IX  men 
frikändes.  Sedermera  minister- 
resident  i  Washington  och  amt- 
man  i  Holbtek  amt.  —  En  gren 
av  ätten  fick  17SS  tillstånd  att 
anta  namnet  B  i  1  1  e  -  B  r  a  h  e. 
En  annan  gren  fortlever  ännu  i 
Xorge. 

Bille,  Knut  Wilhelm,  f. 
1851,  bokförläggare,  grundade 
1878  Wilhelm  Billes  Bok- 
förlagsaktiebolag, som 
1914  uppgick  i  firman  Albert 
Bonniea*.  Dess  specialitet  var 
läroböcker  för  de  allm.  lärover- 
ken och  flickskolorna  samt  ung- 
domsböcker. 

Billeberga,  socken  i  Malmöh. 
1.,  jämte  Tirup  pastorat  i  Lunds 
stift.   1,360   inv. 

Billerud,  sulfitsprit-  och  sulfit- 
fabriker i  Värml.  1.  Tillhör  B  i  1  - 
1  e  r  u  d  s  a.  b.,  SäflTle,  grundat 
1883,  som  dessutom  äger  ett  fler- 
tal sulfit-,  sulfat-  och  sulfitsprit- 
fabriker, pappersbruk  och  såg- 
verk vid  Brättne,  Jössefors, 
Ramen,  Slottsbron  m.  fl.  ställen 
i  Värmlands  län. 

Billesholm,  stenkolsgruva  i 
Skåne  på  kungsgården  B:s  om- 
råde i  S.  Vrams  skn,  Malmöh.  1., 
26  km.  från  Landskrona.  Ages  av 
Höganäs — Billesholms  a.  b.,  Häl- 
singborg. 

Billet  [bijä'],  fr.,  biljett.  An- 
yändeg  ofta  i  sammansättningar- 


Gottfnd    BilUng.    —    Einar    BUlinr. 

na  B.  doux  fdo],  B.  d' a  m  o  u  r 
[damo'r],   kärleksbrev. 

Billing.  1.  Axel  Gottfrid 
Leonard  B.,  f.  1841,  biskop, 
politiker.  Professor  i  praktisk 
teologi  vid  Lunds  universitet 
1881,  biskop  i  Västerås  1884,  i 
Lund  1898.  1SS8  invaldes  han  i 
F.  K.,  där  han  hade  säte  till  1912 
med  undantag  för  åren  1906 — 08 
och  som  utskottsledamot,  vice 
talman  (1909—12)  och  skicklig 
debattör  spelade  en  mycket  fram- 
stående roll.  Ordf.  i  Malmöhus 
läns  landsting  1901—18.  1900  led. 
av  Svenska  akademien.  Sedan 
1885  överhovpredikant.  Led.  av 
ett  flertal  kommittéer,  bl.  a.  1891 
års  kyrkolagskommitté.  B.  har 
verksamt  ingripit  i  de  flesta  be- 
tydande politiska  och  kyrkliga 
frågor  på  dagordningen  under  de 
senaste  decennierna.  Uögkyrklig 
och  konservativ  till  sin  grund- 
åskådning, har  han  icke  skytt  att 
medverka     till    reformer.     Bl.    a. 


BiUotbolms  fruT». 


1551 


Billinge — Billmark 


1552 


framlade  han  1902  det  förslag 
till  utredning  om  allmän  rösträtt 
och  proportionella  val,  som  för- 
beredde den  stora  röaträttsrefor- 
men  1907.  B.  har  utövat  ett  om- 
fattande teologiskt  skriftställar- 
skap.  —  2,  Einar  Magnus 
B.,  f.  1871,  den  föreg:s  son, 
biskop  i  Västerås  1920.  Har  som 
professor  i  dogmatik  och  moral- 
teologi vid  Uppsala  universitet 
(1909—20)  utövat  stort  infly- 
tande på  senare  års  student- 
generationer och  framträtt  ss. 
en  av  de  förnämsta  ledarna  av 
den  ungkyrkliga  rörelsen. 

Billinge,  socken  i  Malmöh.  1., 
jämte  Röstånga  pastorat  i  Lunds 
stift.   1,380  inv. 

Billingen,  det  största  av  Väs- 
tergötlands platåberg,  upptar  de- 
lar av  Vadsbo,  Valle,  Gudhems 
och  Knkinds  hd,  omkr.  25  km. 
långt  med  en  höjd  över  havet  av 
275 — 300  m.  B.  är  uppbyggt  av 
sedimentära  bergarter  av  kambro- 
silursystemet.  Lagerföljden  är 
sandsten,  30  m.,  alunskifFer  med 
orsten,  25  m.,  ortocerkalk  med 
olika  gråa  och  röda  kalkstenar, 
60  m.,  lerskiffrar  samt  överst 
diabas  (trapp),  30  m.  Diabasen, 
vilken  såsom  en  flytande  lava 
pressats  upp  ur  jordens  inre  och 
täckt  över  de  översiluriska  lag- 
ren, har  skyddat  berget  för  ned- 
brytning imder  senare  geologiska 
perioder.  Tvärs  över  B.  sträcker 


Billingen. 


Billingafors. 


sig  en  markerad  dalgång  från  v. 
till  ö.,  i  vilken  landsväg  och  järn- 
väg mellan  Skövde  och  Skara 
framgå.  —  Ortocerkalken  brytas 
i  flera  stenbrott  och  bearbetas 
till  trappsten  och  plansten;  alun- 
skifl"ern  användes  på  grund  av  sin 
bitumenhalt  till  brännmaterial 
vid  kalkbränning. 

Billingsfors,  bruk  vid  Laxsjön 
i  Dalsland,  Älvsb.  1.  Sulfatfabrik, 
träsliperi,  sågverk,  mekanisk 
verkstad  och  gjuteri.  Tillhör  a.  b. 
Billingsfor  s — L  å  n  g  e  d, 
grundat  1918,  som  dessutom  äger 
pappersbruk  vid  Långed. 

Billings  kontrakt  i  Skara  stift 
omfattar  pastoraten  Skövde  med 
Öm,  Ryd,  Hagelberg,  Norra 
Kyrketorp  och  Våmb,  Sventorp 
och  Forsby,  Värnhem  med 
Istrum,  Eggby,  öglunda  och 
Norra  Lundby,  Berg  med  Ler- 
dala.  Timmersdala  och  Böja,  Sjo- 
gerstad  och  Rådene,  Häggum, 
Broddetorp  med  Hornborga,  Sä- 
tuna  och  Bolum. 

Billio'n  (fr.,  bildat  efter  million, 
av  lat.  his,  två  gånger),  en  mil- 
lion millioner,  1,000,000,000,000. 
I  Frankrike  m.  fl.  länder  använ- 
des ordet  för  att  beteckna  ett 
tusen  millioner,   1,000.000.000. 

Billiton,  ö  i  nederländska  Ost- 
indien mellan  Borneo  och  Bänka. 
4,800  kvkm.  Rika  tenn-  och  järn- 
malmfyndigheter.  60,000  inv. 

Billmark,    Karl   Johan,   f. 


1553 


Billnäs — Bin 


1554 


1804,  d.  1870,  litograf,  från  1827 
bosatt  i  Paris.  Skicklig  land- 
skaps- och  arkitekturtecknare. 
Utförde  ett  stort  antal  litografe- 
rade  planschverk  över  sina  resor 
inom  och  utom  Sverige. 

Billnäs,  järnbruk  i  Nylands  1., 
Finland. 

Billroth,  Christian  Al- 
bert Theodor,  f.  1829,  d. 
1894,  tysk  kirurg,  en  av  sin  tids 
främsta,  1867  prof.  i  Wien;  har 
särskilt  inlagt  stora  förtjänster 
om  bukkirurgiens  utveckling. 

Billström,  Lars,  f.  1801,  d. 
1878,  borgmästare  i  Lund  1855 — 
78,  politiker,  led.  av  borgarstån- 
det 1844 — 60,  en  av  ledarna  för 
den  liberala  oppositionen.  Led.  av 
F.  K.   1867—71. 

Biltog,  fredlös,  landsflyktig. 

Bi-lus,    se   Lusflugor. 

Biläger  (tyska  Beilager),  ett 
ord  för  bröllop,  som  användes  i 
fråga  om  furstliga  personer. 

Bi-mal,  namn  på  vaxmott. 

Bi'mana  (lat.  bis,  två  gånger, 
och  ma'nus,  hand),  se  Män- 
niskan. 

Bimetalli'sm  (lat.  bis,  två 
gånger,  och  metall),  myntfot 
grundad  på  två  metaller,  vanligen 
silver   och  guld.   Se   Myntfot. 

Bin,  A'pidae,  en  familj  G  a  d  d  - 
s  t  e  k  1  a  r.  Bakfötternas  första 
fotled  är  betydligt  större  än  föl- 
jande leder,  plattad  samt  åtmin- 
stone på  insidan  tätt  klädd  med 
borst.  Utom  fasettögon  finnas  tre 
punktögon  (på  hjässan).  Anten- 
nerna ha  hos  hanen  13,  hos  honan 
12  leder.  För  hemforslande  av 
frömjöl  ha  en  del  B.  på  de  bakre 
skenbenen  en  urholkning,  frö- 
mjölskorgen, andra  ha  borst 
på  bakbenens  skenben  1.  lår, 
några  ha  dylika  på  bakkroppens 
undersida.  Genom  sitt  ofrivilliga 
överförande  av  frömjöl  till  mär- 
ket vid  besöken  i  blommorna  äro 


många  B.  av  en  synnerligen  stor 
betydelse  för  en  stor  mängd 
växter.  I  Sverige  finnas  mer 
än  200  arter  B.  —  Hos  de  s  o  - 
ciala  (i  samhällen  levande)  B. 
finnas  i  varje  samhälle  blott  en 
fortplantningsduglig  hona  (drott- 
ning 1.  vise),  ett  fåtal  hanar  samt 
ett  större  antal,  till  fortplant- 
ning odugliga,  till  storleken  något 
mindre  honor  (arbetsbin),  på  vil- 
kas lott  kommer  anskaffandet  av 
föda,  bobyggande,  vård  av  yngel, 
försvar,  renhållning  av  boet  m.  m. 
Larvkamrarna  byggas  av  från 
bakkroppen  avsöndrat  vax.  (Jfr 
Solitära  bin  och  S  n  y  1 1  - 
bin.)  Sociala  former  äro  hima- 
lor  (se  d.  o.)  och  bin  i  detta  ords 
mer  inskränkta  betydelse.  Den 
mest  kända  arten  av  de  senare 
är  tam-  1.  honungsbiet, 
A'pis  melWfera,  människans 
enda,  verkliga  husdjur  bland  in- 
sekterna. Hanarna  1.  drönar- 
n  a  av  honungsbiet  ha  på  hjässan 
sammanstötande  fasettögon  och 
sakna  gadd;  de  ha  till  uppgift  att 
befrukta  visen.  Visen  har  ögonen 
åtskilda,  har  längre,  spetsigare 
bakkropp  än  drönarna  samt  en 
gadd  i  förbindelse  med  giftkört- 
lar. Arbetsbina  ha  gadd 
samt  frömjölskorg,  vilken  saknas 
hos  visen;  mundelarna,  vilka  hos 
visen  och  drönarna  icke  äro  an- 
passade för  honungssugande,  äro 
här  utbildade  i  form  av  ett  par 
bitkäkar  och  en  sugsnabel.  — 
De  vilda  honungsbina  bebo  ihå- 
liga träd;  för  tamdjuren  använ- 
das kupor  (se  Biskötsel).  Ett 
samhälle  består  av  en  vise,  några 
hundra  drönare  och  20.000 — 
30,000  arbetsbin.  Visen  lever  4 
— 6  år,  drönarna  en  1.  annan 
månad,  de  på  sommaren  verk- 
samma arbetsbina  knappt  6  vec- 
kor, de  övervintrande  arbetsbina 
8 — 9    månader.    Visen   befruktas 


1555 


Binck — BindesböII 


1556 


endast  en  gång  under  sin  livstid, 
vid  vilket  tillfiille  hon  beger  sig 
ut  ur  kupan,  följd  av  drönarna. 
Parningen  sker  med  den  hane, 
som  kunnat  följa  henne  längst  pS, 
hennes  bröllopsflykt.  Efter  åter- 
komsten till  kupan  lämnar  visen 
denna  ej  vidare  annat  än  vid 
svärmning  (se  nedan).  De  åter- 
vändande drönarna  fördrivas  ur 
kupan  (drönarslakt)  av  arbets- 
bina. I  kupan  byggas  lodräta 
vaxkakor  med  rum,  s.  k.  celler, 
på  kakornas  bägge  sidor  i  form 
av  sexkantiga  pelare.  En  del  cel- 
ler fyllas  med  honung  och  täckas 
med  vax,  i  andra  —  i  kupans 
mellersta  kakor  —  lägger  visen 
äggen,  ett  i  varje  cell.  Ägglägg- 
ningen äger  rum  från  februari 
till  september;  under  svärm- 
ningstiden  —  juni,  juli  —  lägger 
visen  inemot  3,000  ägg  om  dyg- 
net. De  fotlösa  larverna  matas, 
tills  de  växt,  så  att  de  nästan 
fylla  cellen,  då  de  förpuppas; 
efter  några  veckor  framkomma 
färdigbildade  B.  Drönare  alstras 
i  större  celler  än  arbetsbina  och 
ur  obefruktade  ägg.  Visar  upp- 
födas i  ringa  antal  och  i  mycket 
stora  celler  samt  erhålla  mer 
näringsrik  föda  än  övriga  B.  Icke 
tre  dygn  gamla  arbetsbilarver 
kimna  vid  behov  utvecklas  till  vi- 
sar, om  deras  celler  utvidgas  och 
de  erhålla  dylik  föda.  Då  en  ny 
vise  framkommit,  flyger  den 
gamla  bort  med  en  betydlig  del 
av  samhällets  bin  (bina  sv  är- 
ra a)  och  grundlägger  på  annat 
håll  ett  nytt  samhälle.  De  kalla 
månaderna  tillbringa  B.  i  kupan 
utan  att  falla  i  dvala  och  leva 
då  av  insamlade  förråd.  —  Som 
föda  tjäna  honung  och  frö- 
mjöl, som  insamlas  i  blommor. 
Honungen  hemföres  i  "honungs- 
magen", en  utvidgning  av  mat- 
strupen j     det    som    iclce   genast 


kommer  till  användning,  tömmes 
i  cellerna  som  vinterförråd.  Vat- 
ten hemföres  i  mån  av  behov. 
Från  barrträd,  popplar  m.  fl.  träd 
samlas  harts,  som  användes  till 
tätning  av  springor  m.  m.  (stopp- 
vax).  —  Av  B:s  fiender  må  sär- 
skilt framhållas  bilusen  och 
vaxmottet,  av  sjukdomar  yngel- 
rötan  1.  bipesten. 

Binck,  Jakob,  f.  omkr.  1500, 
d.  1569,  tysk  målare  och  koppar- 
stickare.  Var  under  1530 — 50-t. 
dansk  hovmålare  och  lånades 
1541 — 42  av  Gustav  Vasa  till 
Sverige,  där  han  målade  det  be- 
kanta porträttet  av  konungen  i 
Uppsala  universitets  samlingar. 
Se  ill.  till  Gustav  (I). 

Bindare  1-  b  i  n  d  s  t  e  n,  se 
M  u  r. 

Bindemedel,  flytande  eller 
degform iga  ämnen,  som  inom  tek- 
niken användas  till  samraanfog- 
ning  av  vissa  material.  B:s  ver- 
kan beror  dels  på  dess  samman- 
klibbande egenskaper  i  flytande 
tillstånd,  dels  på  dess  hårdnande. 
B.  äro  dels  lim,  kitt,  gummi, 
harts,  tjära  o.  s.  v.  för  samman- 
fogning  av  trä-  eller  fiberämnen, 
dels  murbruk,  cement,  gips  o.  d. 
inom  byggnadsverksamheten  an- 
vända. 

BindesböII.  l.MikaelGott- 
lieb  Birkner  B.,  f.  1800,  d. 
1856,  dansk  arkitekt,  uppförde 
1830 — 47  Thorvaldsenmuseet  i 
Köpenhamn  (se  ill.  till  Köpen- 
hamn), ett  antikiserande  bygg- 
nadsverk av  starkt  personlig 
prägel,  på  en  gång  museum  och 
gravvård  över  konstnären.  —  2. 
Thor  vald  B.,  f.  1846,  d.  1908, 
dansk  konstnär,  den  förres  son. 
Ursprungligen  arkitekt,  har  han 
framför  allt  verkat  på  det  deko- 
rativa området  och  bidragit  till 
en  kraftig  uppryckning  av  det 
danska  koRsthantyerHet.  Han  bar 


1557 


Bindesubstansvävnader — Binnikemaskar 


1558 


komponerat  keramik-  och  metall- 
arbeten,  bokband  och  möbler 
m.  m.  samt  skapat  en  självstän- 
dig ornamentik.  Se  ill.  till 
Dansk    konst. 

Bindesubstansvävnader,  se 
Stödjevävnader. 

Bindetid,  se  Bindning. 

Bindhinna,  se  ö  g  a.  —  B  i  n  d- 
hinnekatar  t,  conjunctivi'tis. 
inflammation  i  bindhinnan. 

Bindning.  Byggn.  Den  första 
process,  genom  vilken  cement, 
cementbruk  eller  betong  hårdnar 
efter  vattentillsats.  Den  för  bind- 
ningen åtgående  tiden  kallas 
b  i  n  d  e  t  i  d.  —  Textil.  Se  Väv- 
ning. 

Bindväv,  en  mycket  utbredd 
stödjevävnad  i  djur-  och  män- 
niskokroppen, bestående  av  mer 
1.  mindre  sparsamt  förekomman- 
de celler,  omgivna  av  från  celler- 
na avsöndrad  mellansubstans, 
i  n  t  ercellularsubstans, 
av  växlande  beskaffenhet.  G  e  1  é  - 
vävnaden  har  strukturlös, 
mjuk  mellansubstans  och  finnes 
hos  människor  och  högre  djur 
nästan  uteslutande  på  tidigt 
fosterstadium.  I  f  i  b  r  i  1 1  ä  r  B., 
som  förekommer  i  läderhud,  senor 
m.  m.,  utgöres  mellansubstansen 
av  dels  elastiska  trådar,  dels  (av 
kollagen  bestående)  bindvävs- 
fibriller.  Detta  slag  av  B.  ger  vid 
kokning  lim.  Bindvävsfibrillerna 
äro  hos  däggdjuren  ordnade  i 
buntar,  vilka  i  sin  tur  kunna 
förlöpa  parallellt.  Om  cellerna  i 
större  utsträckning  innehålla 
fett,  kallas  B.  fettvävnad. 
Mellan  gelévävnad  och  fibrillär 
B.   finnas   övergångsformer. 

Binet  [bina'],  Alfred,  f. 
1857,  d.  1911,  fransk  psykolog, 
föregångsman  på  intelligensmät- 
ningarnas   (se  d.  o.)    område. 

Bingel,  se  Mercurialis. 

Bingen,   stad  i  Hessen,  Tysk- 


land, vid  Rhen.  Turistort.  Vin- 
odling, tobaksfabriker  och  garve- 
rier. B.  härstammar  från  romar- 
tiden.  10,000  inv. 

Binghampton  [bingä'mtn], 
stad  i  staten  Xew  York,  För. 
Stat.  Kol-  och  järnfyndigheter. 
70,000  inv. 

Bingsjö,  kapeUförs.  till  Rätt- 
vik   (se  d.  o.). 

Binjure,  ett  litet  hjälmformat 
organ,  täckande  övre  polen  av 
vardera  njuren.  Mikroskopiskt 
visar  sig  B.  bestå  av  två  skilda 
vävnadsslag,  ett  yttre,  fastare, 
gulaktigt  barkskikt  och  där- 
innanför det  lösare,  bnmaktiga 
märgskiktet.  B.  hör  till  de  organ, 
som  benämnas  körtlar  med  inre 
sekretion  (se  d.  o.).  Av  dess  sek- 
retionsprodukter är  adrena- 
linet (se  d.  o.)  väl  känt.  — 
Höggradigare  förstöring  av  B. 
(genom  tuberkulos  eller  svulst- 
bildning) framkallar  A  d  d  i  - 
sons  sjukdom  (se  Addi- 
son  2).  Av  detta  förhällande 
har  man  velat  draga  den  slut- 
satsen, att  B.  normalt  tillintet- 
gör eller  neutraliserar  frän  annat 
håll  inom  organismen  producera- 
de giftiga  ämnen. 

Binka,    se    E  r  i  g  e  r  o  n. 

Binneberg,  socken  i  Skarab.  1., 
jämte  Odensåker,  Tidavad  och 
Lastad  pastorat  i  Skara  stift. 
150  inv. 

Binnikemaskar  (ä.  nsv.  6in- 
nika,  band,  av  mlty.  hindiken) , 
bandmaskar,  Cesto'des,  en 
ordn.  Plattmaskar.  Flertalet 
likna  ledade  band,  avsmalnande 
mot  ena  änden.  Hos  de  flesta  bil- 
das från  den  smalare  ändens 
yttersta  del  ("huvudet"  med 
"halsen")  sinsemellan  samman- 
hängande leder,  proglottider.  B. 
leva  som  parasiter  i  andra  djur, 
på  könsmoget  stadium  i  regel  i 
tarmen  bos  ryggradsdjur,  varvid 


1555 


Binck — Bindesböll 


1556 


endast  en  gån^  under  sin  livstid, 
vid  vilket  tillfillle  hon  beger  sig 
ut  ur  kupan,  följd  av  drönarna. 
Parningen  sker  med  den  hane, 
som  kunnat  följa  henne  längst  pA. 
hennes  bröllopsflykt.  Efter  åter- 
komsten till  kupan  lämnar  visen 
denna  ej  vidare  annat  än  vid 
svärmning  (se  nedan).  De  åter- 
vändande drönarna  fördrivas  ur 
kupan  (drönarslakt)  av  arbets- 
bina. I  kupan  byggas  lodräta 
vaxkakor  med  rum,  s.  k.  celler, 
på  kakornas  bägge  sidor  i  form 
av  sexkantiga  pelare.  En  del  cel- 
ler fyllas  med  honung  och  täckas 
med  vax,  i  andra  —  i  kupans 
mellersta  kakor  —  lägger  visen 
äggen,  ett  i  varje  cell.  Ägglägg- 
ningen äger  rum  från  februari 
till  september;  under  svärm- 
ningstiden  —  juni,  juli  —  lägger 
visen  inemot  3,000  ägg  om  dyg- 
net. De  fot  lösa  larverna  matas, 
tills  de  växt,  så  att  de  nästan 
fylla  cellen,  då  de  förpuppas; 
efter  några  veckor  framkomma 
färdigbildade  B.  Drönare  alstras 
i  större  celler  än  arbetsbina  och 
ur  obefruktade  ägg.  Visar  upp- 
födas i  ringa  antal  och  i  mycket 
stora  celler  samt  erhålla  mer 
näringsrik  föda  än  övriga  B.  Icke 
tre  dygn  gamla  arbetsbi  larver 
kunna  vid  behov  utvecklas  till  vi- 
sar, om  deras  celler  utvidgas  och 
de  erhålla  dylik  föda.  Då  en  ny 
vise  framkommit,  flyger  den 
gamla  bort  med  en  betydlig  del 
av  samhällets  bin  (bina  svär- 
m  a)  och  grundlägger  på  annat 
håll  ett  nytt  samhälle.  De  kalla 
månaderna  tillbringa  B.  i  kupan 
utan  att  falla  i  dvala  och  leva 
då  av  insamlade  förråd.  —  Som 
föda  tjäna  honung  och  frö- 
mjöl, som  insamlas  i  blommor. 
Honungen  hemföres  i  "honungs- 
magen", en  utvidgning  av  mat- 
gtrupenj     det     8om    icke    genast 


kommer  till  användning,  tömmes 
i  cellerna  som  vinterförråd.  Vat- 
ten hemföres  i  mån  av  behov. 
Från  barrträd,  popplar  m.  fl.  träd 
samlas  harts,  som  användes  till 
tätning  av  springor  m.  m.  (stopp- 
vax).  —  Av  B:s  fiender  må  sär- 
skilt framhållas  bilusen  och 
vaxmottet,  av  sjukdomar  yngel- 
rötan  1.  bipesten. 

Binck,  Jakob,  f,  omkr.  1500, 
d.  1569,  tysk  målare  och  koppar- 
stickare.  Var  under  1530 — 50-t. 
dansk  hovmålare  och  lånades 
1541 — 42  av  Gustav  Vasa  till 
Sverige,  där  han  målade  det  be- 
kanta porträttet  av  konungen  i 
Uppsala  universitets  samlingar. 
Se  ill.  till  Gustav  (I). 

Bindare  1.  b  i  n  d  s  t  e  n,  se 
M  u  r. 

Bindemedel,  flytande  eller 
degform iga  ämnen,  som  inom  tek- 
niken användas  till  sammanfog- 
ning  av  vissa  material.  B:s  ver- 
kan beror  dels  på  dess  samman- 
klibbande egenskaper  i  flytande 
tillstånd,  dels  på  dess  hårdnande. 
B.  äro  dels  lim,  kitt,  gummi, 
harts,  tjära  o.  s.  v.  för  samman- 
fogning  av  trä-  eller  fiberämnen, 
dels  murbruk,  cement,  gips  o.  d. 
inom  byggnadsverksamheten  an- 
vända. 

Bindesböll.  1.  M  i  k  a  e  1  G  o  1 1- 
lieb  Birkner  B.,  f.  1800,  d. 
1856,  dansk  arkitekt,  uppförde 
1830 — 47  Thorvaldsenmuseet  i 
Köpenhamn  (se  ill.  till  Köpen- 
hamn), ett  antikiserande  bygg- 
nadsverk av  starkt  personlig 
prägel,  på  en  gång  museum  och 
gravvård  över  konstnären.  —  2. 
T  h  o  r  v  a  1  d  B.,  f.  1846,  d.  1908, 
dansk  konstnär,  den  förres  son. 
Ursprungligen  arkitekt,  har  han 
framför  allt  verkat  på  det  deko- 
rativa området  och  bidragit  till 
en    kraftig    uppryckning    av    det 

dauskft  konsthantverket;,  Han  bar 


1557 


Bindesubstansvävnader — Binnikemaskar 


1558 


komponerat  keramik-  och  metall- 
arbeten, bokband  och  möbler 
m.  m.  samt  skapat  en  självstän- 
dig ornamentik.  Se  ill.  till 
Dansk    konst. 

Bindesubstansvävnader,  se 
Stödjevävnader. 

Bindetid,  se  Bindning. 

Bindhinna,  se  ö  g  a.  —  B  i  n  d- 
hinnekatar  r;  conjunctivi'tis, 
inflammation  i  bindhinnan. 

Bindning.  Byggn.  Den  första 
process,  genom  vilken  cement, 
cementbnik  eller  betong  hårdnar 
efter  vattentillsats.  Den  för  bind- 
ningen åtgående  tiden  kallas 
bindetid.  —  Textil.  Se  Väv- 
ning. 

Bindväv,  en  mycket  utbredd 
stödjevävnad  i  djur-  och  män- 
niskokroppen, bestående  av  mer 
1.  mindre  sparsamt  förekomman- 
de celler,  omgivna  av  från  celler- 
na avsöndrad  mellansubstans, 
i  n  t  ercellularsubstans, 
av  växlande  beskaffenhet.  G  e  1  é  - 
vävnaden  har  strukturlös, 
mjuk  mellansubstans  och  finnes 
hos  människor  och  högre  djur 
nästan  uteslutande  på  tidigt 
fosterstad) vun.  I  f  i  b  r  i  1 1  ä  r  B., 
som  förekommer  i  läderhud,  senor 
m.  m.,  utgöres  mellansubstansen 
av  dels  elastiska  trådar,  dels  (av 
kollagen  bestående)  bindvävs- 
fibriller.  Detta  slag  av  B.  ger  vid 
kokning  lim.  Bindvävsfibrillerna 
äro  hos  däggdjuren  ordnade  i 
buntar,  vilka  i  sin  tur  kunna 
förlöpa  parallellt.  Om  cellerna  i 
större  utsträckning  innehålla 
fett,  kallas  B.  fettvävnad. 
Mellan  gelévävnad  och  fibrillär 
B.   finnas   övergångsformer. 

Binet  [bina'],  Alfred,  f. 
1857,  d.  1911,  fransk  psykolog, 
föregångsman  på  intelligensmät- 
ningarnas   (se  d.  o.)    område. 

Bingel,  se  Mercurialis. 

Bingen,  stad  i   Hessen,  Tysk- 


land, vid  Rhen.  Turistort.  Vin- 
odling, tobaksfabriker  och  garve- 
rier. B.  härstammar  från  romar- 
tiden.  10,000  inv. 

Binghampton  [bingä'mtn], 
stad  i  staten  New  York,  För. 
Stat.  Kol-  och  järnfyndigheter. 
70,000  inv. 

Bingsjö,  kapellförs.  till  Eätt- 
vik    (se  d.  o.). 

Binjure,  ett  litet  hjälmformat 
organ,  täckande  övre  polen  av 
vardera  njuren.  Mikroskopiskt 
visar  sig  B.  bestå  av  två  skilda 
vävnadsslag,  ett  yttre,  fastare, 
gulaktigt  barkskikt  och  där- 
innanför det  lösare,  bnmaktiga 
märgskiktet.  B.  hör  till  de  organ, 
som  benämnas  körtlar  med  inre 
sekretion  (se  d.  o.).  Av  dess  sek- 
retionsprodukter är  adrena- 
linet (se  d.  o.)  väl  känt.  — 
Höggradigare  förstöring  av  B. 
(genom  tuberkulos  eller  svulst- 
bildning) framkallar  A  d  d  i  - 
sons  sjukdom  (se  Addi- 
son  2).  Av  detta  förhållande 
har  man  velat  draga  den  slut- 
satsen, att  B.  normalt  tillintet- 
gör eller  neutraliserar  från  annat 
håll  inom  organismen  producera- 
de giftiga  ämnen. 

Binka,    se    E  r  i  g  e  r  o  n. 

Binneberg,  socken  i  Skarab.  1., 
jämte  Odensåker,  Tidavad  och 
Lastad  pastorat  i  Skara  stift. 
150  inv. 

Binnikemaskar  (ä.  nsv.  hin- 
nilca,  band,  av  mlty.  bindiken), 
bandmaskar,  Cesto'des,  en 
ordn.  Plattmask  ar.  Flertalet 
likna  ledade  band,  avsmalnande 
mot  ena  änden.  Hos  de  flesta  bil- 
das från  den  smalare  ändens 
yttersta  del  ("huvudet"  med 
"halsen")  sinsemellan  samman- 
hängande leder,  proglotfider.  B. 
leva  som  parasiter  i  andra  djur, 
på  könsmoget  stadium  i  regel  i 
tarmen  hos  ryggradsdjur,  varvid 


1559 


Binnikemaskar 


1560 


stycken     av     obeväpnad     binnikemask. 

masken  vanligen  fäster  sig  vid 
tarmväggen  förmedelst  på  "huvu- 
det" sittande  vidhäftningsorgan 
(hakar,  sugskålar,  suggropar). 
Det  parasitiska  levnadssättet  har 
medfört  en  avsevärd  förenkling 
av  kroppens  byggnad.  Sålunda 
saknas  t.  ex.  munöppning  och 
tarmkanal;  den  av  värddjuret 
redan  beredda  näringen  upptages 
genom  huden.  B.  äro  i  regel  sam- 
könade;  i  varje  led  finnas  full- 
ständiga hanliga  och  honliga 
könsorgan.  De  bakersta,  äldsta 
och  största  lederna,  vilka  inne- 
hålla stora  mängder  befruktade 
ägg,  lösgöras  successivt  och  avgå 
ur  tarmen.  Larven  utvecklas 
nämligen  med  få  undantag  i  ett 
annat  värddjur  (se  nedan).  — 
Breda  B.,  Dihothrioce'phalus 
la' tus,  den  i  Sverige  vanligaste, 
är  en  särskilt  i  Norrlands  kust- 
trakter ytterligt  allmän  parasit 
i  n:\anniskans  tarm.  Den  har  två 
suggropar,  blir  9  m.  lång,  och 
lederna,  vilka  som  könsmogna 
äro  mer  breda  än  långa,  kunna 
uppgå  till  mer  än  4,000.  Den  i 
vatten  levande  larven  utvecklar 
sig  i  fisk  (gädda,  lake,  sik,  sik- 
löja, lax  m.  fl.)  till  ett  "huvud" 
{plerocercoi'd).  Genom  förtäran- 
de av  mer  1.  mindre  rå  (t.  ex. 
gravad)  fisk  kan  människan  få 
dylika  i  tarmen,  från  vilka  sedan 
könsmogna  B.  utbildas.  —  Be- 
väpnade B.,  Tae'nia  so'Uum, 
har  fyra  sugskålar  och  hakkrans. 
Längd  c:a  3  m.  Lederna,  850  1. 
fler,  äro  som  könsmogna  mer 
långa  än  breda.  Masken  lever  i 
människans    tarm.    Om    de    lös- 


gjorda lederna  ätas  av  svin,  in- 
komma till  slut  larverna  i  olika 
delar  av  svinets  kropp  (t.  ex.  i 
muskler),  där  de  utbildas  till 
små  blåsliknande  bildningar, 
dynt  1.  blåsmaskar.  I 
människans  tarm  utbildas  B.  ur 
dessa  efter  förtärande  av  dynt- 
haltigt,  otillräckligt  berett  svin- 
kött. Den  under  namnet  Cysti- 
ce'rcus  ceUulo'sae  beskrivna  blås- 
masken har  även  träfTats  hos 
människan,  vanligen  i  hjärnan  1. 
ögat.  —  Obeväpnade  B., 
Tae'nia  sagina'ta,  har  sugskålar 
men  saknar  hakar.  Längd  4 — 10 
m.  (enl.  en  uppgift  74  m.) ;  leder- 
na, vilka  äro  mer  länga  än  breda, 
uppgå  till  1,200  1.  fler.  Blåsmas- 
ken finnes  i  muskulaturen  sär- 
skilt hos  nötkreatur,  de  könsmog- 
na djuren  i  människans  tarm. 
Den  är  svårare  att  bli  kvitt  än 
föregående.  —  Hylsmasken, 
Tae'nia  echinoco'ccus,  är  blott  4 
— 6  mm.  lång  men  är  den  farli- 
gaste av  B.  Masken  lever  i  hun- 
dens tarm,  dyntet,  som  kan  nå 
storleken  av  ett  barnhuvud,  träf- 
fas däremot  i  lever,  lungor  och 
andra  organ  hos  människan  och 
nötkreatur.  Hundar,  vilka  fått 
ägg  å  nosen  genom  att  slicka  sig 
vid  analöppningen,  överföra  lätt 
dessa  på  människor,  vilka  låta 
hundar  slicka  sig  på  munnen.  — 
Blåsmasken  (Coenu'rus  cerebra'- 
lis)  av  Tae'nia  coenu'rus  finns  i 
hjärnan  hos  får  och  ger  upphov 
till  kringsjuka  (se  d.  o.)  hos 
dessa  djur,  —  Hos  idisslare  (sär- 
skilt    får)      förorsakar     Tae'nia 


T.    v.    "Huvud"    och    "hals"    av    beväp- 
nad    binnikemask.    —    T.     h.    Svindynt 
med  utstjälpt  "huvud". 


1561 


Binokel — Biogenesis 


1562 


expa'nsa  s.  k.  bandmasksjuka, 
vilken  yttrar  sig  i  avmagring, 
bleksot  och  allmän  svaghet  och 
ofta  leder  till  döden.  —  Utom 
ovan  nämnda  äro  ett  stort 
antal  andra  B.  kända,  av  vilka 
flera  likaledes  äro  parasiter  hos 
människan  och  husdjuren.  — 
Tillvaron  av  B.  i  tarmen  påvisas 
genom  de  med  exkrementerna  av- 
gångna lederna.  I  allmänhet  för- 
orsaka B.  hos  människan  icke 
några  symtom.  Breda  B.  ger  dock 
i  vissa,  relativt  sällsynta  fall 
upphov  till  en  svårartad  blod- 
brist. Angående  fördrivande  av 
B.  se  Maskmedel. 

Bino'keI  (fr.  binocle,  av  lat. 
bis,  två  gånger,  och  o'culus,  öga), 
pincenez,  glasögon  utan  skälmar. 

Binokulä'r  (lat.  Ms,  två  gån- 
ger, och  o'culus,  öga) .  —  B.  - 
instrument,  optiskt  instru- 
ment, så  beskaffat  att  det  till- 
låter samtidigt  bruk  av  båda 
ögonen.  —  B.  seende,  seendet 
med  båda  ögonen.  På  grund  av 
ögonens  avstånd  från  varandra 
bli  steriska  föremål  icke  identiskt 
iakttagna  av  bägge  ögonen,  och 
denna  bristande  kongruens  mel- 
lan de  båda  näthinnebilderna  har 
stor  betydelse  för  vår  uppfattning 
av  djup  i  rummet. 

Bino'm  (av  lat.  bis,  två  gånger, 
och  grek.  no'mos,  lag),  ett  alge- 
braiskt  uttryck,  bestående  av  två 
termer,  förenade  med  -}-  eller  — . 
Ex.  a  +  ö ;  a — b.  —  B  i  n  o  - 
mialserien,  se  Serier.  — 
Binomialteoremet,  det 
teorem,  enligt  vilket  en  potens  av 
ett  binom  omedelbart  kan  ut- 
vecklas i  en  serie  termer.  Ex. 
(a  +  b)'  =  a*  +3a'  b-l-3  ab'4-b». 
De  för  varje  term  satta  koeffici- 
enterna (i  det  anförda  fallet 
talen  1  och  3)  utgöra  de  s.  k. 
binomialkoefficienter- 
n  a.  Före  Newtons  tid  var  bino- 


mialteoremet endast  känt  i  de 
fall,  då  exponenten  är  ett  helt 
positivt  tal.  Newton  generalise- 
rade teoremet  till  att  gälla,  även 
om  exponenten  är  ett  negativt 
tal  1.  ett  bråk. 

Bintangöarna,  Riou,  ögrupp 
s.  om  Malacka  i  nederl.  Indien. 
18,000  inv. 

Bi'nturong,  AicWctis  bintu- 
rong,  ett  till  fam.  Vive'rridae  hö- 
rande rovdjur  med  utbredning 
från  Nepal  till  Borneo,  Sumatra 
och  Java.  B:s  längd  uppgår  ända 
till  1,5  m.,  varav  nästan  hälften 
kommer  på  gripsvansen,  med  vars 
tillhjälp  djuret  under  sina  natt- 
liga strövtåg  långsamt  klättrar 
omkring  i  träden.  Allätare. 

Binue,  se  B  e  n  u  e. 

Binz,  Karl,  f.  1832,  d.  1913, 
framstående  tysk  farmakolog, 
1868—1908    professor    i    Bonn. 

Binä'r  (lat.  bis,  två  gånger), 
dubbel.  —  B.  nomenklatu'r, 
se  Systematik. 

Bioaritmeti'k,  se  B  i  o  s  t  a  - 
tik. 

Biobio,  provins  i  Chile.  Åker- 
bruksprodukter,  vin  och  timmer. 
100,000  inv.  Huvudstad  Los  An- 
geles.  —  Genom  B.  flyter  en  370 
km.  lång  flod  av  samma  namn, 
som  rinner  upp  på  Anderna. 

Bioceno's  (av  grek.  bi' os,  liv, 
och  kqi'nos,  gemensam),  en  ge- 
mensam benämning  på  samtliga 
de  växter  och  djur,  vilka  i  regel 
alltid  förekomma  tillsammans  i 
naturen. 

Biodynami'k  (av  grek.  bi' os, 
liv,  och  dy'namis,  kraft),  läran 
om  livsverksamheten  i  allmänhet. 

Biofysi'k  (grek.  bi' os,  liv,  och 
fy'sis,  natur),  den  del  av  fysio- 
logien, som  utforskar  de  fysiska 
yttringarna  av  livsprocessen. 

Bioge'nesis  (av  grek.  bi'os,  liv, 
och  ge'nesis,  ursprung),  livets 
ursprung.    —    Biogen  e' tia  k, 


1563 


Biograf — Biologisk  rening 


1564 


med  avseende  på  livets  ursprung. 
—  Biogenetiska  lagen, 
se  Utvecklingslära. 

Biogra'f  (av  grek.  bi'os,  liv, 
och  gra'fein,  skriva).  1.  Levnads- 
tecknare. —  2.  Namn  på  en  lokal, 
där  kinematografiska  bilder  före- 
visas.   Se  vidare  Filmkonst. 

Biografi',  levnadsteckning,  en 
tidigt  förekommande  men  först  i 
nyare  tid  till  full  mognad  bragt 
form  för  skildring  av  en  persons 
karaktär,  verksamhet  och  bety- 
delse. Från  bibelns  enkla  skild- 
ringar av  patriarkerna,  antikens 
episka  dikter,  ägnade  att  förhär- 
liga hjältarnas  bragder,  eller  på 
personliga  karaktärsanalyser  in- 
riktade dramer  kommer  man  till 
de  första  rent  biografiska  verken 
i  Plutarkos',  Tacitus',  Cornelius 
Nepos',  Suetonius'  m.  fl:s  förfat- 
tarskap. Medeltidens  helgondyr- 
kan alstrade  ett  biografiskt  in- 
tresse, som  tog  sig  uttryck  i  lev- 
nadsbeskrivningar över  heliga 
män  och  kvinnor,  senare  samlade 
exempelvis  i  A'cta  Sancto'rum.  En 
modernare  form  för  biografien  in- 
träder med  1500-t.  och  har  sedan 
stadigt  utvecklats  med  anlitande 
av  källkritiska  och  vetenskapliga 
hjälpmedel.  Frånsett  allt  oftare 
förekommande  verk  över  enskilda 
framstående  personer  ha  stora 
samlingsverk,  ägnade  åt  medlem- 
marna av  vissa  yrkesgrupper 
inom  ett  land  eller  åt  ett  visst 
lands  hela  kulturella  representa- 
tion, upprättats.  I  Sverige  utgavs 
med  början  1835  ett  numera  för- 
åldrat Biographiskt  lexikon  över 
namnkunnige  svenske  män.  Un- 
der utarbetande  efter  moderna 
principer  är  ett  brett  anlagt 
Svenskt  biografiskt  lexikon,  vars 
första  häfte  utkom  1917.  Av  ut- 
ländska verk  må  framhållas: 
Dictionary  of  National  Bio- 
graphy,  Cyclopoedia  of  American 


Biography,  Allgemeine  Deutsche 
Biographie,  Nouvelle  biographie 
générale  och  Dansk  biographisk 
Lexikon.  Dessutom  förekomma  i 
olika  länder  uppslagsverk  med 
korta  biografier,  i  vilka  materia- 
let kronologiskt  hopats  utan  att 
bearbetas.  De  gå  vanligen  under 
benämningar  som:  Vem  är  detf, 
Vem  och  vadf,  Wer  isfsf,  Who's 
whof,  Qui  étes-vousf  etc. 

Biokemi',  se  Kem  i. 

BioIi'ter  1.  organoge'na 
s  e  d  i  m  e'  n  t,  sediment,  som  bil- 
dats genom  medverkan  av  djur 
1.  växter. 

Biologi'  (grek.  bio's,  liv,  och 
lo' gas,  lära),  läran  om  livet,  i 
vidsträckt  bemärkelse  vetenska- 
pen om  den  levande  naturen  i 
dess  helhet.  I  denna  mening  är 
B.  sammanfattning  av  zoologi 
och  botanik.  B.  i  inskränkt  bety- 
delse, numera  vanligen  kallad 
ekologi',  är  vetenskapen  om 
organismerna  i  deras  förhållande 
till  omgivningen. 

Biologisk  rening,  en  renings- 
process för  avloppsvatten,  som 
håller  för  förruttnelse  benägna, 
kvävehaltiga  ämnen.  Reningsan- 
läggningar enligt  denna  typ  be- 
stå av  två  särskilda  avdelningar: 
1)'  F  ö  r  r  u  1 1  n  e  1  s  e  b  a  8  s  ä  n - 
ger,  vari  vattnet  utsattes  för 
anaeroba  bakteriers  inverkan. 
För  dessa  bakteriers  liv  fordras, 
att  luften  ej  kommer  i  beröring 
med  vattnet,  vilket  förhindras 
dels  genom  att  med  konst  över- 
täcka bassängerna,  dels  på  grund 
av  det  slamtäcke,  som  ligger  på 
vattnet.  Avloppsvattnet  får  kvar- 
stanna  i  förruttnelsebassängerna 
i  24 — 48  timmar.  2)  Koks- 
filter,  vari  det  från  förrutt- 
nelsebassängerna kommande  vatt- 
net filtreras,  så  att  det  vid  ut- 
trädet därifrån  är  fritt  från 
slam  och  icke  längre  benäget  för 


1565 


Biologisk   station — Birger 


1566 


förruttnelse.  Utom  en  viss  gul 
färg  har  vattnet  efter  reningen 
ej  några  olägenheter  utan  kan 
utsläppas  även  i  smärre  vatten- 
drag. B.  har  fått  stor  betydelse  i 
samhällen  utomlands,  där  kloak- 
vattenmängderna ofta  äro  så 
stora,  att  vattnet  icke  utan  fara 
kan  bortledas  i  orenat  skick  i  de 
vattendrag,  som  genomflyta  sam- 
hällena. 

Biologisk  station,  se  Veten- 
skapliga   stationer. 

Biometri',  se  Biostatik. 

Bionomi'  (grek.  hi'os,  liv,  och 
no'tnos,  lag) ,  se  Ekologi. 

Bio'ser,  se  Socker. 

Biostati'k  (grek.  bi'os,  liv,  sta- 
tiJce',  jämvikt),  läran  om  medel- 
livslängden; också  läran  om  be- 
follvningsmedeltalet.  Sannolik- 
hetsberäkning av  människornas 
livslängd  kallas  bioaritme- 
tik 1.  biometri  (av  vikt  för 
försäkringsväsendet) . 

Biot  [biå'],  Jean  Baptis- 
te,  f.  1774,  d.  1862,  fransk  fysi- 
ker. Utförde  mycket  betydelse- 
fulla undersökningar  av  ljusets 
polarisation  och  var  den  förste, 
som  undersökte  luftspegling.  Då 
Gay-Lussac  1S04  företog  den  för- 
sta vetenskapliga  ballongfärden, 
åtföljdes  han  av  Biot. 

Bioti't,  se  G  1  i  m  m  e  r. 

Biot-Savarts  lag  [biå'  sava'rs] 
uttrycker  den  i  en  kort  ledare 
framgående  elektriska  strömmens 
inverkan  på  en  i  dess  närhet  va- 
rande magnetnål.  Denna  inverkan, 
som  yttrar  sig  i  magnetnålens 
awikning  från  den  magnetiska 
meridianen  (deviation),  beror 
på  magnetnålens  styrka,  ström- 
styrkan i  ledaren,  ledarens  längd 
och  avståndet  mellan  magnetnå- 
len och  ledaren  samt  den  vinkel, 
som    förbindelselinjen   mellan   le- 


daren och  magnetpolen  bildar 
med  ledarens  riktning. 

Biotyp,  se  Ärftlighets- 
lära. 

Biplan,  se  Flygmaskin. 

Biplane't,  se  Satellit. 

BipoIa'r  (lat.  bis,  två  gånger, 
och  grek.  po'los,  pol),  tvåpolig.  — 
Bipolarite't,  det  förhållan- 
det att  vissa  djurgrupper  äro 
företrädda  av  sinsemellan  mycket 
likartade  former  i  de  arktiska 
och  antarktiska  haven,  under  det 
mellanliggande  havsområden  sak- 
na dessa  former. 

Bir,  arab.  ord  för  källa,  brunn. 
Förekommer  i  en  mängd  ortnamn. 

Bir,  B  i  r  e  d  j  i  k,  stad  vid 
floden  Eufrat,  Mesopotamien, 
där  denna  börjar  bli  segelbar. 
Karavanstation. 

Birdwood  [b8'doodd],  sir 
William  Riddell,  f.  1865, 
brittisk  general.  Förde  under 
Gallipolifälttåget  med  utmärkel- 
se den  australiensiska  kåren,  blev 
senare  befälhavare  för  5:e  brit- 
tiska armén  på  västfronten. 

Biredjik,  se  Bir. 

Bire'm  (lat.  bire'inus,  av  bis, 
två  gånger,  och  re'mus,  åra), 
forntida  roddskepp  med  två  rod- 
dardäck och  två  rader  åror,  den 
ena  över  den  andra,  på  vardera 
sidan.  Se  T  r  i  r  e  m  och  Galär. 

Birfilare  (ty.  Bierfiedler), 
krogspelman,  dålig  spelman. 

Birger,  Hugo  (eg.  Petters- 
son), f.  1854,  d.  1887,  målare. 
Tillhörde  den  generation  av 
svenska  konstnärer,  som  i  slutet 
av  1870-t.  och  början  av  1880-t. 
i  Paris  mottogo  bestämmande 
intryck  av  det  franska  frilufts- 
måleriet.  Till  Paris  kom  han 
1877,  1881—82  besökte  han  Spa- 
nien och  Afrika.  B.  var  en  ypper- 
lig kolorist.  Han  målade  före- 
trädesvis    genrebilder,    gärna    i 


1567 


Birger  Brosa — Birger  Magnusson 


1568 


Frukosten   hos   L°f''^vpn.    Målning   av   H, 
Birger. 

solskenet  i  det  fria,  och  behand- 
lade helst  ämnen,  som  kunde 
bjuda  färgrikedom  och  ljus.  Hans 
sista  och  mest  bekanta  målning 
är  kamratporträttgruppen  Fru- 
kosten hos  Ledoyen,  en  bild  från 
dagen  för  "salongens"  vernissage 
i  Paris  (nu  i  Göteborgs  museum). 
Han  är  representerad  i  National- 
museum och  Göteborgs  museum. 

Birger  Brosa,  d.  1202,  jarl 
tillhörande  Folkungaätten,  en  av 
de  mäktigaste  stormännen  under 
Knut  Erikssons  och  Sverker  d. 
y:s  tid.  Gift  med  norske  konung- 
en Harald  Gilles  dotter  Birgitta. 

Birger  Gregersson,  B  i  r  g  e  - 
rus  Gregorii,  d.  13S3,  ärke- 
biskop i  Uppsala.  Vald  härtill 
1366,  fick  han  s.  å.  sin  utnämning 
av  påven  efter  ett  personligt  be- 
sök vid  kurian.  En  tid  konung 
Albrekts  kansler.  Bekant  för  stor 
lärdom.  Framstående  latinsk 
skald,  skrev  ett  oflficium  över 
Birgitta  och  ett  över  S:t  Botvid. 

Birger  Gunnarsson,  d.  1519, 
ärkebiskop  i  Lund  från  1497,  del- 
tog i  Kristian  II :s  fälttåg  mot 
Sten  Sture  d.  y.  och  lyste  denne 
och  hans  anhängare  i  bann  1517. 

Birger  Jarl,  d.  1266,  svensk 
statsman  av  Folkungaätten,  den 
verklige  regenten  under  konung 
Erik  Erikssons  tid.  Gift  med  den- 
nes syster  Ingeborg  fick  han  vid 
Eriks  död  1250  sin  son  Valdemar 


vald  till  konung  men  fortfor  att 
leda  rikets  öden.  På  ett  tåg  mot 
ryssarna  1240  hade  han  lidit 
nederlag  vid  Neva  (se  Alek- 
sandr  Jaroslavitj  Nev- 
s  k  i  j )  men  befäste  i  Finland 
Erik  den  heliges  verk  genom  ett 
korståg  1249,  då  han  anlade  Ta- 
vastehus.  B.  är  staden  Stock- 
holms grundläggare.  Han  slöt 
handelsfördrag  med  Liibeck  och 
Hamburg  (se  vidare  Stads- 
väsen).  Störst  är  B.  som  lag- 
stiftare; bruket  att  giva  sig 
till  träl  förbjöds,  likaså  järn- 
börden; det  gamla  arvsstadgan- 
det: "gånge  hatt  till  och  huva 
ifrån"  ändrades  till  att  syster 
skulle  ärva  hälften  mot  broder, 
vilket  var  svensk  lag  till  1845. 
E  d  s  ö  r  e  1  a  g  ar  n  a  (se  d.  o.) 
om  hemfrid,  kyrkofrid,  kvinno- 
frid, kungsfrid  och  tingsfrid 
gåvo  ökad  helgd  åt  äldre  stad- 
ganden  om  frid  och  personlig 
säkerhet.  —  B.,  som  med  Inge- 
borg hade  sex  barn,  bland  dem 
Valdemar  och  Magnus  (Ladulås), 
var  i  ett  andra  äktenskap  gift 
med  konung  Abels  av  Danmark 
änka,  Mechtild.  Se  Folkunga- 
ätten. 

Birger  Magnusson,  f.  1280,  d. 
1321,  konung  av  Sverige  1290 — 
1318,  son  till  Magnus  Ladulås. 
Sedan  B:s  bröder  Erik  och  Val- 
demar förlett  honom  att  avrätta 
sin  förmyndare  och  bäste  vän, 
riksmarsken  Tyrgils  Knutsson, 
togo  de  på  gården  Håtuna  svek- 
ligt  B.  i  fängsligt  förvar  och 
tvungo  honom  att  till  dem  över- 
lämna regeringen  1306  (Håtuna- 
leken).  Genom  ingripande  av 
Erik  Menved  av  Danmark,  B:s 
svåger,  kom  1310  en  förlikning 
till  stånd,  varigenom  B.  återfick 
en  del  av  riket.  Där  förde  han  en 
usel  regering  till  1317,  då  han  på 
Nyköpings  slott  tog  hämnd :  efter 


1569 


Birger  Magnusson — Birgitta 


1570 


ett  gästabud  inspärrade  han  brö- 
derna i  tornet,  och  då  en  folkres- 
ning utbröt  till  deras  förmån,  lät 
han  dem  hungra  ihjäl.  B.  flydde 
till  Danmark,  men  hans  unge  son 
■Magnus  fick  med  livet  sona 
faderns  brott. 

Birger  Magnusson  (lat.  B  i  r  - 
gerus  Magni),  d.  1464, 
svensk  prelat.  Sändes  1450  som 
domprost  i  Uppsala  till  Rom  för 
att  utverka  påvens  bekräftelse  på 
Karl  Knutssons  konungavärdig- 
het, vilket  uppdrag  han  lyckligt 
utförde.  1462  valdes  han  till 
biskop  i  Västerås. 

Birger  Persson  till  F  i  n  - 
stad,  d.  1327,  Birgittas  fader, 
lagman  i  Tiundaland  och,  sedan 
den  av  honom  redigerade  Upp- 
landslagen fått  kunglig  stadfäs- 
telse  1296,  i  det  förenade  Upp- 
land. Under  konung  Magnus 
Erikssons  förmyndarregering  in- 
tog han  en  framskjuten  plats 
bland  de  stormän,  som  skapade 
ett  starkt  rådsvälde  pä  kunga- 
maktens bekostnad.  B.  skänkte 
stora  summor  till  kyrkliga  ända- 
mål och  vallfärdade  till  Rom 
(1321). 

Birgitta,  den  heliga,  f. 
1303,  d.  1373,  dotter  tiU  Upplands 
lagman  Birger  Persson,  tillhörde 
en  av  Sveriges  mest  ansedda 
stormansätter.  Vid  14  års  ålder 
bortgiftes  B.  med  Ulv  Gudmars- 
son  till  Ulvåsa,  senare  lagman  i 
Östergötland,  Hennes  äktenskap 
blev  mycket  lyckligt  och  välsig- 
nades med  åtta  barn.  Som  hus- 
moder på  makens  stora  gods 
ådagalade  hon  mycken  praktisk 
duglighet.  1336  blev  hon  hov- 
mästarinna  hos  drottning  Blanka 
och  fick  därigenom  tillfälle  att 
göra  sig  gällande  på  ett  vidare 
verksamhetsfält.  Aristokrat  till 
börd    och    sinnelag,    stödde    hon 


Sen    heliga    Birgitta.    Träskulptur    fråln 
Vadstena. 

stormännens  opposition  mot 
konung  Magnus  Eriksson.  Redan 
som  barn  hade  hon  visat  prov  på 
en  stark,  mystisk  religiositet. 
Hon  uppträdde  nu  även  mot  hov- 
livets flärd  och  lättfärdighet  och 
sökte  inverka  på  konungen  tiU 
förmån  för  en  kristlig  politik. 
Själv  förde  hon  ett  asketiskt  liv. 
Tillsammans  med  sin  man  före- 
tog hon  en  pilgrimsfärd  till 
Santiago  di  Compostella  i  Spa- 
nien 1341 — 43.  Efter  hemkomsten 
dog  Ulv  i  Älvastra  kloster  1344. 
Under  trycket  av  denna  förlust 


50. 


L  e  X.     I.     Tr.    30.    8.    22. 


1571 


Birgittastiftelsen — Birgittinorden 


1572 


hängav  Birgitta  sig  åt  självplft- 
geri   och   mystiska   meditationer, 
vilka    utlöste    sig    i    en    mängd 
uppenbarelser.    I    dessa  visioner 
förnam  hon  röster  och  syner,  som 
allt    ivrigare   manade   henne   till 
ett  religiöst  nydanarvärv.  Ett  av 
de     viktigaste     hjälpmedlen     för 
denna   uppgift  var   en   ny   orden 
för  munkar  och  nunnor,  om  vars 
instiftande  hon   i   sina  uppenba- 
relser   fått    noggranna    anvisnin- 
gar. Påvemaktens  frigörande  från 
franskt  inflytande  stod  också  för 
henne     som    en     viktig    uppgift. 
1349    for    hon    till    Rom    för    att 
verka   för   kyrkans    frigörelse   ur 
den    "babyloniska    fångenskapen" 
och   för   att   få    påvens   sanktion 
för  den  nya  orden   (se  Birgit- 
tinorden).    Stödd     på     sina 
uppenbarelsers  gudomliga  aukto- 
ritet manade  hon  i  åratal  påven 
att   återvända  från   Avignon   till 
Rom,  vilket  denne  kort  före  hen- 
nes    död     gjorde.     Med     samma 
skärpa    som    mot    världsligheten 
vid   Magnus   Erikssons  hov  upp- 
trädde  hon  mot  kyrkans   förfall 
och    mot    de    italienska    hovens 
sedeslöshet;    hon   blandade   sig   i 
förvecklingarna    mellan    England 
och    Frankrike    och   rådfrågades 
av   furstar,    prelater   och   menige 
man.      Efter     återkomsten     från 
en  pilgrimsfärd  till  Jerusalem  av- 
led B.  i  Rom.  Ilon  begrovs  i  Vad- 
stena; kanoniserades  7  okt.  1391. 
Hennes    attribut    är    en    bok.    — 
Hennes  skrifter,  av  vilka  främst 
märkas       hennes       Revelatio' nes 
(Uppenbarelser),    trycktes  första 
gången  1492  och  ha  sedan  utkom- 
mit i  otaliga  upplagor.  —  Bir- 
gittas   hus    vid    nuv.    Piazza 
Farnese    i    Rom    tillhörde    efter 
hennes  död  Vadstena  kloster  och 
användes    som    härbärge.    Sedan 
det  1549  indragits  till  påvestolen, 
har    det   tjänat   olika    ändamål; 


bl.  a.  hade  Olaus  Magnus  ett 
tryckeri  där.  Sedan  1892  tillhör 
det  en  orden  av  karmelitnunnor. 
Birgittas  dödsrum  hålles  stängt 
utom  på  hennes  kanonisations- 
dag.  Jfr  Petrus  Ola  i. 

Birgittastiftelsen,  tillkommen 
1920,  har  till  uppgift  att  tillvara- 
taga vårt  lands  kulturarv  från 
den  heliga  Birgitta.  B.  vill  sörja 
för  värdig  användning  av  kloster- 
byggnaderna  i  Vadstena  och  i 
mån  av  växande  tillgångar  tjäna 
ett  församlings-  och  Ijildnings- 
arbete  i  Birgittas  anda.  Ordf.  i 
styrelsen  är   (1922)   prins  Eugen. 

Birgittinorden,  "Frälsarens 
orden  efter  Augustini  reforme- 
rade regel",  stiftades  av  den 
heliga  Birgitta  och  fick  påvlig 
stadfästelse  1370.  Munkar  och 
nunnor  skulle  bo  i  samma  kloster 
men  åtskilda;  blott  kyrkan  var 
gemensam.  Samklostret  skulle 
förestås  av  en  abbedissa.  Askesen 


Birgitta    utdelar    ordensreglerna.      Trä- 
snitt  ur   Gothans   Revelationes   S. 
Birgitte.   (1492.) 


1573 


Birgus — Birka 


1574 


st    sten    i    Mellangårdsborg,    Birka. 


var  icke  synnerligen  sträng,  nun- 
norna skulle  sy  och  hjälpa  fattiga 
och  sjuka,  munkarna  sörja  för 
själavården  och  varje  söndag  pre- 
dika på  modersmålet.  Omväxlan- 
de skulle  bröder  och  systrar 
sjunga  de  sju  tidegärderna  i 
klosterkyrkan.  Nunnedräkten  var 
grå  med  vitt  dok,  över  detta  en 
svart  slöja  och  på  denna  Brs 
karaktäristiska  krona  av  vita 
linneband  med  fem  röda  rundlar, 
Kristi  fem  sår.  Idéen  om  dubbel- 
kloster vållade  under  tidernas 
lopp  en  del  svårigheter.  Vadstena 
kloster,  som  började  sin  verksam- 
het 1384  och  slutligen  upphävdes 
1595,  var  ordens  huvudkloster. 
Birgittinkloster  funnos  i  Finland 
(Nådendal),  i  Norge  (Munkeliv), 
i  Danmark  (Maribo  och  Mari- 
ager)  samt  i  flera  andra  länder; 
ännu  finnas  dylika  i  Spanien, 
Bayern,  Holland  och  Mexiko. 
191 1  grundades  ett  nytt  Birgit- 
tinkloster i  Rom  (Via  delle  Isole 
34)  med  en  svenska  till  abbedissa, 
Maria  Elisabeth  Hedenblad, 
"madre  Elisabetta",  och  ett  20- 
tal  nunnor,  de  flesta  av  engelsk 
härkomst. 

Bi'rgus,  se  Eremitkräf- 
tor. 

Biriu'sser,  b  i  r  j  u  s  s  e  r,  tata- 
risk  nomadstam  i  s.  Sibirien. 
Pälsjägare. 

Birk  (trol.  av  nederl.  be'rek, 
rättskipning),  i  Norden  under 
medeltiden  ett  domsområde   (ofta 


stad)  med  egna  lagar.  B.  ingick  i 
de  gamla  nordiska  benämningarna 
på  stadslag  (fda.  birkeret,  fno. 
biarkeyiarréttr,  fsv.  bioerköa- 
rcettr)  och  i  önamnen  Birka, 
Pirkkiö  i  Torne-älvs  mynning, 
Bjarköy  i  Halogalands  fylke  m.  fl. 
fordom  livliga  handelsplatser  i 
trafikerade  farleder.  1  Danmark 
uppstodo  dels  andliga  birk  (till 
reformationen),  dels  särskilda 
godsjurisdiktioner,  s.  k.  adliga 
och  kungliga  birk.  I  det  adliga 
birket  utsåg  godsägaren  b  i  r  k  e  - 
dommeren  och  birkeskri- 
veren;  i  det  kungliga  utnämn- 
des birkepatronen  av 
konungen.  Den  adliga  patronats- 
rätten  upphävdes   1849. 

Birka,  svensk  handelsstad  un- 
der vikingatiden,  belägen  pä 
Björkö  i  Mälaren  (Adelsö  skn, 
Uppland).  Namnet  anses  vara 
härlett  av  birk  (se  d.  o.).  På  n.v. 
delen  av  ön  ligger  ett  högt  berg, 
som  stupar  brant  ned  i  sjön  och 
åt  landsidan  är  befäst  med  en 
kullerstensvall,  kallad  borgen. 
Norr  om  berget  finnes  ett  område 
av  omkr.  6  härs  vidd,  på  grund 
av  jordmånens  halt  av  kol  och 
multnade  ämnen  kallat  svarta 
jorden.  På  detta  fält,  som  åt 
landsidan  omgives  av  en  ännu 
skönjbar  jordvall,  var  staden  be- 
lägen. Man  har  här  funnit  ler- 
stycken från  "klinhus"  (se  Bo- 
stad), som  bränts  vid  eldsvådor, 
och  djupa  avskrädeslager,  i  vilka 
också  talrika  fornsaker  tillvara- 


1575 


Birka  folkhögskola — Birkarlar 


1576 


tagits.  I  öster  och  söder  från 
stadsområdet  utbreder  sig  ett 
vidsträckt  gravfält  med  över  tvä 
tusen  högar,  ett  stort  antal  gra- 
var under  slät  mark  och  många 
trekantiga,  fyrkantiga  och  "båt- 
formiga"  stensättningar.  Date- 
ringen av  platsens  bebyggelse 
(omkr.  700 — 1050)  vilar  på  fyn- 
den från  dessa  gravar.  —  B.  var 
centrum  för  Ansgars  mission  i 
Sverige  (se  Ansgar)  och  vid 
den  tiden  säkerligen  Sveriges 
enda  stad.  Adam  av  Bremen  näm- 
ner staden  som  bestående  äjinu 
efter  mitten  av  1000-t.,  men  den 
torde  då  redan  ha  varit  över- 
flyglad  av  Sigtuna  och  icke  lång 
tid  därefter  upphört  att  existera. 
Man  har  uppställt  den  hypotesen, 
att  B.  skulle  ha  varit  en  frisisk 
köpmanskoloni.  —  Arkeologiska 
grävningar  utfördes  redan  av 
Hadorph  och  Peringskiöld  1686 
på  B:3  plats;  1871 — 81  genom- 
grävdes  en  stor  del  av  området 
av  Hj.  Stolpe. 

Birka  folkhögskola,  Jämt- 
lands läns  folkhögskola,  grundad 
1901,  sedan  1907  förlagd  till 
Birka  vid  Täng.  B.  äges  av  Folk- 
högskolans byggnadsförening  u. 
p.  a.  och  omfattar  samskoleord- 
nad  vinterkurs  samt  lantmanna- 
skola och  lanthushållsskola. 

Birkagården,  ett  socialt  ar- 
betsföretag i  Stockholm,  Karl- 
bergsvägen 86,  startat  hösten 
1912  och  omfattande  barnkrubba, 
kindergarten,  lek-  och  arbetsstuga 
med  eftermiddagshem  samt  sön- 
dagsskola. 1916  ökades  verksam- 
heten med  en  folkhögskola,  som 
drives  av  B.  och  Arbetarnas  bild- 
ningsförbunds Stockholmaavdel- 
ning. Barnarbetet,  delvis  kommu- 
nalunderstött,  är  beroende  av 
gåvor.  Syftet  med  B.  är  att  låta 
människor   från   olika   arbetsom- 


råden mötas  som  likar  och  att 
utan  konfessionstvång  arbeta  för 
personlig  och  social  kristendom. 
Jfr  Beskow  3. 

Birkarlar,  birkarlaboar 
[trol.  av  birk  (se  d.  o.)  i  betydel- 
sen handelsplats],  ett  slags  före- 
ståndare eller  hövdingar  för  lap- 
parna (enligt  Olaus  Magnus) 
eller  möjligen  urspr.  styrelsemed- 
lemmar i  gille,  som  handlat  med 
lapparna.  B.  hade  privilegier  på 
lappmarkshandeln  sedan  medel- 
tiden, och  därmed  följde  tidigt 
rätt  att  upptaga  skatt  av  vissa 
lappar  mot  att  birkarlen  erlade 
en  bestämd  avgift  till  kronan. 
Denna  rätt  kunde  birkarlen 
försälja  eller  skifta.  En  stor 
del  av  lapparna  betalade  sin 
skatt  direkt  till  kronans  fogde 
(konungslappar).  Skillnaden  mel- 
lan birkarlar  och  nybyggare  för- 
svagades så  småningom,  i  det  att 
de  förra  skaffade  sig  fast  egen- 
dom och  de  senare  genom  gifte 
eller  annorledes  förvärvade  "lot- 
ter" i  lapparna.  I  början  av  1600- 
t.  avskaffades  birkarlinstitutio- 
nen  som  sådan.  Hädanefter  ägde 
fogden  bestämma,  vilka  som  finge 
bedriva  affärer  med  lapparna. 
Dessa  affärer  fingo  endast  för- 
siggå på  dagen  på  bestämda 
marknadsplatser  och  marknads- 
tider, och  skulle  handelsman  er- 
lägga en  tiondel  av  alla  inköpta 
varor  till  kronan.  Innan  affä- 
rerna började,  skulle  fogden  upp- 
taga lappskatten  och  för  kronans 
räkning  inköpa  så  många  skinn, 
han  ville.  Marknadsplatser  voro 
Jockmock,  Arvidsjaur,  Lycksele 
och  Tenoteki.  —  Är  1606  funnos 
i  Torne  lappmark  22,  i  Lule  17, 
i  Pite  16  och  i  Ume  11  birkarlar. 
Intill  1700  synas  birkarlar  ha 
funnits  i  lappmarkerna.  —  Lap- 
ska bor  gal,  handelsman,  är  bildat 
av  birkarL   Jfr   Birk. 


1577 


Birkebeinar — Birmingham 


1578 


Bi'rkebeinar,  namn  på  ett 
politiskt  parti  i  Norge,  först  givet 
på  spe,  emedan  dess  medlemmar 
vid  brist  på  skodon  lindade  björk- 
näver om  fötterna.  Bildat  1174 
för  att  stöda  tronkrävaren  Ey- 
stein  Meyla  i  hans  kamp  mot 
konung  Magnus  Erlingsson,  fick 
det  av  Sverre  (se  d.  o.)  militä- 
risk  pli  och  sin  historiska  upp- 
gift: att  störta  lenderaristokra- 
tien  och  skapa  ett  starkt,  ärft- 
ligt kungadöme. 

Birkeland.  1.  Mi  ch  ael  B.,  f. 
1S30,  d.  1S96,  norsk  historiker. 
Arbetade  framgångsrikt  för  det 
norska  arkivväsendets  ordnande 
och  blev  1875  Norges  förste  riks- 
arkivarie. Ivrig  anhängare  av 
skandinavismen.  —  2.  0 1  a  f 
Kristian  Bernhard  B.,  f. 
1867,  d.  1917,  norsk  fysiker,  pro- 
fessor i  Kristiania.  Har  utfört 
talrika  och  omfattande  under- 
sökningar angående  bl.  a.  katod- 
strålarnas  natur,  solfläckarna  och 
norrskenet.  Tillsammans  med 
ingenjör  S.  Eyde  utarbetade  B. 
en  numera  till  praktisk  använd- 
ning kommen  metod  att  ur  luf- 
tens kväve  och  syre  framställa 
salpeter.  Se  Kalksalpeter. 
—  3.  Richard  B.,  f.  1879, 
noFsk  matematiker,  sedan  1910 
professor  vid  tekniska  högskolan 
i  Trondhjem.  Avhandlingar  rö- 
rande differentialekvationer  och  i 
talteori. 

Birkelånga,  se  Långesläk- 
tet. 

Birkenfeld  [-fält],  förutva- 
rande tyskt  furstendöme,  tillhör 
fristaten  Oldenburg,  ehuru  geo- 
grafiskt skilt  därifrån  genom 
delar  av  Rhenprovinsen.  503 
kvkm.  50,000  inv.  Huvudstad 
med  samma  namn.  2.000  inv. 

Birkenhead  rba'kenhedd], 

stad  i  grevskapet  Cheshire,  Eng- 
land,    vid     Mersey,     mitt    emot 


Liverpool,  med  vilken  stad  B.  är 
förbunden  genom  en  järnvägs- 
tunnel under  Mersey.  Dockor  och 
skeppsbyggerier.  145,000  inv. 

Birkenhead  [b3'kenhedd], 

Frederick  Edwin  Smith, 
lord  B.,  f.  1872,  engelsk  jurist 
och  politiker.  Invaldes  i  under- 
huset av  konservativa  partiet 
1906,  inträdde  1915  i  Asquiths 
koalitionsministär,  övergick  1916 
i  Lloyd  Georges  kabinett  och  blev 
1919  lordkansler.  Var  under  kri- 
get chef   för  presscensuren. 

Bi'rket  al  Kuru'n,  B  i  r  k  a  t 
a  1  -  K.,  sjö  med  salthaltigt  vat- 
ten i  n.  Egypten.  Sjöns  yta  omkr. 
40  m.  lägre  än  Medelhavets. 

Birma,  se  Burma. 

Birmingham  [ba'mingäm].  1. 
Englands  näst  största  fabriks- 
stad, belägen  ungefär  mitt  emel- 
lan London  och  Liverpool,  i  grev- 
skapet Warwickshire.  B.  namnes 
redan  på  1000-t.,  men  började 
först  i  slutet  av  1600-t.  till- 
växa i  storlek  och  betydelse. 
Numera  är  B.  ett  av  de  mång- 
sidigaste industricentra,  som 
existera,  med  marknad  över  hela 
världen.  I  närheten  ligga  järn- 
och  kolgruvor.  B.  är  särskilt 
berömt  för  sina  metallvaror 
(fabrikation  av  järnvägsmaterial, 
ångmaskiner,  elektriska  maski- 
ner, motorer,  cyklar,  gevär,  spik 
och  skruvar).  Även  glas-,  kristall- 
och  kemisk  industri.  Under 
världskriget  upprättades  i  B. 
flera  nationalverkstäder  för  va- 
penfabrikation. Universitet,  grun- 
dat 1900,  tekniska  skolor  m.  m. 
Säte  för  anglikansk  biskop  och 
katolsk  ärkebiskop.  Centriun  för 
stort  järnvägs-  och  kanalnät. 
900.000  inv.,  med  förstäder  över 
1  mill.  inv.  —  2.  Största  staden 
i  staten  Alabama,  Förenta  Sta- 
terna, grundad  1871.  Har  has- 
tigt vuxit  upp  efter  upptäckten 


1579 


Biron — Biscaya-bukten 


1580 


Birmingham,    England.    T.    v. 

av  rika  kol-  och  järnmalmsfyn- 
digheter  i  trakten.  180,000  inv. 

Biron  [birå'r)],  fransk  ätt  med 
anor  från  medeltiden.  Charles 
de  Gontaut,  hertig  av  B.,  f. 
1562,  d.  1602,  kallad  Fu'lmen 
Ga'lliae,  Frankrikes  ljungeld,  för 
lysande  tapperhet  i  Henrik  IV :s 
krig;  för  förrädiska  stämplingar 
med  spanjorerna  avrättades  han. 

v.  Biron  [bi'rån],  Ernst  J  o- 
hann,  f.  1690,  d.  1772,  rysk 
storman  av  tysk  börd,  gunstling 
hos  kejsarinnan  Anna,  hertig  av 
Kurland  1737.  På  grund  av  re- 
former i  tysk  anda  ådrog  han  sig 
det  gammalryska  partiets  hat, 
störtades  1740  och  förvisades  till 
Sibirien,  varifrån  han  först  1762 
fick  återvända.  1769  lämnade  han 
Kurland  till  sin  son  Peter,  f. 
1724,  d.  1800,  som  köpte  fursten- 
dömet  Sagan  i  Schlesien  och  av- 
trädde Kurland  till  Ryssland. 

Birs,  biflod  till  Rhen.  Rinner 
upp  på  Jurabergen  och  utmynnar 
i  Rhen  vid  Birsfelden,  strax 
ö.  om  Basel. 

Birshi  [bi'rji],  Birsen,  ort 
i  Litauen,  omkr.  160  km.  n.ö.  om 
Kovno,  med  furstarna  Radziwills 
stamslott.  B.  erövrades  och  för- 
lorades flera  gånger  av  svenskar- 


Kådhuset;    t.    b.    Chamberlain    Squam    och    Konst- 
galleriet, 

na  under  krigen  med  Polen.  Där 
slöts  också  ett  fördrag  1701  mel- 
lan tsar  Peter  och  konung  August 
om  fortsatt  kamp  mot  Karl  XII. 

Bis,  lat.,  två  gånger.  —  B  i  s  - 
8  e'  r  a,  fr.  bisser,  utföra  om  igen, 
t.  ex.  ett  föredraget  musikstycke. 

Bisam,  se  Desman-näbb- 
m  ö  s  8  och  Sibetråtta. 

Bi'sam-frö,  se  II  i  b  i  s  c  u  s. 

Bi'sam-näbbmöss,  se  D  e  s  - 
man-näbbmöss. 

Bisam-oxe,  namn  på  myskoxe. 

Bisam-råtta,  se  Sibet- 
råtta. 

Bisam-svin,  se  N  a  v  e  1  s  v  i  n. 

Bisa'rr,  fr.  bizarre,  besynner- 
lig, underlig. 

Bisats,  se  Sats. 

Bisca'ya,  V  i  z  c  a'  y  a,  kustpro- 
vins i  n.  Spanien,  den  nordligaste 
av  de  Baskiska  provinserna,  Spa- 
niens tätast  befolkade  provins, 
2,200  kvkm.,  380,000  inv.  Huvud- 
stad :   Bilbao. 

Bisca'ya-bukten,  V  i  z  c  a  y  a  - 
bukten,  fr.  Golfe  de  Gascogne, 
en  bukt  av  Atlantiska  havet,  be- 
gränsad av  Pyreneiska  halvöns 
n.  och  Frankrikes  v.  kust.  B., 
vars  djup  på  ett  vidsträckt  om- 
råde uppgår  till  över  2,000  m. 
och  på  ett  ställe  till  över  5,000 


1581 


Biscaya-val — Biskop 


1582 


m.,  är  stormig  och  fruktad  av 
sjöfarare. 

Bisca'ya-val,  namn  på  nord- 
kapare. 

Bisceglie  [bisje'lje],  hamn- 
stad vid  Adriatiska  havet  i  Apu- 
lien,  8.  Italien.  Vinexport.  35,000 
inv. 

Bi'schoff.  1.  GottliebWil- 
helm  B.,  f.  1797,  d.  1854,  tysk 
botanist,  professor  i  Heidelberg. 
Författade  flera  läroböcker  i 
botanik,  såsom  Lehrbuch  der  all- 
gemeinen  Botanik  och  Medici- 
nisch-pharmaceutische  Botanik. 
—  2.  Theodor  LudwigWil- 
helm  B.,  f.  1807,  d.  1882,  tysk 
anatom  och  fysiolog,  professor  i 
Heidelberg  1836,  i  Giessen  1843,  i 
Miinchen  1854,  skrev  en  stor 
mängd  arbeten,  bl.  a.  Beweis  der 
von  der  Begattung  unabhängigen 
periodischen  Reifung  und  Los- 
lösung der  Eier  der  Snugethiere 
und  der  Menschen   (1844). 

Biscuit  [biskui'],  fr.,  se 
B  i  s  k  v  i. 

Bise'rta,  fr.  Bizerte,  fransk 
hamn  i  Tunis  med  gott  strate- 
giskt läge,  grundad  av  fenicier- 
na;  besattes  av  fransmännen 
1881.  Användes  under  världs- 
kriget som  transportbas.  Trådlös 
telegrafstation.    14.000   inv. 

Bisexuell  (lat.  bis,  två  gånger, 
se'xus,  kön),  tvåkönad,  herm- 
afroditisk. 

Bishop  [bi'sjap],  sir  Henry 
Rowley,  f.  1786,  d.  1855,  brit- 
tisk tonsättare,  kompositör  till 
ett  stort  antal  numera  bortglöm- 
da operor.  I  en  av  dessa  introdu- 
cerade B.  den  engelska  national- 
sången   Bome,   siceet   home. 

Bishophill  [bisjaphill],  se 
Jansson,  Erik. 

Bisittare,  medlem  av  en  xmder- 
domstol. 

Bisjarin,  nomadstam  av  hami- 
tiskt  ursprung  i  n.ö.  Afrika  mel- 


lan Nilen  och  Röda  havet.  Tillhör 
samma  grupp  som  bedsjaerna. 
Bedriver   get-   och   kamelavel. 

Biskop  (grek.  epi' skopos,  till- 
syningsraan),  hög  ämbetsinne- 
havare  inom  kristna  kyrkosam- 
fund. Episkopos  förekommer  re- 
dan i  hellenistiska  sammanslut- 
ningar såsom  titel  för  vissa  äm- 
betsmän. I  urkristen  litteratur 
möter  det  första  gången  i  Fil. 
1 :  1  (här,  liksom  eljest  i  N.  T., 
numera  återgivet  med  "försam- 
lingsföreståndare") tillsammans 
med  dia'konos  ("församlingstjä- 
nare"). I  denna  sammanställning 
återkommer  det  även  sedermera. 
Märkligt  är  härvid,  att  titeln  tyd- 
ligt tillkommer  flera  personer 
inom  samma  församling:  ämbetet 
har  sålunda  från  början  icke  va- 
rit monarkiskt  utan  kollegialt. 
Det  var  vidare  under  denna  tid 
efter  allt  att  döma  i  stort  sett 
identiskt  med  presbvterernas 
eller  de  äldstes  (se  vidare  P  r  e  s  - 
byter).  Innehavarnas  uppgift 
var  helt  allmänt  att  övervaka  och 
leda  församlingens  gudstjänst 
och  dess  övriga  gemensamma 
angelägenheter.  Dock  var  förkun- 
nelsen ännu  icke  bunden  vid  ett 
ordnat  ämbete  utan  anförtrodd  åt 
de  av  Anden  därför  särskilt  ut- 
rustade. Snart  nog  börjar  emel- 
lertid biskopskollegiet,  väl  bl.  a.  i 
samband  med  nådegåvornas  till- 
bakaträdande, övertaga  även  den- 
na funktion.  Tillika  gjorde  sig 
nu  också  en  utveckling  i  monar- 
kisk  riktning  gällande.  Det 
första  klara  beviset  för  detta 
möta  vi  hos  Ignatius  (se  d.  o.)  : 
i  var  och  en  av  de  församlingar 
i  Mindre  Asien,  till  vilka  han 
skriver,  finnes  endast  en  B.,  som 
vid  sin  sida  har  ett  kollegium  av 
presbyterer.  Denna  centralisation, 
som  på  andra  orter  ägt  rtmi  se- 
nare, tyckes  till  en  del  ha  skett 


Ärkebiskopsstaven,     Uppsala. 


under  trycket  av  den  gnostiska 
faran.  Under  striden  mot  gnosti- 
cismen  har  f.  ö.  biskoparnas  in- 
flytande allt  mer  ökats:  de  ha 
gjort  anspråk  på  att  vara  och 
även  blivit  betraktade  som  de 
enda  rättmätiga  arvtagarna  till 
apostlarna  (jfr  Apostolisk 
succession).  Med  det  sålunda 
vid  100-t:8  slut  allmänt  utbildade 
biskopsämbetet  kan  den  katolska 
kyrkan  i  författningshänseende 
sägas  vara  principiellt  färdig- 
bildad. Redan  från  denna  tid  gör 
sig  f.  ö,  en  tendens  till  ytter- 
ligare centralisering  gällande: 
biskoparna  i  provinsernas  ledan- 
de städer  få  en  mer  framskjuten 
ställning  än  övriga  (från  300-t. 
i  Orienten  benämnda  metro- 
p  o  1  i  t  e  r,  från  400-t.  i  Västern 
ärkebiskopar;  se  d.  o.), 
och  över  dessa  höja  sig  slutligen 
i  österns  förnämsta  städer  pa- 
triarkerna (se  d.  o.),  medan 
i  Västern  Roms  B.  allt  tydligare 


Xrkebiskopsskruden,     UppsaJa. 


gör  anspråk  på  en  fullkomligt 
universell  ställning  (se  vidare 
Påve).  —  Den  vanlige  bisko- 
pens ämbetsområde  utgjordes 
från  början  i  allmänhet  av  den 
egna  församlingen.  Sedermera 
skedde  också  här  en  centralisa- 
tion,  i  det  att  de  mindre  biskops- 
dömena,  på  de  platser  där  sådana 
funnos  i  större  antal,  indrogos 
och  lades  under  närmaste  större 
(i  Orienten  under  300-t).  I  Gal- 
lien liksom  i  de  germanska  mis- 
sionsländerna fingo  biskoparnas 
områden  från  början  i  stort  sett 
en  betydlig  utsträckning  (se  vi- 
dare Stift).  —  Inom  den  fullt 
utbildade  katolska  kyrkan  hava 
biskoparna  en  stark  myndighet, 
dock  icke  fullständigt  suverän: 
över  dem  alla  står  den  suve- 
räne påven.  Rörande  formen  för 
B:8  tillsättande  utkämpades  un- 
der medeltiden  en  utomordentligt 
betydelsefull  strid  mellan  påven 
och  kejsardömet,  den  s.  k.  i  n  - 
ve  8  t  i  t  u  r  s  t  r  i  d  e  n  (se  d.  o.). 
—  Vid  reformationen  avskaffades 
biskopsämbetet  hos  de  reformerta 
och  inom  Tyskland  även  i  de 
lutherska  kyrkorna.  Däremot 
bibehölls  det  av  anglikanska 
liksom  även  av  de  skandinaviska 
kyrkorna,  i  de  sistnämnda  dock 
med  betydligt  minskad  makt. 
B.  tillsättes  i  Sverige  genom  val 
av  domkapitlet  och  de  flesta  av 
stiftets  präster  (vid  ärkebiskops- 
val deltaga  ännu  flera  väljare), 
varefter  konungen  utnämner  en 
av  de  tre,  som  erhållit  högsta 
röstetalen.  Biskopsinvig- 
ning verkställes  av  ärkebisko- 
pen eller   annan   biskop,   assiste- 


1585 


Biskops-Amö^Biskötsel 


1586 


rad  av  präster.  Därvid  såväl  som 
vid  andra  festligare  tillfällen 
bäres  den  från  den  katolska  tiden 
övertagna  biskopsskruden, 
bestående  av  m  ä  s  s  k  j  o  r  t  a, 
korkåpa,  mitra,  guld- 
kors och  kräk  la  (om  denna 
och  andra  kyrkliga  dräkter  se 
Kyrkoskrud).  B:8  uppgift 
i  svenska  kyrkan  är  numera 
väsentligen  att  genom  v  i  s  i  t  a  - 
tioner  övervaka  det  andliga 
tillståndet  inom  stiftet,  inviga 
prästerna  till  deras  ämbete  samt 
hava  uppsikt  över  deras  lära  och 
leverne. 

Biskops-Arnö,  se  Arno. 

Biskopskulla,  socken  i  Uppsala 
1.,  jämte  Fröslunda  pastorat  i 
Uppsala   stift.   610   inv. 

Bi'skra,  stad  och  vinterkurort 
i  Algeriet,  i  en  oas  vid  Saharas 
gräns,  nära  200  km.  från  Medel- 
havet. B.,  som  under  sin  äldre 
kristna  tid  var  biskopssäte  och 
under  morernas  herravälde  var  en 
betydande  stad,  erövrades  1844 
av  fransmännen.  Berömt  för  sina 


Farti    fr&n   Biskra. 


dadelpalmer,  olivträd  och  svavel- 
bad. 20,000  inv. 

Biskvi'  (fr.  biscuit,  av  lat. 
bis  co'ctum,  två  gånger  upphet- 
tad). 1.  Bakverk,  såsom  skorpor, 
kex  etc,  som  gräddas  två  gånger. 
—  2.  Finare,  flera  gånger  destil- 
lerad cognac.  —  3.  Oglaserat 
porslin,  under  1700-t.  och  även 
senare  använt  företrädesvis  till 
figurer. 

Biskötsel  är  av  mycket  gam- 
malt datum  och  bedrives  i  Sverige 
med  fördel  åtminstone  upp  till 
Dalälven,  ehuru  den  även  före- 
kommer nordligare  (Jämtland). 
Förr  fingo  bisamhällena  helt 
sköta  sig  själva,  och  då  honungs- 
samlandet  var  slut  för  året,  rök- 
tes bina  ihjäl,  varefter  honungen 
tillvaratogs.  Den  moderna  B., 
som  arbetar  enligt  mer  ekono- 
miska metoder,  är  en  alltjämt 
lönande,  ehuru  i  Sverige  i  stort 
sett  mycket  försummad  närings- 
gren. Biboningar  av  äldre,  fort- 
farande mycket  begagnad  typ, 
halm-  1.  stabilkuporna, 
ha  sålunda  i  den  rationella  B. 
fått  vika  för  de  betydligt  mer 
praktiska  ram-  1.  mobil- 
kuporna. I  dessa  finnas  uttag- 
bara träramar,  i  vilka  kakorna 
byggas,  varför  kupan  kan  skattas 
på  honung  utan  att  bina  behöva 
dödas.  Förses  dessa  ramar  med 
genom  konst  framställda  vax- 
kakor,  besparas  bina  avsevärt 
med  arbete,  vilket  medför  ett 
starkt  ökat  utbyte  av  honung. 
Denna  tillvaratages  genom  an- 
vändande av  8.  k.  slungor, 
varvid  kakorna  utan  att  skadas 
genom  centrifugering  tömmas  på 
honung.  De  tömda  kakorna  kunna 
sedan  ånyo  insättas  i  kupan.  Om 
utfodring  av  bina  med  sockerlös- 
ning användes  under  vintern, 
kunna  kuporna  skattas  betydligt 
kraftigare  på  honung.    I  Sverige 


1587 


Bismarck — Bismarck-Schönhausen 


158S 


Kamkupor, 


finnas  biodlareföreningar,  vilka 
sprida  kunskap  i  B.  samt  till- 
varataga biodlarnas  intressen. 
Jfr   B  i  n   och   Honung. 

Bismarck,  sedan  1889  huvud- 
stad i  staten  Nord-Dakota,  För- 
enta Staterna,  grundad  1873. 
7,000  inv. 

Bismarck-bergen,     en    i    n.ö. 

Nya  Guinea,  från  n.v.  till  s.ö. 
löpande  bergskedja  med  flera  över 
4,000  m.  höga  toppar.  B.  äro  föga 
utforskade. 

Bismarcksarkipelagen,         en 

grupp  öar  i  Stilla  havet  ö.  om 
Nya  Guinea.  B.,  som  tidigare  kal- 
lades Nya  Britannien- 
arkipelagen  och  1884  blev 
ett  tyskt  protektorat,  ingående  i 
Tj^ska  Nya  Guinea,  erövrades  av 
australiska  stridskrafter  i  sept. 
1914.  Genom  beslut  av  högsta 
rådet  7  maj  1919  har  Australien 
erhållit  mandat  över  B.  ögrup- 
pens största  öar  äro:  Nya  Bri- 
tannien  (under  tyska  tiden  Nya 
Pommern),  Nya  Irland  (Nya 
Mecklenburg),  Nya  Hannover 
och  Amiralitetsöarna.  Till  B. 
räknas  dessutom  en  mängd  andra 
smärre  ögrupper,  S:t  Matthew- 
öarna,  Franska  öarna.  Nya 
Lauenburg  m.  fl.  De  äro  vulka- 
niska och  skogklädda.  Producera 
mycket    kopra.     Huvudorten    är 


Rabaul  i  n.  änden  av  Nya  Bri- 
tannien,  god  hamn.  1,200  inv. 
B:8  hela  omfång  är  47,000  kvkm. 
Dess  infödda  befolkning,  mot 
européer  fientliga,  människoätan- 
de melanesier,  beräknas  till  omkr. 
190,000. 

Bismarck-Schönhausen,  Leo- 
pold Eduard  Otto,  furst  v. 
B.,  f.  1815,  d.  1898,  tysk  stats- 
man, det  moderna  Tyska  rikets 
skapare,  rikskansler  1871 — 90. 
Redan  under  sk<jltiden  känd  för 
utomordentlig  begåvning  och  ett 
ovanligt  intresse  för  den  tyska 
historien,  kom  han  tidigt  att 
starkt  beröras  av  sin  tids  stora 
politiska  fråga  om  Tysklands 
enhet.  Efter  stormiga  studentår 
gjorde  han  ett  försök  på  äm- 
betsmannabanan, där  den  själv- 
ständige och  hetlevrade  unge 
mannen  dock  hade  svårt  att  tri- 
vas. När  modern  dog  1839  och 
han  ett  par  månader  senare  full- 
bordat sin  militärtjänst,  övertog 
han  jämte  sin  bror  förvaltningen 
av  familjens  gods  i  Pommern  och 
bosatte  sig  vid  faderns  död  1845 
på  Schönhausen.  De  följande  åren 
företog  han  resor  till  England 
och  Frankrike,  som  gåvo  honom 


Bismarck-Schönhausen. 


1589 


Bismarck-Schönhausen 


1590 


en  för  hans  senare  gärning  be- 
tydelsefull inblick  i  dessa  länders 
förhållanden.  1847  gifte  han  sig 
med  Johanna  v.  Puttka- 
mer.  Den  djupt  religiösa  krets, 
hon  tillhörde  och  i  vilken  B.  in- 
fördes, påverkade  Bis  inre  ut- 
veckling och  framkallade  en  and- 
lig kris,  ur  vilken  han  utgick  med 
en  kristlig  livserfarenhet  av  var- 
aktig betydelse.  1847  blev  han 
me<llera  av  förenade  preussiska 
lantdagen  i  Berlin.  Han  uppträd- 
de med  kraft  emot  de  liberala 
försöken  att  kringskära  kunga- 
maktens auktoritet  men  motsatte 
sig  ej  de  liberala  reformkraven 
såsom  sådana.  Dock  verkade  han 
både  nu  och  revolutionsåret  1848 
energiskt  för  att  hindra,  att 
konungen  skulle  kapitulera  för 
revolutionen.  1851  blev  B.  utsedd 
att  bevaka  Preussens  intressen 
vid  förbundsdagen  i  Frankfurt 
ara  Main.  Här  fick  han  en  ingå- 
ende erfarenhet  om  omfattningen 
och  intensiteten  i  rivaliteten  mel- 
lan Preussen  och  Österrike  om 
hegemonien  i  Tyskland.  Under 
åtta  års  verksamhet  i  Frankfurt 
lyckades  B.  hävda  Preussens 
självständighet  gent  emot  öster- 
rike,  hindra  det  senares  upp- 
tagande i  tyska  tullföreningen 
och  mot  dess  önskan  bevara  Tyska 
förbundets  neutralitet  under 
Krimkriget.  B:s  i  Frankfurt  vi- 
sade diplomatiska  talang  togs 
1859  i  bruk  för  sändebudsposten 
i  Petersburg,  där  han  under  tre 
år  förstod  att  förvärva  sig  en 
aktning  och  ett  förtroende,  som 
bar  frukt  under  kommande  år. 
Några  månaders  verksamhet  som 
preussiskt  sändebud  i  Paris  1862 
blev  övergången  till  hans  nya 
och  varaktiga  verksamhetsfält. 
Konung  Vilhelm  I  kallade 
honom  nämligen  till  preussisk 
ministerpresident   och   utrikesmi- 


nister. Det  var  i  en  synnerligen 
svår  stund,  som  B.  övertog  rege- 
ringen. Konungen  befann  sig  i 
skarp  konHikt  med  lantdagen, 
som  icke  ville  bevilja  anslag  till 
en  arméreform,  och  han  var  starkt 
betänkt  pä  att  abdikera.  B.  inta- 
lade honom  mod,  åtog  sig  uppdra- 
get och  upptog  striden  mot  lant- 
dagen. Han  höll  statsmaskineriet 
i  gång  utan  att  budget  beviljades 
och  arbetade  samtidigt  på  att 
genom  yttre  framgångar  befria 
sig  från  trycket  i  det  inre.  Nöd- 
vändigheten att  reformera  Tyska 
förbundet  framstod  allt  klarare, 
liksom  att  detta  måste  ske 
med  "blod  och  järn"  och  icke 
med  demokratiska  svärmerier. 
Mot  Österrike  förde  han  ett  myc- 
ket skarpt  språk  och  arbetade  på 
dess  utträde  ur  Tyska  förbundet. 
En  av  Österrike  sammankallad 
furstedag  i  Frankfurt  am  Main 
blev  resultatlös,  men  B.  vann  här 
en  begynnande  popularitet  genom 
sitt  mot  det  österrikiska  försla- 
get om  ett  fursteförbund  fram- 
kastade krav  på  ett  allmänt  tyskt 
parlament.  Kriget  mot  Danmark 
1864,  som  medförde  förvärvet  av 
Schleswig  och  Holstein,  ökade  B:s 
prestige.  Han  lyckades  1866  ge- 
nomdriva, att  tvisten  med  öster- 
rike  om  det  danska  krigsbytets 
fördelning  löstes  med  vapenmakt 
och  fick  genom  segrarna  över 
Österrike  ett  efterlängtat  tillfälle 
att  befria  sig  från  det  första 
hindret  för  en  tysk  enhetsstat 
under  Preussens  ledning.  Men 
han  avstyrde  samtidigt,  att  allt- 
för hårda  fredsvillkor  skulle 
framställas  och  omöjliggöra  ett 
snart  återknytande  av  goda  för- 
bindelser. Krigets  förnämsta 
frukt  var  Nordtvska  förbundets 
bildande  1867,  f.  ä.  åtföljt  av 
tullparlamentet,  det  första  när- 
mandet   mellan    Nord-    och    Svd- 


1591 


Bismuthum — Bison 


1592 


Tyskland.  Slutstenen  i  B:8  stora 
byggnadsverk  lades  genom  kriget 
mot   Frankrike    1870 — 71,   dä   de 
ännu   tveksamma   tyska  staterna 
genom   det  yttre   hotet  slöto  sig 
till  Preussen  och  ingingo  som  för- 
bundsstater   i    det    Tyska    riket, 
som  konstituerades  såsom  kejsar- 
döme   genom    kejsarproklamatio- 
nen  i  Versailles  18  jan.  1871.  B. 
blev  det   nya   rikets   förste   riks- 
kansler, och  liksom  han  var  dess 
verklige  skapare  och  gav  det  dess 
författning,    framsynt    byggd    på 
en  samverkan  mellan  furstar  och 
folk,  kom  han  att  i  nära  tvä  år- 
tionden leda  dess  öden  och  ge  det 
dess   stadga.   Med    orubbligt    för- 
troende möttes  B.  av  Vilhelm  I. 
Under  Fredrik  III:s  korta  rege- 
ring var  han  den  verklige  regen- 
ten,  och  Vilhelm  II  lyssnade  till 
en    början  till   hans   råd.    Olika 
lynnen,      den      unge      kejsarens 
önskan,  att    få    vara    sin    egen 
herre,     olika    uppfattningar    om 
vissa     in-     och     utrikespolitiska 
frågor     åstadkom     emellertid     i 
mars  1890  en  schism,  som  med- 
förde     B:s      avskedande      undet 
bryska  former.  B.  tillbragte  sina 
sista  år  på  sitt  gods  FriedrichS' 
ruh,  fjärran  från  allt  inflytande 
men  då  och  då  ingripande  i  den 
politiska  striden  genom  uttalan- 
den,   som    väckte    starkt    eko    i 
pressen.   Han  sysslade  även  med 
att  nedskriva  sina  Gedanken  und 
Erinnerungen,  sedermera  utgivna, 
tredje     delen     först     1921      (på 
svenska    under    titeln    Kejsaren 
och  jag) .  —  Se  vidare  Fransk- 
tyska      kriget,     Kultur- 
kamp,     Preussen,     Trip- 
pelalliansen    och     Tysk- 
land. —  Av  B :  s  två  söner  var 
Herbert,  f.   1849,  d.   1904,  en 
tid  faderns  medarbetare  och  1886 
— 90  statssekreterare  i  tyska  ut- 
rikesministeriet. 


Bismu'thum, 

d.o.). 


vi  sm  ut     (se 


Bi'son,    ett   släkte   nötkreatur 
med   brett  huvud,  kullrig  panna 
och  starkt  byggd  kropp,  vars  sär- 
skilt   kraftigt    utvecklade    fram- 
parti  har  lång  hårbeklädnad.  — 
Visenten     1.    europeiska 
bisonoxen,        B.        bona'sus, 
stundom    ehuru    oriktigt    kallad 
uroxe,  skiljer  sig  från  sin  ame- 
rikanska släkting,  med  vilken  den 
ofta     sammanförts     till    en    art, 
bl.  a.  genom  sin  större  längd  (3,5 
m.),  mindre  boghöjd   (1,8  m.)  och 
mindre  vikt  (500—700  kg.).  Päl- 
sen är  blekt  kastanjebrun.  Visen- 
ten  är  ett  skogsdjur,  som   lever 
av  gräs,  blad,  knoppar  och  bark. 
Den  var  förr  utbredd  över  större 
delen   av  Europa;    numera  kvar- 
lever  den  endast  i  Kaukasus  och 
Bialowieza-skogen    i    Polen,    där 
den     skyddats.     På     sistnämnda 
ställe    har    den    dock    skjutits    i 
stort  antal  under  världskriget,  och 
enligt  vissa  uppgifter  finnas  nu- 
mera inga  kvar.  Fossila  rester  ha 
anträffats  bl.  a.  i  svenska  torv- 
mossar. —  Den  nordameri- 
kanska   bison,    vanl.    kallad 
amerikanska  buffeln,  B. 
bi'son,  når  en  längd  av  3  m.,  en 
boghöjd  av  1,9  m.  och  en  vikt  av 
600—1,000  kg.  Den  är  Nord-Ame- 


Noidaniorikansk    bison. 


1593 


Bispberg — Bissen 


1594 


rikas  största  landdäggdjur,  liksom 
visenten  är  Europas.  Färgen  är 
rödaktigt  mörkbrun.  Den  livnär 
sig  sommartid  av  präriens  saftiga 
gräs,  om  vintern  av  visset  löv  och 
gräs,  lavar  och  mossor.  När  euro- 
péerna först  slogo  sig  ned  i  Nord- 
Amerika,  var  den  utbredd  från 
Atlantens  kust  till  Nevada  och 
Oregon  samt  mellan  25°  och  65" 
n.  br.  Den  utsattes  emellertid 
från  de  vitas  sida  för  en  så  små- 
ningom allt  hänsynslösare  förföl- 
jelse, vilken  efter  Pacificbanans 
fullbordande  1869,  då  beståndet 
ännu  kunde  räknas  i  milliontals 
individer,  övergick  till  det  ohygg- 
ligaste utrotningskrig,  människan 
över  huvud  taget  gjort  sig  skyldig 
till.  Numera  skyddas  bison  på 
flera  ställen  i  Förenta  Stater- 
na, bl.  a.  i  Yellowstone  Park, 
samt  även  i  Kanada.  I  det  när- 
maste alla  delar  av  det  väldiga 
djuret  ha  använts  av  män- 
niskan ;  det  torkade  köttet,  p  e  m- 
m  i  c  a  n,  medfördes  särskilt  på 
polarexpeditioner.  För  indianerna 
var  B.  av  den  allra  största  eko- 
nomiska betydelse. 

Bispberg,  järngruvor  i  Säters 
landsförs.,  Kopparb.  1.,  tillhöran- 
de Bispbergs  a.  b.  Berget  B  i  s  p  - 
bergsklack  erbjuder  vid- 
sträckt utsikt. 

Bissa'gos-öama«   B  i  j  a  g  o  z  -, 

en  ögiupp  vid  Rio  Grandes  myn- 
ning, Senegambien,  portugisiska 
Guinea.  De  största  öarna  äro 
Orango,  Bolama  och  Bissao. 
Huvudort  är  Bolama  med  guver- 
nörens över  portugisiska  Guinea 
residens. 

Bissektri's  (lat.  his,  två  gån- 
ger, och  seca're,  skära),  den  räta 
linje,  som  delar  en  vinkel  mitt 
itu. 

Bissen.  1.  Herman  Vil- 
helm B.,  f.  1798,  d.  1868,  dansk 


bildhuggare,  länge  påverkad  av 
Thorvaldsens  klassicistiska  konst. 
Efter  1848—50  års  krig  ställd 
inför  nya  uppgifter  —  talrika 
monument  och  statyer  beställdes 
hos  honom  —  övergick  han  till 
en  mera  realistisk  stil.  Under 
intryck  av  de  nationella  ström- 
ningarna gav  han  nu  framför  allt 
uttryck  åt  danskt  lynne  i  sin 
av  en  stark  och  sund  personlighet 
präglade  konst.  Av  hans  omfat- 
tande produktion  märkas  Lound- 
soldaten  i  Fredericia,  statyer  av 
Fredrik  VI  och  Fredrik  VII  i 
Köpenhamn  samt  ett  stort  antal 
porträttbyster.  —  2.  Chris- 
tianGottliebVilhelmB., 
f.  1836,  d.  1913,  dansk  bildhug- 
gare, son  till  B.  1,  länge  hans 
medhjälpare,  påverkad  först  av 
faderns  stil,  senare  av  modern 
fransk  skulptur.  Har  utfört  en 
ryttarstaty  av  ärkebiskop  Ahsa- 
lon  i  Köpenhamn,  en  staty  av 
densamme  i  driven  koppar  på 
rådhuset  därstädes  (se  ill.  till 
Absalon)  samt  mytologiska 
och  genreartade  figurer  m.  m. 


Landsoldaten.    Staty    av    H.    V.    Bissen. 


1595 


v.  Bissing — Bittermandelvatten 


1596 


v.  Bissing,  Moritz  Ferdi- 
nand, f.  1844,  d.  1917,  frih., 
tysk  militär,  generalguvernör 
över  Belgien  frän  nov.  1914  till 
sin  död.  Sökte  såsom  sådan  bl.  a. 
stimulera  den  flamländska  sepa- 
ratistiska rörelsen. 

Bissola'ti-Bergame'sco,  L  e  o  - 
n  i  d  a,  f.  1857,  d.  1920,  italiensk 
socialistisk  politiker.  Utgivare  av 
socialisttidningen  Avanti.  Leda- 
mot av  italienska  deputeradekam- 
maren från  1897.  Vid  socialist- 
partiets splittring  1911  blev  B. 
ledare  för  den  reformistiska  fly- 
geln. Han  var  en  livlig  föresprå- 
kare för  Italiens  inträde  i  världs- 
kriget på  ententens  sida,  kämpa- 
de först  som  soldat  i  en  alp- 
jägarekår  och  var  1916 — 18  med- 
lem av  regeringen.  Hans  avgång 
innebar  en  protest  mot  Sonninos 
långt  gående  annexionspolitik. 

Bister  (fr.  bistre),  en  brun,  i 
synnerhet  för  lavering  använd 
vattenfärg,  som  f ramställes  av 
sotet  från  bokved. 

Bistritza  [bi8tri'tsa],  Bi- 
stritz,  biflod  från  höger  till 
Donaus  tillflöde  Sereth,  rinner 
upp  i  ö.  delen  av  Skngs-Karpa- 
terna  och  förenar  sig  med  Sereth 
strax  8.  om  staden  Bacau.  Kallas 
Gyllene  B.  på  grund  av  sin 
guldhaltiga  sand. 

Bisylla'bisk  (lat.  bis,  två  gån- 
ger, sy'llaba,  stavelse),  tvåstavig. 

Bisättning,  överflyttning  av 
ett  lik  till  bårhuset  eller  nedsät- 
tande i  graven  i  avvaktan  på 
själva  jordfästningsakten. 

Bitecken,   se  H  e  r  a  1  d  i  k. 

Bitestikel,   se   T  e  s  t  i  k  e  1. 

Bitli's,  stad  i  Armenien,  före 
världskriget  även  namn  på  ett 
turkiskt  vilajet.  B.,  enligt  sägnen 
grundat  av  Alexander  den  store, 
var  länge  ett  eget  khanat,  som 
pä  1600-t.  underkastade  sig  tur- 
kiske   sultanen.    Betydande  han- 


delscentrum. Stor  fruktodling. 
Många  moskéer,  kloster  och 
kyrkor.  Skådeplatsen  för  upp- 
repade turkiska  massakrer  på 
den  kristna  befolkningen.  Intogs 
under  världskriget  två  gånger  av 
ryssarna.  Omkr.  40,000  inv. 

Bito'lia,  se  M  o  n  a  s  t  i  r. 

Bi'ton,  se  K  1  e  o  b  i  s. 

Bito'nto,  stad  i  Apulien,  Ita- 
lien. Export  av  vin  och  olivolja. 
35,000  inv. 

Bitter,  Albert  Johan 
Fredrik,  f.  1848,  katolsk  bi- 
skop. Tysk  till  börden,  har  han 
ända  från  sin  prästvigning  1874 
med  ett  kort  undantag  tjänst- 
gjort i  Sverige,  1886—1922  som 
apostolisk  vikarie  i  Stockholm. 

Bitterambro'sia,  Ambrosia  ar- 
temisiaefo'Ua,  en  ettårig  ört 
(fam.  Compo'sitae),  som  förekom- 
mer allmänt  på  åkrar  och  betes- 
fält i  Amerika  och  som  med  ame- 
rikanskt klöverfrö  införts  till 
Europa.  I  Sverige  mogna  aldrig 
B:a  frön,  varför  förekomsten  av 
denna  växt  i  klöveräkrar  är  ett 
säkert  bevis  för  att  klöverfröet 
importerats.  Av  B.  framställes 
ett  surrogat   för  kinin. 

Bitterjord,  magnesiumoxid  (se 
Magnesium). 

Bittermandel,  se  Prunus. 

Bittermandelolja,  förekom- 
mer i  bl.  a.  bladen  hos  hägg  och 
består  huvudsakligen  av  b  e  n  s  - 
aldehyd  (se  d.  o.).  Den  ur 
bittermandel  (genom  sönderdel- 
ning  av  amygdalin)  framställda 
oljan  innehåller  dessutom  blå- 
syra. 

Bittermandelvatten  (lat. 

A'qiLa  amy'gdnlae  ama'rae,),  de- 
stillat  från  bittermandeln;  inne- 
håller som  huvudsakliga  be- 
ståndsdelar cyanväte  (biftsyra) 
och  bensaldehyd  (bittermandel- 
olja).  B.  användes  dels  som  me- 
del   mot    kräkningar,    dels    och 


1597 


Bittermedel— Bivråk 


1598 


huvudsakligen  som  lukt-  o<± 
smakförbätirande  tillsats  till 
andra  läkemedel. 

Bittermedel,  a  m  a'  r  a,  frän 
växtdroger  härrörande,  sinsemel- 
lan vitt  skilda  ämnen,  överens- 
stämmande huvudsakligen  endast 
med  avseende  på  smaken.  På 
grund  av  denna  användas  de  som 
aptitbefordrande  och  toniserande 

medel. 

Bitterna,  socken  i  Skarab.  1., 
jämte  Laske-Vedum  och  Eling 
pastorat  i  Skara  stift.  Utgör  två 
kommuner,  öster-Bitterna,  5S0 
inv.,  och  Väster-Bitterna,  480  inv. 
Bittersalt  1-  engelskt 
salt,  detsamma  som  magnesium- 
sulfat. 

Bitter-sjöarna,  två  sjoar. 
Stora  och  Lilla  Bitter- 
sjön, belägna  strax  n.  om  Suez, 
Egypten.  Genom  dem  är  Suez- 
kanalen  dragen. 

Bitterspat,  mineral  av  magne- 
siumkarbonat  och  kalciumkarbo- 
nat;  bildar  som  bergart  dolo- 
m  i  t   (se  d.  o.). 

Bittervatten,  en  med  kolsyra 
försatt,  16—17  7c-ig  lösning  av 
magnesiiunsulf  at ;  allmänt  an- 
vänt avföringsmedel. 

Bitu'men     (möjl.    av  lat    pix 
tu'mens,    svällande    beck),   fasta 
1.    flytande,    karaktäristiskt    luk- 
tande kolväten,  inneslutna  i  berg- 
och  jordlager.  —  B  i  t  u  m  i  n  ö'  s, 
bergart,  som  innehåller  bitumen. 
Bitu'riger,  keltiskt  folk  i  Gal- 
lien,   som    delvis    utvandrat    till 
Italien  och  uppges  ha  grundlagt 
Milano.  De  i  Gallien  kvarblivna 
delades  i  två  grupper :  B  i  t  u  r  i  - 
ges    Cubi    på    vänstra    Loire- 
stranden  med   huvudstaden   Ava- 
ricum    (Bourges)    och    Bi  tur  i- 
gesVivisci  på  vänstra  stran- 
den av  Garonne  med  huvudstaden 
Burdigala    (Bordeaux). 

Bity'nien,  i   äldre  tider   land- 


skap i  n.v.  Mindre  Asien,  begrän- 
sat av  ^klarmarasjön.  Svarta  ha- 
vet,    Patlagonien     och    Frygien. 
Efter  att  ha  tillhört  Lydien  och 
Persien     blev     B.     självständigt 
kungarike  omkr.   300  f.  Kr.  och 
testamenterades    74    f.    -J^-^ '^"^ 
Rom  av  Xikomedes  IV.    1298  er- 
övrades   B.    av    turkarna.     För- 
nämsta  städer   voro  Nikomedeia 
och  Nikaia  (Xicaea). 
Bitar,  se  Klövdjur. 
Biva,  Japans  största  insjö,  be- 
lägen på  Honshu. 

Bivack  1.  bivua'k  (fr.  6t- 
vouac,  lånat  från  ty.  beitcache), 
förläggning  under  bar  himmel 
med  eller  utan  tält. 

Bi-valvler,   namn  på  musslor. 
Bi-varg,  se  Rovsteklar. 
Bivråk,    Pe'r7ds  apVvorus,  en 
till  fam.  F  a  1  k  f  å  g  1  a  r  hörande 
fågel  med  framtill  icke  fullstän- 
dig   fjäderklädda   tarser,    tyglar 
med  fjällika  fjädrar,  brun  över- 
sida och  vanligen  ljus  undersida 
med  mörka  fläckar.  Hanens  längd 
55—58     cm.;      honan    är    något 
större.  Flyttfågel.  B.  bebor  n.  och 
mellersta  Europa  och  v.  Sibirien 
och  träffas  i  Sverige  över  större 
delen  av  landet,  ehuru  albnannare 
i  de  mellersta  delarna.  Boet,  där 
de  två  gulvita,  mer  eller  mindre 
fläckiga  äggen  läggas,  förses  un- 
der    ruvningstiden     med     friska 


B.  vrak.     Hanar. 


1599 


Bixa — Bizet 


1600 


lövkvistar.  Födan  utgöres  utom 
av  humlebonas  larver  och  honung 
även  av  humlor,  ödlor  och  andra 
mindre  djur. 

Bi'xa,  B.  orella'na  (fam. 
Bixa'ceae,  ordn.  Parieta'les) ,  ett 
från  tropiska  Amerika  härstam- 
mande mindre  träd  med  taggiga 
frukter.  Av  fröskalen  beredes  en 
färg,  annatto,  arnatto  1. 
o  r  1  e  a  n,  vars  viktigaste  be- 
ståndsdelar äro  två  färgämnen, 
bixin  (rött)  och  orellin 
(gult),  som  förr  användes  till 
ullfärgning,  numera  till  färgning 
av  smör  och  ost.  B.  odlas  därför 
flerstädes    i   tropikerna. 

Bixio,  Girolamo  Nino, 
f.  1821,  d.  1873,  italiensk  frihets- 
kämpe, deltog  under  Garibaldi  i 
striderna  1848  och  1860,  bl.  a.  i 


"de  tusendes  tåg"  till  Sicilien, 
övergick  i  italiensk  tjänst,  be- 
täckte italienarnas  återtåg  efter 
nederlaget  vid  Custozza  1866  och 
medverkade  vid  stormningen  av 
Rom   1870. 

Bixschoote,  by  i  Belgien  n.  om 
Ypern,  gick  under  de  långvariga 
striderna  vid  Yser  under  olika 
perioder  av  världskriget  ur  hand 
i  hand. 

Bizet  fbiSä'],  Georges,  eg. 
Alexandre  César  Leo- 
pold B.,  f.  1838,  d.  1875,  fransk 
kompositör,  känd  genom  musiken 
till  den  populära  operan  CarmeM 
(l:a  gången  uppförd  1875),  som 
i  olika  länder  tillhör  den  stående 
repertoaren,  till  Pärlfiskarna 
(1863)  och  till  Daudets  drama 
UArlésimne  (1872).